Bet. 1991/92:UU8

Utrikesutskottets betänkande

1991/92:UU08

Sverige och den västeuropeiska integrationen

Innehåll

Motionerna

Utskottet

Hemställan

1991/92

UU8

Motionerna

1990/91:U433 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Sverige för sin egen säkerhet och för

sin självständiga utrikespolitiska roll i Europa och i världen

slår vakt om sin alliansfrihet och neutralitet och därför ej

ansöker om medlemskap i EG,

1990/91:U504 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Sverige bör inlämna en

medlemskapsansökan i EG under innevarande år,

2. att riksdagen hos regeringen begär tillsättandet av en

parlamentarisk arbetsgrupp i enlighet med vad som i motionen

anförts.

1990/91:U505 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om de biståndspolitiska riktlinjer som

Sverige bör driva i EG-sammanhang,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om den svenska medlemsansökans utformning.

1990/91:U507 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om samverkan inom ESK,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om förhandlingar om svenskt medlemskap i EG,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om mål i den framtida svenska

Europapolitiken.

1990/91:U510 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

Sverige skall verka för att samarbetet i Europa grundas på de

sex i motionen framförda principerna,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

Sverige bör ta initiativ till en alleuropeisk konferens i syfte

att pejla möjligheterna till att bilda ett Europas Förenta

regioner i enlighet med motionens syfte,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

Sveriges relationer till EG bör präglas av ett gott grannskap av

ungefär samma sort som råder de nordiska länderna emellan,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

Sverige bör eftersträva fri rörlighet för alla människor i hela

Europa.

1990/91:U511 av Åsa Domeij m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om skillnaden mellan kapitalets och

människors frihet.

1990/91:U512 av Charlotte Cederschiöld m.fl. (m) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om värdet av EG-samarbete vad gäller

terroristbekämpning.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:A809.

1990/91:U524 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att den svenska regionalpolitiken skall

undantas från anpassningsprocessen gentemot EG,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att regeringen inför EG bör hävda att en

kraftfull regionalpolitik är en förutsättning för en långsiktig

ekonomisk utveckling.

1990/91:U530 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att anpassningen till EGs inre marknad

skall upphöra,

2. att riksdagen beslutar att Sverige inte skall ansöka om

medlemskap i EG och återkallar uppdraget till regeringen.

1990/91:U616 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ett alleuropeiskt parlament,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en självständig svensk utrikespolitik,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att fyra folkliga rättigheter skall ligga

till grund för det alleuropeiska samarbetet.

Inledning

I detta betänkande behandlas yrkanden i motioner som väckts i

samband med den allmänna motionstiden 1991. Betänkandet är

uppdelat i tre avsnitt. Ett avsnitt berör frågan om svenskt

medlemskap i EG, ett avsnitt behandlar alleuropeiskt samarbete

och det avslutande avsnittet berör vissa specifika ämnesområden

inom ramen för den västeuropeiska integrationen.

Sverige och EG

Sammanfattning av motionerna

I motion U504 (m) föreslås att Sverige bör inlämna en

medlemskapsansökan under innevarande år. Vidare anförs att

en parlamentarisk arbetsgrupp bör tillsättas för att följa och

leda arbetet med att förbereda förhandlingarna om medlemskap i

EG.

I motion U505 (fp) föreslås att den medlemskapsansökan som

inlämnas av Sverige skall vara utan förbehåll.

I motion U507 (c) anförs att genom en medlemskapsansökan bör

förutsättningarna för ett svenskt EG-medlemskap prövas. Enligt

motionen skall ett slutligt ställningstagande till frågan om

svenskt EG-medlemskap tas först efter att en eventuell

förhandlingslösning är klar.

I motion U433 (v) anges att Sverige för sin egen säkerhet och

för sin självständiga utrikespolitiska roll i Europa och i

världen bör slå vakt om sin alliansfrihet och neutralitet och

därför ej ansöka om medlemskap i EG. I motion U616 (v) anförs

att Sverige inte bör bli medlem i EG och att svenskt

EG-medlemskap innebär slutet på Sveriges självständiga

utrikespolitik.

I motion U616 (v) anges att ett svenskt medlemskap skulle

innebära slutet på Sveriges självständiga utrikespolitik och att

medlemskap därför avvisas.

I motion U510 (mp) sägs att Sveriges relationer till EG bör

präglas av ett gott grannskap av ungefär samma sort som råder de

nordiska länderna emellan. I motion U530 (mp) begärs att Sverige

inte skall ansöka om medlemskap i EG och att riksdagen

återkallar uppdraget till regeringen samt att anpassningen till

EGs inre marknad skall upphöra.

Bakgrund

Enligt riksdagens beslut den 12 december 1990 och

utrikesutskottets betänkande 1990/91:UU8 om Sverige och den

västeuropeiska integrationen, vilket låg till grund för

beslutet, borde Sverige eftersträva att bli medlem i den

Europeiska gemenskapen med bibehållen neutralitetspolitik.

Enligt beslutet borde regeringen efter en samlad bedömning av de

utrikes- och säkerhetspolitiska faktorerna och efter samråd i

utrikesnämnden kunna lämna in en svensk ansökan om medlemskap.

Utskottet bedömde det som sannolikt att en ansökan kunde lämnas

in under 1991. En bred parlamentarisk majoritet stod bakom detta

beslut.

Enligt utrikesutskottets betänkande 1990/91:UU21 ansåg

utskottet det som naturligt att folkomröstning anordnas i

anslutning till frågan om svenskt medlemskap i EG. Utskottet

angav att den utredning som aviserats om grundlagsfrågor vid ett

svenskt medlemskap i EG också skulle överväga de frågor som kan

vara aktuella inför en folkomröstning om medlemskapet.

Efter samråd i utrikesnämnden tillkännagav statsministern i en

deklaration inför riksdagen den 14 juni 1991 beslutet att

överlämna en ansökan om svenskt medlemskap i den Europeiska

gemenskapen till EGs ministerråd. Den svenska medlemskapsansökan

inlämnades den 1 juli. I ansökan angavs inga förbehåll. I

statsministerns deklaration inför riksdagen angavs dock vissa

utgångspunkter för den svenska medlemskapsansökan, bl.a.

beträffande Sveriges neutralitetspolitik.

I regeringsförklaringen till riksdagen den 4 oktober 1991

angavs följande beträffande Sveriges förhållande till EG.

"Regeringen kommer med all kraft att verka för att Sverige

snarast möjligt blir fullvärdig medlem av den Europeiska

gemenskapen." Vidare uttalades att "det föreligger bred enighet

i riksdagen om den strävan efter medlemskap som kom till uttryck

i Sveriges ansökan till EG. Regeringen avser under de kommande

åren bygga vidare på denna breda enighet."

I regeringsförklaringen sägs vidare bl.a. att "den svenska

ansökan är ett uttryck för att vi delar Gemenskapens långsiktiga

mål, så som dessa har formuleras i Romfördraget och Enhetsakten,

och att vi tillsammans med de andra medlemsstaterna vill arbeta

för dessas förverkligande".

Vidare anges i regeringsförklaringen att "ansökan om

medlemskap grundas dessutom på insikten att Sverige vid inträdet

i Gemenskapen måste ge sin anslutning till alla delar av

samarbetet, godta de förändringar som kan följa av de nu

pågående regeringskonferenserna och förklara sig berett att

aktivt medverka i Gemenskapens vidare utveckling i riktning mot

de politiska mål som uppställdes i Romfördraget.

Den svenska utrikes- och säkerhetspolitikens utformning

förändras i ett Europa som förändras. Den europeiska identiteten

i vår utrikespolitik får ökad betydelse. Den nya politiska

situationen skapar nya möjligheter för deltagande också i

utrikes- och säkerhetspolitiskt samarbete med andra europeiska

stater."

I regeringsförklaringen sägs också att "alltjämt innebär de

strategiska realiteterna i de nordeuropeiska och nordatlantiska

området att den svenska säkerhetspolitiska huvudlinjen, som

sammanfattas i uttrycket 'alliansfrihet i fred syftande till

neutralitet i krig', bibehåller sin grundläggande betydelse."

Utskottet

Utskottet konstaterar att riksdagens beslut från den 12

december 1990 följts upp på det sätt som avsågs genom den

avlämnade svenska medlemskapsansökan samt genom regeringens

deklarerade avsikt att verka för att Sverige snarast blir

fullvärdig medlem i EG och att intensifiera förberedelserna för

medlemskapsförhandlingarna.

Utskottet noterar i sammanhanget att en slutuppgörelse om

EES-avtalet uppnåddes i samband med ministermötet mellan EG och

EFTA i Luxemburg den 21 oktober 1991. Som utskottet framförde i

betänkandet 1990/91:UU21 är EES-förhandlingarnas resultat av

stort värde även för medlemskapsförhandlingarna.

Med det anförda får yrkande 1 i motion U504 (m), yrkande 3 i

motion U505 (fp) och yrkande 11 i motion U507 (c) anses

besvarade. Yrkande 6 i motion U433 (v), yrkande 4 i motion U616

(v), yrkande 1 i motion U510 (mp) och yrkandena 1 och 2 i motion

U530 (mp) avstyrks.

I motion U504 (m) begärs att en parlamentarisk arbetsgrupp

tillsätts för att följa och leda arbetet med den svenska

medlemskapsansökan.

Utskottet konstaterar att frågan om riksdagens roll i

EG-samarbetet är föremål för utredning, såväl i i den utredning

som talmanskonferensen tillsatt (riksdagsutredningen) som inom

ramen för den parlamentariska utredningen om grundlagsfrågor

inför ett svenskt medlemskap i EG.

Riksdagsutredningen behandlar bl.a. frågor som rör

utskottsorganisationen i anslutning till riksdagens behandling

av EG-samarbetet.

Av grundlagsutredningens direktiv framgår bl.a. att det är

angeläget att kommittén överväger på vilka sätt riksdagen skall

kunna spela en aktiv roll i EG-samarbetet. Kommittén bör enligt

direktiven studera såväl regeringens som riksdagens behov av

samråd i de frågor som kan aktualiseras vid ett medlemskap.

Med det ovan anförda får yrkande 2 i motion U504 (m) anses

besvarat.

Alleuropeiskt samarbete

Sammanfattning av motionerna

I motion U507 (c) understryks vikten av att Sverige ger

samarbetet inom ESK fortsatt hög prioritet. Motionen anger också

ett antal mål i Europapolitiken.

I motion U510 (mp), som föreslår nej till svenskt medlemskap,

anges bl.a. följande principer för Europasamarbetet: fri

rörlighet för alla, fredsansträngningar, demokratins stärkande,

miljöhänsyn. Den alleuropeiska samarbetsstrukturen bör enligt

motionen få formen av Europas Förenta regioner.

I motion U616 (v) förordas ett alleuropeiskt samarbete i

stället för EG-samarbetet samt ett direktvalt alleuropeiskt

parlament som kan organiseras genom att Europarådet utvecklas

och utvidgar sin medlemskrets till Europas alla länder.

Utskottet

I utskottets betänkande 1990/91:UU8 konstateras att ett

svenskt medlemskap i EG ligger i linje med strävandena mot en

allsidig utveckling av samarbetet mellan Sverige och samtliga

länder i Europa inom ramen för olika alleuropeiska och regionala

sammanslutningar. Vidare ansåg utskottet att för strävan att

förverkliga målet om en alleuropeisk gemenskap är också ESK en

naturlig grund.

Denna bedömning äger enligt utskottet fortfarande full

giltighet. Utskottet konstaterar att Sverige aktivt deltar och

stödjer ett alleuropeiskt samarbete, såväl inom ramen för ESK

som vad gäller bilaterala och multilaterala insatser för att

utöka samarbetet med länderna i Central- och Östeuropa och för

att stödja dessa länders ekonomiska och sociala

reformsträvanden. Sverige spelade en aktiv roll i toppmötet i

Paris inom ramen för ESK som ägde rum i november 1990 och som

ligger till grund för en fastare och mer utvidgad struktur för

ESK. Sverige deltar aktivt även i de expertmöten inom ESK som

följt efter Parismötet samt förbereder ett aktivt deltagande i

uppföljningsmötet i Helsingfors nästa år.

I motion U507 (c) anges ett antal mål i Europapolitiken vad

gäller öppenhet mot omvärlden, solidaritet med tredje världen,

demokrati, miljöhänsyn, regional balans, jordbrukspolitik,

socialpolitik, jämställdhet och konsumentinflytande.

I betänkandet 1990/91:U8 gjorde utskottet en genomgång av de

olika områden som omnämns i motionen och såväl EES-avtalet som

ett EG-medlemskaps konsekvenser berördes. Det framgår av

betänkandet att utskottet i allt väsentligt delar den syn som

uttrycks i motionen i detta sammanhang.

I yrkande 3 i motion U616 (v) föreslås att ett direktvalt

alleuropeiskt parlament upprättas som alternativ till

EG-samarbetet.

Utskottet konstaterar att inom Europarådets parlamentariska

församling och i dess ministerkommitté pågår diskussioner om

rådets framtida roll i Europasamarbetet inkl. detta samarbetes

parlamentariska dimension.

Inom ESK håller ett parlamentariskt samarbete på att

etableras. Vid toppmötet i Paris hösten 1990 mellan

ESK-staternas stats- och regeringschefer beslöts om inrättandet

av en rad permanenta ESK-organ, bl.a. en parlamentarisk

församling. Beslutet konfirmerades i denna del vid ett möte i

Madrid 1991 mellan företrädare för ESK-staternas parlament. Man

enades vid Madridmötet om huvuddragen i en stadga för den nya

parlamentariska församlingen och beslöt att dess första möte

skulle äga rum i Budapest i juli 1992.

Med det ovan anförda får yrkandena 2 och 12 i motion U507 (c)

anses besvarade. De yrkanden som för fram det alleuropeiska

samarbetet som alternativ till medlemskap i EG dvs. yrkande 2

och 3 i U510 (mp) och yrkande 3 och 6 i motion U616 (v),

avstyrks.

Specifika områden

Personers rörlighet

I motion U510 (mp) yrkas att fri rörlighet för människor bör

eftersträvas i hela Europa. I motion U511 (mp) anförs bl.a. att

den gemensamma arbetsmarknaden också bör omfatta Östeuropa och

att visumtvången bör avskaffas.

I betänkandet 1990/91:UU8 framförde utskottet att ett av

huvudsyftena med Sveriges samarbete med EG är att avskaffa

hindren för människors rörlighet. Utskottet ser EES-avtalet som

ett viktigt steg på vägen med de förutsättningar för

arbetskraftens fria rörlighet som det innebär.

Beträffande gränskontroller har konsultationer ägt rum mellan

de nordiska länderna och EG med syftet att bevara den nordiska

passunionen inom ramen för samarbetet med EG och möjliggöra

för Danmark att ingå i både EGs system och det nordiska

samarbetet. Även i EES-avtalet finns ett avsnitt om vikten av

samarbete beträffande gränskontroller.

Ett medlemskap i EG kommer enligt utskottets bedömning att

innebära att Sverige mer direkt kommer att delta i EGs inre

arbete i alla de frågor som hänger samman med avveckling eller

förenkling av gränskontrollen för personer.

Utskottet vill i detta sammanhang referera till vad som angavs

i betänkandet 1990/91:UU8 om vikten av att upprätthålla en

generös och solidarisk flyktingpolitik, både vad gäller prövning

av enskilda asylsökandes ärenden och beträffande överföring till

Sverige av flyktingar inom ramen för vår flyktingkvot.

Såväl yrkande 4 i motion U510 (mp) och yrkande 1 i motion U511

har formulerats utifrån utgångspunkten att EG-medlemskap bör

avvisas och att EG-medlemskap inte är en lämplig väg för att

åstadkomma ökad rörlighet för personer. Utskottet delar inte

denna syn utan avstyrker yrkande 4 i motion U510 (mp) och

yrkande 1 i motion U511 (mp).

Regionalpolitik

I motion U524 (v) anges att den svenska regionalpolitiken

skall undantas från anpassningsprocessen gentemot EG samt att

regeringen inför EG bör hävda att en kraftfull regionalpolitik

är en förutsättning för långsiktig ekonomisk utveckling.

I betänkande 1990/91:UU8 angavs att skapandet av en

västeuropeisk marknad kommer att förbättra förutsättningarna för

industriell verksamhet i Sverige och därigenom underlätta en

aktiv närings- och regionalpolitik. Utskottet ansåg att det inte

finns belägg för bedömningen att ett närmande till EG skulle

leda till en försämrad regionalpolitisk utveckling i Sverige. I

betänkandet angavs också den stora uppmärksamhet som de

regionalpolitiska frågorna fått inom EG.

Utskottet anser att dessa bedömningar äger full giltighet.

Utskottet utgår från att regionalpolitiken är ett av de områden

som regeringen ger hög prioritet i medlemskapsförhandlingarna. I

regeringsförklaringen berördes också vikten av en aktiv svensk

regionalpolitik utifrån målsättningen att hela Sverige skall

leva.

Härmed avstyrks yrkandena 1 och 2 i motion U524 (v).

Terrorism

I motion U512 (m) betonas värdet av EG-samarbete vad gäller

terroristbekämpning.

Sverige har sedan 1988 observatörsstatus i det mellanstatliga

samarbete mellan EGs medlemsländer angående polisiära frågor som

benämns TREVI-samarbetet. I samarbetet, som främst har

karaktären av informationsutbyte, berörs såväl allmänpolisiära

frågor och asylfrågor som terrorism. Enligt vad utskottet

inhämtat anses detta samarbete både av EG-länderna och Sverige

och de andra deltagande observatörsländerna vara givande och

gagna kampen mot brottslighet och terrorism.

Mot bakgrund av att ett samarbete mellan Sverige och

EG-länderna pågår på detta område anser utskottet att yrkandet

inte föranleder några ytterligare uttalanden i detta sammanhang.

Härmed får motion U512 (m) anses besvarad.

Bistånd

I motion U505 (fp) betonas vikten av en biståndspolitik i EG

som är generös och visar solidaritet med u-länderna. Vidare

anges bl.a. de samordningsfördelar som kan uppnås inom ramen för

ett svenskt EG-medlemskap vad gäller biståndet.

EGs samlade bistånd innefattar dels biståndet från vart och

ett av medlemsländerna, dels de gemensamma biståndsinsatser som

kanaliseras genom EG-kommissionen. Den senare typen av bistånd

utgör endast en mindre del.

Det finns många likheter mellan EGs och det svenska biståndets

mål och inriktning. Ett viktigt exempel är inriktningen mot att

nå de fattigaste.

Utskottet instämmer i den uppfattning som uttrycks i motion

U505 om vikten av en generös svensk biståndspolitik och bedömer

att ett svenskt medlemskap i EG kan ge goda möjligheter att

fortsatt föra en generös svensk biståndspolitik baserad på

solidaritet med de fattiga folken. EG-medlemskapet bör enligt

utskottet kunna medföra fördelar för biståndet genom ökad

samordning och samarbete. Utskottet kommer att få anledning att

återkomma till frågan om EG-medlemskapet och biståndspolitiken

t.ex. i samband med behandling av budgetpropositionen.

Med det ovan anförda får utskottet anse yrkande 2 i motion

U505 (fp) som besvarad.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande svenskt medlemskap i EG

att riksdagen avslår yrkande 6 i motion 1990/91:U433, yrkande

4 i motion 1990/91:U616, yrkande 1 i motion 1990/91:U510 och

yrkandena 1 och 2 i motion 1990/91:U530 samt förklarar yrkande 1

i motion 1990/91:U504, yrkande 3 i motion 1990/91:U505 och

yrkande 11 i motion 1990/91:U507 bersvarade med vad utskottet

anfört,

men. (v)

2. beträffande parlamentarisk arbetgrupp

att riksdagen förklarar yrkande 2 i motion 1990/91:U504

besvarat med vad utskottet anfört,

3. beträffande alleuropeiskt samarbete

att riksdagen avslår yrkandena 2 och 3 i motion 1990/91:U510

och yrkandena 3 och 6 i motion 1990/91:U616 samt förklarar

yrkandena 2 och 12 i motion 1990/91:U507 besvarade med vad

utskottet anfört,

men. (v)

4. beträffande personers rörlighet

att riksdagen avslår yrkande 4 i motion 1990/91:U510 och

yrkande 1 i motion 1990/91:U511,

5. beträffande regionalpolitik

att riksdagen avslår yrkandena 1 och 2 i motion 1990/91:U524,

men. (v)

6. beträffande samarbete angående terrorism

att riksdagen förklarar motion 1990/91:U512 besvarad med vad

utskottet anfört,

7. beträffande bistånd

att riksdagen förklarar yrkande 2 i motion 1990/91:U505

besvarad med vad utskottet anfört.

Stockholm den 28 november 1991

På utrikesutskottets vägnar

Daniel Tarschys

I beslutet har deltagit:

Daniel Tarschys (fp), Nic Grönvall (m), Alf Wennerfors (m), Mats

Hellström (s), Pär Granstedt (c), Karl-Erik Svartberg (s), Inger

Koch (m), Nils T Svensson (s), Lars Moquist (nyd), Karl-Göran

Biörsmark (fp), Kristina Svensson (s), Berndt Ekholm (s),

Ulla-Britt Åbark (s), Hans Göran Franck (s), Fanny Rizell (kds).

Från vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Seija Viitamäki-Carlsson

(v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från vänsterpartiet,

eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i

utskottet.

Seija Viitamäki-Carlsson (v) anför:

Svenskt medlemskap i EG

För Sveriges egen säkerhet och möjlighet att självständigt

agera utrikespolitiskt är det viktigt att slå vakt om den

alliansfria politiken. Det finns en risk att EGs förhållande

till Östeuropa utvecklas i en riktning som påminner om

förhållandet mellan USA och Latinamerika. Det kan på sikt skapa

nya säkerhetspolitiska problem i Europa.

Sverige bör också av detta skäl inte söka medlemskap i EG,

eftersom det innebär att vårt land binds upp till en gemensam

EG-politik gentemot Östeuropa. Med motsättningar nord-syd blir

den roll Sverige kan spela allt viktigare som ett alliansfritt

land i nord med en tradition av förståelse för

nord-sydfrågeställningarna. I en EG-union blir alliansfrihet och

självständigt utrikespolitiskt handlande omöjligt.

EG samordnar sin utrikes- och säkerhetspolitik. EG-unionen

skall tala med en röst i utrikespolitiska frågor. Dessutom finns

starka krafter som vill ha en gemensam försvarspolitik och

gemensamma militära insatsstyrkor att kunna använda i tredje

världen. Ett svenskt EG-medlemskap skulle innebära slutet på

vårt lands självständiga utrikespolitik.

Alleuropeiskt samarbete

Det behövs ett alleuropeiskt parlament som fungerar öppet och

demokratiskt. Det kan organiseras genom att Europarådet

utvecklas och utvidgar sin medlemskrets till Europas alla

länder.

Det alleuropeiska parlamentet kan vara direktvalt och anta

bindande minimiregler i form av konventioner som berör problem

som endast kan lösas över nationsgränserna. Det gäller till

exempel gränsöverskridande miljöproblem. Det behövs också

gemensamma minimiregler mot det transnationella kapitalets grova

utnyttjande av arbetskraft i olika europeiska länder. De av

parlamentet antagna konventionerna införs sedan i de enskilda

ländernas lagstiftning. Regeringen bör verka för ett sådant

parlament.

Fyra folkliga rättigheter ska ligga till grund för det

alleuropeiska samarbetet:

Rättigheten att leva i demokrati. Ett Europa som garanterar

politisk demokrati och medborgerliga fri- och rättigheter.

Rättigheten att leva i en ren och hälsosam miljö. Ett Europa som

garanterar att miljö, hälsa och säkerhet går före

vinstintressen.

Rättigheten att leva i trygghet. Ett Europa som garanterar alla

dess invånare rätt till social trygghet.

Rättigheten till lika människovärde. Ett Europa som garanterar

alla lika rättigheter och skyldigheter oavsett ålder, kön,

religion och nationalitet. Ett Europa som verkar för alla folks

frihet och hela världens fred.

Regionalpolitik

Regionalpolitik är inte en prioriterad fråga i EG på samma

sätt som i vårt land. Regeringen bör i överläggningarna med EG

kraftfullt hävda att en stark regionalpolitik är en

förutsättning för en hållbar och långsiktigt stabil ekonomisk

utveckling. Den första försvarslinjen borde vara att klargöra

att den svenska regionalpolitiken i princip skall undantas från

anpassningsprocessen eftersom den grundar sig på de speciella

förutsättningar vårt land har.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under

momenten 1, 3 och 5 borde ha hemställt:

1. beträffande svenskt medlemskap i EG

att riksdagen med bifall till yrkande 6 i motion 1990/91:U433

och yrkande 4 i motion 1990/91:U616, med besvarande av yrkande 1

i motion 1990/91:U510 och yrkandena 1 och 2 i motion

1990/91:U530 samt med avslag på yrkande 1 i motion 1991/91:U504,

yrkande 3 i motion 1990/91:U505 och yrkande 11 i motion

1990/91:U507 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan

anförts i denna del,

3. beträffande alleuropeiskt samarbete

att riksdagen med bifall till yrkandena 3 och 6 i motion

1990/91:U616 med besvarande av yrkandena 2 och 3 i motion

1990/91:U510 och med avslag på yrkandena 2 och 12 i motion

1990/91:U507 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan

anförts i denna del,

5. beträffande regionalpolitik

att riksdagen med bifall till yrkandena 1 och 2 i motion

1990/91:U524 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan

anförts i denna del.