Bet. 1991/92:UU9

Utrikesutskottets betänkande

1991/92:UU09

Verksamheten inom Europarådet

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

1991/92

UU9

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas dels redogörelse 1991/92:3 från

Sveriges delegation vid Europarådets parlamentariska

(rådgivande) församling samt regeringens skrivelse 1990/91:165

om verksamheten inom Europarådets ministerkommitté under år

1990, dels motion 1990/91:U507 (c), yrkande 1, och motion

1990/91:U525 (mp), yrkande 10, som båda föreslår en utvidgning

och utveckling av Europarådet.

Redogörelserna

Europarådets parlamentariska (rådgivande) församlings 41:a

session var fördelad på tre delsessioner, vilka samtliga hölls i

Strasbourg. Dessutom hölls en s.k. minisession i Innsbruck. Den

svenske riksdagsledamoten och medlemmen av

Europarådsdelegationen Anders Björck var församlingens president

under sessionen.

Under ett avbrott i den andra delsessionen (26--27 september)

ägde en särskild ESK-debatt rum med deltagande från den

Europeiska säkerhetskonferensens (ESK) samtliga stater utom USA.

Under denna session hölls också den sedvanliga debatten om

OECD:s aktiviteter under föregående år (1989).

Den första delsessionen inleddes med en debatt om Europarådets

allmänna politik och rådets relationer med Central- och

Östeuropa och en debatt om situationen i Östtyskland. Vidare

diskuterades relationerna under 1990-talet mellan Europa, USA

och Canada samt situationen i Andorra.

Under höstsessionen behandlades även frågan om Ungerns

medlemskap i Europarådet. Under sessionen inledde församlingen

behandlingen av Polens ansökan om medlemskap.

Vid församlingens sista delsession debatterades, med

utgångspunkt i en rapport från det politiska utskottet,

Gulfkrisen. Under denna delsession debatterades också frågan om

Tjeckoslovakiens anslutning till Europarådet samt situationen i

de baltiska republikerna. Utöver politiska frågor har

församlingens arbete berört alla de sektorer som täcks av dess

fjortonde utskott.

Ministerkommittén höll två ordinarie möten och ett extra möte

under år 1990. Ministrarnas ställföreträdare sammanträdde tio

gånger i ordinarie möte, och därtill nio gånger för att behandla

frågor rörande främst mänskliga rättigheter.

Fem ordinarie fackministerkonferenser arrangerades inom

Europarådet under året. En kulturministerkonferens hölls den

25--26 april i Palermo, en justitieministerkonferens den 5--7

juni i Istanbul, en ungdomsministerkonferens den 20--21

september i Lissabon, en miljöministerkonferens den 11--12

oktober i Bryssel och en hälsoministerkonferens den 18--19

oktober på Cypern.

Härtill kom ett informellt ministermöte om mänskliga

rättigheter den 5 november i Strasbourg. På initiativ av Finland

och Frankrike anordnades vidare, med benäget bistånd av

Europarådet, en alleuropeisk ministerkonferens om skogsskydd i

Strasbourg den 18--19 december.

Ministerkommitténs 86:e möte, som ägde rum den 10 maj 1990,

behandlade främst utvecklingen av Europarådets kontakter med

länderna i Central- och Östeuropa, Europarådets roll i

ESK-processen samt relationerna med USA och Canada.

Ministrarna hälsade med tillfredsställelse utvecklingen av

samarbetet mellan Europarådet och länderna i Central- och

Östeuropa och konstaterade att det inledda reformarbetet i dessa

länder öppnade vägen för medlemskap i Europarådet.

Ministrarna uttalade vidare sitt stöd för det pågående

reformarbetet i Sovjetunionen och uttalade en beredskap att

utveckla samarbetet med detta land. Beslut fattades att inleda

förhandlingar om villkoren för Sovjetunionens tillträde till den

europeiska kulturkonventionen.

Ministrarna konstaterade att Europarådet hade ett värdefullt

bidrag att lämna till ESK-processen, i synnerhet vad beträffade

skyddet av mänskliga rättigheter och i fråga om kultur,

utbildning och informationsfrågor.

Beslut fattades också om att upprätta en partsöverenskommelse

för att knyta den Europeiska kommissionen för demokrati genom

lag närmare till Europarådet.

Europarådets 87:e ministerkommittémöte ägde rum den 6 november

1990 i Rom. Mötet föregicks den 5 november av ett informellt

möte om mänskliga rättigheter med anledning av 40-årsjubileet av

den Europeiska konventionen om mänskliga rättigheter.

Diskussionen vid mötet kom främst att kretsa kring

förberedelserna för ESK-toppmötet i Paris senare samma månad och

förutsättningarna för Europarådet att bidra till ESK-processen.

Utvecklingen i länderna i Central- och Östeuropa diskuterades

också, liksom möjligheterna att bistå dem i det fortsatta

reformarbetet.

Det konstaterades att Europarådet, genom att göra sina

kunskaper och erfarenheter tillgängliga för ett allt större

antal länder, hade en väsentlig roll att spela i det bredare

europeiska samarbetet, i synnerhet i frågor rörande mänskliga

rättigheter, lagstiftningsarbete, kultur, utbildning och

informationsutbyte. Europarådet borde därför beredas möjlighet

att aktivt delta i och bidra till ESK:s möten rörande den s.k.

mänskliga dimensionen. En bred beredskap uttrycktes också att

öppna delar av Europarådets verksamhet för deltagande av andra

ESK-stater.

Ministrarna välkomnade parlamentariska församlingens initiativ

att bjuda in alla 35 ESK-staterna till en ESK-debatt. De

uttalade sitt stöd för upprättandet av ett parlamentariskt forum

inom ESK-processen och betonade att Europarådets parlamentariska

församling härvid kunde erbjuda ett viktigt stöd. Ministrarna

konstaterade med tillfredsställelse att flera östeuropeiska

länder snart skulle kunna inträda som medlemmar i Europarådet.

Ett extra ministerkommittémöte ägde rum i Lissabon den 23 och

24 mars 1990. Mötet hade kallats för att diskutera utvecklingen

av Europarådets förbindelser med länderna i Central- och

Östeuropa och Europarådets roll i det framtida europeiska

samarbetet.

Större delen av mötet ägnades åt en allmän diskussion om

förutsättningarna för en vidareutveckling av Europarådets

förbindelser med länderna i Central- och Östeuropa. I detta

sammanhang berördes också Europarådets roll i ESK-processen och

behovet av att utveckla förbindelserna med USA och Canada.

Den önskan att ansluta sig till Europarådet som uttalats av

flertalet östeuropeiska stater välkomnades som ett bevis för

deras vilja att på kort tid nå upp till de krav på demokrati,

mänskliga rättigheter och rättssäkerhet som finns inskrivna i

Europarådets stadga. Samtidigt underströks vikten av att inte

sänka eller undergräva dessa krav för att underlätta medlemskap.

Ministrarna gav generalsekreteraren i uppdrag att utarbeta

förslag om utvidgning av de samarbetsprogram som inletts med

länderna i Central- och Östeuropa. Därvid pekades speciellt på

behovet av stöd i samhällsadministrativa och lagstiftande

frågor.

Det rådde bred enighet om att de nya samarbetsmöjligheter som

hade skapats genom det ändrade politiska klimatet i Europa så

långt som möjligt skulle utvecklas inom ramen för existerande

institutioner. Europarådet erbjöd ett lämpligt forum för de

frågor som ryms inom ESK:s s.k. tredje korg. För att undvika

dubbelarbete och tendenser till konkurrens borde därför en

närmare samordning eftersträvas genom bl.a. deltagande från

Europarådet i relevanta ESK-möten.

Motionerna

1990/91:U507 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om utvidgning och utveckling av Europarådet.

1990/91:U525 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

Sverige i Europarådet bör verka för att detsamma snarast

utvidgas till att omfatta hela Europa.

Utskottet

Utskottet har tagit del av redogörelserna från

Europarådsdelegationen och regeringen och konstaterar med

tillfredsställelse att Europarådet behandlat en rad frågor av

central politisk, ekonomisk, social, kulturell och rättslig

betydelse. Europarådet fyller en viktig funktion i skyddet av de

mänskliga rättigheterna och utgör ett ovärderligt forum för

diskussionerna om bl.a. det nya Europas utformande.

Det är inom Europarådet som ett regelverk för skyddet av de

mänskliga rättigheterna i Europas stater har utarbetats.

Väsentligt arbete på detta område utförs också i ESK, men det är

enligt utskottet av vikt att detta arbete inte leder till en

dubblering av Europarådets verksamhet.

Utskottet föreslår att de båda redogörelserna läggs till

handlingarna.

Utskottet noterar med särskild tillfredsställelse att Ungern,

Tjeckoslovakien och Polen nu är medlemmar av Europarådet samt

att flera andra central- och östeuropeiska stater har ansökt om

medlemskap.

Efter den misslyckade statskuppen i Moskva 19--22 augusti 1991

påskyndades uppsplittringen av Sovjetunionen i suveräna stater.

En rad stater i östra Europa har förklarat sig självständiga

under 1991. Europarådet måste därför ta ställning till hur

samarbetet med dessa nya stater skall utformas. Estland,

Lettland och Litauen har redan tilldelats gäststatus i den

parlamentariska församlingen. I september 1991 beslutade

församlingen att utskottet för europeiska icke-medlemsstater

skulle ges i uppdrag att vidare överväga praktiska former för

utökat samarbete med de nya östeuropeiska staterna. Samtidigt

instruerades församlingens juridiska utskott att utarbeta

förslag till konkreta åtgärder för skyddet av de mänskliga fri-

och rättigheterna i Östeuropa. Särskild tyngdpunkt lades på de

etniska minoriteternas rättigheter.

Europarådet har tillkommit för att främja samarbetet mellan

Europas demokratier. Kraven för att bli medlem är högt satta.

Medlemskap i Europarådet kräver att en medlemsstat kan uppvisa

parlamentarisk demokrati, respekt för de mänskliga rättigheterna

samt ett lagbundet samhällsskick. Enligt konventionen om skydd

för de mänskliga rättigheterna kan inte bara en stat föra talan

mot en annan medlemsstat för den händelse respekten för de

mänskliga rättigheterna och demokratin sätts ur spel av den

senare, utan anmälan kan även göras av enskilda personer. En

kritisk granskning av hur medlemsländerna sköter sina

förpliktelser är enligt utskottet en väsentlig del av skyddet

för de mänskliga rättigheterna. Detsamma gäller staternas

rättighet att föra talan mot varandra, något som har utnyttjats

av Sverige vid två tillfällen (1967 mot Grekland, 1982 mot

Turkiet).

I motion 1990/91:U507 (c), yrkande 1, föreslås att Sverige bör

verka för att så många europeiska stater som möjligt kan

underteckna och leva upp till de europeiska konventionerna om

mänskliga fri- och rättigheter samt bli medlemmar i Europarådet.

I motion 1990/91:U525 (mp), yrkande 10, föreslås att Sverige

inom ramen för de medlemskrav som gäller bör verka för att

Europarådet utvidgas till att snarast omfatta hela Europa.

Utskottet uttryckte i sitt senaste betänkande om verksamheten

inom Europarådet (1990/91:UU10) att det är angeläget att de

stater som uppfyller kraven på medlemskap "så snart som det

låter sig göras upptas som medlemmar i Europarådet". Utskottet

finner ingen anledning att ändra på denna målsättning. Villkoren

för medlemskap får dock inte urvattnas. Utskottet välkomnar att

Europarådet genom aktivt stöd underlättar för nya medlemmar att

uppfylla dessa högt ställda krav. Utskottet understryker

samtidigt betydelsen av att en konsekvent övervakning av gjorda

åtaganden på de mänskliga rättigheternas område gäller samtliga

medlemsstater, såväl gamla som nya.

Därmed avstyrks yrkande 10 i motion 1990/91:U525 (mp). Yrkande

1 i motion 1990/91:U507 (c) får med det ovan anförda anses ha

besvarats.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande Europarådsdelegationens redogörelse och

regeringens skrivelse

att riksdagen lägger redogörelse 1991/92:3 från svenska

delegationen vid Europarådets parlamentariska (rådgivande)

församling samt regeringens skrivelse 1990/91:165 om

verksamheten inom Europarådets ministerkommitté under år 1990

till handlingarna,

2. beträffande utvidgning och utveckling av Europarådet

att riksdagen avslår yrkande 10 i motion 1990/91:U525 samt

förklarar yrkande 1 i motion 1990/91:U507 besvarat med vad

utskottet anfört.

Stockholm den 20 februari 1992

På utrikesutskottets vägnar

Daniel Tarschys

I beslutet har deltagit: Daniel Tarschys (fp), Pierre

Schori (s), Mats Hellström (s), Maj Britt Theorin (s), Karl-Erik

Svartberg (s), Inger Koch (m), Nils T Svensson (s), Margareta

Viklund (kds), Lars Moquist (nyd), Karl-Göran Biörsmark (fp),

Kristina Svensson (s), Göran Lennmarker (m), Peeter Luksep (m),

Birgitta Hambraeus (c) och Hans Göran Franck (s).

Från vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Bertil Måbrink (v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.