Bet. 1992/93:FiU1

Finansutskottets betänkande

1992/93:FIU01

Åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin

(prop. 1992/93:50)

Innehåll

Sammanfattning

Proposition 50

Motionsyrkandena

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Bilaga 1

1992/93

FiU1

Sammanfattning

I detta betänkande ställer sig finansutskottet bakom den av regeringen och

Socialdemokraterna i september 1992 träffade överenskommelsen om ett antal

åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin, det s.k. krispaketet. Syftet

är att minska det strukturella underskottet i statsbudgeten. Vidare föreslås

ökade arbetsmarknadspolitiska satsningar som finansieras med vissa

inkomstförstärkningar. I paketet ingår även sänkningar av arbetsgivaravgifterna

för att förbättra näringslivets kostnadsläge.

Vid finansutskottets ställningstagande till inriktningen av den ekonomiska

politiken våren 1992 framhölls att det fanns faktorer som talade för en

tydlig återhämtning av den amerikanska ekonomin och att utvecklingen i

Västeuropa inte skulle försämras. Därmed skulle lågkonjunkturen definitivt

brytas i OECD-området. Den amerikanska ekonomin utvecklas nu positivt. Men i

Västeuropa och även Japan är tillväxtutsikterna sämre än vad som kunde förutses

i våras. Marknadstillväxten för svensk export har därmed ytterligare

försvagats.

Under utskottets beredning av propositionen har stora förändringar i

förutsättningarna för den ekonomiska politiken inträffat. Riksbanken beslutade

den 19 november att låta kronans växelkurs flyta. Detta har föranlett utskottet

att utgå från en annan bedömning av den ekonomiska utvecklingen än den som

presenterades i proposition 50 (bilaga 1).

Den 1 december redovisade Finansdepartementet en ny preliminär

försörjningsbalansprognos. Den nya prognosen visar för år 1993 en i jämförelse

med propositionen något sämre utveckling för den svenska ekonomin. Visserligen

utvecklas exporten gynnsamt men detta motverkas av en mycket kraftig minskning

av den privata konsumtionen. Även i proposition 50 redovisades en betydande

nedgång i den privata konsumtionen på grund av krispaketens negativa effekt på

hushållens köpkraft. Övergången till en flytande kurs innebär att

konsumentpriserna nu stiger mer än vad man tidigare förutsåg. Den negativa

effekten på hushållens köpkraft förstärks, vilket är orsaken till den

kraftigare nedgången i konsumtionen.

År 1994 blir däremot ett bättre år än vad som anges i propositionen. Den

högre tillväxten förklaras i allt väsentligt av en mycket kraftig exportökning.

Arbetslöshetsprognosen i den nya bedömningen överensstämmer med den som

redovisades i propositionen, dvs. drygt 6% år 1993 och 7% år 1994.

Den nya prognosen visar att stor risk föreligger för att inflationen på nytt

skall ta fart. Utskottet understryker därför att den flytande växelkursen

ställer stora krav på en stram finanspolitik.

Riksdagen beslutade 1984 att införa den s.k. valutalånenormen, som

innebär att staten inte skall nettolåna i utländsk valuta för att finansiera

statens budgetunderskott eller för att förvalta statsskulden. Finansutskottet

föreslår i betänkandet att riksdagen skall besluta avskaffa valutalånenormen.

Det finns dock, som utskottet ser det, anledning överväga vilka konsekvenser

ett slopande av normen kan få på den framtida inriktningen av finanspolitiken.

Det är angeläget att ett slopande av normen inte uppfattas som att ambitionerna

att komma till rätta med budgetunderskottet har sänkts. Det finns anledning att

göra en samlad bedömning av vilken roll staten och näringslivet bör spela vid

Sveriges internationella finansiering. Utskottet förutsätter att regeringen

snarast återkommer till riksdagen med förslag till riktlinjer för statens

upplåning i utländsk valuta.

Finansutskottet tillstyrker regeringens förslag på skatteområdet. Det

innebär att den generella mervärdeskattenivån bibehålls på nuvarande nivå samt

att den reducerade mervärdeskatten höjs från 18 till 21%. Vidare föreslås att

grundavdraget sänks med 2400 kronor 1984 och att reallöneskyddet i

inkomstskatteskalan inte tillämpas för 1993 och 1994 års inkomster. De tidigare

beslutade sänkningarna av kapital- och förmögenhetsbeskattningen genomförs inte

1993 och 1994. Bensinskatten föreslås höjd i enlighet med propositionens

förslag.

I propositionen föreslås att nuvarande avdrag för allmän energiskatt på det

bränsle som åtgår för värmeproduktion i kraftvärmeanläggningar slopas

successivt med början 1993. Finansutskottet föreslår på skatteutskottets

inrådan att ändringen senareläggs ett år.

Utskottet ansluter sig till regeringens förslag att satsa ytterligare ca 10

miljarder kronor på olika arbetsmarknadspolitiska insatser, däribland

beredskapsarbeten, ungdomspraktik, vägunderhåll, affärsverksinvesteringar och

arbetsmarknadsutbildning. Utskottet har inte heller något att erinra mot att

Arbetslivsfonden åläggs att leverera in 3 miljarder kronor till statskassan.

En ny stödinsats, kallad arbetslivsutveckling, tillstyrks av utskottet. På

arbetsmarknadsutskottets förslag gör utskottet dock vissa ändringar i det

regelverk som regeringen redovisat. Den nya stödinsatsen går ut på att de som

uppbär A-kasseersättning skall erbjudas möjlighet att delta i aktiviteter som

ger de arbetslösa en närmare anknytning till arbetslivet.

Enligt regeringen bör arbetsmarknadsutbildningen inom gymnasieskolan, komvux

och folkhögskolorna utökas. Utskottet biträder detta förslag men anser i likhet

med kulturutskottet och arbetsmarknadsutskottet att de medel som sätts av för

folkhögskolor skall kanaliseras över Folkbildningsrådet och där användas endast

som bidrag till folkhögskolorna.

Regeringens förslag att sänka socialavgifterna med 4,3 procentenheter

tillstyrks av utskottet. Utskottet anser dock att sänkningen bör fördelas på

olika avgifter på ett annat sätt än regeringen föreslagit för att

Arbetsmiljöfonden inte skall tappa sin finansiering från arbetarskyddsavgiften.

Utskottet ställer sig därmed bakom ett förslag i den socialdemokratiska

motionen Fi35.

Utskottet har inte något att erinra mot att den lagstadgade

semesterrätten minskas med två dagar till 25 dagar per semesterår. Med hänsyn

till de krav på begränsningar som framtvingas av det rådande ekonomiska läget

bör förändringen gälla även de som i kollektivavtal tillförsäkrats 27

semesterdagar eller fler. Det är som finansutskottet ser det därför

utomordentligt angeläget att parterna på arbetsmarknaden tar sitt ansvar och

träffar överenskommelser av denna innebörd.

Ett stort antal motioner med förslag till länsvisa eller regionala

stödinsatser avstyrks av utskottet.

Utskottet ansluter sig till regeringens förslag att under 1994 minska

bostadssubventionerna med 3 miljarder kronor, netto. Frågan bör dock

övervägas ytterligare och utskottet avstyrker därför det förslag till minskning

av räntebidragen som läggs fram i en bilaga till propositionen. Utskottet

tillstyrker därmed ett förslag i den socialdemokratiska motionen Fi35 som

innebär att en kostnadsutjämning bör eftersträvas mellan yngre och äldre

årgångar i bestånden av bostäder.

Med anledning av motionsvis framförda förslag anser utskottet att man i

nuvarande arbetsmarknadspolitiska läge bör kunna inrikta

sysselsättningsskapande åtgärder inom byggsektorn också mot vissa

upprustningsbehov inom den offentliga sektorn. I tre motioner -- Fi35 (s), Fi37

(v) och Fi72 (nyd) -- ges exempel på sådana där regeringen bör kunna överväga

stimulansåtgärder. Utskottet föreslår att riksdagen med anledning av de tre

motionerna gör ett tillkännagivande av denna innebörd.

Till betänkandet har fogats 14 reservationer från Socialdemokraterna

och 20 stycken av ledamoten från Ny demokrati i utskottet. En reservation

undertecknad av företrädarna för regeringspartierna avser ett motionsvis väckt

förslag om tidigareläggning av infrastrukturprojekt.

Inledning

I detta betänkande behandlar finansutskottet

dels proposition 1992/93:50 om åtgärder för att stabilisera den svenska

ekonomin,

dels proposition 1992/93:117 om lönegarantifonden m.m. i vad avser

yrkande 2,

dels de med anledning av proposition 50 väckta motionerna

1992/93:Fi16 av Sten Söderberg (-),

1992/93:Fi17 av John Andersson (v),

1992/93:Fi18 av Karin Israelsson m.fl. (c),

1992/93:Fi19 av Elisabeth Persson (v),

1992/93:Fi20 av Carl-Johan Wilson (fp),

1992/93:Fi21 av Annika Åhnberg (-),

1992/93:Fi22 av Annika Åhnberg (-), i vad avser yrkande 2,

1992/93:Fi23 av Lars Andersson (-),

1992/93:Fi24 av Hans Göran Franck (s),

1992/93:Fi25 av Robert Jousma (nyd),

1992/93:Fi26 av Birgitta Carlsson och Bengt Kindbom (c),

1992/93:Fi27 av Georg Andersson m.fl. (s),

1992/93:Fi28 av Ingrid Näslund m.fl. (kds),

1992/93:Fi29 av Inger Lundberg och Ingegerd Sahlström (s),

1992/93:Fi30 av Hans Stenberg m.fl. (s),

1992/93:Fi31 av Sten-Ove Sundström m.fl. (s),

1992/93:Fi32 av Martin Nilsson m.fl. (s),

1992/93:Fi33 av Maj-Inger Klingvall m.fl. (s),

1992/93:Fi34 av Håkan Strömberg m.fl. (s),

1992/93:Fi35 av Ingvar Carlsson m.fl. (s),

1992/93:Fi36 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd),

1992/93:Fi37 av Lars Werner m.fl. (v),

1992/93:Fi38 av Sigge Godin (fp),

1992/93:Fi39 av Anita Persson (s),

1992/93:Fi40 av Birthe Sörestedt m.fl. (s),

1992/93:Fi41 av Annika Åhnberg (-),

1992/93:Fi42 av Annika Åhnberg (-),

1992/93:Fi43 av Annika Åhnberg (-),

1992/93:Fi44 av Owe Andréasson m.fl. (s),

1992/93:Fi45 av Jan Fransson m.fl. (s),

1992/93:Fi46 av Monica Widnemark m.fl. (s),

1992/93:Fi47 av Birgitta Dahl m.fl. (s),

1992/93:Fi48 av Berit Andnor m.fl. (s),

1992/93:Fi49 av Sten Östlund m.fl. (s),

1992/93:Fi50 av Jan Fransson m.fl. (s),

1992/93:Fi51 av Magnus Persson m.fl. (s),

1992/93:Fi52 av Johnny Ahlqvist m.fl. (s),

1992/93:Fi53 av Hans Gustafsson m.fl. (s),

1992/93:Fi54 av Stina Gustavsson (c),

1992/93:Fi55 av Göran Persson m.fl. (s),

1992/93:Fi56 av Inger Hestvik m.fl. (s),

1992/93:Fi57 av Laila Strid-Jansson och Arne Jansson (nyd),

1992/93:Fi58 av Sverre Palm m.fl. (s),

1992/93:Fi59 av förste vice talman Stig Alemyr m.fl. (s),

1992/93:Fi60 av Rune Evensson m.fl. (s),

1992/93:Fi61 av Ingvar Johnsson m.fl. (s),

1992/93:Fi62 av Jan Fransson m.fl. (s),

1992/93:Fi63 av Arne Kjörnsberg m.fl. (s),

1992/93:Fi64 av Jan Fransson och Anders Nilsson (s),

1992/93:Fi65 av Jan Fransson m.fl. (s),

1992/93:Fi66 av Karl-Gösta Svenson (m),

1992/93:Fi67 av Ivar Virgin (m),

1992/93:Fi68 av Arne Jansson m.fl. (nyd),

1992/93:Fi69 av Lena Hjelm-Wallén m.fl. (s),

1992/93:Fi70 av Ulla Pettersson (s),

1992/93:Fi71 av Bengt Hurtig (v),

1992/93:Fi72 av Dan Eriksson i Stockholm (nyd),

1992/93:Fi73 av Lena Klevenås m.fl. (s),

1992/93:Fi74 av Anita Johansson m.fl. (s) och

1992/93:Fi75 av Axel Andersson m.fl. (s),

dels de med anledning av proposition 117 väckta motionerna

1992/93:A3 av Sten Söderberg (-) i denna del och

1992/93:A5 av Ingela Thalén m.fl. (s).

Till proposition 50 har fogats:

Bilaga 1 Rapporten Svensk ekonomi 1992--1994,

Bilaga 2 Försvarsdepartementet,

Bilaga 3 Socialdepartementet,

Bilaga 4 Kommunikationsdepartementet,

Bilaga 5 Finansdepartementet,

Bilaga 6 Utbildningsdepartementet,

Bilaga 7 Arbetsmarknadsdepartementet och

Bilaga 8 Kulturdepartementet.

Regeringens lagförslag

Regeringens i proposition 50 framlagda lagförslag återfinns i bilaga1

till detta betänkande.

Yttranden från andra utskott

Finansutskottet har berett samtliga övriga utskott tillfälle att avge

yttrande över de förslag i proposition 1992/93:50 jämte motioner som rör resp.

utskotts beredningsområde.

Yttranden har avgivits av konstitutionsutskottet (1992/93:KU3y),

skatteutskottet (1992/93:SkU3y), justitieutskottet (1992/93:JuU2y),

lagutskottet (1992/93:LU2y), utrikesutskottet (1992/93:UU4y), försvarsutskottet

(1992/93:FöU4y), socialförsäkringsutskottet (1992/93:SfU2y), kulturutskottet

(1992/93:KrU5y), utbildningsutskottet (1992/93:UbU3y),

trafikutskottet (1992/93:TU2y), näringsutskottet (1992/93:NU4y),

arbetsmarknadsutskottet (1992/93:AU2y) och bostadsutskottet

(1992/93:BoU2y).

Yttrandena återfinns i bilagorna 3--15 i betänkandet.

Inkomna skrivelser

Under ärendets beredning har utskottet mottagit ett antal skrivelser från

organisationer och privatpersoner, bl.a. från Landsorganisationen i Sverige

angående arbetsmiljöfondens finansiering.

Förslagen i proposition 50

I proposition 50 (s. 3--26) föreslår regeringen -- efter föredragning av

statsrådet Anne Wibble --

1. att riksdagen godkänner riktlinjerna för den förändring av sjuk- och

arbetsskadeförsäkringarna som förordats i propositionen,

2. att riksdagen godkänner riktlinjerna för införande av en allmän

sjukförsäkringsavgift i sjukförsäkringen som förordats i propositionen,

3. att riksdagen godkänner riktlinjerna för de förändringar av

pensioneringstidpunkten som förordats i propositionen,

4. att riksdagen godkänner riktlinjerna för den förändring av beräkningen av

pensionsnivån som förordats i propositionen,

5. att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats om besparingar inom

Utrikesdepartementets område på 1 500 miljoner kronor per år avseende Sveriges

bistånd,

6. att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats om besparingar inom

Justitiedepartementets område på 500 miljoner kronor per år,

7. att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats om minskat stöd till

politiska partier,

8. att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats om besparingar inom

Kommunikationsdepartementets område på 300 miljoner kronor per år,

9. att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats om besparingar inom

Jordbruksdepartementets område på 250 miljoner kronor per år,

10. att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats om besparingar inom

studiestödsområdet på ca 300 miljoner kronor per år,

11. att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats beträffande

försäljning av statliga företag och fastigheter.

I proposition 50 bilaga 2 Försvarsdepartementet föreslår regeringen --

efter föredragning av statsrådet Anders Björck --

1. att riksdagen godkänner det i propositionen framlagda förslaget att lägga

ned Västgöta flygflottilj (F 6),

2. att riksdagen godkänner den i propositionen föreslagna ändrade

inriktningen av systemet för de värnpliktigas förmåner,

3. att riksdagen godkänner den i propositionen föreslagna inriktningen av

besparingar inom den civila delen av totalförsvaret.

I proposition 50 bilaga 3 Socialdepartementet föreslår regeringen --

efter föredragning av statsråden Bengt Westerberg och Bo Könberg -- att

riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till

1. lag om ändring i lagen (1992:383) om ändring i lagen (1991:486) om ändring

i lagen (1991:233) om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag,

2. lag om ändring i lagen (1992:384) om ändring i lagen (1991:1940) om

ändring i lagen (1991:486) om ändring i lagen (1991:233) om ändring i lagen

(1947:529) om allmänna barnbidrag,

3. lag om upphävande av lagen (1991:234) om ändring i lagen (1986:378) om

förlängt barnbidrag,

4. lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter,

5. lag om ändring i lagen (1990:912) om nedsättning av socialavgifter.

I proposition 50 bilaga 4 Kommunikationsdepartementet föreslår regeringen

-- efter föredragning av statsrådet Mats Odell -- att riksdagen till

Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt på tilläggsbudget till

statsbudgeten för budgetåret 1992/93 under sjätte huvudtiteln anvisar ett

reservationsanslag på 1 500 000 000 kronor.

I proposition 50 bilaga 5 Finansdepartementet föreslår regeringen --

efter föredragning av statsrådet Bo Lundgren --

dels i avsnitt 1 Skattefrågor (s. 1--7) att riksdagen antar de i

propositionen framlagda förslagen till

1. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

2. lag om beräkning av statlig inkomstskatt på förvärvsinkomst vid 1994 och

1995 års taxeringar,

3. lag om ändring i lagen (1991:1833) om ändring i lagen (1947:576) om

statlig inkomstskatt,

4. lag om ändring i lagen (1992:680) om ändring i uppbördslagen (1953:272),

5. lag om ändring i lagen (1988:847) om skattelättnader för allemanssparande

och ungdomsbosparande,

6. lag om ändring i lagen (1991:1850) om upphävande av lagen (1947:577) om

statlig förmögenhetsskatt,

7. lag om ändring i lagen (1991:1851) om upphävande av lagen (1970:172) om

begränsning av skatt i vissa fall,

8. lag om ändring i lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa

förvärvsinkomster,

9. lag om ändring i lagen (1992:685) om ändring i lagen (1990:659) om

särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster,

10. lag om ändring i lagen (1991:687) om särskild löneskatt på

pensionskostnader,

11. lag om ändring i lagen (1990:1427) om särskild premieskatt för

grupplivförsäkring, m.m.,

12. lag om ändring i lagen (1992:885) om ändring i lagen (1968:430) om

mervärdeskatt,

13. lag om ändring i lagen (1961:372) om bensinskatt,

14. lag om lagerskatt på viss bensin,

15. lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och

prisregleringsavgifter,

16. lag om ändring i lagen (1992:629) om ändring i skattebrottslagen

(1971:69),

17. lag om ändring i lagen (1992:630) om ändring i lagen (1971:1072) om

förmånsberättigade skattefordringar m.m.,

18. lag om ändring i lagen (1992:879) om ändring i lagen (1957:262) om allmän

energiskatt,

19. lag om ändring i lagen (1992:880) om ändring i lagen (1990:582) om

koldioxidskatt,

20. lag om ändring i lagen (1992:575) om ändring i lagen (1991:1483) om skatt

på vinstsparande m.m.,

21. lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och

kontrolluppgifter,

22. lag om ändring i lagen (1983:890) om allemanssparande,

dels i avsnitt 2 Minskade bostadssubventioner (s. 8--9) att riksdagen

godkänner vad i propositionen förordats om minskade räntebidrag för år 1994 för

hus med räntebidrag enligt nu gällande bestämmelser.

I proposition 50 bilaga 6 Utbildningsdepartementet föreslår regeringen --

efter föredragning av statsrådet Bo Lundgren --

1. att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om

ändring i lagen (1991:924) om ändring i studiestödslagen (1973:349),

2. att riksdagen till Studiemedel m.m. på tilläggsbudget till statsbudgeten

för budgetåret 1992/93 under åttonde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på

85 000 000 kronor,

3. att riksdagen till Vuxenstudiestöd m.m. på tilläggsbudget till

statsbudgeten för budgetåret 1992/93 under åttonde huvudtiteln anvisar ett

reservationsanslag på 142 000 000 kronor.

I proposition 50 bilaga 7 Arbetsmarknadsdepartementet föreslår regeringen

-- efter föredragning av statsrådet Börje Hörnlund --

dels att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till

1. lag om arbetslivsutveckling,

2. lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring,

3. lag om tillfällig avvikelse från lagen (1989:484) om arbetsmiljöavgift,

4. lag om ändring i semesterlagen (1977:480),

dels

5. att riksdagen godkänner att högst 200 miljoner kronor av medlen under

anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder får användas till förstärkning av

arbetsförmedlingen (avsnitt 2.2.1),

6. att riksdagen godkänner vad i propositionen föreslagits om att genomföra

en försöksverksamhet med arbetslivsutveckling för arbetslösa (avsnitt 2.2.2),

7. att riksdagen godkänner vad i propositionen föreslagits i fråga om

statsbidrag till anordnare av arbetslivsutveckling för arbetslösa (avsnitt

2.2.2),

8. att riksdagen godkänner de ändrade reglerna för ungdomspraktik som i

propositionen föreslagits (avsnitt 2.2.3),

9. att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om bidrag till den

kommunala vuxenutbildningen, gymnasieskolan och folkhögskolan (avsnitt 2.2.4),

10. att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om bidrag till

affärsverksinvesteringar (avsnitt 2.2.5),

11. att riksdagen till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder på tilläggsbudget

till statsbudgeten för budgetåret 1992/93 under tionde huvudtiteln anvisar ett

reservationsanslag på 8066000000 kronor,

12. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad i propositionen i övrigt

anförts om arbetslivsutveckling för arbetslösa,

13. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts

om utförsäkringshotades rätt till beredskapsarbete eller

arbetsmarknadsutbildning (avsnitt 2.2.4).

I proposition 50 bilaga 8 Kulturdepartementet föreslår regeringen --

efter föredragning av statsrådet Bo Könberg -- att riksdagen bereds tillfälle

att ta del av vad i propositionen anförts om dagbidrag och hälsoundersökningar

för asylsökande.

De i propositionen framlagda lagförslagen på skatteområdet (bilaga 5

Finansdepartementet) har av finansutskottet överlämnats till

skatteutskottet för samordning med andra lagförslag avseende samma lagar.

Dessa behandlas i betänkande 1992/93:SkU18.

Förslagen i proposition 117

I proposition 117 föreslår regeringen (Arbetsmarknadsdepartementet) i

avsnittet Arbetsmiljöfonden (s. 3--4) -- efter föredragning av statsrådet Börje

Hörnlund --

2. att riksdagen till Bidrag till Arbetsmiljöfonden på tilläggsbudget till

statsbudgeten för budgetåret 1992/93 under tionde huvudtiteln anvisar ett

reservationsanslag på 267 000 000 kronor.

Proposition 50

Under sensommaren och hösten 1992 har de svenska strukturproblemen i ekonomin

blivit uppenbara för allt fler.

Statsfinanserna har, främst på grund av fallande inkomster, försämrats och

budgetunderskottet ökat. Arbetslösheten har fortsatt att växa. Finanskrisen har

fördjupats och börjar nu sätta spår i den reala ekonomin.

Denna försämring av den omedelbara konjunkturbilden tillsammans med

internationella faktorer resulterade i ökad oro på penning- och

valutamarknaderna.

Den akuta krisen i svensk ekonomi har således både internationella och

inhemska orsaker.

I propositionen anförs att den internationella konjunkturen har blivit

svagare än väntat. Konjunkturuppgången i USA dröjer. Trots successiva

räntesänkningar låter återhämtningen där vänta på sig. En betydande spännvidd i

räntenivå har uppkommit mellan USA och Västeuropa. Detta har sänkt dollarkursen

och kraftigt försämrat de europeiska företagens konkurrenskraft. I Europa har

utvecklingen i hög grad bestämts av återverkningarna av den tyska

återföreningen som inneburit höga tyska räntor. Samtidigt har stabiliteten hos

det europeiska valutasamarbetet (EMS) ifrågasatts. Räntorna i andra europeiska

länder har dragits upp som följd härav. Den höga räntenivån i Europa dämpar

aktiviteten i företagen och håller tillbaka hushållens konsumtionsmöjligheter.

I propositionen framhålls att det förhållandet att kriserna i Sverige

sammanfallit med eller utlösts av oro i vår omvärld kan dock inte tas till

intäkt för att orsakerna inte helt står att finna i internationella

förhållanden. Höstens kris är bara en i raden av orosperioder på de svenska

penning- och valutamarknaderna. Förklaringen till att kronan varit så sårbar

och påverkats kraftigare än jämförbara länders valutor måste sökas i inhemska

förhållanden. Följaktligen är det där som åtgärderna måste sättas in.

Riksbanken, regeringen och den socialdemokratiska oppositionen har agerat

kraftfullt för att försvara kronan. Den senaste tidens utveckling visar, sägs

det i propositionen, att en fast växelkurspolitik måste ha stöd av en stram

finanspolitik. På så sätt kan drastiska räntehöjningar undvikas.

Såväl finanspolitiken som penningpolitiken måste understödjas av en

strukturell förändring av ekonomin. Raden av häftigt uppflammande akuta kriser

är nämligen ytterst symptom på djupgående strukturella obalanser i den svenska

ekonomin.

Mot denna bakgrund träffade regeringen och Arbetarepartiet-Socialdemokraterna

i september 1992 överenskommelse om ett antal ekonomisk-politiska åtgärder i

syfte att stabilisera den svenska ekonomin. Det strukturella underskottet i

statsbudgeten skall minskas kraftigt. Inkomstsidan skall förstärkas, bl.a. för

att möjliggöra ökade arbetsmarknadspolitiska satsningar. Kostnadsläget i

näringslivet skall förbättras.

Som en följd av överenskommelsen lämnas i propositionen förslag på en rad

områden.

För socialförsäkringarna redovisas riktlinjer för ett antal förändringar.

Ersättningsnivån i sjuk- och arbetsskadeförsäkringarna sänks, en karensdag

införs.

Pensionsåldern höjs successivt till 66 år. Pensionsnivån sänks för flertalet

pensionsersättningar. De sämst ställda pensionärerna kommer att ges visst extra

stöd.

Andra områden som berörs är utgifter för barnbidrag, räntebidrag till

bostäder, försvar, jordbruk, bistånd och flyktingmottagande. Den lagstadgade

semestern minskas med två dagar.

I syfte att förbättra kostnadsläget i näringslivet sänks

arbetsgivaravgifterna med 4,3 procentenheter fr.o.m. den 1 januari 1993.

Inkomstförstärkningar för staten uppnås genom att den generella

mervärdesskatten bibehålls på nuvarande nivå samt att den reducerade

mervärdesskatten höjs från 18 till 21 %. Grundavdraget inom

inkomstbeskattningen sänks med 2 400 kronor.

Andra inkomstförstärkningar uppnås genom höjningar av bl.a. bensinskatten.

Beslutade sänkningar av kapital- och förmögenhetsskatt förskjuts i tiden.

Reallöneskyddet i inkomstskatteskalan tillämpas inte för 1993 och 1994 års

inkomster.

Omfattande förslag om arbetsmarknadspolitiska åtgärder redovisas. Ca

10miljarder kronor används för olika arbetslöshetsbekämpande åtgärder.

De föreslagna åtgärderna framgår av följande sammanställning.

Åtgärder som följer av överenskommelsen mellan regeringen och

Socialdemokraterna

Miljarder kronor

________________________________________________________________

1993 1994 Full effekt

________________________________________________________________

Sjukförsäkring 5,4 6,7 6,7

Pensioner 2,6 4,5 10,0

Barnbidrag, studiebidrag 2,2 2,2 2,2

Räntebidrag - 3,0 3,0

Bistånd 0,8 1,5 1,5

Försvar 0,4 0,6 1,2

Övrigt 0,9 1,6 1,6

Statsskuldräntor 0,0 2,4 6,2

Bensinskatt m.m. 5,3 5,3 5,3

Tobaksskatt 2,1 1,9 1,9

Borttagande av reallöneskydd 0,8 1,6 1,6

Förmögenhetsskatt 0,0 1,4 0,9

Kapitalinkomstskatt 0,5 0,0 0,0

Allemansspar 0,7 0,7 0,4

Arbetslivsfonden 3,0

Summa effekt på

total offentlig sektor* 20,7 33,4 41,6

därav effekt på

statsbudgeten 22,3 31,2 37,0

________________________________________________________________

* exkl. indragning från Arbetslivsfonden

Den svenska ekonomin är i grunden stark. Inflationstakten och

kostnadsökningarna har dämpats kraftigt. Konkurrenskraften har förbättrats och

produktiviteten ökar. Utrikeshandeln med varor och tjänster visar överskott.

Det finns goda möjligheter att svensk ekonomi väl kan utnyttja en kommande

internationell konjunkturuppgång. En nödvändig förutsättning är dock att

statsfinanserna saneras.

Alternativet är fortsatt höga räntor, ekonomisk stagnation, permanent hög

arbetslöshet och välfärdssystem som gradvis vittrar sönder. Följden skulle bli

en oacceptabel social utslagning.

Motionerna

Socialdemokraternas partimotion Fi35

Socialdemokraterna anför i motion Fi35 (s) att det omedelbara syftet med

den ekonomiska politiken måste vara att förhindra den depression som nu hotar

Sverige och som leder till en omfattande utslagning av företag och till en

förödande massarbetslöshet. En fortsatt ekonomisk tillbakagång innebär att vi

underutnyttjar vår produktionsförmåga och människors vilja till arbete. En

fortsatt och fördjupad nedgång undergräver de offentliga finanserna och

utsätter samhällsekonomin för bestående skador. Detta måste förhindras.

Den inriktning av den ekonomiska politiken som det ekonomiska läget nu kräver

kan enligt motionärerna sammanfattas på följande sätt.

Valuta- och penningpolitiken

Den fasta växelkursens politik måste fullföljas och därmed pressa ned de höga

realräntor som utgör det största hindret för en sund utveckling av

investeringar och produktion. Under valutakrisen har svenska staten återigen

gått ut på den internationella kapitalmarknaden för att förstärka

valutareserven och genomför nu en upplåning på sammanlagt 230 miljarder kronor.

Syftet har varit att förstärka valutareserven och stabilisera den finansiella

situationen i Sverige. Det finns nu anledning att göra en samlad bedömning av

vilken roll staten resp. näringslivet skall spela när det gäller Sveriges

internationella finansiering.

Finans- och skattepolitiken

De enligt krisuppgörelserna överenskomna besparingarna skall genomföras i den

takt, som regeringen föreslår. Emellertid bör de föreslagna

inkomstförstärkningarna ske i den takt som är bäst med hänsyn till produktion

och ekonomisk tillväxt. Det avgörande för ränteutvecklingen är att åtgärderna

är långsiktigt riktiga samt att handlingsprogrammet är ekonomiskt och politiskt

uthålligt. Det största problemet i de offentliga finanserna är emellertid

arbetslösheten och dess kostnader. Varje procentenhets ökning av arbetslösheten

innebär att de offentliga finanserna försvagas med 7--10 miljarder kronor. Den

viktigaste uppgiften är därför nu att se till att människor har arbete och

inkomster. På så sätt kan de offentliga utgifterna begränsas och inkomsterna

förstärkas. Utöver kostnaderna för arbetslösheten behöver statsbudgeten

avlastas ytterligare utgifter. Detta bör ske genom att sjuk- och

arbetsskadeförsäkringen lyfts ut ur statsbudgeten och ges en ny finansiering.

Därigenom kan statsfinanserna på sikt förstärkas med 40--50 miljarder kronor.

I motionen avvisas med skärpa regeringens planer på att avskaffa

generalklausulen mot skatteflykt. Det är i stället angeläget med ett samlat

program mot den ekonomiska brottsligheten.

Näringspolitiken

Näringspolitiken måste inriktas på att skapa goda förutsättningar både för

småföretag och för storföretag. De svenska företagens konkurrenskraft förstärks

nu fortlöpande mot omvärlden, särskilt mot vår viktigaste konkurrent, Tyskland.

Men exporten utgör bara en fjärdedel av den totala efterfrågan på varor och

tjänster och kan inte ensam åstadkomma en allmän återhämtning i ekonomin.

Huvuduppgiften nu är att säkerställa att det finns avsättningsmöjligheter också

på hemmamarknaden för de varor och tjänster som företagen producerar.

Infasningen av finanspolitiken under 1993 har avgörande betydelse för

företagens möjligheter att upprätthålla produktionen och nå en lönsamhet som

gör att man kan hävda sig i den internationella konkurrensen. Det skall ske

utan att ambitionen att komma till rätta med det strukturella

budgetunderskottet äventyras. På längre sikt är insatser för att stärka

infrastrukturen och höja utbildningsnivån av grundläggande betydelse för

näringslivets utveckling.

Som ett steg i en ny näringspolitik vill Socialdemokraterna aktualisera ett

tvåårsprogram för kompetens, kvalitet och konkurrenskraft. Det bör genomföras i

nära samarbete mellan staten och parterna inom varje näringsgren och

industribransch.

Investeringspolitiken

Enligt regeringens prognoser minskar investeringarna under såväl 1992 som

1993 och 1994. Denna utveckling måste brytas. En rad initiativ måste därför tas

för att få fart på redan beslutade investeringar i infrastruktur och för att nu

planera för en fortsatt ökning av dessa investeringar. Upprustning, ombyggnad

och underhåll av skolor, bostäder m.m. behöver stimuleras. I motionen ställs

kravet att regeringen nu lägger fram en plan för den långsiktiga utbyggnaden av

infrastrukturen och att regeringen tillsätter en kommission som med kraft kan

verkställa beslutade investeringar.

Utbildningspolitiken

I en internationell jämförelse ligger Sverige väl framme när det gäller

allmän vuxenutbildning. Men Sverige har en alltför låg andel i högre utbildning

och det görs för små insatser för utbildning i arbete. Långsiktigt behöver

ytterligare en årskull, dvs. ca 100000 befinna sig i utbildning jämfört med

slutet av 80-talet för att höja vår produktivitet och konkurrenskraft.

Motionärerna kräver att regeringen snarast lägger fram en plan för att höja

utbildningsnivån och kompetensen i arbetslivet.

Arbetsmarknadspolitiken

I motionen framhålls att genom krisuppgörelsen med regeringen har en

ambitionshöjning genomförts i arbetsmarknadspolitiken. Ytterligare 10 miljarder

kronor har avsatts för aktiva åtgärder. Denna överenskommelse gäller åtgärder

fram till nästa sommar. Det är nu hög tid att lägga fast riktlinjerna för tiden

därefter och för en ytterligare ambitionshöjning när det gäller att ställa om

från en passiv till en aktiv politik. Regeringen måste nu skyndsamt lägga fram

en plan för sådana insatser som kan nedbringa arbetslösheten och sänka de

offentliga utgifterna för passivt kontantstöd.

Välfärdspolitiken

I en ekonomisk kris blir fördelningsfrågorna ännu viktigare än i goda tider.

Bördorna måste fördelas rättvist och människor som befinner sig i utsatta

situationer måste kunna räkna med samhällets stöd. En sådan förnyelse är

nödvändig med hänsyn till de knappa resurser som kommer att stå till buds

framöver. Inriktningen skall vara att förstärka de förebyggande och

rehabiliterande insatserna när det gäller arbete och hälsa för att därmed

begränsa utgifterna för inkomststödjande åtgärder.

Kommuner och landsting svarar för en viktig del av välfärdspolitiken i form

av utbildning, omsorg och vård. I motionen riktas stark kritik mot regeringens

sätt att hantera kommunerna och deras ekonomi. Det nya statsbidragssystemet har

genomförts på ett sätt som allvarligt försvårat det kommunala budgetarbetet.

Den beslutade årliga indragningen av 7,5 miljarder kronor från kommunerna till

staten innebär att ett underskott flyttas från statsbudgeten till kommunerna.

Dessa kommer under 1993 att dra in ca 30000--40 000 ordinarie

arbetstillfällen inom barnomsorg, skola, sjukvård och äldreomsorg. Därmed ökar

arbetslösheten ytterligare och staten får till slut tillbaka underskottet via

a-kassorna och arbetsmarknadsfonden. Motionärerna underkänner regeringens

påstående att denna åtgärd innebär en besparing. Vad som inträffar är en

finansiell rundgång som leder till stora välfärdsförluster. Regeringen måste

mot denna bakgrund tillsätta en parlamentarisk beredning med uppgift att snabbt

redovisa hur skadorna av denna rundgång skall kunna begränsas.

Finansmarknaden

Spararna måste kunna lita på bankerna, och omvärlden måste kunna lita på

Sverige. Därför måste staten nu ta ett ansvar för betalningssystemet. I

motionen uttalas stöd för ett förslag om en bankgaranti, men vi vill

understryka att en sådan garanti måste vara så utformad att det är spararnas

intressen, inte ägarnas som skall skyddas. En bankgaranti måste ha affärsmässig

uppläggning, så att staten kan återvinna sina medel, när banksystemet på nytt

visar lönsamhet. Den viktigaste insatsen för att övervinna den finansiella

krisen är emellertid att föra en sådan ekonomisk politik att den orimligt höga

realräntan, som är den främsta orsaken till bankernas kreditförluster, kan

pressas ned.

Införandet av någon form av skuldsaneringslag för överskuldsatta fysiska

personer bör snarast övervägas.

Nationell samling mot depressionen

Socialdemokraterna har under hösten medverkat till uppgörelser med regeringen

om åtgärder för att avvärja valuta- och räntekrisen. Genom dessa insatser har

förtroendet för Sverige och den svenska kronan återställts. En bred samling mot

den hotande depressionen bör nu komma till stånd där alla krafter i och utanför

riksdagen samlas till en politik för arbete, tillväxt och rättvisa.

Internationellt samarbete för tillväxt

Ett program av avgörande betydelse i det internationella ekonomiska

samarbetet är hur en samlad aktion skall kunna åstadkommas för att dra upp

världsekonomin ur dess svaghetstillstånd. Förutsättningarna för en sådan aktion

har ökat genom att Japan och nu också USA är på väg att slå in på en ny väg med

en aktiv ekonomisk politik. Sverige bör aktivt delta i det internationella

ekonomiska samarbetet för att utforma en ny, samordnad tillväxtpolitik. Sverige

bör också genom sin egen politik stödja sådana initiativ från andra länder.

Ny demokratis partimotion Fi36

I motion Fi36 (nyd) anförs att regeringen och

Arbetarepartiet-Socialdemokraterna i september 1992 träffat överenskommelse om

ett antal ekonomisk-politiska åtgärder i syfte att stabilisera den svenska

ekonomin. Ny demokrati stöder därför överenskommelsen vad avser huvuddrag och

nivå. Dock borde man ha kunnat nå samma mål på ett annat bättre och framför

allt rättvisare sätt, anser motionärerna. Detta gäller bl.a. förslagen om

reformeringen av socialförsäkringssystemet.

I valrörelsen och i början av Ny demokratis första riksdagsår blev partiet i

det närmaste idiotförklarat av övriga partier för förslaget att minska statens

utgifter med 196 miljarder kronor på 6 år. Nu har regeringen och

Socialdemokraterna genomfört det dubbla, räknat på årsbasis. Motionärerna anser

att Sverige kanske hade kunnat undvika krisen om Ny demokrati hade fått sitt

förslag seriöst behandlat.

I motionen riktas bl.a. starka invändningar mot besparingen i

bostadssubventionerna, inte för besparingen som sådan, utan för att de som

drabbas av hyreshöjningar inte klarar av höjningen. Motionären föreslår därför

i stället att besparingen sker genom en minskning av biståndet. Sverige

befinner sig i ett mycket allvarligt läge och självklart är det viktigt att

spara. Dock är det så att mot bakgrund av de mycket höga hyreshöjningar som

varit och kommer att ske framöver, måste det anses närmast stötande med

ytterligare 3 miljarder kronor netto i besparingar inom bostadssektorn. Skulle

vi i dessa kristider följa FN:s rekommendationer och fr.o.m. 1994 ge 0,7 % i

bistånd skulle detta innebära att vi gav 9800000000 kronor. Skillnaden

mot regeringsförslaget blir ca 4,2 miljarder (räknat på bedömt BNI för 1992).

Besparingen räcker alltså även till den angelägna åtgärden att ge

fattigpensionärerna en tillvaro som innebär att de i alla fall får leva på

existensminimum. I motionen betonas att det är viktigt att ge bra bistånd. För

att kunna göra det på sikt så krävs det att vi klarar vår ekonomi här hemma.

Eftersom Sverige går med underskott, så sker allt bistånd i dag med lånade

pengar. Lån och räntor kommer därför att få betalas med lånade pengar.

Vad gäller arbetsmarknadspolitikens inriktning anför motionärerna att en

betydande del av vår nuvarande mycket höga arbetslöshet tyvärr är hemgjord. Den

helt nödvändiga bantningen av den offentliga sektorn skall naturligtvis

genomföras men inte vid en tidpunkt när vi samtidigt har en kraftig

lågkonjunktur. Den friställda arbetskraften kan inte sugas upp av industrin

utan hamnar i en förödande arbetslöshet som måste betalas utan att något

nyttigt arbete blir utfört. Det är en nationalekonomisk förlust med tillhörande

stort mänskligt lidande. För att i någon mån motverka effekterna upprepas i

motionen Ny demokratis tidigare förslag att genom en dispens från LAS, lagen om

anställningsskydd, ge de arbetslösa möjlighet till en tillfällig anställning

med bibehållet arbetslöshetsunderstöd, där företagen betalar mellanskillnaden

upp till avtalsenlig eller marknadsmässig lön. Det bör ske på den anställdes

eget initiativ och med en enkel rapportering.

Denna åtgärd skulle kunna skapa meningsfullt arbete för många tusen

arbetslösa, som i dag kanske lider mer av bristen på meningsfullt arbete än på

ekonomiska medel. För att förhindra missbruk måste åtgärden kringgärdas av

vissa regler som bör utfärdas av regeringen. Många av de i dag arbetslösa

skulle säkert kunna beredas ett fast arbete i dessa företag när konjunkturen

vänder och de nya företagsstimulerande åtgärderna får effekt, vilket skulle ge

en nationalekonomisk vinst.

Konjunktursvängningar har alltid funnits och vi får nog tyvärr leva med dem

även i framtiden. Därför bör vi, enligt Ny demokrati, anpassa oss till det vi

inte har så stora möjligheter att påverka. Konjunkturerna varierar men vår

arbetstid ligger fast. Det borde därför övervägas att införa konjunkturanpassad

arbetstid inom vissa ramar, t.ex. mellan 80 och 120 %, och låta arbetsgivaren

och det lokala facket själva bestämma arbetstiden. Ingen kan rimligtvis bättre

bedöma det än parterna själva, anser motionärerna. Genom denna åtgärd skulle

det kunna undvikas att tusentals anställda lämnar sina arbeten och många

tidigare avskedade kunde dessutom återfå sina arbeten. Om bördorna skall bäras

mer solidariskt vore det ju bättre för oss alla och staten om 100 % av

arbetskraften arbetade 90 % än att 90 % arbetar 100% och 10 % står utanför

arbetsmarknaden.

Enligt Ny demokrati bör de resterande medlen från de nedlagda

löntagarfonderna som förvaltas av Fond 92--94 (ca 11 miljarder kronor) användas

på följande sätt:

5 miljarder kronor till forskning och utbildning på ett sådant sätt att

resultatet kommer näringslivet och därmed samhället till del, dvs. att stödja

de teknikparker och groddföretagsgrupper som vuxit fram i anslutning till våra

universitet och högskolor exemplifierade av Swedparks.

3 miljarder kronor till ett garantikreditinstitut för att på

försäkringsmässiga grunder kunna lämna fullgörandegarantier till byggföretag

då företagen i dag inte kan fungera på marknaden utan fullgörandegarantier.

3 miljarder kronor till ett garantiinstitut för att bistå de konkurshotade

företag som oförskyllt har fått problem bl.a. på grund av bankernas agerande.

Turistnäringen har av regeringen enligt motionärerna behandlats på ett mer än

egendomligt sätt. Resultatet av turistmomsen blev, menar motionärerna, en

gigantisk minusaffär för de svenska skattebetalarna. Nettoförlusten kan

jämföras med drygt halva svenska u-hjälpen, tre--fyra karensdagar, eller

driftskostnaden för tio regementen. Effekten av turistmomsen har enorma

dimensioner anser Ny demokrati och kräver att turistmomsen omgående sänks till

6 % på persontransporter samt till 12,87 % på hotell och restauranger.

Vänsterpartiets partimotion Fi37

I motion Fi37 (v) anförs att den internationella konjunkturnedgången har

bidragit till, men långtifrån är den enda orsaken till, den depression Sverige

nu genomlider. Världsekonomins tillstånd uppfattas här hemma allmänt som en

ovanligt djup recession. Nedgången i mitten av 70-talet och i början av

80-talet var i verkligheten betydligt djupare. Omfattningen av dagens svenska

kris saknar däremot, understryker motionärerna, motstycke i modern tid. Svensk

ekonomi befinner sig sålunda i en allvarlig kris. Det gäller jobben, det gäller

statsbudgeten, det gäller industrin och kommunerna. Problemen är delvis skapade

inom landet. Arbetslösheten ökar snabbt, den inhemska efterfrågan minskar.

När de preliminära krisöverenskommelserna mellan regeringen och

Socialdemokraterna skedde i september rådde ett akut hot mot den svenska kronan

med skyhöga räntor som resultat. Enligt motionärernas uppfattning finns det nu

tid att tänka igenom vad som bör göras.

Som ett alternativ till krispropositionen vill Vänsterpartiet förändra den

ekonomiska politiken i två steg. I nuvarande situation, med en dramatiskt

ökande arbetslöshet och minskande inhemsk efterfrågan, gäller det i ett första

steg att först och främst stimulera ekonomin för att få i gång en ökad inhemsk

efterfrågan. Det andra steget, som innebär att underskotten arbetas bort, vill

Vänsterpartiet ta först när konjunkturen vänder.

Det första steget innebär att omedelbara åtgärder sätts in, åtgärder som

snabbt ger jobb. Ett tredje krispaket måste sålunda komma till stånd, i vilket

ökade anslag ges till arbetsmarknadspolitik, till utbildningssatsningar och

till infrastrukturinvesteringar med miljöprofil. Beslutet att ta 7,5 miljarder

kronor från kommuner och landsting måste rivas upp. Momsen bör sänkas vilket

också leder till ökad efterfrågan på industrivaror.

I motionen konstateras att en betydelsefull del i regeringens krispaket utgör

nedsättningen av arbetsgivaravgifterna i utbyte mot höjd mervärdesskatt och

sänkt grundavdrag inom inkomstbeskattningen. Syftet sägs i propositionen vara

att förstärka näringslivets konkurrenskraft. Som motionärerna ser det är detta

ett märkligt förslag inte minst mot bakgrund av att ledande regeringsmedlemmar

tidigare kategoriskt avvisat alla tankar i denna riktning. Regeringen har också

i en rad olika sammanhang understrukit att det svenska kostnadsläget inte kan

betecknas som "för högt".

Enligt regeringens egen bedömning sjunker BNP i år med 1,1%. I fjol blev

produktionsbortfallet 1,4 %. Hela denna nedgång kan återföras till en reducerad

inhemsk efterfrågan. Nettoexporten har däremot givit ett positivt bidrag,

motsvarande ungefär 2,5% av BNP. Att i detta läge vidta åtgärder som

ytterligare begränsar utrymmet för inhemsk konsumtion resulterar bara, menar

motionärerna, i en fortsatt ökad arbetslöshet, med alla de kostnader och risker

en sådan utveckling innebär. Utbytet av sänkta arbetsgivaravgifter mot höjda

indirekta skatter riskerar att få negativa biverkningnar också på sikt.

Devalveringar är vanebildande. Detta gäller även interndevalveringar.

I motionen framhålls att superdevalveringen 1982 innebar att ett alltför lågt

löneläge etablerades i vårt land. Följden blev inlåsningseffekter och bestående

hög inflation. En annan effekt var den bristande tilltron till kronan vilken

ledde till återkommande räntechocker och ett permanent högt ränteläge.

Regeringens förslag om en intern devalvering markerar ett slut för den enda

vägens politik, men samtidigt också ett återfall till den tredje vägen.

Vänsterpartiets förslag till budgetsanering -- det andra steget -- har en

helt annan fördelningspolitisk profil än det som föreslås i krispropositionen.

I motionen understryks att höginkomsttagarna måste beskattas mer, till förmån

för låginkomsttagare. Grundavdraget för höginkomsttagare måste därför slopas

och matmomsen sänkas. Motionärerna föreslår också en omfördelning mellan

kvinnor och män, mellan företag och internationellt.

Vänsterpartiet yrkar även bl.a. avslag på förslagen om karensdag, höjd

pensionsålder 1994, sänkt ersättning till arbetsskadade och sänkt

u-landsbistånd.

Det andra steget vill Vänsterpartiet ta när konjunkturen vänder. Underskottet

i statsbudgeten växer nu snabbt och hotar på sikt hela den svenska ekonomin.

Underskotten måste därför åtgärdas. På sikt måste kraftfulla besparingar ske i

statsbudgeten. Då är det naturligt att de stora utgiftsposterna i budgeten

hamnar i blickpunkten. Det gäller bl.a. förändringar i pensionssystemet och i

de generella bostadssubventionerna. I motionen föreslås en ny inriktning som

styr stödet till svagare grupper på ett effektivare sätt.

I följande tabell redovisas de olika förslagen på utgifts- och intäktssidan i

budgeten mer i detalj.

Vänsterpartiets förslag i tabellform

Motionsyrkandena

Motionsyrkanden med anledning av proposition 50

1992/93:Fi16 av Sten Söderberg (-) vari yrkas att riksdagen avslår

regeringens förslag i proposition 1992/93:50 och godkänner de riktlinjer som

förordas i motionen.

1992/93:Fi17 av John Andersson (v) vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens förslag om höjd bensinskatt,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en differentierad

bensinskatt i enlighet med vad som anförts i motionen.

1992/93:Fi18 av Karin Israelsson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skatt på alkohol.

1992/93:Fi19 av Elisabeth Persson (v) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fördelningen av medlen för

arbetsmarknadspolitiska åtgärder till Folkbildningsrådet.

1992/93:Fi20 av Carl-Johan Wilson (fp) vari yrkas att riksdagen hos

regeringen begär förslag om höjning av alkoholskatten i syfte att förstärka

statsfinanserna antingen genom ökade inkomster från försäljning av alkohol

eller -- om försäljningen efter en skattehöjning minskar -- genom minskade

utgifter för alkoholens skadeverkningar.

1992/93:Fi21 av Annika Åhnberg (-) vari yrkas att riksdagen avslår

regeringens förslag till lag om ändring i semesterlagen (1977:480).

1992/93:Fi22 av Annika Åhnberg (-) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att upphäva beslutet om indragning av 7,5 miljarder kronor från

kommuner och landsting.

1992/93:Fi23 av Lars Andersson (-) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att stärka den

svenska ekonomin.

1992/93:Fi24 av Hans Göran Franck (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att u-landsbiståndet utökas väsentligt i förhållande till vad som

anges i propositionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att alla besparingsmöjligheter främst inom försvaret tillvaratas i

syfte att utöka u-hjälpen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att en minskning av u-hjälpen endast görs tillfällig, dvs. begränsas

till ett budgetår.

1992/93:Fi25 av Robert Jousma (nyd) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att en del av de pengar som avsätts till

arbetsmarknadsåtgärder specialdestineras till räntesubventioner avseende lån

för ROT-arbeten på vatten- och avloppsledningar i hus och mark, motsvarande 2,5

miljarder kronor,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att ROT-program rörande vatten- och avloppsledningar kommer i gång

snarast.

1992/93:Fi26 av Birgitta Carlsson och Bengt Kindbom (c) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

regional- och arbetsmarknadspolitiska åtgärder i Karlsborgs kommun.

1992/93:Fi27 av Georg Andersson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av åtgärder

mot arbetslösheten i Västerbotten.

1992/93:Fi28 av Ingrid Näslund m.fl. (kds) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att höja skatten på alkohol med 5 %,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att alkoholskatten därefter bör regleras i enlighet med

konsumentprisindex utveckling.

1992/93:Fi29 av Inger Lundberg och Ingegerd Sahlström (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

vikten av neutralitet mellan olika bostadsformer och behovet av en analys av

kostnadsökningarna för olika bostadsformer inför 1994.

1992/93:Fi30 av Hans Stenberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i denna motion och i Socialdemokraternas

partimotion 1992/93:Fi35 anförts om sysselsättningsförhållandena i

Västernorrland.

1992/93:Fi31 av Sten-Ove Sundström m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i denna motion och i Socialdemokraternas

partimotion 1992/93:Fi35 anförts om sysselsättningsförhållandena i Norrbottens

län.

1992/93:Fi32 av Martin Nilsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i denna motion och i Socialdemokraternas

partimotion 1992/93:Fi35 anförts om sysselsättningsförhållandena i Jönköpings

län.

1992/93:Fi33 av Maj-Inger Klingvall m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i denna motion och i

Socialdemokraternas partimotion 1992/93:Fi35 anförts om sysselsättningen i

Östergötlands län.

1992/93:Fi34 av Håkan Strömberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna att vid utarbetandet av det förslag som enligt

den åberopade partimotionen skall föreläggas riksdagen vad i denna motion

anförts om sysselsättningsförhållandena i Örebro län särskilt beaktas.

1992/93:Fi35 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att avslå proposition 1992/93:50 bilaga 5 vad avser

minskade räntebidrag för år 1994,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

bostadssubventionerna från den 1 januari 1994 skall reduceras med 3 miljarder

kronor netto, dvs. sedan hänsyn tagits till en trolig ökning av

bostadsbidragen, så att effekterna på hyran fördelas så rättvist som möjligt

och att en kostnadsutjämning bör eftersträvas mellan yngre och äldre årgångar i

bestånden av bostäder,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att chefen för Försvarsdepartementet skall inventera ytterligare

åtgärder som kan vidtas för att uppnå besparingsmålet inom den period som

försvarsbeslutet omfattar och att förslag om sådana åtgärder skall redovisas i

budgetpropositionen 1993 för beslut under vårriksdagen,

4. att riksdagen beslutar att den föreslagna sjukförsäkringsavgiften skall

tas ut som en icke beskattad nettoavgift, lika för alla inkomsttagare,

5. att riksdagen avslår yrkandet under punkt 4 i proposition 1992/93:50

bilaga 3,

6. att riksdagen beslutar godkänna förslaget till lag om ändring i lagen

(1981:691) om socialavgifter enligt bilaga 1,

7. att riksdagen avslår de i bilaga 5 intagna lagbestämmelserna såvitt avser

lag om ändring i lagen (1991:1833) om ändring i lagen (1947:576) om statlig

inkomtskatt samt beslutar att skatten på kapitalinkomster enligt 10 § i lagen

om statlig inkomstskatt bestäms permanent till 30 %,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett samlat program mot den ekonomiska brottsligheten,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av en samlad näringslivspolitik,

10. att riksdagen hos regeringen begär ett förslag om återinförande av

förvaltningsbolag för statliga företag,

11. att riksdagen hos regeringen begär att en plan utarbetas för den

långsiktiga utbyggnaden av infrastrukturen i enlighet med vad som anförts i

motionen,

12. att riksdagen hos regeringen begär att en infrastrukturkommission

tillsätts i enlighet med vad som anförts i motionen,

13. att riksdagen hos regeringen begär att Luftfartsverket och Banverket får

i uppdrag att bilda ett gemensamt bolag med uppgift att projektera, låta bygga

och driva järnvägen mellan Stockholm och Arlanda,

14. att riksdagen hos regeringen begär att en snabbutredning görs om

införande av en banlag i enlighet med vad som anförts i motionen,

15. att riksdagen hos regeringen begär förslag till åtgärder för att uppnå

tidigareläggning av investeringar i infrastruktur i enlighet med vad som

anförts i motionen,

16. att riksdagen hos regeringen begär förslag till åtgärder för att motverka

nedgången i byggandet i enlighet med vad som anförts i motionen,

17. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett program för

utbildning och kompetensutveckling i enlighet med vad som anförts i motionen,

18. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett program för aktiva

arbetsmarknadspolitiska insatser i enlighet med vad som anförts i motionen,

19. att riksdagen hos regeringen begär att en översyn görs av de

deltidsarbetslösas situation i enlighet med vad som anförts i motionen,

20. att riksdagen hos regeringen begär att AMS får i uppdrag att ta fram en

strategi för kvinnornas situation på arbetsmarknaden i enlighet med vad som

anförts i motionen,

21. att riksdagen hos regeringen begär en parlamentarisk beredning om

kommunernas ekonomi i enlighet med vad som anförts i motionen,

22. att riksdagen hos regeringen begär att en samlad bedömning skall

genomföras avseende statens resp. näringslivets roll vad gäller Sveriges

internationella finansiering,

23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en skuldsaneringslag,

24. att riksdagen hos regeringen begär en bred utredning av bankkrisen i

enlighet med vad som anförts i motionen,

25. att riksdagen hos regeringen begär en granskning av de s.k.

fallskärmsavtalen i enlighet med vad som anförts i motionen,

26. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om en allmänhetens

bankombudsman i enlighet med vad som anförts i motionen.

1992/93:Fi36 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas

1. att riksdagen med avslag på regeringens förslag om förändring av sjuk- och

arbetsskadeförsäkringarna godkänner riktlinjerna för ett nytt

sjukförsäkringssystem i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen med avslag på regeringens förslag om besparingar inom

Utrikesdepartementet på 1 500 miljoner kronor per år avseende Sveriges bistånd

beslutar sänka nivån för bistånd till 0,7 % av BNI, vilket motsvarar

besparingar på ca 4 200 miljoner kronor per år,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att de sämst ställda pensionärerna, fattigpensionärerna, tillförs

förutom de 500 miljoner kronor som regeringen förordat, ytterligare 800

miljoner kronor eller sammanlagt 1 300 miljoner kronor.

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att bostadssubventionerna inte skall reduceras med 3 000 miljoner

kronor från den 1 januari 1994,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om effektivisering av försvaret,

6. att riksdagen med avslag på regeringens förslag om minskat stöd till

politiska partier godkänner en sänkning av partistödet till 80 % för budgetåret

1993/94, till 60 % för budgetåret 1994/95 och till 50 % för budgetåret 1995/96,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om tillsättandet av en utredning om reducering av förläggningskostnader

för asylsökande och omförhandling av förläggningsavtal,

8. att riksdagen beslutar införa en tillfällig dispens i lagen om

anställningsskydd för att främja arbetslösas möjligheter till arbete i enlighet

med vad som anförts i motionen,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en skyndsam utredning av ett lärlingssystem,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utredning av ett system med konjunkturanpassad arbetstid,

11. att riksdagen beslutar att förslaget på 1,5 miljarder kronor för

reparationer och underhåll av länsvägar i framför allt skogslänen endast får

användas produktivt, dvs. att förbättra vägarna för den tunga kommersiella

trafiken,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utformningen av tilläggsdirektiv till Arbetsrättsutredningen,

13. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning syftande till

att ta bort fyra helgdagar varav en klämdagsframkallande sådan,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Arbetsrättsutredningen fortsätter enligt ursprungliga direktiv,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om besparingar i arbetsskadeförsäkringen,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en reformering av arbetslöshetsförsäkringen,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att A-kassorna, oberoende av försäkringssystem, inte skall ligga hos

fackföreningarna,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att ytterligare sänkningar i arbetsgivaravgifterna bör vara möjliga

med hänsyn till ändringarna i arbetsskadeförsäkringen och

arbetslöshetsförsäkringen,

19. att riksdagen beslutar att bidragen för hemspråksundervisningen snarast

skall upphöra, helst fr.o.m. den 1 januari 1993,

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om begränsningar av det s.k. organisationsstödet,

21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att avveckla det nuvarande presstödet på tre år med början

budgetåret 1993/94,

22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att momsen sänks till 6 % för persontransporter och till 12,87 % för

hotell- och restaurangnäringarna.

1992/93:Fi37 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till riksdagen om

nytt underleverantörsprogram enligt vad i motionen anförts,

2. att riksdagen till Banverket på tilläggsbudgeten till statsbudgeten för

budgetåret 1992/93 anvisar 3 miljarder kronor utöver regeringens förslag enligt

vad i motionen anförts,

3. att riksdagen till Vägverket på tilläggsbudgeten till statsbudgeten för

budgetåret 1992/93 anvisar 2 miljarder kronor utöver regeringens förslag enligt

vad i motionen anförts,

4. att riksdagen till Sjöfartsverket på tilläggsbudgeten till statsbudgeten

för budgetåret 1992/93 anvisar 50 miljoner kronor utöver regeringens förslag

enligt vad i motionen anförts,

5. att riksdagen till Televerket på tilläggsbudgeten till statsbudgeten för

budgetåret 1992/93 anvisar 750 miljoner kronor utöver regeringens förslag

enligt vad i motionen anförts,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ROT-program för va-nätet,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om fortsatt utvidgat ROT-program,

8. att riksdagen beslutar att investeringsstödet till vindkraftverk höjs från

25 % till 35 % fr.o.m. den 1 januari 1993,

9. att riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag om ökad

användning av trädbränsle enligt vad i motionen anförts,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om massproduktion av förnyelsebara energislag,

11. att riksdagen till Vattenfall på tilläggsbudgeten till statsbudgeten för

budgetåret 1992/93 anvisar 500 miljoner kronor utöver regeringens förslag för

uppgradering av små kraftverk enligt vad i motionen anförts,

12. att riksdagen till naturvårdsinsatser på tilläggsbudgeten till

statsbudgeten för budgetåret 1992/93 anvisar 200 miljoner kronor utöver

regeringens förslag enligt vad i motionen anförts,

13. att riksdagen till projektering och byggnation av Moderna museet på

tilläggsbudgeten till statsbudgeten för budgetåret 1992/93 anvisar 350 miljoner

kronor,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om kunskapsöverföring till Östeuropa,

15. att riksdagen till trähus för återvändande ryska officersfamiljer på

tilläggsbudgeten till statsbudgeten för budgetåret 1992/93 anvisar 300 miljoner

kronor utöver regeringens förslag enligt vad i motionen anförts,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ytterligare 15 000 årsstudieplatser fördelade på folkhögskola,

vuxenutbildning samt gymnasieskola,

17. att riksdagen till Studiemedel m.m. på tilläggsbudgeten till

statsbudgeten för budgetåret 1992/93 under åttonde huvudtiteln anvisar ett

förslaganslag på 84 500 000 kronor utöver vad regeringen har föreslagit eller

således 169 000 000 kronor,

18. att riksdagen till Vuxenstudiestöd m.m. på tilläggsbudgeten till

statsbudgeten för budgetåret 1992/93 under åttonde huvudtiteln anvisar ett

reservationsanslag på 141000000 kronor utöver vad regeringen har föreslagit

eller således 283000000 kronor,

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om fördelning av utbildningsplatser vid folkhögskolorna,

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om skillnaden mellan ungdomspraktik och ordinarie arbetstillfällen,

21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om stimulansbidrag för kompetensutveckling i arbetslivet,

22. att riksdagen till arbetsmarknadsutbildning på tilläggsbudgeten till

statsbudgeten för budgetåret 1992/93 anvisar 3 miljarder kronor utöver

regeringens förslag,

23. att riksdagen avslår regeringens förslag att dra in 3 miljarder kronor

från Arbetslivsfonden,

24. att riksdagen avslår regeringens förslag om karensdag och generellt

sänkta nivåer för sjuklön och sjukpenning,

25. att riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag om sänkt tak

till 5 basbelopp för ersättningsgrundande inkomst i sjukförsäkringen fr.o.m.

1994,

26. att riksdagen avslår regeringens förslag att införa en allmän

sjukförsäkringsavgift i sjukförsäkringen,

27. att riksdagen med avslag på regeringens förslag om ändrad pensionsålder

godkänner de riktlinjer i motsvarande del som förordats i motionen,

28. att riksdagen avslår regeringens förslag om sänkt pensionsnivå,

29. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i

semesterlagen (1977:480),

30. att riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om återförande av

1,8 miljarder av räntebidragen 1993 enligt vad som förordats i motionen,

31. att riksdagen med avslag på regeringens förslag om minskade

bostadssubventioner godkänner de riktlinjer i motsvarande del som förordats i

motionen,

32. att riksdagen avslår regeringens förslag om besparingar inom

Utrikesdepartementets område på 1 500 miljoner kronor per år avseende Sveriges

bistånd,

33. att riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om ytterligare

minskningar i försvarsanslagen i enlighet med vad i motionen anförts,

34. att riksdagen avslår regeringens förslag till ändrad inriktning av

systemet för de värnpliktigas förmåner,

35. att riksdagen avslår regeringens förslag om besparingar inom

studiestödsområdet på ca 300 miljoner kronor per år,

36. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om besparingar på statlig administration,

37. att riksdagen hos regeringen begär förslag till återinförande av de

regler som gällde för beskattning av kapitalinkomster före riksdagsbesluten med

anledning av proposition 1991/92:60,

38. att riksdagen hos regeringen begär förslag som återställer skatteskalan

för arvs-, gåvo- samt förmögenhetsbeskattningen till vad som gällde före

riksdagsbesluten med anledning av proposition 1991/92:60,

39. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning med uppgift

att se över företagsbeskattningen enligt vad i motionen anförts,

40. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen

(1961:372) om bensinskatt,

41. att riksdagen beslutar om en regionalt differentierad bensinskatt enligt

vad i motionen anförts,

42. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen

(1992:879) om ändring i lagen (1957:262) om allmän energiskatt,

43. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen

(1992:880) om ändring i lagen (1990:582) om koloxidskatt,

44. att riksdagen avslår regeringens förslag till ändring i lagen (1968:43)

om mervärdesskatt,

45. att riksdagen -- om yrkande 44 avslås -- avslår regeringens förslag till

lag om ändring i lagen (1992:83) om ändring i lagen (1991:486) om ändring i

lagen (1991:233) om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag,

46. att riksdagen -- om yrkande 44 avslås -- avslår regeringens förslag till

lag om ändring i lagen (1992:384) om ändring i lagen (1991:1940) om ändring i

lagen (1991:486) om ändring i lagen (1991:233) om ändring i lagen (1947:529) om

allmänna barnbidrag,

47. att riksdagen -- om yrkande 44 avslås -- avslår regeringens förslag till

lag om upphävande av lagen (1991:234) om ändring i lagen (1986:378) om förlängt

barnbidrag,

48. att riksdagen beslutar att mat- och turistmomsen sänks till 15 % från den

1 januari 1993,

49. att riksdagen beslutar att höja skatten på alkohol med 5 % utöver

regeringens förslag,

50. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i

kommunalskattelagen (1928:370),

51. att riksdagen beslutar om sådan ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

att grundavdraget avskaffas för inkomster över brytpunkten 1993 med avtrappning

från en årsinkomst på ca 150 000 kr enligt vad i motionen anförts,

52. att riksdagen beslutar att höja ATP-avgiften med 4,3 procentenheter den 1

januari 1993,

53. att riksdagen -- om yrkande 52 avslås -- avslår regeringens förslag till

lag om ändring i lagen (1981:69) om socialavgifter,

54. att riksdagen -- om yrkande 52 avslås -- avslår regeringens förslag till

lag om ändring i lagen (1990:912) om nedsättning av socialavgifter,

55. att riksdagen -- om yrkande 52 avslås -- avslår regeringens förslag till

lag om ändring i lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa

förvärvsinkomster,

56. att riksdagen -- om yrkande 52 avslås -- avslår regeringens förslag till

lag om ändring i lagen (1992:685) om ändring i lagen (1990:659) om särskild

löneskatt på vissa förvärvsinkomster,

57. att riksdagen -- om yrkande 52 avslås -- avslår regeringens förslag till

lag om ändring i lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader,

58. att riksdagen -- om yrkande 52 avslås -- avslår regeringens förslag till

lag om ändring i lagen (1990:1427) om särskild premieskatt för

grupplivförsäkringar m.m.,

59. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ökat statligt ägande i banker som räddats av skattemedel och med

framtida förväntad förmögenhetstillväxt,

60. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

valutalånenormen skall avskaffas,

61. att riksdagen begär att regeringen låter utreda krispolitikens effekter

på fördelningen av arbetstid och på jämställdheten mellan könen,

62. att riksdagen med avslag på regeringens förslag i motsvarande del

godkänner de riktlinjer för den ekonomiska politiken på längre sikt som

förordats i motionen.

1992/93:Fi38 av Sigge Godin (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att bestämmelserna om statsbidrag till lönekostnaden under

företagsanpassad utbildning skall avse anställd personal i hela näringslivet

och genomföras med verkställighet vid årsskiftet 1992/93,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att kostnaderna för

vidgningen av stödvillkoren bör täckas inom befintliga resursramar till

Arbetsmarknadsverket.

1992/93:Fi39 av Anita Persson (s) vari yrkas att riksdagen beslutar att

statsbidraget som är riktat till folkhögskolorna för att genomföra

folkhögskolekurser fördelas direkt till skolorna eller via Folkbildningsrådet i

enlighet med vad i motionen anförts.

1992/93:Fi40 av Birthe Sörestedt m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om särskilda insatser

för kvinnors sysselsättning och utbildning i Skåne.

1992/93:Fi41 av Annika Åhnberg (-) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tolkningen av innebörden i

förslaget om höjd pensionsålder.

1992/93:Fi42 av Annika Åhnberg (-) vari yrkas att riksdagen avslår

regeringens förslag om besparingar inom Utrikesdepartementets område på 1 500

miljoner kronor per år avseende Sveriges bistånd.

1992/93:Fi43 av Annika Åhnberg (-) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om undantag för befintliga

kraftvärmeanläggningar från förslagen till lag om ändring i lagen om ändring i

lagen om allmän energiskatt och lag om ändring i lagen om koldioxidskatt.

1992/93:Fi44 av Owe Andréasson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i denna motion och i Socialdemokraternas

partimotion 1992/93:Fi35 anförts om sysselsättningsförhållandena i Hallands

län.

1992/93:Fi45 av Jan Fransson m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att staten har ett

särskilt ansvar för att förbandsproduktionen på F 6 avvecklas i den takt som ny

verksamhet tillförs Karlsborg,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att regeringen

utreder vilka konsekvenser en förtida avveckling av en Viggendivision får för

underhållsindustrin som sköter motor- och apparatunderhåll på Viggenflygplan.

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om statens sociala ansvar för att nya arbeten skapas i Karlsborg.

1992/93:Fi46 av Monica Widnemark m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i denna motion och i Socialdemokraternas

partimotion 1992/93:Fi35 anförts om sysselsättningsförhållandena i Kronobergs

län.

1992/93:Fi47 av Birgitta Dahl m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i denna motion och i Socialdemokraternas

partimotion 1992/93:Fi35 anförts om sysselsättningsförhållandena i Uppsala län.

1992/93:Fi48 av Berit Andnor m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i denna motion och i Socialdemokraternas

partimotion 1992/93:Fi35 anförts om sysselsättningsförhållandena i Jämtlands

län.

1992/93:Fi49 av Sten Östlund m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i denna motion och i Socialdemokraternas

partimotion 1992/93:Fi35 anförts om sysselsättningsförhållandena i Göteborg.

1992/93:Fi50 av Jan Fransson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i denna motion och i Socialdemokraternas

partimotion 1992/93:Fi35 anförts om sysselsättningsförhållandena i Skaraborgs

län.

1992/93:Fi51 av Magnus Persson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i denna motion och i Socialdemokraternas

partimotion 1992/93:Fi35 anförts om sysselsättningsförhållandena i Värmlands

län.

1992/93:Fi52 av Johnny Ahlqvist m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om det stora behovet av

sysselsättningsskapande åtgärder i Skåne.

1992/93:Fi53 av Hans Gustafsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i denna motion och i Socialdemokraternas

partimotion 1992/93:Fi35 anförts om sysselsättningsförhållandena i Blekinge

län.

1992/93:Fi54 av Stina Gustavsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fördelning av anvisade

medel för underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt.

1992/93:Fi55 av Göran Persson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i denna motion och i Socialdemokraternas

partimotion 1992/93:Fi35 anförts om sysselsättningsförhållandena i

Södermanland.

1992/93:Fi56 av Inger Hestvik m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i denna motion

och i Socialdemokraternas partimotion 1992/93:Fi35 anförts om

sysselsättningsförhållandena i Kopparbergs län,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om länsarbetsnämndernas möjligheter att friare disponera de medel som

finns till förfogande.

1992/93:Fi57 av Laila Strid-Jansson och Arne Jansson (nyd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att arbetsförmedlingarna i samråd med arbetsgivaren får sköta

arbetslivsutvecklingen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att de medel som avsetts gå till arbetslivsutveckling i stället

används till att bekosta köp av utbildning och utbildningsplatser hos det

privata näringslivet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att ett allmänt system tillskapas som går ut på att de som uppbär

arbetslöshetsersättning bör kunna åläggas att göra en samhällsinsats av något

slag,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att de medel som avses tillföras komvux, 143 miljoner kronor, och

folkhögskolorna, 106 miljoner kronor, i stället skall användas för

yrkesutbildningar och yrkeskompletteringar,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

beredskapsarbeten får sökas hos den privata företagsamheten,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att frågan om utbildningsvikariat inom det privata näringslivet

utreds.

1992/93:Fi58 av Sverre Palm m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i denna motion och i Socialdemokraternas

partimotion 1992/93:Fi35 anförts om sysselsättningsförhållandena i Bohuslän.

1992/93:Fi59 av förste vice talman Stig Alemyr m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i denna motion och i

Socialdemokraternas partimotion 1992/93:Fi35 anförts om

sysselsättningsförhållandena i Kalmar län.

1992/93:Fi60 av Rune Evensson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i denna motion och i Socialdemokraternas

partimotion 1992/93:Fi35 anförts om sysselsättningsförhållandena i norra

Älvsborg.

1992/93:Fi61 av Ingvar Johnsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen och i Socialdemokraternas

partimotion 1992/93:Fi35 anförts om sysselsättningsförhållandena i

Fyrstadsregionen.

1992/93:Fi62 av Jan Fransson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen och i Socialdemokraternas

partimotion 1992/93:Fi35 anförts om sysselsättningsförhållandena i Västsverige.

1992/93:Fi63 av Arne Kjörnsberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen och i Socialdemokraternas

partimotion 1992/93:Fi35 anförts om sysselsättningsförhållandena i södra

Älvsborg.

1992/93:Fi64 av Jan Fransson och Anders Nilsson (s) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rättvisa i

boendet.

1992/93:Fi65 av Jan Fransson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att inskränkningar i

berättigad ledighet skall drabba alla lika.

1992/93:Fi66 av Karl-Gösta Svenson (m) vari yrkas att riksdagen beslutar i

enlighet med vad i motionen anförts om a-kasseersättning vid

arbetslivsutveckling.

1992/93:Fi67 av Ivar Virgin (m) vari yrkas att riksdagen beslutar att

statsbidraget som är riktat till folkhögskolorna för att genomföra

folkhögskolekurser enligt förslaget i proposition 1992/93:50 skall fördelas av

Folkbildningsrådet.

1992/93:Fi68 av Arne Jansson m.fl. (nyd) vari yrkas

1. att riksdagen avslår förslaget om höjning av bensinskatten,

2. att riksdagen beslutar om att höja skatten på andra konsumtionsvaror,

såsom tobak och alkohol, för att nå den med regeringsförslaget avsedda

inkomstförstärkningen,

3. att riksdagen, vid avslag på yrkande 2, beslutar att höja fordonsskatten

generellt för att nå den med regeringsförslaget avsedda inkomstförstärkningen,

4. att riksdagen, vid avslag på yrkande 1, i vart fall beslutar att

bensinskatten inte skall drabba stödområdena i Norrland.

1992/93:Fi69 av Lena Hjelm-Wallén m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av omedelbara och långsiktiga insatser för att bekämpa

arbetslösheten i Västmanland,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att SJ bör ges

möjlighet att omedelbart fullfölja tidigare planerad beställning av tåget

X-2000.

1992/93:Fi70 av Ulla Pettersson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i denna motion och i Socialdemokraternas

partimotion 1992/93:Fi35 anförts om sysselsättningsförhållandena i Gotlands

län.

1992/93:Fi71 av Bengt Hurtig (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om satsningar inom Banverkets område i Norrbottens och Västerbottens

län,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om satsningar inom Televerkets område i Norrbottens län,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om inriktning och satsningar på vägnätet,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om flygplatser i Norrbottens län,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om forskningsprojekt för ny uthållig industriproduktion,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utvecklingsprogram för träindustrin,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om Öjebyns försöksgård,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om rymdingenjörsutbildning i Kiruna,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om förbättrade lokaler för Högskolan i Luleå,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om förbättrad miljö i skolorna i Norrbottens län,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utbildningsinsatser för kvinnor i Norrbottens län.

1992/93:Fi72 av Dan Eriksson i Stockholm (nyd) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att fysisk person medges avdrag för reparationer,

ombyggnad och underhåll utförda av momsregistrerad firma under inkomståret 1993

med högst 15 000 kronor per fastighet eller lägenhet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att regeringen bör lägga fram förslag om att samma skatteregler bör

gälla för tillbyggnad som för nyproduktion,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att staten tar på sig ett ansvar för att trygga

fullgörandegarantierna,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av att utreda reglerna för kreditinstituten.

1992/93:Fi73 av Lena Klevenås m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av att öka opinionsbildningen för biståndets betydelse,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att nedskärningarna

ej bör drabba miljöbiståndet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att det bör prövas

att återställa biståndet till 1 % av BNI redan budgetåret 1994/95.

1992/93:Fi74 av Anita Johansson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i denna motion och i Socialdemokraternas

partimotion 1992/93:Fi35 anförts om sysselsättningsförhållandena i Stockholms

län.

1992/93:Fi75 av Axel Andersson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i denna motion och i Socialdemokraternas

partimotion 1992/93:Fi35 anförts om sysselsättningsförhållandena i Gävleborgs

län.

Motionsyrkanden med anledning av proposition 117

1992/93:A3 av Sten Söderberg (-) vari yrkas att riksdagen avslår proposition

1992/93:117 i denna del.

1992/93:A5 av Ingela Thalén m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen avslår

förslaget om att anslagsfinansiera Arbetsmiljöfondens verksamhet.

Utskottet

Utskottet

Den ekonomiska politiken

Den internationella utvecklingen

I finansutskottets betänkande (1991/92:FiU30) våren 1992 om den ekonomiska

politiken med anledning av kompletteringspropositionen framhölls att det fanns

faktorer som talade för en tydlig återhämtning av den amerikanska ekonomin.

Därmed skulle lågkonjunkturen definitivt brytas i OECD-området. De skäl som låg

bakom denna optimistiska syn på den kommande ekonomiska utvecklingen var att

räntorna i Förenta staterna sedan hösten 1991 fortsatt att falla och det från

en redan låg nivå. De låga räntorna borde relativt snabbt medverka till att öka

den inhemska efterfrågan. En sådan utveckling skulle stämma väl överens med det

mönster som föregått tidigare konjunkturomslag i Förenta staterna.

Även i OECD:s konjunkturbedömning i juni 1992 (Economic Outlook nr 51)

hävdade sekretariatet att flera indikatorer visade att konjunkturen nu vänt och

att år 1993 skulle ge en tillväxt på 3% inom området. OECD-länderna skulle

successivt återvända till en tillväxt som motsvarade de goda åren under

1980-talet.

Mot bakgrund av denna bedömning av den ekonomiska utvecklingen angav

OECD-sekretariatet riktlinjer för den ekonomiska politiken som prioriterar

prisstabiliseringsmålet och särskilt betonar vikten av att driva en

strukturpolitik som skulle säkerställa ett effektivt utnyttjande av

produktionsresurserna. I ett sådant perspektiv där en ekonomi praktiskt taget

fullt ut utnyttjar sina produktionsresurser bör, enligt OECD-sekretariatet,

sysselsättningspolitiken ges en marknadsekonomisk inriktning. Den i och för sig

höga arbetslösheten -- jämfört med 1960-talet och de inledande åren av

1970-talet -- bör motverkas genom åtgärder för att öka tillväxten. Vad gäller

arbetsmarknaden framhålls i OECD:s junirapport att makroekonomiska åtgärder i

form av generella finanspolitiska åtgärder inte kan lösa

arbetslöshetsproblemen. Arbetslösheten ses främst som ett strukturproblem. Med

den utgångspunkten förordar OECD-sekretariatet att åtgärder som exempelvis

innebär en neddragning av alltför generösa arbetslöshetsbidrag borde vara ett

effektivt medel för att öka arbetstagarnas incitament för att söka sig ut på

arbetsmarknaden. Av samma skäl bör systemet med minimilöner eller en

lagstiftning som innebär höga kostnader för företagen att anställa eller

avskeda arbetskraft ses över. Existerande hinder för att upprätta en effektivt

fungerande arbetsmarknad måste avlägsnas.

Denna utbudspolitiska inriktning av den ekonomiska politiken som i

junirapporten förordas av OECD-sekretariatet har som förutsättning att

OECD-länderna inom kort återigen närmar sig fullt kapacitetsutnyttjande. Men ju

längre det dröjer innan en konjunkturvändning uppåt kan iakttagas desto mer

relevant blir frågan om möjligheterna för OECD-länderna att samordna en politik

med efterfrågestimulerande åtgärder. Det är bl.a. från denna utgångspunkt som

det är viktigt att om möjligt försöka bedöma hur lång den nuvarande

lågkonjunkturen blir och när den bryts.

Tabell 1. BNP:s utveckling enligt Finansdepartementet, Konjunkturinstitutet

och OECD i vissa OECD-länder

______________________________________________________________________________

1991 1992 1993

______________________ __________________ ___________________

Fi-dep. KI OECD Fi-dep. KI OECD Fi-dep. KI OECD

______________________________________________________________________________

Förenta

staterna -1,2(-0,7) -1,2 -0,7 1,8(2,0) 1,9 2,1 2,3(3,5) 3,4 3,6

Japan 4,4 (4,5) 4,4 4,5 1,8(2,0) 2,1 1,8 2,5(3,0) 3,4 3,1

Västra

Tyskland 3,7 (3,2) 3,1 3,1 1,3(1,0) 1,2 1,3 0,8(2,5) 2,0 2,3

Danmark - (2,0) 1,3 1,0 - (2,5) 1,4 2,1 - (2,5) 2,6 2,9

Finland - (-6,2) -6,5 -6,1 - (-1,0) -1,3 -1,3 - (3,0) 2,5 3,3

Norge - (1,6) 1,9 1,9 - (2,0) 2,4 2,0 - (3,0) 2,3 1,9

Sverige - (-1,1) -1,4 -1,2 - (-0,5) -0,7 -0,3 - (1,0) -1,8 0,9

OECD-Europa 1,1(1,0) 1,0 1,1 1,0(1,5) 1,1 1,4 1,3(2,5) 2,0 2,4

OECD-totalt 0,7(0,8) 0,8 1,0 1,5(2,0) 1,6 1,8 2,0(3,0) 2,8 3,0

______________________________________________________________________________

Anm. Siffrorna inom parentes anger prognosen i proposition 1991/92:150

bilaga 1.

Finansdepartementet (Fi-dep): proposition 1992/93:50 bilaga 1.

Konjunkturinstitutet (KI): rapport hösten 1992.

OECD: Economic Outlook juni 1992.

Av tabell 1 framgår att Finansdepartementets (Fi-dep) bedömningar jämfört med

Konjunkturinstitutets (KI), OECD:s och kompletteringspropositionens (prop.

1991/92:150 våren 1992) prognoser uppvisar betydande skillnader. Dessa

förklaras främst av att prognoserna utarbetas vid skilda tidpunkter.

Finansdepartementets prognos för år 1993 pekar mot en försvagad ekonomisk

utveckling inom OECD-området.

Förklaringen till att Finansdepartementet i bilaga 1 till proposition 50

justerat ned prognosen i jämförelse med prognosen från försommaren 1992 och

KI:s prognos är bl.a. att de negativa effekterna av oron på penning- och

valutamarknaderna blir kraftigare än vad man tidigare förväntat. Därtill kommer

att hushållens skuldkonsolidering i bl.a. Japan, Storbritannien, Canada och de

nordiska länderna går långsammare än vad man tidigare förutsåg. Som anförs i

propositionen är det osäkerheten i Europa vad gäller det framtida

valutasamarbetet och ett fortsatt högt ränteläge i Tyskland som framför allt

försenar en återhämtning i Europa.

Det har framstått som allt tydligare att den ekonomiska politik som hittills

förts i Förenta staterna och Japan inte under innevarande vår gett Europa den

draghjälp som man tidigare förväntade. I kontrast till Europa har

penningpolitiken i Förenta staterna kraftigt pressat ner räntorna. Men

uppenbarligen har inte låga räntor varit en tillräcklig förutsättning för att

under första hälften av år 1992 åstadkomma en väsentlig ökning av

investeringarna och den privata konsumtionen. Försörjningsbalansstatistiken för

tredje kvartalet visar emellertid att återhämtningen i Förenta staterna nu

tagit fart.

Denna utveckling bör innebära att tillväxten blir något högre än vad

Finansdepartementet angett i sin prognos såväl år 1992 som 1993 (jfr tabell 1).

I Japan tyder flera indikatorer på en ur japansk synvinkel svag ekonomisk

utveckling. Den neddragning av tillväxtprognosen för Japan som nu görs i

propositionen motiveras av att endast ungefär hälften av utgifterna i den

japanska regeringens krispaket från augusti nu bedöms direkt ge bidrag till

aktiviteten, motsvarande ca 1% av BNP. Den övervägande delen av åtgärderna

träder i kraft kalenderåret 1993. Sammanfattningsvis förutser

Finansdepartementet att åtgärderna endast delvis uppväger den pågående

avmattningen i ekonomin. Tillväxten i Japan förutses mot denna bakgrund gradvis

återhämta sig först under år 1994 och då nå en tillväxt som närmar sig 3,5%.

Som framgår av tabell 1 förutses för Tyskland i Finansdepartementets

bedömning en väsentligt lägre tillväxt för år 1993 jämfört med KI:s och OECD:s

prognoser. En stram penningpolitik och ansträngda offentliga finanser leder

till en låg inhemsk efterfrågan under återstoden av innevarande år och under

första halvåret år 1993. Det är först under senare delen av år 1993 som man kan

förvänta sig att en återhämtning inleds av den tyska ekonomin.

Tillväxten i Danmark, Norge och Finland bedöms sammantaget åter stiga i år

efter nedgången under år 1991. Detta är främst hänförligt till att

produktionsneddragningen i Finland inte alls blir lika stor som år 1991. Den

inhemska efterfrågeminskningen blir inte lika dramatisk som förra året,

samtidigt som exporten stiger kraftigt. Tillväxten i Danmark fortsätter i år i

ungefär samma måttliga takt som i fjol -- den privata konsumtionen stiger i

förhållandevis god takt, men investeringarna fortsätter att minska delvis som

en följd av minskat förtroende hos näringslivet efter omröstningen om inträdet

i Europeiska unionen. I Norge stiger produktionen i år snabbare än förra året,

framför allt till följd av stigande privat konsumtion och oljeexport. Nästa år

bedöms tillväxten i våra nordiska grannländer bli bland de högre i Västeuropa.

I Finland bedöms den inhemska efterfrågan åter öka något samtidigt som man kan

påräkna stora positiva effekter av växeljusteringarna åren 1991 och 1992. I

Norge förstärks den inhemska efterfrågan kraftigt, men genom att den under 1992

höga takten i oljeexporten sannolikt avtar markant, blir den totala

produktionsökningen inte större än 1992. I Danmark är den förutsedda högre

produktionsutvecklingen främst hänförlig till ett positivt omslag i

investeringarna, men även den privata konsumtionen förutses stiga snabbare

nästa år. Denna bedömning av våra nordiska grannländer förutsätter dock att

valutaoron och deprecieringen av den svenska kronan inte får alltför stora

konsekvenser för dessa länder.

Avslutningsvis bör framhållas att den internationella bilden kännetecknas av

ett flertal osäkerhetsmoment. I förgrunden står det höga europeiska ränteläget,

den osäkerhet som präglar det framtida valutasamarbetet och problemen vad avser

hushållens skuldkonsolidering. Ett fortsatt högt ränteläge i Tyskland -- och

därmed höga realräntor -- framstår som ett viktigt hinder för en snar

återhämtning i Europa. Därtill kommer att osäkerheten om ett franskt

godkännande av GATT-avtalet kan innebära en sämre ekonomisk utveckling år 1993

och åren därefter än vad som här har antagits.

Vilken inriktning av den ekonomiska politiken som de stora industrinationerna

kommer att bestämma sig för kommer mot här angivna bakgrund att vara en

avgörande faktor för utvecklingen de närmaste åren. Svårigheterna att med hjälp

av en expansiv finanspolitik bryta den nuvarande negativa utvecklingen är

emellertid betydande. Som framhålls i propositionens bilaga 1 har underskotten

i de offentliga finanserna ökat i flertalet OECD-länder under åren 1991 och

1992. Orsaken är främst den svaga konjunkturutvecklingen som krympt

skattebaserna. Det föreligger därför ett stort behov av budgetkonsolidering i

flertalet OECD-länder de närmast kommande åren, vilket kan komma att verka

återhållande på efterfrågan i det kortare perspektivet. En svagare

internationell utveckling än den som nu anges av Finansdepartementet kan främst

för Västeuropa därför inte uteslutas.

Utvecklingen i Sverige

En svår recession som saknar motsvarighet under efterkrigstiden har nu

drabbat Sverige. Flera faktorer har bidragit till den uppkomna situationen.

Sådana problem som krisen i banksystemet, fastighetsmarknadens väg mot kollaps,

tilltagande underskott i de offentliga finanserna, negativa effekter av det

höga tyska ränteläget och en orolig valutamarknad delar emellertid Sverige med

många OECD-länder, och då främst de anglosaxiska och de nordiska länderna.

Vidare befinner sig Västeuropa i en utdragen lågkonjunktur vilket innebär en

vikande efterfrågan också på våra exportmarknader. Vad som i jämförelse med

övriga OECD-länder försatt Sverige i en särskilt svår situation är styrkan i

den nu pågående omställningsprocessen. Inflationen, som år 1990 uppgick till

nära 10%, har pressats ned mot 2%. Resultatet har blivit att realräntorna

kommit att ligga på en mycket hög nivå som inte har någon motsvarighet sedan

1920-talets inledande år. Som framhålls i bilaga 1 till propositionen är det

inte möjligt för en ekonomi att under någon längre tid leva med mycket höga

realräntor utan att depressiva krafter tar överhanden. För att försvara den

fasta växelkursen men också för att möjliggöra en räntesänkning utarbetade

regeringen och Socialdemokraterna två krisprogram i syfte att minska det

strukturella budgetunderskottet och stärka näringslivets konkurrenskraft. De

två krispaketen innebär en långsiktig förbättring av den offentliga sektorns

finanser på ca 42 miljarder kronor och en väsentlig sänkning av näringslivets

kostnadsläge. Paketen kommer emellertid -- allt annat oförändrat -- att få en

åtstramande effekt på efterfrågan under år 1993. Det måste dock understrykas

att ett alternativ med fortsatt extremt höga realräntor skulle ha fått en

betydligt mer destruktiv inverkan på ekonomin.

Den prognos som redovisas i propositionens bilaga 1 utgick ifrån att den

fasta växelkursen skulle bestå. I jämförelse med bedömningen i våras i

kompletteringspropositionen innebär denna bedömning en väsentligt sämre

utveckling för den svenska ekonomin. Förklaringen till denna neddragning av

prognosen är en på grund av krispaketen mycket lägre real disponibel inkomst

för hushållen. Detta leder i sin tur till en mycket kraftigare minskning av den

privata konsumtionen än vad som antogs i kompletteringspropositionen.

Det positiva inslaget i den bedömning som redovisas i bilaga 1 är att

nedgången år 1983 i bruttonationalprodukten begränsas av att exporten sannolikt

utvecklas relativt gynnsamt, trots en svag marknadstillväxt. Den svenska

industrins enhetsarbetskostnader beräknas i denna prognos falla med nästan 10 %

mot de etablerade industriländerna under perioden 1992--1994. Mot Sveriges

främsta konkurrent på världsmarknaden, Tyskland, kan förbättringen bli så pass

stor som nära 20 %. En relativt gynnsam produktivitetsutveckling bidrar till

förstärkningen. Därmed väntas marknadsandelsförlusterna endast bli marginella

nästa år och under 1994 kan exportföretagen komma att öka sina andelar för

första gången sedan 1983. Exportvolymen beräknas mot denna bakgrund stiga med

ca 3,5% 1993 och med 6% 1994, vilket för med sig en accelererande uppgång i

industriproduktionen.

Den 22 oktober slutjusterade Finansdepartementet den

försörjningsbalansprognos som redovisas i proposition 50 bilaga 1. Bedömningen

bygger som nämnts på antagandet att den fasta växelkursen skulle bestå. På

eftermiddagen den 19 november tvingades Riksbanken överge den fasta

växelkursen. Fr.o.m. denna tidpunkt flyter den svenska kronan. Övergången till

ett system med flytande växelkurser betyder självfallet att

försörjningsbalansprognosen i propositionens bilaga 1 måste revideras.

Den 1 december redovisade Finansdepartementet en ny preliminär

försörjningsbalansprognos. De inhemska förutsättningar som denna prognos utgår

ifrån framgår av tabell 2.

Tabell 2. Nyckeltal

Procentuell förändring

___________________________________________________________________

1992 1993 1994

___________________________________________________________________

Timlön, kostnad 3,5 3,0 3,5

KPI, dec-dec 2,0 5,1 3,3

KPI, genomsnitt 2,3 5,2 3,2

Real disponibel inkomst 2,6 -3,8 0,0

Sparkvot (nivå) 7,1 6,8 6,8

Industriproduktion -3,5 2,0 6,0

Relativ enhetsarbetskostnad -1,1 -15,4 -1,8

Arbetslöshet (nivå) 4,8 6,2 7,0

Handelsbalans (mdkr) 39,1 57,4 77,2

Bytesbalans (mdkr) -21,0 0,8 29,5

___________________________________________________________________

Tekniskt antagande: Kronkursen ligger under prognosperioden i genom-

snitt 10 % lägre mot ecun jämfört med läget före den 19 november.

För år 1993 beräknas hushållens reala disponibla inkomster minska med nära 4

%. Minskningen är kraftigare än vad som förutsågs i propositionen vilket

förklaras av att konsumentpriserna stiger på grund av deprecieringen av kronan.

Av samma skäl sker en påtaglig förbättring av konkurrenskraften. Den relativa

arbetskostnaden faller med 15,4 % år 1983. Enligt bedömningen i proposition 50

skulle den relativa arbetskostnaden minska med 5,8%.

Utifrån bl.a. de förutsättningar som anges i tabell 2 gör Finansdepartementet

följande preliminära bedömning av den svenska ekonomins utveckling för åren

1993 och 1994.

Tabell 3. Preliminär försörjningsbalans

Finansdepartementet den 1 december 1992

________________________________________________________________________

Procentuell volymförändring

1991 1992 1993 1994

________________________________________________________________________

BNP -1,8 -1,6 -1,6 1.4

Import av varor och tjänster -5,9 -0,5 -0,5 3,5

TILLGÅNG

Privat konsumtion 1,0 -2,1 -3,5 0.0

Offentlig konsumtion 0,2 0,2 -0,5 -0,8

Stat -0,7 1,2 -0,6 -0,5

Kommuner 0,6 -0,2 -0,4 -0,9

Bruttoinvesteringar -8,3 -8,8 -10,2 -4,0

Lagerinvesteringar * -2,1 0,8 0,3 0,5

Export av varor och tjänster -2,2 1,0 5,0 8,0

ANVÄNDNING -2,9 -1,3 -1,3 2,0

Inhemsk användning -3,2 -2,1 -3,6 -0,5

________________________________________________________________________

* Förändring i procent av föregående års BNP.

Som väntat ökar exporten genom kronans depreciering mer än vad som antogs i

propositionens bilaga 1. Men denna mer positiva utveckling av exporten

motverkas främst av en i jämförelse med bedömningen i propositionen kraftigare

minskning av den privata konsumtionen. Den bakomliggande orsaken är här den

negativa utvecklingen av hushållens köpkraft. Tillväxten i BNP enligt denna

bedömning blir i stort densamma som angavs i proposition50.

För år 1994 gäller att enligt nu föreliggande prognos blir den ekonomiska

utvecklingen avgjort bättre än den som förutsågs i proposition 50. Tillväxten i

BNP för år 1994 har beräknats till nära 1,5% mot knappt 1% i proposition

50. Den kraftiga exportökningen på 8% är huvudförklaringen till denna högre

tillväxt.

Utvecklingen på arbetsmarknaden

Arbetsmarknadsläget fortsätter att försvagas. Statistiska centralbyrån (SCB)

konstaterar i sitt meddelande om arbetsmarknadsläget i oktober 1992 att det

kärva arbetsmarknadsläget består. Antalet sysselsatta fortsätter att minska och

allt fler ställs utanför arbetskraften. För tredje månaden i följd har antalet

sysselsatta minskat med ca 200 000 personer jämfört med motsvarande månad året

innan. Det är fortfarande inom industrin och byggnadsverksamheten som

sysselsättningen minskar mest.

Arbetslösheten ligger kvar på en hög nivå. I oktober var 227000 arbetslösa,

vilket är ca 90000 fler än i fjol vid samma tid. Mellan september och oktober

är dock antalet arbetslösa oförändrat till följd av ökade satsningar på

arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Arbetslöshetsprognoserna i proposition 50 och i den nu föreliggande

preliminära bedömningen är desamma för såväl år 1993 som år 1994.

Finansdepartementet förutsätter sålunda att ökningen i den totala produktionen

uppnås genom en produktivitetsförbättring och inte genom en

sysselsättningsökning.

Krisen på de finansiella marknaderna

En viktig förutsättning för de försörjningsbalansprognoser som tidigare

redovisats i betänkandet är att såväl de korta som långa räntorna sjunker under

prognosperioden. Situationen på de finansiella marknaderna i Västeuropa är

alltjämt oklar. Efter det att pundet och den italienska liran hade lämnat

valutasamarbetet inom EG (EMS), föreföll det som om relationerna mellan de

kvarstående valutorna skulle ha stabiliserats. I början av december är detta

antagande alltjämt osäkert. Antagandet om ränteutvecklingen som ligger till

grund för här redovisade prognoser förutsätter dock att den svenska räntenivån

"normaliseras" även om realräntorna kommer att förbli mycket höga under hela

prognosperioden.

Självfallet utgör utvecklingen på finansmarknaderna ett osäkerhetsmoment vid

en bedömning av den reala ekonomins utveckling.

Det rådande läget på den svenska finansmarknaden sammanfattas i

propositionens bilaga 1 på följande sätt.

Lågkonjunkturen i kombination med höga realräntor har ökat kreditinstitutens

sårbarhet ytterligare under de senaste månaderna. Försämrad lönsamhet i

näringslivet och ökad arbetslöshet minskar låntagarnas betalningsförmåga.

Priserna fortsätter att falla på olika tillgångsmarknader såsom för aktier,

kommersiella fastigheter och på senare tid även bostäder, vilket urholkar

säkerheternas värde. En allt större andel av kreditinstitutens lånestock blir

nödlidande i så måtto att de inte genererar avtalsenlig ränta, samtidigt som

reserveringen för befarade kreditförluster fortsätter att öka. Under år 1991

uppgick de samlade kreditförlusterna till 48 miljarder kronor och beräknas i år

bli av minst samma storleksordning. Den ökade omfattningen av de "dåliga" lånen

minskar bankernas ränteintäkter, vilket inte till fullo kan kompenseras genom

vidgade räntemarginaler och lägre kostnader. Förlusterna för banksektorn i sin

helhet, som i fjol uppgick till ca 13 miljarder kronor ökar därmed, även om

bilden alltjämt är splittrad mellan bankerna.

Som tidigare nämnts i betänkandet kan fortsatta störningar på

finansmarknaderna drabba både investeringarna och konsumtionen hårt. Utöver den

dämpande effekt som höga realräntor har på tillväxten tillkommer risken att

kreditinstituten ytterligare stramar åt sin kreditgivning till såväl företag

som hushåll.

Motiven för krisuppgörelsen och inriktningen av den ekonomiska politiken

Höstens akuta kris i den svenska ekonomin har både internationella och

inhemska orsaker. Som framgått av avsnittet om den internationella utvecklingen

blev återhämtningen i Förenta staterna och Japan under våren långsammare än

väntat. Som anförs i propositionen har den utlösande faktorn bakom flera av de

senaste årens kriser på de svenska penning- och valutamarknaderna varit

händelser i vår omvärld. Det gäller såväl valutaflödena och åtföljande

räntehöjningar i november/december 1991, som höstens akuta kris. I båda fallen

var utvecklingen i Finland betydelsefull. I höst förstärktes impulserna dels

genom Finlands beslut den 8 september att lämna sin ensidiga anknytning till

ecun och låta valutakursen flyta, dels av turbulensen inom det europeiska

växelkurssamarbetet (EMS). När Sverige den 19 november övergick till en

flytande växelkurs orsakade även detta störningar inom EMS.

Utskottet vill dock framhålla att det förhållandet att kriserna i Sverige

sammanfallit med eller utlösts av oro i vår omvärld inte kan tas till intäkt

för att orsakerna enbart står att finna i internationella förhållanden.

Förklaringen till att kronan varit så sårbar och påverkats kraftigare än

jämförbara länders valutor måste sökas i inhemska förhållanden.

Den nuvarande situationen har drivits fram av en överhettning under senare

delen av 1980-talet på ett flertal områden, bl.a. på arbets- och

fastighetsmarknaderna. Flera allvarliga ekonomisk-politiska missgrepp gjorde

att statsmakterna tappade kontrollen över den ekonomiska utvecklingen.

Inflationen var väsentligt högre än i de länder som är våra viktigaste

handelspartner. Marginalskatterna sänktes för sent och avregleringen av

kreditväsendet kom till medan skattereglerna i kombination med hög inflation

alltjämt uppmuntrade lånande i stället för sparande. Transfereringssystemen

kännetecknades av skenande utgiftsökningar och på vissa marknader rådde

bristande konkurrens. Under flera decennier har konkurrenskraften försvagats

till följd av en inflation som har överstigit omvärldens. Denna försvagning har

mötts med devalveringar och offentlig expansion, vilket ytterligare drivit på

prisstegringstakten och långsiktigt ökat inflationsgapet gentemot omvärlden.

Dessutom har en nödvändig strukturomvandling förhindrats.

Vid den kraftiga spekulationen mot kronan i september såg sig riksbanken

tvingad att genomföra extrema räntehöjningar för att en gång för alla visa

aktörerna på finansmarknaderna att en devalvering var utesluten. Det höga

ränteläget som blev följden av valutakrisen i september kunde emellertid inte

bestå utan katastrofala följder för företag och hushåll. Åtgärder som samlade

en otvetydig majoritet i riksdagen krävdes för att pressa ned räntorna.

Resultatet blev den s.k. krisuppgörelsen mellan regeringen och den

socialdemokratiska oppositionen.

Åtgärderna inom ramen för krisuppgörelsen var främst avsedda att genom en

neddragning av det strukturella budgetunderskottet skapa ett odelat förtroende

för den förda växelkurspolitiken. Samtidigt innebar den i paketet föreslagna

skatteväxlingen -- dvs. sänkningen av arbetsgivaravgifterna med 4,3

procentenheter finansierad genom en ökad skattebelastning på hushållen -- en

ytterligare förstärkning av näringslivets konkurrenskraft.

Innebörden av att kronan flyter är kortsiktigt, som framgått av redovisningen

av Finansdepartementets prognoser, att näringslivets konkurrenskraft

ytterligare har förbättrats och att realräntorna framöver kan pressas ned till

en lägre nivå än tidigare förutsatt att finanspolitiken är synnerligen stram.

Men de grundläggande problemen i den svenska ekonomin kvarstår. Att hålla

tillbaka inflationen blir vid en flytande kurs en ännu viktigare men samtidigt

svårare uppgift för den ekonomiska politiken.

Den ekonomisk-politiska strategin som regeringen tidigare har formulerat och

som riksdagen har ställt sig bakom (jfr bet. 1991/92:FiU20 och 1991/92:FiU30)

har som främsta syfte att förbättra utvecklingskraften i svensk ekonomi. Denna

strategi måste nu fullföljas, men med ännu starkare betoning av

prisstabiliseringsmålet.

Den allmänna inriktningen av den ekonomiska politiken kan sammanfattas på

följande sätt.

Inflationsbekämpningen är den ekonomiska politikens viktigaste uppgift. Den

flytande växelkursen ökar kraven på en stram finanspolitik.

Fortsatta åtgärder måste vidtas för att förbättra företagens situation och

därigenom skapa bättre förutsättningar för en varaktig ekonomisk tillväxt.

Genom nedskrivningen av kronan bortfaller emellertid behovet av en ytterligare

sänkning av löneskatterna för år 1993 utöver de 4,3 procentenheter som föreslås

i propositionen.

Arbetet med en sanering av de offentliga finanserna måste drivas vidare för

att säkra en låg inflation och möjliggöra en neddragning av räntenivån.

Fortsatta satsningar på infrastrukturinvesteringar genom investeringar i

forskning, utbildning, vägar och järnvägar.

Efter EES-avtalet måste inriktningen vara ett medlemskap i EG.

De åtgärder som föreslås i propositionen för att minska de offentliga

utgifterna och därigenom minska underskottet i finanserna ligger i linje med

denna inriktning av politiken. Riksdagen beslöt i våras om utgiftsminskningar

på ca 20 miljarder kronor. Det nya bostadsfinansieringssystemet sparar på sikt

ungefär 15 miljarder kronor. De här aktuella åtgärderna ger ca 30 miljarder

kronor i minskade utgifter. Sammantaget minskar statens utgifter med ca 65

miljarder kronor, vilket motsvarar drygt 4,5 % av BNP. Färändringarna berör

främst delar av socialförsäkringssystemen.

På kort sikt är det emellertid ofrånkomligt att krisuppgörelsen leder till

att det konjunkturella budgetunderskottet ökar samtidigt som hushållens

köpkraft dämpas. Som framgått av det tidigare avsnittet i betänkandet om den

svenska ekonomins utveckling blir resultatet en ytterligare minskning av BNP

och en ytterligare påfrestning på en redan svag arbetsmarknad.

Utskottet vill mot denna bakgrund understryka vikten av att de

arbetsmarknadspolitiska åtgärderna förstärks. Så har också skett genom att

krisuppgörelsen inrymmer, utöver tidigare nämnda åtgärder,

arbetsmarknadspolitiska insatser på ca 10 miljarder kronor. Dessa medel

fördelas på åtgärder för en bekämpning av ungdomsarbetslösheten och

långtidsarbetslösheten, ytterligare medel till utbildningsåtgärder,

affärsverksinvesteringar och investeringar i infrastrukturen.

I detta sammanhang vill utskottet i likhet med föredraganden emellertid

understryka att arbetsmarknadspolitiken aldrig kan ersätta åtgärder för att

åstadkomma strukturella förändringar som exempelvis en väl fungerande

lönebildning och en rimlig yrkesmässig och geografisk rörlighet hos

arbeskraften.

Utskottet konstaterar med tillfredsställelse att Socialdemokraterna i motion

Fi35 (s) i allt väsentligt ställer sig bakom krisuppgörelsens åtgärdspaket.

I Vänsterpartiets partimotion Fi37 (v) yrkande 62 framhålls att svensk

ekonomi befinner sig i en allvarlig kris. Problemen är delvis skapade inom

landet. Arbetslösheten ökar snabbt, den inhemska efterfrågan minskar. När de

preliminära krisöverenskommelserna mellan regeringen och socialdemokraterna

skedde i september rådde ett akut hot mot den svenska kronan med skyhöga räntor

som resultat. Nu finns det tid att tänka igenom vad som bör göras, anser

motionärerna.

Som ett alternativ till krispropositionen föreslår Vänsterpartiet att den

ekonomiska politiken förändras i två steg. I nuvarande situation, med en

dramatiskt ökande arbetslöshet och minskande inhemsk efterfrågan, gäller det i

steg 1 att först och främst stimulera ekonomin för att få i gång en ökad

inhemsk efterfrågan. Det andra steget, som innebär att underskotten arbetas

bort, vill motionärerna genomföra först när konjunkturen vänder.

Utskottet vill med anledning av detta motionsyrkande anföra följande. Enligt

motionärerna skall krisuppgörelsens åtgärdsförslag ersättas med

efterfrågestimulerande åtgärder som måste få till följd att statsbudgeten

ytterligare försvagas. En budgetsanering med åtgärder för att minska det

strukturella budgetunderskottet kan enligt motionärerna vänta och bör inte ske

förrän konjunkturen vänder. Med erfarenheter från höstens händelser med

åtföljande räntechocker och en framtvingad övergång till en flytande växelkurs

finner utskottet detta förslag i motion Fi37 (v) häpnadsväckande. Förslaget

saknar kontakt med verkligheten. Att ett sådant förslag läggs fram i motionen

är också egendomligt med hänsyn till att motionärerna själva framhåller att

"underskottet i statsbudgeten nu växer snabbt och hotar på sikt hela den

svenska ekonomin".

Utskottet vill bestämt avstyrka yrkande 62 i motion Fi37(v).

Även motion Fi16 av Sten Söderberg (-) och motion Fi23 av Lars

Andersson (-) avstyrks av utskottet.

Utskottet vill avslutningsvis med hänvisning till det rådande höga ränteläget

framhålla att utskottet till fullo delar finansministerns uttalande att varje

nytt förslag till ofinansierade skattesänkningar eller ofinansierade

utgiftsökningar måste prövas mot en eventuell ränteeffekt. Riskerar ett förslag

till en skattesänkning eller utgiftsökning att orsaka en ränteuppgång, som mer

än väl motverkar den expansiva effekt som ursprungligen avsågs, bör förslaget

avvisas.

Valutalånenormen

Regeringen skriver i proposition 50 att den centrala innebörden av

valutalånenormen är att staten inte skall nettolåna i utländsk valuta för att

finansiera statens budgetunderskott eller för att förvalta statsskulden.

Valutaupplåning för Riksbankens valuta- och penningpolitiska ändamål berörs

inte av normen.

I motion Fi37 (v) förslås att valutalånenormen avskaffas. Effekterna av

normen är att svenska företag och banker lånar upp pengar utomlands, där räntan

är lägre, och lånar ut dem till svenska staten för en högre ränta. Vid

spekulationer om en svensk devalvering måste staten höja räntan ännu mer för

att få lånbehovet tillgodosett. Om staten i stället själv lånade utomlands

skulle räntekostnaderna bli lägre samtidigt som mängden lättrörligt kapital

skulle minska.

I den socialdemokratiska partimotionen Fi35 anförs att sedan riksbanken

och riksgäldskontoret påbörjat ett internationellt upplåningsprogram, som

omfattar 230 miljarder kronor, för att förstärka valutareserven har

valutalånenormen fått en annan innebörd. Normen, som tillkom 1984, hade

betydelse som en del i arbetet med att åstadkomma balans i statens budget, men

efter hand har normen förlorat i skärpa som riktlinje för finanspolitiken. Det

finns därför anledning att nu ägna särskild uppmärksamhet åt vilka normer som

skall gälla för en långsiktig hållbar utgifts- och inkomststrategi.

Motionärerna anser att det finns anledning att göra en samlad bedömning av

vilken roll staten resp. näringslivet skall spela när det gäller Sveriges

internationella finansiering. Riksdag och regering bör i samråd utforma nya

riktlinjer för stabilitet i den internationella finansieringen.

Regeringen förklarade på morgonen den 19 november att man hade för avsikt att

överge valutalånenormen. Senare samma dag beslutade Riksbanken att låta den

svenska kronans växelkurs flyta.

Det finns dock, som utskottet ser det, anledning överväga vilka konsekvenser

ett slopande av normen kan få på den framtida inriktningen av finanspolitiken.

Det är angeläget att ett slopande av normen inte uppfattas som att ambitionerna

att komma tillrätta med budgetunderskottet har sänkts. Det finns som anförs i

motion Fi35 (s) anledning att göra en samlad bedömning av vilken roll staten

och näringslivet bör spela vid Sveriges internationella finansiering.

Finansutskottet föreslår att riksdagen avskaffar valutalånenormen. Utskottet

förutsätter att regeringen snarast återkommer till riksdagen med förslag till

riktlinjer för statens upplåning i utländsk valuta. Vad utskottet anfört om att

avskaffa valutalånenormen och med anledning av motionerna Fi35 (s) yrkande 22

och Fi37 (v) yrkande 60 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Det finansiella systemet

I propositionen aviseras (s. 16) att regeringen senare genom en särskild

proposition kommer att föreslå åtgärder för att stärka betalningssystemet och

säkerställa stabiliteten i kreditsystemet. Denna proposition har den 27

november 1992 förelagts riksdagen. Enligt propositionen skall

subventionsinslagen minimeras, och återbetalning skall ske med de vinster som

uppkommer när situationen har stabiliserats. Staten skall kunna kombinera de

finansiella insatserna med krav på strukturåtgärder och rationaliseringar.

Affärsverksamheten skall kunna bedömas vara lönsam i ett längre perspektiv,

heter det. I annat fall skall en omstrukturering ske.

Socialdemokraterna är beredda att stödja ett förslag om en bankgaranti, sägs

det i motion Fi35 (s). Det understryks att det är spararnas intressen --

och inte ägarnas -- som skall skyddas. En bankgaranti måste ha en affärsmässig

uppläggning, så att staten kan återvinna sina medel, när banksystemet på nytt

visar lönsamhet, heter det vidare.

Motionärerna begär att regeringen skall anmodas att låta göra en bred

utredning om bankkrisen och om dess internationella karaktär, nationella

förlopp och verkningar. Vidare krävs att riksdagen skall uttala sig för att en

granskning av de s.k. fallskärmsavtalen för bl.a. avgångna bankchefer skall

komma till stånd. I motionen efterlyses en fast praxis för denna typ av avtal.

I motion Fi37 (v) anförs att riksdagen bör uttala att staten skall ha ett

ägande i sådana banker som erhåller statligt stöd och vars förmögenhet kan

förväntas öka när de ekonomiska problemen har övervunnits. Eftersom bankernas

kreditförluster till en del har täckts med skattemedel vore det logiskt om

skattebetalarna via ett ökat statligt ägande också fick del av eventuella

framtida vinster, anser motionärerna. De erinrar om att det finns bedömare som

anser att bankerna kan bli 1990-talets nya maktcentra, när fastighetspriserna

åter börjar stiga.

I proposition 1992/93:135 om åtgärder för att stärka det finansiella systemet

föreslås att stödåtgärderna skall utformas på ett affärsmässigt sätt och så att

statens långsiktiga kostnader för stödet minimeras. Kostnaderna för stödet

skall återvinnas till staten. Staten skall enligt propositionen eftersträva att

i princip inte äga banker eller andra kreditinstitut. Stödsystemet skall

kvarstå så länge det behövs och inte avvecklas förrän det kan ske utan att

fordringsägarnas intressen riskeras.

Näringsutskottet redovisar i sitt yttrande att regeringen avser att tillsätta

en kommitté med uppgift att studera utvecklingen på kreditmarknaden. I

uppdraget kommer att ingå att överväga behovet av ändrade riktlinjer för

tillsynens innehåll och inriktning. Regeringen väntas i dagarna fatta beslut om

tillsättande av utredningen.

Finansminister Anne Wibble har härutöver nyligen meddelat att regeringen, i

rollen som aktieägare i Nordbanken, kommer att låta närmare studera frågan om

de s.k. fallskärmsavtalens rättsliga ställning. Detta skulle kunna ske t.ex.

genom att bankens styrelse uppdrar åt en fristående person -- justitieråd eller

liknande -- att studera avtalen.

Frågan om fallskärmsavtalen behandlades av näringsutskottet våren 1992 i

samband med riksdagens beslut om rekonstruktion av Nordbanken (prop.

1991/92:153, bet. NU36). Med anledning av en motion (nyd) i frågan anförde

utskottet att det är styrelsen för resp. företag som har det fulla ansvaret för

avtalen och att det inte ankommer på riksdagen att utforma närmare riktlinjer

för hur sådana avtal bör konstrueras. Näringsutskottet uttryckte samtidigt

förståelse för den kritik som har riktats mot de aktuella avtalen och anförde

att det från närmast etiska utgångspunkter kunde finnas anledning att allmänt

diskutera avtalens konstruktion.

Näringsutskottet anser i sitt yttrande NU3y, i likhet med vad som anförs

i propositionen och i motion 1992/93:Fi35 (s), att staten måste ta ett ansvar

för att förtroendet för betalningssystemet upprätthålls. Detta kommer att ske

genom den aviserade propositionen om åtgärder för att stärka det finansiella

systemet.

Vidare konstaterar näringsutskottet att de krav på utredningar som framförs i

motion Fi35 (s) kommer att bli tillgodosedda genom åtgärder som aviserats av

regeringen. Som tidigare nämnts avser regeringen att tillsätta en kommitté med

uppgift att studera utvecklingen på kreditmarknaden. I detta utredningsuppdrag

kommer att ingå att överväga behovet av ändrade riktlinjer för tillsynens

innehåll och inriktning. Även de s.k. fallskärmsavtalen planeras, som nämnts,

bli föremål för en granskning.

Yrkandet i motion Fi37 (v) om ett ökat statligt ägande i banker tar

näringsutskottet avstånd ifrån. Enligt näringsutskottet bör staten eftersträva

att i princip inte äga banker eller andra kreditinstitut.

Med det anförda avstyrker näringsutskottet motionerna Fi35 (s) och Fi37 (v) i

berörda delar.

Socialdemokraterna i näringsutskottet tillstyrker i en avvikande mening

motion Fi35 (s) men avstyrker motion Fi37 (v) i berörda delar.

Finansutskottet anser i likhet med vad som anförs i näringsutskottets

yttrande och i motion Fi35 (s) att staten måste ta ett ansvar för att

förtroendet för betalningssystemet upprätthålls. Proposition 1992/93:135 om

åtgärder för att stärka det finansiella systemet är ett uttryck för detta. Vad

gäller kraven i motion Fi35 (s) om utredning av bankkrisen och om granskning av

de s.k. fallskärmsavtalen anser finansutskottet i likhet med näringsutskottet

att dessa blir tillgodosedda genom de åtgärder som vidtagits och aviserats av

regeringen. Motion Fi35 (s) yrkandena 24 och 25 avstyrks därmed av utskottet.

Finansutskottet, liksom näringsutskottet, anser inte, till skillnad mot vad

som anförs i motion Fi37 (v), att staten bör öka sitt ägande i banker. Staten

bör eftersträva att i princip inte äga banker eller andra kreditinstitut.

Utskottet avstyrker således motion Fi37 (v) yrkande 59.

Fullgörandegaranti

I motion Fi72 (nyd) sägs att regeringen bör låta utreda reglerna för

kreditinstituten i syfte att öka möjligheterna för dem att lämna s.k.

fullgörandegarantier. Fullgörandegarantier, som är en säkerhet för en

entreprenörs åtaganden, används inom byggnadsbranschen. Efterfrågan på sådana

garantier ökar för närvarande mycket kraftigt, påpekar motionären. Han hävdar

att sedan Försäkrings AB Njord och Svenska Kreditförsäkringsaktiebolaget

försatts i konkurs är möjligheterna att få försäkringsgarantier ytterst

begränsade.

Näringsutskottet ger i sitt yttrande följande bakgrundsbeskrivning.

Fullgörandegarantier är ett försäkringsinstrument som ingår i gruppen

kreditförsäkringar. Fullgörandegaranti -- eller entreprenad- och

leveransgaranti, som den oftare benämns -- är en garanti som ett företag kan

ställa för ett åtagande. Försäkringen tecknas i allmänhet av en entreprenör

eller en leverantör och utgör säkerhet för de förpliktelser som entreprenören

eller leverantören har åtagit sig. Entreprenad- och leveransgarantin utfärdas

som proprieborgen, dvs. en borgen såsom för egen skuld.

Efter Försäkrings AB Njords konkurs tillsattes i september 1992 en särskild

utredare, f.d. ambassadören Kurt Malmgren, med uppdrag att utreda vissa frågor

om kreditförsäkring och återförsäkring av kreditförsäkring. I betänkandet

Kreditförsäkring -- Några aktuella problem (SOU 1992:30) diskuteras orsakerna

till krisen på kreditförsäkringsområdet. Där lämnas också synpunkter på

omfattningen av det skydd som försäkringstagarna har rätt att kräva och på

omfattningen av det ansvar som åvilar ett försäkringsbolags styrelse och

ledning. Vidare lämnas förslag av principkaraktär till åtgärder ägnade att

stärka försäkringstagarskyddet och effektivisera samhällets tillsyn över

försäkringsbolag och andra bolag på den finansiella sektorn. Betänkandet har

remissbehandlats. Ärendet bereds för närvarande inom Finansdepartementet.

De svenska försäkringsbolagens koncessioner innefattar möjligheter att

bedriva verksamhet på kreditförsäkringsområdet, inkl. entreprenad- och

leveransgarantier. Det kan noteras att två utlandsägda företag -- det tyska

Hermes Kreditförsäkrings AB och det nederländska Nederlandsche Krediet

Verzekering Maatschappij NV (NCM) -- nyligen erhållit koncession för verksamhet

i Sverige på kreditförsäkringsområdet.

Näringsutskottet anser att de farhågor som framförs i motion Fi72 (nyd)

beträffande möjligheterna för entreprenörer inom byggnadsbranschen att få

tillgång till entreprenad- och leveransgarantier är väl värda att ta fasta på.

Efter konkurserna i Försäkrings AB Njord och Svenska

Kreditförsäkringsaktiebolaget har ett tomrum uppstått på den svenska marknaden

när det gäller denna typ av garantier.

Ett utredningsarbete har genomförts avseende kreditförsäkring och beredning

av ärendet pågår inom Finansdepartementet. Näringsutskottet vill också erinra

om de två utlandsägda bolag som nyligen erhållit koncession för att bedriva

verksamhet inom kreditförsäkringsområdet på den svenska marknaden.

Näringsutskottet utgår från att regeringen följer frågan om entreprenad- och

leveransgarantier. Något behov av ett särskilt uttalande av riksdagen i frågan

kan utskottet dock inte se. Motion Fi72 (nyd) avstyrks sålunda i berörd del.

Finansutskottet gör samma bedömning som näringsutskottet att något

särskilt uttalande från riksdagens sida inte är erforderligt. Motion Fi72 (nyd)

yrkandena 3 och 4 avstyrks av utskottet.

En allmänhetens bankombudsman

I motion Fi35 (s) föreslås att en utredning skall tillsättas med uppgift

att studera frågan om inrättande av en bankombudsman för allmänheten. Syftet

skulle vara att stärka bankkundernas ställning gentemot bankerna och att en

noggrann prövning av principiellt viktiga klagomål från bankkunderna skulle

kunna komma till stånd.

I en bakgrundsbeskrivning som görs i lagutskottets yttrande redovisas bl.a.

följande. Enligt bankrörelselagen (1987:617) utövar Finansinspektionen en

omfattande tillsyn över bankerna och deras verksamhet. Vid inspektionen utövas

bl.a. granskning i syfte att förbättra konsumentskyddet. Granskningen omfattar

bl.a. utformning och tillämpning av standardvillkor. Det åligger också

inspektionen att följa sådana förhållanden som är av betydelse för en sund

utveckling av bankernas verksamhet, och dit hör bl.a. att se till att bankerna

uppträder korrekt mot kunderna. Utgångspunkten vid inspektionens handläggning

av klagomålsärenden är att inspektionen i första hand skall koncentrera sina

resurser till de klagomål som är av principiellt intresse eller på annat sätt

av särskilt intresse ur tillsynssynpunkt.

Det finns också möjlighet för enskilda bankkunder att vända sig till Allmänna

reklamationsnämnden. Sedan år 1990 finns vid nämnden en särskild avdelning som

prövar tvister mellan å ena sidan konsumenter och, å andra sidan, banker och

finansinstitut. Under verksamhetsåret 1990/91 behandlades nästan 500 ärenden på

avdelningen.

Finansinspektionen har i sin fördjupade anslagsframställning för budgetåren

1993/94, 1994/95 och 1995/96 föreslagit att en motsvarighet till Konsumenternas

Försäkringsbyrå, som funnits i många år inom försäkringsområdet, bör inrättas

även inom kredit- och värdepappersområdet. Flera skäl talar enligt inspektionen

för en gemensam byrå för hela inspektionens tillsynsområde. Finansinspektionen

anser att frågan om en sådan byrå, upprättad och finansierad av

branschorganisationerna, bör diskuteras närmare med berörda parter, och

inspektionen har för avsikt att initiera sådana diskussioner. Om förslaget

genomförs skulle inspektionens verksamhet kunna inriktas mer på övergripande

insatser inom konsumentområdet och kvalitén i tillsynen på konsumentområdet

förbättras med ett starkare konsumentskydd som följd.

Enligt lagutskottets mening tillgodoser förslaget från Finansinspektionen

delvis de önskemål som framställs i motion Fi35 (s) yrkande 26. I varje fall

anser lagutskottet att resultatet av de diskussioner som inspektionen avser att

inleda med berörda parter i syfte att få till stånd en motsvarighet till

Konsumenternas Försäkringsbyrå på bankområdet bör avvaktas innan riksdagen tar

några initiativ i saken. Med det anförda förordar lagutskottet att

motionsyrkandet avstyrks.

Socialdemokraterna i lagutskottet tillstyrker i en avvikande mening motion

Fi35(s) i berörd del.

Det finns som finansutskottet ser det och som lagutskottet redovisar

vissa möjligheter för enskilda bankkunder att få sin sak prövad men i likhet

med vad som anförs i motionen anser utskottet att vissa ytterligare åtgärder

kan vara motiverade för att stärka bankkundernas ställning. En sådan åtgärd kan

vara att genomföra det förslag som finansinspektionen lägger fram i sin

anslagsframställning och som lagutskottet hänvisar till i sitt yttrande. I

likhet med lagutskottet anser finansutskottet att resultatet av detta arbete

bör avvaktas innan ytterligare åtgärder vidtas. Motion Fi35 (s) yrkande 26

avstyrks därför av utskottet.

Kommunerna

I motion Fi22 av Annika Åhnberg (-) sägs att krisuppgörelsen var

nödvändig men att det inte går att lösa de långsiktiga strukturella problemen

genom åtstramningsåtgärder som får effekt på kort sikt. Den kortsiktiga

åtstramningen förvärrar enligt motionären lågkonjunkturen, ökar arbetslösheten

och leder till ökade statsutgifter, inte minskade, såsom avsikten var.

Krisuppgörelsens åtstramande effekter är för starka och den bör därför

kompletteras på denna punkt.

En av möjligheterna är att öka utrymmet för de kommunala verksamheterna. Den

indragning på 7,5 miljarder kronor från kommuner och landsting som riksdagen

tidigare beslutat om bör därför inte genomföras. Även i Vänsterpartiets

partimotion krävs att beslutet skall rivas upp, dock utan att något särskilt

yrkande framställs.

I motion Fi35 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) begärs att en parlamentarisk

beredning om den kommunala ekonomin skall tillsättas. Motionärerna pekar på att

när kommunernas finansiella situation försämras är det investeringar i

byggnader, gator och annan kommunal infrastruktur som man först drar ner på.

Den kommunala sysselsättningen beräknas under 1993 minska med ungefär

25000--30000 personer.

I motionen understryks att Socialdemokraterna våren 1992 avvisade förslaget

att dra in 7,5 miljarder kronor från kommuner och landsting. Denna åtgärd

innebar endast att ett underskott flyttas från statsbudgeten till

kommunsektorn. Neddragningar inom barnomsorg, skola, sjukvård och äldreomsorg

tvingades fram. Därmed ökar arbetslösheten ytterligare och staten får till slut

tillbaka underskottet via a-kassorna och arbetsmarknadsfonden.

I motionen tillbakavisas regeringens påstående att nedragningarna inom den

kommunala sektorn skulle innebära en stor besparing. Det som inträffar är en

finansiell rundgång som ger upphov till stora välfärdsförluster. En

parlamentarisk beredning bör få till uppgift att skyndsamt redovisa hur

skadorna av denna rundgång skall kunna begränsas.

Finansutskottet vill för egen del anföra följande. I samband med vårens

riksdagsbeslut om den kommunala ekonomin behandlades bl.a. frågan om den

kommunala sektorn och samhällsekonomin (bet. 1991/92:FiU29, rskr. 345). Där

betonades att statsmakterna har det övergripande ansvaret för att den

offentliga verksamheten utvecklas på ett sätt som är förenligt med

samhällsekonomisk balans. Utskottet menade vid detta tillfälle att minskningen

av statsbidragen med sammanlagt 7,5 miljarder kronor var ett rimligt sparkrav

på den kommunala sektorn.

Utskottet vidhåller sin tidigare intagna ståndpunkt när det gäller kraven på

återhållsamhet inom den kommunala sektorn. Det statsfinansiella läget har

snarast accentuerat dessa krav. Enligt vad utskottet erfarit är man på

kommunalt håll positiv till åtgärderna i propositionen. En stark

samhällsekonomi är också den viktigaste grundvalen för den kommunala ekonomin.

Det samhällsekonomiska läget är sådant att det inte kommer att finnas utrymme

för en ökning av den kommunala verksamheten.

Utskottet kan således inte ställa sig bakom ett upphävande av den beslutade

och samhällsekonomiskt motiverade indragningen från kommuner och landsting.

Utskottet anser det inte heller motiverat att för närvarande tillsätta en

beredning av det slag som krävs i den socialdemokratiska motionen.

Med det anförda avstyrker utskottet motion Fi22 (-) yrkande 2 och motion Fi35

(s) yrkande21.

Besparingar i den statliga administrationen

I motion Fi62 (v) yrkande 36 föreslår motionärerna att besparingar görs i

den statliga administrationen. I motionen anges som exempel på

besparingsområden säkerhetspolisen, kriminalvården, Kammarkollegiet m.m.

Utskottet konstaterar att någon närmare precisering av sparmålen vad avser

den statliga administrationen inte ges i motionen. Det finns dock som utskottet

ser det goda skäl att anta att motionärernas allmänna önskemål om besparingar

inom den staliga administrationen blir väl tillgodosedda utan att riksdagen

uttalar sig i frågan. Utskottet avstyrker därför motion Fi62 (v) yrkande 36.

Arbetsmarknadspolitiken

Av de motioner som väckts i anslutning till proposition 50 är det ett stort

antal som tar upp frågor med anknytning till arbetsmarknadspolitiken.

Arbetsmarknadsutskottet har yttrat sig i ärendet, och utskottets yttrande

(AU2y) finns fogat till detta betänkande som bilaga14. I yttrandet

behandlar arbetsmarknadsutskottet dels Arbetsmarknadsdepartementets och

delar av Socialdepartementets bilagor till proposition 50 (bilagorna 7 och 3),

dels proposition 117 om lönegarantifonden m.m., dels 42 motioner väckta

med anledning av proposition 50 och 2 med anledning av proposition 117. De båda

sistnämnda motionerna samt proposition 117 har i de delar som avser

Arbetsmiljöfonden överlämnats till finansutskottet för fortsatt beredning.

Socialdemokraternas företrädare i arbetsmarknadsutskottet har till yttrandet

fogat en avvikande mening som omfattar hela yttrandet.

Ytterligare arbetsmarknadspolitiska insatser

Utöver tidigare gjorda insatser föreslås i proposition 50 ett paket av olika

arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Syftet med åtgärderna, som belöper sig på ca

10 miljarder kronor, är att upprätthålla arbetslinjen för att på så sätt

förhindra utslagning från arbetsmarknaden. Insatserna beräknas kunna ge arbete

eller utbildning till ca 130000 personer motsvarande 3% av arbetskraften.

De fördelar sig med

0,2 miljarder kronor över statsbudgeten på en ny typ av

sysselsättningsskapande verksamhet kallad arbetslivsutveckling, som dessutom

kommer att finansieras med medel ur A-kassorna, 2,9 miljarder kronor på

ytterligare 36000 ungdomspraktikplatser,

0,6 miljarder kronor på det reguljära utbildningsväsendet,

1,0 miljarder kronor på tidigarelagda affärsverksinvesteringar,

1,5 miljarder kronor på reparation och underhåll av länsvägar i framför allt

skogslänen,

3,4 miljarder kronor på beredskapsarbeten för främst de som hotas av

utförsäkring samt med

0,25 miljarder kronor på otraditionella insatser.

I anslutning härtill föreslås i propositionen också att den lagstadgade

rätten till semester skall begränsas med två dagar samt att 3,0 miljarder

kronor skall föras över till statsbudgeten från Arbetslivsfonden.

Program för arbetsmarknadspolitikens inriktning

Socialdemokraterna begär i sin partimotion Fi35 att regeringen senast i

samband med 1993 års budgetproposition skall redovisa ett förslag till

program för utbildning och kompetensutveckling (yrkande17). Även om

Sverige sannolikt ligger ganska långt framme när det gäller allmän

vuxenutbildning, finns det enligt motionärerna fortfarande en alltför låg andel

i högre utbildning. Personalutbildningen är eftersatt, och skillnaden är

tydligast vid jämförelser mellan LO-, TCO- och SACO-anställda. Långsiktigt bör

ytterligare en årskull, dvs. ca 100000 delta i utbildning jämfört med slutet

av 1980-talet, anser motionärerna. I samma motion begärs också att regeringen

skall lägga fram ett samlat program mot arbetslöshet. Programmet skall ha

sin tyngdpunkt i investeringar, utbildning och aktiva arbetsmarknadspolitiska

åtgärder (yrkande18).

Den socialdemokratiska motionen tar vidare upp vissa aspekter på kvinnors

arbetsmarknadssituation. Det som nu kommer att ske på arbetsmarknaden medför en

kraftig nedgång i sysselsättningen inom områden där många kvinnor arbetar,

t.ex. handel, vård och omsorg. Motionärerna anser det nödvändigt att AMS lägger

upp en långsiktig strategi för hur man skall motarbeta den ökande

arbetslösheten bland kvinnor (yrkande20). Regeringen bör dessutom låta göra

en översyn av situationen för de deltidsarbetslösa, av vilka en stor

majoritet är kvinnor (yrkande19).

Arbetsmarknadsutskottet erinrar om att de förslag som läggs fram i

propositionen grundas på överenskommelsen mellan regeringen och

Socialdemokraterna. De innebär en markering av arbetslinjen som ett fundament i

arbetsmarknadspolitiken, påpekar arbetsmarknadsutskottet, som konstaterar att

det råder bred politisk enighet om grunden för denna politik.

Förslagen skall enligt arbetsmarknadsutskottet ses i ljuset av de omvälvande

förändringar som skett och som ändrat och försämrat förutsättningarna för den

ekonomiska politiken. Behovet av akuta insatser är tydligt. De insatser som

föreslås är av en omfattning som kanske för bara ett par år sedan framstod som

osannolik. Enligt arbetsmarknadsutskottet är det emellertid också tydligt att

det rådande läget väcker frågan hur långt man förmår gå för att med hjälp av

arbetsmarknadspolitiken möta arbetslösheten och hindra verkningarna av den.

Av yttrandet framgår vidare att arbetsmarknadsutskottet inte har någon annan

uppfattning än Socialdemokraterna i synen på hur hög ambitionsnivån skall vara

i kampen mot arbetslösheten, där investeringar, utbildning och aktiva

arbetsmarknadspolitiska åtgärder skall prioriteras framför passiva

utbetalningar till de arbetslösa. Man kan dock inte blunda för att en sådan

politik inte ensam kan lösa problemen. Utan en ekonomi i balans kan inte målet

full sysselsättning uppnås, framhåller arbetsmarknadsutskottet.

Innan man lägger fast ramarna och den närmare utformningen av de

arbetsmarknadspolitiska åtgärderna är det som arbetsmarknadsutskottet ser det

nödvändigt att göra en bedömning av de kraftigt ökade insatser som riksdagen

beslutat om för innevarande budgetår. En samlad redovisning av insatserna och

de effekter de beräknats få kommer enligt propositionen att senare överlämnas

till riksdagen. Arbetsmarknadsutskottet finner det därför inte påkallat för

riksdagen att, i enlighet med yrkande 18 i den Socialdemokratiska motionen, nu

göra något uttalande om hur regeringen bör utforma ett program för

arbetsmarknadspolitiska insatser.

Arbetsmarknadsutskottet finner det inte heller motiverat att riksdagen vidtar

någon åtgärd med anledning av motionärernas förslag rörande de

deltidsarbetslösa. Frågan har nyligen behandlats av arbetsmarknadsutskottet,

som i sitt betänkande om jämställdhet (1992/93:AU1) framhållit att det är

ytterst angeläget att finna en lösning på problemet med kvinnors

deltidsarbetslöshet, inte minst mot bakgrund av dagens arbetsmarknad. Frågan

har dessutom tagits upp av AMS, bl.a. genom styrelsens handlingsprogram för att

öka jämställdheten i arbetslivet.

Även förslaget om en strategi för att motverka den ökande arbetslösheten

bland kvinnor bör enligt arbetsmarknadsutskottet avstyrkas.

Arbetsmarknadsutskottet ser det dock som angeläget att arbetsmarknadsverket vid

sin fördelning av insatser gör stora ansträngningar för att ta fram platser åt

sådana kategorier av arbetslösa, inte minst kvinnor, som inte berörs av de

infrastrukturinvesteringar som ingår bland åtgärderna för att möta

arbetslösheten. Arbetsmarknadsutskottet förutsätter dessutom att AMS

uppmärksamt följer läget på arbetsmarknaden och vid behov arbetar fram en

strategi av det slag Socialdemokraterna efterlyser.

Arbetsmarknadsutskottet finner det inte heller påkallat med något uttalande

från riksdagens sida med anledning av det av Socialdemokraterna begärda

programmet för utbildning och kompetensutveckling. Till den del förslaget

avser kompetensutveckling i arbetslivet bereds frågan för närvarande inom

regeringskansliet i anslutning till Kompetensutredningens nyligen framlagda

betänkanden (SOU 1991:56 och SOU 1992:7).

I en meningsyttring har Vänsterpartiets företrädare beträffande dessa frågor

redovisat en annan uppfattning än utskottsmajoriteten.

Utbildningsutskottet redogör i sitt yttrande för de beslut som under

senare år fattats om en utbyggnad av gymnasieskolan och den grundläggande

högskoleutbildningen. Utbildningsutskottet konstaterar att motionärernas

önskemål om att ytterligare en årskull skall få möjlighet till utbildning

kommer att uppfyllas genom en fortsatt utbyggnad av gymnasieskolan och

högskolan under 1990-talet. Med hänvisning härtill föreslår

utbildningsutskottet att yrkande17 i motion Fi35 (s) avstyrks av

finansutskottet. I en avvikande mening stöder Socialdemokraternas företrädare

förslaget i motion Fi35 (s).

Finansutskottet anser inte att det finns anledning att göra några tillägg

till vad arbetsmarknadsutskottet och utbildningsutskottet anfört.

Finansutskottet biträder således utskottens här återgivna uppfattningar och

avstyrker motion Fi35 (s) yrkandena 17--20.

Nytt system för arbetslöshetsförsäkringen m.m.

Ny demokrati föreslår i motion Fi36 att arbetslöshetsförsäkringen skall

reformeras och byggas upp i tre steg (yrkande16). Staten skall stå för ett

grundskydd under maximalt 300 dagar. Ett kompletterande skydd skall under samma

period utgå i form av en obligatorisk, privat försäkring som tecknas av

arbetsgivaren och som täcker skillnaden mellan grundskyddet och 75% av lönen

upp till en årslön på 7,5 basbelopp. Den enskilde skall dessutom kunna teckna

en frivillig, privat försäkring som täcker inkomstbortfall därutöver.

Oberoende av vilket försäkringssystem som tillämpas skall -- hävdar

motionärerna -- A-kassorna inte handhas av fackföreningarna (yrkande17).

I samma motion framhålls att det är nödvändigt att ge dispens från lagen om

anställningsskydd (LAS). En sådan åtgärd öppnar väg för att införa ett system

som ger arbetslösa möjlighet till tillfällig anställning med bibehållet

arbetslöshetsunderstöd varvid företagen betalar mellanskillnaden upp till

avtalsenlig eller marknadsmässig lön. För att förhindra missbruk måste åtgärden

kringgärdas av regler som motionärerna anser bör utformas av regeringen

(yrkande8).

Motionärerna vill vidare införa ett modernt lärlingssystem med löner som står

i rimlig proportion till vad ungdomar kan tillföra produktionen (yrkande9).

De anser slutligen också att arbetsrätten behöver ändras och moderniseras.

Arbetet inom arbetsrättsutredningen måste därför fortgå med ursprunglig

inriktning (yrkandena12 och14).

Arbetsmarknadsutskottet avvisar samtliga här återgivna förslag. Enligt

arbetsmarknadsutskottet bör arbetslöshetsförsäkringen även i fortsättningen

finansieras av egenavgifter och statsbidrag. Innan man tar slutlig ställning

till den närmare utformningen av ersättningsnivåer och hur finansiering,

administration m.m. skall lösas måste ingående överväganden göras, framhåller

arbetsmarknadsutskottet, som anser att den särskilda utredning som har till

uppgift att lämna förslag till utformning och finansiering av en obligatorisk

arbetslöshetsförsäkring (dir. 1992:24) bör genomföra sitt uppdrag.

Det av motionärerna förespråkade systemet, där arbetslösa tillåts utföra

vanligt arbete i företagen med bibehållen arbetslöshetsersättning, riskerar att

störa den ordinarie arbetsmarknaden. Dessutom finns det, påpekar

arbetsmarknadsutskottet, andra och bättre sätt att komma bort från passiva

kontantstöd. När det gäller motionärernas förslag om ett lärlingssystem

hänvisar arbetsmarknadsutskottet till den nya lärlingsutbildning som tillkom

genom beslut under föregående riksmöte (prop. 1991/92:157, UbU26, rskr. 311).

Den nya utbildningen är en kombination av sådan utbildning som sker i ett

företags regi inom ramen för ett anställningsförhållande och studier av vissa

ämnen i gymnasieskolan.

Frågan om arbetsrättsutredningen och de direktiv som den borgerliga

regeringen utfärdat (dir. 1991:118) är, enligt arbetsmarknadsutskottet, för

närvarande föremål för diskussioner. Socialdemokraterna har framfört önskemål

om att utredningen skall tillföras kompletterande utredningsuppdrag. Efter

samråd skall, enligt vad som framgår av propositionen, tilläggsdirektiv på

dessa områden övervägas. Med hänsyn härtill bör riksdagen inte nu göra några

uttalanden rörande det fortsatta utredningsarbetet, framhåller

arbetsmarknadsutskottet.

I en avvikande mening stöder Ny demokratis företrädare förslagen i motion

Fi36 (nyd). Vänsterpartiets företrädare redovisar i en meningsyttring en annan

uppfattning än utskottsmajoriteten i frågan om arbetslöshetsförsäkringen.

Även utbildningsutskottet hänvisar till riksdagens beslut om vissa

gymnasie- och vuxenutbildningsfrågor m.m. (prop. 1991/92:157, bet. UbU26, rskr.

311) som bl.a. innebär att en ny utbildning för lärlingar införs i

gymnasieskolan inom ramen för individuella program. Den nya

lärlingsutbildningen ger möjligheter att utforma en viss yrkesutbildning på ett

flexibelt sätt och anpassa den till såväl den enskilda lärlingen som företaget

och till lokala förutsättningar. Mot denna bakgrund finner utbildningsutskottet

att motionsyrkandet om lärlingssystem i stort är tillgodosett, varför

finansutskottet bör avstyrka det.

Finansutskottet delar arbetsmarknadsutskottets och

utbildningsutskottets uppfattning i fråga om Ny demokratis förslag

beträffande nytt system för arbetslöshetsförsäkringen, sysselsättningsåtgärder

för arbetslösa med A-kasseersättning, nytt lärlingssystem samt förslag till

uttalande med anledning av arbetsrättsutredningen. Finansutskottet avstyrker

således motion Fi36 (nyd) yrkandena 8, 9, 12, 14, 16 och 17. Finansutskottet

avstyrker också yrkande 18 i motion Fi36 (nyd) om ytterligare sänkning av

arbetsgivaravgifterna.

Utskottet vill erinra om att enligt den träffade överenskommelsen mellan

regeringen och Socialdemokraterna skall eventuella förändringar i arbetsrätten

föregås av samråd i förtroendefull anda. Beträffande arbetslöshetsförsäkringen

sägs i överenskommelsen att den också i fortsättningen skall finansieras av

egenavgifter och statsbidrag. Den kommer inte att förstatligas. Aviserad

höjning av egenavgiften i arbetslöshetsförsäkringen sker inte. Utskottet

förutsätter att överenskommelsen kommer att följas även i dessa delar.

Tillfällig förstärkning av arbetsförmedlingen

I propositionen föreslås (bilaga 7, avsnitt 2.2.1) att 200 miljoner kronor av

medlen under anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder skall få disponeras av

AMS för förstärkning av arbetsförmedlingen. Belastningen på arbetsförmedlingen

är i nuvarande läge större än någonsin tidigare. Det bör därför, anser

regeringen, vara möjligt att tillfälligt anställa personer -- i första hand

arbetslösa -- för att fullgöra arbetsuppgifter vid förmedlingen.

Arbetsmarknadsutskottet tillstyrker förslaget vilket också biträds av

finansutskottet.

Arbetslivsutveckling

I propositionen föreslås (bilaga7, avsnitt 2.2.2) en tvåårig

försöksverksamhet med en ny arbetsmarknadspolitisk åtgärd kallad

arbetslivsutveckling. Arbetslösa och deltidsarbetslösa som uppbär ersättning

från A-kassa skall erbjudas möjlighet att delta i aktiviteter, vars syfte är

att bibehålla och stärka den arbetslöses anknytning till arbetslivet.

Arbetslivsutvecklingen skall inte ersätta ordinarie arbete och får inte fylla

ett produktionsbehov hos arbetsgivaren. Den får inte heller äventyra

konkurrensförhållanden.

Under arbetslivsutvecklingen erhåller den enskilde arbetslöshetsersättning

som benämns utbildningsbidrag. Ersättningen betalas av arbetslöshetskassan men

skall särredovisas av denna.

I propositionen beräknas ca 20000 personer per månad kunna beredas plats i

arbetslivsutvecklingen.

I en ny, tidsbegränsad lag -- lagen om arbetslivsutveckling -- klargörs att

den som deltar i arbetslivsutveckling inte skall anses som arbetstagare.

Arbetsmiljölagen skall dock i princip vara tillämplig och försäkringsskyddet

skall motsvara det som gäller vid arbetsmarknadsutbildning. Det antal dagar som

någon deltar i arbetslivsutveckling skall förlänga den normala A-kasseperioden.

En föreskrift om detta tas in som en ändring i lagen (1973:370) om

arbetslöshetsförsäkring. Regeringens lagförslag i dessa båda avseenden har

fogats till utskottets betänkande i bilaga 1.

Förutom kostnaderna för den ersättning som betalas ut via

arbetslöshetskassorna beräknas verksamheten föra med sig anordningskostnader av

olika slag. I propositionen föreslås att 200 miljoner kronor anvisas för detta

ändamål.

Förslaget tas upp i två motioner.

I motion Fi66 framhåller Karl-Gösta Svenson (m) att propositionen är

oklar på vissa punkter. Enligt honom bör deltagandet vara frivilligt. Den som

avböjer bör således inte kunna avstängas från A-kasseersättning under

återstående period. Däremot bör en person som blir utförsäkrad efter att ha

avböjt ett erbjudande om att delta i arbetslivsutveckling inte ha samma

möjligheter till andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder som den som varit aktiv

under sin arbetslöshetsperiod. Motionären anser vidare att

arbetslivsutvecklingen inte bör kvalificera för en ny ersättningsperiod utan

enbart förlänga den löpande perioden.

I motion Fi57 av Laila Strid-Jansson och Arne Jansson (nyd) kritiseras

förslaget. Det är enligt motionärerna bättre om arbetsförmedlingen själv får

sköta arbetslivsutvecklingen (yrkande1). Som ett alternativ kan motionärerna

tänka sig att medlen i stället används för köp av utbildningsplatser hos

privata arbetsgivare (yrkande2). De kan också tänka sig att de som uppbär

arbetslöshetsersättning gör en samhällsinsats av något slag, kanske enligt den

s.k. Hallstahammarmodellen (yrkande3).

Arbetsmarknadsutskottet biträder i allt väsentligt regeringsförslaget. På

några punkter förordar arbetsmarknadsutskottet dock vissa jämkningar och

tillägg. Så t.ex. vill arbetsmarknadsutskottet väcka frågan om vilka kategorier

arbetslösa som skall kunna delta i arbetslivsutvecklingen. Det bör, anser

arbetsmarknadsutskottet, övervägas om personer med kontant arbetsmarknadsstöd

(KAS) skall ges möjlighet att delta. Arbetsmarknadsutskottet förutsätter att

regeringen återkommer i frågan.

Arbetsmarknadsutskottet tar också fasta på de synpunkter som förs fram i

motion Fi66 (m) om frivilligheten i deltagandet. En förutsättning för att

verksamheten skall bli meningsfull är att den enskilde ser verksamheten som en

möjlighet och inte som en skyldighet. Det bör därför inte vara ett tvång i

egentlig mening att delta i verksamheten; däremot bör den som deltar hamna i

ett bättre läge än den som varit passiv under arbetslöshetstiden, framhåller

arbetsmarknadsutskottet som på denna punkt går emot regeringsförslaget och

tillstyrker motion Fi66(m). Av främst denna anledning föreslår

arbetsmarknadsutskottet vissa ändringar i regeringens förslag till lag om

arbetslivsutveckling.

En annan utgångspunkt för arbetsmarknadsutskottets överväganden är att

arbetslivsutvecklingen måste vara en åtgärd i sista hand. Det innebär,

framhåller arbetsmarknadsutskottet, att en anvisning inte bör ha alltför lång

varaktighet. Normalt bör anvisningstiden inte överstiga sex månader anser

arbetsmarknadsutskottet. Blir det fråga om anvisning under längre tid bör

verksamheten inte få bedrivas på samma arbetsplats, såvida det inte finns

mycket starka skäl för det.

Arbetsmarknadsutskottet anger också vissa villkor som bör gälla för att den

som deltar i arbetslivsutvecklingen skall kvalificera sig för en ny

ersättningsperiod från arbetslöshetskassan.

Arbetslösa kassamedlemmar har rätt till dagpenning i normalt 300 dagar. En

förutsättning är dock att den arbetslöse uppfyller det s.k.

arbetsvillkoret. För det krävs att han under en period av tolv månader

närmast före arbetslösheten skall ha förvärvsarbetat i viss omfattning. Denna

kvalificeringsperiod kallas för ramtid.

Enligt 6§ lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring är arbetsvillkoret

uppfyllt om den arbetslöse under ramtiden har förvärvsarbetat i minst 75 dagar

fördelade på minst fyra månader med minst tre timmar per dag.

Om det behövs för att uppfylla arbetsvillkoret har den arbetslöse rätt att i

ramtiden inräkna också annan tid, som i detta sammanhang alltså jämställs med

förvärvsarbete. Sådan tid kallas jämställd tid. Dit hänförs enligt 7§

samma lag under vissa förutsättningar bl.a. arbetsmarknadsutbildning,

yrkesinriktad rehabilitering och kortare militärtjänstgöring. En arbetslös som

blivit utförsäkrad från A-kassan kan med andra ord genomgå en fem månader lång

arbetsmarknadsutbildning och därigenom i princip bli berättigad till en ny

ersättningsperiod på 300 dagar.

När man prövar om arbetsvillkoret är uppfyllt skall enligt 8§ i ramtiden

inte räknas in tid då den arbetslöse varit förhindrad att arbeta på grund av

styrkt sjukdom. Har den arbeslöse under tiden närmast före

arbetslöshetsperiodens början varit sjukskriven under 7 av 12 månader skall

sjuskrivningsperioden alltså inte beaktas. Ramtiden omfattar i detta exempel

övriga 19 månader närmast före arbetslöshetsperiodens början. Sådan tid som

enligt 8 § inte skall räknas in i ramtiden kallas överhoppningsbar tid.

Det nu aktuella regeringsförslaget innebär att den tid som den försäkrade

deltar i arbetslivsutveckling skall anses som jämställd tid enligt 7§.

Den skall alltså ge möjlighet att uppfylla ett nytt arbetsvillkor och därmed

berättiga till en ny ersättningsperiod. En förutsättning härför bör dock vara,

anser arbetsmarknadsutskottet, att arbetslivsutvecklingen utförs i enlighet med

arbetsförmedlingens anvisning. Har arbetsmarknadsmyndigheten bedömt att

arbetslivsutvecklingen bör pågå under viss tid, skall den försäkrade alltså

inte i förtid kunna avbryta sitt deltagande och räkna med att få en ny

A-kasseperiod på 300 dagar även om de allmänna kvalifikationskraven är

uppfyllda. Syftet med åtgärden är ju inte enbart att vara en garanti mot

utförsäkring. För att tiden i arbetslivsutvecklingen skall betraktas som

jämställd tid, måste -- anser arbetsmarknadsutskottet -- arbetsförmedlingen

först ha lämnat sitt medgivande till att avbrott sker. I annat fall bör den

upparbetade tiden betraktas som överhoppningsbar tid.

Arbetsmarknadsutskottet anser att 2§ i förslaget till lag om

arbetslivsutveckling bör ha följande lydelse:

Den tid under vilken en försäkrad deltagit i verksamhet för

arbetslivsutveckling i enlighet med Länsarbetsnämndens anvisning jämställs med

tid under vilken en försäkrad enligt 6§ lagen (1973:370) om

arbetslöshetsförsäkring skall ha utfört förvärvsarbete. Vid bestämmande av

ramtid enligt samma bestämmelse räknas inte tid då den försäkrade varit hindrad

att arbeta på grund av deltagandet, i den mån tiden inte jämställs enligt vad

som nyss sagts.

Slutligen tar arbetsmarknadsutskottet också upp frågan om utformningen av det

föreslagna tillägget till 14§ lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring.

Som redan nämnts uppbär den försäkrade ersättning från arbetslöshetskassan när

han deltar i arbetslivsutvecklingen. Regeringsförslaget innebär att

ersättningsperioden skall förlängas med motsvarande antal dagar.

Arbetsmarknadsutskottet förordar att saken i stället uttrycks så, att dessa

dagar inte skall inräknas i ersättningsperioden. Arbetslivsutvecklingen kommer

i detta hänseende därmed att fungera ungefär som beredskapsarbete eller

arbetsmarknadsutbildning med utbildningsbidrag, eftersom den tid den försäkrade

är anvisad sådana åtgärder inte ingår i ersättningsperioden.

Utan att ändra i sak förordar arbetsmarknadsutskottet att tillägget till

14§ denna lag utformas enligt följande:

I ersättningsperioden inräknas inte dagar, under vilka den försäkrade har

anvisats verksamhet för arbetslivsutveckling i enlighet med föreskrifter som

har meddelats av regeringen.

Arbetsmarknadsutskottet avstyrker motion Fi57(nyd). I en avvikande mening

stöder Ny demokratis företrädare förslagen i motion Fi57 (nyd).

Finansutskottet vill för egen del framhålla följande. Till följd av den

stigande arbetslösheten växer nu också problemen med långtidsarbetslösa. Allt

större grupper riskerar att bli utförsäkrade. I spåren av en ökande

långtidsarbetslöshet följer andra problem som utslagning och social isolering;

företeelser som länge varit påtagliga i många Västeuropeiska länder. Det är

därför angeläget att vidta åtgärder som motverkar långtidsarbetslösheten. Den

föreslagna försöksverksamheten med arbetslivsutveckling kan i det sammanhanget

tillgodose ett viktigt behov eftersom den skall ge inte bara ett skydd mot

utförsäkring utan också stärka den arbetslöses anknytning till arbetslivet.

Finansutskottet ansluter sig således till de idéer som bär upp regeringens

förslag. I själva sakfrågan har finansutskottet inget att tillägga till de

synpunkter och erinringar som arbetsmarknadsutskottet redovisat.

Finansutskottet biträder således arbetsmarknadsutskottets förslag. Det innebär

att riksdagen med anledning av propositionen och motion Fi66 (m) bör anta de i

propositionen framlagda förslagen till lag om arbetslivsutveckling och lag om

ändring i lagen om arbetslöshetsförsäkring med de av arbetsmarknadsutskottet

föreslagna ändringarna enligt bilaga 2 till detta betänkande. Riksdagen bör

vidare avslå motion Fi57 (nyd) yrkandena 1--3 samt godkänna övriga av

arbetsmarknadsutskottet här återgivna synpunkter.

Ungdomspraktik

I propositionen föreslås (bilaga7, avsnitt 2.2.3) att medel anvisas för

ytterligare 36000 ungdomspraktikplatser, vilket innebär att sammanlagt

75000 sådana platser kommer att kunna inrättas. Den tillkommande kostnaden

för detta beräknas till 2,9 miljarder kronor.

Ungdomspraktik är en ny arbetsmarknadspolitisk åtgärd som tillkom våren 1992

(prop. 1991/92:124, AU11, rskr. 252). Verksamheten är tidsbegränsad, men

regeringen aviserar att den i nästa års budgetproposition kommer att föreslå

att systemet förlängs med ett år.

Därutöver föreslås viss uppmjukning av reglerna för ungdomspraktikplatser.

Sålunda skall en ungdom som på egen hand finner en lämplig praktikplats kunna

anvisas denna utan krav på föregående jobbsökaraktivitet och anmälningstid hos

arbetsförmedlingen. En anvisning skall dock alltid föregås av en prövning att

ingen bättre åtgärd kan vidtas. På motsvarande sätt mjukas det obligatoriska

deltagandet i jobbsökaraktivitet upp för ungdomar som önskar erhålla avtalad

inskolningsplats eller delta i arbete med rekryteringsstöd.

I propositionen föreslås dessutom att den nuvarande sex månader långa

anvisningstiden skall kunna förlängas med ytterligare sex månader efter

lämplighetsprövning av arbetsförmedlingen. Den förlängda praktiken bör dock

förläggas till annan arbetsplats om inte synnerliga skäl talar emot. Efter

genomgången ungdomspraktik skall arbete med rekryteringsstöd kunna anvisas

direkt.

Ungdomar under 25 år skall efter praktikperioden också kunna anvisas

beredskapsarbete om de före arbetslösheten varit etablerade på arbetsmarknaden.

Av de medel som föreslås för ungdomspraktikplatser skall högst 30 miljoner

kronor kunna användas som resekostnadsersättning för dem som anvisats

ungdomspraktikplats.

Vänsterpartiet säger sig i motion Fi37 (yrkande20) acceptera de

föreslagna arbetsmarknadsinsatserna för ungdomar men vill samtidigt markera

skillnaden mellan ordinarie nya arbetstillfällen för ungdomar och den

tillfälliga yrkeslivserfarenhet som ungdomspraktiken kan erbjuda. Denna form av

arbetsmarknadsinsats bör enligt motionärerna omprövas så snart konjunkturen och

det ekonomiska läget tillåter.

Arbetsmarknadsutskottet understryker med anledning av motionen att

ungdomspraktiken är en exceptionell åtgärd i en lågkonjunktur med ett mycket

svårt arbetsmarknadsläge, särskilt för ungdomar. Systemet har tidsbegränsats.

Om förlängning sker, såsom aviserats i propositionen, är det därför att ett

fortsatt allvarligt arbetsmarknadsläge motiverar det, framhåller

arbetsmarknadsutskottet som avstyrker motionen. I en meningsyttring stöder

Vänsterpartiets företrädare förslaget i motion Fi37 (v).

Arbetsmarknadsutskottet vill dock redan nu betona vikten av att en

förlängning av ungdomspraktiken inte får störa den reguljära arbetsmarknaden

under sommarmånaderna då det finns goda möjligheter till semestervikariat för

ungdomarna. För ungdomar med handikapp bör liksom nu särskilda regler gälla.

Enligt grundregeln skall den som är under 20 år ha fullföljt en minst tvåårig

gymnasieutbildning för att komma i fråga för ungdomspraktikplats. Undantag kan

medges vid synnerliga skäl för ungdomar som fyllt 18 år.

Arbetsmarknadsutskottet anser nu att även den som är under 18 år och som inte

fullföljt en minst tvåårig gymnasieutbildning skall kunna anvisas

ungdomspraktikplats om det finns synnerliga skäl. Detta förutsätter en ändring

i förordningen (1992:330) om ungdomspraktikanter framhåller

arbetsmarknadsutskottet.

I anslutning härtill erinrar arbetsmarknadsutskottet också om den

referensgrupp som har till uppgift att följa ungdomspraktikverksamheten och som

vid behov skall komma med förslag till förändringar eller förbättringar. Skulle

referensgruppen finna brister i systemet bör det, framhåller

arbetsmarknadsutskottet, stå regeringen fritt att utan riksdagens hörande rätta

till detta, i den mån det inte strider mot den utformning av ungdomspraktiken

som riksdagen godkänt.

Med det anförda tillstyrker arbetsmarknadsutskottet regeringens förslag till

ändrade regler för ungdomspraktik.

Även finansutskottet tillstyrker regeringens förslag till regeländringar.

Finansutskottet har från sina utgångspunkter inte något att erinra mot den

uppmjukning av reglerna som arbetsmarknadsutskottet förordar i vissa mycket

speciella fall för 17-åringar utan gymnasieutbildning, ej heller att

regeringen, på det sätt arbetsmarknadsutskottet föreslår, ges rätt att utan

riksdagens hörande korrigera brister i ungdomspraktiksystemet.

Finansutskottet förutsätter emellertid att riksdagen i efterhand informeras om

alla sådana förändringar. Som arbetsmarknadsutskottet självt framhåller är

ungdomspraktiksystemet en exceptionell åtgärd i en lågkonjunktur. Systemet är

nytt och har tidigare inte praktiserats i stor skala under sommaren. Liksom

arbetsmarknadsutskottet vill finansutskottet därför betona vikten av att

ungdomspraktiken inte får störa den reguljära arbetsmarknaden under

sommarmånaderna, då det finns goda möjligheter till semestervikariat för

ungdomar.

I likhet med arbetsmarknadsutskottet avstyrker finansutskottet motion Fi37

(v) yrkande 20.

Utförsäkrads rätt till alternativt stöd

Genom propositionen (bilaga7, avsnitt 2.2.4) bereds riksdagen tillfälle att

ta del av vad som där sägs om utförsäkrades rätt till alternativ stöd (moment

13). För närvarande har arbetslösa som riskerar att bli utförsäkrade från

arbetslöshetskassa och som inte kan få arbete på den reguljära arbetsmarknaden

rätt att få ett beredskapsarbete. Med hänsyn till att tillgången på lämpliga

beredskapsarbeten är begränsad förordas att arbetslösa som ett alternativ skall

kunna erbjudas arbetsmarknadsutbildning.

Arbetsmarknadsutskottet har på denna punkt inget att erinra.

Finansutskottet anser i likhet med arbetsmarknadsutskottet att

propositionen i denna del bör läggas till handlingarna.

Företagsutbildning

I tre motioner aktualiseras frågor rörande företagsutbildning. Vänsterpartiet

föreslår i motion Fi37 (v) att stimulansbidrag för kompetensutveckling i

arbetslivet skall kunna utgå som direkta bidrag, eventuellt tillsammans med

andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder som beredskapsarbete (yrkande21). I

motion Fi38 föreslår Sigge Godin (fp) att bidrag bör kunna lämnas till

arbetsgivarna inte bara till utbildningskostnader, utan också till

lönekostnader. Lönekostnadsbidrag kan i dag bara utgå till företag inom

tillverkningsindustrin. I motion Fi57 av Laila Strid-Jansson och Arne

Jansson (nyd) föreslås att frågan om utbildningsvikariat i det privata

näringslivet utreds (yrkande6). Motionärerna ser systemet med

utbildningsvikariat som ett misslyckande eftersom privata företag inte gärna

anställer vikarier.

Arbetsmarknadsutskottet avstyrker de tre motionerna. I en avvikande

mening stöder Ny demokratis företrädare förslagen i motionerna Fi38 (fp) och

Fi57 (nyd). Vänsterpartiets företrädare ger i en meningsyttring sitt stöd åt

motion Fi37 (v).

Med de motiveringar som arbetsmarknadsutskottet redovisar i sitt yttrande

avstyrker även finansutskottet motionerna Fi37 (v) yrkande 21, Fi38 (fp)

och Fi57 (nyd) yrkande 6.

Arbetsmarknadsutbildning inom det reguljära utbildningsväsendet

I propositionen föreslås (bilaga7, avsnitt 2.2.4) en ökad satsning under

våren 1993 på utbildning inom det reguljära utbildningsväsendet för arbetslösa.

AMS skall enligt förslaget tillföras 316 miljoner kronor för att kunna lämna

bidrag till en del av utbildningskostnaden till de kommuner och folkhögskolor

som anordnar sådan utbildning. Beträffande utbildningen vid folkhögskolorna bör

AMS, enligt vad som sägs i propositionen, kunna lämna bidrag antingen direkt

till skolorna eller via Folkbildningsrådet. Medelstillskottet, som inte

innefattar kostnader för studiestöd, bör enligt propositionen anvisas under

anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Det beräknas ge utrymme för omkring

23000 heltidsplatser, varav 13000 vid komvux, 5000 vid gymnasieskolan och

5000 vid folkhögskolor. De mot utbyggnaden svarande kostnaderna för

studiestöd behandlar utskottet längre fram i betänkandet under rubriken

Studiemedel till arbetsmarknadsutbildning.

Av propositionen framgår vidare att regeringen senare kommer att föreslå att

ca 50 miljoner kronor skall sättas av för ytterligare 2000 högskoleplatser

vårterminen 1993.

Vänsterpartiet föreslår i motion Fi37 att 15000 utbildningsplatser

utöver regeringens förslag bör inrättas med ungefär lika fördelning på

folkhögskola, vuxenutbildning och gymnasieskola (yrkande16).

I samma motion förordas också att det av regeringen föreslagna

medelstillskottet till folkhögskolorna -- 106 av de 316 miljoner kronorna --

skall kanaliseras genom Folkbildningsrådet (yrkande19). AMS skall således

inte kunna lämna bidrag direkt till folkhögskolorna. Likartade förslag framförs

också i motionerna Fi19 av Elisabeth Persson (v), Fi39 av Anita Persson

(s) och Fi67 av Ivar Virgin (m).

I motion Fi57 av Laila Strid-Jansson och Arne Jansson (nyd) begärs att de

medel som föreslås för komvux (143 miljoner kronor) och folkhögskolorna (106

miljoner kronor) i stället skall användas för yrkesutbildning och

yrkeskompletteringar (yrkande4).

Arbetsmarknadsutskottet anser i likhet med motionärerna att goda skäl

talar för att medlen till folkhögskolorna kanaliseras på vanligt sätt, dvs.

genom Folkbildningsrådet. Arbetsmarknadsutskottet understryker dock att syftet

är att vidga möjligheterna för de arbetslösa att öka sin kompetens. Vid

fördelningen av medlen bör därför samråd ske med Arbetsmarknadsverket.

Arbetsmarknadsutskottet tillstyrker således motionerna Fi19 (v), Fi37 (v)

yrkande 19, Fi39 (s) och Fi67 (m) men godkänner i övrigt regeringens förslag om

bidrag till utbildning i det reguljära utbildningsväsendet. Motionen Fi57 (nyd)

yrkande4 avstyrks av arbetsmarknadsutskottet. I en avvikande mening stöder Ny

demokratis företrädare förslaget i motion Fi57 (nyd).

Även kulturutskottet biträder de fyra motioner i vilka förordas att

medlen till folkhögskolorna skall fördelas via Folkbildningsrådet.

Kulturutskottet anser att den ordning som fr.o.m. budgetåret 1991/92 tillämpas

vid fördelningen av statsbidrag till folkhögskolorna bör tillämpas även i det

nu aktuella fallet. Det är viktigt att beslut om bidragsfördelningen kan fattas

snabbt, eftersom utbildningen skall starta efter nyår. Därför bör inte några

nya beslutsvägar införas, framhåller kulturutskottet, som även i övrigt finner

det naturligt att Folkbildningsrådet får ansvar för bidragsfördelningen,

eftersom rådet redan har kontakter med folkhögskolorna, rutiner för

bidragsfördelning, ansvar för utvärdering m.m. Vänsterpartiets förslag att

inrätta ytterligare 15000 utbildningsplatser -- Fi37 (v) yrkande16 --

avstyrks av kulturutskottet.

Utbildningsutskottet finner den i propositionen föreslagna

utbildningsvolymen för gymnasieskolan och komvux väl avvägd med hänsyn till den

korta tid som står till förfogande för planering och genomförande av

utbildningarna. Utbildningsutskottet biträder således regeringens förslag och

avstyrker motion Fi37 (v) yrkande16. Av yttrandet framgår emellertid också

att det är utbildningsutskottets bestämda uppfattning att medel för

utbildningsinsatser inom det kommunala offentliga skolväsendet skall

kanaliseras genom Statens skolverk. Utbildningsutskottet erinrar om att Statens

skolverk administrerar statsbidragen till kostnaderna för ett tredje

utbildningsår i gymnasieskolan eller komvux för arbetslösa ungdomar. För de

enskilda kommunerna samt för gymnasie- och komvuxenheterna kan det verka

förvirrande om man vid planering och redovisning av utbildningar tvingas arbeta

med två parallella bidragssystem för i stort sett samma ändamål. I en avvikande

mening ansluter sig Ny demokratis företrädare inte till denna markering. I en

meningsyttring ger Vänsterpartiets företrädare sitt stöd åt motion Fi37(v).

Finansutskottet delar de synpunkter som arbetsmarknads-, kultur- och

utbildningsutskottet framför på den föreslagna utbildningens omfattning och

inriktning. Finansutskottet har inte heller något att erinra mot att bidragen

till folkhögskolorna uteslutande kanaliseras över Folkbildningsrådet. En

förutsättning härför måste dock vara att medlen kan utnyttjas som bidrag endast

till folkhögskolorna, och att de således inte kan utnyttjas till annan

folkbildnings- eller studieförbundsverksamhet.

Utskottet förutsätter också att Folkbildningsrådet i dessa frågor har kontakt

med AMS.

Beträffande bidraget till utbildning i gymnasieskolan och komvux noterar

finansutskottet att utbildningsutskottet inte föreslår någon annan lösning än

den som återfinns i propositionen. Utbildningsutskottet markerar endast som sin

uppfattning att medlen bör kanaliseras genom Statens skolverk, bl.a. därför att

ett liknande bidrag till kommunerna för arbetslösa ungdomar förmedlas den

vägen.

Finansutskottet har förståelse för de synpunkter som utbildningsutskottet för

fram men vill i sammanhanget nämna följande. Det bidrag som

utbildningsutskottet åsyftar tillkom genom beslut i anslutning till 1992 års

kompletteringsproposition för att stimulera kommunerna att under läsåret

1992/93 bygga ut de tvååriga gymnasielinjerna med ett tredje år. Sammanlagt 266

miljoner kronor sattes av för ändamålet vilket beräknades ge ett tillskott av

8000 helårsplatser. Medlen anvisades på en särskild anslagspost under

anslaget B8 Bidrag till driften av det kommunala offentliga skolväsendet.

Detta statsbidrag kommer i likhet med en rad andra specialdestinerade

statsbidrag till kommunerna att avvecklas vid årsskiftet för att då ersättas av

ett generellt statsbidrag. Även om anslaget formellt kvarstår på statsbudgeten

fram till budgetårets slut bör det enligt finansutskottet inte tillföras

ytterligare medel. Med hänsyn härtill ansluter även finansutskottet sig till

det förslag regeringen lagt fram i fråga om bidraget till gymnasieskolan och

komvux.

Finansutskottet förordar således att riksdagen biträder regeringens förslag

om bidrag till utbildning i det reguljära utbildningsväsendet med den ändringen

att medlen som beräknats för folkhögskolorna -- 106 miljoner kronor -- skall

fördelas av Folkbildningsrådet till endast folkhögskolor i enlighet med

utskottets förslag. Vad finansutskottet här anfört innebär att utskottet

tillstyrker motionerna Fi19 (v), Fi37 (v) yrkande19, Fi39 (s) och Fi67 (m)

samt avstyrker motionerna Fi37 (v) yrkande16 och Fi57 (nyd) yrkande4.

Bidrag till affärsverksinvesteringar

I propositionen föreslås (bilaga7, avsnitt 2.2.5) att det av

arbetsmarknadsskäl skall skapas möjlighet att tidigarelägga vissa

sysselsättningsintensiva investeringar inom affärsverken. AMS bör därför

tilldelas 1,0 miljarder kronor och i samråd med Byggnadsstyrelsen och de

affärsverk som finansierar sina investeringar utanför statsbudgeten undersöka

och ta initiativ till lämpliga objekt som snabbt kan komma i gång. Medlen skall

användas för att helt eller delvis kompensera för de ökade kostnader som en

tidigareläggning av ett projekt för med sig.

Arbetsmarknadsutskottet har inga invändningar mot det föreslagna

investeringsbidraget utan anser att regeringens förslag bör tillstyrkas.

Finansutskottet är av samma uppfattning och tillstyrker således de av

regeringen redovisade principerna för tidigareläggning av

affärsverksinvesteringar.

Beredskapsarbeten

I propositionen föreslås (bilaga7, avsnitt 2.2.6) att ytterligare 3,4

miljarder kronor skall anvisas för beredskapsarbeten. Medelstillskottet gör det

möjligt att bereda sysselsättning för i genomsnitt ytterligare 30000 personer

per månad under resten av budgetåret. I beloppet ingår också kostnader för

rekryteringsstöd.

I detta sammanhang föreslås också att ytterligare 250 miljoner kronor skall

anvisas för otraditionella insatser. Vid användningen av dessa medel skall

speciellt kvinnors och ungdomars behov uppmärksammas.

Enligt propositionen är det nödvändigt att kunna erbjuda fler arbetslösa

beredskapsarbeten. De arbetslösa som riskerar att utförsäkras från

arbetslöshetsförsäkringen skall särskilt uppmärksammas i detta sammanhang. AMS

måste även ha en beredskap för insatser med tanke på omvandlingen av den

offentliga sektorn som kan leda till en ökning av kvinnors arbetslöshet.

Ytterligare ett skäl till att öka omfattningen av de sysselsättningsskapande

åtgärderna är det förhållandet att ett stort antal personer kommer att slutföra

olika former av arbetsmarknadsutbildning under året. Liksom i årets

kompletteringsproposition anges särskilt behovet av beredskapsarbeten inom den

skogliga sektorn och till upprustning av skolans fysiska arbetsmiljö.

I motion Fi57 av Laila Strid-Jansson och Arne Jansson (nyd) begärs ett

tillkännagivande till regeringen om att beredskapsarbeten får sökas hos den

privata företagsamheten (yrkande5).

Arbetsmarknadsutskottet avstyrker motionen och informerar om att såväl

statliga myndigheter, kommuner och landsting som enskilda arbetsgivare kan

anordna beredskapsarbeten. Lönen betalas ut av arbetsgivaren som vid enskilt

beredskapsarbete får ett grundbidrag motsvarande högst 50% av

lönekostnaderna. I en avvikande mening stöder Ny demokratis företrädare

förslaget i motion Fi57 (nyd).

Finansutskottet har inget att erinra mot de i propositionen redovisade

förslagen. I likhet med arbetsmarknadsutskottet anser finansutskottet att

motion Fi57 (nyd) yrkande5 bör avslås av riksdagen.

Anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder

Riksdagen har för innevarande budgetår tidigare anvisat 19,8 miljarder kronor

över reservationsanslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Av de åtgärder som

ingår i den nu aktuella satsningen skall 8,1 miljarder kronor finansieras över

samma anslag medan resterande delar av paketet på 10 miljarder kronor

finansieras över andra anslag. Under innevarande budgetår kommer anslaget

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder därmed att uppgå till 27,9 miljarder kronor,

mot 17,4 miljarder kronor under budgetåret 1991/92.

De insatser som ligger till grund för regeringens tilläggsbudgetberäkning

under anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärderna är som följer:

00>59>Mkr

00> Anordnande av arbetslivsutveckling 66>200

00> Ungdomspraktik66>2 900

00> Utbildning i komvux, gymnasieskolan

00>och folkhögskolan66>316

00> Bidrag till affärsverksinvesteringar66> 1 000

00> Beredskapsarbeten 66>3 400

00> Otraditionella insatser66> 250

47>Summa66> 8 066

Till detta kommer 1500 miljoner kronor för reparation och underhåll av

länsvägar i framför allt skogslänen; ett belopp som anvisas över

reservationsanslaget Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt på

Kommunikationsdepartementets huvudtitel. Dessutom föreslås att ytterligare

medel för studiestöd anvisas under Utbildningsdepartementets huvudtitel med 142

miljoner kronor för särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa och med 85 miljoner

kronor för studiemedel. Dessa förslag behandlar utskottet på andra ställen i

betänkandet. Vidare aviseras att utbildningsministern senare kommer att föreslå

riksdagen att ca 50 miljoner kronor skall sättas av för ytterligare 2000

högskoleplatser. Till bilden hör också att en stor del av kostnaderna för

arbetslivsutvecklingen kommer att finansieras utanför statsbudgeten över

A-kassorna.

Vänsterpartiet föreslår i motion Fi37 att 3,0 miljarder kronor utöver

regeringens förslag skall anvisas till arbetsmarknadsutbildning, dvs. över

anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder (yrkande22).

Arbetsmarknadsutskottet erinrar om att man för innevarande budgetår satt

av drygt 11,2 miljarder kronor för köp av särskilt anordnad

arbetsmarknadsutbildning och utbildningsbidrag i samband med denna. Det är 1,2

miljarder kronor mer än året innan. Dessutom har AMS nyligen fått regeringens

uppdrag att i samråd med AMU-styrelsen se över kostnaderna för utbildningen för

att få till stånd en effektivare medelsanvändning. Enligt uppdraget skall

resultatet bli en väsentlig utökning av arbetsmarknadsutbildningen under

återstoden av detta budgetår. Mot denna bakgrund avstyrker

arbetsmarknadsutskottet för sin del motion Fi37 (v) yrkande22 och biträder

den av regeringen föreslagna medelsanvisningen på 8,1 miljarder kronor. I en

meningsyttring stöder Vänsterpartiets företrädare förslaget i motion Fi37 (v).

Finansutskottet har i det föregående ställt sig bakom de olika

arbetsmarknadspolitiska åtgärder som regeringen lagt fram i syfte att bekämpa

arbetslösheten. Av de skäl som arbetsmarknadsutskottet framför i sitt yttrande

finner finansutskottets det inte motiverat att nu anvisas medel för

arbetsmarknadsutbildning utöver regeringens förslag. Finansutskottet biträder

således regeringens förslag att på tilläggsbudget till statsbudgeten för

budgetåret 1992/93 anvisa ytterligare 8 066 miljoner kronor och avstyrker

motion Fi37 (v) yrkande22.

Sänkning av socialavgifterna

I propositionen föreslås (bilaga 3, Socialdepartementet) att arbetsgivar- och

egenavgifterna sänks med sammanlagt 4,30 procentenheter. Sänkningen ingår som

ett led i uppgörelsen mellan regeringen och Socialdemokraterna. Enligt

regeringens förslag slopas tre mindre avgifter samtidigt som

folkpensionsavgiften sänks med 1,62 procentenheter.

Socialdemokraterna föreslår i motion Fi35 en lika stor sänkning men med

en annan fördelning på de olika socialavgifterna (yrkandena 5 och 6). Till

dessa båda motionsyrkanden återkommer utskottet i efterföljande avsnitt där

frågan om arbetarskyddsavgiften och Arbetsmiljöfonden behandlas.

I motion Fi37 begär Vänsterpartiet att riksdagen skall höja

tilläggspensionsavgiften med lika mycket som socialavgifterna sänks enligt

regeringens förslag, eller med 4,3 procentenheter (yrkande 52). Om detta

yrkande inte bifalls begär motionärerna att regeringens förslag skall avslås

(yrkandena 53 och 54).

Socialförsäkringsutskottet avstyrker Vänsterpartiets förslag med

hänvisning till den träffade överenskommelsen. Med anledning av att

lagförslagen såväl i propositionen som i motion Fi35 (s) utgår från att

utbildningsavgiften skall slopas vill socialförsäkringsutskottet understryka

att detta förhållande inte skall påverka vuxenutbildningsförmånerna.

Som framgått av vad finansutskottet tidigare har anfört är det

utomordentligt angeläget att sänka kostnadsläget för näringslivet för att

stimulera tillväxt och sysselsättning. Skattebördan bör därför förskjutas från

produktion till konsumtion genom skatteväxling mellan socialavgifter och

hushållens skatter. En sänkning av socialavgifterna bör kompenseras

statsfinansiellt. Som utskottet förordat i likhet med propositionen bör detta

ske genom skärpt mervärdebeskattning och sänkt grundavdrag vid

inkomstbeskattningen. I linje med det principiella ställningstagandet att

stimulera produktion och begränsa konsumtion bör socialavgiftssänkningen för

kommunsektorns och statliga myndigheters del neutraliseras.

Finansutskottet tillstyrker propositionens förslag att sänka socialavgifterna

med 4,3 procentenheter och avstyrker därmed motion Fi37 (v) yrkandena 52--54.

Arbetarskyddsavgiften och Arbetsmiljöfonden

Utskottet har i föregående avsnitt tillstyrkt regeringens förslag att sänka

nivån på socialavgifterna med 4,3 procentenheter. I detta sammanhang prövar

utskottet ett alternativt förslag till justering av två av de avgifter som

omfattas av regeringens förslag, nämligen arbetarskyddsavgiften och

folkpensionsavgiften. Dessutom tar utskottet här upp frågan om

Arbetsmiljöfondens verksamhet.

Tidigare i år beslöt riksdagen att statsbidraget till företagshälsovården

skulle avvecklas vid årsskiftet 1992-93. Detta bidrag finansieras genom en

särskild arbetsgivaravgift, arbetarskyddsavgiften som för närvarande uppgår

till 0,35 % av löneunderlaget. Av influtna medel skall 53,3 % avdelas till

företagshälsovård. Vid samma tillfälle fattade riksdagen principbeslut om att

arbetarskyddsavgiften skulle sänkas med 0,18 procentenheter, dvs. motsvarande

den del som avser bidraget till företagshälsovården.

I den nu aktuella propositionen föreslås att lagen (1981:691) om

socialavgifter ändras och att man i det sammanhanget beaktar den av riksdagen

tidigare godkända sänkningen av arbetarskyddsavgiften från 0,35 till 0,17 %.

Dessutom föreslås att även den kvarvarande delen av arbetarskyddsavgiften

slopas som ett led i sänkningen av socialavgifterna med 4,3 procentenheter.

I och med att arbetarskyddsavgiften avvecklas helt bortfaller också

inkomsterna från avgiften vilka är specialdestinerade till olika ändamål. Hur

inkomsterna skall fördelas regleras för närvarande i 4 kap. 8 §

socialavgiftslagen. Där sägs att förutom den dryga hälft som fram till

årsskiftet skall tillföras företagshälsovården skall 23,1 % av inkomsterna

föras till staten för finansiering av Arbetarskyddsverkets och

Arbetsmiljöinstitutets verksamhet och återstoden, 23,6 %, tillföras

Arbetsmiljöfonden. I samma paragraf anges också vilka ändamål Arbetsmiljöfonden

skall stödja.

Den praktiska innebörden av föreskriften är att den del av

arbetarskyddsavgiftens inkomster som är avsedd för Arbetarskyddsverkets och

Arbetsmiljöinstitutets verksamhet förs till statsbudgeten för att där

tillsammans med inkomsterna från andra skatter och avgifter användas för

finansiering av statlig verksamhet, däribland dessa båda institutioner. Någon

direkt koppling mellan inkomsterna från avgiften och nivån på myndigheternas

anslag föreligger således inte.

Medan Arbetarskyddsverkets och Arbetsmiljöinstitutets verksamhet finansieras

med anslag över statsbudgeten har Arbetsmiljöfonden ingen annan finansiering än

inkomsterna från arbetarskyddsavgiften. Eftersom 4 kap. 8 § socialavgiftslagen

föreslås slopad bortfaller dessutom lagregleringen av de uppgifter som fonden

skall finansiera. Fondens verksamhet finns dock alltjämt fastlagd i en särskild

förordning (1991:1158) med instruktion för Arbetsmiljöfonden.

Mot denna bakgrund föreslås i proposition 117 att ett nytt reservationsanslag

på 267 miljoner kronor förs upp på statsbudgeten för bidrag till

Arbetsmiljöfonden under första halvåret 1993. Beloppet motsvarar enligt

propositionen vad som skulle ha influtit till Arbetsmiljöfonden från

arbetarskyddsavgiften under samma tid.

I motion Fi35 kritiserar Socialdemokraterna regeringens förslag att

avveckla arbetarskyddsavgiften (yrkandena 5 och 6). Enligt motionärerna låg i

överenskommelsen att sänkningen skulle ske på andra än fondrelaterade avgifter.

Eftersom regeringens förslag leder till att Arbetsmiljöfondens finansiering

försvinner, strider det därför mot uppgörelsen, hävdar motionärerna. De anser

också att Arbetsmiljöfondens arbetsuppgifter måste regleras i lag. Enligt

motionen bör en arbetarskyddsavgift på 0,17 % behållas. I stället kan

folkpensionsavgiften sänkas i motsvarande mån. Motionärerna lägger fram ett

lagförslag som överensstämmer med detta synsätt. I lagförslaget anges att

49,5% av influtna medel skall föras till staten för att finansiera

Arbetarskyddsverkets och Arbetsmiljöinstitutets verksamhet medan återstoden

skall tillföras Arbetsmiljöfonden och där användas för samma ändamål som i dag.

I den med anledning av proposition 117 väckta motionen A5 av Ingela

Thalén m.fl. (s) motsätter sig motionärerna förslaget att anslagsfinansiera

Arbetsmiljöfondens verksamhet.

I motion A3 av Sten Söderberg (-) yrkas avslag på propositionen.

Arbetsmarknadsutskottet ansluter sig till regeringens förslag att helt

avveckla arbetarskyddsavgiften och som en lagteknisk följd därav upphäva

bestämmelsen om användningsområdet för arbetarskyddsavgiften. Medel för

Arbetsmiljöfondens verksamhet bör anslås över statsbudgeten, framhåller

arbetsmarknadsutskottet, som också anser att det bör ske i formen av ett

obetecknat anslag. Arbetsmarknadsutskottet noterar i sammanhanget att något

förslag om ändrad inriktning av fondens verksamhet inte har lagts fram. Därmed

utgår arbetsmarknadsutskottet från att någon ändring inte är avsedd.

Arbetsmarknadsutskottet biträder den föreslagna medelsberäkningen.

Den avvikande mening som Socialdemokraternas företrädare i

arbetsmarknadsutskottet avgivit över yttrandet berör i första hand

arbetarskyddsavgiften och Arbetsmiljöfonden. I yttrandet ger de sitt stöd åt

motionerna Fi35 (s) och A5 (s).

Socialförsäkringsutskottet framhåller att frågan om

arbetarskyddsavgiftens storlek tillhör arbetsmarknadsutskottets

beredningsområde. Med anledning av det av Socialdemokraterna framlagda

förslaget till alternativ justering av arbetsgivaravgifterna anser

socialförsäkringsutskottet att finansutskottet får ta ställning till hur mycket

folkpensionsavgiften skall sänkas när man väl har avgjort om

arbetarskyddsavgiften skall finnas kvar eller ej.

Finansutskottet får i denna fråga anföra följande. Arbetsmiljöfondens

verksamhet finansieras helt av arbetarskyddsavgiften. Av de samlade

arbetsgivaravgifterna på totalt 34,83 % av avgiftsunderlaget, motsvarar den del

som förs till Arbetsmiljöfonden knappt 0,09 procentenheter. Dessa medel

återförs till arbetslivet i form av bidrag till forskning och utbildning i

olika arbetslivsfrågor, däribland arbetarskydd. Fonden stödjer också

verksamheten med regionala skyddsombud samt lämnar bidrag till utbildning av

styrelserepresentanter för de anställda. Den stödjer dessutom

arbetstagarorganisationernas forskningsinitierande verksamhet. Fonden är med

sin verksamhet landets ojämförligast viktigaste finansiär av forskning med

direkt inriktning på arbetslivets behov.

Det av regeringen framlagda förslaget till sänkning av arbetsgivaravgifterna

får som bieffekt att Arbetsmiljöfonden tappar sin finansiering. Regeringen har

därför i proposition 117 föreslagit att fondens verksamhet anslagsfinansieras,

och att 267 miljoner kronor anvisas som bidrag till fonder för första halvåret

1993. Beloppet motsvarar vad som skulle ha influtit till Arbetsmiljöfonden från

arbetarskyddsavgiften för samma tidsperiod. Förslagen i de båda propositionerna

har tillstyrkts av arbetsmarknadsutskottet.

Enligt finansutskottets mening är det av värde i sig om man vid en generell

sänkning av arbetsgivaravgifterna försöker utmönstra i första hand mindre

avgifter för att på så sätt begränsa antalet avgifter. I lagen (1981:691) om

socialavgifter anges tio olika arbetsgivaravgifter som tillkommit vid olika

tidpunkter för att finansiera olika ändamål. Avgifterna baseras på samma

avgiftsunderlag och tillförs i flera fall statsbudgeten som en allmän

inkomstförstärkning utan någon direkt koppling till en motsvarande utgift. I

andra fall förs inkomsterna till särskilda fonder eller redovisas i särskilda

former på statsbudgeten. För den förstnämnda typen av avgifter saknar

uppdelningen på olika avgiftsslag praktisk betydelse. Däremot bidrar det stora

antalet avgifter med i några fall snarlika benämningar till att överblicken

över avgiftssystemet försvåras.

Regeringsförslaget innebär att tre avgifter avvecklas helt. Förutom

arbetarskyddsavgiften gäller detta barnomsorgsavgiften och

vuxenutbildningsavgiften. Men medan ett borttagande av dessa båda avgifter

endast leder till ett allmänt inkomstbortfall på statsbudgeten, får alltså en

slopad arbetarskyddsavgift direkta återverkningar för Arbetsmiljöfonden. Detta

kan i och för sig kompenseras genom att fondens verksamhet anslagsfinansieras.

En bättre lösning är dock, enligt finansutskottets mening, att behålla

arbetarskyddsavgiften och i stället genomföra en något större sänkning av

folkpensionsavgiften, en avgift som är av samma generella karaktär som

barnomsorgs- och vuxenutbildningsavgiften. Ett förslag av denna innebörd har

redovisats i motionerna Fi35 (s) och A5 (s). Finansutskottet tillstyrker detta

förslag.

Vad finansutskottet har anfört innebär att utskottet tillstyrker motionerna

A5 (s) och Fi35 (s) yrkande 5 samt avstyrker proposition 117 moment 2 och

proposition 50 bilaga 3, moment 4. Utskottets ställningstagande innebär

samtidigt att motion A3 (-) blir tillgodosedd i denna del.

Vad beträffar frågan om lagregleringen av socialavgifterna innebär

utskottets ställningstagande att utskottet tillstyrker det i motion Fi35 (s)

yrkande 6 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1981:691) om

socialavgifter, liksom det i proposition 50 bilaga 3 mom. 5 framlagda förslaget

till lag om ändring i lagen (1990:912) om nedsättning av socialavgifter. Den

senare lagändringen har samband med att barnomsorgsavgiften och

företagshälsovårdsdelen i arbetarskyddsavgiften slopas, och i dessa avseenden

föreligger inga delade meningar.

I såväl propositionens som motionens förslag till ändring av

socialavgiftslagen föreslås följande övergångsbestämmelse:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993. Äldre bestämmelser gäller

fortfarande i fråga om avgifter som avser tid före ikraftträdandet.

En egenföretagare som påbörjar sin verksamhet under hösten 1992 taxeras för

inkomsterna under såväl denna tid som hela 1993 vid 1994 års taxering.

Avgifterna anses då avse år 1993. För att undvika att de sänkta avgifterna

kommer att gälla inkomsterna även under hösten 1992 bör, enligt utskottets

mening, ett tillägg göras i övergångsbestämmelsen där detta förhållande

beaktas. Utskottets lagförslag, som återfinns i bilaga 2, innehåller ett

sådant tillägg.

Arbetslivsfonden

I propositionen föreslås (bilaga7, avsnitt2.2.7) att 3 miljarder kronor,

eller knappt hälften av Arbetslivsfondens obundna tillgångar, skall föras över

till statsbudgetens inkomsttitel (2811) Övriga inkomster av statens verksamhet.

Enligt förslaget skall det ankomma på regeringen att besluta om överföringen

under budgetåret 1992/93. Överföringen skall dock få ske tidigast två månader

efter riksdagens beslut för att fonden skall få skäligt rådrum att likvidgöra

medlen. Indragningen innebär att den centrala Arbetslivsfonden inte längre kan

fullgöra det regeringsuppdrag som finns omnämnt i 1992 års

kompletteringsproposition och som innebär att fonden skall rikta särskilda

insatser till de små företagen inom framför allt tillverkningsindustrin.

Överföringen skall möjliggöras genom en särskild tidsbegränsad lag om

avvikelse från 2§ lagen (1989:484) om arbetsmiljöavgift. Regeringens

lagförslag har fogats till detta betänkande i bilaga1.

Förslaget avvisas av Vänsterpartiet i motion Fi37 (yrkande23). Partiet

anser att Arbetslivsfondens insatser starkt kan bidra till minskade kostnader,

både i arbetslivet och inom socialförsäkringssystemet. En indragning av detta

slag skulle inte heller begränsa det strukturella underskottet i statsbudgeten,

påpekar motionärerna vidare.

Arbetsmarknadsutskottet biträder regeringens förslag och avstyrker

motionen. I en meningsyttring stöder Vänsterpartiets företrädare motion Fi37

(v).

Finansutskottet delar arbetsmarknadsutskottets uppfattning och

tillstyrker att riksdagen dels antar det framlagda förslaget till lag om

tillfällig avvikelse från lagen (1989:484) om arbetsmiljöavgift, dels avslår

motionen Fi37 (v) yrkande23.

Antalet semesterdagar

I propositionen föreslås (bilaga7, avsnitt2.2.8) att den lagstadgade

rätten till semester minskas med två dagar till 25 dagar per semesterår.

Samtidigt skall semesterlönen minskas från 13 till 12% av löneunderlaget. Den

kortare semestern skall börja tillämpas den 1 april 1994.

I propositionen erinras om att en stor del av arbetstagarna genom avtal

tillförsäkrats rätt till 27 eller fler semesterdagar. Med hänsyn till nuvarande

ekonomiska situation är det enligt regeringen angeläget att parterna på

arbetsmarknaden i sina kollektivavtal minskar antalet semesterdagar med två.

Regeringens förslag till ändring i semesterlagen (1977:480) har fogats till

detta betänkande i bilaga1.

I motion Fi65 av Jan Fransson m.fl. (s) betraktas förslaget som

synnerligen orättfärdigt eftersom det i stort sett endast drabbar

privatanställda, oftast lågavlönade och LO-medlemmar. Skall inskränkningar

göras bör detta drabba alla lika, hävdar motionärerna, som vill att riksdagen

som sin mening skall ge detta till känna för regeringen.

Vänsterpartiet avvisar i motion Fi37 förslaget av såväl

konjunkturpolitiska skäl som rättviseskäl (yrkande 29). Motionärerna anser att

en förkortning av den dagliga arbetstiden är den, sett i ett längre

tidsperspektiv, mest angelägna arbetstidsreformen.

Även Annika Åhnberg (-) anser i motion Fi21 att regeringens förslag bör

avslås av såväl konjunkturskäl som rättviseskäl. Motionären finner det inte

heller acceptabelt att man på detta sätt försöker styra arbetsmarknadens

parter.

Arbetsmarknadsutskottet avstyrker de här återgivna motionerna samt

biträder regeringens förslag till lagändring. I yttrandet förutsätter

arbetsmarknadsutskottet att utfallet av semesterförändringarna skall bli

enhetligt för alla grupper på arbetsmarknaden. Arbetsmarknadsutskottet stryker

därför starkt under önskvärdheten av att parterna på arbetsmarknaden justerar

sina kollektivavtal så att antalet semesterdagar begränsas med två för de

grupper som har 27 dagar eller fler. Utgångspunkten för

arbetsmarknadsutskottets uttalande är att den nödvändiga avtalsmässiga

anpassningen även fortsättningsvis skall fungera så att särskilda

lagstiftningsåtgärder inte skall bli aktuella. I en meningsyttring stöder

Vänsterpartiets företrädare förslaget i motion Fi37 (v).

Finansutskottet vill i likhet med arbetsmarknadsutskottet betona vikten

av att den eftersträvade förändringen av antalet semesterdagar blir enhetlig

över hela fältet. För de grupper som i kollektivavtal tillförsäkrats 27

semesterdagar eller fler bör således avtalen anpassas till förändringen av den

lagstadgade rätten till semester. En sådan anpassning är inte bara en

rättvisefråga utan framför allt betingad av de krav på begränsningar som

framtvingas av rådande ekonomiska läge. Finansutskottet ser det således som

utomordentligt angeläget att parterna på arbetsmarknaden tar sitt ansvar och

träffar överenskommelser av denna innebörd. I likhet med

arbetsmarknadsutskottet utgår finansutskottet från att detta kan regleras

parterna emellan. Någon särskild lagstiftning är därför inte behövlig.

Finansutskottet finner det inte heller motiverat att riksdagen skall göra ett

tillkännagivande till regeringen i denna fråga, vilket föreslås i motion Fi65

(s).

Vad finansutskottet här anfört innebär att utskottet biträder regeringens

förslag till lag om ändring i semesterlagen (1977:480) samt avstyrker

motionerna Fi21 (-), Fi37 (v) yrkande29 och Fi65 (s).

Antalet helgdagar

Ny demokrati föreslår i motion Fi36 en utredning syftande till att ta

bort fyra helgdagar varav en klämdagsframkallande sådan (yrkande13).

Konstitutionsutskottet vill för sin del inte förorda att frågan utreds. I

en avvikande mening stöder Ny demokratis företrädare förslaget i motion Fi36

(nyd).

Finansutskottet har i föregående avsnitt biträtt regeringens förslag att

begränsa antalet semesterdagar. Enligt finansutskottets mening är det inte

aktuellt att göra ytterligare inskränkningar i den arbetsfria tiden.

Finansutskottet avstyrker därför motion Fi36 (nyd) yrkande13.

Konjunkturanpassad arbetstid

Ny demokrati begär i motion Fi36 (yrkande 10) en utredning om en

konjunkturanpassad arbetstid. Arbetsgivare och det lokala facket bör inom vissa

ramar, t.ex. mellan 80 och 120% arbetstid, själva få bestämma arbetstidens

längd anser motionärerna.

Arbetsmarknadsutskottet avstyrker motionen med hänvisning till de

uttalanden som utskottet gjorde när det mindre än en månad tidigare behandlade

snarlika frågor. Arbetsmarknadsutskottet framhöll då i sitt av riksdagen

godkända betänkande (1992/93:AU4y) att friare arbetstidsförläggning är en

viktig framtidsfråga. Utskottet utgick från att regeringen skulle återkomma med

förslag på detta område inom en nära framtid. Något särskilt uttalande med

anledning av det nu aktuella motionsyrkandet erfordras därför inte enligt

arbetsmarknadsutskottet. I en avvikande mening stöder Ny demokratis företrädare

förslaget i motion Fi36 (nyd).

Finansutskottet biträder arbetsmarknadsutskottets uppfattning och

avstyrker motion Fi36 (nyd) yrkande10.

Krispolitikens effekter på kvinnors arbetsförhållanden

Vänsterpartiet föreslår i sin motion Fi37 (yrkande61) en utredning om

krispolitikens effekter på mäns och kvinnors arbetstid samt på jämställdheten

mellan könen. Enligt Vänsterpartiet har många kvinnor uppfattningen att

kristidsåtgärderna ensidigt drabbar kvinnorna.

Arbetsmarknadsutskottet erinrar om att regeringen sedan år 1989 redovisat

fördelningen av ekonomiska resurser mellan kvinnor och män. Det har skett i

budgetpropositionen eller på annat sätt. Arbetsmarknadsutskottet har tidigare

-- senast i 1990/91:AU17 -- uttryckt uppfattningen att det är naturligt att

också den könsmässiga aspekten uppmärksammas vid framtagandet av statistik på

det statliga området. Med hänsyn härtill finner arbetsmarknadsutskottet det

inte påkallat med någon åtgärd från riksdagens sida utan avstyrker det aktuella

motionsyrkandet. I en meningsyttring stöder Vänsterpartiets företrädare

förslaget i motion Fi37 (v).

Finansutskottet är av samma uppfattning som arbetsmarknadsutskottet och

avstyrker därför motion Fi37 (v) yrkande61.

Regionala sysselsättningsprogram

Sammanlagt 29 motioner tar upp frågor rörande sysselsättningen regionalt. Av

motionerna är 28 väckta av socialdemokratiska ledamöter. I en sammanställning i

arbetsmarknadsutskottets betänkande ges en översikt över de aktuella motionerna

och de åtgärder som motionärerna tar upp. I vissa av motionerna finns

förteckningar över statliga och kommunala projekt som kan startas omgående

eller tidigareläggas. Yrkandena i flertalet av de socialdemokratiska motionerna

är så utformade att motionärerna begär att vad som sägs i resp. motion och i

partimotionen Fi35 (s) om sysselsättningssituationen i resp. region skall

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Arbetsmarknadsutskottet ser liksom motionärerna allvarligt på det

arbetsmarknadspolitiska läget i olika län och regioner. Enligt

AKU-undersökningarna från tredje kvartalet 1992 varierade arbetslösheten i

länen mellan 3,6% (Gotlands län) och 8,5% (Norrbottens län). Störst antal

arbetslösa hade Stockholms län med 39800 personer. I skogslänen uppgick

arbetslösheten till 6,6% medan motsvarande tal för storstadslänen var 4,8%.

Enligt arbetsmarknadsutskottets mening möter de insatser som regeringen

föreslår i proposition 50 en stor del av de krav som motionärerna har fört

fram. Det gäller satsningarna på infrastruktur, de statliga byggprojekten samt

insatserna på utbildningsområdet.

Arbetsmarknadsutskottet erinrar om att utskottet i olika sammanhang

framhållit att det ankommer på berörda myndigheter att fatta beslut om den mer

detaljerade anslagsdispositionen. De arbetsmarknadspolitiska medlen fördelas

sålunda av AMS i enlighet med problemens svårighetsgrad, och en motsvarande

fördelning görs när de regionalpolitiska medlen fördelas mellan länen inom

ramen för det s.k. länsanslaget. Arbetsmarknadsutskottet redovisar också vissa

beslut som nyligen fattats rörande stödområdesindelningen. Med hänvisning till

den lämnade redogörelsen avstyrker arbetsmarknadsutskottet de aktuella

motionerna.

Detta ställningstagande innebär att arbetmarknadsutskottet också avstyrker

två förslag av delvis annan karaktär. Det gäller ett i motion Fi56 (s) framfört

förslag om att länsarbetsnämnderna på ett friare sätt skall få disponera de

medel som finns till förfogande för olika arbetsmarknadspolitiska insatser samt

insatser för arbetshandikappade (yrkande 2). Det gäller också ett i motion Fi69

(s) framfört förslag om SJ:s upphandling av snabbtåget X 2000 (yrkande 2).

I en avvikande mening stöder Ny demokratis företrädare förslagen i motionerna

Fi51 (s) och Fi75 (s).

Finansutskottet delar arbetsmarknadsutskottet bedömning och avstyrker

motionerna Fi27 (s), Fi30 (s), Fi31 (s) i denna del, Fi32 (s), Fi33 (s), Fi34

(s), Fi40 (s), Fi44 (s), Fi46 (s), Fi47 (s), Fi48 (s), Fi49 (s), Fi50 (s), Fi51

(s), Fi52 (s), Fi53 (s), Fi55 (s), Fi56 (s), Fi58 (s), Fi59 (s), Fi60 (s), Fi61

(s), Fi62 (s), Fi63 (s), Fi69 (s), Fi70 (s), Fi74 (s) och Fi75 (s).

Finansutskottet avstyrker dessutom i likhet med arbetsmarknadsutskottet de

båda motioner som tar upp vissa infrastrukturfrågor i Norrbottens län, nämligen

motionerna Fi31(s) i denna del och Fi71 (v) yrkandena 1--4 och 7--11.

Socialförsäkringsfrågor

Sjuk- och arbetsskadeförsäkringarna

Regeringen och socialdemokraterna har i den överenskommelse som träffats

kommit överens om att snarast tillsätta en beredning i syfte att genomföra en

försäkringsmodell som innebär att sjuk- och arbetsskadeförsäkringarna flyttas

ut ur statsbudgeten. Grundvillkoren kommer att regleras i lag och kommer i

princip att omfatta alla invånare mellan 16 och 65 år. Finansieringen skall ske

med enhetliga avgifter, och arbetsmarknadens parter bör ges huvudansvaret för

försäkringarna.

Genom att sjuk- och arbetsskadeförsäkringen flyttas ut från statsbudgeten

kommer verksamheten att bedrivas i ett system där underskott inte är möjliga.

Villkoren måste anpassas till de ekonomiska förutsättningarna. Inledningsvis

kommer finansieringen att ske med statsbidrag, men dessa kommer successivt att

avta i takt med att annan finansiering tillkommer. Ett första steg tas den 1

januari 1993 när en allmän sjukförsäkringsavgift införs. Den beräknas på i

huvudsak samma underlag som arbetsgivaravgifterna, dock enbart på inkomster upp

till 7,5 basbelopp.

I propositionen anförs vidare att snabba åtgärder är nödvändiga för att få

ett bättre fungerande system och minska underskottet. Flera åtgärder har redan

vidtagits för att åstadkomma detta men dessa är inte tillräckliga. Regeringen

har därför i proposition 1992/93:31 om ändrad sjukersättning m.m. föreslagit

att en karensdag införs från den 1 april 1993 och att kompensationsgraderna

inom sjukförsäkringen sänks.

Dessa förändringar kommer sammantaget att minska inkomstöverföringarna till

hushållen med ca 3 miljarder kronor. Härvid har beaktats en

arbetsgivaravgiftshöjning för att överföra utgiftsminskningen under

sjuklöneperioden till staten samt att kommunerna inte skall förorsakas minskade

skatteiinkomster till följd av de gjorda förändringarna.

I propositionen föreslås riksdagen godkänna riktlinjerna för en förändring av

sjuk- och arbetsskadeförsäkringarna samt att en sjukförsäkringsavgift införs.

I motion Fi36 (nyd) yrkandena 1 och 15 föreslås ett nytt system för sjuk-

och arbetsskadeförsäkringen och i motion Fi37 (v) yrkas avslag på förslaget

om karensdag och generellt sänkt ersättningsnivå (yrkande 24) samt att taket

för ersättningsgrundande inkomst sänks till 5 basbelopp (yrkande25).

Socialförsäkringsutskottet har i sitt yttrande ingen erinran mot att

sjuk- och arbetsskadeförsäkringen flyttas ut ur statsbudgeten. Utskottet

ställer sig bakom att besparingar görs inom försäkringen i den storleksordning

som förutsatts i proposition 1992/93:50. Vad gäller enskildheterna i förslagen

liksom de nämnda motionsyrkandena är socialförsäkringsutskottet inte berett att

nu göra en närmare prövning av dessa. Den bör anstå till beredningen av de

olika propositionerna där riktlinjerna kommer till uttryck i konkreta förslag

till lagändringar. Till socialförsäkringsutskottet har hänvisats följande

propositioner. Proposition 1992/93:30 om ändring av begreppet arbetsskada. I

denna föreslås att rekvisiten för rätt till arbetsskadeersättning skärps. I

proposition 1992/93:31 om ändrad sjukersättning m.m. föreslås att en karensdag

införs i sjukförsäkringen och att kompensationsgraderna inom denna försäkring

sänks. I proposition 1992/93:136 föreslås att en allmän sjukförsäkringsavgift

införs.

Som finansutskottet tidigare anfört är ett oundgängligt inslag i den

ekonomiska politiken att det strukturella underskottet i de offentliga

finanserna minskas, dvs. den del av underskottet som inte försvinner vid en

konjunkturuppgång. Detta är avgörande för att kunna bryta den långsiktiga

utgiftstrenden. De förändringar i sjuk- och arbetsskadeförsäkringen som

redovisas i propositionen bidrar till detta. De leder också till ett bättre

fungerande försäkringssystem som bättre kommer att anpassas till de ekonomiska

förutsättningarna. Utskottet tillstyrker mot denna bakgrund de riktlinjer till

förändringar av sjuk- och arbetsskadeförsäkringen som redovisas i

propositionen. I likhet med socialförsäkringsutskottet anser finansutskottet

att frågor om utformningen av de olika delarna av försäkringen bör beredas i

anslutning till att riksdagen tar ställning till lagförslagens utformning.

Finansutskottet ser därför inte skäl att i detta sammanhang sakbehandla

motionerna Fi36 (nyd) yrkandena 1 och 15 samt Fi37 (v) yrkandena 24 och 25. De

bör därför avslås av riksdagen.

Allmän sjukförsäkringsavgift

De konkreta förslagen om en sjukförsäkringsavgift läggs fram i proposition

1992/93:136 och innebär att avgiften blir 0,95% av förvärvsinkomster upp till

7,5 basbelopp med avdragsrätt vid inkomsttaxeringen.

I motion Fi37 (v) yrkas avslag på förslaget att införa en allmän

sjukförsäkringsavgift i sjukförsäkringen (yrkande26). I den

socialdemokratiska partimotionen Fi35 (yrkande4) föreslås att

sjukförsäkringsavgiften skall tas ut som en icke beskattad nettoavgift, lika

för alla inkomsttagare.

Skatteutskottet framhåller i sitt yttrande till finansutskottet att en

avdragsrätt för avgifter av detta slag är motiverad med hänsyn till

grundläggande beskattningsprinciper liksom att de ersättningar som kommer att

utgå från försäkringen för förlorad arbetsinkomst vid sjukdom och liknande

givetvis bör anses som skattepliktiga. Skatteutskottet har alltså inte något

att erinra mot regeringens förslag i denna fråga och avstyrker således aktuella

motionsyrkanden.

Finansutskottet tillstyrker att en allmän sjukförsäkringsavgift införs

och avstyrker därmed motion Fi37 (v) yrkande 26.

Utgångspunkten bör vara att avgiften debiteras den enskilde och att den

beloppsmässigt skall motsvara 3,7 miljarder kronor.

Utskottet delar också skatteutskottets principiella uppfattning att avgiften

bör vara avdragsgill. Motion Fi35 (s) yrkande 4 avstyrks därför av utskottet.

Pensioner

I överenskommelsen mellan regeringen och socialdemokraterna ingår att den

allmänna pensionsåldern skall höjas med ett år från 65 till 66 års ålder. En

ytterligare förändring föreslås, nämligen att pensioneringstidpunkten förändras

till att inträda vid utgången av det kvartal när pensionsåldern uppnås. Dessa

åtgärder beräknas minska utgifterna inom folkpensions- och ATP-systemen med ca

6 miljarder kronor när full effekt nåtts 1997.

I propositionen föreslås vidare att pensionsförmånerna justeras.

Beräkningsgrunderna för basbeloppet ligger fast, men därefter utbetalas pension

till 98 % av pensionsbeloppet. För att mildra effekten för de sämst ställda

pensionärerna tillförs denna grupp ca 500 miljoner kronor via höjda

pensionstillskott och/eller kommunala bostadstillägg och särskilda kommunala

bostadstillägg. Åtgärderna beräknas sammantaget minska pensionsutgifterna med

ca 3 miljarder kronor. I proposition 1992/93:50 föreslås att riksdagen

godkänner riktlinjerna för förändringar av pensioneringstidpunkten och för

förändringen av beräkningen av pensionsnivån.

De konkreta förslagen avseende ersättningsnivåerna har sedermera lagts fram i

proposition 1992/93:116. I proposition 1992/93:134 har förslag lagts om

ytterligare kompensation till de sämst ställda pensionärerna med 700 miljoner

kronor i form av höjda pensionstillskott och höjda kommunala bostadsbidrag

utöver de 500 miljoner kronor som angetts i proposition 50.

I motion Fi37 (v) yrkandena 27 och 28 yrkas avslag på förslagen om höjd

pensionsålder och sänkt pensionsnivå. I motion Fi41 av Annika Åhnberg (-)

begärs ett klarläggande beträffande vissa oklarheter kring avtalspensionerna

vid en höjning av pensionsåldern. I motion Fi36 (nyd) yrkande 3 begärs ett

tillkännagivande att de sämst ställda pensionärerna skall tillföras ytterligare

800 miljoner kronor utöver de 500 miljoner kronor som angetts i proposition 50.

Socialförsäkringsutskottet konstaterar i sitt yttrande att yrkande 3 i

motion Fi36 (nyd) är tillgodosett genom de förslag som förelagts riksdagen i

proposition 50. Socialförsäkringsutskottet redovisar vidare att regeringens

avsikt är att senare under riksmötet förelägga riksdagen en proposition med

förslag till höjd pensionsålder. Med hänsyn härtill anser

socialförsäkringsutskottet att även yrkande 27 i motion Fi37 (v) med förslag

till andra riktlinjer för det fall pensionsåldern skall sänkas och motion Fi41

(-), som tar upp oklarheter beträffande avtalspensionerna vid en höjning av

pensionsåldern, får prövas när den aviserade propositionen skall behandlas av

riksdagen.

Finansutskottet delar socialförsäkringsutskottets uppfattning beträffande

motionerna Fi36 (nyd) yrkande 3 och Fi41 (-). De behöver således inte föranleda

någon åtgärd från riksdagens sida och avstyrks därför av utskottet.

Finansutskottet anser i likhet med vad som anförs i propositionen att i det

läge som nu råder utsätts den yrkesverksamma befolkningen för betydande

påfrestningar. När statsfinanserna dessutom saneras är det motiverat att också

justera pensionsförmånerna. Mot denna bakgrund tillstyrker utskottet det

förslag till riktlinjer som läggs fram i proposition 50. Därmed avstyrker

utskottet motion Fi37 (v) yrkandena 27 och 28.

Skatter (Finansdepartementet bilaga 5)

Kapitalinkomstskatt och förmögenhetsskatt

Hösten 1991 beslutade riksdagen att sänka skatten på kapitalinkomster från 30

till 25% fr.o.m. 1993, för reavinster på aktier m.m. fr.o.m. 1992.

Motsvarande ändringar genomfördes för skattereduktionen för underskott.

Riksdagen beslutade också att förmögenhetsskatten skulle avvecklas och

avskaffas helt fr.o.m. 1994. När det gäller arvs- och gåvoskatt sänktes

skatteuttaget kraftigt.

I propositionen föreslås att sänkningen av skattesatsen för kapitalinkomster

och för skattereduktionen skjuts upp till den 1 januari 1995. Även avskaffandet

av förmögenhetsskatten skjuts upp till den 1 januari 1995. Skatteuttaget för

reavinster på aktier m.m. berörs inte av förslaget och skall alltså enligt

propositionen ligga fast vid 25%.

I motionerna Fi35 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) (yrkande 7) och Fi37

av Lars Werner m.fl. (v) (yrkande 37) föreslås att skattesatserna för

kapitalinkomster, och därmed också skattesatsen för skattereduktionen, skall

bestämmas permanent till 30% och att åtgärden skall omfatta alla

kapitalinkomster.

Skatteutskottet erinrar i sitt yttrande till finansutskottet om att den

träffade överenskommelsen endast innebär att de åtgärder som har beslutats på

detta område och som ännu inte har börjat tillämpas skall skjutas upp.

Skattesatsen 25% för reavinster på aktier m.m. omfattas inte av

överenskommelsen. De skäl som år 1991 låg till grund för en särbehandling av

sådana inkomster gäller fortfarande och skatteutskottet har inte anledning att

ändra ståndpunkt i denna fråga. Skatteutskottet tillstyrker alltså

propositionen och avstyrker motionerna såvitt avser beskattningen av

kapitalinkomster.

I motion Fi37 (v) yrkas också (yrkande 38) att förmögenhetsskatten och arvs-

och gåvoskatten återställs till vad som gällde före riksdagens beslut hösten

1991.

Skatteutskottet avstyrker motion Fi37 (v) även i denna del.

Socialdemokraterna i skatteutskottet redovisar i en avvikande mening till

yttrandet sin syn på överenskommelsen och tillstyrker motion Fi35 (s) yrkande

7.

Finansutskottet delar skatteutskottets uppfattning och tillstyrker

propositionen samt avstyrker motionerna Fi35 (s) yrkande 7 och Fi37 (v)

yrkandena 37 och 38.

Allemanssparande m.m.

De särskilda skattelättnaderna för allemanssparkonton och ungdomsbosparandet

slopas enligt regeringens förslag fr.o.m. 1993. Försäljningsvinster och

utdelning på andelar i allemansfond beskattas dock liksom tidigare med 20%.

Skatteutskottet tillstyrker propositionen och föreslår av närmast

tekniska skäl ett tillägg till övergångsbestämmelserna så att den skattefrihet

som rått för bonusränta på ungdomsbosparande i fråga om bonus som har

tillgodoräknats före 1992 får bestå.

Finansutskottet ställer sig bakom skatteutskottets förslag och förordar

en ändring av övergångsbestämmelserna.

Statlig inkomstskatt

I propositionen föreslås att skiktgränsen för statlig inkomstskatt vid 1994

och 1995 års taxeringar skall räknas upp endast med hänsyn till förändringarna

av konsumentprisindex. Det s.k. reallöneskyddet med en uppräkning på två

procentenheter per år skall således inte tillämpas vid dessa taxeringar.

Finansutskottet tillstyrker i likhet med skatteutskottet regeringens

förslag. Förslaget innebär att skiktgränsen vid 1994 års taxering blir 190600

kr.

Grundavdraget

Grundavdraget sänks enligt propositionen med 2 400 kr fr.o.m. 1995 års

taxering. Det särskilda grundavdraget för pensionärer berörs inte av förslaget.

I motion Fi37 yrkar Lars Werner m.fl. (v) -- yrkandena 50 och 51 --

avslag på propositionens förslag och att grundavdraget i stället slopas för

inkomster över brytpunkten. Förslaget i motionen innebär också att avdraget

trappas av gradvis för inkomster över 150 000 kr.

Som anförs i motionen innebär de avtrappningsregler som motionärerna föreslår

att marginalskatten ökar med 10 procentenheter för inkomster i

avtrappningsskiktet. Skatteutskottet avstyrker detta förslag och

tillstyrker propositionen.

Finansutskottet anser i likhet med skatteutskottet att en avtrappning av

grundavdraget på det sätt motionärerna föreslår skulle få icke önskvärda

effekter på marginalskatterna. Motion Fi37(v) yrkandena 50 och 51 avstyrks

därför av utskottet. Finansutskottet tillstyrker propositionen.

Särskild löneskatt m.m.

I syfte att förbättra kostnadsläget i näringslivet föreslås i propositionen

att arbetsgivaravgifterna sänks med 4,3 procentenheter fr.o.m. den 1 januari

1993. Som en följd av denna sänkning föreslås bl.a. att också den särskilda

löneskatten sänks.

I motion Fi37 av Lars Werner m.fl. (v) yrkas bl.a. -- i andra hand, som

ett alternativ till en höjning av ATP-avgiften -- avslag på propositionen i vad

avser löneskatt m.m. (yrkandena 55--58).

Finansutskottet har i det föregående tillstyrkt förslaget om en sänkning

av arbetsgivaravgifterna med tillsammans 4,3 procentenheter. Förslaget innebär

förutom en sänkning en omfördelning av avgiftsuttaget mellan olika avgifter,

men ATP-avgiften berörs inte av förändringarna. Skatteutskottet anser för

sin del att följdfrågorna till den föreslagna sänkningen av

arbetsgivaravgifterna bör lösas på det sätt som regeringen föreslår och

avstyrker de aktuella yrkandena i motionen. Med hänvisning härtill tillstyrker

finansutskottet förslagen i propositionen vad avser särskild löneskatt och

avstyrker motion Fi37 (v) yrkandena 55--58.

Företagsbeskattning

I motion Fi37 av Lars Werner (v) yrkas (yrkande 39) att

företagsbeskattningen ses över i syfte att uppnå ett ökat skatteuttag, bl.a.

genom att begränsa reserveringsmöjligheterna.

Skatteutskottet har tidigare avstyrkt liknande yrkanden från

Vänsterpartiets sida, senast i betänkandet 1991/92:SkU30. Med hänvisning till

dessa ställningstaganden avstyrker även finansutskottet yrkande 39 i motion

Fi37 (v).

Mervärdesskatt

I propositionen föreslås att den tidigare beslutade sänkningen den 1 januari

1993 av den generella mervärdesskattesatsen från 25 till 22% inte skall

genomföras. Vidare föreslås att den lägre skattesatsen för livsmedel och vissa

andra varor och tjänster skall höjas från 18 till 21%.

I den socialdemokratiska partimotionen Fi35 diskuteras de

stabiliseringspolitiska effekterna av de olika skattehöjningarna. I uppgörelsen

mellan regeringen och Socialdemokraterna ingår vissa skattehöjningar som för

nästa år motsvarar en köpkraftsindragning för hushållen med ca 25 miljarder

kronor, om jämförelsen görs med redan beslutade regler. Härigenom försvagas en

redan svag efterfrågan nästa år, vilket i sin tur leder till lägre tillväxt i

ekonomin. Av stabiliseringspolitiska skäl är det därför motiverat, skriver

Socialdemokraterna i sin motion, att utöver det sänkta grundavdraget

senarelägga ytterligare skattehöjningar till 1994. Något yrkande härom framförs

emellertid inte.

I motion Fi37 av Lars Werner m.fl. (v) yrkas avslag på propositionen och

att mat- och turistmomsen sänks till 15% fr.o.m. den 1 januari 1993

(yrkandena 44 och 48). Vidare yrkas i motion Fi36 av Ian Wachtmeister m.fl.

(nyd) att momsen sänks till 6% för persontransporter och till 12,87% för

hotell- och restaurangnäringarna.

Skatteutskottet instämmer i regeringens uppfattning att momsen bör höjas

på det sätt som föreslås i propositionen och avstyrker alltså motionsyrkandena.

Ledamoten från Ny demokrati tillstyrker i en avvikande mening till

skatteutskottets yttrande motion Fi36 (nyd). Därmed tillgodoses också motion

Fi37 (v) i motsvarande del.

Finansutskottet vill med anledning härav anföra följande. Uppgörelsen

mellan regeringen och Socialdemokraterna syftar till en långsiktig sanering av

statsfinanserna. Huvudinslaget utgörs av besparingar men även skattehöjningar

ingår. De senare har från statsfinansiell utgångspunkt fördelen att de påverkar

statsbudgeten med omedelbar verkan. Det är som utskottet ser det angeläget att

åtgärder vidtas för att bromsa tillväxten av budgetunderskottet. Det statliga

upplåningsbehovet ökar i mycket snabb takt. Det är därför ofrånkomligt att även

skattehöjningar måste vidtas för att hejda denna utveckling.

Utskottet anser mot denna bakgrund det utomordentligt angeläget att den

överenskommelse som träffats mellan regeringen och Socialdemokraterna om att

långsiktigt sanera statsfinanserna fullföljs. Utskottet tillstyrker mot denna

bakgrund propositionens förslag och avstyrker motionerna Fi36 (nyd) yrkande 22

och Fi37 (v) yrkandena 44 och 48.

Bensinskatt

I propositionen föreslås att bensinskatten höjs med 77 öre/l för blyfri och

med 97 öre/l för annan bensin. Tillsammans med den i våras beslutade höjningen

av koldioxidskatten innebär detta en prishöjning den 1 januari 1993 med ca 116

resp. 141 öre per liter, inkl. mervärdesskatt.

I motionerna Fi37 (yrkandena 40 och 41) av Lars Werner m.fl. (v) och

Fi17 av John Andersson (v) yrkas avslag på propositionen i denna del och

föreslås i stället en regional differentiering av bensinskatten. Även motion

Fi68 av Arne Jansson m.fl. (nyd) innehåller yrkanden om avslag på

propositionen i denna del (yrkande 1) och -- i andra hand (yrkande 4) -- om en

regional differentiering av skatten. Den sistnämnda motionen innehåller också

förslag om att det skattebortfall som dessa yrkanden kan medföra skall

finansieras genom en höjning av skatten på alkohol och tobak (yrkande 2) eller

av fordonsskatten (yrkande 3).

Enligt skatteutskottets uppfattning bör en ökad beskattning av bilismen

genomföras i form av höjd bensinskatt och inte genom en höjning av

fordonsskatten. Skatteutskottet tillstyrker propositionen och avstyrker

motionerna i dessa delar.

Frågan om en regionalt differentierad bensinskatt har utretts i annat

sammanhang, och utredningsresultatet visar att en sådan differentiering inte är

sakligt motiverad och skulle medföra gränsdragningsproblem och

redovisningsproblem. Med hänvisning härtill avstyrker skatteutskottet även

dessa yrkanden.

Skatteutskottets ställningstagande till dessa frågor innebär att yrkande 2 i

motion Fi68 om alkohol och tobak inte kan anses aktuellt.

Ledamoten från Ny demokrati i skatteutskottet avstyrker propositionen i en

avvikande mening till yrkandet.

Finansutskottet delar skatteutskottets uppfattning och vill med

hänvisning till vad utskottet nyligen anfört i anslutning till förslaget om

mervärdesskatt ställa sig bakom propositionens förslag och avstyrker motionerna

Fi17 (v), Fi37 (v) yrkandena 40 och 41 samt Fi68 (nyd) yrkandena 1, 3 och 4.

Skatt på alkohol och tobak

I motionerna Fi18 av Karin Israelsson m.fl. (c), Fi20 av Carl-Johan

Wilson (fp), Fi28 av Ingrid Näslund m.fl. (kds) och Fi37 (yrkande 49)

av Lars Werner m.fl. (v) framställs yrkanden om skattehöjningar på

alkoholdrycker.

Alkoholbeskattningens höjd och utformning har nyligen prövats av riksdagen,

och nya regler har genomförts med verkan fr.o.m. den 1 juli i år (prop.

1991/92:116, bet. SkU25). Enligt skatteutskottets uppfattning finns det

inte skäl att redan nu ompröva dessa regler.

Finansutskottet avstyrker med hänvisning härtill motionerna Fi18, Fi20,

Fi28, Fi37 yrkande 49 och Fi68 yrkande 2.

Beskattning av kraftvärme

I propositionen (bilaga 5 s.6) föreslås att det nuvarande avdraget för

allmän energiskatt på det bränsle som åtgår för värmeproduktion i

kraftvärmeanläggningar skall slopas. Denna avdragsmöjlighet infördes våren 1991

som ett resultat av den överenskommelse om riktlinjer för energipolitiken som

Socialdemokraterna, Folkpartiet liberalerna och Centerpartiet ingick i januari

1991 (prop. 1990/91:88, bet. SkU26). Avsikten var att kraftvärmen skulle

undantas från allmän energiskatt på de bränslen som används för produktionen

och att endast koldioxidskatt skulle tas ut för det bränsle som åtgår för

värmeproduktion i kraftvärmeanläggningar.

Förslaget i propositionen om att allmän energiskatt åter skall tas ut på

fossila bränslen som åtgår för värmeproduktion i kraftvärmeanläggningar skall

genomföras successivt, på så sätt att undantag får göras till hälften under år

1993 och att full energiskatt tas ut fr.o.m. år 1994. Förslaget innebär, enligt

regeringen, en budgetförstärkning för år 1993 på ca 100 miljoner kronor.

I propositionen föreslås också ändringar med innebörd att den del av bränslet

som används vid kraftvärmeproduktion och som motsvarar nyttiggjord värme alltid

-- oavsett produktionsteknik -- skall beskattas med såväl allmän energiskatt

som koldioxidskatt. Ändringarna har till syfte att uppnå en likformig

beskattning vid kraftvärmeproduktion oberoende av vilken produktionsteknik som

tillämpas. Efter en dom i Regeringsrätten, den s.k. Visbydomen, anses allt

bränsle som används i ett kraftvärmeverk med dieselteknik förbrukat för

elproduktion. I enlighet härmed har inte bara energiskatt utan även

koldioxidskatt i sin helhet fått dras av även för den del av bränslet som kan

hänföras till värmeproduktion, i det fall att dieselteknik eller annan

jämställd teknik har tillämpats i ett kraftvärmeverk. Förslaget i propositionen

innebär, sägs det, i princip en återgång till den tillämpning, såvitt gäller

dieselteknik, som gällde före Regeringsrättens dom och till den lagreglering i

övrigt som gällde på kraftvärmeområdet fram till den 1 juli 1991.

I motion Fi37 (v) anförs att förslaget att slopa avdraget för allmän

energiskatt för kraftvärmeanläggningar inte främjar en miljövänlig

energiproduktion. I motionen yrkas avslag på propositionen i denna del

(yrkandena 42 och 43). Annika Åhnberg (-) yrkar i motion Fi43 att

befintliga kraftvärmeanläggningar undantas från de föreslagna reglerna. För de

kommuner som har satsat på kraftvärme kommer den föreslagna förändringen att

bli katastrofal, heter det i motionen. Det är, enligt motionären, inte

acceptabelt att spelreglerna ständigt förändras.

Regeringen beslutade i juni 1992 att tillkalla en särskild utredare,

regeringsrådet Leif Lindstam (Fi 1992:15), med uppgift att göra en teknisk

översyn av energibeskattningen. Enligt direktiven (dir. 1992:80) skall

utredaren särskilt belysa möjligheterna att utan skattebortfall åstadkomma en

tekniskt neutral beskattning av el- och värmeproduktion som är oberoende av

vald teknisk lösning för produktionen. Utredningsresultaten skall redovisas

före utgången av år 1993.

I samband med riksdagens beslut våren 1992 om omläggning av

energibeskattningen uttalades att regeringen i lämpligt utredningssammanhang

förutsattes belysa effekterna av kraftvärmens energibeskattning och undersöka

behovet av eventuella ytterligare åtgärder på området (prop. 1991/92:150, bet.

FiU30). Någon sådan utredning har inte genomförts.

Näringsutskottet har uppmärksammat att med det förslag till ändrad

beskattning av kraftvärme som regeringen lägger fram kan en olikformighet komma

att uppstå jämfört med beskattningen av kondenskraft. Detta uppkommer genom att

spillvärmen vid kondenskraftproduktion ej beskattas, medan bränslet vid

kraftvärmeproduktion i sin helhet beskattas enligt regeringens förslag. Enligt

näringsutskottets mening är det väsentligt att eventuella ändringar i

beskattningen utformas på ett konkurrensneutralt sätt. Ett sätt att undvika att

konkurrenssnedvridningar uppstår på kraftvärmeområdet till följd av det

aktuella förslaget om ändrad beskattning kunde vara, skriver näringsutskottet,

att uppskjuta ikraftträdandet vad avser den allmänna energiskatten till den 1

januari 1994.

Skatteutskottet framhåller att reglerna på energiområdet givetvis bör

utformas på ett sätt som inte förrycker möjligheterna till en långsiktig

planering. Den tidigare aviserade utredningen om effekterna av kraftvärmens

energibeskattning, som riksdagen efterlyste våren 1992 men som ännu inte kommit

till stånd, bör därvid kunna ge ett beslutsunderlag. Denna utredning bör

således genomföras omgående.

Skatteutskottet tillstyrker att ikraftträdandet såvitt avser undantaget från

energiskatt förskjuts ett år.

Med denna ändring tillstyrker såväl skatteutskottet som näringsutskottet

regeringens förslag i dessa frågor och avstyrker motionerna till den del de

inte är tillgodosedda.

Som finansutskottet tidigare anfört är det angeläget att åtgärder vidtas

för att förbättra det statsfinansiella läget. Utskottet tillstyrker därför

regeringens förslag men som skatteutskottet föreslagit bör den del av förslaget

som avser 1991 års undantag från energiskatt senareläggas ett år. En

senareläggning av ikraftträdandet innebär att en budgetförstärkning på 100

miljoner kronor för år 1993 faller bort. Motionerna Fi37 (v) yrkandena 42 och

43 samt Fi43 (-) avstyrks av utskottet.

Fjärrvärme

Enligt vårens riksdagsbeslut på energiområdet (prop. 1991/92:150, FiU30)

skall någon allmän energiskatt inte utgå på bränsle som förbrukas vid

tillverkningsprocessen i industriell verksamhet eller för växthusuppvärmning.

Skatt som ändå har tagits ut i samband med produktion av sådan värme skall

återbetalas efter ansökan hos Riksskatteverket. Reglerna har samma innebörd för

den som utnyttjar en fjärrvärmeanläggning.

Enligt skatteutskottet har det framkommit att reglerna i vissa fall inte

fungerar enligt de angivna intentionerna. Om en värmeleverantör tillhandahåller

värme från en anläggning som har placerats t.ex. inom mottagarens

industriområde kan leveransen enligt Riksskatteverkets uppfattning inte bedömas

enligt reglerna för fjärrvärme. Skatteutskottet föreslår att detta

tillämpningsproblem undanröjs genom att ordet "fjärrvärme" i 28§

energiskattelagen skall bytas ut mot "värme".

Finansutskottet har från sina utgångspunkter inte något att erinra mot

förslaget, varför skatteutskottets förslag tillstyrks.

Lagförslagen på skatteområdet

Förslagen i propositionen på skatteområdet föranleder 22 lagförslag. En del

av dessa förslag berör lagrum som aktualiseras även i andra propositioner som

riksdagen behandlar i höst. Dessa olika förslag måste samordnas. Därtill kommer

vissa ändringar som utskottet har berört i det föregående eller som har rent

teknisk karaktär.

Skatteutskottet föreslår mot denna bakgrund att den rent lagtekniska

regleringen av de aktuella frågorna bör anstå i avvaktan på riksdagens kommande

ställningstaganden i sakfrågorna. Formellt kan detta gå till så att

finansutskottet överlåter den lagtekniska regleringen åt skatteutskottet, som i

så fall kommer att lägga fram sitt förslag för riksdagen omedelbart efter de

kommande ställningstagandena till sakfrågorna.

Finansutskottet delar skatteutskottets uppfattning att lagförslagen på

skatteområdet bör samordnas av skatteutskottet. Finansutskottet överlämnar

därför lagförslagen i propositionens bilaga 5, som tillstyrks med de ändringar

som utskottet redovisat, för samordning till skatteutskottet. Förslagen kommer

att behandlas i skatteutskottets betänkande 1992/93:SkU18.

Bostadsstöd

Minskning av bostadssubventionerna fr.o.m. 1994

I regeringens överenskommelse med Socialdemokraterna ingår att

bostadssubventionerna skall begränsas. Finansminister Anne Wibble redovisar på

s. 12 i propositionen överenskommelsens innebörd i denna del på följande sätt:

Enligt regeringens överenskommelse med socialdemokraterna skall

bostadssubventionerna reduceras med 3 miljarder kronor från den 1 januari 1994

netto, dvs. sedan hänsyn tagits till en trolig ökning av bostadsbidragen.

Effekterna på hyran skall fördelas så rättvist som möjligt. Det innebär att en

kostnadsutjämning bör eftersträvas mellan yngre och äldre årgångar i bestånden

av bostäder. Den exakta utformningen av förslaget kommer senare att föreläggas

riksdagen.

I bilaga 5 till propositionen (s. 8--10) lägger statsrådet Bo Lundgren fram

förslag om en begränsning av räntesubventionerna med 3 miljarder kronor fr.o.m.

den 1 januari 1994 och hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

godkänna förslaget. Syftet med förslaget sägs vara att varaktigt sänka nivån

för statens kostnader för räntebidrag i förhållande till vad som annars skulle

följa av tidigare fattade beslut. För att den eftersträvade besparingen skall

uppnås måste åtgärderna riktas i första hand mot hus som har räntebidrag, dvs.

hus som har byggts, byggts om eller förvärvats med stöd av räntebidrag enligt

nuvarande eller äldre bestämmelser.

Bestående besparingseffekter hämtas enligt propositionen lämpligast in genom

en extra höjning av de garanterade räntesatser som används för att beräkna de

statliga räntebidragens storlek för hus påbörjade före år 1993. Med hänvisning

till att de partier som står bakom uppgörelsen har betonat att effekterna av

besparingen skall fördelas så rättvist som möjligt, förordas i propositionen

att extrahöjningen genomförs på sådant sätt att den i möjligaste mån bidrar

till att utjämna kapitalkostnaderna mellan räntebidragsberättigade hus av olika

ålder.

Den föreslagna besparingen kommenteras närmare i fyra motioner.

Vänsterpartiet avvisar i motion Fi37 förslaget som man anser vara

oacceptabelt (yrkande 31 i denna del). Förslaget avvisas också av Ny demokrati

som i motion Fi36 förordar att besparingen i stället tas ut genom en

minskning av biståndet (yrkande 4). I motion Fi29 av Inger Lundberg och

Ingegerd Sahlström (s) godtas besparingen men betonas vikten av neutralitet

mellan olika boendeformer. Motionärerna begär också att man skall analysera hur

kostnadsökningarna fördelar sig på olika boendeformer. Socialdemokraterna yrkar

i motion Fi35 avslag på det i bilaga 5 framlagda besparingsförslaget

(yrkande 1). I stället föreslår motionärerna att besparingen genomförs på det

sätt som anges på s. 12 i propositionen (yrkande 2).

Bostadsutskottet godtar i sitt yttrande -- BoU2y -- att den mellan

regeringen och Socialdemokraterna träffade överenskommelsen läggs till grund

för en reduktion av bostadssubventionerna från den 1 januari 1994 och avstyrker

därmed motionerna Fi37 (v) yrkande 31 i denna del samt Fi36 (nyd).

Bostadsutskottet anser dock att det inte tillkommer utskottet att bedöma det

förslag till alternativ besparing inom u-hjälpen som redovisas i Ny demokratis

motion.

En indragning av bostadssubventionerna av den omfattning som nu diskuteras

får enligt bostadsutskottet stor betydelse inte minst för de boende. Det finns,

framhåller bostadsutskottet vidare, goda skäl för uppfattningen att ett beslut

i frågan måste övervägas noggrant. Minskningen av subventionerna skall

genomföras fr.o.m. den 1 januari 1994. Även om det i och för sig kan vara

önskvärt att redan hösten 1992 fatta beslut om hur besparingseffekten skall

uppnås, anser bostadsutskottet att det är viktigt att frågan bereds

ytterligare. Om regeringen lämnar ett förslag i sådan tid att riksdagen kan

fatta beslut i ärendet under våren 1993 ger det, enligt bostadsutskottets

bedömning, rimliga förutsättningar för de förberedelser som beslutet kan

föranleda.

Bostadsutskottet konstaterar att förslaget i bilaga 5 inte helt

överensstämmer med den redovisning som finansministern lämnat på s. 12 i

propositionen. De ytterligare överväganden som bostadsutskottet förordar bör

enligt utskottet vägledas av vad finansministern anfört i frågan och av vad som

föreslås i motion Fi35 (s) yrkande 2 beträffande fördelningen av

besparingseffekterna. Det innebär, framhåller bostadsutskottet, att riksdagen

inte bör godkänna det tämligen preciserade förslag till räntebidragsminskning

som lagts fram i propositionens bilaga 5. Riksdagen bör, anser

bostadsutskottet, göra ett tillkännagivande till regeringen av denna innebörd.

Bostadsutskottet finner det självklart att regeringen utan särskild

framställning från riksdagen noga analyserar de effekter som

subventionsminskningen ger upphov till. Dessutom åligger det Boverket att

studera bostadsmarknadens funktionssätt och utvärdera bostadsstödets effekter.

Mot denna bakgrund är bostadsutskottet inte berett att tillstyrka det i motion

Fi29 (s) framförda kravet på analyser.

I en avvikande mening stöder Ny demokratis företrädare i bostadsutskottet

förslaget i motion Fi36 (nyd). Vänsterpartiets företrädare ansluter sig till

denna avvikande mening.

Finansutskottet får för egen del anföra följande. Utgångspunkten för

uppgörelsen mellan regeringen och Socialdemokraterna är att

bostadssubventionerna skall reduceras med 3 miljarder kronor netto. Bakom

uppgörelsen står fem av riksdagens partier. Därmed föreligger bred

parlamentarisk enighet om vilken omfattning reduktionen skall ha.

Finansutskottet ser detta som mycket värdefullt, eftersom en begränsning av

bostadssubventionerna utgör ett nödvändigt inslag i arbetet med att komma till

rätta med det strukturella budgetunderskottet.

Bostadsutskottet tillstyrker den föreslagna begränsningen men anser att en

indragning av denna omfattning måste övervägas noggrant eftersom den får stor

betydelse, inte minst för de boende. Bostadsutskottet förordar därför att

frågan bereds ytterligare. Finansutskottet kan för sin del tillstyrka ett

sådant uppskov, eftersom den nödvändiga förändringen inte är avsedd att

genomföras förrän 1994 och tid för rådrum således ännu föreligger. Riksdagen

måste dock ges möjlighet att fatta beslut i ärendet senast våren 1993.

Finansutskottet ansluter sig således till bostadsutskottets uppfattning och

föreslår att formerna för begränsningen avgörs senare. Riksdagen bör alltså

inte nu ta ställning till det tämligen preciserade förslag till

räntebidragsminskning som redovisas i propositionens bilaga 5. Detta förslag

avstyrks av finansutskottet. I enlighet med bostadsutskottets förslag bör den

fortsatta beredningen vägledas av finansministerns uttalanden i frågan och av

vad som föreslås i motion Fi35 (s) yrkande 2 beträffande nivån på åtstramningen

och fördelningen av de effekter den ger upphov till. Vad finansutskottet här

anfört med anledning av propositionen och motion Fi35 (s) yrkandena 1 och 2 bör

riksdagen som sin mening ge till känna för regeringen. Finansutskottet

avstyrker motionerna Fi36 (nyd) yrkande 4 och Fi37 (v) yrkande 31 i denna del.

Liksom bostadsutskottet avstyrker finansutskottet motion Fi29 (s).

Minskning av bostadssubventionerna fr.o.m. 1993

Våren 1992 fattade riksdagen beslut om en extra upptrappning av den

garanterade räntan (prop. 1991/92:150 bil. 1:5, bet.BoU23 s. 23--28).

Förändringen, som träder i kraft den 1 januari 1993, var delvis föranledd av

att egnahemsägarnas kapitalkostnader skulle komma att öka till följd av en

samtidigt genomförd ändring av skatten på kapitalinkomster. Besparingen

väntades medföra att statens utgifter för räntebidrag skulle minska med 3,4

miljarder kronor räknat på helår. Härav har drygt 1,5 miljarder kronor samband

med de ändrade reglerna för kapitalinkomstskatt.

Som ett led i uppgörelsen mellan regeringen och Socialdemokraterna kommer

beskattningen av kapitalinkomster inte att ändras vid årsskiftet. I ett

tidigare avsnitt i detta betänkande har utskottet ställt sig bakom ett förslag

av denna innebörd.

Med hänsyn till att den skatteomläggning som utgjorde motiv för en del av

räntebidragsbesparingen nu inte kommer till stånd, föreslår Vänsterpartiet i

motion Fi37 att 1,8 miljarder kronor skall återföras till

räntebidragssystemet (yrkande 30). I motion Fi64 av Jan Fransson och Anders

Nilsson (s) framförs ett likartat förslag.

Bostadsutskottet håller med motionärerna om att man utifrån ett

neutralitetsresonemang kan hävda att det tidigare riksdagsbeslutet om en

extra upptrappning av den garanterade räntan bör rivas upp. Bostadsutskottet

vill dock -- främst med hänsyn till den samhällsekonomiskt ansträngda

situationen -- inte förorda att så sker. Bostadsutskottet anser således att

motionerna Fi37 (v) yrkande 30 och Fi64 (s) bör avslås av riksdagen. I en

meningsyttring stöder Vänsterpartiets företrädare motion Fi37 (v).

Finansutskottet har i föregående avsnitt framhållit att en begränsning av

bostadssubventionerna under 1994 är ett viktigt inslag i arbetet med att komma

till rätta med det strukturella budgetunderskottet. Även om också

finansutskottet har förståelse för de rättviseaspekter som anförs i motionerna

är utskottet inte berett att tillstyrka att en sådan begränsning skall föregås

av en uppräkning av räntebidragen. Finansutskottet avstyrker således motionerna

Fi37 (v) yrkande 30 och Fi64 (s).

Riktlinjer för bostadsfinansieringssystemet

Vänsterpartiet föreslår i motion Fi37 att ett nytt

bostadsfinansieringssystem utformas. På sikt bör nuvarande generella

subventioner minskas kraftigt. Det gäller såväl möjligheten till ränteavdrag

som systemet med räntebidrag. Målet att alla skall ha möjlighet till en god

bostad till rimligt pris ligger fast, framhåller motionärerna, som därför anser

att minskningen måste balanseras med utvidgade selektiva insatser, däribland

inkomstprövade bostadsbidrag. En parlamentariskt sammansatt utredning bör ges i

uppdrag att utarbeta förslag om hur det minskade stödet till bostadssektorn

skall utformas (yrkande 31 i denna del).

Bostadsutskottet avstyrker motionen. Riksdagen har nyligen beslutat om

ett nytt bostadsfinansieringssystem. Bostadsutskottet finner det inte motiverat

att redan innan detta system trätt i kraft låta utreda ett nytt. I en

meningsyttring stöder Vänsterpartiets företrädare motion Fi37 (v).

Finansutskottet instämmer i bostadsutskottets bedömning och avstyrker

motion Fi37 (v) yrkande 31 i denna del.

Investeringar och underhållsåtgärder för ökad sysselsättning och tillväxt

Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt

I propositionen (bilaga 4) framhålls att det finns ett stort behov av att

vidta underhållsåtgärder på det statliga vägnätet. Insatserna beträffande

drift- och underhållsåtgärder står i dag inte i proportion till de

investeringar som har gjorts i det svenska vägnätet under de senaste åren. Av

framtida satsningar i vägar bör därför enligt propositionen en ökad andel

inriktas på underhållsåtgärder.

Regeringen anser att i syfte att skapa ökad sysselsättning och tillväxt 1,5

miljarder kronor bör anvisas på anslaget Underhållsåtgärder för sysselsättning

och tillväxt. Medlen skall användas för underhållsåtgärder samt investeringar i

objekt på länsvägar i de s.k. traditionella skogslänen och därmed jämställda

områden.

De anvisade medlen bör enligt propositionen ställas till Vägverkets

disposition. Vid verkets fördelning av medlen på regioner och enskilda objekt

skall stor hänsyn tas till arbetslöshetssituationen regionalt och lokalt.

Åtgärderna skall därför kunna sättas i gång snabbt och vara

sysselsättningsintensiva. Vidare bör hänsyn tas till vilka effekter åtgärderna

ger för att tillgodose näringslivets behov av förbättrade transporter.

I motion Fi54 av Stina Gustavsson (c) framhålls att i Vägverkets region

öst är Kronobergs län det län som har den högsta andelen grusvägar och att

detta län utan tvekan är ett verkligt skogslän. Motionären anser därför att

även Vägverkets östra region bör kunna få del av de anvisade medlen.

I motion Fi36 (nyd) yrkas att riksdagen beslutar att de 1,5 miljarder

kronor som regeringen föreslår skall anvisas för reparationer och underhåll av

länsvägar i framför allt skogslänen endast skall få användas produktivt, dvs.

till att förbättra vägarna för den tunga kommersiella trafiken.

Trafikutskottet anser för sin del att det är angeläget med satsningar på

infrastrukturen för att skapa sysselsättning och tillväxt. Trafikutskottet

tillstyrker därför regeringens förslag att anvisa 1,5 miljarder kronor för

underhållsåtgärder och investeringar på länsvägarna med den fördelning som

föreslås i propositionen.

Trafikutskottet erinrar, med anledning av yrkandet i motion Fi54 (c), om att

då riksdagen våren 1991 fattade beslut om det nya anslaget Investeringar i

trafikens infrastruktur framhölls att det var angeläget att bl.a. sydöstra

Sverige skulle tillföras en större andel av ordinarie anslag. Regeringen har

beaktat detta då direktiven för verkens investeringsplanering fastställts.

Med hänsyn till att det nya anslaget bl.a. skall syfta till att motverka

arbetslösheten i utsatta delar av landet kan trafikutskottet inte ställa sig

bakom yrkandet i motion Fi36 (nyd) att medlen endast skall få användas till

förbättringar av vägarna för den tunga kommersiella trafiken. Som framhålls i

propositionen skall Vägverket vid sina beslut om användning av anslaget dock ta

hänsyn till näringslivets behov av förbättrade transporter.

Ledamoten från Ny demokrati i trafikutskottet tillstyrker motion Fi36 (nyd) i

en avvikande mening till yttrandet.

Finansutskottet delar trafikutskottets uppfattning och tillstyrker

regeringens förslag till medelsanvisning och avstyrker motionerna Fi36 (nyd)

yrkande 11 och Fi54 (c).

Övriga yrkanden om nya anslag till affärsverk

I motion Fi37 (v) yrkas att riksdagen på tilläggsbudget till

statsbudgeten för budgetåret 1992/93 anvisar 3miljarder kronor till Banverket

(yrkande 2), 2miljarder kronor till Vägverket (yrkande 3), 50 miljoner kronor

till Sjöfartsverket (yrkande 4) och 750 miljoner kronor till Televerket

(yrkande 5).

De järnvägslinjer som enligt motionen bör få tillgång till de extra medlen är

bl.a. västra stambanan, södra stambanan, västkustbanan, ostkustbanan, norra

stambanan, godsstråket genom Bergslagen, projekt enligt

storstadsförhandlingarna samt länsjärnvägar. Pengarna till Vägverket skall

främst användas för förbättrat underhåll, trafiksäkerhetshöjande investeringar

och delfinansiering av skogsbilvägar.

Anslaget till Sjöfartsverket skall gå till projekt som verket tagit fram samt

till projektering och utbyggnad av trafik- och miljöinformationssystem.

Televerkets anslag skall enligt motionärerna användas till modernisering av

äldre stationer samt till utbildningsinsatser inom verket.

Trafikutskottet redovisar i sitt yttrande vad man vid flera tillfällen

uttalat om att det är angeläget med ökade investeringar i trafikens

infrastruktur och att dessa insatser bör tidigareläggas mot bakgrund av

nuvarande lågkonjunktur.

Trafikutskottet redovisar vidare i yttrandet de olika medelsanvisningar som

riksdagen tidigare beslutat om på dessa områden. Trafikutskottet erinrar också

om att man ställer sig bakom förslaget att anvisa 1,5 miljarder kronor på

anslaget Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt utöver de 2,2

miljarder kronor som riksdagen beslutade i juni 1992. Vidare föreslås i

propositionen att riksdagen anvisar en miljard kronor till AMS för att

möjliggöra tidigareläggning av vissa sysselsättningsintensiva investeringar i

affärsverken.

Trafikutskottet är med hänvisning till det anförda inte berett att ställa sig

bakom de krav på ytterligare medelsanvisningar som framförs i motionen.

Finansutskottet har samma uppfattning som trafikutskottet och avstyrker

motion Fi37 (v) yrkandena 2--5.

Utbyggnad och tidigareläggning av infrastrukturprojekt

I motion Fi35 (s) framhålls att en modernisering och effektivisering av

infrastrukturen är nödvändig om Sverige skall kunna behålla sin position som en

framstående industrination. Av miljöskäl är det nödvändigt att dagens dominans

av vägtransporter bryts och att järnvägens och sjöfartens andel av

transportarbetet ökar.

Motionärerna anser att regeringen måste utarbeta en plan för den långsiktiga

utbyggnaden av infrastrukturen (yrkande 11). I denna plan måste också anges hur

finansieringen skall ske.

Dessutom begär motionärerna att regeringen låter snabbutreda frågan om en

banlag med väglagen som förebild (yrkande 14) samt att regeringen snarast för

riksdagen föreslår åtgärder för att uppnå tidigareläggning av investeringar i

infrastruktur (yrkande 15).

I trafikutskottet delar en majoritet bestående av socialdemokrater och

ledamoten från Ny demokrati motionärernas uppfattning att en modernisering och

effektivisering av infrastrukturen är nödvändig om Sverige skall kunna behålla

sin position som en framstående industrination. Regeringen bör därför utarbeta

en plan för hur den långsiktiga utbyggnaden av infrastrukturen skall

genomföras. Därvid måste också anges hur denna utbyggnad skall finansieras.

Som framhålls i motion Fi35 (s) är det angeläget, skriver trafikutskottet,

att tidigarelägga investeringar i nuvarande lågkonjunktur. Därmed kan

sysselsättning skapas och investeringar genomföras till 20--25% lägre

kostnader än tidigare. Såväl Banverket som Vägverket har redovisat att de kan

tidigarelägga projekt för nära 30 miljarder kronor. I kommunerna finns

investeringar i gatu- och vägnätet på över 2miljarder kronor som kan

tidigareläggas. Trafikutskottet anser, vilket också yrkas i motionen, att

regeringen snarast bör utarbeta förslag till åtgärder som möjliggör

tidigareläggning av investeringar i infrastruktur. Som exempel på en angelägen

åtgärd vill trafikutskottet nämna att verken bör ges möjlighet att finansiera

sina investeringar med lån. Det är enligt trafikutskottets mening riktigt att i

en lågkonjunktur låna till för samhället produktiva investeringar. Däremot är

det skadligt för landet om lönsamma investeringar inte kan genomföras till

följd av budgetrestriktioner. Trafikutskottet vill vidare understryka

betydelsen av att verken har beredskapsbanker med projekt som snabbt kan

påbörjas i en lågkonjunktur.

Som framhålls i motion Fi35 (s) bör regeringen också skyndsamt utreda frågan

om införandet av en banlag med väglagen som förebild. Syftet med en banlag

skall vara att påskynda beslutsprocessen vid järnvägsbyggen.

Vad trafikutskottet anfört i sitt yttrande bör riksdagen enligt

trafikutskottet som sin mening ge regeringen till känna. Motion Fi35 (s)

yrkandena 11, 14 och 15 tillstyrks därmed av trafikutskottet.

Till trafikutskottets yttrande har ledamöterna fråm Moderata samlingspartiet,

Folkpartiet liberalerna, Centerpartiet och Kristdemokraterna fogat en avvikande

mening där motionen avstyrks.

Finansutskottet delar trafikutskottets uppfattning och anser att vad

trafikutskottet anfört med anledning av motion Fi35 (s) yrkandena 11, 14 och 15

bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Övriga infrastrukturfrågor

I motion Fi35 (s) yrkas att regeringen tillsätter en

infrastrukturkommission för att påskynda de större projekten, medverka till att

överenskomna delar i storstadspaketen påbörjas samt för att undanröja

oklarheter i övriga pågående projekt (yrkande 12). Motionärerna yrkar vidare

att Luftfartsverket och Banverket får i uppdrag att bilda ett gemensamt bolag

med uppgift att projektera, låta bygga och driva en järnväg mellan Stockholm

och Arlanda (yrkande 13).

Trafikutskottet redovisar i sitt yttrande att riksdagen på senare tid

anvisat betydande extraanslag för investeringar i och underhåll av

infrastrukturen. En stor del av de beslutade projekten är också påbörjade eller

avslutade. Trafikutskottet har vidare erfarit att regeringen arbetar intensivt

med frågor om framtida infrastruktursatsningar och hur de skall finansieras.

Regeringen avser att i kommande budgetproposition för riksdagen redovisa sina

ställningstaganden i dessa frågor. Något uttalande av riksdagen är därför inte

erforderligt, anser trafikutskottet.

Trafikutskottet skriver vidare att man tidigare har uttalat att det är

angeläget att Arlandabanan kan byggas. En utbyggnad av projektet har redan

påbörjats på sträckan Stockholm--Rosersberg efter det att genom skilda beslut

sammanlagt 750 miljoner kronor anvisats från det särskilda

infrastrukturanslaget. Regeringen har vidare givit en finansiell rådgivare i

uppdrag att utreda förutsättningarna för att genomföra projektet med en så

begränsad statlig insats som möjligt. Denna utredning kommer inom kort att

redovisas för regeringen.

Trafikutskottet avstyrker för sin del motion Fi35 (s) yrkandena 12 och 13.

De socialdemokratiska ledamöterna i trafikutskottet tillstyrker motionen i en

avvikande mening till trafikutskottets yttrande.

Finansutskottet avstyrker motion Fi35 (s) yrkandena 12 och 13 med

hänvisning till vad trafikutskottet anfört.

ROT-program för kommunala fastigheter m.m.

Socialdemokraterna begär i motion Fi35 att regeringen senast i samband

med 1993 års budgetproposition lägger fram förslag till åtgärder för att

motverka nedgången i byggandet. Tänkbara sätt att öka investeringarna är att

tidigarelägga investeringar för vård och omsorg, reparation och underhåll av

kommunala anläggningar som skolor och dylikt (yrkande 16). I motion Fi37

föreslår Vänsterpartiet ett ombyggnads- och reparationsprogram för skolor,

ålderdomshem, daghem m.m. Åtgärderna skall finansieras med statliga lågräntelån

som inriktas på varsam upprustning och som hindrar onödigt omfattande

ombyggnader (yrkande 7). I motion Fi72 av Dan Eriksson i Stockholm (nyd)

föreslås att fysiska personer skall ges rätt till avdrag för reparationer som

utförs av momsregistrerad firma. Under inkomståret 1993 skall sådant avdrag

medges med högst 15 000 kr per fastighet eller lägenhet (yrkande 1).

Bostadsutskottet delar uppfattningen i motionerna. Bostadsutskottet delar

inställningen att överkapaciteten inom byggnadsindustrin bör kunna utnyttjas

för ROT-verksamhet under de närmaste åren. Det är, anser bostadsutskottet,

viktigt att vidta åtgärder som ökar sysselsättningen inom olika delar av

byggsektorn. Av bl.a. propositionen framgår att detta också är regeringens

ambition, påpekar bostadsutskottet.

Bostadsutskottet föreslår att riksdagen, med anledning av de tre motionerna,

gör ett tillkännagivande till regeringen som går ut på att regeringen snarast

bör redovisa om ytterligare åtgärder bör sättas in för att stimulera

ROT-verksamheten.

Finansutskottet instämmer i bostadsutskottets uppfattning. Enligt vad

utskottet erfarit avser också regeringen att i samband med 1993 års

budgetproposition lägga förslag som leder till ökad ROT-verksamhet år 1993 och

1994.

Utskottet vill betona att i nuvarande arbetsmarknadsläge bör

sysselsättningsskapande åtgärder inom byggsektorn också kunna inriktas mot

vissa upprustningsbehov inom den offentliga sektorn. I de tre motionerna ges

exempel på sådana där regeringen bör kunna överväga stimulansåtgärder. Vad

finansutskottet här anfört med anledning av motionerna Fi35 (s) yrkande 16,

Fi37 (v) yrkande 7 och Fi72 (nyd) yrkandena 1 och 2 bör riksdagen som sin

mening ge till känna för regeringen.

ROT-program för va-nätet

Vänsterpartiet föreslår i motion Fi37 att kommunerna erbjuds statliga lån

med gynnsamma villkor till renovering av va-näten (yrkande 6). I motion

Fi25 för Robert Jousma (nyd) fram ett liknande förslag.

Bostadsutskottet uppger att det flera gånger tidigare behandlat motioner

av snarlik innebörd. Bostadsutskottet har därvid påpekat att underhållet av

va-nätet är en kommunal uppgift och att kommunerna har laglig rätt att

fastställa va-taxan till en sådan nivå att nödvändiga investeringar kan

genomföras. I en avvikande mening stöder Ny demokratis företrädare i

bostadsutskottet förslagen i motionerna Fi25 (nyd) och Fi37 (v).

Vänsterpartiets företrädare ansluter sig till denna avvikande mening.

Finansutskottet anser i likhet med bostadsutskottet att frågan om

reparation av va-nätet är en kommunal angelägenhet. Finansutskottet avstyrker

med hänvisning härtill motionerna Fi25 (nyd) och Fi37 (v) yrkande 6.

Moderna museets lokaler

I motion Fi37 (v) erinras om att riksdagen vid riksmötet 1991/92 beslöt

att som sin mening ge regeringen till känna att Byggnadsstyrelsen omgående

borde få i uppdrag att påbörja projekteringen av nya lokaler för Moderna museet

och Arkitekturmuseet (yttr. 1991/92:KrU6y, bet. 1991/92:FiU30 res. 26, rskr.

1991/92:350).

Investeringar i kultur under en lågkonjunktur är enligt motion 1992/93:Fi37

ekonomiskt försvarbara och kan t.o.m. ge ett överskott på lång sikt. Mot denna

bakgrund föreslås i motionen att riksdagen på tilläggsbudget för innevarande

budgetår skall anvisa 350 miljoner kronor för att projekteringen och byggandet

av Moderna museet skall kunna inledas omedelbart (yrkande 13).

Kulturutskottet noterar i sitt yttrande (1992/93:KrU5y) att regeringen

efter riksdagens beslut den 10 juni 1992 beslutat att uppdra åt

Byggnadsstyrelsen att projektera en ny- och ombyggnad för Moderna museet och

Arkitekturmuseet. Projekteringen skall ske i enlighet med det byggnadsprogram

som upprättats på grundval av den spanske arkitekten Rafael Moneos vinnande

förslag. Projekteringsstart avses ske hösten 1992. Projektering och byggnadslov

skall vara klara hösten 1993, varefter upphandling och schaktarbeten avses pågå

under vintern 1994. Byggstart planeras till sommaren 1994. Två år senare,

försommaren 1996, avses inflyttningen ske.

Kulturutskottet noterar att regeringen nu fattat beslut som innebär att

projekteringen av ny- och tillbyggnad av Moderna museet och Arkitekturmuseet

skall påbörjas. De nya möjligheter som denna ny- och tillbyggnad ger museerna

och den nya byggnaden i sig kommer att få stor betydelse för kulturlivet i

landet.

Enligt kulturutskottet sker finansieringen normalt genom att lån upptas i

Riksgäldskontoret. Utskottet anser att i den mån regeringen bedömer det

nödvändigt att av sysselsättningsskäl anvisa medel över statsbudgeten för denna

investering ankommer det på regeringen att under den fyraåriga projekterings-

och byggnadsperioden återkomma till riksdagen med förslag om medelsanvisning.

Med det anförda avstyrker kulturutskottet motionen.

Finansutskottet instämmer i vad kulturutskottet anfört och föreslår att

riksdagen avslår motion Fi37 yrkande 13.

Besparingar inom Utrikesdepartementets område

I propositionen föreslås besparingar på 1,5 miljarder kronor per år inom

Utrikesdepartementets område avseende Sveriges bistånd.

I propositionen anges att Sverige under ett antal år har avsatt 1 % av

bruttonationalinkomsten (BNI) till internationellt utvecklingssamarbete.

Regeringen kommer även fortsättningsvis att använda sig av nuvarande

beräkningsmetod. Sammantaget skall biståndsramen minskas med 1,5 miljarder

kronor jämfört med innevarande budgetårs biståndsram. Nedskärningen kommer ej

att beröra katastrofbiståndet eller bidragen till enskilda organisationer.

Målet är att så snart Sveriges ekonomi så tillåter åter uppnå ett

u-landsbistånd som motsvarar 1 % av BNI.

I motion Fi24 av Hans Göran Franck (s) yrkas

att u-landsbiståndet utökas väsentligt i förhållande till vad som anges i

propositionen (yrkande 1),

att alla besparingsmöjligheter främst inom försvaret tillvaratas i syfte att

utöka u-hjälpen (yrkande 2 i denna del),

att en minskning av u-hjälpen endast görs tillfällig, dvs. begränsas till ett

budgetår (yrkande 3).

I motionen sägs att det vore av stort värde, inte minst symboliskt, om

u-hjälpen kunde ligga på oförändrad nivå. I vart fall bör, enligt motionären,

en besparing på u-hjälpen göras väsentligt mindre än vad som föreslås i

propositionen och endast tillfällig, dvs. begränsas till kommande budgetår.

Vidare sägs det i motionen bl.a. att den nuvarande utvecklingen innebär att

praktiskt taget alla länder i Europa minskar sina försvarskostnader. Det finns

enligt motionärens uppfattning möjligheter till ytterligare begränsningar av

försvarskostnaderna. Även andra möjligheter till utökning av biståndet än via

minskning av försvarsanslaget bör prövas.

I motion Fi36 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) yrkas att nivån för

biståndet sänks till 0,7% av BNI, vilket motsvarar besparingar på ca 4200

miljoner kronor per år (yrkande 2).

Motionärerna framhåller att detta motsvarar det mål som fastlagts av FN.

I motion Fi42 av Annika Åhnberg (-) yrkas att riksdagen avslår

regeringens förslag om besparing inom Utrikesdepartementets område på 1500

miljoner kronor per år avseende Sveriges bistånd.

I motion Fi73 av Lena Klevenås m.fl. (s) yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av att öka opinionsbildningen för biståndets betydelse

(yrkande 1),

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att nedskärningarna ej

bör drabba miljöbiståndet (yrkande 2),

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att det bör prövas att

återställa biståndet till 1 % av BNI redan budgetåret 1994/95 (yrkande 3).

Motionärerna framhåller bl.a. att allmänhetens kunskaper om biståndets

positiva effekter är bristfälliga. Därför behövs ytterligare satsningar på

positiv information för att skapa en kraftfull opinion till försvar för

tankarna om en rättvisare fördelning av jordens resurser och för ett generöst

svenskt bistånd.

I motion Fi37 av Lars Werner m.fl. (v) yrkande 32 yrkas avslag på

propositionens förslag om besparingar inom Utrikesdepartementets område på 1

500 miljoner kronor.

I motionen anges att nedskärningen av u-landsbiståndet har ett starkt

symbolvärde. När inte föregångslandet Sverige har råd med solidariteten får

finansministrar i andra i länder i kris lättare att driva igenom liknande

nedskärningar. Det har väckt stor oro i u-länderna och i FN-organ och är ett

grovt svek mot de fattiga. U-landsbiståndet bör inte heller naggas i kanten

genom att användas för att täcka asylkostnader, miljöbistånd till Östeuropa

eller fredsbevarande FN-insatser.

I motion Fi37 (v) begärs också (yrkande 15) att ett specialdestinerat bidrag

på 300 miljoner kronor skall avsättas till trähus för återvändande ryska

officersfamiljer. Som villkor ställs att husen produceras i Sverige och att

Ryssland uppfyller sina utfästelser och drar hem trupperna från Baltikum.

Vidare pekas på behovet av kunskapsöverföring till Östeuropa (yrkande14).

Utrikesutskottet konstaterar i sitt yttrande 1992/93:UU4y att det

uppkomna läget i den svenska ekonomin nödvändiggör kraftfulla

besparingsåtgärder på en rad områden. De av regeringen föreslagna åtgärderna

är av olika karaktär och måste betraktas var för sig. Den föreslagna

minskningen av biståndsramen kan inte direkt kopplas till den svenska ekonomins

strukturproblem, ej heller till andra sektorer av den svenska ekonomin, utan

får snarare ses i perspektivet av det allmänt försämrade statsfinansiella

läget.

Utrikesutskottet är av uppfattningen att ytterligare nedskärningar av

biståndet, utöver de regeringen föreslagit, ej bör ifrågakomma. Regeringens mål

är i stället att, så snart Sveriges ekonomi så tillåter, återgå till ett

u-landsbistånd som motsvarar 1% av BNI. Det är inte möjligt att på förhand

säga när detta låter sig göra. En återgång till 1-procentsnivån bör ske så

snart det akuta statsfinansiella läget tillåter. Däremot finns det ej anledning

att direkt koppla frågan om biståndet till en lösning av den svenska ekonomins

strukturproblem.

Utrikesutskottet menar att kunskapen om och stödet för 1-procentsmålet är väl

befäst i riksdagen och den allmänna opinionen. Samtidigt är en återgång till

1-procentsnivån också en internationellt betydelsefull symbolfråga, varför den

även av det skälet bör prioriteras.

I propositionen framhålls att nedskärningen ej kommer att beröra

katastrofbiståndet eller bidragen till enskilda organisationer.

Utrikesutskottet menar att det är ett lämpligt förfarande. Utskottet

tillstyrker propositionens förslag avseende biståndets storlek och inriktning

och avstyrker de motionsyrkanden som avser u-landsbiståndet.

Finansutskottet biträder utrikesutskottets förslag och tillstyrker

propositionens förslag och avstyrker motionerna Fi24(s) yrkandena 1--3, Fi36

(nyd) yrkande 2, Fi37 (v) yrkandena 14--15 och 32, Fi42 (-) och Fi73 (s).

Besparingar inom Försvarsdepartementets område

Redovisning av erforderliga besparingar inom försvaret

För försvarets vidkommande innebär uppgörelsen mellan regeringen och

Socialdemokraterna att utgifterna vid fullt genomslag skall begränsas med 1,2

miljarder kronor per år. Det skall ske genom att Västgöta flygflottilj (F 6) i

Karlsborg samt ytterligare en flygflottilj läggs ned, genom minskade

värnpliktsförmåner samt genom besparingar inom civilförsvaret. Av propositionen

framgår att det inte räcker med de föreslagna åtgärderna för att uppnå det

eftersträvade sparbetinget. Chefen för Försvarsdepartementet kommer därför att

inventera vilka möjliga ytterligare åtgärder som kan vidtas för att uppnå

sparmålet inom den period som försvarsbeslutet omfattar. Dessa åtgärder kommer

att redovisas i 1993 års budgetproposition.

Socialdemokraterna tar i motion Fi35 (yrkande 3) fasta på detta uttalande

och föreslår att riksdagen genom ett tillkännagivande markerar att det är

nödvändigt att nästa års budgetproposition innehåller ett trovärdigt

besparingsprogram som berör såväl krigsorganisationen som fredsorganisationen.

Försvarsutskottet utgår i sitt yttrande (FöU4y) från att den till

budgetpropositionen aviserade redovisningen kommer att innehålla de förslag som

med hänsyn till en balanserad krigs- och fredsorganisation är möjliga att

genomföra under innevarande försvarsbeslutsperiod. Med denna förutsättning får,

enligt försvarsutskottet, yrkande 3 i motion Fi35 (s) anses bli tillgodosett.

Finansutskottet instämmer i försvarsutskottets bedömning och avstyrker

motion Fi35 (s) yrkande 3.

Ytterligare besparingar på försvarsområdet

Försvarsutskottet påpekar att det aktuella sparmålet för med sig att de

ekonomiska ramarna i 1992 års försvarsbeslut nu måste omprövas. Ekonomi- och

verksamhetsförändringar bör prövas samlat när regeringen har redovisat sina

förslag i 1993 års budgetproposition. Av denna anledning avvisar

försvarsutskottet de ytterligare besparingskrav som förs fram av Vänsterpartiet

i motion Fi37 (yrkande 33) och av Hans Göran Franck (s) i motion Fi24

(yrkande 2). Försvarsutskottet avvisar också det yrkande som Ny demokrati har i

sin motion Fi36 (yrkande 5) om kostnadseffektiva och rationella satsningar

på försvaret. I sak delar försvarsutskottet motionärernas uppfattning men anser

att åtgärder för att uppnå förbättringar i dessa avseenden bör bedömas i sitt

sammanhang och därför inte nu tas upp till prövning.

Finansutskottet är i likhet med försvarsutskottet inte berett att nu

förorda några ytterligare besparingar eller omprövningar på försvarsområdet.

Med hänvisning härtill avstyrker utskottet motionerna Fi24 (s) yrkande 2 i

denna del, Fi36 (nyd) yrkande 5 och Fi37 (v) yrkande 33.

Nedläggning av Västgöta flygflottilj

Två motioner har väckts med anledning av förslaget att lägga ned Västgöta

flygflottilj (F 6) med början den 1 juli 1993. Båda motionerna tar upp de

regional- och arbetsmarknadspolitiska problem detta ger upphov till.

I motion Fi26 av Birgitta Carlsson och Bengt Kindbom (c) betonas att

regeringen särskilt bör följa avvecklingen av F 6 och vidta åtgärder till stöd

för en positiv utveckling i kommunen. I motion Fi45 av Jan Fransson m.fl.

(s) framhålls statens ansvar för att ny verksamhet och nya arbeten tillförs

Karlsborg. Motionärerna vill också att man utreder konsekvenserna för de

industrier som svarar för motor- och apparatunderhållet på Viggenflygplan.

Försvarsutskottet, som biträder den föreslagna nedläggningen, är medvetet

om den besvärliga arbetsmarknadssituationen i Karlsborg och de konsekvenser en

nedläggning för med sig. Liksom vid tidigare strukturförändringar är det enligt

försvarsutskottet synnerligen angeläget att insatser görs för den personal som

berörs. Försvarsutskottet utgår från att regeringen noga kommer att följa

utvecklingen i Karlsborgs kommun och tillsammans med berörda myndigheter vidtar

de arbetsmarknadspolitiska åtgärder m.m. som i detta sammanhang behövs i

samband med nedläggningen. Med ett riksdagens uttalande av denna innebörd synes

syftet med motionerna i huvudsak kunna bli tillgodosett, framhåller

försvarsutskottet.

Finansutskottet tillstyrker den föreslagna nedläggningen och delar även i

övrigt försvarsutskottets uppfattning. Det är enligt finansutskottets mening

givet att statsmakterna vid en nedläggning av detta slag noga måste följa

utvecklingen och vidta de arbetsmarknadspolitiska åtgärder som bedöms lämpliga

i sammanhanget. Finansutskottet utgår från att regeringen är medveten om

problemet och anser det således inte erforderligt med ett särskilt

tillkännagivande av det slag motionärerna begär. Med hänvisning härtill

avstyrker utskottet motionerna Fi26 (c) och Fi45 (s).

Ändrade värnpliktsförmåner

Regeringen föreslår att det inte skall göras någon årlig uppräkning av de

värnpliktigas kontantförmåner under 1993. Dessutom skall de värnpliktigas fria

hemresor begränsas till i princip en resa var fjortonde dag. Denna förändring

skall börja tillämpas den 1 januari 1993, och dess praktiska tillämpning skall

enligt propositionen styras av lokala förhållanden. Så t.ex. skall de

värnpliktiga kunna erhålla meningsfylld utbildning under ett mellanliggande

veckoslut och därigenom få en sammanhängande ledighet på fyra dygn vid

hemresan.

De föreslagna ändringarna avvisas av Vänsterpartiet i motion Fi37

(yrkande 34).

Försvarsutskottet som biträder förslaget anser i likhet med regeringen

att de ändrade reseförmånerna bör kunna anpassas till lokala förutsättningar.

Bl.a. bör detta gälla beträffande olika förbands utbildningsrytm och

geografiska belägenhet, påpekar försvarsutskottet.

Även finansutskottet tillstyrker den i propositionen föreslagna nya

inriktningen av systemet för de värnpliktigas förmåner. Finansutskottet

avstyrker därmed också motion Fi37 (v) yrkande 34.

Besparingar inom totalförsvarets civila del

De föreslagna besparingarna inom den civila delen av totalförsvaret skall

uppgå till 100 miljoner kronor årligen och bedöms för närvarande kunna göras

inom bl.a. funktionerna Ledning och samordning samt Befolkningsskydd och

räddningstjänst. Inga motioner har väckts i anslutning till detta förslag.

Försvarsutskottet tillstyrker propositionens förslag.

Finansutskottet har från sina utgångspunkter inget att erinra i frågan

utan tillstyrker den föreslagna inriktningen av besparingarna inom den civila

delen av totalförsvaret.

Övriga frågor

Besparingar inom Justitiedepartementets område

I propositionen föreslås bl.a. besparingar inom Justitiedepartementets område

på sammanlagt 500 miljoner kronor per år. Besparingarna bör, enligt vad som

anförs i propositionen (s. 13), bl.a. göras genom rationaliseringar inom

polisväsendet och genom att reglerna för polisaspiranters studieförmåner

förändras så att studiefinansieringen kommer att ske med studiemedel.

Justitieutskottet pekar i sitt yttrande (1992/93:JuU2y) på att konkreta

förslag kommer att presenteras i budgetpropositionen år 1993.

Utskottet understryker att det pågår ett omfattande beredningsarbete när det

gäller att på de olika nivåerna inom polisorganisationen effektivisera och

rationalisera arbetet. I det besvärliga statsfinansiella läge som råder är

detta ett utomordentligt angeläget arbete. Utskottet vill för sin del stryka

under att besparingar inom polisområdet i första hand bör göras genom

administrativa rationaliseringar. Utskottet vill också framhålla att

indragningar i den redan ansträngda polisverksamheten på fältet måste undvikas.

Däremot är det självklart så att också fältverksamheten skall bedrivas på ett

sådant sätt att resurserna utnyttjas effektivt.

Justitieutskottet tillstyrker förslaget i propositionen om ändrad

studiefinansiering för polisaspiranter. I detta sammanhang vill utskottet dock

samtidigt aktualisera frågan om en översyn av polisutbildningen; förändringar

härvidlag kan bli nödvändiga för att det skall vara möjligt att genomföra en

studiemedelsfinansiering under hela eller delar av polisutbildningen. Utskottet

utgår från att denna fråga övervägs i regeringskansliet i samband med att ett

konkret förslag till finansiering av polisutbildningen utarbetas.

Sammanfattningsvis förordar justitieutskottet att de föreslagna besparingarna

inom Justitiedepartementet skall godkännas av riksdagen.

Finansutskottet har för sin del ingen annan uppfattning än den

justitieutskottet redovisat och tillstyrker således propositionens förslag.

Besparingar inom Kommunikationsdepartementets område

I propositionen sägs att inom Kommunikationsdepartementets område skall

utgifterna minska med 300 miljoner kronor. Besparingen kommer i huvudsak att

tas ut i form av produktivitetskrav.

Trafikutskottet har inget att erinra mot vad regeringen anfört om

besparingar inom Kommunikationsdepartementets område.

Finansutskottet har ingen annan uppfattning än trafikutskottet. Riksdagen

bör sålunda godkänna vad regeringen förordat i denna fråga.

Besparingar inom Jordbruksdepartementets område

Enligt uppgörelsen mellan regeringen och Socialdemokraterna skall 250

miljoner kronor sparas inom Jordbruksdepartementets område. Regeringen begär i

propositionen att riksdagen godkänner denna besparing.

Finansutskottet tillstyrker regeringens förslag (mom. 9) att spara

250miljoner kronor per år inom Jordbruksdepartementets verksamhetsområde.

Dagbidrag och hälsoundersökningar för asylsökande

I propositionen (bilaga 8) redovisas minskade utgifter genom sänkning av

dagbidraget till asylsökande och begränsning av hälsoundersökningar för

asylsökande. Ingen av dessa åtgärder kräver beslut av riksdagen. Riksdagen

bereds tillfälle att ta del av vad som anförts om besparingar på vardera 140

miljoner kronor för innevarande budgetår och 205 miljoner kronor nästa budgetår

avseende dagbidrag och hälsoundersökningar för asylsökande. Denna besparing har

inte föranlett något motionsyrkande.

I motion Fi36 (nyd) yrkande 7 begärs ett tillkännagivande om en utredning

om reducering av förläggningskostnader för asylsökande och omförhandling av

förläggningsavtal.

Socialförsäkringsutskottet anför i sitt yttrande att chefen för

Kulturdepartementet har aviserat att en utredning skall tillkallas för en

översyn av flykting- och invandringspolitiken. Socialförsäkringsutskottet

förutsätter att frågor om framtida förläggningskapacitet kommer att tas upp i

det sammanhanget. Vad angår omförhandling av nu gällande avtal mellan Statens

invandrarverk och enskilda personer är detta helt en fråga som det ankommer på

Invandrarverket att ta ställning till. Socialförsäkringsutskottet avstyrker

bifall till motion Fi36 i denna del.

Finansutskottet som delar socialförsäkringsutskottets uppfattning har

ingen erinran mot vad som anförs i propositionen. Propositionen läggs därmed

till handlingarna i denna del.

Finansutskottet avstyrker i likhet med socialförsäkringsutskottet det i

motion Fi36 yrkande 7 framlagda förslaget om reducering av

förläggningskostnader.

Barnbidrag

Efter förslag av regeringen i 1991 års budgetproposition beslutade riksdagen

att det allmänna barnbidraget och det förlängda barnbidraget skulle höjas från

9 000 kronor till

10 200 kronor per barn och år fr.o.m. den 1 januari 1992 (prop. 1990/91:100

bil. 7, bet. SoU12, rskr. 211). Hösten 1991 beslutade riksdagen att höjningen

skulle flyttas fram till den 1 januari 1993 (prop. 1991/92:38, bet. FiU10,

rskr. 108).

I propositionen (bilaga 3 Socialdepartementet) föreslås nu att de beslut som

tidigare fattats att höja det allmänna barnbidraget och det förlängda

barnbidraget skall upphävas.

I motion Fi37 av Lars Werner m.fl. (v) yrkas avslag på propositionens

förslag. I motionen anförs att barn- och studiebidragen kan bibehållas på

nuvarande nivå om den av motionärerna förordade momssänkningen till 22 % får

stöd.

Enligt finansutskottets mening innebär den nuvarande ekonomiska

situationen att det av statsfinansiella skäl är nödvändigt att upphäva de

tidigare besluten om höjningar av det allmänna barnbidraget och det förlängda

barnbidraget. Med hänvisning härtill tillstyrker utskottet propositionens

förslag och avstyrker motion Fi37 (v) yrkandena 45--47.

Besparingar inom studiestödsområdet

Enligt uppgörelsen mellan regeringen och Socialdemokraterna skall ca 300

miljoner kronor per år sparas inom studiestödsområdet. Regeringen begär i

propositionen (s. 13, mom. 10) att riksdagen godkänner denna besparing.

I motion Fi37 motsätter sig Vänsterpartiet besparingsförslaget (yrkande

35).

Socialförsäkringsutskottet biträder propositionen i denna del. I en

meningsyttring stöder Vänsterpartiets företrädare förslaget i motion Fi37 (v).

Finansutskottet tillstyrker regeringens förslag (mom. 10) att spara ca

300 miljoner kronor per år inom studiestödsområdet och avstyrker motion Fi37

(v) yrkande 35.

Utebliven höjning av studiebidrag

Enligt tidigare beslut skall studiebidraget inom studiehjälpen höjas vid

årsskiftet 1992/93. Studiebidraget är beloppsmässigt samordnat med det allmänna

barnbidraget. Som en följd härav föreslås i propositionen (bilaga 6, mom. 1)

att den beslutade höjningen inte genomförs. Detta väntas ge en besparing på 270

miljoner kronor för helår. I anslutning till förslaget redovisas ett förslag

till lag om ändring i lagen (1991:924) om ändring i studiestödslagen

(1973:349).

Finansutskottet har tidigare i detta betänkande tillstyrkt att en redan

beslutad höjning av barnbidraget inte skall komma till stånd. I konsekvens

härmed bör också beslutet om en höjning av studiebidraget per den 1 januari

1993 upphävas. Finansutskottet tillstyrker att riksdagen antar regeringens

förslag till lag om ändring i lagen (1991:924) om ändring i studiestödslagen.

Studiemedel till arbetsmarknadsutbildning

I propositionen föreslår regeringen att arbetsmarknadsutbildningen inom det

reguljära utbildningsväsendet byggs ut med 23 000 heltidsplatser under

vårterminen 1993, varav 13 000 vid komvux, 5 000 vid gymnasieskolan och 5 000

vid folkhögskolan. Detta förslag har utskottet behandlat i ett tidigare avsnitt

i betänkandet. Som en del av denna satsning föreslås i propositionen (bilaga 6,

mom. 2 och 3) att ytterligare 227 miljoner kronor anvisas på tilläggsbudget för

innevarande budgetår till studiestöd för elever i komvux och folkhögskolan.

Av beloppet anslås 142 miljoner kronor till särskilt vuxenstudiestöd för

arbetslösa och 85 miljoner kronor till studiemedel.

Kostnaden för studiehjälp till ytterligare 5 000 platser i gymnasieskolan

under vårterminen 1993 beräknas till 20 miljoner kronor. Denna utgiftsökning

täcks av den besparing som görs på anslaget genom den uteblivna höjningen av

studiebidraget. Någon extra medelsanvisning erfordras därför inte för detta

ändamål.

Vänsterpartiet föreslår i motion Fi37 att riksdagen på tilläggsbudget

anvisar ytterligare 84,5 miljoner kronor till studiemedel (yrkande 17) och

ytterligare 141 miljoner kronor till vuxenstudiestöd (yrkande 18).

Socialförsäkringsutskottet har inget att erinra mot regeringens förslag

till medelsanvisning. Socialförsäkringsutskottet utgår från att regeringen

förutsättningslöst prövar fördelningen av de nya medlen över landet så att

studiestöden följer utbildningsplatserna. I en meningsyttring stöder

Vänsterpartiets företrädare förslaget i motion Fi37.

Finansutskottet har tidigare tillstyrkt regeringens förslag till satsning

på arbetsmarknadsutbildning inom det reguljära utbildningsväsendet och i det

sammanhanget avstyrkt ett förslag från Vänsterpartiet om att därutöver inrätta

15 000 årsstudieplatser. I konsekvens härmed tillstyrker finansutskottet

regeringens förslag att på tilläggsbudget för budgetåret 1992/93 anvisa 85

miljoner kronor till Studiemedel m.m. och 142 miljoner kronor till

Vuxenstudiestöd m.m. Finansutskottet avstyrker motion Fi37 (v) yrkandena 17 och

18.

Hemspråksundervisning

I motion Fi36 (nyd) yrkande 19 begärs att bidragen för

hemspråksundervisning skall upphöra fr.o.m. den 1 januari 1993.

I samband med att ett nytt generellt statsbidrag till kommuner införs den 1

januari 1993 (prop. 1991/92:150, FiU29), avvecklas ett stort antal

specialdestinerade bidrag till kommuner, bl.a. sektorsbidraget till driften av

det kommunala offentliga skolväsendet i vilket medel för hemspråksundervisning

beräknas. Därefter kommer således kommunerna själva att avgöra hur medlen skall

användas.

Utbildningsutskottet har under föregående riksmöte flera gånger behandlat

samma yrkande av samma motionärer. Senast i ett yttrande till finansutskottet i

anslutning till kompletteringspropositionen. Utbildningsutskottet framhöll

bl.a. att det är en tillgång för vårt land om många av landets invånare har en

naturlig tvåspråkighet. Utskottet föreslår med samma motivering att motionen

avstyrks även nu.

Finansutskottet ser mot denna bakgrund inte något skäl att tillstyrka

motion Fi36 yrkande 19.

Stöd till politiska partier

I propositionen föreslås att stödet till politiska partier skall minskas med

10 % fr.o.m. nästa mandatperiod. Syftet är att minska statens utgifter.

I motion Fi36 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) uttalas kritik över att

minskningen av partistödet föreslås ske först i framtiden. I motionen yrkas i

stället att riksdagen beslutar om en sänkning av det statliga partistödet för

budgetåret 1993/94 att utgå med 80 % av 1992/93 års budgeterade belopp, för

budgetåret 1994/95 med 60 % och för budgetåret 1995/96 med 50 %, allt i dagens

penningvärde.

I konstitutionsutskottets yttrande 1992/93:KU3y konstaterar utskottet att

en motion med liknande innehåll avstyrktes i samband med utskottets behandling

av budgetpropositionen i februari 1992 (1991/92:KU29). Utskottet säger i

yttrandet att man har noterat vad regeringen föreslagit beträffande en

minskning av partistödet men vill inte tillstyrka ytterligare minskningar i

enlighet med vad som föreslås i Ny demokratis motion. Konstitutionsutskottet

tillstyrker propositionens förslag och avstyrker motion Fi36 i berörd del.

Liksom konstitutionsutskottet ansluter sig finansutskottet till

propositionens förslag och avstyrker således motion Fi36 (nyd) yrkande 6.

Presstöd och organisationsstöd

I motion Fi36 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) yrkande 21 föreslås att det

nuvarande presstödet bör avvecklas på tre år med början budgetåret 1993/94.

I samma motion anförs i anslutning till yrkande 20 att begränsningar bör

göras i det s.k. organisationsstödet. Det statliga stödet uppgick enligt

motionärerna till 7,5 miljarder kronor år 1989. Därtill kommer kommunala stöd

med 5,5 miljarder kronor samma år. Det är, sägs det i motionen, nödvändigt att

reformera hela systemet för förenings- och organisationsstöd. Nya regler bör

genomföras successivt under tre år. Ny demokrati hävdar att det måste finnas

ett omedelbart besparingsutrymme på 3 miljarder kronor utan att skada de mest

behjärtansvärda ändamålen.

Konstitutionsutskottet behandlar motionsyrkandet om presstödet i sitt

yttrande 1992/93:KU3y. Konstitutionsutskottet behandlade motsvarande

motionsyrkande i samband med sitt ställningstagande till förslaget till anslag

till presstöd i 1992 års budgetproposition (1991/92:KU27). Utskottet framförde

därvid att dagstidningarnas roll för demokratin motiverar ett statligt

presstöd. Om inte de tidningar som befinner sig i konkurrensmässigt underläge

fick stöd skulle mångfalden minska. En sådan minskning skulle få negativa

konsekvenser för läsarnas valfrihet och opinionsbildningen i landet.

Konstitutionsutskottet motsatte sig därför en successiv avveckling av

presstödet.

I sitt yttrande säger nu konstitutionsutskottet att stora svårigheter skulle

uppstå för dagspressen om motionens krav skulle bifallas. Utskottet avstyrker

därför motionen.

Finansutskottet delar helt den syn på presstödet som

konstitutionsutskottet gett uttryck för i sitt yttrande och kan därför inte

ställa sig bakom motionens förslag. Utskottet anser att frågan om

organisationsstödets storlek och utformning bör prövas i annan ordning. Med

hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion Fi36 (nyd) yrkandena 20

och 21.

Näringspolitikens inriktning

I Socialdemokraternas partimotion Fi35 anförs att det nu behövs en samlad

näringslivspolitik. Näringspolitiken måste inriktas på att skapa goda

förutsättningar för både små och stora företag, anför motionärerna. Samtidigt

skall den medverka till att Sverige blir attraktivt för internationella

företag, så att ett tillflöde av ny teknik och nya investeringar kan komma till

stånd.

Staten måste nu, enligt motionärerna, på ett mer aktivt sätt engagera sig i

näringspolitiken. Denna grundsyn har stöd i utvecklingen i andra länder.

Industriproduktionen måste få ett ökat kunskapsinnehåll och en ökad

förädlingsgrad.

Ett viktigt inslag i en ny näringspolitik är en ökad satsning på

kompetensutveckling, sägs det i motionen. Ett tvåårsprogram för utveckling av

kompetens, kvalitet och konkurrenskraft föreslås.

Infrastrukturinvesteringar i form av vägar, järnvägar, broar,

telekommunikationer etc. är också av central betydelse. En annan betydelsefull

fråga anförs vara åtgärder för säkerställande av riskkapital för näringslivet.

Näringsutskottet behandlade senast våren 1992 frågor om näringspolitikens

inriktning (bet. 1991/92:NU20). Utskottet anförde bl.a. att näringspolitiken

skall ges en generell prägel; detaljstyrning och selektiva insatser skall

undvikas. Denna grundsyn på hur näringspolitiken bör inriktas och utformas

ligger fast.

De förslag till insatser på olika områden som förs fram i motion Fi35 (s) --

ökad satsning på kompetensutveckling, ökade infrastrukturinvesteringar och

åtgärder för att underlätta företagens riskkapitalförsörjning -- är alla

exempel på områden som regeringen prioriterar, skriver näringsutskottet.

Utskottet nämner flera åtgärder som regeringen vidtagit eller planerar som

bevis på detta. Med hänvisning härtill avstyrker näringsutskottet motion Fi35

(s) i berörd del.

I en avvikande mening till näringsutskottets yttrande tillstyrker

Socialdemokraterna motionen.

Finansutskottet delar näringsutskottets uppfattning. Det är endast genom

generella ekonomisk-politiska åtgärder som främjar marknadsekonomins

funktionssätt som en varaktig tillväxt och resurser för välståndsutveckling kan

skapas. Detta utgör grunden för meningsfulla arbetsinsatser. Finansutskottet

avstyrker således motion Fi35 (s) yrkande 9.

De statliga företagen

Riksdagen beslöt i december 1991 att bemyndiga regeringen att sälja statens

aktier i 34 angivna företag (prop. 1991/92:69, bet. NU10). Samtidigt beslutades

att det statliga Förvaltningsaktiebolaget Fortia skulle avvecklas. Hittills har

beslut fattats om försäljning av aktier i fyra bolag.

Enligt överenskommelsen i september 1992 mellan företrädare för regeringen

och Socialdemokraterna skall det nu i princip införas ett moratorium för

försäljning av statliga företag och fastigheter. Detta skall inte hindra

omstruktureringar i de fall då sådana är lämpliga och nödvändiga. En

marknadsmässig bedömning skall göras av de fortsatta möjligheterna till

spridning av ägandet. Eventuell försäljning skall föregås av samråd mellan

regeringen och Socialdemokraterna. Regeringen begär i propositionen att

riksdagen godkänner vad som nu sagts om försäljning av statliga företag och

fastigheter.

I motion Fi35 (s) begärs att Förvaltningsaktiebolaget Fortia skall

återinrättas. Moratoriet innebär att förutsättningarna för Fortia har

förändrats, sägs det i motionen. Det statliga ägarskapet kan förväntas komma

att bestå under lång tid. Med den ordning som för närvarande tillämpas, där

resp. departement utövar ägarskapet medan Näringsdepartementet har en

sammanhållande funktion, kommer löpande företagsfrågor att vara återkommande

arbetsuppgifter för statsråd, säger motionärerna.

Näringsutskottet tillstyrker det som förordas i propositionen beträffande

försäljning av statliga företag och fastigheter. Detta ställningstagande

innebär dock inte någon förändring av näringsutskottets principiella

inställning till statligt ägande av företag, framhåller utskottet. All

erfarenhet visar att ett privat ägande utgör den bästa grunden för ett ökat

välstånd. Att moratoriet i sig skulle leda till en ändrad syn på behovet av ett

särskilt statligt förvaltningsbolag kan näringsutskottet inte finna. Motion

Fi35 (s) avstyrks därmed i berörd del.

I en avvikande mening till näringsutskottets yttrande tillstyrker

Socialdemokraterna motionen.

Finansutskottet delar näringsutskottets uppfattning och godkänner vad som

förordas i propositionen beträffande försäljning av statliga företag och

fastigheter.

Utskottet anser att motion Fi35 (s) yrkande 10 om återinförande av

förvaltningsbolag för statliga företag bör avslås av riksdagen.

Förnybara energislag m.m.

I motion Fi37 (v) anförs att för att trygga energiförsörjningen och skapa

ett uthålligt energisystem måste riksdagens beslut om omställning av

energisektorn fullföljas. Detta innebär enligt motionärerna bl.a. att

kärnkraften avvecklas, att användningen av icke förnybara fossila bränslen

upphör och att det sker en uppbyggnad av alternativa, miljövänliga energislag.

För att påskynda denna utveckling framläggs i motionen fyra förslag.

Riksdagen bör för det första besluta att investeringsstödet till

vindkraftverk skall höjas från 25% till 35% den 1 januari 1993, sägs det i

motionen. Regeringen borde också ges i uppdrag att återkomma till riksdagen med

förslag till hur användningen av trädbränsle snabbt skall kunna öka. Vidare

föreslår motionärerna att regeringen skall anmodas att låta snabbutreda vad som

kan göras för att en massproduktion av förnybara energislag skall komma till

stånd. En idé som framförs i motionen är lagstiftning om att

energiförsörjningen av nybyggda lokaler skall vara -- åtminstone till en del --

baserad på förnybara energislag. Slutligen föreslås i motionen att Vattenfall

AB skall tilldelas 500 miljoner kronor med syfte att höja verkningsgraden hos

små kraftverk (uppgradering).

Näringsutskottet redovisar i sitt yttrande en lång rad åtgärder som

riksdagen och regeringen vidtagit för att främja ökad användning av biobränslen

och för att satsa på förnybar energi och energihushållning. Likaså har

regeringen i en nyligen framlagd proposition, 1992/93:99 om vissa åtgärder inom

klimatområdet och i Östersjöregionen (bil. 2), lämnat förslag om bl.a. en

höjning av investeringsstödet till vindkraft liksom till solvärmeanläggningar

från 25% till 35%.

Näringsutskottet konstaterar att statsmakterna på olika sätt verkar för att

användningen av förnybara energislag skall öka. Mycket av det som förordas i

motion Fi37 (v) håller på att genomföras eller är föremål för beredning. När

det gäller förslaget om att anvisa medel till Vattenfall AB för en uppgradering

av små kraftverk erinrar näringsutskottet om att det, efter bolagiseringen av

Vattenfall, inte ankommer på riksdagen att besluta om investeringar i bolaget.

Det kan vidare påpekas att åtgärder för att höja verkningsgraden ingår som ett

normalt inslag i kraftverkens verksamhet.

Med det anförda avstyrker näringsutskottet motion Fi37 (v) i här aktuella

delar.

Finansutskottet anser i likhet med näringsutskottet att motion Fi37 (v)

yrkandena 8--11 bör avslås av riksdagen.

Underleverantörsprogram

I motion Fi37 (v) anförs att regeringen bör anmodas att lägga fram

förslag om ett nytt underleverantörsprogram. Under de senaste åren har, enligt

motionärerna, de svenska storföretagen skärpt kraven på underleverantörerna vad

gäller leveranstidpunkt, kvalitet och pris. De ökade kraven vad avser priserna

innebär utslagning av många underleverantörer, anför motionärerna. De menar att

en starkare konkurrenslagstiftning skulle kunna motverka detta.

Näringsutskottet redovisar i sitt yttrande att i budgetpropositionen 1992

(bil. 13) anfördes att de särskilda insatserna riktade till underleverantörer

borde upphöra i och med utgången av budgetåret 1991/92, dvs. ett år tidigare än

planerat. Näringsutskottet ansåg (bet. 1991/92:NU20) att detta framstod som en

naturlig åtgärd, mot bakgrund av grundsynen att näringspolitiken bör föras med

generella medel och att selektiva åtgärder därför är mindre motiverade.

Riksdagen följde utskottets förslag.

Näringsutskottet ser ingen anledning att nu inta någon annan ståndpunkt än

som gjordes våren 1992 beträffande behovet av ett särskilt

underleverantörsprogram. Motion Fi37 (v) avstyrks sålunda i denna del.

Socialdemokraterna i näringsutskottet anmälde en avvikande uppfattning.

Finansutskottet delar näringsutskottets uppfattning och avstyrker motion

Fi37 (v) yrkande 1.

Forskningsprojekt

I motion Fi71 (v) framförs krav på ökade satsningar inom två områden. Det

ena gäller ett forskningsprojekt med syfte att utveckla en mer uthållig

industriproduktion i Norrbottens län. Ibland krävs statlig styrning för att

riskfyllda miljöprojekt skall påbörjas, säger motionären.

Regeringen bör vidare, enligt motionären, överväga ytterligare satsningar på

det utvecklingsprogram för sågverks- och trävarumanufakturindustrin --

Träman 90 -- som under flera år bedrivits i Norrlands inland.

Riksdagen avslog våren 1992 -- på förslag av näringsutskottet (bet.

1991/92:NU20) -- två likartade motionsyrkanden från samme motionär.

Näringsutskottet redovisar i sitt yttrande sina motiv för avstyrkandet.

Näringsutskottet vidhåller sin uppfattning från våren 1992 i de två här

aktuella frågorna. Motion Fi71 (v) avstyrks sålunda i berörda delar.

Inte heller finansutskottet anser att det finns skäl för riksdagen att

ändra sin tidigare ståndpunkt. Utskottet avstyrker motion Fi71 (v) yrkandena 5

och 6.

Naturvårdsinsatser

Vänsterpartiet föreslår i motion Fi37 att 200 miljoner kronor utöver

regeringens förslag skall anvisas på tilläggsbudget för budgetåret 1992/93 för

naturvårdsinsatser (yrkande 12). Enligt motionärerna skall medlen användas till

olika typer av projekt, allt från flora- och faunainventeringar till

noggrannare miljökonsekvensbeskrivningar av mänskliga aktiviteter. Andra

exempel är arealersättning till mark- och skogsbrukare för landskapsvård.

Finansutskottet är inte berett att anvisa ytterligare medel för de

angivna ändamålen. Finansutskottet avstyrker således motion Fi37 (v) yrkande

12.

Ekonomisk brottslighet

I motion Fi35 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) yrkande 8 begärs ett uttalande

av innebörd att regeringen senast i samband med budgetpropositionen år 1993

skall redovisa konkreta och kraftfulla åtgärder mot den ekonomiska

brottsligheten.

Justitieutskottet ger i sitt yttrande (1992/93:JuU2y) en ingående

redovisning av frågans behandling i riksdagen under senare år. Utskottet

redogör också för pågående utrednings- och beredningsarbete hos bl.a.

Rikspolisstyrelsen och Riksåklagaren.

Justitieutskottet hänvisar till sitt uttalande år 1991 om den ekonomiska

brottslighetens skadeverkningar och framhåller vikten av att denna sorts

brottslighet, i likhet med annan brottslighet, också i fortsättningen bekämpas

med kraft. Utskottet anför att man erfarit att regeringen i början av december

avser att presentera åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten.

Härigenom tillgodoses enligt justitieutskottets uppfattning kravet i motion

Fi35 på att regeringen snarast skall lägga fram ett åtgärdsprogram mot sådan

brottslighet. Det saknas alltså anledning för riksdagen att göra något

uttalande med anledning av motionen. Justitieutskottet föreslår att

finansutskottet avstyrker bifall till motion Fi35 i här behandlad del.

Finansutskottet instämmer i vad justitieutskottet anfört och avstyrker

motion Fi35 (s) yrkande 8.

Skuldsaneringslag

Socialdemokraterna kräver i motion Fi35 att frågan om att införa någon

form av skuldsaneringslag för överskuldsatta fysiska personer snarast bör

prövas. Den ekonomiska krisen riskerar att försätta ett stort antal hushåll i

stora ekonomiska svårigheter. De insatser som sker genom t.ex. budgetrådgivning

är nödvändiga och bra men inte tillräckliga. En mer permanent ordning är därför

angelägen att införa.

Lagutskottet tar upp frågan i sitt yttrande LU2y. Ett förslag till

skuldsaneringslag lades fram hösten 1990 av 1988 års Insolvensutredning (SOU

1990:74). Efter betänkandets remissbehandling har olika konsekvenser av

förslaget, främst organisatoriska och kostnadsmässiga, övervägts inom

regeringskansliet.

Frågan om skuldsanering har vid ett flertal tillfällen behandlats av

lagutskottet, senast våren 1992. Utskottet uttalade därvid att det är angeläget

att en möjlighet till skuldsanering för fysiska personer införs i Sverige. En

viktig utgångspunkt måste dock vara att regler om skuldsanering inte får leda

till en allmän uppluckring av betalningsmoralen i samhället. Huruvida

Insolvensutredningens förslag var en lämplig avvägning mellan dessa intressen

ansåg sig inte utskottet böra uttala sig om. Man utgick dock från att förslaget

noga övervägdes och att regeringen därefter skulle återkomma till riksdagen med

någon form av förslag till skuldsanering för fysiska personer.

Lagutskottet noterar också att det nyligen inom regeringskansliet tillsatts

en interdepartemental arbetsgrupp för att ytterligare bereda och bevaka de här

aktualiserade frågorna. Enligt utskottets mening har behovet av möjligheter

till skuldsanering för fysiska personer accentuerats under senare tid. Den

ekonomiska situationen för överskuldsatta privatpersoner har således markant

försämrats under det senaste halvåret. Vad utskottet uttalade våren 1992 har

därför i allra högsta grad giltighet. Lagutskottet anser att ett särskilt

tillkännagivande från riksdagens sida dock knappast skulle kunna påskynda en

lösning av frågan om skuldsanering.

Finansutskottet kan för sin del ställa sig bakom de bedömningar som

lagutskottet gjort när det gäller behovet att åstadkomma skuldsanering för

fysiska personer. Utskottet kan mot bakgrund av den redovisning som

lagutskottet lämnat konstatera att ett omfattande beredningsarbete pågår inom

regeringskansliet. Finansutskottet anser i likhet med lagutskottet att ett

tillkännagivande därför inte är nödvändigt. Med det anförda avstyrks motion

Fi35 (s) yrkande 23.

Hemställan

Utskottet hemställer

Den ekonomiska politiken

1. beträffande inriktningen av den ekonomiska politiken

att riksdagen avslår motionerna

1992/93:Fi16,

1992/93:Fi23 samt

1992/93:Fi37 yrkande 62,

res. 1 (s)

men. (v) - delvis

2. beträffande valutalånenormen

att riksdagen med bifall till vad utskottet anfört och med anledning

av motionerna

1992/93:Fi35 yrkande 22 och

1992/93:Fi37 yrkande 60

beslutar att avskaffa valutalånenormen och som sin mening ger

regeringen detta till känna,

3. beträffande det finansiella systemet

att riksdagen avslår motionerna

1992/93:Fi35 yrkandena 24 och 25 samt

1992/93:Fi37 yrkande 59,

res. 2 (s)

men. (v) - delvis

4. beträffande fullgörandegaranti

att riksdagen avslår motion

1992/93:Fi72 yrkandena 3 och 4,

res. 3 (nyd)

5. beträffande en allmänhetens bankombudsman

att riksdagen avslår motion

1992/93:Fi35 yrkande 26,

res. 4 (s)

6. beträffande kommunerna

att riksdagen avslår motionerna

1992/93:Fi22 yrkande 2 och

1992/93:Fi35 yrkande 21,

res. 5 (s)

men. (v) - delvis

7. beträffande besparingar i den statliga administrationen

att riksdagen avslår motion

1992/93:Fi37 yrkande 36,

men. (v) - delvis

Arbetsmarknadspolitiken

8. beträffande program för arbetsmarknadspolitikens inriktning

att riksdagen avslår motion

1992/93:Fi35 yrkandena 17--20,

res. 6 (s)

9. beträffande nytt system för arbetslöshetsförsäkringen m.m.

att riksdagen avslår motion

1992/93:Fi36 yrkandena 8, 9, 12, 14, 16, 17 och 18,

res. 7 (nyd)

10. beträffande tillfällig förstärkning av arbetsförmedlingen

att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:50 bilaga 7 moment

5 godkänner att högst 200 miljoner kronor av medlen under anslaget

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder får användas till förstärkning av

arbetsförmedlingen,

11. beträffande arbetslivsutveckling

att riksdagen

a) med anledning av proposition 1992/93:50 bilaga 7 momenten 1, 2 och 6 samt

motion 1992/93:Fi66 och med avslag på motion 1992/93:Fi57 yrkandena 1--3

dels godkänner vad utskottet anfört,

dels antar utskottets i bilaga 2 framlagda förslag till

lag om arbetslivsutveckling och

lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring,

b) med bifall till proposition 1992/93:50 bilaga 7 moment 7 godkänner

regeringens förslag i fråga om statsbidrag till anordnare av

arbetslivsutveckling för arbetslösa,

c) lägger proposition 1992/93:50 bilaga 7 moment 12 till handlingarna,

res. 8 (nyd)

12. beträffande ungdomspraktik

att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:50 bilaga 7 moment

8 och med avslag på motion 1992/93:Fi37 yrkande 20

dels godkänner förslaget om ändrade regler för ungdomspraktik,

dels godkänner vad utskottet anfört,

men. (v) - delvis

13. beträffande utförsäkrads rätt till alternativt stöd

att riksdagen lägger proposition 1992/93:50 bilaga 7 moment 13 till

handlingarna,

14. beträffande företagsutbildning

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Fi37 yrkande 21,

1992/93:Fi38 och 1992/93:Fi57 yrkande 6,

res. 9 (nyd)

men. (v) - delvis

15. beträffande arbetsmarknadsutbildning inom det reguljära

utbildningsväsendet

att riksdagen med anledning av proposition 1992/93:50 bilaga 7

moment 9 och motionerna 1992/93:Fi19, 1992/93:Fi37 yrkande 19, 1992/93:Fi39 och

1992/93:Fi67 samt med avslag på motionerna 1992/93:Fi37 yrkande 16 och

1992/93:Fi57 yrkande 4 godkänner regeringens förslag om bidrag till den

kommunala vuxenutbildningen, gymnasieskolan och folkhögskolan med den ändringen

att de medel som beräknats för folkhögskolorna skall fördelas av

Folkbildningsrådet till endast folkhögskolor,

res. 10 (nyd)

men. (v) - delvis

16. beträffande bidrag till affärsverksinvesteringar

att riksdagen godkänner vad som anförts i proposition 1992/93:50

bilaga 7 moment 10 om bidrag till affärsverksinvesteringar,

17. beträffande beredskapsarbeten

att riksdagen avslår motion 1992/92:Fi57 yrkande 5,

res. 11 (nyd)

18. beträffande anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder

att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:50 bilaga 7 moment

11 samt med avslag på motion 1992/93:Fi37 yrkande 22 till

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder på tilläggsbudget till statsbudgeten för

budgetåret 1992/93 under tionde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på

8066000000 kr,

men. (v) - delvis

19. beträffande sänkning av socialavgifterna

att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:50 bilaga 3 moment

4 i denna del och med avslag på motion 1992/93:Fi37 yrkandena 52--54 godkänner

att de samlade socialavgifterna sänks med 4,3 procentenheter,

men. (v) - delvis

20. beträffande arbetarskyddsavgiften och Arbetsmiljöfonden

att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:A3 i denna del,

1992/93:A5 och 1992/93:Fi35 yrkande 5 avslår

dels proposition 1992/93:50 bilaga 3 moment 4 i denna del,

dels proposition 1992/93:117 moment 2,

21. beträffande lagregleringen av socialavgiftssänkningen

att riksdagen

dels med bifall till motion 1992/93:Fi35 yrkande 6 samt med

anledning av proposition 1992/93:50 bilaga 3 moment 4 i denna del antar

utskottets i bilaga 2 intagna förslag till lag om ändring i lagen

(1981:691) om socialavgifter,

dels antar det i proposition 1992/93:50 bilaga 3 moment 5

framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1990:912) om nedsättning av

socialavgifter,

22. beträffande Arbetslivsfonden

att riksdagen med avslag på motion 1992/93:Fi37 yrkande 23 antar det

i proposition 1992/93:50 bilaga 7 moment 3 framlagda förslaget till lag om

tillfällig avvikelse från lagen (1989:484) om arbetsmiljöavgift,

men. (v) - delvis

23. beträffande antalet semesterdagar

att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:Fi21, 1992/93:Fi37

yrkande 29 och 1992/93:Fi65 antar det i proposition 1992/93:50 bilaga 7 moment

4 framlagda förslaget till lag om ändring i semesterlagen (1977:480),

men. (v) - delvis

24. beträffande antalet helgdagar

att riksdagen avslår motion 1992/93:Fi36 yrkande 13,

res. 12 (nyd)

25. beträffande konjunkturanpassad arbetstid

att riksdagen avslår motion 1992/93:Fi36 yrkande 10,

res. 13 (nyd)

26. beträffande krispolitikens effekter på kvinnors arbetsförhållanden

att riksdagen avslår motion 1992/93:Fi37 yrkande 61,

men. (v) - delvis

27. beträffande regionala sysselsättningsprogram

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Fi27, 1992/93:Fi30,

1992/93:Fi31, 1992/93:Fi32, 1992/93:Fi33, 1992/93:Fi34, 1992/93:Fi40,

1992/93:Fi44, 1992/93:Fi46, 1992/93:Fi47, 1992/93:Fi48, 1992/93:Fi49,

1992/93:Fi50, 1992/93:Fi51, 1992/93:Fi52, 1992/93:Fi53, 1992/93:Fi55,

1992/93:Fi56, 1992/93:Fi58, 1992/93:Fi59, 1992/93:Fi60, 1992/93:Fi61,

1992/93:Fi62, 1992/93:Fi63, 1992/93:Fi69, 1992/93:Fi70, 1992/93:Fi71

yrkandena 1--4 och 7--11, 1992/93:Fi74 och 1992/93:Fi75,

res. 14 (s)

men. (v) - delvis

Socialförsäkringsfrågor

28. beträffande sjuk- och arbetsskadeförsäkringarna

att riksdagen med avslag på motionerna

1992/93:Fi36 yrkandena 1 och 15 samt

1992/93:Fi37 yrkandena 24 och 25

godkänner de riktlinjer för den förändring av sjuk- och

arbetsskadeförsäkringarna som förordats i proposition 1992/93:50 moment 1,

res. 15 (nyd)

men. (v) - delvis

29. beträffande allmän sjukförsäkringsavgift

att riksdagen med avslag på motionerna

1992/93:Fi35 yrkande 4 och

1992/93:Fi37 yrkande 26

godkänner de riktlinjer för införande av en allmän

sjukförsäkringsavgift i sjukförsäkringen som förordats i proposition 1992/93:50

moment 2,

res. 16 (s)

men. (v) - delvis

30. beträffande pensioner

att riksdagen med avslag på motionerna

1992/93:Fi36 yrkande 3,

1992/93:Fi37 yrkandena 27 och 28 och

1992/93:Fi41

godkänner de riktlinjer som förordats i proposition 1992/93:50

momenten 3 och 4 för

dels förändringar av pensioneringstidpunkten,

dels förändring av beräkningen av pensionsnivån,

res. 17 (nyd)

men. (v) - delvis

Skatter (Finansdepartementet bilaga 5)

31. beträffande kapitalinkomstskatt och förmögenhetsskatt

att riksdagen med bifall till proposition

1992/93:50 bilaga 5 momenten 3, 4, 6, 7, 20 och 21

samt med avslag på motionerna

1992/93:Fi35 yrkande 7 och

1992/93:Fi37 yrkandena 37 och 38

godkänner vad utskottet anfört,

res. 18 (s)

men. (v) - delvis

32. beträffande allemanssparande m.m.

att riksdagen med bifall till proposition

1992/93:50 bilaga 5 momenten 5 och 22

godkänner vad utskottet anfört, innebärande att till

övergångsbestämmelserna görs ett tillägg att den skattefrihet som rått för

bonusränta på ungdomsbosparande i fråga om bonus som har tillgodoräknats före

1992 får bestå,

33. beträffande statlig inkomstskatt

att riksdagen med bifall till proposition

1992/93:50 bilaga 5 moment 2

godkänner vad utskottet anfört,

34. beträffande grundavdraget

att riksdagen med bifall till proposition

1992/93:50 bilaga 5 moment 1

och med avslag på motion

1992/93:Fi37 yrkandena 50 och 51

godkänner vad utskottet anfört,

men. (v) - delvis

35. beträffande särskild löneskatt m.m.

att riksdagen med bifall till proposition

1992/93:50 bilaga 5 momenten 8--11

och med avslag på motion

1992/93:Fi37 yrkandena 55--58

godkänner vad utskottet anfört,

men. (v) - delvis

36. beträffande företagsbeskattning

att riksdagen avslår motion 1992/93:Fi37 yrkande 39,

men. (v) - delvis

37. beträffande mervärdesskatt

att riksdagen med bifall till proposition

1992/93:50 bilaga 5 moment 12

och med avslag på motionerna

1992/93:Fi36 yrkande 22 och

1992/93:Fi37 yrkandena 44 och 48

godkänner vad utskottet anfört,

res. 19 (nyd)

men. (v) - delvis

38. beträffande bensinskatt

att riksdagen med bifall till

proposition 1992/93:50 bilaga 5 momenten 13--17

och med avslag på motionerna

1992/93:Fi17,

1992/93:Fi37 yrkandena 40 och 41 samt

1992/93:Fi68 yrkandena 1, 3 och 4

godkänner vad utskottet anfört,

res. 20 (nyd)

men. (v) - delvis

39. beträffande skatt på alkohol och tobak

att riksdagen avslår motionerna

1992/93:Fi18,

1992/93:Fi20,

1992/93:Fi28,

1992/93:Fi37 yrkande 49 och

1992/93:Fi68 yrkande 2,

men. (v) - delvis

40. beträffande beskattning av kraftvärme

att riksdagen med bifall till proposition

1992/93:50 bilaga 5 momenten 18 och 19

och med avslag på motionerna

1992/93:Fi37 yrkandena 42 och 43 samt

1992/93:Fi43

godkänner vad utskottet anfört,

men. (v) - delvis

41. beträffande fjärrvärme

att riksdagen godkänner vad utskottet anfört om att ordet

"fjärrvärme" i 28§ energiskattelagen byts ut mot "värme",

Bostadsstöd

42. beträffande minskning av bostadssubventionerna fr.o.m. 1994

att riksdagen med bifall till motion

1992/93:Fi35 yrkandena 1 och 2

samt med avslag på proposition

1992/93:50 bilaga 5 moment 23

och motionerna

1992/93:Fi29,

1992/93:Fi36 yrkande 4 och

1992/93:Fi37 yrkande 31 i denna del

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

res. 21 (nyd)

men. (v) - delvis

43. beträffande minskning av bostadssubventionerna fr.o.m. 1993

att riksdagen avslår motionerna

1992/93:Fi37 yrkande 30 och

1992/93:Fi64,

men. (v) - delvis

44. beträffande riktlinjer för bostadsfinansieringssystemet

att riksdagen avslår motion

1992/93:Fi37 yrkande 31 i denna del,

men. (v) - delvis

Investeringar och underhållsåtgärder för ökad sysselsättning och tillväxt

45. beträffande anslaget Underhållsåtgärder för sysselsättning och

tillväxt

att riksdagen med bifall till

proposition 1992/93:50 bilaga4

och med avslag på motionerna

1992/93:Fi36 yrkande 11 och 1992/93:Fi54

till Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt på

tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1992/93 under sjätte

huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 1500000000 kr,

46. beträffande övriga yrkanden om nya anslag till affärsverk

att riksdagen avslår motion

1992/93:Fi37 yrkandena 2--5,

men. (v) - delvis

47. beträffande utbyggnad och tidigareläggning av infrastrukturprojekt

att riksdagen med anledning av motion

1992/93:Fi35 yrkandena 11, 14 och 15

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

res. 22 (m, fp, c, kds)

48. beträffande övriga infrastrukturfrågor

att riksdagen avslår motion

1992/93:Fi35 yrkandena 12 och 13,

res. 23 (s)

49. beträffande ROT-program för kommunala fastigheter m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna

1992/93:Fi35 yrkande 16,

1992/93:Fi37 yrkande 7 och

1992/93:Fi72 yrkandena 1 och 2

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

50. beträffande ROT-program för va-nätet

att riksdagen avslår motionerna

1992/93:Fi25 och

1992/93:Fi37 yrkande 6,

res. 24 (nyd)

men. (v) - delvis

51. beträffande Moderna museets lokaler

att riksdagen avslår motion

1992/93:Fi37 yrkande13,

men. (v) - delvis

Besparingar inom Utrikesdepartementets område

52. beträffande bistånd m.m.

att riksdagen med avslag på motionerna

1992/93:Fi24 yrkandena 1, 2 i denna del och 3,

1992/93:Fi36 yrkande 2,

1992/93:Fi37 yrkandena 14, 15 och 32,

1992/93:Fi42 och

1992/93:Fi73

godkänner vad i proposition 1992/93:50 moment 5 förordats om

besparingar inom Utrikesdepartementets område på 1500 miljoner kronor per år

avseende Sveriges bistånd,

res. 25 (nyd)

men. (v) - delvis

Besparingar inom Försvarsdepartementets område

53. beträffande redovisning av erforderliga besparingar inom försvaret

att riksdagen avslår motion

1992/93:Fi35 yrkande 3,

54. beträffande ytterligare besparingar på försvarsområdet

att riksdagen avslår motionerna

1992/93:Fi24 yrkande 2 i denna del,

1992/93:Fi36 yrkande 5 och

1992/93:Fi37 yrkande 33,

res. 26 (nyd)

men. (v) - delvis

55. beträffande nedläggning av Västgöta flygflottilj

att riksdagen med avslag på motionerna

1992/93:Fi26 och

1992/93:Fi45

godkänner det i proposition 1992/93:50 bilaga 2 moment 1 framlagda

förslaget att lägga ned Västgöta flygflottilj (F6),

56. beträffande ändrade värnpliktsförmåner

att riksdagen med avslag på motion

1992/93:Fi37 yrkande 34

godkänner den i proposition 1992/93:50 bilaga 2 moment 2 föreslagna

ändrade inriktningen av systemet för de värnpliktigas förmåner,

men. (v) - delvis

57. beträffande besparingar inom totalförsvarets civila del

att riksdagen godkänner den i proposition 1992/93:50 bilaga 2 moment

3 föreslagna inriktningen av besparingar inom den civila delen av

totalförsvaret,

Övriga frågor

58. beträffande besparingar inom Justitiedepartementets område

att riksdagen godkänner vad i proposition 1992/93:50 moment 6

förordats om besparingar inom Justitiedepartementets område på 500 miljoner

kronor per år,

59. beträffande besparingar inom Kommunikationsdepartementets område

att riksdagen godkänner vad i proposition 1992/93:50 moment 8

förordats om besparingar inom Kommunikationsdepartementets område på 300

miljoner kronor per år,

60. beträffande besparingar inom Jordbruksdepartementets område

att riksdagen godkänner vad i proposition 1992/93:50 moment 9

förordats om besparingar inom Jordbruksdepartementets område på 250 miljoner

kronor per år,

61. beträffande dagbidrag och hälsoundersökningar för asylsökande

att riksdagen lägger proposition 1992/93:50 bilaga 8 till

handlingarna,

62. beträffande reducering av förläggningskostnader

att riksdagen avslår motion

1992/93:Fi36 yrkande 7,

res. 27 (nyd)

63. beträffande barnbidrag

att riksdagen med avslag på motion

1992/93:Fi37 yrkandena 45--47

antar de i proposition 1992/93:50 bilaga 3 momenten 1--3 framlagda

förslagen till

a) lag om ändring i lagen (1992:383) om ändring i lagen (1991:486) om ändring

i lagen (1991:233) om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag,

b) lag om ändring i lagen (1992:384) om ändring i lagen (1991:1940) om

ändring i lagen (1991:486) om ändring i lagen (1991:233) om ändring i lagen

(1947:529) om allmänna barnbidrag,

c) lag om upphävande av lagen (1991:234) om ändring i lagen (1986:378) om

förlängt barnbidrag,

men. (v) - delvis

64. beträffande besparingar inom studiestödsområdet

att riksdagen med avslag på motion

1992/93:Fi37 yrkande 35

godkänner vad i proposition 1992/93:50 moment 10 förordats om

besparingar inom studiestödsområdet på ca 300 miljoner kronor per år,

men. (v) - delvis

65. beträffande utebliven höjning av studiebidrag

att riksdagen antar det i proposition 1992/93:50 bilaga 6 moment 1

framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1991:924) om ändring i

studiestödslagen (1973:349),

66. beträffande anslaget Studiemedel m.m.

att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:50 bilaga 6 moment

2 och med avslag på motion

1992/93:Fi37 yrkande 17 till Studiemedel m.m. på tilläggsbudget

till statsbudgeten för budgetåret 1992/93 under åttonde huvudtiteln anvisar ett

förslagsanslag på 85000000 kr,

men. (v) - delvis

67. beträffande anslaget Vuxenstudiestöd m.m.

att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:50 bilaga 6 moment

3 och med avslag på motion

1992/93:Fi37 yrkande 18 till Vuxenstudiestöd m.m. på

tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1992/93 under åttonde

huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 142000000 kr,

men. (v) - delvis

68. beträffande hemspråksundervisningen

att riksdagen avslår motion

1992/93:Fi36 yrkande 19,

res. 28 (nyd)

69. beträffande stöd till politiska partier

att riksdagen med avslag på motion

1992/93:Fi36 yrkande 6

godkänner vad i proposition 1992/93:50 moment 7 förordats om minskat

stöd till politiska partier,

res. 29 (nyd)

70. beträffande presstöd och organisationsstöd

att riksdagen avslår motion

1992/93:Fi36 yrkandena 20 och 21,

res. 30 (nyd)

71. beträffande näringspolitikens inriktning

att riksdagen avslår motion

1992/93:Fi35 yrkande 9,

res. 31 (s)

men. (v) - delvis

72. beträffande försäljningar av statliga företag och fastigheter

att riksdagen godkänner vad i proposition 1992/93:50 moment 11

förordats beträffande försäljning av statliga företag och fastigheter,

73. beträffande förvaltningsbolag för de statliga företagen

att riksdagen avslår motion

1992/93:Fi35 yrkande 10,

res. 32 (s)

74. beträffande förnybara energislag m.m.

att riksdagen avslår motion

1992/93:Fi37 yrkandena 8--11,

men. (v) - delvis

75. beträffande underleverantörsprogram

att riksdagen avslår motion

1992/93:Fi37 yrkande 1,

res. 33 (s)

men. (v) - delvis

76. beträffande forskningsprojekt

att riksdagen avslår motion

1992/93:Fi71 yrkandena 5 och 6,

men. (v) - delvis

77. beträffande naturvårdsinsatser

att riksdagen avslår motion 1992/93:Fi37 yrkande 12,

men. (v) - delvis

78. beträffande ekonomisk brottslighet

att riksdagen avslår motion

1992/93:Fi35 yrkande 8,

res. 34 (s)

79. beträffande skuldsaneringslag

att riksdagen avslår motion

1992/93:Fi35 yrkande 23.

res. 35 (s)

Stockholm den 3 december 1992

På finansutskottets vägnar

Per-Ola Eriksson

I beslutet har deltagit: Per-Ola Eriksson (c), Hans Gustafsson (s), Lars

Tobisson (m), Per Olof Håkansson (s), Tom Heyman (m), Lisbet Calner (s), Stefan

Attefall (kds), Bo G Jenevall (nyd), Arne Kjörnsberg (s), Roland Larsson (c),

Sonia Karlsson (s), Lennart Hedquist (m), Alf Egnerfors (s), Lars Ulander (s)

och Carl B Hamilton (fp).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i

utskottet, har suppleanten Johan Lönnroth (v) närvarit vid den slutliga

behandlingen av ärendet.

Reservationer

Reservationer

1. Inriktningen av den ekonomiska politiken (mom.1, motiveringen)

Hans Gustafsson, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg, Sonia

Karlsson, Alf Egnerfors och Lars Ulander (alla s) anser att den del av

utskottets yttrande som på s. 41 börjar med "Höstens akuta" och på s.43

slutar med "krisuppgörelsens åtgärdspaket" bort ha följande lydelse:

Den turbulens som drabbade finans- och valutamarknaden under hösten

innevarande år saknar motstycke under efterkrigstiden.

Under andra hälften av augusti steg räntenivån snabbt i Sverige. Den

utlösande orsaken var den tilltagande europeiska valutaoron, som förstärktes av

att den ekonomiska återhämtningen tycktes utebli. Ränteuppgången avspeglade

också en bristande tilltro till Sveriges möjligheter att bemästra sina

grundläggande ekonomiska problem. Arbetslösheten steg kraftigt och

budgetunderskottet föreföll öka okontrollerat. Finanskrisen förvärrades.

Den nya regeringen, som trots sin minoritetsställning valt att föra

blockpolitik, deklarerade i utgångsläget sin avsikt att inte företa några

ändringar av den förda ekonomiska politiken. Försvaret av den svenska kronan

skulle enligt denna linje uteslutande upprätthållas av Riksbanken med

penningpolitiska åtgärder. Valutaoron förvärrades och land efter land tvangs

överge sin växelkurs. Detta ledde till alltmer drastiska motåtgärder av

Riksbanken, som den 17 september satte marginalräntan för bankernas upplåning i

Riksbanken till 500 %. Det hade då sedan flera veckor stått klart att

regeringen inte förmådde bemästra den akuta krisen. En omedelbar och kraftfull

omläggning av den ekonomiska politiken grundad på en bred majoritet i riksdagen

framstod då som absolut nödvändig. En sådan förändring fordrade

Socialdemokraternas aktiva medverkan.

Sedan regeringen övergivit fasthållandet av sin förda politik har under

perioden den 20 september till den 4 november träffats tre uppgörelser med det

socialdemokratiska partiet. Den 20 september träffades en uppgörelse om

åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin. Den innehöll åtgärder

för en kraftig minskning av det strukturella budgetunderskott, dvs. det

underskott i de offentliga finanserna som kan befaras ligga kvar efter en

konjunkturuppgång. Det innehåller vidare en satsning på arbetsmarknadspolitiken

med bl.a. åtgärder för uppemot 130000 personer, åtgärder för att stabilisera

fastighets- och kapitalmarknaderna och en framtida grundläggande förändring av

sjukförsäkringen.

Den första uppgörelsen ledde till att valutautströmningen tillfälligt

hejdades. Ett omedelbart hot mot den svenska kronan hade avvärjts. En rad

faktorer, bl.a. den bristande internationella tilltron till det svenska

finansiella systemets stabilitet och den svenska industrins konkurrenskraft,

ledde emellertid till en förnyad valutautströmning och ett hot mot växelkursen.

Räntorna steg på nytt. För att motverka detta och demonstrera den gemensamma

beslutsamheten att fullfölja krisbekämpningen, träffade regeringen och

Socialdemokraterna den 30 september en uppgörelse för att stärka det svenska

näringslivets konkurrenskraft genom en sänkning av arbetsgivaravgiften med

4,3% och en minskning av den lagstadgade semestern med 2dagar. Uppgörelsen

den 20 september fullföljdes genom att åtgärderna blev fullt ut finansierade

genom sänkta grundavdrag, utebliven sänkning av den generella mervärdesskatten

och höjning av den särskilda mervärdesskatten.

När valutautströmningen ånyo tog fart i mitten av november fanns det inte

längre några möjligheter för Riksbanken att upprätthålla försvaret för den

fasta växelkursen. På eftermiddagen den 19 november överger Sverige den fasta

växelkursen. Fr.o.m. denna tidpunkt flyter den svenska kronan.

Övergången till ett system med rörlig växelkurs innebär att den bedömning av

den svenska ekonomins utveckling som redovisades i proposition 50 nu är

inaktuell. Den 1 december överlämnade därför Finansdepartementet till

finansutskottet en ny preliminär försörjningsbalansprognos.

Den mycket kraftiga depreciering av den svenska kronan som nu kan konstateras

innebär att konsumentpriserna stiger mer än vad som förutsattes i proposition

50. Som framgått av den kommentar som utskottet tidigare i betänkandet gjort

till Finansdepartementets nya prognos kommer år 1993 att bli ett ännu sämre år

än vad som angavs i proposition 50.

Som utskottet ser det kan emellertid de depressiva tendenserna i svensk

ekonomi bli kraftigare än vad finansutskottet utgått ifrån i den preliminära

prognosen. Orsaken till detta är bl.a. att det blir alltmer uppenbart att

Västeuropa nu går mot en utdragen lågkonjunktur och att regeringen har

underskattat deprecieringens storlek. Mycket talar därför för att

arbetslösheten kan komma att överskrida de 6% som anges i

Finansdepartementets prognoser.

Utskottet vill understryka att den ekonomiska politiken inte får ges en sådan

inriktning att vi under lång tid framöver överger ansträngningarna att motverka

arbetslösheten. Detta är naturligtvis helt oacceptabelt. Det finns skäl att

erinra om att motiven till krispaketen främst var ett försök att slå vakt om

den fasta växelkursen. Självfallet är det alltjämt en central uppgift att

bekämpa inflationen, att minska budgetunderskottet och försvara de

konkurrensfördelar som den svenska exportindustrin nu erhållit. Men det är lika

viktigt att förhindra en så hård åtstramning av den inhemska efterfrågan under

1993 att läget på arbetsmarknaden ytterligare försämras och bestående skador på

samhållsekonomin riskeras.

Krisöverenskommelsen innebär att nästan 10 miljarder kronor ytterligare

satsas under resten av budgetåret för att bekämpa arbetslösheten.

Överenskommelsen innebär även en kraftig

satsning på utbildning och investeringar, att krafttag tas mot

ungdomsarbetslösheten och att betydande satsningar görs för att bekämpa

långtidsarbetslöshet och utförsäkring.

Dessa åtgärder kan emellertid visa sig vara otillräckliga för att möta en

snabbt växande arbetslöshet. Utskottet utgår ifrån att regeringen har beredskap

till att anpassa krisuppgörelsen till den nya situation som uppstått efter den

19 november. En möjlighet är därvid att tidsanpassa de åtgärder på

skatteområdet som regeringen och Socialdemokraterna kommit överens om i

krisuppgörelsen.

2. Det finansiella systemet (mom. 3)

Hans Gustafsson, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg, Sonia

Karlsson, Alf Egnerfors och Lars Ulander (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 46 som börjar med

"Finansutskottet anser" och slutar med "yrkande 59" bort ha följande

lydelse:

Finansutskottet instämmer i vad som anförs i motion Fi35 (s) om att

staten måste ta ett ansvar för betalningssystemet. Utskottet ser därför

positivt på det förslag till åtgärder för att stärka det finansiella systemet

som har lagts fram.

De krav på utredning och granskning som framförs i nyssnämnda motion anser

finansutskottet vara väl motiverade. Det är angeläget att en bred utredning nu

kommer till stånd. Vidare anser utskottet att det är angeläget att en

granskning av de s.k. fallskärmsavtalen kommer till stånd. Det är

eftersträvansvärt att det utvecklas en fast praxis för hur sådana avtal bör

utformas. Alla avsteg från en sådan praxis bör därefter offentliggöras i

företagens årsredovisningar. Om staten tvingas lämna stöd till en bank bör

vidare en prövning ske av den rättsliga grunden för eventuella avgångsvederlag.

Yrkandet i motion Fi37 (v) om ett ökat statligt ägande i banker kan

finansutskottet inte tillstyrka. Staten bör inte sträva efter att överta

ägarrollen i något kreditinstitut; ett aktivt medansvar kan dock under vissa

omständigheter visa sig motiverat. På längre sikt bör staten, enligt

finansutskottets mening, inte eftersträva ett större ägande än för närvarande.

De aktieinnehav som kan komma att tillfalla staten i samband med

omstruktureringar bör avyttras, när det är affärsmässigt lämpligt. Även det

nuvarande statliga ägandet i Nordbanken bör kunna reduceras i framtiden.

Med det anförda tillstyrker finansutskottet motion Fi35 (s) i berörda delar.

Det aktuella yrkandet i motion Fi37 (v) avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande det finansiella systemet

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi35 yrkandena 24 och 25 samt

med avslag på motion 1992/93:Fi37 yrkande 59 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

3. Fullgörandegaranti (mom. 4)

Bo G Jenevall (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 48 som börjar med

"Finansutskottet gör" och slutar med "av utskottet" bort ha följande

lydelse:

Finansutskottet vill med anledning härav anföra följande. Efterfrågan på

fullgörandegarantier ökar för närvarande mycket kraftigt. För 1993 och 1994

bedöms behovet uppgå till ca 25 miljarder kronor per år. Det är som utskottet

bedömer det högst osäkert om bankerna kommer att klara detta. Sedan

försäkringsbolaget Njord och Svenska Kredit försatts i konkurs är möjligheterna

att få försäkringsgarantier ytterst begränsade. Om företagen inte kan få

fullgörandegarantier kommer de inte att få några uppdrag trots att de i övrigt

är fullt kapabla att genomföra entreprenader. I motion Fi72 (nyd) diskuteras

olika sätt att komma till rätta med denna situation. Eventuellt bör staten

kunna ta på sig ett ansvar för att trygga fullgörandegarantin i det läge som nu

har uppkommit. Regeringen bör därför enligt finansutskottets uppfattning ges i

uppdrag att snarast återkomma till riksdagen med förslag till hur det uppkomna

problemet bör lösas. Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande fullgörandegaranti

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi72

yrkandena 3 och 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

4. En allmänhetens bankombudsman (mom.5)

Hans Gustafsson, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg, Sonia

Karlsson, Alf Egnerfors och Lars Ulander (allas) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 49 som börjar med "Det

finns" och slutar med "av utskottet" bort ha följande lydelse:

Finansutskottet anser till skillnad från lagutskottet att regeringen

omgående bör låta utreda frågan om inrättande av en bankombudsman för

allmänheten. Syftet bör därvid vara att stärka bankkundernas ställning gentemot

bankerna och få till stånd en noggrann prövning av principiellt viktiga

klagomål från bankkunderna. Det av Finansinspektionen framlagda förslaget är

som utskottet ser det inte tillräckligt mot bakgrund av det stora behov som

många kunder i dag har av att få hjälp och stöd i sina mellanhavanden med

banker. Det är också, som framhålls i motion Fi35 (s), angeläget att

konsumenter kan få kvalificerad hjälp med att få principiellt viktiga klagomål

mot banker prövade. En sådan hjälp torde den av Finansinspektionen föreslagna

byrån inte kunna tillhandahålla. Utskottet tillstyrker med det anförda motion

Fi35 (s) yrkande 26.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande en allmänhetens bankombudsman

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi35

yrkande 26 hos regeringen hemställer om en utredning om en allmänhetens

bankombudsman i enlighet med vad utskottet anfört,

5. Kommunerna (mom. 6)

Hans Gustafsson, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg, Sonia

Karlsson, Alf Egnerfors och Lars Ulander (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 50 som börjar med

"Finansutskottet vill" och slutar med "yrkande 21" bort ha följande

lydelse:

Finansutskottet ställer sig bakom kravet i motion Fi35 (s) att regeringen nu

bör tillsätta en parlamentarisk beredning om den kommunala ekonomin.

Riksdagens beslut i våras att permanent dra in 7,5 miljarder kronor från

kommuner och landsting tillsammans med vissa andra negativa ekonomiska

förändringar av engångskaraktär för den kommunala verksamheten innebär enligt

utskottet i huvudsak endast att ett underskott flyttas från statsbudgeten till

de kommunala budgetarna. Därigenom förloras 25 000--30 000 arbetstillfällen

inom barnomsorg, skola, sjukvård och äldreomsorg. Därmed ökar också

arbetslösheten ytterligare och staten får tillbaka underskottet via a-kassorna

och arbetsmarknadsfonden.

Utskottet delar inte regeringens uppfattning att detta skulle innebära en

stor besparing. Det som inträffar är en finansiell rundgång som ger upphov till

stora välfärdsförluster. Svenska kommunförbundet har för utskottet redogjort

för att behoven under år 1993 jämfört med 1992 av kommunal service m.m. ökar

medan den faktiskt utförda volymen beräknas minska.

Den av utskottet förordade beredningen bör få i uppdrag att skyndsamt

redovisa hur skadorna av denna rundgång skall kunna begränsas.

Syftet med beredningens arbete skall även vara att skapa sådana ekonomiska

villkor för den kommunala sektorn att det går att säkerställa och utveckla en

behovsorienterad, rationell och effektiv kommunal verksamhet som bl.a.

innefattar en utbildning av hög kvalitet, en god hälso- och sjukvård, en

äldreomsorg som ger trygghet åt de gamla, en väl fungerande barnomsorg samt ett

mångfasetterat fritids- och kulturutbud.

En viktig uppgift för beredningen är att föreslå åtgärder som även kan

stimulera till tidigareläggning av sådana investeringar som kan bidra till att

hålla tillbaka de kommunala driftkostnaderna.

I betänkande 1992/93:FiU2 Vissa kommunalekonomiska frågor behandlas bl.a.

mera vittgående förslag än vad som yrkande 2 i motion Fi22 (-) omfattar.

Utskottet konstaterar att om de socialdemokratiska reservationerna till

betänkande 1992/93:FiU2 vinner riksdagens gillande, är yrkande 2 i motion Fi22

helt tillgodosett varför det kan avslås.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande kommunerna

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi35 yrkande 21 samt med avslag

på motion 1992/93:Fi22 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

6. Program för arbetsmarknadspolitikens inriktning (mom. 8)

Hans Gustafsson, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg, Sonia

Karlsson, Alf Egnerfors och Lars Ulander (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 52 börjar med

"Arbetsmarknadsutskottet erinrar" och på s. 53 slutar med "Fi35 (s)

yrkandena 17--20" bort ha följande lydelse:

En hårdnande internationell konkurrens ställer större krav på kompetens inom

arbetslivet. Ny teknik sprids i dag snabbare och den tekniska utvecklingen

accelererar. Givna kunskaper föråldras snabbt. Skräddarsydda produkter av hög

kvalitet efterfrågas i allt högre utsträckning. Goda lösningar på svåra problem

inom olika samhällsområden måste tas fram. Ny teknik måste utvecklas och nya

produkter tillverkas inom många områden, t.ex. inom medicin samt miljö- och

energiområdet.

Såsom framhålls i motion Fi35 (s) ställer förändringar i teknik och

arbetsorganisation ökade krav på såväl kunskaper som förmåga att tillägna sig

kunskaper. Till detta kommer att stora delar av vår arbetskraft har en

utbildningsnivå som inte når upp till den som gäller i några av våra viktigaste

konkurrentländer. Generellt gäller att utbildningsnivån inom industrin behöver

höjas. Detta gäller såväl utbildning för bredare arbetskompetens som

högskolekompetens.

Vid en internationell jämförelse ligger Sverige sannolikt ganska långt framme

när det gäller allmän vuxenutbildning. Men tyvärr finns fortfarande en alltför

låg andel i högre utbildning. Personalutbildningen är eftersatt. Skillnaden är

tydligast vid jämförelser mellan LO-, TCO- eller SACO-anställda. Enligt

utskottets mening bör långsiktigt ytterligare en årskull, dvs. ca 100000

personer delta i utbildning jämfört med slutet av 1980-talet. Det gäller alla

typer av utbildning: högskola, yrkesutbildning, omskolning, allmän

vuxenutbildning, men framför allt kompetensutveckling i arbetet. Det tar lång

tid att nå upp till en sådan nivå. Därför är det viktigt att redan nu börja

planera och inrikta resurserna mot ett sådant mål. När det gäller

kompetensutveckling i arbetet bör industrins behov prioriteras.

Regeringen bör enligt utskottets mening senast i samband med

budgetpropositionen lägga fram förslag om ett sådant program för utbildning

och kompetensutveckling. Vad utskottet här anfört innebär att utskottet

tillstyrker motion Fi35 (s) yrkande 17.

Enligt utskottets mening skall arbetsmarknadspolitiken vara inriktad på att

hävda arbetslinjen. Det innebär att arbete, utbildning och rehabilitering skall

komma i första hand, kontantstöd först i sista hand.

I syfte att fullfölja denna linje lade Socialdemokraterna i maj fram ett

handlingsprogram för investeringar, utbildningar och arbetsmarknadspolitiska

åtgärder. Detta program skulle ha skapat arbets- och utbildningstillfällen för

100000 personer under två år och minskat behovet av kontantstöd.

Nu redovisade företrädare för samma parti åter i ett stort antal länsvis

utformade motioner förslag på lämpliga projekt som kan sättas i gång för att

stimulera sysselsättningen. Utskottet återkommer till dessa motioner längre

fram i betänkandet.

Det säger sig självt att behovet av arbetslöshetsersättning och anspänningen

på Arbetsmarknadsfonden minskar om det som alternativ till passivt kontantstöd

finns aktiva åtgärder att erbjuda de arbetslösa. Aktiva satsningar som leder

till arbete ger också ökade skatteintäkter för stat och kommun samt minskade

kostnader för ohälsa och utslagning. På lång sikt har detta stor betydelse för

de offentliga finanserna.

Omfattningen på de arbetsmarknadspolitiska insatserna, som behövs under nästa

budgetår, måste enligt utskottets mening, dimensioneras med hänsyn till vad som

kommer att göras på andra områden, främst inom närings-, utbildnings- och

investeringspolitikens områden.

Om insatserna på dessa områden präglas av fortsatt passivitet blir bördan på

arbetsmarknadspolitiken väldigt stor. Om insatserna blir kraftfulla och om de

snabbt sätts i verket blir bördan på arbetsmarknadspolitiken förhållandevis

mindre.

Utskottet biträder mot denna bakgrund det i motion Fi35 (s) framförda

förslaget att riksdagen nu bör kräva av regeringen att den lägger fram ett

samlat program i syfte att pressa ned arbetslösheten. Detta program skall

ha sin tyngdpunkt i investeringar, utbildning och aktiva

arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Utskottet tillstyrker därmed yrkande 18 i

denna motion och de där framförda kraven på ett kraftfullt program som kan dras

i gång redan vid nästa budgetårs början.

Såsom framhålls i samma motion måste regeringen i uppläggningen av

arbetsmarknadspolitiken ägna särskild uppmärksamhet åt kvinnornas

situation. Det som nu kommer att ske på arbetsmarknaden innebär enligt

regeringens egna prognoser en kraftig nedgång i sysselsättningen på områden där

många kvinnor arbetar, t.ex. handeln, vården och omsorgen.

Till detta kommer problemen för de 80000 deltidsarbetslösa av vilka en

stor majoritet är kvinnor. I år kommer minst 10000 deltidsarbetslösa att stå

inför det omöjliga valet att antingen säga upp sig helt från sin anställning

och stämpla på heltid eller försöka leva på en alltför låg inkomst. Situationen

för dessa måste nu få en lösning. Det är enligt utskottets mening helt klart

regeringens ansvar att föreslå en lösning på detta problem.

Som utskottet ser det är det dessutom nödvändigt att AMS lägger upp en

långsiktig strategi för hur man skall motarbeta den ökande arbetslösheten bland

kvinnor.

Vad utskottet här anfört om kvinnors situation på arbetsmarknaden och

problemen för de deltidsarbetslösa innebär att utskottet tillstyrker motion

Fi35 (s) yrkandena 19 och 20.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande program för arbetsmarknadspolitikens inriktning

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi35 yrkandena 17--20

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

7. Nytt system för arbetslöshetsförsäkringen m.m. (mom.9)

Bo G Jenevall (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 54 börjar med

"Arbetsmarknadsutskottet avvisar" och på s. 55 slutar med "i dessa delar"

bort ha följande lydelse:

Finansutskottet instämmer i de synpunkter som framförs i motion Fi36 (nyd) om

hur man bör motverka det resursslöseri som den stora arbetslösheten innebär.

Ersättningar betalas ut till de arbetslösa utan att något nyttigt arbete blir

utfört samtidigt som arbetslösheten medför stort mänskligt lidande. Det vore

bättre om dessa arbetslösa kunde ges möjlighet till tillfällig anställning i

företagen utan att omfattas av lagen om anställningsskydd. De skulle ha

bibehållen arbetslöshetsersättning och företagen skulle betala mellanskillnaden

upp till avtalsenlig eller marknadsmässig lön. De arbetslösa kan själva ta

initiativet. Med ett sådant system skulle många tusen arbetslösa kunna få

meningsfullt arbete. Självfallet måste vissa regler tillskapas så att missbruk

förhindras. När konjunkturen vänder kan dessa personer i många fall få fast

anställning och de företagsstimulerande åtgärderna få effekt. Resultatet skulle

bli en nationalekonomisk vinst.

Finansutskottet anser också att ett nytt lärlingssystem måste införas med

löner som står i rimlig proportion till vad ungdomarna kan tillföra

produktionen. Frågan är av utomordentlig betydelse för näringslivet och dess

framtid och därmed för de produktiva jobben.

Det är vidare utskottets uppfattning att arbetsrätten måste förändras och

moderniseras i den riktning som anges i den borgerliga regeringens direktiv

(dir. 1991:118) till Arbetsrättsutredningen. Det vore mycket olyckligt om

Socialdemokraterna fick framgång i sina försök att förhindra de förändringar

som är nödvändiga av hänsyn till det svenska näringslivet och dess

konkurrenskraft och för möjligheten till utländska investeringar i Sverige.

Utredningen måste alltså fullfölja sitt nuvarande uppdrag.

När det gäller arbetslöshetsförsäkringen anser utskottet att den bör

reformeras i enlighet med det förslag som läggs fram i nydemokraternas motion.

Arbetslöshetskassorna skall inte administreras av de fackliga organisationerna.

I korthet går förslaget i övrigt ut på att staten skall stå för ett visst

grundskydd under en begränsad period med fem karensdagar. Arbetsgivaren skall

teckna en obligatorisk privat försäkring som täcker inkomstförluster därutöver

upp till en viss inkomstrelaterad nivå, maximerad till vad som motsvarar en

årslön på 7,5 basbelopp. För ytterligare inkomstförluster skall privat

frivillig försäkring kunna tecknas, eventuellt kollektivt genom de fackliga

organisationerna.

Genom att man nu lyfter ut arbetsskadeförsäkringen och

arbetslöshetsförsäkringen ur budgeten och ansvaret läggs på företagen, de

anställda samt fackföreningarna kan arbetsgivaravgifterna sänkas ytterligare.

Det bör ankomma på regeringen att lägga fram ett sådant förslag.

Vad utskottet anfört med anledning av motion Fi36 (nyd) yrkandena 8, 9, 12,

14 och 16--18 bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande nytt system för arbetslöshetsförsäkringen m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi36 yrkandena 8, 9, 12, 14,

16, 17 och 18 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

8. Arbetslivsutveckling (mom. 11)

Bo G Jenevall (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 56 börjar med

"Arbetsmarknadsutskottet biträder" och på s. 59 slutar med "återgivna

synpunkter" bort ha följande lydelse:

Finansutskottet är kritiskt till regeringens förslag om arbetslivsutveckling.

Som framhålls i motion Fi57 (nyd) måste politiken inriktas på att få det

svenska näringslivet att börja blomstra och på att skapa verkliga arbeten. Om

förslaget om arbetslivsutveckling genomförs kommer det att skapa en jättelik

byråkrati med ett stort antal myndigheter, organisationer och företag

inblandade. Man kan ställa frågan vem som skall ha det yttersta ansvaret för

denna byråkrati. En bättre ordning hade möjligtvis varit att låta

arbetsförmedlingen ensam få sköta arbetslivsutvecklingen, eftersom det är

förmedlingen som har kunskap om marknaden, organisationerna, föreningarna osv.

Man kan också fråga sig vilka företag som skulle vara villiga att ställa upp i

det ekonomiska läge som nu råder, där alla krafter måste inriktas på att få

företagen att gå ihop ekonomiskt. Till detta kommer att arbetslivsutvecklingen

endast omfattar de A-kasseberättigade. Det finns andra kategorier som lika väl

skulle behöva sysselsättning.

Utskottet är i och för sig positivt till att personer som uppbär

arbetslöshetsersättning gör en samhällsinsats av något slag. Såsom framförs i

motionen kan den s.k. Hallstahammarmodellen vara ett sätt. Det är ett

obyråkratiskt system som anordnas av kommunen.

Av dessa skäl anser utskottet att regeringens förslag bör avslås av

riksdagen.

De medel som var tänkta att avse vissa kostnader i sammanhanget bör i stället

användas till köp av utbildning och utbildningsplatser hos det privata

näringslivet. På det sättet skulle uppskattningsvis 10000 personer per månad

kunna få yrkesutbildning med stora chanser till anställning, när konjunkturen

vänder.

Det anförda innebär att utskottet anser att riksdagen med bifall till motion

Fi57 (nyd) yrkandena 2 och 3 bör dels avslå regeringens förslag i motsvarande

delar, dels ge regeringen till känna vad utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:

11. beträffande arbetslivsutveckling

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi57 yrkandena 1--3 samt med

avslag på proposition 1992/93:50 bilaga 7 momenten 1, 2, 6, 7 och 12 och motion

1992/93:Fi66 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

9. Företagsutbildning (mom. 14)

Bo G Jenevall (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 61 som börjar med

"Arbetsmarknadsutskottet avstyrker" och slutar med "Fi57 (nyd) yrkande 6"

bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att systemet med utbildningsvikariat måste betraktas som ett

misslyckande. Det är orealistiskt att tro att de privata företagen skulle

anställa vikarier i någon större utsträckning. Därför bör, såsom begärs i

motion Fi57 (nyd), utbildningsvikariaten inom det privata näringslivet utredas.

Vad utskottet anfört med anledning av motion Fi57 (nyd) yrkande 6 bör ges

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande företagsutbildning

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi57 yrkande

6 samt med avslag på motionerna 1992/93:Fi37 yrkande 21 och 1992/93:Fi38 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

10. Arbetsmarknadsutbildning inom det reguljära utbildningsväsendet (mom. 15)

Bo G Jenevall (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 62 börjar med

"Arbetsmarknadsutskottet anser" och på s. 64 slutar med "Fi57 (nyd) yrkande

4" bort ha följande lydelse:

Finansutskottet biträder regeringens förslag till satsning på

arbetsmarknadsutbildning i gymnasieskolan, komvux och folkhögskolorna. En

förutsättning måste enligt utskottets mening dock vara att de medel som

föreslås till komvux och folkhögskolorna, i enlighet med förslag i motion Fi57

(nyd), öronmärks för yrkesutbildning. På små orter finns enbart teoretisk

utbildning, och folkhögskolorna har i princip enbart förberedande

yrkesutbildningar. Därför bör det enligt finansutskottets mening klart anges

att det skall vara fråga om yrkesutbildningar eller yrkeskompletteringar.

Vad utskottet anfört med anledning av motion Fi57 (nyd) yrkande 4 bör ges

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:

15. beträffande arbetsmarknadsutbildning inom det reguljära

utbildningsväsendet

att riksdagen med anledning av proposition 1992/93:50

bilaga 7 moment 9 och motion 1992/93:Fi57 yrkande 4 samt med avslag på

motionerna 1992/93:Fi19, 1992/93:Fi37 yrkandena 16 och 19, 1992/93:Fi39 och

1992/93:Fi67 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

11. Beredskapsarbeten (mom. 17)

Bo G Jenevall (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s.64 börjar med

"Arbetsmarknadsutskottet avstyrker" och på s.65 slutar med "avslås av

riksdagen" bort ha följande lydelse:

Enligt finansutskottets uppfattning är såväl arbetsförmedlingar som företag

och arbetssökande otillräckligt informerade om att beredskapsarbete även kan

ordnas inom privat företagsamhet. Information från AMS bör klargöra det riktiga

förhållandet.

Vad utskottet anfört med anledning av motion Fi57 (nyd) yrkande 5 bör ges

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:

17. beträffande beredskapsarbeten

att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Fi57

yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

12. Antalet helgdagar (mom. 24)

Bo G Jenevall (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.72 som börjar med

"Konstitutionsutskottet vill" och slutar med "Fi36 (nyd) yrkande 13" bort

ha följande lydelse:

Minskningen av semesterdagarna motiveras av det samhällsekonomiska läget. En

nedskärning av antalet lagstadgade semesterdagar kommer att slå olika för

skilda grupper beroende på om semestern regleras genom lag eller avtal. Det

vore därför lämpligare att begränsa ledigheten genom att slopa ett antal

helgdagar. Det finns dessutom helgdagar som på grund av sin placering i veckan

direkt uppmuntrar folk att ta ut ytterligare ledighet. Utskottet föreslår

därför att en utredning tillsätts i syfte att ta bort fyra helgdagar varav en

klämdagsframkallande sådan. Detta bör riksdagen med bifall till motion Fi36

(nyd) yrkande 13 som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse:

24. beträffande antalet helgdagar

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi36 yrkande

13 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

13. Konjunkturanpassad arbetstid (mom. 25)

Bo G Jenevall (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 72 som börjar med

"Arbetsmarknadsutskottet avstyrker" och slutar med "Fi36 (nyd) yrkande 10"

bort ha följande lydelse:

Arbetsmarknadsutskottet har i sitt av riksdagen godkända betänkande

1992/93:AU4 framfört att en friare arbetstidsförläggning är en viktig

framtidsfråga. Arbetsmarknadsutskottet har dessutom utgått från att regeringen

skall återkomma med förslag på detta område inom en nära framtid. Med hänsyn

till att konjunktursvängningar inte kan undvikas anser utskottet att det

emotsedda regeringsförslaget på arbetstidsområdet bör inrymma förslag om en

konjunkturanpassad arbetstid. Inom vissa ramar, t.ex. mellan 80 och 120%, bör

arbetsgivaren och det lokala facket själva kunna bestämma arbetstiden.

Utskottet ställer sig således bakom nydemokraternas motion Fi36 i denna del.

Vad utskottet anfört med anledning av motion Fi36 (nyd) yrkande 10 bör ges

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 25 bort ha följande lydelse:

25. beträffande konjunkturanpassad arbetstid

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi36 yrkande

10 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

14. Regionala sysselsättningsprogram (mom. 27)

Hans Gustafsson, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg, Sonia

Karlsson, Alf Egnerfors och Lars Ulander (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 74 som börjar med

"Finansutskottet delar" och slutar med "yrkandena 1--4 och 7--11" bort ha

följande lydelse:

I efterföljande sammanställning ges en översikt över de aktuella motionerna

och de typer av åtgärder som motionärerna förordar. I vissa av motionerna finns

förteckningar eller hänvisningar till förteckningar över statliga och kommunala

projekt som kan startas omgående eller tidigareläggas. De socialdemokratiska

motionernas förslag till länsvisa eller regionala projekt utgår från vad som

föreslagits i partimotion Fi35 (s).

___________________________________________________________________________

Motioner Region Åtgärder

___________________________________________________________________________

Fi27 av Georg Andersson Västerbottens län Ökad medelstilldelning,

m.fl. (s) infrastrukturinvesteringar

Fi30 av Hans Stenberg Västernorrlands Infrastruktur; stöd till

m.fl. (s) län exportindustrin; FoU; ut-

lokalisering; riskvilligt

kapital, stöd till Ånge

Fi31 av Sten-Ove Sundström Norrbottens län Infrastruktur; FoU; stöd

m.fl. (s) kultur, turism, olika in-

dustrier; kvinnliga kom-

petenscentra

Fi32 av Martin Nilsson Jönköpings län Infrastruktur; byggpro-

m.fl. (s) jekt; utbildning; sats-

ning på kommunerna

Fi33 av Maj-Inger Klingvall Östergötlands Infrastruktur; tidigare-

m.fl. (s) län läggning av statliga

investeringar; kommunala

byggprojekt; decentrali-

sering av ansvar vid in-

frastrukturinvesteringar

Fi34 av Håkan Strömberg Örebro län Infrastruktur; utbildning;

m.fl. (s) tidigareläggning av stat-

liga investeringar

Fi40 av Birthe Sörestedt Skåne Arbetstillfällen för kvin-

m.fl. (s) nor; ökad kvinnoutbild-

ning; ökade resurser till

länsarbetsnämnderna i

Skåne

Fi44 av Owe Andréasson Hallands län Kompetensutveckling; in-

m.fl. (s) frastruktur; kommunala

investeringar

Fi46 av Monica Widnemark Kronobergs län Infrastruktur; bygg-

m.fl. (s) projekt

Fi47 av Birgitta Dahl Uppsala län Stärkande av näringslivet;

m.fl. (s) investeringar; ytterligare

medel till länet

Fi48 av Berit Andnor Jämtlands län Infrastruktur; långsiktig

m.fl. (s) satsning på kompetensut-

veckling och kvinnoarbete

Fi49 av Sten Östlund Göteborg Infrastruktur; byggpro-

m.fl. (s) jekt; ytterligare medel

till länet

Fi50 av Jan Fransson Skaraborgs län Infrastruktur; byggpro-

m.fl. (s) jekt; utbildning

Fi51 av Magnus Persson Värmlands län Infrastruktur; byggpro-

m.fl. (s) jekt; utbildning

Fi52 av Johnny Ahlqvist Skåne Infrastruktur; tidigare-

m.fl. (s) läggning av statliga och

kommunala investeringar

Fi53 av Hans Gustafsson Blekinge län Infrastruktur; byggpro-

m.fl. (s) jekt; utbildning; kvin-

nornas situation

Fi55 av Göran Persson Södermanlands Infrastruktur; byggpro-

m.fl. (s) län jekt; satsning på mindre

företag

Fi56 av Inger Hestvik Kopparbergs län Yrk. 1. Infrastruktur;

m.fl. (s) byggprojekt, utbildning

Yrk. 2. Länsarbetsnämnd-

ernas medelsdisposition

bör bli friare

Fi58 av Sverre Palm Bohuslän Infrastruktur; byggpro-

m.fl. (s) jekt; utbildning

Fi59 av Stig Alemyr Kalmar län Infrastruktur; byggpro-

m.fl. (s) jekt: utbildning; ett in-

dustri- och utvecklings-

center

Fi60 av Rune Evensson Norra Älvsborg Infrastruktur; byggpro-

m.fl. (s) jekt; utbildning

Fi61 av Ingvar Johnsson Fyrstadsregionen Infrastruktur, utbildning;

m.fl. (s) industriell utveckling

Fi62 av Jan Fransson Västsverige Infrastruktur; produkt-

m.fl. (s) och teknikutveckling;

testområde

Fi63 av Arne Kjörnsberg Södra Älvsborg Infrastruktur; byggpro-

m.fl. (s) jekt; utbildning; bättre

handikappvänlighet

Fi69 Lena Hjelm-Wallén Västmanland Yrk. 1. Infrastruktur;

m.fl. (s) utbildning; byggprojekt

Yrk. 2. Arbetsmarknads-

medel till beställning

av tåget X 2000

Fi70 av Ulla Pettersson (s) Gotlands län Kompetensutveckling;

kommunikationer, turism

Fi71 av Bengt Hurtig (v) Norrbottens län Yrk. 1--4, Infrastruk-

tursatsningar inom

Banverkets och Tele-

verkets område, väg-

nätet och flygplatser

Fi74 av Anita Johanson Stockholms län Infrastruktur; kommunala

m.fl. (s) investeringar, ytter-

ligare medel; räntefria

investeringslån

Fi75 av Axel Andersson Gävleborgs län Infrastruktur; byggpro-

m.fl. (s) jekt

___________________________________________________________________________

Finansutskottet ser liksom motionärerna allvarligt på det

arbetsmarknadspolitiska läget i län och regioner. Enligt AKU-undersökningarna

från tredje kvartalet 1992 varierade arbetslösheten i de olika länen mellan 3,6

% (Gotlands län) och 8,5 % (Norrbottens län). Arbetslösheten i Norrbottens län

berör 11500 personer. Störst antal arbetslösa hade Stockholms län med 39 800

personer.

Sammanfattningsvis hade skogslänen en arbetslöshet på 6,6 % (59000

personer), medan motsvarande tal för storstadslänen uppgick till 4,8 % (83 200

personer) och för övriga Syd- och Mellansverige till 5,4% (102200

personer).

Finansutskottet har noterat AMS uppfattning att de kvinnodominerade

tjänstenäringarna påtagligt kommer att beröras av minskande sysselsättning

under det kommande året. Enligt AMS kommer då arbetslösheten bland kvinnor att

stiga ungefär lika mycket som för männen varvid skillnaderna består.

Som framgår av motionssammanställningen finns det en mängd förslag till

investeringar samt tidigareläggning av projekt över hela landet. Dessa förslag,

som vittnar om framtidstro och styrka i ett svårt läge, bör enligt utskottets

uppfattning utgöra grund för de bedömningar som de ansvariga verken och

myndigheterna har att göra. Riksdagen bör dock inte i detta sammanhang uttala

sig om de delvis annorlunda frågor som aktualiseras i motionerna Fi56 (s)

yrkande 2 och Fi69 (s) yrkande 2.

Vad finansutskottet här anfört med anledning av motionerna Fi27, Fi30, Fi31,

Fi32, Fi33, Fi34, Fi40, Fi44, Fi46, Fi47, Fi48, Fi49, Fi50, Fi52, Fi53, Fi55,

Fi56 yrkande 1, Fi58, Fi59, Fi60, Fi61, Fi62, Fi63, Fi69 yrkande 1, Fi70, Fi71

yrkandena 1--4 och 7--11, Fi74 och Fi75 bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande lydelse:

27. beträffande regionala sysselsättningsprogram

att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Fi27, 1992/93:Fi30,

1992/93:Fi31, 1992/93:Fi32, 1992/93:Fi33, 1992/93:Fi34, 1992/93:Fi40,

1992/93:Fi44, 1992/93:Fi46, 1992/93:Fi47, 1992/93:Fi48, 1992/93:Fi49,

1992/93:Fi50, 1992/93:Fi52, 1992/93:Fi53, 1992/93:Fi55, 1992/93:Fi56 yrkande 1,

1992/93:Fi58, 1992/93:Fi59, 1992/93:Fi60, 1992/93:Fi61, 1992/93:Fi62,

1992/93:Fi63, 1992/93:Fi69 yrkande 1, 1992/93:Fi70, 1992/93:Fi71 yrkandena

1--4, 1992/93:Fi74 och 1992/93:Fi75 samt med avslag på motionerna

1992/93:Fi56 yrkande 2, 1992/93:Fi69 yrkande 2 och 1992/93:Fi71 yrkandena 7--11

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

15. Sjuk- och arbetsskadeförsäkringarna (mom. 28)

Bo G Jenevall (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.75 som börjar med "Som

finansutskottet" och slutar med "av riksdagen" bort ha följande lydelse:

Enligt finansutskottets uppfattning bör en total översyn göras inte bara

av sjuk- och arbetsskadeförsäkringen utan av hela socialförsäkringssystemet.

Reglerna bör samordnas med reglerna för ersättning för vård av barn,

förtidspension, arbetslöshet och garantilön på det sätt som förordas i motion

Fi36 (nyd). Det i motionen förordade systemet innebär att det alltid lönar sig

att arbeta, det uppmanar inte till fiffel mellan olika system och blir mer

rättvist. Propositionens förslag är ett steg i rätt riktning men det är, enligt

utskottets mening, bättre att omedelbart påbörja en omläggning i den riktning

motionärerna förordar. Utskottet tillstyrker med det anförda motion Fi36 (nyd)

yrkandena 1 och 15. Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande lydelse:

28. beträffande sjuk- och arbetsskadeförsäkringarna

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi36 yrkandena 1 och 15

avslår proposition 1992/93:50 moment 1 och motion 1992/93:Fi37 yrkandena 24 och

25 samt som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

16. Allmän sjukförsäkringsavgift (mom. 29)

Hans Gustafsson, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg, Sonia

Karlsson, Alf Egnerfors och Lars Ulander (allas) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 76 som börjar med

"Utgångspunkten bör" och slutar med "av utskottet" bort ha följande lydelse:

Utgångspunkten bör vara att avgiften debiteras den enskilde och att den

beloppsmässigt skall motsvara totalt 3,7 miljarder kronor. Utskottet delar dock

inte skatteutskottets uppfattning att avgiften skall tas ut som en bruttoavgift

som skall kunna dras av mot förvärvsinkomster. Med tanke på skillnader i

beskattning som föreligger skulle en sådan ordning få vissa oacceptabla

effekter. Personer med inkomster strax ovanför brytpunkten får en lägre

nettoavgift än de som ligger strax nedanför, vilket inte kan anses vara

rättvist. Utskottet tillstyrker därmed yrkande 4 i motion Fi35 (s) om att

införa en nettoavgift i sjukförsäkringen.

dels att utskottets hemställan under 29 bort ha följande lydelse:

29. beträffande allmän sjukförsäkringsavgift

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi35 yrkande 4 samt med

avslag på motion 1992/93:Fi37 yrkande 26 godkänner de riktlinjer för införande

av en allmän sjukförsäkringsavgift i sjukförsäkringen som förordas i

proposition 1992/93:50 moment 2 med den ändringen att avgiften tas ut som en

icke beskattad nettoavgift, lika för alla inkomsttagare,

17. Pensioner (mom. 30)

Bo G Jenevall (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 77 som börjar med

"Finansutskottet delar" och slutar med "27 och 28" bort ha följande

lydelse:

Finansutskottet anser att det tyvärr är ofrånkomligt att även

pensionärerna måste drabbas av nedskärningar. Undantag måste emellertid göras

för de allra sämst ställda pensionärerna, de s.k. fattigpensionärerna. Utöver

vad som sägs i proposition 50 om att kompensera denna grupp med ca 500 miljoner

kronor via höjda pensionstillskott och/eller kommunala bostadstillägg bör de

tillföras 800 miljoner kronor. Utskottet återkommer senare till hur detta skall

finansieras genom minskningar av biståndet.

Utskottet konstaterar att regeringen så småningom tycks ha kommit till insikt

om de sämst ställda pensionärernas situation. I en senare framlagd proposition

(1992/93:134) har regeringen föreslagit att denna grupp i stort tillförs de

ytterligare medel som utskottet här förordat. Vad utskottet anfört innebär att

utskottet tillstyrker motion Fi36 (nyd) yrkande 3.

De oklarheter beträffande avtalspensionerna vid en höjning av pensionsåldern

som tas upp i motion Fi41 (-) förutsätter utskottet kommer att tas upp när den

aviserade propositionen om höjd pensionsålder behandlas av riksdagen. Motionen

avstyrks därför av utskottet. Att helt frita pensionärerna från kravet på

besparingar som förordas i motion Fi37 (v) kan utskottet i rådande läge inte

tillstyrka. Yrkandena 27 och 28 i motion Fi37 avstyrks därför av utskottet.

dels att utskottets hemställan under 30 bort ha följande lydelse:

30. beträffande pensioner

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi36 yrkande 3 samt med

avslag på motionerna 1992/93:Fi37 yrkandena 27 och 28 och 1992/93:Fi41

godkänner de riktlinjer för förändringar av pensioneringstidpunkten och

pensionsnivån som förordats i proposition 1992/93:50 momenten 3 och 4 med de

kompletteringar som utskottet förordat,

18. Kapitalinkomstskatt och förmögenhetsskatt (mom.31)

Hans Gustafsson, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg, Sonia

Karlsson, Alf Egnerfors och Lars Ulander (allas) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 78 som börjar med

"Finansutskottet delar" och slutar med "37 och 38" bort ha följande

lydelse:

Finansutskottet vill med anledning härav anföra följande. Skatteomläggningen

1991 innehöll viktiga principer om bredare skattebaser, lägre skattesatser och

mer likformiga regler. Regeringen har gjort markanta och allvarliga avsteg från

dessa grundprinciper genom att föra en skattepolitik som inriktats på stora och

ofinansierade skattesänkningar till företagare, kapitalägare och

höginkomsttagare. Denna politik har försämrat ekonomins funktionssätt och

medfört en stor omfördelning av köpkraft och ökade inkomstklyftor. Det är

angeläget att skattereformen återställs i sitt ursprungliga skick. Den nu

träffade överenskommelsen innebär att politiken åter vrids i rätt riktning med

en bättre skattemässig balans mellan arbete och kapital. Bl.a. höjs

kapitalinkomstskatten till 30%, förmögenhetsskatten kan behållas under minst

hela mandatperioden och det s.k. reallöneskyddet för höginkomsttagare slopas

under 1993 och 1994. Det bör också framhållas att värdet av ränteavdragen

bibehålls både för villaägare och andra grupper som har lånefinansierat sitt

boende. Sett i sin helhet är överenskommelsen gynnsam från fördelningspolitisk

synpunkt. Så gott som alla medborgare kommer genom uppgörelsen att bidra till

att förbättra statsfinanserna.

På två väsentliga punkter som berör skatteområdet avviker regeringens förslag

enligt utskottets uppfattning från den träffade överenskommelsen.

När det gäller kapitalinkomster anser finansutskottet att överenskommelsen

innebär en definitiv återgång till den skattesats på 30% som fastställdes

genom skattereformen. Regeringens förslag bryter häremot på två sätt. Dels

innebär propositionen endast ett tillfälligt uppskov i två år till den 1

januari 1995 med den sänkning av skattesatsen till 25% som regeringen

genomdrivit med verkan fr.o.m. det kommande årsskiftet. Vidare innebär

propositionen att man behåller det redan fr.o.m. 1992 sänkta skatteuttaget för

vissa kapitalinkomster såsom reavinster på aktier o.d. samt för

värdepappersfonder m.m., något som givetvis får snedvridande effekter i

skattesystemet och leder till en ökad skatteplanering.

Skattereformen bör enligt utskottets uppfattning återställas fullt ut i dessa

avseenden, inte minst för att undvika en framtida försämring av ränteavdragen

som ökar hushållens boendekostnader och ytterligare försämrar läget på

arbetsmarknaden. Som anförs i motion Fi35 (s) bör man alltså i enlighet med

överenskommelsen återgå permanent till skattesatsen 30%. Uppgörelsen om en

skattesats på 30% gäller alla typer av kapitalinkomster. Denna skattesats

skall alltså tillämpas även för aktievinster m.m. fr.o.m. den 1 januari 1993.

Utskottet yrkar bifall till motion Fi35 (s) yrkande 7 och avslag på motsvarande

yrkanden i motion Fi37 (v).

dels att utskottets hemställan under 31 bort ha följande lydelse:

31. beträffande kapitalinkomstskatt och förmögenhetsskatt

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi35 yrkande 7 och med

anledning av proposition 1992/93:50 bilaga 5 momenten 3, 4, 6, 7, 20 och 22

samt med avslag på motion 1992/93:Fi37 yrkandena 37 och 38 godkänner vad

utskottet anfört om att skatten på kapitalinkomster skall bestämmas permanent

till 30 %,

19. Mervärdesskatt (mom. 37)

Bo G Jenevall (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 80 som börjar med

"Utskottet anser" och slutar med "44 och 48" bort ha följande lydelse:

Vissa skattehöjningar ger emellertid inte något tillskott till statskassan.

Den s.k. turistmomsen har lett till betydande bortfall av turistinkomster,

vilket fått påtagligt negativa konsekvenser för hela Sverige. Utskottet anser

därför i likhet med vad som anförs i motion Fi36 (nyd) yrkande 22 att

turistmomsen bör sänkas ordentligt till 6 % på persontransporter och till

12,87% på hotell och restauranger. Motion Fi37 (v) blir därigenom delvis

tillgodosedd.

dels att utskottets hemställan under 37 bort ha följande lydelse:

37. beträffande mervärdesskatt

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi36 yrkande 22 och med

anledning av motion 1992/93:Fi37 yrkandena 44 och 48 samt med avslag på

proposition 1992/93:50 bilaga 5 moment 12 godkänner vad utskottet anfört,

20. Bensinskatt (mom. 38)

Bo G Jenevall (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 81 som börjar med

"Finansutskottet delar" och slutar med "3 och 4" bort ha följande lydelse:

Finansutskottet kan inte dela skatteutskottets uppfattning. En höjning av

bensinskatten vore en ur fördelningspolitisk synvinkel olycklig åtgärd. En

kraftig höjning av bensinskatten skulle drabba barnfamiljer, glesbygdsbor,

låginkomsttagare i t.ex. vården och i industrier med skiftarbete. I stora delar

av vårt land är bilen en nödvändighet därför att andra transportmedel inte

finns tillgängliga. Höginkomsttagare som ofta bor i större centralorter med väl

utbyggd kollektivtrafik kommer lättare än andra att kunna undgå beskattningen.

I likhet med vad som anförs i motion Fi68 (nyd) yrkandena 1 och 3 anser

utskottet att i stället fordonsskatten bör höjas generellt. Därigenom skulle

motionerna Fi17 (v) och Fi37 (v) tillgodoses i viss utsträckning.

dels att utskottets hemställan under 38 bort ha följande lydelse:

38. beträffande bensinskatt

att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:Fi17 yrkande 1,

1992/93:Fi37 yrkande 40 samt 1992/93:Fi68 yrkandena 1 och 3 samt med avslag på

proposition 1992/93:50 bilaga 5 momenten 13--17 och motionerna 1992/93:Fi17

yrkande 2, 1992/93:Fi37 yrkande 41 samt 1992/93:Fi68 yrkande 4 godkänner vad

utskottet anfört,

21. Minskning av bostadssubventionerna fr.o.m. 1994 (mom. 42)

Bo G Jenevall (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 85 börjar med

"Bostadsutskottet godtar" och på s. 86 slutar med "31 i denna del" bort ha

följande lydelse:

Som anförs i partimotion Fi36 från Ny demokrati skulle ett genomförande av

överenskommelsen till den del den avser en besparing om 3miljarder kronor på

bostadssubventionerna drabba många som förmodligen inte klarar ytterligare

ökningar av boendekostnaderna. Under perioden 1990--1993 uppgår besparingen på

räntebidragen till bostäder till drygt 7 miljarder kronor. Till detta skulle

alltså läggas ytterligare 3 miljarder kronor fr.o.m. den 1 januari 1994. Som

anförs i den nu diskuterade motionen bör andra utvägar sökas för att förstärka

samhällsekonomin, och det bör framför allt göras genom att biståndet begränsas.

Utskottet återkommer till denna fråga längre fram i betänkandet.

Finansutskottet delar sålunda motionärernas uppfattning att någon ytterligare

nedskärning av bostadssubventionerna inte skall genomföras. Motion Fi36 (nyd)

tillstyrks alltså i denna del av utskottet. Med det anförda får förslaget i

Vänsterpartiets partimotion Fi37 yrkande 1 i motsvarande del anses i inte ringa

grad tillgodosett.

Med detta ställningstagande finns inte anledning för riksdagen att i sak

behandla förslagen i propositionen samt i partimotion Fi35 (s) yrkandena 1 och

2 om hur besparingen på 3 miljarder kronor skall hämtas in. Dessa förslag

avstyrks av bostadsutskottet i yttrande till finansutskottet.

dels att utskottets hemställan under 42 bort ha följande lydelse:

42. beträffande minskning av bostadssubventionerna fr.o.m. 1994

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi36 yrkande 4 samt med

avslag på proposition 1992/93:50 bilaga 5 moment 23 och motionerna

1992/93:Fi29, 1992/93:Fi35 yrkandena 1 och 2 samt 1992/93:Fi37 yrkande 31 i

denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

22. Utbyggnad och tidigareläggning av infrastrukturprojekt (mom. 47)

Per-Ola Eriksson (c), Lars Tobisson (m), Tom Heyman (m), Stefan Attefall

(kds), Roland Larsson (c), Lennart Hedquist (m) och Carl B Hamilton (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 91 som börjar med

"Finansutskottet delar" och slutar med "till känna" bort ha följande

lydelse:

Finansutskottet vill med anledning härav anföra följande. Under

beredningen av detta ärende har finansutskottet haft en utfrågning av

statssekreteraren i Kommunikationsdepartementet. Vid denna utfrågning lämnades

en redogörelse för planeringsläget för infrastrukturinvesteringarna.

Som bakgrund kan nämnas att investeringar i vägar och järnvägar finansieras

genom årliga anslag på statsbudgeten. De årliga investeringsanslagen har under

1980-talet varit ca 4,5 miljarder kronor. Som framgått av vad som redovisats

ovan har riksdagen på senare tid fattat beslut om betydande extraanslag. Detta

innebär att investeringarna under budgetåret 1992/93 kan beräknas uppgå till ca

13 miljarder kronor.

De extramedel som anvisats till vägar har inneburit beslut om att ca 310

större investeringsprojekt och ca 950 underhållsprojekt skall genomföras. Av

dessa har ca 300 investeringsprojekt och ca 500 underhållsprojekt redan

påbörjats. Även ett stort antal järnvägsbyggen har påbörjats med hjälp av de

extra anslagen för infrastruktursatsningar. Banverket beräknas sålunda med

hjälp av dessa medel kunna öka sin produktionsvolym under åren 1992 och 1993

med 1,9 resp. 2,5 miljarder kronor.

Av den utfrågning som finansutskottet anordnade framgick att projekten till

stor del är påbörjade eller avslutade. Detta beror på att många av de projekt

som extraanslagen har använts till har kunnat sättas i gång snabbt och att de

har haft kort byggtid.

Även om sålunda stora extraanslag har anvisats och många projekt har kunnat

påbörjas med hjälp av dessa anslag vill utskottet understryka att det är

väsentligt att infrastruktursatsningarna även fortsättningsvis hålls på en hög

nivå. Det är nödvändigt både för att skapa goda tillväxtbetingelser för svensk

industri och för att skapa arbetstillfällen i nuvarande lågkonjunktur. Det är

självklart angeläget att beslutade projekt kan påbörjas snabbt och slutföras på

kortast möjliga tid.

Trafikutskottet begärde våren 1992 i sitt av riksdagen godkända betänkande

1991/92:TU22 (rskr. 333) att regeringen för riksdagen borde presentera ett

underlag som gör det möjligt att tydligare överblicka hur infrastrukturen och

transportsystemet som helhet påverkas av en föreslagen investeringsinriktning.

En sådan redovisning kommer regeringen att förelägga riksdagen våren 1993.

Något särskilt uttalande från riksdagens sida, som går ut på att regeringen

skall utarbeta en plan för den långsiktiga utbyggnaden av infrastrukturen, är

därför enligt finansutskottets mening inte erforderligt.

När det gäller yrkande 15 i motion Fi35 (s) om åtgärder för att möjliggöra

tidigareläggning av investeringar vill utskottet erinra om förslaget i

propositionen, som utskottet tillstyrkt ovan, om att anvisa 1miljard kronor

till AMS, som skall användas till att tidigarelägga vissa

sysselsättningsintensiva investeringar inom affärsverken.

I motion Fi35 (s) begärs även att regeringen bör göra en snabbutredning om

införandet av en banlag för att påskynda beslutsprocessen vid järnvägsbyggen.

Vid den av utskottet anordnade utfrågningen framkom att sådana överväganden

pågår i regeringskansliet. Någon åtgärd från riksdagens sida är därför inte

erforderlig.

Med det anförda avstyrker finansutskottet motion Fi35 (s) yrkandena 11, 14

och 15.

dels att utskottets hemställan under 47 bort ha följande lydelse:

47. beträffande utbyggnad och tidigareläggning av infrastrukturprojekt

att riksdagen avslår motion 1992/93:Fi35 yrkandena 11, 14 och 15,

23. Övriga infrastrukturfrågor (mom. 48)

Hans Gustafsson, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg, Sonia

Karlsson, Alf Egnerfors och Lars Ulander (allas) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 91 som börjar med

"Finansutskottet avstyrker" och slutar med "trafikutskottet anfört" bort ha

följande lydelse:

Utskottet delar den uppfattning som framförs i motion Fi35 (s) att det är

anmärkningsvärt att regeringen saknar förmåga att genomföra beslutade

infrastrukturprojekt. Som exempel kan nämnas att av de medel som anvisats för

väginvesteringar i olika paket under perioden juli 1991 till april 1992 var

endast ca 16% upparbetade t.o.m. september 1992. Regeringen bör därför

tillsätta en infrastrukturkommission som med kraft skall arbeta med att få fart

på de större infrastrukturprojekten. Kommissionen skall också se till att

överenskomna delar av storstadspaketen påbörjas och övriga oklarheter i

pågående projekt undanröjs.

I likhet med motionärerna anser utskottet också att regeringen snarast bör ge

Banverket och Vägverket i uppdrag att bilda ett bolag som har till uppgift att

projektera, låta bygga och driva en järnväg mellan Stockholm och Arlanda.

Av det anförda följer att finansutskottet tillstyrker motion Fi35 (s)

yrkandena 12 och 13.

dels att utskottets hemställan under 48 bort ha följande lydelse:

48. beträffande övriga infrastrukturfrågor

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi35 yrkandena 12 och 13 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

24. ROT-program för va-nätet (mom. 50)

Bo G Jenevall (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 92 börjar med

"Bostadsutskottet uppger" och på s. 93 slutar med "Fi37 (v) yrkande 6" bort

ha följande lydelse:

Finansutskottet delar uppfattningen i motion Fi25 (nyd) och i partimotion

Fi37 (v) yrkande 6 om att olika åtgärder bör vidtas i avsikt att öka

reinvesteringarna i de kommunala va-näten och förbättra vatten- och

avloppsstammarna i bostadshusen. Ett genomförande av ett investeringsprogram

med detta syfte skulle ge ökade arbetstillfällen och ofta innebära att mycket

betydande förluster som görs i va-näten skulle minska. Det finns därför goda

skäl att överväga om det inte är både lämpligt och motiverat att låta en del av

de medel som avsatts till arbetsmarknadspolitiska åtgärder specialdestineras

för de åtgärder som nu diskuteras. Finansutskottet anser att riksdagen med

anledning av de nu behandlade motionerna som sin mening bör ge regeringen till

känna vad utskottet nu anför om vissa s.k. ROT-åtgärder.

dels att utskottets hemställan under 51 bort ha följande lydelse:

50. beträffande ROT-program för va-nätet

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi25 samt med anledning av

motion 1992/93:Fi37 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

25. Bistånd m.m. (mom. 52)

Bo G Jenevall (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 96 som börjar med

"Finansutskottet biträder" och slutar med "Fi73 (s)" bort ha följande

lydelse:

Finansutskottet anser att den sänkning av det internationella biståndet

med 1 500 miljoner kronor som föreslås i propositionen är ett steg i rätt

riktning. Utskottet menar dock i likhet med Ny demokrati att biståndet skall

sänkas ytterligare. Enprocentsmålet bör ersättas med det mål som FN fastställt,

vilket är 0,7 % av givarlandets bruttonationalinkomst. Det är ett realistiskt

mål med den ekonomiska verklighet som vi har i Sverige i dag.

Sverige bör också koncentrera biståndet till ett fåtal länder men samtidigt

ha beredskap för katastrofinsatser varhelst de uppträder. En väsentligt större

andel bör gå till länder i vår närhet, främst då till de baltiska länderna.

Biståndet bör enligt utskottets uppfattning uppgå till ca 9 800 miljoner

kronor, vilket är 4 200 miljoner kronor, mindre än vad som överenskommits i den

s.k. krisuppgörelsen.

dels att utskottets hemställan under moment 52 bort ha följande lydelse:

52. beträffande bistånd m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi36 yrkande 2 och med avslag

på proposition 1992/93:50 moment 5 och motionerna 1992/93:Fi24 yrkandena 1, 2 i

denna del och 3, 1992/93:Fi37 yrkandena 14, 15 och 32, 1992/93:Fi42 och

1992/93:Fi73 godkänner vad utskottet anfört,

26. Ytterligare besparingar på försvarsområdet (mom.54)

Bo G Jenevall (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 96 börjar med

"Försvarsutskottet påpekar" och på s. 97 slutar med "Fi37 (v) yrkande 33"

bort ha följande lydelse:

Försvarsutskottet påpekar att det aktuella sparmålet för med sig att de

ekonomiska ramarna i 1992 års försvarsbeslut nu måste omprövas. Av särskild

betydelse är därför att satsningen på försvaret i fortsättningen görs

kostnadseffektivt och rationellt. Såsom framhålls i motion Fi36 (nyd) måste

försvarsindustrin ges möjlighet att konkurrera på lika villkor och har då en

utomordentlig utvecklingspotential. Liksom försvarsutskottet avvisar

finansutskottet de ytterligare besparingsförslag som förs fram i motionerna

Fi24 (s) yrkande 2 och Fi37 (v) yrkande 33.

dels att utskottets hemställan under 54 bort ha följande lydelse:

54. beträffande ytterligare besparingar på försvarsområdet

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi36 yrkande 5 samt med avslag

på motionerna 1992/93:Fi24 yrkande 2 i denna del och 1992/93:Fi37 yrkande 33

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

27. Reducering av förläggningskostnader (mom. 62)

Bo G Jenevall (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 100 som börjar med

"Finansutskottet avstyrker" och slutar med "av förläggningskostnader" bort

ha följande lydelse:

Finansutskottet anser emellertid med anledning av vad som anförs i motion

Fi36 (nyd) att ett särskilt initiativ måste tas för att komma till rätta med

den kraftiga ökningen av förläggningskostnaderna för asylsökande. Det är

uppenbart att förhandlingarna om dessa inte sköts på ett tillfredsställande

sätt. Utskottet anser därför i likhet med vad som föreslås i motion Fi36 (nyd)

att en särskild delegation bör utses för att omförhandla gällande avtal och för

att förhandla fram nya avtal. Vad utskottet anfört bör riksdagen med anledning

av motion Fi36 (nyd) yrkande 7 som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 62 bort ha följande lydelse:

62. beträffande reducering av förläggningskostnader

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi36 yrkande 7 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

28. Hemspråksundervisningen (mom. 68)

Bo G Jenevall (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 102 som börjar med

"Finansutskottet ser" och slutar med "yrkande 19" bort ha följande lydelse:

Finansutskottet anser i likhet med vad som anförs i motion Fi36 (nyd)

yrkande 19 att den statligt och kommunalt finansierade hemspråksundervisningen

om möjligt bör avbrytas vid årsskiftet 1992/93. En sådan åtgärd skulle

förstärka såväl statsbudgeten som de kommunala finanserna. Som framhålls i den

avvikande meningen till utbildningsutskottets yttrande innebär det inte något

hinder för att invandrarna själva genom t.ex. föreningsverksamhet skall kunna

underhålla sina hemspråk och sin kulturbakgrund. Det finnns dock som utskottet

ser det inte skäl att finansiera denna verksamhet med offentliga medel. Vad

finansutskottet anfört bör riksdagen med anledning av motion Fi36 (nyd) yrkande

19 som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 68 bort ha följande lydelse:

68. beträffande hemspråksundervisningen

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi36 yrkande 19 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

29. Stöd till politiska partier (mom. 69)

Bo G Jenevall (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 102 som börjar med "Liksom

konstitutionsutskottet" och slutar med "yrkande 6" bort ha följande lydelse:

Enligt finansutskottet är det positivt att regeringen som ett led i de

ekonomiska åtgärderna för att förbättra svensk ekonomi föreslår nedskärningar i

stödet till de politiska partierna. Det är särskilt viktigt i en tid då

besparing och återhållsamhet är ett återkommande budskap från politikerna till

allmänheten.

Förslaget innebär emellertid att en nedskärning skall ske först fr.o.m. nästa

mandatperiod. Något skäl till detta finns inte. Nedskärningarna bör i stället

börja redan fr.o.m. nästa budgetår. Partistödet har genom åren vuxit till

orimliga proportioner. Dess omfattning måste oberoende av det ekonomiska läget

successivt reduceras så att det har halverats fram till budgetåret 1995/96.

dels att utskottets hemställan under 69 bort ha följande lydelse:

69. beträffande stöd till politiska partier

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi36 yrkande 6 och avslag

på proposition 1992/93:50 moment 7 godkänner vad utskottet anfört om

minskat stöd till politiska partier,

30. Presstöd och organisationsstöd (mom. 70)

Bo G Jenevall (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 103 som börjar med

"Finansutskottet delar" och slutar med "20 och 21" bort ha följande

lydelse:

Finansutskottet konstaterar att svenska dagstidningar i dag får stora

subventioner från staten. Således är dagstidningarna befriade från att betala

mervärdesskatt, och de erhåller stora summor från staten i form av presstöd.

Denna särställning för dagspressen kan enligt utskottet starkt ifrågasättas.

Det statsfinansiella läget motiverar nu att presstödet avvecklas. Visserligen

är konjunkturerna för dagspressen för närvarande besvärliga. Så är emellertid

också fallet för ett antal andra branscher i samhället. Någon anledning att

särbehandla just dagspressen kan enligt utskottet inte anses föreligga.

Utskottet föreslår därför att presstödet successivt avvecklas.

Begränsningar måste också göras i det statliga stödet till föreningslivet. År

1989 uppgick det offentliga stödet till 13 miljarder kronor, varav 7,5

miljarder kronor var statligt stöd. Det är enligt utskottets mening nödvändigt

att reformera hela systemet för organisations- och föreningsstöd. Nya regler

bör genomföras successivt så att föreningar och organisationer får skäligt

rådrum. Enligt utskottets mening är emellertid en omedelbar besparing på 3

miljarder kronor rimlig.

dels att utskottets hemställan under 70 bort ha följande lydelse:

70. beträffande presstöd och organisationstöd

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi36 yrkandena 20 och 21

godkänner vad utskottet anfört,

31. Näringspolitikens inriktning (mom. 71)

Hans Gustafsson, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg, Sonia

Karlsson, Alf Egnerfors och Lars Ulander (allas) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 104 som börjar med

"Finansutskottet delar" och slutar med "yrkande 9" bort ha följande

lydelse:

Finansutskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion Fi35 (s), att det

behövs omfattande åtgärder på flera områden för att förhindra den hotande

ekonomiska depressionen och för att bekämpa arbetslösheten. Ett område där det

krävs åtgärder är inom näringspolitiken.

Staten måste på ett mer aktivt sätt än för närvarande engagera sig i

näringspolitiken. Politiken måste präglas av en helhetssyn och ett väl

fungerande samspel mellan näringsliv och den offentliga sektorn. Denna grundsyn

har stöd i utvecklingen i andra länder. Inom EG finns det t.ex. ett program för

industri och handelspolitik, enligt vilket statsmakterna spelar en viktig roll

för näringslivsutvecklingen.

Enligt finansutskottet bör en mer aktiv näringspolitik ta sig uttryck i ökade

satsningar på kompetensutveckling i nära samarbete mellan staten och parterna

inom olika näringsgrenar. Av central betydelse är vidare att det sker

omedelbara insatser för att påskynda de nödvändiga

infrastrukturinvesteringarna. En annan viktig åtgärd är säkerställande av

riskkapital för näringslivet. Det överenskomna moratoriet i försäljningen av

statliga företag och fastigheter har härvid en ur näringspolitisk synpunkt

viktig roll, genom att utrymme skapas på kapitalmarknaden för framför allt de

små företagen.

Med det anförda tillstyrker finansutskottet motion Fi35 (s) yrkande 9.

dels att utskottets hemställan under 71 bort ha följande lydelse:

71. beträffande näringspolitikens inriktning

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi35 yrkande 9 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

32. Förvaltningsbolag för de statliga företagen (mom.73)

Hans Gustafsson, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg, Sonia

Karlsson, Alf Egnerfors och Lars Ulander (allas) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 105 som börjar med

"Utskottet anser" och slutar med "av riksdagen" bort ha följande lydelse:

Enligt finansutskottets mening och i likhet med vad som anförs i motion Fi35

(s) innebär moratoriet att förutsättningarna för det statliga ägandet har

förändrats. Under lång tid kommer det statliga ägarskapet att bestå. I ett

sådant läge krävs det en effektiv ledning för företagsgruppen. Det är inte

rimligt att enskilda statsråd skall hantera löpande företagsfrågor.

Förvaltningsbolaget Fortia bör i stället återinrättas. Riksdagen bör anmoda

regeringen att återkomma med förslag härom. Därmed tillstyrker finansutskottet

motion Fi35 (s) yrkande 10.

dels att utskottets hemställan under 73 bort ha följande lydelse:

73. beträffande förvaltningsbolag för de statliga företagen

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi35 yrkande 10 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om återinförande av

förvaltningsbolag för statliga företag,

33. Underleverantörsprogram (mom. 75)

Hans Gustafsson, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg, Sonia

Karlsson, Alf Egnerfors och Lars Ulander (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 106 som börjar med

"Finansutskottet delar" och slutar med "yrkande 1" bort ha följande

lydelse:

Finansutskottet anser, i linje med vad som anfördes i en reservation (s) till

betänkande 1991/92:NU20, att de särskilda insatserna riktade till

underleverantörer borde ha fått fullföljas. Riksdagen bör sålunda göra ett

uttalande om att underleverantörsprogrammet skall återupprättas. Därmed blir

motion Fi37 (v) i sak tillgodosedd i berörd del.

dels att utskottets hemställan under 75 bort ha följande lydelse:

75. beträffande underleverantörsprogram

att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Fi37 yrkande 1 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

34. Ekonomisk brottslighet (mom. 78)

Hans Gustafsson, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg, Sonia

Karlsson, Alf Egnerfors och Lars Ulander (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 108 som börjar med

"Finansutskottet instämmer" och slutar med "yrkande 8" bort ha följande

lydelse:

Finansutskottet anser att konkreta och kraftfulla åtgärder behövs mot den

ekonomiska brottsligheten. Om den inte stoppas utgör den ett allvarligt hot mot

samhällsekonomin. Om detta slags brottslighet ostört får breda ut sig hotas i

förlängningen en sund samhällsmoral och respekten för viktiga demokratiska

värden.

Mot denna bakgrund anser utskottet att regeringen bör få i uppdrag att

snarast lägga fram ett samlat program med omedelbara och kraftfulla åtgärder

mot den ekonomiska brottsligheten. Detta bör rikdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 78 bort ha följande lydelse:

78. beträffande ekonomisk brottslighet

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi35 yrkande 8 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om ett samlat program mot

den ekonomiska brottsligheten,

35. Skuldsaneringslag (mom. 79)

Hans Gustafsson, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg, Sonia

Karlsson, Alf Egnerfors och Lars Ulander (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 108 som börjar med

"Finansutskottet kan" och slutar med "yrkande 23" bort ha följande lydelse:

Finansutskottet anser att behovet av skuldsanering för fysiska personer

accentuerats i sådan grad under den senaste tiden att omedelbara åtgärder nu är

påkallade. Bland de alternativ som kan komma i fråga är

lagstiftningsalternativet det enda tänkbara. Utskottet anser därför att

regeringen snarast bör framlägga förslag till lagstiftning på området.

Tillräckligt underlag torde finnas i Insolvensutredningens betänkande och i

underlag och erfarenheter från övriga nordiska länder. Genom den ovan

redovisade interdepartementala arbetsgruppen finns vidare förutsättningar för

regeringen att förhållandevis omgående ta sig an saken och lägga fram

erforderliga lagförslag.

dels att utskottets hemställan under 79 bort ha följande lydelse:

79. beträffande skuldsaneringslag

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi35 yrkande 23 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet

inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.

Johan Lönnroth (v) anför:

Inriktningen av den ekonomiska politiken i proposition 50 är i grunden

felaktig och måste avvisas. Den innebär om den genomförs att vi under lång tid

framöver i praktiken har övergett ambitionen att nå det viktigaste

ekonomisk-politiska målet av alla -- full sysselsättning.

En utdragen lågkonjunktur råder nu i Västeuropa. Om inte de stora

industriländerna inom EG snarast lägger om sin politik, vilket i dag inte

förefaller troligt, kommer den sedan 1970-talets slut höga arbetslösheten i

Västeuropa att ytterligare öka. Den misär som skapats genom att många människor

för all framtid tvingats lämna arbetsmarknaden kommer att förstärkas. Sveriges

successiva närmande till EG, som är en ledstjärna för regeringens politik,

innebär stora risker för att vi nu efterbildar den oacceptabla

arbetsmarknadssituation som råder i flera av EG-länderna.

Den preliminära försörjningsbalansprognos som Finansdepartementet överlämnade

till finansutskottet den 1december visar att år 1993 kommer att bli ett ännu

sämre år än vad som förutsägs i proposition 50. Mycket talar för att

arbetslösheten kommer att bli högre än de 6% för år 1993 som anges i

Finansdepartementets prognoser.

Som ett alternativ till krispropositionen förordar Vänsterpartiet att den

ekonomiska politiken förändras i två steg. I nuvarande situation, med en

dramatiskt ökande arbetslöshet och minskande inhemsk efterfrågan, gäller det

först och främst att stimulera ekonomin för att få i gång en ökad inhemsk

efterfrågan. Det andra steget, som innebär att underskotten arbetas bort, vill

vi ta först när konjunkturen vänder.

Vänsterpartiet vill nu sätta in åtgärder som snabbt ger jobb. Vi vill ha ett

tredje krispaket med ökade anslag till arbetsmarknadspolitik, till

utbildningssatsningar och till infrastrukturinvesteringar med miljöprofil. Vi

vill också riva upp beslutet att ta 7,5 miljarder kronor från kommuner och

landsting. Vi föreslår sänkt moms. Det leder till ökad efterfrågan på

industrivaror.

Vårt förslag har en helt annan fördelningspolitisk profil än det som föreslås

i krispropositionen. Vi vill att höginkomsttagarna beskattas mer, till förmån

för låginkomsttagare. Därför föreslår vi att grundavdraget för höginkomsttagare

slopas och matmomsen sänks. En omfördelning föreslås även mellan kvinnor och

män och mellan företag.

Vi yrkar bl.a. avslag på förslagen om karensdag, höjd pensionsålder 1994, sänkt

ersättning till arbetsskadade och sänkt u-landsbistånd.

Det andra spåret vill vi växla över till när konjunkturen vänder.

Underskottet i statsbudgeten växer nu snabbt och hotar på sikt hela den svenska

ekonomin. Underskotten måste därför åtgärdas. På sikt måste kraftfulla

besparingar ske i statsbudgeten. Då är det naturligt att de stora

utgiftsposterna i budgeten hamnar i blickpunkten. Det gäller bl.a. förändringar

i pensionssystemet och i de generella bostadsubventionerna. Här föreslår vi en

ny inriktning som styr stödet till svagare grupper på ett effektivt sätt.

Sedan september månads krisuppgörelser har argumenten för förslagen i vår

motion stärkts. Genom övergången till en flytande växelkurs och kronkursens

fall räknar regeringen nu med att den relativa enhetsarbetskostnaden minskar

med mer än 15% nästa år. Om detta stämmer har konkurrenskraften för svensk

industri stärkts tredubbelt mot vad den överenskomna sänkningen av

arbetsgivaravgiften skulle medföra. Kronans fall innebär också att en dyrare

import ger en starkare åtstramning av hushållens köpkraft än den planerade

högre momsen. Den privata konsumtionen beräknas nu falla med 3,5 % jämfört med

2,5 % i propositionen. Den överenskomna "interndevalveringen" borde därmed vara

överspelad. För kommunerna förvärras det ekonomiska läget efter kronans fall i

och med ökade importkostnader och fördyrade utlandslån. Den kommunala

konsumtionen beräknas 1993 minska med 0,4 % mot en ökning på 0,5 % i

propositionen. Propositionen räknade vidare med ett bytesbalansunderskott 1993

på 0,8% av BNP. Den nya prognosen ger ett lika stort överskott. Därmed stärks

argumenten mot förslaget att minska u-landsbiståndet vars realvärde dessutom

sänks genom den lägre kronkursen.

Vad gäller konkreta åtgärder för att förbättra Sveriges ekonomiska situation

hänvisar jag till förslagen i de avvikande meningar som Vänsterpartiets

ledamöter fogat till fackutskottens yttranden till finansutskottet (jfr även

hemställan i slutet av denna meningsyttring).

Jag vill dock göra följande tillägg till våra ställningstaganden.

Socialdemokraterna lägger i ett antal länsmotioner fram olika förslag för att

främja sysselsättningen i olika län, men man anvisar inte några pengar för

dessa åtgärder. Med våra förslag om ökade medel till affärsverken (se mom. 46)

blir det däremot möjligt att genomföra förslagen i dessa motioner.

Vad gäller skatter på alkohol föreslås i motionen från Centern och

Folkpartiet liberalerna och Kristdemokraterna att alkoholskatten höjs med 5%.

Jag vill här framhålla att eftersom vi kräver en okompenserad lägre moms på

andra varor, så ändras relativpriserna till alkoholens nackdel. Detta

tillgodoser till en del dessa motionärers syften.

I vår partimotion avvisar vi den generella bensinskattehöjningen. Vi föreslår

i stället att regeringen skall komma tillbaka med ett förslag om differentierad

bensinskatt. Avsikten med vårt förslag var att detta skulle ge statskassan lika

mycket pengar som enligt krisuppgörelsen. Men av miljö- och rättviseskäl ville

vi differentiera skatten, dvs. höja skatten mer i storstaden och mindre i

glesbygden. Som en rimlig utgångspunkt föreslogs en trappa i två steg där

storstädernas inner- och ytterområden fick 50 resp. 25 öre högre skatt jämfört

med övriga landet. Rent tekniskt är förslaget fullt genomförbart.

Efter kronans fall får dock en skattehöjning av denna storleksordning

orimliga konsekvenser i glesbygden. Vi anser därför att man kan nöja sig med

att höja bensinskatten nu i en första etapp enbart i storstadsområdena. Vi kan

också tänka oss att man höjer skatten generellt med förslagsvis 50 öre och

kompenserar glesbygdsbilisterna på annat sätt.

Om det kan skapas en majoritet för en mer expansiv politik som ger fler jobb

totalt är vi beredda att medverka till en konstruktiv uppgörelse om

bensinskatten.

Med hänvisning till vad jag här har redovisat anser jag

dels att utskottets hemställan borde ha haft följande lydelse under mom.

1, 3, 6, 7, 12, 14, 15, 18, 19, 22, 23, 26, 27, 28, 29, 30, 31, 34, 35 36, 37,

38, 39, 40, 42, 43, 44, 46, 50, 51, 52, 54, 56, 63, 64, 66, 67, 71, 74, 75, 76

och 77:

Den ekonomiska politiken

1. beträffande inriktningen av den ekonomiska politiken

att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:Fi16 och 1992/93:Fi23

godkänner vad som förordas i motion 1992/93:Fi37 yrkande 62 om inriktningen av

den ekonomiska politiken samt som sin mening ger regeringen detta till känna,

3. beträffande det finansiella systemet

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi37 yrkande 59 och med avslag

på motion 1992/93:Fi35 yrkandena 24 och 25 som sin mening ger regeringen till

känna vad som anförs i motion 1992/93:Fi37 yrkande 59 om ökat statligt ägande i

banker som räddats av skattemedel och med framtida förväntad

förmögenhetstillväxt,

6. beträffande kommunerna

att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:Fi22 yrkande 2 och

1992/93:Fi35 yrkande 21 som sin mening ger regeringen till känna att beslutet

att dra in 7,5 miljarder kronor från kommuner och landsting skall upphävas,

7. beträffande besparingar i den statliga administrationen

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi37 yrkande 36 som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförs om besparingar på statlig

administration,

Arbetsmarknadspolitiken

12. beträffande ungdomspraktik

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi37 yrkande 20 samt med

anledning av proposition 1992/93:50 bilaga 7 moment 8

dels godkänner det i propositionen framlagda förslaget till ändrade

regler för ungdomspraktik,

dels godkänner vad utskottet anfört samt vad som anförs i motionen om

nödvändigheten av att göra åtskillnad mellan ungdomspraktik och ordinarie

arbetstillfällen,

14. beträffande företagsutbildning

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi37 yrkande 2 och med avslag

på motionerna 1992/93:Fi38 och 1992/93:Fi57 yrkande 6 som sin mening ger

regeringen till känna att stimulansbidrag skall kunna utgå för

kompetensutveckling i arbetslivet i enlighet med vad som föreslås i motion

1992/93:Fi37 yrkande 2,

15. beträffande arbetsmarknadsutbildning inom det reguljära

utbildningsväsendet

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi37 yrkande 16 samt med

anledning av proposition 1992/93:50 bilaga 7 moment 9 och motionerna

1992/93:Fi19, 1992/93:Fi37 yrkande 19, 1992/93:Fi39 och 1992/93:Fi67 och med

avslag på motion 1992/93:Fi57 yrkande 4 godkänner regeringens förslag om bidrag

till den kommunala vuxenutbildningen, gymnasieskolan och folkhögskolan med de

båda ändringarna att ytterligare 15000 utbildningsplatser skall inrättas med

ungefär lika fördelning på folkhögskolan, vuxenutbildningen och gymnasieskolan

samt att de medel som beräknats för folkhögskolorna skall fördelas av

Folkbildningsrådet till endast folkhögskolor,

18. beträffande anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi37 yrkande 22 samt med

anledning av proposition 1992/93:50 bilaga 7 moment 11 till

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder på tilläggsbudget till statsbudgeten för

budgetåret 1992/93 under tionde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på

11066000000 kr, varav 3000000000 kr utöver regeringens förslag

skall användas för arbetsmarknadsutbildning i enlighet med motionärernas

förslag,

19. beträffande sänkning av socialavgifterna

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi37 yrkandena 52--54 samt med

anledning av proposition 1992/93:50 bilaga 3 moment 4 i denna del godkänner att

de samlade socialavgifterna sänks med 4,3 procentenheter samtidigt som

ATP-avgiften höjs i motsvarande utsträckning,

22. beträffande Arbetslivsfonden

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi37 yrkande 23 och med avslag

på det i proposition 1992/93:50 bilaga 7 moment 3 framlagda förslaget till lag

om tillfällig avvikelse från lagen (1989:484) om arbetsmiljöavgift som sin

mening ger regeringen till känna att någon överföring av 3000000000

kronor från Arbetslivsfonden till staten inte skall genomföras,

23. beträffande antalet semesterdagar

att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:Fi21 och 1992/93:Fi37

yrkande 29 samt med anledning av motion 1992/93:Fi65 avslår det i proposition

1992/93:50 bilaga 7 moment 4 framlagda förslaget till lag om ändring i

semesterlagen (1977:480),

26. beträffande krispolitikens effekter på kvinnors arbetsförhållanden

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi37 yrkande 61 som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförs om en utredning om

krispolitikens effekter på mäns och kvinnors arbetstid samt på jämställdheten

mellan könen,

27. beträffande regionala sysselsättningsprogram

att riksdagen med anledning av motionerna

1992/93:Fi27 1992/93:Fi30 1992/93:Fi31, 1992/93:Fi32, 1992/93:Fi33,

1992/93:Fi34, 1992/93:Fi40, 1992/93:Fi44, 1992/93:Fi46, 1992/93:Fi47,

1992/93:Fi48, 1992/93:Fi49, 1992/93:Fi50, 1992/93:Fi51, 1992/93:Fi52,

1992/93:Fi53, 1992/93:Fi55, 1992/93:Fi56, 1992/93:Fi58, 1992/93:Fi59,

1992/93:Fi60, 1992/93:Fi61, 1992/93:Fi62, 1992/93:Fi63, 1992/93:Fi69,

1992/93:Fi70, 1992/93:Fi71 yrkandena 1--4 och 7--11, 1992/93:Fi74 och

1992/93:Fi75 som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i det

ovanstående,

Socialförsäkringsfrågor

28. beträffande sjuk- och arbetsskadeförsäkringarna

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi37 yrkandena 24 och 25 och

med avslag på proposition 1992/93:50 moment 1 och motion 1992/93:Fi36 yrkandena

1 och 15 begär att regeringen återkommer med förslag om sänkt tak till 5

basbelopp som ersättningsgrundande inkomst i sjukförsäkringen,

29. beträffande allmän sjukförsäkringsavgift

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi37 yrkande 26 avslår motion

1992/93:Fi35 yrkande 4 och förslaget i proposition 1992/93:50 moment 2 om att

införa en allmän sjukförsäkringsavgift i sjukförsäkringen,

30. beträffande pensioner

att riksdagen

dels med bifall till motion 1992/93:Fi37 yrkande 28 och med avslag på

motion 1992/93:Fi36 yrkande 3 avslår förslaget i proposition 1992/93:50 moment

4 om sänkt pensionsnivå,

dels med avslag på proposition 1992/93:50 moment 3 och motion

1992/93:Fi41 godkänner de riktlinjer om ändrad pensionsålder som förordas i

motion 1992/93:Fi37 yrkande 27,

Skatter

31. beträffande kapitalinkomstskatt och förmögenhetsskatt

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi37 yrkandena 37 och 38 samt

med avslag på proposition

1992/93:50 bilaga 5 momenten 3, 4, 6, 7, 20 och 22 samt motionerna

1992/93:Fi35 yrkande 7 hos regeringen begär förslag som återställer

skatteskalan för arvs-, gåvo- samt förmögenhetsbeskattningen och beskattningen

av kapitalinkomster till vad som gällde före riksdagsbesluten med anledning av

proposition 1991/92:60,

34. beträffande grundavdraget

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi37 yrkandena 50 och 51 och

med avslag på proposition

1992/93:50 bilaga 5 moment 1 beslutar om en sådan ändring i

kommunalskattelagen (1928:370) att grundavdraget avskaffas för inkomster över

brytpunkten 1993 med avtrappning från en årsinkomst på ca 150000kr enligt

vad i motionen anförs,

35. beträffande särskild löneskatt m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi37 yrkandena 55--58 avslår

proposition 1992/93:50 bilaga 5 momenten 8--11,

36. beträffande företagsbeskattning

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi37 yrkande 39 begär att

regeringen tillsätter en utredning med uppgift att se över

företagsbeskattningen i enlighet med vad som i motionen anförs,

37. beträffande mervärdesskatt

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi37 yrkandena 44 och 48 samt

med avslag på proposition

1992/93:50 bilaga 5 moment 12 och motion 1992/93:Fi36 yrkande 22 beslutar att

mat- och turistmomsen sänks till 15% den 1januari 1993,

38. beträffande bensinskatt

att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:Fi17 yrkandena 1 och 2

1992/93:Fi37 yrkandena 40 och 41 och med avslag på proposition 1992/93:50

bilaga 5 momenten 13--17 samt motion 1992/93:Fi68 yrkandena 1, 3 och 4 beslutar

om en regionalt differentierad bensinskatt enligt vad som anförs i det

ovanstående,

39. beträffande skatt på alkohol och tobak

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi37 yrkande 49 och med

anledning av motionerna 1992/93:Fi18, 1992/93:Fi20, 1992/93:Fi28 och

1992/93:Fi68 yrkande 2 beslutar höja skatten på alkohol med 5%, i enlighet

med vad som anförs i det ovanstående,

40. beträffande beskattning av kraftvärme

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi37 yrkandena 42 och 43 samt

med anledning av motion 1992/93:Fi43 avslår proposition 1992/93:50 bilaga 5

momenten 18 och 19,

Bostadsstöd

42. beträffande minskning av bostadssubventionerna fr.o.m. 1994

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi37 yrkande 31 och med avslag

på proposition 1992/93:50 bilaga 5 moment 23 och motionerna 1992/93:Fi29,

1992/93:Fi35 yrkandena 1 och 2 och 1992/93:Fi36 yrkande 4 som sin mening ger

regeringen till känna vad som i motion 1992/93:Fi37 yrkande 31 i denna del

anförs om att inkomstprövade bostadsbidrag skall öka och nuvarande generella

bostadssubventioner minskas på lång sikt,

43. beträffande minskning av bostadssubventionerna fr.o.m. 1993

att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:Fi37 yrkande 30 och

1992/93:Fi64 som sin mening ger regeringen till känna att 1800000000 kr

skall återföras till räntebidragssystemet under år 1993,

44. beträffande riktlinjer för bostadsfinansieringssystemet

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi37 yrkande 31 i denna del som

sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om

bostadsstödets långsiktiga inriktning,

Investeringar och underhållsåtgärder för ökad sysselsättning och tillväxt

46. beträffande övriga yrkanden om nya anslag till affärsverk

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi37 yrkandena 2--5 beslutar

att

dels till Banverket på tilläggsbudget till statsbudgeten för

budgetåret 1992/93 under sjätte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag på

3000000000kr,

dels till Vägverket på tilläggsbudget till statsbudgeten för

budgetåret 1992/93 under sjätte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag på

2000000000kr,

dels till Sjöfartsverket på tilläggsbudget till statsbudgeten för

budgetåret 1992/93 under sjätte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag på

50000000kr,

dels till Televerket på tilläggsbudget till statsbudgeten för

budgetåret 1992/93 under sjätte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag på

750000000kr,

50. beträffande ROT-program för va-nätet

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi37 yrkande 6 samt med

anledning av motion 1992/93:Fi25 som sin mening ger regeringen till känna att

kommunerna bör erbjudas statliga lån med gynnsamma villkor till renovering av

va-nätet,

51. beträffande Moderna museets lokaler

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi37 yrkande13 beslutar att

till Projektering och byggnation av Moderna museet på tilläggsbudget till

statsbudgeten för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på

350000000kr,

Besparingar inom Utrikesdepartementets område

52. beträffande bistånd m.m.

att riksdagen

dels med bifall till motionerna 1992/93:Fi24 yrkandena 1, 2 i denna del

och 3, 1992/93:Fi37 yrkande 32, 1992/93:Fi42 och 1992/93:Fi73 avslår

proposition 1992/93:50 moment 5 samt motion 1992/93:Fi36 yrkande 2,

dels med bifall till motion 1992/93:Fi37 yrkande 15 beslutar att till

Trähus för återvändande ryska officersfamiljer på tilläggsbudget till

statsbudgeten för budgetåret 1992/93 under tredje huvudtiteln anvisa ett

reservationsanslag på 300000000kr,

dels med bifall till motion 1992/93:Fi37 yrkande 14 som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförs om kunskapsöverföring till

Östeuropa,

Besparingar inom Försvarsdepartementets område

54. beträffande ytterligare besparingar på försvarsområdet

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi37 yrkande 33 samt med

anledning av motion 1992/93:Fi24 yrkande 2 i denna del avslår motion

1992/93:Fi36 yrkande 5 och som sin mening ger regeringen till känna att inom

Försvarsdepartementets ansvarsområde skall besparingarna uppgå till 0,5

miljarder kronor år 1993 och 1,0 miljarder kronor år 1994 utöver regeringens

förslag,

56. beträffande ändrade värnpliktsförmåner

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi37 yrkande 34 avslår den i

proposition 1992/93:50 bilaga 2 moment 2 föreslagna ändrade inriktningen av

systemet för de värnpliktigas förmåner,

Övriga frågor

63. beträffande barnbidrag

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi37 yrkandena 45--47 avslår

proposition 1992/93:50 bilaga 3 momenten 1--3,

64. beträffande besparingar inom studiestödsområdet

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi37 yrkande 35 avslår

proposition 1992/93:50 moment 10,

66. beträffande anslaget Studiemedel m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi37 yrkande 17 och med avslag

på proposition 1992/93:50 bilaga 6 moment 2 beslutar att till Studiemedel

m.m. på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1992/93 under

åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag på 169000000 kr,

67. beträffande anslaget Vuxenstudiestöd m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi37 yrkande 18 och med avslag

på proposition 1992/93:50 bilaga 6 moment 3 beslutar att till Vuxenstudiestöd

m.m. på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1992/93 under

åttonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag på 283000000 kr,

71. beträffande näringspolitikens inriktning

att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Fi35 yrkande 9 som sin mening

ger regeringen till känna att näringspolitiken skall främja utvecklingen i hela

landet samtidigt som ekologiska hänsyn tas,

74. beträffande förnybara energislag m.m.

att riksdagen

dels med bifall till motion 1992/93:Fi37 yrkande 8 beslutar att

investeringsstödet till vindkraftverk höjs från 25 % till 35 % fr.o.m. den

1januari 1993,

dels med bifall till motion 1992/93:Fi37 yrkande 9 begär att regeringen

återkommer med förslag om ökad användning av trädbränsle i enlighet med vad som

anförs i motionen,

dels med bifall till motion 1992/93:Fi37 yrkande 10 som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförs om massproduktion av förnyelsebara

energislag,

dels med bifall till motion 1992/93:Fi37 yrkande 11 beslutar att till

Vattenfall på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1992/93

under sjätte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag på 500000000 kr för

uppgradering av små kraftverk,

75. beträffande underleverantörsprogram

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi37 yrkande 1 begär att

regeringen lägger fram förslag till nytt underleverantörsprogram i enlighet med

vad som anförs i motionen,

76. beträffande forskningsprojekt

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi71 yrkandena 5 och 6 som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om forskningsprojekt för

ny uthållig industriproduktion samt om utvecklingsprogram för träindustrin,

77. beträffande naturvårdsinsatser

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi37 yrkande 12 beslutar att

till Naturvårdsinsatser på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret

1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 200000000kr,

dels att utskottets hemställan under mom. 5, 48, 78 och 79 bort vara

likalydande med dem i motsvarande socialdemokratiska reservationer.

Särskilt yttrande

Bensinskatten (mom.38)

Hans Gustafsson, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg, Sonia

Karlsson, Alf Egnerfors och Lars Ulander (allas) anför:

Överenskommelsen mellan regeringen och Socialdemokraterna om den ekonomiska

politiken som träffades i september syftar bl.a. annat till att minska det

strukturella budgetunderskottet. Detta skall ske genom både

utgiftsnedskärningar och genom olika skattehöjningar.

Överenskommelsen innebar också att beslut om tidpunkt för skattehöjningarnas

ikraftträdande skall fattas först när regeringen presenterat sin

försörjningsbalans om den svenska ekonomins utveckling under åren 1993 och

1994.

I samband med att regeringen presenterade en försörjningsbalans föreslog vi

att bensinskattehöjningen och/eller momshöjningen skulle träda i kraft först

1994. Skälet är att höjningen av skatterna innebär en minskning av hushållens

disponibla inkomster och köpkraft. Det påverkar negativt den privata

konsumtionen och bidrar till att ytterligare slå ut produktionskapacitet och

öka arbetslösheten. Vår analys av de av regeringen presenterade

försörjningsbalanserna har lett oss fram till slutsatsen att de nämnda

skattehöjningarna bör senareläggas. På en punkt har också regeringen gått oss

till mötes. Höjningen av grundavdragen skjuts upp ett år. Men denna

köpkraftsförbättring för 1993 är inte tillräcklig. År 1993 sker en kraftig

minskning av en redan mycket svag efterfrågan i ekonomin. Övergivandet av den

fasta växelkursen innebär en kraftig depreciering, som ytterligare höjer priset

på bensin och andra importprodukter. Mot den bakgrunden anser vi att det är

motiverat av starka stabiliseringspolitiska skäl att bensinskattehöjningen bör

träda i kraft först 1994.

Överenskommelsen mellan regeringen och Socialdemokraterna om den ekonomiska

politiken innebär att eventuella ändringar av uppgörelsen skall ske med stöd av

båda parter. Vi Socialdemokrater har konsekvent hävdat att ingångna uppgörelser

med regeringen skall respekteras. Vi har av detta skäl avstått från att föreslå

ett utskottsinitiativ i denna fråga. Men vi vidhåller vår uppfattning.

Regeringen måste uppfylla sin del av avtalet och sakligt pröva den av oss

Socialdemokrater aktualiserade frågan: efterfrågeläget 1993 och situationen för

det svenska näringslivet och sysselsättningen.

Även när det gäller förslaget om sänkning av arbetsgivaravgifterna gör vi en

annan bedömning än regeringen. Förslaget om en sänkning av

arbetsgivaravgifterna på 4,3% var ett resultat av den andra krisuppgörelsen

den 30 september. Syftet var att förbättra kostnadsläget för svensk industri.

Riksbankens beslut den 19 november att inte längre försvara kronans fasta

värde har drastiskt förändrat förutsättningarna. Riksbankens beslut ledde till

att värdet på kronan skrevs ned. Övergången till en flytande kronkurs har

hittills medfört en väsentlig förbättring av konkurrensläget hos industrin.

Enligt vår mening saknas det skäl för att på detta sätt ytterligare förbättra

den svenska industrins konkurrenskraft. Redan genom en gynnsam

produktivitetsutveckling och en måttlig löneutveckling för nästa år kommer

konkurrenskraften att förbättras markant i den konkurrensutsatta delen av

näringslivet. Tillsammans med den nedskrivna växelkursen kommer dessa faktorer

att leda till en betydande förbättring av industrins konkurrenskraft nästa år.

Eftersom en sänkning av arbetsgivaravgiften avses bli en permanent åtgärd

leder det till en försämring av det strukturella budgetunderskottet. Det

stärker vårt argument för att inte sänka arbetsgivaravgifterna.

Mot bakgrund av den konkurrensförbättring som sker utan att

arbetsgivaravgifterna sänks och med hänsyn till de mycket ansträngda

statsfinanserna anser vi att det saknas behov av den föreslagna sänkningen av

arbetsgivaravgifterna.

I proposition 1992/93:50 framlagda lagförslag

Bilaga 1

6 Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

7 Förslag till

Lag om beräkning av statlig inkomstskatt på förvärvsinkomst vid 1994 och 1995

års taxeringar

8 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1991:1833) om ändring i lagen (1947:576) om statlig

inkomstskatt

9 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1992:680) om ändring i uppbördslagen (1953:272)

10 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1988:847) om skattelättnader för allemanssparande och

ungdomsbosparande

11 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1991:1850) om upphävande av lagen (1947:577) om

statlig förmögenhetsskatt

12 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1991:1851) om upphävande av lagen (1970:172) om

begränsning av skatt i vissa fall

13 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa

förvärvsinkomster

14 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1992:685) om ändring i lagen (1990:659) om särskild

löneskatt på vissa förvärvsinkomster

15 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader

16 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1990:1427) om särskild premieskatt för

grupplivförsäkring, m.m.

17 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1992:885) om ändring i lagen (1968:430) om

mervärdeskatt

18 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1961:372) om bensinskatt

19 Förslag till

Lag om lagerskatt på viss bensin

20 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter

21 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1992:629) om ändring i skattebrottslagen (1971:69)

22 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1992:630) om ändring i lagen (1971:1072) om

förmånsberättigade skattefordringar m.m.

23 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1992:879) om ändring i lagen (1957:262) om allmän

energiskatt

24 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1992:880) om ändring i lagen (1990:582) om

koldioxidskatt

25 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1992:575) om ändring i lagen (1991:1483) om skatt på

vinstsparande m.m.

26 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter

27 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1983:890) om allemanssparande

28 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1991:924) om ändring i studiestödslagen (1973:349)

29 Förslag till

Lag om arbetslivsutveckling

30 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring

31 Förslag till

Lag om tillfällig avvikelse från lagen (1989:484) om arbetsmiljöavgift

32 Förslag till

Lag om ändring i semesterlagen (1977:480)

Av utskottet framlagda lagförslag

Bilaga 2

1Förslag till

Lag om om arbetslivsutveckling

Härigenom föreskrivs följande.

Regeringens förslag Utskottets förslag

1 §

Den som av Länsarbetsnämnden anvisats till verksamhet för

arbetslivsutveckling skall inte anses som arbetstagare när han deltar i

verksamheten. När sådan verksamhet bedrivs på en arbetsplats, skall han dock

likställas med arbetstagare vid tillämpning av 2 kap. 1--9§§, 3 kap. 1--4 och

7--13§§, 4 kap. 1--4 och 8--10§§ samt 7--9 kap. arbetsmiljölagen

(1977:1160). Därvid skall vad i arbetsmiljölagen sägs om arbetsgivare gälla den

som upplåtit en arbetsplats för verksamhet för arbetslivsutveckling.

2§

Vad som föreskrivs om Den tid under vilken en

arbetsmarknadsutbildning i försäkrad deltagit i

7§ 1 och 8§ andra verksamhet för

stycket 2 och 31§ lagen arbetslivsutveckling i

(1973:370) om enlighet med

arbetslöshetsförsäkring Länsarbetsnämndens

skall gälla också i anvisning jämställs med

fråga om verksamhet som tid under vilken en

avses i 1§. försäkrad enligt 6§

lagen (1973:370) om

arbetslöshetsförsäkring

skall ha utfört

förvärvsarbete. Vid

bestämmande av ramtid

enligt samma bestämmelse

räknas inte tid då den

försäkrade varit hindrad

att arbeta på grund av

deltagandet, i den mån

tiden inte jämställs

enligt vad som nyss sagts.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993 och gäller till utgången av år

1994.

2Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring

Härigenom föreskrivs att 14§ lagen (1973:370) om

arbetslöshetsförsäkring1 skall ha följande lydelse.

Regeringens förslag Utskottets förslag

14§

Ersättning utgår under längst 300 dagar (ersättningsperiod). Har försäkrad

uppnått 55 års ålder innan ersättningsperioden gått till ända är perioden i

stället 450 dagar.

Utan hinder av bestämmelsen I ersättningsperioden

i första stycket skall inräknas inte dagar, under

ersättningsperioden vilka den försäkrade har

förlängas med det antal anvisats verksamhet för

dagar som motsvarar dagar, arbetslivsutveckling i

under vilka den enlighet med föreskrifter

försäkrade har anvisats som har meddelats av

verksamhet för regeringen.

arbetslivsutveckling i

enlighet med föreskrifter

som har meddelats av

regeringen.

I ersättningsperioden enligt första stycket inräknas i fall som avses i 10§

ersättningstid i den andra arbetslöshetskassan.

Ersättningsrätten upphör vid utgången av månaden före den under vilken den

försäkrade fyller 65 år.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.

1 Lagen omtryckt 1991:1334.

3Förslag till

Lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1981:691) om socialavgifter1

dels att 4 kap. 5 och 9 §§ samt punkterna 3 och 4 av ikraftträdande- och

övergångsbestämmelserna till lagen (1991:1236) om ändring i nämnda lag skall

upphöra att gälla,

dels att 2 kap. 1 §, 3 kap. 1 och 4 §§ samt 4 kap. 8 § skall ha följande

lydelse.

Regeringens förslag Utskottets förslag

2 kap.

1 §2

En arbetsgivare skall på det avgiftsunderlag som anges i 3--5§§ för varje

år betala

1. sjukförsäkringsavgift 1. sjukförsäkringsavgift

med 7,80 procent, med 7,80 procent,

2. folkpensionsavgift med 5,83 2. folkpensionsavgift med 5,66

procent, procent,

3. tilläggspensionsavgift 3. tilläggspensionsavgift

efter den procentsats som efter den procentsats som

anges i särskild lag, anges i särskild lag,

4. delpensionsavgift med 0,20 4. delpensionsavgift med 0,20

procent, procent,

5. arbetsskadeavgift med 1,38 5. arbetsskadeavgift med 1,38

procent, procent,

6. arbetsmarknadsavgift med 6. arbetsmarknadsavgift med

2,12 procent, 2,12 procent,

7. arbetarskyddsavgift med

0,17 procent samt

7. lönegarantiavgift med 8. lönegarantiavgift med

0,20 procent. 0,20 procent.

Arbetsgivare som avses i 1 kap. 2§ andra stycket skall dock beträffande

ersättning som avses i 11 kap. 2§ första stycket m och femte stycket lagen

(1962:381) om allmän försäkring betala endast tilläggspensionsavgift.

Staten betalar inte arbetsskadeavgift.

3 kap.

1§3

En försäkrad som avses i 1 kap. 2§ skall på det avgiftsunderlag som anges i

3--5§§ för varje år betala

1. sjukförsäkringsavgift med 9,12 procent,

2. folkpensionsavgift med 5,83 procent,

3. tilläggspensionsavgift efter den procentsats som anges i särskild lag,

4. delpensionsavgift med 0,20 procent samt

5. arbetsskadeavgift med 1,40 procent.

4 §4

Grunden för beräkning av avgift enligt 1§ 1 och 5 utgörs av inkomst av

annat förvärvsarbete som avses i 3 kap. 2 eller 2a § lagen (1962:381) om

allmän försäkring.

Grunden för beräkning av avgift enligt 1§ 2--4 utgörs av inkomst av annat

förvärvsarbete som avses i 11 kap. 3 § lagen om allmän försäkring.

4 kap.

8 §

Av influtna

arbetarskyddsavgifter enligt 2

kap. 1§ förs 49,5

procent till staten för

finansiering av

Arbetarskyddsverkets och

Arbetsmiljöinstitutets

verksamhet.

Återstoden av influtna

arbetarskyddsavgifter enligt 2

kap. 1§ förs till en

fond, benämnd

Arbetsmiljöfonden, vars

tillgångar skall utgöra

bidrag till 1. kostnader i

övrigt för forskning och

utveckling samt utbildning och

information beträffande

arbetarskydd, 2. kostnader

för forskning och

utveckling samt utbildning och

information beträffande

medbestämmande i

arbetslivet och

arbetslivsfrågor i

övrigt, 3. kostnader för

skyddsarbete som utförs av

skyddsombud som har utsetts

enligt 6 kap. 2§ tredje

stycket arbetsmiljölagen

(1977:1160), 4. kostnader

för utbildning av

styrelserepresentanter för

de anställda, 5. kostnader

för

arbetstagarorganisationernas

forskningsinitierande

verksamhet.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om avgifter som avser tid

före ikraftträdandet.

3. Omfattar ett beskattningsår tid såväl före som efter utgången av år 1992,

skall, om den avgiftsskyldige inte visar annat, så stor del av

beskattningsårets inkomst anses hänförlig till tiden före utgången av år 1992

som svarar mot förhållandet mellan den del av beskattningsåret som infaller

före utgången av år 1992 och hela beskattningsåret.

1 Lagen omtryckt 1989:633.

2 Senaste lydelse 1992:382.

3 Senaste lydelse 1992:381.

4 Senaste lydelse 1986:1139.

Konstitutionsutskottets yttrande

1992/93:KU3y

Bilaga 3

Åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin (prop.

1992/93:50 delvis)

Till finansutskottet

Finansutskottet har den 3 november 1992 beslutat att bereda

konstitutionsutskottet tillfälle att yttra sig över proposition

1992/93:50 om åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin

jämte följdmotioner i de delar som berör konstitutionsutskottets

beredningsområde.

Konstitutionsutskottet behandlar i detta yttrande den del av

regeringens förslag som rör partistödet.

Med anledning av regeringens proposition har två motioner

väckts som bl.a. rör konstitutionsutskottets beredningsområde,

1992/93:Fi36 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) och 1992/93:Fi65 av

Jan Fransson m.fl. (s). Dessa behandlas i de delar de rör stöd

till politiska partier, frågor om avskaffande av helgdagar i

stället för lagstadgade semesterdagar och presstöd.

Stöd till politiska partier

Propositionen och motionen

I syfte att minska statens utgifter föreslås i propositionen

att partistödet skall minskas med 10 % fr.o.m. nästa

mandatperiod.

Frågan om minskning av partistödet tas upp i motion Fi36

(yrkande 6). Motionärerna ställer sig kritiska till att

minskningen av partistödet föreslås ske först i framtiden. I

motionen yrkas i stället att riksdagen beslutar om en sänkning

av det statliga partistödet för budgetåret 1993/94 att utgå med

80 % av 1992/93 års budgeterade belopp, för budgetåret 1994/95

med 60 % och för budgetåret 1995/96 med 50 %, allt i dagens

penningvärde.

Konstitutionsutskottet avstyrkte under budgetpropositionens

behandling i februari 1992 bl.a. en motion av liknande innehåll

som Fi36 (1991/92:KU29). Mot beslutet reserverade sig Harriet

Colliander (nyd). I reservationen framförs att ett visst allmänt

stöd till politiska partier är väsentligt för att undvika

ekonomiskt inflytande i politiken från andra särintressen.

Partistödet har emellertid enligt reservationen vuxit till

orimliga proportioner. Stödets omfattning måste därför

successivt reduceras. En sänkning av partistödet skulle även öka

politikernas trovärdighet i allmänhetens ögon.

Utskottets bedömning

Konstitutionsutskottet har noterat vad regeringen föreslagit

beträffande en minskning av partistödet fr.o.m. nästa

mandatperiod. Utskottet vill inte tillstyrka ytterligare

minskningar som föreslås i motionen. Utskottet tillstyrker

propositionen i denna del och avstyrker motion Fi36 yrkande 6.

Helgdagar

Motionerna

I motion Fi36 (yrkande 13) av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd)

hemställs att riksdagen ger regeringen i uppdrag att tillsätta

en utredning syftande till att ta bort fyra helgdagar varav en

klämdagsframkallande sådan. Motionärerna anför att de

förutsätter att den av regeringen föreslagna reduceringen av

semestern med två dagar skall drabba alla lika oavsett om

semesterrätten grundas på lag eller avtal. Detta förutsätter att

respektive avtalsparter solidariskt ställer upp på detta.

I motion Fi65 av Jan Fransson m.fl. (s) framhålls att

regeringens förslag om inskränkning av den lagstadgade semestern

med två dagar drabbar skilda grupper av löntagare olika, varför

förslaget bör avvisas. Om inskränkning i berättigad ledighet

skall ske bör alla drabbas lika. Motionärerna hänvisar även till

att det i debatten har diskuterats att i stället avskaffa

annandag pingst som allmän helgdag.

Utskottets bedömning

Från de utgångspunkter konstitutionsutskottet har att beakta

vill utskottet för sin del inte förorda en utredning av frågan.

Motionerna Fi36 yrkande 13 och Fi65, såvitt nu är i fråga,

avstyrks därför.

Presstöd

Motionen

I motion Fi36 (yrkande 21) av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd)

föreslås att det nuvarande presstödet bör avvecklas på tre år

med början budgetåret 1993/94.

Konstitutionsutskottet behandlade senast i samband med

budgetpropositionens förslag till anslag till presstöd bl.a.

frågan om en avveckling av detta (1991/92:KU27).

Konstitutionsutskottet hänvisade därvid till uttalanden i

proposition 1989/90:78 om reformerat presstöd. I denna

framfördes att dagstidningarnas roll för demokratin motiverar

ett statligt stöd. Om inte de tidningar som befinner sig i

konkurrensmässigt underläge fick stöd skulle mångfalden minska.

En sådan minskning skulle få negativa konsekvenser för läsarnas

valfrihet och opinionsbildningen i landet. Den i propositionen

1989/90:78 föreslagna utformningen av presstödet hade i huvudsak

godtagits av riksdagen (1989/90:KU31). Utskottet var därför inte

berett att göra en annan bedömning än som gjorts då och

avstyrkte motionen om en successiv avveckling av presstödet.

Utskottet tillstyrkte emellertid med hänvisning till det

statsfinansiella läget en minskning av anslagen till

utvecklingsstöd och distributionsstöd.

I en reservation uttalade Harriet Colliander (nyd) beträffande

presstödet i allmänhet bl.a. följande. Dagspressens särställning

i samhället kan i dag starkt ifrågasättas. Det finns anledning

att anta att de särregler som gäller för dagspressens del inte

tillkommit i första hand för att skydda det fria ordet, den fria

opinionsbildningen och konsumenternas bästa utan för att

tillfredsställa det ekonomiskt-politiska etablissemanget. Det

kan inte vara rimligt att riksdagens ledamöter beslutar om

subventioner för dagstidningar som nästan samtliga har

partipolitisk bindning. Presstödet hör vidare inte hemma i ett

fritt, öppet och demokratiskt land där fri konkurrens och mindre

statlig styrning eftersträvas. Presstödet borde därför

avvecklas.

Utskottets bedömning

Stora svårigheter skulle uppstå för dagspressen om motionens

krav skulle bifallas. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet

motion Fi36 yrkande 21.

Stockholm den 24 november 1992

På konstitutionsutskottets vägnar

Thage G Peterson

I beslutet har deltagit: Thage G Peterson (s), Bertil

Fiskesjö (c), Birger Hagård (m), Hans Nyhage (m), Catarina

Rönnung (s), Ylva Annerstedt (fp), Kurt Ove Johansson (s), Hans

Göran Franck (s), Torgny Larsson (s), Ingvar Svensson (kds),

Harriet Colliander (nyd), Odd Engström (s), Inger René (m), Elvy

Söderström (s) och Björn von der Esch (m).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Bengt Hurtig (v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Avvikande meningar

1. Stöd till politiska partier

Harriet Colliander (nyd) anser att den del av

konstitutionsutskottets yttrande i avsnittet Utskottets

bedömning som börjar med "Konstitutionsutskottet har" och

slutar med "yrkande 6" bort ha följande lydelse:

I en tid där besparing och återhållsamhet är ett återkommande

budskap från politikerna till allmänheten bör politiker föregå

med gott exempel. Det är därför positivt att regeringen som ett

led i de ekonomiska åtgärderna för att förbättra svensk ekonomi

föreslår nedskärningar i stödet till de politiska partierna.

Propositionens förslag innebär emellertid att en nedskärning

skall ske först fr.o.m. nästa mandatperiod. Något skäl för att

skjuta denna åtgärd först på framtiden föreligger inte.

Nedskärningen bör i stället ske med början budgetåret 1993/94.

Partistödet har genom åren vuxit till orimliga proportioner.

Dess omfattning måste oberoende av det ekonomiska läget

successivt reduceras. Inte minst med tanke på de försämrade

statsfinanserna kan en nedskärning med 10 % inte anses

tillräcklig. Utskottet anser i stället att partistödet bör

sänkas till 80 % för budgetåret 1993/94, till 60 % för

budgetåret 1994/95 och till 50 % för budgetåret 1995/96.

2. Helgdagar

Harriet Colliander (nyd) anser att den del av

konstitutionsutskottets yttrande i avsnittet Utskottets

bedömning som börjar med "Från de" och slutar med "avstyrks

därför" bort ha följande lydelse:

Minskningen av semesterdagarna motiveras av det

samhällsekonomiska läget. En nedskärning av antalet lagstadgade

semesterdagar kommer emellertid att slå olika för skilda grupper

beroende på om semestern regleras genom lag eller avtal. Det

vore därför lämpligare om en indragning av ledigheten skedde i

form av borttagande av helgdagar. Därvid kan påpekas att det

finns helgdagar som på grund av sin placering uppmuntrar till

uttagande av ytterligare ledighet. Utskottet förordar därför att

en utredning tillsätts syftande till att ta bort fyra helgdagar,

varav en klämdagsframkallande sådan.

3. Presstöd

Harriet Colliander (nyd) anser att den del av

konstitutionsutskottets yttrande i avsnittet Utskottets

bedömning som börjar med "Stora svårigheter" och slutar med

"yrkande 21" bort ha följande lydelse:

Svenska dagstidningar är i dag föremål för stora subventioner

från staten. Således är dagstidningarna befriade från skyldighet

att betala mervärdesskatt och de erhåller stora summor från

staten i form av presstöd. Denna dagspressens särställning i

samhället kan enligt utskottets mening starkt ifrågasättas.

Det statsfinansiella läget motiverar nu att presstödet

avvecklas. Visserligen är konjunkturerna för dagspressen för

närvarande besvärliga. Så är emellertid också fallet för ett

antal andra branscher i samhället. Någon anledning att

särbehandla just dagspressen i detta avseende kan enligt

utskottet inte anses föreligga. Utskottet föreslår därför att

presstödet avvecklas successivt.

Skatteutskottets yttrande

1992/93:SkU3y

Bilaga 4

Åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin

Till finansutskottet

Inledning

Finansutskottet har berett skatteutskottet tillfälle att yttra

sig över proposition 1992/93:50 om åtgärder för att stabilisera

den svenska ekonomin och de motioner som har väckts i ärendet.

De förslag som läggs fram i propositionen innefattar

omfattande åtgärder på en rad områden. Enligt beräkningarna där

kommer de offentliga utgifterna att reduceras med ca 30

miljarder kronor och budgetens inkomstsida att förstärkas med

drygt 8 miljarder kronor. Avsikten är också att pröva

möjligheterna att flytta över huvudansvaret för sjuk- och

arbetsskadeförsäkringen på arbetsmarknadens parter, något som på

sikt kan minska de offentliga utgifterna ytterligare. Som ett

första steg mot den nya försäkringsmodellen skall en allmän

sjukförsäkringsavgift införas. -- Förslagen på skatteområdet

berör skattesatsen för kapitalinkomster, förmögenhetsskatten,

skattelättnaderna för allemanssparandet, reallöneskyddet i

skatteskalan, grundavdraget vid inkomstbeskattningen, den

särskilda löneskatten, mervärdesskatten, bensinskatten,

beskattningen av kraftvärme och tobaksskatten. Höjningen av

tobaksskatten, som skall träda i kraft den 1 december 1992 (19

öre per cigarrett och en höjning även för andra tobaksvaror),

har redovisats separat och har redan tillstyrkts av utskottet

(prop. 1992/93:52, SkU1).

Förslagen grundar sig på en överenskommelse mellan regeringen

och Socialdemokraterna. Även Ny demokrati stöder förslagens