Bet. 1992/93:FöU3

Försvarsutskottets betänkande

1992/93:FÖU03

Undanförsel och förstöring

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionen

Utskottet

Hemställan

1992/93

FöU3

Sammanfattning

I betänkandet behandlas förslag som regeringen -- efter

föredragning av försvarsministern, statsrådet Björck -- har

förelagt riksdagen i proposition 1992/93:78 om undanförsel och

förstöring. Betänkandet behandlar också en med anledning av

propositionen väckt motion.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till ny lag om

undanförsel och förstöring. Den nya lagen ges en utformning som

överensstämmer med modern beredskapslagstiftning. Den har

karaktär av ramlag vilket innebär att lagens detaljeringsgrad

minskar till förmån för mer generella och tidlösa bestämmelser.

Lagen omfattar även undanförsel och förstöring av

informationssystem, manuella och ADB-baserade, varigenom de

förslag som lämnats av den s.k. Sårbarhetsberedningen

tillgodoses. Även brott mot ett beslut om förstöring blir i

fortsättningen straffbart. Påföljderna vid brott mot beslut om

undanförsel och förstöring sätts i nivå med påföljderna inom

vissa andra beredskapsområden.

Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1993.

Propositionen

I proposition 1992/93:78 föreslår regeringen att riksdagen

antar regeringens förslag till lag om undanförsel och

förstöring.

Regeringens lagförslag har fogats till betänkandet som bilaga.

Motionen

1992/93:Fö4 av Sten Söderberg (-) vari yrkas att riksdagen med

avslag på regeringens förslag godkänner det som i motionen

förordas.

Utskottet

Bakgrund

Med undanförsel avses att egendom av betydelse för

totalförsvaret, för landets försörjning eller annars för det

allmänna flyttas från en plats till en annan plats för att

förhindra att den förstörs eller annars går förlorad.

Med förstöring avses att egendom förstörs eller på annat sätt

görs obrukbar för att hindra att den faller i fiendens hand och

därigenom underlättar hans krigsansträngningar.

Nu gällande bestämmelser inom området finns i lagen (1961:655)

om undanförsel och förstöring.

Denna lag grundar sig på de principer som vid dess tillkomst

rådde för planeringen av totalförsvarets verksamhet och

påverkades av massförstörelsevapnens utveckling och den därav

föranledda planeringen av omfattande befolkningsomflyttningar i

händelse av krig. Dessa omständigheter medförde att

planläggningen för undanförsel i högre grad än tidigare måste

beakta försörjningsproblemen. Med hänsyn till effekten av

massförstörelsevapnen stod det klart att man inte kunde

förväntas uppnå någon reell förbättring av skyddet för

förnödenheter men däremot en från beredskapssynpunkt mer

ändamålsenlig geografisk fördelning.

Inom Försvarsdepartementet har utarbetats en promemoria (Ds

1992:27) Undanförsel och förstöring med förslag till ny

lagstiftning. En sammanfattning av promemorian har fogats till

propositionen.

Vidare har Sårbarhetsberedningen i ett delbetänkande år 1983

(DsFö1983:8) behandlat undanförsel och förstöring av

ADB-register. Ett sammandrag av detta delbetänkande har också

bifogats propositionen.

På grundval av promemorian och delbetänkandet har i

Försvarsdepartementet utarbetats ett förslag till en ny lag i

ämnet. Lagförslaget har underställts Lagrådet som i sitt

yttrande föreslagit vissa ändringar. Lagrådets synpunkter har

beaktats i det lagförslag som förelagts riksdagen.

Ny lag om undanförsel och förstöring

Den föreslagna lagen om undanförsel och förstöring avses träda

i kraft den 1 juli 1993 och ersätta den nuvarande lagen på

området. Den har i korthet följande innehåll.

All egendom som har betydelse för totalförsvaret, eller har

historisk eller kulturell betydelse, skall kunna bli föremål för

undanförsel. All egendom som, om den faller i en angripares

hand, skulle underlätta dennes krigsansträngningar, skall kunna

förstöras. En bestämmelse i den nuvarande lagen om att

undanförsel kan användas för att åstadkomma en lämpligare

geografisk fördelning av resurser saknar motsvarighet i det

framlagda lagförslaget.

Ägare och innehavare av egendom som kan antas komma i fråga

för undanförsel och förstöring kan föreläggas att medverka vid

planering av sådana åtgärder m.m.

Beslut om undanförsel och förstöring skall, liksom enligt

nuvarande lagstiftning, fattas av regeringen eller den myndighet

som regeringen bestämmer. Huvudregeln skall vara att det är

ägaren och innehavaren av egendomen som ansvarar för att

beslutet om undanförsel eller förstöring verkställs. Regeringen

skall dock kunna besluta att åtgärden i stället skall genomföras

av en statlig myndighet. I det fallet skall ägaren eller

innehavaren vara skyldig att lämna den hjälp som behövs.

Den som ålagts att medverka vid planläggning eller andra

förberedelser för undanförsel eller förstöring skall få

ersättning av staten om hans medverkan medfört kostnader som

inte är ringa.

Ägaren till egendom som förstörs skall få ersättning av staten

motsvarande återanskaffningsvärdet, efter avdrag för ålder och

förslitning.

Ägare till egendom som skadats i samband med undanförsel skall

få ersättning av staten för kostnaden att återställa egendomen

eller, om återställandet inte är möjligt eller lämpligt, för

värdeminskningen.

Ägare eller innehavare som fört undan eller förstört egendom

skall få ersättning av staten för åtgärderna.

Den som äger eller innehar egendom som förts undan skall få

ersättning av staten för kostnaderna för att återföra egendomen.

Anspråk på ersättning skall prövas enligt förfogandelagens

regler.

Den som uppsåtligen underlåter att fullgöra sina skyldigheter

när beslut om förstöring meddelas skall kunna straffas. Även den

som av oaktsamhet underlåter att fullgöra sina skyldigheter när

beslut om undanförsel eller förstöring har meddelats, skall

kunna straffas. Straffskalan för grovt brott bör justeras uppåt

till den nivå som gäller för motsvarande brott i andra

beredskapslagar.

Regler om överklagande tas in i den nya lagen. Beslut om

undanförsel och förstöring samt beslut om att egendom inte får

föras till viss del av landet, får inte överklagas. Föreläggande

att delta i planering och beslut rörande ersättning för

planeringskostnader får överklagas till kammarrätten, om beslut

fattats av en myndighet.

I motion Fö4 (-) anser motionären att de straffpåföljder som

föreslås i lagen är orimliga mot bakgrund av att man inte

samtidigt underlättar åtgärdernas genomförande. Förslaget medför

även, anför motionären vidare, en kostnad om 3 miljoner kronor

för genomförandet, vilket är onödigt i en tid av ekonomisk kris,

då ett sparande är nödvändigt. Med hänvisning till det anförda

hemställer han att riksdagen med avslag på regeringens förslag

godkänner det som i motionen förordas.

Utskottet vill inledningsvis erinra om att den föreslagna

lagen ersätter en ca 30 år gammal lag inom området. Det är

därför naturligt om den nu gällande lagen i vissa avseenden

framstår som föråldrad. Därtill har inte minst bidragit de stora

förändringar samhället i stort har genomgått under de senaste

årtiondena. Organisationen inom främst den civila delen av

totalförsvaret har också underkastats genomgripande

förändringar. I detta sammanhang bör särskilt framhållas det

ökade utnyttjandet av system för automatisk databehandling inom

stora delar av samhällslivet. Det har därför blivit nödvändigt

att -- såsom också sker i lagförslaget -- låta bestämmelserna om

undanförsel och förstöring också gälla dataregister.

Motionären vänder sig mot den enligt hans mening alltför

kännbara påföljden vid brott mot den föreslagna lagen. Utskottet

vill i denna fråga framhålla att påföljdsreglerna endast kan

tillämpas under de förhållanden som anges i 1 och 2 §§ i

lagförslaget, dvs. när Sverige är i krig eller krigsfara eller

när det gäller utomordentliga förhållanden som är föranledda av

krig utanför Sveriges gränser eller av att Sverige har varit i

krig eller krigsfara. Under dessa förhållanden gäller särskilda

påföljder även för flera andra lagar. Brott mot reglerna om

undanförsel och förstöring kan i vissa situationer vålla mycket

stora skador för landets försvar. Utskottet anser det därför

befogat att höja maximipåföljden för grovt brott så att den

närmar sig vad som gäller för andra brott under samma

förhållanden. Riksdagen bör därför avslå motion Fö4 (-).

Utskottet har sålunda ingen erinran mot regeringens

lagförslag. Detta bör antas av riksdagen.

Hemställan

Utskottet hemställer

beträffande undanförsel och förstöring

att riksdagen med avslag på motion 1992/93:Fö4 antar

regeringens förslag till lag om undanförsel och förstöring.

Stockholm den 26 november 1992

På försvarsutskottets vägnar

Arne Andersson

I beslutet har deltagit: Arne Andersson (m), Sture Ericson

(s), Wiggo Komstedt (m), Iréne Vestlund (s), Lars Sundin (fp),

Ingvar Björk (s), Christer Skoog (s), Robert Jousma (nyd), Sven

Lundberg (s), Stig Grauers (m), Karin Wegestål (s), Henrik

Landerholm (m), Britt Bohlin (s), Sven-Olof Petersson (c) och

Åke Carnerö (kds).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Jan Jennehag (v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Propositionens lagförslag

Bilaga