Bet. 1992/93:AU12

Arbetsmarknadsutskottets betänkande

1992/93:AU12

Arbetslivspolitik

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1992/93

AU12

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens förslag till

anslag för att främja sysselsättningen för arbetshandikappade. I

enlighet med dessa förslag förordar utskottet att sammanlagt

12700 miljoner kronor anvisas för sådana åtgärder, varav i

runda tal 1400 miljoner kronor till yrkesinriktad

rehabilitering, 6400 miljoner kronor till lönebidrag m.m. och

4900 miljoner kronor till bidrag till driften av

Samhallkoncernens företag.

När det gäller lönebidrag till kulturinstitutioner redovisas

ett regeringsförslag till omfördelning av anslagsmedel. I samma

avsnitt av betänkandet tillstyrker utskottet förslag från

regeringen om att försök efter utländska förebilder görs med en

ny stödform, bidrag till stödpersoner åt handikappade.

I de inledande avsnitten av betänkandet kommer utskottet in på

den allmänna inriktningen av arbetslivspolitiken med anledning

av vad som anförs i budgetpropositionen och en socialdemokratisk

partimotion. Vidare diskuteras om företagshälsovården bör

regleras genom lag eller kollektivavtal. Några initiativ i dessa

frågor föreslås inte av utskottet.

I fråga om Arbetslivsfonden föreslås att dess verksamhet,

såsom regeringen förordar, skall vara avvecklad till den 1 juli

1995. Själva bidragsgivningen skall med regeringens förslag vara

avslutad den 1 april 1994. Utskottet anser att den Centrala

arbetslivsfonden efter prövning skall kunna medge en länsfond

att lämna bidrag även efter denna tidpunkt och anger villkoren

härför.

Till betänkandet har Socialdemokraternas företrädare fogat

reservationer om arbetslivspolitikens inriktning och om

företagshälsovården samt ett särskilt yttrande.

Vänsterpartiets företrädare i utskottet har avgett en

meningsyttring.

Propositionen

I proposition 1992/93:100, bilaga 11

(Arbetsmarknadsdepartementet) föreslår regeringen -- efter

föredragning av statsrådet Börje Hörnlund -- att riksdagen

dels under punkterna

C 1 (s. 65--67)

till Arbetarsskyddsverket för budgetåret 1993/94 anvisar ett

ramanslag på 387645000 kr,

C 3 (s. 67--70)

att riksdagen till Yrkesinriktad rehabilitering för budgetåret

1993/94 anvisar ett ramanslag på 787783000 kr,

C 4 (s. 71)

att riksdagen till Yrkesinriktad rehabilitering:

Utbildningsbidrag för budgetåret 1993/94 anvisar ett

förslagsanslag på 570017000 kr,

C 5 (s. 71--72)

att riksdagen till Yrkesinriktad rehabilitering:

Uppdragsverksamhet för budgetåret 1993/94 anvisar ett

förslagsanslag på 1000 kr,

C 6 (s. 72--78)

1. att riksdagen godkänner vad som anförts i propositionen om

bidrag till arbetshjälpmedel åt handikappade under en

anställnings första tolv månader (avsnitt 2.3),

2. att riksdagen godkänner vad som anförts i propositionen om

försöksverksamhet med bidrag till stödpersoner åt handikappade

(avsnitt 2.5),

3. att riksdagen till Särskilda åtgärder för

arbetshandikappade för budgetåret 1993/94 anvisar ett

reservationsanslag på 6386203000 kr,

C 7 (s. 79--85)

att riksdagen till Bidrag till Samhall Aktiebolag för

budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 4934274

000 kr,

C 8 (s. 85)

att riksdagen till Bidrag till Samhall Aktiebolag för vissa

skatter m.m. anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr,

dels beträffande Arbetslivsfonden (s. 24--26)

att riksdagen godkänner vad som anförts i propositionen om

avveckling av Arbetslivsfondens verksamhet.

Skrivelse från regeringen

I regeringens skrivelse 1992/93:153 bereds riksdagen tillfälle

att ta del av vad som anförts i denna om ILO:s konvention och

rekommendation om arbetsvillkor inom hotell, restauranger och

liknande anläggningar.

Motionerna

1992/93:A214 av Bo Nilsson och Jan Andersson (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om de långsiktiga ekonomiska målen för

Samhall AB,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av åtgärder för att stärka

Samhallsföretagens verksamhetsinriktning och ekonomi under

budgetåret 1993/94,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Samhall bör vara berett att kunna leva

upp till Handikapputredningens förslag om en långsiktig

successiv utbyggnad av antalet arbetstillfällen.

1992/93:A226 av Jan Erik Ågren (kds) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

i fråga om en bred och utvecklingsinriktad översyn av de s.k.

kulturvårdsföretagens uppgifter, huvudmannaskap och finansiering

m.m.

1992/93:A232 av Eva Zetterberg m.fl. (v) vari yrkas att

riksdagen till anslaget C 6. Särskilda åtgärder för

arbetshandikappade för budgetåret 1993/94 anvisar 250 000 000 kr

till lönebidragstjänster utöver vad regeringen föreslagit eller

således 6 636 203 000 kr.

1992/93:A240 av Gudrun Norberg (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om tydliga och samstämmiga direktiv till AMS,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om lönebidragsreduceringar som leder till

uppsägningar av arbetshandikappade.

1992/93:A243 av Sigge Godin (fp) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts i

fråga om en bred och utvecklingsinriktad översyn av de s.k.

kulturvårdsföretagens uppgifter, huvudmannaskap och

finansiering.

1992/93:A251 av Kenneth Lantz (kds) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om att anslaget för alkohol- och drogförebyggande insatser på

arbetsplatser skall kunna fördelas till varje ideell, facklig

eller arbetsgivarorganisation.

1992/93:A254 av Bo Nilsson och Jan Andersson (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om det ytterst allvarliga läget på

arbetsmarknaden för handikappade,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av en utvärdering av de flexibla

lönebidragen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av ytterligare platser med

lönebidrag,

4. att riksdagen hos regeringen begär att en ordentlig

inventering görs av de handikappades situation på

arbetsmarknaden,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om arbetsbiträde för handikappade,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av medel för att genomföra

försöksverksamhet med stödpersoner för arbetshandikappade.

1992/93:A255 av John Andersson (-) vari yrkas att riksdagen

till Särskilda åtgärder för arbetshandikappade för budgetåret

1993/94 anvisar 250 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit,

eller således 6636203000 kr.

1992/93:A256 av Rolf L Nilson och Hans Andersson (v) vari

yrkas att riksdagen hos regeringen begär att begränsningen som

avser bidrag till arbetsbiträde slopas enligt vad i motionen

anförts om handikappades möjlighet att få ett sådant bidrag.

1992/93:A258 av Gullan Lindblad (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om en utvärdering av de flexibla lönebidragen.

1992/93:A264 av Hans Andersson m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i

arbetsmiljölagen enligt vad i motionen anförts om ansvaret för

arbetsmiljöarbetet,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

finansiering av företagshälsovården enligt vad i motionen

anförts,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

lagstiftning om information om arbetsmiljön lagrad i en

kunskapsbank och i företagens redovisning enligt vad i motionen

anförts,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag om att

ge Arbetarskyddsstyrelsen ett övergripande ansvar för

arbetsmiljöverksamheten,

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan

ändring av arbetsmiljölagen att arbetsgivaren får ett ansvar att

ställa resurser till förfogande för arbetsmiljöarbetet,

6. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag om

sekretess vid arbetet med hälso- och miljöskydd inom företagen,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om huvudansvaret för rehabilitering,

utredningar och åtgärder samt bestraffning vid arbetsskador och

i arbetsmiljöärenden.

1992/93:A267 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om den framtida inriktningen av politiken för

arbetslivets förnyelse,

17. att riksdagen hos regeringen begär att ett förslag om

obligatorisk företagshälsovård utarbetas med en inriktning som

anges i motionen.

1992/93:A276 av Charlotte Branting m.fl. (fp) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att intensifiera ansträngningar att ge

handikappade ett eget arbete.

1992/93:A284 av Claus Zaar (nyd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att minska anslaget till Samhall AB med

2100000000 kr i förhållande till anslaget i proposition

1992/93:100,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att ändra lönerna i Samhall för de icke

prioriterade grupperna till en nivå som motsvarar gällande

arbetslöshetsersättning eller annat bidrag som de är berättigade

till,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om besparing på 2 100 000 000 kr som måste

uppnås genom i mom. 2 angivet sätt eller genom införande av

kortare arbetstid för icke prioriterade grupper.

1992/93:A425 av Inga-Britt Johansson m.fl. (s) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om den fortsatta verksamheten vid

Arbetslivsfonden.

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om åtgärder för aktiva insatser för små och

medelstora företag.

1992/93:A811 av Karin Starrin m.fl. (c) vari yrkas

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om arbetslivsfondernas medel.

1992/93:So268 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

10. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en lag om

allmän företagshälsovård i syfte att nå gruppen med en hög

alkoholkonsumtion.

1992/93:So449 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär ett samlat program för

förebyggande och rehabiliterande arbetshälsovård i enlighet med

vad i motionen anförts.

Utskottet

Inledning

I betänkandet redovisar utskottet regeringens

anslagsframställningar under avsnittet Arbetslivsfrågor i årets

budgetproposition. Det gäller anslagen till Arbetarskyddsverket,

samt till yrkesinriktad rehabilitering, till särskilda åtgärder

för arbetshandikappade och Samhall AB. Anslagen till

Arbetsmiljöinstitutet och andra forskningsinstitutioner

återkommer utskottet till i betänkande 1992/93:AU14.

Innan utskottet går in på dessa anslagsfrågor behandlar

utskottet i de närmast följande avsnitten några allmänna frågor

om arbetslivspolitikens inriktning och om företagshälsovården

samt ett förslag i propositionen om att avveckla

Arbetslivsfonden.

När det gäller det aktuella läget på utredningsområdet skall

här antecknas att 1989 års Handikapputredning på försommaren

1992 avgav sitt slutbetänkande (SOU 1992:52) Ett samhälle för

alla med förslag om bl.a. anställningsfrämjande åtgärder och om

arbetshjälpmedel. Betänkandet är fortfarande under

remissbehandling.

Företagshälsovårdsutredningen, som tillsattes förra vintern,

presenterade i höstas betänkandet (SOU 1992:103) FHU92, som har

varit ute på remiss. När det gäller arbetsmiljölagen pågår för

närvarande en översyn av lagen i vissa delar. Den skall vara

klar i höst.

I fråga om Arbetslivsfonden har regeringen nyligen uppdragit

åt en utredare att överväga hur erfarenheterna från fonden skall

föras vidare. I uppdraget ingår att föreslå hur samordningen av

statens insatser och kunskapsspridning inom arbetslivsområdet

skall äga rum.

På det arbetsrättsliga området kan noteras att Utredningen

om avreglering av arbetsförmedlingsmonopolet avlämnade sitt

betänkande i november 1992. I december samma år utfärdade

regeringen tilläggsdirektiv till den nu verksamma

Arbetsrättskommittén. Ett delbetänkande väntas från kommittén

inom kort.

Den 15 februari i år uppdrog regeringen åt en sakkunnig att

överväga begreppet social dumping och 1991 års ändringar i

medbestämmandelagen ("Lex Britannia"). Samma dag tillkallades en

utredare med uppgift att se över ledighetslagarna -- Utredningen

om ledighetslagstiftningen (ULL).

Slutligen erinrar utskottet om att det sedan tidigare

föreligger betänkanden från Löneförhandlingsutredningen -- (SOU

1991:13) Spelreglerna på arbetsmarknaden -- och från Utredningen

om mer flexibla regler för arbetstid och semester -- (SOU

1992:27 Årsarbetstid. Beträffande regeringens behandling av

dessa betänkanden hänvisas till redovisningen i

budgetpropositionen (s. 19--21).

Arbetslivspolitik

I den föreliggande delen av budgetpropositionen (s. 17--18)

ger arbetsmarknadsministern en sammanfattande redovisning för

sin syn på den aktuella utvecklingen på arbetslivsområdet.

Bortsett från Arbetslivsfonden föreslås här inte några

förändringar i den förda politiken.

Socialdemokraterna hävdar i partimotion A267 att det för en

fortsatt offensiv för arbetslivets förnyelse krävs politiska

initiativ på ett antal områden. Motionärerna anger särskilt

ekonomiska styrmedel, kompetensutveckling, aktivt

arbetsmiljöarbete, arbetstider och arbetsrätt. Motionärerna

menar att i takt med att jobben förbättras och blir mer

innehållsrika kommer utslagningen från arbetslivet att minska

och det rent mänskliga lidandet att bli mindre. Samtidigt kommer

produktiviteten på arbetsplatserna att öka och konkurrenskraften

att stärkas. Likaså minskar samhällets kostnader för ohälsa och

utslagning.

Som en följd av denna politik har mycket positiva resultat

redan uppnåtts och ett intensivt förändringsarbete pågår på

arbetsplatserna. Motionärerna gör dock gällande att den offensiv

de beskriver försvåras av regeringen, som enligt deras

uppfattning uppenbarligen inte är intresserad av att driva på

förnyelsen utan i stället försöker försvaga löntagarnas

ställning, försvåra arbetsmiljöarbetet och försämra gällande

ersättningar. Försämringar i arbetsskadeförsäkringen kommer att

hårt drabba anställda på arbetsplatser med besvärlig

arbetsmiljö. Motionärerna föreslår med hänvisning härtill ett

tillkännagivande till regeringen av vad de anfört om den

framtida inriktningen av politiken för arbetslivets förnyelse.

När det gäller några av inslagen i det ovan återgivna

programmet har Socialdemokraterna i sin motion ställt särskilda

yrkanden. Ett av dem, om företagshälsovården, redovisar

utskottet i nästa avsnitt av betänkandet. Ett andra yrkande, om

kompetensutveckling, behandlas tillsammans med andra likartade

yrkanden i betänkande 1992/93:AU11. De två återstående

yrkandena, om jämställdhetsarbetet och om ändring i

föräldraledighetslagen, kommer utskottet att anmäla i senare

betänkanden. Slutligen erinrar utskottet om att de nyligen

gjorda ändringarna i arbetsskadeförsäkringen behandlats av

socialförsäkringsutskottet (prop. 1992/93:30, SfU8, rskr. 142)

och således faller utanför arbetsmarknadsutskottets

beredningsområde.

Utskottet delar motionärernas åsikt att det under de senaste

åren har uppnåtts positiva resultat i arbetsmiljöarbetet och att

det på många håll pågår ett intensivt förändringsarbete. Av stor

betydelse för denna utveckling har varit dels 1991 års

reformering av arbetsmiljölagstiftningen, som i sina huvudlinjer

vann en bred enighet i riksdagen, dels de initiativ och

ekonomiska stimulanser till förändring och nytänkande på

arbetsplatserna som blivit möjliga genom Arbetslivsfondens

verksamhet.

Som understryks i propositionen liksom i motionen behövs dock

en fortsatt intensifiering av insatserna. Fortfarande finns på

många arbetsplatser miljöer med stor risk för olycksfall och

ohälsa för de anställda. Förutom stora skillnader mellan olika

yrkesgrupper i fråga om arbetsmiljörisker finns också betydande

skillnader i riskhänseende mellan kvinnor och män. Att

ytterligare minska arbetsskadorna, de långa sjukskrivningarna

och förtidspensioneringarna är av största vikt såväl för den

enskilde som för samhället.

Utöver det förebyggande syfte som nu angivits skall en god

arbetsmiljö med de synsätt som nu gäller även ge den enskilde

arbetstagaren möjlighet till inflytande, lärande och utveckling.

Arbetsmiljöarbetet skall vara en integrerad del av verksamheten

med medverkan av alla på arbetsplatsen. I propositionen

framhålls att en god arbetsmiljö, sedd ur detta

helhetsperspektiv, är till gagn inte bara för individen utan

även är en förutsättning för att skapa ett produktivt och

effektivt näringsliv.

Vad nu återgivits innebär enligt utskottets mening att det

inte finns några väsentliga skillnader i uppfattningen om

behovet av en god arbetsmiljö och ett fortsatt förändringsarbete

på arbetsplatserna. Med hänsyn härtill och med erinran om att

utskottet avser att återkomma till de anslutande yrkandena i

motion A267 anser utskottet att det inte finns behov för

riksdagen att göra ett särskilt uttalande till regeringen om

inriktningen av politiken för arbetslivets förnyelse. Motionens

yrkande härom avstyrks sålunda av utskottet.

Företagshälsovård

Den tidigare statsbidragsgivningen till företagshälsovården

upphörde med utgången av år 1992. Den i inledningen nämnda

Företagshälsovårdsutredningen har haft i uppdrag att utreda

företagshälsovårdens organisation och finansiering med anledning

av avvecklingen av statsbidragen. Utredningens överväganden

föreligger, som också redan nämnts, i ett remissbehandlat

betänkande.

I statsrådsberedningens förteckning över propositioner som

skall avlämnas till riksdagen under våren 1993 aviseras en

proposition om företagshälsovården till den 17 mars. Den 25

februari informerade arbetsmarknadsministern kammaren om att han

inte avser att under våren 1993 förelägga riksdagen en

proposition i ämnet.

I tre motioner föreslås en obligatorisk företagshälsovård,

dvs. en genom lag fastlagd skyldighet för arbetsgivarna att

tillhandahålla företagshälsovård åt sina anställda.

Socialdemokraterna framhåller i partimotion A267

företagshälsovårdens betydelse inte minst för de små och

medelstora företagen. Med hänvisning till avvecklingen av

statsbidragen och till att det inte finns avtal om

företagshälsovård inom alla områden, exempelvis inte på

LO/SAF-området, anser de att lagstiftning bör tillgripas, vilket

också, tillägger de, ligger i linje med Sveriges åtaganden

enligt gällande ILO-konvention om företagshälsovården.

Vänsterpartiet föreslår i partimotion So268 om

alkoholpolitiken en lag om allmän företagshälsovård i syfte att

nå gruppen med hög alkoholkonsumtion. För att

företagshälsovården i det arbetet skall få en friare ställning

gentemot företagen förespråkar motionärerna att landstingen

resp. de landstingsfria kommunerna övertar huvudmannaskapet.

Hans Andersson m.fl. (v) anför i motion A264 att i de fall

avtal inte kan träffas mellan parterna skall samhället

komplettera med lagstiftning. Som målsättning anges att alla

arbetstagare skall ha tillgång till företagshälsovård.

Motionärerna anser att riksdagen av regeringen skall begära

förslag till ändring i arbetsmiljölagen i enlighet med vad de

anfört om ansvaret för arbetsmiljöarbetet.

Utskottet utgår från att den i motionerna A264 och A267

begärda lagstiftningen om företagshälsovård är att se som en

andrahandsåtgärd, att tillgripa för det fall att det inte visar

sig möjligt för parterna på arbetsmarknaden att träffa avtal om

företagshälsovården och dess organisation. I dagsläget finns

arbetsmiljöavtal endast på den statliga sektorn. Nya avtal

träffades för denna sektor under år 1991 och -- för

riksdagsområdet -- år 1992. Därutöver finns avtal om

företagshälsovård endast inom några branscher på den privata

sektorn.

I sitt meddelande till kammaren den 25 februari konstaterade

arbetsmarknadsministern att förhandlingar pågår mellan

arbetsmarknadens parter inom såväl den privata som den kommunala

sektorn om en avtalsreglering av företagshälsovården. Det var

resultatet av dessa förhandlingar som han ansåg sig böra

avvakta. Arbetsmarknadsministern tillade i kammaren att han

förutsatte att förhandlingsomgången skulle klaras av "senast

under denna vår" och att han på sitt departement har "en

färdigskriven proposition, där det lagstiftas om

företagshälsovården, för det fall att de inte klarar av denna

förhandlingsomgång".

På grund av de uttalanden arbetsmarknadsministern gjort i

kammaren anser utskottet att det inte är påkallat för riksdagen

att i enlighet med yrkandena i motionerna A264 (v) och A267 (s)

uppmärksamma regeringen på möjligheten att lagstifta om

företagshälsovård för det fall frågan inte regleras genom avtal.

Utskottet avstyrker därför de aktuella yrkandena i dessa

motioner. Inte heller anser utskottet att riksdagen av

alkoholpolitiska skäl bör inskrida med lagstiftning utan att

först pröva möjligheterna till avtalsreglering och avstyrker

därmed även yrkandet om lagstiftning i motion So268 (v).

Socialdemokraterna begär i partimotion A267 också förslag om

inriktningen av en obligatorisk företagshälsovård. I de

riktlinjer som förordas i motionen ingår att företagshälsovården

skall vara en opartisk expertresurs, att det i verksamheten

skall ingå både fysisk och psykisk miljö liksom sociala frågor,

att företagshälsovården i första hand skall arbeta med

förebyggande arbetsmiljöverksamhet och att företagshälsovården

skall uppfylla kraven i ILO:s konvention på området, nr 161.

I partimotion So449 om strategi för välfärden framställer

Socialdemokraterna ett yrkande om ett samlat program för

förebyggande och rehabiliterande arbetshälsovård, avsedd att

inrättas inom ramen för en ny sjuk- och arbetsskadeförsäkring.

Den föreslagna arbetshälsovården skall enligt motionen ha till

uppgift att ge alla arbetsplatser konsulthjälp i frågor som

hänger samman med förebyggade friskvård, arbetsorganisation och

arbetsmiljö samt rehabilitering av anställda.

Hans Andersson m.fl. (v) ger i motion A264 förslag till

utveckling av en kvalificerad företagshälsovård. Motionärerna

föreslår därvid principer för företagshälsovårdens finansiering,

upprättande av en kunskapsbank om arbetsskador, sjukfrånvaro

m.m. på arbetsplatserna, införande av ett övergripande ansvar på

Arbetarskyddsstyrelsen för arbetsmiljöverksamheten, skyldighet

för arbetsgivarna att ställa resurser till förfogande för

arbetsmiljöarbetet samt tydliga regler om sekretess vid arbetet

med hälso- och miljöskydd inom företagen. Motionärerna begär

förslag till lagreglering av dessa frågor. Slutligen föreslår

motionärerna ett tillkännagivande till regeringen om att det

behövs en klarare reglering av företagshälsovårdens,

försäkringskassans och yrkesinspektionens samverkans- och

ansvarsområden.

Utskottet har ovan anslutit sig till uppfattningen att man bör

avvakta möjligheterna att få till stånd en avtalsreglering av

företagshälsovården och dess verksamhet. Av detta följer att

utskottet inte anser att det är aktuellt att nu dra upp

riktlinjer för hur en lagstadgad företagshälsovård bör utformas.

Utskottet avstyrker därför motionerna A264 och A267 i

motsvarande delar. Vidare avstyrker utskottet yrkandet i motion

So449 om program för en arbetshälsovård som -- att döma av

motionen -- är avsedd att ersätta nuvarande företagshälsovård.

Kenneth Lantz (kds) föreslår i motion A251 ett

tillkännagivande till regeringen om medel för alkohol- och

drogförebyggande insatser på arbetsplatser.

Av motionen framgår att det gäller disposition av de s.k.

MBL-medlen, alltså de medel ur Arbetsmiljöfonden som beviljats

för utbildning och information beträffande medbestämmande och

arbetslivsfrågor i övrigt. Av dessa medel har även lämnats

bidrag till projekt och information på alkohol- och

narkotikaområdet. Riksdagen beslöt förra året på förslag av

regeringen att MBL-medlen skulle avvecklas fr.o.m. innevarande

budgetår. Det betyder att den förutsättning motion A251 bygger

på inte längre föreligger, och utskottet avstyrker därför

motionen.

Arbetslivsfonden

En sammanfattande redogörelse för Arbetslivsfondens uppbyggnad

och hittillsvarande verksamhet lämnas i propositionen på s.

24--26.

Arbetslivsfondens verksamhet finansieras med

arbetsmiljöavgifter, som arbetsgivarna erlade under perioden

september 1989--december 1990. Fonden består av en central fond

och 24 regionala fonder. Den skall lämna bidrag till

arbetsgivare för åtgärder för en förbättrad arbetsmiljö,

förändrad arbetsorganisation samt tidig och aktiv

rehabilitering. Fonderna började sin verksamhet under andra

halvåret 1990. Någon bortre tidsgräns för verksamheten har inte

fastställts.

Den centrala fonden och de regionala fonderna har hittills

beviljat bidrag med sammanlagt i runt tal 6 miljarder kronor.

Vidare har statsmakterna genom beslut på våren resp. hösten 1992

tagit i anspråk sammanlagt 5 miljarder kronor för

sysselsättningsfrämjande åtgärder, dvs. för åtgärder utanför

fondmedlens egentliga användningsområde. Fonderna disponerar

enligt propositionen ca 4 miljarder kronor för nya

bidragsbeslut. Enligt propositionen har den centrala fonden

beräknat att de återstående medlen med nuvarande bidragstakt

räcker till årsskiftet 1993/94, dock längst t.o.m. första

kvartalet 1994.

I propositionen föreslås mot denna bakgrund att

Arbetslivsfonden avvecklas successivt med sluttidpunkt den 1

juli l995. Bidragsgivningen till åtgärder på arbetsplatserna

avslutas med utgången av år 1993. Om det finns speciella skäl

skall bidrag kunna lämnas även under första kvartalet 1994.

Fondens verksamhet liksom dess administration avvecklas därefter

successivt och är helt avslutad den 1 juli l995. Efter den 1

april l994 kommer fondens verksamhet i huvudsak att vara

inriktad på uppföljning av arbetsplatsprogram, utvärdering och

kunskapsspridning. Det förutsätts ankomma på regeringen att mot

bakgrund av vad som redovisats i propositionen ta de initiativ

som behövs i fråga om avvecklingen.

Inga-Britt Johansson m.fl. (s) förespråkar i motion A425 om

arbetsmarknad och sysselsättning i västra Sverige att

verksamheten vid Arbetslivsfonden skall fortsätta.

Arbetsuppgifterna skall successivt övergå till utveckling av små

och medelstora företag, företrädesvis företag inom den

konkurrensutsatta sektorn. Fondens instruktion bör ändras i

enlighet härmed. Medel som finns kvar på fonden när dess

nuvarande verksamhet upphört om ett år bör kunna användas i den

nya verksamheten. Motionärerna föreslår ett tillkännagivande av

vad de anfört om fortsatt verksamhet vid Arbetslivsfonden.

Motionärerna föreslår vidare ett tillkännagivande om behovet

av aktiva åtgärder för små och medelstora företag. De pekar

bl.a. på de kunskapsproblem som finns i dessa företag, att

omvandlingstrycket i dem måste öka liksom viljan att

tillgodogöra sig nya produktutvecklingsmöjligheter. Motionärerna

hänvisar vidare till EG-marknadens krav och de anställdas behov

av kompetensutveckling och stimulanser för engagemang.

Det problem motionärerna ser är hur man skall nå fram till de

små och medelstora företagen. De förordar att samtliga

arbetsplatser i regionen besöks under en tvåårsperiod i syfte

att stimulera företagen att utarbeta en utvecklingsplan för

företaget och dess produkter. Arbetslivsfonderna är

specialiserade på denna typ av uppsökande, kartläggande och

kreativa arbete. De bör enligt motionärerna ombildas för dessa

uppgifter.

För egen del får utskottet anföra följande.

När Arbetslivsfonden tillkom som ett led i strävandena att

minska den ekonomiska aktiviteten i den då rådande

högkonjunkturen låg det i sakens natur att dess verksamhet

skulle vara tidsbegränsad. Verksamheten förutsattes pågå tills

fondmedlen tog slut. Arbetslivsfonden har gjort egna, aktiva

insatser för att stimulera företag och förvaltningar till

arbetsmiljö- och rehabiliteringsinsatser och har därmed själv

ökat takten i bidragsutbetalningarna. Härigenom och inte minst

genom statsmakternas ianspråktagande av fondmedel för andra

ändamål har medelsförbrukningen blivit kraftigt påskyndad. Det

har därmed blivit aktuellt att fastslå en tidpunkt vid vilken

Arbetslivsfonden bör vara avvecklad.

Regeringens förslag att sluttidpunkten fastställs till den 1

juli 1995 utgår från Centrala arbetslivsfondens egen bedömning

av hur länge bidragsmedlen kommer att räcka och den tid som

behövs för att följa upp bidragsbesluten. Utskottet kan i allt

väsentligt ansluta sig till vad som anförts i propositionen i

denna del. När det gäller avslutandet av bidragsgivningen bör

man dock inte låsa fast sig vid en bestämd tidpunkt, den 31 mars

1994, med regeringens förslag. Det bör vara möjligt för Centrala

arbetslivsfonden att efter prövning medge att en länsfond med

kvarstående projektmedel får bevilja bidrag till insatser inom

sitt verksamhetsområde även efter nu angivna tidpunkt. Ett

bestämt villkor härför skall vara att uppföljningen av

bidragsgivningen under avvecklingstiden kan ske även i sådana

fall på ett sätt som är helt godtagbart.

Utskottets ställningstagande till regeringens förslag om

Arbetslivsfondens verksamhet innebär samtidigt att utskottet

inte biträder tanken i motion A425 att låta Arbetslivsfonden

fortsätta sin verksamhet samtidigt som den får en annan

inriktning.

Utskottet är införstått med motionärernas motiv, att det är

angeläget att främja en gynnsam utveckling för små och

medelstora företag. Utskottet vill därför påpeka att regeringen

uppdragit åt Centrala arbetslivsfonden att under den återstående

verksamhetstiden dels verka för insatser som leder till ökad

produktivitet, dels även i fortsättningen särskilt stödja

småföretag och därvid beakta dessa företags särskilda

förutsättningar.

Med hänvisning till det anförda och till att det av flera skäl

är önskvärt att nu ge ett bestämt besked om fondavvecklingen

anser utskottet att riksdagen inte bör tillmötesgå motionärernas

begäran om ett uttalande om fortsatt verksamhet vid

Arbetslivsfonden.

När det gäller det särskilda yrkandet i motionen om ett

uttalande från riksdagens sida om aktiva insatser för små och

medelstora företag har utskottet, som redan framgått, ingen

annan uppfattning än motionärerna om betydelsen av sådana

åtgärder. Utskottet anser dock att riksdagen på grundval av

motionen inte bör göra det begärda uttalandet på grund av den

koppling som görs i motionen mellan de i denna avsedda

insatserna och den fortsatta verksamhet vid Arbetslivsfonden som

utskottet nyss har avstyrkt.

Sammanfattningsvis föreslår utskottet att riksdagen dels

underrättar regeringen om vad utskottet anfört om möjlighet för

Centrala arbetslivsfonden att i särskilda fall medge fortsatt

bidragsgivning under avvecklingstiden och i övrigt godkänner den

i propositionen föreslagna avvecklingen av Arbetslivsfonden,

dels lämnar motion A425 utan bifall i de nu föreliggande

delarna.

Karin Starrin m.fl. (c) yrkar i motion A811 att riksdagen

skall göra ett tillkännagivande till regeringen om en satsning

av arbetslivsfondsmedel på typiskt kvinnliga arbetsplatser.

Motionärerna anser att en sådan satsning är angelägen eftersom

fonderna nu går in i slutfasen av sin verksamhet. Det framhålls

vidare i motionen att den offentliga sektorn, särskilt kommuner

och landsting, där många kvinnor arbetar måste bli mer offensiv

när det gäller att söka bidrag.

Av Arbetslivsfondens verksamhetsberättelse för 1991/92 framgår

att nära 1,5 miljoner anställda eller ca 35 % av arbetskraften

efter verksamhetens start kommit att omfattas av fondens

insatser. Vad som är av särskilt intresse i detta sammanhang är

uppgiften att drygt hälften av de berörda arbetstagarna är

kvinnor. Under det nämnda verksamhetsåret tillsatte fonden en

arbetsgrupp, ALFA Q, med uppdrag att stödja arbetet med att

förbättra kvinnors arbetsmiljö. En särskild kontaktperson finns

i varje län för att driva på detta arbete. Det kan tilläggas att

regeringen har gett Arbetslivsfonden direktiv att prioritera

arbetsplatser där de mest utsatta arbetena finns och att i det

sammanhanget uppmärksamma arbetsplatser där en stor andel

kvinnor är sysselsatta.

Motionärerna har rätt i att den offentliga sektorn är

underrepresenterad i Arbetslivsfondens bidragsverksamhet och att

detta beror på den offentliga sektorn själv. Ser man t.ex. på de

av fonden godkända arbetsplatsprogrammen så hänför sig 77 % av

programmen till den privata sektorn. De kommunala programmen

uppgick till 10 % och programmen inom statens och landstingens

verksamhet till vardera 6 %.

Den privata sektorns och den offentliga sektorns andelar under

1991/92 var oförändrade jämfört med verksamhetsåret 1990/91. Med

beaktande härav kan ett initiativ från riksdagens sida till en

kampanj för att förmå statliga och kommunala myndigheter och

institutioner att bättre utnyttja Arbetslivsfondens

bidragsmöjligheter befaras få ett endast begränsat genomslag.

Vad nu sagts gäller så mycket mer som det endast är kort tid

kvar innan bidragsgivningen i princip skall upphöra, om

riksdagen biträder regeringens, av utskottet tillstyrkta förslag

beträffande fondens avveckling. Utskottet anser på de nu angivna

grunderna att riksdagen bör lämna förslaget i motion A811 utan

bifall.

ILO-konvention om hotell och restauranger

Internationella arbetskonferensen (ILO) antog vid sitt möte i

juni 1991 en konvention (nr 172) och en rekommendation (nr 179)

om arbetsvillkor inom hotell, restauranger och liknande

anläggningar. I skrivelse 1992/93:153 bereder regeringen

riksdagen tillfälle att ta del av vad som anförts i denna. Av

skrivelsen framgår att det är arbetsmarknadsministerns

bedömning, till vilken regeringen har anslutit sig, att Sverige

inte bör tillträda konventionen. Det framgår vidare av

skrivelsen att det är regeringens bedömning att den samtidigt

med konventionen antagna rekommendationen inte bör föranleda

någon ytterligare åtgärd av regeringen eller riksdagen.

Någon motion har inte väckts med anledning av regeringens

skrivelse. Utskottet godtar regeringens bedömning och föreslår

att skrivelsen av riksdagen läggs till handlingarna.

Arbetarskyddsverket

1991/92 Utgift 351 105 000

1992/93 Anslag 384 259 000

1993/94 Prop. 387 645 000

Regeringen föreslår under punkt C 1 (s. 65--67) att riksdagen

skall anvisa ett anslag på 387645000 kr för nästa budgetår.

Utskottet tillstyrker den begärda medelsanvisningen.

Arbetshandikappade

Arbetshandikappades sysselsättning

Bo Nilsson och Jan Andersson (s) föreslår i motion A254 att

riksdagen skall ge regeringen till känna vad som anförts i

motionen om det ytterst allvarliga läget på arbetsmarknaden för

handikappade. De påpekar att oberoende av hög- eller

lågkonjunktur har tidigare år antalet kvarstående arbetssökande

handikappade varit tämligen konstant. Under den nu rådande

lågkonjunkturen är situationen emellertid en annan. Antalet

kvarstående sökande med handikapp har ökat drastiskt.

Motionärerna begär vidare en ordentlig inventering av de

handikappades situation på arbetsmarknaden. Statistiken bör

inkludera hur hög den verkliga arbetslösheten är i denna grupp,

så att man kan bedöma vilka arbetsmarknadspolitiska åtgärder som

är mest relevanta.

Charlotte Branting m.fl. (fp) påtalar i motion A276 också att

det inte skedde någon markant nedgång i antalet arbetslösa

handikappade under högkonjunkturen i slutet av 1980-talet.

Dagens arbetslöshet drabbar först de handikappade, särskilt

människor med omfattande funktionshinder. Motionärerna anser att

regeringen bör ges till känna att ansträngningarna för att

bereda handikappade tillträde till arbetsmarknaden måste

intensifieras inom flera områden. Arbetsförmedlingarna bör följa

upp hur handikappade ungdomar vinner inträde på arbetsmarknaden

efter avslutade studier.

Utskottet instämmer i motionärernas bedömning att det aktuella

arbetsmarknadsläget påtagligt har försämrat de handikappades

möjligheter till anställning. Detta kan belysas med några

siffror från 1989 års Handikapputrednings slutbetänkande (SOU

1992:52 s. 297). Beträffande arbetshandikappade som är helt

arbetslösa sägs att antalet nu (dvs. budgetåret 1991/92) uppgår

till ca 28000 varje månad, att jämföra med ett

månadsgenomsnitt på 17400 personer budgetåret 1989/90. Mellan

budgetåren 1989/90 och 1990/91 minskade antalet

arbetshandikappade som fick arbete på den reguljära

arbetsmarknaden genom arbetsförmedlingarna från 24200 till

20800.

Utredningen tillägger att de personer med arbetshandikapp som

registreras vid arbetsförmedlingarna tillhör en betydligt vidare

personkrets än utredningens primära målgrupp. Av dem som ingår i

den gruppen är det absoluta flertalet inte registrerade som

arbetssökande. Utredningen påpekar i sammanhanget att det för

närvarande är ca 370000 personer som uppbär förtidspension

eller sjukbidrag. En betydande del av dessa personer bör enligt

utredningen ha förutsättningar att arbeta som är jämförbara med

t.ex. de arbetshandikappade som är anställda hos Samhall.

Vad beträffar den uppföljning av insatser för unga

handikappade som efterlyses i motion A276 kan utskottet hänvisa

till de uppgifter som kortfattat lämnas i budgetpropositionen

(s. 11) och mer detaljerat i AMS årsredovisning för verksamheten

budgetåret 1991/92 beträffande ungdomar som har förtidspension

eller sjukbidrag samt skolungdomar med handikapp.

När det sedan gäller motionskraven på insatser vill utskottet

först hänvisa till budgetpropositionens riktlinjer för

arbetsmarknadspolitiken under nästa budgetår. I dem ingår att

utsatta grupper liksom tidigare skall prioriteras.

Arbetsmarknadsministern anser det därvid viktigt att betona de

handikappades situation, och han framhåller som angeläget att

arbetssökande med handikapp får del av den ökade åtgärdsvolymen.

De anslag för nästa budgetår som regeringen föreslår för olika

handikappåtgärder och som utskottet redovisar i det följande

ligger sammantagna på samma nivå som innevarande budgetår eller

på i runt tal 12700 miljoner kronor. Från anslagen finansieras

arbetsprövning, arbetsträning, arbetshjälpmedel, lönebidrag och

arbete i skyddade former m.m. Det är fråga om åtgärder som

successivt vuxit fram de senaste decennierna under ständiga

omprövningar från statsmakternas sida. En ny översyn av delar av

åtgärdssystemet har gjorts av den redan nämnda

Handikapputredningen i dess slutbetänkande. I betänkandet

behandlas situationen för de arbetshandikappade också från de

mer allmänna perspektiv som anlagts i de nu aktuella motionerna

254 och 276. Betänkandet är som tidigare sagts för närvarande på

remiss.

Utskottet kan inte finna annat än att de handikappades

situation på arbetsmarknaden och insatsbehoven är uppmärksammade

i regeringskansliet och att uttalanden härom från riksdagens

sida med anledning av de nyssnämnda motionerna därför inte är

erforderliga. Utskottet avstyrker därmed att riksdagen gör de

tillkännagivanden till regeringen som föreslås i de båda

motionerna i nu föreliggande delar.

Yrkesinriktad rehabilitering

1991/92 Utgift 797 500 000 Reservation 89 230 276

1992/93 Anslag 764 153 000

1993/94 Prop. 787 783 000

Anslaget finansierar verksamheten vid arbetsmarknadsinstituten

(Ami) samt metodutveckling, forskning och personalutveckling

inom den yrkesinriktade rehabiliteringen.

Regeringen föreslår under punkt C 3 (s. 67--70) att riksdagen

för nästa budgetår skall anvisa ett ramanslag på 787783000

kr.

Vad som anförts och föreslagits i propositionen under denna

anslagspunkt lämnar utskottet utan erinran. Utskottet föreslår

att anslaget av riksdagen anvisas med det belopp som regeringen

har begärt.

Yrkesinriktad rehabilitering: Utbildningsbidrag

1991/92 Utgift 749 657 412

1992/93 Anslag 506 470 000

1993/94 Prop. 570 017 000

Såsom regeringen föreslår i budgetpropositionen under punkt C

4 (s. 71) bör riksdagen för nästa budgetår anvisa ett

förslagsanslag på 570017000 kr för det nu aktuella

ändamålet.

Yrkesinriktad rehabilitering: Uppdragsverksamhet

1992/93 Anslag 1 000

1993/94 Prop. 1 000

I enlighet med regeringens förslag under punkt C 5 (s. 71--72)

bör anslag för den intäktsfinansierade delen av Ami-verksamheten

(s.k. arbetslivstjänster) anvisas med ett formellt belopp av

1000 kr.

Särskilda åtgärder för arbetshandikappade

1991/92 Utgift 5 984 073 000 Reservation 304 210 068

1992/93 Anslag 6 408 318 000

1993/94 Prop. 6 386 203 000

Den helt övervägande delen av anslaget används för att bekosta

lönebidrag, dvs. lönesubventioner till enskilda och offentliga

arbetsgivare som ger anställning åt arbetshandikappade. I övrigt

bekostar anslaget bidrag till arbetshjälpmedel åt handikappade i

samband med anställning, arbetsbiträde och näringshjälp, dvs.

finansiell hjälp åt handikappade som startar egen verksamhet.

Bidrag till arbetshjälpmedel åt handikappade som har anställning

eller är egenföretagare beviljas numera av försäkringskassorna

och bekostas av sjukförsäkringsmedel.

Regeringen föreslår i budgetpropositionen under punkt C 6 (s.

72--78) att riksdagen skall

1. godkänna vad som anförts om bidrag till arbetshjälpmedel åt

handikappade under en anställnings första tolv månader,

2. godkänna vad som anförts om försöksverksamhet med bidrag

till stödpersoner åt handikappade,

3. till Särskilda åtgärder för arbetshandikappade för

budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag av

6386203000 kr.

Arbetshjälpmedel

Med nuvarande regler ansvarar Arbetsmarknadsverket för

bidrag till arbetshjälpmedel då en handikappad anställs och

under de första sex anställningsmånaderna. Med anledning av

förslag från AMS förordas i propositionen att den angivna tiden

utsträcks att omfatta de första tolv anställningsmånaderna.

Utskottet har ingenting att invända mot förslaget.

Likaså på förslag av AMS förordas i propositionen att man

efter utländska förebilder inför en ny stödform, bidrag till

stödpersoner åt handikappade. Förslag om stödpersoner har

också förts fram av 1989 års Handikapputredning och

Psykiatriutredningen. Försöken är avsedda att pågå budgetåren

1993/94--1994/95. Tanken är att lönebidragsmedel skall få

användas som bidrag till lönekostnaderna för stödpersonen, som

förutsätts vara anställd av en myndighet, organisation,

stiftelse eller liknande. Den handikappade själv har en

reguljär, avlönad anställning utan bidrag till arbetsgivaren.

Utskottet har inte heller någon invändning mot att man på

detta sätt prövar nya vägar för att underlätta för

arbetshandikappade att komma in på arbetsmarknaden. Det får

under försökstiden klarläggas i vad mån det finns behov att

samordna den nya stödformen med den etablerade stödformen bidrag

till arbetsbiträde, som utskottet nedan kommer in på med

anledning av motionsyrkanden.

Bidrag till arbetsbiträde kan lämnas en arbetsgivare som

anställer en handikappad eller har en handikappad anställd.

Bidrag kan också lämnas i vissa andra fall, som dock inte är

aktuella i detta sammanhang. Tanken med bidraget är att det

skall göra det möjligt för den handikappade att med hjälp av

biträdet utföra i stort sett normala arbetsinsatser. Bidraget

får uppgå till högst 50000 kr per år.

Bo Nilsson och Jan Andersson (s) i motion A254 och Rolf L

Nilson och Hans Andersson (v) i motion A256 förespråkar att

bidrag till arbetsbiträde skall kunna lämnas även för

arbetshandikappade som har anställning med lönebidrag. Bidrag

till arbetsbiträde bör enligt motion A256 även kunna utgå till

handikappad som är sysselsatt i skyddat arbete eller genomgår

utbildning i företag. I den sistnämnda motionen hänvisas även

till det förslag i ämnet som finns i AMS anslagsframställning.

Huvudregeln är att lönebidrag inte lämnas för

arbetshandikappade för vilken beviljats bidrag till

arbetsbiträde. Regeln är inte undantagslös. Lönebidrag får

lämnas för gravt handikappade med behov av personlig hjälp på

arbetsplatsen och som därför har arbetsbiträde. I sådana fall av

kombinerade bidrag får den sammanlagda bidragssumman inte

överstiga lönekostnaden (inkl. lönebikostnader) för den

handikappade.

Med hänvisning till den nu lämnade redovisningen för den

faktiska innebörden av bidragsreglerna och då utskottet inte är

berett att föreslå att bidragsgivningen vidgas avstyrker

utskottet förslagen i motionerna A254 och A256.

Lönebidrag

Från den 1 juli 1991 är lönebidragen flexibla på så sätt att

bidragens storlek skall anpassas till de handikappades

förutsättningar och till graden av nedsatt arbetsförmåga.

Bidragsandelen fastställs i de enskilda fallen i förhandlingar

mellan arbetsförmedling och arbetsgivare.

Tidigare var statliga myndigheter och därmed jämställda organ

tillförsäkrade lönebidrag som täckte hela lönekostnaden inkl.

lönebikostnaderna för den handikappade. Allmännyttiga

institutioner och sammanslutningar fick bidrag motsvarande 90 %

av samma kostnader. Även till kommunala och privata arbetsgivare

utgick lönebidrag med fasta procentandelar av lönekostnaderna.

Bidragsnivåerna var dock på betydligt lägre nivå än nu nämnts.

Vid 1991 års riksdagsbehandling av lönebidragsreformen

uppmärksammades bl.a. de effekter regeländringarna kunde få för

bl.a. kulturinstitutioner med stor andel lönebidragsanställda

(se betänkande 1990/91:AU12 s. 23 f.). Efter riksdagsbeslutet

har frågan studerats i regeringskansliet av en

interdepartemental arbetsgrupp.

I budgetpropositionen (s. 77--78) redovisas att arbetsgruppen

bl.a. har funnit att vissa kulturinstitutioner har en stor andel

anställda med lönebidrag som utför omfattande och för

verksamheten väsentliga arbetsuppgifter. För att få en

budgetering som ger en mer rättvisande bild av statens kostnader

för de kulturinstitutioner det här gäller förordas i

propositionen som en engångsåtgärd att ett belopp på 50 miljoner

kronor omfördelas från förevarande anslag, så att 48 miljoner

kronor tillförs kulturhuvudtiteln och 2 miljoner kronor

försvarshuvudtiteln. I gengäld förutsätts att lönebidragen från

länsarbetsnämnderna till de aktuella institutionerna minskas i

motsvarande mån.

Med anledning av denna omfördelning av medel föreslår

kulturministern (budgetpropositionens bilaga 12 s. 116 resp.

173) att anslaget B 24. Riksarkivet och landsarkiven räknas upp

med 11750000 kr och anslaget B 33. Bidrag till vissa museer

m.m. med 36 250 000 kr. Under försvarshuvudtiteln tillförs

anslaget K 12. Statens försvarshistoriska museer ett belopp på 2

miljoner kronor.

Utskottet har för sin del ingen invändning mot den föreslagna

omfördelningen av medel som sådan eller mot de principer som

skall gälla för användningen av de omfördelade medlen.

I 1991 års lönebidragsförordning föreskrivs i 14 § första

stycket -- förutom att lönebidrag får lämnas för en tid av högst

fyra år -- att bidragen skall omprövas regelbundet. Av

paragrafens andra stycke framgår att om bidragstiden förlängs

skall bidraget även i sådana fall omprövas regelbundet med ett

till tre års mellanrum.

Vid riksdagsbehandlingen av frågan om att införa flexibla

lönebidrag redovisades utskottets ställningstagande i

sammanfattningen till betänkandet 1990/91:AU12 på följande sätt:

Regeringsförslaget biträds av utskottet, som i sammanhanget

understryker att de nya reglerna inte får tillämpas på ett

sådant sätt att anställningstryggheten riskeras för de

handikappade som i dag har en lönebidragsanställning.

Gudrun Norberg (fp) anser i motion A240 att utskottets

uttalande och förordningens bestämmelser innebär en besvärande

otydlighet till men för länsarbetsnämndernas handläggning av

ärenden som skall omförhandlas och i de fall ärendena överklagas

till Arbetsmarknadsstyrelsen. Hon föreslår ett tillkännagivande

till regeringen om vad som anförts i motionen om tydliga och

samstämmiga direktiv till AMS. Motionären ifrågasätter vidare om

de uppsägningar, som hon uppger att många organisationer tvingas

göra på grund av lönebidragsreduktioner, är förenliga med 1991

års riksdagsbeslut och begär ett särskilt tillkännagivande om

detta.

Vid riksdagsbehandlingen av förslaget till flexibla lönebidrag

ägnades stor uppmärksamhet åt frågan om reformens effekter för

arbetstagare, vilkas lön vid tidpunkten för reformens

genomförande helt eller nästan helt betalades via lönebidragen.

Som framgår av den ovan citerade utskottstexten var det inte

meningen att anställningstryggheten skulle försämras. Därmed är

inte sagt att den bidragsnivå som gällde år 1991 skulle vara

fixerad en gång för alla. Utskottet uttryckte det så, att man

samtidigt får ta hänsyn till att de anställningar som det här är

fråga om ofta är långvariga. Det kan därför under anställningens

gång av olika skäl anses som legitimt att

arbetsmarknadsmyndigheterna tar upp en diskussion om

lönebidragsnivån för nu avsedda arbetstagare.

Tillämpningen av bidragsbestämmelserna vid övergången från

fasta till flexibla lönebidrag tilldrog sig, som redan nämnts,

stor uppmärksamhet vid de nya bestämmelsernas tillkomst. Skulle

det trots detta, som motionären hävdar, föreligga oklarheter om

vad som gäller förutsätter utskottet att Arbetsmarknadsverket

vänder sig till regeringen med begäran om de klarlägganden i

bidragsförordningen som verket bedömer som behövliga för den

praktiska tillämpningen. Utskottet avstyrker därmed att

riksdagen gör de uttalanden som föreslås i motion A240.

En utvärdering av de flexibla lönebidragen föreslås i två

motioner. Bo Nilsson och Jan Andersson (s) anser i motion A254

att det nya bidragssystemet har fördelar men också problem. Ett

av problemen är att en ideell organisation inte längre har råd

att öka sin andel av lönekostnaderna när arbetsförmedlingen

anser att bidraget bör sänkas med hänsyn till den anställdes

handikapp. Ett motsvarande problem kan uppstå när en

organisation kan erbjuda lämpliga arbetsuppgifter men inte kan

betala mer än exempelvis 10 % av lönekostnaderna.

Gullan Lindblad (m) motiverar sitt utvärderingsförslag i

motion A258 med att man kan behöva se om de flexibla lönebidrag

som beviljats enligt de nya bestämmelserna sätts på en rätt nivå

och inte för högt i förhållande till de handikappades personliga

förutsättningar. Motionären hänvisar till att bidragskostnaderna

per sysselsatt och månad enligt AMS års redovisning har stigit

med över 20 % efter tillkomsten av de nya reglerna.

Utskottet har samma mening som motionärerna att en så

betydelsefull reform som införandet av de flexibla lönebidragen

bör utvärderas för att utröna i vilken utsträckning det har

varit möjligt att nå de effekter som åsyftades med reformen.

Utskottet erinrar om att man med reformen ville åstadkomma ett

bidragssystem som anpassar lönesubventioneringen till de

handikappades arbetsförmåga och behov av assistans i arbetet.

Man knöt härtill förhoppningen att det skulle bli möjligt att

skapa fler lönebidragsplatser inom en given anslagsram. Dessutom

var tanken att arbetstagare, som på grund av svåra handikapp

behövde en hög lönesubvention, inte som dittills skulle vara

hänvisade till anställningar hos statliga myndigheter och

allmännyttiga organisationer utan även skulle kunna beredas

kommunala eller privata anställningar, om dessa var mer lämpliga

med hänsyn till deras utbildning och intressen.

Enligt vad utskottet har inhämtat har Riksrevisionsverket

efter att ha avslutat en förstudie av tillämpningen av de

flexibla lönebidragen inlett en huvudstudie av bl.a. denna

tillämpning. Denna beräknas bli klar i höst. Utskottet ser

positivt på detta initiativ från verkets sida. När verket

avrapporterat sitt utredningsarbete får övervägas i vad mån

detta behöver kompletteras i något avseende. Med hänsyn till

det anförda är det inte påkallat för riksdagen att nu ta

initiativ till en utvärdering av lönebidragsreformen.

Motionernas yrkanden härom bör därför inte föranleda någon

riksdagens åtgärd utan avstyrks av utskottet.

Jan Erik Ågren (kds) begär i motion A226 en parlamentarisk

översyn av kulturvårdsföretagen i fråga om uppgifter,

huvudmannaskap och finansiering. Sigge Godin (fp) förordar i

motion A243 också en översyn men anser i första hand att den bör

komma till stånd genom att den nu verksamma interdepartementala

arbetsgruppen får ett bredare mandat, i andra hand genom en

särskild utredare.

Med kulturvårdsföretag menas institutioner i Norrlands inland

som med ekonomiskt stöd från bl.a. länsarbetsnämnderna

producerar tjänster åt museer och andra kulturmyndigheter. Den

interdepartementala arbetsgrupp som nämns i motion A243 har

hittills framför allt sysslat med frågan om det flexibla

lönebidragssystemets effekter för kulturinstitutionerna.

Arbetsgruppen skall enligt vad kulturministern meddelar i

budgetpropositionen (bilaga 12 s. 11) nu fortsätta sitt arbete

med att studera möjligheterna att finna nya former för att driva

kulturvårdsföretagen.

Utskottet uttalade förra året med anledning av då föreliggande

motioner om likartade översynsyrkanden att presentationen av

arbetsgruppens studier och regeringens åtgärdsförslag med

anledning av dem borde avvaktas. Först därefter kunde man ta

ställning till om problemen är av sådan art och omfattning att

ett fortsatt och bredare förankrat utredningsarbete är påkallat.

Utskottet har samma uppfattning i dag och avstyrker därför

motionerna A226 och A243.

Medelsanvisningen

Regeringens förslag till anslag för nästa budgetår, 6386,2

miljoner kronor, innebär en minskning med 22 miljoner kronor i

förhållande till det belopp som anvisats för innevarande

budgetår. Minskningen motiveras med att arbetsgivaravgifterna

enligt lagen om socialavgifter har sänkts med 4,3 %, vilket bör

leda till lägre bidragskostnader, och till den omfördelning av

medel till vissa kulturinstitutioner som redovisats i det

föregående.

Eva Zetterberg m.fl. (v) i motion A232 och John Andersson (-)

i motion A255 yrkar att anslaget i enlighet med AMS

anslagsframställning skall räknas upp med 250 miljoner kronor i

förhållande till regeringens förslag för att därmed bereda

utrymme för ytterligare 2400 lönebidragsplatser.

Bo Nilsson och Jan Andersson (s) önskar i motion A254 att

riksdagen skall göra ett tillkännagivande om behovet av

ytterligare platser med lönebidrag. Motionärerna nämner särskilt

platser för psykiskt handikappade. Anslaget bör med hänsyn

härtill vara tillräckligt, men motionärerna preciserar inte

något belopp.

Med anledning av den hänvisning som görs i motionerna A232 och

A255 till AMS anslagsframställning bör påpekas att sänkningen av

arbetsgivaravgifterna -- som åberopas i propositionen -- beslöts

i höstas och att den således inte har kunnat beaktas i

styrelsens dessförinnan avgivna framställning om anslag.

Utskottet vill vidare erinra om att lönebidragsmedlen

budgetåren 1991/92 och 1992/93 kompenserats för pris- och

löneökningar och därutöver har räknats upp med 275 resp. 200

miljoner kronor. Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att

det inte finns skäl att frångå regeringens förslag till

medelsanvisning. Denna tillstyrks alltså av utskottet. De tre

aktuella motionsyrkandena avstyrks.

I anslutning till det anförda skall här noteras att utskottet

genom yttrande 1992/93:AU3y med avstyrkande för egen del till

kulturutskottet överlämnat motion A219 av Jan Erik Åberg (kds)

för fortsatt beredning. I motionen yrkas ett tillkännagivande

till regeringen om medelsbehovet till Riksarkivet och

landsarkiven vad avser lönebidragsmedel till SVAR (Svensk

arkivinformation).

Bidrag till Samhall Aktiebolag

1991/92 Utgift 4 569 600 000 (1)

1992/93 Anslag 5 000 750 000

1993/94 Prop. 4 934 274 000

(1) Utgiftsbeloppet avser det tidigare anslaget Bidrag till

Stiftelsen Samhall.

Regeringen föreslår under punkt C 7 (s. 79--85) att riksdagen

för nästa budgetår skall anvisa ett reservationsanslag på

4934274000 kr.

Verksamhetens mål och inriktning

Samhall ombildades förra året från stiftelse till aktiebolag

(prop. 1991/92:91, AU16, rskr. 249). I samband därmed

fastställdes verksamhetens inriktning, mål och resultatkrav att

gälla fr.o.m. budgetåret 1992/93. Inriktningen av verksamheten

bör enligt propositionen ligga fast för budgetåret 1993/94.

Beträffande resultatkraven anför Bo Nilsson och Jan

Andersson (s) i motion A214 att de krav regeringen nu ställer på

Samhallgruppen är starka. Å ena sidan skall Samhall ha en hög

andel anställda från de s.k. prioriterade grupperna och

samtidigt öka antalet övergångar till arbete på den reguljära

arbetsmarknaden. Å andra sidan skall Samhall under en

femårsperiod trappa ned behovet av statlig ersättning till att

motsvara högst lönekostnaden för de handikappade anställda.

Skall målen för rekryteringar och övergångar nås bör dock kraven

på ekonomisk resultatförbättring inte ställas fullt så hårt,

menar motionärerna. I Samhalls egen framtidsstudie "Samhall mot

år 2000" indikeras att det ekonomiska målet kan uppnås först i

slutet av 1990-talet.

Utskottet är medvetet om den målkonflikt som tecknats i

motionen. Man måste också ta hänsyn till att Samhall såsom en

varu- och tjänsteproducerande koncern möter samma svårigheter

som näringslivet i övrigt under den lågkonjunktur som nu råder.

Samtidigt vill utskottet erinra om att de angivna resultatkraven

förra våren godkändes av riksdagen utan invändning. Det har gått

mindre än ett år efter riksdagens ställningstagande, och

utskottet anser att det är för tidigt att ompröva hållfastheten

i de resultatkrav som ställts på Samhall. Utskottet avstyrker

följaktligen yrkandet i motion 214 om ett tillkännagivande till

regeringen om en sådan omprövning.

I samma motion förordas en långsiktig utbyggnad av antalet

arbetstillfällen vid Samhall enligt förslag av 1989 års

Handikapputredning. Förslaget innebär att ca 600 platser per år

skall inrättas för svårt funktionshindrade.

Handikapputredningens förslag övervägdes i förra årets

proposition om Samhalls ombildning till aktiebolag.

Arbetsmarknadsministerns i propositionen redovisade bedömning

var att utredningens förslag på denna punkt inte borde föranleda

någon åtgärd. Denna bedömning mötte inte någon invändning vid

riksdagsbehandlingen, och utskottet avstyrker med hänvisning

härtill motion 214 även på denna punkt.

Det under den föregående anslagspunkten beskrivna försöket med

stödpersoner åt arbetshandikappade bör enligt propositionen

även kunna bedrivas av Samhall. Bo Nilsson och Jan Andersson (s)

anser i motion A254 att särskilda medel skall ställas till

Samhalls förfogande för ändamålet. De föreslår ett

tillkännagivande om detta till regeringen.

I anslagsframställningen har Samhall föreslagit att försök med

stödpersoner görs i samband med att arbetstagare övergår från

Samhall till anställningar på den reguljära arbetsmarknaden.

Samhall har inte begärt någon medelsanvisning för dessa försök.

Utskottet anser därför att riksdagen inte har anledning av avge

en meningsyttring till regeringen om behovet av en särskild

medelstilldelning och avstyrker därmed motionens yrkande härom.

Medelsanvisning

Regeringens förslag om anslag till Samhall för nästa budgetår,

4934,3 miljoner kronor, innebär jämfört med anslaget för

innevarande budgetår en minskning med 66,5 miljoner kronor.

Claus Zaar (nyd) yrkar i motion A284 att anslaget skall

minskas med 2100 miljoner kronor i förhållande till

regeringens förslag. Bo Nilsson och Jan Andersson (s) yrkar å

andra sidan i motion A214 att anslagstilldelningen skall öka med

190 miljoner kronor.

För att möjliggöra anslagsminskningen med 2100 miljoner

kronor föreslås i motion A284 att lönerna för icke prioriterade

grupper anställda hos Samhall ändras till en nivå som

motsvarande gällande arbetslöshetsersättning eller annat bidrag

som dessa anställda kan vara berättigade till. Kan den angivna

besparingen inte uppnås på detta sätt, får införas förkortad

arbetstid för de icke prioriterade grupperna.

Som allmän motivering för förslagen i motion A284 anförs där

bl.a. att nuvarande bidrag till Samhall med 159 kr per timme och

sysselsatt inte är försvarbar i nuvarande ekonomiska kris. Av

verksamheten avser 59 % s.k. icke prioriterade grupper. Den

delen av verksamheten måste ifrågasättas, uttalar motionären.

Med prioriterade grupper avses vid Samhall arbetstagare som är

utvecklingsstörda, psykiskt sjuka och flerhandikappade.

Prioriteringen innebär att AMV -- som anvisar arbetstagarna --

och Samhall skall se till att minst 40 % av de arbetstagare som

rekryteras till Samhall skall tillhöra någon av de nämnda

handikappgrupperna. Utskottet vill understryka att även övriga

anställda -- dvs. den majoritet av anställda som avses i

motionen -- är arbetshandikappade. Det är här fråga om t.ex.

blinda, döva, hjärtsjuka och rörelsehindrade.

Den drastiska åtskillnad mellan olika handikappgrupper i

lönehänseende som skulle uppstå om motionsförslaget genomförs

kan inte försvaras med de besparingseffekter motionären säger

sig vilja uppnå. Motionen avstyrks av utskottet, som inte heller

finner skäl att biträda yrkandet i motion A214 om ett

medelspåslag.

Utskottet anser sammanfattningsvis att riksdagen med avslag på

motionerna A214 i aktuell del och A284 bör anvisa anslag till

Bidrag till Samhall Aktiebolag med det belopp regeringen har

föreslagit.

Bidrag till Samhall Aktiebolag för vissa skatter m.m.

1992/93 Anslag 1 000

1993/94 Prop. 1 000

I enlighet med regeringens förslag under punkt C 8 (s. 85) bör

för det aktuella ändamålet anvisas anslag med ett formellt

belopp av 1000 kr.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande arbetslivspolitikens allmänna inriktning

att riksdagen avslår motion 1992/93:A267 yrkande 14,

res. 1 (s)

2. beträffande obligatorisk företagshälsovård

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:A264 yrkande 1,

1992/93:A267 yrkande 17 i motsvarande del och 1992/93:So268

yrkande 10,

res. 2 (s)

3. beträffande företagshälsovårdens inriktning

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:A264 yrkandena 2--7,

1992/93:A267 yrkande 17 i motsvarande del och 1992/93:So449

yrkande 1,

res. 3 (s)

men. (v)

4. beträffande medel för alkohol- och narkotikaförebyggande

insatser på arbetsplatser

att riksdagen avslår motion 1992/93:A251,

5. beträffande avveckling av Arbetslivsfonden

att riksdagen med avslag på motion 1992/93:A425 yrkandena 6

och 7 dels som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört om möjlighet för Centrala arbetslivsfonden att

medge fortsatt bidragsgivning under avvecklingstiden, dels i

övrigt godkänner vad som anförts i budgetpropositionen om

avveckling av Arbetslivsfondens verksamhet,

6. beträffande satsning av medel ur Arbetslivsfonden på

typiskt kvinnliga yrken

att riksdagen avslår motion 1992/93:A811 yrkande 14,

7. beträffande ILO-konvention om hotell och restauranger

att riksdagen lägger regeringens skrivelse 1992/93:153 till

handlingarna,

8. beträffande anslag till Arbetarskyddsverket

att riksdagen med bifall till regeringens förslag till

Arbetarskyddsverket för budgetåret 1993/94 under tionde

huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 387645000 kr,

9. beträffande sysselsättningen för arbetshandikappade

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:A254 yrkandena 1 och 4

och 1992/93:A276 yrkande 3,

10. beträffande anslag till Yrkesinriktad rehabilitering

att riksdagen med bifall till regeringens förslag till

Yrkesinriktad rehabilitering för budgetåret 1993/94 under

tionde huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 787783000 kr,

11. beträffande anslag till utbildningsbidrag inom den

yrkesinriktade rehabiliteringen

att riksdagen med bifall till regeringens förslag till

Yrkesinriktad rehabilitering: Utbildningsbidrag för

budgetåret 1993/94 under tionde huvudtiteln anvisar ett

förslagsanslag på 570017000 kr,

12. beträffande anslag till uppdragsverksamhet inom den

yrkesinriktade rehabiliteringen

att riksdagen med bifall till regeringens förslag till

Yrkesinriktad rehabilitering:Uppdragsverksamhet för

budgetåret 1993/94 under tionde huvudtiteln anvisar ett

förslagsanslag på 1000 kr,

13. beträffande bidrag till arbetshjälpmedel

att riksdagen godkänner vad som anförts i budgetpropositionen

om bidrag till arbetshjälpmedel åt handikappade under en

anställnings första tolv månader,

14. beträffande bidrag till stödpersoner

att riksdagen godkänner vad som anförts i budgetpropositionen

om försöksverksamhet med bidrag till stödpersoner åt

handikappade,

15. beträffande bidrag till arbetsbiträde och lönebidrag

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:A254 yrkande 5 och

1992/93:A256,

men. (v)

16. beträffande omprövningen av lönebidrag

att riksdagen avslår motion 1992/93:A240,

17. beträffande utvärdering av de flexibla lönebidragen

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:A254 yrkande 2 och

1992/93:A258,

18. beträffande översyn av kulturvårdsföretagen

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:A226 och 1992/93:A243,

19. beträffande anslag till särskilda åtgärder för

arbetshandikappade

att riksdagen med bifall till regeringens förslag samt med

avslag på motionerna 1992/93:A232, 1992/93:A254 yrkande 3 och

1992/93:A255 till Särskilda åtgärder för arbetshandikappade

för budgetåret 1993/94 under tionde huvudtiteln anvisar ett

reservationsanslag på 6386203000 kr,

men. (v)

20. beträffande resultatkraven på Samhall

att riksdagen avslår motion 1992/93:A214 yrkandena 1 och 3,

21. beträffande särskilda medel till stödpersoner vid

Samhall

att riksdagen avslår motion 1992/93:A254 yrkande 6,

22. beträffande anslag till driften av Samhall

att riksdagen med bifall till regeringens förslag samt med

avslag på motionerna 1992/93:A214 yrkande 2 och 1992/93:A284

till Bidrag till driften av Samhall Aktiebolag för

budgetåret 1993/94 under tionde huvudtiteln anvisar ett

reservationsanslag på 4934274000 kr,

23. beträffande bidrag till Samhall för vissa skatter

att riksdagen med bifall till regeringens förslag till

Bidrag till Samhall Aktiebolag för vissa skatter m.m. för

budgetåret 1993/94 under tionde huvudtiteln anvisar ett

förslagsanslag på 1000 kr.

Stockholm den 11 mars 1993

På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Ingela Thalén

I beslutet har deltagit: Ingela Thalén (s), Elver Jonsson

(fp), Sonja Rembo (m), Georg Andersson (s), Marianne Andersson

(c), Lahja Exner (s), Charlotte Cederschiöld (m), Sten Östlund

(s), Harald Bergström (kds), Laila Strid-Jansson (nyd), Monica

Öhman (s), Isa Halvarsson (fp), Johnny Ahlqvist (s), Kent Olsson

(m) och Berit Andnor (s).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Hans Andersson (v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservationer

1. Arbetslivspolitikens allmänna inriktning (mom. 1)

Ingela Thalén, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund,

Monica Öhman, Johnny Ahlqvist och Berit Andnor (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar

med "När det" och på s. 8 slutar med "av utskottet" bort ha

följande lydelse:

Under 1980-talet inleddes en offensiv för arbetslivets

förnyelse. Bakom offensiven ligger övertygelsen att i takt med

att jobben förbättras och blir mer innehållsrika kommer

utslagningen från arbetslivet att minska och det rent mänskliga

lidandet att bli mindre. Samtidigt kommer produktiviteten på

arbetsplatserna att öka och konkurrenskraften att stärkas.

Likaså minskar samhällets kostnader för ohälsa och utslagning.

Utskottet delar uppfattningen i den socialdemokratiska

partimotionen A267 att den borgerliga regeringen förefaller

sakna intresse att driva på förnyelsearbetet och att det krävs

politiska initiativ på ett antal områden för att den tidigare

inledda offensiven skall fortsätta med oförminskad kraft.

I likhet med motionärerna vill utskottet särskilt framhålla

behovet av fortsatta insatser när det gäller ekonomiska

styrmedel, kompetensutveckling, aktivt arbetsmiljöarbete,

arbetstider och arbetsrätt.

I fråga om ekonomiska styrmedel erinras om att

Socialdemokraterna i den gångna höstens krisuppgörelse med

regeringen drev igenom att arbetsmarknadens parter på sikt skall

ta över ansvaret för sjuk- och arbetsskadeförsäkringen. Det

kommer att öka trycket på arbetsgivarna att förändra

arbetsorganisation och arbetsinnehåll. Som sägs i motionen bör

man gå vidare på den vägen.

De omfattande förändringarna i arbetslivet leder till att

kompetenskraven ökar. De anställdas kunskaper måste öka i samma

takt. En kompetensutveckling på arbetsplatserna måste

stimuleras på bred front och kopplas ihop med en förändrad

arbetsorganisation där arbete och lärande går hand i hand.

Av grundläggande betydelse för en förnyelse i arbetslivet är

att man ute på arbetsplatserna får till stånd ett aktivt

arbetsmiljöarbete med tonvikt på förebyggande insatser och

aktiv och snabb rehabilitering av dem som skadas i arbetet.

Företagshälsovården är av stor betydelse i detta arbete. Viktigt

är också att dokumentera de kostnader som uppstår på grund av en

dålig arbetsmiljö. Därför bör införas lagstiftning om s.k.

personalekonomiska redovisningar enligt de utredningsförslag som

redan föreligger.

Dagens produktionssystem medger flexibla arbetstider. För

att balansera produktionens krav och den enskildes önskemål bör

tillkomma nya lagregler som ger möjlighet till önskad

flexibilitet och större inflytande för den enskilde.

Branschavtal skall ge ramar, ta hänsyn till branschproblem och

tillföra ytterligare regler om den enskilde arbetstagarens

inflytande. Branschavtalen kan i sin tur behöva kompletteras med

lokala kollektivavtal om arbetstiden.

Vad arbetsrätten beträffar utgår utskottet från att

framtida förändringar företas i ett förtroendefullt samarbete

mellan regeringen och Socialdemokraterna i enlighet med vad som

överenskommits i höstens krisuppgörelse.

Då det gäller företagshälsovård, kompetensutveckling, nya

regler för föräldraledighet och arbetsrätt liksom i fråga om ett

aktivt jämställdhetsarbete återkommer utskottet i den följande

framställningen och i andra sammanhang med anledning av

särskilda yrkanden härom i den nu aktuella motionen.

Utskottet föreslår att riksdagen med bifall till det

föreliggande yrkandet i motion A267 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört om den framtida

inriktningen av politiken för arbetslivets förnyelse.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande

lydelse:

1. beträffande arbetslivspolitikens allmänna inriktning

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:A267 yrkande 14

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Obligatorisk företagshälsovård (mom. 2)

Ingela Thalén, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund,

Monica Öhman, Johnny Ahlqvist och Berit Andnor (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar

med "Utskottet utgår" och på s. 9 slutar med "So268 (v)" bort ha

följande lydelse:

Företagshälsovården är en viktig resurs för arbetsgivare och

anställda. Den tidigare avtalsregleringen på stora delar av den

privata arbetsmarknaden föreligger inte längre genom att

arbetsmiljöavtalet på SAF--LO--PTK-området och därmed avtalets

riktlinjer för företagshälsovården har upphört att gälla efter

uppsägning från arbetsgivarsidan. Vidare har de tidigare

statsbidragen till företagshälsovården avvecklats. Det är

osäkert i vilken utsträckning den tidigare avtalsregleringen av

företagshälsovården kommer att ersättas med en ny. Å andra sidan

är vårt land skyldigt enligt ILO-konventionen nr 161 att

upprätthålla en företagshälsovård.

Mot denna bakgrund anser utskottet att riksdagen i enlighet

med yrkandena i motionerna A267 (s) och A264 (v) till regeringen

bör uttala att företagshälsovården skall göras obligatorisk,

dvs. att för alla arbetsgivare bör införas en lagstadgad

skyldighet att tillhandahålla företagshälsovård. Till frågan om

inriktningen av en obligatorisk företagshälsovård återkommer

utskottet i det närmast följande avsnittet.

Med det anförda tillgodoses yrkandet i motion So268 (v) i vad

avser införande av en lagstadgad företagshälsovård.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande

lydelse:

2. beträffande obligatorisk företagshälsovård

att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:A264 yrkande

1 och 1992/93:A267 yrkande 17 i motsvarande del samt med

anledning av motion 1992/93:So268 yrkande 10 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

3. Företagshälsovårdens inriktning (mom. 3)

Under förutsättning av bifall till reservation 2

Ingela Thalén, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund,

Monica Öhman, Johnny Ahlqvist och Berit Andnor (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar

med "Utskottet har" och på s. 10 slutar med "nuvarande

företagshälsovård" bort ha följande lydelse:

Den lagstiftning utskottet ovan förordat måste självfallet

garantera de anställda en företagshälsovård av god kvalitet. I

enlighet med vad som anförs härom i motion A267 (s) bör

riksdagen fastslå följande riktlinjer för lagstiftningen:

Varje arbetsgivare är skyldig att tillhandahålla

företagshälsovård åt samtliga anställda.

Företagshälsovården är en gemensam opartisk expertresurs åt

såväl arbetsgivare som företrädare för lokala fackliga

organisationer, arbetsledare och anställda.

Målet för företagshälsovårdens verksamhet är att uppnå bästa

möjliga hälsa och välbefinnande för de anställda. Däri ingår

både fysisk och psykisk arbetsmiljö liksom sociala frågor.

Företagshälsovården skall i första hand arbeta med

förebyggande arbetsmiljöverksamhet och anpassning av

arbetsförhållandena till individens förutsättningar och skall ge

råd i sådana frågor som teknik, arbetsorganisation och

arbetsinnehåll, löneformer samt förläggning av arbetstider.

Företagshälsovården skall uppfylla kraven i ILO-konventionen

nr 161.

Med de föreslagna riktlinjerna tillgodoses samtidigt det

program för arbetshälsovård som presenteras i motion So449 (s).

Motion A264 (v) i här avsedda delar avstyrks i den mån yrkandena

inte kan anses besvarade med ovan anförts.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande

lydelse:

3. beträffande företagshälsovårdens inriktning

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:A267 yrkande 17 i

motsvarande del, med anledning av motion 1992/93:So449 yrkande 1

samt med avslag på motion 1992/93:A264 yrkandena 2--7 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Särskilt yttrande

Sysselsättningen för arbetshandikappade (mom. 9)

Ingela Thalén, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund,

Monica Öhman, Johnny Ahlqvist och Berit Andnor (alla s) anför:

Socialdemokraterna har i motion A267 om arbete och tillväxt

lagt fram en bred handlingsplan för att minska arbetslösheten

och öka sysselsättningen. I stället för att öka skillnaderna

mellan människor vill vi ge dem ökade möjligheter. Med en sådan

politik skapas bättre förutsättningar också för de

arbetshandikappade att hävda sig på arbetsmarknaden.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,

eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i

utskottet.

Hans Andersson (v) anför:

Jag instämmer i den reservation som utskottets

socialdemokratiska företrädare har avgett om obligatorisk

företagshälsovård med krav på en lagstadgad skyldighet för

arbetsgivare att tillhandahålla företagshälsovård.

I motion A264 (v) framställs förslag som alla syftar till att

utveckla en kvalificerad företagshälsovård. I dessa förslag

beträffande företagshälsovårdens inriktning inbegrips bl.a.

principer för företagshälsovårdens finansiering, en central

kunskapsuppbyggnad avseende arbetsskador m.m., skyldighet för

arbetsgivarna att ställa resurser till förfogande för

arbetsmiljöarbetet och tydliga regler om sekretess vid arbetet

med hälso- och miljöskydd inom företagen. Enligt min mening bör

riksdagen hos regeringen begära förslag från regeringen till

åtgärder för att utveckla företagshälsovården i enlighet med vad

som förordas i den nämnda motionen.

Jag beklagar att Sverige inte kommer att ratificera

ILO-konventionen (nr 172) om hotell, restauranger och

liknande anläggningar. Det är riktigt, som sägs i den

föreliggande skrivelsen från regeringen, att konventionen är

svag. Däremot finns det ingen grund för påståendet att den

skulle vara diskriminerande. Det är viktigt att arbeta för

globala minimivillkor i denna bransch för att motverka social

dumpning. Konventionen kan utgöra en plattform för fortsatt

arbete syftande till att skapa ett verksammare redskap mot

exploatering och rovdrift på personal i vår omvärld.

De restriktioner som nu finns mot att samtidigt bevilja

bidrag till arbetsbiträde och lönebidrag drabbar

arbetshandikappade med de svåraste funktionshindren. Såsom yrkas

i motionerna A256 (v) och A254 (s) bör bidrag till arbetsbidrag

kunna kombineras med lönebidrag utan de begränsningar som gäller

i dag. I enlighet med förslaget i motion A256 bör man dessutom

inte längre behålla nuvarande förbud mot att ge bidrag till

arbetsbiträde för arbetstagare som anställts i skyddat arbete

eller som genomgår statsstödd utbildning i företag.

När det gäller anslaget till särskilda åtgärder för

arbetshandikappade ansluter jag mig till förslagen i

motionerna A232 (v) och A255 (-) att det belopp som anvisas bör

höjas med 250 miljoner kronor i förhållande till regeringens

förslag. Därigenom kan lönebidragsanställningar beredas åt

ytterligare 2400 arbetshandikappade. Med detta förslag

tillgodoses även yrkandet i motion A254 (s) om resursökning för

sådana anställningar.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under mom.

3, 15 och 19 borde ha hemställt:

3. beträffande företagshälsovårdens inriktning

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:A264 yrkandena

2--7 samt med avslag på motionerna 1992/93:A267 yrkande 17 i

motsvarande del och 1992/93:So449 yrkande 1 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

15. beträffande bidrag till arbetsbiträde och lönebidrag

att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:A254 yrkande

5 och 1992/93:A256 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

19. beträffande anslag till särskilda åtgärder för

arbetshandikappade

att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:A232 och

1992/93:A255 samt med anledning av regeringens förslag och

motion 1992/93:A254 yrkande 3 till Särskilda åtgärder för

arbetshandikapppade för budgetåret 1993/94 under tionde

huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 6636203000

kr.