Bet. 1992/93:FöU9

Försvarsutskottets betänkande

1992/93:FÖU09

Verksamhet och anslag inom totalförsvaret 1993/94

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Bilaga 1

Innehållsförteckning

1992/93

FöU9

I betänkandet behandlas förslag som regeringen efter

föredragning av statsrådet Björck har förelagt riksdagen i

proposition 1992/93:100 bilaga 5 (i det följande kallad

propositionen). Vidare behandlas Riksdagens revisorers förslag

angående det militära försvarets kostnader för resor (förs.

1991/92:22).

I betänkandet behandlas dessutom 118 motionsyrkanden från 68

motioner. I bilaga 1 ges en översikt över motionernas

behandling.

Under arbetet med betänkandet har inför utskottet lämnats

upplysningar av bl.a. företrädare för Försvarsdepartementet samt

personer i ledande ställning inom totalförsvaret. Utskottet har

också mottagit uppvaktningar och skrivelser i skilda frågor.

Sammanfattning

Betänkandet behandlar främst verksamhet och anslag inom

totalförsvaret budgetåret 1993/94.

Beträffande inriktningen av säkerhets- och

försvarspolitiken konstaterar utskottet att de

säkerhetspolitiska målen enligt 1992 års försvarsbeslut ligger

fast.

De säkerhetspolitiska målen formulerades då på följande sätt:

Sveriges säkerhetspolitik syftar ytterst till att bevara vårt

lands frihet och nationella oberoende. Vårt säkerhetspolitiska

mål är att i alla lägen och i former som vi själva väljer trygga

en handlingsfrihet för oss att -- såsom enskild nation eller i

självvald samverkan med andra länder -- kunna utveckla vårt

samhälle i politiskt, ekonomiskt, socialt, kulturellt och varje

annat avseende. Ett viktigt inslag i säkerhetspolitiken är att

utåt verka för avspänning, nedrustning, samarbete och

demokratisk utveckling.

Ett centralt mål är därvid att bidra till fortsatt lugn och

stabilitet i Norden och angränsande områden, med yttersta syfte

att minska riskerna för att Sverige dras in i krig eller

konflikter.

Säkerhetspolitiken formas väsentligen i ett samspel mellan

utrikespolitiken och försvarspolitiken.

Den svenska säkerhetspolitikens utformning förändras i ett

Europa som förändras. Den nya politiska situationen skapar nya

möjligheter för deltagande också i utrikes- och

säkerhetspolitiskt samarbete med andra europeiska stater.

De strategiska realiteterna i det nordeuropeiska och

nordatlantiska området innebär dock att den hårda kärnan i vår

säkerhetspolitik fortfarande är den militära alliansfriheten med

dess skyldighet att upprätthålla en betryggande försvarsförmåga

för att vi skall kunna vara neutrala i händelse av ett krig i

vårt närområde. Ingen annan försvarar Sverige, och vi försvarar

bara Sverige.

Utskottet anser i likhet med regeringen att de mål och

uppgifter för totalförsvaret som fastställdes i 1992 års

försvarsbeslut i allt väsentligt bör bestå.

Till dessa fogas vissa ytterligare preciseringar vad gäller

kraven på beredskap för olika delar av totalförsvaret med hänsyn

till de fortsatta militärpolitiska förändringarna i vårt

närområde.

Totalförsvaret skall sålunda ha en betryggande förmåga att

motstå ett s.k. strategiskt överfall, dvs. ett angrepp som med

kvantitativt begränsade styrkor av hög kvalitet och endast med

kort militär förvarning riktas mot vitala funktioner inom

Sveriges nationella ledningssystem och inom totalförsvaret.

Kraven i övrigt på totalförsvarets förmåga att möta väpnat

angrepp över kust alternativt landgräns, enligt den ambition som

1992 års försvarsbeslut anger, behöver fullt ut tillgodoses

först efter något års komplettering av utrustning och

utbildning. Efter en högst ettårig återtagningsperiod skall alla

väsentliga delar av totalförsvaret kunna utnyttjas med full

effekt omedelbart efter mobilisering.

Utskottet anser att riksdagen bör godkänna propositionens

förslag till preciseringar vad gäller kraven på beredskap.

Enligt utskottets mening är det viktigt att regeringen följer

upp beredskapen inom totalförsvaret för återtagning och att den

regelbundet redovisas för riksdagen.

I en reservation föreslår utskottets socialdemokratiska

ledamöter en oberoende civil kommission om den främmande

ubåtsverksamheten i svenska vatten.

Utskottets majoritet har ingen erinran mot vad regeringen

anfört om konsekvenser av 1992 års

stabiliseringsproposition. I en reservation (s) hävdas att

regeringen bör arbeta om och komplettera förslagen till

besparingar för att uppnå krisuppgörelsens besparingsmål.

Utskottet har vid sin uppföljning av verksamheten inom

försvarssektorn kunnat konstatera att några obehandlade

riksdagsskrivelser inom utskottets ansvarsområde från riksmöten

före budgetåret 1991/92 inte kvarstår. Alla riksdagens

ställningstaganden i 1992 års försvarsbeslut är också behandlade

av regeringen, om än inte slutligt avgjorda. Utskottet kan som

en erfarenhet av den just avslutade ärendeberedningen konstatera

att det beslutsunderlag som utskottet fått del av i vissa frågor

varit svårt att tolka och utnyttja men också i delar varit

otillräckligt genomarbetat. Utskottet är samtidigt medvetet om

att underlagsarbetet skett under stor tidspress.

Beträffande ekonomiska ramar m.m. förordar utskottet att

riksdagen fastställer utgiftsramen för totalförsvarets militära

del för budgetåret 1993/94 till 35986841000 kr och att

riksdagen fastställer anslagen på statsbudgeten inom den

ekonomiska ramen för totalförsvarets civila del för budgetåret

1993/94 till 2091036000 kr. I en reservation (s) hävdas

att någon särskild uppräkning av anslagen för anskaffning av

materiel med "teknikfaktorn" 1,5% inte skall ske för tiden

efter år 1997. Reservanterna anser vidare att försvarsprisindex

bör justeras så att ingen kompensation utgår till försvaret för

effekterna av nedskrivningen av kronans värde hösten 1992.

Under rubriken Organisationsfrågor m.m. behandlar

utskottet bl.a. styrningen av myndigheten Försvarsmakten,

Högkvarterets organisation, Försvarsmaktens hälso- och sjukvård,

Försvarets civilförvaltning, Civilbefälhavarna,

Trafikflygarhögskolan samt helikoptrar i totalförsvaret.

När det gäller styrningen av myndigheten Försvarsmakten

förutsätter utskottet att de ändringar som nu sker kommer att

medge goda möjligheter till insyn, styrning och uppföljning från

riksdagens sida av verksamheten inom Försvarsmakten.

Utskottet biträder förslaget att Försvarets sjukvårdsstyrelse

läggs ner den 30 juni 1994 och att Försvarets sjukvårdscentrum

inrättas inom Försvarsmakten den 1 juli 1994 med lokalisering

till Karlstad. Utskottet anser att olika alternativ till

lokaliseringen av Sjukvårdscentrum inom Karlstadsregionen noga

bör prövas.

Förslaget att Försvarets civilförvaltning läggs ner den 30

juni 1994 biträds av utskottet.

Utskottet biträder också förslaget att de nuvarande

myndigheterna Civilbefälhavaren i Södra resp. Västra

civilområdet samt Nedre Norrlands resp. Övre Norrlands

civilområde läggs ner den 30 juni 1994. Den 1 juli 1994 inrättas

två nya myndigheter, benämnda Civilbefälhavaren i Norra (CB N)

resp. Södra (CB S) civilområdet. Myndigheterna i de nya

civilområdena lokaliseras till Luleå resp. Malmö. Utskottets

ställningstagande innebär vidare att Gävleborgs län överförs

från Nedre Norrlands civilområde till Mellersta civilområdet den

1 juli 1993.

Beträffande finansieringen av Trafikflygarhögskolan föreslår

utskottet ett tillkännagivande att medel skall återföras för

anskaffning av reservdelar till civila flygplan och att medel

som tidigare förts över från försvaret i framtiden bör utnyttjas

för finansieringen av Trafikflygarhögskolan.

I reservationer (s) föreslås att militärområdesnivån avskaffas

och att antalet flygkommandon reduceras för att bl.a. uppnå

besparingar.

Beträffande totalförsvarets militära del tillstyrker

utskottet regeringens förslag till medel för försvarsmaktens

olika delar.

Utskottet biträder regeringens förslag att

militärunderhållsregementen inrättas i varje militärområde. När

underhållsorganisationen i Södra militärområdet utformas

förutsätter utskottet att hänsyn tas till den besvärliga

arbetsmarknadssituationen i Karlsborg.

Utskottet har ingen erinran mot regeringens förslag att

omdefiniera JAS-ramen och föreslår att riksdagen fastställer

denna till 60200000000 kr i prisläget februari 1992.

Utskottet föreslår vidare att riksdagen godkänner vad i övrigt i

propositionen anförts om JAS 39-projektet.

När det gäller personalfrågor föreslår utskottet ett

tillkännagivande att regeringen bör återkomma till riksdagen med

en redovisning, grundad på en helhetssyn, av de personalfrågor

som har sammanhang med aktuell personalavveckling och framtida

personalförsörjning. Utskottet biträder regeringens förslag att

yrkesofficersaspiranter skall fullgöra sin utbildning med

värnpliktsförmåner. Härav följer att utskottet är berett att

tillstyrka att riksdagen antar förslaget till ändring av lagen

(1986:644) om disciplinförseelser av krigsmän, m.m.

Beträffande försvarsmaktens kostnader för den anställda

personalens resor föreslår utskottet ett tillkännagivande med

anledning av riksdagens revisorers förslag. Utskottet anser att

regeringen och myndigheterna noga bör överväga förslagen och

omsätta dem i åtgärder som reducerar kostnaderna. Särskilt

angeläget synes det vara att de s.k. huvudprogram

5-myndigheternas resekostnader, särskilt vid Försvarets

materielverk, bringas ned.

Utskottet förutsätter att regering och myndigheter även i

fortsättningen noggrant prövar och tillvaratar möjligheterna att

minska grundutbildningsvolymen mot bakgrund av att de för

brigadförband redan utbildade skall utnyttjas på bästa sätt i

krigsorganisationen. I en reservation (s) förutsätts att

regeringen snarast återkommer till riksdagen med förslag så att

ytterligare några tusen värnpliktiga inte behöver inkallas.

Åtgärder för att begränsa kostnaderna för de värnpliktigas

resor bör ägnas fortsatt uppmärksamhet. Utskottet föreslår ett

tillkännagivande med anledning av riksdagens revisorers förslag

om kostnader för värnpliktsresor.

Beträffande arméförband anser utskottet att framtida

förändringar i arméns grundorganisation inte kan uteslutas.

Utskottets majoritet anser dock att beslut inte nu bör fattas om

en inriktning med så långtgående förändringar som förordas i

partimotion Fö316 (s). Frågan om fortsatta strukturförändringar

inom armén, och om dubbelbrigadregementen i så fall är en

lämplig utbildningsorganisation, bör ingå som delar i den

helhetssyn för ett framtida svenskt militärt försvar som bör

föreligga inför nästa långsiktiga försvarsbeslut. I en

reservation (s) hävdas att regeringen utan dröjsmål bör låta

utarbeta en långsiktig plan för fredsorganisatoriska

förändringar inom armén. En av målsättningarna bör vara att två

brigader utbildas inom samma garnison.

Den samlade bedömning som gjorts av luftvärnets

utbildningorganisation i södra Sverige har hos utskottets

majoritet lett fram till att regeringsförslaget om

samlokalisering av Skånska luftvärnsregementet (Lv4) och Göta

luftvärnsregemente (Lv6) inte bör genomföras. I enlighet med

1992 års försvarsbeslut bör Lv6 flytta till Halmstad och

samlokaliseras med Hallands regemente (I16) och Luftvärnets

tekniska skola (LvTS) flytta till Östersund. Lv4 bör behålla

verksamhet och lokalisering i Ystad. I en reservation (s)

avvisas också regeringens förslag att flytta Lv4 från Ystad.

Reservanterna anser vidare att riksdagsbeslutet i juni 1992 att

flytta Lv6 från Göteborg till Halmstad inte bör genomföras

utan att Lv6 i stället flyttas till Ystad och där slås samman

med Lv4.

Utskottet föreslår ett tillkännagivande att en ytterligare

samordning och rationalisering av produktionen i Östersunds

garnison bör ske så att den lösning som redovisats av berörda

myndigheter i Östersund noggrant prövas i detta syfte. Denna

lösning, som är ett avsteg från regeringens förslag, innebär att

huvuddelen av nuvarande anläggningar för Jämtlands

fältjägarregemente (I 5) och Norrlands artilleriregemente (A 4)

behålls.

I en reservation (s) föreslås en annorlunda inriktning av

arméns materielanskaffning främst avseende anskaffning av

stridsvagnar.

Beträffande marinförband biträder utskottet regeringens

förslag om bemyndigande att överlåta statens tillgångar och

skulder i verksamheten vid Muskövarvet till ett statligt eller

privat ägt aktiebolag. I en reservation (s) anförs att

Muskövarvet bör förbli en av staten kontrollerad verksamhet.

Beträffande flygvapenförband anser utskottets majoritet

att det är väsentligt att den inledda utredningen om flygvapnets

grundorganisation får fullföljas. Den skall skapa underlag för

ett långsiktigt hållbart beslut om organisationen. Det vore att

föregripa pågående utredning om det redan nu bestämdes att

flygvapnets verksamhet i framtiden skall lokaliseras till fem

storflottiljer, som socialdemokraterna föreslår i sin

partimotion. I en reservation (s) hävdas att inriktningen för

planeringen bör vara lokalisering till fem flottiljer om den

pågående koncessionsprövningen så medger.

Beträffande totalförsvarets civila del tillstyrker

utskottet regeringens förslag, som gäller bl.a. inriktning i

stort för det civila försvaret samt inriktning och medel för

funktionerna Civil ledning och samordning, Befolkningsskydd och

räddningtjänst, Psykologiskt försvar och Försörjning med

industrivaror.

Utskottet konstaterar att det föreligger vissa osäkerheter i

prognoserna för det framtida bostadsbyggandet, vilket påverkar

storleken på de bemyndiganden för skyddsrumsbyggande som

regeringen begär. Utskottet anser därför att delar av dessa

bemyndiganden bör ställas till regeringens disposition i

avvaktan på ett säkrare underlag. Utskottet anser också att

kommittén med uppdrag att utreda fredstida påfrestningar och

risker samt vissa frågor inom totalförsvarets civila del skall

ta upp frågan om skyddsrumsbyggandet.

Utskottet föreslår ett tillkännagivande att försöksverksamhet

med vidgat ansvar för räddningtjänsten avseende

brandorsaksundersökningar bör komma till stånd.

Under rubriken Övrig verksamhet behandlar utskottet bl.a.

frågor om samordning av den statliga maritima verksamheten och

det icke-militära motståndet.

Utskottet föreslår ett tillkännagivande att en särskild

parlamentarisk utredning bör pröva möjligheten att

effektivisera den samlade statliga maritima verksamheten. En

strategi för denna verksamhet bör i första hand omfatta

Marinens, Kustbevakningens, Sjöfartsverkets och sjöpolisens

verksamhet. Uppgiftsfördelning, organisation och lagstiftning

för området bör ses över av utredningen.

Beträffande det icke-militära motståndet ser utskottet inga

skäl att ändra sitt ställningstagande enligt 1992 års

försvarsbeslut. Utskottet ser inget hinder för att Delegationens

för icke-militärt motstånd verksamhet nu prövas.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till medel för de

verksamheter som hänförts till avsnittet.

Propositionen

Regeringen har i propositionen

i avsnitt 1

1. berett riksdagen tillfälle ta del av vad i propositionen

anförts om Sveriges säkerhetspolitik (avsnitt1.1.2) och om

försvarspolitikens inriktning (avsnitt1.1.3).

i avsnitt 2 föreslagit

2. att riksdagen godkänner förslaget om att Försvarets

sjukvårdsstyrelse läggs ned och vad som i övrigt har angetts i

anslutning härtill (avsnitt 2.4.1),

3. att riksdagen godkänner förslaget om att Försvarets

civilförvaltning läggs ned och vad som i övrigt har angetts i

anslutning härtill (avsnitt 2.4.2),

4. att riksdagen godkänner förslaget om nedläggning av

civilbefälhavare och om ny indelning i civilområden samt vad i

propositionen anförts om lokaliseringen av civilbefälhavarnas

kanslier samt riktlinjer i övrigt som har angetts i anslutning

härtill (avsnitt 2.4.3),

i avsnitt 3 föreslagit

5. att riksdagen till Försvarsdepartementet för budgetåret

1993/94 anvisar ett ramanslag på 57152000 kr,

6. att riksdagen till Utredningar m.m. för budgetåret 1993/94

anvisar ett ramanslag på 12900000kr,

i avsnitt 4:1--8 föreslagit

7. att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om

militärområdesunderhållsregementen (avsnitt 4.1),

8. att riksdagen godkänner att 1982 års JAS-ram omdefinieras

till 60200000000 kr i prisläget februari 1992 (avsnitt

4.3),

9. att riksdagen godkänner vad i propositionen i övrigt

anförts om JAS 39-projektet (avsnitt 4.3),

10. att riksdagen antar förslaget till ändring i lagen

(1986:644) om disciplinförseelser av krigsmän m.m. (avsnitt 4.4

och bilaga 5.1),

11. att riksdagen bereds tillfälle ta del av vad i

propositionen anförts om vissa frågor rörande försvarsindustrin

(avsnitt 4.2),

12. att riksdagen bereds tillfälle ta del av vad i

propositionen anförts om personal (avsnitt 4.4),

13. att riksdagen bereds tillfälle ta del av vad i

propositionen anförts om försvarsmakten och miljön (avsnitt

4.6),

i avsnitt 4:9 föreslagit

14. att riksdagen godkänner vad som anförts om förändringar i

arméns grundorganisation,

15. att riksdagen godkänner den förändrade inriktningen i

övrigt av arméförbanden,

16. att riksdagen till Arméförband: Ledning och

förbandsverksamhet för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag

på 8638903000 kr,

17. att riksdagen till Arméförband: Anskaffning av materiel

för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på

3777295000kr,

18. att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att

beställningar av materiel m.m. och utvecklingsarbete för

arméförband får läggas ut inom en kostnadsram av

13441500000 kr,

19. att riksdagen till Arméförband: Anskaffning av

anläggningar för budgetåret 1993/94 anvisar ett

reservationsanslag på 603200000kr,

i avsnitt 4:10 föreslagit

20. att riksdagen bemyndigar regeringen att överlåta statens

tillgångar och skulder i verksamheten vid Muskövarvet till ett

statligt eller privat ägt aktiebolag,

21. att riksdagen godkänner den förändrade inriktningen i

övrigt av marinförbanden,

22. att riksdagen till Marinförband: Ledning och

förbandsverksamhet för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag

på 2754180000 kr,

23. att riksdagen till Marinförband: Anskaffning av materiel

för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 2 920355000

kr,

24. att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att

beställningar av materiel m.m. och utvecklingsarbete för

marinförband får göras inom en kostnadsram av 5127200000

kr,

25. att riksdagen till Marinförband: Anskaffning av

anläggningar för budgetåret 1993/94 anvisar ett

reservationsanslag på 166000000 kr,

i avsnitt 4:11 föreslagit

26. att riksdagen godkänner den förändrade inriktningen av

flygvapenförbanden,

27. att riksdagen till Flygvapenförband: Ledning och

förbandsverksamhet för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag

på 5364947000 kr,

28. att riksdagen till Flygvapenförband: Anskaffning av

materiel för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 7547

941000 kr,

29. att riksdagen bemyndigar regeringen att på anslaget

Flygvapenförband: Anskaffning av materiel för budgetåret 1993/94

disponera en kredit i Riksgäldskontoret på 1700000000 kr,

30. att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att

beställningar av materiel m.m. och utvecklingsarbete för

flygvapenförband får göras inom en kostnadsram av

2194000000 kr,

31. att riksdagen till Flygvapenförband: Anskaffning av

anläggningar för budgetåret 1993/94 anvisar ett

reservationsanslag på 423 600 000 kr,

i avsnitt 4:12 föreslagit

32. att riksdagen till Operativ ledning m.m.: Ledning och

förbandsverksamhet för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag

på 1125342000 kr,

33. att riksdagen till Operativ ledning m.m.: Anskaffning av

materiel för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på

117396000 kr,

34. att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att

beställningar av materiel m.m. och utvecklingsarbete för

Operativ ledning får göras inom en kostnadsram av

111300000kr,

35. att riksdagen till Operativ ledning m.m.: Anskaffning av

anläggningar för budgetåret 1993/94 anvisar ett

reservationsanslag på 79580000 kr,

36. att riksdagen till Operativ ledning m.m.: Forskning och

utveckling för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på

167218000 kr,

37. att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att

beställningar av utvecklingsarbete för Operativ ledning får

läggas ut inom en kostnadsram av 140000000 kr,

i avsnitt 4:13 föreslagit

38. att riksdagen till Försvarets sjukvårdsstyrelse för

budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 46099000kr,

39. att riksdagen till Fortifikationsförvaltningen för

budgetåret 1993/94 anvisar ett anslag på 1 000 kr,

40. att riksdagen till Försvarets materielverk för budgetåret

1993/94 anvisar ett ramanslag på 1 318 841 000 kr,

41. att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att

Försvarets materielverk, för uppdrag som innebär beställningar

av förnödenheter och som inte belastar

materielanskaffningsanslag för budgetåret 1993/94, får göra

beställningar så att vid varje tillfälle uteliggande skuld inte

överstiger 100000000 kr,

42. att riksdagen till Försvarets radioanstalt för budgetåret

1993/94 anvisar ett ramanslag på 389 195 000 kr,

43. att riksdagen till Värnpliktsverket för budgetåret 1993/94

anvisar ett ramanslag på 213 772 000 kr,

44. att riksdagen till Militärhögskolan för budgetåret 1993/94

anvisar ett ramanslag på 104 802 000 kr,

45. att riksdagen till Frivilliga försvarsorganisationer inom

den militära delen av totalförsvaret m.m. för budgetåret 1993/94

anvisar ett anslag på 157 710 000 kr,

46. att riksdagen till Särskilda avvecklingskostnader för

Försvarets datacenter för budgetåret 1993/94 anvisar ett

förslagsanslag på 1000kr,

47. att riksdagen till Ersättningar för kroppsskador för

budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på

70463000kr,

i avsnitt 5:2 föreslagit

48. att riksdagen till Överstyrelsen för civil beredskap:

Civil ledning och samordning för budgetåret 1993/94 anvisar ett

ramanslag på 63648000 kr,

49. att riksdagen till Överstyrelsen för civil beredskap:

Tekniska åtgärder i ledningssystemet m.m. för budgetåret 1993/94

anvisar ett reservationsanslag på 87 692 000 kr,

50. att riksdagen till Civilbefälhavarna för budgetåret

1993/94 anvisar ett ramanslag på 35 246 000 kr,

i avsnitt 5:3 föreslagit

51. att riksdagen till Befolkningsskydd och räddningstjänst

för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 684 857 000 kr,

52. att riksdagen till Skyddsrum m.m. för budgetåret 1993/94

anvisar ett förslagsanslag på 495 613 000 kr,

53. att riksdagen bemyndigar regeringen att för budgetåret

1993/94 medge att ersättning utgår för beställningar av

skyddsrum m.m. inom en kostnadsram på 533 400 000 kr,

54. att riksdagen bemyndigar regeringen att merbelasta

anslaget Skyddsrum m.m. för budgetåret 1993/94 på grund av

underutnyttjande av anslaget för budgetåret 1992/93,

55. att riksdagen till Förebyggande åtgärder mot jordskred och

andra naturolyckor för budgetåret 1993/94 anvisar ett anslag på

25 000 000 kr,

56. att riksdagen till Ersättning för verksamhet vid

räddningstjänst m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett

förslagsanslag på 1 000 kr,

57. att riksdagen till Frivilliga försvarsorganisationer inom

den civila delen av totalförsvaret m.m. för budgetåret 1993/94

anvisar ett anslag på 77 790 000 kr,

58. att riksdagen till Vapenfristyrelsen för budgetåret

1993/94 anvisar ett ramanslag på 13 827 000 kr,

59. att riksdagen till Vapenfristyrelsen: Vapenfria

tjänstepliktiga för budgetåret 1993/94 anvisar ett

förslagsanslag på 119 499 000 kr,

i avsnitt 5:4 föreslagit

60. att riksdagen till Styrelsen för psykologiskt försvar för

budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 10547000kr,

i avsnitt 5:5 föreslagit

61. att riksdagen till Överstyrelsen för civil beredskap:

Försörjning med industrivaror för budgetåret 1993/94 anvisar ett

ramanslag på 82371000 kr,

62. att riksdagen bemyndigar regeringen att inom en

kostnadsram av 100000000kr godkänna avtal om nya

beredskapslån som medför utbetalningar under senare budgetår,

63. att riksdagen till Överstyrelsen för civil beredskap:

Industriella åtgärder för budgetåret 1993/94 anvisar ett

reservationsanslag på 9246000 kr,

64. att riksdagen till Överstyrelsen för civil beredskap:

Kapitalkostnader för budgetåret 1993/94 anvisar ett

förslagsanslag på 167 950 000 kr,

65. att riksdagen till Överstyrelsen för civil beredskap:

Täckande av förluster till följd av statliga beredskapsgarantier

m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 1 000

kr,

i avsnitt 6 föreslagit

66. att riksdagen till Försvarets civilförvaltning för

budgetåret 1993/94 anvisar ett anslag på 1 000 kr,

67. att riksdagen till Gemensam försvarsforskning för

budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 485713000kr,

68. att riksdagen till Försvarets forskningsanstalt:

Avgiftsfinansierad verksamhet för budgetåret 1993/94 anvisar ett

anslag på 1 000 kr,

69. att riksdagen till Kustbevakningen för budgetåret 1993/94

anvisar ett ramanslag på 309481000kr,

70. att riksdagen till Anskaffning av materiel för

Kustbevakningen anvisar ett reservationsanslag på 54000000

kr,

71. att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att

beställningar av materiel m.m. för Kustbevakningen får läggas ut

inom en kostnadsram om 61200000 kr,

72. att riksdagen till Flygtekniska försöksanstalten för

budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 20 993 000 kr,

73. att riksdagen till Flygtekniska försöksanstalten:

Avgiftsfinansierad verksamhet för budgetåret 1993/94 anvisar ett

anslag på 1 000 kr,

74. att riksdagen till Försvarets mediecenter för budgetåret

1993/94 anvisar ett anslag på 1 000 kr,

75. att riksdagen till Försvarets förvaltningshögskola för

budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 17827000kr,

76. att riksdagen till Försvarshögskolan för budgetåret

1993/94 anvisar ett ramanslag på 8786000 kr,

77. att riksdagen till Krigsarkivet för budgetåret 1993/94

anvisar ett ramanslag på 15710000 kr,

78. att riksdagen till Statens försvarshistoriska museer för

budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 40604000 kr,

79. att riksdagen till Vissa nämnder m.m. inom

Försvarsdepartementets område för budgetåret 1993/94 anvisar ett

förslagsanslag på 18575000 kr,

80. att riksdagen till Utredning av allvarliga olyckor för

budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 870000 kr,

81. att riksdagen till Försvarsmaktens utlandsstyrka m.m. för

budgetåret 1993/94 anvisar ett anslag på 1000 kr,

i avsnitt 7 föreslagit

82. att riksdagen fastställer utgiftsramen för totalförsvarets

militära del för budgetåret 1993/94 till 35986841000 kr,

83. att riksdagen bemyndigar regeringen att disponera om medel

mellan anslag inom den militära utgiftsramen i enlighet med vad

som anförts härom,

84. att riksdagen fastställer anslagen på statsbudgeten inom

den ekonomiska ramen för totalförsvarets civila del för

budgetåret 1993/94 till 2091036000 kr,

85. att riksdagen bemyndigar regeringen att räkna om lämnade

bemyndiganden med hänsyn till prisutvecklingen enligt

nettoprisindex,

86. att riksdagen bemyndigar regeringen att under budgetåret

1993/94 medge överskridande av den militära utgiftsramen och

anslagen inom den ekonomiska ramen för totalförsvarets civila

del samt av lämnade beställningsbemyndiganden, om det behövs av

beredskapsskäl.

Förslaget

Förslag 1991/92:22

Riksdagens revisorer hemställer att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad revisorerna anfört om det militära

försvarets kostnader för resor.

Motionerna

Motioner avlämnade under allmänna motionstiden 1993

1992/93:Fö201 av Hans Lindblad (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om önskemålet att neddragningen till 16

divisioner krigsflygplan i flygvapnet görs i former som

minimerar omskolningsbehovet och tillvaratar befintlig materiel

på ett ekonomiskt sätt,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av att i syfte att kunna använda

så mycket som möjligt av försvarsmedlen till materiell förnyelse

dels inte utbilda fler värnpliktiga än som behövs, dels

nyttiggöra personal utbildad för nyligen

eller snart utgående brigader i andra fältförband,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet att snarast möjligt införa ett

system där utbildningstiden för vapenfria styrs av

utbildningsmålet,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om angelägenheten av att mest ekonomiska

lösning väljs för lokalisering av Mellersta värnpliktskontoret,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om belysning av möjligheten att utöka eller

modernisera försvarets materielinnehåll genom import av utländsk

överskottsmateriel,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om önskemålet att äntligen få genomslag för

den av riksdagen uttalade tanken om en mer medveten prioritering

inom skyddsrumsbyggandet,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om önskvärdheten av att i de nya större

civilområdena få heltidsanställda civilbefälhavare,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om det otillfredsställande i att stora delar

av Armémuseets samlingar av erövrade textilier inte i dag vårdas

på ett tillfredsställande sätt.

1992/93:Fö202 av Stefan Attefall och Rose-Marie Frebran (kds)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av bredare information om

möjligheterna med icke-militärt motstånd,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av att tydligare klargöra att

civilmotstånd innebär att våld ej möts med motvåld,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om utveckling av ett organisatoriskt

självständigt icke-militärt motstånd i Sverige.

1992/93:Fö203 av Birgitta Carlsson (c) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om lokalisering av Totalförsvarets personalverk

till Skövde.

1992/93:Fö204 av Göthe Knutson m.fl. (m, fp, c, kds) vari

yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om beredskapshänsyn i planering och

samhällsutveckling.

1992/93:Fö301 av Ingbritt Irhammar och Birgitta Hambraeus (c)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en utredning vad gäller

påföljdssystem för totalvägrare.

1992/93:Fö302 av Rosa Östh och Stina Gustavsson (c) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om behovet av ändrade regler för anstånd med

värnpliktstjänstgöring.

1992/93:Fö303 av Lars Stjernkvist m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om en senareläggning av nedläggningen av F 13 i

Norrköping.

1992/93:Fö304 av Börje Nilsson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att militära resurser används för

miljöändamål samt om etablering av en miljövärnskår i

Kristianstad.

1992/93:Fö305 av Bertil Persson m.fl. (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om pansarförbanden

i Skåne.

1992/93:Fö306 av Karin Wegestål m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar avslå proposition 1992/93:100 vad

avser flyttningen av Lv 4 från Ystad,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Lv 6 i Göteborg bör flyttas till Ystad

och där samlokaliseras med Lv 4,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen i övrigt anförts om Skånes försvar.

1992/93:Fö307 av Elving Andersson (c) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om beslutsordningen för inköp av nya helikoptrar för

sjuktransporter.

1992/93:Fö308 av Bengt Harding Olson m.fl. (fp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om Skånes försvar.

1992/93:Fö309 av Per Stenmarck m.fl. (m, fp, c, kds) vari

yrkas

1. att riksdagen under våren förutsättningslöst låter

klarlägga förutsättningarna för en samlokalisering av Lv 4/Lv 6

i antingen Ystad, Halmstad eller Göteborg,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att denna utredning bör få ligga till

grund för ett beslut om var samlokaliseringen skall ske.

1992/93:Fö310 av Ingvar Eriksson (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att säkerställa traditionerna från de

gamla regementena P6 och T4,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Fo 14 från den 1 juli 1994 benämns

Norra skånska regementet.

1992/93:Fö311 av Ulf Melin och Göte Jonsson (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att vidmakthålla kompetens vad avser

målsökarstyrda robotar.

1992/93:Fö312 av Kjell Eldensjö (kds) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

beträffande större flexibilitet vid inkallelse till

värnpliktstjänstgöring.

1992/93:Fö314 av Sture Ericson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att en oberoende civil ubåtskommission, med

de uppgifter som redovisats i motionen, snarast

bör tillsättas.

1992/93:Fö315 av Ian Wachtmeister och Robert Jousma (nyd) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att den materiella upprustningen inom

armén prioriteras till 12 brigader och att de övriga fyra

brigaderna får leva vidare med ett minimerat uppdrag,

2. att riksdagen hos regeringen begär att ÖB får i uppdrag att

redovisa ett minimerat behov av värnpliktiga inom armén,

3. att riksdagen hos regeringen begär att ÖB får i uppdrag att

redovisa ett minimerat behov av utbildningsetablissemang,

4. att riksdagen hos regeringen begär att ÖB får i uppdrag att

föreslå ytterligare kostnadsbesparingar inom armén och i

sammanhanget relevanta tidsfaktorer,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Lv 4 och Lv 6 samlokaliseras i Ystad,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att I 20 läggs ned och att den utbildning

som bedrivs där i dag och som bedöms som nödvändig flyttas till

Boden eller annan ort som av ÖB

bedöms vara lämplig,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ytterligare rationaliseringspotential inom

armén i fråga om inköpsrutiner och annat som uppmärksammats av

RRV,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att försvarsledningen bör få i uppdrag att

återkomma med förslag på vilket eller vilka förband som lämpar

sig för samlokalisering,

9. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om en

sammanslagning av kustbevakningen och kustflottan,

10. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om en

sammanslagning av sjöfartsverket och kustflottan,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att frågan om strukturella ingrepp i den

nuvarande funktionsuppdelningen inom marinen och

uppgiftsfördelningen mellan försvarsgrenarna armén och marinen

utreds förutsättningslöst i syfte att eliminera vissa

motsättningar inom marinen,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om antalet flygflottiljer,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att noggrant undersöka om en framtida

JAS-export kan underlättas om man kan erbjuda ett färdigt

beväpningsprogram,

14. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan

ändring i krigsmateriellagstiftningen att det generella förbudet

mot export upphävs och ersätts med en generell rätt för de

svenska företagen att sälja och utveckla försvarsmateriel,

oavsett det svenska försvarets behov av

produkten, dock med viss anmälningsplikt,

15. att riksdagen hos regeringen begär att ett krav ställs på

de myndigheter och andra verksamheter som sorterar under

begreppet försvar att de internt rationaliserar med 5% av sin

budget fr.o.m. budgetåret 1994/95.

1992/93:Fö316 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att någon särskild uppräkning av

anslagen för anskaffning av materiel med "teknikfaktorn" 1,5 %

inte skall ske i försvarsplaneringen för tiden efter år 1997,

2. att riksdagen beslutar att försvarsprisindex skall justeras

så att ingen kompensation utgår till försvaret för effekterna av

nedskrivningen av kronans värde hösten 1992,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om åtta garnisoner för huvuddelen av arméns

fredstida brigadutbildning,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om fem storflottiljer inom flygvapnet,

5. att riksdagen hos regeringen begär att frågan om

sammanslagning av flottan och kustartilleriet utreds så att

beslut om en sådan strukturförändring kan fattas under år 1994,

6. att riksdagen hos regeringen begär en utredning av

möjligheterna att effektivisera den statliga maritima

verksamheten -- marinen, kustbevakningen och Sjöfartsverket --

genom en integrerad ledningsstruktur så att beslut om

förändringar kan fattas under år 1994,

7. att riksdagen beslutar att försvarets uppdelning i tre

militärområden skall upphöra enligt vad som anförts i motionen,

8. att riksdagen beslutar att flygvapnet bör ledas via två

flygkommandon,

9. att riksdagen hos regeringen begär förslag om

samlokalisering med storflottiljerna av flygets skolor samt av

mål- och transportflyget,

10. att riksdagen beslutar att Lv 4 i Ystad och Lv 6 i

Göteborg slås samman och att frågan om lokalisering avgörs först

sedan allt utredningsmaterial från den nyss tillsatta

utredningen om luftvärnet har redovisats,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om utnyttjande av arméns hela reserv av

brigadutbildade värnpliktiga,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av att arbeta om och komplettera

regeringens förslag för att uppnå krisuppgörelsens

besparingsmål.

1992/93:Fö317 av Torgny Larsson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om behovet av en för Södra militärområdet

samlad luftvärnsutbildning i Göteborg.

1992/93:Fö318 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om arméns brigadorganisation,

3. att riksdagen beslutar att I 20 i Umeå skall avvecklas,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om Muskövarvet,

5. att riksdagen beslutar att F 10 i Ängelholm skall

avvecklas,

6. att riksdagen beslutar att F 16 i Uppsala skall avvecklas,

7. att riksdagen till totalförsvarets militära del för

budgetåret 1993/94 anslår 3 770 000 000 kr mindre än vad

regeringen föreslagit eller således 32 216 841 000 kr,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om icke-militärt motstånd.

1992/93:Fö319 av Sonja Rembo och My Persson (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att riksdagen under våren

förutsättniningslöst låter utreda förutsättningarna

för en samlokalisering av Lv 6/Lv 4 i antingen Göteborg,

Halmstad eller Ystad.

1992/93:Fö320 av Kristina Svensson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att den beslutade fusionen av A 9 och I2

med lokalisering till Kristinehamn skyndsamt igångsätts.

1992/93:Fö321 av Ingegerd Sahlström m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen fattar beslut så att omlokaliseringen av Lv 6 till

Halmstad genomförs och att därmed Halmstad armégarnison bildas,

omfattande I 16/Fo 31, Hallandsbrigaden och Lv 6.

1992/93:Fö322 av Rune Rydén och Jan Backman (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om lokalisering av flygvapnets grundutbildning.

1992/93:Fö323 av Elisabeth Fleetwood och Charlotte

Cederschiöld (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om lokalisering av

Försvarets sjukvårdscentrum.

1992/93:Fö324 av Ingela Mårtensson m.fl. (fp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om behovet av helikopter för

ambulanstransporter i Västsverige.

1992/93:Fö325 av Sven-Olof Petersson (c) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om Karlskrona som plats för ett framtida

svenskt dykericentrum.

1992/93:Fö326 av Jan Fransson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om behovet av en lagändring beträffande skälen

för uppskov eller befrielse från militärtjänstgöring.

1992/93:Fö327 av Sylvia Lindgren m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om lokalisering av Försvarets sjukvårdscentrum

till Stockholmsområdet.

1992/93:Fö328 av Göthe Knutson (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om finansieringsmodeller för hjälpminfartyg i marinen.

1992/93:Fö329 av Alf Wennerfors (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om flyttningen av luftvärnets tekniska utbildning (LvTS) från

Göteborg till Halmstad.

1992/93:Fö330 av Rune Thorén m.fl. (c, fp, kds) vari yrkas

1. att riksdagen under våren låter utreda förutsättningarna

för en samlokalisering av Lv 6/Lv 4 till antingen Göteborg,

Halmstad eller Ystad,

2. att riksdagen, med utgångspunkt i denna utredning, beslutar

om var samlokaliseringen skall ske.

1992/93:Fö331 av Hans Gustafsson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om försvarsplaneringen.

1992/93:Fö332 av Hans Gustafsson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning med

uppgift att se över utbildningen av marin personal.

1992/93:Fö401 av Maud Ekendahl och Kenneth Lantz (m, kds) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om Styrelsen för psykologiskt försvar.

1992/93:Fö402 av Lennart Brunander och Lars Sundin (c, fp)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om skyldighet för kommunerna att

organisera driftvärn för att i kris- och krigsläge skydda

viktiga kommunala anläggningar.

1992/93:Fö403 av Kenneth Lantz (kds) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om ändring av reglerna för befattningspeng.

1992/93:Fö404 av Fanny Rizell och Kjell Eldensjö (kds) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om anskaffningen av andningsskydd till

civilbefolkningen.

1992/93:Fö405 av Rune Evensson (s) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om skyddsrumsbyggande.

1992/93:Fö601 av Bo Arvidson och Per Stenmarck (m) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om förnyad prövning av placering av en

flygkuststation på Sturup.

1992/93:Fö602 av Alwa Wennerlund och Kenneth Lantz (kds) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att ompröva frågan om flygkuststationernas

placering så att stationen i

Sturup kan bibehållas.

1992/93:Fö603 av Ulla Tillander (c) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

angående behovet av att behålla kustbevakningsflyget på Sturup.

1992/93:Fö604 av Anita Jönsson och Bo Nilsson (s) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om kustbevakningsflyg på Sturup.

1992/93:Fö605 av Bertil Persson (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om den svenska

kustbevakningen.

1992/93:Fö606 av Elving Andersson och Rune Thorén (c) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att medel för genomförande av projektet

Västkustens Flygcentrum--Säve bör tillföras Länsstyrelsen i

Göteborg och Bohus län,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att marinens ubåtsjaktflygplan bör

utgångsbaseras vid tolfte helikopterdivisionen, Säve.

1992/93:Fö607 av Kaj Larsson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om kustbevakningens roll i kontrollarbetet av

lastsäkringar vid färjeterminaler.

1992/93:Fö608 av Kaj Larsson och Per Olof Håkansson (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om förändring av kustbevakningens arbete och

befogenheter i samband med

överträdelser.

1992/93:Fö609 av Johan Brohult (-) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om att ett ballongburet Östersjöövervakningssystem bör studeras.

1992/93:Fö610 av Krister Örnfjäder m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om utökade resurser till tullen och

kustbevakningen i sydöstra Sverige.

1992/93:Fö611 av Roland Larsson och Karl-Göran Biörsmark (c,

fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om fast organiserad samverkan

mellan kustbevakning och polis.

1992/93:Fö612 av Robert Jousma (nyd) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna att till kustflottan

bör ges sådana order att den kan användas till att i samverkan

med sjöpolisen och kustbevakningen preja och avvisa sådana

fartyg som sysslar med illegal befraktning av människor.

1992/93:Fö701 av Mona Saint Cyr (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om ändring av bestämmelserna för räddningstjänsten så att

kompetensutbildning för deltidsbefäl möjliggörs.

1992/93:Fö702 av Lars Björkman och Hans Nyhage (m) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om ett upphävande av sotningsmonopolet.

1992/93:Fö703 av Maud Ekendahl och Leif Carlson (m) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om arkiveringstiden för inspelade samtal till

larmcentraler.

1992/93:Fö704 av Anders Svärd och Ingbritt Irhammar (c) vari

yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan

ändring i räddningstjänstlagen att enskild fastighetsägare i

framtiden av skorstensfejarmästare kan ges rätt att utföra

sotning av egen villafastighet.

1992/93:Fö706 av Leif Bergdahl (nyd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om förbättringar av räddningstjänsten inom

glesbygd,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att räddningstjänstlagstiftningen ses

över.

1992/93:Fö710 av Jan Backman (m) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

sotningsmonopolets avveckling.

1992/93:Fö711 av Bengt Silfverstrand och Jan Andersson (s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om restvärdesräddning.

1992/93:Fö712 av Margit Gennser (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om borttagandet av monopol inom sotningsväsendet.

1992/93:Fö714 av Arne Andersson (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om vidgat ansvar för räddningstjänsten.

1992/93:Fö901 av Stefan Attefall (kds) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna behovet av

att utreda möjligheterna att införa samhällsplikt i enlighet med

vad som anförts i motionen.

1992/93:T215 av Olle Schmidt m.fl. (fp) vari yrkas

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om Malmö marina bevakningsområde,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om bibehållande av flygkuststation på Sturup.

1992/93:T222 av Karin Pilsäter och Ylva Annerstedt (fp) vari

yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om besked från försvaret om framtida

markanvändning vid nedlagda försvarsanläggningar.

1992/93:A476 av Jan Fransson m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

staten utan ekonomiskt anspråk till Karlsborgs kommun bör

överlämna mark och lokaler som friställs genom nedläggningen av

F 6.

1992/93:Fi211 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om rationaliseringar inom försvaret,

21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en sammanslagning av den maritima

verksamheten inom försvaret.

1992/93:Ju846 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om åtgärder i syfte att förhindra stölder ur

militära förråd.

1992/93:U284 av Hans Göran Franck (s) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om avveckling av JAS-projektet,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om väsentlig

minskning av försvarsanslagen på tilläggsbudgeten enligt vad som

anförts i motionen.

Utskottet

Inriktningen av säkerhets- och försvarspolitiken

Under denna rubrik behandlar utskottet vad regeringen i

propositionen (s.7--13) har anfört om Sveriges

säkerhetspolitik och försvarspolitikens inriktning. Utskottet

behandlar också motion Fö308 (fp) vad avser ny inriktning av

försvarsmakten och motion Fö314 (s).

Regeringen behandlar Sveriges säkerhetspolitik och

försvarspolitikens inriktning mot bakgrund av en redovisning av

de delar av det senaste årets internationella utveckling som har

särskild betydelse för den säkerhetspolitiska situationen i

norra Europa (s.7--11).

Inriktningen av säkerhetspolitiken

Regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad som

anförs om Sveriges säkerhetspolitik. I propositionen anför

regeringen följande (s.11--12):

Våra säkerhetspolitiska mål formulerades i 1992 års

försvarsbeslut på följande sätt:

Sveriges säkerhetspolitik syftar ytterst till att bevara vårt

lands frihet och nationella oberoende. Vårt säkerhetspolitiska

mål är att i alla lägen och i former som vi själva väljer trygga

en handlingsfrihet för oss att -- såsom enskild nation eller i

självvald samverkan med andra länder -- kunna utveckla vårt

samhälle i politiskt, ekonomiskt, socialt, kulturellt och varje

annat avseende. Ett viktigt inslag i säkerhetspolitiken är att

utåt verka för avspänning, nedrustning, samarbete och

demokratisk utveckling.

Ett centralt mål är därvid att bidra till fortsatt lugn och

stabilitet i Norden och angränsande områden, med yttersta syfte

att minska riskerna för att Sverige dras in i krig eller

konflikter. Säkerhetpolitiken formas väsentligen i ett samspel

mellan utrikespolitiken och försvarspolitiken.

Den svenska säkerhetspolitikens utformning förändras i ett

Europa som förändras. Den nya politiska situationen skapar nya

möjligheter för deltagande också i utrikes- och

säkerhetspolitiskt samarbete med andra europiska stater.

De strategiska realiteterna i det nordeuropeiska och

nordatlantiska området innebär dock att den hårda kärnan i vår

säkerhetspolitik fortfarande är den militära alliansfriheten med

dess skyldighet att upprätthålla en betryggande försvarsförmåga

för att vi skall kunna vara neutrala i händelse av ett krig i

vårt närområde. Ingen annan försvarar Sverige, och vi försvarar

bara Sverige.

Med hänvisning till vad som anförts i det föregående bör dessa

säkerhetspolitiska mål ligga fast.

Utskottet konstaterar att de säkerhetspolitiska målen som

beslutades i 1992 års försvarsbeslut ligger fast. Utskottet

anser att riksdagen bör lämna utan erinran vad regeringen anfört

om Sveriges säkerhetspolitik.

Inriktningen av försvarspolitiken

Regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad som

anförs om försvarspolitikens inriktning. Regeringen anför i

propositionen följande (s.12--13):

Slutet på det kalla kriget och utvecklingen mot en ny

säkerhetsordning i Europa grundad på dialog, samarbete och

gemenskap har bidragit till att öka Sveriges säkerhet.

Avgörande för Sveriges säkerhets- och försvarspolitik är dock

att situationen alltjämt präglas av ett stort mått av osäkerhet

när det gäller utvecklingen av ett antal säkerhetspolitiskt

betydelsefulla förhållanden. Den tidigare hotbilden har ersatts

av ett nytt riskmönster med instabilitet och svårförutsägbarhet

i stora delar av Öst- och Centraleuropa. Bedömningen kvarstår

att den fortsatta utvecklingen i det tidigare Sovjetunionen, och

därvid främst Ryssland, för oss kommer att utgöra den största

säkerhetspolitiska osäkerhetsfaktorn under överskådlig framtid.

Sverige har små möjligheter att på egen hand påverka

utvecklingen i dessa områden. Det är därför viktigt för Sverige

att tillsammans med övriga Västeuropa och USA med

utrikespolitiska och ekonomiska medel söka bidra till en positiv

och stabiliserande utveckling i de berörda staterna. Härutöver

kan svensk medverkan komma att aktualiseras i fredsbevarande och

humanitära insatser för att förhindra att akuta konflikter

uppstår eller för att begränsa de omedelbara konsekvenserna av

sådana.

Jämsides med dessa strävanden att främja fred och stabilitet i

Europa måste vi alltjämt gardera oss också mot mer hotande

utvecklingar. De mål och uppgifter för totalförsvaret som

fastställdes i 1992 års försvarsbeslut bör därför i allt

väsentligt bestå. Till dessa fogas här vissa ytterligare

preciseringar vad gäller kraven på beredskap för olika delar av

totalförsvaret med hänsyn till de fortsatta militärpolitiska

förändringarna i vårt närområde.

Totalförsvaret skall sålunda ha en betryggande förmåga att

motstå ett s.k. strategiskt överfall, dvs. ett angrepp som med

kvantitativt begränsade styrkor av hög kvalitet och med endast

kort militär förvarning riktas mot vitala funktioner inom

Sveriges nationella ledningssystem och inom totalförsvaret.

Kraven i övrigt på totalförsvarets förmåga att möta väpnat

angrepp över kust alternativt landgräns, enligt den ambition som

1992 års försvarsbeslut anger, behöver fullt ut tillgodoses

först efter något års komplettering av utrustning och

utbildning. Efter en högst ettårig återtagningsperiod skall alla

väsentliga delar av totalförsvaret kunna utnyttjas med full

effekt omedelbart efter mobilisering. Planläggningen för en

sådan forcerad återtagning får förutsätta att genomförandet sker

utan direkta ekonomiska restriktioner. Återtagningen skall

vidare kunna ske även jämsides med en uppväxande internationell

kris som begränsar möjligheterna till import av strategiska

varor.

Ökad vikt skall läggas vid totalförsvarets förmåga att

medverka i humanitära insatser och fredsbevarande operationer

under FN:s eller ESK:s ledning.

De nedrustningsavtal som ingåtts både inom kärnvapen- och C-

vapenområdena ger inte motiv för avsteg från den inriktning av

våra skyddsåtgärder mot A-, B- och C-stridsmedel som angavs i

1992 års försvarsbeslut. I synnerhet skyddet mot kemiska

stridsmedel har stor betydelse för försvaret mot strategiskt

överfall.

I motion Fö308 (fp) om Skånes försvar uttalas att Sverige

måste kunna genomföra ett trovärdigt luft-, sjö- och markförsvar

av södra Sverige. Vidare framhålls att det nu är ofrånkomligt

att satsa på en ny inriktning av försvarsmakten och då i

enlighet med tre grundbegrepp: flexibelt försvar, europeisk

anpassning och ekonomisk hållbarhet. Denna omvandling föreslås

beredas genom Försvarsberedningen.

Utskottet anser i likhet med regeringen att de mål och

uppgifter för totalförsvaret som fastställdes i 1992 års

försvarsbeslut i allt väsentligt bör bestå. Utskottet anser

vidare att riksdagen bör godkänna propositionens förslag till

preciseringar vad gäller kraven på beredskap. Enligt utskottets

mening är det viktigt att regeringen följer upp beredskapen inom

totalförsvaret för återtagning och att den regelbundet redovisas

för riksdagen.

Genom 1992 års försvarsbeslut angavs de säkerhetspolitiska

grunderna för det svenska totalförsvaret. Häri ingick

bedömningar av tänkbara hot mot olika delar av Sverige.

Inriktningen för försvarsmaktens utveckling beslutades bl.a. med

utgångspunkt härifrån. Utskottet anser att det inte finns skäl

att ändra denna bedömning. Motion Fö308 (fp) bör därför avslås

av riksdagen i denna del.

Utskottet behandlar här också motion Fö314 (s). Motionärerna

hemställer att riksdagen hos regeringen begär att en oberoende

civil ubåtskommission tillsätts snarast. Uppgiften för en sådan

kommission anges vara att utvärdera och analysera det senaste

årtiondets undervattenskränkningar, indikationer om

undervattenskränkningar och den ubåtsjakt som har bedrivits.

Enligt motionärerna bör kommissionen också genom internationella

kontakter försöka skapa ökad klarhet kring den främmande

ubåtsverksamheten på svenskt territorialvatten. Rapporten från

kommissionen förutsätts sedan bli vägledande för framtida

åtgärder inom området.

Utskottet anser att förutsättningarna har förbättrats för

att nå ett klarläggande av omständigheterna kring

undervattenskränkningarna av svenskt territorium. I den

deklaration som utfärdades efter mötet mellan statsminister Carl

Bildt och president Jeltsin i Moskva i februari 1993 sägs:

"Parterna är tillfredsställda med förloppet av diskussionerna på

expertnivå om problemet med utländska undervattensbåtar på

svenskt territorium. Även om slutsatser i alla avseenden ej har

nåtts i detta arbete, så har experterna kommit till den

slutsatsen att aktivitet av undervattensfarkoster ägt rum i

svenska inre vatten. Parterna kommer att fortsätta det inledda

arbetet med målet att slutgiltligt få klarhet i detta problem.

Deras avsikt är att därigenom söka stärka freden och säkerheten

i Östersjöområdet samt att öka förtroendet mellan staterna."

Utskottet anser att motionärernas syfte kan komma att

tillgodoses genom de ansträngningar att vinna klarhet som nu

förekommer. I detta läge bör inte förutsättas att en särskild

kommission skall träda till. Riksdagen bör enligt utskottets

mening avslå motionsyrkandet.

Konsekvenser av 1992 års stabiliseringsproposition

Under denna rubrik behandlar utskottet vad regeringen har

redovisat i propositionen (s.14--17) om konsekvenser av 1992

års stabiliseringsproposition. Utskottet behandlar också

partimotion Fö316 (s) yrkande 12.

I propositionen anför regeringen att anslagen för

totalförsvaret till följd av stabiliseringspropositionen (prop.

1992/93:50) skall reduceras med 1,2 miljarder kronor per år vid

fullt genomslag. Detta skall enligt regeringen ske genom att den

samlade anslagsnivån sänks budgetårsvis enligt följande:

1993/94 med400 miljoner kronor

1994/95 med600 miljoner kronor

1995/96 med600 miljoner kronor

1996/97 med1200 miljoner kronor

I stabiliseringspropositionen anges olika åtgärder för att

delar av sparmålet skall nås. Det framgår också att regeringen

avsåg att återkomma till riksdagen med närmare redovisning av

förslagens innebörd för budgetåret 1993/94 samt med en

inventering av ytterligare åtgärder som kan vidtas för att uppnå

besparingsmålet inom den period som 1992 års försvarsbeslut

omfattar.

Regeringen har mellan statsbudgetens huvudtitlar fördelat

kostnader för Sveriges EG-anpassning. Försvarsdepartementets

andel är 9 miljoner kronor, vilket medför att den samlade

anslagsnivån för totalförsvaret för budgetåret 1993/94 sänkts

med 409 miljoner kronor.

Av besparingen under budgetåret 1993/94 föreslås 284 miljoner

kronor hänföra sig till anslag inom den militära utgiftsramen,

100 miljoner kronor till anslag inom den civila planeringsramen

och 25 miljoner kronor till anslag inom Övrig verksamhet.

Enligt regeringen behövs utöver de besparingsåtgärder som

föreslogs i stabiliseringspropositionen ytterligare åtgärder

vidtas för att de totala besparingsmålen skall nås.

Överbefälhavaren har mot denna bakgrund lämnat förslag.

Överbefälhavarens förslag överensstämmer med regeringens

förslag.

Besparingen inom den militära utgiftsramen under budgetåret

1993/94 fördelar sig sammantaget enligt följande:

00>Nedläggning av F 6 70>35 mkr

00>Värnpliktsresor 70>55 mkr

00>Värnpliktigas dagersättning 70>33 mkr

00>Officersutbildning 70>37 mkr

00>Materielanskaffning 70>57 mkr

00>Byggåtgärder 70>50 mkr

00>Viss lönekompensation 70>17 mkr

00>SUMMA 70>284 mkr

De förslag till besparingar som föreslås för det civila

försvaret för budgetåret 1993/94 är av kortsiktig karaktär.

Sammantaget fördelar sig besparingarna på funktioner enligt

följande:

00>Ledning och samordning 70>10,0 mkr

00>Befolkningsskydd och räddningstjänst 70>40,0 mkr

00>Psykologiskt försvar 70>0,2 mkr

00>Hälso- och sjukvård 70>5,3 mkr

00>Transporter 70>5,0 mkr

00>Arbetskraft 70>26,5 mkr

00>Livsmedelsförsörjning m.m. 70>8,0 mkr

00>Energiförsörjning 70>2,3 mkr

00>Försörjning med industrivaror 70>2,7 mkr

00>SUMMA 70>100,0 mkr

För budgetåret 1993/94 föreslås också en besparing på 23

miljoner kronor för Gemensam försvarsforskning och 2 miljoner

kronor för Kustbevakningen.

I partimotion Fö316 (s) anförs att regeringens sparprogram för

det militära försvaret inte ger en permanent besparing på 1,2

miljarder kronor fr.o.m. budgetåret 1996/97. Motionärerna

hemställer därför (yrkande 12) att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad som i motionen anförts om behovet av

att arbeta om och komplettera regeringens förslag för att uppnå

krisuppgörelsens besparingsmål.

Utskottet har ingen erinran mot vad regeringen anfört om

konsekvenser av 1992 års stabiliseringsproposition. Motion Fö316

(s) yrkande 12 bör därför avslås av riksdagen.

Försvarsutskottets uppföljning

Utskottet har en uppföljningsuppgift beträffande verksamheten

inom försvarssektorn. Uppgiften är inte författningsreglerad men

är uttalad i förarbetena till författningsreformen (prop.

1973:90, KU 26). Utskottet har sedan länge initierat och

genomfört uppföljningsaktiviteter, efter 1987 års försvarsbeslut

i alltmer systematiserad form.

Inför utskottets behandling av regeringens budgetförslag för

försvarssektorn har utskottet försökt skaffa sig en överblick

över det aktuella läget inom såväl den militära som den civila

delen av totalförsvaret, styrka och svagheter i organisationen

samt resultatet av föregående års produktion. Dessa insatser har

bl.a. innefattat föredragningar från departement och

myndigheter, uppföljning av regeringens behandling av 1992 års

försvarsbeslut samt besök vid myndigheter, förband och

försvarsindustrier. Vidare har särskilda uppföljningsinsatser

diskuterats med Riksdagens revisorer. Revisorerna har härvid

funnit det lämpligt att granska de regionalekonomiska

konsekvenserna av vissa förbandsnedläggningar under 1980-talet.

1992 års försvarsbeslut syftar till att rätta till de

obalanser som under senare år uppstått mellan givna uppgifter

och resurser och mellan kvalitet och kvantitet. Beslutet innebar

en omformulering av såväl det militära som det civila försvarets

uppgifter. För det militära försvaret innebar det dessutom en

viss resursförstärkning i kombination med en omfattande

strukturförändring mot minskad kvantitet. En förmåga att återta

försvarseffekt har förutsatts. Höstens krisuppgörelse har sedan

accentuerat behovet av sparåtgärder för att uppnå en långsiktigt

stabil balans mellan uppgifter och resurser.

Utskottet anser att det efter det första året i den femåriga

försvarsbeslutsperioden är för tidigt att avge något utlåtande

om möjligheterna att förverkliga försvarsbeslutets intentioner.

Utskottet avser att följa utvecklingen.

Utskottet kan efter sin granskning konstatera att några

obehandlade riksdagsskrivelser inom utskottets ansvarsområde

inte kvarstår från riksmöten före budgetåret 1991/92. Alla

riksdagens ställningstaganden i 1992 års försvarsbeslut är också

behandlade av regeringen, om än inte slutligt avgjorda. Denna

uppföljning redovisas närmare i bilaga 3 till detta betänkande.

Utskottet vill i sammanhanget peka på att inriktningen av vissa

funktioner inom det civila försvaret inte direkt delgetts

myndigheterna. Det naturliga synes vara att inriktningen för det

civila försvarets funktioner, liksom inriktningen för det

militära försvarets olika delar, delges myndigheterna genom

beslut om regleringsbrev.

Regeringen anför i anslutning till sin resultatbedömning i

propositionen (s. 77, 84, 90 och 98) att den förutsätter en

utveckling som gör att återredovisningen av verksamhetens

resultat och förbrukade resurser bättre kan relateras till

varandra. Utskottet understryker behovet av en sådan utveckling.

Utskottet kan som en erfarenhet av den just avslutade

ärendeberedningen konstatera att det beslutsunderlag som

utskottet fått ta del av i vissa frågor varit svårt att tolka

och utnyttja men också i delar varit otillräckligt genomarbetat.

Vad som närmast avses är förslagen om förändringar av

luftvärnets utbildningsorganisation, garnisonssamordning i

Östersund och inrättandet av Försvarets sjukvårdscentrum.

Utskottet har i dessa fall noterat anmärkningsvärda skillnader i

grundvärden och beräkningar i det underlag som utskottet från

olika håll fått ta del av. Utskottet är samtidigt medvetet om

att stor tidspress rått i underlagsarbetet. En

erfarenhetsdiskussion mellan berörda bör ske i syfte att

utveckla metoderna för att ta fram beslutsunderlag inför

framtida förändringar av det militära försvarets

grundorganisation.

Ekonomiska ramar m.m.

Under denna rubrik behandlar utskottet vad regeringen i

propositionen har föreslagit riksdagen beträffande ekonomiska

ramar (s.165--175) och merbelastning av anslaget H2.

Skyddsrum m.m. (s.131). Utskottet tar här upp vissa tekniska

justeringar av anslagen för budgetåret 1993/94. Utskottet

behandlar också motionerna Fö315 (nyd) yrkande 15, Fö316 (s

partimotion) yrkandena 1 och 2, Fö318 (v partimotion) yrkande 7,

U284 (s) yrkande 4 och Fi211 (nyd) yrkande 20.

Totalförsvarets militära del

Propositionen

Den ekonomiska ramen för totalförsvarets militära del

finansierar verksamheter inom armén, marinen, flygvapnet, den

operativa ledningen samt vissa för försvaret gemensamma

myndigheter.

Det ekonomiska utfallet för budgetåret 1991/92 redovisas av

regeringen till ett underutnyttjande om 406,3 miljoner kronor.

Regeringen har beräknat det sammanlagda medelsbehovet för

totalförsvarets militära del till 35 986 841 000 kr för

budgetåret 1993/94. Beräkningen har skett med utgångspunkt i de

delfaktorer som ingår i det försvarsprisindex som beslutades i

1992 års försvarsbeslut. I beräkningen ingår också en särskild

kompensation om 1,5%, utöver försvarsprisindex, för att

säkerställa planerad materielanskaffning. I beräkningen har

vidare hänsyn tagits till besparingsåtgärder dels enligt 1992

års stabiliseringsproposition, dels för finansiering av

gemensamma EG-kostnader. Besparingen inom den militära

utgiftsramen uppgår till 284 miljoner kronor. Regeringen

föreslår att riksdagen fastställer utgiftsramen.

Härutöver hemställer regeringen på sedvanligt sätt om

riksdagens bemyndigande att räkna om lämnade bemyndiganden med

hänsyn till prisutvecklingen enligt nettoprisindex och att under

budgetåret 1993/94 medge överskridande av den militära

utgiftsramen och av lämnade beställningsbemyndiganden om det

skulle behövas av beredskapsskäl. Regeringen hemställer vidare

om riksdagens bemyndigande att få disponera om medel mellan

anslag inom den militära utgiftsramen. Motivet för detta

bemyndigande är att intäkter från försäljning av fast egendom

kan disponeras för reinvesteringar, varigenom frigjorda medel

kan disponeras för andra ändamål.

Utskottet

Utgiftsramen för totalförsvarets militära del för budgetåret

1993/94 berörs i flera motioner. I partimotion Fö318 (v) yrkande

7 föreslås att riksdagen anslår 3770000000 kr mindre än

vad regeringen föreslagit eller totalt 32216841000 kr. I

motion U284 (s) yrkande 4 hemställs att riksdagen hos regeringen

begär förslag om en väsentlig minskning av försvarsanslagen på

tilläggsbudgeten. I motion Fi211 (nyd) yrkande 20 anförs att

försvaret kan spara 2 miljarder kronor budgetåret 1993/94 och 4

miljarder kronor årligen därefter genom rationaliseringar.

Utskottet konstaterar att en minskning av utgiftsramen för

totalförsvarets militära del i enlighet med yrkandena i här

berörda motioner inte är förenlig med den inriktning av det

militära försvaret som lades fast i 1992 års försvarsbeslut.

Betydande rationaliseringar inom det militära försvaret

förutsattes också i beslutet. Utskottet konstaterar att det

förslag om ändrade ekonomiska resurser till det militära

försvaret som föreslås i motion U284 (s) yrkande 4 avser

tilläggsbudgeten och därmed budgetåret 1992/93. Med hänsyn till

det här anförda förordar utskottet att riksdagen fastställer

utgiftsramen för budgetåret 1993/94 till 35986841000 kr.

Motion Fö318 (v) yrkande 7, motion U284 (s) yrkande 4 och motion

Fi211 (nyd) yrkande 20 bör i enlighet härmed avslås.

Utskottet konstaterar att det begärda bemyndigandet att få

disponera om medel mellan anslag motiveras utifrån behovet att

finansiera luftvärnsrobotsystemet 23 BAMSE. Utskottet har med

detta begränsade syfte för bemyndigandet ingen erinran.

Riksdagen bör således lämna de begärda bemyndigandena med

anknytning till det militära försvaret.

I några motioner berörs utgiftsramen för totalförsvarets

militära del efter budgetåret 1993/94. I motion Fö315 (nyd)

yrkande 15 hemställer motionärerna att riksdagen hos regeringen

begär att ett krav ställs på de myndigheter och andra

verksamheter som sorterar under begreppet försvar att de internt

rationaliserar med 5% av sin budget fr.o.m. budgetåret

1994/95. I partimotionen Fö316 (s) hemställs i yrkande 1 att

riksdagen beslutar att någon särskild uppräkning av anslagen för

anskaffning av materiel med "teknikfaktorn" 1,5% inte skall

ske i försvarsplaneringen för tiden efter 1997. I yrkande 2 i

samma motion hemställs att riksdagen beslutar att

försvarsprisindex skall justeras så att ingen kompensation utgår

till försvaret för effekterna av nedskrivning av kronans värde

hösten 1992.

Utskottet anser i enlighet med vad som tidigare redovisats

att 1992 års försvarsbeslut redan innebär att betydande krav

ställs på rationaliseringar av försvaret under hela

försvarsbeslutsperioden. Utskottet anser det därför inte möjligt

att ålägga ytterligare krav i den storleksordning som

förespråkas i motion Fö315 (nyd) utan att verksamheten kommer

att påverkas negativt. Motionsyrkandet bör således avslås av

riksdagen.

Utskottet anser vidare att den särskilda uppräkningsfaktor för

materielanslagen med 1,5% -- s.k. teknikfaktor-- som

infördes i priskompensationssystemet i 1992 års försvarsbeslut

är en förutsättning för att i rimlig omfattning säkerställa att

planerad materielanskaffning kan genomföras.

Utskottet anser därför att motion Fö316 (s partimotion)

yrkande 1 bör avslås av riksdagen.

Försvarsprisindex är ett led i en mycket omfattande och

långsiktig försvarsplanering. En justering av försvarsprisindex

så att försvaret inte skulle kompenseras för effekterna av

nedskrivningen av kronans värde hösten 1992 kan först göras

hösten 1993 inför den prisomräkning som avser budgetåret

1994/95. Beräkningen baseras bl.a. på utvecklingen av

importprisindex under budgetåret 1992/93. Det skulle få

omfattande och svårberäknade följder för stabiliteten i

försvarsplaneringen om en sådan justering gjordes.

Utskottet förordar därmed att motion Fö316 (s partimotion)

yrkande 2 bör avslås.

Totalförsvarets civila del

Propositionen

Den ekonomiska planeringsramen för totalförsvarets civila del

finansierar beredskapsåtgärder inom följande funktioner: Civil

ledning och samordning, Befolkningsskydd och räddningstjänst,

Psykologiskt försvar, Socialförsäkringar, Hälso- och sjukvård,

Transporter, Arbetskraft, Livsmedelsförsörjning,

Energiförsörjning och Försörjning med industrivaror.

Det ekonomiska utfallet för budgetåret 1991/92 redovisas av

regeringen till ett underutnyttjande om 47,9 miljoner kronor.

Regeringen har beräknat medelsbehovet för den ekonomiska

planeringsramen för totalförsvarets civila del till 2 091 036

000 kr för budgetåret 1993/94. I beräkningen har tagits hänsyn

till besparingar om 100 miljoner kronor i enlighet med 1992 års

stabiliseringsproposition.

I statens totala kostnader för totalförsvarets civila del

tillkommer även anslag inom andra huvudtitlar och anslag för

kapitalkostnader. Dessa kostnader ingår inte i den civila

planeringsramen.

I den sammanställning som regeringen redovisar i propositionen

(s.168--171) över anslagen för totalförsvarets civila del

framgår ett totalt beräknat medelsbehov på 3 172,9 miljoner

kronor. I detta ingår förutom den ekonomiska planeringsramen

även kapitalkostnader och övriga kostnader. Kapitalkostnaderna

för beredskapslagring beräknas till 675,8 miljoner kronor och

övriga kostnader till 406,1 miljoner kronor.

Regeringen föreslår att riksdagen fastställer anslagen på

statsbudgeten inom den ekonomiska ramen för totalförsvarets

civila del för budgetåret 1993/94 till 2 091 036 000 kr.

Härutöver hemställer regeringen om riksdagens bemyndigande dels

att räkna om lämnade bemyndiganden med hänsyn till

prisutvecklingen enligt nettoprisindex, dels att under

budgetåret 1993/94 medge överskridande av anslagen inom den

ekonomiska ramen för totalförsvarets civila del samt av lämnade

beställningsbemyndiganden, om det behövs av beredskapsskäl, dels

att merbelasta anslaget Skyddsrum m.m. för budgetåret 1993/94 på

grund av underutnyttjande av anslaget för budgetåret 1992/93.

Utskottet har ingen erinran mot regeringens förslag till

ekonomisk ram för totalförsvarets civila del. Utskottet förordar

därför att riksdagen fastställer anslagen på statsbudgeten inom

den ekonomiska ramen för totalförsvarets civila del för

budgetåret 1993/94 till 2 091 036 000 kr.

Utskottet har vidare ingen erinran mot vad som anförts i

propositionen om behov av vissa riksdagens bemyndiganden med

anknytning till det civila försvaret. Utskottet föreslår att

riksdagen lämnar de begärda bemyndigandena.

Tekniska justeringar av anslagen

I propositionen framhålls att anslagen har budgeterats utan

hänsyn till vissa tekniska justeringar som närmare redovisats i

budgetpropositionens bilaga 1. Riksdagen har godkänt den av

regeringen föreslagna inriktningen i denna fråga (1992/93:FiU10

och 20, rskr. 189).

Organisationsfrågor m.m.

Utskottet behandlar i detta avsnitt vad regeringen i

propositionen (s.20--49) under rubriken Organisationsfrågor

m.m. har anfört om regeringens styrning av myndigheten

Försvarsmakten, Högkvarterets organisation, Gemensamma

myndigheter, trafikflygarutbildning och helikoptrar i

totalförsvaret.

Utskottet har under beredningen fått särskilda föredragningar

av myndighetsföreträdare när det gäller bildandet av Försvarets

sjukvårdscentrum samt anskaffningen av helikoptrar.

I avsnittet behandlas också motionerna Fö201 (fp) yrkandena 4

och 7, Fö203 (c), Fö307 (c), Fö316 (s partimotion) yrkande 7,

Fö323 (m), Fö324 (fp), Fö325 (c), Fö327 (s) samt Fö401 (m, kds),

som rör dessa frågor.

Styrning av myndigheten Försvarsmakten

Regeringen redogör, utan förslag till riksdagen, för det

arbete som bedrivs inom Försvarsdepartementet med att utveckla

formerna för mål och resultatstyrning. Det anmäls bl.a. att

bildandet av den nya myndigheten Försvarsmakten påverkar

anslagsstrukturen. I det fortsatta arbetet kommer regeringen att

pröva möjligheten att sammanföra berörda anslag till ett eller

ett fåtal anslag. Regeringen avser att återkomma till riksdagen

i denna fråga.

Riksdagen har i 1992 års försvarsbeslut godkänt en ny

ledningsstruktur för Försvarsmakten. Utskottet konstaterar

att den nya ledningsorganisationen påverkar utformningen av

anslagsstrukturen. Utskottet har inhämtat att regeringen i

mars 1993 i de s.k. planeringsanvisningarna inriktat

Försvarsmakten mot att ett anslag kommer att begäras av

riksdagen. Enligt dessa anvisningar kommer sedan regeringen i

regleringsbrevet att fördela anslaget på anslagsposter, en per

program. Utskottet förutsätter att de ändringar som nu sker

kommer att medge goda möjligheter till insyn, styrning och

uppföljning från riksdagens sida av verksamheten inom

Försvarsmakten. När det gäller utformningen av underlag som

presenteras för riksdagen bör sålunda frågor av särskilt

intresse redovisas. Vad utskottet bl.a. har i åtanke är att

propositionen disponeras så att insyn ges i organisations-,

materiel-, fastighets-, lokaliserings-, personal-, värnplikts-,

frivillig-, industri- och utlandssamarbetsfrågor. Utskottet

förutsätter vidare att anslagets fördelning på anslagsposter

redovisas inför riksdagen.

För de beställningsbemyndiganden som begärs av riksdagen bör,

enligt utskottet, också finnas en redovisning av

större/viktigare materielobjekt.

Högkvarterets organisation

Vad avser Högkvarterets organisation har utskottet tagit del

av vad som, utan förslag till riksdagen, anförs därom i

propositionen. Av redovisningen framgår att direkt under

överbefälhavaren skall finnas enheter för operationsledning,

underrättelse- och säkerhetstjänst, arméledning, marinledning,

flygvapenledning, avvägning, gemensamma funktioner samt

internrevision. Vidare framgår att det i Högkvarteret skall

finnas en ledningsgrupp bestående av överbefälhavaren, chefen

för operationsledningen, de tre företrädarna för

försvarsgrenarna och de tre militärbefälhavarna, medan chefen

för avvägningsfunktionen skall vara föredragande.

Utskottet har vidare delgivits information i frågan genom

särskild föredragning av Försvarsdepartementet.

I socialdemokraternas partimotion Fö316 yrkande 7 anförs att

det i krigsplanläggningen är realistiskt att utgå från två

invasionshot: ett via hav och luft i södra Sverige och ett över

landgränsen i norr. Planeringen och ledningen av kriget i söder

sägs med fördel kunna ske av högkvarteret medan uppgiften i norr

bör anförtros åt en armékårstab. I de utgångspunkter för

framtida förändringar av försvaret som redovisas i motionen

förordas därför att uppdelningen i tre militärområden skall

upphöra.

I anslutning till 1992 års försvarsbeslut prövade

utskottet förslag till olika varianter av

ledningsorganisationer; bl.a. övervägdes alternativ där

militärområdesnivån utgick. Riksdagen fastställde att det skall

finnas ett högkvarter och tre militärområden. Det finns enligt

utskottet inte någon anledning att ompröva denna indelning.

Motion Fö316 (s partimotion) yrkande 7 bör därför avslås.

Försvarsmaktens hälso- och sjukvård

Propositionen

Regeringen föreslår riksdagen att godkänna förslaget om att

Försvarets sjukvårdsstyrelse läggs ned och vad i övrigt har

angetts i anslutning härtill.

Regeringen föreslår:

Försvarets sjukvårdsstyrelse (SjvS) läggs ned den 30 juni

1994. Dess uppgifter av stabs- och ledningskaraktär utförs av

en sjukvårdsledning i den nya Försvarsmaktens högkvarter.

Tillsynen över efterlevnaden av lagar och andra författningar

avseende hälso- och sjukvård m.m. inom den nya Försvarsmakten

utövas av en särskild tjänsteman i högkvarteret (generalläkaren)

som i detta avseende inte skall vara underställd

överbefälhavaren.

Ett Försvarets sjukvårdscentrum inrättas inom Försvarsmakten

den 1 juli 1994 med lokalisering till Karlstad.

Arbetsmarknadspolitiska och regionalpolitiska skäl samt det

förhållandet att SjvS är lokaliserad till Karlstad talar för

en lokalisering dit. Nuvarande produktionsuppgifter inom SjvS

avseende personal och materiel bör utföras i väsentlig mån av

Försvarets sjukvårdscentrum.

Försvarets sjukvårdshögskola i Solna avvecklas den 30 juni

1994. Motsvarande uppgifter utförs vid Förvarets

sjukvårdscentrum.

Utbildningen vid Marinens sjukvårdsskola i Göteborg av

kvalificerad medicinalpersonal utförs vid Försvarets

sjukvårdscentrum.

Självständiga enheter inom Försvarsmakten för naval- resp.

flygmedicin bildas den 1 juli 1994.

Utskottet

I två motioner, Fö323 (m) och Fö327 (s), tar motionärerna upp

frågan om lokaliseringen av Försvarets sjukvårdscentrum.

Motionärerna framhåller bl.a. att behovet av samverkan och

samordning med instanser som har uppgifter som berör

verksamheten vid Försvarets sjukvårdscentrum talar för att

myndigheten bör lokaliseras till Stockholmsområdet.

Utskottet har vid behandlingen av detta ärende tagit del

av särskilda redovisningar från Chefen för armén och Försvarets

sjukvårdsstyrelse. Utskottet har härvid funnit att verksamheten

vid Försvarets sjukvårdscentrum skulle kunna fungera väl

både vid en lokalisering till Stockholmsområdet och till

Karlstad. Utskottet har vid sina överväganden stannat för att, i

likhet med vad som anförs i propositionen, förorda Karlstad

främst av arbetsmarknadspolitiska och regionalpolitiska skäl.

Utskottet förutsätter i sammanhanget att en lokalisering till

Karlstad inte blir väsentligt dyrare än en lokalisering till

Karlberg. Inför utskottet har redovisats olika möjliga platser

för Sjukvårdscentrums gruppering i Karlstadsområdet. Utskottet

anser att olika alternativ till lokaliseringen av

Sjukvårdscentrum inom Karlstadsregionen noga bör prövas.

Motionerna Fö323 (m) och Fö327 (s) bör inte bifallas av

riksdagen.

I motion Fö325 (c) anser motionären att ett framtida svenskt

dykericentrum bör placeras i Karlskrona. Motionären påpekar

att såväl gjorda investeringar som kompetens och kapital

utnyttjas på bästa sätt vid en sådan lokalisering. Sålunda finns

i Karlskrona marinens dykarskola. Där finns också sedan lång tid

tillbaka ett dyktorn där bl.a. utbildning i fri uppstigning

sker. Vid anläggningen bedrivs också kvalificerade

dykerimedicinska undersökningar. På platsen finns dessutom en

tryckkammare som kan användas av civila intressenter. I

Karlskrona finns även dykerifartyget Ägir. Motionären

understryker vidare att det pågår en uppbyggnad av en anläggning

för utbildning och övning i sjöräddning inom marinens område i

Karlskrona. Motionären menar att ett lämpligt sätt att få till

stånd ett sambruk mellan olika myndigheter och andra

intressenter är att göra Karlskrona till ett dykericentrum.

Utskottet kan konstatera att Marinens dykericentrum jämte

andra resurser för dykeriverksamhet finns koncentrerade till

Stockholmsområdet medan resurser också finns i Karlskronaområdet

såsom anges i motionen. Utskottet har inhämtat att det inom

ramen för organiserandet av den nya myndigheten Försvarsmakten

även pågår en översyn av marinens dykeriverksamhet. Utskottet

förutsätter att det pågående utredningsarbetet beaktas vid

kommande ställningstaganden i denna fråga. Utskottet utgår från

att vid dessa överväganden tillgängliga resurser för

dykeriverksamheten organiseras på ett optimalt sätt varvid bl.a.

resurskrävande investeringar bör hållas nere. Vidare menar

utskottet att värdet av sambruk mellan olika intressenter, såväl

militära som civila, bör beaktas så att ett optimalt utnyttjande

av samhällets totala investeringar inom detta område uppnås.

Motion Fö325 (c) bör enligt utskottet inte bifallas av

riksdagen.

Utskottet har i övrigt inte något att invända mot vad

regeringen har anfört om Försvarsmaktens hälso- och sjukvård

och föreslår att riksdagen godkänner förslaget om att Försvarets

sjukvårdsstyrelse läggs ned och vad som i övrigt har angetts i

anslutning härtill.

Försvarets civilförvaltning

Propositionen

I propositionen föreslås att riksdagen godkänner förslaget om

att Försvarets civilförvaltning läggs ned och vad som i

övrigt har angetts i anslutning härtill.

Regeringen föreslår:

Försvarets civilförvaltning (FCF) läggs ned den 30 juni 1994.

Försvarsmakten och övriga myndigheter under

Försvarsdepartementet skall, var och en inom sitt

ansvarsområde, senast den 1 juli 1994 ansvara för:

*användning av ekonomi- och personaladministrativa system

*personaladministrativt stöd

*fordringsbevakning och indrivning av fordringar samt

ansvara över det allmänna rättsliga stödet och för

reglering av ansvarsskador.

Riksrevisionsverket skall senast den 1 juli 1994 ansvara inom

Försvarsdepartementets verksamhetsområde för att utveckla och

tillhandahålla ekonomi- och personaladministrativa system samt

för normering beträffande redovisning och medelshantering.

FCF:s nuvarande ansvar för utfärdande av

tillämpningsföreskrifter i fråga om värnpliktsförmåner, beslut

om ekonomisk hjälp vid repetitionsutbildning samt prövning av

överklaganden i fråga om förmåner för värnpliktiga m.fl.,

övertas av Värnpliktsverket den 1 juli 1993.

Patentverksamheten vid FCF övertas av Försvarets materielverk

den 1 juli 1993.

De uppgifter och den verksamhet som FCF har i fråga om främst

trafikskadereglering övertas av Kammarkollegiet senast den 1

juli 1994.

Utskottet har inte något att invända mot vad regeringen

har anfört och föreslår att riksdagen godkänner förslaget om att

Försvarets civilförvaltning läggs ned och vad som i övrigt har

angetts i anslutning härtill.

Civilbefälhavarna

Propositionen

I propositionen föreslås att riksdagen godkänner förslaget om

nedläggning av civilbefälhavare och om ny indelning i

civilområden, vad som anförts om lokaliseringen av

civilbefälhavarnas kanslier samt riktlinjer i övrigt som angetts

i anslutning härtill.

Regeringen föreslår:

De nuvarande myndigheterna Civilbefälhavaren i Södra resp.

Västra civilområdet samt Nedre Norrlands resp. Övre Norrlands

civilområde läggs ned den 30 juni 1994.

Den 1 juli 1994 inrättas två nya myndigheter, benämnda

Civilbefälhavaren i Norra (CB N) resp. Södra (CB S)

civilområdet. Myndigheterna i de nya civilområdena lokaliseras

till Luleå resp. Malmö med hänsyn till deras samverkans- och

kontaktnät.

Fr.o.m. den 1 juli 1993 överförs Gävleborgs län från Nedre

Norrlands civilområde till Mellersta civilområdet.

I propositionen framhålls att omfattningen av den samverkan

som sker på regional nivå mellan det militära försvaret och

totalförsvarets civila del gör att civilområdena och

militärområdena bör ha sammanfallande gränser. Förslagen i

propositionen innebär att så kommer att bli fallet.

Utskottet

I motion Fö201 (fp) yrkande 7 framförs att vid övergången till

endast tre civilområden anledningen ökar för regeringen att utse

heltidsanställda civilbefälhavare.

Utskottet konstaterar att det i och för sig finns skäl som

talar för heltidsanställda civilbefälhavare men anser att

nuvarande ordning med landshövdingar som civilbefälhavare bör

gälla tills erfarenheter vunnits av den nya

civilområdesindelningen. Motion Fö201 (fp) yrkande 7 bör således

inte bifallas av riksdagen.

Utskottet har inte något att erinra mot vad regeringen har

anfört och föreslår att riksdagen godkänner förslaget om

nedläggning av civilbefälhavare och om ny indelning i

civilområden samt vad som anförts om lokaliseringen av

civilbefälhavarnas kanslier samt riktlinjer i övrigt som har

angetts i anslutning härtill.

Trafikflygarhögskolan

Propositionen

I propositionen redovisas, utan förslag till riksdagen, att

Försvarsdepartementet bör ha ansvaret för att uppdra åt Chefen

för flygvapnet att bedriva trafikflygarutbildning. När ansvaret

fördes över till Kommunikationsdepartementet år 1987 fördes

också medel för driftskostnaderna för Trafikflygarhögskolan

(TFHS) över från Försvarsdepartementet. Nu avses 25,4 miljoner

kronor under sjätte huvudtitelns reservationsanslag E 1.

Beredskap för civil luftfart få disponeras av Chefen för

flygvapnet.

I 1993 års budgetproposition, bilaga 7,

Kommunikationsdepartementet, lämnas förslag till riksdagen att

medel under det ovannämnda anslaget E 1. får användas för TFHS.

Utskottet

Utskottet har i denna fråga inhämtat synpunkter från

Överbefälhavaren och Överstyrelsen för civil beredskap. Båda har

vänt sig mot att anslaget E 1. Beredskap för civil luftfart

utnyttjas för att finansiera TFHS. De konstaterar att medlen är

avsedda att användas för anskaffning av reservdelar till bl.a.

flygplan som skall användas för inryckningstransporter och

sjuktransporter i krig. Utskottet anser att

reservdelsanskaffningen är viktig och förutsätter att den

långsiktiga planeringen inom området genomförs och att

motsvarande medel återförs till det anslag som är avsett för

detta ändamål. Utskottet noterar också att medel avsedda för

verksamheten vid TFHS tidigare förts över från

försvarsdepartementets till kommunikationsdepartementets

verksamhetsområde. Utskottet anser att TFHS har en betydelsefull

roll när det gäller att långsiktigt säkerställa behovet av

piloter och att motsvarande medel som tidigare förts över från

försvaret i framtiden bör utnyttjas för finansieringen av TFHS.

Vad utskottet har anfört om finansieringen av TFHS och

anskaffningen av reservdelar till flygplan bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

Helikoptrar i totalförsvaret

Propositionen

Enligt 1992 års försvarsbeslut (prop. 1991/92:102, FöU12,

rskr. 337) skall sjuktransportkapaciteten i krig och fred

förstärkas genom att fem till sex helikoptrar anskaffas med

medel från anslag under Försvarsdepartementet och

Socialdepartementet. Regeringen anmäler att Chefen för armén i

regleringsbrev för budgetåret 1992/93 fått i uppdrag att

anskaffa helikoptrarna. Anskaffningen, som skall ske efter

hörande av sjukvårdshuvudmännen vad gäller helikoptertyp och

fredsbasering, skall möjliggöra en effektiv fredsanvändning.

Avsikten är att helikoptrarna skall kunna levereras under senare

delen av år 1993.

Regeringen behandlar även helikopterberedskapen för sjö- och

flygräddningstjänst och erinrar inledningsvis om att

försvarsutskottet (1991/92:FöU12) anfört att det förutsätter att

lösningar övervägs som tillgodoser beredskapskraven.

Sjöfartsverket har i maj 1992 till regeringen anmält att en

tillfredsställande sjöräddningstjänst inte längre kan

upprätthållas i vissa farvatten eftersom förutsättningarna för

att hålla beredskap med försvarsmaktens helikoptrar har ändrats.

Regeringen har uppdragit dels åt Överbefälhavaren att hålla

helikoptrar i tillfredsställande beredskap för

sjöräddningstjänst, dels åt Sjöfartsverket att analysera

nuvarande sjöräddningstjänst bl.a. med avseende på beredskap. I

en delredovisning konstaterar Sjöfartsverket att det finns en

tillfredsställande geografisk täckning med fartyg och båtar för

sjöräddningstjänst men att försvarsmaktens tunga helikoptrar

utgör en viktig komponent i verksamheten. Merkostnaden för att

hålla en rimlig helikopterberedskap uppskattas till 3--4

miljoner kronor per år.

Regeringen avser återkomma till riksdagen med en samlad

redogörelse för helikopterverksamheten.

Utskottet

Två motioner behandlar ambulanstransporter med helikopter

i fredstid. I motion Fö307 (c) kritiseras beslutsordningen i den

nu aktuella anskaffningen. Motionären betonar vikten av att

tillgodose sjukvårdshuvudmännens behov och menar att de uppsatta

kraven medför att den nya helikoptern blir onödigt stor för

civila sjuktransporter. En marginell förändring av

kravspecifikationen sägs öppna möjligheter för inköp av 10--12

mindre helikoptrar för samma summa som för de nu aktuella 5--6,

vilket skulle vara gynnsamt från civil synpunkt. Eftersom

anskaffningen berör flera olika intressenter anser motionären

att det slutliga valet av helikoptertyp bör göras av en från

särintressen fristående part, förslagsvis regeringen.

Motion Fö324 (fp) refererar situationen i Västsverige,

speciellt för skärgårdsbefolkningen, och anser att någon av de

helikoptrar som nu skall anskaffas bör placeras i Göteborg.

Härvid bör det finnas möjlighet för polisen att med egen

besättning disponera denna arméägda helikopter för bl.a.

ambulanstransporter.

Utskottet har bl.a. genom en föredragning av företrädare

för berörda militära myndigheter samt representanter för

Landstingsförbundet informerat sig i ärendet. De aktuella

helikoptrarnas tänkta användning, och därav betingade krav på

dessa, redovisades vid tillfället liksom hur

upphandlingsprocessen hittills har genomförts. Det är utskottets

uppfattning att intentionerna i 1992 års försvarsbeslut i frågan

har tillgodosetts, såväl beträffande inriktningen av

anskaffningen -- sett ur riksdagens synvinkel -- som när det

gäller samrådstagningen med sjukvårdshuvudmännen. Med detta

konstaterande anser utskottet att motion Fö307 (c) bör avslås.

Riksdagen har ställt krav på en effektiv fredsbasering och att

sjukvårdshuvudmännen tillfrågas inför beslut i frågan. Utskottet

ser inga hinder för att någon helikopter kan komma att

stationeras i Göteborg när systemet är utbyggt men frågan om

basering bör avgöras efter förhandlingar mellan berörda. Även

regeringen synes kunna komma att ta initiativ i frågan.

Förhandlingarna bör också vara avgörande för vilka besättningar

som skall flyga helikoptrarna. Härav följer att riksdagen inte

bör uttala sig på det sätt som föreslås i motion Fö324 (fp) om

behovet av helikopter för ambulanstransporter i Västsverige.

Motionen bör därför avslås.

Vissa övriga organisationsfrågor

I detta avsnitt behandlar utskottet motioner om vissa övriga

organisationsfrågor.

I motion Fö201 (fp) yrkande 4 framhåller motionären att i

besparingssyfte bör Mellersta värnpliktskontoret (VKM)

förläggas till befintliga lokaler vid S 1 i Enköping och att

försvaret snarast lämnar Näsby Park.

Utskottet har erfarit att en stor del av de värnpliktiga

som mönstrar vid VKM är bosatta i Stockholmsområdet. En

lokalisering av VKM till Enköping kan därför komma att innebära

ökade kostnader för kost och logi. Utskottet anser därför att

VKM bör vara lokaliserat till Stockholmsområdet. Vad avser

försvarets nyttjande av Näsby Park-etablissementet framhöll

utskottet i betänkande 1991/92:FöU12 (s. 128) att lokalisering

av myndigheter inom en region närmast är en fråga för regeringen

att fatta beslut om, medan däremot omlokaliseringar av

myndigheter mellan olika regioner kräver riksdagsbeslut. Med

anledning av det anförda anser utskottet att motion Fö201 (fp)

yrkande 4 bör avslås av riksdagen.

Motionären i motion Fö203 (c) anser att Totalförsvarets

personalverk bör lokaliseras till Skövde. Motionären anför att

Skövde kommun under lång tid byggt upp goda förutsättningar för

totalförsvaret. Flyttningar av myndigheter från Skövde har under

senare år skett vid olika tillfällen efter statsmaktsbeslut.

Enligt motionären är det därför rimligt att välja Skövde som

lokaliseringsort för Totalförsvarets personalverk. Motionären

påpekar också att Skövde erbjuder goda

lokaliseringsförutsättningar.

Utskottet konstaterar att den fråga som motionären tar upp

enligt nuvarande planer kommer att behandlas under nästa

riksmöte med anledning av Pliktutredningens förslag. Motion

Fö203 (c) bör därför avslås.

I motion Fö401 (m, kds) framför motionärerna att Styrelsen

för psykologiskt försvar (SPF) bör få förbli en fristående

organisation. Motionärerna menar att om SPF skulle knytas till

civilförsvaret och därmed ges en mer perifer roll så minskar

inte bara organisationens möjligheter att fungera utan även dess

trovärdighet. Endast som en självständigt arbetande enhet i

händelsernas centrum kan enligt motionärerna det psykologiska

försvaret verka på rätt sätt.

Utskottet anser att SPF har betydelsefulla uppgifter inom

totalförsvaret. Utskottet anser, inför den översyn av den civila

delen av totalförsvaret som nu förestår i den s.k.

LEMO-utredningen, att den funktion som styrelsen har att

företräda även i framtiden måste säkerställas på ett sådant sätt

att fortsatt förtroende skapas hos media och andra berörda.

Något uttalande av riksdagen med anledning av motion Fö401

(m, kds) är inte påkallat.

Försvarsdepartementet m.m.

I detta avsnitt behandlar utskottet vad som i propositionen

(s. 50--51) har föreslagits om Försvarsdepartementet m.m.

Utskottet konstaterar att förslagen till riksdagen uteslutande

rör anslagsfrågor.

Utskottet föreslår att riksdagen för budgetåret 1993/94

anvisar medel för Försvarsdepartementet m.m. i enlighet med

regeringens förslag. Utskottets ställningstaganden i de olika

anslagsfrågorna framgår av utskottets hemställan.

Totalförsvarets militära del

Läget inom försvarsmakten

I detta avsnitt behandlar utskottet vad regeringen i

propositionen (s.73) utan hemställan har anfört om läget inom

försvarsmakten.

Propositionen

Regeringen konstaterar, med utgångspunkt i en redovisning från

Överbefälhavaren, att försvarsmakten i dagsläget inte har en

kvalitet som svarar mot ställda operativa krav. Ett

återtagningsskede erfordras.

Inom luftförsvaret uppges sålunda delar av flygstridskrafterna

ha bristande uthållighet. Vissa luftvärnsförband uppfyller

heller inte ställda krav. Försvarsmakten sägs också ha

begränsningar i förmågan att hävda vårt sjöterritorium. I första

hand bör ubåtsskyddsförmågan förbättras. Inte heller

försvarsmaktens sammantagna förmåga mot kust/gränsinvasion

anses helt godtagbar. För att stärka denna förmåga krävs främst

materiell förnyelse, ökad uthållighet och samövningar av

krigsförbanden.

Regeringen anser att försvarsmaktens förmåga att motstå ett

s.k. strategiskt överfall under de närmaste åren kommer att ha

vissa begränsningar. I huvudsak beror detta på att delar av

arméstridskrafterna inte är fullt användbara direkt efter

mobilisering. Sjö- och flygstridskrafternas höga initialeffekt

innebär dock att försvarsmaktens samlade effekt mot strategiskt

överfall bedöms som godtagbar. I förhållande till tänkbara krav

under de närmaste åren är den betryggande.

Den krisdämpande förmågan bedömer regeringen vara god medan

den krigsavhållande förmågan behöver stärkas, främst genom

förbättring av den personella och materiella kvaliteten i de

prioriterade förbanden.

Utskottet

Enligt 1992 års försvarsbeslut skall totalförsvaret ha

betryggande förmåga att motstå ett s.k. strategiskt överfall.

Kraven i övrigt på försvarets förmåga att möta ett väpnat

angrepp över kust eller gräns behöver kunna tillgodoses först

efter en återtagningsperiod, vilket är en mer begränsad ambition

än som gällt tidigare.

Utskottet noterar att regeringen anser att försvarsmakten har

en godtagbar förmåga, om än med vissa begränsningar, mot det

strategiska överfallet. Utskottet kan acceptera detta men anser

att berörda delar av arméstridskrafterna på några års sikt skall

ges sådan krigsduglighet att de svarar mot de krav som det

strategiska överfallet ställer.

Utskottet noterar vidare att regeringen anmäler att

försvarsmakten i dagsläget inte har en kvalitet som svarar mot

ställda operativa krav och att en återtagning erfordras.

Utskottet anser att här föreligger en oklarhet. Rimligen bör de

operativa kraven ställas mot den i försvarsbeslutet reducerade

ambitionen, som förutsätter en återtagning. Om det är mot denna

reducerade ambition som den operativa förmågan är otillräcklig

bör detta klart framgå.

Vad som utskottet här anfört om läget inom försvarsmakten bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Ledningsfrågor

I detta avsnitt behandlar utskottet vad regeringen i

propositionen (s. 52--54) har anfört dels om benämningar på

militärområden samt deras geografiska gränser, dels om

inrättandet av s.k. militärområdesunderhållsregementen.

Militärområden

Enligt 1992 års försvarsbeslut skall Sverige delas in i tre

militärområden med staberna i fred förlagda till Kristianstad,

Strängnäs och Boden. Överbefälhavaren har föreslagit att de

benämns Götalands, Svealands resp. Norrlands militärområde.

Regeringen anser emellertid att de aktuella gränserna för

militärområdena inte överensstämmer med vad som traditionellt

brukar kallas Götaland, Svealand och Norrland. Regeringen avser

därför att fastställa benämningarna Södra, Mellersta resp. Norra

militärområdet. Härutöver anmäler regeringen sin beslutsavsikt

att föra Gävleborgs försvarsområde till Mellersta

militärområdet.

Utskottet har ingen erinran mot det anförda och förordar

att propositionen i denna del läggs till handlingarna.

Militärområdesunderhållsregementen

Riksdagen har i anslutning till sitt beslut (1989/90:FöU10,

rskr. 312) att organisera Övre Norrlands underhållsregemente

angett att regeringen, innan den beslutar om ytterligare

förändringar i fråga om underhållsfunktionens utveckling, för

riksdagen skall redovisa erfarenheterna från organisationen i

Övre Norrland.

Regeringen redovisade i underlaget inför 1992 års

försvarsbeslut sin principiella uppfattning att i varje

militärområde på sikt borde organiseras ett underhållsregemente.

Regeringen anför nu att underhållsregementets

organisationsprincip har prövats vid operativa och taktiska

fältövningar och vid krigsplanläggning. Verksamheten vid s.k.

underhållsgrupp har också prövats praktiskt i fält under

övningen Nordanvind år 1991. Erfarenheterna ger vid handen att

det nya underhållsregementet ger förutsättningar för ett

effektivt utnyttjande av underhållsresurserna. Regeringen

förordar därför att tre underhållsregementen organiseras i såväl

grund- som krigsorganisationen den 1 juli 1994. Samtidigt bör

den tidigare organisationen -- Södra, Västra, Mellersta och

Nedre Norrlands militärområdes materiel- och

verkstadsförvaltningar samt Övre Norrlands underhållsregemente

-- läggas ned.

För krigsorganisationens behov bör inom underhållsregementena

ett antal allsidigt sammansatta underhållsgrupper organiseras, i

fred som kaderförband, enligt Överbefälhavarens bestämmande.

Regeringen, som föreslår att staberna för de nya

underhållsregementena lokaliseras till Kristianstad, Strängnäs

och Boden, hemställer om riksdagens godkännande av vad som

anförts om underhållsregementen.

Utskottet delar regeringens uppfattning att

effektivitetsvinster erhålls om underhållsregementen inrättas i

varje militärområde. Utskottet är samtidigt medvetet om att

bildandet av ett underhållsregemente med ett antal

underhållsgrupper i det blivande Södra militärområdet kommer att

innebära att uppgifterna för nuvarande stabsdelar för verkstads-

och förrådsförvaltningarna i Karlsborg kommer att överföras till

Kristianstad. Med hänsyn till den besvärliga

arbetsmarknadssituationen i Karlsborg erinrar utskottet om att

riksdagen i sitt beslut att lägga ned F 6 (prop. 1992/93:50,

FiU1, rskr. 134 s.97) ansåg det synnerligen angeläget att

insatser görs för den personal som berörs. Såväl försvars- som

finansutskottet påpekade angelägenheten av att regeringen noga

följer utvecklingen i Karlsborg och tillsammans med berörda

myndigheter vidtar de arbetsmarknadspolitiska åtgärder m.m. som

behövs i samband med nedläggningen. Utskottet förutsätter att

sådana hänsyn kommer att tas när underhållsorganisationen för

det blivande Södra militärområdet utformas. Efter detta

konstaterande anser utskottet att riksdagen bör bifalla

propositionens förslag om militärområdesunderhållsregementen.

Försvarsindustrin

I detta avsnitt behandlar utskottet vad regeringen i

propositionen (s. 54--59) har anfört om försvarsindustrin. Till

avsnittet har också förts behandlingen av motionerna Fö311 (m)

och Fö315 (nyd) yrkande 14.

Propositionen

Regeringen anför att försvarsindustriell kompetens alltjämt är

en värdefull säkerhetspolitisk och industripolitisk tillgång.

Senare tids förändringar i omvärlden har inte gett anledning

till annan bedömning. Så långt som möjligt bör därför sådan

industriell kompetens bevaras som säkerställer

leveransmöjligheter inom områden som är av stor betydelse för

försvaret. Vidare måste försvarets materiel kunna underhållas så

att den är operativt användbar.

Regeringen konstaterar samtidigt det svårförenliga i att

behålla en livskraftig försvarsindustri, att minska

försvarsmaktens omfattning -- och därmed försvarsindustrins

marknad -- och också föra en restriktiv exportpolitik gentemot

en krympande internationell marknad. Att stora delar av övrig

industri i nuvarande lågkonjunktur har svårt att få avsättning

för sina produkter försvårar dessutom försvarsindustrins

omställning till civil produktion. Regeringen drar därför

slutsatsen att 1992 års försvarsbeslut, trots satsningen på

försvarsmaktens materiella förnyelse, inte ger underlag för en

sådan beläggning vid industrin att en nedgång av den

försvarsindustriella kompetensen kan undvikas. En avveckling

inom flera materielområden sägs inte kunna uteslutas och en

fortsatt omstrukturering torde vara nödvändig. De nödvändiga

strukturförändringarna är främst ett ansvar för industrin att

själv initiera och genomföra.

Regeringen redogör för kompetensläget och dess förväntade

utveckling inom olika delområden. Härvid anförs att vissa delar

av svensk robotindustri kan behöva reduceras i brist på uppdrag.

Den kompetens som i så fall riskerar att förloras finns inom

området mark- och sjömålsrobotar och anknutna teknikområden

såsom radar-, infraröd- och TV-målsökare. Detta sägs kunna komma

att äventyra våra framtida möjligheter att renovera och

modifiera befintliga robotsystem baserade på dessa tekniker,

liksom anpassning till svenska förhållanden när robotar

anskaffas utomlands. Förmågan att utveckla luftvärns- och

pansarvärnsrobotar bedöms däremot komma att bestå med de uppdrag

som för närvarande finns inplanerade.

Inom pjäsmaterielområdet kan, anför regeringen, den tidigare

mycket goda kompetensen inte behållas till följd av brist på nya

projekt. Detta kommer också att påverka vår förmåga att utveckla

stridsfordon, vilken bedöms upphöra i och med fullföljandet av

Stridsfordon 90.

För ammunitionsindustrin planeras produktion av ett begränsat

sortiment som medger att en utvecklingskompetens kan behållas

inom vissa delar av ammunitionsområdet. Utlandsberoendet kommer

att öka vilket försvårar försörjningen med ammunition och

explosivämnen i kris- och krigslägen. Regeringen anser det dock

nödvändigt att basera fortsatt utveckling och produktion av

krut- och sprängämnen i Sverige på samverkan med företag i

utlandet.

Inom övriga teknikområden anger regeringen att den

försvarsindustriella kompetensen torde komma att kunna behållas

i erforderlig grad.

Utskottet

I motion Fö311 (m) erinrar motionärerna om Gulfkriget och

senare händelser i Irak som visar på svårigheterna att med där

använda luftvärnsrobotsystem bekämpa de svåraste målen, bl.a.

kryssningsmissiler och signalsökande robotar. Genom att

luftvärnsroboten under hela förloppet aktivt måste styras från

marken riskerar luftvärnet att mättas. Samtidigt kan

spaningsradar och styrradar slås ut av radarsökande missiler.

Autonoma luftvärnsrobotsystem med målsökare sägs i stor

utsträckning kunna eliminera dessa nackdelar.

Motionärerna konstaterar att regeringen avser att fortsätta

utvecklingen av luftvärnsrobotsystemet 23 BAMSE, vilket är

uppbyggt enligt principen med en radar som styr roboten under

hela bekämpningsförloppet. Det finns målsökarstyrda

luftvärnsrobotsystem under utveckling, bl.a. i Norge. Det är

därför enligt motionärerna allvarligt att, som antyds i

propositionen, den kompetens som finns i landet på målsökande

robotar riskerar att gå förlorad. Detta slags kompetens bör i

stället vidmakthållas.

Utskottet underströk inför 1992 års försvarsbeslut

(1991/92:FöU12 s. 100) att det är av fortsatt stor

säkerhetspolitisk betydelse att vi inom landet kan behålla en

försvarsindustriell kompetens även i framtiden.

Försvarsindustrins bidrag till svensk industris teknologiska

utveckling är också en tillgång för svenskt näringsliv.

Samtidigt insåg utskottet att det minskade behovet av

försvarsmateriel, tilltagande teknisk komplexitet och höga

utvecklingskostnader kommer att innebära att hittillsvarande

bredd och självständighet i svensk försvarsindustri inte kommer

att kunna vidmakthållas, vilket leder till strukturförändringar

och behov av ökat internationellt samarbete.

Utskottet fann också anledning att i samband med behandlingen

nyligen (1992/93:FöU2y) av regeringens förslag till ny lag om

krigsmateriel (prop. 1991/92:174) ånyo betona försvarsindustrins

betydelse ur såväl ett säkerhetspolitiskt som ett nationellt

försvarspolitiskt perspektiv. Utskottet gör nu ingen annan

bedömning i dessa delar och konstaterar samtidigt att regeringen

i propositionen inom några områden konkretiserar förväntade

strukturförändringar och kompetensförluster. I motion Fö311 (m)

framhålls risken för att förlora inhemsk robotteknisk kompetens.

Utskottet delar motionärernas oro inför en sådan utveckling och

anser för sin del att det vore en fördel för försvaret om

robotkompetensen kunde vidmakthållas också inom målsökarområdet,

exempelvis genom en högre grad av samordning av den

robottekniska verksamheten. Utskottet vill dock poängtera att

det inte är riksdagens uppgift att uttala sig om förändringar

som berör enskilda företag. Med stöd av det anförda förordar

utskottet att riksdagen avslår motion Fö311 (m) samt lägger

propositionen i den del som avser försvarsindustrin till

handlingarna.

Motion Fö315 (nyd) kritiserar reglerna för export av

krigsmateriel. Motionärerna förordar att det generella

exportförbudet för sådan materiel upphävs och ersätts med en

laglig rätt för svenska företag att sälja och utveckla

försvarsmateriel, oavsett det svenska försvarets behov av

produkten. Den nuvarande tillståndslagen bör därför, enligt

motionärerna, bytas ut mot en lag som föreskriver en

anmälningsplikt före eller under en pågående affär. Exporten

skall dock inte vara helt fri. Förbuden föreslås begränsas till

tre punkter:

Vapen får inte säljas till krigförande part.

Handel med krigsmateriel får inte ske på sådant sätt att det

står i strid med svenska intressen eller kan innebära ett hot

mot riket.

Handel med krigsmateriel skall inte ske med ett land som grovt

förbryter sig mot de mänskliga rättigheterna.

Motionärerna hemställer därför (yrkande 14) att riksdagen hos

regeringen begär förslag till ändring i

krigsmateriellagstiftningen med den innebörd som här har

redovisats.

Utskottet konstaterar att samma motionärer med anledning

av regeringens förslag till ny lag om krigsmateriel (prop.

1991/92:174) framfört ett yrkande (mot. 1992/93:U5) med i

huvudsak samma innebörd. Utskottet förordade avslag

(1992/93:FöU2y) vid sin behandling av denna motion. Detta blev

också riksdagens beslut (1992/93:UU1, rskr. 61). Utskottet gör

nu ingen annan bedömning. Riksdagen bör därför avslå motion

Fö315 (nyd) yrkande 14.

Redovisning av JAS 39-projektet

I detta avsnitt behandlar utskottet vad regeringen i

propositionen (s. 59--63) har anfört om JAS 39-projektet. Till

avsnittet har också förts behandlingen av motionerna Fö315 (nyd)

yrkande 13 och U284 (s) yrkande 3.

Propositionen

Enligt riksdagens beslut (prop. 1981/82:102 bil. 2, FöU18,

rskr. 374) om riktlinjer för utveckling och anskaffning av

JAS-systemet skall regeringen årligen orientera riksdagen om

läget i JAS-projektet.

Regeringen inleder den nu aktuella redovisningen med en

teknisk värdering av projektet. Tekniska krav när det gäller

specificerade egenskaper och prestanda sägs i allt väsentligt

komma att kunna uppfyllas efter det att avtalade

modifieringsåtgärder har vidtagits på delserie 1. Dessa skall

påbörjas år 1999. Det första serieflygplanet kommer att

levereras i mitten av år 1993 varefter utprovning och inledande

typinflygning kan inledas. Omskolning från andra flygsystem

bedöms kunna påbörjas år 1995. Den tvåsitsiga versionen avses

levereras med början år 1998.

Enligt regeringen kommer de nu planerade delarna av

vapensystemet för JAS 39 att vara operativt och taktiskt

användbara i slutet av år 1995. När en ny radarjaktrobot kan

vara operativ blir beroende på vilken typ som kommer att väljas.

Spaningsfunktionen bedöms vara operativ senast i samband med

avlösningen av flygplan 37.

Regeringen hänvisar beträffande de näringspolitiska

aspekterna på projektet till de redovisningar som lämnats i

1988 och 1992 års försvarspropositioner. De uppnådda resultaten

för industriell samverkan mellan industrigruppen JAS utländska

leverantörer och svensk industri anses väl motsvara de ställda

förväntningarna. JAS-projektet har därutöver genererat en

omfattande verksamhet med civila tillämpningar.

I sin redovisning av de ekonomiska förutsättningarna för

JAS-projektet anmäler regeringen att den totala

medelsförbrukningen under den gångna tioårsperioden fram t.o.m.

den 30 juni 1992 uppgår till 19,0 miljarder kronor i löpande

priser varav 2,7 miljarder kronor utbetalats under budgetåret

1991/92.

JAS-projektets planeringsram fastställdes i 1982 års

försvarsbeslut (prop. 1981/82:102 bil. 2, FöU18, rskr. 374) till

25,7 miljarder kronor i prisläget februari 1982. Regeringen

anför att den ursprungliga ramen från 1982 omräknad till

prisläget februari 1992 motsvarar 50,0 miljarder kronor.

Regeringen konstaterar att förändringarna i JAS 39-projektets

materielinnehåll och tidsplan sedan 1982 och de ekonomiska

tillskott som givits i 1987 och 1992 års försvarsbeslut -- 0,8

resp. 9,3 miljarder kronor -- medfört att en alltmer komplicerad

planeringsteknik blivit nödvändig. För att på nytt åstadkomma en

planeringssituation för projektet där det föreligger en

överensstämmelse mellan ekonomi och materiellt innehåll föreslår

regeringen, på förslag av överbefälhavaren, att den ursprungliga

ramen på 50 miljarder kronor omdefinieras med detta syfte.

Regeringen hemställer sålunda att riksdagen godkänner att 1982

års JAS-ram omdefinieras till 60200000000 kr i prisläget

februari 1992. Regeringen hemställer vidare att riksdagen

godkänner vad som i övrigt anförts om JAS 39-projektet.

Avslutningsvis anför regeringen att regler och anvisningar för

den fortsatta ekonomiska redovisningen av projektet vid behov

kommer att ses över. Den regelbundna rapporteringen från

Försvarets materielverk, Chefen för flygvapnet och

Överbefälhavaren till regeringen sägs komma att ske i stort som

tidigare enligt reglerna i beslutet år 1982 om kontroll och

styrning av JAS-projektet.

Utskottet

Regeringens redovisning av JAS 39-projektet har föranlett två

motionsyrkanden. I motion U284 (s) uppmärksammas förslaget om

ändring av JAS-ramen från 50 till 60,2 miljarder kronor.

Motionären anser att det är nödvändigt att nu så långt möjligt

stoppa detta resursslukande projekt. Snarast bör därför utredas

alternativa möjligheter för en snar avveckling, vilket riksdagen

som sin mening bör ge regeringen till känna (yrkande 3).

En annan syn kommer till uttryck i motion Fö315 (nyd) där en

noggrann undersökning förordas av om en framtida JAS-export kan

underlättas för det fall ett färdigt beväpningsprogram kan

erbjudas (yrkande 13). Motionärerna har därvid närmast i åtanke

ett svensk-brittiskt samarbetsprojekt för en radarjaktrobot,

benämnt robot 225 X.

Utskottet konstaterar att luftförsvaret prioriterats i de

tre senaste försvarsbesluten. I 1992 års beslut (prop.

1991/92:102, FöU12, rskr. 337) uttalade sig riksdagen för en

fortsättning av JAS 39-projektet. Härefter har i juni 1992

utveckling av den tvåsitsiga versionen JAS 39B beställts

liksom anskaffning av delserie 2 (96 flygplan 39 A och 14

flygplan 39 B) med stödsystem. Som framgått har till i juni 1992

utbetalats 19 miljarder kronor. Enligt utskottet har ingenting

framkommit som gör att projektet nu bör ifrågasättas. Motion

U284 (s) yrkande 3 bör därför avslås.

Anskaffning av en ny radarjaktrobot förbereds med sikte på att

statsmakterna skall kunna besluta i frågan under år 1994.

Utskottet har erfarit att tre alternativa robotar övervägs.

Utskottet utgår från att exportmöjligheterna, liksom frågan om

försvarsindustriellt samarbete, kommer att prövas och vägas in

vid valet av en ny jaktrobot. Sedan beslut om en sådan har

fattats föreligger ett komplett beväpningsprogram, vilket torde

underlätta exportansträngningarna. Utskottet anser därmed att

syftet med motion Fö315 (nyd) yrkande 13 blir tillgodosett

varför riksdagen inte bör bifalla motionen i denna del.

Utskottet har ingen erinran mot regeringens förslag att

omdefiniera JAS-ramen och föreslår att riksdagen fastställer

denna till 60200000000 kronor i prisläget februari 1992.

Utskottet föreslår vidare att riksdagen godkänner vad i övrigt i

propositionen anförts om JAS 39-projektet.

Personal

I detta avsnitt behandlar utskottet vad regeringen i

propositionen (s. 63--68) har anfört om anställd och värnpliktig

personal. Till avsnittet har också förts behandlingen av

riksdagens revisorers förslag (förs. 1991/92:22) angående det

militära försvarets kostnader för resor. Vidare behandlas

motionerna Fö201 (fp) yrkande 2, Fö301 (c), Fö302 (c), Fö312

(kds), Fö315 (nyd) yrkande 2, Fö316 (s partimotion) yrkande 11,

Fö326 (s) och Fö901 (kds).

Anställda

Regeringen anmäler att arbetet med att minska överskottet

av anställd personal inom försvarsmakten i enlighet med 1992 års

försvarsbeslut har inletts och genomförs av myndigheterna inom

ramen för det statliga trygghetssystemet. För att möjliggöra

avveckling av officerare med fullmakt har regeringen föreskrivit

dels att pension får beviljas den som fyller 55 år senast den 31

december 1994 om vederbörande inte längre behövs i

krigsorganisationen, dels att fullmaktstjänsterna successivt

skall dras in. Vidare har Statens arbetsgivarverk bemyndigat

myndigheterna inom försvarsmakten att besluta om ytterligare

åtgärder för att stimulera yrkesofficerare att gå över till

annan verksamhet. Detta innebär att fullmaktssystemet för

yrkesofficerare kommer att avvecklas i takt med att nuvarande

fullmaktsinnehavare lämnar sina tjänster.

Regeringen framhåller behovet av att vidta åtgärder för att

förbättra åldersstrukturen för yrkesofficerskåren för att komma

till rätta med bristen på yngre befäl i de prioriterade

krigsförbanden. Överbefälhavaren har därför fått i uppdrag att

lämna förslag till sådana förbättringar i befälsordningen som

kan medverka till en balanserad och över tiden stabil

åldersstruktur.

För att tillgodose personalbehovet i såväl krigs- som

fredsorganisationen kan det, enligt regeringen, finnas skäl att

pröva frågan om att ge möjlighet att anställa vissa

yrkesofficerare på tidsbegränsade förordnanden, liksom att i

ökad utsträckning anställa reservofficerare och värnpliktigt

befäl för kortare tid.

Regeringen avser att undersöka varför personalkostnadernas

andel av utgifterna för ledning och förbandsverksamhet har ökat.

Kostnadsökningar har sålunda konstaterats bl.a. för olika slags

beredskapstjänstgöring, främst inom marinen.

Under sin tvååriga utbildning vid officershögskola till

yrkesofficer har aspiranten månadslön och andra

anställningsförmåner enligt kollektivavtal. För att minska

personalkostnaderna föreslår regeringen att

yrkesofficersaspiranterna inte längre skall anställas och

uppbära lön utan, i likhet med reservofficersaspiranterna,

fullgöra sin utbildning med värnpliktsförmåner. Regeringen

förutsätts få besluta härom.

I nuvarande system omfattas en anställd officersaspirant av

disciplinansvarsreglerna i lagen (1976:600) om offentlig

anställning. Eftersom aspiranterna enligt förslaget inte längre

skall vara anställda föreslår regeringen att det

disciplinansvarssystem som gäller för värnpliktiga också

tillämpas på dessa aspiranter. För detta krävs en ändring i

lagen (1986:644) om disciplinförseelser av krigsmän m.m.

Regeringen föreslår att riksdagen antar föreslagen ändring i

denna lag. Reformen förutsätts kunna genomföras för de

aspiranter som påbörjar sin utbildning fr.o.m. den 1 juli 1993.

Riksdagens revisorer har granskat det militära försvarets

resor. Kostnaderna för dessa uppgick budgetåret 1990/91 till ca

1700 miljoner kronor, varav drygt 70 % hänförde sig till

anställdas resor och återstoden till s.k. värnpliktsresor.

Revisorerna anser att kostnaderna är för höga och att åtgärder

bör vidtas för att begränsa dem.

När det gäller anställdas resor anger revisorerna

genomsnittskostnaden per anställd till 29000 kr men med stark

variation mellan myndigheter. Den högsta kostnaden, 48900 kr,

redovisas för de s.k. Huvudprogram 5-myndigheterna (Hpg5),

främst Försvarets materielverk, medan myndigheter som

Överbefälhavaren och Militärbefälhavarna ligger lägst med

18000 kr.

Revisorerna anser att uppmärksamheten särskilt bör riktas mot

veckopendlingen till tjänstgöring på annan ort eller till

utbildning vid centrala skolor.

Revisorerna konstaterar att försvarets myndigheter vidtar

olika åtgärder för att begränsa resekostnaderna. De anser dock

att nuvarande krav på personalrörlighet för personal i karriären

leder till höga kostnader varför dessa krav bör omprövas för att

få ned antalet fall där anställda byter stationeringsort utan

att flytta. Berörda myndigheter bör få i uppdrag att se över sin

personalpolitik i berörd del. Vidare förslås

Hpg5-myndigheterna få i uppdrag att analysera sin

reseverksamhet i syfte att hitta möjliga besparingar. Vad som

här har anförts föreslås riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna.

Utskottet konstaterar att arbetet inletts med att minska

överskottet av personal inom försvarsmakten som följd av 1992

års försvarsbeslut. Arbetet bedrivs av myndigheterna inom ramen

för det statliga trygghetssystemet. Regeringens anmälan i

ärendet visar att vissa frågor klarats ut, t.ex. avvecklingen av

fullmaktssystemet, men att mycket arbete återstår. Bl.a. har

ännu inga avtal slutits om den militära personalens

pensionsålder.

Utskottet är medvetet om de stora svårigheter som är

förknippade med att minska överskottet av anställda inom

försvarsmakten. Inför det fortsatta arbetet vill utskottet

erinra om vad som inför försvarsbeslutet anfördes (1991/92:FöU12

s. 110) i pensionsåldersfrågan. Utskottet konstaterade då att

varje generell pensionsålder för militär personal måste, om inte

denna pensionsålder är mycket låg, kompletteras med andra

åtgärder beträffande personalförsörjningssystemet. Dessa

åtgärder, ansåg utskottet, bör vara utformade så att de leder

till vissa avgångar före pensionsåldern och även i övrigt

tillgodoser behovet av en välavvägd ålderssammansättning bland

yrkesofficerarna. Även under nämnda förutsättningar fann

utskottet att en höjning av pensionsåldern skulle stå i viss

motsättning till den omstrukturering som försvarsbeslutet syftar

till.

Utskottet vill, liksom regeringen, uppmärksamma att åtgärder

vidtas för att förbättra åldersstrukturen hos

yrkesofficerskåren. Denna fråga berör

personalförsörjningssystemets och befälsordningens framtida

utformning. Den berör även den civila personalens uppgifter i

krigsorganisationen. Utskottet förväntar sig att regeringen

återkommer till riksdagen med en redovisning, grundad på en

helhetssyn, av de personalfrågor som har samband med aktuell

personalavveckling och framtida personalförsörjning, vilket

riksdagen som sin mening bör ge regeringen till känna.

Utskottet biträder regeringens förslag att

yrkesofficersaspiranter skall fullgöra sin utbildning med

värnpliktsförmåner. Härav följer att utskottet är berett att

tillstyrka att riksdagen antar förslaget till ändring av lagen

(1986:644) om disciplinförseelser av krigsmän, m.m. Regeringens

lagförslag har fogats som bilaga 2 till detta betänkande.

Riksdagens revisorer anser att försvarsmaktens kostnader för

den anställda personalens resor är för höga. Åtgärder föreslås

för att nedbringa dem.

Utskottet har erfarit att försvarsmakten inom ramen för sin

rationaliseringsverksamhet vidtagit eller avser att vidta

åtgärder för att begränsa resekostnaderna. Utskottet anser dock

att ytterligare ansträngningar, med samma syfte, bör göras och

utskottet kan ansluta sig till vad revisorerna anför i denna

del. Regeringen och myndigheterna bör således noga överväga

förslagen och i tillämpliga delar omsätta dem i åtgärder som

reducerar kostnaderna. Särskilt angeläget synes det vara att de

s.k. Hpg5-myndigheternas resekostnader, särskilt vid

Försvarets materielverk, bringas ned. Detta bör riksdagen som

sin mening ge regeringen till känna.

Värnpliktiga

När det gäller värnpliktigas utbildning hänvisar

regeringen till 1992 års försvarsbeslut som bl.a. slår fast att

endast de värnpliktiga som behövs i krigsorganisationen eller

för den fredstida beredskapen skall utbildas. Övriga

värnpliktiga skall ingå i en utbildningsreserv. Regeringen

erinrar om att utskottet räknade med att regeringen skulle

återkomma i frågan då erfarenheter vunnits om den nya ordningen,

särskilt utbildningsreserven.

Regeringen redogör sedan för sina åtgärder när det gäller

utbildning av mobiliserings- och förplägnadsförband.

Pliktutredningen har nyligen lämnat sina förslag i betänkandet

(SOU 1992:139) Totalförsvarsplikt. Vid sidan av Pliktutredningen

arbetar en särskild utredning (Fö 1992:1) med

författningsreglering av Pliktutredningens förslag till nytt

pliktsystem. Förslag kommer att avges under våren 1993.

Regeringen har för avsikt att efter remissbehandling återkomma

till riksdagen i frågan.

Sex motioner behandlar, från något skilda utgångspunkter,

regelverket för värnpliktigas uttagning och utbildning. En av

dessa motioner, Fö313 (s) om mobiliserings- och

förplägnadsvärnpliktiga i armén, har utskottet valt att behandla

i ett senare betänkande (1992/93:FöU11) tillsammans med ett

regeringsförslag (prop. 1992/93:328) om vissa ändringar i

värnpliktslagen (1941:967).

I motion Fö901 (kds) anförs att vi i framtiden kan se ett

minskat behov av värnpliktiga i takt med att det sker

besparingar i den militära sektorn. De som inte tas ut till

militärtjänst borde enligt motionären i stället få göra en

samhällsplikt. En sådan ny och mera omfattande plikt förutsätts

omfatta såväl män som kvinnor. Uppgifterna för samhällsplikten

sägs finnas inom flera områden, t.ex. miljöområdet, vården,

fritidsområdet, skolan och biståndsområdet. Samhällsplikten sägs

också kunna omfattas av uppgifter inom totalförsvaret såsom

civilförsvar, psykologiskt försvar, ekonomiskt försvar samt

olika former av icke-militärt motstånd.

Frågan om tjänsteplikt inom totalförsvaret har, som framgått,

nyligen utretts och redovisats i Pliktutredningens betänkande. I

detta föreslås en utvidgad tjänstgöringsplikt inom

totalförsvaret vilket, enligt utskottets mening, till del

synes kunna tillgodose motionens syfte. Allmän samhällsplikt för

män och kvinnor är en vidare fråga. Förslag att utreda en sådan

har senast behandlats av utskottet i betänkandet 1989/90:FöU7

(s. 25) och då inte föranlett någon åtgärd. Utskottet gör nu

samma bedömning. Riksdagen bör således avslå motion Fö901 (kds).

Motion Fö301 (c) behandlar påföljden vid totalvägran.

Motionärerna anser det viktigt att lagen underlättar för

försvaret att frikalla eller anvisa icke-militära

tjänstgöringsalternativ åt dem som ansöker om vapenfri tjänst.

Det är t.ex. inte rimligt att någon som genomgått

grundutbildning och därefter ansöker om vapenfri tjänst kallas

in. Än mer stötande anser motionärerna det vara när en person i

den aktuella situationen döms till fängelse. Riksdagen bör

därför hos regeringen begära en utredning om påföljdssystem för

totalvägrare.

Utskottet har erfarit att Pliktutredningen i sitt

betänkande (SOU 1992:139) Totalförsvarsplikt bl.a. ansett det

angeläget att överväga frågan om nytt påföljdssystem. Detta bör

enligt utredningen ske inom den s.k. Straffsystemkommittén

(Ju1992:7). Utskottet utgår från att regeringen kommer att ta

erforderliga initiativ i den aktuella frågan och att därmed

syftet med motionen blir tillgodosett. Motion Fö301 (c) bör

därför inte bifallas.

Motionärerna i motion Fö326 (s) anser militärtjänstgöring vara

en självklar skyldighet som svenska ungdomar måste acceptera.

Det finns dock fall då personliga förhållanden är av sådan

karaktär att befrielse eller alternativ tjänstgöring skall kunna

ges. Motionärerna hänvisar till två aktuella i pressen

uppmärksammade fall där de anser att byråkratisk stelbenthet

lett till att ungdomar som sökt uppskov eller befrielse från

militärtjänst kommit i svårigheter. En lagändring bör därför

övervägas som ger utrymme för en mer flexibel bedömning

beträffande skälen för uppskov eller befrielse från

militärtjänstgöring.

Likartade yrkanden framförs i motionerna Fö302 (c) och Fö312

(kds). Hanteringen av anståndsansökningar upplevs av dessa

motionärer många gånger som anmärkningsvärd. Reglerna för

anstånd och inkallelse till värnpliktstjänstgöring föreslås

därför göras flexiblare och tillämpas generösare än i dagsläget.

Utskottet konstaterar att Pliktutredningen har tagit upp

frågan om anstånd m.m. samt att utredningen inte anser att

regelverket bör ändras. Utredningen (Fö1992:1) om

författningsreglering med anledning av Pliktutredningens förslag

torde komma att utarbeta regler för anstånd med

plikttjänstgöring. Mot denna bakgrund anser utskottet att motion

Fö302 (c), Fö312 (kds) och Fö326 (s) bör avslås.

Tre motioner behandlar behovet av värnpliktsutbildning

sett mot bakgrund av den nu aktuella situationen där

krigsförband med redan utbildade utgår ur organisationen. I

motion Fö201 (fp) sägs sålunda att det är ett statsfinansiellt

och mänskligt slöseri att de närmaste åren fortsätta att utbilda

värnpliktiga motsvarande 16 brigader i åttaårsrytm när det finns

tusentals redan brigadutbildade som inte utnyttjas. Motionären

anser att det är möjligt att krigsplacera, helst bataljonsvis,

de värnpliktiga "som blir över" när brigaderna i Gävle och

Kristianstad dras in. Han anser också att den av regeringen i

propositionen förutsatta minskningen av utbildningsbehovet under

två år med 1000 värnpliktiga per år är för liten. Vidare bör

minskningen påbörjas redan budgetåret 1993/94. Riksdagen bör

därför enligt motionären (yrkande 2) dels anmoda regeringen att

inte utbilda fler värnpliktiga än som behövs, dels nyttiggöra

utbildad personal ur nyligen utgångna eller utgående brigader i

andra fältförband.

En motsvarande syn kommer till uttryck i partimotionen Fö316

(s). Det är enligt motionärernas mening möjligt att under två år

avstå från att utbilda fler än de 1000 per år som

propositionen anger. Antalet värnpliktiga skulle ändå räcka till

krigsorganisationens 16 brigader. Motionärerna föreslår (yrkande

11) att armén i besparingssyfte utnyttjar hela den till

förfogande stående reserven med utbildade värnpliktiga.

Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag i denna

fråga.

Med utgångspunkt i besparingskravet förordas i motion Fö315

(nyd) yrkande 2 att riksdagen hos regeringen begär att

Överbefälhavaren får i uppdrag att redovisa ett minimerat behov

av värnpliktiga i armén.

Utskottet konstaterar att propositionen anger att

värnpliktstillgången i de krigsförband som är under avveckling

till följd av 1992 års försvarsbeslut bör tillvaratas i ökad

omfattning för fältförbanden. Bedömningen görs att ca 1000

värnpliktiga färre behöver inkallas under vartdera av

utbildningsåren 1995/96 och 1996/97.

Utskottet har från Överbefälhavaren erfarit att de

värnpliktiga som är under 32 år och för närvarande är

krigsplacerade i någon av de brigader som läggs ned efter 1994

kommer att få en plats i krigsorganisationen. Utskottet kan

vidare konstatera att regeringen nyligen i sina anvisningar för

programplaner och anslagsframställningar till myndigheterna

uppdragit åt Överbefälhavaren att redovisa hur de värnpliktiga,

som utbildats i armébrigader som avvecklas, tillvaratas i arméns

kvarvarande krigsorganisation.

Den i 1992 års försvarsbeslut antagna ändringen av 4§

värnpliktslagen (1941:967) innebär att endast det antal

värnpliktiga som det finns behov av för försvarsmaktens

krigsorganisation eller fredstida beredskap skall tas ut till

utbildning. Utskottet delar således motionärernas uppfattning

att inte fler värnpliktiga än nödvändigt skall utbildas och att

de för brigadförband redan utbildade skall utnyttjas på bästa

sätt i krigsorganisationen, i första hand för det de utbildats

för. Utskottet förutsätter att regering och myndigheter även i

fortsättningen noggrant prövar och tillvaratar möjligheterna att

minska grundutbildningsvolymen. Utskottet utgår från att

regeringen, när erfarenheter föreligger, återkommer med en

redovisning till riksdagen. Syftet med motionerna Fö201 (fp)

yrkande 2 och Fö316 (s partimotion) yrkande 11 synes därmed

kunna bli tillgodosett varför riksdagen bör lämna dem utan

bifall.

Det nyss sagda innebär att något uppdrag inte bör ges till

regeringen att låta Överbefälhavaren redovisa ett minimerat

behov av värnpliktiga. Således bör inte heller motion Fö315

(nyd) yrkande 2 bifallas.

När det gäller värnpliktigas förmåner erinrar regeringen

om riksdagens beslut med anledning av

stabiliseringspropositionen (prop. 1992/93:50, FiU1, rskr. 134).

Den årliga uppräkningen av kontantförmånerna bör således inte

ske under budgetåret 1993/94. Denna åtgärd beräknas ge en

besparing på 33 miljoner kronor. Nämnda beslut innebar också att

de värnpliktiga i princip skall ha rätt till endast en fri

hemresa var fjortonde dag. Regeringen bedömer att den årliga

besparingen härav blir ca 55 miljoner kronor.

Genom ändring (1989:403 och 1064) i värnpliktslagen (1941:967)

har grundutbildningstiderna för vissa värnpliktsbefattningar

utvidgats. Regeringen bedömer det nödvändigt, utan att avge

förslag till riksdagen, att höja förmånerna för denna grupp

värnpliktiga. Detta avses ske genom att höja dagersättningen med

90 kronor för den grundutbildningstid som överstiger 450 dagar.

Utskottet har ingen erinran mot det anförda.

Riksdagens revisorer, som lämnat sina förslag (förs.

1991/92:22) i juni 1982, anför att genomförd granskning visar

att en stor del av kostnaderna för värnpliktsresor kan hänföras

till de ledighetsresor som fjärrekryterade värnpliktiga genomför

under sin grundutbildning. Stora besparingar sägs därför kunna

göras om fjärrekryteringen koncentreras till orter med goda

kommunikationer. Oplanerad fjärrekrytering bör också kunna

motarbetas genom en systematisk uppdatering av

värnpliktsuttagningarna. Revisorerna bedömer vidare att

betydande besparingar kan uppnås genom omprövning av de förmåner

som utgår vid värnpliktsresor. Vad som därvid i första hand bör

ifrågasättas är den av riksdagen godtagna principen att den

värnpliktige skall vara hemma före midnatt den dag då tjänsten

slutar (midnattsregeln). Enligt revisorernas mening bör det s.k.

10--4-systemet, rätt tillämpat, också rymma

besparingsmöjligheter. Revisorerna hemställer att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad som revisorerna anfört

om det militära försvarets resor.

Utskottet har erfarit att i regleringsbrev för budgetåret

1992/93 Värnpliktsverket getts i uppgift att verka för en

anpassning av rekryteringsområdena så att kostnaderna för

värnpliktsresorna minskar med 10 %. Utskottet kan också

konstatera att riksdagens beslut (prop. 1992/93:50, FiU1, rskr.

134) som följd av stabiliseringspropositionen innebär att

antalet fria hemresor reduceras till en resa var fjortonde dag.

Dessa båda åtgärder är i linje med vad revisorerna har

föreslagit.

Utskottet anser för sin del att åtgärderna för att begränsa

kostnaderna för värnpliktsresorna bör ägnas fortsatt

uppmärksamhet. Den s.k. midnattsregeln bör alltjämt vara

vägledande men avsteg bör kunna ske när dess bokstavliga

tillämpning leder till orimligt höga kostnader. Med anledning av

riksdagens revisorers förslag föreslås riksdagen som sin mening

ge regeringen till känna vad utskottet har anfört om

värnpliktsresor.

Åtgärder för jämställdhet

Regeringen har vid ett antal tidigare tillfällen redovisat

erfarenheter och åtgärder med anledning av kvinnors utbildning

och anställning som yrkesofficerare. I propositionen kommenteras

utvecklingen under det senaste året.

Regeringen anför att antalet kvinnor som söker militär

grundutbildning ökar, om än måttligt. I november 1992 var 227

kvinnor anställda som yrkesofficerare och 63 som

reservofficerare. 119 genomgick militär grundutbildning.

Utvecklingen anses positiv och kommer även fortsättningsvis att

uppmuntras.

Regeringen framhåller betydelsen av att

jämställdhetsaspekterna -- både vad gäller civil och militär

personal -- beaktas i samband med det omstruktureringsarbete som

nu pågår inom försvarsmakten. I uppföljningsarbetet avses dessa

frågor beaktas.

Utskottet har ingen erinran mot vad regeringen anfört om

åtgärder för jämställdhet.

Mark, anläggningar och lokaler

I detta avsnitt behandlar utskottet vad regeringen i

propositionen (s. 68--69) utan hemställan har anfört om mark,

anläggningar och lokaler. Till avsnittet har också förts

behandlingen av motion T222 (fp) yrkande 6.

Regeringen anför att kontors- och skolfastigheter m.m. som

förvaltas av Fortifikationsförvaltningen skall överföras till

och förvaltas av den nybildade statliga fastighetskoncernen.

Överföringen skall vara genomförd den 30 juni 1993. Från och med

den 1 juli 1992 har vidare ansvaret för vissa myndigheters

lokalhållning flyttats över till Byggnadsstyrelsen. Regeringen

anmäler att den ändrade fastighetsförvaltningen och

lokalhållningen för vissa myndigheter kommer att medföra ökade

hyreskostnader och att myndigheterna bör kompenseras för detta.

Anslagen för berörda myndigheter sägs ha beräknats med hänsyn

härtill.

I motion T222 (fp) om infrastrukturen på Södertörn konstateras

att det nyligen fattade försvarsbeslutet ändrat

planeringsförutsättningarna för vissa kommuner. Sålunda har

tidigare beslut om en utökad verksamhet vid F 18 i Tullinge

rivits upp samt beslutats att Ing 1 i Södertälje skall läggas

ned. Motionärerna anser det viktigt att berörda kommuner i detta

läge får besked om försvarets framtida planer för de

berörda markområdena (yrkande 6).

Enligt gällande planering skall försvarets nuvarande

verksamheter inom de aktuella områdena upphöra den 1 juli 1994.

Utskottet har erfarit att F 18 eventuellt kan komma att

utnyttjas som krigsbas vilket medför behov av landningsbanan.

Berganläggningens framtida användning utreds av

Överbefälhavaren. Utskottet har vidare erfarit att regeringen

avser att uppdra åt Fortifikationsförvaltningen att i samråd med

Statens lokalförsörjningsverk utreda förutsättningarna för en

eventuell avyttring av de båda områdena. Häri ingår att

klarlägga om det finns andra statliga verksamheter som kan

lokaliseras dit. Med stöd av vad som här har anförts förordar

utskottet att motion T222 yrkande 6 avslås av riksdagen.

Försvarsmakten och miljön

I detta avsnitt behandlar utskottet vad regeringen i

propositionen (s. 69--71), utan att avge förslag, har anfört om

försvarsmakten och miljön. Till avsnittet har också förts

behandlingen av motionen Fö304 (s).

Föredragande statsrådet, som i dessa frågor samrått med

cheferna för Kommunikationsdepartementet och Miljö- och

naturresursdepartementet, sammanfattar den redovisning som

Överbefälhavaren på uppdrag av regeringen har gjort i

programplanen ÖB 93 avseende åtgärder för att förbättra miljön.

Redovisningen behandlar pågående miljöarbete, destruktion av

ammunition, återställning av miljöskadade områden efter militär

verksamhet, civila krav som medför miljökonsekvenser samt

inriktning av fortsatt miljöarbete.

Förslag till en övergripande miljöpolicy för försvarsmakten har

utarbetats. En av de åtgärder som anmäls är att inrätta en

"försvarets miljöberedning" med uppgift att samordna och styra

miljöarbetet, att inleda arbetet med försvarets miljöplan och

att hålla en årlig miljökonferens. Samma bestämmelser i

miljöhänseende gäller för försvarsmakten som för annan

verksamhet.

Regeringen noterar med tillfredsställelse det omfattande

miljöarbetet inom försvarsmakten. Vikten av att Överbefälhavaren

fortsätter detta framhålls. Vidare framhåller regeringen det

väsentliga i att myndigheterna fortlöpande håller regeringen

underrättad om utvecklingen av metoderna för destruktion av

ammunition samt om återställning efter militär verksamhet.

Värdet av att försvarsmakten även i fortsättningen lämnar

bistånd vid miljökatastrofer betonas. Berörda militära och

civila organ bör fortlöpande utveckla möjligheterna för sådan

hjälp så att försvarsmaktens resurser så långt det är möjligt

kan komma till nytta vid miljökatastrofer och liknande i fred.

Enligt regeringens mening är det angeläget att Sverige även

när det gäller försvarsmaktens verksamhet lever upp till de

förväntningar som den nyligen avslutade FN-konferensen i Rio de

Janeiro skapat. Med anledning av de punkter som tas upp i

konferensens Agenda 21 tillfogar regeringen vissa kommentarer.

När det gäller frågan om att omfördela resurser från militär

verksamhet till miljövårdande verksamhet m.m. betonar sålunda

regeringen att huvuduppgiften för den svenska försvarsmakten

sedan länge är att kunna möta ett väpnat angrepp.

Försvarsmaktens yttersta syfte är alltså att förhindra att

kriget med sin totala förstörelse av liv, egendom och miljö når

vårt land. Resurserna är -- mot andra ändamål -- avvägda för

att kunna svara mot detta krav. De resurser som frigörs genom

rationaliseringar i grundorganisationen bör -- för att kunna

vidmakthålla detta, allt övergripande mål -- även

fortsättningsvis i första hand användas för att förbättra den

materiella kvaliteten inom försvarsmakten.

Regeringen anser att det fortsatta miljöarbetet bör drivas

vidare i huvudsak i enlighet med den inriktning som

Överbefälhavaren har angett i ÖB 93. Överbefälhavaren bör härvid

relatera arbetet till de nationella miljömål som riksdagen har

beslutat om. Detta sägs inledningsvis kunna göras bl.a. genom

att kartlägga försvarsmaktens utsläpps- och föroreningsnivåer.

Härutöver bör arbetet bedrivas i enlighet med andemeningen i

Riodeklarationen och Agenda 21.

Motion Fö304 (s) hänvisar till nämnda konferens i Rio de

Janeiro och att denna behandlat en FN-studie om hur militära

resurser kan användas till civila strävanden för att rädda och

återställa miljön. Motionärerna framhåller att man från svensk

sida varit positiv till FN-studien. Genom att två regementen i

Kristianstad nu läggs ned kommer där att finnas ledig personal

och materiella resurser. P6-området sägs vidare vara en mycket

lämplig plats för en miljövärnskår. Regeringen bör därför snabbt

ta fram en aktionsplan med uppdrag att sätta upp en sådan kår i

Kristianstad. Det bör också övervägas att föra dit försvarets

miljöberedning och den verksamhet i övrigt som byggts upp för

miljöarbetet inom försvaret.

Efter att ha tagit del av regeringens redovisning konstaterar

utskottet att det inom försvarsmakten pågår en omfattande

verksamhet med syfte att vårda och återställa miljön. Utskottet

vill, liksom regeringen, betona värdet av att försvarsmakten

även fortsättningsvis lämnar bistånd vid miljökatastrofer och

att militära och alla berörda civila organ utvecklar formerna

för samverkan i detta avseende. Miljöarbetet bör, som regeringen

anför, bedrivas i enlighet med andemeningen i Riodeklarationen

och Agenda 21.

I propositionen framhåller regeringen att försvarsmaktens

huvuduppgift sedan länge är att kunna möta ett väpnat angrepp.

Försvarsmaktens yttersta syfte är därför att "förhindra att

kriget med sin totala förstörelse av liv, egendom och miljö når

svenskt territorium". Denna inriktning synes ligga väl i linje

med principerna i Riodeklarationen. Resurser som avsätts för

försvarsmakten är avvägda för att svara mot denna uppgift. En

omvandling av militära resurser för att inrätta en särskild

miljövärnskår, vilket motionärerna föreslår, skulle minska

försvarsmaktens möjligheter att lösa den uppgift statsmakterna

ställt på den. Utskottet anser därför att riksdagen bör avslå

motion Fö304 (s).

Övriga frågor

I detta avsnitt behandlar utskottet vad regeringen i

propositionen (s. 72--73) utan hemställan har anfört om

försvarsmusik och förrådshållning av vapen.

Försvarsmusik

Regeringen anmäler att planering och budgetering för

försvarsmusiken fr.o.m. den 1 juli 1993 skall skötas av Chefen

för armén. Denne har fått i uppdrag att förhandla med berörda

landsting, kommuner och Svenska Rikskonserter i syfte att ingå

avtal om tjänstemusik för försvarsmakten samt om parad- och

ceremonimusik. Medel för försvarsmusik har beräknats under

anslaget B 1. Arméförband: Ledning och förbandsverksamhet.

Utskottet har ingen erinran mot vad regeringen anfört.

Förrådshållning och förvaring av vapen

Med referens till riksdagens tillkännagivande i 1992 års

försvarsbeslut beträffande förvaring av vapen m.m. anmäler

regeringen att Överbefälhavaren i september 1992 redovisat ett

regeringsuppdrag att granska reglerna för bevakning och

vapenförvaring. Ett antal konkreta åtgärder anges inom områdena

ledning, sekretesskydd, infiltrationsskydd, tillträdesskydd samt

beträffande hemvärnets utrustning med vapen. Överbefälhavaren

anmäler att de reduceringar som nu görs i krigsorganisationen

ger möjligheter att på sikt avveckla ett antal byggnadstekniskt

mindre motståndskraftiga förråd. Han anför vidare att han

upphäver kravet på att fast anställd personal skall förvara

tjänstevapen i bostaden samt att personbedömningen skall få ökad

betydelse vid antagning av hemvärnsmän.

Regeringen säger sig inte ha någon erinran mot de åtgärder som

Överbefälhavaren avser att vidta.

I partimotionen Ju846 (s) om kriminalpolitiken anförs att en

stor fråga i det brottsförebyggande arbetet är att begränsa

tillgången på illegala vapen. Merparten av vapentillgreppen sägs

ske i bostäder men stölder i försvarets anläggningar och

försvarets förråd är också vanliga och gäller då oftast grövre

skjutvapen och sprängmedel. Med hänsyn till de risker som är

förknippade med dessa vapen anser motionärerna att skyndsamma

åtgärder måste vidtas i syfte att förhindra stölder ur militära

förråd. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna (yrkande 7). Också frågan om behovet av en ökad kontroll

och säkrare förvaring av de vapen som finns i hemvärnet bör

övervägas.

Utskottet anser att frågan om säkrare vapenförvaring är

mycket viktig och hänvisar till vad som anförts härom i

betänkandet 1991/92:FöU12 (s. 56--58). Utskottet utgår från att

de åtgärder som motionärerna efterlyser är beaktade eller kommer

att beaktas i det arbete som drivs av Överbefälhavaren och som

regeringen orienterat om i propositionen. Riksdagen bör därför

inte bifalla motion Ju846 (s) yrkande 7.

Arméförband

I detta avsnitt behandlar utskottet vad regeringen i

propositionen (s.75--82) har anfört dels om resultatet av den

verksamhet som för arméförbanden genomförts under budgetåret

1991/92, dels om långsiktig inriktning för arméförbanden, dels

om verksamhet och anslag för budgetåret 1993/94. Till avsnittet

har också förts behandlingen av motionerna Fö201 (fp) yrkandena

1 och 5, Fö303 (s), Fö305 (m), Fö306 (s) i denna del, Fö308 (fp)

i denna del, Fö309 (m, fp, c, kds), Fö310 (m), Fö315 (nyd)

yrkandena 1, 3--8 och 11--12, Fö316 (s partimotion) yrkandena

3--5 och 8--10, Fö317 (s), Fö318 (v partimotion) yrkandena 2--6,

Fö319 (m), Fö320 (s), Fö321 (s), Fö322 (m), Fö329 (m), Fö330 (c,

fp, kds), Fö331 (s), Fö332 (s), A476 (s) yrkande 1 samt T215

(fp) yrkande 9.

Propositionen

När det gäller resultatet för budgetåret 1991/92 anför

regeringen att Chefen för armén har genomfört verksamheten i

allt väsentligt i enlighet med givna uppdrag.

Krigsförbandsutvecklingen har därvid i huvudsak nått angivna

mål. Begränsad krigsduglighet föreligger fortfarande vid vissa

förband till följd av uteblivna eller reducerade

övningstillfällen samt materiella brister. Enligt regeringens

bedömning bör därför grund- och repetitionsutbildningen samt den

materiella förnyelsen ha fortsatt hög prioritet.

Regeringen anmäler att försöken med förkortad grundutbildning

har avbrutits. Detta fick till följd att cirka 3600

värnpliktiga kunde hemförlovas samt att 4800 värnpliktiga inte

behövde kallas in.

Förtidsavgångarna för yrkesofficerare har minskat jämfört med

föregående år och en stor del av den tjänstlediga personalen har

valt att återgå i tjänst.

Chefen för armén har underutnyttjat sina anslag med

sammanlagt 550 miljoner kronor, främst genom att färre

värnpliktiga har behövt utbildas samt genom förskjutningar i

materielbeställningarna. Riksrevisionsverket har bedömt

årsredovisningen som rättvisande.

Regeringen anmäler att Riksrevisionsverket har lämnat en

rapport om materiell beredskap. Regeringen säger sig komma att

beakta rapporten i det fortsatta arbetet med att utveckla

regeringens styrning av försvarsmakten.

Beträffande långsiktig inriktning är det regeringens

mening att målet för arméns krigsorganisation kan behållas i

enlighet med 1992 års försvarsbeslut. Som villkor för att detta

skall vara möjligt anförs att den påbörjade omstruktureringen

fullföljs med nedläggning av fredsetablissement så att den nya

grundorganisationen kan vara intagen senast den 1 juli 1994.

För att kunna uppfylla sparmålen i 1992 års

stabiliseringsproposition (prop. 1992/93:50) krävs åtgärder

utöver de som ingår i 1992 års försvarsbeslut. Sålunda föreslår

regeringen en ytterligare samordning och rationalisering i

Östersunds garnison med innebörd att huvuddelen av Norrlands

artilleriregemente (A 4) lämnar sitt etablissement senast den 30

juni 1994.

Regeringen föreslår vidare att luftvärnsutbildningen i det

blivande Södra militärområdet koncentreras till ett

verksamhetsställe. En långsiktig besparingseffekt, med

bibehållen erforderlig kompetensutveckling, sägs därmed kunna

uppnås. Regeringen erinrar om riksdagens beslut (prop.

1991/92:102, FöU12, rskr. 337) att omlokalisera Göta

luftvärnsregemente (Lv 6) till Halmstad samt föreslår nu att

utbildningen vid Skånska luftvärnsregementet (Lv 4) i Ystad

överförs företrädesvis till Halmstad (I16) och Norrtälje (Lv

3). Lv 4 bör därvid läggas ned och dess etablissement avvecklas

senast den 31 december 1994. Verksamheten vid P 7/Fo 11

lokaliseras som följd härav i sin helhet till Revingehed.

Härutöver kan besparingar göras genom att i ökad omfattning ta

tillvara värnpliktstillgången i de krigsförband som avvecklas i

enlighet med 1992 års försvarsbeslut. Regeringen förutsätter att

ca 1000 färre värnpliktiga härigenom skulle behöva kallas in

till grundutbildning under åren 1995/96 och 1996/97.

Regeringen räknar för närvarande med att

luftvärnsrobotsystemet 23 BAMSE under vissa förutsättningar kan

inrymmas i den ekonomi som följer av 1992 års försvarsbeslut.

Dessa förutsättningar är bl.a. att projektet kan genomföras i en

något långsammare takt och med ett större ansvarstagande från

industrin i jämförelse med tidigare inriktning. Finansiering bör

ske dels med medel under arméns materielanslag, dels genom

omfördelning av medel mellan anslag. Dessutom förutsätts viss

finansiering kunna ske genom att ta i anspråk medel från

försäljning av oljeprodukter som hittills beredskapslagrats för

krig.

Den materiella förnyelsen bör enligt regeringen omfatta

fortsatt mekanisering av stridskrafterna. Eldkraften bör

förbättras vad avser indirekt och direkt pansarvärnseld.

Regeringen anmäler att beslut har fattats att i Tyskland inköpa

begagnade pansarbandvagnar typ MT-LB för att ge vissa infanteri-

och norrlandsförband splitterskyddad transportkapacitet samt att

medel har avdelats för den pansarbrytande målsökande

artillerigranaten BONUS.

När det gäller verksamhetsmål och anslag för budgetåret

1993/94 anmäler regeringen avsikten att genomföra

repetitionsutbildningen i en omfattning som tillgodoser

förbandens behov med hänsyn till kraven på krigsduglighet och

beredskap.

Med utgångspunkt i åtgärderna för att stabilisera den svenska

ekonomin avser regeringen göra reduceringar i förmånssystemen

för värnpliktiga och officersaspiranter.

Regeringen anmäler sitt beslut att uppdra åt Chefen för armén

att påbörja samlokalisering av Värmlands regemente (I 2) med

Bergslagens artilleriregemente (A 9) i Kristinehamn så att

samlokaliseringen kan vara genomförd senast den 30 juni 1994.

Regeringen hemställer att riksdagen

godkänner vad som anförts om förändringar i arméns

grundorganisation,

godkänner den förändrade inriktningen i övrigt för

arméförbanden,

till Arméförband: Ledning och förbandsverksamhet för

budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 8638903000

kronor,

till Arméförband: Anskaffning av materiel för budgetåret

1993/94 anvisar ett ramanslag på 3777295000 kronor,

bemyndigar regeringen att medge att beställningar av materiel

m.m. och utvecklingsarbete för arméförband får läggas ut inom en

kostnadsram av 13441500000 kronor,

till Arméförband: Anskaffning av anläggningar för

budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på

603200000 kronor.

Utskottet

Utskottet behandlar inledningsvis två motioner som föreslår en

annan krigsorganisaton för arméförbanden än den som

innefattas i 1992 års försvarsbeslut. I Vänsterpartiets

partimotion Fö318 ifrågasätts sålunda arméns brigadorganisation.

Motionärerna anser att det är diskutabelt om det verkligen finns

ett behov av dessa enheter i vårt lands neutralitetsförsvar.

Pansarbrigaderna bör därför avvecklas och antalet brigader i

övrigt minskas till tio. På sikt bör en avveckling av hela

brigadorganisationen övervägas. Vad som i motionen anförts om

arméns brigadorganisation föreslås riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna (yrkande 2).

Motion Fö315 (nyd) ifrågasätter inte det krigsorganisatoriska

målet men anser att den materiella upprustningen bör prioriteras

för 12 brigader. De fyra återstående brigaderna bör finnas kvar

men utbildning och materielomsättning till dem bör minimeras. Om

det säkerhetspolitiska läget motsäger en avveckling av dessa

förband förutsätts att resurser satsas så att förbandens

krigsduglighet kan föras upp till samma nivå som hos de 12

prioriterade brigaderna.

Enligt utskottet skulle en reducering till 10 brigader och

en avveckling av pansarbrigaderna innnebära krav på en helt ny

operativ inriktning. Intentionerna i 1992 års försvarsbeslut

skulle inte kunna innehållas. Motion Fö318 (v) yrkande 2 bör

därför avslås.

Utskottet finner inte skäl för att ändra försvarsbeslutets

inriktning mot 16 armébrigader av skilda typer och med olika

operativa uppgifter. Inom ramen för den kvalitetshöjning som är

en av hörnstenarna i försvarsbeslutet torde det dock, såväl av

ekonomiska skäl som av produktionsskäl, vara nödvändigt att

styra materieltillförseln till vissa brigader före andra.

Härigenom uppstår ett slags differentiering i den materiella

upprustningen i linje med vad som förordas i motion Fö315 (nyd)

yrkande 1, om än inte lika påtaglig. Utskottet anser därför att

motionsyrkandet inte bör bifallas av riksdagen.

Utskottet övergår till att behandla motioner som rör

grundorganisationens utveckling. I den socialdemokratiska

partimotionen Fö316 erinras om att fjolårets försvarsbeslut

innebar en fortsatt reduktion av såväl krigs- som

fredsorganisationen. Enligt motionärerna blev denna neddragning

tyvärr inte tillräckligt omfattande. De anser det uppenbart att

anslagen inte räcker till för att höja kvaliteten till en

godtagbar nivå inom alla de 16 brigader som skall utgöra kärna

inom armén. Regeringen kritiseras för att den inte tillräckligt

konsekvent satsar på krigsorganisationens kvalitet framför dess

kvantitet. I en av de utgångspunkter som motionen anger för

framtida förändringar av försvaret sägs att det vore ekonomiskt

rationellt att som huvudregel utbilda två brigader vid varje

regemente. Därmed skulle väsentligt mer pengar kunna användas

för att stärka krigsorganisationen. Motionen föreslår därför

(yrkande 3) att det inom armén under 1990-talet skapas åtta

garnisoner där huvuddelen av den fredstida brigadutbildningen

genomförs. Inom garnisonerna kan två brigader utbildas medan

mobiliseringen förutsätts ske utspridd som för närvarande.

Regeringen bör föreslå vilka åtta garnisoner som bör väljas för

huvuddelen av brigadutbildningen.

Besparingsmotiv tas i motion Fö315 (nyd) också som

utgångspunkt för förslag om ett minskat antal

utbildningsställen. Utbildning av två brigader per regemente bör

sålunda ske i största möjliga mån. Motionärerna hemställer att

riksdagen hos regeringen begär dels att Överbefälhavaren får i

uppdrag att redovisa ett minimerat behov av

utbildningsetablissement (yrkande 3), dels att försvarsledningen

får i uppdrag att lämna förslag om vilket eller vilka förband

som lämpar sig för samlokalisering (yrkande 8).

En samlokalisering av utbildningen för två brigader till samma

garnison skulle ge besparingar. Enligt en kalkyl som

Överbefälhavaren låtit utskottet ta del av kan 20--30

miljoner kronor årligen sparas i driftkostnader under

förutsättning att huvuddelen av ett kasernetablissement

avvecklas. En flyttning av ett regemente kräver samtidigt ca 200

miljoner kronor i engångskostnader varav ca 150 miljoner kronor

i investeringar och ca 50 miljoner kronor för flyttningen.

Besparingarna får fullt genomslag först sedan samlokaliseringen

är helt genomförd, vilket tar flera år från beslut.

Genom hittills genomförd garnisonssamordning har

utbildningsförband ur specialtruppslagen i stor utsträckning

samlokaliserats med eller kommer att samlokaliseras med

brigadproducerande regementen. Detta begränsar antalet

brigadregementen där en avveckling och flyttning skulle ge

nämnda besparingar, om inte tillhörande förband ur

specialtruppslag också flyttas, vilket i sin tur skulle öka

investeringsbehovet.

En förbandsnedläggning medför konsekvenser för den operativa

planläggningen, för berörda kommuner och län samt för den

anställda personalen. Varje nedläggning bör därför övervägas

noga och de förväntade besparingarna ställas mot nackdelarna.

Enligt utskottets uppfattning kan inte framtida förändringar i

arméns grundorganisation uteslutas. Utskottet anser dock att

beslut inte nu bör fattas om en inriktning med så långtgående

förändringar som förordas i partimotionen Fö316 (s) yrkande 3.

Frågan om fortsatta strukturförändringar inom armén, och om

dubbelbrigadregementen i så fall är en lämplig

utbildningsorganisation, bör ingå som delar i den helhetssyn för

ett framtida svenskt militärt försvar som bör föreligga inför

nästa långsiktiga försvarsbeslut. Dessa frågor kan övervägas

inom ramen för försvarsberedningens arbete. Riksdagen bör

därför inte bifalla motion Fö316 (s) yrkande 3.

Utskottet anser att riksdagen inte heller bör bifalla motion

Fö315 (nyd) yrkandena 3 och 8 eftersom de förslag som där

framförs till sin karaktär anknyter till den nyss behandlade

frågan om dubbelbrigadregementen.

I motion Fö308 (fp) om Skånes försvar anför motionärerna att

ställningstaganden till det framtida försvaret av Sverige bl.a.

måste utgå från det osäkra säkerhetspolitiska läge som för

närvarande råder. En lämplig modell -- anpassad till de nya av

regeringen förordade ekonomiska ramarna -- sägs kunna innebära

en satsning på "storgarnisoner" som kompletteras med

"minigarnisoner" för att garantera förmågan att växla upp till

en organisation med fullständiga brigader. Motionärerna förordar

sålunda att en "storgarnison" upprättas i Hässleholm med uppgift

att utbilda en sydsvensk pansarbrigad. Två garnisoner bör

upprätthållas i Kristianstad resp. Revinge i form av

"minigarnisoner" med uppgift att genomföra territoriellt försvar

och att vidmakthålla var sin brigadledning med möjlighet att

växla upp antalet brigader i Skåne från en till tre.

Utskottet konstaterar att den i motionen föreslagna

utformningen av grundorganisationen i Skåne innebär en utökning

i förhållande till den inriktning som lagts fast i 1992 års

försvarsbeslut. Utskottet ser inga skäl för att ändra

försvarsbeslutet i den riktning som motionärerna förordar.

Motionen bör därför avslås i denna del.

Västerbottens regemente (I 20) i Umeå bör läggas ned av

besparingsskäl enligt vad som föreslås i motion Fö315 (nyd)

yrkande 6. Den utbildning som bedrivs där i dag, och som bedöms

nödvändig i framtiden, bör flyttas till Boden. En avveckling av

I 20 förordas även i Vänsterpartiets partimotion (yrkande 3).

I 20 utbildar en Norrlandsbrigad som ingår i de 16 brigader

som skall utgöra kärna i arméns krigsorganisation. En

nedläggning av I20 och flyttning av utbildningen till en annan

ort, t.ex. Boden som motionärerna föreslår, skulle kräva

investeringar som ger nettobesparingar först under den senare

delen av den närmaste tioårsperioden. Utskottet delar inte

motionärernas uppfattning att en nedläggning av I20 nu är en

lämplig besparingsåtgärd. Frågan om den framtida

brigadorganisationen och därmed sammanhängande

utbildningsorganisation får övervägas inför nästa långsiktiga

försvarsbeslut. Sådana överväganden kan ske i

försvarsberedningen. Motion Fö315 (nyd) yrkande 6 bör därför

inte bifallas. Riksdagen bör inte heller bifalla motion Fö318

(v) yrkande 3.

Grundorganisationen behandlas också i motion Fö320 (s).

Motionärerna anser att den av riksdagen i 1992 års

försvarsbeslut bestämda fusionen av I 2 i Karlstad med A 9 i

Kristinehamn har haft stor betydelse för att trygga verksamhet

och sysselsättning för kommande år. Fusionen kräver

investeringar i storleksordningen 100 miljoner kronor. Dessa

investeringar i Kristinehamn kommer vid en tidpunkt när

arbetslösheten i regionen inom byggnadssektorn uppgår till ca

30%. Enligt motionärerna är det därför synnerligen angeläget

att den beslutade samlokaliseringen i Kristinehamn skyndsamt

igångsätts.

Utskottet erinrar om att riksdagen i fjolårets

försvarsbeslut bestämde att samlokaliseringen mellan I 2 och A 9

skulle genomföras. Då osäkerhet avseende övningsbetingelserna

för de samlokaliserade förbanden förelåg i

Kristinehamnsalternativet bemyndigade riksdagen regeringen att

besluta i lokaliseringsfrågan sedan klarhet vunnits om dessa

betingelser.

Regeringen beslutade i december 1992 om samlokalisering till

Kristinehamn och har därefter uppdragit åt Chefen för armén att

fullfölja beslutet. Syftet med motionen torde

därmed bli tillgodosett utan något uttalande från riksdagen.

Motion Fö320 (s) bör därför avslås.

Utskottet konstaterar dock att de farhågor som för ett år

sedan gjorde att utskottet inte då tog ställning till

fusioneringsort alltjämt råder. Således är miljöprövningen

fortfarande inte så långt gången att några slutsatser kan dras

om övningsbetingelserna för I2 i Kristinehamn. Härav följer

att tidpunkten för samlokaliseringen -- 1 juli 1994 -- inte

kan hållas om inte det vanskliga alternativet väljs att

genomföra investeringarna och samlokalisera förbanden utan att

känna till de framtida övningsbetingelserna. Om resultatet av

miljöprövningen inväntas torde tidsförskjutningen göra att

varken planerade investeringar eller förväntade besparingar kan

innehållas. Utskottet ser med oro på förutsättningarna för att

genomföra samlokaliseringen av I 2 och A 9 i Kristinehamn.

Ett flertal motionsyrkanden har avgivits när det gäller

luftvärnets grundorganisation. I motion Fö306 (s) avvisas

propositionens förslag att lägga ned Lv 4 och flytta dess

utbildning till företrädesvis Halmstad och Norrtälje (yrkande

1). Motionärerna anser att det i Skåne måste finnas ett

välutrustat och insatsberett luftvärn som kan fungera i alla

typer av väderförhållanden. De erinrar om att luftvärnet är en

del av det högprioriterade luftförsvaret. Den föreslagna

omflyttningen och uppsplittringen kommer att försvaga hela

luftvärnet i Södra militärområdet för lång tid. Regeringens

förslag strider därför mot intentionerna i 1992 års

försvarsbeslut. En sammanslagning av Lv 4 och Lv 6 anser

motionärerna sannolikt vara motiverad av rationaliseringsskäl,

men de förordar att en sådan i stället skall ske i Ystad

(yrkande 2). Detta skulle bli betydligt billigare, och den

samlade luftvärnskapaciteten skulle utsättas för mera begränsade

störningar. Samövningsmöjligheterna med flyget och de två

pansarbrigaderna i Skåne anses också vara av stort värde.

Motsvarande förslag framförs i motion Fö315 (nyd) yrkande 5.

Även motion Fö317 (s) avvisar propositionens förslag till

lokalisering av den samlade luftvärnsutbildningen i södra

Sverige. Motionärerna anser att såväl operativa som

utbildningsmässiga och produktionstekniska skäl talar för en

samlokalisering av Lv 4, Lv 6 och Luftvärnets tekniska skola

(LvTS) till Göteborg. Investeringskostnaderna sägs inte bli

högre än på andra orter till följd av att lokaler frigörs när

Luftvärnets officershögskola flyttar till Norrtälje. Även

personalsociala skäl talar för Göteborg som bästa

lokaliseringsort.

LvTS lokalisering behandlas även i motion Fö329 (m).

Motionären framhåller några enligt hans mening allvarliga

nackdelar med att fullfölja riksdagens beslut från i våras att

lokalisera skolan till Östersund. I denna stad finns inget

luftvärnsförband. Därmed kan den tekniska utbildningen inte

enkelt och praktiskt samordnas med förbandsutbildningen i

luftvärnstjänst. Vidare är det också svårare att tillgodose

materielbehovet i form av övningsobjekt för den tekniska

utbildningen. Sådan materiel kommer att behöva lånas från

förbanden i Boden och Norrtälje. Härtill kommer att mycket få av

officerarna i teknisk tjänst sagt sig vara beredda att flytta

till Östersund. Motionären anser att propositionens förslag med

en samlokalisering av luftvärn till Halmstad har skapat en ny

situation. Han ser det som sannolikt att Flygvapnets

Halmstadsskolor (F 14) kommer att avvecklas och att lokaler då

frigörs som utan större investeringar skulle kunna övertas av

LvTS. Han förordar därför att LvTS flyttar från Göteborg till

Halmstad, vilket riksdagen som sin mening bör ge regeringen till

känna.

Motionärerna i motion Fö321 (s) anser att det inte skulle vara

försvarbart att nu riva upp försvarsbeslutet vad gäller

flyttningen av Lv6 till Halmstad. De hänvisar till att

omfattande förberedelser vidtagits i Halmstad och att huvuddelen

av den berörda personalen är inställd på att följa med vid

omlokaliseringen. Viss personal på Lv 6 sägs redan ha flyttat

till Halmstad. Motionärerna framhåller också de goda

utbildningsbetingelserna och de långsiktiga besparingarna som

skäl för att fullfölja lokaliseringen av Lv 6 till Halmstad.

Motionärerna hemställer därför att riksdagen fattar beslut så

att omlokaliseringen av Lv 6 till Halmstad genomförs och att

därmed Halmstads armégarnison bildas, omfattande I 16/Fo 31,

Hallandsbrigaden och Lv 6.

Socialdemokraterna anför i sin partimotion Fö316 att man delar

regeringens uppfattning att luftvärnsregementena Lv 4 och Lv 6

kan slås samman. Samtidigt hänvisar man till uppfattningen hos

en samstämmig luftvärnsexpertis med innebörd att den av

regeringen föreslagna och delvis redan beslutade omflyttningen

kommer att medföra att den samlade luftvärnskompetensen

drastiskt kommer att sänkas under större delen av 1990-talet,

främst genom att kvalificerade luftvärnsofficerare lämnar

organisationen i samband med flyttningen. Vidare kommer

flyttningen till Halmstad att kräva stora investeringar -- 130

miljoner kronor. För att uppnå största möjliga effektivitet och

samtidigt bibehålla värdefull kompetens anser motionärerna att

en sammanslagning av Lv 4 och Lv 6 är nödvändig. Riksdagen bör

därför besluta om en sådan liksom att frågan om lokalisering

till Halmstad, Ystad eller Göteborg bör avgöras först sedan allt

utredningsmaterial från den nyss tillsatta utredningen om

luftvärnet har redovisats (yrkande 10).

Samma krav, men med delvis annorlunda motiv, framförs i tre

andra motioner nämligen Fö309 (m, fp, c, kds), Fö319 (m) och

Fö330 (c, fp, kds).

Utskottet har i samband med behandlingen av regeringens

förslag till samlokalisering av luftvärnsutbildningen i det

blivande Södra militärområdet fått föredragningar av

Försvarsdepartementet och Överbefälhavaren. Chefen för armén har

på utskottets uppdrag låtit utreda konsekvenserna av de olika

lokaliseringsalternativen, främst vad avser ekonomi,

personalförhållanden och utbildningsbetingelser. Detta

fördjupade underlag i luftvärnsfrågan har redovisats för

utskottet och kommenterats av Chefen för armén. Utskottet har

besökt aktuella förband och mottagit synpunkter i ärendet från

berörda länsstyrelser, kommuner och förbandschefer. Härutöver

har företrädare för Ystads kommun, Lv 4 och Lunds universitet i

samband med en uppvaktning överlämnat en egen utredning.

Utskottet har vidare mottagit skrivelser i frågan från

myndigheter och enskilda.

Regeringen har föreslagit samlokalisering av luftvärnet i

besparingssyfte. Under den närmaste tioårsperioden förväntas ca

100 miljoner kronor sparas utöver de ca 200 som i

försvarsbeslutet förutsattes som följd av Lv 6 flyttning till

Halmstad och LvTS omlokalisering till Östersund. Utskottet har

därför vid sina överläggningar ägnat de ekonomiska kalkylerna

särskilt intresse. Det har därvid visat sig svårt att få en

entydig bild av möjliga besparingar i de olika alternativen,

dels till följd av att olika kalkylmetoder använts i det

underlag utskottet fått ta del av, dels att olika utsagor stått

mot varandra om besparingseffekten av skilda åtgärder.

Utskottet har erfarit att osäkerhet råder om luftvärnets

framtida krigsorganisation och därmed om utbildningsbehovet på

sikt. Detta sägs främst vara en följd av att det ännu inte är

klarlagt i vilken omfattning nuvarande luftvärnsbataljoner med

automatkanoner kommer att ersättas med mindre personalkrävande

förband utrustade med robot 23 BAMSE. Till detta kommer en

osäkerhet beträffande förbanden med robot 77 HAWK. De behöver

efter sekelskiftet omsättas med ny eller modifierad materiel, om

de skall kunna vara kvar i krigsorganisationen.

Det underlag som utskottet fått ta del av visar att det finns

stor risk för en betydande nedgång i krigsdugligheten för de

operativt viktiga förbanden med robot 77 HAWK, om utbildningen

av dessa förband omlokaliseras.

När det gäller den berörda personalens situation har utskottet

förstått att de som nu tjänstgör vid Lv 6 i Göteborg till

alldeles övervägande del har inriktat sig på att flytta till

Halmstad och i flera fall också vidtagit åtgärder för

bostadsanskaffning m.m. Detta förhållande anser utskottet bör

tillmätas särskild betydelse. En ändring av beslutad

lokaliseringsort under pågående förberedelser för flyttning

skulle inte bara leda till negativa reaktioner hos berörd

personal utan även undergräva förtroendet för långsiktigheten

och konsekvensen i statsmakternas beslut. Detta har relevans

även när det gäller beslutet att flytta LvTS till Östersund.

Utskottet har också granskat utbildningsbetingelserna i de

skilda lokaliseringsalternativen. Utan tvekan föreligger därvid

de bästa möjligheterna i Ystad men de bedöms kunna bli bra i

Halmstad och godtagbara i Göteborg.

Den samlade bedömning som utskottet gjort leder fram till att

regeringsförslaget om samlokalisering av Lv 4 och Lv 6 inte bör

genomföras. 1992 års försvarsbeslut bör fullföljas när det

gäller Lv 6 och LvTS. Detta innebär

att Lv 6 senast den 30 juni 1994 flyttar till Halmstad och

samlokaliseras med Hallands regemente I 16/Fo 31. Lv 6

etablissement i Göteborg avvecklas.

att LvTS samlokaliseras senast den 30 juni 1994 med Arméns

materielunderhållscentrum (AMC) i Östersund.

Lv 4 bör behålla verksamhet och lokalisering i Ystad. Som

följd härav bör inte de delar av P 7/Fo 11 som nu ligger i Ystad

flytta till Revingehed, vilket regeringen föreslagit.

Investeringarna för luftvärnsutbildning i Halmstad skall

genomföras mot bakgrund av att endast Lv6 lokaliseras dit.

Möjligheten att minska kostnaden ytterligare för

investeringsprogrammet bör tas till vara.

Utskottet anser vidare att luftvärnets framtida

krigsorganisation skall klarläggas. Ett underlag för beslut om

krigsorganisationen, och om sammanhängande behov av

produktionsresurser och deras lokalisering, bör föreligga så att

erforderliga ställningstaganden kan göras i nästa långsiktiga

försvarsbeslut.

Utskottet är medvetet om att vad som här har förordats gör att

besparingar som regeringen räknat med kommer att utebli.

Utskottet utgår från att besparingar sker till motsvarande

belopp och förutsätter att regeringen vidtar erforderliga

åtgärder så att det sammanlagda sparmålet kan innehållas.

Vad utskottet här har anfört om luftvärnets lokalisering

innebär bifall till motionerna Fö306 (s) yrkande 1, Fö309 (m,

fp, c, kds) yrkande 1, Fö319 (m), Fö321 (s) och Fö330 (c, fp,

kds) yrkande 1 samt delvis bifall till motionerna Fö309 (m, c,

fp, kds) yrkande 2 och Fö330 (c, fp, kds) yrkande 2.

Utskottets ställningstagande innebär vidare avslag dels på

propositionen i den del som rör samlokaliseringen av Lv4 och

Lv6, dels på motionerna Fö306 (s) yrkande 2, Fö315 (nyd)

yrkande 5, Fö316 (s partimotion) yrkande 10, Fö317 (s) samt

motion Fö329 (m).

Regeringen föreslår i propositionen (s. 77) en ytterligare

samordning och rationalisering av produktionen i Östersunds

garnison. Huvuddelen av Norrlands artilleriregemente (A 4)

förutsätts därvid lämna sitt etablissement och samlokaliseras

med Jämtlands fältjägarregemente (I5) senast den 30 juni 1994.

Inga motioner har avgivits med anledning härav.

Utskottet har i samband med beredningen av denna fråga

uppvaktats av företrädare för Länsstyrelsen i Jämtlands län,

Östersunds kommun, militära myndigheter i Östersund samt

Högskolan i Östersund. Härutöver har utskottet erhållit

skriftligt material. Den bild utskottet därvid fått är att en

flyttning av A 4 till I 5 är investeringskrävande och innebär

vissa nackdelar från verksamhetssynpunkt. Både Högskolan och

Vårdhögskolan i Östersund har behov av att i närtid skaffa nya

lokaler. De hyr i dag, inom ramen för det s.k.

sambruksprojektet, lokaler inom Arméns

materielunderhållscentrums (AMC) och Försvarets

förvaltningshögskolas (FörvHS) område. Efter ombyggnad skulle

högskolorna kunna utnyttja A 4:s etablissement men ingen

förordar ett sådant alternativ. Bl.a skulle

investeringskostnaderna bli höga.

Den lösning som i stället redovisats för utskottet innebär att

huvuddelen av I 5:s, A 4:s och AMC:s nuvarande anläggningar

behålls och att de försvarsmyndigheter som nu hyr lokaler i

Östersund flyttar och inrättar sig på befintliga kasernområden.

De civila högskolorna erbjuds lokaler i och

utbyggnadsmöjligheter vid AMC:s och FörvHS:s skolhus.

Alternativet uppges under en tioårsperiod kunna bli 80 till 300

miljoner kronor billigare för staten jämfört med propositionens

förslag, beroende på beräkningssätt.

Utskottet anser det rimligt att se frågan i ett vidare

perspektiv än från försvarssynpunkt, i synnerhet om detta

bredare synsätt leder till större besparingar än regeringens

förslag. Utskottet förordar att den lösning som redovisats av

berörda myndigheter i Östersund noggrant prövas i detta syfte,

och att A 4:s etablissement sålunda ej bör lämnas. En

förutsättning är dock att försvaret kan uppnå besparingar i

minst planerad omfattning. Utskottet föreslår att riksdagen med

anledning av propositionens förslag om garnisonssamordning i

Östersund ger regeringen till känna vad utskottet har anfört.

Utskottet behandlar härefter vissa motioner som berör arméns

materielanskaffning. I motion Fö201 (fp) framhålls problemet

med gammal materiel som drar stora underhållskostnader.

Motionären uppmärksammar, med gillande, regeringens beslut

nyligen att till en mycket låg kostnad köpa begagnade östtyska

pansarbandvagnar. Han anser att Sverige de närmaste åren bör

granska om det finns mer sådan billig materiel som skulle kunna

köpas in från stater som minskar sina försvarsmakter. Eventuellt

kan det också vara lämpligt att svensk industri efter några år

får genomföra modifieringar och moderniseringar på sådan inköpt

materiel. Motionären hemställer (yrkande 5) därför att riksdagen

som sin mening till regeringen ger till känna vad som anförts om

belysning av möjligheten att utöka eller modernisera försvarets

materielinnehåll genom import av utländsk överskottsmateriel.

Utskottet har erfarit att försvarsmakten bevakar och

värderar de möjligheter till köp av begagnad materiel som yppar

sig på världsmarknaden. I värderingen granskas faktorer som

operativ effekt, livstidskostnader, säkerhet, miljöfaktorer,

underhållsfrågor m.m. Utskottet anser att syftet med motion

Fö201 yrkande 5 kommer att tillgodoses varför yrkandet bör

avslås.

I motion Fö305 (m) sägs försvaret av Östersjöutloppen även i

framtiden vara en strategiskt viktig fråga. Det är därför av

stor betydelse att de brigader som skall verka i det öppna

skånska landskapet har tillräcklig tyngd och styrka.

Motionärerna uppmärksammar att den pansarbrigad som nu utbildas

i Revinge enligt gällande planering endast skall utgöra ett

mekaniserat förband och utrustas med äldre modifierade

stridsvagnar. Det sägs vara angeläget att de mekaniserade

förbanden i Skåne snabbt får del av den moderna materiel som är

nödvändig för Skånes försvar. I ett inledningsskede bör därför

alla pansar- och mekaniserade brigader på fastlandet utrustas

med 48 nya stridsvagnar. Vid förändrat säkerhetspolitiskt läge

och vid bättre ekonomi kan sedan uppväxling ske till ett

valfritt antal brigader med 72 stridsvagnar.

Utskottet erinrar om att den planerade anskaffningen av

stridsvagnar omfattar totalt 200 stycken. Skulle samtliga

pansar- och mekaniserade brigader på fastlandet utrustas med 48

nya vagnar, vilket förordas i motion Fö305 (m), skulle 240

stycken behöva anskaffas. Ett sådant antal ryms inte i avsatta

ramar. Härutöver ifrågasätter utskottet om det är en fråga för

riksdagen att besluta om hur många stridsvagnar som skall ingå i

olika slags förband och den närmare fördelningen på olika

brigader. Detta bör närmast vara en fråga för regeringen och

Överbefälhavaren. Motionen bör därför avslås.

Även motion Fö306 (s) betonar betydelsen av pansarbrigader i

den öppna terräng som är utmärkande för Skåne. Motionärerna

konstaterar att det nu, sedan kustinvasionshotet inte längre

anses lika aktuellt, varit möjligt att minska

krigsorganisationen med en pansarbrigad. Södra skånska

regementet (P7) har inte ifrågasatts som brigadproducerande

förband. Revinge sägs erbjuda mycket goda utbildningsmöjligheter

och kommer att behövas för att utbilda en stor del av de

värnpliktiga från Skåne. Motionärerna anser att frågan om vilken

utrustning Revingebrigaden skall ha i framtiden måste bli

föremål för diskussion. De anser att det i nuvarande

säkerhetspolitiska läge borde vara möjligt att köpa ganska nya

stridsvagnar och förse dem med svensk teknik. Vad som anförts om

Skånes försvar bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna (yrkande 3).

Utskottet har erfarit att modifierade stridsvagnar avses

införas i den brigad som produceras i Revinge. Som ett

alternativ undersöks förutsättningarna för att i stället köpa

begagnade utländska vagnar. Med denna inriktning av frågan anser

utskottet att syftet med motion Fö306 (s) yrkande 3 i denna del

kommer att tillgodoses varför motionen bör avslås.

När det gäller arméfrågor i övrigt anför motionärerna i

motion Fö315 (nyd) att det säkert borde finnas en ytterligare

rationaliseringspotential inom armén. Riksdagen föreslås därför

hos regeringen begära att Överbefälhavaren får i uppdrag att

föreslå ytterligare kostnadsbesparingar och i sammanhanget

relevanta tidsfaktorer (yrkande 4). Samma motionärer föreslår

också att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

som anförts om ytterligare rationaliseringspotential inom armén

i fråga om inköpsrutiner och annat som uppmärksammats av

Riksrevisionsverket (RRV) (yrkande 7).

Utskottet vill erinra om att betydande besparingar ålagts

försvarsmakten. I ledningsorganisationen skall t.ex. ca 30 %

sparas till följd av de förslag som LEMO-utredningen lämnat.

Härutöver har Överbefälhavaren själv påtagit sig ytterligare

besparingar fram till år 1997. Finns det en ytterligare

rationaliseringspotential inom armén, som motionären antyder,

bör den självfallet tas till vara. Utskottet utgår från att så

kommer att ske utan något riksdagens uttalande. Motion Fö315

(nyd) yrkande 4 bör därför inte bifallas.

Den av motionärerna åsyftade RRV-rapporten (F 1992:13) synes

avse en nyligen genomförd granskning av anskaffningen inom

försvaret där lokala arméförband och vissa regionala myndigheter

inom det Mellersta militärområdet har studerats. RRV påpekar

bristande samordning av inköp vilket lett till att resurserna

inte utnyttjats effektivt. Det finns också brister i styrningen

av verksamheten och i kompetensen. RRV föreslår ett antal

åtgärder som syftar till att utnyttja de samlade resurserna för

anskaffning bättre, vilket vid en femprocentig förbättring

skulle leda till årliga besparingar på ca 200 miljoner kronor.

Utskottet har erfarit att analys av RRV:s rapport pågår såväl

i regeringskansliet som hos Överbefälhavaren. Utskottet utgår

från att erforderliga beslut för att uppnå möjliga besparingar

och effektivitetsvinster kommer att fattas utan något riksdagens

uttalande i frågan. Motion Fö315 (nyd) yrkande 7 bör därför inte

bifallas.

Motion Fö310 (m) behandlar bevarandet av traditionerna från

Norra skånska regementet (P 6) och Skånska trängregementet

(T 4). Nedläggning av dessa förband sägs innebära en svår

förlust för de starkt engagerade försvarsvännerna i Skåne.

Motionären anser att inte minst sociala skäl motiverar att

traditionerna och minnena bevaras genom fortlevande

kamratföreningar. "Norringarna" sägs vara ett begrepp för Norra

skånska regementet, som kan bevaras om försvarsområdet Fo 14 får

ta över traditionerna. Försvarsområdesstaben flyttar snart till

Hässleholm. Fo 14 föreslås då byta namn till Norra skånska

regementet. Traditionerna för T 4 föreslås föras vidare genom

det underhållsregemente som enligt regeringens förslag nästa år

skall organiseras i Kristianstad.

Utskottet har erfarit att frågan om benämning av

försvarsområden för närvarande bereds inom regeringskansliet

samt att regeringen i regleringsbrev för budgetåret 1992/93 har

delegerat ansvaret för traditionsfrågor till Överbefälhavaren.

Motion Fö310 (m) bör därför avslås.

När det gäller vad som i propositionen i övrigt anförts om

arméförbanden anser utskottet att riksdagen bör godkänna den

förändrade inriktningen i övrigt, att riksdagen bör anvisa

begärda anslag för budgetåret 1993/94 samt att riksdagen bör

bemyndiga regeringen att medge beställningar av materiel och

utvecklingsarbete inom den begärda kostnadsramen.

Marinförband

I detta avsnitt behandlar utskottet vad regeringen i

propositionen (s.83--88) har anfört dels om resultatet av den

verksamhet som för marinförbanden genomförts under budgetåret

1991/92, dels om långsiktig inriktning för marinförbanden, dels

om verksamhet och anslag för budgetåret 1993/94. Till avsnittet

har också förts behandlingen av motionerna Fö306 (s) yrkande 3 i

denna del, Fö308 (fp) i denna del, Fö315 (nyd) yrkande 11, Fö316

(s partimotion) yrkande 5, Fö318 (v partimotion) yrkande 4,

Fö328 (m), Fö332 (s) och T215 (fp) yrkande 9.

Propositionen

När det gäller resultatet för budgetåret 1991/92 anför

regeringen att Chefen för marinen i allt väsentligt har

genomfört verksamheten i enlighet med givna uppdrag. I

regleringsbrevet gavs Chefen för marinen möjlighet att i

besparingssyfte bl.a. minska gångtidsuttaget och hålla en lägre

beredskap. Regeringen anmäler att denna möjlighet endast delvis

synes ha utnyttjats. En medgiven reducerad repetitionsutbildning

har lett till att de av krigsförbandscheferna krävda

utbildningsnivåerna i många fall inte kunnat uppnås. Regeringen

anser därför det viktigt att repetitionsutbildningen efter hand

kan återgå till normal nivå.

Chefen för marinen har överutnyttjat sina anslag med

sammanlagt 319,9 miljoner kronor, främst till följd av

belastningen på materielanslaget. Riksrevisionsverket har bedömt

årsredovisningen vara rättvisande.

Under budgetåret 1992/93 kommer den med en minskande

organisation sammanhängande avvecklingen av övertalig personal

och anläggningar att genomföras så snabbt som förhållandena

medger.

Regeringen anmäler att Riksrevisionsverket har lämnat en

rapport om materiell beredskap. Regeringen säger sig komma att

beakta rapporten i det fortsatta arbetet med att utveckla

regeringens styrning av försvarsmakten.

Enligt regeringens uppfattning är det viktigt att marinens

långsiktiga inriktning i enlighet med 1992 års försvarsbeslut

får ligga fast. Detta innebär bl.a. att ubåtsskyddsförmågan,

uppsättningen av amfibieförband samt ubåtsförbandens förmåga bör

säkerställas. Repetitionsutbildningen bör efterhand återgå till

normal nivå. Samtidigt måste besparingar även ske inom marinen

som följd av krisuppgörelsen hösten 1992. Regeringen avser

sålunda att ändra förmånssystemen för värnpliktiga och

officersaspiranter på motsvarande sätt som angetts för

arméförbanden. Härutöver föreslår regeringen att Muskövarvet

skiljs ut från Ostkustens marinkommando och bildar en egen

resultatenhet. Varvet bör överlåtas till ett statligt eller

privat aktiebolag.

Överbefälhavaren har på regeringens uppdrag redovisat i vad

mån sjöstridskrafternas produktionsledning helt eller delvis kan

överföras från kustflottan till marinkommandona. Han föreslår

inte någon förändring. Regeringen anser att beslut i frågan bör

fattas först sedan Överbefälhavaren återkommit med ett samlat

förslag om styrning, produktion och uppföljning av

förbandsproduktionen i anslutning till LEMO-utredningen.

Överbefälhavaren har vidare på regeringens uppdrag utrett

möjligheterna att samutnyttja marinens ubåtsjaktflygplan inom

kustbevakningen och marinen. Han föreslår att flygplanet behålls

i marinen med nuvarande uppgifter och lydnadsförhållanden. Denna

uppfattning delas av regeringen.

När det gäller verksamhetsmål och anslag för budgetåret

1993/94 anför regeringen att verksamheten vid Karlskrona

örlogsskolor (KÖS) och Karlskrona kustartilleriregemente

(KA 2) bör samordnas, främst i fråga om lednings- och

administrativa funktioner samt den del av utbildningen som

genomförs vid båda skolorna.

Regeringen anser att anpassningen av antalet krigsförband till

en minskad organisation bör fortsätta. Det sägs vidare vara

angeläget att samgrupperingen av ledningarna för

kustbevakningsregioner och marinkommandon slutförs.

Chefen för marinen har anmält att förändringarna av marinens

organisation samt genomförandet av ålagd produktion kan komma

att leda till högre kostnader än vad som förutsatts i

försvarsbeslutet, om det visar sig att gjorda antaganden om

kostnaderna för avvecklingsåtgärder inte håller.

Överbefälhavaren anser att erforderliga medel avdelats. Denna

bedömning delas av regeringen som förutsätter att Chefen för

marinen genomför verksamheten inom tilldelad ram.

Regeringen hemställer att riksdagen

bemyndigar regeringen att överlåta statens tillgångar och

skulder i verksamheten vid Muskövarvet till ett statligt eller

privatägt aktiebolag,

godkänner den förändrade inriktningen i övrigt för

marinförbanden,

till Marinförband: Ledning och förbandsverksamhet för

budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 2754180000

kronor,

till Marinförband: Anskaffning av materiel för budgetåret

1993/94 anvisar ett ramanslag på 2920355000 kronor,

bemyndigar regeringen att medge att beställningar av materiel

m.m. och utvecklingsarbete för marinförband får läggas ut inom

en kostnadsram av 5127200000 kronor,

till Marinförband: Anskaffning av anläggningar för

budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på

166000000 kronor.

Utskottet

I två motioner ifrågasätts funktionsuppdelningen av

marinen i de båda vapenslagen flottan och kustartilleriet.

Socialdemokraterna anser i sin partimotion Fö316 att denna

uppdelning ofrånkomligen leder till bristande effektivitet och

personliga lojalitetskonflikter. Risken sägs vara stor att de

interna motsättningarna inom marinen hindrar nödvändigt

förändringsarbete. Riksdagen bör därför, enligt yrkande 5 i

motionen, hos regeringen begära att frågan om sammanslagning av

flottan och kustartilleriet utreds så att beslut om en sådan

strukturförändring kan fattas under år 1994.

En likartad syn framförs i motion Fö315 (nyd). En utredning

med i huvudsak samma syfte förordas i denna motions yrkande 11.

Utskottet, som inte är obekant med den gamla rivaliteten

mellan flottan och kustartilleriet, har erfarit att dessa båda

funktioner inom marinen har samordnats inom flera områden,

främst inom ledning och officersutbildning. Utskottet har vidare

erfarit att Chefen för marinen tillsatt en arbetsgrupp med

uppgift att överväga ytterligare integrering mellan

funktionerna, t.ex. en gemensam personalkår. Härutöver

konstaterar utskottet att Chefen för marinen i sin programskrift

"Nya Hårda Bud, Marinen på 90-talet: Mål och Inriktning" i

kraftfulla ordalag vänder sig mot dem som ensidigt företräder en

viss funktion. Han anför (s. 10):

Revirtänkande mellan flottan och kustartilleriet är osunt och

ovärdigt. Nu måste det bli slut på att enskilda grupper drar åt

olika håll och förbrukar resurser på dubbelarbete och onyttig

och onödig konkurrens inom marinen.

Han anför vidare (s. 17):

Funktionsföreträdare på olika nivåer måste anstränga sig att

se till den totala försvarseffekten och inte enbart driva sina

egna fögderiers talan.

Utskottet vill uttala sitt stöd åt Chefen för marinen i värvet

att uppnå ett bättre och mer förtroendefullt fungerande

samarbete mellan marinens olika funktioner. Utskottet utgår från

att den process som har inletts kommer att leda till avsett

resultat varför någon riksdagens åtgärd inte nu synes befogad i

denna fråga. Utskottet förutsätter dock att regeringen

återkommer med en erfarenhetsredovisning till riksdagen.

Det sagda innebär att utskottet förordar att riksdagen inte

bifaller motionerna Fö315 (nyd) yrkande 11 och Fö316 (s

partimotion) yrkande 5.

Utbildningen av marin personal vid samtliga

utbildningsanstalter måste, enligt motion Fö332 (s), utredas

innan man gör lokala minskningar och sammandragningar. Enligt

motionärerna bör utbildningen förläggas till två områden --

Karlskrona och Vaxholm-Berga. Nuvarande utbildning vid Fårösund

bör dock behållas av regionalpolitiska skäl. Vidare anser

motionärerna att del av den militära utbildningen bör säljas på

den civila marknaden, t.ex. skyddsutbildning. Riksdagen föreslås

begära att regeringen tillsätter en utredning med uppgift att se

över utbildningen av marin personal.

Marinens krigs- och grundorganisation har utretts inför det

senaste försvarsbeslutet. Utskottet har erfarit att Chefen

för marinen nu genomför en fortsatt översyn av utbildningen i

syfte att ytterligare samordna resurserna och anpassa

grundorganisationen till krigsorganisationen. Utskottet har

vidare erfarit att civilt utnyttjande av vissa av marinens

utbildningsresurser redan sker i dag, exempelvis när det gäller

skydds- och radarutbildning. Det anförda antyder att motionens

syfte i väsentliga delar bör kunna bli tillgodosett. Riksdagen

bör därför lämna motion Fö332 (s) utan bifall.

Tre motioner behandlar Malmö marina bevakningsområde. I

motion Fö306 (s) framhålls att Skåne har kust på tre sidor och

att Öresund är en av världens mest trafikerade farleder.

Olyckstillbud förekommer dagligen och risken för

miljökatastrofer får inte underskattas. Motionärerna anser

vidare att de flesta kränkningarna av svenskt territorium såväl

till sjöss som i luften sker kring Skånes sydkust. Det är därför

viktigt med en marin närvaro i området. Marinens nyutrustade

sjöbevakningscentral i Malmö sägs vara av ovärderlig nytta när

det gäller att överblicka de olika fartygsrörelserna. Vad som i

motionen anförts om Skånes försvar föreslås riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

Ett motsvarande yrkande framförs i motion Fö308 (fp).

Motionärerna anser sålunda att Malmö marina bevakningsområde

(BoMö) snarast bör omorganiseras till Öresunds marindistrikt som

en egen myndighet under militärbefälhavaren i Södra

militärområdet.

Även motion T215 (fp) framhåller BoMö:s stora betydelse för

den marina verksamheten i södra Sverige. Motionärerna anser att

det inte skulle vara tillfredsställande om BoMö, som i dag är

egen myndighet, underställdes endera Marinkommando syd i

Karlskrona eller Marinkommando väst i Göteborg och att därmed

den marina operativa ledningen i Malmö avvecklades.

Utskottet har erfarit att Överbefälhavaren nyligen utrett

BoMö:s verksamhet och organisatoriska ställning. Han konstaterar

att verksamheten i Öresund och de uppgifter och skyldigheter som

följer härav bedöms kvarstå under lång tid. Det primära sägs

vara att den marina verksamhet som i dag bedrivs i

Öresundsområdet även fortsättningsvis kan ledas och genomföras

på ett adekvat sätt. Utskottet kan instämma i detta och vill

härutöver peka på att det inte är aktuellt att behålla BoMö som

myndighet eftersom hela försvarsmakten från och med den 1 juli

1994 kommer att utgöra en enda myndighet. Mot bakgrund av det

anförda anser utskottet att motionerna Fö306 (s) yrkande 3 i

denna del, Fö308 (fp) i denna del samt T215 (fp) yrkande 9 inte

bör bifallas av riksdagen.

Frågan om Muskövarvets bolagisering behandlas i

Vänsterpartiets partimotion Fö318. I denna framförs att

omvandlingen av detta varv till ett aktiebolag endast kan

accepteras om det blir ett helägt statligt bolag. I yrkande 4

hemställs att riksdagen ger regeringen till känna vad som

anförts om Muskövarvet.

Frågan omnämns även, utan yrkande, i Socialdemokraternas

partimotion Fö316. Motionärerna motsätter sig inte en förändring

av ägarförhållandena, men anser att de speciella

omständigheterna motiverar att Muskövarvet förblir en av staten

kontrollerad verksamhet.

Utskottet anser att om avtal sluts om överlåtelse av

verksamheten vid Muskövarvet till ett aktiebolag så måste

avtalet innehålla klausuler som tillgodoser statens krav på

insyn och inflytande på verksamheten. Köparen måste således åta

sig att utföra varvets krigsuppgifter, tillse att erforderliga

resurser finns för detta, upprätthålla anbefalld beredskap,

uppfylla sekretesskraven m.m. Sådana åtaganden har t.ex.

Karlskronavarvet. Kan dessa krav tillgodoses synes det vara av

underordnad betydelse om köparen är ett statligt eller privat

aktiebolag. Utskottet förordar därför att riksdagen bifaller

regeringens hemställan om bemyndigande att överlåta statens

tillgångar och skulder i verksamheten vid Muskövarvet till ett

statligt eller privat ägt aktiebolag. Motion Fö318 (v

partimotion) yrkande 4 bör i enlighet härmed avslås.

I motion Fö328 (m) föreslås en väg att öka antalet

hjälpminfartyg. Motionären pekar på det ringa antalet

hjälpminfartyg i dag jämfört med förr. Främst sägs detta bero på

att antalet lämpliga fiskefartyg har minskat kraftigt. En

lösning på detta problem sägs vara att marinen inom ramen för

sin fartygsanskaffning finge bidra till att förbereda

fiskefartyg för minröjningsfunktioner när de byggs. För att

locka fiskebåtsbeställare att anpassa sina fartyg för marinens

behov i krig och avspärrning skulle därjämte speciella lån eller

lånevillkor kunna tillämpas. Vad som anförts om

finansieringsmodeller för hjälpminfartyg i marinen föreslås

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Utskottet har erfarit att såväl ekonomiska som operativa

faktorer legat bakom den av motionären beskrivna minskningen av

hjälpminfartygsflottan. Den moderna minkrigföringen sägs ställa

sådana krav på utrustning och specialkunskaper att värdet av

hjälpminfartyg inte bedöms motsvara kostnaderna. Utskottet

förordar därför att riksdagen avslår motion Fö328 (m).

Utskottet vill med anledning av den ekonomiska kris inom

marinen som nyligen anmälts, och av Chefen för marinen

kommenterats inför utskottet, fästa uppmärksamheten på att

marinen redan budgetåret 1991/92 redovisade ett stort

överutnyttjande på materielanslaget. Den utfallsprognos för

budgetåret 1992/93 som redovisats för utskottet pekar på ett

betydande överutnyttjande för anslaget för ledning och

förbandsverksamhet och att utfallet för materielanslaget är

osäkert. Utskottet vill betona vikten av att det inom marinen

snarast skapas balans i den totala budgeten, såväl i det nära

perspektivet som för försvarsbeslutsperioden. Utskottet utgår

från att det av Chefen för marinen redovisade åtgärdsprogrammet

kommer att ge avsedd effekt.

När det gäller vad som i propositionen i övrigt anförts om

marinförbanden anser utskottet att riksdagen bör godkänna den

förändrade inriktningen i övrigt, att riksdagen bör anvisa

begärda anslag för budgetåret 1993/94 samt att riksdagen bör

bemyndiga regeringen att medge beställningar av materiel och

utvecklingsarbete inom den begärda kostnadsramen.

Flygvapenförband

I detta avsnitt behandlar utskottet vad regeringen i

propositionen (s.89--96) har anfört dels om resultatet av den

verksamhet som för flygvapenförbanden genomförts under

budgetåret 1991/92, dels om långsiktig inriktning för

flygvapenförbanden, dels om verksamhet och anslag för budgetåret

1993/94. Till avsnittet har också förts behandlingen av

motionerna Fö201 (fp) yrkande 1, Fö303 (s), Fö306 yrkande 3 i

denna del, Fö308 (fp) i denna del, Fö315 (nyd) yrkande 12, Fö316

(s partimotion) yrkandena 4 och 8--9, Fö318 (v partimotion)

yrkandena 5--6, Fö322 (m), Fö331 (s) och A476 (s) yrkande 1.

Propositionen

När det gäller resultatet för budgetåret 1991/92 anför

regeringen att Chefen för flygvapnet har genomfört verksamheten

i allt väsentligt enligt vad som angivits i regleringsbrevet.

Regeringen anser resultatet vara bra.

Chefen för flygvapnet uppges inte helt ha utnyttjat

regeringens medgivande att i besparingssyfte minska

flygtidsuttaget inom AJ/S37-systemet. Skälen till detta, vilka

regeringen godtagit, är dels behovet av flygtid för att förarna

skall uppnå erforderlig kompetens, dels kravet på

incidentberedskap.

Repetitionsutbildningen har enligt medgivande från regeringen

begränsats. Detta har fått negativ effekt för bl.a. stril- och

basförbanden. Regeringen anser det därför viktigt att efter

hand återgå till normal nivå för repetitionsutbildningen.

Personalläget sägs generellt ha förbättrats men brister finns

fortfarande inom vissa funktioner.

Chefen för flygvapnet har underutnyttjat sina anslag med

sammanlagt 171 miljoner kronor, till sin huvuddel beroende på

förseningar i uteliggande beställningar för vissa

materielobjekt. Riksrevisionsverket har bedömt årsredovisningen

som rättvisande.

Beträffande långsiktig inriktning anser regeringen att vad

som angetts i 1992 års försvarsbeslut i sina huvuddrag bör

gälla. Detta innebär att målet 16 krigsflygdivisioner behålls.

De förändringar som regeringen anger är avvecklingen av Västgöta

flygflottilj (F 6) i Karlsborg i enlighet med beslutet om

stabiliseringspropositionen (prop. 1992/93:50, FiU1, rskr. 134)

samt besparingar i förmånssystemen för värnpliktiga och

officersaspiranter, vilket också föreslagits för armén och

marinen. I besparingssyfte föreslås vidare att

flygräddningsorganisationen ses över under innevarande

försvarsbeslutsperiod, liksom målflygdivisionen vid Malmen.

Enligt regeringens mening bör uppdraget till Överbefälhavaren

att senast i september 1995 lämna förslag till förändrad

grundorganisation för flygvapnet kompletteras med att jämväl

omfatta en översyn av lokaliseringen av vissa delar av

flygvapnets skolverksamhet, i första hand Krigsflygskolan (F 5)

i Ljungbyhed och Flygvapnets Halmstadsskolor (F 14). Regeringen

bedömer att det under budgetåret 1995/96 kommer att finnas ett

fullgott underlag för beslut om en ny grundorganisation för

flygvapnet.

Regeringen anmäler att ett förenklat system för yt- och

luftövervakning den 1 juli 1994 avses ersätta den nuvarande

optiska luftbevakningen. Förbanden avses organiseras med

frivilligpersonal. Enligt regeringens uppfattning bör

statsmakterna besluta om det nya systemet för yt- och

luftövervakning i samband med 1994 års budgetproposition, då ett

slutligt förslag från Överbefälhavaren bedöms föreligga.

Regeringen anmäler vidare att nuvarande sektorstaber den

1 juli 1993 ombildas till flygkommandon -- Södra, Mellersta

resp. Norra flygkommandot -- med lokalisering till Ängelholm,

Uppsala och Luleå. Lokaliseringen till Luleå sägs dock vara

preliminär i avvaktan på slutligt lokaliseringsförslag år 1995.

Den 1 juli 1996 bedöms flygkommandona helt ha övertagit första

flygeskaderns uppgifter, varvid denna myndighet upphör.

Regeringen understryker vikten av att planerad integrering av

Viggensystemen AJ och S37 till AJS37 fullföljs.

När det gäller verksamhet och anslag för budgetåret

1993/94 anför regeringen att nedläggningen av F 6 bör genomföras

något snabbare än tidigare planerat. Den bör vara avslutad

senast den 30 juni 1994.

Genom 1992 års försvarsbeslut infördes ett särskilt s.k.

1000-kronorsanslag avsett att belastas med eventuella utgifter

till följd av betalningsförskjutningar i JAS-systemet.

Regeringen bedömer det vara mer ändamålsenligt att Chefen för

flygvapnet i stället medges utnyttja en kredit i

Riksgäldskontoret för att kunna möta eventuella

betalningsförskjutningar. Krediten bör vara kopplad till

anslaget Anskaffning av materiel. Som följd härav bör anslaget D

4. Flygvapenförband: JAS-systemet, betalningsförskjutningar utgå

i och med slutet av budgetåret 1992/93.

Regeringen hemställer att riksdagen

godkänner den förändrade inriktningen av flygvapenförbanden,

till Flygvapenförband: Ledning och förbandsverksamhet för

budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 5364947000

kronor,

till Flygvapenförband: Anskaffning av materiel för

budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 7547941000

kronor,

bemyndigar regeringen att på anslaget Flygvapenförband:

Anskaffning av materiel för budgetåret 1993/94 disponera en

kredit i Riksgäldskontoret på 1700000000 kronor,

bemyndigar regeringen att medge att beställningar av materiel

m.m. och utvecklingsarbete för flygvapenförband får läggas ut

inom en kostnadsram av 2194000000 kronor,

till Flygvapenförband: Anskaffning av anläggningar för

budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på

423600000 kronor.

Utskottet

Utskottet behandlar inledningsvis en motion som berör

flygvapnets krigsorganisation. I motion Fö201 (fp)

diskuteras olika alternativ för att på mest rationella sätt

anpassa krigs- och grundorganisation som följd av beslutad

nedläggning av F 6. En av F 6:s nuvarande divisioner skall vara

kvar och ombaseras, och det långsiktiga målet är 16

krigsflygdivisioner. Motionären granskar för- och nackdelar med

att föra den F 6-division som skall vara kvar till F 7 i

Såtenäs, till F 16 i Uppsala eller till F 10 i Ängelholm. Han

diskuterar även möjligheten av att lägga ned en JA 37-division i

stället för nu beslutad AJS 37 division. I syfte att minimera

omskolningsbehovet och för att på bästa sätt ta till vara arvet

av personal och materiel förordar motionären en successiv

förändring. Det bör överlåtas åt myndigheten att på ekonomiskt

bästa sätt lösa dessa frågor. Han hemställer att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad som anförts om

önskemålet att neddragningen till 16 divisioner krigsflygplan i

flygvapnet görs i former som minimerar omskolningsbehovet och

tillvaratar befintlig materiel på ett ekonomiskt sätt.

Utskottet förutsätter att regering och myndigheter

genomför den av riksdagen beslutade förändringen till 16

krigsflygdivisioner på mest rationella sätt. Något riksdagens

uttalande om detta synes inte erforderligt varför motion Fö201

(fp) yrkande 1 bör avslås.

I Socialdemokraternas partimotion Fö316 avges förslag som

berör flygvapenförbandens ledningsorganisation. Som en

konsekvens av motionens förord för att avveckla militärområdena

-- tidigare behandlat av utskottet -- anser motionärerna att

flygoperationerna kan ledas från två flygkommandon i stället för

de tre som propositionen föreslår (yrkande 8). En sådan

förändring sägs kunna leda till en betydande besparing.

Utskottet konstaterar att LEMO-utredningen övervägt

antalet flygkommandon och därvid satt in dem i en helhetslösning

för ledningen på central och regional nivå. Antalet

flygkommandon bör därvid överensstämma med antalet

militärområden. Utskottet har ingen annan uppfattning. Frågan om

antalet flygkommandon kan således inte behandlas fristående.

Motion Fö316 (s partimotion) yrkande 8 bör därför avslås.

Utskottet övergår till att behandla motioner med yrkanden som

avser flygvapenförbandens grundorganisation. I motion Fö315

(nyd) anses satsningarna på flygvapnet riktiga, men dyra. För

att hålla nere kostnaderna bör bl.a. antalet flottiljer

minimeras. Antalet bör i avvaktan på resultatet av pågående

utredningar inte låsas men fem flottiljer sägs vara en

intressant arbetshypotes, vilket föreslås att riksdagen ger

regeringen till känna (yrkande 12).

I syfte att skapa en säkrare ekonomi för ett flygvapen, vars

kärna består av 16 divisioner, föreslår den socialdemokratiska

partimotionen Fö316 att den fredstida verksamheten inriktas på

att under 1990-talet vara lokaliserad till fem storflottiljer.

Vidare anförs att det främst av miljöskäl kan vara lämpligt att

bedriva del av den fredstida verksamheten vid detachement,

varvid Karlsborg bör kunna utgöra ett sådant till storflottiljen

F 7 i Såtenäs. Regeringen bör därför förelägga riksdagen förslag

om lokaliseringen av fem storflottiljer (yrkande 4).

I samma motion förordas även att riksdagen hos regeringen

begär förslag om samlokalisering med storflottiljerna av flygets

skolor samt av mål- och transportflyget (yrkande 9).

Som motionärerna konstaterar har regeringen gett

Överbefälhavaren i uppdrag att till år 1995 lämna förslag om en

förändrad grundorganisation för flygvapnet. Inriktningen är att

det skall bli färre och större flottiljer. Målflyget och

transportflyget innefattas i utredningsuppdraget. Som framgår av

propositionen har detta kompletterats med att omfatta även

flygvapnets skolverksamhet.

En viktig del av arbetet är den miljöprövning som skall göras

av Koncessionsnämnden för miljöskydd. Gällande tidsplan utgår

från denna prövning. I sitt förslag till statsmakterna skall

Överbefälhavaren ha vägt in resultatet av miljöprövningen med de

andra faktorer som bör få påverka beslutet, t.ex. ekonomi och

operativa förhållanden.

För att det skall vara möjligt att kunna fatta ett långsiktigt

hållbart beslut om flygvapnets grundorganisation anser

utskottet att det är väsentligt att den inledda utredningen

får fullföljas. Det vore att föregripa pågående utredning om det

redan nu bestämdes att flygvapnets verksamhet i framtiden skall

lokaliseras till fem storflottiljer.

Att förlägga ett detachement ur F 7 till Karlsborg skulle

innebära att en icke obetydlig verksamhet i form av

infrastruktur med trafikledning, räddning, underhåll m.m. blir

kvar där. Innebörden skulle bli att delar av förväntade

besparingar uteblir. Utskottet kan därför inte förorda en sådan

inriktning.

Med stöd av det anförda förordar utskottet att riksdagen

avslår motionerna Fö315 (nyd) yrkande 12 och Fö316 (s

partimotion) yrkandena 4 och 9.

Flottiljnedläggningar behandlas i flera motioner. Sålunda

förordas i Vänsterpartiets partimotion Fö318 att såväl F 10 i

Ängelholm (yrkande 5) som F 16 i Uppsala (yrkande 6) avvecklas.

Motionärerna i motion Fö331 (s) framför å sin sida flera skäl

för att behålla flygflottiljen F 17 i Ronneby. De hävdar att

varje antydan om nedläggning och utpekande av förband skapar

stor oro hos personalen. Vad som anförts i motionen om

försvarsplaneringen bör riksdagen ge regeringen till känna.

Den av riksdagen i juni 1992 beslutade nedläggningen av F 13 i

Norrköping är utgångspunkten för yrkandet i motion Fö303 (s).

Med hänvisning till behovet av tid för att utveckla nya

verksamheter föreslår motionärerna att avvecklingen av F 13

senareläggs.

Mot bakgrund av nyss nämnda skäl, främst att pågående

utredning inte skall föregripas, bör heller inte nu någon

flottilj utpekas som nedläggningsförband. Därmed torde syftet

med motion Fö331 (s) bli tillgodosett varför den inte bör

bifallas, liksom inte heller motionen Fö318 (v parti) yrkandena

5 och 6.

Nedläggningen av F 13 beslutades som besparingsåtgärd. För att

uppnå förväntade besparingar inom försvarsramen är det

nödvändigt att tidsplanen för avvecklingen följs. Utskottet kan

därför inte ställa sig bakom förslaget i motion Fö303 (s) att

senarelägga avvecklingen av F13. Motionen bör avslås.

Motion Fö306 (s) poängterar att F 10 med J 35 Draken i

Ängelholm har en viktig uppgift i det högt prioriterade

luftförsvaret. Motionärerna konstaterar att F 10 redan har

koncession att flyga med tre divisioner, vilket ingen annan

flottilj har, samt att JAS 39 bullrar ungefär som Draken. Enligt

motionärerna är det därför mest logiskt att planera för byte av

Drakensystemet på F 10 till JAS39-systemet, när detta är

klart. I yrkande 3 föreslås att riksdagen ger regeringen bl.a.

detta till känna. Även motion Fö308 (fp) förordar att

Draken-systemet vid F 10 i Ängelholm på sikt byts ut mot JAS.

Utskottet konstaterar att F 10 i Ängelholm sedan den 1

juli 1992 producerar två divisioner J35. Utskottet konstaterar

vidare att inriktningen vad avser JAS 39-förbanden är att två

divisioner skall kunna krigsorganiseras i slutet av innevarande

försvarsbeslutsperiod. Planeringen utgår vidare från att dessa

två divisioner lokaliseras till F 7 i Såtenäs. Lokaliseringen av

följande JAS-divisioner bör avgöras först sedan tidigare nämnd

utredning om flygvapnets grundorganisation föreligger. Det

anförda innebär enligt utskottet att motionerna Fö306 (s)

yrkande 3 i denna del och Fö308 (fp) i denna del inte bör

bifallas.

Motion Fö322 (m) behandlar flygvapnets grundutbildning.

Motionärerna hänvisar bl.a. till de stora investeringar som

skett och planeras vid Krigsflygskolan i Ljungbyhed. Flygfältet

sägs vara oöverträffat när det gäller grundläggande

flygutbildning. Med hänvisning till den utredning som pågår om

flygvapnets skolverksamhet anser motionärerna att det vore

lämpligt, både vad avser ekonomi och utbildning, att delar av

grundutbildningen, t.ex. Officershögskolan, flyttas till F 5.

Utskottet anser inte att nämnda utredning skall föregripas

varför motionen bör avslås.

Det svåra arbetsmarknadspolitiska läget i Karlsborg,

främst till följd av beslutet att avveckla F 6, tas upp till

behandling i motion A476 (s). Motionärerna framhåller att staten

har ett självskrivet socialt ansvar för att effekterna av

nedläggningen av F6 mildras i största möjliga utsträckning. De

föreslår att riksdagen som sin mening ger regering till känna

att staten, utan ekonomiskt anspråk till Karlsborgs kommun, bör

överlämna mark och lokaler som friställs genom nedläggningen av

F6 (yrkande 1).

Utskottet har erfarit att F6 kommer att behållas som

krigsbas. Utskottet utgår från att regeringen på motsvarande

sätt som vid andra förbandsnedläggningar uppdrar åt

Fortifikationsförvaltningen att försöka sälja området. Häri bör

ingå att med kommunen diskutera framtida användning av mark och

byggnader. Motionen A476 (s) yrkande 1 bör med hänsyn till det

anförda avslås.

När det gäller vad som i propositionen i övrigt anförts om

flygvapenförbanden anser utskottet att riksdagen bör godkänna

den förändrade inriktningen, att riksdagen bör anvisa begärda

anslag för budgetåret 1993/94 samt att riksdagen bör lämna

regeringen begärda bemyndiganden att disponera kredit i

Riksgäldskontoret resp. att medge beställningar av materiel och

utvecklingsarbete inom den angivna kostnadsramen.

Operativ ledning

I detta avsnitt behandlar utskottet vad regeringen i

propositionen (s.97--101) har anfört dels om resultatet av den

verksamhet som för den operativa ledningen m.m. har genomförts

under budgetåret 1991/92, dels om långsiktig inriktning för den

operativa ledningen m.m., dels om verksamhetsmål och anslag för

budgetåret 1993/94.

Propositionen

Regeringen anser att Överbefälhavaren har genomfört

verksamheten i enlighet med vad som angetts i regleringsbrevet

och att det under budgetåret 1991/92 uppnådda resultatet i

allt väsentligt överensstämmer med fastlagda mål.

Ett omfattande organisationsarbete har bedrivits med anledning

av de förslag som LEMO-utredningen avgett.

Överbefälhavaren har underutnyttjat sina anslag med sammanlagt

80 miljoner kronor. Härav uppges 26 miljoner kronor härröra från

att uppgifter inom ledning och förbandsverksamhet senarelagts

som följd av omorganisationsarbetet samt 52 miljoner kronor från

att medelsramen inom anslaget för forskning och utveckling

utökades sent under budgetåret.

Regeringen anför att den långsiktiga inriktning som

bestämts i 1992 års försvarsbeslut alltfort bör gälla. Den

operativa ledningen skall därvid

uppfylla de krav på ledningsförmåga som ställs för att

försvaret skall ha en betryggande förmåga att förhindra framgång

för ett strategiskt överfall,

stödjas av en effektiv och väl fungerande underrättelse- och

säkerhetstjänst som i tid kan ge underlag för beslut,

ha beredskap för att snabbt kunna komplettera utbildningen och

den materiella tillgängligheten så att den samlade

ledningsförmågan förstärks,

skapa förutsättningar för samordnade och kraftsamlade

försvarsoperationer med stridskrafterna och deras stödresurser.

Beredskapssystemet skall vidmakthållas och medge kontinuerlig

ledning i olika konfliktnivåer.

Regeringen anför vidare under verksamhetsmål för budgetåret

1993/94 att besparingar skall genomföras som följd av

stabiliseringspropositionen, främst i form av senareläggning av

viss materielanskaffning och vissa investeringar. Modernisering

av gemensamma stabsplatser och försvarets telenät, liksom

utbyggnaden av datorstödet för den operativa ledningen, bör ske

i långsammare tempo än som förutsetts i försvarsbeslutet.

Regeringen har i beräkningen av anslaget E 1. Operativ ledning

m.m.: Ledning och förbandsverksamhet tillfört medel för

finansiering av personal i FN-högkvarteret och åtaganden enligt

ESK.

Regeringen hemställer att riksdagen

till Operativ ledning m.m.: Ledning och förbandsverksamhet

för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 1125342000

kr,

till Operativ ledning m.m.: Anskaffning av materiel för

budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 117396000 kr,

bemyndigar regeringen att medge att beställningar av materiel

m.m. och utvecklingsarbete för operativ ledning får göras inom

en kostnadsram av 111300000 kr,

till Operativ ledning m.m.: Anskaffning av anläggningar

för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på

79580000 kr,

till Operativ ledning m.m.: Forskning och utveckling för

budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 167218000 kr,

bemyndigar regeringen att medge att beställningar av

utvecklingsarbete för operativ ledning får läggas ut inom en

kostnadsram av 140000000 kr.

Utskottet

Utskottet har ingen erinran mot vad som i propositionen anförs

om operativ ledning m.m. Utskottet förordar därför att riksdagen

anvisar begärda anslag för budgetåret 1993/94 samt att riksdagen

bemyndigar regeringen att medge beställningar av materiel och

utvecklingsarbete inom de begärda kostnadsramarna.

Gemensamma myndigheter och funktioner m.m. inom försvarsmakten

I detta avsnitt behandlar utskottet vad som i propositionen

(s.102--118) har föreslagits om Gemensamma myndigheter m.m.

inom försvarsmakten.

Utskottet konstaterar att förslagen till riksdagen uteslutande

rör anslagsfrågor.

Utskottet föreslår att riksdagen för budgetåret 1993/94

anvisar medel för Gemensamma myndigheter m.m. inom

försvarsmakten i enlighet med regeringens förslag. Utskottets

ställningstaganden i de olika anslagsfrågorna framgår av

utskottets hemställan.

Totalförsvarets civila del

Beredskapsläge och inriktning i stort

I detta avsnitt behandlar utskottet vad som redovisats i

propositionens avsnitt 5.1 (s.119--120).

Här tar utskottet också upp motionerna Fö204 (m, fp, c, kds)

yrkande 2 och Fö402 (c, fp).

I propositionen framhålls att det ännu återstår mycket arbete,

innan det är möjligt att mer preciserat kunna dra slutsatser om

förmågan inom alla väsentliga områden. De åtgärder som vidtagits

inom totalförsvarets civila del sedan 1987 års försvarsbeslut

har medfört att beredskapsläget har förbättrats och några

allvarliga balansproblem mellan olika funktioner kan inte längre

bedömas föreligga.

I propositionen understryks att det är väsentligt att

underlaget när det gäller det militära försvarets behov av stöd

från totalförsvarets civila del förbättras och att arbetet med

att förbättra möjligheterna att bedöma förmågan hos

totalförsvarets civila del under kriser och i krig prioriteras i

den fortsatta planeringen.

Det anmäls också i propositionen att besparingsåtgärderna inom

den civila delen av totalförsvaret, 100 miljoner kronor för

1993/94, bör ges en kortsiktig inriktning. Överstyrelsen för

civil beredskap kommer, enligt propositionen, att lämna förslag

till hur besparingarna under efterföljande budgetår bör fördelas

på ett långsiktigt lämpligt sätt.

I motion Fö204 (m, fp, c, kds) yrkande 2 framhålls att

regering och riksdag måste ta beredskapshänsyn i de beslut där

det är påkallat, vilket bl.a. kan ske genom att detta regleras i

den pågående översynen av planlagstiftningen.

Utskottet delar motionärernas syn på vikten av att det bör

tas beredskapshänsyn i planering och samhällsutveckling.

Utskottet förutsätter att sådana hänsyn tas av berörda instanser

i den fortlöpande verksamheten. Något uttalande från riksdagen

är således inte påkallat med anledning av motion Fö204 (m, fp,

c, kds) yrkande 2.

I motion Fö402 (c, fp) föreslås en skyldighet för kommunerna

att organisera driftvärn för skydd för viktiga anläggningar

under kriser och i krig.

Utskottet behandlade motsvarande motion i sitt betänkande

1991/92:FöU12 (s. 123) och anförde då:

Utskottet delar uppfattningen att skyddet mot sabotage på

kommunala anläggningar är en viktig fråga. Med en god fredstida

skyddsnivå som utgångspunkt är det angeläget att kommunerna

planerar för ytterligare åtgärder, främst bevakning, vid en

beredskapshöjning. Kommunledningen har anledning att samråda om

behov och möjligheter med sina förvaltningschefer,

polismyndigheten och den lokala militära chefen.

Driftvärnet är en del av hemvärnet, som har till uppgift att

skydda hembygd och arbetsplats. Driftvärnets uppgift är att

skydda myndighets eller företags egna anläggningar och egen

verksamhet och får inte utan medgivande av myndigheten eller

företaget användas för andra uppgifter. Ansökan om tillstånd att

organisera driftvärn vid kommunal myndighet eller enskilt

företag skall inges till rikshemvärnschefen, som med eget

yttrande överlämnar ärendet till regeringen

(hemvärnskungörelsen, 1970:304). Driftvärn vid kommunal

myndighet finns bl.a. i Uppsala kommun.

En riskutsatt kommun har anledning att särskilt skydda sådana

anläggningar som har stor betydelse för befolkningens överlevnad

och försörjning eller för möjligheterna att stödja

försvarsmakten. Att bilda ett driftvärn kan vara en god lösning.

En sådan åtgärd måste dock prövas utifrån kommunens

förutsättningar. Det är inte lämpligt att införa en skyldighet

för kommunerna att organisera driftvärn. Motionen bör därför

inte bifallas av riksdagen.

Utskottet gör nu samma bedömning och föreslår att motion Fö402

(c, fp) avslås.

Funktionen Civil ledning och samordning

Under denna rubrik behandlar utskottet vad som redovisats och

föreslagits i propositionens avsnitt 5.2 (s.121--124).

I propositionen redovisas att den inriktning som funktionen

Civil ledning och samordning gavs i 1992 års försvarsbeslut i

stort ligger fast. Till följd av 1992 års

stabiliseringsproposition har enligt propositionen några av

anslagen reducerats.

Utskottet har i det föregående i avsnittet Organisationsfrågor

m.m. behandlat rikets indelning i civilområden och antalet

civilbefälhavare samt föreslagit avslag på motion Fö201 (fp)

yrkande 7 om heltidsanställda civilbefälhavare.

Utskottet föreslår att riksdagen bifaller regeringens

förslag till bemyndiganden och medelsanvisningar för anslagen

under Civil ledning och samordning budgetåret 1993/94.

Utskottets ställningstaganden framgår av av utskottets

hemställan.

Funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst

I detta avsnitt behandlar utskottet vad som redovisats och

föreslagits i propositionens avsnitt 5.3 (s. 124--131) om

funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst samt funktionen

Arbetskraft.

Här tar utskottet också upp motionerna Fö201 (fp) yrkandena 3

och 6, Fö403 (kds), Fö404 (kds), Fö405 (s), Fö701 (m), Fö702

(m), Fö703 (m), Fö704 (c), Fö706 (nyd) yrkandena 1 och 2, Fö710

(m), Fö711 (s), Fö712 (m) och Fö714 (m).

I propositionen redovisas att under 1991/92 har

skyddsrumsverksamheten fått en större omfattning än vad som

planerats beroende på att fler byggnadsobjekt än vad som

förväntats färdigställts eller påbörjats.

Produktionen av skyddsrum koncentreras enligt propositionen

till riskområden med högsta och hög prioritet.

I propositionen anmäls att antalet färdigställda skyddsrum i

samband med nyproduktion bedöms bli något färre än vad Statens

räddningsverk har angett. Planerade bristtäckningsåtgärder under

budgetåret 1993/94 bör enligt propositionen begränsas.

Det betonas i propositionen att målet att bygga upp och

vidmakthålla en organisation bestående av 30000 hemskyddsombud

snarast bör uppnås. Vidare understryks att repetitionsutbildning

av krigsplacerad personal inom funktionen Arbetskraft även

fortsättningsvis bör prioriteras.

Det redovisas vidare i propositionen att den inriktning som

funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst gavs i 1992 års

försvarsbeslut i stort ligger fast. Till följd av 1992 års

stabiliseringsproposition har, enligt propositionen, några av

anslagen reducerats.

I avsnittet Ekonomiska ramar har utskottet behandlat

regeringens förslag till riksdagen att merbelasta anslaget

Skyddsrum m.m. för budgetåret 1993/94.

Utskottet föreslår att riksdagen i övrigt bifaller

regeringens förslag till bemyndiganden och medelsanvisning för

anslagen under Befolkningsskydd och räddningstjänst m.m.

budgetåret 1993/94. Utskottets ställningstaganden framgår av

utskottets hemställan.

Skyddsrumsbyggandet behandlas i två motioner.

I motion Fö201 (fp) yrkande 6 anförs att den av riksdagen

uttalade tanken om en mer medveten prioritering inom

skyddsrumsbyggandet äntligen bör få genomslag. Motionären anser

att skyddsrumsbyggandet bör skäras ned och att hela besparingen

inom det civila försvaret på 100 miljoner kronor bör tas på

skyddsrumsanslaget.

Enligt vad utskottet erfarit koncentreras

skyddsrumsbyggandet till riskområden med högsta och hög

prioritet i enlighet med 1992 års försvarsbeslut. Utskottet har

vidare kunnat konstatera att det föreligger vissa osäkerheter i

prognoserna för det framtida bostadsbyggandet vilket påverkar

storleken på de bemyndiganden för skyddsrumsbyggande som

regeringen nu begär. Utskottet anser därför att delar av dessa

bemyndiganden bör ställas till regeringens disposition i

avvaktan på ett säkrare underlag. Utskottet anser att kommittén

med uppdrag att utreda fredstida påfrestningar och risker samt

vissa frågor inom totalförsvarets civila del under sitt arbete

skall ta upp frågan om skyddsrumsbyggandet. Motion Fö201 (fp)

yrkande 6 bör avslås.

I motion Fö405 (s) anser motionären att för att skapa fler

arbeten inom byggnadssektorn bör fler skyddsrum byggas.

Utskottet är inte berett att ställa sig bakom något utökat

skyddsrumsbyggande i enlighet med vad som förordas i motionen.

Motion Fö405 (s) bör därför avslås.

I motion Fö404 (kds) understryks att i krig är det fysiska

skyddet för civilbefolkningen inkl. andningsskydd av största

betydelse. Motionärerna föreslår att utredningen om det civila

försvaret bör få till uppgift att noggrant analysera och ta fram

underlag för den fortsatta anskaffningen av andningsskydd för

civilbefolkningen.

Utskottet anser att frågan om att förse hela befolkningen

med andningsskydd är av största vikt. Enligt 1992 års

försvarsbeslut skall anskaffningen av andningsskydd till hela

civilbefolkningen vara genomförd under budgetåret 1993/94.

Utskottet har vidare inhämtat att Statens räddningsverk har

påbörjat ett arbete med att ta fram tekniskt underlag för en

eventuell framtida produktion av en ny folkskyddsmask. Utskottet

anser att motionärernas syfte därmed är tillgodosett. Något

uttalande till riksdagen är inte påkallat med anledning av

motion Fö404 (kds).

Motionären i motion Fö701 (m) anser att bestämmelserna för

räddningstjänsten bör ändras så att kompetensutbildning för

deltidsbefäl möjliggörs.

Utskottets bedömning är att det i huvudsak finns en god

tillgång på personal som har befogenhet att tjänstgöra som

räddningsledare. Enligt vad utskottet informerats om har Statens

räddningsverk en utbildning som riktar sig till kommuner med

deltidsstyrkor. Vad som i motionen anförts om behovet av en

kompetensutbildning för deltidsbefäl är således tillgodosett.

Fö701 (m) bör därför avslås.

I motion Fö703 (m) framhålls att inspelade samtal till

landets larmcentraler bör betraktas som journaler och därmed

arkiveras lika lång tid som andra sjukvårdsdokument.

I yttrande över motionen har Socialstyrelsen bl.a. framhållit

att patientjournallagen i nuläget inte bör göras tillämplig på

banden. I stället bör närmare utredas förutsättningarna för att

få tillgång till dessa. I det sammanhanget kan, enligt

Socialstyrelsen, eventuellt också journalföringen tas upp.

Socialstyrelsen anser vidare att det finns skäl att i särskild

ordning se över nuvarande regler beträffande larmcentralernas

verksamhet bl.a. mot bakgrund av de förändringar den kommande

utvecklingen kan medföra. Utskottet har ingen annan

uppfattning än Socialstyrelsen i denna fråga. Utskottet

förutsätter att de frågor som berörs i motion Fö703 (m) blir

föremål för granskning inom ramen för de löpande översyner som

sker inom detta område. Motionens syfte får därmed anses

tillgodosett. Något uttalande av riksdagen är inte påkallat.

Motionären i Fö706 (nyd) anser i yrkande 1 att innevånare i en

glesbygdskommun i likhet med övriga kommuner bör ha tillgång

till en räddningstjänst som följer Räddningsverkets

riktlinjer. I yrkande 2 föreslår motionären att

Räddningsverkets rekommendationer bör göras tvingande.

Utskottet anser att det är viktigt att innevånarna i

glesbygdskommunerna skall ha tillgång till en fullvärdig

räddningstjänst i likhet med vad som gäller i övriga delar av

landet. Kommunernas ansvar för räddningstjänsten regleras i

räddningstjänstlagen (1986:1102). Enligt lagen skall det för

varje kommun finnas en räddningstjänstplan som bl.a. beskriver

räddningstjänstens organisation och beredskap. Tillsynen av den

kommunala räddningstjänsten utövas av resp. länsstyrelse och av

Statens räddningsverk. Om verket finner att en

räddningstjänstplan uppvisar allvarliga brister kan verket

anmäla förhållandet till regeringen. Regeringen äger rätt att

när en sådan framställning gjorts besluta om ändring i planen.

Enligt vad utskottet inhämtat har regeringen beslutat om en

sådan ändring i räddningstjänstplanen för Finspångs kommun.

Utskottet anser att nuvarande lagstiftning är till fyllest,

varför något uttalande i linje med vad som anförs i motion Fö706

(nyd) yrkandena 1 och 2 inte är påkallat.

Motion Fö711 (s) behandlar s.k. restvärdesräddning i samband

med bränder. Motionärerna pekar på de mycket stora

samhälleliga förlusterna årligen för brand- och vattenskador och

hävdar att kostnaderna kan reduceras genom en effektivare

restvärdesräddning. Motionärerna anser att räddningstjänstlagen

bör ändras. Motionärerna föreslår också att riksdagen ger

regeringen i uppdrag att se över behovet av utbildning och

materiel samt räddningstjänstledarens direktiv under akutskedet

av en olyckshändelse. Motionärerna nämner att motsvarande motion

tidigare behandlats av försvarsutskottet och anser att det är

rimligt att, innan motionen behandlas, den remitteras till bl.a.

Statens räddningsverk.

Utskottet konstaterar att Statens räddningsverk i sitt

yttrande över motionen påpekar att, redan vid behandlingen av

den tidigare motionen, verket fått möjlighet att till utskottet

framföra sin syn i frågan. Räddningsverket uppger sig inte ha

anledning att ändra inställning och anser att

restvärdesräddningen kan effektiviseras utan någon åtgärd från

riksdagens sida. Inte heller utskottet anser sig ha anledning

att frångå vad som anförts i betänkande 1992/93:FöU1 i denna

fråga. Motion Fö711 (s) bör således avslås.

I motion Fö714 (m) framhåller motionären att det vid brand är

angeläget att redan vid brandtillfället kunna samla kunskap om

brandorsaken. Enligt motionären kan polisens insats inte

ersättas men väsentligen underlättas om räddningstjänsten hade

instruktion att, vid sidan av det egentliga släckningsarbetet,

få ökat ansvar avseende brandorsaksundersökningar.

Motionären föreslår att riksdagen beslutar om försöksverksamhet

med vidgat ansvar. I detta sammanhang bör det enligt motionären

närmare utredas hur kostnaderna för vidgat ansvar för

räddningstjänsten skall bestridas.

Utskottet delar motionärens uppfattning om det angelägna i

denna fråga. Försöksverksamhet med vidgat ansvar för

räddningstjänsten samt utredning av kostnadsansvaret i linje med

vad som förordas i motion Fö714 (m) bör således ske. Utskottet

anser att riksdagen med anledning av motionsyrkandet som sin

mening bör ge regeringen detta till känna.

Sotningsmonopolet behandlas i fyra motioner.

Motionärerna i Fö702 (m), Fö710 (m) och Fö712 (m) anser att

sotningsmonopolet bör avvecklas. Motionärerna i Fö704 (c) anser

att sådan ändring i räddningstjänstlagen skall ske att enskild

fastighetsägare i framtiden av skorstensfejarmästare kan ges

rätt att utföra sotning av egen villafastighet.

Utskottet har vid ett flertal tillfällen och senast i sitt

yttrande 1992/93:FöU3y understrukit att sotningsväsendet behöver

förändras. Utskottet har nu erfarit att regeringen tillsatt en

särskild utredare med uppgift att bedöma sotningens

brandförebyggande betydelse, pröva om en avreglering av den

föreskrivna sotningen kan göras och om formerna för att utse

skorstensfejarmästare kan förändras så att inslaget av

konkurrens ökar. Motionärernas synpunkter får därmed anses

tillgodosedda. Något uttalande med anledning av motionerna Fö702

(m), Fö704 (c), Fö710 (m) och Fö712 (m) är således inte

påkallat.

I motion Fö201 (fp) yrkande 3 påpekar motionären att

Pliktutredningen lämnar förslag om att utbildningsbehovet och

inget annat skall styra utbildningstiden. Fram till dess

utredningens förslag remissbehandlats och lett till

riksdagsbeslut kan, enligt motionären, en tid gå. När det gäller

utbildningstiden för vapenfria tjänstepliktiga är frågan,

menar motionären, så brådskande att riksdagen bör fatta beslut

redan innan. Om utbildningstiden minskas till vad som erfordras

för uppgiften skulle staten göra besparingar.

Riksdagen har nyligen fattat beslut om en sänkning av lägsta

antalet tjänstgöringsdagar för vapenfria tjänstepliktiga från

270 till 220 dagar. Pliktutredningen har föreslagit att ingen

skall utbildas längre tid än vad som bedöms nödvändigt för

krigsuppgiften. Utskottet delar denna uppfattning. Enligt

vad utskottet erfarit arbetar för närvarande den s.k.

Pliktlagkommittén med att omsätta dessa principer i förslag.

Utskottet anser inte att motion Fö201 (fp) yrkande 3 bör

bifallas av riksdagen.

I motion Fö403 (kds) föreslås att reglerna för utbetalning av

befattningspeng inom civilförsvaret ändras. Motionären pekar

på att det ofta är små belopp som utbetalas (4 kr/dag) och att

utbetalningarna innebär ganska höga administrativa kostnader.

Utskottet har erfarit att regeringen nu ändrat

bestämmelserna för befattningspengens utbetalande. Utskottet

anser därför att motionens syfte är tillgodosett och att något

uttalande av riksdagen inte är påkallat.

Funktionen Psykologiskt försvar

Här behandlar utskottet vad som redovisats och föreslagits i

propositionens avsnitt 5.4 (s. 132--133) om funktionen

Psykologiskt försvar.

I propositionen redovisas bl.a. att beredskapsläget på den

centrala nivån är gott. Beredskapsläget inom Sveriges Radio

uppges vara tillfredsställande.

Utskottet har i det föregående i avsnittet Organisationsfrågor

m.m. behandlat motion Fö401 (m, kds) om Styrelsen för

psykologiskt försvar.

Utskottet föreslår att riksdagen bifaller regeringens

förslag till medelsanvisning för Styrelsen för psykologiskt

försvar budgetåret 1993/94. Utskottets ställningstagande framgår

av utskottets hemställan.

Funktionen Försörjning med industrivaror

I detta avsnitt tar utskottet upp vad som redovisats och

föreslagits i propositionens avsnitt 5.5 (s. 134--136) om

funktionen Försörjning med industrivaror.

I propositionen framhålls att mot bakgrund av det militära

försvarets återtagningsbehov i en säkerhetspolitisk

krissituation bedöms att beredskapsläget inte är godtagbart. Med

hänsyn till detta finns det inget skäl att ändra den inriktning

eller det funktionsmål som angavs i försvarsbeslutet. Den

långsiktiga förstärkningen av funktionen bör därför, enligt

propositionen, fortsätta.

Utskottet föreslår att riksdagen bifaller regeringens

förslag till medelsanvisning för anslagen inom funktionen

Försörjning med industrivaror budgetåret 1993/94. Utskottets

ställningstaganden framgår av utskottets hemställan.

Funktioner hörande till andra departement

Under denna rubrik redovisas i propositionens avsnitt 5.6

(s.136--139), Funktioner hörande till andra departement.

I propositionen redovisas sammanfattningsvis, utan förslag

till riksdagen, vad som i andra bilagor till propositionen

anförs bl.a. om funktionerna

hälso- och sjukvård

telekommunikationer

transporter

livsmedelsförsörjning

arbetskraft

energiförsörjning.

Konsekvenser för totalförsvarets civila del av en anslutning

till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och ett

svenskt medlemskap i Europeiska gemenskapen (EG)

Under denna rubrik redovisas, utan förslag till riksdagen, i

propositionen (s.140--141) att studier och konsekvensanalyser

fortsättningsvis bör genomföras inom hela det civila försvaret

för att främst ligga till grund för en anpassning av

regelsystemet för det civila försvaret inför ett EG-medlemskap.

Det framhålls i propositionen att Överstyrelsen för civil

beredskap här har ett övergripande samordningsansvar.

Behov av utbildning, ansvarsfördelning och finansiering av

utbildning inom den civila delen av totalförsvaret

Under denna rubrik anmäls, utan förslag till riksdagen, i

propositionen (s.141) att en rapport för närvarande bereds i

regeringskansliet om behovet av utbildning inom den civila delen

av totalförsvaret och utnyttjandet av befintliga

utbildningsresurser.

Övrig verksamhet

I detta avsnitt behandlar utskottet vad som i propositionen

(s.142--164) har föreslagits om de verksamheter som hänförts

till avsnittet Övrig verksamhet.

Utskottet konstaterar att förslagen till riksdagen uteslutande

rör anslagsfrågor.

I avsnittet behandlas också motionerna Fö201 (fp) yrkande 8,

Fö202 (kds), Fö315 (nyd) yrkandena 9 och 10, Fö316 (s

partimotion) yrkande 6, Fö318 (v partimotion) yrkande 8, Fö601

(m), Fö602 (kds), Fö603 (c), Fö604 (s), Fö605 (m), Fö606 (c),

Fö607 (s), Fö608 (s), Fö609 (nyd), Fö610 (s), Fö611 (c, fp),

Fö612 (nyd), Fi211 (nyd) yrkande 21 och T215 (fp) yrkande 10.

Ett flertal motioner föreslår en effektivisering av den

statliga maritima verksamheten genom bättre samordning. I motion

Fö316 (s partimotion) anförs att det nu finns anledning att

ordentligt pröva möjligheterna att samordna Marinen,

Kustbevakningen och Sjöfartsverket. En ökad integrering mellan

närbesläktade funktioner ger långsiktiga kostnadsbesparingar.

Motionärerna föreslår därför att en särskild utredning prövar

möjligheten att effektivisera den statliga maritima verksamheten

genom en integrerad ledningsstruktur med inriktning att beslut

skall kunna fattas år 1994. I motionerna Fi211 (nyd), Fö315

(nyd) och Fö605 (m) framförs motsvarande förslag. I motion Fö611

(c, fp) berörs frågan om samordningen mellan Kustbevakningen och

Polisen. Motionärerna anför att då det trots uppenbara fördelar

inte kommit till stånd någon fast organiserad samverkan mellan

Kustbevakningen och Polisen bör riksdagen uttala sig för en

sådan.

Utskottet vill inledningsvis erinra om att frågan om

organisation och uppgiftsfördelning när det gäller bevakning

m.m. inom det svenska sjöterritoriet, fiskezonen och den

ekonomiska zonen liksom räddningstjänsten till sjöss utreddes i

olika omgångar under 1980-talet. Som ett resultat bildades år

1988 Kustbevakningen som en självständig civil myndighet, varvid

den centrala ledningen lokaliserades till Karlskrona.

Kustbevakningen hänfördes till Försvarsdepartementets

verksamhetsområde. Syftet var att säkerställa en effektiv

fortlöpande samverkan mellan försvarsmakten och Kustbevakningen

avseende bl.a. ledningsfunktioner och materielanskaffning.

Utskottet har tidigare behandlat frågan om Kustbevakningens

ställning (FöU1987/88:10) och Kustbevakningens roll i den

framtida sjöövervakningen m.m. (1989/90:FöU8). Utskottet har

härvid uppmärksammat Kustbevakningens civila profil, behovet av

ytterligare samordning mellan Kustbevakningen och sjöpolisen

samt Kustbevakningens uppgifter när det gäller ledningen av

sjöräddningsinsatser.

Utskottet kan konstatera att efter år 1988 har ett arbete

bedrivits för att utveckla samarbetsformer mellan berörda

myndigheter, bl.a. har gemensamma centraler för övervakning och

ledning organiserats mellan Marinen och Kustbevakningen. En

utredning har också nyligen sett över sjöpolisens verksamhet

(SOU 1992:51). Regeringen har i mars 1992 tillsatt en

interdepartemental arbetsgrupp med uppgift att utreda frågor om

gränskontroller och gränsformaliteter i ett

EG-medlemskapsperspektiv.

Utskottet finner emellertid att förutsättningarna för den

statliga maritima verksamheten i väsentliga hänseenden har

förändrats sedan år 1988. Det säkerhetspolitiska läget i Europa

är annorlunda. Trafiken från det tidigare stängda Östeuropa har

ökat. Denna trafik är övervägande positiv, men tendenser till

ökad illegal verksamhet över havet kan också ses. Samtidigt

kvarstår de utökade uppgifterna avseende havsfiskeövervakning

m.m. Härtill kommer att den statsfinansiella situationen ställer

stora krav på ekonomiska besparingar inom den statliga

verksamheten. En samordning över sektorsgränser som leder till

sådana besparingar måste därför tas till vara.

Utskottet anser mot denna bakgrund att en särskild

parlamentarisk utredning bör pröva möjligheten att effektivisera

den samlade statliga maritima verksamheten. En strategi för

denna verksamhet bör i första hand omfatta Marinens,

Kustbevakningens, Sjöfartsverkets och sjöpolisens verksamhet.

Uppgiftsfördelning, organisation och lagstiftning för området

bör ses över av utredningen.

Vad utskottet här med anledning av motionerna Fö315 (nyd)

yrkandena 9 och 10, Fö316 (s) yrkande 6, Fö605 (m), Fö611 (c,

fp) och Fi211 (nyd) yrkande 21 har anfört om en parlamentarisk

utredning för effektivisering av den statliga maritima

verksamheten bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna.

Ett flertal motioner berör förhållanden som kan komma att

övervägas av den av utskottet förordade utredningen. Dessa

behandlas i det följande.

Flera motioner berör frågan om en flygkuststation på Sturup. I

motionerna Fö601 (m), Fö602 (kds), Fö603 (c), Fö604 (s) och T215

(fp) anför motionärerna sålunda att riksdagen som sin mening bör

ge regeringen till känna att frågan om flygkuststationernas

placering bör omprövas så att en flygkuststation kan placeras på

Sturup i stället för på Säve.

I motion Fö606 (c) hemställer motionärerna att medel för

genomförande av projektet Västkustens Flygcentrum-Säve bör

tillföras Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län och att

marinens ubåtsjaktflygplan bör utgångsbaseras vid tolfte

helikopterdivisionen på Säve.

I motion Fö607 (s) anför motionärerna, bl.a. mot bakgrund av

olyckan med den polska färjan Jan Heweliusz, att det är mycket

angeläget att kontrollen av lastsäkring förbättras och blir

effektivare så att säkerheten på färjorna inte äventyras av

detta. Motionärerna föreslår att Kustbevakningen bör få

befogenheter att lämna förelägganden och att rollen i

kontrollarbetet av lastsäkring bör fastställas på ett tydligare

sätt.

I motion Fö608 (s) anför motionärerna att Kustbevakningens

arbete med överträdelser på havet snarast bör ses över och

förenklas. I likhet med Polisen borde kustbevakningens personal

få befogenheter att vid enklare överträdelser utfärda böter på

platsen.

I motion Fö612 (nyd) föreslår motionären att riksdagen som sin

mening bör ge regeringen till känna att till kustflottan bör ges

sådana order att den kan användas till att i samverkan med

sjöpolisen och Kustbevakningen preja och avvisa fartyg som

sysslar med illegal befraktning av människor.

Utskottet ser positivt på förslag till bättre samordning

av den statliga maritima verksamheten. Förslag med detta syfte i

här berörda motioner torde komma att prövas av den av utskottet

förordade utredningen. Utskottet finner inte anledning att

föregripa utredningens resultat eller i övrigt bifalla

motionerna. Motionerna Fö601 (m), Fö602 (kds), Fö603 (c), Fö604

(s), T215 (fp) yrkande 10, Fö606 (c), Fö607 (s), Fö608 (s) och

Fö612 (nyd) bör därför avslås av riksdagen.

I motion Fö609 (-) anför motionären att riksdagen som sin

mening bör ge regeringen till känna att ett ballongburet

Östersjöövervakningssystem bör studeras. Utskottet

konstaterar att övervakningssystem av detta slag kan studeras

inom ramen för berörda myndigheters ordinarie studieprocess, om

behov av ett sådant system anses föreligga. Något uttalande från

riksdagens sida är därför inte påkallat. Motion Fö609 (-) bör

därför avslås av riksdagen.

I motion Fö610 (s) anför motionärerna, bl.a. mot bakgrund av

att det tidigare stängda Östeuropas gränser har öppnats, att

Kustbevakningen i sydöstra Sverige bör få utökade resurser.

Utskottet har i det tidigare behandlat behovet av att

effektivisera den statliga maritima verksamheten för att bl.a.

tillgodose det syfte som motionärerna redovisar. Till följd av

1992 års stabiliseringsproposition skall Kustbevakningen spara 2

miljoner kronor budgetåret 1993/94. Motion Fö610 (s) bör därför

avslås av riksdagen.

I motion Fö201 (fp) anför motionären att riksdagen som sin

mening bör ge regeringen till känna vad som anförs om det

otillfredsställande i att stora delar av Armémuseets samlingar

av erövrade textilier inte i dag vårdas på ett

tillfredsställande sätt. Utskottet har erfarit att åtgärder

vidtas för att förbättra vården av Statens trofésamling.

Utskottet kan vidare konstatera att frågan om utförsel av

kulturföromål, som också berörs av motionären, har behandlats

av kulturutskottet (1990/91:KrU7), varvid framhållits att det

endast undantagsvis finns skäl för Sverige att pröva frågan om

återförande av kulturföromål till ursprungslandet, om inte

ursprungslandet framställer önskemål därom. Något uttalande från

riksdagens sida är mot denna bakgrund inte påkallat. Motion

Fö201 (fp) yrkande 8 bör därför avslås av riksdagen.

Regeringen redovisar utan förslag till riksdagen sin avsikt

att under det kommande budgetåret pröva i vad mån Delegationens

för icke-militärt motstånd verksamhet alltjämt är ändamålsenlig.

I motion Fö318 (v partimotion) anför motionärerna att

riksdagen som sin mening bör ge regeringen till känna att

Delegationen för icke-militärt motstånd bör fortsätta sin

verksamhet.

I motion Fö202 (kds) anför motionärerna att riksdagen som sin

mening bör ge regeringen till känna vad som anförs om behovet av

bredare information om möjligheterna med icke-militärt motstånd,

om behovet att tydligare klargöra att civilmotstånd innebär att

våld ej möts med motvåld och om utvecklingen av ett

organisatoriskt självständigt icke-militärt motstånd i Sverige.

Utskottet behandlade det icke-militära motståndet vid 1992

års försvarsbeslut (1991/92:FöU12). Härvid framhölls bl.a. att

det icke-militära motståndet är allt som i motståndssyfte utförs

mot en angripare och som inte utförs av reguljära förband eller

delar av sådana. De åtgärder som täcks av begreppet spänner över

ett stort område -- från olika former av demonstrationer mot en

angripare som har besatt eller ockuperat ett område till

sabotage och väpnade överfall på angriparen, utförda av en

organiserad motståndsrörelse. Det icke-militära motståndet är

ett komplement till andra försvarsåtgärder. Utskottet

konstaterade att det icke-militära motståndet är en del av vårt

totalförsvar. Utskottet ser inga skäl att ändra sitt

ställningstagande enligt 1992 års försvarsbeslut.

Delegationen för icke-militärt motstånd har verkat i snart sex

år. Utskottet ser inget hinder för att delegationens verksamhet

nu prövas. Något uttalande från riksdagens sida är därför inte

påkallat. Motionerna Fö202 (kds) och Fö318 (v) yrkande 8 bör

därför avslås av riksdagen.

Utskottet föreslår att riksdagen för budgetåret 1993/94

anvisar medel för de verksamheter som hänförts till avsnittet

Övrig verksamhet i enlighet med regeringens förslag. Utskottets

ställningstaganden i de olika anslagsfrågorna framgår av

utskottets hemställan.

Hemställan

Utskottet hemställer

Inriktningen av säkerhets- och försvarspolitiken

1. beträffande Sveriges säkerhetspolitik

att riksdagen lägger propositionen i denna del till

handlingarna,

2. beträffande inriktningen av försvarspolitiken

att riksdagen med godkännande av vad regeringen anfört lägger

propositionen i denna del till handlingarna,

3. beträffande ny inriktning av försvarsmakten

att riksdagen avslår motion 1992/93:Fö308 i denna del,

4. beträffande oberoende civil ubåtskommission

att riksdagen avslår motion 1992/93:Fö314,

res. 1 (s)

Konsekvenser av 1992 års stabiliseringsproposition

5. beträffande krisuppgörelsens besparingsmål

att riksdagen avslår motion 1992/93:Fö316 yrkande 12,

res. 2 (s)

Ekonomiska ramar

6. beträffande utgiftsram för totalförsvarets militära del

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med

avslag på motionerna 1992/93:Fö318 yrkande 7, 1992/93:U284

yrkande 4 och 1992/93:Fi211 yrkande 20 fastställer utgiftsramen

för totalförsvarets militära del för budgetåret 1993/94 till

35 986 841 000 kr,

men. (v)-delvis

7. beträffande rationaliseringar inom försvaret

att riksdagen avslår motion 1992/93:Fö315 yrkande 15,

8. beträffande den s.k. teknikfaktorn

att riksdagen avslår motion 1992/93:Fö316 yrkande 1,

res. 3 (s)

9. beträffande försvarsprisindex

att riksdagen avslår motion 1992/93:Fö316 yrkande 2,

res. 4 (s)

10. beträffande den ekonomiska ramen för totalförsvarets

civila del

att riksdagen med bifall till regeringens förslag fastställer

anslagen på statsbudgeten inom den ekonomiska ramen för

totalförsvarets civila del för budgetåret 1993/94 till

2 091 036 000 kr,

11. beträffande bemyndiganden

a) att riksdagen bemyndigar regeringen att disponera om medel

mellan anslag inom den militära utgiftsramen i enlighet med vad

som anförts härom,

b) att riksdagen bemyndigar regeringen att räkna om lämnade

bemyndiganden med hänsyn till prisutvecklingen enligt

nettoprisindex,

c) att riksdagen bemyndigar regeringen att under budgetåret

1993/94 medge överskridande av den militära utgiftsramen och

anslagen inom den ekonomiska ramen för totalförsvarets civila

del samt av lämnade beställningsbemyndiganden, om det behövs av

beredskapsskäl,

d) att riksdagen bemyndigar regeringen att merbelasta anslaget

Skyddsrum m.m. för budgetåret 1993/94 på grund av

underutnyttjande av anslaget för budgetåret 1992/93,

Organisationsfrågor m.m.

12. beträffande uppdelningen i tre militärområden

att riksdagen avslår motion 1992/93:Fö316 yrkande 7,

res. 5 (s)

13. beträffande lokaliseringen av Försvarets

sjukvårdscentrum

att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på

motionerna 1992/93:Fö323 och 1992/93:Fö327 godkänner regeringens

förslag,

14. beträffande dykericentrum i Karlskrona

att riksdagen avslår motion 1992/93:Fö325,

15. beträffande Försvarsmaktens hälso- och sjukvård i

övrigt

att riksdagen med bifall till propositionen godkänner

förslagen om Försvarsmaktens hälso- och sjukvård i övrigt,

16. beträffande Försvarets civilförvaltning

att riksdagen med bifall till propositionen godkänner

förslaget om att Försvarets civilförvaltning läggs ned och vad

som i övrigt har angetts i anslutning härtill,

17. beträffande heltidsanställda civilbefälhavare

att riksdagen avslår motion 1992/93:Fö201 yrkande 7,

18. beträffande Civilbefälhavarna

att riksdagen med bifall till propositionen godkänner

förslaget om nedläggning av civilbefälhavare och om ny indelning

i civilområden samt vad som anförts om lokaliseringen av

civilbefälhavarnas kanslier samt riktlinjer i övrigt som har

angetts i anslutning härtill,

19. beträffande finansieringen av Trafikflygarhögskolan och

anskaffningen av reservdelar till flygplan

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet har anfört,

20. beträffande beslutsordningen vid inköp av helikoptrar

för sjuktransporter

att riksdagen avslår motion 1992/93:Fö307,

21. beträffande behovet av helikopter för

ambulanstransporter i Västsverige

att riksdagen avslår motion 1992/93:Fö324,

22. beträffande lokalisering av Mellersta

värnpliktskontoret

att riksdagen avslår motion 1992/93:Fö201 yrkande 4,

23. beträffande lokalisering av Totalförsvarets

personalverk

att riksdagen avslår motion 1992/93:Fö203,

24. beträffande Styrelsen för psykologiskt försvar

att riksdagen avslår motion 1992/93:Fö401,

Försvarsdepartementet m.m.

25. beträffande anslag till Försvarsdepartementet

att riksdagen med bifall till propositionen till

Försvarsdepartementet för budgetåret 1993/94 under fjärde

huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 57152000 kr,

26. beträffande anslag till Utredningar m.m.

att riksdagen med bifall till propositionen till Utredningar

m.m. för budgetåret 1993/94 under fjärde huvudtiteln anvisar

ett ramanslag på 12900000 kr,

Totalförsvarets militära del

Läget inom försvarsmakten

27. beträffande läget inom försvarsmakten

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet har anfört,

Ledningsfrågor

28. beträffande gränser för militärområden

att riksdagen lägger propositionen i denna del till

handlingarna,

29. beträffande militärområdesunderhållsregementen

att riksdagen med bifall till propositionen godkänner

regeringens förslag,

30. beträffande försvarsindustrin

att riksdagen med avslag på motion 1992/93:Fö311 lägger vad

som i propositionen anförts om försvarsindustrin till

handlingarna,

31. beträffande ändring av krigsmateriellagstiftningen

att riksdagen avslår motion 1992/93:Fö315 yrkande 14,

res. 6 (nyd)

JAS 39-projektet

32. beträffande avveckling av JAS-projektet

att riksdagen avslår motion 1992/93:U284 yrkande 3,

men. (v)-delvis

33. beträffande underlättande av JAS-export

att riksdagen avslår motion 1992/93:Fö315 yrkande 13,

34. beträffande omdefiniering av JAS-ramen

att riksdagen med bifall till propositionen godkänner att 1982

års JAS-ram omdefinieras till 60200000000 kr i prisläget

februari 1992,

men. (v)-delvis

35. beträffande JAS-projektet i övrigt

att riksdagen godkänner vad som i propositionen anförts om

JAS-projektet i övrigt,

men. (v)-delvis

Personal

36. beträffande personalavveckling m.m.

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet har anfört,

37. beträffande resekostnader för anställd personal inom

försvarsmakten

att riksdagen med anledning av förslag 1991/92:22 i denna del

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har

anfört,

38. beträffande lag om ändring i lagen (1986:644) om

disciplinförseelser av krigsmän, m.m.

att riksdagen antar det i propositionen framlagda

lagförslaget,

39. beträffande utredning om samhällsplikt

att riksdagen avslår motion 1992/93:Fö901,

40. beträffande utredning om påföljdssystem för

totalvägrare

att riksdagen avslår motion 1992/93:Fö301,

41. beträffande anståndsregler vid värnpliktstjänstgöring

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Fö302, 1992/93:Fö312

och 1992/93:Fö326,

42. beträffande behovet av värnpliktsutbildning

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Fö201 yrkande 2 och

1992/93:Fö316 yrkande 11,

res. 7 (s)

43. beträffande uppdrag att redovisa minimerat behov av

värnpliktiga

att riksdagen avslår motion 1992/93:Fö315 yrkande 2,

44. beträffande värnpliktsresor

att riksdagen med anledning av förslag 1991/92:22 i denna del

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har

anfört,

45. beträffande personalfrågor i övrigt

att riksdagen lägger propositionen i denna del till

handlingarna,

Mark, anläggningar och lokaler

46. beträffande framtida markanvändning

att riksdagen avslår motion 1992/93:T222 yrkande 6,

Försvarsmakten och miljön

47. beträffande etablering av miljövärnskår

att riksdagen avslår motion 1992/93:Fö304,

48. beträffande försvarsmakten och miljön

att riksdagen lägger propositionen i denna del till

handlingarna,

Övriga frågor

49. beträffande åtgärder mot stölder ur militära förråd

att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju846 yrkande 7,

Arméförband

50. beträffande Arméns brigadorganisation

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Fö315 yrkande 1 och

1992/93:Fö318 yrkande 2,

51. beträffande storgarnisoner för brigadutbildning

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Fö308 i denna del,

1992/93:Fö315 yrkandena 3 och 8 samt 1992/93:Fö316 yrkande 3,

res. 8 (s)

52. beträffande nedläggning av Västerbottens regemente

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Fö315 yrkande 6 och

1992/93:Fö318 yrkande 3,

men. (v)-delvis

53. beträffande samlokaliseringen av Värmlands regemente

(I 2) och Bergslagens artilleriregemente (A 9)

att riksdagen avslår motion 1992/93:Fö320,

54. beträffande luftvärnets grundorganisation

att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:Fö306 yrkande

1, 1992/93:Fö309 yrkande 1, 1992/93:Fö319, 1992/93:Fö321 och

1992/93:Fö330 yrkande 1 och med anledning av motionerna

1992/93:Fö309 yrkande 2 och 1992/93:Fö330 yrkande 2 samt med

avslag på propositionen i denna del och på motionerna

1992/93:Fö306 yrkande 2, 1992/93:Fö315 yrkande 5, 1992/93:Fö316

yrkande 10, 1992/93:Fö317 och 1992/93:Fö329 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet har anfört,

res. 9 (s)

55. beträffande samordning i Östersunds garnison

att riksdagen med anledning av propositionen i denna del som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört,

56. beträffande import av utländsk överskottsmateriel

att riksdagen avslår motion 1992/93:Fö201 yrkande 5,

57. beträffande utrustning av pansarförbanden i Skåne

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Fö305 och

1992/93:Fö306 yrkande 3 i denna del,

58. beträffande ytterligare kostnadsbesparingar inom Armén

att riksdagen avslår motion 1992/93:Fö315 yrkandena 4 och 7,

59. beträffande traditioner från nedlagda regementen

att riksdagen avslår motion 1992/93:Fö310,

60. beträffande förändrad inriktning i övrigt för

arméförbanden

att riksdagen godkänner vad som i propositionen anförts om

förändrad inriktning i övrigt för arméförbanden,

61. beträffande anslag till Arméförband: Ledning och

förbandsverksamhet

att riksdagen med bifall till propositionen till

Arméförband: Ledning och förbandsverksamhet för budgetåret

1993/94 under fjärde huvudtiteln anvisar ett ramanslag på

8638903000 kr,

62. beträffande anslag till Arméförband: Anskaffning av

materiel

att riksdagen med bifall till propositionen till

Arméförband: Anskaffning av materiel för budgetåret 1993/94

under fjärde huvudtiteln anvisar ett ramanslag på

3777295000 kr,

63. beträffande bemyndigande rörande Arméförband:

Anskaffning av materiel

att riksdagen med bifall till propositionen bemyndigar

regeringen att medge att beställningar av materiel m.m. och

utvecklingsarbete för arméförband får läggas ut inom en

kostnadsram av 13441500000 kr,

res. 10 (s)

64. beträffande anslag till Arméförband: Anskaffning av

anläggningar

att riksdagen med bifall till propositionen till

Arméförband: Anskaffning av anläggningar för budgetåret

1993/94 under fjärde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag

på 603200000 kr,

Marinförband

65. beträffande sammanslagning av flottan och

kustartilleriet

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Fö315 yrkande 11 och

1992/93:Fö316 yrkande 5,

res. 11 (s)

66. beträffande utbildning av marin personal

att riksdagen avslår motion 1992/93:Fö332,

67. beträffande Malmö marina bevakningsområde

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Fö306 yrkande 3 i

denna del, 1992/93:Fö308 i denna del samt 1992/93:T215 yrkande

9,

68. beträffande Muskövarvets bolagisering

att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på

motion 1992/93:Fö318 yrkande 4 bemyndigar regeringen att

överlåta statens tillgångar och skulder i verksamheten vid

Muskövarvet till ett statligt eller privatägt aktiebolag,

res. 12 (s)

69. beträffande finansieringsmodeller för hjälpminfartyg

att riksdagen avslår motion 1992/93:Fö328,

70. beträffande förändrad inriktning i övrigt av

marinförbanden

att riksdagen med bifall till propositionen godkänner den

förändrade inriktningen i övrigt av marinförbanden,

71. beträffande anslag till Marinförband: Ledning och

förbandsverksamhet

att riksdagen med bifall till propositionen till

Marinförband: Ledning och förbandsverksamhet för budgetåret

1993/94 under fjärde huvudtiteln anvisar ett ramanslag på

2754180000 kr,

72. beträffande anslag till Marinförband: Anskaffning av

materiel

att riksdagen med bifall till propositionen till

Marinförband: Anskaffning av materiel för budgetåret 1993/94

under fjärde huvudtiteln anvisar ett ramanslag på

2920355000 kr,

73. beträffande bemyndigande rörande Marinförband:

Anskaffning av materiel

att riksdagen med bifall till propositionen bemyndigar

regeringen att medge att beställningar av materiel m.m. och

utvecklingsarbete för marinförband får läggas ut inom en

kostnadsram av 5127200000 kr,

74. beträffande anslag till Marinförband: Anskaffning av

anläggningar

att riksdagen med bifall till propositionen till

Marinförband: Anskaffning av anläggningar för budgetåret

1993/94 under fjärde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag

på 166000000 kr,

Flygvapenförband

75. beträffande neddragningen till 16 krigsflygdivisioner

att riksdagen avslår motion 1992/93:Fö201 yrkande 1,

76. beträffande flygkommandon

att riksdagen avslår motion 1992/93:Fö316 yrkande 8,

res. 13 (s)

77. beträffande storflottiljer

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Fö315 yrkande 12 och

1992/93:Fö316 yrkandena 4 och 9,

res. 14 (s)

78. beträffande nedläggningar av flygflottiljer

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Fö303, 1992/93:Fö318

yrkandena 5--6 samt 1992/93:Fö331,

79. beträffande ersättning av Draken-systemet med

JAS-systemet

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Fö306 yrkande 3 och

1992/93:Fö308, båda i denna del,

80. beträffande lokalisering av flygvapnets

grundutbildning

att riksdagen avslår motion 1992/93:Fö322,

81. beträffande friställda lokaler vid F 6

att riksdagen avslår motion 1992/93:A476 yrkande 1,

82. beträffande förändrad inriktning för flygvapenförband

att riksdagen godkänner den i propositionen föreslagna

förändrade inriktningen av flygvapenförbanden,

83. beträffande anslag till Flygvapenförband: Ledning och

förbandsverksamhet

att riksdagen med bifall till propositionen till

Flygvapenförband: Ledning och förbandsverksamhet för

budgetåret 1993/94 under fjärde huvudtiteln anvisar ett

ramanslag på 5364947000 kr,

84. beträffande anslag till Flygvapenförband: Anskaffning av

materiel

att riksdagen med bifall till propositionen till

Flygvapenförband: Anskaffning av materiel för budgetåret

1993/94 under fjärde huvudtiteln anvisar ett ramanslag på

7547941000 kr,

85. beträffande kredit

att riksdagen med bifall till propositionen bemyndigar

regeringen att på anslaget Flygvapenförband: Anskaffning av

materiel för budgetåret 1993/94 under fjärde huvudtiteln

disponera en kredit i Riksgäldskontoret på 1700000000 kr,

86. beträffande bemyndigande rörande Flygvapenförband:

Anskaffning av materiel

att riksdagen med bifall till propositionen bemyndigar

regeringen att medge att beställningar av materiel m.m. och

utvecklingsarbete för flygvapenförband får läggas ut inom en

kostnadsram av 2194000000 kr,

87. beträffande anslag till Flygvapenförband: Anskaffning av

anläggningar

att riksdagen med bifall till propositionen till

Flygvapenförband: Anskaffning av anläggningar för budgetåret

1993/94 under fjärde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag

på 423600000 kr,

Operativ ledning

88. beträffande anslag till Operativ ledning m.m.: Ledning

och förbandsverksamhet

att riksdagen med bifall till propositionen till Operativ

ledning m.m.: Ledning och förbandsverksamhet för budgetåret

1993/94 under fjärde huvudtiteln anvisar ett ramanslag på

1125342000 kr,

89. beträffande anslag till Operativ ledning m.m.:

Anskaffning av materiel

att riksdagen med bifall till propositionen till Operativ

ledning m.m.: Anskaffning av materiel för budgetåret 1993/94

under fjärde huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 117396000

kr,

90. beträffande bemyndigande rörande Operativ ledning m.m.:

Anskaffning av materiel

att riksdagen med bifall till propositionen bemyndigar

regeringen att medge att beställningar av materiel m.m. och

utvecklingsarbete för operativ ledning får läggas ut inom en

kostnadsram av 111300000 kr,

91. beträffande anslag till Operativ ledning m.m.:

Anskaffning av anläggningar

att riksdagen med bifall till propositionen till Operativ

ledning m.m.: Anskaffning av anläggningar för budgetåret

1993/94 under fjärde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag

på 79580000 kr,

92. beträffande anslag till Operativ ledning m.m.: Forskning

och utveckling

att riksdagen med bifall till propositionen till Operativ

ledning m.m.: Forskning och utveckling för budgetåret 1993/94

under fjärde huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 167218000

kr,

93. beträffande bemyndigande rörande Operativ ledning m.m.:

Forskning och utveckling

att riksdagen med bifall till propositionen bemyndigar

regeringen att medge att beställningar av utvecklingsarbete för

operativ ledning får läggas ut inom en kostnadsram av

140000000 kr,

Gemensamma myndigheter

94. beträffande anslag till Försvarets sjukvårdsstyrelse

att riksdagen med bifall till propositionen till Försvarets

sjukvårdsstyrelse för budgetåret 1993/94 under fjärde

huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 46099000 kr,

95. beträffande anslag till Fortifikationsförvaltningen

att riksdagen med bifall till propositionen till

Fortifikationsförvaltningen för budgetåret 1993/94 under

fjärde huvudtiteln anvisar ett anslag på 1000 kr,

96. beträffande anslag till Försvarets materielverk

att riksdagen med bifall till propositionen till

Försvarets materielverk för budgetåret 1993/94 under

fjärde huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 1318841000 kr,

97. beträffande bemyndigande angående Försvarets

materielverk

att riksdagen med bifall till propositionen bemyndigar

regeringen att medge att Försvarets materielverk, för uppdrag

som innebär beställningar av förnödenheter och som inte belastar

materielanskaffningsanslag för budgetåret 1993/94, får göra

beställningar så att vid varje tillfälle uteliggande skuld inte

överstiger 100000000 kr,

98. beträffande anslag till Försvarets radioanstalt

att riksdagen med bifall till propositionen till Försvarets

radioanstalt för budgetåret 1993/94 under fjärde huvudtiteln

anvisar ett ramanslag på 389195000 kr,

99. beträffande anslag till Värnpliktsverket

att riksdagen med bifall till propositionen till

Värnpliktsverket för budgetåret 1993/94 under fjärde

huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 213772000 kr,

100. beträffande anslag till Militärhögskolan

att riksdagen med bifall till propositionen till

Militärhögskolan för budgetåret 1993/94 under fjärde

huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 104802000 kr,

101. beträffande anslag till Frivilliga

försvarsorganisationer inom den militära delen av totalförsvaret

m.m.

att riksdagen med bifall till propositionen till Frivilliga

försvarsorganisationer inom den militära delen av totalförsvaret

m.m. för budgetåret 1993/94 under fjärde huvudtiteln anvisar

ett anslag på 157710000 kr,

102. beträffande anslag till Särskilda avvecklingskostnader

för Försvarets datacenter

att riksdagen med bifall till propositionen till Särskilda

avvecklingskostnader för Försvarets datacenter

för budgetåret 1993/94 under fjärde huvudtiteln anvisar ett

förslagsanslag på 1000 kr,

103. beträffande anslag till Ersättningar för kroppsskador

att riksdagen med bifall till propositionen till

Ersättningar för kroppsskador för budgetåret 1993/94 under

fjärde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 70463000

kr,

Totalförsvarets civila del

104. beträffande beredskapshänsyn i planering och

samhällsutveckling

att riksdagen avslår motion 1992/93:Fö204 yrkande 2,

105. beträffande kommunala driftvärn

att riksdagen avslår motion 1992/93:Fö402,

106. beträffande anslag till Överstyrelsen för civil

beredskap: Civil ledning och samordning

att riksdagen med bifall till propositionen till

Överstyrelsen för civil beredskap: Civil ledning och

samordning för budgetåret 1993/94 under fjärde huvudtiteln

anvisar ett ramanslag på 63648000 kr,

107. beträffande anslag till Överstyrelsen för civil

beredskap: Tekniska åtgärder i ledningssystemet m.m.

att riksdagen med bifall till propositionen till

Överstyrelsen för civil beredskap: Tekniska åtgärder i

ledningssystemet m.m. för budgetåret 1993/94 under fjärde

huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 87692000 kr,

108. beträffande anslag till Civilbefälhavarna

att riksdagen med bifall till propositionen till

Civilbefälhavarna för budgetåret 1993/94 under

fjärde huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 35246000 kr,

109. beträffande anslag till Befolkningsskydd och

räddningstjänst

att riksdagen med bifall till propositionen till

Befolkningsskydd och räddningstjänst för budgetåret 1993/94

under fjärde huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 684857000

kr,

110. beträffande anslag till Skyddsrum m.m.

att riksdagen med bifall till propositionen till Skyddsrum

m.m. för budgetåret 1993/94 under fjärde huvudtiteln anvisar

ett förslagsanslag på 495613000 kr,

111. beträffande bemyndigande angående skyddsrum

att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att ersättning

utgår för beställningar av skyddsrum m.m. inom en kostnadsram på

533400000 kr,

112. beträffande anslag till Förebyggande åtgärder mot

jordskred och andra naturolyckor

att riksdagen med bifall till propositionen till

Förebyggande åtgärder mot jordskred och andra naturolyckor

för budgetåret 1993/94 under fjärde huvudtiteln anvisar ett

anslag på 25000000 kr,

113. beträffande anslag till Ersättning för verksamhet vid

räddningstjänst m.m.

att riksdagen med bifall till propositionen till Ersättning

för verksamhet vid räddningstjänst m.m. för budgetåret 1993/94

under fjärde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 1000

kr,

114. beträffande anslag till Frivilliga

försvarsorganisationer inom den civila delen av totalförsvaret

m.m.

att riksdagen med bifall till propositionen till Frivilliga

försvarsorganisationer inom den civila delen av totalförsvaret

m.m. för budgetåret 1993/94 under fjärde huvudtiteln anvisar

ett anslag på 77790000 kr,

115. beträffande anslag till Vapenfristyrelsen

att riksdagen med bifall till propositionen till

Vapenfristyrelsen för budgetåret 1993/94 under

fjärde huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 13827000 kr,

116. beträffande anslag till Vapenfristyrelsen: Vapenfria

tjänstepliktiga

att riksdagen med bifall till propositionen till

Vapenfristyrelsen: Vapenfria tjänstepliktiga för budgetåret

1993/94 under fjärde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på

119499000 kr,

117. beträffande prioritering inom skyddsrumsbyggandet

att riksdagen avslår motion 1992/93:Fö201 yrkande 6,

118. beträffande utökat skyddsrumsbyggande

att riksdagen avslår motion 1992/93:Fö405,

119. beträffande andningsskydd till civilbefolkningen

att riksdagen avslår motion 1992/93:Fö404,

120. beträffande kompetensutbildning för deltidsbefäl inom

räddningstjänsten

att riksdagen avslår motion 1992/93:Fö701,

121. beträffande arkiveringstid för inspelade samtal till

larmcentraler

att riksdagen avslår motion 1992/93:Fö703,

122. beträffande räddningstjänsten inom glesbygd

att riksdagen avslår motion 1992/93:Fö706 yrkandena 1 och 2,

123. beträffande restvärdesräddning i samband med bränder

att riksdagen avslår motion 1992/93:Fö711,

124. beträffande vidgat ansvar för räddningstjänsten

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fö714 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört,

125. beträffande sotningsmonopolet

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Fö702, 1992/93:Fö704,

1992/93:Fö710 och 1992/93:Fö712,

126. beträffande utbildningstiden för vapenfria

tjänstepliktiga

att riksdagen avslår motion 1992/93:Fö201 yrkande 3,

127. beträffande befattningspeng inom civilförsvaret

att riksdagen avslår motion 1992/93:Fö403,

128. beträffande anslag till Styrelsen för psykologiskt

försvar

att riksdagen med bifall till propositionen till Styrelsen

för psykologiskt försvar för budgetåret 1993/94 under fjärde

huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 10547000 kr,

129. beträffande anslag till Överstyrelsen för civil

beredskap: Försörjning med industrivaror

att riksdagen med bifall till propositionen till

Överstyrelsen för civil beredskap: Försörjning med

industrivaror för budgetåret 1993/94 under fjärde huvudtiteln

anvisar ett ramanslag på 82371000 kr,

130. beträffande bemyndigande angående Överstyrelsen för

civil beredskap: Försörjning med industrivaror

att riksdagen med bifall till propositionen bemyndigar

regeringen att inom en kostnadsram av 100000000 kr godkänna

avtal om nya beredskapslån som medför utbetalningar under senare

budgetår,

131. beträffande anslag till Överstyrelsen för civil

beredskap: Industriella åtgärder

att riksdagen med bifall till propositionen till

Överstyrelsen för civil beredskap: Industriella åtgärder för

budgetåret 1993/94 under fjärde huvudtiteln anvisar ett

reservationsanslag på 9246000 kr,

132. beträffande Överstyrelsen för civil beredskap:

Kapitalkostnader

att riksdagen med bifall till propositionen till

Överstyrelsen för civil beredskap: Kapitalkostnader för

budgetåret 1993/94 under fjärde huvudtiteln anvisar ett

förslagsanslag på 167950000 kr,

133. beträffande Överstyrelsen för civil beredskap: Täckande

av förluster till följd av statliga beredskapsgarantier m.m.

att riksdagen med bifall till propositionen till

Överstyrelsen för civil beredskap: Täckande av förluster till

följd av statliga beredskapsgarantier m.m. för budgetåret

1993/94 under fjärde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på

1000 kr,

Övrig verksamhet

134. beträffande effektivisering av den statliga maritima

verksamheten

att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Fö315

yrkandena 9 och 10, 1992/93:Fö316 yrkande 6, 1992/93:Fö605,

1992/93:Fö611 och 1992/93:Fi211 yrkande 21 samt med avslag på

motionerna 1992/93:Fö601, 1992/93:Fö602, 1992/93:Fö603,

1992/93:Fö604, 1992/93:Fö606 yrkandena 1 och 2, 1992/93:Fö607,

1992/93:Fö608, 1992/93:Fö612 och 1992/93:T215 yrkande 10 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om en

parlamentarisk utredning för effektivisering av den statliga

maritima verksamheten,

135. beträffande ballongburet Östersjöövervakningssystem

att riksdagen avslår motion 1992/93:Fö609,

136. beträffande utökade resurser till Kustbevakningen

att riksdagen avslår motion 1992/93:Fö610,

137. beträffande Armémuseets samlingar

att riksdagen avslår motion 1992/93:Fö201 yrkande 8,

138. beträffande icke-militärt motstånd

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Fö202 yrkandena 1, 2

och 3 och 1992/93:Fö318 yrkande 8,

men. (v)-delvis

139. beträffande anslag till Försvarets civilförvaltning

att riksdagen med bifall till propositionen till Försvarets

civilförvaltning för budgetåret 1993/94 under fjärde

huvudtiteln anvisar ett anslag på 1000 kr,

140. beträffande anslag till Gemensam

försvarsforskning

att riksdagen med bifall till propositionen till Gemensam

försvarsforskning för budgetåret 1993/94 under fjärde

huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 485713000 kr,

141. beträffande anslag till Försvarets forskningsanstalt:

Avgiftsfinansierad verksamhet

att riksdagen med bifall till propositionen till Försvarets

forskningsanstalt: Avgiftsfinansierad verksamhet för

budgetåret 1993/94 under fjärde huvudtiteln anvisar ett anslag

på 1000 kr,

142. beträffande anslag till Kustbevakningen

att riksdagen med bifall till propositionen till

Kustbevakningen för budgetåret 1993/94 under fjärde

huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 309481000 kr,

143. beträffande anslag till Anskaffning av materiel för

Kustbevakningen

att riksdagen med bifall till propositionen till Anskaffning

av materiel för Kustbevakningen för budgetåret 1993/94 under

fjärde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på

54000000 kr,

144. beträffande bemyndigande för anskaffning av materiel

m.m. för Kustbevakningen

att riksdagen med bifall till propositionen bemyndigar

regeringen medge att beställningar av materiel m.m. för

Kustbevakningen får läggas ut inom en kostnadsram om

61200000 kr,

145. beträffande anslag till Flygtekniska försöksanstalten

att riksdagen med bifall till propositionen till

Flygtekniska försöksanstalten för budgetåret 1993/94 under

fjärde huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 20993000 kr,

146. beträffande anslag till Flygtekniska försöksanstalten:

Avgiftsfinansierad verksamhet

att riksdagen med bifall till propositionen till

Flygtekniska försöksanstalten: Avgiftsfinansierad verksamhet

för budgetåret 1993/94 under fjärde huvudtiteln anvisar ett

anslag på 1000 kr,

147. beträffande anslag till Försvarets mediecenter

att riksdagen med bifall till propositionen till Försvarets

mediecenter för budgetåret 1993/94 under fjärde huvudtiteln

anvisar ett anslag på 1000 kr,

148. beträffande anslag till Försvarets

förvaltningshögskola

att riksdagen med bifall till propositionen till Försvarets

förvaltningshögskola för budgetåret 1993/94 under fjärde

huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 17827000 kr,

149. beträffande anslag till Försvarshögskolan

att riksdagen med bifall till propositionen till

Försvarshögskolan för budgetåret 1993/94 under fjärde

huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 8786000 kr,

150. beträffande anslag till Krigsarkivet

att riksdagen med bifall till propositionen till

Krigsarkivet för budgetåret 1993/94 under fjärde huvudtiteln

anvisar ett ramanslag på 15710000 kr,

151. beträffande anslag till Statens försvarshistoriska

museer

att riksdagen med bifall till propositionen till Statens

försvarshistoriska museer för budgetåret 1993/94 under fjärde

huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 40604000 kr,

152. beträffande anslag till Vissa nämnder m.m. inom

försvarsdepartementets område

att riksdagen med bifall till propositionen till Vissa

nämnder m.m. inom Försvarsdepartementets område för budgetåret

1993/94 under fjärde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på

18575000 kr,

153. beträffande anslag till Utredning av allvarliga

olyckor

att riksdagen med bifall till propositionen till Utredning

av allvarliga olyckor för budgetåret 1993/94 under fjärde

huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 870000 kr,

154. beträffande anslag till Försvarsmaktens utlandsstyrka

m.m.

att riksdagen med bifall till propositionen till

Försvarsmaktens utlandsstyrka m.m. för budgetåret 1993/94

under fjärde huvudtiteln anvisar ett anslag på 1000 kr.

Stockholm den 27 april 1993

På försvarsutskottets vägnar

Arne Andersson

I beslutet har deltagit: Arne Andersson (m), Sture Ericson

(s), Wiggo Komstedt (m), Iréne Vestlund (s), Lars Sundin (fp),

Ingvar Björk (s), Gunhild Bolander (c), Christer Skoog (s), Jan

Erik Ågren (kds), Robert Jousma (nyd), Sven Lundberg (s), Stig

Grauers (m), Karin Wegestål (s), Henrik Landerholm (m) och Britt

Bohlin (s).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Jan Jennehag (v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservationer

1. Oberoende civil ubåtskommission (mom. 4)

Sture Ericson, Iréne Vestlund, Ingvar Björk, Christer Skoog,

Sven Lundberg, Karin Wegestål och Britt Bohlin (alla s) anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 24

börjar med "Utskottet anser att" och slutar med "avslå

motionsyrkandet" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser det angeläget att samtalen mellan ryska och

svenska ubåtsexperter fortsätter. Det som hittills uppnåtts i

sakfrågan är att ryska experter i november 1992 konstaterade att

svenska ljudinspelningar inte kan ha orsakats av några

naturfenomen utan kommer från ett konstgjort föremål, som kan

vara en ubåt. Politiskt är det av värde att Rysslands president

vill fortsätta de gemensamma ansträngningarna att skapa klarhet

i frågan och att han ser det som ett sätt att öka förtroendet

mellan staterna.

En oberoende civil ubåtskommission skulle inte störa dessa

expertsamtal, som uppenbarligen kan komma att pågå under mycket

lång tid. Kommissionens uppgift är att utvärdera och

analysera det senaste årtiondets undervattenskränkningar,

indikationer om kränkningar och ubåtsjaktverksamhet. Genom

internationella kontakter bör ytterligare information kunna

tillföras analysen. Kommissionens rapport bör kunna bli

vägledande för framtida åtgärder.

Den svenska ubåtsjaktverksamheten och speciellt

statsministerns agerande i samband med den har såväl inom som

utom vårt land mötts med skepsis från många håll. Trots den nya

politiska och militära öppenhet som nu råder längs Östersjöns

stränder har inga nya fakta redovisats. Försvarets trovärdighet,

och då speciellt marinens, skadas om kravet på en oberoende

civil ubåtskommission på nytt avvisas.

Det är inte minst angeläget att svenska folket som via sina

skatter har betalat stora summor för denna verksamhet nu genom

en oberoende civil ubåtskommission får en utförlig redovisning

av alla relevanta fakta.

Riksdagen bör enligt utskottets mening bifalla motion Fö314

(s), vilket riksdagen bör ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan i moment 4 bort ha följande

lydelse:

4. beträffande oberoende civil ubåtskommission

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fö314 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört,

2. Krisuppgörelsens besparingsmål (mom. 5)

Sture Ericson, Iréne Vestlund, Ingvar Björk, Christer Skoog,

Sven Lundberg, Karin Wegestål och Britt Bohlin (alla s) anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 26

börjar med "Utskottet har ingen" och slutar med "av

riksdagen" bort ha följande lydelse:

I stabiliseringspropositionen 1992/93:50 slås fast att

försvarets andel av den strukturella budgetbesparingen skall

vara 1,2 miljarder kronor per år fr.o.m. budgetåret 1996/97.

Under innevarande försvarsbeslutsperiod 1992--1997 blir den

totala besparingen 2,8 miljarder.

Eftersom de i krisuppgörelsen utpekade sparobjekten inte

räckte till för att uppnå sparmålet lovade försvarsministern

återkomma: "Jag kommer att inventera möjliga ytterligare

åtgärder som kan vidtas för att uppnå besparingsmålet inom den

period som försvarsbeslutet omfattar. Förslag om sådana åtgärder

kommer att redovisas i budgetpropositionen 1993 för beslut under

vårriksdagen."

Detta löfte har försvarsministern inte hållit. Tyvärr är detta

ett av en rad exempel på hur moderata statsråd brutit mot

krisuppgörelsen.

I budgetpropositionen hänvisar försvarsministern till att han

begärt in förslag på ytterligare besparingar från ÖB:

"Överbefälhavarens förslag överensstämmer med mitt förslag."

Dessa förslag till åtgärder för att uppnå besparingsmålet ger

inte den eftersträvade stabila besparingsnivån fr.o.m.

budgetåret 1996/97. Exempel på sådana anges däremot i den

socialdemokratiska partimotionen Fö316.

Besparingsmålet blir ännu mer avlägset sedan försvarsministern

i en partipolitisk uppgörelse med Ny demokrati retirerat från

riksdagsbeslutet i juni 1992 om att avveckla Ing 1. Även

uppgörelsen mellan regeringen och Ny demokrati om att inte slå

samman de två luftvärnsregementena i Södra militärområdet för

bort från besparingsmålet.

Utskottet instämmer därför med motion Fö316 (yrkande 12) att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som

anförts i motionen om behovet av att arbeta om och komplettera

regeringens förslag för att uppnå krisuppgörelsens

besparingsmål.

dels att utskottets hemställan i moment 5 bort ha följande

lydelse:

5. beträffande krisuppgörelsens besparingsmål

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fö316 yrkande 12

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har

anfört,

3. Den s.k. teknikfaktorn (mom. 8)

Sture Ericson, Iréne Vestlund, Ingvar Björk, Christer Skoog,

Sven Lundberg, Karin Wegestål och Britt Bohlin (alla s) anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 29

börjar med "Utskottet anser vidare" och slutar med "av

riksdagen" bort ha följande lydelse:

Mitt under brinnande Gulfkrig beslutade den amerikanska

kongressen att skära ned USA:s försvarsutgifter med 25%

President Clinton har utöver detta inlett nedskärningar med 80

miljarder dollar under de närmaste åren. Det innebär att mer än

en tredjedel av USA:s militära organisation avvecklas under

första hälften av 90-talet.

Ryssland ärvde ungefär hälften av Sovjetunionens Röda armé.

Den ekonomiska krisen har lett till synnerligen drastiska

minskningar i den militära apparaten. Enligt CFE-avtalet skall

Ryssland skrota tiotusentals stridsvagnar och mängder av annan

tung krigsmateriel under de närmaste åren. Nya vapenprojekt har

stoppats och betydande osäkerhet, för att inte säga förvirring,

tycks råda kring Rysslands framtida militära organisation.

Det enade Tysklands försvar skärs nu ned till mindre än

hälften. Belgien och Holland halverar sina stridskrafter.

Storbritannien minskar sin militärbudget. Schweiz skär ned med

omkring 25%. Österrike, som gränsar till krigets Jugoslavien,

ökar inte sina militära anslag. De fattiga tidigare

Warszawapaktsstaterna i Centraleuropa reducerar drastiskt sina

resp. försvar.

Även våra nordiska grannar minskar sina försvarskostnader. I

Danmark har en bred försvarsuppgörelse lett till stora

besparingar. Norge avser att minska sin armé från 13 brigader

till endast 6. Finland gör en 10-procentig neddragning av

försvarsutgifterna.

Det är bara Sverige som ökar sina militärutgifter. Ökningen

inleddes med 1987 års försvarsbeslut och kommer efter fjolårets

försvarsbeslut att fortsätta fram till 1997. Enligt gällande

planering kommer ökningen av försvarsanslagen att bli ännu

större efter 1997.

Detta är enligt försvarsminister Anders Björck nödvändigt

eftersom de svenska försvarskostnaderna efter 1972 var realt

oförändrade under 15 år. Sant är att borgerliga majoriteter 1977

och 1982 tog femåriga försvarsbeslut på ungefär oförändrad nivå

i fasta priser. Anders Björck deltog i dessa beslut. Skulden för

denna s.k. nedrustning av det svenska försvaret brukar dock

läggas på Socialdemokraterna.

Riksdagens femåriga försvarsbeslut våren 1992 gick alltså

klart emot trenden i resten av Europa och innebar en ökning med

över 7 miljarder kronor. Orsaken var att moderaterna inför valet

hade lovat en ökning med 27 miljarder.

Moderata samlingspartiet var alltså 1991 -- och har sedan

fortsatt att vara -- totalt i otakt med den säkerhetspolitiska

utvecklingen i Europa. Carl Bildt som gjort säkerhetspolitik och

försvar till sina specialfrågor har inte kunnat förmå sitt parti

att anpassa sig till den säkerhetspolitiska verklighet som nu

dominerar utvecklingen i resten av Europa.

Det militära etablissemanget slår vakt om gamla "hotbilder" i

god konservativ anda och betraktar det moderata

regeringsinnehavet som en senkommen skördetid.

Det är inte troligt att Sverige, oberoende av vilka partier

som bildar regering, under någon längre tid kan gå emot den

alleuropeiska trenden att göra kraftiga minskningar av de

militära utgifterna. Den stegvisa reala ökning av

försvarskostnaderna under en femårsperiod som riksdagen på

moderat initiativ beslutade våren 1992 gör vårt land helt unikt

i dagens Europa.

Det var speciellt olyckligt att den borgerliga majoriteten

byggde in en automatisk real uppräkning av materielanslagen med

1,5% per år. Denna s.k. teknikfaktor innebar ett flagrant

avsteg från det av Folkpartiet ledda Finansdepartementets

ambitioner att undvika automatiska anslagsuppräkningar. Det bör

noteras att denna särskilda uppräkning av anslagen för

anskaffning av materiel m.m. sker utöver den kompensation för

prisutvecklingen som ges enligt försvarsprisindex.

Innevarande femåriga förvarsbeslutsperiod innebär

"teknikfaktorn" en anslagshöjning med ca 3 miljarder kronor.

Under femårsperioden efter 1997 innebär den en automatisk

anslagshöjning med drygt 8 miljarder och under den därpå

följande perioden blir ökningen 13 miljarder.

Argumentet för denna automatiska anslagshöjning är att

förvarsmaterielen blir allt dyrare och att priserna stiger

snabbare än på civila produkter. Man bör dock också beakta att

de nya vapnens effekt ju ökar mycket snabbare än vad som i

allmänhet gäller för civila produkter.

Det bör dessutom noteras att produktivitetsutvecklingen varit

mycket snabb inom verkstadsindustrin. Verkstadsföreningens

chefsekonom Anders Rune säger till Dagens Industri (1993-03-25):

"Vi har analyserat produktivitetsutvecklingen sedan 1960. Varje

år har den, rensat för konjunktursvängningar, ökat med

4,5--5%. Även våra utländska konkurrenter har samma siffror."

Borde inte de som förhandlar om köp av materiel för försvaret

kunna tillgodogöra sig åtminstone en del av denna

produktivitetsökning? Det bör vara en självklar målsättning i

framtiden.

En övergripande central målsättning i den reviderade

finansplanen (prop. 1992/93:150 bil. 1 s. 27) är realt

oförändrade utgifter för offentlig konsumtion. Detta står i

direkt strid mot den reala uppräkning som "teknikfaktorn" utgör

-- utöver sedvanlig pris- och löneuppräkning.

Realismen i det socialdemokratiska förslaget att i den militära

planeringen inte längre räkna med "teknikfaktorn" efter 1997

förstärks av följande rader ur regeringens reviderade

finansplan: "Även den statliga verksamheten kommer att utsättas

för omfattande krav på rationaliseringar och effektiviseringar.

Om omvärldsutvecklingen blir gynnsam kommer det att påverka

utgiftsnivån i 1997 års försvarsbeslut."

Utskottet instämmer med den socialdemokratiska partimotionens

Fö316 yrkande 1 att någon särskild uppräkning av anslagen för

anskaffning av materiel med "teknikfaktorn" 1,5% inte bör ske

i försvarsplaneringen för tiden efter 1997.

För att säkerställa nödvändig materiell förnyelse, främst inom

armén, fordras därför betydande besparingar i organisationen.

Förslag om sådana besparingar framförs i flera

socialdemokratiska reservationer till detta betänkande.

dels att utskottets hemställan i moment 8 bort ha följande

lydelse:

8. beträffande den s.k. teknikfaktorn

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fö316 yrkande 1

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har

anfört,

4. Försvarsprisindex (mom. 9)

Sture Ericson, Iréne Vestlund, Ingvar Björk, Christer Skoog,

Sven Lundberg, Karin Wegestål och Britt Bohlin (alla s) anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 29

börjar med "Försvarsprisindex är" och slutar med "bör avslås"

bort ha följande lydelse:

Priskompensationssystemet ändrades i försvarsbeslutet 1992 för

att ta hänsyn till prisutvecklingen på de olika typer av varor

och tjänster som försvaret utnyttjar. Det innebär bl.a. att ett

försvarsspecifikt löneindex och ett anpassat index för inhemsk

materiel används. Regeringen kan numera själv besluta om

viktningen av de olika delindex som ingår i försvarsprisindex.

Utskottet instämmer med konstaterandet i partimotionen Fö316

att det inte är rimligt att försvaret kompenseras för effekterna

av kronans depreciering i november 1992. Finansminister Wibble

slog i december 1992 i riksdagen fast att ingen skall få

kompensera sig för kronans sänkta värde. Det drabbar direkt

pensionärer, handikappade och andra som för sin levnadsstandard

är beroende av förändringar i basbeloppet. Även försvaret bör

naturligtvis ge sitt bidrag i detta sammanhang.

Metodiken i beräkningen av försvarsprisindex gör att denna

besparing sker först fr.o.m. budgetåret 1994/95. Beloppets

storlek avgörs av nivån på importprisindex i juni 1993. Det

finns därför möjligheter att i god tid ta hänsyn till

deprecieringseffekten i försvarets planering.

Utskottet instämmer i yrkande 2 i motion Fö316 att riksdagen

beslutar att försvarsprisindex justeras så att ingen

kompensation utgår till försvaret för effekterna av

nedskrivningen av kronans värde hösten 1992.

dels att utskottets hemställan i moment 9 bort ha följande

lydelse:

9. beträffande försvarsprisindex

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fö316 yrkande 2

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har

anfört,

5. Uppdelningen i tre militärområden (mom. 12)

Sture Ericson, Iréne Vestlund, Ingvar Björk, Christer Skoog,

Sven Lundberg, Karin Wegestål och Britt Bohlin (alla s) anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 32

börjar med "I anslutning" och slutar med "därför avslås" bort ha

följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till den uppfattning som redovisas i

partimotionen Fö316 (s) om avveckling av de tre

militärområdesstaberna. Krigsplaneringen bör utgå från två

invasionshot: ett via hav och luft i den södra hälften av

landet, ett annat via land i övre Norrland. Planeringen och

ledningen av försvaret kan med fördel skötas direkt av

högkvarteret, med stöd av en armékårsstab i norr. Krigets

förande i landets södra hälft är en enda operativ uppgift,

varför uppdelningen i två militärområden och två flygkommandon

är en byråkratisk otymplighet.

Försvarets regionala ledningsorganisation är en kvarleva från

den tid då "storanfallet" var dimensionerande angreppsfall.

Kännetecknen var långa förberedelsetider, flera

angreppsriktningar, uthållig försvarsstrid, stort antal förband

och begränsad taktisk och operativ rörlighet.

Totalförsvarssamordningen blev helt naturligt en central

uppgift.

"Storanfallet" framstår inte längre som en rimlig utgångspunkt

för planeringen. Det är i stället det "strategiska överfallet"

med begränsade stridskrafter och ett invasionshot med ett års

förvarning som är startpunkten för planeringen. Det gör det

möjligt att minska antalet beslutsnivåer. Det handlar i

framtiden om stor rörlighet, snabba tidsförlopp, större områden,

snabb samordning och hög tillgänglighet. Den relativa betydelsen

av kvalificerade flyg- och sjöstridskrafter har ökat. Den snabba

utvecklingen i fråga om sambands- och ledningssystem, liksom

att antalet kvalificerade förband minskar, gör det nu möjligt

att avskaffa militärområdesnivån.

Den civila samhällsutvecklingen går tydligt i riktning mot

större organisationsenheter. Gränserna för den gamla

länsindelningen sprängs nu på område efter område även inom

totalförsvarets civila delar. Det militära försvaret släpar

efter. Det får inte vara så att militära byråkratier bevaras av

sysselsättningsskäl.

Med bifall till partimotion Fö316 (s) yrkande 7 anser

utskottet att riksdagen bör ge regeringen till känna vad som här

har anförts.

dels att utskottets hemställan i moment 12 bort ha

följande lydelse:

12. beträffande uppdelningen i tre militärområden

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fö316 yrkande 7

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har

anfört,

6. Ändring i krigsmateriellagstiftningen (mom. 31)

Robert Jousma (nyd) anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 44

börjar med "Utskottet konstaterar" och slutar med "yrkande

14" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att

krigsmateriellagstiftningen bör ändras. Med den av motionärerna

förordade inriktningen skulle industrin i större utsträckning få

handla på eget ekonomiskt och moraliskt ansvar. Man skulle

därigenom komma ifrån nuvarande krångliga tillståndsbyråkrati,

underlätta försvarsindustrins exportansträngningar och på sikt

uppnå besparingar inom försvarsbudgeten.

Riksdagen bör därför med bifall till motion Fö315 (nyd)

yrkande 14 hos regeringen begära förslag till sådan ändring i

krigsmateriellagstiftningen att det generella förbudet mot

export upphävs och ersätts med en generell rätt för de svenska

företagen att sälja och utveckla försvarsmateriel, oavsett det

svenska försvarets behov av produkten, dock med viss

anmälningsplikt.

dels att utskottets hemställan i moment 31 bort ha

följande lydelse:

31. beträffande ändring i krigsmateriellagstiftningen

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fö315 yrkande 14

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har

anfört,

7. Behovet av värnpliktsutbildning (mom. 42)

Sture Ericson, Iréne Vestlund, Ingvar Björk, Christer Skoog,

Sven Lundberg, Karin Wegestål och Britt Bohlin (alla s) anser

dels att den del av utskottets anförande som på s.51

börjar med "Utskottet utgår" och slutar med "utan bifall" bort

ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att det sedan fem brigader (om vardera

ca 5000 man) nyligen lagts ned eller kommer att läggas ned den

närmaste tiden finns ett stort antal brigadutbildade

värnpliktiga. Denna reserv bör självfallet utnyttjas i de 16

brigader som kvarstår. Att krigsplacera dem i

territorialförsvaret innan de uppnått den ålder då detta normalt

sker vore att slösa med nedlagt utbildningskapital.

Eftersom det redan finns ett stort antal brigadutbildade

värnpliktiga bör armén under de närmaste åren avstå från att

utbilda fler än vad som verkligen behövs i de 16 brigaderna. En

brigad förnyas med en åttondel av sitt personalbehov varje år.

Regeringens förslag att avstå från att utbilda 2000

värnpliktiga under innevarande försvarsbeslutsperiod innebär att

bara en mindre del av den brigadutbildade värnpliktsreserven

tillvaratas i brigadorganisationen.

Utskottet förutsätter att regeringen snarast återkommer till

riksdagen med förslag av innebörden, att de närmaste årens

överflöd av brigadutbildade värnpliktiga tillvaratas i

brigaderna, så att ytterligare några tusen värnpliktiga inte

behöver inkallas. Det kan leda till betydande engångsbesparingar

som ökar arméns förmåga att klara sin ansträngda budget.

Utskottet förutsätter vidare att den år 1992 ändrade

värnpliktslagens både bokstav och anda följs i detta sammanhang.

Med bifall till partimotionen Fö316 (s) yrkande 11 och den

enskilda motionen Fö201 (fp) yrkande 2 bör vad som här har

anförts ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan i moment 42 bort ha

följande lydelse:

42. beträffande behovet av värnpliktsutbildning

att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:Fö201 yrkande 2

och 1992/93:Fö316 yrkande 11 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet har anfört,

8. Storgarnisoner för brigadutbildning (mom. 51)

Sture Ericson, Iréne Vestlund, Ingvar Björk, Christer Skoog,

Sven Lundberg, Karin Wegestål och Britt Bohlin (alla s) anser

dels att den del av utskottets anförande som på s.60

börjar med "En förbandsnedläggning" och slutar med "om

dubbelbrigadregementen" bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till det förslag till

tvåbrigadutbildning som framförs i den socialdemokratiska

partimotionen Fö316. Det är en allmänt omfattad åsikt att

försvarsanslagen inte kommer att räcka till för att utrusta 16

moderna armébrigader under 90-talet. Genom att rationalisera

fredsorganisationen kan dock betydande summor frigöras för

materielinköp.

Genom att utbilda huvuddelen av våra sexton brigader inom åtta

stora armégarnisoner kan årligen hundratals miljoner kronor

frigöras för andra ändamål. Försvarsminister Anders Björck hade

nyligen följande att säga om förslaget i ett tal i Sälen

(1993-01-31): "Besparingseffekten kan uppskattas till cirka 300

miljoner kronor per år fr.o.m. 1996." Försvarsministern hade då

kalkylerat med tio garnisonsorter och han motsatte sig

självfallet det socialdemokratiska förslaget.

I realiteten torde besparingen bli större. De ÖB-kalkyler som

tidigare refererats torde baseras på siffermaterial från

Arméstaben. Flera av de fredsorganisatoriska förändringar som

arméchefen föreslagit på senare tid har haft till syfte att

försvåra tvåbrigadsutbildning inom storgarnisoner. Det främsta

medlet har varit att göra stora investeringar i samlokalisering

av utbildningsförband ur specialtruppslagen med

brigadproducerande regementen.

Östersund är en av de orter där tvåbrigadsutbildning med

fördel skulle kunna genomföras. Exempel på andra garnisonsorter

med ledig kapacitet, och där därför investeringarna blir låga

vid tvåbrigadsutbildning, är Skövde och Linköping.

En parallell med en privat företagskoncern kan dras. Vilken

företagsledare skulle avstå från rationaliseringar i

produktionen som ger besparingar på flera hundra miljoner kronor

per år? Trots det allt besvärligare ekonomiska läget, där hårda

nedskärningar görs även inom högprioriterade samhällsområden,

tycks arméchefen och försvarsministern leva i en värld för sig.

Utskottet anser att regeringen utan dröjsmål bör låta utarbeta

en långsiktig plan för fredsorganisatoriska förändringar inom

armén. En av målsättningarna bör vara att två brigader utbildas

inom samma garnison. På Gotland bör även i fortsättningen endast

en brigad utbildas. I enlighet med vad som anförs i den

socialdemokratiska partimotionen Fö316 bör investeringsprojekt i

närtid som skulle kunna binda den framtida handlingsfriheten

beträffande fredsorganisationens struktur uppskjutas.

Utskottet anser att riksdagen med bifall till partimotionerna

Fö316 (s) yrkande 3 och Fö315 (nyd) yrkandena 3 och 8 bör ge

regeringen till känna vad som ovan anförts om

tvåbrigadsutbildning.

dels att utskottets hemställan i moment 51 bort ha

följande lydelse:

51. beträffande storgarnisoner för brigadutbildning att

riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:Fö315 yrkandena 3

och 8 och 1992/93:Fö316 yrkande 3 samt med avslag på motion

1992/93:Fö308 i denna del som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet har anfört,

9. Luftvärnets grundorganisation (mom. 54)

Sture Ericson, Iréne Vestlund, Ingvar Björk, Christer Skoog,

Sven Lundberg, Karin Wegestål och Britt Bohlin (alla s) anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 64

börjar med "När det" och på s.65 slutar med "motion Fö329 (m)"

bort ha följande lydelse:

Utskottet noterar med beklagande att regeringens förslag inför

försvarsbeslutet 1992 att flytta Lv 6 i Göteborg till Halmstad

byggde på bristfälliga utredningar. De ekonomiska fördelarna med

förslaget "överdrevs" med flera tiotal miljoner. Förslaget

byggde inte heller på en samlad bedömning av en lämplig

fredsorganisation för luftvärnsutbildningen i Södra

militärområdet.

Den socialdemokratiska reservationen (1991/92:FöU12, res. 16)

innebar att Lv 6 skulle bli kvar i Göteborg och att armén borde

"avstå från nyinvesteringar i avvaktan på den översyn av

luftvärnets struktur som skall göras i samband med att

luftvärnet ombeväpnas senare under 1990-talet". Regeringen kunde

dock med stöd av Ny demokrati genomdriva sin linje.

Ett drygt halvår senare föreslog så regeringen överraskande

och utan ingående beredning att Lv 4 i Ystad skulle flyttas till

Halmstad och slås samman med Lv 6. Bristerna i beslutsunderlaget

var nu ännu mer uppenbara. Arméns högste ansvarige för

truppslaget, luftvärnsinspektören, avgick under

uppseendeväckande former. Regeringen tvingades beordra Chefen

för armén att tillsätta en snabbutredning för att få fram

tillförlitligare underlag för sitt förslag.

Resultatet har blivit att regeringspartierna nu efter en

politisk uppgörelse med Ny demokrati drar tillbaka förslaget att

flytta Lv 4 från Ystad. Beslutet att flytta Lv 6 till Halmstad

kvarstår dock.

Utskottet noterar att den socialdemokratiska partimotionen

Fö316 instämmer i regeringens förslag att slå samman de två

luftvärnsregementena i Södra militärområdet. En sådan

sammanslagning skulle på sikt innebära betydande besparingar

utan att den i försvarsbeslutet prioriterade luftvärnsfunktionen

försvagas. Motionen tog i avvaktan på den pågående utredningen

inte ställning till frågan om lokaliseringsort.

Utskottet finner att den i regeringens förslag liksom i

partimotionen Fö316 (s) och i motion Fö315 (nyd) förordade

sammanslagningen av Lv4 och Lv6 bör genomföras.

Den av Chefen för armén tillsatta utredningen redovisade att

de överlägset bästa övningsbetingelserna för luftvärnet finns

vid Lv4 i Ystad. Där finns också redan moderna övningshallar

och logement i tillräcklig mängd för ett sammanslaget

luftvärnsregemente. Det enda som krävs är att ett femtiotal

luftvärnsofficerare flyttar till Ystad från det nedlagda Lv6.

Genom en sådan lokalisering behöver armén inte investera närmare

140 miljoner i logement och övningshallar i Halmstad. Därmed

uppnås väsentliga besparingar och en ökad rationalitet i

luftvärnsutbildningen i Södra militärområdet.

Utskottet avvisar därmed regeringens förslag att flytta Lv 4

från Ystad. Utskottet förordar vidare att riksdagsbeslutet i

juni 1992 att flytta Lv 6 från Göteborg till Halmstad inte

genomförs utan att Lv 6 i stället flyttas till Ystad och där

slås samman med Lv 4.

Detta innebär bifall till partimotionen Fö316 (s) yrkande 10

samt till motionerna Fö306 (s) yrkandena 1 och 2, Fö309 (m, fp,

c, kds) yrkande 1, Fö315 (nyd) yrkande 5, Fö319 (m) och Fö330

(c, fp, kds) yrkande 1, delvis bifall till motionerna Fö309 (m,

fp, c, kds) yrkande 2 och Fö330 (c, fp, kds) yrkande 2 samt

avslag på propositionen i denna del och motionerna Fö317 (s),

Fö321 (s) och Fö329 (m), vilket riksdagen bör ge regeringen till

känna.

dels att utskottets hemställan i moment 54 bort ha

följande lydelse:

54. beträffande luftvärnets grundorganisation

att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:Fö306

yrkandena 1 och 2, 1992/93:Fö309 yrkande 1, 1992/93:Fö315

yrkande 5, 1992/93:Fö316 yrkande 10, 1992/93:Fö319 och

1992/93:Fö330 yrkande 1, med anledning av motionerna

1992/93:Fö309 yrkande 2 och 1992/93:Fö330 yrkande 2 samt med

avslag på propositionen i denna del och motionerna

1992/93:Fö317, 1992/93:Fö321 och 1992/93:Fö329 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet har anfört,

10. Bemyndigande rörande Arméförband: Anskaffning av materiel

(mom. 63)

Sture Ericson, Iréne Vestlund, Ingvar Björk, Christer Skoog,

Sven Lundberg, Karin Wegestål och Britt Bohlin (alla s) anser

dels att utskottets anförande på s. 68, efter andra

stycket, bort följas av:

Inom det bemyndigande på 13441500000 kr som regeringen

begär för beställningar av materiel för armén m.m. och

utvecklingsarbete för arméförband ligger pengar för ett planerat

köp av moderna stridsvagnar med ett belopp på ca 5 miljarder

kronor. Enligt vad som uppgivits för utskottet avser regeringen

att i en första omgång köpa 120 stridsvagnar med option på

ytterligare 80. Totalt torde den av regeringen planerade

anskaffningen av stridsvagnar för pansarbrigaderna komma att

kosta mer än 10 miljarder kronor.

Utskottet nödgas i detta sammanhang beklaga att

regeringspartierna stödda av Ny demokrati i juni 1992 avvisade

det socialdemokratiska förslaget (1991/92:FöU12 res. 8) som

innebar följande:

Regeringen bör ge Överbefälhavaren i uppdrag att göra en

samlad bedömning av pansarvärnsförmågan och

mekaniseringsproblematiken varvid inte bara behovet av

stridsvagnar skall beaktas utan även behovet av lättare

stridsfordon, pansarbrytande vapen samt pansarvärnshelikoptrar.

De senaste årens snabba internationella utveckling på detta

område gör det nödvändigt att göra en ny total utvärdering av

det svenska försvarets behov av nya stridsvagnar. För att

upprätthålla kompetensen och utveckla utbildningen vid

pansarskolan i Skövde bör ett mindre antal moderna stridsvagnar

anskaffas i slutet av försvarsbeslutsperioden.

Närmare ett år har nu gått utan att denna översyn inletts.

Regeringen har i stället låtit genomföra tester av tre typer av

moderna stridsvagnar från Frankrike, Tyskland och USA.

Försvarsminister Anders Björck har för avsikt att några månader

före nästa val, under våren 1994, skriva under kontrakt om köp

av en av dessa stridsvagnstyper.

Det blir det största enskilda vapenköp i utlandet som Sverige

någonsin genomfört. Detta sker i ett läge då alla andra

europeiska länder kraftigt reducerar sina försvarsbudgetar och

genomför drastiska minskningar i den militära organisationen.

Genomförandet av CFE-avtalet innebär en skrotning av

tiotusentals stridsvagnar speciellt i de tidigare

Warszawapaktsländerna.

Utskottet understryker önskvärdheten av den samlade översyn av

vårt behov av stridsvagnar, pansarbrytande vapen,

attackhelikoptrar och andra vapensystem som redan i fjol

begärdes av Socialdemokraterna.

Utskottet understryker vidare det önskvärda i att upprätthålla

kompetensen och att utveckla systemkunnandet även på detta

centrala område inom armén. Därför bör ett mindre antal moderna

stridsvagnar anskaffas före 1997. Utskottet anser att endast

hälften av det planerade beloppet på 5 miljarder nu bör användas

för anskaffande av en modern stridsvagnstyp.

Den samlade översyn utskottet begär liksom den framtida

säkerhetspolitiska utvecklingen får sedan avgöra hur många

stridsvagnar ytterligare armén bemyndigas inköpa.

De ca 2,5 miljarder kronor som på detta sätt frigörs inom

bemyndigandet säkrar finansieringen av andra angelägna

materielobjekt inom armén.

Utskottet anser att riksdagen bör ge regeringen till känna vad

som ovan anförts samt i anslutning därtill bemyndiga regeringen

att medge beställningar inom den begärda kostnadsramen.

dels att utskottets hemställan i moment 63 bort ha

följande lydelse:

63. beträffande bemyndigande rörande Arméförband:

Anskaffning av materiel

att riksdagen

dels i enlighet med propositionen bemyndigar regeringen

att medge att beställningar av materiel m.m. och

utvecklingsarbete för arméförband får läggas ut inom en

kostnadsram av 13441500000 kr,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet har anfört,

11. Sammanslagning av flottan och kustartilleriet (mom. 65)

Sture Ericson, Iréne Vestlund, Ingvar Björk, Christer Skoog,

Sven Lundberg, Karin Wegestål och Britt Bohlin (alla s) anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 70

börjar med "Utskottet utgår" och slutar med "yrkande 5" bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser att den process som nu inletts inte får bli

lång och utdragen till men för den verksamhet Marinen har att

bedriva. Det är också angeläget att även på detta område söka

efter besparingar och rationaliseringar. Enligt utskottet bör

därför riksdagen med bifall till partimotion Fö316 (s) yrkande 5

och med anledning av motion Fö315 (nyd) yrkande 11 hos

regeringen begära att frågan om sammanslagning av flottan och

kustartilleriet utreds, så att beslut om en sådan

strukturförändring kan fattas under år 1994.

dels att utskottets hemställan i moment 65 bort ha

följande lydelse:

65. beträffande sammanslagning av flottan och

kustartilleriet

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fö316 yrkande 5

och med anledning av motion Fö315 yrkande 11 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet har anfört,

12. Muskövarvets bolagisering (mom. 68)

Sture Ericson, Iréne Vestlund, Ingvar Björk, Christer Skoog,

Sven Lundberg, Karin Wegestål och Britt Bohlin (alla s) anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 72

börjar med "Utskottet anser" och slutar med "härmed avslås"

bort ha följande lydelse:

Utskottet kan inte instämma i regeringens förslag som öppnar

möjligheten för ett privat aktiebolag att överta Muskövarvet.

Med hänsyn till de speciella omständigheter som råder vid

Musköanläggningen och den betydelse den har för Marinens rent

militära verksamhet anser utskottet att Muskövarvet bör förbli

en av staten kontrollerad verksamhet. Detta utesluter givetvis

inte att varvsverksamheten bedrivs av ett statligt bolag. Med

bifall till partimotion Fö318 (v) yrkande 4 bör riksdagen ge

regeringen detta till känna.

dels att utskottets hemställan i moment 68 bort ha

följande lydelse:

68. beträffande Muskövarvets bolagisering

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fö318 yrkande 4

och med anledning av propositionen som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet har anfört,

13. Flygkommandon (mom. 76)

Sture Ericson, Iréne Vestlund, Ingvar Björk, Christer Skoog,

Sven Lundberg, Karin Wegestål och Britt Bohlin (alla s) anser

dels att den del av utskottets anförande som på s.75

börjar med "Utskottet konstaterar" och slutar med "därför

avslås" bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att LEMO-utredningen övervägt antalet

flygkommandon och därvid satt in dem i en helhetslösning för

ledningen på central och regional nivå. LEMO har därvid stannat

vid att antalet flygkommandon bör överensstämma med antalet

militärområden. Utskottet konstaterar vidare att LEMO:s

betänkande SOU 1991:112 lämnades till regeringen i december 1991

och beslut fattades av riksdagen i juni 1992. Sedan dess har

väsentliga ingångsvärden förändrats som påverkar utformingen av

den framtida ledningsorganisationen.

Främst är det fråga om en ny säkerhetspolitisk situation.

Därtill kommer förändringar i kvantitet och kvalitet på de i

närområdet grupperade militära enheterna. Intressant i

sammanhanget är också de organisatoriska förändringarna i NATO:s

områdesindelning. Många av dessa förändringar har genomförts och

kommer att genomföras med anledning av bl.a. erfarenheterna från

Gulfkriget. Då LEMO:s förslag lämnades till regeringen var

erfarenheterna av Gulfkriget inte helt utvärderade och inte

omsatta i de förändringar som nu genomförts vad avser

organisation, uppgifter, ansvar och områdesindelning inom NATO

och i Ryssland.

Ovan nämnda utveckling i kombination med att våra flygförband

minskat i kvantitet medför att kravet på våra flygstridskrafter

blivit betydligt större vad avser ett flexibelt utnyttjande och

möjligheter att kraftsamla till olika delar av landet med korta

tidsintervaller. Därutöver kommer den begränsade tillgången på

kvalificerad ledningspersonal.

Det är utskottets bestämda uppfattning, grundad bl.a. på

synpunkter från operativa och taktiska chefer i försvaret, att

militärbefälhavarnivån är en nivå för mycket när det gäller

ledning av flygstridskrafter i krig. Samordningsfrågor kan lösas

genom samverkan direkt på flygkommandonivå utan omvägen via en

militärbefälhavare. Därutöver medför det höga tempo, som en

angripare kommer att utnyttja, stora krav på att våra

stridskrafters omdisposition kan genomföras utan onödig

stabsbehandling, överföring av ansvar, information m.m. Mot den

bakgrunden måste antalet flygkommandon minimeras.

Med hänsyn till ovanstående bör nuvarande förändringsarbete

vad avser ledning av flygstridskrafterna i krig och fred

inriktas mot ett centralt högkvarter/flygkommando. Detta bör

utvecklas ur den organisation som kommer att gälla den 1 juli

1994 med Högkvarter/flygvapenledning, Första flygeskadern, de

två sydliga flygkommandostaberna samt ett nordligt flygkommando.

Som alternativ bör ett Högkvarter och två flygkommandon

prövas. I båda alternativen förutsätts att flygkommando

samverkar med marinkommandon och den territoriella nivån.

Motiven för avveckling av militärbefälhavarna, dvs. den högre

regionala nivån, framgår av LEMO:s förslag (SOU 1991:112). Där

står: "reduktion av antalet kvalificerade förband med hög

kvalitet och stor rörlighet i förening med kommunikations- och

informationsteknikens utveckling skulle möjliggöra -- eller till

och med göra det lämpligt -- att den operativa ledningen utövas

enbart centralt."

Dessa motiv bedömdes dock år 1991 inte tillräckliga för att

avveckla militärbefälhavarnivån, och alternativet förkastades

utan att utredningen diskuterat detta (enligt dokumentationen).

Enligt utskottets förmenande har dock motiven för avveckling

förstärkts avsevärt sedan utredningen avlämnade sitt betänkande.

I dag, och än mera vid sekelskiftet, är detta starka skäl för

att redan nu avskaffa militärbefälhavarnivån. Det

säkerhetspolitiska läget är dessutom lämpligt för en sådan

åtgärd. Det mest betydelsefulla motivet för att förändra

ledningen är emellertid angriparens handlingsmöjligheter, vilka

inte redovisas i LEMO:s betänkande. Det måste vara hotets krav

som, i kombination med våra möjligheter -- bl.a. resurser --

utgör grundstenarna för att bygga upp vår ledningsorganisation.

Då är 1966 års militärområdesorganisation föråldrad. Det är

således hög tid att vi anpassar oss till de krav som ett krig

ställer i dag och i framtiden. Med hänsyn till pågående

förändringsarbete och nu redovisad inriktning bör den nya

organisationen vara inrättad den 1 juli 1997.

Sammanfattningsvis konstaterar utskottet att motiven för en

förändrad ledningsorganisation, både vad avser

militärområdesnivån och ledningen av flygstridskrafterna, har

förstärkts med den förändrade hotbilden och våra alltmer

begränsade resurser. Det är därför en naturlig utveckling att nu

avveckla den föråldrade "högre regionala ledningen". En

koncentration bör i stället ske till en central operativ nivå

och en lägre regional taktisk nivå. Därmed skulle det svenska

försvaret också få en efter krigets krav anpassad

ledningsorganisation -- två nivåer.

Vad utskottet här har anfört bör riksdagen med bifall till

yrkande 8 i den socialdemokratiska partimotionen Fö316 som sin

mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan i moment 76 bort ha

följande lydelse:

76. beträffande flygkommandon

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fö316 yrkande 8

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har

anfört,

14. Storflottiljer (mom. 77)

Sture Ericson, Iréne Vestlund, Ingvar Björk, Christer Skoog,

Sven Lundberg, Karin Wegestål och Britt Bohlin (alla s) anser

dels att den del av utskottets anförande som på s.76

börjar med "För att" och slutar med "och 9" bort ha följande

lydelse:

Utskottet förutsätter att regering och myndigheter genomför

den av riksdagen beslutade förändringen till 16

krigsflygdivisioner på mest rationella sätt. Strävan bör därvid

vara att söka minimera investeringar i närtid. Alla förändringar

som vidtas i organisationen skall ses mot bakgrund av att

ytterligare reducering av fredsorganisationen skall ske efter

koncessionsprövning 1995. Så kan exempelvis viss verksamhet

temporärt bibehållas i Karlsborg såsom detachement till F7

Skaraborgs flygflottilj.

Inriktningen för planeringen bör vara lokalisering till fem

flottiljer om koncessionsprövningen så medger.

Vad utskottet här har anfört innebär bifall till partimotion

Fö316 (s) yrkandena 4 och 9 samt delvis bifall till motion Fö315

(nyd) yrkande 12, vilket riksdagen som sin mening bör ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan i moment 77 bort ha

följande lydelse:

77. beträffande storflottiljer

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fö316 yrkandena 4

och 9 och med anledning av motion 1992/93:Fö315 yrkande 12 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört,

Särskilda yttranden

1. Inriktningen av försvarspolitiken (mom. 2)

Sture Ericson, Iréne Vestlund, Ingvar Björk, Christer Skoog,

Sven Lundberg, Karin Wegestål och Britt Bohlin (alla s) anför:

De preciseringar av försvarspolitikens inriktning som görs i

propositionen styr den framtida planeringen. Vårt totalförsvar

skall i framtiden främst klara två uppgifter. Det skall dels ha

förmåga att motstå ett s.k. strategiskt överfall, dels efter en

högst ettårig återtagningsperiod kunna möta en invasion över

kust eller landgräns.

För hanteringen av dessa frågor bör sannolika alternativ för

s.k. strategiskt överfall fortlöpande analyseras. Bedömningar av

möjliga angripares militära kapacitet och politiska avsikter bör

leda till stegvisa anpassningar av våra egna förberedelser för

att kunna möta angrepp.

Den precisering av återtagningstiden till högst ett år som

görs i propositionen, och som utskottet ansluter sig till, kan

självfallet diskuteras. Många bedömare, främst utomlands, räknar

exempelvis redan i dag med att det kan komma att krävas mycket

lång tid -- fem till tio år -- för en ny regim i Moskva att

återupprätta en rysk militär styrka, som kan utgöra ett hot mot

det Västeuropa som vårt land nu alltmer integreras med. Detta är

naturligtvis bakgrunden till de mycket drastiska nedskärningar i

militärbudgetar och militär organisation som nu genomförs i de

västeuropeiska länderna.

Om den säkerhetspolitiska utvecklingen i vår omvärld

fortsätter i positiv riktning blir det möjligt att planera för

längre återtagningstid än ett år. Därmed kan mycket betydande

ekonomiska besparingar göras.

Redan den nu fastlagda återtagningsperioden på ett år

möjliggör dock, om den tillämpas konsekvent inom hela

totalförsvaret, stora besparingar. Sålunda bör vi exempelvis

kunna avstå från att bygga skyddsrum för närmare en halv miljard

om året och i stället göra förberedelser för att -- om det blir

nödvändigt -- under återtagningsperioden kunna bygga alla de

skyddsrum som behövs.

2. Lokalisering av dykericentrum till Karlskrona (mom. 14)

Gunhild Bolander (c) och Christer Skoog (s) anför:

Vi instämmer i huvudsak med vad utskottet framhåller om ett

framtida svenskt dykericentrum.

Vi vill i detta sammanhang starkt betona att den översyn av

dykeriverksamheten som nu pågår i marinen måste ta vederbörlig

hänsyn till de synpunkter som framförts såväl i motionen som av

utskottet.

Enligt vår mening talar övervägande skäl för att ett

dykericentrum bör inrättas och lokaliseras till Karlskrona. De

skäl vi främst har i åtanke är personella, ekonomiska och

sambruksskäl.

Om det finns skäl att ytterligare pröva frågan anser vi att

denna lämpligen bör behandlas av den parlamentariska utredning

som skall se över den samlade statliga maritima verksamheten.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,

eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i

utskottet.

Jan Jennehag (v) anför:

I ett antal frågor som behandlas i betänkandet har jag en

annan uppfattning än utskottets majoritet.

1. Utgiftsram för totalförsvarets militära del (mom. 6)

I enlighet med den inriktning som föreslås i partimotionen

Fö318 (v) yrkande 7 bör riksdagen till det militära försvaret

anslå 3770000000 kr mindre än vad regeringen föreslagit

eller således 32216841000 kr.

2. JAS 39-projektet (mom. 32, 34--35)

Vänsterpartiet har en lång följd av år förordat en nedläggning

av JAS 39-projektet. De mycket höga kostnaderna gör att

projektet inte är samhällsekonomiskt försvarbart, i synnerhet

inte i dagens statsfinansiella läge. Härutöver kan också det

operativa behovet av detta vapensystem ifrågasättas.

Vänsterpartiet vidhåller sin uppfattning att JAS 39-projektet

snarast bör avvecklas. Detta innebär att riksdagen bör bifalla

motion U284 (s) yrkande 3 och avslå dels regeringens förslag

till omdefiniering av JAS-ramen, dels vad regeringen har anfört

om JAS-projektet i övrigt.

3. Nedläggning av Västerbottens regemente (mom. 52)

De nedskärningar och besparingar som regeringen föreslår i

krigs- och grundorganisationen är inte tillräckliga. Antalet

brigader bör t.ex. minskas och som följd härav Västerbottens

regemente (I 20) i Umeå läggas ned. Detta bör riksdagen, med

bifall till partimotion Fö318 (v) yrkande 3, som sin mening ge

regeringen till känna.

4. Icke-militärt motstånd (mom. 138)

Riksdagen beslöt år 1986 att icke-militära motståndsformer

skall ingå som ett komplement i totalförsvaret. Detta gäller

fortfarande. Regeringen avser nu att pröva om Delegationens för

icke-militärt motstånd verksamhet är ändamålsenlig. Enligt

Vänsterpartiets uppfattning bör delegationen fortsätta sitt

arbete. Riksdagen föreslås, med bifall till partimotion Fö318

(v) yrkande 8, som sin mening ge regeringen detta till känna.

Härutöver instämmer jag i allt väsentligt i de synpunkter som

företrädarna för Socialdemokraterna för fram i reservationerna

1, 5 och 12.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under

moment 6, 32, 34, 35, 52 och 138 borde ha hemställt:

6. beträffande utgiftsram för totalförsvarets militära del

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fö318 yrkande 7

samt med avslag på propositionen och motionerna 1992/93:Fi211

yrkande 20 och 1992/93:U284 yrkande 4 fastställer utgiftsramen

för totalförsvarets militära del för budgetåret 1993/94 till

32216841000 kr,

32. beträffande avveckling av JAS-projektet

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U284 yrkande 3

som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,

34. beträffande omdefiniering av JAS-ramen

att riksdagen avslår propositionen i denna del,

35. beträffande JAS-projektet i övrigt

att riksdagen inte godkänner vad som anförts om JAS-projektet

i övrigt,

52. beträffande nedläggning av Västerbottens regemente

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fö318 yrkande 3

som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,

138. beträffande icke-militärt motstånd

att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:Fö202 och

1992/93:Fö318 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna

vad ovan anförts,

Översikt av utskottets behandling av motionerna

Bilaga 1

Motion/yrkande Utskottets Utskottets Reservation

1992/93 betänkande hemställan nummer

sida moment

Fö201 1 75 75

2 51 42 7

3 85 126

4 38 22

5 66 56

6 82 117

7 35 17

8 89 137

Fö202 1 89 138

2 89 138

3 89 138

Fö203 38 23

Fö204 2 80 104

Fö301 50 40

Fö302 50 41

Fö303 77 78

Fö304 55 47

Fö305 66 57

Fö306 1 64 54 9

2 65 54 9

3 67,71,77 57,67,79

Fö307 37 20

Fö308 24,60,71,77 3,51,67,79

Fö309 1 64 54 9

2 64 54 9

Fö310 1 68 59

2 68 59

Fö311 43 30

Fö312 50 41

Fö314 24 4 1

Fö315 1 59 50

2 51 41

3 60 51 8

4 67 58

5 65 54 9

6 61 52

7 67 58

8 60 51 8

9 87 134

10 87 134

11 70 94 11

12 76 77 14

13 46 33

14 44 31 6

15 29 7

Fö316 1 29 8 3

2 29 9 4

3 60 51 8

4 76 77 14

5 70 65 11

6 87 134

7 32 12 5

8 8,75 76 13

9 76 77 14

10 65 54 9

11 51 42 7

12 26 5 2

Fö317 65 54 9

Fö318 2 59 50

3 61 52

4 72 68 12

5 76 78

6 76 78

7 29 6

Motion/yrkande Utskottets Utskottets Reservation

1992/93 betänkande hemställan nummer

sida moment

Fö318 8 89 138

Fö319 64 54 9

Fö320 61 53

Fö321 64 53 9

Fö322 77 80

Fö323 33 13

Fö324 37 21

Fö325 34 14

Fö326 50 41

Fö327 33 13

Fö328 72 69

Fö329 65 54 9

Fö330 1 64 54 9

2 64 54 9

Fö331 76 78

Fö332 71 66

Fö401 38 24

Fö402 81 105

Fö403 85 127

Fö404 82 119

Fö405 82 118

Fö601 88 134

Fö602 88 134

Fö603 88 134

Fö604 88 134

Fö605 87 134

Fö606 1 88 134

2 88 134

Fö607 88 134

Fö608 88 134

Fö609 88 135

Fö610 89 136

Fö611 87 134

Fö612 88 134

Fö701 82 120

Fö702 84 125

Fö703 83 121

Fö704 84 125

Fö706 1 83 122

2 83 122

Fö710 84 125

Fö711 84 123

Fö712 84 125

Fö714 84 124

Fö901 49 39

A476 1 77 81

Fi211 20 29 6

21 87 134

Ju846 7 56 49

T215 9 71 67

10 88 134

T222 6 53 46

U284 3 45 32

4 29 6

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1986:644) om disciplinförseelser av

krigsmän, m.m.

Bilaga 2

Uppföljning av regeringens behandling av riksdagens beslut,

tillkännagivanden och uttalanden

Bilaga 3

Regeringen har den 8 oktober 1992 (skr. 1992/93:15) lämnat

redogörelse för behandlingen av riksdagens skrivelser till

regeringen. Skrivelsen redovisar de beslut som regeringen har

fattat med anledning av riksdagens beslut och tillkännagivanden.

Utskottet har följt upp denna redogörelse mot de

hemställanspunkter -- moment -- som ingår i de

utskottsbetänkanden som legat till grund för riksdagsbesluten.

Resultatet av uppföljningen framgår i det följande.

Utskottet har upprättat och delgett bl.a. regeringskansliet en

PM över riksdagens 14 tillkännagivanden och 18 uttalanden i 1992

års försvarsbeslut (prop. 1991/92:102, FöU12, rskr. 337).

Regeringens skrivelse 1992/93:15 behandlar inte riksdagens

uttalanden eftersom dessa inte åtföljs av någon hemställan.

Utskottet har därför gjort en särskild uppföljning av hur

riksdagens uttalanden åtgärdats. Även detta resultat redovisas i

det följande. De hänvisningar som därvid görs till "Fö" avser

ett skriftligt underlag som Försvarsdepartementet på begäran

lämnat till utskottet.

Ärenden som behandlas i regeringens skrivelse 1992/93:15

Inga riksdagsskrivelser från riksmöten före 1991/92

kvarstår obehandlade.

Beredskapsbudget för totalförsvarets civila del är inte

slutbehandlad. Detta är rutin. Budgeten vilar till resp.

budgetårs slut då den läggs till handlingarna, såvitt den inte

sätts i tillämpning genom höjd beredskap.

Ett flertal moment från försvarsbeslutet 1992 (rskr. 337)

uppges i regeringens skrivelse 1992/93:15 ännu inte vara

slutbehandlade:

Mom. 6 om parlamentarisk beredning för att följa

genomförandet av 1992 års försvarsbeslut. En beredning

tillsattes den 29 oktober 1992.

Mom. 23 om förbandsomsättningstider. De av FöU förutsatta

förbandsomsättningstiderna -- 12 år för brigadförband och 17 år

för fördelningsförband -- tillämpas redan.

Mom. 31 om antagning av hemvärnsmän och mom. 32 om

förvaring av vapen behandlas i budgetpropositionen (s.

71--73). Med hänvisning till en redovisning av ÖB i september

1992 anmäls en rad åtgärder för att försvåra vapenstölder samt

att personbedömning skall få ökad betydelse vid antagning av

hemvärnsmän. Utbildning och kontroll av hemvärnsmän skall också

utvecklas.

Mom. 93 om åldersstrukturen hos yrkesofficerare behandlas

dels i Fö:s redovisning, dels i budgetpropositionen (s. 63--65).

I budgetpropositionen redovisas hittillsvarande åtgärder för att

uppnå en mera balanserad åldersstruktur. Regeringen anmäler att

ÖB fått uppdrag att senast den 1 april 1993 lämna förslag till

förbättringar av befälsordningen som kan medverka till en

balanserad och stabil åldersstruktur. Redovisningen har lämnats

till regeringen i föreskriven tid. Vidare säger sig regeringen

ha för avsikt att återkomma till riksdagen med förslag till

åtgärder för att inom ramen för bestämmelserna om

anställningsskydd kunna anställa vissa yrkesofficerare på

tidsbegränsade förordnanden.

Mom. 104 om tillsättande av en utredning om totalförsvarets

civila del. En utredning tillsattes den 21 december 1992.

Mom. 110, 111 a, 113, 116 och 117 om inriktningen av

funktionerna Domstolsväsende m.m., Kriminalvård, Ordning och

säkerhet, m.m., Utrikeshandel, Enskild försäkring m.m., Skatte-

och uppbördsväsende, Flyktingverksamhet, Energiförsörjning samt

Prisreglering har inte beslutats i regleringsbrev för

budgetåret 1992/93. Ansvaret för att fatta inriktningsbeslut

åvilar andra departement än Försvarsdepartementet.

I september och december 1992 har regeringen delgett berörda

myndigheter inriktningen för Utrikeshandel, Energiförsörjning

och Prisreglering. För övriga funktioner föreligger ännu inte

något regeringens inriktningsbeslut.

Mom. 118 om utförsäljning av olja från krigslagren. I

regleringsbrev för budgetåret 1992/93 uppdrogs åt NUTEK att

sälja olja. Regeringsbeslut om fördelning av det engångsbelopp

på 79 miljoner kronor som enligt försvarsbeslutet skall fördelas

avses fattas under år 1993.

Mom. 119 om riktlinjer för beredskapslagring av olja för

kriser och krig. Beslut härom fattas i april 1993.

Mom. 129 om utnyttjande av totalförsvarets resurser för

civila ändamål m.m. I Fö förbereds ett uppdrag till

Statskontoret att redovisa erfarenheterna från hittillsvarande

sambruk av resurser. Denna redovisning skall utgöra grund för

arbetets fortsatta inriktning.

Mom. 132 om budgetering i genomförandepris.

Genomförandeprisbudgetering tillämpas för det militära försvaret

fr.o.m. budgetåret 1992/93. Erfarenheter härifrån, och att

övergången från fastprisbudgetering inte i sig inneburit

resursförändringar för det militära försvaret, kan därför inte

redovisas förrän i 1994 års budgetproposition. Regeringen avser

återkomma då.

Mom. 134 om kapitalkostnader inom den militära

utgiftsramen. Utskottet anförde (1991/92:FöU12 s. 140) bl.a.

att det kunde ställa sig bakom införande av kapitalkostnader för

att effektivisera förvaltningen av mark, byggnader och

anläggningar. I sammanhanget sågs dock en risk att förändringen

skulle leda till ett svårhanterligt och byråkratiskt system.

Man borde sträva efter enkla lösningar som inte står i strid med

syftet att effektivisera verksamheten. Riksdagen har senare

beslutat (prop. 1992/93:37, FiU8) bl.a. att kapitalkostnader

skall införas från den 1 juli 1994. Enligt Fö är dagens

ekonomiadministrativa system så uppbyggt att kapitalkostnader

kan införas utan större administrativa arbetsinsatser. En

organisationskommitté för genomförandet tillsattes den 21

december 1992.

Övriga frågor:

Mom. 33 om förplägnads- och mobiliseringsförband.

Utskottet anförde inför försvarsbeslutet (1991/92:FöU12 s.

59--60) bl.a. att volymen och de närmare förutsättningarna för

dessa värnpliktigas utnyttjande i krigsorganisationen samt

utbildningens innehåll borde beslutas först sedan

Pliktutredningen lämnat sina förslag. Utskottet förutsatte att

regeringen utan tidsspillan skulle återkomma till riksdagen med

förslag i frågan.

Försvarsbeslutet innefattade ändringar i värnpliktslagen med

innebörd bl.a. att utbildningstiden för kategori E-värnpliktiga,

dit mobiliserings- och förplägnadsvärnpliktiga hör, fastställdes

till lägst 265 och högst 315 dagar.

Regleringsbrev för budgetåret 1992/93 (s. 19) citerar utskottets

uttalande samt gav Chefen för armén (CA) i uppdrag att med

beaktande av riksdagens beslut fortsätta sådana förberedelser

som möjliggör att detta slags värnpliktiga kan påbörja sin

befattningstjänstgöring fr.o.m. den 1 juli 1993.

Regeringsskrivelsen 1992/93:15 (beslutad den 8 oktober 1992)

anmäler i frågan att regeringen beslutat regleringsbrev.

Pliktutredningens yttrande i frågan lämnades till Fö den 17

oktober 1992.

Fö anmälde vid föredragning inför utskottet den 12 november

avsikten att uppdra åt CA att "med beaktande av

pliktutredningens synpunkter genomföra utbildningen av

mobiliserings- och förplägnadsvärnpliktiga".

Regeringen beslutade den 10 december 1992 att uppdra åt CA att

-- med beaktande av Pliktutredningens synpunkter -- genomföra

utbildningen av värnpliktiga i mobiliserings- och

förplägnadstjänst för krigsorganisationens behov.

I budgetpropositionen (s. 66--67) refereras ärendets gång.

Regeringen beslutade den 25 mars 1993 om ändrade

grundutbildningstider för vissa värnpliktiga, m.m. (prop.

1992/93:228). I propositionen föreslås riksdagen godkänna

riktlinjer för värnpliktiga i mobiliserings- och

förplägnadstjänst.

Samlokalisering av I 2 och A 9. Regeringsskrivelsen

1992/93:15 anmäler att regeringen beslutat regleringsbrev.

I budgetpropositionen (s. 79) refereras inriktningen mot

samlokalisering i Kristinehamn "om övningsbetingelserna blir

tillräckligt goda". Anmälan görs att CA under hösten tagit

ställning med innebörd "att övningsverksamheten i Kristinehamn

kan bedrivas på en nivå som tillgodoser brigadens och

artilleriets behov". Vidare anmäls att Länsstyrelsen i Värmlands

län bedömer att närövningsfältet i Kristinehamn kan utvidgas med

hänsyn till bestämmelserna i naturresurslagen. Slutligen anförs

att regeringen nyligen uppdragit åt CA att påbörja

samlokalisering av I 2 och A 9 i Kristinehamn och att denna

skall vara avslutad senast den 30 juni 1994.

Uppföljningsfrågor i övrigt och som inte behandlas i

regeringens skrivelse 1992/93:15

Uppföljning och kontroll. Utskottet anförde (1991/92:FöU12

s. 38): "-- -- -- räknar utskottet med att regeringen successivt

och aktivt följer och redovisar hur genomförd verksamhet leder

mot de mål som riksdagen beslutar om för den nu aktuella

försvarsbeslutsperioden. Likaså förväntar utskottet att

regeringen lämnar en sammanfattande redovisning till riksdagen

efter periodens slut."

Fö har anmält avsikten att i budgetpropositionen särskilt

redovisa regeringens bedömning av verksamhetsresultatet vid

myndigheterna. En första sådan återrapportering avses ske i

budgetpropositionen 1994. Årets budgetproposition refererar

myndigheternas årsredovisningar.

Riksdagsbeslut i samband med

grundorganisationsförändringar. Utskottet förutsatte

(1991/92:FöU12 s. 45) att tillkomsten av den nya myndigheten

Försvarsmakten inte kommer att inskränka riksdagens möjligheter

att utifrån bl.a. regionalpolitiska överväganden besluta om

försvarsmaktens grundorganisation.

Fö har anfört att riksdagens uttalande kommer att beaktas i

arbetet med instruktionen för den nya myndigheten.

Ledningsorganisationen. Utskottet förutsatte

(1991/92:FöU12 s. 46) att samverkan mellan militärt och civilt

försvar, bl.a. på den högre regionala nivån, blir ytterligare

belysta och redovisade för riksdagen. Frågan belyses i

budgetpropositionen (s. 42--45 och 52).

Lägesredovisningar. Utskottet utgår (1991/92:FöU12 s. 49)

från att framtida propositioners lägesredovisningar utvecklas

vidare och ges ett klart sammanhang med överväganden om

bristtäckning i förhållande till andra förslag om verksamhetens

inriktning.

Fö har anfört att det är regeringens uppfattning att den

lägesredovisning som görs i propositionerna skall vara en

utgångspunkt för de förslag om verksamhetens inriktning som

framställs. I arbetet med dessa förslag ingår även överväganden

om täckning av brister i det redovisade läget.

Budgetpropositionen redovisar läget i försvarsmakten (s. 73) och

beredskapsläget inom det civila försvaret (s. 119).

Kustflottans ställning. Utskottet anför (1991/92:FöU12 s.

62) med hänvisning till LEMO att frågan om besparingar kan

erhållas om kustflottans stab avlastas administrativa uppgifter

genom att dessa förs till marinkommando.

Fö hänvisar till att ÖB i "ÖB 93" anser att ingen förändring

bör genomföras men säger samtidigt att frågan för närvarande

övervägs i departementet. Budgetpropositionen tar inte upp

frågan.

Anskaffning av radarjaktrobot. Utskottet sade sig vilja ha

ett inflytande i ärendet (1991/92:FöU12 s. 69).

Fö har anfört att regeringen återkommer år 1994.

JAS 39. Utskottet framförde farhågor (1991/92:FöU12 s. 75)

för att den av regeringen föreslagna konstruktionen med

1000-kronorsanslag för reglering av betalningsförskjutningar i

JAS-projektet kan leda till att statsmakternas insyn och

möjlighet att påverka projektet försvåras.

Fö har anfört att statsmakternas insyn är tillräcklig, dels

genom programplanen, dels genom att regeringsbeslut krävs för

att få utnyttja anslaget D 4. Budgetpropositionen föreslår (s.

94) att anslaget D 4 upphör och i stället behov av

betalningsmedelsförskjutningar i JAS-projektet tillgodoses genom

en kredit i Riksgäldskontoret.

Metodik vid framtagning av underlag i

fredsorganisationsfrågor. Utskottet anförde (1991/92:FöU12 s.

82--83) att det utgick från att det inför ett nytt flerårigt

försvarsbeslut skulle komma att ges förbättrade möjligheter till

att väga skilda alternativ mot varandra, till bedömning av

ekonomiska kalkyler och till en samlad politisk värdering.

Fö hävdar, med hänvisning till Försvarsberedningen, att så

kommer att bli fallet.

Malmö marina bevakningsområde (BoMö). Utskottet utgår från

att regeringen återkommer till riksdagen i frågan (1991/92:FöU12

s. 93).

Fö hänvisar till att ÖB i bilaga 5 till "ÖB 93" föreslår att

BoMö:s verksamhet tills vidare behålls. Frågan sägs övervägas i

Fö och berörs inte i budgetpropositionen.

Försvarsindustriella strukturförändringar. Det är enligt

utskottets mening (1991/92:FöU12 s. 100) viktigt att erforderlig

kontroll kan upprätthållas över den del av

försvarsindustrin som har utländska delägare.

Fö hävdar att avsikten är att hålla erforderlig kontroll och

att frågan följs mycket noga. Inget explicit sägs i

budgetpropositionen.

BAMSE och BONUS. Enligt utskottets mening (1991/92:FöU12

s. 101) är det angeläget att dessa materielprojekt genomförs.

Budgetpropositionen anger (s. 78) att BAMSE beräknas inrymmas

i de ramar som följer av 1992 års försvarsbeslut men behöver

genomföras i något reducerat tempo och med ett större

ansvarstagande för industrin än vad som förutsattes i

försvarsbeslutet. Del av finansieringen förutsätts genom

ianspråktagande av medel från försäljning av olja. Vissa medel

har avsatts för utveckling av artillerigranaten BONUS.

Krutbeställningar. Utskottet anser (1991/92:FöU12 s. 101)

att alla möjligheter bör prövas att lägga ut krutbeställningar

inom områden där det finns ett behov i syfte att ge en tidsfrist

för omstruktureringar och möjligheter att få till stånd

utlandssamarbete.

Fö har anmält att åsyftade krutbeställningar har inplanerats

av armén. Budgetpropositionen (s. 58) anger att det planeras

produktion av ett begränsat sortiment inom ammunitionsindustrin

för att behålla utvecklingskompetens. Det anses nödvändigt att

fortsatt utveckling av krut och sprängämnen i Sverige baseras på

utlandssamverkan.

Utbildningsreserven. Utskottet framhöll (1991/92:FöU12 s.

111--112) Pliktutredningens avgörande betydelse bl.a. för lag-

och författningsregleringen av uttagningen till

utbildningsreserven. Utskottet räknar med att regeringen i

lämpligt sammanhang återkommer till riksdagen i frågan då

erfarenheter vunnits av den nya ordningen.

I budgetpropositionen anförs (s. 67) att Pliktutredningen

väntas avge sina förslag vid utgången av år 1992. Vidare sägs

att vid sidan av Pliktutredningen arbetar en särskild utredning

(Fö 1992:1) om författningsreglering med anledning av

Pliktutredningens förslag om nytt pliktsystem. Enligt direktiven

skall utredningen redovisa sitt arbete senast den 30 april 1993.

Efter remissbehandling avser regeringen återkomma till riksdagen

i frågan.

Lokalförsörjning och fastighetsförvaltning. Utskottet

pekar på (1991/92:FöU12 s. 127) det angelägna i att en nära

samordning sker mellan LEMO och Kommittén för ombildning av

Byggnadsstyrelsen m.m.

Regeringen har tagit upp behovet av denna samverkan i

proposition 1992/93:37 om ny organisation för förvaltning av

statens fastigheter och lokaler.

Näsby Park m.m. Utskottet framhöll (1991/92:FöU12 s. 128)

att lokalisering av myndigheter inom en region närmast är en

fråga för regeringen att fatta beslut om, medan däremot

omlokaliseringar av myndigheter mellan olika regioner kräver

riksdagsbeslut.

Regeringen har den 25 mars 1993 beslutat om projektering och

ombyggnad.

Helikoptrar i totalförsvaret. Utskottet förutsätter

(1991/92:FöU12 s. 131) att lösningar övervägs som på ett

tillfredsställande sätt tillgodoser beredskapskraven. Utskottet

förutsätter vidare att regeringen återkommer till riksdagen med

en redovisning av resultatet av anskaffning och utnyttjande av

helikoptrarna. Utskottet räknar också med att redovisningen

omfattar helikopterberedskapen. Nämnda redovisning bör också

klarlägga ansvars- och finansieringsförhållanden.

Budgetpropositionen har ett särskilt avsnitt om helikoptrar i

totalförsvaret (s. 47--49). CA har fått i uppdrag att anskaffa

de helikoptrar som angavs i försvarsbeslutet. Beställning och

leverans kommer att ske under 1993. Beträffande användningen

avser regeringen återkomma till riksdagen. Helikopterberedskapen

för sjöräddning diskuteras och är inte problemfri. Regeringen

avser att vid ett senare tillfälle återkomma till riksdagen med

en samlad redogörelse för helikopterverksamheten. En hänvisning

görs till chefen för Kommunikationsdepartementet som redovisar

sjöräddningsberedskapen.

Regeringen har den 1 april 1993 uppdragit åt Försvarets

materielverk att anskaffa 5 helikoptrar inom en ekonomisk ram av

200 miljoner kronor.

Omdisponering av anslagskrediter. Utskottet förutsätter

(1991/92:FöU12 s. 140) att regeringen tillämpar bemyndigandet

restriktivt.

Regleringsbrev för budgetåret 1993 anger (s. 12) att

regeringen, med något undantag, beviljat myndigheter som

disponerar ramanslag inom den militära utgiftsramen en

anslagskredit på 2 %. Detta motsvarar 663 889 000 kr.

Kvarstående möjliga anslagskrediter uppgår till 326624000

kr, som står till regeringens disposition.

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Propositionen 7

Förslaget 12

Motionerna 12

Utskottet 22

Inriktningen av säkerhets- och försvarspolitiken 22

Inriktningen av säkerhetspolitiken 22

Inriktningen av försvarspolitiken 23

Konsekvenser av 1992 års stabiliseringsproposition 25

Försvarsutskottets uppföljning 26

Ekonomiska ramar m.m. 27

Totalförsvarets militära del 28

Totalförsvarets civila del 30

Tekniska justeringar av anslagen 31

Organisationsfrågor m.m. 31

Styrning av myndigheten Försvarsmakten 31

Högkvarterets organisation 32

Försvarsmaktens hälso- och sjukvård 32

Försvarets civilförvaltning 34

Civilbefälhavarna 35

Trafikflygarhögskolan 35

Helikoptrar i totalförsvaret 36

Vissa övriga organisationsfrågor 38

Försvarsdepartementet m.m. 39

Totalförsvarets militära del 39

Läget inom försvarsmakten 39

Ledningsfrågor 40

Försvarsindustrin 41

Redovisning av JAS 39-projektet 44

Personal 46

Mark, anläggningar och lokaler 53

Försvarsmakten och miljön 53

Övriga frågor 55

Arméförband 56

Marinförband 68

Flygvapenförband 73

Operativ ledning 78

Gemensamma myndigheter och funktioner m.m. inom

försvarsmakten 79

Totalförsvarets civila del 79

Beredskapsläge och inriktning i stort 79

Funktionen Civil ledning och samordning 81

Funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst 81

Funktionen Psykologiskt försvar 85

Funktionen Försörjning med industrivaror 85

Funktioner hörande till andra departement 85

Konsekvenser för totalförsvarets civila del av en anslutning

till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och ett

svenskt medlemskap i Europeiska gemenskapen (EG) 86

Behov av utbildning, ansvarsfördelning och finansiering av

utbildning inom den civila delen av totalförsvaret 86

Övrig verksamhet 86

Hemställan 90

Reservationer 104

1. Oberoende civil ubåtskommission 104

2. Krisuppgörelsens besparingsmål 105

3. Den s.k. teknikfaktorn 105

4. Försvarsprisindex 108

5. Uppdelning i tre militärområden 108

6. Ändring i krigsmateriellagstiftningen 109

7. Behovet av värnpliktsutbildning 110

8. Storgarnisoner för brigadutbildning 111

9. Luftvärnets grundorganisation 112

10. Bemyndigande rörande Arméförband: Anskaffning av materiel

113

11. Sammanslagning av flottan och kustartilleriet 115

12. Muskövarvets bolagisering 115

13. Flygkommandon 116

14. Storflottiljer 117

Särskilda yttranden 118

Meningsyttring av suppleant 119

Bilaga 1 Översikt av utskottets behandling av

motionerna 121

Bilaga 2 Förslag till lag om ändring i lagen (1986:644) om

disciplinförseelser av krigsmän, m.m. 123

Bilaga 3 Uppföljning av regeringens behandling av riksdagens

beslut, tillkännagivanden och uttalanden 124