Bet. 1992/93:BoU8

Bostadsutskottets betänkande

1992/93:BOU08

Samerna och samisk kultur m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Bilaga 1

Innehållsförteckning

1992/93

BoU8

Sammanfattning

I betänkandet behandlas proposition 1992/93:32 bilaga 2 om

förslag till ändringar i rennäringslagen (1971:437), m.m. och

bilaga 3 om den samiska kulturen. Vidare behandlas 16 motioner

som väckts med anledning av propositionen och en motion som

väckts under den allmänna motionstiden 1992.

Utskottet tillstyrker regeringens lagförslag men förordar

såvitt avser rätten att ta slöjdvirke en ändring som innebär att

även same som bor i Kopparbergs län omfattas av förslaget. En

redaktionell ändring föreslås också i rennäringslagen.

Utskottet förordar att riksdagen godkänner vad i propositionen

anförts om utformningen av prisstödet till rennäringen och om

ersättning för viltskador. När det gäller prisstödet till

renägare som har färre än 50 renar föreslås med anledning av tre

motioner ett tillkännagivande.

Utskottet förordar slutligen att riksdagen lägger

propositionen i övriga delar till handlingarna.

11 reservationer, ett särskilt yttrande och en meningsyttring

av suppleant har bifogats betänkandet.

Propositionen

Regeringen har i proposition 1992/93:32 bilaga 2 föreslagit

riksdagen att

1. dels anta de genom propositionen framlagda förslagen

till

a) lag om ändring i rennäringslagen (1971:437),

b) lag om ändring i väglagen (1971:948),

c) lag om ändring i lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter,

2. dels godkänna vad i propositionen förordats i fråga om

prisstödet till rennäringen (avsnitt 2.19) och om ersättning för

viltskador (avsnitt 2.17).

Vidare bereds riksdagen tillfälle att ta del av vad i

propositionen anförts om rennäringens folkrättsliga skydd,

ersättningsbestämmelser, barmarkskörning i terräng i samband med

renskötsel, upplåtelser av rätt till jakt och fiske på statens

mark ovanför odlingsgränsen och på renbetesfjällen, samebyns

verksamhetsområde, renforskningen och om fiskesamerna (avsnitten

2.5, 2.6, 2.13, 2.14, 2.16, 2.18 och 2.21).

Regeringen har i proposition 1992/93:32 bilaga 3 berett

riksdagen tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts om

samisk kultur vad gäller

1) sameslöjden,

2) biblioteksservice,

3) Gaaltie--samiskt konst- och kulturcentrum,

4) sameradio och -TV.

I de delar propositionen inte behandlas i detta betänkande

behandlas den i konstitutionsutskottets betänkande 1992/93:KU17.

Motionerna

I betänkandet behandlas

dels den under allmänna motionstiden 1992 väckta motionen

1991/92:Bo602 av Nils-Olof Gustafsson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om förslag till ändring i rennäringslagen med

syfte att införa bestämmelser om kontroll av renräkning och

vitesföreläggande,

dels de med anledning av propositionen i ovan redovisad

del väckta motionerna.

1992/93:Bo1 av Hans Göran Franck (s) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om upplåtelse av rätt till jakt och fiske ovanför odlingsgränsen

och på renbetesfjällen samt om sameslöjdarnas rättigheter.

1992/93:Bo2 av Marianne Andersson (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om koncessionsrenskötselns betydelse i Kalix

och Torne älvdalar,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om prisstöd till renägare med mindre än 50

renar.

1992/93:Bo3 av Karin Israelsson och Erik Artur Egervärn (c)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om information för att öka

förståelsen mellan olika intressen inom renskötselområdet.

1992/93:Bo4 av Annika Åhnberg (-) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

behov av inventering och övervakning av rovdjursstammarna.

1992/93:Bo5 av Nils-Olof Gustafsson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts beträffande förbud mot nätfiske under lektid

för röding och öring.

1992/93:Bo6 av John Andersson (v) vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens förslag om ändring i

rennäringslagen (1971:437),

2. att riksdagen avslår regeringens förslag till ändring i 55

§ väglagen,

3. att riksdagen avslår regeringens förslag till ändring av

42 § torvlagen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ytterligare utredningar.

1992/93:Bo7 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas

5. att riksdagen hos regeringen begär att de frågor som

behandlas i propositionens bilaga 2 behandlas i Sametinget och

först därefter föreläggs riksdagen,

6. att riksdagen -- vid avslag på yrkande 5 -- beslutar att

det i rennäringslagen skrivs in att renskötselrätten grundar sig

på urminnes hävd och utgör en särskild rätt till fastighet,

7. att riksdagen -- vid avslag på yrkande 5 -- hos regeringen

begär förslag om sådan ändring i rennäringslagen som ger

Sametinget rätt att begära förhandling och avge yttrande i

markanvändningsfrågor,

8. att riksdagen -- vid avslag på yrkande 5 -- som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att

rennäringens folkrättsliga skydd ytterligare behöver förtydligas

i samarbete med Sametinget,

9. att riksdagen -- vid avslag på yrkande 5 -- hos regeringen

begär förslag om regler i rennäringslagen om rätt till

ersättning för intrång i näringen,

10. att riksdagen -- vid avslag på yrkande 5 -- som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att

anvisa särskilda medel för betesinventeringen och att utarbeta

reglerna för åtgärder vid för högt renantal eller åtgärder mot

strövrenar i samarbete och samförstånd med näringen genom

Sametinget,

11. att riksdagen -- vid avslag på yrkande 5 -- som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att

upplåtelse av jakt och fiske ovan odlingsgränsen helt skall

handhas av samerna själva samt att regler och utformning av

upplåtelsen skall utformas och handläggas av Sametinget i

samarbete med länsstyrelsen,

12. att riksdagen hos regeringen begär att den tillsätter en

utredning med uppgift att utreda frågan om samebyarnas möjlighet

att bedriva annan ekonomisk verksamhet än renskötsel,

13. att riksdagen hos regeringen begär att den tillsätter en

utredning med uppgift att utreda frågan om skogssamebyarnas

rättsliga ställning och deras situation i övrigt.

1992/93:Bo8 av Dan Eriksson i Stockholm och Max Montalvo (nyd)

vari yrkas

1. att riksdagen avslår förslaget till ändring i 1 §

rennäringslagen som föreskriver att renskötselrätten tillkommer

den samiska befolkningen och grundas på urminnes hävd, dvs. 1 §

andra stycket lagförslaget,

2. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts hos

regeringen begär utredning om äganderättsfrågor och näraliggande

rättsfrågor inom det område inom vilket renskötsel avses få ske,

3. att riksdagen avslår skärpningen av 30 § i förslaget till

rennäringslag vilken innebär att det blir förbjudet att vid

användningen av marken vidta åtgärder som medför avsevärd

olägenhet för renskötseln,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att förutsättningarna för en fri

marknadsinriktad rennäring bör utredas,

5. att riksdagen beslutar höja antalet renar för

koncessionsrenskötsel till minst 50 renar,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att skapa bättre förutsättningar för jakt-

och fisketurism men även annan turism på marker och vatten

ovanför odlingsgränsen och renbetesfjällen, främst i Norrbotten

och Västerbotten.

1992/93:Bo9 av Mats Lindberg och Leif Marklund (s) vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens förslag till ändring i 42

§ torvlagen och 55 § väglagen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av förtydligande.

1992/93:Bo10 av Bruno Poromaa m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om prisstödet till rennäringen.

1992/93:Bo11 av Bruno Poromaa m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om en vägförbindelse för Talma sameby.

1992/93:Bo12 av Åke Selberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om rovdjursinventeringar.

1992/93:Bo13 av Leo Persson och Åke Selberg (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av en handlings- och

utvecklingsplan för sameradio/-TV,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av en sammanhållen samisk

etermedieenhet.

1992/93:Bo14 av Leo Persson m.fl. (s) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av klarlägganden vad avser fiske-

och skogssamernas rättigheter,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om tillgängligheten av "slöjdvirke" för samer

utanför rennäringen,

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lösning av

bidragsfrågan för sameidrotten i enlighet med vad som anförts i

motionen.

1992/93:Bo15 av Olle Lindström (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om behovet av fortsatt prisstöd för koncessionsrenskötsel i

samband med näringsverksamhet.

1992/93:Bo16 av Pontus Wiklund och Jan Erik Ågren (kds) vari

yrkas

2. att riksdagen beslutar avvakta med behandlingen av

proposition 1992/93:32 bilaga 2 till dess det nyinrättade

Sametinget getts möjlighet att yttra sig över förslagen,

3. att riksdagen beslutar genomföra den del av proposition

1992/93:32 bilaga 3 som rör mom. 1--3 och avvaktar med

behandlingen av bilaga 3 i övrigt till dess det nyinrättade

Sametinget getts möjlighet att yttra sig över förslagen.

Beredningen av ärendet

Kulturutskottet, trafikutskottet och jordbruksutskottet har

beretts tillfälle att yttra sig i ärendet. Yttrandena har som

bilagor fogats till detta betänkande.

Företrädare för Samernas Nationalråd (Svenska Samernas

Riksförbund, Riksorganisationen Same-Ätnam, Sáminuorra och

Nordiska Samerådet), Landsförbundet Svenska Samer,

Naturskyddsföreningen, Världsnaturfonden och Svenska

Jägarförbundet har vid uppvaktningar lämnat synpunkter i ärendet

och överlämnat skrivelser.

Skrivelser har dessutom inkommit från DO, ombudsmannen mot

etnisk diskriminering, Jokkmokks kommun, Arvidsjaurs kommun,

Laevas sameby, Same-Ätnam, Fiskeutskottet (2 skrivelser),

Same-Ätnam, Slöjdutskottet, Landsförbundet Svenska Samer,

Lantbrukarnas Riksförbund/Skogsägarnas Riksförbund,

Riksförbundet Sveriges Glesbygdsförening, Arjeplogs

Glesbygdsförening, Naturskyddsföreningen, Jokkmokks Jakt &

Fiskevårdsförening, Revisorhuset AB, Gällivare, Gällivare

kommuns jaktvårdskrets, Svenska Setterklubben för engelsk

setter, Teli Anslutningssystem AB i Skellefteå, Föreningen Våra

Rovdjur, Svenska Vorstehklubben Malmberget, Koskullskulle Jakt-

och fiskevårdsförening, Åke Puranen, Enskede och Bo Nilsson

m.fl., Tärnaby.

Utskottet

Rennäringen

Inledning

I detta betänkande behandlas proposition 1992/93:32 bilaga 2

om ändringar i rennäringslagen (1971:437), m.m. och bilaga 3 om

den samiska kulturen. Propositionens bilaga 1 med bl.a. förslag

till sametingslag och om samiskt språk bereds av

konstitutionsutskottet.

Förslagen i propositionen bygger delvis på

Samerättsutredningens betänkanden. Samerättsutredningen

tillkallades efter regeringsbeslut i september 1982 för att

utreda vissa frågor om samernas ställning i Sverige. Kommittén

avgav i maj 1986 delbetänkandet Samernas folkrättsliga ställning

(SOU 1986:36), i juni 1989 huvudbetänkandet Samerätt och

Sameting (SOU 1989:41) och i november 1990 slutbetänkandet

Samerätt och samiskt språk (SOU 1990:91). Även

Lantbruksstyrelsens rapport (1989:4) Frågor om samebyarnas

organisation, funktion och ekonomi, Naturvårdslagsutredningens

förslag, Översyn av naturvårdslagen m.m. (SOU 1990:38), såvitt

avser naturvårdshänsyn vid renskötsel och Statens

naturvårdsverks förslag om körning på barmark behandlas i

propositionens bilaga 2. Det nu redovisade utredningsmaterialet

har remissbehandlats.

I proposition 1990/91:4 föreslog den dåvarande regeringen

hösten 1990 ändringar i rennäringslagen. Förslagen grundade sig

framför allt på Samerättsutredningens huvudbetänkande och

Lantbruksstyrelsens rapport. Jordbruksutskottet, vilket då hade

att bereda rennäringsfrågor, ansåg att starka skäl talade för

att rennäringsfrågorna m.m. skulle behandlas inom ramen för ett

sammanhållet förslag där samtliga betänkanden från

Samerättsutredningen skulle bli föremål för en samlad bedömning.

Jordbruksutskottet föreslog därför riksdagen att avslå

propositionen (1990/91:JoU12). Riksdagen följde

jordbruksutskottets förslag.

I proposition 1990/91:134 om riktlinjer för överföring av

verksamheten vid Domänverket till aktiebolagsform föreslogs

bl.a. vissa ändringar i rennäringslagen. Bostadsutskottet

förordade i ett yttrande (1991/92:BoU5y) till näringsutskottet

våren 1992 att endast de förslag som avsåg att, oavsett

ägarförhållanden, även framgent ge den mark som förvaltas av

Domänverket ställning som kronomark skulle bifallas. Övriga

ändringar i rennäringlagen borde enligt bostadsutskottet

behandlas i samband med den aviserade s.k. samepropositionen.

Näringsutskottet anslöt sig till bostadsutskottet. Riksdagen

följde förslaget.

I tre motioner, som väckts med anledning av den nu aktuella

propositionen, förordas att regeringens förslag till ändringar

i rennäringslagen skall avslås eller behandlas först efter att

det föreslagna Sametinget har tagit ställning till vissa frågor.

Enligt motion Bo6 (v) finns en rad oklarheter i rådande

rättsförhållanden mellan rennäringens utövare och övrig

befolkning inom berörda områden. Regeringens förslag bör därför

avslås och ytterligare utredningar och överväganden göras

(yrkandena 1 och 4). Enligt Vänsterpartiets partimotion Bo7

yrkande 5 och motion Bo16 (kds) yrkande 2 bör det sameting som

förväntas komma till stånd ges möjlighet att behandla

regeringens förslag innan riksdagen tar ställning till

föreslagna ändringar i rennäringslagen. Detta skulle enligt

Vänsterpartiets partimotion vara det bästa sättet att fortsätta

på den väg som 1971 års rennäringslag avsåg utstaka nämligen att

myndigförklara samerna och återupprätta deras rätt till

självbestämmande. Kds-motionärerna anser att det finns

oklarheter huruvida förslagen till lösningar av bl.a.

administrationen av jakten och fisket som förs fram i

propositionen är de bästa. Genom att ge Sametinget tillfälle att

behandla dessa och andra frågor i propositionens bilaga 2 kommer

förslagen enligt motionärerna att bli allsidigt belysta och

Sametinget ges sin plats i samiskt och svenskt samhälle.

Utskottet gör följande bedömning. Till grund för regeringens

förslag i propositionen ligger, som framgår av den inledande

redovisningen, flera utredningsförslag som arbetats fram under

en stor del av 1980-talet. Förslagen har remissbehandlats och

bl.a. företrädare för samerna har gett sin syn på olika frågor.

Förslagen har enligt utskottets mening blivit allsidigt belysta.

Vid beredningen av ärendet har utskottet dessutom haft att ta

del av synpunkter som muntligen och/eller skriftligen har kommit

utskottet till del bl.a. från företrädare för samerna och för

vissa naturvårdsintressen. Den proposition om samerna och samisk

kultur m.m. som nu är föremål för behandling får anses svara mot

ett sådant sammanhållet förslag om samernas ställning som länge

efterfrågats och som riksdagen begärde hösten 1990

(1990/91:JoU12). Att vissa i propositionen föreslagna lösningar

är omtvistade utgör enligt utskottets mening inte tillräckliga

skäl för att avvakta med ett riksdagens ställningstagande. När

Sametinget inrättats kommer självfallet för samerna aktuella

frågor att behandlas av tinget, och förslag till andra lösningar

än de i propositionen och i detta betänkande framlagda kommer

förmodlingen att föras fram till regering och riksdag. Det finns

enligt utskottets uppfattning anledning knyta förhoppningar till

att det mellan riksdagen, regeringen och Sametinget kommer att

skapas en konstruktiv dialog. Vid en sammanvägning av olika

förslag avseende beredningen av propositionen och motionerna

till den del de behandlas i detta betänkande har utskottet

sammanfattningsvis kommit till uppfattningen att övervägande

skäl talar för att riksdagen nu bör ta ställning till de förslag

som läggs fram. Ett riksdagens ställningstagande till förslagen

bör rimligen också vara positivt för Sametinget genom att

klarhet kommer att skapas i flera av de frågor om utformningen

av en samlad samepolitik; frågor som inte sällan under flera år

och i olika sammanhang övervägts och diskuterats. Med hänvisning

till vad nu anförts anser utskottet att riksdagen i sak bör

behandla propositionens bilaga 2 samt de motioner som väckts med

anledning av propositionen. I fortsättningen av detta betänkande

behandlas dessa förslag. Med det anförda avstyrker utskottet

motionerna Bo6 (v) yrkandena 1 och 4, Bo7 (v) yrkande 5 och Bo16

(kds) yrkande 2 om behandlingen av propositionens bilaga

2.

Renskötselrätten

De rättigheter som enligt rennäringslagen tillkommer samerna

har i lagen fått den sammanfattande beteckningen renskötselrätt.

Den beskrivs som en rätt för samer att använda mark och vatten

till underhåll för sig och sina renar. I rätten ingår bl.a.

renbete, jakt och fiske samt visst skogsfång. Renskötselrätt

tillkommer den av samisk härkomst som kan åberopa att någon av

hans föräldrar, far- eller morföräldrar haft renskötsel som

stadigvarande yrke. För rätt att utöva den krävs medlemskap i

sameby. Den får bedrivas inom vissa områden motsvarande

sammanlagt ungefär 1/3 av Sveriges totala yta. Antalet

renskötande samer brukar anges till ca 2 500.

Renskötselrätten regleras uttömmande i rennäringslagen, som

trädde i kraft den 1 juli 1971. Den bygger i allt väsentligt på

1928 års renbeteslag. Den i sin tur bygger i stort på de

principer om samernas renskötselrätt som fanns i den första

renbeteslagen från år 1886. Tillkomsten av den nu gällande

rennäringslagen innebar således ingen omprövning av frågan om

omfattningen och beskaffenheten av de renskötande samernas

ursprungliga rättigheter inom renskötselområdet. Omfattningen av

samernas betesrätt reglerades första gången i 1873 års

avvittringsstadga. Regleringen avsågs i stort vara en

konfirmering av bestående förhållanden som innebar att

betesrätten skulle få utövas såväl på kronans som enskildas

marker. Samerna har under lång tid gjort anspråk på en starkare

rätt än vad som följer av rennäringslagen. Högsta domstolen (HD)

har i det s.k. skattefjällsmålet (NJA I 1981 s. 1) prövat en

tvist om bättre rätt till vissa skattefjäll i norra Jämtland.

Vissa samebyar yrkade att de skulle förklaras ha bättre rätt än

staten till skattefjäll i norra Jämtland. I andra hand yrkade de

vissa närmare angivna rättigheter till områdena utöver vad

rennäringslagen medger. HD fann att äganderätten till

skattefjällen tillkommer staten samt att samernas bruksrätt är

uttömmande reglerad i rennäringslagen. HD slog dock fast att

samerna på skattefjällen på grund av sin långvariga användning

av dessa områden har en starkt skyddad bruksrätt av speciellt

slag som ytterst är grundad på urminnes hävd. Den är enligt

domen av sådant slag att den enligt 2 kap. 18 § regeringsformen

är skyddad mot tvångsförfoganden utan ersättning på samma sätt

som äganderätt.

Samernas renskötselrätt grundar sig enligt propositionen i

första hand inte på lagstiftning eller på upplåtelser i

särskilda avtal utan bygger i grunden på urminnes hävd. Detta är

enligt propositionen så grundläggande att det bör framgå av

rennäringslagen. Den skillnad som finns mellan

renskötselberättigade samer och samer utan sådan rätt bör tas

bort. I stället föreslås i propositionen att renskötselrätten

skall tillkomma den samiska befolkningen. Varje same bör få rätt

att bedriva renskötsel enligt rennäringslagens bestämmelser.

Same är enligt propositionen den som är av samisk härkomst.

Också detta föreslås framgå av lagen. Såsom tidigare får

renskötselrätten utövas endast av den som är medlem i sameby,

och samebyn avgör frågan om medlemskap. Någon ändring föreslås

således inte i dessa delar.

I motion Bo8 (nyd) yrkande 1 föreslås att riksdagen inte bör

anta förslaget till ändring i 1 § andra stycket rennäringslagen.

Skälet till detta är enligt motionärerna att det inte kan

uteslutas att rätten inte är kollektiv till sin karaktär utan

enskild, grundad på urminnes hävd.

Utskottet ansluter sig inledningsvis till regeringens

bedömning att frågan om renskötselrättens ursprung är så central

att det bör framgå av rennäringslagen att den vilar på urminnes

hävd. Renskötselrätten är också betydelsefull när det gäller den

samiska kulturen och dess förutsättningar att leva vidare och

utvecklas. Alla samer har del i den samiska kulturen. Som anförs

i propositionen får det enligt utskottets mening anses vara

principiellt riktigt att betrakta renskötselrätten som en

kollektiv rätt som tillkommer alla samer. Den ger samerna

befogenhet att använda vissa fastigheter för sig och sina renar

oavsett vem fastigheterna tillhör. Rätten får utövas enligt

bestämmelserna i rennäringslagen av dem som är medlemmar i en

sameby. Regeringens förslag innebär inte att den som anser sig

ha en enskild rätt av något slag skulle vara förhindrad att

väcka talan vid domstol. Med hänvisning till vad i propositionen

och i detta betänkande nu anförts tillstyrker utskottet

regeringens förslag till lag om ändring i 1 § rennäringslagen

och avstyrker motion Bo8 (nyd) yrkande 1.

Renskötselrättens karaktär behandlas också i propositionen i

ett annat perspektiv nämligen om det i lagstiftningen bör anges

att den är en särskild rätt till fastighet. Renskötselrätten är

enligt HD i skattefjällsmålet en bruksrätt som vilar på

civilrättslig grund och som i likhet med äganderätten är skyddad

mot tvångsförfoganden utan ersättning. Enligt HD belastar den i

likhet med nyttjanderätt de fastigheter på vilka den får utövas

och visar även i övrigt upp stora likheter med nyttjanderätt och

annan liknande rätt till fast egendom. En skillnad är att

renskötselrätten kan belasta en fastighet i olika hög grad. I

allmänhet innebär renskötselrätten ett mycket extensivt

utnyttjande av marken. Många fastigheter berörs knappast alls av

den medan andra marker kan vara mycket betydelsefulla ur

renskötselsynpunkt. Det är enligt propositionen inte möjligt att

generellt ange vilka fastigheter som berörs och i vilken

omfattning. Samerättsutredningen har ansett det vara av stor

betydelse för bl.a. ersättningsfrågorna att renskötselrätten

behandlas också som ett enskilt intresse, en särskild rätt till

fastighet, och att detta anges i bl.a. rennäringslagen.

Föredragande statsrådets uppfattning är att det hittills inte

visats att det finns ett behov av förtydligande i

rennäringslagen i denna fråga. Däremot anser han att det finns

skäl att göra ett förtydligande i lagen (1985:620) om vissa

torvfyndigheter och i väglagen. I den förstnämnda lagen finns i

42 § en uppräkning av vad som vid tillämpningen av lagen skall

anses vara särskild rätt till fastighet. Renskötselrätt saknas

bland exemplen. I minerallagen däremot, som har motsvarande

stadgande, anges renskötselrätt som ett av flera exempel på

särskild rätt.

I 55 § väglagen anges vilka rättigheter som medför rätt till

ersättning då en väghållare tar i anspråk mark för väg med

vägrätt. Bl.a. innehavare av sådan nyttjanderätt eller annan

särskild rätt som upplåtits innan marken togs i anspråk är

enligt nuvarande lydelse ersättningsberättigade. Eftersom

renskötselrätten inte grundar sig på upplåtelse föreslås i

propositionen en ny utformning av paragrafen som klargör att

innehavare av renskötselrätt har samma rätt till ersättning som

bl.a. innehavare av angiven nyttjanderätt.

Frågan om det i lagstiftningen bör införas att

renskötselrätten utgör en särskild rätt till fastighet har

tagits upp i tre motioner. I Vänsterpartiets partimotion Bo7

yrkande 6 föreslås att det i rennäringslagen skrivs in att

renskötselrätten grundar sig på urminnes hävd och utgör en

särskild rätt till fastighet. Enligt motionen är frågan så

betydelsefull att den bör framgå av lagen. I motion Bo6 (v)

yrkandena 2 och 3 och i motion Bo9 (s) yrkande 1 föreslås att

riksdagen avslår förslaget att i lagen om vissa torvfyndigheter

och i väglagen ange att renskötselrätten är en särskild rätt.

Som skäl anförs i s-motionen att rättsläget i andra områden än

de som omfattades av skattefjällsmålet kan vara oklart.

Jordbruksutskottet anförde i betänkandet JoU 1971:37 (s. 42

f.) att renskötselrätten är ett slags nyttjanderätt som får

anses som en sådan särskild rätt som avses i 1 § andra stycket

expropriationslagen (1917:189). I detta lagrum stadgades att

särskild rätt som tillkom annan än kronan kunde exproprieras.

Motsvarande bestämmelse finns i nu gällande expropriationslag

(1972:719). HD har i skattefjällsmålet betraktat

renskötselrätten som en rätt av speciellt slag och liknat den

vid nyttjanderätt. Oavsett vad rennäringslagen innehåller i

denna fråga är det enligt bostadsutskottets bedömning

uppenbarligen så att renskötselrätten är att betrakta som en

särskild rätt till fastighet. Denna rätt kan inte upphävas

eller inskränkas utan att ersättning lämnas. Utskottet delar

föredragande statsrådets bedömning att ett tillägg i detta

avseende i rennäringslagen inte skulle få någon betydelse i

förhållandet mellan rennäringen och motstående intressen.

Däremot bör den ändringen som föreslås i väglagen, som

tillstyrkts av trafikutskottet, och i lagen om vissa

torvfyndigheter genomföras för att det inte skall råda någon

tvekan om att renskötselrätten utgör sådan särskild rätt för

vilken ersättning skall utgå också vid intrång enligt dessa

lagar.

Utskottet tillstyrker således regeringsförslaget om ändring i

55 § väglagen och 42 § lagen om vissa torvfyndigheter och avslår

partimotion Bo7 (v) yrkande 6 samt motionerna Bo6 (v) yrkandena

2 och 3 och Bo9 (s) yrkande 1.

I detta sammanhang behandlar utskottet också ett förslag i

motion Bo8 (nyd) yrkande 2 om att riksdagen bör ge regeringen

till känna att utredning sker om äganderättsfrågor och

näraliggande rättsfrågor i det området inom vilket renskötsel

får ske. Enligt motionärerna kan områdets rättsliga karaktär

helt eller delvis ifrågasättas.

Utskottet förstår yrkandet så att det som eftersträvas är en

utredning om påstådda oklarheter om vem som civilrättsligt är

ägare till viss mark. Enligt utskottets bedömning kan inte

frågor som i grunden rör rättsliga förhållanden lösas på

annat sätt än genom domstolsprövning. Utskottet avstyrker med

det anförda motion Bo8 (nyd) yrkande 2.

Ökat skydd för renskötselrätten

Enligt gällande rätt får den som äger eller brukar mark inom

året-runt-marker där renskötsel bedrivs inte ändra

markanvändningen så att avsevärd olägenhet uppkommer för

renskötseln (30 § första stycket). I andra stycket undantas

bl.a. företag vars tillåtlighet prövas i särskild ordning.

Bestämmelsen utgör ett komplement till 26 §, i vilken det

stadgas att regeringen under vissa förutsättningar kan förordna

om upphörande av renskötselrätten för visst område. Syftet med

bestämmelsen i 30 § är att förhindra markägare att genom

ensidigt handlande vidta åtgärder som i praktiken gör värdefull

renbetesmark oanvändbar som renbete. För att tillgodose

markägarens berättigade krav att få disponera sin mark

begränsades förbudsregeln till att gälla året-runt-marker, där

renskötsel faktiskt bedrivs. Ändrad markanvändning som innebär

en mindre olägenhet är tillåten.

I propositionen föreslås en ändring som innebär att

skyddsbestämmelsen kommer att träffa inte bara ändrad

markanvändning utan varje åtgärd som medför att avsevärd

olägenhet uppstår för renskötseln. Härigenom kommer skyddet för

renskötselrätten att skärpas på året-runt-marker. Förslaget

motiveras med att begreppet "ändrad markanvändning" i senare

lagstiftning fått en annan innebörd än det hade när

förbudsregeln infördes.

I motion Bo8 (nyd) yrkande 3 förordas att regeringsförslaget

avslås i denna del. Någon närmare motivering anges inte i

motionen. I Vänsterpartiets partimotion Bo7 yrkande 7 föreslås

att det i rennäringslagen införs en bestämmelse som ger

Sametinget rätt att begära förhandling och avge yttrande i

markanvändningsfrågor. Förslaget motiveras med att tillgången på

vinterbete måste skyddas eftersom vinterbetet är avgörande för

hur många renar som samebyarna kan hålla.

I 30 § rennäringslagen anges var den tillåtna gränsen går för

åtgärder från markägarens sida. Sådana åtgärder som medför

avsevärd olägenhet för renskötseln får inte utföras. Som

departementschefen anförde i proposition 1971:51 s. 130 är

bestämmelsen inte avsedd att fungera som en materiell regel som

fastslår vilka intrång de renskötande samerna är skyldiga att

tåla utan ersättning. Även om åtgärden är tillåten kan den

således innebära ett intrång som berättigar till ersättning för

skadan. Bestämmelsen har varit oklar när det gäller åtgärder

inom skogsbruket genom att sådana åtgärder vanligtvis inte

innebär en ändrad markanvändning. Enligt utskottets mening är

det därför till fördel att det nu klargörs att alla åtgärder som

inte skall prövas i särskild ordning är otillåtna om de medför

avsevärd olägenhet för renskötseln. Några motiv som skulle

innebära att förslaget avstyrks har inte framkommit. Utskottet

tillstyrker därför regeringsförslaget om ett ökat skydd för

renskötselrätten genom angiven ändring i 30 § rennäringslagen.

Motion Bo8 (nyd) yrkande 3 avstyrks.

Med anledning av förslaget i Vänsterpartiets partimotion Bo7

yrkande 7 vill utskottet anföra följande. Frågan om Sametingets

möjligheter att påverka och agera i bl.a. markanvändningsfrågor

föreslås regleras i den i propositionens bilaga 1 föreslagna

sametingslagen. Enligt förslagets 2 kap. 1 § punkt 4 ingår i

Sametingets uppgifter att medverka i samhällsplaneringen och att

bevaka att samiska behov beaktas, däribland rennäringens

intressen vid utnyttjande av mark och vatten. I propositionen

anförs vidare att Sametinget kommer att få en viktig uppgift som

remissinstans innan frågor som är viktiga för rennäringen avgörs

på regional och central nivå. Enligt utskottets bedömning kommer

motionen i allt väsentligt att tillgodoses om riksdagen beslutar

anta förslaget till sametingslag såvitt nu är i fråga.

Tillräcklig anledning saknas enligt utskottets mening att också

i rennäringslagen införa en motsvarande bestämmelse om

yttrande i markanvändningsfrågor. Utskottet avstyrker med

det anförda Vänsterpartiets partimotion Bo7 yrkande 7.

Rennäringens folkrättsliga skydd

Särskilda bestämmelser om rennäringens folkrättsliga skydd

saknas i gällande lagstiftning. Samerättsutredningen gjorde

sammanfattningsvis den bedömningen att rennäringen åtnjuter

folkrättsligt skydd vid intrång som är så stora att rennäringens

fortbestånd äventyras. Bestämmelser som erinrar om att det finns

ett absolut folkrättsligt skydd borde enligt utredningen införas

i rennäringslagen, naturresurslagen (NRL) och

expropriationslagen. Enligt propositionen har dock

renskötselrätten ett starkare skydd i gällande lagstiftning än

vad som kan anses följa av folkrätten. Lagstiftningen anses

därför inte behöva ändras med hänsyn till Sveriges folkrättsliga

förpliktelser. Riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad i

propositionen anförts om rennäringens folkrättsliga skydd.

I Vänsterpartiets partimotion Bo7 yrkande 8 föreslås att

riksdagen ger regeringen till känna att frågor om rennäringens

folkrättsliga skydd ytterligare behöver förtydligas i samarbete

med Sametinget. Motionärerna synes kritiska mot att HD:s dom i

skattefjällsmålet och den rättshistoriska forskningen inte

medfört ett större hänsynstagande till samernas rättigheter.

Utskottet erinrar inledningsvis om att riksdagen i olika

sammanhang slagit fast att rennäringen är en förutsättning för

den samiska kulturen och att dess fortlevnad måste garanteras.

Syftet med gällande lagstiftning på detta område är bl.a. att

värna om och skydda den samiska kulturen. I NRL finns

skyddsregler för åtgärder som påtagligt kan försvåra

rennäringens utövande (2 kap. 5 §) och regler som ger ett skydd

för näringens markanvändning (3 kap. 5 §). NRL är en central lag

som skall tillämpas vid beslut enligt olika andra lagar när det

gäller konkurrens om vatten- och markanvändning i syfte att

åstadkomma en från olika synpunkter god hushållning med mark och

vatten och den fysiska miljön i övrigt. Områden som har en

avgörande betydelse för möjligheten att varaktigt bedriva

renskötsel i viss sameby är av riksintresse. De skall skyddas

mot åtgärder som påtagligt försvårar näringens bedrivande. Någon

formell anknytning finns inte mellan expropriationslagen och

NRL. I propositionen med förslag till NRL (prop. 1985/86:3)

ansågs något sådant behov inte föreligga. Det ansågs naturligt

att NRL:s hushållningsbestämmelser kommer att vägas in vid den

lämplighetsprövning som skall ske enligt 2 kap. 12 §

expropriationslagen. En prövning enligt NRL har också i

allmänhet gjorts i det tillståndsärende eller den detaljplan som

ofta ligger till grund för expropriationsansökan. Utskottet

delar den bedömning som görs i propositionen att en folkrättslig

skyddsregel i rennäringslagen inte skulle få någon praktisk

betydelse. Utskottet avstyrker partimotion Bo7 (v) yrkande 8 om

rennäringens folkrättsliga skydd och föreslår att riksdagen

i denna del lägger propositionen till handlingarna.

Ersättningsbestämmelserna

Rennäringslagen innehåller bestämmelser om rätt till

ersättning för viss skada och olägenhet vid upphävande av

renskötselrätt (28 §). Ersättningen bestäms med stöd av

expropriationslagens regler om expropriation av särskild rätt

till fastighet i tillämpliga delar (29 §). Ersättning för skada

som inte drabbat bestämd person tillfaller som huvudregel berörd

sameby och samefonden med hälften vardera. Sker intrång i

renskötselrätten vid verksamhet med stöd av andra lagar än

rennäringslagen prövas ersättningsfrågan i särskild ordning. Vid

ingrepp i renskötselrätten som inte innebär att renskötselrätten

upphävs, saknar rennäringslagen regler om ersättningsskyldighet.

Vid upplåtelse av nyttjanderätt som inte avser tillgodogörande

av naturtillgångar eller skogsavverkning skall enligt 34 §

rennäringslagen i princip en avgift utgå som tillfaller samerna.

Avgiften är avsedd att vara en kompensation (prop. 1971:51 s.

133) för den olägenhet som kan uppkomma på grund av upplåtelsen.

Uppkommer avsevärd olägenhet för renskötseln får upplåtelse inte

ske. Kan det visas att samerna lidit större förlust genom

upplåtelsen än som svarar mot avgiften bör ytterligare

ersättning utgå enligt departementschefen. Vid upplåtelse av

nyttjanderätt som avser naturtillgångar skall staten utge

ersättning för den skada eller olägenhet som på grund av

upplåtelsen drabbar renskötseln (34 § andra stycket).

Några särskilda bestämmelser om rätt till ersättning för

intrång i rennäringsrätten föreslås inte i propositionen.

I Vänsterpartiets partimotion Bo7 yrkande 9 föreslås att det i

rennäringslagen bör införas särskilda bestämmelser om rätt till

ersättning vid intrång i näringen. Enligt motionärerna befinner

sig samerna i ett markant underläge eftersom staten för

närvarande står som ägare men också är lagstiftare och därför

kan bestämma hur bruksrätten skall se ut.

Utskottet noterar att inte heller Samerättsutredningen

föreslog någon särskild skadeståndsregel i rennäringslagen för

sådant intrång som inte är så långtgående att renskötselrätten

upphävs. Som skäl anfördes att det är svårt att uppställa en

generell skadeståndsregel för alla de variationer som finns i

renskötselrätten när det gäller sårbarhet och toleransnivå

gentemot motstående intressen. Inte heller enligt propositionen

anses det möjligt att generellt ange vilken grad av intrång i

renskötselrätten som kan medföra ersättningsskyldighet.

Utskottet delar denna bedömning. Frågan om ersättningsskyldighet

föreligger får prövas av domstol i varje enskilt fall. Med det

anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår Vänsterpartiets

partimotion Bo7 yrkande 9 om ersättningsbestämmelser i

rennäringslagen och lägger propositionen i motsvarande del

till handlingarna.

Åtgärder vid för högt renantal m.m.

Enligt gällande rätt bestämmer länsstyrelsen det högsta antal

renar som får hållas på bete inom en samebys betesområde.

Länsstyrelsen kan också förordna om inskränkning i betesrätten

om det behövs för att bevara renbetet eller för att främja

renskötseln (15 §). En sameby kan bestämma hur många renar en

medlem högst får inneha eller meddela vissa föreskrifter om

innehavet (35 §). Renräkning skall i princip ske årligen vid

ungefär samma tidpunkt (66 §). På grundval av renräkningen skall

en renlängd upprättas och fastställas av bystämman (68 §).

Tvångsslakt kan också beslutas om renar uppehåller sig utanför

renskötselområdet eller inom området på fel tid (71 §). Vid

vissa brister i renskötseln kan länsstyrelsen förordna syssloman

att ta hand om renskötseln (72 §).

I rennäringslagen saknas i princip sanktionsbestämmelser mot

en sameby som har för många renar eller mot en medlem som inte

följer ett beslut av sameby om det högsta renantal som får

innehas. I propositionen föreslås nu att det införs en möjlighet

för länsstyrelsen att förelägga sameby vid vite att följa ett

beslut om det högsta antal renar som får hållas inom byns

betesområde. Om en sameby har bestämt antalet renar som en

medlem får inneha och beslutet inte följs får föreläggandet

också riktas mot enskild medlem. Vitesföreläggande föreslås

också kunna meddelas om renar uppehåller sig utanför

renskötselområdet eller inom området under tid då renskötsel

inte får bedrivas där och den som lider skada eller olägenhet av

någon betydelse begär det. Sådant vitesföreläggande bör enligt

regeringsförslaget få meddelas endast om samebyn underlåter att

inom skälig tid efter anmaning ta hand om renarna.

Vitesföreläggande föreslås vidare kunna tillgripas om en sameby

underlåter att genomföra räkning av byns renar eller att bl.a.

upprätta renlängd. Slutligen föreslås i denna del att sameby

skall underrätta länsstyrelsen om tid och plats för renräkning

och att länsstyrelsen bl.a. kan utse någon att närvara vid

renräkningen. De nuvarande bestämmelserna om tvångsslakt av

strövrenar föreslås upphävas utom såvitt avser

koncessionssamebyar. Vad nu redovisats innebär att vissa

tilläggsbestämmelser i rennäringslagen anses böra införas.

I Vänsterpartiets partimotion Bo7 yrkande 10 föreslås att

riksdagen ger regeringen till känna att särskilda medel för

betesinventering bör anvisas och att regler för åtgärder vid för

högt renantal och mot strövrenar bör utarbetas i samarbete och

samförstånd med näringen genom Sametinget. Enligt motionärerna

bör således regeringens förslag inte genomföras. I en s-motion,

Bo9 yrkande 2, föreslås att regeringsförslaget om

vitesföreläggande vid förekomst av strövrenar bör skärpas genom

att bestämmelsen görs tvingande. Enligt motionens förslag skall

länsstyrelsen på framställning utfärda vitesföreläggande om

renar uppehåller sig på mark som inte får nyttjas som betesmark.

En ändring i 71§ rennäringslagen i detta syfte föreslås. I

motion 1991/92:Bo602 föreslås att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna att bestämmelser om samhällelig kontroll

vid renräkning bör införas i rennäringslagen samt möjligheter

till vitesföreläggande mot dem som vägrar att rätta sig efter

beslut.

Bestämmelserna om högsta antalet renar har tillkommit mot

bakgrund av bl.a. att marken utnyttjas även av andra såväl inom

som utanför rennäringen. Det är därför bra att det nu föreslås

ett tillägg i bestämmelsen att länsstyrelsen vid fastställandet

av renantalet skall ta hänsyn till andra intressen. Renbetet

skall räcka till för flera näringsutövare. Marken måste kunna

utnyttjas också av markägaren och nyttjanderättshavare. Inte

minst för rennäringen är det viktigt att storleken på renhjorden

anpassas till tillgången på betet och särskilt vinterbetet. Helt

avgörande för att renantalet skall kunna fastställas är att det

finns tillförlitliga uppgifter om tillgången på betesmarker.

Utskottet vill understryka vikten av att betesinventeringar

genomförs och får ligga till grund för nödvändiga

ställningstaganden om hur renskötseln skall kunna utvecklas på

ett positivt sätt. Det är för en sådan utveckling enligt

utskottets mening nödvändigt att fastställa ett renantal som är

anpassat inte bara till de betesresurser renskötseln kan behöva

utan också till naturvårdens intresse och andra näringars

intressen. Som anförs i propositionen är det angeläget att det

vid de överläggningar som sker mellan Statens jordbruksverk och

rennäringens företrädare avsätts medel för slutförande av

betesinventeringarna.

Kunskapen om de enskilda renägarnas reninnehav har betydelse

inte bara för att fastställa det maximala renantalet utan även

för bl.a. rösträttsreglerna och fördelningen av kostnaderna i

samebyn samt för planering och utveckling av näringen. Såvitt

framgår av propositionen finns det på sina håll en del brister

när det gäller renkontrollen. Utskottet delar föredragande

statsrådets bedömning att det är angeläget att regelbundet

återkommande renräkningar kommer till stånd. Om renantalet blir

för högt inom vissa områden drabbas inte minst rennäringen.

Genom de föreslagna sanktionsbestämmelserna skapas enligt

utskottets mening bättre förutsättningar för samebyarna att med

kraft agera för att renantalet anpassas till betesresurserna.

Självfallet är det i första hand de som är verksamma inom

rennäringen som har att hitta lösningar på de frågor som nu

behandlas. Först om det inte går att lösa de problem som

sammanhänger med ett för högt renantal på frivillig väg bör de

föreslagna sanktionsåtgärderna tillgripas. Utskottet anser

liksom Samerättsutredningen att det är angeläget att det finns

möjligheter från samhällets sida att ingripa om samebyn inte kan

rätta till uppkomna brister i renskötseln. Utskottet utgår ifrån

att Sametinget kommer att ha en viktig uppgift när det gäller

bl.a. frågan om hur näringen skall utvecklas och hur renantalet

bäst anpassas till rådande betessituation och övriga

förhållanden. Regeringens förslag till lag om ändring i 15, 66,

66 a, 68 och 71 §§ rennäringslagen avseende åtgärder vid för

högt renantal m.m. tillstyrks. Med hänvisning till vad

utskottet anfört avstyrks Vänsterpartiets partimotion Bo7

yrkande 10. Genom regeringsförslaget och utskottets tillstyrkan

får motion 1991/92:Bo602 (s) anses tillgodosedd. Utskottet anser

att det inte finns tillräcklig anledning att, såsom föreslås i

motion Bo9 (s) yrkande 2, införa en för länsstyrelsen tvingande

regel om vitesföreläggande. Även denna motion avstyrks med

hänvisning till vad nu anförts.

Koncessionsrenskötseln

Koncessionsrenskötseln är en särskild form av renskötsel som

bedrivs i Kalix och Torne älvdalar. Inom detta område kan

renskötselberättigad få tillstånd (koncession) att driva

renskötsel. En förutsättning är dock att sökanden kan antas

komma att driva renskötseln på ett ändamålsenligt sätt och att

fortsatt renskötsel inom området är till övervägande nytta för

orten. Koncessionsrenskötseln skiljer sig från den vanliga

formen av renskötsel bl.a. genom att den bedrivs hela året på

marker där renskötsel av hänsyn till jordbruket annars får

bedrivas endast vintertid. Koncessionerna är tidsbegränsade och

får lämnas för en tid om högst tio år.

Koncessionshavaren äger förutom egna renar också rätt att ta

emot skötesrenar. Skötesrenar får innehas bl.a. av den som äger

eller brukar jordbruksfastighet som helt eller delvis ligger

inom samebyns koncessionsområde och som är bosatt inom området

eller på fastigheten. I beslutet om koncession föreskrivs bl.a.

det högsta antal egna renar som får hållas resp. det högsta

antal skötesrenar som får tas emot. För samma hushåll får hos

koncessionshavare dock finnas högst 30 skötesrenar i

vinterhjord. År 1984 fanns det i de byar som då bedrev

koncessionsrenskötsel ca 16000 renar varav omkring 4500

ägdes av koncessionshavarna. De närmare bestämmelserna om

koncessionsrenskötseln återfinns i 85--89 §§ rennäringslagen.

Genom den nu aktuella propositionen föreslås att riksdagen

skall anta ett förslag till ändring i rennäringslagen (1971:437)

som bl.a. innefattar förslag till ändringar av 85, 86 och 89 §§,

dvs. i bestämmelser som avser koncessionsrenskötseln. Förslaget

i denna del innebär i korthet följande.

Som framgår ovan innefattar propositionen bl.a. förslag om att

alla samer skall ha renskötselrätt. Med hänvisning härtill

föreslås att den som har renskötselrätt fortsättningsvis också

skall kunna få koncession att bedriva renskötsel.

Rätten att inneha skötesrenar är i dag förbehållen bl.a. den

som äger eller brukar jordbruksfastighet som helt eller delvis

ligger inom samebyns koncessionsområde och som är bosatt inom

koncessionsområdet eller på fastigheten. Enligt propositionen

skall rätten att äga skötesrenar omfatta ägare eller brukare av

jordbruksfastighet som helt eller delvis är belägen inom den del

av Norrbottens län där koncessionsrenskötsel bedrivs -- detta

under förutsättning att han är bosatt inom detta område.

Motsvarande bosättningskrav föreslås gälla för övriga som har

rätt att äga skötesrenar (85 §).

För koncessionssamebyarna gäller att rösträtt vid bystämma

tillkommer såväl koncessionshavare som skötesrenägare. Det

innebär bl.a. att renskötande medlem i frågor som rör

renskötseln har rösträtt på grundval av sitt reninnehav. För

varje påbörjat tjugotal renar har medlemmen en röst. För att

stärka koncessionshavarnas ställning i samebyn föreslås i

propositionen att en ägare av skötesrenar i fortsättningen bara

skall ha en röst på bystämman. Med hänvisning till att

renskötande medlem i annan sameby än koncessionssameby enligt

förslag i propositionen inte skall få rösta för fler renar än

som samebyn kan ha beslutat att han får inneha föreslås dessutom

att koncessionshavarnas rösträtt begränsas på motsvarande sätt.

Enligt förslaget skall sålunda en koncessionshavare i frågor som

rör renskötseln inte få rösta för fler renar än som

länsstyrelsen bestämt att han får inneha (86 §).

För andra samebyar än koncessionssamebyar innebär det nu

föreliggande förslaget att länsstyrelsen vid vite skall kunna

förelägga en sameby att minska antalet renar om fler renar hålls

på bete än vad länsstyrelsen bestämt. Med hänvisning härtill

föreslås att länsstyrelsen även vad gäller koncessionssamebyarna

skall ha möjlighet att förelägga en sådan by att vid vite minska

antalet renar om det överstiger det tillåtna. Sådant

vitesföreläggande skall dessutom kunna meddelas i de fall andra

med koncessionen förenade villkor inte följs. Enligt förslaget

skall dessutom såväl enskilda koncessionshavare som

skötesrenägare kunna föreläggas att vid vite minska sitt

renantal till det tillåtna. I de fall en renägare efter anmaning

inte själv låter minska sitt renantal föreslås länsstyrelsen,

efter ansökan av samebyn, dessutom kunna besluta om utslaktning

av renar (89 §).

De i propositionen framlagda förslagen avseende

koncessionsrenskötseln innefattar i väsentliga delar

ändringar som motsvarar dem som föreslås för renskötseln i

övrigt -- ändringar som utskottet ovan ställt sig bakom.

Regeringens förslag till lagändringar i 85, 86 och 89 §§

rennäringslagen (1971:437), som inte har mött invändningar i

motioner, tillstyrks.

Koncessionsrenskötseln har enligt motion Bo8 (nyd) på sina

håll karaktären av hobbyrenägande. En av orsakerna till detta

kan enligt motionärerna vara den nuvarande begränsningen av

renantalet. Med hänvisning härtill föreslås i motionens yrkande

5, som utskottet uppfattat yrkandet, att antalet skötesrenar vid

koncessionsrenskötsel bör höjas till minst 50.

Antalet skötesrenar för ett hushåll begränsades till 30

genom en av riksdagen år 1985 beslutad ändring i

rennäringslagen. Till grund för ändringen låg bl.a. en strävan

att förbättra koncessionshavarnas ekonomiska ställning.

Begränsningen avsåg sålunda att förbättra koncessionshavarnas

möjlighet att utöka sitt renantal. Utskottet har inte på de i

motionen angivna grunderna funnit anledning ändra bestämmelserna

i denna del. Motion Bo8 (nyd) yrkande 5 avstyrks.

I motion Bo2 (c) yrkande 1 begärs ett riksdagens

tillkännagivande om koncessionsrenskötselns betydelse i Kalix

och Torne älvdalar. Enligt motionären är koncessionsrenskötseln

här en binäring till jord- och skogsbruket som i många fall

utgör ett viktigt ekonomiskt komplement.

Utskottet delar den uppfattning om koncessionsrenskötselns

regionalpolitiska betydelse som bl.a. torde ligga till grund

för den nu aktuella motionen. Att låta denna uppfattning komma

till uttryck i ett allmänt hållet tillkännagivande i enlighet

med motionens förslag fyller enligt utskottets mening däremot

inte något reellt syfte. Motion Bo2 (c) yrkande 1 avstyrks

sålunda.

Hänsyn vid renskötsel till naturvårdens intressen

Rennäringslagen innehåller en bestämmelse om att skälig hänsyn

skall tas till andra intressen vid utövandet av renskötsel (65

§). Däremot saknas i lagen bestämmelse som gör det möjligt att

meddela närmare föreskrifter om vilken hänsyn som skall tas. I

propositionen föreslås att en sådan möjlighet införs och att

ordet "skälig" tas bort i 65 §. Härigenom kommer rennäringslagen

att överensstämma med bestämmelserna i skogsvårdslagen och lagen

om skötsel av jordbruksmark. Föreskrifterna får enligt

regeringsförslaget inte vara så ingripande att pågående

markanvändning avsevärt försvåras. Möjligheter att i vissa

situationer ge förelägganden eller förbud, med vite, föreslås

också.

I likhet med jordbruksutskottet anser bostadsutskottet att

inte bara jordbruket och skogsbruket utan även rennäringen skall

ta hänsyn till naturvårdens intressen vid näringens bedrivande.

Bostadsutskottet tillstyrker den i propositionen föreslagna

ändringen i 65 § och den föreslagna 65 a § angående

föreskrifter om hänsyn till naturvårdens intressen m.m.

Barmarkskörning i terräng i samband med renskötsel

Av bestämmelserna i terrängkörningslagen (1975:1313) följer

att körning i terräng med motordrivet fordon är förbjuden på

barmark om körningen sker för annat ändamål än jord- eller

skogsbruk. Med stöd av lagen har regeringen dessutom genom

terrängkörningsförordningen (1978:594) bestämt att sådan

barmarkskörning i terräng också är tillåten i direkt samband med

renskötsel.

Genom propositionen bereds riksdagen tillfälle att ta del av

vad som där anförts om barmarkskörning i terräng i samband med

renskötsel. Det anförda innebär att det nuvarande undantaget

från förbudet som gäller körning i direkt samband med

renskötseln behålls men att det preciseras till att avse

bevakning av renar samt drivning och samling av renar inför

omedelbart förestående märkning, slakt eller flyttning. Särskild

försiktighet skall iakttas vid barmarkskörning på kalfjäll.

När det gäller förbudet mot barmarkskörning i terräng och

de i propositionen aviserade preciseringarna i

terrängkörningsförordningen anför jordbruksutskottet i sitt

yttrande att utskottet inte har någon erinran. Också i denna del

berör propositionen enligt jordbruksutskottet frågor som har

stor betydelse för naturvårdsintressena. Det är angeläget att

åtgärder vidtas för att motverka skador på naturmiljön, särskilt

på kalfjället, och för att begränsa buller och andra störningar.

Enligt jordbruksutskottet får dock restriktionerna självfallet

inte innebära att samernas möjligheter till daglig försörjning

sommartid omöjliggörs.

Bostadsutskottet delar vad jordbruksutskottet anfört. Med

anslutning till det anförda föreslår bostadsutskottet att

propositionen såvitt avser barmarkskörning i terräng läggs till

handlingarna.

Rätt till jakt och fiske

Den som utövar renskötsel får enligt rennäringslagen jaga och

fiska på utmark inom de delar av samebyns betesområde som hör

till renbetesfjällen eller lappmarkerna när renskötsel är

tillåten där (25 §). Även den som tillfälligt uppehåller sig

inom annan samebys betesområde på grund av renarnas skötsel får

jaga och fiska där för sitt uppehälle. På marker i Jämtlands och

Kopparbergs län som vid utgången av juni 1992 tillhörde staten

och var särskilt upplåtna till renbete får medlem i sameby fiska

till husbehov och efter tillstånd jaga rovdjur inom byns

betesområde.

Upplåtelse av rätt till jakt och fiske får ske på sådan

kronomark ovanför odlingsgränsen som står under statens

omedelbara disposition och på renbetesfjällen om det kan ske

utan avsevärd olägenhet för renskötseln (32 §). Upplåtelsen

skall också vara förenlig med god jakt- eller fiskevård och får

inte orsaka besvärande intrång i den jakträtt eller fiskerätt

som enligt lagen tillkommer samerna. Frågan om upplåtelse prövas

enligt 33 § av regeringen eller den myndighet som regeringen

bestämmer.

I propositionen redovisas hur småviltsjakten och fisket på

statens mark ovanför odlingsgränsen och på renbetesfjällen bör

ordnas i framtiden. Bred enighet tycks råda om att jakt och

fiske inte bedrivs i den utsträckning som resurserna medger.

Rätt till jakt och fiske anses kunna upplåtas i betydligt större

omfattning än för närvarande utan att olägenheter av någon

betydelse uppkommer för rennäringen.

Sammanfattningsvis anförs i propositionen följande.

Det skydd för rennäringsintresset som gäller enligt

rennäringslagen skall inte inskränkas, och samernas rätt enligt

lagen till jakt och fiske skall vara oförändrad. Vissa områden

som är särskilt känsliga för renskötseln, t.ex. slaktplatser och

vissa avsnitt av flyttleder, avses undantas från upplåtelse av

småviltsjakt helt eller delvis under året. Även vissa andra

områden runt samlad bebyggelse bör undantas.

Upplåtelse av småviltsjakt avses kunna ske inom alla andra

områden på statens mark ovanför odlingsgränsen och på

renbetesfjällen där olägenhet av någon betydelse inte uppkommer

för rennäringen.

Särskilda jaktområden kan enligt propositionen behöva avsättas

för kommuninnevånarna. Det betonas som mycket angeläget att de

personer som är beroende av jakten för sin försörjning får

nödvändiga upplåtelser. Vid behov kan övervägas om ett visst

område skall upplåtas till endast en sådan person. För dessa kan

enligt propositionen övervägas om det inte finns särskilda skäl

att upplåtelsen bör vara avgiftsfri eller

om avgiften bör sättas lägre än den som normalt tas ut.

Huvudansvaret för upplåtelserna och områdesindelningen bör

enligt propositionen ligga kvar på länsstyrelserna.

Områdesindelningen bör ske i samråd med berörda samebyar och

lokala jaktvårdssammanslutningar. Länsstyrelserna i de aktuella

länen bör samarbeta sinsemellan och utbyta erfarenheter om

praktiska detaljer. I princip avses jakt- och

fiskevårdsföreningarnas upplåtelseverksamhet upphöra. Härigenom

vinns enligt propositionen fördelar ur jakt- och

viltvårdssynpunkt. I för rennäringen störningskänsliga områden,

där verksamheten kan behöva styras i detalj och under kontroll

av samebyn, kan det enligt förslaget vara lämpligt att

underupplåtelser sker till samebymedlem eller sammanslutning av

samebymedlemmar.

När det gäller avgiften för upplåtelse av jakträtt tillfaller

hälften samebyn och hälften Samefonden. Någon ändring föreslås

inte i denna del. Samefonden har hittills stått för kostnaderna

för jakt- och fiskevårdande åtgärder ovanför odlingsgränsen och

på renbetesfjällen samt för bevakning. I fortsättningen bör

enligt regeringsförslaget länsstyrelsen ta ut en särskild avgift

för detta arbete samt för sina kostnader för arbetet med de

enskilda upplåtelserna. Länsstyrelsen bör bestämma

upplåtelseavgiftens storlek. Vid bestämmandet bör enligt

propositionen beaktas inte bara att upplåtelserna bör ge

samebyarna och Samefonden en inkomst utan också att jakt kan

utövas på rimliga ekonomiska villkor. Det anses vara en fråga

för länsstyrelsen att bestämma vilka former av jaktkort som bör

finnas. Ett jaktkort som gäller hela året bör dock finnas för

kommuninnevånarna. Någon ändring föreslås inte i bestämmelserna

om användning av hund.

Vad gäller upplåtelse av rätt till fiske framhålls i

propositionen att det är angeläget att upplåtelser i första hand

sker till dem som helt eller delvis försörjer sig på fiske.

Intäkterna av upplåtelseavgifterna för fisket bör enligt

regeringsförslaget i fortsättningen tillfalla berörd sameby och

Samefonden med hälften var. Kostnaderna för fiskevården och

bevakningen skall såsom tidigare redovisats bekostas genom

länsstyrelsens försorg och inte såsom nu Samefondens.

Tillstånd att uppföra enklare jakt- och fiskekojor skall i

vissa fall kunna beviljas dem som helt eller delvis försörjer

sig på jakt och fiske.

Riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad i propositionen

anförts om upplåtelse av jakt- och fiskerätt på statens mark

ovanför odlingsgränsen och på renbetesfjällen.

Frågor om rätt till jakt och fiske behandlas i två motioner. I

motion Bo1 (s) delvis, föreslås riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna att samernas jakt- och fiskerätt ovanför

odlingsgränsen och på renbetesfjällen är en monopolrätt. I

områden nedanför odlingsgränsen har samerna en med andra

enskilda pretendenter delad stark jakt- och fiskerätt. I

Vänsterpartiets partimotion Bo7 yrkande 11 förordas att

riksdagen tillkännager för regeringen att upplåtelse av jakt och

fiske ovan odlingsgränsen helt skall handhas av samerna själva

samt att regler och utformning av upplåtelsen skall handläggas

av Sametinget i samarbete med länsstyrelsen.

Bostadsutskottet noterar till att börja med i likhet med

jordbruksutskottet att de befogenheter som samerna hade enligt

1886 års renbeteslag i huvudsak står kvar enligt gällande

rennäringslagstiftning. Bostadsutskottet vill också peka på att

ett förverkligande av de redovisade övervägandena i fråga om

småviltsjakten och fisket inom angivna områden inte innebär

någon inskränkning i det skydd som finns i samernas

renskötselrätt enligt rennäringslagen. Upplåtelser får inte ske

om de kan vålla renskötseln någon olägenhet av betydelse eller

innebär besvärande intrång i den rätt till jakt och fiske som

enligt lagen tillkommer samerna. Upplåtelserna skall dessutom

vara förenliga med god jaktvård eller fiskevård.

Bostadsutskottet har under angivna förutsättningar inte något

att erinra mot att de möjligheter som finns för jakt och fiske

utnyttjas på ett effektivare sätt än hittills. Vissa personer är

helt eller delvis beroende av jakt och fiske för sin

försörjning. För många andra är möjligheterna att jaga och fiska

en viktig fritidsaktivitet och rekreationskälla. Som

jordbruksutskottet anfört har det sedan länge varit ett allmänt

önskemål att möjligheterna till jaktutövning och fiske tas till

vara på ett bättre sätt än för närvarande.

Alltsedan bestämmelserna infördes har det ankommit på statliga

myndigheter att ansvara för och pröva upplåtelsefrågorna. De

överväganden som redovisas i propositionen när det gäller vem

som bör handha dessa frågor innebär således ingen förändring i

gällande ordning. Gällande ordning har kommit till bl.a. på

grund av den avvägning mellan delvis motstridiga intressen som

det är fråga om. HD har i skattefjällsmålet inte funnit att det

skulle vara grundlagsstridigt att samerna inte ansvarade för

upplåtelse av jakt- och fiskerättigheter. Utskottet bedömer det

som lämpligast att länsstyrelsen alltjämt har ansvaret för

administrationen av dessa frågor.

Med det anförda föreslår bostadsutskottet att riksdagen lägger

propositionen till handlingarna såvitt rör frågorna om rätt

till småviltsjakt och fiske ovanför odlingsgränsen och på

renbetesfjällen och avslår motion Bo1 (s) yrkande 1 delvis och

partimotion Bo7 (v) yrkande 11.

Åtgärder för att förbättra vilt- och fiskevården

För att öka möjligheterna att driva en effektiv jakt- och

fiskevård föreslås i propositionen att en bestämmelse införs som

ger en sameby möjlighet att undanta visst område från

medlemmarnas användning för jakt eller fiske om det behövs av

hänsyn till vilt- eller fiskevården eller av andra särskilda

skäl.

Jordbruksutskottet har tillstyrkt förslaget i propositionen

efter att ha konstaterat att det för optimal avkastning behövs

en effektiv jakt- och fiskevård ovanför odlingsgränsen och

på renbetesfjällen. Fiskbeståndet skyddas och bevaras enligt

jordbruksutskottet genom reglering av fisket med avseende bl.a.

på total beskattning av fiskbestånden, beskattningens inriktning

på fiskarter och årsklasser samt fredande av fiskens lek och

uppväxt. Till detta kommer åtgärder för att förbättra fiskens

livsmiljö. Ansvaret för regleringen av fisket kan tas av

fiskerättsägarna själva i fiskevårdsområdesföreningar eller

samfällighetsföreningar. Även samebyarna kan besluta om

bymedlemmarnas fiske. Mot den angivna bakgrunden har

jordbruksutskottet uttalat sig positivt om regeringens förslag.

Bostadsutskottet, som delar jordbruksutskottets uppfattning,

tillstyrker föreslagen ändring i 35 § rennäringslagen.

I motion Bo5 (s) föreslås att nätfiske av röding och öring

under lektid förbjuds. Skäl att tillåta sådant fiske anses inte

finnas längre när samefamiljerna inte på samma sätt som förr är

beroende av fisket för sin överlevnad. Enligt motionärerna anses

det i många civiliserade länder som barbari att fånga fisk med

nät under lektiden. Den synen borde råda även i Sverige. Ett

tillkännagivande till regeringen i frågan förordas.

Av vad ovan redovisats framgår att en målsättning är att

förbättra fiskevården för att skydda och bevara bestånden.

Fiskeriverket eller länsstyrelsen kan enligt gällande

fiskeriförfattningar meddela föreskrifter i syfte att främja

fiskevården. De förbud mot nätfiske som motionärerna

eftersträvar är närmast en fråga för de fiskevårdande

myndigheterna. Med det anförda avstyrker bostadsutskottet motion

Bo5 (s).

Samebyns verksamhetsområde

Enligt bestämmelserna i rennäringslagen har en sameby till

ändamål att för medlemmarnas gemensamma bästa sköta renskötseln

inom byns betesområde. Samebyn får inte heller driva annan

verksamhet än renskötsel (9 §).

Genom propositionen bereds riksdagen tillfälle att ta del av

vad som där anförts om samebyns verksamhetsområde. I korthet

innebär detta följande.

Annan verksamhet än renskötsel skall inte heller i

fortsättningen få bedrivas i samebyns regi. De medlemmar i en

sameby som vill bedriva annan verksamhet får enligt

propositionen göra det i annan form. Om en sameby ges möjlighet

att utvidga sin verksamhet innebär detta att en samebymedlem som

enbart vill ägna sig åt renskötsel mot sin vilja kan komma att

bli delaktig i en utökad samebyverksamhet. Det ligger enligt

propositionen inte någon fördel i detta. I anslutning härtill

betonas att begränsningen av samebyns verksamhet inte hindrar

byns medlemmar från att ägna sig åt annan sysselsättning. Detta

kan t.ex. ske enskilt eller genom att intresserade medlemmar

bildar bolag eller ekonomisk förening.

Med hänvisning bl.a. till förslag från sameorganisationerna

förordas i partimotionen Bo7 (v) yrkande 12 att en utredning

skall tillsättas för att utreda frågan om samebyarnas

möjligheter att bedriva annan ekonomisk verksamhet än

renskötsel.

Som framhålls i propositionen innebär inte rennäringslagens

regler om samebyns verksamhetsområde att samebymedlemmarna

hindras från att ägna sig åt annan sysselsättning än renskötsel.

Den enda begränsning som lagstiftningen medför i detta avseende

är att sådan verksamhet får bedrivas i annan form än den samebyn

erbjuder. I den utsträckning en medlem eller en sammanslutning

av medlemmar i en sameby önskar driva annan verksamhet vid sidan

av renskötseln får detta sålunda ske enskilt eller genom att de

bildar bolag eller ekonomisk förening. De nackdelar som

eventuellt kan följa av en sådan ordning får enligt utskottets

mening ställas mot de fördelar som kan ligga däri. De

kompletterande verksamheter som här kan bli aktuella är av

mycket olika slag och omfattning. Det är därför inte självklart

att det alltid är den verksamhetsform som samebyn erbjuder som

är den bäst lämpade i varje enskilt fall.

Utskottet, som anser förslaget i propositionen väl underbyggt,

är inte berett förorda att frågan om samebyns verksamhetsområde

skall utredas i enlighet med förslaget i partimotion Bo7 (v)

yrkande 12. Motionen avstyrks. Riksdagen föreslås lägga

propositionen i motsvarande del till handlingarna.

Ersättning för viltskador

Ersättning av statsmedel för rovdjursrivna renar lämnas enligt

bestämmelserna i förordningen (1976:430) om ersättning vid vissa

skador av rovdjur. Bestämmelserna innebär att ersättning lämnas

om en ren dödas eller skadas genom angrepp av björn, varg, järv,

lo eller örn under förutsättning av att renen har återfunnits.

Ersättningen betalas till renens ägare, men även den sameby inom

vars betesområde den påträffats får ett visst belopp. Kan inte

ägaren identifieras lämnas hela ersättningen till samebyn.

Ersättningsbeloppens storlek fastställs årligen av

Naturvårdsverket efter samråd med Statens jordbruksverk. Olika

belopp gäller för honrenar, hanrenar och kalvar. Till renägaren

utgår det högsta beloppet för honrenar och det lägsta beloppet

för kalvar. Ersättningen till samebyn motsvarar i stort ett

beräknat värde för en genomsnittlig ren.

I propositionen föreslås att riksdagen skall godkänna vad som

där förordats om ersättning för viltskador. Förslaget innebär i

korthet följande.

Enligt propositionen bör ersättningsbeloppet baseras på

förlustsiffror som har presenterats av Naturvårdsverket.

Ersättningen bör vidare baseras på rovdjursförekomst. Detta

anges innebära att förändringar i rovdjursförekomsten skall

ligga till grund för fastställande av anslagens storlek. I detta

sammanhang understryks också Naturvårdsverkets roll som

faunavårdande myndighet, vilket bl.a. betyder att verket har att

svara för en samlad bedömning av de svenska rovdjursstammarnas

storlek. Enligt förslaget bör denna bedömning, som bör göras

årligen, ligga till grund vid fastställandet av det totala

ersättningsbeloppet.

Efter en samlad bedömning som tar hänsyn till renskötselns och

naturvårdens intressen och som dessutom utgår från att minimera

administrationskostnaderna föreslås i propositionen att det

årligen bör avsättas en samlad ersättningssumma som motsvarar

skäligt värde för de rovdjursrivna renarna. Med utgångspunkt i

av Naturvårdsverket redovisade förlustsiffror kan antalet

rovdjursdödade renar enligt förslaget för närvarande bedömas

uppgå till knappt 20000, varav 16000 är kalvar.

Ersättningsbeloppet föreslås baserat på de angivna

förlustsiffrorna.

Enligt propositionen bör det totala ersättningsbeloppet få

disponeras av rennäringen. Beslut om användningen av medlen

skall fattas av Sametinget. Det tillgängliga beloppet skall

kunna användas till ersättning för rovdjursrivna renar, för

åtgärder för att förebygga skador av rovdjur eller för kostnader

för extra bevakning av renhjord vid stor rovdjursförekomst. Det

förutsätts härvid att ersättningen till renägare kommer att

betalas ut till resp. sameby.

Det finns enligt förslaget flera skäl att låta Sametinget

spela en central roll då det gäller att sammanställa

informationen om förekomsten av rovdjur. I framtiden kommer det

att vara naturligt för de renskötande samerna att hålla tät

kontakt med Sametinget. Det ter sig enligt propositionen då

naturligt att de rapporterar rovdjursobservationer till sin egen

myndighet. Eftersom det föreslagna ersättningssystemet baseras

på rovdjursförekomst ligger det enligt propositionen i de

renskötande samernas intresse att redovisa alla observationer

som görs.

Sammanfattningsvis anges i propositionen att utgångspunkten

vid fördelningen av medlen bör vara rovdjursförekomsten inom

samebyarnas områden. Särskild vikt skall härvid läggas vid

föryngringar så att rovdjurens långsiktiga överlevnad i landet

garanteras. Enligt förslaget skapas härigenom ett rättvist

ersättningsssystem samtidigt som behovet av skydd för de stora

rovdjuren tillgodoses.

Med hänvisning till att Sametinget tidigast kan inleda sitt

arbete under hösten 1993 och för att ge tid till ytterligare

arbeten med rovdjursinventeringar föreslås att det nya

ersättningssystemet bör gälla från den 1 juli 1995.

I motion Bo4 (-) hemställs att riksdagen skall göra ett

tillkännagivande avseende behovet av inventering och övervakning

av rovdjursstammarna. Enligt motionären förutsätter förslaget om

att ersättningen för rovdjursrivna renar skall baseras på

rovdjursförekomsten en betydligt bättre kännedom om rovdjurens

antal och livsmönster. Ökade resurser måste enligt

motionsförslaget därför anslås för rovdjursinventeringar --

detta för att ett av Naturvårdsverket framlagt förslag om

inventeringsverksamheten skall kunna genomföras.

Det är enligt motion Bo12 (s) både ur rennäringens och

samhällets synpunkt viktigt att rovdjursinventeringarna sker på

ett sätt så att de vinner trovärdighet och inte ger utrymme för

misstolkningar. Enligt motionärerna bör därför länsstyrelserna

genomföra och sammanställa rovdjursinventeringar som skall

utgöra underlag för Sametingets fördelning av ersättningen för

rovdjursrivna renar. Regeringen bör årligen fastställa

ersättningsbeloppen.

Som utskottet har uppfattat det framlagda förslaget avseende

det framtida systemet för ersättning för viltskador innebär

det sammanfattningsvis följande. Det totala ersättningsbeloppet

för de renar som rivs av rovdjur skall inledningsvis baseras på

de förlustsiffror som Naturvårdsverket redovisat, dvs. 20000

renar varav 16000 är kalvar. Därefter skall den samlade

ersättningen till rennäringen justeras med avseende på framtida

förändringar i rovdjursförekomsten. Det skall åligga

Naturvårdsverket att årligen göra den samlade bedömning av de

svenska rovdjursstammarnas storlek som skall ligga till grund

härför.

Fördelningen av ersättning på de enskilda samebyarna skall

baseras på rovdjursförekomsten inom samebyns betesområde.

Särskild vikt skall härvid läggas vid föryngringar av

rovdjursstammen. Det skall ankomma på Sametinget att ansvara för

att erforderlig information om rovdjursförekomsten sammanställs.

Denna information skall i sin tur grundas på den kunskap som

redan finns samt inrapporterade rovdjursobservationer från

de renskötande samerna, länsstyrelsernas rennäringsenheter och

naturvårdsenheter samt polisen. Sametinget skall i dessa frågor

hålla en nära kontakt med Naturvårdsverket.

Sametinget svarar för att ersättningen betalas ut till

samebyarna på grundval av de sammanställda uppgifterna om

rovdjursförekomsten.

Ett ersättningssystem som baserar sig på förekomsten av

rovdjur och deras föryngring har enligt bostadsutskottets mening

betydande fördelar i jämförelse med dagens ersättningssystem.

Utformningen av det föreslagna systemet som sådant har också

vunnit stor anslutning. Detta hindrar inte att det kan finnas

invändningar mot vissa delar i det framlagda förslaget. I de

motioner som väckts i denna del tas sålunda upp frågan om

genomförandet av de rovdjursinventeringar som skall ligga till

grund för fördelningen av ersättningen. Det finns även enligt

utskottets mening betydande svårigheter när det gäller att få en

bra och rättvisande bild av rovdjursförekomsten inom olika delar

av renskötselområdet. Utskottet har dock inte underlag för

någon annan bedömning än att den föreslagna ordningen, som

innebär att Sametinget i samråd med Naturvårdsverket har att

svara för sammanställningen av tillgängliga uppgifter från en

rad instanser, torde kunna ge ett acceptabelt beslutsunderlag.

Det får enligt utskottets mening förutsättas att arbetet med

sammanställningarna av gjorda rovdjursobservationer m.m.

utvecklas i takt med att erfarenheter vinns av det nya systemet.

Även Naturvårdsverkets pågående rovdjursinventeringar bör kunna

bidra till att öka kunskaperna på området. Som framhålls i

propositionen är det därför angeläget att Sametinget håller en

nära kontakt med Naturvårdsverket i dessa frågor så att de nya

kunskaper som kommer fram fortlöpande kan utnyttjas. I

sammanhanget bör också erinras om att det enligt förslaget bör

ankomma på Sametinget att, efter samråd med Naturvårdsverket och

renägarnas organisationer, redovisa hur medlen använts och

effekten härav.

Med det ovan anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag

i vad avser ersättning för viltskador. Motionerna Bo4 (-) och

Bo12 (s) avstyrks.

Prisstödet till rennäringen

I dag utgår prisstöd till rennäringen i form av ett fast

belopp per slaktad ren. När stödet gavs sin nuvarande utformning

var den uttalade ambitionen att åstadkomma ett rationellare

slaktuttag. Enligt propositionen har detta syfte inte uppnåtts.

Med hänvisning härtill förordas att prisstödet i fortsättningen

bör utgå som ett stöd per kilo. Härigenom främjas enligt

förslaget produktionen av renar med hög köttkvalitet eftersom

detta ger renägaren bästa ekonomiska utbyte. Även pristilläggets

storlek beroende av när på året slakten sker samt vissa andra

frågor bör enligt förslaget övervägas.

Enligt propositionen har ett kilorelaterat prisstöd som utgår

med olika belopp för vuxna djur, yngre djur och kalvar

övervägande fördelar framför den ordning som nu tillämpas.

Det förordade prisstödet som baseras på slaktvikt och som

utgår med olika belopp för olika slaktdjur förutsätter enligt

propositionen att det sker en klassificering av de slaktade

djuren. Med hänvisning till att sådan klassificering kommer att

införas den 1 juli 1993 föreslås att prisstödet till rennäringen

övergår till ett kilorelaterat stöd vid samma tidpunkt.

Enligt förslaget bör en viss del av prisstödet även i

fortsättningen kunna användas till marknadsföring.

Med hänvisning till att prisstödet är en del i

rationaliseringsverksamheten finns det enligt regeringens

förslag skäl att förbehålla stödet för renägare som har

renskötsel som huvudsakligt yrke och inkomstkälla. Något

prisstöd bör enligt propositionen därför inte lämnas till den

renägare som har färre än 50 renar. Denna förändring kan enligt

förslaget inte ske innan det i propositionen förordade

företagsregistret för rennäringen har införts. Detta betyder att

nuvarande ordning behålls tills vidare.

Genom att antalet renar för en skötesrenägare är begränsat

till 30 skulle enligt motion Bo2 (c) ett genomförande av

förslaget att inte lämna något prisstöd till renägare som har

färre än 50 renar leda till svåra och negativa konsekvenser för

rennäringen inom koncessionsområdet. Enligt motionen måste

därför prisstöd även fortsättningsvis lämnas till renägare som

har färre än 50 renar -- yrkande 2.

Även i motion Bo10 (s) förs fram förslag om att prisstöd också

i fortsättningen bör utgå utan att krav ställs på ett visst

reninnehav. Enligt motionen innebär det föreliggande förslaget

en sådan försämring för koncessionsrenskötseln att dess framtid

hotas.

Koncessionsrenskötseln utgör enligt motion Bo15 (m) ofta ett

nödvändigt komplement för att klara försörjningen. Trots

svårigheterna att sätta en gräns mellan det reninnehav som är

att betrakta som hobbyverksamhet och det som utgör

näringsverksamhet måste enligt motionären en sådan gränsdragning

göras. Med hänvisning härtill begärs ett riksdagens

tillkännagivande om behovet av fortsatt prisstöd för

koncessionsrenskötsel i samband med näringsverksamhet.

Bostadsutskottet delar vad som i propositionen anförts om

behovet av en förändring av prisstödet till rennäringen. Även

enligt utskottets mening bör sålunda dagens prisstöd i form av

ett fast belopp per ren ersättas med ett stöd som baseras på

slaktvikt. Regeringens förslag i vad avser utformningen av

prisstödet tillstyrks sålunda av utskottet.

När det gäller det i propositionen förordade undantaget från

prisstödet till renägare som har färre än 50 renar vill

utskottet anföra följande.

I propositionen framhålls att prisstöd inte bör utgå till den

som närmast bedriver renskötsel som hobbyverksamhet. Utskottet

delar denna uppfattning. Det frågan gäller är därför hur den

renskötsel som har hobbykaraktär skall kunna skiljas ut från

annan renskötsel. Enligt utskottets mening låter sig detta

svårligen göras med den nu förordade antalsgränsen. Det torde

inte vara ovanligt att reninnehavet också för renägare med färre

än 50 renar är av väsentlig betydelse för dennes utkomst. Inte

minst gäller detta för många skötesrenägare inom

koncessionsområdet. Som framgår av framställningen ovan är

antalet renar för dessa begränsat till 30. Ett genomförande av

regeringens förslag innebär bl.a. att en stor del av de renar

som finns inom koncessionsområdet fortsättningsvis inte skulle

omfattas av prisstödet. Det finns enligt utskottets mening mot

bakgrund härav en uppenbar risk för att den förordade

begränsningen av prisstödet får oacceptabla konsekvenser för ett

betydande antal renägare och därmed också för den bygd där de är

verksamma.

Mot bakgrund av det anförda bör enligt utskottets mening

övervägas möjligheterna att fortsättningsvis låta prisstödet

utgå till de renägare för vilka reninnehavet utgör ett

väsentligt inslag i försörjningen. I de fall renägandet endast

är att betrakta som något av en hobby eller ett sätt att förse

det egna hushållet med renkött bör däremot inte något prisstöd

utgå. Det bör ankomma på regeringen att göra de närmare

överväganden som erfordras. En förutsättning bör vara att

systemet skall vara administrativt enkelt. Resultatet av

övervägandena tillsammans med eventuella förslag till hur

prisstödet skall utformas i nu aktuell del bör föreläggas

riksdagen snarast dock senast i 1994 års budgetproposition.

Vad utskottet nu med anledning av regeringens förslag samt

motionerna Bo2 (c) yrkande 2, Bo10 (s) samt Bo15 (m) anfört om

prisstödet till de renägare som äger ett mindre antal renar bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Rätt till slöjdvirke

Inom de delar av betesområdet som hör till lappmarkerna,

renbetesfjällen eller de områden i Jämtlands och Kopparbergs län

som vid utgången av juni 1992 tillhörde staten och var särskilt

upplåtna till renbete får enligt 17 § första stycket

rennäringslagen medlem i sameby för eget behov ta bl.a.

slöjdvirke. Rätten gäller på både statlig och privat mark. Om

annan än samebymedlem vill ta slöjdvirke krävs upplåtelse av

nyttjanderätt. Länsstyrelsen handlägger sådana upplåtelser.

Enligt propositionen bör även annan same än den som är medlem

i sameby ges rätt att ta slöjdvirke. Rätten föreslås avse mark

inom renbetesfjällen, mark inom lappmarkerna som tillhör eller

vid utgången av juni 1992 tillhörde staten och den mark i

Jämtlands och Kopparbergs län som vid utgången av juni 1992

tillhörde staten och var särskilt upplåten till renbete. Enligt

regeringsförslaget får tillstånd ges till den som ägnar sig åt

samisk slöjd i inte oväsentlig utsträckning och som är bosatt i

länet. Länsstyrelsen skall vara tillståndsmyndighet.

Rätten till slöjdvirke har tagits upp i två motioner. I motion

Bo1 (s), delvis, föreslås att sameslöjdarnas slöjdvirkesrätt

säkras genom lag. Enligt motion Bo14 (s) yrkande 4 bör frågan

hur de samer som verkar utanför den direkta rennäringen skall få

tillgång till slöjdvirke remitteras till Sametinget.

Som framgår av redogörelsen här ovan lämnas i propositionen

förslag till lagändring om rätt till slöjdvirke. Ett

genomförande av regeringsförslaget får anses tillgodose syftet

med redovisade motionsyrkanden. Utskottet har inget att erinra

mot att även andra samer än samebymedlemmar ges rätt att ta

slöjdvirke på angivna marker. Utskottet avstyrker med det

anförda motionerna Bo1 (s) delvis och Bo14 (s) yrkande 4.

Ytterligare en fråga vill utskottet ta upp i sammanhanget.

Regeringens förslag innebär att en i Jämtlands län bosatt same

kan få tillstånd att ta slöjdvirke på viss mark i Jämtlands och

Kopparbergs län medan däremot en i Kopparbergs län bosatt same

inte skulle kunna få denna rätt. Några skäl för denna

begränsning har inte framkommit. Utskottet förordar att rätten

till slöjdvirke utvidgas till att avse även den same som är

bosatt i Kopparbergs län. Utskottet föreslår därför att

riksdagen antar det förslag till lag om ändring i 17 §

rennäringslagen i den lydelse som framgår av bilaga 2 avseende

rätten till slöjdvirke för samer boende i Kopparbergs län.

Skogs- och fiskesamer

Fiskesamer har i proposition 1971:51 (s. 170) definierats som

"vissa samer som inte tillhör den renskötande befolkningsgruppen

men som är beroende av fisket inom renskötselområdet för sin

försörjning". De är således inte medlemmar i sameby och saknar

den rätt till jakt och fiske som rennäringslagen ger medlemmar i

sameby. Bland de samer som fiskar för sin försörjning finns en

grupp som inte har fiskerätt som grundas på lag eller avtal.

Enligt propositionen bör fiskesamernas rätt till jakt och fiske

kunna regleras inom ramen för gällande bestämmelser. Riksdagen

bereds tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts om

fiskesamerna.

Frågan om fiskesamernas rättsliga ställning tas upp i två

motioner. I motion Bo1 (s), delvis, kritiseras att

Samerättsutredningens förslag inte beaktats i propositionen. Ett

alternativ som enligt motionären förbisetts i utredningen är att

fiskesamer skulle kunna ingå som medlemmar i sameby med rätt att

bedriva jakt och fiske med stöd av rennäringslagen.

I motion Bo14 (s) yrkande 3 föreslås ett tillkännagivande om att

regeringen bör uppdra åt det föreslagna Sametinget att bereda

frågan om fiske- och skogssamernas roll i den gemensamma

samenäringen för att klarlägga deras rättigheter. I

Vänsterpartiets partimotion Bo7 yrkande 13 föreslås att

riksdagen hos regeringen begär att en utredning tillsätts för

att utreda skogssamebyarnas rättsliga ställning och deras

situation i övrigt.

Samerättsutredningen, som övervägde tre alternativa lösningar

för fiskesamerna, kom fram till att den bästa lösningen vore att

samer, som inte är medlemmar i någon sameby, genom upplåtelser

får rätt att jaga och fiska på kronomark i samma omfattning som

de skulle ha kunnat som medlemmar i sameby. Möjligheten att jaga

och fiska kommer i och för sig att öka väsentligt om de

ändringar som redovisats om upplåtelse av småviltsjakt och fiske

förverkligas. Som tidigare framhållits bör med de i

propositionen redovisade förändringarna vid upplåtelse av jakt-

och fiskerätt alla fiskesamer som helt eller delvis försörjer

sig på fiske i princip beviljas upplåtelser. Utskottet

förutsätter emellertid att regeringen noga följer frågan om

fiskesamernas försörjningsmöjligheter. Skulle det visa sig att

fiskesamernas rättigheter inte kan tillgodoses i rimlig grad

utgår utskottet ifrån att regeringen i lämpligt sammanhang

återkommer till riksdagen i frågan. Något särskilt

tillkännagivande synes inte erforderligt. Med det anförda

avstyrker utskottet motionerna Bo1 (s), delvis, och Bo14 (s)

yrkande 3, delvis, och föreslår att riksdagen lägger

propositionen i denna del till handlingarna.

Skogssamebyarnas rättsliga förhållanden m.m. har inte tagits

upp av Samerättsutredningen eller i propositionen.

Skogsrenskötseln bedrivs i området mellan odlingsgränsen och

lappmarksgränsen. Skogssamebyarnas året-runt-marker återfinns

huvudsakligen i detta område. Skogsrenskötselns problem har

utretts i betänkandet Ds U 1981:10. Utredningen har inte lett

fram till något förslag om ändring i lagstiftningen.

Det finns enligt utskottets mening anledning att ytterligare

överväga frågan om skogssamernas rättsliga ställning. Utskottet,

som förutsätter att regeringen utan en riksdagens uttryckliga

begäran därom överväger frågan om skogsrenskötselns villkor,

utgår från att frågan i lämpligt sammanhang redovisas för

riksdagen i förening med eventuella förslag. Det finns också

skäl att anta att Sametinget framöver kommer att tillföra frågan

synpunkter. Det finns enligt utskottets uppfattning således inte

tillräcklig anledning att nu tillstyrka partimotion Bo7 (v)

yrkande 13 och motion Bo14 (s) yrkande 3, delvis, om

skogsrenskötseln m.m.

Övriga förslag om ändringar i rennäringslagen

I 99 § rennäringslagen anges vilka beslut av länsstyrelsen

som får överklagas. Bl.a. hänvisas till 2 §. I propositionen

föreslås emellertid att bestämmelserna i denna paragraf bör

upphävas. Utskottet har ingen erinan mot förslaget. Det medför

emellertid en justering också av 99 §, vilket framgår av

utskottets förslag till lag om ändring i senast nämnda

bestämmelse i rennäringslagen, se bilaga 2 som bifogas detta

betänkande.

Vad i propositionen anförts beträffande övriga förslag till

lag om ändring i rennäringslagen som inte behandlats särskilt i

detta betänkande har inte föranlett någon erinran eller annat

uttalande från utskottet. Lagförslagen i övrigt tillstyrks

således.

Vissa övriga frågor avseende rennäringen

I propositionens bilaga 2 bereds riksdagen tillfälle att ta

del av vad som där anförs beträffande renforskningen.

Utskottet föreslår att propositionen i denna del läggs till

handlingarna.

Avslutningsvis behandlar utskottet i detta avsnitt ett antal

motionsyrkanden som ur olika aspekter behandlar frågor avseende

rennäringen eller som har anknytning till näringen.

Ett ömsesidigt hänsynstagande måste enligt motion Bo3 (c)

eftersträvas mellan de olika intressen som finns inom

renskötselområdet. Det är enligt motionärerna därför nödvändigt

att samhället sätter in informationsinsatser för att klargöra

vilka rättigheter och skyldigheter olika näringar har inom

renskötselområdet. Riksdagsbeslutet måste enligt deras mening

därför följas av saklig information om vad beslutet innebär för

att skapa förutsättningar för ökad förståelse och respekt mellan

berörda parter.

Utskottet delar motionärernas uppfattning om vikten av att det

inom renskötselområdet, liksom inom andra delar av landet,

skapas förståelse och respekt mellan de olika intressen som där

finns företrädda. En av förutsättningarna för att så skall bli

fallet är naturligtvis att berörda parter har tillgång till en

bra och riktig information om de förhållanden som råder. I

dagens samhälle finns det enligt utskottets mening också goda

förutsättningar för att sådan information skall få den spridning

som krävs. Inte minst gäller detta med avseende på det breda

massmediala utbud som i dag finns tillgängligt. Utskottet är med

hänvisning till det nu anförda inte berett förorda särskilda

statliga informationsinsatser i enlighet med förslaget i

motion Bo3 (c). Motionen avstyrks.

Renskötseln bör enligt motion Bo8 (nyd) ha möjligheter att

utvecklas som näring. En förutsättning härför anges dock vara

att det öppnas möjligheter för en mera marknadsinriktad och fri

rennäring. Enligt motionens yrkande 4 bör därför

förutsättningarna för en fri marknadsinriktad rennäring utredas.

Det är också enligt utskottets mening viktigt att rennäringen,

liksom andra näringar, ges möjlighet att verka och utvecklas på

sina egna villkor på en öppen marknad. Samtidigt måste detta

naturligtvis ske med beaktande av de särskilda förhållanden som

trots allt råder för renskötseln. Enligt utskottets mening har

det i motion Bo8 (nyd) inte visats i vilket eller vilka

avseenden dagens förhållanden hindrar en önskvärd utveckling

av rennäringen. Utskottet är inte berett förorda att ett

utredningsarbete med den allmänt hållna inriktning som förordas

i motionen genomförs. Motionens yrkande 4 avstyrks.

Enligt motion Bo11 (s) har i dag alla samebyar vägförbindelser

till sina centralvisten med undantag av Talma sameby inom Kiruna

kommun i Norrbottens län. Enligt motionärerna är det med

avseende på rennäringen nödvändigt med en väg också till Talma

sameby. Det förhållandet att transporten av renslakt från detta

väglösa område i dag sker med helikopter över Torneträsk har

enligt motionen blivit en allt större belastning på lönsamheten

i rennäringen. Med hänvisning härtill förordas att riksdagen

uttalar sig för att en väg anläggs och att regeringen därefter

skall svara för att vägförbindelsen förverkligas.

Trafikutskottet hänvisar i sitt yttrande över motionen till

sitt ställningstagande våren 1992 till en motion med i huvudsak

samma innebörd som den nu aktuella. Detta tidigare

ställningstagande redovisas också i sin helhet i yttrandet.

Härav framgår bl.a. att vägen i en viss sträckning som berörde

såväl Påkkentanjaure naturreservat som Rostu obrutna fjällområde

prövats av regeringen och att regeringen med tillämpning av

NRL:s bestämmelser om markens användning vid en samlad bedömning

funnit att den med denna sträckning inte borde komma till stånd.

Sammanfattningsvis innebär det att trafikutskottet ansåg att

vägen från trafikpolitisk synpunkt var angelägen för samebyn och

förutsatte att regeringen följde frågan. Mot bakgrund härav fann

trafikutskottet att någon riksdagens åtgärd med anledning av

motionen inte borde komma i fråga.

Trafikutskottet finner i det nu avgivna yttrandet ingen

anledning att ompröva sitt tidigare ställningstagande och

avstyrker för sin del även den nu aktuella motionen.

Som framgår av den kortfattade redovisningen ovan har frågan

om att anlägga en väg till Talma sameby varit föremål för

riksdagens prövning så sent som våren 1992. Vägen har i en viss

sträckning också prövats av regeringen, som med tillämpning av

bestämmelserna i NRL funnit att den med denna sträckning inte

borde komma till stånd. Bostadsutskottet har för sin del inte

funnit att något väsentligt nytt tillkommit som motiverar en

omprövning av tidigare fattade beslut. Med anslutning till vad

trafikutskottet anfört avstyrker bostadsutskottet således motion

Bo11 (s).

Samisk kultur m.m.

Inledning

I den till propositionen fogade bilaga 3 bereds riksdagen

tillfälle att ta del av vad som där anförts om sameradio och

-TV.

Det beslut som riksdagen fattat om den avgiftsfinansierade

radio- och TV-verksamheten inför avtalsperioden 1993--1996

innebär bl.a. att de totala resurserna för verksamhet på

minoritets- och invandrarspråk skall vara minst oförändrade i

jämförelse med verksamhetsåret 1992. Inför den nya

avtalsperioden -- liksom inför tidigare avtalsperioder, fr.o.m.

år 1978 -- har det från riksdag och regering betonats att det

finns särskilda skäl som motiverar programservice på samiska i

större utsträckning än vad som motiveras av samernas antal.

Riksdagsbeslutet innebär vidare att riksdag och regering anger

endast allmänna riktlinjer för programverksamheten vid public

service-företagen och att beslut om distriktsorganisation

ankommer på dessa företag.

Enligt vad som anförs i den nu aktuella bilagan bör inte några

detaljerade villkor ställas om hur verksamheten skall utformas.

I anslutning härtill framhålls dessutom att, om riksdagen

beslutar i enlighet med regeringens förslag i proposition

1992/93:70 om privat lokalradio, samerna kommer att kunna dra

nytta av den större mångfald inom etermedieområdet som förslagen

i denna proposition innebär.

Riksdagen bör enligt motion Bo16 (kds) yrkande 3 inte nu ta

ställning till propositionen i den del den rör sameradio och

-TV. Enligt motionärerna bör i stället denna del av

propositionen remitteras för yttrande till Sametinget, när detta

inrättats och startat sin verksamhet. Först därefter bör

riksdagen behandla frågan, dvs. hösten 1993.

Kulturutskottet anför i sitt yttrande att de frågor om

sameradio och -TV som tas upp i den nu aktuella propositionen --

utöver de mera övergripande frågor som riksdagen redan våren

1992 beslutat om -- gäller sådan verksamhetsplanering,

organisation m.m. som det ankommer på public service-företagen

att besluta om. Mot denna bakgrund anser kulturutskottet att

behandlingen av propositionens bilaga 3 i nu aktuell del

inte bör uppskjutas i avvaktan på att Sametinget inrättas.

Sametinget får enligt kulturutskottet tillfälle att i senare

sammanhang, bl.a. inför kommande avtalsperioder, framföra de

eventuella krav på förändrade riktlinjer för verksamheten som då

kan vara aktuella.

Det finns inte heller enligt bostadsutskottets mening

anledning att på de i motion Bo16 (kds) angivna grunderna skjuta

upp behandlingen av propositionen i nu aktuell del. Motionens

yrkande 3 avstyrks. Utskottet vill i sammanhanget också hänvisa

till sitt ställningstagande ovan avseende det i samma motion

framförda förslaget om uppskov med behandlingen av

propositionens bilaga 2.

Sameradio och -TV

De samiska etermediefrågorna är enligt motion Bo13 (s) en

nationell angelägenhet och verksamheten har stor betydelse för

den samiska identiteten, traditionen, kulturen och språket. Med

hänvisning härtill föreslås att riksdagen som sin mening skall

ge regeringen till känna att det behövs dels en handlings- och

utvecklingsplan för sameradio och -TV -- yrkande 1, dels en

sammanhållen samisk etermedieenhet -- yrkande 2. Den föreslagna

särskilda etermedieenheten för samerna bör enligt motionen

utarbeta och fastställa planer och mål för samisk radio och TV

och genomföra det som uppställs i dem. Enheten bör ges resurser

till att utveckla och bredda programverksamheten och öka

sändningen av samnordiska program.

I sitt yttrande anför kulturutskottet att kraven i motion Bo13

(s) avser sådana frågor som det ankommer på programföretagen att

själva besluta om. Det är enligt kulturutskottet således

företagen som beslutar om i vilka former planering och

utveckling skall ske. När det gäller den i motionen begärda

särskilda etermedieenheten erinrar kulturutskottet om att det

enligt riksdagsbeslutet våren 1992 är programbolagen som skall

bestämma om hur de kan lösa det framtida samarbetet när det

gäller samordningen m.m. beträffande bl.a. minoritetsprogrammen.

Kulturutskottet förutsätter härvidlag att bolagen finner

lösningar som främjar bl.a. den samiska programverksamheten. Med

det anförda avstyrker kulturutskottet motion Bo13 (s) yrkandena

1 och 2.

Med anslutning till vad kulturutskottet anfört avstyrker

bostadsutskottet motion Bo13 (s) yrkandena 1 och 2 om

sameradio och -TV. Utskottet föreslår att propositionen i nu

aktuell del läggs till handlingarna.

Övriga frågor avseende samisk kultur

I propositionens bilaga 3 bereds riksdagen tillfälle att ta

del av vad som där anförts om ett ökat stöd till den samiska

kulturen. Vad som här anförts beträffande sameslöjd,

biblioteksservice samt Gaaltie -- samiskt konst- och

kulturcentrum har inte givit utskottet anledning till erinran

eller särskilt uttalande. Utskottet föreslår att propositionen i

nu aktuell del läggs till handlingarna.

Frågor avseende den samiska kulturen har också aktualiserats i

två motionsyrkanden.

Riksdagen bör enligt motion Bo14 (s) yrkande 5 begära att

regeringen förelägger riksdagen ett förslag till lösning av

frågan om statligt stöd till sameidrotten. Motionärerna anför

att den samiska idrottsverksamheten inte endast är en fråga om

idrottsligt tävlande utan även en fråga om att ta vara på

traditionella värden i samiskt samhällsliv. Genom att

föreningsverksamheten är organiserad på ett annat sätt än inom

de förbund som får statligt stöd via Riksidrottsförbundet faller

samernas idrottsföreningar utanför dagens stödordning.

Motionärerna anser med hänvisning härtill att samisk

idrottsrörelse bör kunna få statligt stöd i annan form, t.ex. på

samma sätt som vissa s.k. främjandeorganisationer erhåller stöd.

Kulturutskottet instämmer i sitt yttrande i motionärernas

uppfattning att det är viktigt att den samiska

idrottsverksamheten kan erhålla statligt stöd, bl.a. mot

bakgrund av att den är en del av det samiska samhället och

traditionen. I yttrandet anförs vidare att den samiska idrotten

kan erhålla statligt stöd via Riksidrottsförbundet i den mån de

samiska föreningarna väljer samma organisationsform som

tillämpas av förbund anslutna till Riksidrottsförbundet.

Kulturutskottet redovisar i anslutning härtill också

omfattningen av det statliga stöd som i annan ordning har utgått

till den samiska idrotten.

Kulturutskottet anser mot bakgrund av det anförda att det inte

finns skäl för riksdagen att hos regeringen begära förslag till

en annan lösning av frågan om i vilka former statligt bidrag

skall ges till den samiska idrottsverksamheten. Avslutningsvis

anför kulturutskottet att det bör ankomma på Sametinget att i

framtiden pröva huruvida bidrag bör lämnas i annan form och att

-- om så bedöms erforderligt -- lämna förslag i frågan.

Bostadsutskottet har för sin del inte underlag för annan

bedömning än kulturutskottet när det gäller formerna m.m. för

stödet till den samiska idrotten. Även enligt

bostadsutskottets mening bör sålunda riksdagen avstyrka motion

Bo14 (s) yrkande 5.

Det bör enligt motion Bo8 (nyd) yrkande 6 ankomma på staten

att ta initiativ till att skapa bättre förutsättningar för jakt-

och fisketurism samt annan turism ovanför odlingsgränsen och i

renbetesfjällen, främst i Norrbotten och Västerbotten. Staten

bör också ta initiativ till marknadsföring inom och utom landet,

av främst Norrbotten och Västerbotten som turistland.

Frågan om behovet av statliga insatser för jakt- och

fisketurismen har tagits upp i såväl jordbruksutskottets som

kulturutskottets yttrande.

Enligt jordbruksutskottet kan de i propositionen redovisade

förslagen att utveckla möjligheterna att upplåta rätt till jakt

och fiske ovanför odlingsgränsen och på renbetesfjällen

förväntas ge ökade möjligheter att i allt väsentligt tillgodose

syftet med motion Bo8 (nyd) yrkande 6. Motionen bör enligt

jordbruksutskottets mening därmed inte föranleda någon

riksdagens vidare åtgärd.

Kulturutskottet hänvisar i sitt yttrande till sitt

ställningstagande våren 1992 till statens insatser inom

turistområdet. Då det gäller främjande av turismen inom landet

ansåg kulturutskottet vid detta tillfälle att det inte fanns

anledning att av hänsyn till turistföretagen göra någon skillnad

mellan dem och företag i andra branscher i vad avser

regionalpolitiska och sysselsättningsfrämjande åtgärder. Med

hänvisning härtill avstyrker kulturutskottet motionen i vad den

avser turistfrämjande åtgärder m.m. i fråga om jakt- och

fisketurism.

Bostadsutskottet har inte funnit grund för annat

ställningstagande än jordbruksutskottet och kulturutskottet när

det gäller insatser för jakt- och fisketurismen. Även enligt

bostadsutskottets mening bör sålunda motion Bo8 (nyd) yrkande 6

avslås av riksdagen.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande behandlingen av propositionens bilaga 2

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Bo6 yrkandena 1 och 4,

1992/93:Bo7 yrkande 5 och 1992/93:Bo16 yrkande 2,

men. (v)

2. beträffande renskötselrätten som en kollektiv rätt

att riksdagen med avslag på motion 1992/93:Bo8 yrkande 1 antar

1 § i regeringens förslag till lag om ändring i rennäringslagen

(1971:437) med den lydelse som framgår av bilaga 1,

res. 1 (nyd)

3. beträffande särskild rätt till fastighet

att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:Bo6 yrkandena 2

och 3, 1992/93:Bo7 yrkande 6 och 1992/93:Bo9 yrkande 1 antar

regeringens förslag till lag om ändring i väglagen (1971:948)

och i lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter med den lydelse

som framgår av bilaga 1,

4. beträffande rättsliga förhållanden

att riksdagen avslår motion 1992/93:Bo8 yrkande 2,

res. 2 (nyd)

5. beträffande ökat skydd för renskötselrätten

att riksdagen med avslag på motion 1992/93:Bo8 yrkande 3 antar

30 § i regeringens förslag till lag om ändring i rennäringslagen

(1971:437) med den lydelse som framgår av bilaga 1,

res. 3 (nyd)

6.beträffande yttrande i markanvändningsfrågor

att riksdagen avslår motion 1992/93:Bo7 yrkande 7,

7.beträffande rennäringens folkrättsliga skydd

att riksdagen med avslag på motion 1992/93:Bo7 yrkande 8

lägger regeringens förslag till handlingarna,

8.beträffande ersättningsbestämmelser i rennäringslagen

att riksdagen med avslag på motion 1992/93:Bo7 yrkande 9

lägger regeringens förslag till handlingarna,

9.beträffande åtgärder vid för högt renantal m.m.

att riksdagen med avslag på motionerna 1991/92:Bo602,

1992/93:Bo7 yrkande 10 och 1992/93:Bo9 yrkande 2 antar 15, 66,

66 a, 68 och 71 §§ i regeringens förslag till lag om ändring i

rennäringslagen (1971:437) med den lydelse som framgår av bilaga

1,

10.beträffande koncessionsrenskötseln

att riksdagen antar 85, 86 och 89 §§ i regeringens förslag

till lag om ändring i rennäringslagen (1971:437) med den

lydelse som framgår av bilaga 1,

11.beträffande antalet skötesrenar

att riksdagen avslår motion 1992/93:Bo8 yrkande 5,

res. 4 (nyd)

12.beträffande koncessionsrenskötselns betydelse

att riksdagen avslår motion 1992/93:Bo2 yrkande 1,

13.beträffande föreskrifter om hänsyn till naturvårdens

intressen m.m.

att riksdagen antar 65 och 65 a §§ i regeringens förslag till

lag om ändring i rennäringslagen (1971:437) med den lydelse som

framgår av bilaga 1,

14.beträffande barmarkskörning i terräng

att riksdagen lägger regeringens förslag till handlingarna,

15.beträffande rätt till småviltsjakt och fiske

att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:Bo1 yrkande 1,

detta yrkande i motsvarande del, och 1992/93:Bo7 yrkande 11

lägger regeringens förslag till handlingarna,

16.beträffande en effektiv jakt- och fiskevård

att riksdagen antar 35 § i regeringens förslag till lag om

ändring i rennäringslagen (1971:437) med den lydelse som framgår

av bilaga 1,

17.beträffande förbud mot nätfiske

att riksdagen avslår motion 1992/93:Bo5,

res. 5 (s)

18.beträffande samebyns verksamhetsområde

att riksdagen med avslag på motion 1992/93:Bo7 yrkande 12

lägger regeringens förslag till handlingarna,

19.beträffande ersättning för viltskador

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med

avslag på motionerna 1992/93:Bo4 samt 1992/93:Bo12 godkänner vad

i regeringsprotokollet förordats,

res. 6 (s)

20.beträffande utformningen av prisstödet

att riksdagen med bifall till regeringens förslag i

motsvarande del godkänner vad i regeringsprotokollet förordats,

21.beträffande prisstödet till renägare som har färre än

50 renar

att riksdagen med anledning av regeringens förslag i

motsvarande del samt motionerna 1992/93:Bo2 yrkande 2,

1992/93:Bo10 och 1992/93:Bo15 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

22. beträffande rätt till slöjdvirke

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Bo1, denna motion i

motsvarande del, och 1992/93:Bo14 yrkande 4,

23.beträffande rätten till slöjdvirke för samer boende i

Kopparbergs län

att riksdagen med anledning av regeringens förslag antar 17 §

i regeringens förslag till lag om ändring i rennäringslagen

(1971:437) med den ändringen att paragrafen erhåller i bilaga 2

som utskottets förslag betecknad lydelse,

24.beträffande fiskesamernas rättigheter

att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:Bo1 och

1992/93:Bo14 yrkande 3, båda motionsyrkandena i motsvarande del,

lägger regeringens förslag till handlingarna,

res. 7 (s)

25.beträffande skogsrenskötseln m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Bo7 yrkande 13 och

1992/93:Bo14 yrkande 3, detta yrkande i motsvarande del,

res. 8 (s)

26. beträffande 99 § rennäringslagen

att riksdagen med anledning av regeringens förslag antar 99 §

i regeringens förslag till lag om ändring i rennäringslagen

(1971:437) med den ändringen att paragrafen erhåller i bilaga 2

som utskottets förslag betecknad lydelse,

27.beträffande lagförslagen i övrigt

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i

rennäringslagen (1971:437) med den lydelse som framgår av bilaga

1, i den mån det inte omfattas av vad utskottet hemställt under

mom. 1--26 ovan,

28.beträffande renforskningen

att riksdagen lägger regeringens förslag till handlingarna,

29.beträffande statliga informationsinsatser

att riksdagen avslår motion 1992/93:Bo3,

30.beträffande utveckling av rennäringen

att riksdagen avslår motion 1992/93:Bo8 yrkande 4,

res. 9 (nyd)

31.beträffande väg till Talma sameby

att riksdagen avslår motion 1992/93:Bo11,

32.beträffande behandlingen av propositionens bilaga 3

att riksdagen avslår motion 1992/93:Bo16 yrkande 3,

33.beträffande sameradio och -TV

att riksdagen med avslag på motion 1992/93:Bo13 lägger

regeringens förslag till handlingarna,

34.beträffande sameslöjd, biblioteksservice samt Gaaltie

-- samiskt konst- och kulturcentrum

att riksdagen lägger regeringens förslag till handlingarna,

35.beträffande stödet till den samiska idrotten

att riksdagen avslår motion 1992/93:Bo14 yrkande 5,

res. 10 (s)

36.beträffande jakt- och fisketurismen

att riksdagen avslår motion 1992/93:Bo8 yrkande 6.

res. 11 (nyd)

Stockholm den 3 december 1992

På bostadsutskottets vägnar

Agne Hansson

I beslutet har deltagit: Agne Hansson (c), Oskar Lindkvist

(s), Knut Billing (m), Bertil Danielsson (m), Magnus Persson

(s), Erling Bager (fp), Sören Lekberg (s), Mikael Odenberg (m),

Rune Evensson (s), Britta Sundin (s), Birger Andersson (c),

Marianne Carlström (s), Lars Stjernkvist (s), Harry Staaf (kds)

och Max Montalvo (nyd).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Eva Zetterberg (v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservationer

1. Renskötselrätten som en kollektiv rätt (mom. 2)

Max Montalvo (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar

med "Utskottet ansluter" och slutar med "yrkande 1" bort ha

följande lydelse:

Utskottet delar regeringens bedömning att frågan om

renskötselrättens ursprung är så central att det bör framgå av

rennäringslagen att den vilar på urminnes hävd. Däremot kan

utskottet inte ansluta sig till regeringens uppfattning att

renskötselrätten är en kollektiv rätt som tillkommer den samiska

befolkningen. I detta hänseende kan inte rättsläget anses

klarlagt. Det kan enligt utskottets mening, vilket också påpekas

i motion Bo8 yrkande 1, inte uteslutas att rätten till sin

karaktär är en enskild rätt, som grundas på urminnes hävd.

Utskottet anser därför att riksdagen, mot bakgrund av vad i

motionen anförts, inte bör anta regeringens förslag till lag om

ändring i 1 § andra stycker rennäringslagen utan i stället anta

utskottets förslag till lag om ändring i 1 § nämnda lag i den

lydelse som framgår här nedan.

dels att moment 2 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

2. beträffande renskötselrätten som en kollektiv rätt

att riksdagen med anledning av regeringens förslag och motion

1992/92:Bo8 yrkande 1 antar utskottets förslag till lag om

ändring i 1 § rennäringslagen (1971:437),

Regeringens förslag Utskottets förslag

1 §

Den som är av samisk härkomst (same) får enligt bestämmelserna

i denna lag använda mark och vatten till underhåll för sig och

sina renar.

Rätten enligt första Rätten enligt första

stycket stycket

(renskötselrätten) (renskötselrätten)

tillkommer den samiska grundas på urminnes

befolkningen och grundas på hävd.

urminnes hävd.

Renskötselrätten får utövas av den som är medlem i sameby.

2.Rättsliga förhållanden (mom. 4)

Max Montalvo (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10

börjar med "Utskottet förstår" och på s. 11 slutar med "yrkande

2" bort ha följande lydelse:

Såsom påpekas i motionen föreslås i propositionen ingen

ändring av det område inom vilket renskötsel får ske.

Renskötselrätten får enligt rennäringslagen utövas såväl på

statens mark som på privat mark inom vissa områden året runt och

inom andra områden under vissa tider på året. Detta är och har

varit en känslig fråga. Både samer och annan ortsbefolkning

anser i en del fall att deras rätt har kränkts. De ifrågasätter

de rättsliga förhållandena när det gäller rätten till mark och

vatten. Utskottet anser i likhet med motionärerna i Bo8 (nyd)

att frågorna om vem som äger mark och vatten och vilka

rättigheter som i övrigt finns inom renskötselområdet måste

utredas så att klarhet i frågorna vinns.

Vad utskottet anfört bör riksdagen med anledning av motion Bo8

(nyd) yrkande 2 som sin mening ge regeringen till känna.

dels att moment 4 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

4. beträffande rättsliga förhållanden

att riksdagen med anledning av motion Bo8 yrkande 2 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3.Ökat skydd för renskötselrätten (mom. 5)

Max Montalvo (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11

börjar med "I 30 §" och slutar med "3 avstyrks" bort ha följande

lydelse:

Genom den i propositionen föreslagna ändringen i 30 §

rennäringslagen kommer skyddet för rennäringen att öka på

året-runt-marker. Det är i och för sig bra. Mot

rennäringsintresset skall emellertid ställas markägarens

intresse att utnyttja sin egendom på ett från näringssynpunkt

tillfredsställande sätt. Enligt utskottets mening saknas det

tillräckliga skäl för att förbjuda markägaren att vidta åtgärder

som inte innebär att markanvändningen ändras.

Med hänvisning till vad utskottet ovan anfört föreslås att

riksdagen med anledning av motion Bo8 (nyd) yrkande 3 inte antar

regeringens förslag till lag om ändring i 30 § rennäringslagen.

dels att moment 5 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

5. beträffande ökat skydd för renskötselrätten

att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Bo8 yrkande 3

inte antar regeringens förslag till lag om ändring i 30 §

rennäringslagen (1971:437),

4.Antalet skötesrenar (mom. 11)

Max Montalvo (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17

börjar med "Antalet skötesrenar" och på s. 18 slutar med "5

avstyrks" bort ha följande lydelse:

Som framhålls i motion Bo8 (nyd) måste renskötseln ges

förutsättningar att utvecklas som näring. Det betyder bl.a. att

en successiv avveckling av de regleringar som i så hög grad styr

näringen måste påbörjas. För koncessionsrenskötseln innebär det

bl.a. att den nuvarande begränsningen av antalet skötesrenar

måste höjas från 30 till förslagsvis 50 renar. Härigenom skulle

möjligheter skapas för skötesrenägarna att ge sitt reninnehav

en mera näringsmässig inriktning. Det inslag av hobbyverksamhet

som i dag kännetecknar en del av innehavet av skötesrenar skulle

därmed också försvinna.

Vad utskottet nu med anledning av motion Bo8 (nyd) yrkande 5

anfört om antalet skötesrenar bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att moment 11 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

11.beträffande antalet skötesrenar

att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Bo8 yrkande 5

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

5.Förbud mot nätfiske (mom. 17)

Oskar Lindkvist, Magnus Persson, Sören Lekberg, Rune Evensson,

Britta Sundin, Marianne Carlström och Lars Stjernkvist (alla s)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22

börjar med "Av vad" och slutar med "Bo5 (s)" bort ha följande

lydelse:

Av vad ovan redovisats framgår att en målsättning är att

förbättra fiskevården för att skydda och bevara fiskebestånden.

Det är därför enligt utskottets mening redan av det skälet

motiverat att överväga ett sådant förbud som föreslås i motion

Bo 5 (s). Några i dag hållbara skäl att framgent tillåta att

röding och öring fångas med nät under lektid finns inte. Ett

sådant fiske innebär ett hot mot fiskebeståndet och dess

naturliga balans. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med

anledning av motionen ge regeringen till känna.

dels att moment 17 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

17. beträffande förbud mot nätfiske

att riksdagen med anledning av motion Bo5 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

6.Ersättning för viltskador (mom. 19)

Oskar Lindkvist, Magnus Persson, Sören Lekberg, Rune Evensson,

Britta Sundin, Marianne Carlström och Lars Stjernkvist (alla s)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 25

börjar med "Ett ersättningssystem" och slutar med "Bo12 (s)

avstyrks" bort ha följande lydelse:

Vi har alla ett samlat ansvar för landets rovdjursstammar. Om

de stora rovdjuren i vårt land skall kunna fortleva måste vi

också gemensamt medverka till att förutsättningar härför skapas.

En av de viktigaste förutsättningarna är enligt utskottets

mening att rovdjuren accepteras av oss människor och då inte

minst av dem som lever nära och därmed också i större

utsträckning påverkas av dessa djur. Det finns enligt utskottets

mening mot bakgrund härav betydande fördelar med ett

ersättningssystem för viltskador som baseras på

rovdjursförekomsten.

Det nu förordade ersättningssystemet kräver bl.a. goda

kunskaper om rovdjursförekomsten med avseende på såväl

utbredning som numerär. Sådan kunskap finns inte i dag i

erforderlig omfattning. Det betyder att ytterligare insatser

måste till för att ersättningssystemet skall kunna ges den

avsedda rollen i en större bevarandestrategi för landets

rovdjursstammar. Ytterligare forsknings- och

inventeringsverksamhet med avseende på arternas biologi och

reproduktion måste sålunda komma till stånd. Med avseende på det

ansvar i egenskap av faunavårdande myndigheter som

Naturvårdsverket och länssstyrelserna har bör det enligt

utskottets mening i första hand ankomma på dessa att svara för

detta arbete. Det är enligt utskottets mening inte rimligt att

lägga detta övergripande samhällsansvar på en grupp

näringsidkare, dvs. samerna, på det sätt som regeringen

föreslår.

Mot bakgrund av det ovan anförda bör enligt utskottets mening

huvudansvaret för att rovdjursinventeringar genomförs och att

resultaten av dem sammanställs läggas på länsstyrelserna.

Arbetet bör genomföras i nära samarbete med bl.a. de renägande

samerna och med Naturvårdsverket. Frågan huruvida

inventeringsarbetet förutsätter ytterligare tilldelning av medel

får enligt utskottets mening prövas sedan erfarenheter vunnits

av den föreslagna ordningen.

Vad utskottet nu med anledning av regeringens förslag samt

motion Bo12 (s) anfört bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna. I den mån motion Bo4 (-) inte kan anses

tillgodosedd genom det nu anförda avstyrks den av utskottet.

dels att moment 19 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

19.beträffande ersättning för viltskador

att riksdagen med anledning av regeringens förslag samt motion

1992/93:Bo12 och med avslag på motion 1992/93:Bo4 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

7.Fiskesamernas rättigheter (mom. 24)

Oskar Lindkvist, Magnus Persson, Sören Lekberg, Rune Evensson,

Britta Sundin, Marianne Carlström och Lars Stjernkvist (alla s)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 29

börjar med "Samerättsutredningen, som" och slutar med "till

handlingarna" bort ha följande lydelse:

Såsom framgått tidigare har endast samer som är medlemmar i en

sameby rätt att bl.a. jaga och fiska med stöd av

rennäringslagens bestämmelser. Fiskesamerna, som faller utanför

denna grupp, saknar dessa rättigheter. En del har fiskerätt

genom avtal medan andra helt saknar sådan rätt. Möjligheten att

jaga och fiska på statens mark ovanför odlingsgränsen och på

renbetesfjällen kommer i och för sig att öka väsentligt om de

ändringar som redovisats om upplåtelse av småviltsjakt och fiske

förverkligas. Upplåtelse kommer dock inte att kunna ske i de

fall upplåtelsen skulle kunna innebära bl.a. att samebymedlems

rätt till jakt eller fiske träds för när. Utvidgningen av jakt-

och fiskemöjligheterna ger inte fiskesamerna någon tillförsäkrad

rätt att utöva sin näring. Utskottet anser inte att frågan om

fiskesamernas möjligheter till försörjning är löst på ett

tillfredsställande sätt. Regeringen bör på nytt överväga frågan

och återkomma till riksdagen med ett förslag till lösning. Vad

utskottet nu anfört om fiskesamernas rättigheter bör

riksdagen med anledning av propositionen och motionerna Bo1 (s)

och Bo14 (s) yrkande 3, båda motionsyrkandena i motsvarande del,

som sin mening ge regeringen till känna.

dels att moment 24 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

24. beträffande fiskesamernas rättigheter

att riksdagen med anledning av regeringens förslag och

motionerna 1992/93:Bo1 och 1992/93:Bo14 yrkande 3, båda

motionsyrkandena i motsvarande del, som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

8.Skogsrenskötseln m.m. (mom. 25)

Oskar Lindkvist, Magnus Persson, Sören Lekberg, Rune Evensson,

Britta Sundin, Marianne Carlström och Lars Stjernkvist (alla s)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 29

börjar med "Det finns" och slutar med "skogsrenskötseln

m.m." bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är det en brist att skogsrenskötselns

villkor och skogssamernas rättsliga ställning inte utretts av

Samerättsutredningen eller behandlats i propositionen. En sådan

utredning bör komma till stånd och frågan om skogsrenskötselns

roll och utvecklingsmöjligheter övervägas. Regeringen bör

därefter i lämpligt sammanhang redovisa sina överväganden i

förening med eventuella förslag.

Vad utskottet anfört bör riksdagen med anledning av motionerna

Bo7 (v) yrkande 13 och motion Bo14 (s) yrkande 3, delvis, om

skogsrenskötseln m.m. som sin mening ge regeringen till

känna.

dels att moment 25 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

25. beträffande skogsrenskötseln m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Bo7 yrkande

13 och 1992/93:Bo14 yrkande 3, detta yrkande i motsvarande del,

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

9.Utveckling av rennäringen (mom. 30)

Max Montalvo (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 30

börjar med "Det är" och slutar med "4 avstyrks" bort ha följande

lydelse:

För att renskötseln skall ges möjligheter att utvecklas som

näring måste en långtgående avreglering komma till stånd. I

enlighet med förslaget i motion Bo8 (nyd) måste sålunda vägen

mot en friare och därmed mera marknadsinriktad rennäring öppnas.

I sammanhanget måste också hänsyn tas till renskötselns

betydelse för sådana motstående intressen som natur- och

miljövård. Genom den nu förordade avregleringen skapas enligt

utskottets mening förutsättningar för rennäringen att verka på

marknaden på samma villkor som andra näringar.

Vad utskottet nu med anslutning till motion Bo8 (nyd) yrkande

4 anfört om en fri och marknadsinriktad rennäring bör riksdagen

som sin mening ge regeringen till känna.

dels att moment 30 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:30.beträffande utveckling av

rennäringen

att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Bo8 yrkande 4

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

10.Stödet till den samiska idrotten (mom. 35)

Oskar Lindkvist, Magnus Persson, Sören Lekberg, Rune Evensson,

Britta Sundin, Marianne Carlström och Lars Stjernkvist (alla s)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 34

börjar med "Bostadsutskottet har" och slutar med "yrkande 5"

bort ha följande lydelse:

Den samiska idrotten har en lång tradition och dagens samiska

idrottsrörelse har en förankring i de traditionella värdena i

samiskt samhällsliv. Samtidigt har naturligtvis den samiska

idrotten utvecklats under inflytande av samhällsutvecklingen i

stort. Bl.a. mot bakgrund av idrottens knytning till den samiska

kulturen har samerna valt att organisera sig i ett gemensamt

idrottsförbund som omfattar alla de idrottsgrenar m.m. som

utövas av samerna. Till grund för detta ligger en strävan att

dels ta till vara de traditionella värdena i samiskt

samhällsliv, dels utveckla själva idrottandet.

Den av samerna valda och till kulturen knutna

organisationsformen innebär att samisk idrott inte kan erhålla

verksamhetsbidrag från Riksidrottsförbundet. Detta är enligt

utskottets mening inte rimligt. Även om det i andra sammanhang

kan finnas skäl för att ett idrottsförbund skall vara

organiserat på visst sätt för att stöd skall utgå talar enligt

utskottets mening starka skäl för att den samiska idrotten med

sin kulturella förankring bör kunna få stöd inom ramen för

dagens ordning. I enlighet med förslaget i motion Bo14 (s)

yrkande 5 bör sålunda regeringen -- efter hörande av Sametinget

när detta inrättats -- återkomma till riksdagen med förslag om

nya former för statligt bidrag till den samiska

idrottsverksamheten.

Vad utskottet nu med anledning av motion Bo14 yrkande 5 anfört

bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att moment 35 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:35.beträffande stödet till den samiska

idrotten

att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Bo14 yrkande 5

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

11.Jakt- och fisketurismen (mom. 36)

Max Montalvo (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 34

börjar med "Bostadsutskottet har" och slutar med "av riksdagen"

bort ha följande lydelse:

Även om äganderättsfrågorna, som framhålls i motion Bo8 (nyd),

är komplicerade och därmed kan ta lång tid att reda ut bör detta

enligt utskottets mening inte hindra att initiativ tas för att

stärka turistnäringen inom renskötselområdet. Även enligt

utskottets mening bör sålunda förutsättningar skapas för en

långsiktigt livskraftig turistnäring på marker ovanför

odlingsgränsen liksom på renbetesfjällen. I första hand bör

turistverksamhet med anknytning till jakt och fiske prioriteras,

men även andra för området lämpliga verksamheter bör komma i

fråga.

Enligt utskottets mening bör statens insatser inte bara

inriktas på nödvändiga avregleringar och andra liknande åtgärder

utan också avse initiativ för att åstadkomma en aktiv och

välriktad marknadsföring. Denna marknadsföring bör i första hand

avse Norrbotten och Västerbotten som turistland och riktas mot

såväl Sverige som utlandet.

Vad utskottet nu med anslutning till motion Bo8 (nyd) yrkande

6 anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att moment 36 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

36.beträffande jakt- och fisketurismen

att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Bo8 yrkande 6

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilt yttrande

Harry Staaf (kds) anför:

Propositionen utgör en summering av den politiska process som

inleddes 1981 då de samiska organisationerna hos regeringen

begärde tillsättandet av den utredning som kom att kallas

Samerättsutredningen. Utredningen och den process som därmed

började avsåg att klarlägga det politiska och rättsliga

förhållandet mellan den svenska staten och samerna som

urbefolkning. Kristdemokratiska samhällspartiet har inte som

aktiv part tidigare deltagit i det arbetet eftersom vi inte

varit representerade i riksdagen. Kds har trots detta följt

processen med intresse.

Efter alla dessa år av diskussioner och utredande är det

förståeligt att förväntningarna från bl.a. samernas sida på den

nu aktuella propositionen varit stora. Att dessa förväntningar

inte helt infriats har med all tydlighet framkommit vid de

uppvaktningar inför utskottet som samernas representanter gjort.

Det är naturligtvis av stort värde att beslut som anger den

framtida inriktningen på flera för samerna så väsentliga områden

upplevs som genomarbetade och välbetänkta. Det är i detta

sammanhang fullt förståeligt att Samernas Nationalråd framfört

önskemål om att det nyinrättade Sametinget som inledning av sitt

arbete bereds möjlighet att behandla de frågeställningar som

redovisas i propositionens bilaga 2. I en sådan ärendehantering

skulle möjligheter skapas att via Sametinget erhålla samernas

samlade uppfattning sammanvägd.

Mot detta skall ställas att behandlingen av hela

problemkomplexet, vid ett sådant förfarande, allvarligt skulle

försenas. Under många år har krav framförts om ett samlat

samepolitiskt grepp och propositionen möter i viss mån denna

önskan.

Dessutom kan konstateras att Sametinget är oförhindrat att

behandla aktuella frågor och att i skilda sammanhang återkomma

med ytterligare förslag.

Jag vill avslutningsvis erinra om utskottets uppfattning om

att ett riksdagsbeslut i frågan kommer att skapa den klarhet som

bör utgöra grunden för en konstruktiv dialog mellan riksdagen,

regeringen och Sametinget.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,

eftersom partiet inte företräds av någon ordinarie ledamot i

utskottet

Eva Zetterberg (v) anför:

Vänsterpartiet anser att riksdagen med anledning av

Vänsterpartiets partimotion Bo7 yrkande 5, motion Bo6 (v)

yrkandena 1 och 4 och Bo16 (kds) yrkande 2 bör avslå

propositionens bilaga 2. Ärendet bör beredas ytterligare.

Skälet till detta är den kritik som från olika håll har

framförts. I en ny beredningsomgång bör synpunkter och förslag

inhämtas från det inrättade Sametinget och från företrädare för

den bofasta befolkningen inom renbetesområdet samt från berörda

länsmyndigheter.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under

mom.1 borde ha hemställt:

1. beträffande behandlingen av propositionens bilaga 2

att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Bo6

yrkandena 1 och 4, 1992/93:Bo7 yrkande 5 och 1992/93:Bo16

yrkande 2 avslår regeringens förslag i propositionen 1992/93:32

bilaga 2, i motsvarande del, och som sin mening ger regeringen

till känna vad ovan anförts.

Propositionens lagförslag

Bilaga 1

1Förslag till

Lag om ändring i rennäringslagen (1971:437)

2Förslag till

Lag om ändring i väglagen (1971:948)

3Förslag till

Lag om ändring i lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter

Utskottets förslag till ändring i regeringens förslag till

lag om ändring i rennäringslagen (1971:437)

Bilaga 2

Regeringens förslag Utskottets förslag

17 §1

Om det behövs virke till en anläggning eller en byggnad som

avses i 16 § första eller andra stycket, får skog avverkas på de

delar av betesområdet som hör till lappmarkerna, renbetesfjällen

eller de områden i Jämtlands och Kopparbergs län som vid

utgången av juni 1992 tillhörde staten och var särskilt upplåtna

till renbete. Inom samma delar av betesområdet får medlemmar i

samebyn för eget behov ta bränsle och slöjdvirke.

Länsstyrelserna i Länsstyrelserna i

Jämtlands, Västerbottens Västerbottens och

och Norrbottens län får Norrbottens län får ge

ge en i länet bosatt same en i länet bosatt same som

som inte är medlem i inte är medlem i någon

någon sameby tillstånd sameby tillstånd att inom

att inom länet ta länet ta slöjdvirke

slöjdvirke för eget för eget behov på mark

behov på renbetesfjällen inom lappmarkerna som

eller på mark inom tillhör eller vid

lappmarkerna som tillhör utgången av juni 1992

eller vid utgången av juni tillhörde staten.

1992 tillhörde staten. Länsstyrelsen i

Länsstyrelsen i Jämtlands län får ge

Jämtlands län får ge en i detta län eller i

en i detta län bosatt same Kopparbergs län bosatt same

sådant tillstånd även som inte är medlem i

såvitt avser de områden någon sameby sådant

i Jämtlands och Kopparbergs tillstånd på

län som vid utgången av renbetesfjällen och inom de

juni 1992 tillhörde staten områden i Jämtlands och

och var särskilt Kopparbergs län som vid

upplåtna till renbete. utgången av juni 1992

Tillstånd får bara ges tillhörde staten och var

samer som i en inte särskilt upplåtna till

oväsentlig utsträckning renbete. Tillstånd får

ägnar sig åt bara ges samer som i en inte

sameslöjd. Tillståndet oväsentlig utsträckning

får återkallas när ägnar sig åt

förutsättningar för sameslöjd. Tillståndet

tillståndet inte längre får återkallas när

föreligger. förutsättningar för

tillståndet inte längre

föreligger.

Växande barrträd får avverkas endast efter anvisning av

markens ägare eller brukare, om denne inte medger något annat.

På sådan mark utanför lappmarkerna och renbetesfjällen som hör

till en samebys betesområde får byn eller medlemmar i byn för

det ändamål som anges i första stycket ta endast torra träd,

vindfällen, skogsavfall, tall- och grantjur eller, för

tillfälligt behov, lövträd som växer på utmark.

99 §2

Länsstyrelsens beslut Länsstyrelsens beslut

enligt 1, 2, 12, 17, 21, 39, enligt 1, 12, 17, 21, 39, 43,

43, 50, 62, 65 a och 71 50, 62, 65 a och 71 §§,

§§, 72 § andra och 72 § andra och tredje

tredje styckena samt 74, 79, styckena samt 74, 79, 80, 93

80, 93 och 97 §§ denna och 97 §§ denna lag

lag får överklagas hos får överklagas hos

kammarrätten. kammarrätten.

Länsstyrelsens beslut att Länsstyrelsens beslut att

bevilja registrering av bevilja registrering av

renmärken får dock inte renmärken får dock inte

överklagas. överklagas.

1 Senaste lydelse 1992:785 2

Senaste lydelse 1991:387

Regeringens förslag

Utskottets förslag

Länsstyrelsens beslut i

övrigt enligt denna lag

får överklagas hos

Statens jordbruksverk.

Jordbruksverkets beslut får överklagas hos regeringen. Verkets

beslut i en överklagad fråga som avser upplåtelse av rätt till

jakt efter älg får dock överklagas endast av sameby.

Kulturutskottets yttrande

1992/93:KrU2y

Bilaga 3

Samerna och samisk kultur m.m.

Till bostadsutskottet

Bostadsutskottet har den 5 november 1992 beslutat bereda

kulturutskottet tillfälle att avge yttrande över proposition

1992/93:32 bilagorna 2 och 3 om samerna och samisk kultur m.m.

jämte motioner samt den under allmänna motionstiden 1992 väckta

motionen 1991/92:Bo602.

Kulturutskottet yttrar sig i det följande över propositionens

bilaga 3 Den samiska kulturen samt motionerna 1992/93:Bo8

yrkande 6, 1992/93:Bo13, 1992/93:Bo14 yrkande 5 och 1992/93:Bo16

yrkande 3.

Utskottet

I propositionens bilaga 3 (s. 192--197) behandlas frågor om

den samiska kulturen. Inledningsvis erinras om att ett särskilt

bidrag till samisk kultur infördes vid riksmötet 1976/77 (prop.

1976/77:80, bet. KrU 1976/77:43, rskr. 1976/77:289).

Kulturutskottet vill erinra om att utskottet vid nämnda

tillfälle instämde i vad som anfördes i propositionen om att det

var principiellt viktigt att samerna kunde utnyttja de allmänna

statsbidrag och stödformer som stod till buds för

allmänkulturell verksamhet och att det fanns anledning att

bevaka att de statliga åtgärderna på kulturområdet i

förekommande fall verkligen bidrog till att förbättra samernas

kultursituation. Vid fördelningen av de medel som anvisades till

statligt kulturstöd skulle således hänsyn tas till den samiska

minoritetens behov. Även med en sådan förstärkt bevakning kunde

det enligt kulturutskottets mening finnas områden där generella

stödformer av olika skäl inte kunde utnyttjas av samerna. I

syfte att tillgodose sådana behov tillstyrkte utskottet att ett

särskilt bidrag till samisk kultur infördes att fördelas efter

prioriteringar som gjorts av samerna själva (bet. KrU 1976/77:43

s. 7).

I den nu aktuella propositionen bereds riksdagen tillfälle att

ta del av vad som anförts om ett ökat stöd till den samiska

kulturen. Regeringen avser att återkomma i samband med förslaget

till statsbudget för budgetåret 1993/94 med förslag om en ökning

av bidraget till samisk kultur med inemot 2,5 miljoner kronor.

Av dessa medel avser 2 miljoner kronor stöd till en särskild

organisation för sameslöjd. Stöd till en sådan organisation

utgör enligt föredragande statsrådets mening ett naturligt led i

den positiva särbehandlingen av samisk kultur. Medlen bör

handhas av Sametinget och innan detta har trätt i funktion av

Samefondens kulturdelegation. Omkring 500000 kronor av den

aviserade ökningen av bidraget till samisk kultur avser samisk

biblioteksservice. Även i detta fall bör samerna själva

bestämma hur arbetet bör byggas upp. Enligt föredragande

statsrådet är det inte möjligt att i dagens ekonomiska situation

föreslå särskilda medel för ett av sameorganisationer,

Landstinget i Jämtlands län och Åre kommun aktualiserat projekt

benämnt Gaaltie -- samiskt konst- och kulturcentrum.

Utskottet har inte något att erinra mot vad som anförts i

propositionen i fråga om sameslöjden, biblioteksservice och

Gaaltie -- samiskt konst- och kulturcentrum.

Riksdagen bereds vidare tillfälle att ta del av vad som anförs

i propositionen om sameradio och -TV.

Enligt riksdagens beslut om den avgiftsfinansierade radio- och

TV-verksamheten inför avtalsperioden den 1 januari 1993--den 31

december 1996 skall de totala resurserna för verksamhet på

minoritets- och invandrarspråk vara minst oförändrade i

jämförelse med verksamhetsåret 1992 (prop. 1991/92:140, bet.

1991/92:KrU28 s. 28--29, rskr. 1991/92:329). Inför den nya

avtalsperioden -- liksom inför tidigare avtalsperioder, fr.o.m.

år 1978 -- har det från riksdag och regering betonats att det

finns särskilda skäl som motiverar programservice på samiska i

större utsträckning än vad som motiveras av samernas antal.

Riksdagsbeslutet innebär vidare att riksdag och regering anger

endast allmänna riktlinjer för programverksamheten vid public

service-företagen och att beslut om distriktsorganisation

ankommer på dessa företag.

Föredragande statsrådet anför i den nu aktuella propositionen

att några detaljerade villkor inte bör ställas om hur

verksamheten skall utformas. Vidare framhåller statsrådet att,

om riksdagen beslutar i enlighet med regeringens förslag i

proposition 1992/93:70 om privat lokalradio, samerna kommer att

kunna dra nytta av den större mångfald inom etermedieområdet som

förslagen i denna proposition innebär.

Riksdagen bör enligt motion Bo16 (kds) inte nu ta ställning

till propositionen i den del den rör sameradio och -TV (yrkande

3). I stället bör denna del av propositionen remitteras för

yttrande till Sametinget, när detta inrättats och startat sin

verksamhet. Först därefter bör riksdagen behandla frågan, dvs.

hösten 1993.

Enligt motion Bo13 (s) bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna att det behövs dels en handlings- och

utvecklingsplan för sameradio och -TV (yrkande 1), dels en

sammanhållen samisk etermedieenhet (yrkande 2). Motionärerna

framhåller att de samiska etermediefrågorna är en nationell

angelägenhet och att verksamheten har stor betydelse för den

samiska identiteten, traditionen, kulturen och språket. Den i

motionen föreslagna särskilda etermedieenheten för samerna bör

utarbeta och fastställa planer och mål för samisk radio och TV

och genomföra det som uppställs i dem. Enheten bör ges resurser

till att utveckla och bredda programverksamheten och öka

sändningen av samnordiska program.

De frågor om radio och TV som tas upp i den nu aktuella

propositionen -- utöver de mera övergripande frågor som

riksdagen enligt den i det föregående lämnade redovisningen

redan våren 1992 beslutat om -- gäller sådan

verksamhetsplanering, organisation m.m. som det ankommer på

public service-företagen att besluta om.

Kulturutskottet anser mot denna bakgrund att behandlingen av

propositionen i den nu aktuella delen inte bör uppskjutas i

avvaktan på att Sametinget inrättas. Sametinget får tillfälle

att i senare sammanhang, bl.a. inför kommande avtalsperioder,

framföra de eventuella krav på förändrade riktlinjer för

verksamheten som då kan vara aktuella. Med det anförda avstyrker

utskottet yrkande 3 i motion Bo16.

Kraven i motion Bo13 avser sådana frågor som det ankommer på

programföretagen att själva besluta om. Det är således företagen

som beslutar om i vilka former planering och utveckling skall

ske.

När det gäller den i motionen begärda särskilda

etermedieenheten vill utskottet erinra om att det enligt

riksdagsbeslutet våren 1992 är programbolagen som skall bestämma

om hur de kan lösa det framtida samarbetet genom

överenskommelser sinsemellan när det gäller samordningen m.m.

beträffande bl.a. minoritetsprogrammen. Utskottet förutsätter

att bolagen härvidlag finner sådana lösningar som främjar bl.a.

den samiska programverksamheten.

Kulturutskottet vill i sammanhanget dessutom anföra följande.

Utskottet förutsätter självfallet att public service-företagen

under nästa avtalsperiod planerar verksamheten på ett sådant

sätt att programservicen på samiska uppfyller de mål och

riktlinjer som riksdagens beslut våren 1992 innebär. Inom ramen

för de ökade ekonomiska resurser som ställs till företagens

förfogande bör utrymme finnas för den prioritering av bl.a. den

samiska programverksamheten som riksdagen godkänt.

Enligt vad utskottet inhämtat kommer resurserna för sändningar

på finska, samiska och tornedalsfinska att förstärkas. Hur de

nya resurserna skall fördelas mellan lokal- och riksverksamhet

skall fastställas senare. Försöksverksamhet skall enligt vad

utskottet också inhämtat genomföras i syfte att vinna

erfarenheter inför möjligheten att i framtiden etablera en

särskild radiokanal för minoritets- och invandrarspråksservice.

Utskottet har vidare inhämtat att Sameradion fr.o.m. den 1

januari 1993 kommer att utgöra en egen redaktion inom P2 med

drygt tio tjänster. De rikstäckande sameprogrammen i P2 kommer

att omfatta sammanlagt ca 200 timmar nästa år.

Nyhetssändningarna morgontid måndag--fredag inkluderar

samnordiska sändningar i samarbete mellan norska, svenska och

finska sameradion.

Utskottet förutsätter att resurser också avsätts för

utveckling av den samnordiska programverksamheten.

Vidare har utskottet inhämtat att sameredaktionen skall sända

nyheter under minst 15 procent av sändningstiden. I övrigt har

redaktionen stor frihet att bestämma över programverksamheten.

Med det anförda avstyrker kulturutskottet motion Bo13

yrkandena 1 och 2.

Riksdagen bör enligt motion Bo14 (s) begära att regeringen

förelägger riksdagen ett förslag till lösning av frågan om

statligt stöd till sameidrotten (yrkande 5). Motionärerna

anför att den samiska idrottsverksamheten inte endast är en

fråga om idrottsligt tävlande utan även en fråga om att ta vara

på traditionella värden i samiskt samhällsliv. Genom att

föreningsverksamheten är organiserad på ett annat sätt än inom

de förbund som får statligt stöd via Riksidrottsförbundet faller

samernas idrottsföreningar utanför dagens stödordning. I

motionen exemplifieras detta genom att hänvisning görs till att

viss förening som har en nordisk bas inte kunnat erhålla

verksamhetsbidrag. Eftersom samisk idrottsrörelse enligt

motionen inte kan inordnas i Riksidrottsförbundets

organisationsform, anser motionärerna att samisk idrottsrörelse

bör kunna få statligt stöd i annan form, t.ex. på samma sätt som

vissa s.k. främjandeorganisationer erhåller stöd.

Kulturutskottet instämmer i motionärernas uppfattning att det

är viktigt att den samiska idrottsverksamheten kan erhålla

statligt stöd, bl.a. mot bakgrund av att den är en del av det

samiska samhället och traditionen.

Den samiska idrotten kan erhålla statligt stöd via

Riksidrottsförbundet i den mån de samiska föreningarna väljer

samma organisationsform som tillämpas av förbund anslutna till

Riksidrottsförbundet.

Utskottet har inhämtat att den samiska idrotten under en följd

av år har erhållit statligt stöd -- både i form av

verksamhetsbidrag och projektbidrag till samiska

idrottsorganisationer -- från Samefondens kulturdelegation. De

senaste fyra budgetåren har tre olika samiska idrottsförbund

fått bidrag från kulturdelegationen. Budgetåret 1991/92 erhöll

Svenska samernas idrottsförbund ett verksamhetsbidrag på

150000 kronor och ett engångsbidrag till kanslikostnader på

50000 kronor. Vidare erhöll Samernas riksidrottsförbund, som

är en organisation verksam i Norge, Sverige och Finland, ett

projektbidrag för år 1992 på 50000 kronor. Samisk idrott får

också varje år medel från Nordiska ministerrådet för

idrottsutbyte mellan länderna.

Kulturutskottet anser att det är viktigt att den samiska

idrotten får stöd på både nationell och nordisk bas. Utskottet

förutsätter att Sametinget, som fr.o.m. hösten 1993 övertar

ansvaret för bidraget till samisk kultur från Samefondens

kulturdelegation, fortsätter att stödja den samiska idrotten.

Kulturutskottet anser mot bakgrund av det anförda att det inte

finns skäl för riksdagen att hos regeringen begära förslag till

en annan lösning av frågan om i vilka former statligt bidrag

skall ges till den samiska idrottsverksamheten. Kulturutskottet

anser att det bör ankomma på Sametinget att i framtiden pröva

huruvida bidrag bör lämnas i annan form och att -- om så bedöms

erforderligt -- lämna förslag i frågan. Bostadsutskottet bör med

hänvisning till det anförda avstyrka motion Bo14 yrkande 5.

Staten bör enligt motion Bo8 (nyd) ta initiativ till att skapa

bättre förutsättningar för jakt- och fisketurism samt annan

turism ovanför odlingsgränsen och i renbetesfjällen, främst i

Norrbotten och Västerbotten (yrkande 6). Staten bör också ta

initiativ till marknadsföring, inom och utom landet, av främst

Norrbotten och Västerbotten som turistland.

Kulturutskottet behandlade vid föregående riksmöte frågan om

statens insatser inom turistområdet (prop. 1991/92:100 bil. 13

punkt B 3, bet. 1991/92:KrU16, rskr. 1991/92:196). Riksdagen

godkände därvid att statens insatser främst borde vara att dels

påverka Sverigebilden utomlands genom att sprida allmän

utlandsinriktad Sverigeinformation, dels bistå med sådana

exportfrämjande marknadsföringsinsatser som kommer

turistbranschen i dess helhet till godo. Riksdagen beslöt vidare

att en ny statlig myndighet skulle inrättas för att upphandla

marknadsföringstjänster och samordna statens internationella

insatser för turismen. Då det gäller främjande av turismen inom

landet ansåg utskottet att det inte fanns anledning att av

hänsyn till turistföretagen göra någon skillnad mellan dem och

företag i andra branscher i vad avser regionalpolitiska och

sysselsättningsfrämjande åtgärder.

I propositionen (bil. 2 s. 131--152) föreslås en kraftigt

utökad rätt till jakt och fiske på statens mark ovanför

odlingsgränsen och på renbetesfjällen. Denna fråga behandlas i

jordbruksutskottets yttrande 1992/93:JoU2y till

bostadsutskottet.

Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att

bostadsutskottet avstyrker bifall till motion Bo8 i vad den

avser marknadsföringsåtgärder samt turismfrämjande åtgärder,

främst i fråga om jakt- och fisketurism.

Stockholm den 17 november 1992

På kulturutskottets vägnar

Åke Gustavsson

I beslutet har deltagit: Åke Gustavsson (s), Charlotte

Branting (fp), Elisabeth Fleetwood (m), Hugo Hegeland (m), Maja

Bäckström (s), Berit Oscarsson (s), Stina Gustavsson (c), Anders

Nilsson (s), Leo Persson (s), Anne Rhenman (nyd), Ingegerd

Sahlström (s), Carl-Johan Wilson (fp), Birgitta Wistrand (m),

Monica Widnemark (s) och Alwa Wennerlund (kds).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Elisabeth Persson (v)

närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Avvikande mening

Statligt stöd till den samiska idrottsverksamheten

Åke Gustavsson, Maja Bäckström, Berit Oscarsson, Anders

Nilsson, Leo Persson, Ingegerd Sahlström och Monica Widnemark

(alla s) anser att den del av utskottets yttrande som börjar med

"Kulturutskottet anser mot bakgrund" och slutar med "motion Bo14

yrkande 5" bort ha följande lydelse:

Kulturutskottet anser mot bakgrund av det anförda att

regeringen -- efter hörande av Sametinget när detta inrättats --

bör återkomma till riksdagen med förslag om nya former för

statligt bidrag till den samiska idrottsverksamheten.

Bostadsutskottet bör föreslå riksdagen att med anledning av

motion Bo14 yrkande 5 som sin mening ge regeringen till känna

vad kulturutskottet anfört.

Trafikutskottets yttrande

1992/93:TU3y

Bilaga 4

Samerna och samisk kultur m.m.

Till bostadsutskottet

Bostadsutskottet beslöt den 5 november 1992 att bereda

trafikutskottet tillfälle att avge yttrande över proposition

1992/93:32 bilagorna 2 och 3 om samerna och samisk kultur m.m.

jämte motioner samt den under den allmänna motionstiden 1992

väckta motionen 1991/92:Bo602.

Trafikutskottet får med anledning härav till en början anföra

att det begränsar sitt yttrande till att omfatta ett förslag i

propositionens bilaga 2 till lag om ändring i väglagen

(1971:948) samt motionerna 1992/93:Bo6 (v) yrkande 2,

1992/93:Bo9 (s) yrkande 1 (delvis) och 1992/93:Bo11 (s).

Förslaget till lag om ändring i väglagen avser 55§, vars

första stycke i sin nuvarande lydelse innehåller en bestämmelse

om de rättigheter som medför rätt till ersättning då en

väghållare tar i anspråk mark för väg med vägrätt.

Ersättningsberättigade är fastighetens ägare, med vissa

undantag, samt innehavare av sådan nyttjanderätt eller annan

särskild rätt till fastigheten som upplåtits innan marken togs i

anspråk.

Ändringsförslaget skall ses mot bakgrund av ett annat

förslag i propositionen, som avser renskötselrätt enligt 1§

rennäringslagen (1971:437). Därmed avses, enligt paragrafens

nuvarande lydelse, rätt att begagna mark och vatten till

underhåll för sig och sina renar för den som är av samisk

härkomst, om hans fader eller moder eller någon av hans far-

eller morföräldrar haft renskötsel som stadigvarande yrke.

Renskötselrätten omfattar -- enligt andra bestämmelser i lagen

-- bl.a. rätt till renbete, jakt, fiske och visst skogsfång.

1§ rennäringslagen skall enligt propositionen ändras bl.a. så

att det framgår att renskötselrätten är en för den samiska

befolkningen kollektiv rätt som bygger på urminnes hävd.

Avsikten med förslaget till ändring i 55§ väglagen är,

enligt vad som framhålls i propositionen, att klargöra att

innehavare av renskötselrätt har samma rätt till ersättning, då

mark tas i anspråk med vägrätt, som tillkommer innehavare av

sådan nyttjanderätt eller annan särskild rätt till fastigheten

som upplåtits innan marken togs i anspråk. Eftersom enligt

det nämnda förslaget till ändring i rennäringslagen

renskötselrätten grundas på urminnes hävd är rätten inte

upplåten. 55§ väglagen i sin nuvarande lydelse skulle

därför kunna tolkas så att innehavare av renskötselrätt utesluts

från ersättning. Regeringen föreslår att den bristen rättas till

så att rätt till ersättning enligt paragrafen föreligger för

bl.a. innehavare av nyttjanderätt eller annan särskild rätt till

fastighet, såvida rätten inte upplåtits efter det att marken

togs i anspråk.

I propositionen framhålls, som nämnts, att förslaget

framläggs i förtydligande syfte. Det betonas att man vill

undanröja varje anledning till missförstånd om att

renskötselrätt inte skulle utgöra sådan särskild rätt till

fastighet som avses i 55§ väglagen. Trafikutskottet

tillstyrker för sin del regeringens förslag.

Av detta ställningstagande följer att trafikutskottet för sin

del avstyrker yrkande 2 i motion Bo6 (v), enligt vilket

riksdagen bör avslå regeringens förslag till ändring i 55§

väglagen, och yrkande 1 i motion Bo9 (s) i den del det har samma

innebörd. Yrkandena skall ses mot bakgrund av att motionärerna

avvisar, resp. ställer sig tveksamma till, regeringens förslag

till ändring i 1§ rennäringslagen. Det förslaget, vilket som

nämnts innebär att renskötselrätten är en för den samiska

befolkningen kollektiv rätt som bygger på urminnes hävd, faller

emelllertid utanför den inledningsvis angivna ramen för detta

yttrande.

I motion Bo11 (s) framhålls att alla samebyar -- på ett

undantag när -- har vägförbindelser till sina centralvisten.

Undantaget är Talma sameby inom Kiruna kommun i Norrbottens län.

För närvarande -- säger motionärerna -- sker transporten av

renslakt från detta väglösa område med helikopter över

Torneträsk, något som dock på grund av de ökade kostnaderna

blivit en allt större belastning på lönsamheten. Kiruna kommun

har i skilda sammanhang ställt sig positiv till Talma samebys

strävanden att få en vägförbindelse till stånd. Problemet är

emellertid att det område som berörs ligger inom obrutet

fjällområde och att det följaktligen innefattar stora

naturvärden. Inom de obrutna fjällområdena får inga nya vägar

komma till stånd, om dessa inte behövs för rennäringen.

Motionärerna anser att vägen är nödvändig för rennäringen

och vill att regeringen skall se till att den byggs.

I sitt av riksdagen godkända betänkande 1991/92:TU15,

dagtecknat den 7 april 1992, behandlade utskottet en motion,

1991/92:T323 (s), med i huvudsak samma innebörd som den nu

aktuella. Utskottet avstyrkte motionen med följande motivering.

Av ett regeringsbeslut den 31 maj 1990, som utskottet tagit

del av, framgår att regeringen prövat frågan om anläggande av en

väg för Talma sameby som skulle sträcka sig igenom

Påkkentanjaure naturreservat och samtidigt leda in i Rostu

obrutna fjällområde. Regeringen säger sig dela samebyns och

Kiruna kommuns uppfattning att en väg skulle underlätta samebyns

transporter både till bosättningen norr om Torneträsk och vid

höstslakten. Regeringen konstaterar dock att den i ärendet har

att tillämpa naturresurslagens bestämmelser om markens

användning och finner vid en samlad bedömning att anläggandet

och utnyttjandet av Talmavägen påtagligt skulle skada

naturreservatets naturvärden. Vägen bör därför, konkluderar

regeringen, inte komma till stånd.

Regeringens sålunda återgivna beslut har fattats med

tillämpning av en av riksdagen stiftad lag och i den ordning

lagen anvisar. Till grund för beslutet ligger även

framställningar från lokala intressenter, naturvårdsverket,

lantbruksstyrelsen och Svenska Naturskyddsföreningen. Utskottet

anser att vägen från trafikpolitisk synpunkt är angelägen för

samebyn och förutsätter att regeringen följer frågan. Mot

bakgrund av det anförda finner utskottet att någon riksdagens

åtgärd med anledning av motionen inte bör komma i fråga, varför

densamma avstyrks.

Trafikutskottet finner ingen anledning att ompröva sitt

sålunda redovisade ställningstagande och avstyrker följaktligen

för sin del även den nu aktuella motionen.

Stockholm den 17 november 1992

På trafikutskottets vägnar

Rolf Clarkson

I beslutet har deltagit: Rolf Clarkson (m), Sten Andersson

i Malmö (m), Sven-Gösta Signell (s), Håkan Strömberg (s), Elving

Andersson (c), Sten-Ove Sundström (s), Jan Sandberg (m), Bo

Nilsson (s), Lars Svensk (kds), Kenneth Attefors (nyd), Anita

Jönsson (s), Lars Björkman (m), Jarl Lander (s), Ines Uusmann

(s) och Hugo Bergdahl (fp).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Karl-Erik Persson (v)

närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,

eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i

utskottet.

Karl-Erik Persson (v) anför:

Som framhålls i motion Bo6 (v) finns det en rad oklarheter i

rådande rättsförhållanden mellan rennäringens utövare och övrig

befolkning inom berörda områden. Dessa förhållanden behöver

därför ytterligare utredas. I avvaktan på resultatet av en sådan

utredning bör bostadsutskottet enligt min mening avstyrka

regeringens förslag till lag om ändring i väglagen och

tillstyrka yrkandena i motionerna Bo6 (v) och Bo9 (s) om avslag

på detta förslag.

Jordbruksutskottets yttrande

1992/93:JoU2y

Bilaga 5

Samerna och samisk kultur m.m.

Till bostadsutskottet

Bostadsutskottet har den 5 november 1992 berett

jordbruksutskottet tillfälle att avge yttrande över proposition

1992/93:32 Samerna och samisk kultur m.m. såvitt avser bilaga2

jämte motioner samt den under allmänna motionstiden 1992 väckta

motionen 1991/92:Bo602.

Jordbruksutskottet har i sitt yttrande begränsat sig till de

frågor som rör naturvårdshänsyn vid renskötsel, barmarkskörning

i terräng, upplåtelse av rätt till jakt och fiske samt vilt- och

fiskevård.

Propositionen

I propositionen, bilaga 2, föreslås bl.a. att regeringen eller

den myndighet som regeringen bestämmer för att skydda

naturvårdens och kulturmiljövårdens intressen skall få meddela

föreskrifter om vilken hänsyn som vid renskötseln skall tas till

dessa intressen. Föreskrifterna får dock inte vara så

ingripande att pågående markanvändning avsevärt försvåras.

Vidare föreslås att länsstyrelsen, om det behövs för att

föreskrifterna skall efterlevas, får meddela förelägganden eller

förbud. Länsstyrelsen får sätta ut vite i beslut om

förelägganden eller förbud. Den som underlåter att följa ett

föreläggande eller bryter mot ett förbud kan dömas till böter.

Det nuvarande undantaget från förbudet mot barmarkskörning i

terräng som gäller körning i direkt samband med renskötseln

behålls men preciseras till att avse bevakning av renar samt

drivning och samling av renar inför omedelbart förestående

märkning, slakt eller flyttning. Särskild försiktighet skall

iakttas vid barmarkskörning på kalfjäll.

Möjligheterna till upplåtelse av rätt till jakt och fiske på

statens mark ovanför odlingsgränsen och på renbetesfjällen

utökas. Den som är bosatt ovanför odlingsgränsen eller på

renbetesfjällen och som är beroende av jakt eller fiske för sin

försörjning skall kunna påräkna sådan upplåtelse. Upplåtelserna

skall utvidgas till att i princip omfatta all mark där inte

någon olägenhet av betydelse uppkommer för rennäringen eller

där samebymedlems rätt till jakt eller fiske inte träds för när.

Länsstyrelsens administration förenklas genom att marken delas

in i områden där i princip alla får lösa ett jaktkort för jakt

på småvilt. För kommuninnevånarnas småviltsjakt kan särskilda

områden avsättas. De skall dessutom ha rätt att mot en lägre

avgift jaga inom alla områden som avsatts inom kommunen. För den

som är beroende av jakt för sin försörjning kan särskilda

områden komma att avsättas. Den som för sin försörjning jagar

eller fiskar långt från körbar väg bör kunna få tillstånd av

länsstyrelsen att uppföra en enklare koja och att ta ved för

uppvärmningen av den. Hälften av upplåtelseavgifterna för fisket

skall tillfalla berörd sameby. Kostnaderna för jakt- och

fiskebevakningen samt för vilt- och fiskevården skall inte

täckas med samefondens medel. I stället införs en avgift för

varje jakt- och fiskeupplåtelse för att täcka dessa kostnader

och kostnaderna för länsstyrelsens administration av

upplåtelserna.

En sameby skall kunna undanta visst område från medlemmarnas

användning för jakt eller fiske om det behövs av hänsyn till

vilt- eller fiskevården eller av annat särskilt skäl.

Motionerna

I yttrandet behandlar jordbruksutskottet följande motioner:

1992/93:Bo1 av Hans Göran Franck (s) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om upplåtelse av rätt till jakt och fiske ovanför odlingsgränsen

och på renbetesfjällen samt om sameslöjdarnas rättigheter.

1992/93:Bo5 av Nils-Olof Gustafsson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts beträffande förbud mot nätfiske under lektid

för röding och öring.

1992/93:Bo6 av John Andersson (v) vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens förslag om ändring i

rennäringslagen (1971:437),

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ytterligare utredningar.

1992/93:Bo7 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas

5. att riksdagen hos regeringen begär att de frågor som

behandlas i propositionens bilaga2 behandlas i Sametinget och

först därefter föreläggs riksdagen,

11. att riksdagen -- vid avslag på yrkande 5 -- som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att

upplåtelse av jakt och fiske ovan odlingsgränsen helt skall

handhas av samerna själva samt att regler och utformning av

upplåtelsen skall utformas och handläggas av Sametinget i

samarbete med länsstyrelsen.

1992/93:Bo8 av Dan Eriksson i Stockholm och Max

Montalvo(nyd) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att skapa bättre förutsättningar för jakt-

och fisketurism men även annan turism på marker och vatten

ovanför odlingsgränsen och på renbetesfjällen, främst i

Norrbotten och Västerbotten.

1992/93:Bo16 av Pontus Wiklund och Jan Erik Ågren(kds) vari

yrkas

2. att riksdagen beslutar att avvakta med behandlingen av

proposition 1992/93:32 bilaga2 till dess det nyinrättade

Sametinget getts möjlighet att yttra sig över förslagen.

Uppvaktning

Utskottet har uppvaktats av representanter för Landsförbundet

svenska samer, Svenska samernas riksförbund och Samernas

nationalråd.

Utskottet

Avslag på propositionen bilaga 2

Enligt motion Bo6 (v) yrkande 1 bör riksdagen avslå

regeringens förslag om ändring i rennäringslagen (1971:437).

Enligt motionären finns en rad oklarheter i rådande

rättsförhållanden mellan rennäringens utövare och övrig

befolkning inom berörda områden. Därför behöver ytterligare

utredningar och överväganden göras (yrkande 4). Enligt motion

Bo7(v) fanns bakom 1971 års rennäringslag avsikten att

"myndigförklara" samerna och att bidra till ett återupprättande

av deras självbestämmanderätt. Det bästa sättet att fortsätta

framåt på den vägen är enligt motionärerna att låta Sametinget

behandla de frågor som redovisas i propositionens bilaga2 och

först därefter låta dem föreläggas riksdagen (yrkande5).

Enligt motion Bo16(kds) yrkande2 bör riksdagen avvakta med

behandlingen av proposition 1992/93:32 bilaga2 till dess det

nyinrättade Sametinget getts möjlighet att yttra sig över

förslagen.

Med utgångspunkt från de synpunkter jordbruksutskottet har att

företräda finner utskottet inte skäl att avstyrka

propositionen i berörd del. Utskottet föreslår därför att

motionerna Bo6 yrkandena1 och4, Bo7 yrkande5 och Bo16

yrkande2 avstyrks.

Hänsynen vid renskötsel till naturvårdens intressen m.m.

Hänsynen till naturvårdens och kulturmiljövårdens intressen

ingår som ett normalt led i jordbruket och skogsbruket. I likhet

med föredragande statsrådet anser jordbruksutskottet det

angeläget att även vid rennäringens bedrivande hänsyn tas till

dessa intressen. Näringen har genom bestämmelsen i 65§

rennäringslagen (1971:437) skyldighet att ta sådan hänsyn men

lagen ger ingen möjlighet att meddela föreskrifter i samband

härmed. Bestämmelsen bör därför kompletteras på ett sådant sätt

som gör det möjligt att meddela föreskrifter om den hänsyn som

vid renskötsel skall tas till naturvårdens och

kulturmiljövårdens intressen. Jordbruksutskottet tillstyrker med

det anförda regeringens förslag i denna del.

När det gäller förbudet mot barmarkskörning och propositionens

förslag till preciseringar i terrängkörningsförordningen har

jordbruksutskottet ingen erinran. Också i denna del berör

propositionen frågor som enligt utskottets mening har stor

betydelse för naturvårdsintressena. Det är angeläget att

åtgärder vidtas för att motverka skador på naturmiljön, särskilt

på kalfjället, och för att begränsa buller och andra störningar.

Restriktionerna får dock självfallet inte innebära att samernas

möjligheter till daglig försörjning sommartid omöjliggörs. Det

kan tilläggas att en särskild utredare tillkallats med uppgift

att belysa möjligheterna till och konsekvenserna av

restriktioner mot bullrande aktiviteter i landets fjällområden

och skärgårdar (se 1992/93:JoU3 s.19).

Småviltsjakt och fiske m.m.

Enligt motion Bo1 (s) betraktas i propositionen samernas

civilrätt till jakt och fiske som knappast existerande. I

stället drivs den grundlösa tanken att staten på samernas

område, sameallmänningen, skulle äga jakt- och fiskerätt. Enligt

motionären är samernas rätt till jakt och fiske på dessa områden

en monopolrätt. I områden nedanför odlingsgränsen har samerna en

med andra enskilda pretendenter delad stark jakt- och fiskerätt.

I motion Bo7(v) yrkas att upplåtelse av jakt och fiske ovan

odlingsgränsen helt skall handhas av samerna själva samt att

regler och utformning av upplåtelsen skall utformas och

handläggas av Sametinget i samarbete med länsstyrelsen

(yrkande11). Enligt motion Bo8(nyd) yrkande6 bör staten ta

initiativ till att skapa förutsättningar för en livskraftig

turistnäring på marker och vatten ovanför odlingsgränsen och

renbetesfjällen med särskild inriktning på jakt och fiske.

Staten bör bl.a. initiera en aktiv och välriktad marknadsföring,

främst av Norrbotten och Västerbotten som turistland.

Jordbruksutskottet erinrar inledningsvis om att

de befogenheter som samerna hade enligt 1886 års renbeteslag i

huvudsak står kvar enligt gällande rennäringslagstiftning. Dessa

rättigheter ingår nu i eller är förenade med den i

rennäringslagen stadgade renskötselrätten. Vidare kan hävdas att

lagstiftningen uttömmande reglerar de rättigheter och

skyldigheter som renskötselrätten innebär. Enligt 32§

rennäringslagen (1971:437) får på sådan kronomark ovanför

odlingsgränsen som står under statens omedelbara disposition och

på renbetesfjällen nyttjanderätt upplåtas endast om upplåtelsen

kan ske utan avsevärd olägenhet för renskötseln. Avser

upplåtelsen rätt till jakt eller fiske krävs dessutom att

upplåtelsen är förenlig med god jaktvård eller fiskevård och kan

ske utan besvärande intrång i den rätt till jakt och fiske som

enligt lagen tillkommer samerna. Enligt 33§ rennäringslagen

prövas fråga om sådan upplåtelse av regeringen eller myndighet

som regeringen bestämmer. Sedan det infördes lagbestämmelser om

upplåtelse av nyttjanderätt inom berörda områden har det

ankommit på statliga myndigheter att ansvara för

administrationen av dessa frågor. Enligt utskottets mening

innebär i propositionen redovisade överväganden i fråga om

småviltsjakten och fisket i dessa områden ingen förändring i

detta hänseende. I övrigt går utskottet inte närmare in på de

grundläggande frågorna om arten och omfattningen av olika

rättigheter på föreliggande område. Mot bakgrund av det anförda

föreslår jordbruksutskottet att motionerna Bo1 och Bo7

yrkande11 lämnas utan någon riksdagens vidare åtgärd.

I anslutning till förslagen om utökad småviltsjakt och fiske

på statens mark ovanför odlingsgränsen och på renbetesfjällen

vill jordbruksutskottet därutöver anföra följande. Jakt och

fiske har stor betydelse som rekreationskälla och det har sedan

länge varit ett allmänt önskemål att möjligheterna till

jaktutövning och fiske tas till vara på ett bättre sätt.

Samtidigt anser utskottet i likhet med föredragande statsrådet

att en ändring av nuvarande system för upplåtelse av rätt till

jakt och fiske inte får medföra att det skydd rennäringslagen i

dag ger renskötseln och samebymedlems egen rätt till jakt och

fiske träds för när. Nyttjanderätt av aktuellt slag får endast

upplåtas om det kan ske utan avsevärd olägenhet för renskötseln.

Vidare bör framhållas betydelsen av att den som är bosatt

ovanför odlingsgränsen eller på renbetesfjällen och som i större

eller mindre omfattning är beroende av jakt eller fiske för sin

försörjning kan påräkna upplåtelse av rätt till jakt eller fiske

på statens mark. Med det anförda föreslår jordbruksutskottet att

propositionens överväganden lämnas utan erinran i denna del.

De i propositionen redovisade förslagen att utveckla

möjligheterna att upplåta rätt till jakt och fiske ovanför

odlingsgränsen och på renbetesfjällen kan enligt utskottets

mening förväntas ge ökade möjligheter att i allt väsentligt

tillgodose syftet med motion Bo8 yrkande6. Motionen bör därmed

inte föranleda någon riksdagens vidare åtgärd.

Åtgärder för att förbättra vilt- och fiskevård

Enligt motion Bo5 (s) bidrog fisket av röding och öring under

lektid tidigare till överlevnad i en osäker tillvaro. Så är inte

fallet i dag. I många civiliserade länder anses det som barbari

att fisk fångas med nät under lektiden. Den synen borde även

råda i Sverige, och motionärerna föreslår därför att nätfiske av

röding och öring under lektid förbjuds.

Utskottet konstaterar för sin del att det krävs en effektiv

vilt- och fiskevård för att jakten och fisket på renbetesfjällen

och ovanför odlingsgränsen skall ge optimal avkastning. Enligt

gällande jaktlagstiftning skall viltet vårdas i syfte att bevara

de viltarter som tillhör landets viltbestånd. Vidare skall en

med hänsyn till allmänna och enskilda intressen lämplig

utveckling av viltstammarna främjas. Som anförs i propositionen

bör det ankomma på länsstyrelsen att i samråd med jägarnas

organisationer och berörda samebyar utveckla ett program för det

framtida viltvårdsarbetet. När det gäller fisket vill utskottet

erinra om att grunden för all fiskevård måste vara att så långt

som möjligt anpassa fisket till de biologiska förhållandena.

Fiskbestånden skall skyddas och bevaras så att en hög och jämn

avkastning säkerställs både kvantitativt och kvalitativt. Detta

sker genom reglering av fisket med avseende bl.a. på total

beskattning av fiskbestånden, beskattningens inriktning på

fiskarter och årsklasser samt fredande av fiskens lek och

uppväxt. Därtill kommer åtgärder för att förbättra fiskens

livsmiljö, s.k. biotopförbättrande åtgärder. Som framhålls i

propositionen är möjligheterna att bedriva en effektiv fiskevård

på statens vatten ovanför odlingsgränsen och på renbetesfjällen

således starkt beroende av ett direkt inflytande över

fiskerättsupplåtelserna. Regleringen av fisket kan ske genom att

fiskerättsägarna själva beslutar i fiskevårdsområdesföreningar

eller samfällighetsföreningar. Samebyarna kan på motsvarande

sätt besluta vad gäller bymedlemmarnas fiske. Mot den angivna

bakgrunden anser utskottet att regeringens förslag att sameby

skall kunna undanta visst område inom byn från medlemmarnas

användning för jakt eller fiske om det behövs av bl.a. hänsyn

till vilt- eller fiskevården bör ge ökade möjligheter att

bedriva en effektiv jakt- och fiskevård. Jordbruksutskottet

tillstyrker således förslaget.

I anslutning till motion Bo5 vill utskottet framhålla att det

enligt gällande fiskeriförfattningar ankommer på Fiskeriverket

eller länsstyrelsen att meddela de föreskrifter som behövs för

fiskevården. Utskottet erinrar dessutom om att syftet med ovan

redovisade förslag om förbättrad fiskevård bl.a. är att ge ökade

möjligheter att skydda och bevara bestånden. Det finns således

goda möjligheter att utan riksdagens medverkan meddela lokala

eller regionala bestämmelser till skydd för öring och röding

under lektid. Med det anförda föreslår utskottet att motion Bo5

lämnas utan vidare åtgärd.

Propositionen och ifrågavarande motioner föranleder i övrigt

inget särskilt uttalande av jordbruksutskottet.

Stockholm den 12 november 1992

På jordbruksutskottets vägnar

Margareta Winberg

I beslutet har deltagit: Margareta Winberg (s), Ivar

Virgin (m), Ingvar Eriksson (m), Inga-Britt Johansson (s), Åke

Selberg (s), Lennart Brunander (c), Inge Carlsson (s), Dan

Ericsson i Kolmården (kds), Christer Windén (nyd), Ulla

Pettersson (s), Carl G Nilsson (m), Sinikka Bohlin (s), Patrik

Norinder (m), Lena Klevenås (s) och Lennart Fremling(fp).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Jan Jennehag(v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Avvikande meningar

1. Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Åke Selberg, Inge

Carlsson, Ulla Pettersson, Sinikka Bohlin och Lena Klevenås

(allas) anför:

Tidigare kunde nätfiske av öring och röding under lektid

motiveras med behovet av att under flyttningen från högfjället

till skogslandet säkerställa överlevnaden i en osäker tillvaro.

Enligt vår mening kan man omöjligt hävda samma argument i dag.

När fisken leker simmar den in på grunt vatten och blir därmed

ett lätt byte. Fisken fångas innan den är fullvuxen och detta

hotar på sikt fiskbestånden och deras naturliga balans. I många

länder anses det som barbari att fånga fisk med nät under

lektid. Den synen borde även få råda i Sverige. Därför föreslår

vi ett förbud mot nätfiske av röding och öring under lektid.

Utskottet borde således ha tillstyrkt motion Bo5.

2. Christer Windén (nyd) anför:

Äganderättsfrågorna när det gäller de i propositionen berörda

markerna är komplicerade och det kan ta tid att reda ut de rätta

förhållandena. Oavsett utgången av äganderättstvisterna bör

staten kunna ta initiativ till att skapa förutsättningar för en

livskraftig turistnäring på marker och vatten ovanför

odlingsgränsen och på renbetesfjällen med särskild inriktning på

jakt och fiske. Vidare bör staten kunna initiera en mer aktiv

marknadsföring av Norrbotten och Västerbotten som turistland.

Utskottet borde således ha tillstyrkt motion Bo8 yrkande 6.

Särskilda yttranden

1. Dan Ericsson i Kolmården (kds) anför:

Efter många års diskussioner och utredande är det förståeligt

att förväntningarna från bl.a. samernas sida på den proposition

som nu är föremål för riksdagens behandling var stora. Att dessa

förväntningar inte infriats har med all tydlighet framkommit vid

de uppvaktningar inför utskottet som samernas representanter

genomfört. Det är önskvärt att beslut som anger inriktningen på

flera för samerna väsentliga områden för de främst berörda

upplevs som genomarbetade och välbetänkta. Det är i detta

sammanhang fullt förståeligt att Samernas nationalråd framfört

önskemål om att det nya Sametinget skall beredas möjlighet att

behandla de frågeställningar som redovisas i propositionens

bilaga2. Mot detta skall ställas att behandlingen av hela

problemkomplexet allvarligt skulle försenas vid ett sådant

förfarande. Under många år har krav framförts om ett samlat

samepolitiskt förslag och propositionen möter till stora delar

denna önskan. Dessutom kan konstateras att Sametinget är

oförhindrat att behandla aktuella frågor och i skilda sammanhang

återkomma med ytterligare förslag. Riksdagen är ju då

oförhindrad att på nytt pröva frågeställningarna.

2. Christer Windén (nyd) anför:

Förslaget om ändring i rennäringslagen utgår från statens

äganderätt. Frågan om äganderätten till de i propositionen

berörda markerna är dock omtvistad. Mot statens äganderätt står

på skilda grunder såväl samernas som enskilda fastboendes

äganderättsanspråk. Mot bakgrund härav har Ny demokrati

föreslagit att regeringen skall tillsätta en utredning om

äganderättsfrågorna och näraliggande rättsfrågor. Eftersom

förslaget kommer att behandlas i bostadsutskottet avstår jag

från att i detta sammanhang utveckla våra synpunkter i denna

fråga.

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Propositionen 1

Motionerna 2

Beredningen av ärendet 5

Utskottet 6

Rennäringen 6

Inledning 6

Renskötselrätten 8

Ökat skydd för renskötselrätten 11

Rennäringens folkrättsliga skydd 12

Ersättningsbestämmelserna 13

Åtgärder vid för högt renantal m.m. 14

Koncessionsrenskötseln 16

Hänsyn vid renskötsel till naturvårdens intressen 18

Barmarkskörning i terräng i samband med renskötsel 18

Rätt till jakt och fiske 19

Åtgärder för att förbättra vilt- och fiskevården 21

Samebyns verksamhetsområde 22

Ersättning för viltskador 23

Prisstödet till rennäringen 26

Rätt till slöjdvirke 27

Skogs- och fiskesamer 28

Övriga förslag om ändringar i rennäringslagen 29

Vissa övriga frågor avseende rennäringen 30

Samisk kultur m.m. 31

Inledning 31

Sameradio och -TV 32

Övriga frågor avseende samisk kultur 33

Hemställan 34

Reservationer 37

1. Renskötselrätten som en kollektiv rätt (mom. 2)(nyd)

37

2. Rättsliga förhållanden (mom. 4)(nyd) 38

3. Ökat skydd för renskötselrätten (mom. 5)(nyd) 39

4. Antalet skötesrenar (mom. 11)(nyd) 39

5. Förbud mot nätfiske (mom. 17)(s) 40

6. Ersättning för viltskador (mom. 19)(s) 40

7. Fiskesamernas rättigheter (mom. 24)(s) 41

8. Skogsrenskötseln m.m. (mom. 25)(s) 42

9. Utveckling av rennäringen (mom. 30)(nyd) 42

10. Stödet till den samiska idrotten (mom. 35)(s) 43

11. Jakt- och fisketurismen (mom. 36)(nyd) 43

Särskilt yttrande (kds) 44

Meningsyttring av suppleant (v) 45

Bilaga 1 Propositionens lagförslag 46

Bilaga 2 Utskottets lagförslag 59

Bilaga 3 Kulturutskottets yttrande 1992/93:KrU2y 61

Bilaga 4 Trafikutskottets yttrande 1992/93:TU3y 67

Bilaga 5 Jordbruksutskottets yttrande 1992/93:JoU2y 70