Bet. 1992/93:AU3

Arbetsmarknadsutskottets betänkande

1992/93:AU03

Arbetsmiljö

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

1992/93

AU3

Sammanfattning

I föreliggande betänkande redovisas 13 motioner om arbetsmiljö,

väckta under allmänna motionstiden 1992. Förutom allmänna frågor om

bl.a. samordnade insatser för arbetsmiljö och yttre miljö och

förstärkta fackliga sanktionsmöjligheter aktualiseras genom

motionerna frågor om den offentliga sektorn och kvinnors arbetsmiljö.

Vidare diskuteras åtgärder för att komma till rätta med

elöverkänslighet samt mobbning och andra psykosociala problem.

Avslutningsvis berörs tobaksrökning på arbetsplatserna, användningen

av amalgam inom tandvården och ackordslöner för yrkesförare.

Ingen av motionerna föreslås leda till någon riksdagens åtgärd.

Vänsterpartiets företrädare i utskottet har till betänkandet fogat en

meningsyttring.

Motionerna

1991/92:A203 av Anita Modin m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

behovet av förbud mot raka ackord inom yrkestrafiken.

1991/92:A204 av Bengt Kronblad (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en ökad

samordning av arbetsmiljöfrågorna och de yttre miljöfrågorna.

1991/92:A214 av Gudrun Schyman och Karl-Erik Persson (v) vari yrkas

att riksdagen hos regeringen begär att arbetarskyddsstyrelsen får i

uppdrag att utfärda föreskrifter enligt vad i motionen anförts om

arbetsmiljörisker inom tandvården.

1991/92:A219 av John Andersson (v) vari yrkas att riksdagen hos

regeringen begär att arbetarskyddsstyrelsen får i uppdrag att driva

samhällets skadeanspråk mot tillverkare vars maskin har orsakat

arbetsskada.

1991/92:A239 av Kenth Skårvik och Charlotte Branting (fp) vari

yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om kvinnors arbetsmiljö,

i motionen anförts om kvinnors arbetsmiljö,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om arbetsmiljön inom den offentliga sektorn, 5.

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om skolan,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om internationell samverkan.

1991/92:A244 av Lars-Ove Hagberg och Karl-Erik Persson (v) vari

yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om åtgärder mot

mobbning och trakasserier enligt vad som anförts i motionen.

1991/92:A247 av Birger Hagård (m) vari yrkas att riksdagen hos

regeringen begär ett förslag till lag om skydd för den enskildes

integritet i enlighet med vad i motionen anförts.

1991/92:A269 av Stina Gustavsson och Marianne Andersson (c) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om forskning inom området elöverkänslighet,

2. att riksdagen hos regeringen begär att riksförsäkringsverket

och socialstyrelsen får i uppdrag att utfärda föreskrifter eller

allmänna råd om behandling och rehabilitering av elöverkänslighet,

3. att riksdagen hos regeringen begär att regler och råd för

elsanering av arbetsplatser och bostäder utfärdas.

1991/92:A805 av Karin Starrin och Ingbritt Irhammar (c) vari yrkas

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om uppmärksammande av psykosociala problem,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om en avvecklingsplan för amalgam.

1991/92:A813 av Margareta Winberg m.fl. (s) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om kvinnors arbetsmiljö.

1991/92:So501 av Barbro Westerholm m.fl. (fp, m, c, kds) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om forskning om behandlingsmetoder och

arbetsmiljörisker.

1991/92:So503 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m, fp, c) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att gravida kvinnor och ammande mödrar på sina

arbetsplatser skall skyddas från passiv rökning.

1991/92:Jo646 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till förändring av

arbetsmiljölagen så att begreppet "omedelbar och allvarlig fara" ges

en tydlig innebörd i enlighet med vad som anförts i motionen,

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag som ger

lokala fackföreningar rätt att vidta stridsåtgärder mot arbetsgivare

som ej rättar till missförhållanden rörande inre eller yttre miljö.

Utskottet

Inledning

Arbetslivs- och arbetsmiljöfrågor behandlades i våras av utskottet

i betänkande 1991/92:AU12. Förutom anslagsgivningen till

Arbetarskyddsverket och Arbetsmiljöinstitutet redovisade utskottet

motionsförslag om arbetsmiljöpolitikens inriktning samt förslag från

regeringen om att dra in det statliga stödet till företagshälsovården

och de s.k. MBL-medlen för facklig utbildning m.m.

Senare under våren yttrade sig utskottet till

konstitutionsutskottet (1991/92:AU6y) över ett förslag från

regeringen om att slopa den s.k. intresserepresentationen i vissa

statliga styrelser. Genomförandet av detta förslag medför stora

förändringar i sammansättningen av myndighetsstyrelserna på

arbetslivsområdet, Arbetarskyddsstyrelsen, Yrkesinspektionen,

Arbetsmiljöinstitutet, Arbetsmiljöfonden, Arbetslivsfonden och

Arbetslivscentrum.

I yttrande 1992/93:AU1y till EES-utskottet har utskottet tidigare i

höst tillstyrkt regeringens förslag till ändringar i arbetsmiljölagen

och till anpassning i övrigt av de svenska arbetsmiljöföreskrifterna

med hänsyn till åtagandena enligt EES-avtalet.

Som redan nämnts finns principbeslut om att slopa statsbidragen

till företagshälsovården. I början av året uppdrog regeringen åt en

särskild utredningsman att göra en ny översyn av företagshälsovårdens

organisation och finansiering. Utredningens förslag presenteras i

dagarna.

Även arbetsmiljölagen är föremål för fortsatt översyn i enlighet

med vad som förutsattes vid de lagändringar som företogs på våren

1991 (prop. 1990/91:140, AU22, rskr. 302). Det ingår vidare i den nu

verksamma Arbetsrättskommitténs uppdrag att se över

samverkansreglerna i arbetsmiljölagen och deras förhållande till

medbestämmandelagens inflytanderegler.

Utskottet anmälde i våras i det ovannämnda betänkandet AU12 att då

föreliggande motioner om konkreta arbetsmiljöproblem skulle redovisas

i ett särskilt betänkande. Innan utskottet i det följande övergår

till denna redovisning skall här noteras att flertalet av de frågor

som nu kommer att behandlas har tidigare övervägts i betänkande

1990/91:AU22.

Allmänna arbetsmiljöfrågor

Vänsterpartiet berör i sin miljöpolitiska motion Jo646

skyddsombudens stoppningsrätt enligt arbetsmiljölagen och erinrar

om att denna rätt avser arbeten som innebär omedelbar och allvarlig

fara för arbetstagarens liv och hälsa. Genom att denna rätt

tillkommer enbart skyddsombudet bryts arbetsmiljöarbetet ut ur det

fackliga arbetet. Stoppningsrätten bör i stället tillkomma det lokala

facket, som i sin tur delegerar den till skyddsombuden.

Vidare anser Vänsterpartiet att begreppet "omedelbar och allvarlig

fara" behöver förtydligas, så att det står klart att stoppningsrätten

också gäller arbeten vilkas skadliga effekter blir synliga först på

lång sikt. Därutöver menar Vänsterpartiet att det lokala facket måste

få rätt att tillgripa stridsåtgärder mot arbetsgivare som inte vidtar

åtgärder när missförhållanden har lett till att ett arbete har

stoppats. En sådan rätt till stridsåtgärder bör också gälla om ett

arbete har stoppats av hänsyn till den yttre miljön.

Frågor av det slag Vänsterpartiet aktualiserar i sin motion

behandlades av utskottet i betänkande 1990/91:AU22. I det betänkandet

(s. 25) biträdde utskottet den dåvarande arbetsmarknadsministerns

uppfattning att man inte borde utvidga stoppningsrätten att omfatta

arbeten som bedöms ge skador på sikt och utvecklade skälen för detta

ställningstagande. Vidare avstyrkte utskottet motionsförslag om att

stoppningsrätten skulle kunna utövas av fackliga organisationer. Även

ett förslag om rätt att tillgripa lokala arbetsmiljöstrejker

avvisades av utskottet såsom stridande mot allmänna principer för

fredsplikten.

Utskottet vidhåller sina ståndpunkter från våren 1991 och avstyrker

de nu föreliggande yrkandena i motion Jo646. Samtidigt bör påpekas

att motionens yrkanden i vad avser förhållanden som rör den yttre

miljön förutsätter att en särskild stoppningsrätt införs beträffande

sådana förhållanden. Ett yrkande härom i motionen behandlades av

riksdagen våren 1992 och lämnades då utan bifall i enlighet med

hemställan i jordbruksutskottets betänkande 1991/92:JoU18.

John Andersson (v) yrkar i motion A219 att Arbetarskyddsstyrelsen

skall få i uppdrag att driva samhällets skadeståndsanspråk mot

tillverkare vars maskin har orsakat arbetsskada och därmed vållat

samhället kostnader i form av ersättning till den skadade från

arbetsskadeförsäkringen.

Utskottet finner inte anledning att här gå in på spörsmålen om

regressrätten vid arbetsskador eller vem som bör utöva en sådan rätt

av följande skäl.

Den 1 juli i år började den nya produktskadelagen att gälla. Därmed

upphör det hittillsvarande systemet med att produktgodkännanden av

myndighet utfärdas i förväg i form av typgodkännanden o.d.

Produktkontrollen kommer i stället i mycket att bygga på

tillverkarens egna uppgifter i kombination med starkare krav på

produktansvar. Tillverkaren får ett strikt skadeståndsansvar.

Motionärens förslag grundar sig också på farhågor för att den nya

ordningen skall leda till minskad produktsäkerhet. Utskottet vill

därför nämna att det ingår i uppdraget för den nu pågående översynen

av arbetsmiljölagen att se över och anpassa lagens

produktsäkerhetsregler till de nya förutsättningar som gäller, så att

det blir möjligt att effektivt ingripa mot leverantörsledet även

sedan produkterna har marknadsförts eller levererats till användarna.

De förebyggande effekter som kan vinnas den vägen är enligt

utskottets mening att föredra, och utskottet avstyrker därmed den

föreliggande motionen.

Kenth Skårvik och Charlotte Branting (fp) föreslår i motion A239

ett tillkännagivande om internationell samverkan på

arbetsmiljöområdet av innebörd dels att Sverige skall

delta i uppbyggnadsarbetet på detta område i de f.d.

kommunistländerna i Öst- och Centraleuropa, dels att Sverige skall

bli medlem i EG och därmed få möjlighet att fullt ut delta i det

europeiska integrationsarbetet på arbetsmiljöområdet.

Utskottet anser att motionen i dessa delar inte påkallar någon

riksdagens åtgärd. Såsom regeringen föreslog i 1992 års

budgetproposition har i Arbetarskyddsverkets budget avsatts 5

miljoner kronor för speciella arbetsmiljöinsatser i Östeuropa.

Medlens användning bestäms av regeringen. Vad medlemskap i EG

beträffar erinras om att Sverige ansökte härom redan under år 1991.

Bengt Kronblad (s) önskar i motion A204 ett tillkännagivande om

ökad samordning av arbetsmiljöfrågor och yttre miljöfrågor.

Formerna härför bör enligt motionären utredas.

Den dåvarande regeringen uppdrog i april 1991 åt

Arbetarskyddsstyrelsen att i samråd med Naturvårdsverket och

Kemikalieinspektionen kartlägga förutsättningarna för en ökad

samverkan i tillsynen av arbetsmiljö och yttre miljö. Verket avgav en

rapport vid årsskiftet 1991/92. Denna bereds för närvarande i

regeringskansliet. Motionärens utredningsönskemål är sålunda

tillgodosett. Någon åtgärd från riksdagens sida är i avvaktan på

resultatet av regeringens beredning av ärendet inte påkallad, varför

motionen avstyrks.

Kvinnors arbetsmiljö

Barbro Westerholm m.fl. (fp, m, c, kds) yrkar i motion So501 på ett

tillkännagivande om forskning om behandlingsmetoder och

arbetsmiljörisker. Motionärerna kritiserar bl.a. att större delen

av forskningen om sambanden mellan arbete och hälsa/ohälsa utgår från

männens situation och att man inte heller tar hänsyn till kvinnors

arbete. Forskningen om kvinnors hälsa sägs ha varit inriktad på att

hitta enkla samband mellan olika variabler och någon helhetsbild har

inte erhållits. Motionärerna anser sammanfattningsvis att det är

viktigt att i ökad omfattning satsa på forskning kring behandling av

kvinnors hälsoproblem och kvinnors arbete och hälsa.

Som utskottet ser det ägnas kvinnoforskningen på arbetslivsområdet

en betydande uppmärksamhet. På Arbetslivscentrum är kvinnoforskningen

ett särskilt forskningsområde, vars betydelse understrukits inte

minst i utskottets betänkande 1990/91:AU16. Arbetsmiljöfonden

finansierar det brett upplagda forskningsprogrammet Kvinnor och män i

samverkan i arbetslivet ("KOM-programmet"). I det nybildade

Folkhälsoinstitutets programområde Kvinnors hälsa ingår för det

innevarande verksamhetsområdet bl.a. projektet Kvinnor och arbetsliv.

Programbeskrivningen innefattar även det i motionen nämnda problemet

med kvinnors totala arbetsbörda.

Med hänvisning till här exemplifierade forskningssatsningar är

utskottet inte berett att föreslå någon åtgärd på grundval av

motionen, som av riksdagen bör lämnas utan bifall.

Kenth Skårvik och Charlotte Branting (fp) i motion A239 och

Margareta Winberg m.fl. (s) i motion A813 efterlyser åtgärder för en

bättre arbetsmiljö för kvinnor med ett utvidgat innehåll i deras

arbete. I motion A239 förespråkas också en ökad användning av

flexibel arbetstid och en arbetsorganisation med mindre ensidiga

arbetsuppgifter. I samma motion förordas vidare en rätt för gravida

kvinnor till omplacering under graviditeten, alternativt en rätt för

dem till havandeskapspenning i de fall omplacering inte kan ske.

De ändringar i arbetsmiljölagen som gjordes år 1991 avsåg bl.a. att

främja variation i arbetsuppgifterna och ge de anställda möjlighet

till personlig och yrkesmässig utveckling, självbestämmande och

yrkesmässigt ansvar. Den nya bestämmelse härom som finns i lagens 2

kap. 1 § bör ses mot bakgrund av ett uttalande som görs i förarbetena

på denna punkt, nämligen att vad det gäller är inte minst att

"förändra och utveckla dessa enkla och monotona arbeten där kvinnor

dominerar". Detta synes ligga väl i linje med önskemålen i motionerna

A239 och A813 om ett vidgat arbetsinnehåll för kvinnliga

arbetstagare.

När det gäller motionärernas önskemål att arbetet för en bättre

arbetsmiljö för kvinnor skall drivas på erinrar utskottet om att de

riktlinjer riksdagen godkänt för verksamheten inom

Arbetarskyddsverket innefattar att kvinnors arbetsmiljö måste bli

föremål för mer omfattande insatser än hittills. Liksom i betänkande

1992/93:AU1 om jämställdhet kan också här hänvisas till

Arbetslivsfondens engagemang för kvinnors arbetsmiljö.

Vad sedan gäller de härutöver i motion A239 framställda önskemålen

får utskottet anföra följande.

Frågan om mer flexibla arbetstider är redan aktualiserad hos

regeringen genom det betänkande (SOU 1992:27) Årsarbetstid som

utredningen om mer flexibla regler för arbetstid och semester

avlämnat tidigare under året. Frågan om en vidgad rätt till

omplacering, alternativt till havandeskapspenning, har tidigare

prövats av utskottet. Liksom tidigare är utskottet inte berett att ta

initiativ till regeländringar. I detta sammanhang kan påpekas att

socialförsäkringsutskottet, som normalt bereder frågorna om

havandeskapspenning, i höst behandlar en motion om

försäkringsförmåner vid graviditet, 1991/92:Sf207 av Barbro

Westerholm (fp). Motionen har av socialförsäkringsutskottet

remissbehandlats under våren.

På de ovan angivna skälen avstyrker utskottet bifall till

motionerna A239 och A813 i de nu behandlade delarna.

Offentlig sektor

Kenth Skårvik och Charlotte Branting (fp) föreslår i motion A239

tillkännagivanden till regeringen om arbetsmiljön inom den

offentliga sektorn och om arbetsmiljön i skolan.

Vad arbetsmiljön inom den offentliga sektorn beträffar hävdar

motionärerna att mycket av denna sektors problem är

arbetsmiljöproblem. Den psykosociala miljön tycks ha blivit sämre

under senare år samtidigt som de fysiska kraven, t.ex. tunga lyft

inom vården, ofta är stora. Motionärerna förordar en decentralisering

med ökad tilltro till personalens förmåga att fatta egna beslut,

bättre belöningssystem för goda insatser och ökat stöd till personlig

utveckling. I fråga om arbetsmiljön i skolan framhåller motionärerna

behovet av en god introduktion för elevskyddsombuden i deras arbete.

Vidare anser de att företagshälsovården också bör omfatta eleverna.

Som utskottet framhållit i det föregående avsnittet om kvinnors

arbetsmiljö syftar 1991 års reformering av arbetsmiljölagen till att

främja utvecklingen mot ett bättre arbetsliv med bl.a. ett rikt

arbetsinnehåll och bättre möjligheter för arbetstagarna att själva

bestämma över sin arbetssituation och ta ett vidgat yrkesmässigt

ansvar. Lagen gäller för den offentliga arbetsmarknaden lika väl som

för den privata. Utskottet tar för givet att de offentliga

arbetsgivarna medverkar till att de nya krav som arbetsmiljölagen

ställer på dem kommer att uppfyllas. Utskottet bedömer det därför

inte som erforderligt att med anledning av motionen för den

offentliga sektorns del ta initiativ till särskilda

lagstiftningsåtgärder.

Det i motionen berörda behovet av introduktion för elevskyddsombud

är tillgodosett genom att arbetsmiljölagens 6 kap. 18 § föreskriver

en uttrycklig rätt för elevskyddsombuden till den utbildning de

behöver för att kunna fullgöra sitt uppdrag. Arbetarskyddsnämnden har

i år givit ut ett särskilt studiematerial för dem, Elevskyddsombud,

motsvarande studiematerialet Bättre arbetsmiljö (BAM) för andra

skyddsombud m.fl. Vad slutligen gäller motionärernas tanke att

inordna skoleleverna i företagshälsovården vill utskottet här endast

peka på att eleverna redan omfattas av skolhälsovården.

Med det anförda avstyrker utskottet motion A239 i de nu aktuella

delarna.

Psykosociala problem och mobbning

Karin Starrin och Ingbritt Irhammar (c) anser i motion A805 att

regeringen bör delges att de psykosociala problemen och särskilt då

mobbning på arbetsplatserna bör uppmärksammas mer. Motionärerna menar

att problemen ökar vid nedskärningar på arbetsplatserna och med de

anställdas osäkerhet om framtiden.

Lars-Ove Hagberg och Karl-Erik Persson (båda v) föreslår i motion

A244 att arbetsmiljölagen skall tillföras en ny bestämmelse om

skyldighet för arbetsgivarna att vidta åtgärder mot psykiska

trakasserier. Motionärernas tanke är att Arbetarskyddsstyrelsen med

stöd av en sådan bestämmelse skall kunna utfärda föreskrifter och

ingripa med förelägganden och förbud vid fall av mobbning och andra

trakasserier på arbetsplatserna. Vidare förordar motionärerna att

brotten förtal och förolämpning läggs under allmänt åtal efter

anmälan från Yrkesinspektionen, som bör ha rollen som en arbetslivets

mobbningsombudsman.

I de tidigare nämnda riktlinjerna för Arbetarskyddsverkets

verksamhet framhålls allmänt betydelsen av att verket anlägger ett

helhetsperspektiv på arbetsmiljön så att såväl "fysiska, psykiska som

sociala och arbetsorganisatoriska aspekter beaktas". När det särskilt

gäller psykiska trakasserier underströk utskottet i betänkande

1990/91:AU22 att vuxenmobbning i arbetslivet är ett problem som man

måste se allvarligt på och att det ligger ett stort ansvar på

arbetsgivare, facket och arbetskamrater att motverka sådant psykiskt

våld närhelst det förekommer.

I samma betänkande avstyrkte utskottet lagstiftning i de hänseenden

som nu föreslås i motion A244. Utskottet hänvisade till att riksdagen

på förslag av justitieutskottet (1990/91:JuU3, rskr. 15) gjort en

framställning till regeringen om en översyn av den straffrättsliga

regleringen av psykiskt våld. Ärendet bereds inom

Justitiedepartementet, som i våras anordnade en hearing med experter

på området.

I avvaktan på regeringens ställningstaganden i frågan och med

hänvisning till vad utskottet i övrigt anfört bör yrkandena i

motionerna A244 och A805 inte leda till någon riksdagens åtgärd.

Elöverkänslighet

Stina Gustavsson och Marianne Andersson (c) yrkar i motion A269 att

regeringen skall få i uppdrag att intensifiera forskningen om

elöverkänslighet. Motionärerna anför bl.a. att elöverkänslighet är

ett sjukdomssymptom som inte tas på allvar och att de drabbade ofta

möts av bristande förståelse från arbetsgivare, läkare, tandläkare,

försäkringskassan och kommunen. Det finns i dag inte heller

tillräckliga anvisningar och allmänna råd som kan användas till

ledning vid diagnos och behandling och vid elsanering av

arbetsplatser och bostäder. Motionärerna yrkar att sådana regler och

råd skall utfärdas.

Elöverkänslighet har under senare år uppmärksammats inom

forskningen, och de resultat som uppnåtts har återkommande summerats.

Arbetsmiljöinstitutet anordnade i oktober 1990 ett första sådant

seminarium. Ett nytt seminarium hölls i april 1991 under ledning av

den dåvarande arbetsmarknadsministern. Vetenskapsakademien och

Ingenjörsvetenskapsakademien genomförde den 6 och 7 oktober i år ett

tvådagarsseminarium med landets vetenskapliga expertis. Vid detta

seminarium skisserades behoven av fortsatt forskning i form av

epidemiologiska studier och studier av kemiska exponeringsfaktorer

och biologiska mekanismer. Utskottet utgår från att forskningsprogram

i enlighet härmed arbetas fram utan någon särskild meningsyttring

från riksdagens sida av i motionen begärt slag.

Den hittills bedrivna forskningen har inte kunnat klarlägga

orsakerna till elöverkänslighet. En gängse uppfattning som

bekräftades vid det senaste seminariet är att elöverkänsligheten har

flera orsaker, av vilka känslighet för elektriska och magnetiska fält

kan vara en. Men också andra orsaker som allergier, ljuskänslighet,

kemiska ämnen, individberoende faktorer och arbetsorganisationen kan

ha betydelse. Att de rätta sambanden ännu inte kunnat fastställas får

emellertid inte hindra att de drabbades många gånger plågsamma

symptom tas på allvar. Ofta kan besvären lindras med relativt enkla

åtgärder.

I de nya råd och föreskrifter om bildskärmsarbete som

Arbetarskyddsstyrelsen utfärdat i höst (AFS 1992:14) sägs om

elöverkänslighet att det i väntan på forskningsresultat behövs en

ökad beredskap för att kunna hjälpa och de stödja de personer som har

besvär. Om denna typ av problem dyker upp på arbetsplatsen, heter det

vidare, är det viktigt att arbetsgivaren med hjälp av exempelvis

företagshälsovården gör en utredning och vidtar åtgärder för att

hjälpa den drabbade personen.

Med Arbetarskyddsstyrelsens nya föreskrifter har klarlagts att

arbetsmiljölagstiftningen med dess krav på åtgärder som förebygger

ohälsa och olycksfall och på arbetsanpassning och rehabilitering kan

åberopas för att på arbetsplatserna bistå dem som drabbats av

elöverkänslighet.

Vad motionärerna i övrigt anfört ger inte utskottet anledning till

närmare uttalanden eller förslag om vidare åtgärd från riksdagens

sida. Utskottet anser sålunda sammanfattningsvis att motionen av

riksdagen bör lämnas utan bifall.

Tobaksrökning

Elisabeth Fleetwood m.fl. (m, fp, c) yrkar i motion So503 att

Arbetarskyddsstyrelsen skall få i uppdrag att lägga fram förslag om

åtgärder som hindrar att gravida kvinnor och ammande mödrar drabbas

av den passiva rökningens skadliga effekter.

Arbetarskyddsstyrelsen och Socialstyrelsen utfärdade år 1983

allmänna råd om begränsning av tobaksrökning på arbetsplatserna.

Tobaksutredningen lade år 1990 fram ett förslag till tobakslag

innefattande bl.a. bestämmelser om rökning på arbetsplatserna (SOU

1990:29). I betänkandet berörs även frågan om den passiva rökningen

och dess effekter. Betänkandet har remissbehandlats, och ärendet

bereds inom Socialdepartementet.

Utskottet anser att statsmakternas ställningstagande i detta

lagstiftningsärende bör avvaktas innan man överväger behovet att låta

nya föreskrifter utfärdas på myndighetsnivå. Motionsyrkandet avstyrks

därmed.

Birger Hagård (m) yrkar i motion A247 att riksdagen av regeringen

skall begära förslag till lag om skydd för den enskildes integritet.

Den föreslagna lagen skall göra det till en skyldighet för

arbetsgivarna att om rökförbud införs på arbetsplatsen upplåta

särskilda rökrum, om någon av de anställda så önskar.

Även frågan i vilken omfattning rökning skall tillåtas på

arbetsplatserna ingår i det ovannämnda lagförslaget från

Tobaksutredningen. Vid sidan av utredningens förslag till

lagstiftning bör inte övervägas en särlagstiftning av det i motionen

angivna slaget. Motionen avstyrks.

Amalgam

Gudrun Schyman och Karl-Erik Persson (v) yrkar i motion A214 att

regeringen skall ge Arbetarskyddsstyrelsen i uppdrag att utfärda

bättre föreskrifter om arbetsmiljörisker inom tandvården i

avvaktan på ett totalförbud mot amalgam som tandlagningsmedel.

Arbetarskyddsstyrelsen har år 1989 utfärdat allmänna råd om arbete

med kvicksilver och amalgam inom tandvården. Utskottet förutsätter

att dessa allmänna råd följs inom tandvården och att man därigenom

kan uppnå en tillfredsställande arbetsmiljö i det aktuella hänseendet

och avstyrker motionen.

Karin Starrin och Ingbritt Irhammar (c) önskar i motion A805 ett

tillkännagivande om behovet av en avvecklingsplan för amalgam och

ökad forskning kring sambandet mellan amalgam och arbetssjukdomar.

Socialstyrelsen har på uppdrag av regeringen i augusti i år lagt

fram en expertrapport om möjligheterna att avveckla amalgam som

tandlagningsmedel (Ds 1992:95). I rapporten presenteras

förutsättningarna att successivt avveckla amalgamet under 1990-talet

liksom en bedömning av insatsbehovet vid en omedelbar avveckling. Det

sagda innebär att motionen inte påkallar vidare åtgärd från

riksdagens sida utan avstyrks, varvid utskottet förutsätter att det i

motionen berörda sambandet mellan amalgam och arbetssjukdomar är

föremål för fortsatt forskning.

Yrkesförare

Anita Modin m.fl. (s) föreslår i motion A203 ett tillkännagivande

om behovet av förbud mot raka ackord inom yrkestrafiken, detta för

att öka trafiksäkerheten men också för att förbättra yrkesförarnas

arbetsmiljö.

I arbetsmiljölagens 2 kap. 1 § infördes i samband med 1991 års

ändringar en föreskrift om att löneformer och arbetstider skall

beaktas vid utformningen av arbetsorganisationen för att undvika

ohälsa eller olycksfall. Föreskriften har det dubbla syftet att tjäna

som riktlinje för tillsynsmyndigheterna i deras verksamhet men också

för arbetsmarknadsparterna vid ingående av kollektivavtal av

betydelse för arbetsmiljön och arbetstagarnas hälsa. Däremot

avvisades tanken att direkt i lagen formulera ett förbud mot vissa

löneformer och arbetstidsförläggningar. Utskottet är inte berett att

för ett visst yrkesområde frångå den lagtekniska lösning som valts

för att tillgodose arbetsmiljöaspekterna.

En annan sak är, som motionärerna också är inne på, att begränsa

eller helt förbjuda ackordslön och liknande löneformer av

trafiksäkerhetsskäl. Riksdagen gjorde i våras efter förslag från

regeringen (prop. 1991/92:131, TU17, rskr. 264) en ändring i den s.k.

bemyndigandelagen (1975:88). Genom lagändringen bemyndigas regeringen

att meddela föreskrifter om "förbud mot vissa typer av beräkningar av

lön till förare vid vägtransporter". Föreskriften avser att

möjliggöra en anpassning till EG:s regler, som inte tillåter att lön

till förare beräknas på grundval av tillryggalagda sträckor och/eller

transporterad godsmängd. Reglerna har motiverats av hänsyn till

trafiksäkerheten.

Utskottet anser med åberopande av det anförda att det inte är

påkallat med någon åtgärd med anledning av motionen utan avstyrker

densamma.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande utvidgning av arbetsmiljölagens stoppningsrätt

att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo646 yrkandena 4 och 5,

men. (v) - delvis

2. beträffande skadeståndsanspråk mot maskintillverkare

att riksdagen avslår motion 1991/92:A219,

men. (v) - delvis

3. beträffande internationell samverkan på arbetsmiljöområdet

att riksdagen avslår motion 1991/92:A239 yrkande 6,

4. beträffande samordning av inre och yttre miljö

att riksdagen avslår motion 1991/92:A204,

5. beträffande forskning om behandlingsmetoder och

arbetsmiljörisker

att riksdagen avslår motion 1991/92:So501 yrkande 7,

6. beträffande bättre arbetsmiljö för kvinnor

att riksdagen avslår motionerna 1991/92:A239 yrkande 3 och

1991/92:A813 yrkande 2,

7. beträffande arbetsmiljön inom den offentliga sektorn

att riksdagen avslår motion 1991/92:A239 yrkandena 4 och 5,

8. beträffande psykosociala problem och mobbning

att riksdagen avslår motionerna 1991/92:A244 och 1991/92:A805

yrkande 8,

men. (v) - delvis

9. beträffande elöverkänslighet

att riksdagen avslår motion 1991/92:A269,

10. beträffande åtgärder mot effekterna av passiv rökning för

gravida kvinnor och ammande mödrar

att riksdagen avslår motion 1991/92:So503 yrkande 2,

11. beträffande lagstiftning om rökrum på arbetsplatser med

rökförbud

att riksdagen avslår motion 1991/92:A247,

12. beträffande föreskrifter om arbetsmiljörisker inom

tandvården

att riksdagen avslår motion 1991/92:A214,

men. (v) - delvis

13. beträffande avvecklingsplan för amalgam

att riksdagen avslår motion 1991/92:A805 yrkande 9,

14. beträffande förbud mot raka ackord inom yrkestrafiken

att riksdagen avslår motion 1991/92:A203.

Stockholm den 15 oktober 1992

På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Ingela Thalén

I beslutet har deltagit: Ingela Thalén (s), Elver Jonsson (fp),

Sonja Rembo (m), Kjell Nilsson (s), Marianne Andersson (c), Charlotte

Cederschiöld (m), Sten Östlund (s), Harald Bergström (kds), Laila

Strid-Jansson (nyd), Monica Öhman (s), Isa Halvarsson (fp), Johnny

Ahlqvist (s), Kent Olsson (m) och Berit Andnor (s).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot

i utskottet, har suppleanten Hans Andersson (v) närvarit vid den

slutliga behandlingen av ärendet.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom

partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.

Hans Andersson (v) anför:

Det är viktigt att fackföreningarna och arbetarkollektivet får

bättre möjligheter att tvinga arbetsgivarna att vidta

arbetsmiljöförbättrande åtgärder. Såsom yrkas i Vänsterpartiets

motion Jo646 bör det ske en utvidgning av arbetsmiljölagens

stoppningsrätt.

Denna rätt bör utvidgas så att den omfattar även arbeten som på

sikt kan leda till skador eller ohälsa och inte bara kan tillgripas i

situationer med överhängande fara. Detta överensstämmer med krav som

sedan länge förts fram av fackföreningsrörelsen. Även en lokal eller

regional facklig organisation bör ha stoppningsrätt med hänsyn till

att arbetsmiljöarbetet är en facklig angelägenhet.

Stoppningsrätten behöver kompletteras med rätt för de lokala

fackliga organisationerna att ta till en arbetsmiljöstrejk för att

påverka arbetsgivarna och slå vakt om arbetstagarnas hälsa.

I motionen diskuteras även hur de anställda och deras fackliga

företrädare skall kunna främja miljöskyddsarbetet i samhället på

grund av det uppenbara samband som finns mellan s.k. inre och yttre

miljö. Det avsnittet av motionen har delvis behandlats av riksdagen i

våras med anledning av jordbruksutskottets betänkande 1991/92:JoU18.

Det blir anledning att återkomma i denna angelägna fråga.

När det gäller skadeståndsanspråk mot maskintillverkare anser

jag att utskottet bort biträda förslaget i motion A219 av John

Andersson (v) om ett initiativ från riksdagens sida i den frågan.

Slopandet av typbesiktningar m.fl. förhandsgodkännanden av maskiner å

ena sidan och införandet av strikt skadeståndsansvar för tillverkaren

till följd av den nya produktskadelagen å den andra aktualiserar

enligt min mening frågan om en regressrätt för samhället. När

arbetstagare drabbas av skador orsakade av maskiner blir det i första

hand samhället som via arbetsskadeförsäkringen och pensionssystemet

svarar för ersättningarna till den skadelidande. Tillverkarens ansvar

kommer därmed i bakgrunden.

Psykiska problem och mobbning på arbetsplatserna är allvarliga

problem som måste uppmärksammas särskilt. Mobbningen medför att den

anställde utsätts för psykiska trakasserier av arbetsgivaren eller

arbetskamraterna. Konsekvenserna för den drabbade kan ofta bli svåra.

Det rättsliga skyddet mot mobbning är svagt. Med hänsyn härtill anser

jag att utskottet borde ha anslutit sig till yrkandet i motion A244

av Lars-Ove Hagberg och Karl-Erik Persson (v) och begärt förslag från

regeringen till ändringar i brottsbalken och den arbetsrättsliga

lagstiftningen.

När det gäller arbetsmiljöriskerna inom tandvården delar jag

uppfattningen i motion A214 av Gudrun Schyman och Karl-Erik Persson

(v) att Arbetarskyddsstyrelsens allmänna råd från 1989 inte är en

tillräcklig åtgärd för att skydda tandvårdspersonalen från

kvicksilverförgiftning. Fortfarande saknas på många kliniker

utrustning som skulle kunna hjälpa personalen att skydda sig.

Medvetenhet om riskerna behöver öka. Därför bör

Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter skärpas för att skydda

personalen.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under mom. 1,

2, 8 och 12 borde ha hemställt:

1. beträffande utvidgning av arbetsmiljölagens stoppningsrätt

att riksdagen med anledning av motion 1991/92:Jo646 yrkandena 4 och

5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. beträffande skadeståndsanspråk mot maskintillverkare

att riksdagen med anledning av motion 1991/92:A219 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

8. beträffande psykosociala problem och mobbning

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:A244 samt med avslag

på motion 1991/92:A805 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

12. beträffande föreskrifter om arbetsmiljörisker inom

tandvården

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:A214 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört.