Bet. 1992/93:FöU1

Försvarsutskottets betänkande

1992/93:FÖU01

Vissa räddningstjänstfrågor

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

1992/93

FöU1

Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande nio motioner som väckts

under den allmänna motionstiden 1992. Motionerna hänför sig till

fyra ämnesområden, nämligen s.k. restvärdesräddning,

ansvarsförhållanden inför rasrisker, transport av farligt gods

och sotningsverksamhet.

I en motion förordas att åtgärder vidtas för att förbättra

restvärdesräddningen i samband med bränder. Utskottet anser

att restvärdesräddningen kan effektiviseras utan någon

riksdagens åtgärd. Motionen bör därför inte bifallas.

I en annan motion föreslås att en utredning tillsätts för att

klarlägga ansvarsförhållandena inför rasrisker och

naturolyckor. Denna fråga bör enligt utskottets mening

behandlas först sedan arbetet i den s.k. Skredkommissionen

avslutats. Inte heller denna motion bör bifallas.

Tre av motionerna angående transport av farligt gods

föreslår olika åtgärder för att öka säkerheten vid miljöfarliga

transporter genom Stockholms skärgård, Stockholm, Södertälje och

Mälaren. Förslag ges även om förbättrad information om farliga

transporter till de lokala räddningskårerna. Utskottet har

nyligen behandlat delvis likartade yrkanden och gör i dessa fall

nu ingen ny bedömning. Motionsyrkandena bör därför avslås. Ett

förslag om anmälningsplikt vid transport av farligt gods genom

Öresund anser utskottet bör föranleda ett riksdagens

tillkännagivande till regeringen. Utskottet efterlyser

avslutningsvis en samlad redogörelse av läget beträffande

arbetet med att höja säkerheten i samband med transport av

farligt gods, vilket är i linje med en tidigare efterfrågad

erfarenhetsredovisning.

Motionerna om sotningsverksamheten innehåller förslag om

ändring i räddningstjänstlagen (1986:1102) med innebörd att det

nuvarande kommunala sotningsmonopolet avskaffas. Utskottet

föreslår avslag på dessa motioner med hänvisning till tidigare

ställningstaganden i frågan och kommande behandling av

regeringens proposition (1992/93:43) om ökad konkurrens i den

kommunala verksamheten.

Motionerna

1991/92:Fö701 av Birgitta Hambraeus (c) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i

räddningstjänstlagen så att bestämmelserna om sotning utgår, i

enlighet med vad som anförts i motionen.

1991/92:Fö702 av Anders Svärd och Ingbritt Irhammar (c) vari

yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan

ändring i räddningstjänstlagen att enskild fastighetsägare i

framtiden av skorstensfejarmästare kan ges rätt att utföra

sotning av egen fastighet.

1991/92:Fö703 av Bengt Silfverstrand och Jan Andersson (s) att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om restvärdesräddning vid brandsläckning.

1991/92:Fö705 av Pär Granstedt m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär ett åtgärdsprogram för

att öka säkerheten vid miljöfarliga transporter genom Stockholms

skärgård, Stockholm, Södertälje och Mälaren,

2. att riksdagen begär att regeringen låter utreda överförande

av en del av de miljöfarliga transporterna i Stockholmsområdet

till pipelines och i första hand en pipeline för olja mellan

Nynäshamn och Stockholm.

1991/92:Fö706 av Viola Furubjelke m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om förbättrad säkerhet vid miljöfarliga

transporter.

1991/92:Fö707 av Kenth Skårvik och Elver Jonsson (fp) vari

yrkas att riksdagen hos regeringen begär att en utredning

tillsätts med uppgift att klargöra ansvarsförhållandena för

berörda parter vid rasrisker och naturolyckor.

1991/92:Fö708 av Inger René (m) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

sotning.

1991/92:Fö709 av Karin Wegestål m.fl. (s) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att i internationella fora verka för att

överenskommelser träffas om plikt att anmäla transport av

farligt gods genom Öresund och andra regler som främjar

sjösäkerheten i området.

1991/92:Jo690 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp) vari yrkas

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att miljöfarliga transporter genom

huvudstaden bör begränsas.

Utskottet

Restvärdesräddning i samband med bränder

Motion Fö703 (s) behandlar s.k. restvärdesräddning i samband

med bränder. Motionärerna pekar på de mycket stora samhälleliga

förlusterna årligen för brand- och vattenskador och hävdar att

kostnaderna kan reduceras avsevärt genom en effektivare

restvärdesräddning. De anser att det vid räddningsskolorna inte

förekommer tillräcklig utbildning för att räddningspersonalen

rätt skall förstå restvärdesräddningens betydelse och

möjligheterna att redan under släckningsskedets olika faser

utföra olika skadebegränsande åtgärder. Utbildningen i

restvärdesskydd bör enligt motionärerna således förstärkas och

53 § räddningstjänstlagen (1986:1102) ändras med innebörd att

räddningsledaren redan när en räddningsinsats påbörjas åläggs

ett ansvar för restvärdesskydd och sanering. Mot denna bakgrund

föreslås att riksdagen ger regeringen i uppdrag att se över

behovet av utbildning och materiel samt räddningsledarens

direktiv för akutskedet av en olyckshändelse.

Utskottet vill inledningsvis hänvisa till att

huvuduppgiften för räddningstjänsten är att skydda liv och

miljö. Räddning av egendom ingår också i uppgiften. Insatser

skall genomföras så att minsta möjliga skada uppstår på egendom.

Utskottet anser att åtgärder för restvärdesräddning och

restvärdesskydd är väsentliga och kan spara stora värden. I

utbildningen av brandpersonal ingår också, enligt uppgift från

Räddningsverket, användningen av metoder och teknik som skall

begränsa skadorna på byggnader och egendom och som därmed

minskar behovet av restvärdesräddning.

Restvärdesskyddet är primärt ett ansvar för egendomsägaren

eller dennes försäkringsbolag. Räddningsledaren är enligt 53 §

räddningstjänstlagen (1986:1102) skyldig att vid behov

underrätta ägaren eller innehavaren av den drabbade egendomen om

behov av bevakning, restvärdesskydd, sanering och återställning.

Utskottet anser inte det lämpligt att genom en lagändring, som

motionärerna föreslår, utöka det kommunala ansvaret för att

skydda egendom. Det bör vara ett gemensamt intresse för

egendomsägare, försäkringsbolag och räddningstjänst att åtgärder

vidtas för att minimera skadorna i samband med bränder och andra

olyckshändelser. Utskottet utgår från att berörda, utan något

särskilt beslut eller uttalande från riksdagen, tar erforderliga

initiativ och samverkar med detta syfte för ögonen. Motion Fö703

(s) bör därför inte bifallas av riksdagen.

Ansvarsförhållanden inför rasrisker

Motion Fö707 (fp) tar upp vissa problem för kommuner och

enskilda i samband med en risk för jordskred eller ras.

Motionärerna anser att frågan om ansvar och

ersättningsmöjligheter vid sådan konstaterad risk inte synes

vara adekvat beskriven vare sig inom försäkringsskyddet eller

inom det som brukar benämnas "den kommunala kompetensen". De

hävdar t.ex. att kommuner vägrar att lösa in fastigheter utsatta

för rasrisk, och som fått utrymmas, eftersom stöd för en sådan

åtgärd saknas i lagen. Det sägs vara lättare att få ut

ersättning när ras ägt rum och huset drabbats. Statsmakterna

bör, enligt motionärerna, därför genom att tillsätta en

utredning ta initiativ till att klargöra de otydliga

ansvarsförhållandena i ärenden som föranleds av rasrisker och

därmed jämställda naturolyckor.

Utskottet har erfarit att de problem som motionärerna

pekar ut delvis har behandlats i Räddningstjänstkommitténs

delbetänkande (Ds Fö 1983:2) "Geotekniska undersökningar och

förebyggande åtgärder mot skred". Vidare har

Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA) tillsatt en kommission --

Skredkommissionen -- som bl.a. redovisat rapporten (1:90)

"Ansvars- och ersättningsfrågor vid ras och skred".

Kommissionens arbete är enligt uppgift inte slutfört.

Utskottet anser att det är angeläget att de i motionen

beskrivna problemen får en tillfredsställande lösning. Innan en

eventuell utredning tillsätts enligt motionärernas förslag, bör

dock Skredkommissionen ges möjlighet att slutbehandla frågan så

att erfarenheterna från kommissionen kan utnyttjas. Motion Fö707

(fp) bör med hänsyn härtill avslås av riksdagen.

Transport av farligt gods

Genom Stockholms skärgård och Mälaren transporteras årligen ca

5 miljoner ton oljeprodukter och 225 tusen ton kemikalier. Dessa

transporter anses i motion Fö705 vara ett allvarligt hot mot

miljön. Exempelvis skulle ett större utsläpp av ammoniak kunna

förstöra hela Mälaren som dricksvattentäkt. Konsekvenserna

skulle bli oöverskådliga och drabba hundratusentals människor.

Enligt motionärerna är det nödvändigt att hos regeringen begära

ett program med kraftfulla åtgärder för att förebygga en

miljökatastrof i samband med sjötransporter i Stockholms

skärgård och Mälaren. Skärpta krav på fartygens standard och

säkerhetsutrustning, utökad lotsplikt och restriktioner i fråga

om vilka leder som får användas nämns som exempel på vad som bör

vidtas. Vidare förordar motionärerna en utredning om

möjligheterna att överföra en del av de miljöfarliga

transporterna i Stockholmsområdet till pipelines, i första hand

mellan Nynäshamn och Stockholm.

Samma oro för miljön i Stockholmsområdet kommer till uttryck i

motion Jo690 (fp). Synen på behovet av åtgärder är likartad och

ett yrkande framförs om begränsning av miljöfarliga transporter

genom huvudstaden (yrkande 10).

Utskottet har tidigare behandlat den grundläggande frågan

om att bedöma riskerna i samband med olika transportsätt och

konsekvenserna om en olycka skulle inträffa samt att därefter

välja säkraste transportsätt. Så skedde i betänkande

1990/91:FöU1 (s. 4--7), bl.a. med anledning av likalydande

yrkanden med dem som nu framförs i motionerna Fö705 och Jo690.

Ett motsvarande yrkande som i motion Jo690 behandlades även i

betänkande 1991/92:FöU3 (s. 4). Utskottet har vid dessa båda

tillfällen framfört att det förutsätter att Räddningsverket

(SRV) och andra berörda myndigheter ger frågan om att utarbeta

en grundsyn för riskbedömning och val av transportsätt sådan

prioritet att den kan drivas vidare med kraft och leda till

resultat utan onödig tidsutdräkt. Utskottet utgick vidare från

att regeringen, med hänsyn till ärendets komplexa och

sektorsövergripande karaktär, vid behov tar erforderliga

initiativ med utgångspunkt i det underlag som myndigheterna tar

fram. Utskottet finner inte skäl för att i denna fråga ändra sin

tidigare bedömning.

De i motion Fö705 (c) föreslagna åtgärderna för att höja

säkerheten vid transport av farligt gods till sjöss, t.ex.

utökad lotsplikt och skärpta krav på fartygens standard, har

nyligen behandlats av trafikutskottet (1991/92:TU11 s. 16--17)

som bl.a. anser att Sverige inte ensidigt kan införa krav på

fartygs konstruktion och utrustning utan förankring i

internationella regler. Vidare hänvisar detta utskott till att

1981 års riksdagsbeslut om miljösäkrare sjötransporter bl.a.

innebar införandet av ett behovsanpassat lotstvång. Lotstvång

föreligger i princip också på svenskt inre vatten. Enligt

trafikutskottets mening bedrivs ett långsiktigt arbete, inte

minst i internationella fora, för att förbättra sjösäkerheten,

och det finns därför inte skäl att skärpa lotstvånget.

Mot bakgrund av det här anförda anser försvarsutskottet att

initiativ i enlighet med vad som förordas i motionerna Fö705 (c)

och Jo690 yrkande 10 (fp) ej är påkallade. Riksdagen bör således

inte bifalla dessa motioner.

I motion Fö706 (s) framhålls miljöriskerna vid transport av

farligt gods på landsväg. Motionärerna anser det utomordentligt

viktigt att räddningskåren i resp. kommun är väl informerad om

sådana transporter om en olycka skulle inträffa. Möjligheten bör

därför undersökas att med hjälp av modern datateknik, och med

underlag bl.a. från Räddningsverkets informationsbank i

Karlstad, vidarebefordra sådan aktuell information om färdväg,

tidsplan, innehåll och bekämpningsmetod till räddningskåren i

varje kommun utmed färdvägen.

Frågan om att med modern datorteknik förse kommunernas

räddningskårer med fortlöpande och aktuell information om

transporter av farligt gods har utskottet behandlat i betänkande

1990/91:FöU1 (s. 11). Utskottet anförde då bl.a. att

Räddningsverkets informationsbank på sikt borde kunna ge den av

motionärerna efterfrågade informationen för de mest oroande

transporterna. Utskottet utgick från att Räddningsverket i

enlighet med sitt övergripande ansvar verkar för att relevant

information snabbt och på enklaste sätt görs tillgänglig för

räddningskårerna. I betänkande 1991/92:FöU3 (s. 7) återkom

utskottet till frågan och noterade att databasen nu var i drift

med möjlighet för berörda att ansluta sig till systemet.

Utskottet anser att utvecklingen går i linje med intentionerna i

motion Fö706 (s). Motionen bör därför lämnas utan bifall.

Öresundsområdet är miljökänsligt. Motion Fö709 pekar på att

denna region genomlöps av ett av världens mest trafikerade

sjöstråk vilket medför en uppenbar olycksrisk. En olycka var som

helst i sundet kan få ödesdigra konsekvenser för vattnet, och

livet i detta, men också för de tättbefolkade kustkommunerna.

Motionärerna framhåller samhällsansvaret för sjötrafiken genom

Öresund och menar att säkerhetsordningen där bör ses över i takt

med sjötrafikens utveckling. Anmälningsplikt bör t.ex. införas

för fartyg med last av farligt gods. Svenska myndigheter sägs

dock inte själva kunna bestämma om detta, varför ett riksdagens

uttalande förordas om att ansvariga i internationella fora

verkar för att överenskommelser träffas om plikt att anmäla

transport av farligt gods genom Öresund och om andra regler som

främjar sjösäkerheten i området (yrkande 3).

Utskottet har erfarit att på svenskt initiativ försök

under 1980-talet gjorts med ett rapport- och anmälningssystem

för fartygstrafiken genom Öresund. Systemet byggde på

frivillighet. Försöken lär emellertid inte ha slagit väl ut,

främst beroende på att Polen och dåvarande Sovjetunionen inte

medverkade. Utskottet har förståelse för att de folkrättsliga

principerna om havens frihet kan medföra svårigheter när det

gäller att bygga upp ett anmälningssystem som omfattar fartyg av

alla nationaliteter som trafikerar Öresund. De politiska

förändringarna i Östeuropa på senare tid, liksom den allt större

insikten om miljöriskerna, borde dock ha ökat möjligheterna för

att uppnå fungerande avtal av den typ som föreslås i motion

Fö709 (s). Överbefälhavaren har också i annat sammanhang uttalat

sig till förmån för en anmälningsplikt vad avser farligt gods

genom Öresund. Utskottet delar därför inte Sjöfartsverkets

pessimistiska syn på ett rapporteringssystem och utgår från att

regeringen och ansvariga myndigheter uppmärksamt följer frågan

och tar erforderliga initiativ. Vad utskottet här med anledning

av motion Fö709 yrkande 3 (s) har anfört bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

Utskottet vill sammanfattningsvis framhålla att det delar

samtliga motionärers uppfattning om vikten av att åstadkomma

största möjliga säkerhet när det gäller transport av farligt

gods. Frågorna om riskbedömning, val av säkraste transportsätt,

information och vägvalsstyrning m.m. är ofta komplicerade och

det finns kunskapsluckor. Utskottet har därför förståelse för

att det tar viss tid att få fram beslutsunderlag för olika slags

åtgärder. Utskottet har under en följd av år behandlat motioner

som från olika utgångspunkter, och utan närmare inbördes

sammanhang, framfört förslag i syfte att förbättra säkerheten i

samband med dessa transporter. Utskottet finner det nu angeläget

att riksdagen får en samlad redogörelse för läget inom det

berörda området. En sådan skulle vara i linje med den

fortlöpande erfarenhetsredovisning som riksdagen tidigare genom

tillkännagivande har begärt (1990/91:FöU1 s. 13, rskr. 18).

Redovisningen bör bl.a. innehålla en sammanfattning av pågående

arbete, större olösta frågor och vilka förväntningar som finns

på resultat. Speciellt angeläget synes det därvid vara att få

den nämnda grundsynsfrågan om riskbedömning och val av säkraste

transportsätt belyst. Utskottet vill i sammanhanget understryka

Räddningsverkets samordnande roll och helst se denna stärkt.

Utskottet utgår från att regeringen och berörda myndigheter

återkommer till riksdagen i enlighet med vad som här har

anförts.

Sotningsväsendet

Räddningstjänstlagen (1968:1102) reglerar

sotningsverksamheten. Motionären i motion Fö701 (c) anser dessa

bestämmelser med sin monopolliknande ordning vara otidsenliga

och i vissa delar kränkande för den enskilde ansvarskännande

fastighetsägaren. Sotning sägs ha en brandförebyggande betydelse

och det ligger då i fastighetsägarens intresse, och i

försäkringsbolagens, att undvika eldsvådor. Sotning bör därför

enligt motionären, i stället för att vara en kommunaliserad

verksamhet, kunna utföras av fristående skorstensfejare som

fastighetsägaren fritt kan välja eller av fastighetsägaren själv

om han har erforderliga kunskaper. Riksdagen föreslås därför av

regeringen begära förslag till ändring i räddningstjänstlagen så

att de reglerade bestämmelserna om sotning utgår.

Likartade förslag framförs i motionerna Fö702 (c) och Fö708

(m).

Utskottet har vid ett flertal tillfällen, senast i

betänkandena 1990/91:FöU2 och 1990/91:FöU10, behandlat

motionsyrkanden om en avreglering av sotningsväsendet. Utskottet

uttalade förståelse för motionärernas kritiska inställning till

den nuvarande ordningen för sotningsverksamheten och för

motionärernas strävan att förenkla reglerna. Utskottet kunde

dock inte ställa sig bakom ett avskaffande av regelverket för

sotningsverksamheten.

Frågan om en minskad reglering inom sotningsväsendet behandlas

i propositionen om ökad konkurrens i kommunal verksamhet (prop.

1992/93:43). Regeringen avser tillkalla en utredare med uppgift

att lägga fram förslag om hur ordningen med långvariga

entreprenadavtal för skorstensfejarmästare skall kunna avvecklas

och hur formerna för att utse skorstensfejarmästare kan förnyas.

Han skall också undersöka möjligheterna att öka inslaget av

konkurrens i verksamheten.

Med hänvisning till utskottets tidigare ställningstaganden i

frågan om avregleringen av sotningsväsendet och med hänsyn till

den kommande behandlingen av proposition 1992/93:43 anser

utskottet att motionerna Fö701 (c), Fö702 (c) och Fö708 (m) inte

bör bifallas av riksdagen.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande restvärdesräddning i samband med bränder

att riksdagen avslår motion 1991/92:Fö703,

2. beträffande ansvarsförhållanden inför rasrisker

att riksdagen avslår motion 1991/92:Fö707,

3. beträffande transport av farligt gods

att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Fö705,

1991/92:Fö706 och 1991/92:Jo690 yrkande 10,

4. beträffande anmälningsplikt i Öresund

att riksdagen med anledning av motion 1991/92:FöU709 yrkande 3

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har

anfört,

5. beträffande sotningsverksamheten

att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Fö701, 1991/92:Fö702

och 1991/92:Fö708.

Stockholm den 22 oktober 1992

På försvarsutskottets vägnar

Arne Andersson

I beslutet har deltagit:Arne Andersson (m), Sture

Ericson (s), Ingvar Björk (s), Gunhild Bolander (c), Barbro

Evermo Palmerlund (s), Christer Skoog (s), Robert Jousma (nyd),

Stig Grauers (m), Karin Wegestål (s), Britt Bohlin (s), Jan-Olof

Franzén (m), Alf Egnerfors (s), Hans Lindblad (fp) och Åke

Carnerö (kds).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Jan Jennehag (v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.