Bet. 1992/93:BoU22

Bostadsutskottets betänkande

1992/93:BOU22

Byggfelsförsäkring

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1992/93

BoU22

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker proposition 1992/93:121 om att en lag om

byggfelsförsäkring skall ersätta lagen (1991:742) om

byggnadsgaranti. Förslaget innebär i huvudsak att det skall

finnas en byggfelsförsäkring när en näringsidkare uppför eller

bygger om ett flerbostadshus. De tre motionerna som behandlas i

betänkandet avstyrks.

Två reservationer har fogats till betänkandet.

Propositionen

Regeringen har i proposition 1992/93:121 föreslagit riksdagen

att anta de i propositionen framlagda förslagen till

1. lag om byggfelsförsäkring,

2. lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10).

Motionerna

I betänkandet behandlas dels de med anledning av

proposition 1992/93:121 väckta motionerna

1992/93:Bo37 av Dan Eriksson i Stockholm (nyd) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om redovisning av konkurrensaspekten m.m.

avseende lagen om byggfelsförsäkring.

1992/93:Bo38 av Marianne Carlström och Inga-Britt Johansson

(s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om det gemensamma försäkringsbeloppet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts angående självrisk.

dels den under allmänna motionstiden 1993 väckta motionen

1992/93:Bo238 av Oskar Lindkvist m.fl. (s) vari yrkas

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ikraftträdande av lagen om

byggnadsgaranti.

Utskottet

Inledning

Bostadsutskottet har de senaste åren vid flera tillfällen

behandlat frågan om hur de brister som visats i bostadsbeståndet

kan åtgärdas. Efter ett riksdagens tillkännagivande

(1988/89:BoU2) om en bred översyn av frågorna lade regeringen

våren 1991 i proposition 1990/91:145 om byggnaders inomhusmiljö

och i proposition 1990/91:189 om lag om byggnadsgaranti fram

förslag i syfte att komma till rätta med dessa brister i

inomhusmiljön och med problemen med s.k. sjuka hus.

Riksdagen godtog propositionsförslagen i allt väsentligt och

lagen (1991:742) om byggnadsgaranti antogs (1990/91:BoU19).

Lagen skulle ursprungligen tillämpas vid ansökningar om bygglov

som gavs in till byggnadsnämnden efter den 1 januari 1992.

Riksdagen har därefter vid två olika tillfällen beslutat att

tidpunkten för när lagen skall börja tillämpas flyttas fram. Vid

den senaste riksdagsbehandlingen, som kom till genom ett

utskottsinitiativ våren 1992, föreslog utskottet (1991/92:BoU26)

att riksdagen skulle dels besluta om att tidpunkten för lagens

tillämpning skulle flyttas fram till den 1 juli 1993, dels ge

regeringen till känna att en översyn av lagen borde göras med

målet att utreda om en lagstiftning enligt en

objektförsäkringsmodell hade fördelar framför

byggnadsgarantilagen. Byggnadsgarantilagen bedömdes inte i alla

avseenden vara ändamålsenlig. Bl.a. ansågs konstruktionen med

särskilda garantibolag medföra en onödig administration.

Riksdagen följde utskottets förslag. Utskottet uttalade bl.a.

att en försäkringsform skall avse minst ett tioårigt

försäkringsskydd för flerbostadshusen både i ny- och

ombyggnadsfallen och gälla oavsett om byggnaden byter ägare.

I den nu aktuella propositionen 1992/93:121 redovisas ett

förslag till lag om en obligatorisk byggfelsförsäkring som avses

ersätta byggnadsgarantilagen. Förslaget har i väsentliga delar

utformats med byggnadsgarantilagen som förebild. Försäkringen är

i likhet med byggnadsgarantilagen avsedd att ge boende i

flerbostadshus och ägare av sådana hus ett garanterat skydd mot

fel och skador i byggnaden under byggnadens första tio år.

Lagförslaget bygger på att försäkringsbolagen medverkar vid

utformningen av försäkringar och erbjuder försäkringar med

sådant innehåll att syftet med lagen kan uppnås. Folksam,

Länsförsäkringar, Skandia och Trygg Hansa SPP har gått samman i

ett konsortium i syfte att erbjuda byggfelsförsäkringar. HSB,

Riksbyggen och SABO har hos regeringen ansökt om och beviljats

koncession för att driva egna försäkringsbolag. Enligt

propositionen finns därutöver ett tiotal utländska

försäkringsgivare som erbjuder bl.a. egendomsförsäkringar på den

svenska marknaden.

En annan förutsättning för lagstiftningen är att

Finansinspektionen i sin tillsynsverksamhet övervakar att lagen

tillämpas så att försäkringsvillkoren kommer att ge de boende

avsett skydd mot dålig inomhusmiljö.

De angivna förutsättningarna för ett försäkringsskydd av den

omfattning och med den inriktning som riksdagen eftersträvat

synes kunna uppfyllas. Utskottet konstaterar med

tillfredsställelse att det föreslagna försäkringssystemet på

samma sätt som byggnadsgarantilagen tillgodoser kravet att fel

och skador i byggnaders inomhusmiljö skall kunna avhjälpas

snabbt, utan att ansvarsfrågan först behöver lösas. En fördel

med försäkringsformen är enligt utskottets mening att ett

komplicerat administrativt förfarande undviks. Administrationen

av byggfelsförsäkringar ingår i försäkringsbolagens normala

verksamhet, och varken garantibolag eller byggnadsgarantinämnd

behöver tillskapas. Utskottet delar den bedömning som görs i

propositionen att det inte kan förutsättas att frivilliga

försäkringar skulle tecknas i sådan omfattning att de boende

skulle få det skydd som eftersträvas. Utskottet ställer sig

positivt till att byggnadsgarantilagen ersätts med ett

obligatoriskt tioårigt försäkringsskydd. För att de boende skall

ges ett garanterat skydd för att fel och skador i inomhusmiljön

blir avhjälpta måste i lag ställas upp vissa krav på

försäkringens utformning och innehåll. Dessa kommer att

behandlas närmare nedan.

Byggfelsförsäkringens innehåll

I lagförslaget ställs upp de grundläggande föreskrifterna om

när en byggfelsförsäkring skall finnas, vissa allmänna regler om

försäkringens omfattning, villkor om inskränkningar i

försäkringshavarens rätt till ersättning, försäkringsgivarens

regressrätt, förbud om viss ändring av försäkringsvillkoren samt

bestämmelser om rätt att teckna försäkring. Däremot regleras

inte sådana frågor som kräver överväganden i det enskilda

fallet, t.ex. premiens storlek och hur den skall erläggas.

En byggfelsförsäkring skall finnas när en näringsidkare uppför

en byggnad som främst skall användas som bostad för permanent

bruk och som inte omfattas av systemet med småhusgarantin.

Byggfelsförsäkring skall också finnas om en sådan byggnad skall

genomgå en ombyggnad som kräver bygglov och som avsevärt

förlänger byggnadens brukstid. Försäkringsbolag åläggs en

principiell skyldighet att meddela sådan försäkring. Vid vägran

ges näringsidkaren möjlighet att väcka talan i domstol. Bevis om

försäkringen skall företes för byggnadsnämnden eller den nämnd

som handlägger byggärenden i kommunen innan byggnadsarbetena

påbörjas.

Begränsningar i försäkringsskyddet

Andra försäkringar

Lagförslaget innehåller till skillnad mot byggnadsgarantilagen

en bestämmelse om att skador som normalt täcks av andra

försäkringar inte behöver ingå i försäkringsskyddet. Som exempel

nämns fastighetsförsäkring, maskinförsäkring och

allriskförsäkring. Förslaget motiveras med att premien därigenom

kan hållas på en rimlig nivå.

Utskottet har ingen erinran mot den föreslagna bestämmelsen

men vill påpeka att det t.ex. vid överlåtelse av fastigheten kan

finnas anledning att fästa köparens uppmärksamhet på innebörden

av byggfelsförsäkringen i detta avseende.

Vissa garantiåtaganden

En annan skillnad mellan det nu behandlade lagförslaget och

byggnadsgarantilagen är att en byggfelsförsäkring enligt

lagförslaget får innehålla villkor som innebär att ersättning

inte skall utgå om felet eller skadan omfattas av ett i avtal

lämnat garantiåtagande, såvida det inte visas att den ansvarige

inte kan fullgöra sitt åtagande. Den nya konstruktionen i

lagförslaget betyder enligt propositionen att ett

garantiåtagande med det innehåll som finns i byggbranschens

normalkontrakt, AB 92, kan åberopas. I AB 92 anges en garantitid

om två år om inte annat föreskrivits. Garantiåtagande enligt

AB 92 innebär enligt propositionen att entreprenören är

ansvarig för påtalade fel om han inte visar att entreprenaden

utförts kontraktsenligt eller gör sannolikt att felet beror på

förhållanden som kan hänföras till beställaren.

Ett försäkringsvillkor om att kostnader inte ersätts om det

finns ett i avtal lämnat garantiåtagande innebär att den som

gjort åtagandet skall svara för felet i första hand.

Byggfelsförsäkringen skall dock enligt propositionen träda in om

den ansvarige inte kan fullgöra sitt åtagande t.ex. på grund av

att denne försatts i konkurs eller på grund av andra allvarliga

ekonomiska problem, som på objektiva grunder omöjliggör att

skadan avhjälps. Om den som har gjort garantiutfästelsen kan

visa att han utfört arbetet kontraktsenligt och felet inte

heller kan hänföras till beställaren skall ersättning också utgå

ur byggfelsförsäkringen.

Som anförs i propositionen kan förmodas att den som är

ansvarig för fel och skador under garantitiden avhjälper dem

snarast möjligt. Utskottet vill dock betona vikten av att

regeringen noga följer vilken verkan ett villkor om begränsat

ansvar vid garantiåtaganden kommer att få. En garantiutfästelse

får inte leda till att felet eller skadan avhjälps först efter

en långdragen process om ansvarsfrågan.

Självrisk m.m.

I lagförslaget finns liksom i byggnadsgarantilagen en

bestämmelse om att ansvaret kan begränsas vid fel som vållats av

byggnadens ägare eller av hans anställd. Ett annat villkor som

finns i byggnadsgarantilagen och som nu föreslås i lagen om

byggfelsförsäkring är att en försäkring får innehålla ett

villkor om att ägaren skall svara för en viss självrisk.

I motion Bo38 (s) yrkande 2 ifrågasätts om en bestämmelse om

självrisk behövs. Införs en sådan regel anser motionärerna att

självriskbeloppet måste begränsas.

Utskottet delar uppfattningen i propositionen att ett villkor

om självrisk kan motiveras av att försäkringspremien annars

skulle bli särskilt kostsam.

Möjligheten att i lagen sätta ett tak för självrisken har

enligt propositionen övervägts men förkastats. Utskottet

ansluter sig till bedömningen att det är förenat med svårigheter

att i lagen ange en övre gräns för självriskens storlek bl.a. på

grund av att byggnadsarbetenas omfattning kan vara mycket

varierande. Utskottet, som således accepterar att

självriskbeloppet inte begränsas i lagen, förutsätter dock att

försäkringsgivarna medverkar till att självrisken inte sätts

för högt och att Finansinspektionen i sin tillsynsverksamhet

särskilt uppmärksammar denna fråga. Om det skulle visa sig att

lagen i detta avseende tillämpas så att syftet med den helt

eller delvis inte uppnås utgår utskottet från att regeringen

återkommer till riksdagen med förslag till åtgärder. Med det

anförda avstyrker utskottet motion Bo38 (s) yrkande 2 och

tillstyrker lagförslaget såvitt avser 6 § 3.

Begränsning av försäkringsbeloppet

Lagförslaget innehåller en bestämmelse som ger

försäkringsgivaren möjlighet att begränsa sitt ansvar för fel

och skador. Ansvaret kan begränsas till visst belopp för varje

försäkrad byggnad (försäkringsbelopp) och till ett gemensamt

försäkringsbelopp för samtliga åtaganden i byggfelsförsäkringar

som försäkringsgivaren har gjort under ett kalenderår (gemensamt

försäkringsbelopp).

I motion Bo38 (s) yrkande 1 tas denna begränsningsregel upp.

Motionärerna godtar att det införs en begränsning av

försäkringsgivarens ansvar och finner det rimligt att ett

försäkringsbelopp maximeras per byggnad. Med en sådan

bestämmelse anses försäkringstagaren ha möjlighet att bedöma

villkoren mellan olika försäkringsgivare. Däremot godtar inte

motionärerna förslaget om det gemensamma

försäkringsbeloppet. Ett fixerat totalbelopp för en

försäkringsgivarens ansvar blir enligt motionärerna helt

beroende av vilka åtaganden som försäkringsgivaren tar på

sig inom den fastställda ramen. Om långt fler försäkringar säljs

utöver den ursprungliga kalkylen kan en försäkrad som drabbas av

skada sent under tioårsperioden helt gå miste om ersättning. Det

gemensamma försäkringsbeloppet måste enligt motionärerna stå i

rimlig proportion till antalet försäkrade enheter under året,

t.ex. antalet lägenheter. Detta bör enligt motionärerna ges

regeringen till känna.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det torde vara i

det närmaste omöjligt för försäkringshavaren att bedöma

innebörden av bestämmelsen om gemensamt försäkringsbelopp

eftersom försäkringsgivarens ansvar blir beroende av samtliga de

åtaganden han gör under kalenderåret. Lagrådet har vid sin

granskning ansett bestämmelsen vara synnerligen svårbedömd i den

praktiska tillämpningen. Det kan enligt utskottet inte uteslutas

att den föreslagna regeln om det gemensamma försäkringsbeloppet

kan leda till att skyddet för de boende kan försämras. Såvitt

framgår av propositionen har försäkringsbolagen emellertid

anfört att en sådan begränsningsregel är nödvändig för att

byggfelsförsäkring och återförsäkring skall kunna meddelas.

Finansinspektionen har enligt propositionen bekräftat detta och

hänvisat till att bolagen inte får göra alltför stora

risktaganden.

Vid en bedömning av de olika uppfattningarna har utskottet

kommit fram till att den ståndpunkt som redovisas i

propositionen om det gemensamma försäkringsbeloppet bör

godtas. Utskottet anser således inte heller att det är en

framkomlig väg att i lagen bestämma beloppets storlek. Antalet

försäkringar som kommer att tecknas och omfattningen av dessa

samt det uppskattade skadeutfallet under en tioårsperiod är

omständigheter som måste beaktas. Enligt vad utskottet erfarit

anser emellertid försäkringsgivarna att det inte finns anledning

att befara att gjorda åtaganden i byggfelsförsäkringar inte

skulle kunna uppfyllas. Det gemensamma försäkringsbeloppet anges

komma att bestämmas med så vida marginaler att den risk som

finns att det inte skulle täcka samtliga skador som omfattas av

skyddet får anses mycket liten. Det får också förutsättas att

Finansinspektionen noga kommer att följa utvecklingen och hålla

en särskild uppsikt över hur reglerna om en begränsning av

försäkringsgivarens ansvar kommer att tillämpas.

Finansinspektionens tillsynsverksamhet ger enligt utskottets

mening rimliga garantier för att försäkringsgivare och

byggherrar kommer att ingå avtal som ger ett fullgott skydd för

de boende och som innebär att syftet med lagstiftningen kommer

att förverkligas. Utskottet tillstyrker på anförda skäl 7 § i

lagförslaget och avstyrker motion Bo38 (s) yrkande 1.

Ikraftträdandet

Lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1993. Försäkring skall

dock inte behövas för byggnadsarbeten för vilka bygglov söks

före den 1 oktober 1993. I motion Bo238 (s) yrkande 19, som

väcktes under den allmänna motionstiden, vid vilken tidpunkt

något förslag om byggfelsförsäkring ännu inte förelåg, hemställs

att byggnadsgarantilagen bör träda i kraft den 1 juli 1993.

Enligt propositionen har tidpunkten för när byggfelsförsäkring

skall föreligga vid byggnadsarbeten bestämts med hänsyn till att

försäkringsbolagen skall ges viss tid att utarbeta försäkringar

och göra dem tillgängliga på marknaden. Enligt utskottets mening

synes detta vara motiverat bl.a. ur konkurrenssynpunkt. Vad i

motion Bo238 (s) yrkande 19 föreslagits om

ikraftträdandetidpunkten får anses i allt väsentligt

tillgodosett även utan ett riksdagens bifall. Lagförslaget i

denna del tillstyrks.

Lagförslagen i övrigt

Utskottet tillstyrker lagförslaget i övrigt och förslaget

till lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10).

Utvärdering

I motion Bo37 (nyd) anses förslaget om en byggfelsförsäkring

berättigat med tanke på det senaste decenniets problem med

fuktskador och sjuka hus. Emellertid finns det enligt motionen

anledning att hysa oro för den brist på konkurrens som blir

följden av att flera stora försäkringsbolag bildat konsortium

för att sälja byggfelsförsäkringar. Det föreslås därför att

riksdagen hos regeringen begär att en utvärdering görs när lagen

varit i kraft några år. Utvärderingen bör visa om åtgärder kan

behöva vidtas för att få en bättre konkurrenssituation, anser

motionären. Vidare föreslås att regeringen bör lämna riksdagen

en redovisning i ärendet samt eventuella förslag till åtgärder.

Enligt utskottets bedömning kan det inte bortses från att

konkurrensen på försäkringsmarknaden inte blir av önskvärd

omfattning. Det bör emellertid erinras om vad i propositionen

anförts om att erforderliga försäkringar torde finnas på

marknaden genom att ett tiotal utländska försäkringsgivare

erbjuder försäkringar på den svenska marknaden. Som också

framgår av propositionen är regeringen väl införstådd med att

tillämpningen av lagförslaget måste följas med stor

uppmärksamhet. I propositionen anses en utvärdering böra ske när

tillräcklig erfarenhet vunnits av verksamheten. I detta

sammanhang torde behovet av uppföljning vara angeläget bl.a. på

grund av de farhågor som förts fram när det gäller utformningen

av försäkringsvillkoren och begränsningen av försäkringsgivarnas

ansvar. Konkurrensaspekterna är inte minst viktiga. Med

hänvisning till vad nu anförts kan ett riksdagens

tillkännagivande inte anses tjäna något reellt syfte. Motion

Bo37 (nyd) avstyrks i den mån den inte kan anses tillgodosedd.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande självrisken

att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:121 och med

avslag på motion 1992/93:Bo38 yrkande 2 antar 6 § 3 i

regeringens förslag till lag om byggfelsförsäkring som framgår

av bilaga till detta betänkande,

2. beträffande det gemensamma försäkringsbeloppet

att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:121 och med

avslag på motion 1992/93:Bo38 yrkande 1 antar 7 § i regeringens

förslag till lag om byggfelsförsäkring som framgår av bilaga

till detta betänkande,

res. 1 (s)

3. beträffande ikraftträdandetidpunkten

att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:121 och med

avslag på motion 1992/93:Bo238 yrkande 19 antar regeringens i

bilaga intagna förslag till lag om byggfelsförsäkring såvitt

avser tid för ikraftträdandet,

4. beträffande lagförslaget i övrigt

att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:121 antar de

av regeringen i bilaga till detta betänkande framlagda förslagen

till

a) lag om byggfelsförsäkring i den mån förslaget inte omfattas

av vad utskottet hemställt under mom. 1--3,

b) lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10),

5. beträffande konkurrensaspekterna

att riksdagen avslår motion 1992/93:Bo37.

res. 2 (nyd)

Stockholm den 15 april 1993

På bostadsutskottets vägnar

Agne Hansson

I beslutet har deltagit: Agne Hansson (c), Oskar Lindkvist

(s), Bertil Danielsson (m), Magnus Persson (s), Lennart Nilsson

(s), Sören Lekberg (s), Mikael Odenberg (m), Rune Evensson (s),

Ulf Björklund (kds), Dan Eriksson i Stockholm (nyd), Britta

Sundin (s), Birger Andersson (c), Marianne Carlström (s), Inga

Berggren (m) och Siw Persson (fp).

Reservationer

1. Det gemensamma försäkringsbeloppet (mom. 2)

Oskar Lindkvist, Magnus Persson, Lennart Nilsson, Sören

Lekberg, Rune Evensson, Britta Sundin och Marianne Carlström

(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar

med "Utskottet delar" och slutar med "yrkande 1" bort ha

följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det torde vara i

det närmaste omöjligt för försäkringshavaren att bedöma

innebörden av bestämmelsen om gemensamt försäkringsbelopp

eftersom försäkringsgivarens ansvar blir beroende av samtliga de

åtaganden han gör under kalenderåret. Lagrådet har vid sin

granskning ansett bestämmelsen vara synnerligen svårbedömd i den

praktiska tillämpningen.

Enligt utskottets bedömning finns det såsom motionärerna

framhållit en risk för att en försäkrad som drabbas av skada

sent under tioårsperioden helt går miste om ersättning. Så kan

bli fallet om en försäkringsgivare säljer långt fler

försäkringar än vad som ingått i den ursprungliga kalkylen och

många skadefall inträffar. Den föreslagna begränsningsregeln om

gemensamt försäkringsbelopp kan således leda till att skyddet

för de boende försämras. Enligt utskottets mening bör frågan om

försäkringsgivarens möjligheter att genom försäkringsbelopp

begränsa sitt ansvar övervägas ytterligare. Begränsningsregeln

måste därvid som motionärerna föreslagit preciseras så att det

gemensamma försäkringsbeloppet står i rimlig proportion till

antalet försäkrade enheter under året, t.ex. antalet lägenheter.

Med hänsyn till att det är angeläget att det nu införs ett skydd

mot byggfel anser utskottet att i avvaktan på att övervägandena

görs regeringens förslag i denna del bör godtas.

Med hänvisning till vad ovan anförts förordar utskottet att

riksdagen med bifall till proposition 1992/93:121 och med

anledning av motion 1992/93:Bo38 yrkande 1 dels antar

regeringens förslag till lag om byggfelsförsäkring såvitt avser

7 §, dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört om det gemensamma försäkringsbeloppet.

dels att moment 2 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

2. beträffande det gemensamma försäkringsbeloppet

att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:121 och med

anledning av motion 1992/93:Bo38 yrkande 1

a) antar 7 § i regeringens förslag till lag om

byggfelsförsäkring som framgår av bilaga till detta betänkande,

b) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört, 2. Konkurrensaspekterna (mom. 5)

Dan Eriksson i Stockholm (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar

med "Enligt utskottets" och slutar med "anses tillgodosedd" bort

ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärens bedömning att konkurrensaspekterna

måste följas med stor uppmärksamhet. Det finns anledning att

befara att det konsortium av försäkringsbolag som bildats kan

komma att få en monopolliknande ställning. Detta vore mycket

olyckligt eftersom försäkringsgivaren då själv kan diktera såväl

premiesättning som försäkringsavtalets innehåll i övrigt

medan försäkringstagaren -- genom att försäkring är obligatorisk

-- riskerar att helt sakna valfrihet och

förhandlingsmöjligheter. Åtgärder för att få till stånd en

bättre konkurrens på detta område kan därför som motionären

påpekat behöva vidtas efter att lagen varit i kraft något år.

Utskottet föreslår med anledning av motion Bo37 (nyd) att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en

redovisning om konkurrensaspekterna m.m. samt eventuella förslag

till åtgärder lämnas till riksdagen så snart tillräcklig

erfarenhet vunnits i frågan.

dels att moment 5 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

5. beträffande konkurrensaspekterna

att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Bo37 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Bilaga