Bet. 1992/93:BoU11

Bostadsutskottets betänkande

1992/93:BOU11

Vissa anslag till bostadsförsörjningen m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1992/93

BoU11

Sammanfattning

I betänkandet behandlas regeringens budgetproposition i vad

avser anslag till räntebidrag m.m. Med anledning av att

riksdagen på förslag av bostadsutskottet beslutat att

bidragsgivningen till s.k. RBF-åtgärder skall fortgå föreslår

utskottet att det av regeringen beräknade anslaget till

räntebidrag skall räknas upp med kostnaderna härför, dvs. med

135 miljoner kronor. Regeringens förslag till anslag i övrigt

tillstyrks av utskottet.

De i betänkandet behandlade motionsyrkandena avstyrks av

utskottet.

Till betänkandet har fogats tio reservationer (s) och en

reservation (nyd), ett särskilt yttrande (s) samt en

meningsyttring av suppleant (v).

SJUNDE HUVUDTITELN

Propositionen

Regeringen föreslår i proposition 1992/93:100 bilaga 8

(Finansdepartementet) att riksdagen

1. till Räntebidrag m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett

förslagsanslag på 31 180 000 000 kr,

2. till Investeringsbidrag för bostadsbyggande för budgetåret

1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 3 100 000 000 kr,

3. till Tilläggslån för vissa reparations- och

ombyggnadsåtgärder i hyres- och bostadsrättshus för budgetåret

1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 175 000 000 kr,

4. till Vissa lån till bostadsbyggande för budgetåret 1993/94

anvisar ett förslagsanslag på 1 000 000 kr.

Motionerna

I betänkandet behandlas de under allmänna motionstiden 1993

väckta motionerna:

1992/93:Bo202 av Sinikka Bohlin m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om solidarisk kostnadsfördelning av

lägenhetsreserv.

1992/93:Bo204 av Ulla Tillander och Rosa Östh (c) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om information angående riksdagsbeslutet om

ålderdomshem.

1992/93:Bo205 av Eva Zetterberg (v) vari yrkas att riksdagen

hos regeringen begär en utredning om möjligheten att återinföra

ett reformerat system med förvärvslån för barnfamiljer med låga

inkomster.

1992/93:Bo211 av Nils T Svensson (s) vari, såvitt nu är i

fråga, yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om bostadsfinansiering -- -- --

(yrkandet i vad avser Statens bostadskreditnämnd behandlas i

betänkandet 1992/93:BoU20).

1992/93:Bo213 av Eva Zetterberg och Jan Jennehag (v) vari

yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär att Boverket får i

uppdrag att utreda hur boendet och byggsektorn skall bli

ekologiskt uthållig,

2. att riksdagen hos regeringen begär att Boverket får i

uppdrag att lägga fast en tidsplan för hur boendet och

byggsektorn skall bli ekologiskt uthållig,

4. att riksdagen hos regeringen begär att Boverket får i

uppdrag att beakta de ekologiska principerna vid utarbetandet av

det nya bostadsfinansieringssystemet,

6. att riksdagen hos regeringen begär att Boverket får i

uppdrag att utforma regler för stödet till nyproduktion av

fastigheter så att det kopplas till graden av ekologisk hänsyn i

produktionen enligt vad i motionen anförts.

1992/93:Bo215 av Karl Hagström m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om en parlamentarisk utredning om den framtida

bostadsfinansieringen.

1992/93:Bo223 av Lars Stjernkvist m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om behovet av att utveckla och stärka de

allmännyttiga företagens roll inom bostadspolitiken.

1992/93:Bo225 av Sören Lekberg och Nils T Svensson (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om anpassning av subventionsräntan till den

faktiska räntenivån.

1992/93:Bo226 av Ingrid Andersson m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att förändringarna i subventionssystemet

för bostäder justeras så att likvärdiga förutsättningar skapas

för bostäder av olika ålder,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att nedtrappningen av subventionerna görs

i sådan takt att oönskade sociala effekter inte uppstår.

1992/93:Bo227 av Marianne Carlström m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om de bostadspolitiska målen.

1992/93:Bo232 av Börje Nilsson och Jan Andersson (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att fullfölja riksdagens beslut 1985 om

att förbättra boendeförhållandena för äldre, handikappade och

långvarigt sjuka.

1992/93:Bo233 av Håkan Strömberg m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av ett politiskt ansvar för

bostadsförsörjningen och av en effektiv och kraftfull politik i

detta syfte från regeringens sida,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att ett bostadsdepartement bör inrättas.

1992/93:Bo235 av Bengt-Ola Ryttar m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att behovet av räntesubventioner för

nyproduktionen bör kvarstå,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att fastighetsskattens nivå bör anpassas

för att finansiera generella bostadssubventioner,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att olika upplåtelseformer bör ha

likvärdiga ekonomiska förutsättningar och villkor,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att skillnader i kapitalutgifter mellan

hus byggda olika år inte bör få vara större än vad som motsvaras

av skillnader i bruksvärde,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att motverka inflationens

förmögenhetsomfördelande effekt,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen i övrigt anförts om nödvändigheten av en social

bostadspolitik.

1992/93:Bo238 av Oskar Lindkvist m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om den sociala bostadspolitiken,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att 1994 års besparing på bostadssektorn

skall fördelas på hela beståndet bostäder och på alla

upplåtelseformer,

3. att riksdagen hos regeringen begär att en parlamentarisk

utredning tillsätts med uppgift att föreslå ett långsiktigt

bostadsfinansieringssystem,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om flexibilitet med bibehållande av

funktionskraven vid byggande av gruppbostäder,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att markvillkoret och den kommunala

bostadsanvisningsrätten skall hävdas som krav för statligt stöd

i bostadsfinansieringssammanhang.

1992/93:Bo239 av Eva Zetterberg m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att besparingar inom bostadssektorn skall

fördelas på hela bostadsbeståndet och alla typer av

upplåtelseformer,

2. att riksdagen begär förslag från regeringen om åtgärder

för att upprätthålla nyproduktionen av bostäder under åren 1993

och 1994,

3. att riksdagen hos regeringen begär att en parlamentarisk

utredning tillsätts med uppgift att föreslå ett långsiktigt

bostadsfinansieringssystem med beaktande av vad i motionen

anförts,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att markvillkoret och den kommunala

bostadsanvisningsrätten skall hävdas som krav för statligt stöd

i bostadsfinansiering.

1992/93:Bo241 av Ivar Franzén (c) vari yrkas att riksdagen

beslutar att innan 1994 års besparing på 3 miljarder kronor inom

bostadssektorn verkställs skall en noggrann analys av de totala

effekterna göras och beaktas i den fortsatta handläggningen.

1992/93:Bo244 av Bengt Rosén (fp) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

ett bra boende.

1992/93:Bo245 av Jan Fransson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om behovet av en socialt ansvarsfull

bostadspolitik.

1992/93:Bo248 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om en omedelbar utredning av fastighetskrisen i

avsikt att komma med förslag om åtgärder i stabiliserande syfte.

1992/93:Bo250 av Martin Nilsson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om ett större statligt ansvar för

studentboendet och satsningar på nybyggande och renovering av

studentbostäder.

1992/93:Bo251 av Sinikka Bohlin och Marianne Carlström (s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om bättre social bostadsplanering.

1992/93:Bo411 av Jan Backman (m) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

behovet av att regeringen tar initiativ till vissa ändringar i

stadgarna för Stiftelsen Bostadskooperationens garantifond.

1992/93:A477 av Kent Carlsson m.fl. (s) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om åtgärder för att förbättra och underlätta

för ungdomar i Stockholms län att skaffa sig ett eget boende.

1992/93:Fi212 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

7. att riksdagen till Bostadssubventioner för budgetåret

1993/94 anvisar 1 500 000 000 kr utöver vad regeringen

föreslagit.

1992/93:Jo707 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

4. att riksdagen till Ekokommunprojektet för budgetåret

1993/94 anvisar 5 000 000 kr.

1992/93:Sk369 av Göran Magnusson m.fl. (s) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om konkurshot mot bostadsrättsföreningar.

Utskottet

Inledning

I detta betänkande behandlas vissa förslag i

budgetpropositionen om anslag till bostadsväsendet (prop.

1992/93:100 bil. 8). Anslagen till Boverket,

länsbostadsnämnderna och Statens bostadskreditnämnd kommer att

behandlas senare under våren tillsammans med proposition

1992/93:172 där dessa frågor aktualiserats. Vidare behandlas

motioner från årets allmänna motionstid som tar upp frågor om

bostadspolitikens inriktning och utformningen av statens

bostadsbyggnadssubventioner. Frågor om stödet till reparationer

och om- och tillbyggnader (s.k. ROT-åtgärder) har behandlats av

utskottet i betänkandet 1992/93:BoU10.

Bostadspolitikens inriktning och utformning m.m.

Bostadspolitikens allmänna utformning

Utskottet behandlar inledningsvis ett antal motionsyrkanden

som gäller bostadspolitikens allmänna utformning.

I flera motioner framförs krav om att bostadspolitiken skall

ha en annan inriktning. Dessa motioner innehåller yrkanden om

att riksdagen skall uttala sig för att de bostadspolitiska målen

skall ligga fast och att bostadspolitiken skall ha en social

inriktning. I motion Bo238 (s) framhålls att bostadspolitiken är

ett av fundamenten för ett rättvist och rättfärdigt samhälle.

Motionärerna hävdar att den sociala bostadspolitik som har

bedrivits i Sverige har lett till att vi i dag har en högre och

jämnare fördelad bostadsstandard än i de flesta andra länder.

Man anser dock att den borgerliga regeringens politik på

bostadsområdet innebär en total kursändring. Regeringen håller

enligt motionärerna på att ta bort samhällets instrument för att

klara en bra bostadsförsörjning och överlåter ansvaret till

marknadskrafterna. Mot denna bakgrund föreslås i motionens

yrkande 1 att riksdagen gör ett tillkännagivande om vikten av

den sociala bostadspolitiken.

Yrkanden om motsvarande eller liknande tillkännagivanden läggs

också fram i motionerna Bo227 (s), Bo235 (s) och Bo245 (s). I

motion Bo227 (s) framhålls särskilt att boendestandarden inte

får försämras och att betalningssvaga grupper inte skall behöva

lämna sina bostäder på grund av orimliga hyreskrav. Enligt vad

som anförs i motion Bo235 (s) håller en socialt fungerande

bostadspolitik på att avvecklas. Ökade klassklyftor riskerar att

uppstå i boendet. För att bryta denna utveckling bör riksdagen i

ett tillkännagivande framhålla nödvändigheten av en social

bostadspolitik (yrkande 7). I andra yrkanden i denna motion

föreslås vissa åtgärder som behöver vidtas för att återupprätta

den sociala bostadspolitikens mål. Bland dessa åtgärder finns

krav på att olika upplåtelseformer skall ha likvärdiga

ekonomiska förutsättningar och villkor (yrkande 3) och att

förmögenhetsomfördelningen till följd av inflationen skall

motverkas (yrkande 5). Slutligen begärs också i motion Bo245 (s)

ett tillkännagivande om behovet av en socialt ansvarsfull

bostadspolitik. Yrkandet framförs mot bakgrund av en beskrivning

av de enligt motionärerna tilltagande problemen för såväl boende

som bostadsföretag.

Vad gäller förslagen om tillkännagivanden om de

bostadspolitiska målen m.m. samt kritiken mot den förda

bostadspolitiken som förs fram i de aktuella motionerna vill

bostadsutskottet inledningsvis hänvisa till vad utskottet förra

året (1991/92:BoU16 s. 21) anförde med anledning av motsvarande

motionsyrkanden:

Sedan efterkrigstiden har det grundläggande bostadspolitiska

målet formulerats som att alla människor skall ha tillgång till

en sund, rymlig, välplanerad och ändamålsenligt utrustad bostad

till ett rimligt pris. Som grund för de bostadspolitiska

strävandena har detta mål fortsatt giltighet. Med utgångspunkt i

de boendes önskemål och den bostadsefterfrågan som i dag finns

gäller frågan därför närmast hur det allmänt formulerade målet

skall utvecklas och konkretiseras. Detta måste ske bl.a. på

grundval av de boendes egna prioriteringar. För att skapa

förutsättningar härför måste bostadspolitiken utformas så att

alla upplåtelseformer, bostadstyper och fastighetsägare

behandlas lika. De hittillsvarande regleringarna bör ersättas

med ett system där det är de boendes önskemål och behov som är

styrande för bostadsefterfrågan och därmed också för

bostadsmarknaden. Härigenom kan en balanserad bygg- och

bostadsmarknad i hela vårt land skapas.

Utskottet kan inte finna att den nu i korthet redovisade

målsättningen innebär ett avsteg från vad som hittills väglett

samhällets bostadspolitiska insatser. Inte heller kan utskottet

finna att denna politik på något avgörande sätt skulle stå i

strid med vad som i de nu aktuella motionerna framförts.

Som framgår av det ovan citerade betänkandet från föregående

år torde det inte vara de bostadspolitiska målen som utgör

en skiljelinje i den svenska bostadspolitiken. Det vore därför

önskvärt att den bostadspolitiska debatten i stället inriktas på

de frågor där delade meningar i viss mån kan föreligga, nämligen

med vilka medel man skall uppnå målen och inom vilka

ekonomiska ramar som statens åtaganden på bostadsområdet kan

göras. Vad gäller den senare frågan måste enligt utskottets

uppfattning gälla att vår generation skall bära kostnaderna för

dagens bostadsbyggande och bostadssubventioner. Det är inte

rimligt att ett stort och växande budgetunderskott skall belasta

kommande generationer, även om detta underskott delvis uppkommit

genom angelägna bostadspolitiska satsningar.

De närmaste årens bostadspolitik bör inriktas på att begränsa

det kostnadstryck som starkt bidragit till dagens problem på

bostadsmarknaden. En grundläggande förutsättning för detta är

givetvis att det allmänna ekonomiska läget i Sverige kan

förbättras. På bostadsområdet bör fortsatta ansträngningar göras

för att förenkla olika regelsystem och underlätta nya lösningar.

Statens åtaganden inom bostadssektorn bör i högre grad än

tidigare koncentreras på de mest angelägna områdena. Ett exempel

på en angelägen reform är det förslag till ett nytt

bostadsbidragssystem som kommer att behandlas av riksdagen under

våren. Detta system innebär både att bidragsnivåerna i många

fall höjs och att bidragens fördelningspolitiska träffsäkerhet

ökar.

Eftersom en inte ringa grad av samstämmighet gäller om den

bostadspolitiska målsättningen kan utskottet inte finna att

något skulle stå att vinna på ett tillkännagivande till

regeringen enligt de nu behandlade motionerna. Mot denna

bakgrund avstyrks motionerna Bo227 (s), Bo235 (s) yrkandena 3, 5

och 7, Bo238 (s) yrkande 1 samt Bo245 (s).

I ytterligare en motion, Bo244 (fp), diskuteras vissa

grundläggande frågor avseende bostadspolitikens utformning. Det

gäller principerna för hyressättning, ägandestrukturen för

hyresrätter, bostadsbidragen och förmedling av bostäder. I dessa

frågor förordas att bruksvärdessystemet skall vara kvar men att

lägesfaktorn skall ges något ökad betydelse. Vidare varnas för

riskerna med en alltför omfattande utförsäljning av de

allmännyttiga företagens bostadsbestånd. Motionären framhåller

också att bostadsbidragen behöver höjas för att möta ökade

boendekostnader och att de kommunala bostadsförmedlingarna bör

behållas. I motionen hemställs att riksdagen som sin mening

skall ge regeringen till känna vad i motionen anförts om ett bra

boende.

Utskottet kan instämma i den grundläggande princip som i

motionen anges som utgångspunkt för de vidare övervägandena,

nämligen att bostadspolitiken måste syfta till ökad valfrihet

och större inflytande över bostaden för de boende samt att alla

skall ha tillgång till en bra bostad. Vad gäller de närmare

övervägandena om förutsättningar för ett bra boende som

finns i motionen bör ställning i dessa frågor tas när konkreta

förslag föreligger. Frågan om bostadsbidragens framtida

utformning har exempelvis aktualiserats i en proposition som

senare under våren kommer att beredas av riksdagen. Något

tillkännagivande i enlighet med yrkandet i motion Bo244 (fp) kan

därför inte anses erforderligt.

Den nuvarande regeringspolitiken kritiseras i motion Bo233 (s)

för brist på ansvar för de bostadspolitiska frågorna. Detta

förhållande anses bl.a. ha tagit sig uttryck i att dessa frågor

har delats upp mellan flera olika departement. Mot denna

bakgrund föreslås att riksdagen ger regeringen till känna vad

som i motionen anförts om behovet av ett politiskt ansvar för

bostadsförsörjningen och av en effektiv och kraftfull politik

(yrkande 1) samt om att ett bostadsdepartement bör inrättas

(yrkande 2).

Utskottet har ovan tagit ställning till motioner där

inriktningen av bostadspolitiken behandlats. Den fråga som

närmast tas upp i motion Bo233 (s) är emellertid hur

regeringens bostadspolitiska arbete är organiserat. Av

regeringsformen följer att ärendenas fördelning mellan olika

departement är en fråga som regeringen självständigt har att

avgöra. Ett riksdagens tillkännagivande i denna fråga är således

olämpligt. Med hänvisning härtill avstyrks motion Bo233 (s).

Enligt motion Bo239 (v) yrkande 2 bör riksdagen begära förslag

från regeringen om åtgärder för att upprätthålla nyproduktionen

av bostäder under åren 1993 och 1994. Motionärerna anser att ca

30000 lägenheter per år bör byggas under de närmaste åren.

Bostadsutskottet anser att riksdag och regering inte bör

fastställa ett bestämt mål för bostadsproduktionen vad

gäller vilken produktionsnivå som bör uppnås resp. år. I stället

bör bostadspolitiken inriktas på att ge sådana allmänna

förutsättningar för bostadsbyggandet att efterfrågan kan

tillgodoses både vad gäller antal bostäder och typ av bostad.

Motion Bo239 (v) yrkande 2 avstyrks således.

De allmännyttiga bostadsföretagens roll på den svenska

bostadsmarknaden diskuteras i motion Bo223 (s). Motionärerna

framhåller att den svenska allmännyttan vid en internationell

jämförelse är unik i den bemärkelsen att den är tillgänglig och

attraktiv för i stort sett alla bostadssökande. Vidare har de

allmännyttigt ägda bostäderna genom att de drivs utan

vinstintresse en avgörande betydelse för en solidarisk

hyressättning. Enligt motionärerna har emellertid den nuvarande

regeringen vidtagit olika åtgärder som kommer att leda till att

de allmännyttiga företagen förlorar sin nuvarande roll inom

bostadspolitiken. Mot denna bakgrund föreslås riksdagen ge

regeringen till känna att olika vägar att utveckla och stärka de

allmännyttiga bostadsföretagens roll bör prövas.

Utskottet instämmer i att de allmännyttiga

bostadsföretagen har en viktig roll på den svenska

bostadsmarknaden. Enbart det faktum att dessa företag förvaltar

omkring 22 % av landets permanentbostäder understryker deras

betydelse. Som motionärerna också framhåller har de

allmännyttiga bostadsföretagen en i jämförelse med motsvarande

företag i många andra länder unik inriktning. Det är enligt

utskottets mening självklart att de allmännyttiga företagen även

i fortsättningen bör vara öppna för alla bostadssökande.

Kategoriboende bör undvikas på den svenska bostadsmarknaden.

Utskottet kan dock inte dela motionärernas uppfattning att olika

politiska beslut som fattats sedan regeringsskiftet hösten 1991

skulle ha missgynnat dessa företag. Ett av de viktigaste målen

för den förda bostadspolitiken är i stället att lika villkor

skall gälla för alla upplåtelse- och ägandeformer. Olika

särregler för vissa upplåtelse- eller ägandeformer har i detta

syfte tagits bort. Detta torde leda till en bättre fungerande

bostadsmarknad, något som också ligger i de allmännyttiga

bostadsföretagens intresse.

Något uttalande från riksdagens sida angående de allmännyttiga

bostadsföretagens roll i enlighet med den aktuella motionens

förslag finner utskottet mot den redovisade bakgrunden inte

erforderligt. Motion Bo223 (s) avstyrks således.

Boende för vissa grupper

I två motioner tas upp frågor om boendeförhållandena för

studenter och ungdomar. Enligt vad som föreslås i motion

Bo250(s) bör staten ta ett större ansvar för studentboendet

och satsningar på nybyggande och renovering av studentbostäder.

Motionärerna framhåller att många studentbostäder är dåligt

underhållna och i stort behov av renovering. Även behovet av nya

studentbostäder anses vara stort på många högskoleorter. I

motion A477 (s) yrkande 3 föreslås riksdagen göra ett

tillkännagivande om boendeförhållandena för ungdomar i

Stockholms län. Motionärerna anser att möjligheterna för unga

att få en egen bostad kan förbättras om de ekonomiska villkoren

för nybyggande av bostäder förbättras och en speciell

bostadsförmedling för ungdomar inrättas.

Vad gäller frågan om bostäder för studenter och ungdomar

vill utskottet anföra följande. Det är givetvis angeläget att

tillgången på bostäder inte lägger hinder i vägen för studier

vid högskolor och att det finns lämpliga bostäder även för

övriga ungdomar som vill flytta hemifrån. Planeringen av

bostadsförsörjningen på högskoleorterna får emellertid i första

hand anses vara en fråga för resp. kommun att svara för. I

övrigt ställer sig utskottet tveksamt till att utforma statliga

särlösningar för olika grupper på bostadsmarknaden eller till

uppförande av kategoribostäder. Bostadspolitiken bör i stället

inriktas på att ge allmänna förutsättningar för en fungerande

bostadsmarknad. För att förbättra tillgången på små billiga

bostäder för ungdomar är det viktigt att rörligheten på

bostadsmarknaden inte försvåras. Även i nyproduktionen bör en

viss andel av bostäderna ges en utformning så att ungdomar har

möjlighet att efterfråga dem. Den nuvarande bostadspolitiken är

inriktad på att minska den omfattande statliga styrningen av

bostadsutformning och bostadsstorlek som tidigare funnits i både

bostadslåne- och byggregler. Detta förenklingsarbete torde inte

minst komma att förbättra möjligheterna att bygga bostäder

lämpliga för ungdomar. Med hänvisning till det anförda avstyrker

utskottet motionerna Bo250 (s) och A477 (s) yrkande 3.

I motion Bo232 (s) diskuteras i första hand

bostadsförsörjningen för utvecklingsstörda samt begärs ett

riksdagens tillkännagivande om att 1985 års beslut (prop.

1984/85:142, BoU24) om att förbättra boendeförhållandena för

äldre handikappade och långvarigt sjuka måste fullföljas. I

samband med detta beslut uttalades att alla människor --

oberoende av behovet av stöd, hjälp och vård -- har rätt till en

bostad med god tillgänglighet och god utrymmes- och

utrustningsstandard. Enligt motionärerna bidrog 1985 års beslut

till att en för de utvecklingsstörda positiv utveckling

inleddes. Man hävdar emellertid att denna positiva utveckling nu

på kort tid förbytts i sin motsats. Det anses vara fritt fram

för huvudmännen att bygga efter lokala ambitioner.

Bostadsutskottet delar helt motionärernas uppfattning att även

bostäder för utvecklingsstörda måste vara utformade så att

dessa människors frihet och integritet är skyddad. I denna fråga

torde det inte råda några delade meningar i riksdagen. Något

riksdagens tillkännagivande till regeringen enligt vad som

föreslås i den aktuella motionen kan därför inte anses vara

nödvändigt. I den mån ambitionsnivån för de utvecklingsstördas

boende verkligen sänkts på olika håll i landet bör detta i

första hand bli en fråga för den kommunala nivån att ta ansvar

för. Bostadsutskottets inställning i frågan är emellertid

oförändrat den att även utvecklingsstörda har rätt till ett

boende där god omvårdnad kan kombineras med en god

bostadsstandard. Något tillkännagivande i enlighet med motion

Bo232 (s) kan inte anses vara erforderligt.

Frågan om bostadsstandarden i gruppbostäder för äldre

behandlas i motion Bo238 (s) yrkande 13. Enligt vad som anförs i

motionen bör riksdagen framhålla för regeringen att de regler

som gäller för bidrag till t.ex. nybyggnad och ombyggnad av

gruppbostäder för äldre måste vara flexibla. Det anses i

huvudsak ankomma på resp. kommun att utifrån lokala

förutsättningar fatta beslut. Motionärerna framhåller emellertid

att en återgång till tidigare institutionsboende inte kan

accepteras. Av den anledningen föreslås krav om minst kokskåp i

varje gruppbostad införas.

Utskottet kan instämma i vad som anförs i den aktuella

motionen om behovet av flexibla regler för stödet till

äldreboendet och att det så långt som möjligt bör ankomma på

resp. kommun att finna lokala lösningar. Detta är också skälet

till att de nya bostadssubventionsregler som trädde i kraft den

1 januari 1993 saknar de särregler om utrymmes- och

utrustningsstandard som fanns i tidigare gällande regler.

Bostäderna skall beviljas bostadsbyggnadssubvention om de

uppfyller de krav i detta hänseende som följer av plan- och

bygglagen. Utskottet anser inte att olika krav på viss

utrustningsstandard bör återinföras i reglerna om

bostadsbyggnadssubvention. Med hänvisning till det anförda

avstyrks motion Bo238 (s) yrkande 13.

I motion Bo204 (c) framhålls att riksdagen har fattat olika

beslut som inneburit att ålderdomshemsidén har fått en

renässans. Motionärerna anser att stödet till ålderdomshemmen

givits en sådan utformning att flexibla lösningar underlättas.

Man hävdar dock att informationen om villkoren för stöd inte har

nått ut till kommunerna och att tillkomsten av ålderdomshem

därigenom försvåras. Yrkandet i motionen innebär att riksdagen

som sin mening skall ge regeringen till känna att bättre

information om villkoren för stödet till ålderdomshem måste ges.

Vad gäller den i motion Bo204 (c) aktualiserade frågan om

information om stödet till ny- och ombyggnad av ålderdomshem

har utskottet erfarit att Boverket på regeringens initiativ

förra året bedrev en informationskampanj om stödvillkor m.m. på

detta område. Verket har vidare nyligen gått ut med information

till kommunerna om vad övergången till 1993 års

bostadsbyggnadssubventionsregler innebär för stödet till ny- och

ombyggnad av äldrebostäder. Utskottet förutsätter att Boverket

även i fortsättningen svarar för att erforderlig information ges

om villkoren för stöd till bl.a. ålderdomshem. Vad motionärerna

efterlyser får sålunda förutsättas bli uppfyllt även utan en

riksdagens åtgärd i frågan. Mot denna bakgrund anser utskottet

att ett tillkännagivande i enlighet med förslaget i motion Bo204

(c) kan undvaras.

Behovet av en bättre social bostadsplanering bör enligt motion

Bo251 (s) föranleda ett riksdagens tillkännagivande i frågan.

Motionärerna framhåller en rad förhållanden som måste beaktas i

kommunernas bostadsförsörjningsplanering. Detta gäller bl.a.

sociala förhållanden och tillgängligheten till olika former av

service, daghem, skolor m.m. Grunden för ett bra bostadsområde

är enligt motionärerna att planeringen sker utifrån lokal

kunskap och lokala initiativ.

Som motionärerna själva framhåller är grunden för en bra

bostadsplanering kunskapen på lokal nivå. Kommunerna har

givetvis ett ansvar för att samhällsutvecklingen sker med

beaktande av de förhållanden som nämns i motionen. Närheten till

olika former av service och samhällsinstitutioner är viktiga

frågor att beakta när ett nytt bostadsområde planeras. Utskottet

förutsätter dock att kommunerna i sin planering tar hänsyn till

dessa frågor. Av detta skäl avstyrks motion Bo251 (s).

Vissa bostadspolitiska åtgärder i övrigt

I motion Bo213 (v) framhålls vikten av att utgå från en

ekologisk grundsyn i frågor om boende och byggande. Motionärerna

redovisar erfarenheter från olika ekobyprojekt. I motionen

föreslås att riksdagen hos regeringen begär att Boverket får i

uppdrag att utveckla de ekologiska principerna. Uppdraget

föreslås avse: att utreda hur boendet och byggsektorn skall bli

ekologiskt uthållig (yrkande 1) och att upprätta en tidsplan för

detta (yrkande 2), att beakta de ekologiska principerna vid

arbetet med bostadsfinansieringssystemet (yrkande 4) samt att

utforma regler för stödet till nyproduktion av fastigheter så

att de kopplas till graden av ekologisk hänsyn i produktionen

(yrkande 6).

De ovanstående förslagen om olika uppdrag till Boverket

angående ekologiskt byggande m.m. föranleder utskottet att

erinra om det ansvar som verket enligt sin instruktion redan har

för att följa utvecklingen och förmedla kunskaper inom sitt

verksamhetsområde samt vid behov ta initiativ till förändringar.

Enligt vad utskottet i olika sammanhang erfarit har också

Boverket tagit en rad initiativ vad gäller frågor om en

ekologiskt riktig utformning av bostadsmiljöer. Genom bl.a.

kunskapsöversikter, seminarie- och kursverksamhet samt

deltagande i samarbetsprojekt har Boverket engagerat sig för att

utveckla och föra ut olika frågor kring ekologi i byggande och

planering. Bostadsutskottet anser att det är angeläget att

arbetet med att utveckla kunskapen om ett ekologiskt byggande

fortgår. Riksdagsuttalanden om inriktningen på detta arbete i

enlighet med de aktuella motionerna kan dock inte anses vara

erforderliga. Utskottet vill i sammanhanget erinra om att

riksdagsbehandlingen av den s.k. kretsloppspropositionen (prop.

1992/93:180) för närvarande pågår. I denna proposition föreslås

riktlinjer för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling på flera

olika områden med betydelse för byggande och boende. Erinras bör

också om att riksdagen senare i vår kommer att behandla

proposition 1992/93:172 i vilken behandlas målen för och

inriktningen av den verksamhet som Boverket skall svara för

under den kommande treårsperioden. Med hänvisning till det

anförda avstyrks motion Bo213 (v) yrkandena 1, 2, 4 och6.

Ett antal kommuner ingår i det s.k. Ekokommunprojektet. Dessa

kommuner har åtagit sig att sträva efter miljövänliga lösningar

när det gäller exempelvis kommunal planering, va-frågor,

sophantering och energiförsörjning. Projektet bedrivs med stöd

från Glesbygdsmyndigheten och Boverket. I Vänsterpartiets

partimotion Jo707 yrkande 4 föreslås att riksdagen anvisar 5

miljoner kronor till Ekokommunprojektet för budgetåret 1993/94.

Enligt vad utskottet erfarit pågår för närvarande en

omfattande aktivitet inom ramen för Ekokommunprojektet. De

aktuella kommunerna har på olika sätt erhållit statligt stöd för

sitt arbete med att utveckla metoder för att tillämpa ett

kretsloppstänkande i den kommunala verksamheten. Bl.a. har genom

beslut av regeringen 4,4 miljoner kronor avsatts för

informations- och utbildningsinsatser med anknytning till

projektet. Fördelning av dessa medel pågår för närvarande, och

en rapport om hur projektet fortskrider kommer att lämnas till

regeringen i juli 1993. Utskottet är inte nu berett föreslå

riksdagen att anvisa ytterligare medel för verksamheten. Med

hänvisning till vad nu anförts anser utskottet att förslaget i

Vänsterpartiets partimotion Jo707 (v) yrkande 4 bör avstyrkas.

Bostadsfinansieringens utformning

Inledning

Regeringen tillsatte i december 1991 en särskild utredare med

uppgift att skyndsamt arbeta fram ett förslag om statens stöd

till bostadsfinansieringen efter år 1992. Utredaren redovisade i

mars 1992 sina förslag till nytt finansieringssystem i

delbetänkandet Avreglerad bostadsmarknad (SOU 1992:24).

Betänkandet remissbehandlades. På grundval av

utredningsförslaget förelades riksdagen därefter i

kompletteringspropositionen (prop. 1991/92:150 bil. I:5) ett

förslag till reformerat bostadsstöd. Förslaget antogs av

riksdagen i juni 1992 (bet. 1991/92:BoU23).

Huvuddragen i det reformerade stödsystem som har börjat

tillämpas fr.o.m. år 1993 innebär att räntebidragen för ny- och

ombyggnad av bostadshus avvecklas successivt. Det skall ske med

hänsynstagande till de skatteregler som gäller för egnahem. För

projekt som omfattas av det nya stödsystemet lämnas räntebidrag

för en stegvis minskad andel av räntekostnaderna. För varje

tillkommande årgång påbörjas bidragsgivningen på en lägre

utgångsnivå än för föregående årgång.

Bidragssystemen har förenklats och underlaget för räntebidrag

bestäms efter schabloner. Statliga kreditgarantier lämnas för en

del av finansieringen. Kreditgarantier kan även erhållas för

viss omfördelning av ränteutgifterna.

Omläggningen omfattar inte räntebidragen för hus som har

byggts eller byggts om med stöd av tidigare bestämmelser.

Efter år 1995 görs en avstämning inför det fortsatta

genomförandet av systemet.

Utredning om den framtida bostadsfinansieringen

Förslag om att den framtida bostadsfinansieringen skall

utredas förs fram i tre motioner.

Trots att det behövs ett betydande tillskott av bostäder är

dagens bostadsmarknad enligt motion Bo215 (s) stillastående. Det

finns enligt motionärerna därför en risk för stigande priser och

ökad spekulation när marknaden vänder. För att motverka detta

föreslås att en parlamentarisk utredning om den framtida

bostadsfinansieringen skall tillsättas.

Regeringens hittillsvarande åtgärder har enligt motion Bo238

(s) yrkande 3 inte givit de förutsatta effekterna på

bostadsmarknaden. Enligt motionärerna kommer inte heller

omläggningen av finansieringssystemet den 1 januari 1993 att

innebära att de krav som byggherrar och hushåll ställer på ett

långsiktigt bostadsförsörjningssystem uppfylls. De föreslår

därför att den av riksdagen beslutade avstämningen avseende

finansieringssystemet görs redan nu genom att regeringen

tillsätter en parlamentarisk utredning. Utredningen -- i vilken

samtliga riksdagspartier föreslås ingå -- skall ha till uppgift

att utforma ett nytt brett förankrat bostadsfinansieringssystem

som gör det möjligt för samhället att också i framtiden ta det

övergripande ansvar som är nödvändigt för att det skall finnas

goda bostäder åt alla, även åt dem med begränsade ekonomiska

möjligheter.

Även i motion Bo239 (v) yrkande 3 förs fram krav på en

parlamentarisk utredning med uppgift att utforma ett långsiktigt

bostadsfinansieringssystem. Enligt motionärerna har omläggningen

av finansieringssystemet fr.o.m. år 1993 inte bidragit till

sänkta räntor och lägre boendekostnader som regeringen trott.

Regeringen bör därför omedelbart låta utforma ett nytt

bostadsfinansieringssystem som både klarar boendekostnaderna och

en jämn bostadsproduktion.

Som framgår ovan har det subventionssystem som tillämpas

fr.o.m. år 1993 sin grund i ett utredningsförslag som lades fram

och beslutades av riksdagen så sent som våren 1992. En av

utgångspunkterna för utredningsarbetet och därmed för det

reformerade subventionssystemet är att målen för omläggningen

och takten i genomförandet skall läggas fast redan från början.

Avsikten är att de förutsättningar och villkor som gäller för

statens stöd långsiktigt skall kunna överblickas. Det finns en

uttalad strävan att ge det statliga stödet en över tiden stabil

utformning. Utskottet är mot bakgrund härav inte berett förorda

att en utredning om bostadsfinansieringens utformning på

nytt tillsätts såsom föreslås i de nu aktuella motionerna.

Vad som nu erfordras är inte en ny utredning med den

osäkerhet för marknaden som följer av en sådan åtgärd, utan ett

varaktigt system som ger förutsättningar för ett långsiktigt

agerande. Detta synsätt utesluter naturligtvis inte att det kan

finnas anledning att göra förändringar i det subventionssystem

som nu börjat tillämpas. Sådana förändringar bör dock komma till

stånd först sedan erfarenhet av det nya systemet vunnits.

Utskottet vill också erinra om att det efter år 1995 kommer att

göras en avstämning inför det fortsatta genomförandet av

subventionssystemet.

Utskottet avstyrker med hänvisning till det nu anförda

förslagen i motionerna Bo215 (s), Bo238 (s) yrkande 3 samt Bo239

(v) yrkande 3 avseende en parlamentarisk utredning om den

framtida bostadsfinansieringen.

Förändringar i bostadsfinansieringssystemet m.m.

I fem motionsyrkanden förs fram krav på förändringar i det

finansieringssystem som införts fr.o.m. år 1993.

Behovet av förändringar i bostadsfinansieringssystemet är

enligt motion Bo226 (s) ovedersägligt. Samtidigt är det enligt

motionärerna angeläget att genomförandet av dessa förändringar

blir sådant att väsentliga värden inte riskeras i samband med

omstruktureringen. I den ekonomiska situation som nu råder har

omläggningen av bostadsfinansieringen medfört ökade

boendekostnader. Till detta kommer enligt motionärerna att det

har ställts krav på extra upptrappningar av den garanterade

räntan -- något som om de genomfördes ytterligare skulle

förvärra situationen för många boende. Med hänvisning härtill

föreslås att förändringarna i subventionssystemet för bostäder

justeras så att likvärdiga förutsättningar skapas för bostäder

av olika ålder -- yrkande 1. Dessutom föreslås att

nedtrappningen av bostadssubventionerna skall göras i en sådan

takt att oönskade sociala effekter inte uppstår --- yrkande 2.

Enligt motion Bo235 (s) måste samhället även i fortsättningen

ta ansvaret för bostadsförsörjningen. Det innebär enligt

motionärerna bl.a. att ett generellt bostadsstöd måste utformas

som ger socialt acceptabla boendekostnader och som dessutom

bidrar till en jämn bostadsproduktion. För att motverka en

förändring mot ett mera individuellt inriktat bostadsstöd bör

enligt motionärernas mening bl.a. bostadssubventionerna till

nyproduktionen kvarstå -- yrkande 1 -- samt fastighetsskattens

nivå anpassas så att den kan finansiera generella

bostadssubventioner på en acceptabel nivå -- yrkande 2. Dessutom

föreslås att skillnaderna i kapitalutgifter mellan hus av olika

årgångar inte skall vara större än vad som motsvaras av

skillnader i bruksvärde -- yrkande 4.

Till grund för de nu aktuella förslagen till förändringar i

finansieringssystemet torde ligga uppfattningen att det

subventionssystem som införts fr.o.m. år 1993 i vissa avseenden

skulle stå i strid med de mål som enligt motionärernas mening

bör ligga till grund för statens stöd till bostadsbyggandet.

Utskottet vill erinra om att de övergripande målen för stödet,

som anförs ovan, är att alla skall ha möjlighet till en god

bostad till ett rimligt pris och att var och en skall ha

inflytande över sin egen situation. Samtidigt syftar

subventionssystemet till att inordna statens stöd till

bostadsbyggandet under de förutsättningar som gäller för den

allmänna ekonomiska politiken. Det betyder att bostadspolitiken

skall medverka till att inflationen bekämpas, sparandet främjas

och statens utgifter minskas.

Enligt utskottets mening finns det, mot bakgrund av det ovan

anförda, inte underlag för annan bedömning än att det

subventionssystem som nu tillämpas i allt väsentligt svarar mot

de krav på statens stöd till bostadsbyggandet som förs fram i

motionerna Bo226 (s) samt Bo235 (s) yrkandena 1, 2 och 4. I den

mån motionsförslagen inte kan anses tillgodosedda genom det nu

anförda avstyrks de av utskottet.

Besparingar inom bostadssektorn m.m.

Riksdagen beslutade i december 1992 (prop. 1992/93:50, bet.

1992/93:FiU1) att bostadssubventionerna från den 1 januari 1994

skall reduceras med 3 miljarder kronor netto, dvs. sedan hänsyn

tagits till en trolig ökning av bostadsbidragen. Förslaget i

denna del ingår i den överenskommelse som träffats mellan

regeringen och Socialdemokraterna.

I motion Bo238 (s) yrkande 2 begärs ett riksdagens

tillkännagivande om att besparingen år 1994 skall fördelas på

hela beståndet bostäder och på alla upplåtelseformer. Enligt

motionärerna är en sådan fördelning nödvändig av rättviseskäl.

En besparing enbart genom minskade räntebidrag innebär att drygt

en femtedel av de boende får bära de ökade boendekostnaderna --

något som enligt motionärerna inte kan accepteras. En fördelning

av de ökade boendekostnaderna på hela bostadsbeståndet anses

dessutom nödvändig för att undvika fortsatta påfrestningar på

fastighetsmarknaden.

Det är enligt motion Bo239 (v) självklart att framtida

nedskärningar i bostadssubventionerna skall spridas jämnt över

hela beståndet och även över alla typer av upplåtelseformer. Med

hänvisning härtill begärs i motionens yrkande 1 ett riksdagens

tillkännagivande om att besparingar inom bostadssektorn skall

fördelas på hela bostadsbeståndet och på alla typer av

upplåtelseformer.

Det finns enligt motion Bo241 (c) flera goda skäl att minska

subventionerna till boendet. Enda möjligheten att klara av detta

vid låg inflation är enligt motionären att det finns resurser

för amortering av lån så att den lägre skulden motverkar den

höjda räntan. Med en låg inflation är utrymmet för högre

räntekostnader praktiskt taget obefintligt. Detta förhållande

gör enligt motionären varje neddragning av räntebidragen

riskabel. Med hänvisning härtill föreslås att 1994 års besparing

på bostadssektorn skall föregås av en noggrann analys av de

totala effekterna och att analysen sedan beaktas i den fortsatta

handläggningen.

Den av riksdagen beslutade reduktionen av

bostadssubventionerna år 1994 sätts inte i fråga i de nu

aktuella motionerna. Förslagen i motionerna avser närmast hur

den skall genomföras. Som anförs i budgetpropositionen (prop.

1992/93:100 bil. 8 s. 112) avser regeringen att senare under

detta riksmöte återkomma med ett förslag i denna del. Enligt

utskottets mening bör detta förslag avvaktas. Det finns sålunda

inte anledning för riksdagen att nu ta ställning till hur

besparingen skall åstadkommas. Utskottet vill i detta sammanhang

erinra om att riksdagens ovan nämnda beslut innefattar att

effekterna av besparingen på hyran skall fördelas så rättvist

som möjligt.

I den mån motionerna Bo238 (s) yrkande 2 och Bo239 (v) yrkande

1 inte kan anses tillgodosedda genom det nu anförda avstyrks de

av utskottet.

De av riksdagen uttalade riktlinjerna för hur besparingen

skall fördelas innebär naturligtvis att det kommande förslaget

måste föregås av analyser m.m. av utfallet för olika

årgångar och typer av bostäder m.m. Det får sålunda förutsättas

att vad som har föreslagits i motion Bo241 (c) i denna del

kommer att tillgodoses utan någon riksdagens särskilda begäran

härom. Motionen avstyrks med hänvisning till det nu anförda.

I Ny demokratis partimotion Bo248 begärs en omedelbar

utredning av fastighetskrisen.

Enligt motionen riskerar flera allmännyttiga bostadsföretag

att komma på obestånd -- något som kan öka instabiliteten på

marknaden och ge ytterligare minskat förtroende på kapital- och

penningmarknaden. Regeringen föreslås därför snarast och med

hjälp av kvalificerade bedömare utreda hur fastighetsmarknaden

kan stabiliseras.

De svårigheter som i dag onekligen finns på

fastighetsmarknaden avser även andra fastigheter än

bostadsfastigheter. Detta förhållande kan naturligtvis inte tas

till intäkt för att det inte skulle finnas betydande svårigheter

även bland bostadsföretagen och andra ägare av

bostadsfastigheter. Inom regeringskansliet pågår också ett

arbete som syftar dels till att kartlägga förhållandena inom

bostadssektorn mot bakgrund av utvecklingen på kreditmarknaden

och inom fastighetsbranschen, dels till att ge underlag för

vidare åtgärder. I detta arbete ingår bl.a. en analys av de

allmännyttiga bostadsföretagens ekonomiska situation -- en

analys som genomförts av fristående konsulter. Vad i Ny

demokratis partimotion Bo248 förordats om en utredning av

fastighetskrisen får sålunda anses i allt väsentligt

tillgodosett genom de åtgärder som redan vidtagits. Motionen

avstyrks.

Krav på stöd till vissa bostadsrättsföreningar m.m. ställs i

motion Sk369 (s).

Den omläggning av bostadspolitiken som regeringen genomför

innebär enligt motionen att bostadssubventionerna på sikt

slopas. För vissa årgångar av hus slår de försämrade

subventionerna mycket hårt. Särskilt besvärlig är enligt

motionärerna situationen för bostadsrättsföreningar som inte

har möjlighet att fördela de ökade kostnaderna över fastigheter

med olika byggnadsår och på det sättet utjämna

boendekostnaderna. Föreningar som oförskyllt hamnar under

konkurshot på grund av försämrade subventioner föreslås därför

kunna räkna med särskilt statligt stöd -- yrkande 2.

Det finns enligt utskottets mening skäl att noga följa

utvecklingen inom bostadssektorn bl.a. med avseende på

kostnadsutvecklingen i boendet. Som framgår av framställningen

ovan pågår också inom regeringskansliet ett arbete med denna

inriktning. Regeringen har sålunda sin uppmärksamhet riktad mot

de frågor som berörs i motion Sk369 (s). Det får enligt

utskottets mening förutsättas att regeringen tar de initiativ

m.m. som utredningsarbetet ger upphov till. Förslaget i motion

Sk369 (s) yrkande 2 om att inrätta ett särskilt stöd till

vissa bostadsrättsföreningar avstyrks.

Förutsättningar och villkor för statligt stöd

Förslag till förändringar av förutsättningarna och villkoren

för det statliga stödet till bostadsbyggandet förs fram i fyra

motioner.

Den nya ordning som innebär att de statliga lånen ersatts med

statliga kreditgarantier har enligt motion Bo211 (s) såvitt nu

är i fråga inte fungerat. Enligt motionären beror detta bl.a. på

att långivningen har byråkratiserats onödigt mycket och att

enhetliga värderingsregler saknas. Om kreditgarantierna skall ha

den betydelse som förväntas krävs enligt motionären att de

bestäms till sin storlek och sitt säkerhetsläge på ett sätt som

någorlunda väl kan förutsägas av den som bygger. Dessutom krävs

att lån garanteras inom översta gränsen för kreditgarantin och

att denna gräns fastställs med godtagbar precision.

För kreditgarantigivningen gäller fr.o.m. ingången av år

1993 att kreditgaranti lämnas med högst ett belopp som motsvarar

30 % av ett garantiunderlag. Detta garantiunderlag skall i sin

tur motsvara det bidragsunderlag som bidragsmyndigheten har

beräknat för den statliga bostadsbyggnadssubventionen.

Kreditgarantin kan dessutom under vissa förutsättningar ökas med

upp till 10 % av garantiunderlaget. För kreditgarantin skall

säkerhet i form av panträtt i fastigheten lämnas. Denna säkerhet

skall lämnas inom 100 % av fastighetens pantvärde. Pantvärdet

fastställs av Bostadskreditnämnden med utgångspunkt i

garantiunderlaget ökat med det schabloniserade värdet för vissa

lokaler m.m.

Som framgår av den kortfattade redovisningen ovan finns det

ett direkt samband mellan bidragsunderlag, kreditgaranti och

pantvärde för ett bostadsprojekt. Utskottet delar sålunda inte

vad som i motion Bo211 (s) anförts om att det skulle råda

oklarhet om vilka regler som gäller för fastställande av den

statliga kreditgarantin och dess säkerhetsläge. Motionen

avstyrks såvitt nu är i fråga.

Såväl i dagens subventionssystem som i det tidigare tillämpade

räntebidragssystemet bestäms räntebidragets storlek med hjälp av

den s.k. subventionsränta som Boverket fastställer veckovis.

Subventionsräntan bestäms på grundval av de räntesatser som

gäller vid köp av bostadsobligationer med en återstående löptid

av fem år.

Enligt motion Bo225 (s) har det t.o.m. år 1991 funnits en god

överensstämmelse mellan den s.k. subventionsräntan och den

faktiska räntesatsen. Under år 1992 har emellertid

kreditinstituten avsevärt höjt marginalen mellan

upplåningsräntan och utlåningsräntan. Till detta kommer enligt

motionärerna att slutfinansieringen av projekten inte alltid

kunnat ske vid samma tidpunkt som subventionsräntan fastställts.

Den uppkomna situationen har enligt motionärerna givit

oacceptabla kostnadsökningar. Med hänvisning härtill förordas

att metoden för att fastställa subventionsräntan justeras så att

en anpassning till den faktiska räntenivån kommer till stånd --

en justering som också föreslås kunna ske retroaktivt.

Den använda metoden för att fastställa den s.k.

subventionsräntan innebär att det är långivarnas kostnader

för upplåningen som styr räntesatsen. En sådan ordning ger bl.a.

ett incitament för låntagarna att på kreditmarknaden söka finna

det lånealternativ som ger de bästa lånevillkoren. Samtidigt kan

det naturligtvis uppstå situationer där t.ex. brister i

konkurrensen på kreditmarknaden eller andra skäl kan innebära

högre utlåningsränta än vad som skulle ha blivit fallet på en

väl fungerande kreditmarknad. Det är därför viktigt att goda

förutsättningar för en sådan kreditmarknad skapas. Utskottet är

inte nu berett förorda en omprövning av grunderna för hur den

s.k. subventionsräntan skall fastställas. Motion Bo225 (s)

avstyrks sålunda.

Före år 1992 har som förutsättning för statligt stöd till

bostadsbyggandet bl.a. gällt att kommunen i princip skall ha

förmedlat den mark på vilken byggnadsföretaget genomförts, det

s.k. markvillkoret. En ytterligare förutsättning har varit att

kommunen har haft möjlighet att tillförsäkra sig

förmedlingsrätten till de bostäder som uppförts med statligt

stöd.

Avgörande för en framgångsrik bostadspolitik är enligt motion

Bo238 (s) att den är väl förankrad där den skall förverkligas,

dvs. i kommunerna. Enligt motionärerna var markvillkoret och

den kommunala bostadsanvisningsrätten viktiga medel för

kommunerna när det gäller att bedriva den bostadspolitik som

svarar mot kommunernas önskemål. Med hänvisning härtill föreslås

i motionens yrkande 17 att dessa båda villkor fortsättningsvis

skall utgöra förutsättning för statligt bostadsstöd.

Kommunerna måste enligt motion Bo239 (v) även i framtiden få

ett avgörande inflytande över stadsplaneringen och fördelningen

av bostäder. Detta krav kan enligt motionärerna tillgodoses

bl.a. genom att markvillkoret och den kommunala

bostadsanvisningsrätten hävdas som förutsättning för statligt

stöd till bostadsfinansieringen -- yrkande 6.

Det bör enligt utskottets mening vara en strävan att göra

bostadsfinansieringssystemet så enkelt som möjligt. Redan det

finansieringssystem som temporärt gällt för år 1992 innebar

också att en rad av de villkor som tidigare reglerat statens

stöd till bostadsbyggandet togs bort. Det nya subventionssystem

som tillämpas i och med ingången av år 1993 innebär dessutom att

ytterligare förenklingar och schabloniseringar genomförs.

Utskottet, som ser positivt på strävan att förenkla de regler

som styr bostadsfinansieringen, avstyrker motionsförslagen om

återinförande av markvillkoret och den kommunala

förmedlingsrätten. Motionerna Bo238 (s) yrkande 17 och

Bo239 (v) yrkande 6 avstyrks sålunda.

Vissa övriga frågor

Bankerna är enligt motion Bo205 (v) i dag mycket restriktiva

när familjer med låga inkomster vill köpa hus. Särskilt utanför

storstadsregionerna står äldre hus tomma därför att barnfamiljer

på orten inte har råd att köpa dem. Det bör enligt motionären

därför uppdras åt regeringen att utreda möjligheterna att

återinföra ett reformerat system med förvärvslån för

barnfamiljer med låga inkomster.

Det finns även enligt bostadsutskottets mening starka skäl som

talar för att också barnfamiljer med begränsade inkomster ges

ökade möjligheter att efterfråga småhus med äganderätt. I första

hand bör dock detta ske genom generella åtgärder inom bl.a.

skatte- och familjepolitiken. Strävan bör vara att utforma

politiken så att också barnfamiljerna kan efterfråga en för dem

lämplig bostad. Utskottet vill dessutom erinra om att det

förvärvsstöd för flerbarnsfamiljer som infördes år 1987

avvecklades av statsfinansiella skäl så sent som år 1991.

Förslaget i motion Bo205 (v) om ett stöd till

flerbarnsfamiljer för förvärv av egnahem avstyrks.

För att möjliggöra och underlätta en erforderlig rörlighet på

bostadsmarknaden är det enligt motion Bo202 (s) nödvändigt att

hålla en reserv av lediga lägenheter. Strävan bör vara att denna

lägenhetsreserv skall vara så jämnt fördelad som möjligt över

landet. Enligt motionärerna bör dessutom kostnaderna för

reserven delas solidariskt av alla medborgare. Med hänvisning

härtill föreslås att former -- bl.a. inrättande av en fond --

som fördelar kostnaderna mellan stat, kommun och hyresmarknaden

bör utvecklas.

Det är naturligtvis så att en nödvändig rörlighet på

bostadsmarknaden förutsätter att det finns en viss

lägenhetsreserv. På en väl fungerande bostadsmarknad där det är

de boendes krav och behov som i första hand styr valet av bostad

finns också förutsättningar för att en erforderlig

lägenhetsreserv skall finnas tillgänglig. Däremot är det enligt

utskottets mening inte lämpligt att genom olika typer av

regleringar eller stödsystem skapa en sådan reserv. Strävan bör

i stället vara att genom olika åtgärder skapa betingelser på

bostadsmarknaden för en naturlig rörlighet. Utskottet är med

hänvisning till det nu anförda inte berett ställa sig bakom

förslaget i motion Bo202 (s) om att med stöd av statliga medel

inrätta en fond för lediga lägenheter m.m. Det bör dock

framhållas att det naturligtvis är möjligt för berörda

bostadsföretag m.fl. att på eget initiativ skapa ett system för

en lägenhetsreserv.

I motion Bo411 (m) föreslås att regeringen tar initiativ till

vissa ändringar i stadgarna för Stiftelsen Bostadskooperationens

garantifond. Motionären ifrågasätter om vissa delar av dessa

stadgar är lämpligt utformade.

Riksdagen beslutade hösten 1992 att avskaffa den

särlagstiftning som sedan början av 1970-talet gällt för

Stiftelsen Bostadskooperationens garantifond (prop.

1992/93:122, SkU16). Stiftelsen kommer således i fortsättningen

att omfattas av samma lagar som gäller för andra liknande

institutioner. Det kan därmed inte anses vara riksdagens uppgift

att bedöma lämpligheten i de aktuella stadgarna. Motion Bo411

(m) avstyrks således i den mån den inte kan anses tillgodosedd

med hänvisning till det nu nämnda riksdagsbeslutet.

Anslag

Från anslaget till räntebidrag utbetalas såväl räntebidrag för

ny- och ombyggnad av bostäder enligt äldre regler som de nya

räntesubventioner som tillämpas fr.o.m. ingången av år 1993.

Vidare betalas från anslaget räntebidrag för vissa underhålls-

och förbättringsåtgärder i hyres- och bostadsrättshus

(RBF-stöd). Dessutom belastas anslaget med vad som återstår i

fråga om statliga bidragsåtaganden enligt en rad äldre

stödsystem som är under avveckling.

I budgetpropositionen begärs att till räntebidrag m.m. skall

anvisas ett förslagsanslag på 31180000000 kr för

budgetåret 1993/94. Av denna summa avser 30,4 miljarder kronor

räntebidrag för ny- och ombyggnad, 675 miljoner kronor RBF-stöd

och resterande belopp övriga stödformer.

Med hänvisning till ett förslag i samma motion om satsningar

på ROT-verksamhet inom bl.a. bostadssektorn föreslås i

Vänsterpartiets partimotion Fi212 yrkande 7 att till räntebidrag

m.m. skall anslås 1,5 miljarder kronor utöver regeringens

förslag.

På förslag av bostadsutskottet i betänkandet 1992/93:BoU10 har

riksdagen beslutat att bidragsgivningen till s.k. RBF-åtgärder

skall fortgå enligt de regler som hittills gällt. Riksdagens

beslut i denna del innebär att anslaget till räntebidrag kan

beräknas komma att belastas med ytterligare 135 miljoner kronor

under budgetåret 1993/94. Till räntebidrag bör sålunda anvisas

ett i förhållande till regeringens förslag förhöjt anslag på

totalt 31315 miljoner kronor. Förslaget i Vänsterpartiets

partimotion Fi212 (v) yrkande 7 avstyrks.

Vad i budgetpropositionen föreslagits beträffande anslag i

övrigt, dvs. anslag till investeringsbidrag, tilläggslån

samt vissa lån till bostadsbyggande, tillstyrks av utskottet.

Hemställan

Utskottet hemställer

1.beträffande de bostadspolitiska målen

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Bo227, 1992/93:Bo235

yrkandena 3, 5 och 7, 1992/93:Bo238 yrkande1 samt

1992/93:Bo245,

res.1 (s)

2.beträffande förutsättningar för ett bra boende

att riksdagen avslår motion 1992/93:Bo244,

3.beträffande regeringens bostadspolitiska arbete

att riksdagen avslår motion 1992/93:Bo233,

4.beträffande mål för bostadsproduktionen

att riksdagen avslår motion 1992/93:Bo239 yrkande 2,

men. (v) - delvis

5.beträffande de allmännyttiga bostadsföretagen

att riksdagen avslår motion 1992/93:Bo223,

res. 2 (s)

6.beträffande bostäder för studenter och ungdomar

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Bo250 och

1992/93:A477 yrkande 3,

res. 3 (s)

7.beträffande bostäder för utvecklingsstörda

att riksdagen avslår motion 1992/93:Bo232,

res. 4 (s)

8.beträffande flexibla regler för stödet till

äldreboendet

att riksdagen avslår motion 1992/93:Bo238 yrkande 13,

res. 5 (s)

9.beträffande information om stödet till ny- och ombyggnad

av ålderdomshem

att riksdagen avslår motion 1992/93:Bo204,

10.beträffande bostadsplanering

att riksdagen avslår motion 1992/93:Bo251,

res. 6 (s)

11.beträffande ekologiskt byggande

att riksdagen avslår motion 1992/93:Bo213 yrkandena 1, 2, 4

och 6,

men. (v) - delvis

12.beträffande Ekokommunprojektet

att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo707 yrkande 4,

men. (v) - delvis

13.beträffande en utredning om bostadsfinansieringens

utformning

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Bo215, 1992/93:Bo238

yrkande 3 och 1992/93:Bo239 yrkande 3,

res. 7 (s)

14.beträffande förändringar i finansieringssystemet

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Bo226 samt

1992/93:Bo235 yrkande 1, 2 och 4,

res. 8 (s)

15.beträffande reduktionen av bostadssubventionerna år

1994

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Bo238 yrkande 2 och

1992/93:Bo239 yrkande 1,

res. 9 (s)

16.beträffande analyser m.m.

att riksdagen avslår motion 1992/93:Bo241,

17.beträffande en utredning av fastighetskrisen

att riksdagen avslår motion 1992/93:Bo248,

res. 10 (nyd)

18.beträffande ett särskilt stöd till vissa

bostadsrättsföreningar

att riksdagen avslår motion 1992/93:Sk369 yrkande 2,

19.beträffande kreditgarantigivningen

att riksdagen avslår motion 1992/93:Bo211 i motsvarande del,

20.beträffande subventionsräntan

att riksdagen avslår motion 1992/93:Bo225,

21.beträffande markvillkoret och den kommunala

förmedlingsrätten

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Bo238 yrkande 17 och

1992/93:Bo239 yrkande 6,

res. 11 (s)

22.beträffande stöd till flerbarnsfamiljer för förvärv av

egnahem

att riksdagen avslår motion 1992/93:Bo205,

men. (v) - delvis

23.beträffande en fond för lediga lägenheter m.m.

att riksdagen avslår motion 1992/93:Bo202,

24.beträffande Stiftelsen Bostadskooperationens

garantifond

att riksdagen avslår motion 1992/93:Bo411,

25.beträffande anslaget till räntebidrag

att riksdagen med anledning av proposition 1992/93:100 bilaga

8 och med avslag på motion 1992/93:Fi212 yrkande 7 till

Räntebidrag m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett

förslagsanslag på 31315000000 kr,

26.beträffande anslag i övrigt

att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 bilaga 8

för budgetåret 1993/94 anvisar till

a)Investeringsbidrag för bostadsbyggande ett

förslagsanslag på 3100000000 kr,

b)Tilläggslån för vissa reparations- och

ombyggnadsåtgärder i hyres- och bostadsrättshus ett

förslagsanslag på 175000000 kr,

c)Vissa lån till bostadsbyggande ett förslagsanslag på

1000000 kr.

Stockholm den 25 mars 1993

På bostadsutskottets vägnar

Agne Hansson

I beslutet har deltagit: Agne Hansson (c), Oskar Lindkvist

(s), Knut Billing (m), Bertil Danielsson (m), Magnus Persson

(s), Erling Bager (fp), Lennart Nilsson (s), Sören Lekberg (s),

Rune Evensson (s), Ulf Björklund (kds), Dan Eriksson i Stockholm

(nyd), Britta Sundin (s), Birger Andersson (c), Marianne

Carlström (s) och Inga Berggren (m).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Eva Zetterberg (v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservationer

1. De bostadspolitiska målen (mom. 1)

Oskar Lindkvist, Magnus Persson, Lennart Nilsson, Sören

Lekberg, Rune Evensson, Britta Sundin och Marianne Carlström

(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar

med "Vad gäller" och på s. 7 slutar med "Bo245 (s)" bort ha

följande lydelse:

De aktuella motionerna (s) om vikten av en social

bostadspolitik föranleder utskottet att göra följande

överväganden.

Sedan regeringsskiftet hösten 1991 har en rad beslut fattats

som påverkat inriktningen och utformningen av bostadspolitiken.

I utredningar och uttalanden från olika företrädare för

regeringspartierna har ytterligare förändringar på i princip

alla områden med betydelse för en socialt inriktad

bostadspolitik aviserats. Det gäller ändringar inom

hyreslagstiftningen, plan- och byggreglerna,

bostadsbyggnadssubventionerna osv. I nästan samtliga fall

innebär de genomförda eller planerade åtgärderna förändringar

som leder bort från de mål som sedan 1940-talet väglett den

svenska bostadspolitiken. Det finns därför med rätta anledning

att, som i de aktuella motionerna, ifrågasätta den nuvarande

regeringens bostadspolitiska ambitioner.

Den socialt inriktade bostadspolitik som successivt vuxit fram

under flera årtionden bygger på att stat och kommun tar ett

betydande ansvar för att målet om att alla skall ha rätt till en

god bostad till rimlig kostnad skall kunna uppfyllas. Den

nuvarande regeringspolitiken tycks i stället vara inriktad på

att stat och kommun skall dra sig tillbaka och låta

marknadskrafterna helt ta över. Marknadskrafterna skall tillåtas

bestämma vad som skall byggas, vem som skall få tillgång till

bostäderna och vad det skall kosta att bo. Enligt utskottets

mening måste denna utveckling brytas och de bostadspolitiska

målen åter få bilda utgångspunkt för de förändringar i

regelsystem m.m. som kan behöva genomföras.

Bostaden är, som framhålls i de aktuella motionerna, en

grundläggande social rättighet som kan likställas med rätten

till arbete, utbildning och sjukvård. Denna insikt har lett till

att vi i vårt land i dag har ett modernt bostadsbestånd av hög

kvalitet och att boendskostnaderna till viss del jämnas ut genom

generella bostadssubventioner och bostadsbidrag. I förhållande

till många andra länder är boendestandarden relativt jämt

fördelad. Bostadsslum i egentlig bemärkelse saknas helt. Detta

förhållande kan givetvis inte tas som intäkt för att den sociala

bostadspolitiken nu kan avskaffas. Tvärtom är det i dag lika

nödvändigt som tidigare att med kraft försvara vad som uppnåtts

genom flera decenniers bostadspolitiskt arbete.

Vad utskottet ovan anfört med anledning av motionerna Bo227

(s), Bo235 (s) yrkandena 3, 5 och 7, Bo238 (s) yrkande 1 samt

Bo245 (s) bör riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna.

dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

1.beträffande de bostadspolitiska målen

att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Bo227,

1992/93:Bo235 yrkandena 3, 5 och 7, 1992/93:Bo238 yrkande 1 samt

1992/93:Bo245 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

2. De allmännyttiga bostadsföretagen (mom. 5)

Oskar Lindkvist, Magnus Persson, Lennart Nilsson, Sören

Lekberg, Rune Evensson, Britta Sundin och Marianne Carlström

(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar

med "Utskottet instämmer" och på s. 9 slutar med "avstyrks

således" bort ha följande lydelse:

Som beskrivs i motion Bo223 (s) har de allmännyttiga

bostadsföretagen en central roll på den svenska

bostadsmarknaden. Dessa företag ger kommunerna en möjlighet att

bidra till förverkligandet av en social bostadspolitik. Genom

sin i internationell jämförelse unika uppbyggnad har de

allmännyttiga bostadsföretagen också haft en avgörande betydelse

för att den segregerade bostadsmarknad som är vanlig i andra

länder i huvudsak kunnat undvikas i Sverige.

Mot denna bakgrund är den nuvarande regeringens strävanden att

lämna fritt spelrum för marknadskrafterna oroande. Genom olika

bostadspolitiska beslut ifrågasätts allmännyttans roll. I en

förlängning riskerar denna politik att leda till samma

utveckling som i Storbritannien och vissa andra länder där

borgerliga regeringar experimenterat på det bostadspolitiska

området. Utskottet anser att motsvarande experiment inte bör få

genomföras i Sverige.

Bostadsutskottet delar motionärernas uppfattning att i stället

olika vägar bör prövas för att stärka de allmännyttiga

bostadsföretagen. En sådan åtgärd kan vara att utveckla ett

bosparsystem för alla hyresrättsinnehavare. Regeringen bör ges i

uppdrag att återkomma till riksdagen med förslag på detta område

och i andra frågor som kan leda till en utveckling av

allmännyttans roll på den svenska bostadsmarknaden.

Vad utskottet med anledning av motion Bo223 (s) anfört bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att moment 5 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

5.beträffande de allmännyttiga bostadsföretagen

att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Bo223 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Bostäder för studenter och ungdomar (mom. 6)

Oskar Lindkvist, Magnus Persson, Lennart Nilsson, Sören

Lekberg, Rune Evensson, Britta Sundin och Marianne Carlström

(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar

med "Vad gäller" och slutar med "yrkande 3" bort ha följande

lydelse:

Utskottet delar den oro för ungdomars och studenters

bostadssituation som de aktuella motionerna ger uttryck för. När

förhållandena på bostadsmarknaden hårdnar är det först de svaga

grupperna som drabbas. På bostadsområdet utgör onekligen

ungdomarna en svag grupp som på olika sätt kan behöva stöd för

att kunna skaffa sin första egna bostad. Under den förra

socialdemokratiska regeringsperioden vidtogs också flera

åtgärder i syfte att underlätta för ungdomar att etablera sig på

bostadsmarknaden. En av de första åtgärderna från den borgerliga

regeringens sida efter regeringsskiftet var att avskaffa detta

stöd för ungdomars boende.

Grunden för en fungerande bostadsmarknad för såväl ungdomar

och studenter som övriga grupper är givetvis de generella

bostadspolitiska åtgärder som utskottet diskuterar i andra delar

av detta betänkande. Utskottet anser dock att staten måste

uppmärksamma och ta ansvar för de särskilda problem som kan

uppstå för bl.a. ungdomar och studenter. Ansvaret för

bostadsförsörjningen på lokal nivå ligger emellertid på

kommunerna. Positiva insatser för ungdomars boende har under de

senaste åren också gjorts i många kommuner. Sådana kommunala

initiativ bör enligt utskottets mening på olika sätt stödjas.

Vad utskottet ovan med anledning av motionerna Bo250 (s) och

A477 (s) yrkande 3 anfört om ungdomars och studenters boende bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att moment 6 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

6.beträffande bostäder för studenter och ungdomar

att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Bo250 och

1992/93:A477 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

4. Bostäder för utvecklingsstörda (mom. 7)

Oskar Lindkvist, Magnus Persson, Lennart Nilsson, Sören

Lekberg, Rune Evensson, Britta Sundin och Marianne Carlström

(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10

börjar med "Bostadsutskottet delar" och slutar med "vara

erforderligt" bort ha följande lydelse:

De utvecklingsstörda var länge en förbisedd grupp på den

svenska bostadsmarknaden. Rätten till ett självständigt boende

även för utvecklingsstörda har först under det senaste årtiondet

kommit att betraktas som självklar. Som framhålls i motion Bo232

(s) utgjorde 1985 års beslut om boendeförhållandena för äldre,

handikappade och långvarigt sjuka ett mycket viktigt steg för

att slå fast denna rättighet.

Liksom motionärerna anser utskottet att flera oroande tecken

nu finns på att den positiva utvecklingen på det aktuella

området nu är på väg att förbytas i sin motsats. Inom regeringen

diskuteras åtgärder som riskerar att ta bort samhällets

styrinstrument vad gäller bostädernas utformning. I ett

ansträngt ekonomiskt läge riskerar sådana signaler om sänkt

ambitionsnivå att få genomslag i kommunernas planering för de

mest utsatta gruppernas boende.

Mot den redovisade bakgrunden och med anledning av motion

Bo232 (s) anser utskottet att riksdagen som sin mening bör ge

regeringen till känna att intentionerna i 1985 års beslut om att

förbättra boendeförhållandena för äldre, handikappade och

långvarigt sjuka måste fullföljas.

dels att moment 7 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

7.beträffande bostäder för utvecklingsstörda

att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Bo232 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. Flexibla regler för stödet till äldreboendet (mom. 8)

Oskar Lindkvist, Magnus Persson, Lennart Nilsson, Sören

Lekberg, Rune Evensson, Britta Sundin och Marianne Carlström

(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10

börjar med "Utskottet kan" och slutar med "yrkande 13" bort ha

följande lydelse:

Bostadsutskottet instämmer med vad i motion Bo238 (s) anförts

om behovet av att kommunerna intensifierar arbetet med att ta

fram program för äldreboendet. Äldre och handikappade bör ges

möjlighet att bo kvar i sin invanda bostad eller sitt

bostadsområde. Samtidigt behövs dock en satsning på särskilda

äldrebostäder. Kommunerna bör därför upprätta program för en

utbyggnad av servicebostäder, ålderdomshem och gruppbostäder.

Vad gäller de regler som tillämpas för stöd till bl.a. ny- och

ombyggnad av gruppbostäder för äldre bör dessa ge möjlighet till

flexibla lösningar. Det bör i huvudsak ankomma på resp. kommun

att utifrån lokala förutsättningar och vissa angivna

funktionskrav fatta beslut. Samtidigt måste en återgång till

tidigare institutionsboende undvikas. Vissa minimikrav måste

gälla för att statligt stöd skall kunna utgå. Av det skälet

anser utskottet att minimikravet på minst kokskåp i alla typer

av gruppbostäder bör återinföras.

Vad utskottet ovan anfört med anledning av motion Bo238 (s)

yrkande 13 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna.

dels att moment 8 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

8.beträffande flexibla regler för stödet till

äldreboendet

att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Bo238 yrkande 13

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

6. Bostadsplanering (mom. 10)

Oskar Lindkvist, Magnus Persson, Lennart Nilsson, Sören

Lekberg, Rune Evensson, Britta Sundin och Marianne Carlström

(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11

börjar med "Som motionärerna" och slutar med "Bo251 (s)" bort ha

följande lydelse:

Utskottet har ovan tagit ställning till motioner där kritik

riktas mot regeringen för att man lämnat den sociala inriktning

av bostadspolitiken som tidigare varit en självklar

utgångspunkt. I den nu aktuella motionen framförs farhågor för

att även den kommunala bostadsförsörjningsplaneringen riskerar

att förlora sin ställning. Också enligt utskottets uppfattning

finns en viss grund för oro på det aktuella området. Det bör

därför understrykas att initiativ kan behöva tas i olika

sammanhang för att hävda den kommunala

bostadsförsörjningsplaneringens roll. Det är därvid angeläget

att frågor om tillgänglighet och sociala förhållanden särskilt

beaktas. Vidare måste utvecklingen mot en ökad delaktighet i

planeringsprocessen från kommuninvånarnas sida ges ett aktivt

stöd. Vad utskottet nu anfört med anledning av motion Bo251 (s)

bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att moment 10 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

10.beträffande bostadsplanering

att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Bo251 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

7.En utredning om bostadsfinansieringens utformning (mom.

13)

Oskar Lindkvist, Magnus Persson, Lennart Nilsson, Sören

Lekberg, Rune Evensson, Britta Sundin och Marianne Carlström

(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14

börjar med "Som framgår" och slutar med "framtida

bostadsfinansieringen" bort ha följande lydelse:

Även om det kan hävdas att det finns en betydande

samstämmighet om målen för samhällets bostadspolitiska insatser

finns det stora och avgörande skillnader i hur denna målsättning

skall förverkligas. Som framhålls i motion Bo238 (s) har inte

heller de åtgärder som regeringen hittills vidtagit givit de

förutsatta effekterna på bostadsmarknaden. Inte minst gäller

detta den omläggning av finansieringssystemet som skett den 1

januari 1993. Regeringens antagande att omläggningen skulle

resultera i sänkta räntor och lägre boendekostnader har sålunda

inte infriats.

Bostadsinvesteringar är jämfört med de flesta andra

investeringar utomordentligt långsiktiga. Redan planerings- och

projekteringstiderna är långa och till detta kommer en

flerdubbelt längre bruksperiod. Våra bostäder tar dessutom stora

ekonomiska resurser i anspråk. Det är därför viktigt att

grundläggande förutsättningar för bostadsbyggandet, som

finansieringsvillkoren, ligger fast över långa perioder. Endast

då skapas förutsättningar för den långsiktighet och

planmässighet som leder till att resurserna utnyttjas effektivt.

För att målet om ett över tiden stabilt finansieringssystem

skall uppnås fordras bl.a. att det har en bred parlamentarisk

förankring -- detta bl.a. för att systemet inte onödigtvis skall

ändras som ett resultat av politiska och ekonomiska

förändringar. Ett på detta sätt brett förankrat

finansieringssystem innebär att boende, kommuner, byggare och

fastighetsägare ges trygghet och långsiktighet i sin planering.

Det finansieringssystem som trädde i kraft vid årsskiftet

skall enligt beslutet utvärderas efter år 1995. Enligt

utskottets mening står det dock redan nu klart att systemet har

sådana effekter att en utvärdering inte kan anstå. Enligt

utskottets mening bör sålunda en utvärdering komma till stånd

omedelbart genom att en parlamentarisk utredning tillsätts. I

utredningen bör samtliga riksdagspartier ingå. Utredningen bör

få till uppgift att lämna förslag till ett nytt, brett förankrat

bostadsfinansieringssystem. Systemet bör bl.a. göra det möjligt

för samhället att också i framtiden ta det övergripande ansvar

som är nödvändigt för att det skall finnas goda bostäder åt

alla, även de med begränsade ekonomiska möjligheter.

Vad utskottet nu med anledning av motionerna Bo215 (s), Bo238

(s) yrkande 3 samt Bo239 (v) yrkande 3 anfört avseende en

parlamentarisk utredning om den framtida bostadsfinansieringen

bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att moment 13 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

13.beträffande en utredning om bostadsfinansieringens

utformning

att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Bo215,

1992/93:Bo238 yrkande 3 och 1992/93:Bo239 yrkande 3 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

8.Förändringar i finansieringssystemet (mom. 14)

Oskar Lindkvist, Magnus Persson, Lennart Nilsson, Sören

Lekberg, Rune Evensson, Britta Sundin och Marianne Carlström

(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15

börjar med "Till grund" och slutar med "av utskottet" bort ha

följande lydelse:

Behovet av förändringar i bostadsfinansieringssystemet är

enligt utskottets mening ovedersägligt. Samtidigt är det

naturligtvis angeläget att genomförandet av dessa förändringar

blir sådant att väsentliga värden inte riskeras i samband med

omstruktureringen. I den ekonomiska situation som nu råder har

omläggningen av bostadsfinansieringen medfört ökade

boendekostnader. Till detta kommer att det har ställts krav på

extra upptrappningar av den garanterade räntan -- något som om

det genomfördes ytterligare skulle förvärra situationen för

många boende.

En utgångspunkt för förändringarna i finansieringssystemet bör

vara att samhället även i fortsättningen tar det övergripande

ansvaret för bostadsförsörjningen. Samhällets bostadsstöd bör

därför utgå i form av ett generellt stöd. Detta stöd måste i sin

tur utformas så att det ger boendekostnader på en socialt

acceptabel nivå och dessutom bidrar till en jämn

bostadsproduktion. För att motverka en förändring mot ett mera

individuellt inriktat bostadsstöd bör sålunda

bostadssubventionerna till nyproduktionen kvarstå. En utveckling

mot ett mera individuellt inriktat stöd kan sålunda inte

accepteras.

Med hänvisning till det nu anförda bör sålunda förändringarna

i subventionssystemet för bostäder justeras så att likvärdiga

förutsättningar skapas för bostäder av olika ålder och med olika

upplåtelseformer. Dessutom bör nedtrappningen av

bostadssubventionerna göras i en sådan takt att oönskade sociala

effekter inte uppstår.

Vad utskottet nu med anslutning till motionerna Bo226 (s) samt

Bo235 (s) yrkandena 1, 2 och 4 anfört om behovet av förändringar

i finansieringssystemet bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att moment 14 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

14.beträffande förändringar i finansieringssystemet

att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Bo226 samt

1992/93:Bo235 yrkandena 1, 2 och 4 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

9.Reduktionen av bostadssubventionerna år 1994 (mom. 15)

Oskar Lindkvist, Magnus Persson, Lennart Nilsson, Sören

Lekberg, Rune Evensson, Britta Sundin och Marianne Carlström

(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16

börjar med "Den av" och slutar med "av utskottet" bort ha

följande lydelse:

Enligt utskottets mening skall eventuella framtida

nedskärningar i bostadssubventionerna spridas jämnt över hela

beståndet och även över alla typer av upplåtelseformer. Det

innebär bl.a. att den beslutade besparingen år 1994 skall

fördelas på hela beståndet bostäder och på alla

upplåtelseformer. En sådan fördelning är enligt utskottets

mening nödvändig av såväl boendekostnadsskäl som rättviseskäl.

En besparing enbart genom minskade räntebidrag skulle innebära

att drygt en femtedel av de boende får bära de ökade

boendekostnaderna -- något som naturligtvis inte kan accepteras.

En fördelning av de ökade boendekostnaderna på hela

bostadsbeståndet får dessutom anses vara nödvändig för att

undvika fortsatta påfrestningar på fastighetsmarknaden.

Vad utskottet nu med anslutning till motionerna Bo238 (s)

yrkande 2 och Bo239 (v) yrkande 1 anfört om att besparingar inom

bostadssektorn skall fördelas på hela bostadsbeståndet och på

alla typer av upplåtelseformer bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att moment 15 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

15.beträffande reduktionen av bostadssubventionerna år

1994

att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Bo238

yrkande 2 och 1992/93:Bo239 yrkande 1 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

10.En utredning av fastighetskrisen (mom. 17)

Dan Eriksson i Stockholm (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16

börjar med "De svårigheter" och på s. 17 slutar med "Motionen

avstyrks" bort ha följande lydelse:

Det finns många tecken på att den fastighetsskris som vi nu

upplever långt ifrån är över. Krisen har hittills i hög grad

drabbat andra fastigheter än bostadsfastigheter. I takt med att

krisen fortskrider kommer dock bostadsfastigheterna att beröras

i ökande grad. I vissa allmännyttiga bostadsföretag är den

ekonomiska situationen nu sådan att de riskerar att komma på

obestånd. Om så blir fallet skulle instabiliteten på marknaden

öka och ge ytterligare minskat förtroende på kapital- och

penningmarknaden. För att motverka denna utveckling måste

omedelbara åtgärder vidtas.

Enligt utskottets mening måste regeringen därför snarast och

med hjälp av kvalificerade, utomstående bedömare utreda hur

fastighetsmarknaden kan stabiliseras. I uppdraget bör även ingå

att bedöma konsekvenserna av den besparing på räntebidragen med

3 miljarder kronor som regeringen och Socialdemokraterna fattat

principbeslut om. Resultatet av dessa överväganden bör

självklart presenteras innan regeringen förelägger riksdagen ett

förslag i frågan.

dels att moment 17 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

17.beträffande en utredning av fastighetskrisen

att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Bo248 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

11.Markvillkoret och den kommunala förmedlingsrätten (mom.

21)

Oskar Lindkvist, Magnus Persson, Lennart Nilsson, Sören

Lekberg, Rune Evensson, Britta Sundin och Marianne Carlström

(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 19

börjar med "Det bör" och slutar med "avstyrks sålunda" bort ha

följande lydelse:

Avgörande för en framgångsrik bostadspolitik är att den är väl

förankrad där den skall förverkligas, dvs. i kommunerna. Det

betyder att kommunerna även i framtiden måste få ett avgörande

inflytande över stadsplaneringen och fördelningen av bostäder.

Enligt utskottets mening bör kommunerna ges detta inflytande

bl.a. genom att markvillkoret och den kommunala

bostadsanvisningsrätten återinförs som förutsättning för

statligt stöd till bostadsfinansieringen. Dessa villkor utgör

viktiga medel för kommunerna när det gäller att bedriva den

bostadspolitik som svarar mot kommunernas önskemål.

Vad utskottet nu med anledning av motionerna Bo238 (s) yrkande

17 och Bo239 (v) yrkande 6 anfört om markvillkoret och den

kommunala bostadsanvisningsrätten som villkor för statligt stöd

till bostadsfinansieringen bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att moment 21 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

21.beträffande markvillkoret och den kommunala

förmedlingsrätten

att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Bo238

yrkande 17 och 1992/93:Bo239 yrkande 6 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

Särskilt yttrande

Oskar Lindkvist, Magnus Persson, Lennart Nilsson, Sören

Lekberg, Rune Evensson, Britta Sundin och Marianne Carlström

(alla s) anför:

Regeringens bostadspolitiska arbete

I betänkandet behandlas motion Bo233 (s) med yrkande om att

riksdagen skall göra ett tillkännagivande om att ett

bostadsdepartement bör inrättas. Bostadsutskottet avstyrker

motionsförslaget med motiveringen att det av regeringsformen

följer att regeringen självständigt har att avgöra vilka

departement som skall inrättas. Utskottets ställningstagande i

denna fråga är givetvis formellt helt riktigt och vi har därför

inte reserverat oss till förmån för motionen. Detta kan dock

inte avhålla oss från att vara starkt kritiska till den brist på

intresse för bostadspolitiska frågor som den nuvarande

regeringen visar samt till den minst sagt splittrade

behandlingsordning som tillämpas för detta centrala

samhällsområde.

Efter regeringsskiftet har de bostadspolitiska frågorna

fördelats ut över sex departementsområden. Under lång tid rådde

det dessutom oklarhet om vilket departement som ansvarade för

vissa frågor. Bristen på en samlad bostadspolitisk ledning har

fått till följd att olika förslag från regeringen inte

samordnas. Det saknas ett statsråd och ett departement som

känner ansvar för den samlade bostadspolitikens utformning.

Detta är särskilt anmärkningsvärt i dagens läge med

efterkrigstidens kanske allvarligaste situation på bygg- och

bostadsmarknaden. Byggarbetslösheten ökar starkt,

boendekostnaderna riskerar att stiga till nivåer som är orimliga

för en vanlig löntagare och stora problem finns inom

bostadslångivningen. Allt detta tillåts fortgå utan att någon

instans inom regeringen tar ett samlat ansvar. Även om många av

problemen inom bostadssektorn har sin grund i den rådande

lågkonjunkturen har bristen på politiskt ansvar sannolikt

bidragit till att problemen förvärrats.

En rad exempel kan lämnas på följderna av att en

bostadspolitisk ledning saknas inom regeringen. Ett av de

senaste exemplen var när regeringen underlät att lägga fram

förslag om ett ROT-program i budgetpropositionen trots att

riksdagen genom ett beslut hösten 1992 hade beställt sådana

åtgärder. Detta fick till följd att man inom riksdagen på kort

tid tvingades utarbeta ett ROT-program. Ett annat aktuellt

exempel är den brist på samordning som tycks föreligga mellan

nyligen presenterade förslag om ett nytt bostadsbidragssystem

och väntade förslag på bostadsfinansieringsområdet.

Även om vi har föga hopp om att tillsättandet av en

bostadsminister i den moderatledda regeringen skulle medföra

någon påtaglig förbättring av innehållet i regeringspolitiken

skulle vi välkomna en sådan åtgärd. Bostadssektorns olika

företrädare skulle åtminstone få en motpart att diskutera

problemen inom sektorn med. Förutsättningarna för breda

lösningar inom bostadpolitiken skulle också bli bättre.

Mål för bostadsproduktionen

Det står helt klart att vi riskerar att få en

bostadsproduktion på en nivå långt under det verkliga behovet

under de närmaste åren. Förutom de negativa effekter som detta

får på bostadsmarknaden riskerar vi att få en utslagning inom

byggbranschen som för lång tid framåt försvårar att en nödvändig

bostadsproduktion kommer till stånd. Vi förespråkar därför en

långsiktig strategi och ansvarstagande också från statens sida

för att en erforderlig byggkapacitet behålls och att

nyproduktionen ligger på en rimlig nivå.

Vi har genom reservationer i andra delar av detta betänkande

klargjort vår inställning till den förda bostadspolitiken. Där

har vi understrukit behovet av en kursomläggning vad gäller

bostadspolitiken i stort och föreslagit olika åtgärder i syfte

att förbättra villkoren för bostadsbyggandet. Vi återkommer i

ett senare sammanhang med närmare preciseringar av hur ett

socialt bostadsprogram för återstoden av 1990-talet kan

utformas.

Ett särskilt stöd till vissa bostadsrättsföreningar

Kostnaderna i boendet har under de senaste åren ökat kraftigt.

Inte minst gäller detta de senare årgångarna av bostäder. Det

betyder att alla berörda parter nu måste medverka till att hålla

tillbaka kostnadsutvecklingen i bostadsbeståndet i allmänhet och

i de nyaste bostäderna i synnerhet. Sålunda bör de 3 miljarder

kronor som avses läggas ut på bostadsmarknaden år 1994 inte

omfatta de senaste årens bostäder. Förutom stat och kommun har

också banker och kreditinstitut ett stort ansvar i detta

sammanhang. Deras agerande får inte bli sådant att svårigheterna

accentueras. Det innebär bl.a. att kreditgivarna måste ta hänsyn

till kostnadsutvecklingen på bostadsmarknaden. I de fall

ekonomiska svårigheter uppstår i t.ex. en bostadsrättsförening

bör lösningen bestå i ekonomisk rådgivning, omläggning av lån

och betalningsplaner eller andra liknande åtgärder. Även direkt

skuldsanering av det slag som är aktuellt för särskilt utsatta

privatpersoner bör kunna förekomma. Ett ansvarsfullt agerande

från banker och kreditinstitut kan i hög grad bidra till att

minska de uppkomna svårigheterna. Det är viktigt att bördorna

för de boende fördelas så rättvist som möjligt.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,

eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i

utskottet.

Eva Zetterberg (v) anför:

Jag ansluter mig till följande reservationer (s):

1.De bostadspolitiska målen (mom. 1)

2.De allmännyttiga bostadsföretagen (mom. 5)

3.Bostäder för studenter och ungdomar (mom. 6)

6.Bostadsplanering (mom. 10)

7.En utredning om bostadsfinansieringens utformning (mom.

13) 8.Förändringar i finansieringssystemet (mom. 14)

9.Reduktionen av bostadssubventionerna år 1994 (mom. 15)

11.Markvillkoret och den kommunala förmedlingsrätten

(mom.21)

Jag delar även vad som anförts i det särskilda yttrande som

avgivits av de socialdemokratiska ledamöterna avseende

regeringens bostadspolitiska arbete.

Jag vill dessutom anföra följande vad gäller:

Mål för bostadsproduktionen (mom. 4)

Utskottet instämmer helt med vad som i motion Bo239 (v) anförs

om vikten av att bibehålla en tillräcklig

bostadsbyggnadskapacitet. Detta är inte minst viktigt i den

rådande lågkonjunkturen med en omfattande byggarbetslöshet.

Omkring 30000 lägenheter per år behöver byggas under de

närmaste åren. Det bör ankomma på regeringen att utforma de

närmare förslagen om hur en bostadsproduktion på en rimlig nivå

skall kunna upprätthållas. Vad utskottet med anledning av motion

Bo239 (v) yrkande 2 anfört i denna fråga bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

Ekologiskt byggande (mom. 11)

Bostadsutskottet ställer sig bakom de i motion Bo213 (v)

framlagda förslagen om vissa uppdrag till Boverket avseende

ekologiskt byggande och boende.

Det är nödvändigt att de ekologiska principerna tillämpas i

alla led i byggnadsprocessen och att förutsättningar skapas för

ett ekologiskt boende. För att detta skall bli möjligt måste

flera lagar och bestämmelser ändras. Det ekologiska synsättet

måste bilda utgångspunkt för i princip all verksamhet som styr

samhällsutvecklingen. För att stödja ett sådant förändrat

synsätt krävs ökad kunskap på ett flertal områden och en plan

för att successivt introducera ekologiskt utformade bestämmelser

i olika regelsystem. Den lista på uppdrag till Boverket som

presenteras i den aktuella motionen kan ses som ett första steg

i ett sådant arbete.

Vad utskottet ovan föreslagit bör riksdagen med anledning av

motionen Bo213 (v) yrkandena 1, 2, 4 och 6 ge regeringen till

känna.

Ekokommunprojektet (mom. 12)

Ekokommunprojektet är ett positivt inslag i arbetet för ett

ekonomiskt och ekologiskt uthålligt Sverige på alla nivåer. Ett

aktivt deltagande från kommunerna är mycket viktigt för att det

ekologiska synsättet snabbt skall få genomslag. På den kommunala

nivån finns också kunskapen om hur de lokala problemen bäst kan

lösas.

Som framhålls i partimotionen Jo707 från Vänsterpartiet bör

Ekokommunprojektets fortsatta verksamhet garanteras ett statligt

stöd. Under den närmaste treårsperioden bör sammanlagt

15miljoner kronor användas för detta ändamål. Bostadsutskottet

tillstyrker också yrkande 4 i den aktuella motionen om att det

till Ekokommunprojektet för budgetåret 1993/94 anvisas 5

miljoner kronor på ett nytt anslag i statsbudgeten.

Stöd till flerbarnsfamiljer för förvärv av egnahem (mom. 22)

Det stöd till flerbarnsfamiljer för förvärv av egnahem som

tidigare funnits fyllde enligt utskottets mening en viktig

funktion för de familjer som kunnat utnyttja det. Även om kritik

har kunnat riktas mot enskildheter i stödet måste det anses ha

fyllt sitt avsedda syfte. Genom stödet har sålunda ett stort

antal barnfamiljer givits möjlighet till ett bra boende.

Behovet av ett stöd till barnfamiljer för husköp har sedan

förvärvsstödet avskaffades inte minskat utan det är snarare

större än tidigare. Bankerna är i dag mycket restriktiva när

familjer med låga inkomster vill köpa hus. Särskilt utanför

storstadsregionerna står äldre hus tomma därför att barnfamiljer

på orten inte har råd att köpa dem. Bl.a. dessa förhållanden

motiverar enligt utskottets mening att ett förvärvsstöd

återinförs. Det bör därför uppdras åt regeringen att utreda

möjligheterna att återinföra ett reformerat system med

förvärvslån för barnfamiljer med låga inkomster.

Vad utskottet nu med anslutning till motion Bo205 (v) anfört

om ett stöd till flerbarnsfamlijer för förvärv av egnahem bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under mom.

4, 11, 12 och 22 borde ha hemställt:

4.beträffande mål för bostadsproduktionen

att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Bo239 yrkande 2

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

11.beträffande ekologiskt byggande

att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Bo213 yrkandena

1, 2, 4 och 6 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

12.beträffande Ekokommunprojektet

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Jo707 yrkande 4

till Ekokommunprojekt anvisar ett reservationsanslag på

5000000 kr för budgetåret 1993/94,

22.beträffande stöd till flerbarnsfamiljer för förvärv av

egnahem

att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Bo205 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,