Bet. 1992/93:BoU19

Bostadsutskottets betänkande

1992/93:BOU19

Minskad statlig reglering av kommunernas ansvar för

boendefrågor

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna m.m.

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Bilaga 1

1992/93

BoU19

Sammanfattning

I betänkandet behandlas de i proposition 1992/93:242 framlagda

förslagen till en minskad statlig reglering av kommunernas

ansvar för boendefrågor. Utskottet tillstyrker de till

propositionen fogade lagförslagen. I fråga om förslaget till lag

om upphävande av bostadsförsörjningslagen föreslår dock

utskottet ett tillägg som gör det möjligt för en kommun att

fullfölja vissa borgensåtaganden som enligt 1992 års regler

varit en förutsättning för att statlig kreditgaranti skall kunna

erhållas.

Med anledning av motionsyrkanden (s) och (c) gör utskottet ett

tillkännagivande om befrielse från stämpelskatt för kommunala

bostadsföretag vid övergång från stiftelse till aktiebolag.

Övriga motionsyrkanden avstyrks av utskottet.

Till betänkandet har fogats två reservationer (s).

Propositionen

Regeringen har i proposition 1992/93:242 föreslagit att

riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till

1. lag om upphävande av lagen (1947:523) om kommunala

åtgärder till bostadsförsörjningens främjande m.m.,

2. lag om upphävande av lagen (1987:1274) om kommunal

bostadsanvisningsrätt,

3. lag om kommunalt stöd till boendet,

4. lag om ändring i jordabalken,

5. lag om ändring i bostadsförvaltningslagen (1977:792),

6. lag om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och

hyresnämnder,

7. lag om ändring i lagen (1974:1082) om bostadsdomstol,

8. lag om ändring i bostadsrättslagen (1991:614).

Motionerna m.m.

I betänkandet behandlas

dels de med anledning av propositionen väckta motionerna

1992/93:Bo49 av Sten Söderberg (-) vari yrkas att riksdagen

avslår proposition 1992/93:242.

1992/93:Bo50 av Oskar Lindkvist m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens proposition 1992/93:242,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om kommunernas ansvar för en sammanhållen

bostadsförmedling,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om rätt för kommun att ta ut avgift för

förmedling av bostäder.

1992/93:Bo51 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen avslår proposition 1992/93:242,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur

segregeringen inom bostadssektorn skall minska.

1992/93:Bo52 av Ivar Franzén (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att regelverket bör vara neutralt i

förhållande till associationsformen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om vikten av att underlätta övergången från

stiftelse till aktiebolag,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om kommunens rätt att ge stöd såväl till av

kommunen grundade bostadsstiftelser som till ägda

bostadsaktiebolag,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om kommunernas rätt att ta ägaransvar för

sina bostadsföretag.

dels de under allmänna motionstiden 1993 väckta motionerna

1992/93:Bo414 av Eva Zetterberg (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om förnyelse och utveckling av de kommunala

bostadsförmedlingarna,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan

ändring i lagen om kommunal bostadsanvisningsrätt att

fastighetsägare måste godta de hyresgäster som anvisas,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om kommunernas möjligheter att få tillgång

till lediga lägenheter.

1992/93:So610 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

6. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i

bostadsanvisningslagen så att förtur ges vid skilsmässor.

dels den med anledning av proposition 1992/93:241 väckta

motionen

1992/93:Sk55 av Lars Hedfors m.fl. (s) vari yrkas

2.att riksdagen beslutar om en tillfällig befrielse under

1993 och 1994 från stämpelskatt på de bostadsfastigheter som

överlåts i samband med att stiftelseägda och allmännyttiga

bostadsföretag ombildas till kommunala bolag.

I ärendet har skrivelser inkommit från SABO och Locum.

Utskottet

Avslag på propositionen m.m.

Med en inriktning att avreglera bostadsmarknaden och att lägga

ansvaret för bostadsmarknaden och byggandet på olika

fastighetsägare är det enligt propositionen naturligt att pröva

vilka regler som behöver finnas för den kommunala verksamheten

på detta område. En rimlig utgångspunkt anges därvid vara att

det får förutsättas att en kommun självmant vidtar de åtgärder

som behövs för att kommuninnevånarna skall kunna få godtagbara

bostäder i kommunen. Enligt regeringsförslaget bör kommunernas

befogenheter och skyldigheter därför så långt möjligt styras av

kommunallagen och socialtjänstlagen. Särskild lagstiftning bör

tillgripas bara om staten har krav på att kommunerna vidtar

åtgärder som annars inte skulle komma till stånd eller om dessa

lagar inte ger kommunerna rätt att vidta nödvändiga åtgärder.

Med denna utgångspunkt föreslås i propositionen att huvuddelen

av de regler som finns i bostadsförsörjningslagen liksom

anvisningsrättslagen i sin helhet skall upphävas.

Det finns enligt motion Bo49 (-) en risk för att förslagen i

propositionen leder till förstärkt segregation och att

kommunerna får svårare att hjälpa de svaga grupperna på

bostadsmarknaden. Förslagen anges dessutom innebära risk för

godtycke från kommunernas sida. Enligt motionen bör därför

bostadsförsörjningslagen behållas. Med hänvisning härtill

hemställs att riksdagen skall avslå propositionen.

Avgörande för en framgångsrik bostadspolitik är enligt motion

Bo50 (s) att den är väl förankrad där den skall förverkligas,

dvs. i kommunerna. Målet om allas rätt till en god bostad

förutsätter enligt motionärerna aktiva insatser av kommunerna --

något som kräver styrinstrument. Bostadsförsörjningsplaner och

bostadsförmedling anges vara ett medel i detta arbete. Om målet,

allas rätt till en god bostad, skall kunna upprätthållas är det

enligt motionen viktigt att de bostäder som produceras kommer

alla till del. Detta sker enligt motionärernas mening bäst genom

samhällets medverkan, varför den kommunala

bostadsanvisningsrätten måste finnas kvar. Med hänvisning till

det anförda hemställs i motionens yrkande 1 om avslag på

propositionen.

Även i motion Bo51 (v) yrkande 1 hemställs om avslag på

regeringens förslag. Enligt motionärerna är

bostadsförsörjningslagen och anvisningsrättslagen ändamålsenliga

och nödvändiga för att klara de enskilda kommunernas ansvar för

bostadsmarknaden. Lagarna anges inte heller utgöra något hinder

för de kommuner som vill genomföra förenklingar m.m.

Bestämmelserna kan enligt motionen närmast ses som en markering

av ett samhälleligt ansvar och inte en befogenhet. Ett

genomförande av förslagen i propositionen kommer enligt

motionärerna att öka segregeringen mellan våra bostadsområden,

varför de bör avslås. Det bör i stället uppdras åt regeringen

att återkomma med förslag om hur segregeringen inom

bostadssektorn skall minska -- yrkande 2.

De svenska kommunerna har inte minst under efterkrigstiden

haft ett betydande ansvar för bostadsförsörjningen. Detta har

främst kommit till uttryck genom en omfattande statlig reglering

som mer eller mindre detaljerat har lagt fast kommunernas

skyldigheter och befogenheter på området. Det finns enligt

utskottets mening därför anledning att nu se över de

bestämmelser som i dag styr kommunernas agerande. Med en

inriktning att avreglera bostadsmarknaden och att lägga ansvaret

för bostadsmarknaden och byggandet på olika fastighetsägare är

det, som framhålls i propositionen, naturligt att pröva vilka

regler som behöver finnas för att kommunerna skall kunna ta sitt

ansvar i fråga om bostadsförsörjningen.

En utgångspunkt för den statliga regleringen av kommunernas

ansvar för boendefrågorna bör enligt utskottets mening vara att

kommunerna självmant vidtar de åtgärder som behövs för att

kommuninnevånarna skall kunna få godtagbara bostäder. Vid ett

sådant synsätt måste det anses naturligt att de regler som styr

verksamheten omprövas. I enlighet med vad som anförs i

propositionen bör kommunernas befogenheter och skyldigheter

sålunda i första hand styras av kommunallagen och

socialtjänstlagen. Särskild lagstiftning bör tillgripas bara om

staten har krav på att kommunerna skall vidta åtgärder som

annars inte skulle komma till stånd eller om kommunerna i annat

fall inte har rätt att vidta nödvändiga åtgärder. Det finns vid

ett sådant betraktelsesätt enligt utskottets mening goda skäl

att förenkla dagens regelsystem.

Mot bakgrund av det nu anförda bör enligt utskottets mening en

förutsättningslös prövning av den statliga regleringen av det

kommunala bostadsförsörjningsansvaret göras. Det är utskottets

uppfattning att denna prövning bör göras med utgångspunkt i de

förslag till avreglering som har lagts fram i den nu aktuella

propositionen. Förslagen i motionerna Bo49 (-), Bo50 (s) yrkande

1 och Bo51 (v) yrkande 1 om avslag på propositionen avstyrks

sålunda. Till frågan om den närmare utformningen av denna

reglering återkommer utskottet nedan.

Utskottet är inte heller berett att biträda förslaget i motion

Bo51 (v) yrkande 2 om att regeringen skall återkomma med förslag

om hur segregeringen inom bostadssektorn skall minska. Vad i

motionen anförts rör närmast frågan om den bostadspolitiska

målsättningen. Denna fråga behandlade utskottet och riksdagen så

sent som i april månad 1993 (bet. 1992/93:BoU11 s. 6--7).

Utskottet hänvisar till vad där anförts. Med avseende på det

ansvar som kommunerna har för bostadsförsörjningen får det

enligt utskottets mening för övrigt förutsättas att kommunerna

med utgångspunkt i de lokala förhållandena vidtar de åtgärder

som kan erfordras.

Reglerna om kommunala bostadsförsörjningsprogram och kommunal

bostadsförmedling m.m.

Med utgångspunkt i den ovan redovisade uppfattningen att

statliga regler för en verksamhet bör utfärdas bara om staten

har krav på att kommunen vidtar åtgärder som annars inte skulle

komma till stånd, förs i propositionen fram förslag om att

reglerna om kommunala bostadsförsörjningsprogram och kommunal

bostadsförmedling m.m. skall avvecklas. Enligt propositionen har

kommunerna redan genom sin skyldighet att upprätta översikts-

och detaljplaner som möjliggör bostadsbyggande ett statligt

reglerat ansvar för bostadsförsörjningen. I propositionen

understryks också att ett slopande av kravet på särskilda

kommunala bostadsförsörjningsprogram m.m. inte syftar till att

ändra den hävdvunna principen om kommunernas grundläggande

ansvar för boendefrågor.

Behovet av information om det planerade bostadsbyggandet utgör

enligt regeringens förslag inte ett tillräckligt skäl för att

upprätthålla en särskild generell ordning för den kommunala

bostadsförsörjningsplaneringen. Sådan information får enligt

förslaget vid behov tas fram på annat sätt. I sammanhanget

framhålls också att de framlagda förslagen inte hindrar att en

kommun även i fortsättningen upprättar särskilda

bostadsförsörjningsprogram. I fråga om kommunernas skyldighet

att förmedla statligt stöd för bostadsfinansieringen bestäms

detta enligt propositionen i praktiken genom bestämmelser för

respektive stödsystem.

Mot bakgrund av det anförda förordas att

bostadsförsörjningslagens regler om bostadsförsörjningsplanering

och bostadsförsörjningsprogram (3 §) samt om förmedling av lån

och bidrag m.m. (2 §) skall slopas. Enligt förslaget bör det

ankomma på varje kommun att själv bestämma i vilka former man

vill bedriva hithörande verksamhet. Statens krav på kommunerna

när det gäller planering m.m. av bostadsbyggandet bör enligt

propositionen inte gå utöver vad som följer av plan- och

bygglagen.

Även de nuvarande särreglerna om kommunal bostadsförmedling i

bostadsförsörjningslagen bör enligt regeringsförslaget

avskaffas. Enligt propositionen är förhållandena i kommunerna

mycket olika beroende bl.a. på kommunernas storlek och struktur

och bostadsbeståndets sammansättning, varför det måste avgöras

lokalt om det finns behov av att inrätta kommunal

bostadsförmedling. På samma sätt som när det gäller den

kommunala bostadsförsörjningsplaneringen får det enligt

utskottets mening förutsättas att kommunen självmant vidtar de

åtgärder som behövs i fråga om bostadsförmedlingsverksamheten.

När det gäller lagen om kommunal bostadsanvisningsrätt kan den

enligt förslaget utgöra ett hinder för att utveckla nya former i

förmedlingsverksamheten -- hinder som det är angeläget att

undanröja, inte minst med hänsyn till bostadskonsumenterna. Med

avseende på det ansvar kommunerna har för att klara

anskaffningen av bostäder till svaga grupper aviserar regeringen

sin avsikt att tillsätta en särskild grupp med uppgift att följa

att bostadsförsörjningen till de berörda hushållen fungerar

tillfredsställande och att löpande bedöma om några åtgärder

måste vidtas.

Förslaget i propositionen att slopa de särskilda reglerna om

kommunal bostadsförmedling innebär samtidigt att det nuvarande

förbudet mot avgifter i verksamheten tas bort. För att reglerna

för kommunal bostadsförmedling skall bli likformiga med dem för

privat förmedling föreslås att Kommerskollegiets taxa för

yrkesmässig bostadsförmedling skall gälla även för kommunernas

avgiftsuttag. Det betyder att kommunerna vid beslut om vilka

avgifter som skall tas ut måste iaktta föreskrifterna om högsta

tillåtna ersättning för ett förmedlingsuppdrag.

Sammanfattningsvis innebär regeringens förslag att de

särskilda reglerna i bostadsförsörjningslagen om skyldighet för

kommun att anordna avgiftsfri bostadsförmedling m.m. (4 §) tas

bort. Även reglerna om skyldighet för den som får bostad genom

kommunal förmedling att medverka till att kommunen får

anvisningsrätt till lägenheten (5 §) slopas. Dessutom upphävs

lagen om kommunal anvisningsrätt. Enligt förslaget bör inte

heller undantaget från kommunal bostadsförmedling i hyreslagen

(12 kap. 65 a §, JB) kvarstå.

En aktiv och serviceinriktad bostadsförmedling är enligt

motion Bo50 (s) ett viktigt medel i arbetet med att uppnå målet

om allas rätt till en bostad. I motionens yrkande 2 begärs ett

riksdagens tillkännagivande om kommunernas ansvar för en

sammanhållen bostadsförmedling. Enligt motionen skall

bostadsförmedlingen förmedla samtliga lägenheter i

kommunen. Vem som utför förmedlingsuppgiften föreslås kommunen

avgöra. Uppgiften kan enligt förslaget läggas ut på entreprenad

eller utföras i egen regi. I motionens yrkande 3 begärs ett

riksdagens tillkännagivande om rätt för kommun att ta ut avgift

för förmedling av bostäder. Under förutsättning att kravet om en

sammanhållen bostadsförmedling vinner gehör kan regeringens

förslag om avgifter vid förmedling av lägenheter enligt

motionärerna accepteras. En ytterligare förutsättning anges vara

att avgiften är högst densamma som vid yrkesmässig förmedling

m.m.

Kommunala bostadsförmedlingar är enligt motion Bo414 (v) ett

viktigt bostadspolitiskt instrument. En förutsättning för att

bostadsförmedlingen skall kunna fungera på ett bra sätt anges

vara att tillräckligt många lägenheter ställs till förfogande

för förmedling. Enligt motionären måste kommunerna ha lagliga

möjligheter att få tillgång till lediga lägenheter. Det anses

däremot inte vara nödvändigt att förmedlingarna drivs i kommunal

regi, men de måste stå under kommunalt överinseende. För att

utveckla och förbättra servicen från bostadsförmedlingarna kan

det enligt motionsförslaget vara nödvändigt att förmedlingarna

ges möjlighet att ta betalt för vissa tjänster. Enligt motionens

yrkande 1 bör detta ges regeringen till känna. Dessutom förordas

i motionen -- yrkande 3 -- att sådana förändringar skall

genomföras som underlättar kommunernas möjligheter att få

tillgång till lediga och nyproducerade hyres- och

bostadsrättslägenheter. I motionens yrkande 2 begärs att lagen

om kommunal bostadsanvisningsrätt skall ändras så att en

fastighetsägare skall ha skyldighet att godta den hyresgäst som

bostadsförmedlingen anvisar.

Utskottet delar vad som i propositionen anförts beträffande

kommunala bostadsförsörjningsprogram och kommunal

bostadsförmedling m.m. Även enligt utskottets mening bör

sålunda de nuvarande särregler i bostadsförsörjningslagen som

styr verksamheten avskaffas. De kommunala insatserna i dessa

avseenden bör enligt utskottets mening vägledas av de lokala

behoven och förutsättningarna i stället för av ett centralt

regelsystem som lämnar ett begränsat utrymme för en anpassning i

det enskilda fallet.

I fråga om bostadsförmedlingsverksamheten innebär förslaget i

propositionen att kommuner och fastighetsägare ges stor frihet

att organisera och driva verksamheten på ett sätt som svarar mot

behoven i den egna kommunen. Härigenom skapas enligt utskottets

mening bättre förutsättningar för att förhållandena på den

lokala bostadsmarknaden skall komma att vägleda

förmedlingsverksamheten. Utskottet vill i detta sammanhang

erinra om den särskilda grupp som regeringen avser att tillsätta

och som skall ha till uppgift att följa att bostadsförsörjningen

till svaga hushåll fungerar tillfredsställande och att löpande

bedöma behovet av eventuella åtgärder. Det får enligt utskottets

mening förutsättas att regeringen med uppmärksamhet följer

gruppens arbete och vidtar de åtgärder som kan föranledas av

detta.

Utskottets ställningstagande ovan innebär att det bör ankomma

på den enskilda kommunen att fatta beslut om huruvida kommunal

bostadsförmedling skall anordnas och i vilka former m.m. detta i

så fall skall ske. I den mån den av utskottet förordade

ordningen inte låter sig förenas med förslagen i motionerna Bo50

(s) yrkandena 2 och 3 samt i Bo414 (v) avstyrks dessa.

Som en del i stödet till barnfamiljer föreslås i motion So610

(v) yrkande 6 att det i lagen om kommunal bostadsanvisningsrätt

skall införas bestämmelser så att förtur till bostad ges vid

skilsmässa.

I den utsträckning en kommun väljer att inrätta en kommunal

bostadsförmedling får det anses vara en uppgift för förmedlingen

att fastställa principerna för lägenhetsfördelningen.

Motionen avstyrks.

Kommunalt stöd till boendet

Kommunernas handlingsfrihet när det gäller att ge stöd till

boendet är enligt propositionen i dag för stor. Reglerna i

bostadsförsörjningslagen ger en kommun möjlighet att särskilt

gynna vissa fastighetsägare. Enligt regeringens förslag bör en

sådan möjlighet inte finnas i fortsättningen. Samtidigt är det

enligt förslaget viktigt att kommunerna ekonomiskt kan bidra

till att minska hushållens kostnader för att skaffa sig bostäder

och att detta klart framgår av regelsystemet för den kommunala

verksamheten. Enligt propositionen bör kommunerna därför genom

en särskild lag ges rätt att använda kommunala medel för att

lämna enskilda hushåll ekonomiskt stöd till boendet. Med stöd av

lagen blir det enligt regeringsförslaget möjligt för en kommun

att t.ex. lämna borgen till enskilda personer för nybyggnad m.m.

eller att utbetala bostadsbidrag utöver de regler som staten

fastställt.

Enligt förslaget i propositionen bör en kommun dessutom ha

möjlighet att också fortsättningsvis förskottera medel till en

fastighets skötsel om en fastighet är ställd under

tvångsförvaltning. De regler härom som i dag finns i

bostadsförsörjningslagen föreslås därför överförda till

bostadsförvaltningslagen (ny25a§).

De kommunala bostadsstiftelserna drabbas enligt motion Bo52

(c) orättvist av förslagen i propositionen. Enligt motionen är

det rimligt att det bostadspolitiska regelverket är

konkurrensneutralt vad gäller bostadsföretagens associationsform

-- yrkande 1. Kommuner bör enligt motionsförslaget ha samma

möjligheter att ge stöd till stiftelser de grundat som de har

att ge stöd till kommunägda aktiebolag -- yrkande 3. Det bör

enligt motionen dessutom ges rimliga möjligheter för de företag

som av historiska skäl är stiftelser att övergå till

aktiebolagsform. Även om möjligheten att övergå till aktiebolag

finns redan i dag, är denna möjlighet enligt motionen stängd

genom den stämpelskatt som tas ut i samband härmed. En

tidsbegränsad övergångsregel som medger befrielse från

stämpelskatt när en stiftelse avvecklas och tillgångarna

överförs till ett kommunägt aktiebolag föreslås därför införd --

yrkande 2. Slutligen måste det enligt motionen klarläggas att

kommunernas självklara rätt att ta det ägaransvar för sina

bostadsföretag som förutsätts i aktiebolagslagen inte begränsas

av bestämmelser i kommunallagen eller annan lagstiftning --

yrkande 4.

I den med anledning av proposition 1992/93:241 väckta motionen

Sk55 (s) yrkande 2 föreslås att riksdagen skall besluta om

tillfällig befrielse under åren 1993 och 1994 från stämpelskatt

på de bostadsfastigheter som överlåts i samband med att

stiftelseägda och allmännyttiga bostadsföretag ombildas till

kommunala aktiebolag. Enligt motionärerna skulle ett uttag av

full stämpelskatt i dessa fall kraftigt försvåra en ekonomiskt

rationell omstrukturering av det kommunala fastighetsbeståndet.

Motionsyrkandet har av skatteutskottet överlämnats till

bostadsutskottet.

Utskottet behandlar först frågan om kommunernas möjligheter

att ge stöd till boendet.

Förslaget i propositionen innebär, som redovisats ovan, att

kommunerna genom en särskild lag ges möjlighet att lämna stöd

till enskilda hushåll för boendet. Genom lagen ges kommunerna

rätt att lämna alla former av stöd till de boende som syftar

till att sänka enskildas bostadskostnader. Som exempel på sådant

stöd kan nämnas kommunal borgen till enskilda för nybyggnad m.m.

av bostäder samt bostadsbidrag utöver vad som följer av de

regler som fastställs av staten.

Det framlagda lagförslaget ger däremot inget utrymme för att

lämna stöd till ägare av hyreshus eller till

bostadsrättsföreningar. Som anförs i propositionen innebär detta

att stöd till fastighetsägare efter upphävandet av

bostadsförsörjninglagen inte får lämnas i vidare mån än vad som

följer av kommunallagens bestämmelser. Av den grundläggande

bestämmelsen i 2 kap. 1 § kommunallagen (1991:900) om

kommunernas allmänna kompetens följer att kommunerna själva får

ta hand om en angelägenhet om det är av allmänt intresse att så

sker. Bl.a. med avseende på det grundläggande ansvar kommunerna

förutsatts ha i fråga om bostadsförsörjningen har den kommunala

kompetensen ansetts vara omfattande på området. Det får sålunda

anses vara kompetensenligt för en kommun att skapa och driva

bostadsföretag m.m. Enligt utskottets uppfattning följer att

kommunerna även fortsättningsvis måste anses ha möjlighet att på

olika sätt stödja kommunala bostadsföretag oavsett om företagen

drivs som aktiebolag, stiftelser eller i annan företagsform.

Det nu anförda innebär att vad i motion Bo52 (c) yrkandena 1,

3 och 4 förordats om kommunernas rätt att ge stöd till kommunala

bostadsföretag m.m. får anses vara tillgodosett.

Motionsyrkandena avstyrks.

När det gäller den i motion Bo52 (c) yrkande 2 aktualiserade

frågan om åtgärder för att underlätta övergång från kommunal

bostadsstiftelse till kommunalt bostadsaktiebolag vill

utskottet anföra följande.

Utskottet delar vad som i motionerna anförts om att en

övergång från stiftelseform till aktiebolag bör underlättas för

berörda kommunala bostadsföretag. Det innebär bl.a. att hinder

som motverkar en i många fall nödvändig rationell ekonomisk

omstrukturering av dessa företag måste undanröjas. Även enligt

utskottets mening bör det sålunda vara möjligt att erhålla

befrielse från stämpelskatt för de kommunala bostadsföretag som

ändrar sin juridiska form från stiftelse till aktiebolag.

Tidigare har också dispens regelmässigt medgivits när

allmännyttiga bostadsföretag ändrat företagsform på motsvarande

sätt. Mot bakgrund av de förändringar som vidtagits i

regelsystemet avseende dessa bostadsföretag har sedan en tid

inte fattats några beslut om sådana dispenser. Det bör ankomma

på regeringen att skyndsamt vidta de åtgärder som erfordras för

att befrielse från stämpelskatt skall kunna medges även

fortsättningsvis. Utskottet finner det lämpligt att befrielse i

princip medges enligt vad som i motionerna förordats. Sålunda

anser utskottet att en tidsbegränsad befrielse bör medges under

två år från det att nödvändiga beslut fattats i avsikt att

förverkliga det nu framlagda förslaget. Utan att gå in på

förhållandena i stiftelserna som sådana är det enligt utskottets

uppfattning inte sällan utifrån ett företagsekonomiskt

perspektiv rationellt för en kommun att förvalta och förnya sitt

bostadsbestånd inom ramen för aktiebolagslagens regelsystem. Det

förslag om övergång till konventionell beskattning för de

kommunala bostadsföretagen utgör i ett sådant perspektiv ett

ytterligare skäl för att välja aktiebolagsformen. Frågan om

befrielse från stämpelskatt har aktualitet också i samband med

vissa andra företags- och stiftelseomstruktureringar. Ett sådant

exempel är den omläggning av fastighetsförvaltningen som

påbörjats inom Stockholms läns landsting. Det ankommer dock inte

på bostadsutskottet att bereda dessa frågor.

Vad utskottet nu med anledning av motionerna Bo52 (c) yrkande

2 samt Sk55 (s) yrkande 2 anfört om befrielse från stämpelskatt

i vissa fall m.m. bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna.

Den författningstekniska lösningen

Som framgår av redovisningen ovan innebär regeringens förslag

att bostadsförsörjningslagen samt anvisningsrättslagen skall

upphävas. Enligt propositionen bör dock behållas dels en regel

om rätt för kommunerna att lämna enskilda hushåll visst

ekonomiskt stöd till boendet, dels en regel som ger kommunerna

rätt att förskottera medel till vissa utgifter i samband med

tvångsförvaltning enligt bostadsförvaltningslagen. I fråga om

reglerna för kommunalt ekonomiskt stöd till enskilda hushåll

föreslås att dessa regler tas in i en särskild lag. Reglerna om

kommunernas rätt att förskottera medel för skötseln av

tvångsförvaltade bostadsfastigheter hör enligt propositionen

naturligt samman med reglerna i bostadsförvaltningslagen. De

föreslås därför tas in i denna lag.

Regeringsförslaget innefattar dessutom ett förslag till

ändring i jordabalken samt förslag till vissa följdändringar i

lagen om arrendenämnder och hyresnämnder, lagen om

bostadsdomstol och bostadsrättslagen.

Med hänvisning till det ovan anförda bör enligt utskottets

mening bostadsförsörjningslagen upphävas i enlighet med

förslaget i propositionen. Till det framlagda förslaget till lag

om upphävande av bostadsförsörjningslagen bör dock fogas ett

nytt tredje stycke med följande lydelse:

Bestämmelserna i 1 § första stycket i den upphävda lagen om

rätt för kommunen att ställa medel till förfogande gäller

fortfarande i fråga om åtagande enligt 14 § förordningen

(1991:1924) om statlig kreditgaranti i förordningens lydelse

före den 1 januari 1993, om bestämmelserna i 14 § skall

tillämpas och åtagandet avser lån för ett småhus som upplåts med

bostadsrätt.

Kravet på kommunal borgen för bl.a. lån till småhus som

upplåts med bostadsrätt togs bort i kreditgarantisammanhang den

1 januari 1993. Som en följd av tidigare beslutade förlängningar

av 1992 års regler för statliga räntesubventioner till att avse

även projekt, främst ombyggnadsprojekt, som påbörjas under 1993

kommer även det gamla kravet på kommunalt förlustansvar att

förlängas i motsvarande mån. Genom det av utskottet nu förordade

tillägget blir det möjligt för en kommun att fullfölja sådana

borgensåtaganden som enligt 1992 års regler är en förutsättning

för att statlig kreditgaranti skall kunna erhållas för småhus

som upplåts med bostadsrätt. I bilaga 2 till detta betänkande

har tagits in ett förslag med denna utformning. Utskottet

föreslår att riksdagen antar detta förslag.

Övriga lagförslag tillstyrks av utskottet. Förslagen

framgår av bilaga 1 till detta betänkande.

Hemställan

Utskottet hemställer

1.beträffande avslag på propositionen

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Bo49, 1992/93:Bo50

yrkande 1 och 1992/93:Bo51 yrkande 1,

res. 1 (s)

2.beträffande segregeringen inom bostadssektorn

att riksdagen avslår motion 1992/93:Bo51 yrkande 2,

3.beträffande bostadsförmedling m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Bo50 yrkandena 2 och 3

samt 1992/93:Bo414,

res. 2 (s) - villk. mom. 1

4.beträffande principerna för lägenhetsfördelningen

att riksdagen avslår motion 1992/93:So610 yrkande 6,

5.beträffande stöd till boendet

att riksdagen avslår motion 1992/93:Bo52 yrkandena 1, 3 och 4,

6.beträffande övergång från kommunal bostadsstiftelse

att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Bo52 yrkande

2 och 1992/93:Sk55 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

7.beträffande bostadsförsörjningslagen

att riksdagen med anledning av proposition 1992/93:242 antar

förslaget till lag om upphävande av lagen (1947:523) om

kommunala åtgärder till bostadsförsörjningens främjande m.m. med

den lydelse som framgår av bilaga 2 och som betecknats som

utskottets förslag,

8.beträffande övriga lagförslag

att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:242 antar,

med den lydelse som framgår av bilaga 1, förslagen till

a) lag om upphävande av lagen (1987:1274) om kommunal

bostadsanvisningsrätt,

b) lag om kommunalt stöd till boendet,

c) lag om ändring i jordabalken,

d) lag om ändring i bostadsförvaltningslagen (1977:792),

e) lag om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och

hyresnämnder,

f) lag om ändring i lagen (1974:1082) om bostadsdomstol,

g) lag om ändring i bostadsrättslagen (1991:614).

Stockholm den 13 maj 1993

På bostadsutskottets vägnar

Agne Hansson

I beslutet har deltagit: Agne Hansson (c), Oskar Lindkvist

(s), Bertil Danielsson (m), Magnus Persson (s), Erling Bager

(fp), Sören Lekberg (s), Rune Evensson (s), Bo G Jenevall (nyd),

Britta Sundin (s), Birger Andersson (c), Marianne Carlström (s),

Inga Berggren (m), Lars Stjernkvist (s), Kent Olsson (m) och

Harry Staaf (kds).

Reservationer

1.Avslag på propositionen (mom. 1)

Oskar Lindkvist, Magnus Persson, Sören Lekberg, Rune Evensson,

Britta Sundin, Marianne Carlström och Lars Stjernkvist (alla s)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 4 börjar

med "De svenska" och slutar med "utskottet nedan" bort ha

följande lydelse:

Under efterkrigstiden har en socialt inriktad bostadspolitik

successivt vuxit fram som bygger på att stat och kommun efter en

demokratisk beslutsprocess tar ett betydande ansvar för att

målet om att alla skall ha rätt till en god bostad till rimlig

kostnad skall kunna uppfyllas. Den nuvarande regeringspolitiken

är däremot inriktad på att stat och kommun skall dra sig

tillbaka och låta marknadskrafterna helt ta över.

Marknadskrafterna skall tillåtas bestämma vad som skall byggas,

vem som skall få tillgång till bostäderna och vad det skall

kosta att bo. Sedan regeringsskiftet hösten 1991 har en rad

beslut fattats som påverkat inriktningen och utformningen av

bostadspolitiken. Det nu föreliggande regeringsförslaget utgör

ytterligare ett steg i denna riktning.

Enligt utskottets mening måste den utveckling som nu påbörjats

brytas och de bostadspolitiska målen åter få vara utgångspunkt

för de förändringar i regelsystem m.m. som kan behöva

genomföras. Avgörande för en framgångsrik bostadspolitik är, som

framhålls i motion Bo50 (s) att den är väl förankrad där den

skall förverkligas, dvs. i kommunerna. Målet om allas rätt till

en god bostad förutsätter sålunda aktiva insatser av kommunerna

-- något som kräver styrinstrument. Bostadsförsörjningsplaner

och bostadsförmedling är nödvändiga medel i detta arbete. Det

grundläggande ansvar som kommunerna även fortsättningsvis bör ha

för bostadsförsörjningen förutsätter naturligtvis att de också

har reella möjligheter att ta detta ansvar. Inte minst gäller

detta mot bakgrund av de förändringar som vidtagits när det

gäller de allmännyttiga bostadsföretagens ställning --

förändringar som medfört att dessa företag inte längre kan ges

den roll i den sociala bostadspolitiken som de hittills haft.

Genom en väl fungerande bostadsförsörjningsplanering och

bostadsförmedling ges medborgarna såväl inflytande som överblick

över det tillgängliga utbudet av bostäder och boendeservice.

Genom att dessa åtgärder ingår i en brett förankrad demokratisk

process skapas också förutsättningar för att

bostadsförsörjningen ses i ett helhetsperspektiv där inte bara

frågor som avser fördelningen på lägenhetsstorlekar och

upplåtelseformer beaktas utan också frågor om tillgänglighet och

sociala förhållanden m.m.

I enlighet med förslagen i motionerna Bo49 (-), Bo50 (s)

yrkande 1 och Bo51 (v) yrkande 1 avstyrker utskottet proposition

1992/93:242 med hänvisning till det nu anförda.

dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:1.beträffande avslag på propositionen

att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:Bo49,

1992/93:Bo50 yrkande 1 och 1992/93:Bo51 yrkande 1 avslår

proposition 1992/93:242,

2.Bostadsförmedling m.m. (mom. 3)

Vid bifall till utskottets hemställan under mom. 1

Oskar Lindkvist, Magnus Persson, Sören Lekberg, Rune Evensson,

Britta Sundin, Marianne Carlström och Lars Stjernkvist (alla s)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar

med "Utskottet delar" och slutar med "avstyrks dessa" bort ha

följande lydelse:

En aktiv och serviceinriktatd bostadsförmedling är, som

framhålls i motion Bo50 (s), ett viktigt medel i arbetet med att

uppnå målet om allas rätt till en bostad. Det innebär bl.a. att

bostadsförmedlingen skall vara en serviceverksamhet som ger

människor möjlighet att få tillgång till en bostad som i

möjligaste mån svarar mot deras önskemål och behov. För att

bostadsförmedlingen skall kunna svara mot dessa grundläggande

krav fordras att kommunerna ges ett övergripande ansvar för en

sammanhållen bostadsförmedling. Det innebär att den enskilda

kommunen skall svara för att bostadsförmedlingen förmedlar

samtliga lägenheter i kommunen. Genom en på detta sätt samlad

bostadsförmedling ges en lätt överblickbar information om

bostadsutbudet i kommunen som är värdefull inte minst för den

bostadssökande men också för kommun och byggherrar bl.a. med

avseende på bostadsplaneringen.

Att kommunen ges ett övergripande ansvar för

bostadsförmedlingen innebär inte att förmedlingsverksamheten

måste genomföras i kommunal regi. Det bör sålunda ankomma på den

enskilda kommunen att bestämma i vilka former verksamheten skall

genomföras. Oavsett om bostadsförmedlingen sker i egen regi

eller t.ex. på entreprenad skall den dock ske samlat och avse

hela kommunen.

Under förutsättning av att kravet på en sammanhållen

bostadsförmedling uppfylls bör det enligt utskottets mening

också vara möjligt att ta ut avgifter i förmedlingsverksamheten.

Avgiften får dock högst uppgå till densamma som vid yrkesmässig

förmedling m.m., dvs. 1200 kronor för år 1993. Av

förmedlingsavgiften bör en del kunna tas ut vid registrering som

bostadssökande. Sådan i förväg inbetalad avgift skall dock

räknas av från förmedlingsavgiften när förmedling skett eller

återbetalas i sin helhet om den bostadssökande avregistrerar sig

vid förmedlingen.

Vad utskottet nu med anledning av förslagen i motion Bo50 (s)

yrkandena 2 och 3 anfört om bostadsförmedling m.m. bör riksdagen

som sin mening ge regeringen till känna. Vad i motion Bo414 (v)

anförts får därmed anses i allt väsentligt tillgodosett.

dels att moment 3 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:3.beträffande bostadsförmedling m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Bo50 yrkandena 2

och 3 och med avslag på motion 1992/93:Bo414 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

Propositionens lagförslag

Bilaga 1

Utskottets

Bilaga 2

Förslag till

Lag om upphävande av lagen (1947:523) om kommunala åtgärder

till bostadsförsörjningens främjande m.m.

Regeringens förslag Utskottets förslag

Härigenom föreskrivs att

lagen (1947:523) om kommunala

åtgärder till

bostadsförsörjningens

främjande m.m. skall

upphöra att gälla vid

utgången av juni 1993.

Bestämmelserna i 2 § i den upphävda lagen om skyldighet för en

kommun att förmedla lån och bidrag gäller dock fortfarande i

fråga om ärenden i vilka ansökan har kommit in till kommunen

före utgången av juni 1993.

Bestämmelserna i 1 §

första stycket i den

upphävda lagen om rätt

för kommunen att ställa

medel till förfogande

gäller fortfarande i

fråga om åtagande enligt

14 § förordningen

(1991:1924) om statlig

kreditgaranti i

förordningens lydelse

före den 1 januari 1993, om

bestämmelserna i 14 §

skall tillämpas och

åtagandet avser lån

för ett småhus som

upplåts med bostadsrätt.