Bet. 1992/93:AU16

Arbetsmarknadsutskottets betänkande

1992/93:AU16

Avreglering av arbetsförmedlingsmonopolet

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1992/93

AU16

Sammanfattning

I detta betänkande tillstyrker utskottet regeringens förslag

om avskaffande av det s.k. arbetsförmedlingsmonopolet. Det sker

genom att det i dag gällande kravet på tillstånd från AMS för

att under vissa förutsättningar få bedriva

arbetsförmedlingsverksamheten slopas. Det enda undantaget avser

arbetsförmedling för sjömän, som inte får bedrivas mot

ersättning. Utskottet godtar också regeringens förslag om vissa

lättnader i fråga om de restriktioner som gäller vid verksamhet

som innefattar uthyrning av arbetskraft. Bland annat slopas den

nuvarande fyramånadersgränsen för uthyrning av en enskild

arbetstagare. Vid såväl arbetsförmedling som uthyrning av

arbetskraft skall gälla ett straffsanktionerat förbud att ta

betalt av arbetssökande eller arbetstagare.

Utskottet ansluter sig till regeringens uppfattning att den

offentliga arbetsförmedlingen även i framtiden bör vara

anslagsfinansierad, heltäckande och avgiftsfri. Den skall vara

det centrala instrumentet i den aktiva arbetsmarknadspolitiken.

Liksom regeringen anser utskottet att arbetsgivarnas skyldighet

att anmäla lediga platser till den offentliga förmedlingen bör

kvarstå.

En utvärdering och analys av avregleringen bör göras efter en

treårsperiod. Utskottet gör vissa uttalanden om vad som bör ingå

i en sådan uppföljning.

Socialdemokraterna anser i en reservation att propositionen

bör avslås. Vänsterpartiets representant är av samma

uppfattning.

Propositionen

I proposition 1992/93:218 föreslår regeringen

(Arbetsmarknadsdepartementet) -- efter föredragning av

statsrådet Börje Hörnlund -- att riksdagen antar de i

propositionen framlagda förslagen till

lag om privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft,

lag om ändring i lagen (1976:580) om medbestämmande i

arbetslivet,

lag om ändring i allmänna tjänstepliktslagen (1959:83).

Propositionens lagförslag fogas som bilaga till detta

betänkande.

Motionerna

1992/93:A8 av Sten Söderberg (-) vari yrkas att riksdagen

avslår regeringens proposition 1992/93:218.

1992/93:A9 av Ingela Thalén m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen

avslår proposition 1992/93:218.

1992/93:A10 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas att

riksdagen avslår regeringens proposition 1992/93:218 om lag om

privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft samt

följdförändringar i lagen om medbestämmande i arbetslivet och

allmänna tjänstepliktslagen.

1992/93:A11 av Sten Svensson (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att något förbud att ta betalt av

arbetssökande inte bör införas,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att lagen om skyldighet för arbetsgivare

att anmäla ledig plats till den offentliga arbetsförmedlingen

bör upphöra,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om vikten av att den fackliga vetorätten

enligt medbestämmandelagen upphör.

Utskottet

Bakgrund

Det nu gällande arbetsförmedlingsmonopolet innebär i princip

att arbetsförmedlingen i Sverige är en offentlig angelägenhet.

Privat arbetsförmedling får dock förekomma i viss begränsad

omfattning och i noga reglerade former.

Från den 1 januari 1992 regleras den privata

arbetsförmedlingen i lagen (1991:746) om privat arbetsförmedling

och uthyrning av arbetskraft (arbetsförmedlingslagen). Med denna

lag legaliserades uthyrning av arbetskraft genom att uthyrningen

skildes ut ur begreppet arbetsförmedling.

Lagen innebar även i övrigt vissa uppmjukningar i förhållande

till vad som hade gällt tidigare, men fortfarande är huvudregeln

att arbetsförmedling inte får bedrivas i förvärvssyfte. Undantag

gäller dels för arbetsförmedling till och från utlandet av

musiker och sceniska artister, dels för s.k. head-hunting, dvs.

förmedling av arbetstagare som skall ha företags- eller

verksledande ställning. Tillstånd kan beviljas av AMS för högst

ett år i sänder. Arbetsförmedling utan förvärvssyfte men mot

ersättning får bedrivas efter tillstånd av AMS. En förutsättning

för tillstånd är att det finns ett behov av verksamheten från

arbetsmarknadspolitisk synpunkt.

Vid uthyrning av arbetskraft måste vissa regler iakttas.

Reglerna syftar till att arbetstagare som fått arbete via

uthyrningsföretag inte skall hamna i svårigheter av olika slag.

Anlitande av uthyrd arbetskraft måste föranledas av ett

tillfälligt behov av extra arbetskraft, och inom ramen för

uthyrningsuppdraget får en enskild arbetstagare ställas till

beställarens förfogande högst fyra månader. Det skall finnas ett

skriftligt anställningsavtal med visst innehåll. Begränsningar

gäller i förhållande till LAS när det gäller möjligheten till

tidsbegränsade anställningar hos uthyrningsföretaget. Andra

regler syftar till att förhindra osund rekryteringsverksamhet.

För att stärka de fackliga organisationernas möjligheter att

utöva inflytande i samband med att en arbetsgivare avser att

anlita icke anställd arbetskraft antogs samtidigt med den nya

arbetsförmedlingslagen vissa ändringar i medbestämmandelagens

förhandlings- och vetorättsregler.

Den svenska lagstiftningen om privat arbetsförmedling hämtar

sitt innehåll från ILO-konventioner. Konventionen (nr 96) om

avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer, som ratificerades av

Sverige 1950, förbjuder i princip privat arbetsförmedling i

förvärvssyfte.

Den år 1991 antagna arbetsförmedlingslagen ersatte 1935 års

lag med vissa bestämmelser om arbetsförmedling. Denna lag hade

varit föremål för ett flertal utredningar under årens lopp och

förändringar hade också genomförts. En omprövning av lagens

allmänna inriktning hade emellertid avvisats av både riksdag och

regering.

I den proposition om en ny småföretagspolitik (prop.

1991/92:51) som förelades riksdagen kort efter

fyrpartiregeringens tillträde hösten 1991 aviserades att

regeringen i syfte att avskaffa arbetsförmedlingsmonopolet

skulle ta initiativ till uppsägning av den nyssnämnda

ILO-konventionen. Förslag om detta lades senare fram i

proposition 1991/92:89, som godkändes av riksdagen våren 1992

(1991/92:AU10, rskr. 174).

Regeringen har därefter sagt upp konventionen. Uppsägningen

registrerades hos ILO den 4 juni 1992, vilket betyder att

Sverige är bundet av konventionen till den 4 juni 1993.

Det nu framlagda förslaget är upprättat på grundval av

betänkandet (SOU 1992:116) Privat förmedling och uthyrning av

arbetskraft.

Propositionen

I propositionen föreslås en ny lag om privat arbetsförmedling

och uthyrning av arbetskraft, som skall ersätta 1991 års lag i

samma ämne. Syftet är att åstadkomma en bättre fungerande

arbetsmarknad. Det sker genom att arbetsförmedlingsmonopolet

avskaffas. Enligt propositionen är det uppenbart att statligt

monopol på arbetsförmedlingsområdet har spelat ut sin roll.

Den offentliga arbetsförmedlingen bör enligt propositionen

även i framtiden vara anslagsfinansierad, heltäckande och

avgiftsfri. Den skall bedriva en sammanhållen och effektiv

arbetsmarknadspolitik samt förfoga över de

arbetsmarknadspolitiska åtgärdsmedlen. Kontant stöd vid

arbetslöshet skall även i fortsättningen förutsätta kontakt med

den offentliga förmedlingen.

Arbetsgivarnas skyldighet enligt platsanmälningslagen

(1976:157) att anmäla lediga platser till den offentliga

arbetsförmedlingen bör kvarstå enligt propositionen.

Det nuvarande förbudet mot att bedriva privat arbetsförmedling

mot ersättning avskaffas utom såvitt avser arbetsförmedling för

sjömän. Avregleringen sker genom att kravet på tillstånd av AMS

för att driva arbetsförmedlingsverksamhet slopas.

Den föreslagna avregleringen begränsas till den rent

platsförmedlande funktionen. De privata förmedlingarnas roll

blir att komplettera den offentliga arbetsförmedlingen i själva

platsförmedlingsarbetet.

När det gäller sjömän föreslås ett fortsatt förbud mot privat

arbetsförmedling, vilket straffsanktioneras. Det konstateras att

Sverige är bundet av ILO-konvention nr 9/1920 angående

arbetsförmedling av sjömän. Denna konvention innehåller förutom

ett förbud mot avgiftskrävande arbetsförmedling

bestämmelser om hur den offentliga sjömansförmedlingen skall

vara organiserad. Enligt arbetsmarknadsministern bör frågan om

en eventuell uppsägning analyseras närmare, och han förklarar

sin avsikt att om så visar sig erforderligt återkomma senare i

frågan.

Liksom i den nuvarande lagen skall sådan arbetsförmedling som

sker genom skrifter, överföringar eller upptagningar på vilka

tryckfrihetsförordningen eller yttrandefrihetsgrundlagen är

tillämplig inte omfattas av arbetsförmedlingslagen. Regeln ges

en något annan utformning i den nya lagen.

Regelverket kring uthyrning av arbetskraft förenklas. Den

nuvarande begränsningen att en arbetstagare får hyras ut eller

hyras in för en sammanhängande tid av högst fyra månader

avskaffas, liksom inskränkningarna i förhållande till

anställningsskyddslagen när det gäller möjligheten att träffa

avtal om tidsbegränsade anställningar. Vidare försvinner alla

krav som riktas mot beställaren, bl.a. kravet att beställaren

får anlita uthyrd arbetskraft endast om detta föranleds av ett

tillfälligt behov av extra arbetskraft.

Ett straffsanktionerat förbud föreslås för privata

arbetsförmedlings- och uthyrningsföretag att begära, avtala om

eller ta emot ersättning av arbetssökande eller arbetstagare för

att erbjuda eller anvisa arbete. Förbudet mot att bedriva

arbetsförmedling för sjömän mot ersättning föreslås också bli

straffsanktionerat.

Även de regler som ett uthyrningsföretag skall iaktta i

förhållande till sina anställda föreslås straffsanktionerade. En

arbetsgivare som handlar i strid med reglerna döms till böter.

Detta skall dock inte gälla i fråga om kravet på skriftligt

anställningsavtal, om avvikelse från regeln är tillåten enligt

ett centralt kollektivavtal.

AMS nuvarande tillsynsfunktion upphör, såväl när det gäller

privat arbetsförmedling som uthyrning av arbetskraft. Detsamma

gäller AMS nuvarande möjligheter att ingripa med

vitesföreläggande och vitesförbud. Någon särskild

anmälningsplikt eller något registreringsförfarande föreslås

inte heller. De privata arbetsförmedlingarna skall enligt

propositionen få verka utan styrning i form av

arbetsmarknadspolitiska riktlinjer och liknande.

Några ändringar i sak i medbestämmandelagens förhandlings- och

vetorättsregler föreslås inte. Det innebär bl.a. att

arbetsgivaren alltid är förhandlingsskyldig innan han fattar

beslut om att anlita uthyrd arbetskraft. I propositionen erinras

om att reglerna i 38--40 §§ medbestämmandelagen för närvarande

är föremål för en allmän översyn inom ramen för 1992 års

Arbetsrättskommitté. Enligt direktiven till utredningen (dir.

1991:118) skall kommittén utreda förutsättningarna för ett

avskaffande av den fackliga vetorätten.

Enligt propositionen torde förslagets direkta effekter på

statsfinanserna bli obetydliga. Rättsväsendet avlastas ett antal

ärendegrupper. Förslaget bör innebära kostnadsbesparande

effekter för bl.a. AMS. Genom avregleringen skapas en

effektivare arbetsmarknad vilket är positivt för

samhällsekonomin.

En utvärdering och analys av effekter och konsekvenser av

avregleringen bör enligt propositionen göras efter en

treårsperiod. Frågor som då särskilt bör beaktas är

avregleringens effekter på den offentliga arbetsförmedlingen,

informationen om lediga platser (platsanmälningslagen),

effekterna för särskilt utsatta grupper samt uthyrningen av

arbetskraft.

Slutligen läggs i propositionen fram ett förslag om ändring i

allmänna tjänstepliktslagen.

De i propositionen framlagda lagförslagen har granskats av

Lagrådet.

Motionerna

Fyra motioner har väckts med anledning av propositionen. Både

Socialdemokraterna och Vänsterpartiet yrkar avslag på

propositionen i sina resp. motioner A9 av Ingela Thalén m.fl.

(s) och A10 av Gudrun Schyman m.fl. (v). Även Sten Söderberg (-)

hemställer att riksdagen avslår propositionen i sin motion A8.

Sten Svensson (m) begär i motion A11 tillkännagivanden rörande

vissa enskilda delar av regeringsförslaget.

Socialdemokraterna framför inledningsvis synpunkter på

regeringens hantering av ärendet. Enligt överenskommelsen hösten

1992 mellan Socialdemokraterna och regeringen skulle

förändringar av arbetsrätten föregås av samråd i förtroendefull

anda. Den nu behandlade propositionen har enligt vad som sägs i

motionen förelagts riksdagen efter ett formellt möte och utan

att regeringen beaktat någon av de invändningar som framförts

från Socialdemokraternas sida.

Rent principiellt är det enligt Socialdemokraterna felaktigt

att ändra nya lagar innan man hunnit få erfarenheter från lagens

tillämpning, såvida man inte kan påvisa akuta behov av

förändringar. 1991 års arbetsförmedlingslag är en bra lag och

bör få verka någon tid innan ändringar övervägs, sägs det i

motionen.

Socialdemokraterna anser det anmärkningsvärt att vinstsyftande

privata arbetsförmedlingar skall få tillåtas utan att man utrett

vilka konsekvenser detta kan få för arbetsmarknadens

funktionssätt. Påståendet i propositionen att den föreslagna

lagen leder till en bättre fungerande arbetsmarknad saknar helt

grund. Snarare är det tvärtom. Som det fungerar i dag kan alla

lediga arbeten i landet prövas mot alla arbetssökande som är

anmälda till den offentliga förmedlingen. Därför har svensk

arbetsmarknad fungerat mer flexibelt och mer effektivt än andra

länders.

Vinstsyftande förmedlingar kommer att leda till en mer

segregerad arbetsmarknad. Det finns en uppenbar risk att den

offentliga förmedlingen på sikt kommer att få ta hand om de

svagare på arbetsmarknaden. Det blir ingen självklarhet för

arbetsgivarna att anmäla lediga arbeten till förmedlingen,

oavsett vilka sanktionerna är. Arbetssökande från den offentliga

förmedlingen blir mindre intressanta för arbetsgivarna. Den

totala "matchningen" mellan lediga arbeten och sökande blir

sämre och långtidsarbetslösheten ökar.

Socialdemokraterna motsätter sig också de föreslagna

förändringarna av reglerna för uthyrning av arbetskraft. Skälen

är av både samhällsekonomisk och social natur. Propositionens

påstående att förslagen skulle innebära kostnadsbesparingar för

samhället saknar en analys av påverkan på lönebildningen och på

arbetsgivarnas handlande. Det finns enligt motionen uppenbara

risker med att uthyrningsverksamhet blir något allmänt

accepterat och mer vanligt förekommande på arbetsmarknaden. En

ökad inhyrning i samband med flaskhalsar i produktion eller

inhyrning av arbetskraft av nyckelkaraktär leder till ökad

löneglidning, vilket i sin tur får andra negativa konsekvenser.

Den ordinarie personalstyrkan i företagen kommer att minska.

Fler kommer att arbeta i uthyrningsföretag med en ofta osäker

tillfällig anställning. Tryggheten för den enskilde blir

minimal. Beställaren får stora möjligheter att kringgå lag och

avtal. Uthyrningsbranschen kommer att locka till sig oseriösa

företag. Erfarenheterna visar att ekonomisk brottslighet och

oseriös konkurrens blir följden. Det blir staten och de enskilda

människorna som får bära kostnaderna och olägenheterna när

företagen går omkull. Propositionen saknar en analys även av

dessa förhållanden, anförs det i motionen.

Det är över huvud taget svårt att överblicka regeringens

förslag, anser Socialdemokraterna. Arbetsrättskommittén har

föreslagit att vetoreglerna i medbestämmandelagen avskaffas,

dessutom skall ändring göras av det s.k. arbetstagarbegreppet.

Bedömningen av det nu framlagda förslaget påverkas av vilka

förändringar som senare kan komma att föreslås av regeringen.

På dessa skäl anser Socialdemokraterna att propositionen bör

avslås.

Vänsterpartiet säger sig i motion A10 inte kunna se att

några sakliga skäl ligger bakom det framlagda förslaget.

Regeringens ambition måste alltså främst vara ideologisk.

Propositionen passar väl in i det löntagarfientliga mönster som

formas av regeringens initiativ kring arbetsrätten och

socialförsäkringarna, sägs det i motionen.

Sett från internationella samarbetssynpunkter är det enligt

Vänsterpartiet förkastligt att införa en ny lag i strid med

ILO-konvention nr 96 i ett läge då en eventuell revidering av

konventionen är upptagen på dagordningen för ILO:s

arbetskonferens 1994. I motionen noteras också att EG för

närvarande diskuterar ett direktiv med en 12-månadersgräns

vid arbetskraftsuthyrning.

I motionen framhålls arbetsförmedlingarna som ett instrument i

den svenska ekonomiska politiken som aktivt skall förstärka

arbetslinjen. I detta hänseende skiljer sig Sverige från många

andra länder i Europa. Arbetsförmedlingarna här har en överblick

över hela arbetsmarknaden. De har inte bara förmedlande utan

också vägledande uppgifter. Förmedlingarna ger service åt

företag och arbetssökande, och de bidrar aktivt till

omstrukturering av branscher och stimulering av

förändringsprocessen på arbetsmarknaden. Flera av dessa

funktioner lämpar sig inte för att hanteras kommersiellt. Den

specialisering som erfordras kan ske inom ramen för nuvarande

organisation.

Liksom Socialdemokraterna påtalar Vänsterpartiet risken för en

segregering av arbetsmarknaden.

I fråga om uthyrning av arbetskraft anser Vänsterpartiet att

sådan bör få förekomma endast i undantagsfall, och då under kort

tid och med kraftiga begränsningar. Företeelsen medför en serie

arbetsrättsliga problem för både individen och

löntagarkollektivet. En liberalisering av regelverket urholkar

anställningsskyddet och ökar risken för ekonomisk brottslighet

och annan oseriös verksamhet.

Vänsterpartiet betraktar liberaliseringen av

arbetskraftsuthyrningen tillsammans med de andra initiativen på

arbetsrättens område som en direkt attack mot löntagarna och

deras organisationer.

De av regeringen framlagda förslagen är ett stort steg

tillbaka i utvecklingen, anför Vänsterpartiet avslutningsvis i

sin motion.

Sten Söderberg (-) motsätter sig i motion A8 regeringens

förslag med motiveringen att de inte kommer att innebära några

positiva effekter. Problemen i samhället är av annat slag.

Avregleringen leder snarare till förvirring, på samma sätt som

hänt vid avregleringen av taxi, sägs det i motionen.

I motion A11 av Sten Svensson (m) hälsas regeringsförslaget

med tillfredsställelse. Kritiska synpunkter framförs på

enskildheter i propositionen. När det gäller förbudet att ta

betalt av de arbetssökande säger sig motionären dela regeringens

uppfattning att förmedlingarna skall ta betalt av arbetsgivarna

och inte av de arbetssökande. Förbudet fyller dock i praktiken

ingen funktion, eftersom berörda parter är överens om att det är

arbetsgivarna som skall stå för kostnaden. Frivilliga

överenskommelser bör vara tillräckliga. I vissa fall bör

arbetssökanden själv kunna upphandla en kvalificerad tjänst.

Den lagfästa skyldigheten för arbetsgivare att anmäla ledig

plats till arbetsförmedlingen bör upphöra enligt motionen. I

praktiken avsåg endast 35 % av alla nyanställningar under 1991

platser som var anmälda till förmedlingen. Förmedlingarna

arbetar enligt ett traditionellt mönster, och det är främst

arbeten inom tillverkningsindustri och service som förmedlas.

Motionären anser slutligen att den fackliga vetorätten bör

avskaffas eftersom den begränsar etableringsfriheten. Vetorätten

utnyttjas inte sällan på ett godtyckligt sätt vilket leder till

att många småföretag drabbas hårt. -- I motionen begärs

tillkännagivanden i enlighet med det anförda.

Utskottets överväganden

Fråga om avslag på propositionen

Riksdagens godkännande av uppsägning av ILO-konventionen (nr

96) grundade sig på att de skäl som låg bakom förbudet mot

förvärvssyftande arbetsförmedling inte längre kunde anses

föreligga. Starka fackliga organisationer samt arbetsrättslig

och social skyddslagstiftning ansågs innebära en garanti mot de

missförhållanden som motiverade förbudet (prop. 1991/92:89,

AU10, rskr. 174). Utskottet står fast vid detta.

Socialdemokraternas (A9) och Vänsterpartiets (A10)

invändningar mot det nu framlagda förslaget om avreglering

grundar sig bl.a. på att man befarar försämringar i fråga om

arbetsmarknadens funktionssätt. I båda motionerna efterlyses en

analys av vilka konsekvenserna kan bli i detta hänseende.

Särskilt framhålls den fördel som ligger i att den offentliga

förmedlingen har överblick över hela arbetsmarknaden.

I motsats till motionärerna ser utskottet det som en

förbättring för arbetsmarknadens funktionssätt att avreglering

sker.

Den offentliga förmedlingen bör nämligen, såsom föreslås i

propositionen, även framöver vara det centrala instrumentet i

den aktiva arbetsmarknadspolitiken i enlighet med de riktlinjer

som statsmakterna lägger fast.

Tanken är att den offentliga arbetsförmedlingen även framgent

skall ha tillgång till i princip samtliga lediga platser. En

arbetssökande skall alltså fritt kunna orientera sig på

arbetsmarknaden om utbudet av lediga platser. Arbetsgivarna

skall också kostnadsfritt kunna få tillgång till den samlade

kunskapen om var det finns ledig arbetskraft och få hjälp med

att tillsätta lediga platser. Som framhålls i propositionen

måste en välfungerade arbetsmarknad ha en effektiv spridning av

informationen om lediga platser. Utskottet återkommer till

frågan om den s.k. platsanmälningslagen i den fortsatta

framställningen.

Den offentliga förmedlingen skall också förfoga över de

arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Det är således i kontakter

mellan den offentliga förmedlingen och den arbetslöse som de

olika individinriktade åtgärderna diskuteras. Även kontantstöd

skall förutsätta kontakt med den offentliga förmedlingen.

Avregleringen begränsas till den rent platsförmedlande

funktionen.

En samverkan mellan offentlig och privat förmedling skall

kunna etableras, så att även de privata förmedlingarna kan få

tillgång bl.a. till information om lediga platser. Ett arbete av

detta slag bör, i enlighet med vad som sägs i propositionen,

växa fram på frivillig väg.

Med en väl fungerande offentlig förmedling motverkas den risk

för en segregerad arbetsmarknad som Socialdemokraterna och

Vänsterpartiet också anför som skäl mot avreglering.

Den "totala matchningen" mellan lediga arbeten och sökande har

ett stort värde. Med ett tillskott av privata förmedlingar vid

sidan av den heltäckande offentliga förmedlingen bör

förutsättningarna öka för att de lediga platserna så snabbt som

möjligt skall kunna tillsättas med rätt person.

Inte heller kan utskottet se det förhållandet att 1991 års

arbetsförmedlingslag varit i kraft bara ett drygt år som ett

skäl att avvakta med avregleringen, allrahelst som lagen inte

innehåller några mer grundläggande förändringar i fråga om

möjligheten att bedriva privat arbetsförmedling.

Utskottet kan inte heller dela de farhågor som framförs av

Sten Söderberg i motion A8 för att en avreglering skulle orsaka

förvirring. Jämförelsen med avregleringen av taxi ter sig enligt

utskottets mening tämligen långsökt.

Av det anförda följer att utskottet inte låtit sig övertygas

av de i motionerna anförda skälen mot en avreglering.

Utskottet övergår nu till förslaget om förenklade regler för

uthyrning av arbetskraft och de invändningar som förs fram mot

detta av Socialdemokraterna resp. Vänsterpartiet.

Som framhålls i propositionen innebär uthyrningsverksamheten

både fördelar och nackdelar. Utskottet kan emellertid inte på

samma sätt som Socialdemokraterna se att det skulle ligga något

enbart negativt i att uthyrningsverksamheten blir något allmänt

accepterat och mer vanligt förekommande. Möjligheten att anlita

uthyrd arbetskraft fyller otvetydigt ett behov på

arbetsmarknaden. Utskottet utgår från att uthyrd arbetskraft

kommer att anlitas enbart i de fall då detta vid en

helhetsbedömning ter sig som mer rationellt än att använda egna

anställda. Inte minst med hänsyn till de kostnader som det

innebär att hyra in arbetskraft jämfört med att låta arbetet

utföras av egen personal saknas det anledning att tro att

företeelsen skulle bli utbredd på ett sätt som framstod som

mindre önskvärt bl.a. från de synpunkter som Socialdemokraterna

framför.

De problem med oseriös verksamhet och ekonomisk brottslighet

som skulle kunna vara förknippade med denna verksamhet och som

särskilt framhålls i Socialdemokraternas och Vänsterpartiets

motioner bör enligt utskottets mening angripas med de regler som

rättssystemet i övrigt erbjuder och inte genom att de seriösa

uthyrningsföretagens verksamhet försvåras.

Eftersom de seriösa uthyrningsföretagen medverkar till en

effektiv arbetsmarknad bör deras verksamhet inte inskränkas mer

än vad som är nödvändigt. Utskottet ansluter sig härvid till de

förslag som framförs i propositionen om att ta bort vissa av de

restriktioner som föreskrivs i dag.

Utskottet vill dock framhålla att det med hänsyn till den

korta tid som uthyrningsverksamheten har varit tillåten kan vara

svårt att göra sig någon säker bild av vilka restriktioner för

verksamheten som verkligen är sakligt motiverade. Legaliseringen

har dessutom i tiden sammanfallit med en allmänt lägre

efterfrågan av dessa företags tjänster.

Enligt utskottets mening bör därför den utvärdering och analys

av effekterna av avregleringen som enligt propositionen skall

ske efter en treårsperiod även inbegripa den nu berörda frågan.

I det sammanhanget bör också övervägas om straffrättsliga

sanktioner är det mest ändamålsenliga vid överträdelse av regler

av denna karaktär.

Av det anförda följer att utskottet inte kan ställa sig bakom

de motionsyrkanden som innefattar avslag på propositionen.

Motionerna A8, A9 och A10 avstyrks således.

Utskottet tar härefter upp en fråga som väckts i motion A11 av

Sten Svensson (m). Det gäller den föreslagna nya lagens förbud

mot att ta betalt av arbetssökanden eller arbetstagaren vid

arbetsförmedling eller uthyrning av arbetskraft. Motionären

motsätter sig ett sådant förbud.

Utskottet kan konstatera att det bland remissinstanserna i

stort sett råder samstämmighet om att det är arbetsgivarna och

inte de arbetssökande som skall betala för den privata

förmedlingsverksamheten. Motionären anser för sin del att

enigheten mellan de fackliga organisationerna, arbetsgivarna och

AMS gör att förbudet i praktiken inte skulle fylla någon

funktion. Frivilliga överenskommelser bör räcka, bl.a. därför

att arbetstagaren bör ha möjlighet att själv upphandla en

kvalificerad tjänst.

Enligt utskottets mening är den omständigheten att det råder

relativ enighet i frågan ett skäl som snarast talar för ett

uttryckligt förbud. Med en förbudsregel understryks principen

att det inte är de arbetssökande som skall betala för att få ett

arbete. Ett förbud kan också bidra till att oseriösa förmedlare

utestängs. Förmedlingarna blir beroende av uppdragsintäkter från

företagen som anlitar dem.

På anförda skäl avstyrks motion A11 i den nu berörda delen.

Den aktuella förbudsregeln i 6 § i den föreslagna

arbetsförmedlingslagen bör således antas av riksdagen.

Platsanmälningslagen och vetorätten i medbestämmandelagen

Utskottet övergår nu till de övriga frågor som tagits upp i

motion A11 av Sten Svensson (m).

Utskottet har i det föregående berört skyldigheten att

anmäla ledig plats till den offentliga förmedlingen. Som

framgått bör enligt propositionen den s.k. platsanmälningslagen

finnas kvar. I motionen begärs ett tillkännagivande om att

skyldigheten bör upphöra. Motionären framhåller att endast en

liten del av alla nyanställningar avser platser som varit

anmälda vid förmedlingen. Främst är det arbeten inom

tillverkningsindustri och service som förmedlas, sägs det i

motionen.

Som framgått tidigare ställer sig utskottet bakom regeringens

syn på den offentliga arbetsförmedlingens roll i framtiden,

däribland att den skall vara heltäckande. Frågan om skyldigheten

att anmäla lediga platser skall finnas kvar eller inte är

väsentlig för bedömningen av vilka effekter ett avskaffande av

arbetsförmedlingsmonopolet får på arbetsmarknadens sätt att

fungera och på möjligheterna att driva

arbetsmarknadspolitik. Platsanmälan har också stor betydelse

för den offentliga arbetsförmedlingens möjligheter att vara

heltäckande. En effektiv arbetsmarknad förutsätter en effektiv

spridning av information om lediga platser. Den allmänna

platsanmälan ger möjlighet till den översiktliga och snabba

information om lediga platser över hela landet som den

offentliga arbetsförmedlingen kan erbjuda i dag. För den

enskilde arbetssökanden underlättas sökprocessen. Även

arbetsgivarna bör normalt ha fördel av att få ett större antal

sökande att välja mellan. Den allmänna platsanmälan är även av

stor vikt för statsmakterna eftersom man därigenom kan få

överblick över hur delarbetsmarknaderna ser ut och utvecklas.

Flödena av nyanmälda platser är, vilket framhålls i

propositionen, en tidig indikator vid bedömningen av den

allmänna konjunkturutvecklingen. Den utgör underlag för t.ex.

hur beslut om yrkesutbildningar skall dimensioneras. Säkerligen

bidrar den obligatoriska platsanmälan till att fler grupper av

sökande finner det lönt att vända sig till förmedlingen liksom

den kan befrämja rörligheten på arbetsmarknaden.

Övervägande skäl talar därför enligt utskottets mening för att

lagen om skyldighet för arbetsgivare att anmäla ledig plats till

den offentliga arbetsförmedlingen bör finnas kvar. Liksom

regeringen anser utskottet att den tidigare nämnda uppföljningen

och utvärderingen bör inkludera frågan om effekterna av

avregleringen på informationen om lediga platser.

Med det anförda avstyrks motion A11 i nu berört hänseende.

När det slutligen gäller det i samma motion framställda

yrkandet om att den fackliga vetorätten i samband med

entreprenader m.m. bör upphöra, kan utskottet konstatera att

1992 års arbetsrättskommitté (A 1991:05) i det delbetänkande som

kommer att publiceras inom kort lägger fram förslag om att

avskaffa förhandlings- och vetorättsreglerna i 38--40 §§

medbestämmandelagen. I avvaktan på regeringens beredning av

frågan saknas anledning för riksdagen att göra något uttalande

med anledning av motionsyrkandet, som således avstyrks av

utskottet.

Förslagen i övrigt

Utskottet ställer sig bakom förslagen i proposition nr 218, i

den mån de inte behandlats i den föregående framställningen. Det

innebär att övriga delar av förslaget till lag om privat

arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft samt föreslagna

följdändringar i lagen om medbestämmande i arbetslivet och

allmänna tjänstepliktslagen bör antas av riksdagen.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande avslag på proposition 1992/93:218

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:A8, 1992/93:A9

och 1992/93:A10,

res. 1 (s)

2. beträffande förbud mot att ta betalt av arbetssökanden

att riksdagen med avslag på motion 1992/93:A11 yrkande 1 antar

6 § i regeringens förslag till lag om privat arbetsförmedling

och uthyrning av arbetskraft,

3. beträffande skyldigheten att anmäla ledig plats

att riksdagen avslår motion 1992/93:A11 yrkande 2,

res. 2 (s) - motiv.

4. beträffande den fackliga vetorätten

att riksdagen avslår motion 1992/93:A11 yrkande 3,

res. 3 (s) - motiv.

5. beträffande lagförslagen i övrigt

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om privat

arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft, lag om ändring i

lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet och lag om

ändring i allmänna tjänstepliktslagen (1959:83), i den mån

förslagen inte omfattas av vad utskottet hemställt under mom.

1--4.

Stockholm den 4 maj 1993

På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Ingela Thalén

I beslutet har deltagit: Ingela Thalén (s), Elver Jonsson

(fp), Kjell Nilsson (s), Georg Andersson (s), Marianne Andersson

(c), Lahja Exner (s), Charlotte Cederschiöld (m), Sten Östlund

(s), Harald Bergström (kds), Laila Strid-Jansson (nyd), Isa

Halvarsson (fp), Johnny Ahlqvist (s), Kent Olsson (m), Berit

Andnor (s) och Göran Lindblad (m).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Hans Anderson (v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservationer

1. Avslag på proposition 1992/93:218 (mom. 1)

Ingela Thalén, Kjell Nilsson, Georg Andersson, Lahja Exner,

Sten Östlund, Johnny Ahlqvist och Berit Andnor (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar

med "Riksdagens godkännande" och på s. 10 slutar med "avstyrks

således" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening har regeringen inte anfört några

sakliga skäl som skulle motivera att man generellt tillåter

privata, vinstsyftande arbetsförmedlingar. Förslaget läggs fram

utan att det har gjorts någon som helst analys av

konsekvenserna för arbetsmarknadens funktionssätt och utan att

det på något sätt har visats hur den nya ordningen -- såsom

påstås i propositionen -- skall leda till en bättre fungerande

arbetsmarknad. Det är dessutom anmärkningsvärt att regeringen

tänkt sig att verksamheten skall släppas fri utan någon särskild

tillståndsprövning. Sverige skulle därmed gå längre i sin

avreglering än många andra länder i Europa.

Som framhålls av Socialdemokraterna i motion A9 kan privata

förmedlingar befaras leda till en ökad segregering på

arbetsmarknaden. Det finns en påtaglig risk att den offentliga

förmedlingen på sikt enbart får ta hand om de svagare och mera

svårplacerade på arbetsmarknaden. Den stora fördel som ligger i

att ha information om så många arbetssökande och så många lediga

platser som möjligt samlad på ett och samma ställe går förlorad.

Därmed blir den "totala matchningen" mindre effektiv. Risken för

långtidsarbetslöshet ökar.

Inte heller kan utskottet ställa sig bakom den avreglering

regeringen föreslår av uthyrningen av arbetskraft. Enligt

utskottets mening finns alla skäl att hålla fast vid de regler

som nu gäller för verksamheten med tanke på de nackdelar som är

förenade med den. Det kan inte ligga i samhällets intresse att

verksamheten blir mera allmänt förekommande på arbetsmarknaden.

Som också påpekas i den socialdemokratiska motionen kan

uthyrningsverksamheten nämligen leda till löneglidning för

vissa grupper. Den ordinarie personalstyrkan i företagen skulle

minska, och fler får en ofta osäker tillfällig anställning i

uthyrningsföretagen. Till detta kommer ökade risker för oseriös

verksamhet, osund konkurrens och ekonomisk brottslighet. Dessa

risker uppmärksammas även i propositionen, dock utan att där

föranleda närmare överväganden.

På anförda skäl instämmer utskottet i yrkandena i motionerna

A8 (-), A9 (s) och A10 (v) att riksdagen skall avslå

proposition 218.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande

lydelse:

1. beträffande avslag på proposition 1992/93:218

att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:A8,

1992/93:A9 och 1992/93:A10 avslår propositionen,

2. Skyldigheten att anmäla ledig plats (mom. 3, motiveringen)

Ingela Thalén, Kjell Nilsson, Georg Andersson, Lahja Exner,

Sten Östlund, Johnny Ahlqvist och Berit Andnor (alla s) anser

att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med "Som

framgått" och på s. 11 slutar med "lediga platser" bort ha

följande lydelse:

Platsanmälan har stor betydelse för den offentliga

arbetsförmedlingens möjligheter att vara heltäckande. En

effektiv arbetsmarknad förutsätter en effektiv spridning av

information om lediga platser. Den allmänna platsanmälan ger

möjlighet till den översiktliga och snabba information om lediga

platser över hela landet som den offentliga arbetsförmedlingen

kan erbjuda i dag.

För den enskilde arbetssökanden underlättas sökprocessen, och

arbetsgivarna bör normalt ha fördel av att få ett större antal

sökande att välja mellan. Den allmänna platsanmälan är även av

stor vikt för statsmakterna eftersom man därigenom kan få

överblick över hur delarbetsmarknaderna ser ut och utvecklas.

Den utgör underlag för t.ex. hur beslut om yrkesutbildningar

skall dimensioneras. Flödena av nyanmälda platser är en tidig

indikator vid bedömningen av den allmänna

konjunkturutvecklingen.

Sammanfattningsvis anser utskottet att övervägande skäl talar

för att lagen om skyldighet för arbetsgivare att anmäla ledig

plats till den offentliga arbetsförmedlingen bör finnas kvar.

3. Den fackliga vetorätten (mom. 4, motiveringen)

Ingela Thalén, Kjell Nilsson, Georg Andersson, Lahja Exner,

Sten Östlund, Johnny Ahlqvist och Berit Andnor (alla s) anser

att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med "När

det" och slutar med "av utskottet" bort ha följande lydelse:

I motion A11 (m) begärs ett uttalande av riksdagen om att den

fackliga vetorätten i samband med entreprenader skall upphöra.

Utskottet anser att riksdagen saknar anledning att göra ett

uttalande av det slaget och avstyrker motionen även i den delen.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,

eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i

utskottet.

Hans Andersson (v) anför:

Vänsterpartiets ställningstaganden i motion A10 överensstämmer

med Socialdemokraternas, vilket innebär att jag kan instämma i

de tre reservationer som deras företrädare har fogat till detta

betänkande.

Bilaga