Bet. 1992/93:JoU14

Jordbruksutskottets betänkande

1992/93:JOU14

Riktlinjer för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motioner

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Bilaga 1

Innehållsförteckning

1992/93

JoU14

Sammanfattning

I betänkandet behandlas proposition 1992/93:180 om riktlinjer

för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling. Vidare behandlas

131 motionsyrkanden väckta dels med anledning av propositionen,

dels under den allmänna motionstiden 1993.

Utskottet anser i likhet med regeringen att alla beslut inom

miljöpolitiken skall vara inriktade mot att effektivisera

resurshushållningen och främja kretsloppssamhället. Därmed

tillstyrker utskottet de i propositionen redovisade allmänna

riktlinjerna för miljöpolitiken.

Utskottet tillstyrker även vad regeringen föreslagit som

riktlinjer för industrins anpassning till kretsloppssamhället.

Miljöpolitiken skall underlätta denna anpassning, bl.a. genom

att skapa goda förutsättningar för användning av förnybara

resurser, energisnåla processer, återanvändning och återvinning.

Utvecklingen mot ett kretsloppssamhälle kommer att beröra alla

delar av samhället och måste vara baserad på ökade kunskaper,

resultat av forskning och utveckling samt ny teknik. Åtgärder

inom jord- och skogsbruket, i transportsektorn, inom

energiförsörjningen och i industri måste därför inriktas mot ett

resurssnålt kretsloppssamhälle. Utskottet ansluter sig därmed

till regeringens överväganden när det gäller riktlinjer för

utveckling mot ett kretsloppssamhälle.

Beträffande samhällsplanering för en kretsloppsanpassad

utveckling tillstyrker utskottet de av regeringen redovisade

riktlinjerna när det gäller samhällsplaneringen och kommunernas

roll i detta arbete. Som riktlinjer för beslut avseende

samhällsplaneringen skall gälla att de skall vara inriktade mot

att effektivisera och främja kretsloppssamhället. När det gäller

riktlinjer för kommunernas roll skall följande gälla. Eftersom

kommunerna spelar en avgörande roll i arbetet för att ställa om

till ett kretsloppsanpassat samhälle bör kretsloppsprincipen få

stort genomslag i kommunernas arbete för att omsätta och

konkretisera Riokonferensens handlingsprogram Agenda 21 i lokala

program för en hållbar lokal utveckling. Centrala

miljömyndigheter och länsstyrelser bör stödja kommunernas

arbete. När det gäller förslaget till ändring i plan- och

bygglagen, PBL, framhåller utskottet att det är av stor

betydelse att kretsloppsprincipen kommer till uttryck i den

lagstiftning som ligger till grund för den kommunala

planeringen. Även plan- och bygglagens nära anknytning till

naturresurslagen motiverar den nu föreslagna bestämmelsen.

Utskottet tillstyrker därmed den av regeringen föreslagna

ändringen i plan- och bygglagen så att det klart framgår att

PBL:s bestämmelser syftar till att främja en god och långsiktigt

hållbar livsmiljö.

Utskottet ansluter sig även till vad i propositionen anförts

om riktlinjerna för ekonomiska styrmedel inom miljöpolitiken,

miljökrav vid offentlig upphandling och miljökonsekvensanalyser

vid standardisering.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till riktlinjer för

kemikaliekontrollen och ansluter sig därmed till regeringens

uppfattning att de principer för en kretsloppsanpassad

samhällsutveckling som föreslås i propositionen även bör gälla

för kemikaliekontrollen.

Utskottet tillstyrker även regeringens förslag till

producentansvar enligt renhållningslagen. Den allmänna ramen för

producentansvaret fastställs genom ambitioner och mål som gäller

för miljöpolitiken. Huvudansvaret för att målen uppnås ligger

inom ett system med producentansvar på den som tillverkar,

importerar eller säljer varor. Lagstiftning med förbud och

regleringar är ett medel och inte ett mål för att åstadkomma

producentansvaret. Frivilliga lösningar bör eftersträvas.

Enligt utskottet finns det fog för att ändra lagen om

PET-flaskor så att retursystem med PET-flaskor som tas tillbaka

och materialåtervinns blir tillåtna parallellt med det redan

fungerande systemet med återfyllnad. Utskottet anser vidare att

det under rådande omständigheter beträffande PET-flaskor finns

skäl att införa krav på att ett pantbelopp skall utgå vid

återlämning av flaskorna.

När det gäller användningen av slam i kommunala reningsverk

framhåller utskottet att de näringsämnen som finns i slam från

kommunala avloppsverk i så hög grad som möjligt bör komma till

användning och att detta utgör ett viktigt steg mot en

miljöanpassad avloppsrening. En förutsättning för en sådan

användning är att slammet inte innehåller skadliga halter av

oönskade ämnen. För att ytterligare minska metallinnehållet i

slam bör därför av va-lagen framgå att en allmän va-anläggning

skall utföras och drivas så att också miljöskyddsintresset

tillgodoses. Vidare anser utskottet att ett uttryckligt förbud

bör införas mot att den allmänna anläggningen brukas på sätt som

försvårar att miljö- och hälsoskyddsintressena tillgodoses i

va-verksamheten. Utskottet ansluter sig därmed till det i

propositionen framlagda förslaget till ändring i va-lagen.

När det gäller det fortsatta arbetet ansluter sig utskottet

till regeringens förslag att som riktlinjer för en

kretsloppsanpassad samhällsutveckling skall gälla att nya

produktgrupper och varuområden successivt anges för

producentansvar. Många aktörer måste involveras aktivt i denna

process. Inom flera områden pågår redan arbete i denna riktning,

t.ex. när det gäller skrotdäck och bilar. Andra områden som bör

bli aktuella inom kort är plaster, byggnadsmaterial,

elektroniska och elektriska produkter. Utskottet tillstyrker

därmed även regeringens förslag till riktlinjer för

plasthantering och återvinning av bilar.

Samtliga i detta betänkande behandlade motioner avstyrks.

Till betänkandet har fogats 14 reservationer, ett särskilt

yttrande och en meningsyttring.

Propositionen

Regeringen (Miljö- och naturresursdepartementet) har i

proposition 1992/93:180 föreslagit att riksdagen

dels antar förslagen till

1. lag om ändring i renhållningslagen (1979:596),

2. lag om ändring i lagen (1970:244) om allmänna vatten- och

avloppsanläggningar,

3. lag om ändring i lagen (1991:336) om vissa

dryckesförpackningar,

4. lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10),

5. dels godkänner de allmänna riktlinjer för

miljöpolitiken som förordats (avsnitt 2.1),

dels godkänner vad som föreslagits som riktlinjer för

6. industrins anpassning till kretsloppssamhället (avsnitt

2.2),

7. utveckling mot ett kretsloppssamhälle (avsnitt 2.3),

8. samhällsplaneringen (avsnitt 4.1),

9. kommunernas roll (avsnitt 4.2),

10. ekonomiska styrmedel inom miljöpolitiken (avsnitt 5.2),

11. miljökrav vid offentlig upphandling (avsnitt 5.4),

12. miljökonsekvensanalyser vid standardisering (avsnitt 5.5),

13. kemikaliekontrollen (avsnitt 6.1 och 6.2),

14. en kretsloppsanpassad samhällsutveckling (avsnitt 10.1),

15. plasthanteringen (avsnitt 10.2.1),

16. återvinningssystem för bilar (avsnitt 10.4).

Vidare bereds riksdagen tillfälle att ta del av vad i

propositionen anförts om

17. internationell utveckling (avsnitt 3),

18. information till konsumenter (avsnitt 5.3),

19. samarbetet beträffande miljökrav vid offentlig upphandling

(avsnitt 5.4),

20. att miljö- och hälsoaspekter bör integreras i företagens

arbete med kvalitetssäkring (avsnitt 5.5),

21. åtgärder beträffande klor (avsnitt 6.3),

22. åtgärder beträffande tvätt-, disk- och rengöringsmedel

(avsnitt 6.4),

23. skyldighet att separera avfall (avsnitt 7.3.2),

24. producentansvar för förpackningar (avsnitt 7.3.6),

25. producentbegreppet beträffande förpackningsavfall (avsnitt

7.3.7),

26. krav på återanvändning och återvinning av förpackningar

(avsnitt 7.3.8),

27. producentansvar för returpapper (avsnitt 7.3.9),

28. tillsyn och uppföljning (avsnitt 7.3.10),

29. återtagningssystem för uttjänta nickel-kadmiumbatterier

(avsnitt 7.4),

30. avfallsskatt och källsortering (avsnitt 8.2),

31. områden som bör bli aktuella för producentansvar (avsnitt

10.1),

32. PVC-plast och andra klorerade plaster (avsnitt 10.2.2),

33. gummidäck (avsnitt 10.3),

34. att en särskild kretsloppsdelegation inrättas (avsnitt

10.5).

Lagförslagen bifogas som bilaga 1 till detta betänkande.

Lagrådet har avgett yttrande över förslagen 1--3. Förslag 4 är

av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande saknar betydelse.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås riktlinjer för en kretsloppsanpassad

samhällsutveckling. I syfte att åstadkomma en sådan utveckling

presenteras också en rad förslag till åtgärder.

En utgångspunkt för propositionen är att miljöproblemen under

det senaste decenniet har ändrat karaktär. De lokala

miljöproblemen har minskat kraftigt men ersatts av regionala och

globala. De tydliga punktutsläppen från industrier och

energianläggningar överskuggas alltmer av diffusa utsläpp knutna

till människors rörlighet, varors livscykel och de areella

näringarnas rationalisering och produktionskrav. Effekterna

uppträder ofta med lång fördröjning, och sambanden mellan

direkta och indirekta skador av olika verksamheter är komplexa.

Likaså kan ansvaret för uppkomna miljöproblem ofta vara svårt

att härleda.

Ett grundläggande problem är att samhällets materialhantering

i dag är enkelriktad -- från utvinning av råvara till deponering

av avfall. Att i snabb takt förbruka icke förnybara resurser,

att slösaktigt konsumera förnybara resurser och sedan slänga

allt avfall är inte hållbart. FN-konferensen om miljö och

utveckling (UNCED) i Rio i juni 1992 lade fast målet om en

hållbar utveckling. För en hållbar utveckling krävs en mera

cyklisk materialhantering -- ett kretsloppssamhälle.

Statens roll är att ange mål och riktlinjer samt att skapa det

regelsystem inom vilket de olika aktörerna skall verka. Från

statsmakternas synpunkt är en sådan ordning att föredra som

innebär att marknaden självmant utformar och tillämpar system

som leder till de uppsatta målen. Statlig detaljreglering skall

helst inte behöva tillgripas.

I propositionen har föreslagits riktlinjer för en

kretsloppsanpassad samhällsutveckling på en rad olika områden.

Generellt skall för miljöpolitiken gälla att alla beslut skall

vara inriktade mot ett kretsloppssamhälle. Besluten skall skapa

förutsättningar för en mer effektiv resurshushållning inom alla

samhällsområden. Detta kan ske genom övergång till förnybara

resurser och användning av energisnåla processer samt

återanvändning och återvinning. Detta är särskilt viktigt inom

den industriella sektorn.

Olika åtgärder inom jord- och skogsbruket, i transportsektorn,

inom energiförsörjningen och i industrin skall vara inriktade

mot ett kretsloppssamhälle. Kretsloppsprincipen bör även få

genomslag i kommunernas arbete för att bl.a. omsätta och

konkretisera Riokonferensens handlingsprogram Agenda 21 i lokala

program. Vidare skall som riktlinjer gälla att ekonomiska

styrmedel i ökad omfattning utvecklas och används i

miljöpolitiken, och miljökrav skall i ökad utsträckning kunna

ställas vid offentlig upphandling.

Som riktlinjer skall också gälla att arbetet med nya

standarder skall bedrivas med inriktningen att standarderna

skall vara analyserade med avseende på sina miljökonsekvenser.

Principen för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling bör även

gälla för kemikaliekontrollen. Ytterligare planer för

riskbegränsning av hälso- och miljöskadliga ämnen bör tas fram.

För det fortsatta arbetet för en kretsloppsanpassad

samhällsutveckling skall gälla att nya produktgrupper och

varuområden successivt anges för producentansvar. För plaster

bör bättre hushållning ske med sådant plastmaterial som

framställs ur ändliga naturresurser genom ökad återanvändning

och återvinning. Särskilt miljöbelastade plastmaterial bör

undvikas helt.

Det gäller nu att gå vidare med att ange strategi, konkreta

mål och tidtabell för tillämpningen av producentansvar på nya

varuområden. Områden som bör bli aktuella inom kort är

byggnadsmaterial, bilar, skrotdäck, elektroniska och elektriska

produkter. Arbetet bör inledningsvis drivas på och samordnas av

en särskild kretsloppsdelegation som knyts till regeringen.

I propositionen föreslås ändringar i renhållningslagen

(1979:596). Enligt förslaget får regeringen eller den myndighet

som regeringen bestämmer föreskriva om skyldighet för den som

yrkesmässigt tillverkar, importerar eller försäljer en vara

eller en förpackning eller den som i sin yrkesmässiga verksamhet

ger upphov till avfall att se till att avfallet bortforslas,

återanvänds, återvinns eller omhändertas på sätt som kan krävas

för en miljömässigt godtagbar avfallshantering.

I lagen (1970:244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar

föreslås krav på att en allmän va-anläggning skall utföras och

drivas så att också miljöskyddsintresset tillgodoses. Dessutom

införs ett förbud mot att anläggningen brukas på ett sätt som

försvårar tillgodoseendet av miljö- och hälsoskyddsintressena i

va-verksamheten.

Lagen (1991:336) om vissa dryckesförpackningar föreslås ändras

så att returssystem för PET-flaskor får omfatta både

återanvändning och återvinning.

Plan- och bygglagen (1987:10) ändras så att det klart framgår

att dess bestämmelser syftar till att främja en god och

långsiktigt hållbar livsmiljö.

Berörda branschorganisationer har gjort ett åtagande om

särskilda insatser för att uppnå insamlingsmålet 90 % för

förbrukade nickel-kadmiumbatterier.

Motioner

Motioner med anledning av propositionen

1992/93:Jo49 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

Sverige skall ha högsta möjliga miljökrav,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

Sverige aktivt bör driva miljökraven i internationella fora,

3. att riksdagen begär att regeringen före den 1 januari 1994

återkommer med en verkningsfullare kretsloppsproposition,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna de

generella riktlinjer som beskrivs i motionen,

5. att riksdagen begär att regeringen före den 1 januari 1994

återkommer med förslag om hur en större del av landets

energiförsörjning skall baseras på biobränslen,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om slutna va-system,

7. att riksdagen beslutar att nya va-system efter år 2000

skall vara slutna och ingå i kretsloppssamhället,

8. att riksdagen begär att regeringen före den 1 januari 1994

återkommer med förslag om hur substitutionsprincipen effektivare

skall tillämpas på kemikalier,

9. att riksdagen begär att regeringen före den 1 januari 1994

återkommer med förslag om hur substitutionsprincipen skall

tillämpas på tvätt- och rengöringsmedel,

10. att riksdagen beslutar att förbjuda blyad bensin från den

1 juli 1993,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att den bör återkomma med förslag om

mindre miljö- och hälsofarliga drivmedel,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om bilindustrin,

13. att riksdagen beslutar att elektriska och elektroniska

produkter till 90 % skall återbrukas senast den 1 januari 1997,

14. att riksdagen beslutar att arbetet för att utreda hur

miljöpåverkan av PVC och andra klorerade plaster skall upphöra

skall vara klart den 1 januari 1997,

15. att riksdagen beslutar att de uppsatta insamlingsmålen för

olika slags förpackningar skall nås senast den 1 januari 1996,

16. att riksdagen begär att regeringen återkommer före den 1

januari 1994 med förslag om hur antalet förpackningsmaterial

skall minska,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

den bör uppmana bygg- och byggmaterielbranschen att före den 1

januari 1994 komma med förslag om hur branschen skall kunna ingå

i kretsloppssamhället,

18. att riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag

om avfallsskatt före den 1 januari 1994.

1992/93:Jo50 av Kenneth Lantz (kds) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om omhändertagande av förbränningsrester.

1992/93:Jo51 av Rose-Marie Frebran och Stefan Attefall (kds)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av att det satsas på forskning och

utveckling av alternativ till dagens vattenburna WC-system,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om nyttan av att möjliggöra kompostering för

hushåll,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om nödvändigheten av att den offentliga

upphandlingen är miljövänlig och att lämpliga åtgärder bör

vidtas för att stimulera en sådan utveckling,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om vikten av att bestämda mål för återvinning

av ingående material i skrotbilar ställs upp,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av att miljömässiga för- och

nackdelar vid användning av PVC i långlivade produkter utreds,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av en uppföljning av om

förändringen av PBL påverkar nybyggnation i enlighet med

propositionens intentioner,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av att en inventering av riskerna

med krom- och arsenikbehandlat virke utförs i syfte att

förhindra skadeverkningar av dessa materiel samt att arbete och

forskning i att få fram alternativa materiel/metoder bör

stimuleras.

1992/93:Jo52 av Annika Åhnberg (-) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om riktlinjer för helhetspolitiken,

2. att riksdagen hos regeringen begär översyn av

naturresurslagen i enlighet med vad som i motionen anförts,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om generellt krav på producentansvar i lag,

4. att riksdagen hos regeringen begär en utvärdering av

substitutionsprincipen,

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till åtgärder

som motverkar inlåsningseffekter i enlighet med vad som i

motionen anförts,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om obligatorisk innehållsdeklaration på

varor,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om insamlings- och hanteringssystem för

datorer,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av definition av begreppet

livscykelanalys,

9. att riksdagen avslår regeringens förslag om inrättandet av

en kretsloppsdelegation och i stället förstärker

Kemikalieinspektionen och Naturvårdsverket i motsvarande grad,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om årliga redovisningar av tillämpningen av

riktlinjer för offentlig upphandling,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att de kommunala avfallsplanerna bör

lämnas in före 1993 års utgång,

12. att riksdagen hos regeringen begär en uppföljning av 1990

års beslut angående avfallshanteringen i kommunerna,

13. att riksdagen hos regeringen begär förslag till riktlinjer

för nya avloppsvattensreningssystem,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om tydligare angivelser för när

producentansvaret skall träda i kraft för plaster, bilar och

däck.

1992/93:Jo53 av Alf Eriksson m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att genomföra miljökonsekvensanalyser

innan målsättningar och krav på insamlings- och

återvinningsnivåer för förpackningar av papp, papper och kartong

fastställs,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att nuvarande system för pappersinsamling

bibehålls,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Sverige verkar för att EG inte inför

krav på inblandning i pappersprodukter.

1992/93:Jo54 av Christer Windén och Claus Zaar (nyd) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av särskilda analyser i fråga om

konsekvenserna av en kretsloppsanpassad samhällsutveckling för

den privata äganderätten, näringsfriheten och den fria

konkurrensen,

2. att riksdagen avslår förslaget till lag om ändring i plan-

och bygglagen.

1992/93:Jo55 av Ylva Annerstedt (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om det oriktiga i att för PET-flaskan frångå

principen om ett odelat producentansvar för de tekniska

lösningarna,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om risken för att skapa handelshinder genom

nya nationella pantretursystem,

3. att riksdagen beslutar om de ändringar i den föreslagna

lagstiftningen som ovan angivna förslag föranleder.

1992/93:Jo56 av Bo Arvidson (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att valet mellan materialåtervinning och

energiutvinning måste styras av resultaten från miljömässiga och

ekonomiska konsekvensanalyser,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om konsekvensbeskrivningar för att bedöma

återvinningskraven för pappers- och pappförpackningar,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att det uttryckligen måste framgå att

återvinningsmålen skall utgå från vad som är miljömässigt

motiverat, ekonomiskt rimligt och tekniskt möjligt,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att fastställandet av insamlingsmål för

returpapper måste anstå till dess att överläggningar skett med

branschen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att producentbegreppet för returpapper bör

omfatta hela kedjan av producenter, även tryckerier,

konverterare, utgivare m.fl.

1992/93:Jo57 av Leif Carlson (m) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

behovet av samhällsekonomiska och miljömässiga

konsekvensbeskrivningar i samband med avvecklingen av skadliga

ämnen.

1992/93:Jo58 av Carin Lundberg m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att likställa förbränning av papper med

returanvändning.

1992/93:Jo59 av Sören Lekberg och Bo Holmberg (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om energibesparande åtgärder inom

bostadsbeståndet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om kompostering av hushållsavfall,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om byggmaterialens roll i miljöpolitiken.

1992/93:Jo60 av Margareta Winberg m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om producentansvaret,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om differentierade taxor för avfall, vatten

och avlopp samt för energi,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om miljöpolitiska styrmedel,

4. att riksdagen begär att Kemikalieinspektionen erhåller ett

nytt begränsningsuppdrag,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om information om substitutionsprincipen,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om substitutionsprincipen i pågående

EG-förhandlingar,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om uppföljning av 1990 års beslut om den

kommunala avfallshanteringen,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om avfallsavgift på osorterat industriavfall,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om handel med avfall,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om återtagningsplikt för elektroniska

apparater och bilar,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om returpappersinsamlingens miljöeffekter,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om optiska vitmedel i papper,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om energihushållning,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en avvecklingsplan för blyad bensin,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om energin och trafikens roll i kretsloppet,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om jordbrukets roll i kretsloppet,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behov av samverkan mellan näringspolitik

och miljöpolitik.

1992/93:Jo61 av Sören Norrby (fp) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

att förbrukade förpackningar och andra varor som har kastats i

naturen etc. skall omfattas av producenternas insamlingsansvar.

1992/93:Jo62 av Inger Lundberg och Hans Karlsson (s) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av analys av producentansvaret för

varor med relativt lång livslängd,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om prioritering av återanvändningsbara

förpackningar samt utveckling av s.k. påfyllnadsförpackningar,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i övrigt i motionen anförts om behovet av ett kretsloppsanpassat

samhälle,

4. att riksdagen avslår propositionens förslag till lag om

ändring i lagen (1991:336) om vissa dryckesförpackningar.

1992/93:Jo63 av Sinikka Bohlin m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om djupare miljöanalys vid återvinning av

papper och pappersförpackningar.

Motioner väckta under allmänna motionstiden

1992/93:Jo602 av Bengt Silfverstrand och Birthe Sörestedt (s)

vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en sådan

lagändring att förbud mot användning av blyhagel vid jakt och

skytte införs fr.o.m. 1996.

1992/93:Jo603 av Per Olof Håkansson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär en utredning av en omställning

från särlagstiftning för avfall/miljöfarligt avfall m.m. i

enlighet med vad som i motionen anförts.

1992/93:Jo604 av Per Olof Håkansson och Ines Uusmann (s) vari

yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av

miljöskyddslagen i fråga om materialbalans m.m. i enlighet med

vad som i motionen anförts.

1992/93:Jo605 av Per Olof Håkansson och Ines Uusmann (s) vari

yrkas att riksdagen hos regeringen begär en utredning om

möjligheterna att utveckla en miljöriktig och kostnadseffektiv

svensk behandlingskapacitet för omhändertagande av det

miljöfarliga avfallet.

1992/93:Jo606 av Siw Persson och Kenth Skårvik (fp) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om totalförbud och pant på amalgamfyllningar

samt särskild fond.

1992/93:Jo611 av Bengt Silfverstrand och Birthe Sörestedt (s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om försöksverksamhet med

miljörevisorer i företagen samt ökade krav på företagens

miljörapportering.

1992/93:Jo615 av Ylva Annerstedt (fp) vari yrkas att riksdagen

beslutar att jakt med blyhagel förbjuds fr.o.m. den 1 juli 1993.

1992/93:Jo630 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ökad användning av ekonomiska styrmedel,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om miljöstyrande taxor,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om upprättandet av regionala miljömål,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om utvecklandet av återtagningssystem,

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om miljöstandarder,

21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om företagens avfallshantering.

1992/93:Jo637 av Kenneth Lantz (kds) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av kommuners och regionala

myndigheters delansvar för att de miljöpolitiska målen infrias

och klargörs,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av att föreskrifter utarbetas,

vilka närmare redogör för kommunernas och de regionala

myndigheternas ansvar att infria de miljöpolitiska målen.

1992/93:Jo642 av Lars Biörck (m) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

sorteringsanvisning på emballage.

1992/93:Jo646 av Anders Svärd (c) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

förbud mot export av miljöfarligt avfall från OECD-länder till

icke OECD-länder.

1992/93:Jo647 av Arne Jansson och Laila Strid-Jansson (nyd)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att vid givna förutsättningar bör

energiåtervinning av pappersprodukter jämställas med

återanvändning och materialåtervinning av pappersprodukter,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att skogsindustrin själv bör få välja

förhållandet mellan inblandningen av jungfrulig råvara och/eller

returpappersprodukter.

1992/93:Jo652 av Rose-Marie Frebran (kds) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om klassning av kvicksilverhaltiga lampor och

lysrör som miljöfarligt avfall.

1992/93:Jo660 av Rose-Marie Frebran och Lars Svensk (kds) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av att ett förbud mot användning

av blyhagel införs snarast.

1992/93:Jo664 av Kenneth Lantz (kds) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om vikten av att initiativ tas till en miljöinventering av

landets avfallsdeponier.

1992/93:Jo665 av Inger Koch (m) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

kommunernas möjligheter att ta ut miljöavgifter för att

genomföra åtgärder i enlighet med Agenda 21 från FN:s

miljökonferens.

1992/93:Jo666 av Rune Backlund (c) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om hanteringen av elektroniskt skrot.

1992/93:Jo670 av Bert Karlsson (nyd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att panten på returflaskor skall höjas,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att skapa ett nytt pantsystem som inrymmer

flera typer av glasförpackningar.

1992/93:Jo672 av Torgny Larsson (s) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om behovet av förbud mot användning av blyhagel vid jakt inom

Sveriges internationellt skyddsvärda våtmarker.

1992/93:Jo674 av Arne Kjörnsberg och Lahja Exner (s) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om avfallshantering,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om producentansvar,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att utse "modellkommuner".

1992/93:Jo676 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp) vari såvitt nu är

i fråga yrkas

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om -- -- -- marknad för källsorterat

avfall (yrkandet i vad avser planering för källsortering av

avfall vid ny- och ombyggnad av bostäder har behandlats i

betänkandet 1992/93:BoU18).

1992/93:Jo681 av Harald Bergström (kds) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om skrotningspremien för äldre fordon.

1992/93:Jo688 av Lena Klevenås (s) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om miljöavgifter/skatter på hushållsprodukter.

1992/93:Jo689 av Lena Klevenås (s) vari yrkas att riksdagen

hos regeringen begär att Kemikalieinspektionen får i uppdrag att

se över användningen av optiska vitmedel.

1992/93:Jo693 av Sven-Olof Petersson (c) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär förslag till ett pantsystem för

kvicksilverhaltiga lysrör och lampor.

1992/93:Jo696 av Annika Åhnberg (-) vari yrkas att riksdagen

hos regeringen begär förslag till åtgärder för att minska

negativa miljöeffekter av kromanvändning.

1992/93:Jo697 av Agne Hansson (c) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

behovet av att ett program för avveckling av PVC-användningen

upprättas i Sverige.

1992/93:Jo706 av Johan Lönnroth (v) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att avfallshantering och va-system i högre

grad bör ingå i ett kretslopp.

1992/93:Bo213 av Eva Zetterberg och Jan Jennehag (v) vari

yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av ändringar i va-lagen och

renhållningsförordningen.

1992/93:Bo701 av Per Olof Håkansson och Ines Uusmann (s) vari

yrkas att riksdagen hos regeringen begär ett klarläggande av

ansvarsfrågorna för omhändertagandet av miljöfarligt avfall från

hushållen.

1992/93:Bo702 av Bo Arvidson och Rune Rydén (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om lagändring som gör det möjligt att lokalt

omhänderta dagvatten.

1992/93:Bo703 av Kenth Skårvik (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av att reducera framför allt

kväve- och fosforbelastningen i vattenområden,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att gällande lagstiftning icke bör hindra

övergång till mer miljöanpassade sanitets- och avloppssystem,

3. att riksdagen begär att regeringen verkar för forskning i

syfte att belysa miljövänliga alternativ till nuvarande

sanitetsteknik, med beaktande av god folkhälsostandard.

1992/93:Bo704 av Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

lagreglering av tillvaratagande av dagvatten.

1992/93:Bo705 av Chatrine Pålsson (kds) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om behovet av att stimulera forsknings- och

utvecklingsarbete för ekologisk avfallshantering av latrin och

annat organiskt hushållsavfall.

1992/93:N219 av Anders Svärd (c) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

behovet av skyndsamma insatser för utveckling av alternativa

användningsområden för glasavfall.

1992/93:N283 av Bengt Silfverstrand och Johnny Ahlqvist (s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om returpappershanteringen.

1992/93:N289 av Olle Lindström (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om behovet av att utreda hur svensk skogsindustri kan ges

jämbördiga konkurrensvillkor, med tanke på kretsloppsaspekter,

långsiktighet och uthållighet.

1992/93:N316 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

4. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om externa

miljörevisorer enligt vad i motionen anförts.

Yttranden

Bostadsutskottet, näringsutskottet och försvarsutskottet har

avgett yttranden över propositionen.

Uppvaktningar

Utskottet har uppvaktats av representanter för Näringslivets

förpackningsråd, Dagligvaruhandeln, Duni AB och

Skogsindustrierna.

Utskottet

Bakgrund

Miljöproblemen har under det senaste decenniet ändrat

karaktär. Ett grundläggande problem är att samhällets

materialhantering i dag oftast är enkelriktad -- från utvinning

av råvara till slutligt omhändertagande av avfall.

FN-konferensen om miljö och utveckling (UNCED) i Rio de Janeiro

i juni 1992 slog bl.a. fast att det inte längre är hållbart att

i snabb takt förbruka icke förnybara resurser, att slösaktigt

konsumera förnybara resurser och sedan slänga allt avfall. För

att uppnå en långsiktigt hållbar utveckling fordras en

effektivare resurshushållning, bl.a. genom en övergång till

cyklisk materialhantering. Kretsloppssamhället syftar till ökad

resurssnålhet, minskad miljöbelastning och bevarande av den

biologiska mångfalden.

Statsmakternas roll är att ange mål och riktlinjer samt att

skapa det regelsystem inom vilket de olika aktörerna skall

verka. Detta är en ordning som innebär att marknaden självmant

utformar och tillämpar system som leder till de uppsatta målen.

Statlig detaljreglering skall helst inte behöva tillgripas.

Riksdagen har i olika beslut lagt fast principer för

producenternas ansvar beträffande avfall (prop. 1975:32, bet.

1975:JoU10, rskr. 1975:161, prop. 1989/90:100 bil. 16, bet.

1989/90:JoU16, rskr. 1989/90:241).

Huvuddelen av de produkter och förpackningar som blir avfall

omhändertas av kommunerna. I vissa fall som för bl.a.

aluminiumburkar och blybatterier finns system som administreras

och finansieras av marknadens aktörer. Myndigheterna anger där

målen och övervakar att dessa nås.

Redan i riksdagens beslut år 1975 om återvinning och

omhändertagande av avfall slogs fast bl.a. att ansvaret för att

avfall kan tas om hand på ett från miljö- och resurssynpunkt

riktigt sätt i första hand åvilar producenten.

Industrin och distributörerna har dock endast i undantagsfall

arbetat efter den princip som angavs i 1975 års riksdagsbeslut.

Kraven på kommunerna och avfallsproducenterna har skärpts

successivt de senaste åren, bl.a. genom nya krav på sortering av

avfall från år 1994.

Sverige har ansökt om medlemskap i den Europeiska gemenskapen.

EG-kommissionen har i juni 1992 presenterat ett förslag till

direktiv om förpackningar och förpackningsavfall i syfte att

harmonisera nationella åtgärder för att undvika störningar av

den inre marknaden, handelshinder och konkurrensbegränsningar.

Även inom OECD och GATT pågår arbete i syfte att anpassa det

internationella handelsregelverket till de växande miljökraven.

Kretslopp för en hållbar utveckling

Propositionen

Allmänna riktlinjer för miljöpolitiken m.m.

Som riktlinjer för miljöpolitiken skall gälla att alla beslut

skall vara inriktade mot att effektivisera resurshushållningen

och främja kretsloppssamhället. Enligt föredragande statsrådet

är ett effektivt resursutnyttjande, återanvändning och

återvinning nyckel till en hållbar utveckling. Avfall som

uppkommer skall behandlas så att råvaror återanvänds, återvinns

eller omhändertas på det sätt som kan krävas för en miljömässigt

godtagbar avfallshantering. Ett mer långsiktigt tänkande måste

bli vägledande för näringsliv, individer och myndigheter. För

detta krävs att staten undviker detaljreglering och ger

individer och företag långsiktiga spelregler.

Den enda acceptabla halten av svårnedbrytbara naturfrämmande

ämnen i miljön är noll. Målet innebär att användningen av sådana

ämnen måste upphöra, eftersom all materialhantering oundvikligen

medför att det hanterade materialet förr eller senare hamnar i

avfallet eller sprids direkt till miljön. Internationellt

samarbete är en av förutsättningarna för detta arbete.

Tungmetaller kan vara mer eller mindre farliga för miljön.

Risken för långvariga effekter manar till särskild försiktighet.

Tillförseln av övriga miljöskadliga ämnen från mänskliga

aktiviteter måste minskas så att det finns förutsättningar för

miljön att sanera sig själv.

Som riktlinjer för industrins anpassning till

kretsloppssamhället föreslås att miljöpolitiken skall underlätta

industrins anpassning till kretsloppssamhället, bl.a. genom att

skapa goda förutsättningar för användning av förnybara resurser,

energisnåla processer, återanvändning och återvinning. Enligt

föredragande statsrådet finns en ökad medvetenhet om de problem

som följer av resursflödet i länder med en stor

industriproduktion. Det finns behov av att dels begränsa och i

vissa fall helt avveckla användningen av hälso- och miljöfarliga

kemikalier, dels åstadkomma en bättre hushållning med knappa och

ändliga råvaror. De politiska besluten skall inriktas mot ett

resurssnålt kretsloppssamhälle. I princip bör återanvändning

prioriteras före materialåtervinning, energiutvinning och i

sista hand deponering. I detta val bör den metod som bäst

hushållar med resurser prioriteras.

Riktlinjer för utveckling mot ett kretsloppssamhälle

Åtgärder inom jord- och skogsbruket, i transportsektorn, inom

energiförsörjningen och i industrin skall inriktas mot ett

resurssnålt kretsloppssamhälle.

När det gäller jord- och skogsbruk konstateras bl.a. att ett

av syftena med 1990 års livsmedelspolitiska beslut var att få en

bättre miljö. Värdefulla natur- och kulturmiljöer skall bevaras.

Belastningen på miljön av bl.a. närsalter skall begränsas.

Användningen av bekämpningsmedel skall halveras.

Förslaget till ny skogspolitik (prop. 1992/93:226) innebär

skärpta krav på hänsyn till miljövårdens intressen. Biobränslen

från jord- och skogsbruket kan ersätta fossila bränslen.

Pågående åtgärdsprogram för att minska växtnäringsförlusterna är

ett exempel på kretsloppstanken.

Med ett kretsloppsanpassat transportsystem avses enligt

föredragande statsrådet ett system som möjliggör en god

transportförsörjning för personer och varor samtidigt som dess

miljöpåverkan, från produktion och användning till skrotning,

hålls inom ramen för god mänsklig hälsa och vad naturen tål.

När det gäller energianvändningen framhålls att en

kretsloppsanpassning bl.a. innebär att nettotillskottet av

växthusgaser i atmosfären måste minska. Detta kräver att

användning av fossila bränslen begränsas genom effektiv

energianvändning och ökad introduktion av energiproduktion

baserad på förnybara energikällor. I propositionen hänvisas

härvidlag till riksdagens beslut våren 1991, i anslutning till

den s.k. energiöverenskommelsen, om stöd till utveckling av

förnybara energikällor. Vidare erinras om beslut som riksdagen

fattade våren 1992 dels om bidrag till främjande av

biobränsleanvändningen, dels om vissa ändringar i

energibeskattningen. Härutöver aviseras om förslag inom bl.a.

energiområdet i en proposition kring klimatfrågan (se prop.

1992/93:179).

Enligt propositionen har industrins intresseorganisationer

antagit principer för hur näringslivet bör agera för att bidra

till en god miljö. Flera företag har antagit en praktiskt

orienterad miljöpolicy och ett förebyggande synsätt där hänsyn

tas till livscykeln hos en produkt. Miljörevision tillämpas i en

allt större utsträckning i de större företagen. Företagsinterna

materialbalanser och miljövarudeklarationer kan bidra till

kretsloppsanpassning. Metoder att analysera varors totala

miljöpåverkan, s.k. livscykelanalyser, är under utveckling.

Enligt föredragande statsrådet behöver dock den stora

majoriteten av tillverkande företag -- cirka två tredjedelar --

stimuleras för att sätta i gång ett framåtsyftande miljöarbete.

Motionerna

Allmänna riktlinjer för miljöpolitiken m.m.

Enligt motion Jo49 (v) skall Sverige där så är möjligt ha

högsta möjliga miljökrav. Sverige har kunskap, teknik och

ekonomiska förutsättningar att ställa höga miljökrav (yrkande

1). Sverige bör vidare aktivt driva miljökraven i

internationella fora (yrkande 2). Motionärerna avstår från att

yrka avslag på hela propositionen eftersom den visar en god

vilja och har aktualiserat debatten. Propositionen innehåller

dock endast ett antal utredningsdirektiv och lägesbeskrivningar.

Regeringen bör därför få i uppdrag att senast den 1 januari 1994

återkomma med en proposition som kan få mätbar effekt på

verkligheten (yrkande 3). I motionen redovisas vidare vissa

generella riktlinjer för den fortsatta utvecklingen mot ett

kretsloppssamhälle. Samhällets krav bör vara långsiktiga och ge

rimlig tid för omställning till ett kretsloppssamhälle. Alla

slag av styrmedel skall kunna användas. Beslut i Sverige måste

alltid relateras till situationen i omvärlden, och de skall även

bidra till att minska klyftan mellan i- och u-värld. Att skapa

ett kretsloppssamhälle innebär förändrad livsstil med minskad

materiell konsumtion. Varuproducenterna måste ta ansvar för

produktens fullständiga kretslopp. Det skall endast vara

tillåtet att förändra miljökraven i miljövänlig riktning. Varje

bransch och sektor skall själv besluta om hur de skall ingå i

det kretsloppsanpassade samhället, och uppfylls inte kraven

meddelas förbud mot fortsatt verksamhet. Ny verksamhet som inte

kan ingå i kretsloppssamhället skall ej tillåtas (yrkande 4). I

motion Jo52 (-) konstateras att kretsloppsprinciper inte kan

införas i miljöpolitiken utan att omfatta helhetspolitiken.

Propositionen borde därför ha tagit upp riktlinjer för bättre

miljöanpassning på flera områden såsom energi, trafik och

handelspolitik (yrkande 1). Vidare yrkas i motionen att

riksdagen hos regeringen begär en översyn av naturresurslagen.

Syftet med en sådan översyn skall vara att få lagen att fungerar

som ett redskap att hävda långsiktiga miljöintressen (yrkande

2). Enligt motion Jo54 (nyd) yrkande 1 föreligger det ett behov

av särskilda analyser i fråga om konsekvenserna av en

kretsloppsanpassad samhällsutveckling för den privata

äganderätten, näringsfriheten och den fria konkurrensen.

Propositionen innebär sammantaget ett systemskifte inom

miljöpolitiken som kan medföra många positiva förändringar men

som samtidigt kan drabba inte bara enskilda företag och

medborgare utan också marknadsekonomins funktionssätt. I motion

Jo62 (s) yrkande 3 framhålls behovet av ett kretsloppsanpassat

samhälle. En långsiktigt hållbar utveckling kräver mycket stora

insatser på miljöområdet. Dagens konsumtion av energi och

råvaror är långt större än den långsiktiga tillgången. En

omställning av samhället kan förenas med god livskvalitet,

tillgång till materiella resurser och full sysselsättning. Men

utvecklingen kommer inte av sig själv utan kräver att vi ser

omställningsproblemen och tar hänsyn till de gränser naturen

sätter.

Riktlinjer för utveckling mot ett kretsloppssamhälle

Enligt motion Jo60 (s) yrkande 13 måste energihushållningen

utvecklas. Energin i ett kretsloppsanpassat samhälle kommer

rimligen från förnybara energikällor som biomassa, sol, vind och

vatten. Det är därför angeläget att bättre än hittills stimulera

användningen av förnybara energikällor. Vidare betonas att

energisparande är minst lika angeläget i en långsiktigt hållbar

utveckling. Energihushållningsplaner bör utvecklas för

industrin. Vidare bör obligatoriska energideklarationer införas

för elapparater och annan elkrävande utrustning. När det gäller

energin och trafikens roll i kretsloppet krävs en aktiv styrning

från samhällets sida. En anpassning innebär bl.a. att

transportsystemet förändras och att vägtrafiken minskas till

förmån för miljövänligare transportslag. Vidare bör bensinen

miljöklassas. Regeringen bör återkomma med förslag till hur

energin och trafiken skall kunna inlemmas i ett

kretsloppsanpassat samhälle (yrkande 15). Beträffande

jordbrukets roll i kretsloppet anförs bl.a. att avskaffande av

prisregleringsavgifterna på handelsgödsel och bekämpningsmedel,

höjning av inlösenpriset på spannmål och en snabb anpassning

till EG:s system med subventioner och regleringar är beslut som

leder i fel riktning. Enligt motionärerna ökar risken för att

jorden åter sugs ut. Regeringen bör snarast återkomma med

förslag om jordbrukets roll i ett kretsloppssystem (yrkande

16). I motionen betonas vidare behovet av samverkan mellan

näringspolitik och miljöpolitik. Propositionen uppmärksammar

inte tillräckligt detta samband. Tidigare utveckling visar att

miljömedvetenhet stärkt konkurrenskraften och skapat nya

arbetstillfällen. Det internationella arbetet bör prioriteras

och den industriella strukturomvandlingen bör fortsätta mot

kunskaps- och forskningsintensiv produktion. Svenskt

miljötekniskt kunnande liksom de miljöpolitiska styrmedlen måste

utvecklas vidare (yrkande 17). I Vänsterpartiets motion Jo49

yrkande 5 krävs att regeringen före den 1 januari 1994

återkommer med förslag om hur en större del av landets

energiförsörjning skall kunna baseras på biobränslen. Vidare bör

regeringen ges i uppdrag att återkomma med förslag om mindre

miljö- och hälsofarliga drivmedel (yrkande 11). Vidare anser

motionärerna att bilindustrin (Volvo och Saab) skall producera

bilar som fr.o.m. år 1997 till 95 % är återvinningsbara. Nya

bilmodellers drivmedelsförbrukning skall minskas, och fr.o.m. år

2000 skall de kunna drivas med förnyelsebar energi. Andelen

sådana fordon skall år 2007 vara 90 % (yrkande 12).

Enligt motion Jo50 (kds) är en avfallsfråga som glömts bort i

propositionen hur vedaska skall kunna tas till vara som resurs

på mest effektiva sätt. Enligt motionären bör i de fall statliga

stimulansåtgärder för miljövänligare energiomvandling förekommer

beslut om stöd alltid förenas med krav på omhändertagande av

förbränningsresterna.

Frågan om materialbalanser uppmärksammas i två motioner (båda

s). Enligt motion Jo630 är det nödvändigt att både minska och

bättre definiera det miljöskadliga avfallet för att förbättra

möjligheterna att ta hand om restfraktioner vid deponering och

förbränning. Företagen bör därför för att minska det

miljöfarliga avfallet använda sig av materialbalanser (yrkande

21). Enligt motion Jo604 bör regeringen återkomma med förslag

till ändring av miljöskyddslagen så att den som bedriver

miljöfarlig verksamhet skall redovisa en materialbalans.

Tillstånd till miljöfarlig verksamhet kopplas till att

avfallsfrågan löses och förenas med ett producent- och

innehavaransvar.

I två motioner framförs krav på införandet av miljörevision. I

motion Jo611 (s) framförs krav om försöksverksamhet med

miljörevisorer i företagen samt ökade krav på företagens

miljörapportering. I motion N316 (v) yrkas att en utredning om

externa miljörevisorer tillsätts. Industrin måste satsa på

förebyggande miljöarbete. Den övervakande processen måste

kompletteras med externa revisorer som kan ge allmänheten

information om hur det står till med miljön i företagen (yrkande

4).

Utskottets överväganden

Allmänna riktlinjer för miljöpolitiken m.m.

Näringsutskottet har avgett yttrande över propositionen

jämte vissa motioner. Yttrandet bifogas till detta betänkande. I

yttrandet anför näringsutskottet beträffande industrins

anpassning till kretsloppssamhället bl.a. följande.

För att en långsiktigt hållbar utveckling skall kunna uppnås

måste samhället förändras mot ett kretsloppssamhälle. Denna

omställning kommer att beröra alla samhällssektorer. Inte minst

inom den industriella sektorn är det väsentligt med en övergång

till ett mer effektivt resursutnyttjande och till återanvändning

och återvinning i möjligaste mån. Påståendet i motion Jo62 (s)

om att det i propositionen inte görs någon åtskillnad mellan

återanvändning och materialåtervinning finner näringsutskottet

vara ogrundat. I propositionen anges att återanvändning i

princip bör prioriteras före materialåtervinning,

energiutvinning och i sista hand deponering. Motionen avstyrks i

denna del av näringsutskottet.

Näringsutskottet avstyrker även yrkandet i motion Jo54 (nyd)

med krav på analyser av de olika förslagen i propositionen. Som

framgår av denna kommer flera av de aktuella åtgärderna att

föregås av överläggningar med berörda parter. Detta gäller t.ex.

beträffande förslaget om införande av producentansvar för

returpapper, till vilket näringsutskottet återkommer i det

följande.

Med det sagda tillstyrker näringsutskottet de i propositionen

angivna riktlinjerna för industrins anpassning till

kretsloppssamhället. Därmed avstyrks även motion Jo49 (v) såvitt

nu är i fråga.

Jordbruksutskottet vill för egen del anföra följande. De

politiska besluten måste inriktas mot ett resurssnålt

kretsloppssamhälle. En långsiktigt hållbar utveckling kräver ett

mer resurshushållande samhälle och en renare varuproduktion än i

dag. För att åstadkomma detta måste produktionen miljöanpassas

och inriktas på att ge varor sådan utformning och

materialsammansättning att återanvändning, återvinning eller

återföring till naturens kretslopp underlättas och avfallet

minimeras. Avfall som ändå uppkommer skall omhändertas på ett

miljömässigt godtagbart sätt. Som framhålls i propositionen

måste ett mer långsiktigt tänkande bli vägledande för

näringsliv, individer och myndigheter. För detta krävs att

staten undviker detaljreglering och ger individer och företag

långsiktiga spelregler. I likhet med föredragande statsrådet

anser utskottet att återanvändning i princip bör prioriteras

före materialåtervinning, energiutvinning och i sista hand

deponering. I detta val bör den metod som bäst hushållar med

resurser alltid prioriteras. Som anförs i propositionen finns

det en ökad medvetenhet om de problem som följer av resursflödet

i länder med en stor industriproduktion. Det finns ett stort

behov av att dels begränsa och i vissa fall helt avveckla

användningen av hälso- och miljöfarliga kemikalier, dels

åstadkomma en bättre hushållning med knappa och ändliga råvaror.

Den omfattande gränsöverskridande varuhandeln och den spridning

som sker via vatten och luft av stabila hälso- och miljöfarliga

ämnen gör att det krävs internationellt samarbete för att

avvecklings- och begränsningsåtgärder skall få full effekt. Det

finns flera pågående internationella projekt med syfte att

förteckna kemiska ämnen för vilka begränsningar bör genomföras

eller andra åtgärder prioriteras. Nämnas kan Nordsjökonferensen,

Helsingforskommissionen och Pariskommissionen. I detta

sammanhang kan nämnas att riksdagen för närvarande behandlar ett

förslag om godkännande av 1992 års konvention om skydd av

Östersjöområdets marina miljö samt konventionen för skydd av den

marina miljön i Nordostatlanten. De nya konventionerna utgör

revideringar och moderniseringar av befintliga konventioner --

Helsingforskonventionen samt Paris- och Oslokonventionerna --

(prop. 1992/93:237). Även inom OECD pågår arbete med att

reducera riskerna med kemikalieanvändningen. Utskottet utgår

ifrån att Sverige även i fortsättningen kommer att aktivt delta

i det internationella samarbetet på detta område.

Utskottet tillstyrker med det anförda regeringens förslag till

allmänna riktlinjer för den framtida miljöpolitiken (avsnitt

2.1) samt avstyrker motionerna Jo49 yrkandena 1, 2 och 4, Jo52

yrkande 1 samt Jo62 yrkande 3 i den mån de inte kan anses

tillgodosedda.

Mot bakgrund av det anförda avstyrker utskottet även det i

motion Jo49 yrkande 3 framförda förslaget att regeringen före

den 1 januari 1994 skall återkomma till riksdagen med en mer

verkningsfull kretsloppsproposition.

I anslutning till motion Jo54 yrkande 1 vill utskottet anföra

följande. De av regeringen framlagda förslagen när det gäller

riktlinjer för den framtida miljöpolitiken innebär att en

sammanhållande strategi för den fortsatta utvecklingen

fastställs. Som framgår av de ytterligare förslag som behandlas

senare i detta betänkande är avsikten att man med utgångspunkt

från de fastställda ambitionerna som gäller för miljöpolitiken

stegvis skall gå vidare med konkreta mål och tidsramar.

Näringslivet skall även i fortsättningen ha en frihet att självt

utarbeta och välja metod för att nå dessa mål inom angivna

tidsramar. Som utskottet berört ovan innebär detta att ett mer

långsiktigt tänkande måste bli vägledande för näringsliv,

individer och myndigheter. Utvecklingen mot ett mer

kretsloppsanpassat samhälle innebär i många fall genomgripande

förändringar av det nuvarande systemet för varuproduktion m.m.

Samhällets fortsatta åtgärder inom detta område måste därför

alltid föregås av en noggrann konsekvensanalys. Syftet med

motion Jo54 yrkande 1 kan således i allt väsentligt anses

tillgodosett, och motionen avstyrks därför i berörd del.

Utskottet ansluter sig även till regeringens överväganden när

det gäller riktlinjer för industrins anpassning till

kretsloppssamhället (avsnitt 2.2).

Bostadsutskottet har avgett yttrande över propositionen

jämte vissa motioner. Yttrandet bifogas till detta betänkande. I

yttrandet anför bostadsutskottet beträffande en översyn av

naturresurslagen bl.a. följande.

Regeringen tillsatte våren 1990 en särskild kommitté --

Miljöskyddskommittén -- med uppgift att göra en översyn av

miljöskyddslagstiftningen. Kommittén har i sitt nyligen

framlagda huvudbetänkande Miljöbalk (SOU 1993:27) föreslagit att

de centrala lagarna på hälsoskydds- och miljöområdet

sammanförs till en miljöbalk. Till grund för förslaget ligger

bl.a. en strävan att ge uttryck för en enhetlig inställning till

miljöfrågorna. Betänkandet är utsänt på remiss.

Miljöskyddskommitténs förslag innebär bl.a. att bestämmelserna

i den nuvarande naturresurslagen förs över till miljöbalken.

Det innebär således att frågan om naturresurslagens roll i

arbetet med att skapa förutsättningar för en på lång sikt

hållbar utveckling av samhället redan är föremål för

överväganden. Enligt utskottets mening bör resultatet av dessa

överväganden avvaktas. Förslaget i motion Jo52 (-) yrkande 2 om

att lagen bör ses över avstyrks med hänvisning härtill.

Även jordbruksutskottet anser att den fortsatta

beredningen av den framtida miljöskyddslagstiftningen bör

avvaktas. Utskottet är därför inte berett att föreslå en

särskild översyn av naturresurslagen i enlighet med vad som

anförts i motion Jo52 yrkande 2. Motionen avstyrks i berörd del.

Riktlinjer för utveckling mot ett kretsloppssamhälle

Näringsutskottet har i sitt yttrande över propositionen

jämte vissa motioner när det gäller energi och industri bl.a.

anfört följande.

Propositionen om åtgärder mot klimatpåverkan har nyligen

avlämnats till riksdagen (prop. 1992/93:179). I denna framläggs

bl.a. förslag om främjande av biobränslebaserad

kraftvärmeproduktion och om ytterligare stöd till utveckling och

introduktion av ny energiteknik. Denna del av propositionen

behandlas av näringsutskottet i betänkande 1992/93:NU28.

Riksdagen antog hösten 1992 på förslag av regeringen en ny lag

om märkning av hushållsapparater (prop. 1992/93:34, bet. LU13).

Enligt denna lag bemyndigas regeringen, eller den myndighet som

regeringen bestämmer, att meddela föreskrifter om att vissa slag

av hushållsapparater skall vara märkta med information om bl.a.

energiförbrukning. Lagen innebär en anpassning till EG:s

direktiv om märkning av hushållsapparater, som Sverige har

åtagit sig att följa genom EES-avtalet. Den nya lagen kommer att

träda i kraft i anslutning till att EES-avtalet gör det. I

samband med 1991 års energipolitiska beslut anvisade riksdagen

(prop. 1990/91:88, bet. NU40) 5 miljoner kronor för

Konsumentverkets arbete under en femårsperiod med

energideklarationer och normer.

Av den föregående redovisningen framgår att riksdagen under

senare år har fattat flera beslut om stöd till utveckling av

förnybara energikällor och främjande av effektivare

energianvändning. Inom kort skall ytterligare förslag inom detta

område i den s.k. klimatpropositionen behandlas av riksdagen.

Vidare har regeringen bemyndigats att meddela föreskrifter om

obligatorisk märkning av vissa typer av hushållsapparater med

uppgift om energiförbrukning. Med hänsyn till det sagda anser

näringsutskottet att riksdagen bör avslå de nu berörda

yrkandena i motionerna Jo60 (s) och Jo49 (v).

När det gäller industrin anför näringsutskottet bl.a.

följande. Näringspolitiken måste utformas så att den står i

harmoni med målet om en god miljö. Samtidigt är det angeläget,

anser näringsutskottet, att miljöpolitiken upphöjs till en

strategiskt viktig fråga för näringslivet. En sådan samverkan

ger goda förutsättningar för en positiv utveckling av den

svenska industrin. Många svenska företag är också redan

internationellt framgångsrika inom miljöområdet, t.ex.

beträffande miljöteknik. Näringsutskottet instämmer i vad som

sägs i motion Jo60 (s) om behovet av samverkan mellan

näringspolitik och miljöpolitik men anser dock att något

uttalande utöver vad som i dessa frågor kommer till uttryck i

propositionen inte är erforderligt. Det nu aktuella yrkandet i

motion Jo60 (s) avstyrks därför av näringsutskottet.

Jordbruksutskottet får för egen del anföra följande. Att

lägga om jordbrukspolitiken i riktning mot brukningsmetoder som

producerar livsmedel utan att använda stora mängder kemikalier

var ett av flera viktiga inslag i den omställning av

jordbrukspolitiken som beslutades år 1990. De miljömål som

formulerades i beslutet innebär att jordbruket måste ta hänsyn

till kravet på en god miljö och behovet av en långsiktig och

planerad hushållning med våra naturresurser. Som redovisas i

propositionen har denna omställning redan påbörjats.

Belastningen på miljön av bl.a. närsalter skall begränsas.

Användningen av bekämpningsmedel skall halveras.

Pågående åtgärdsprogram för att minska växtnäringsförlusterna är

ett ytterligare exempel på kretsloppstanken. Riksdagen kommer

under våren även att ta ställning till ett förslag till ny

skogspolitik (prop. 1992/93:226). Förslaget innebär bl.a.

skärpta krav på hänsyn till miljövårdens intressen. Som

framhålls i propositionen behöver samhället energi som

produktionsmedel i industriell eller annan produktion, men också

för uppvärmning, transporter osv. Biobränslen från jord- och

skogsbruket kan härvid ersätta fossila bränslen.

Som framgår av propositionen bör ett kretsloppsanpassat

transportsystem möjliggöra en god transportförsörjning för

personer och varor samtidigt som dess miljöpåverkan, från

produktion och användning till skrotning, hålls inom ramen för

god mänsklig hälsa och vad naturen tål.

När det gäller energianvändningen framhålls att en

kretsloppsanpassning bl.a. innebär att nettotillskottet av

växthusgaser i atmosfären måste minska. Detta förutsätter att

användning av fossila bränslen begränsas genom effektiv

energianvändning och ökad introduktion av energiproduktion

baserad på förnybara energikällor. Utskottet vill i detta

sammanhang även peka på det tillskott till landets

energiförsörjning och minskad användning av fossila bränslen som

finns i energiutvinning ur avfall.

Utskottet har i det föregående avsnittet uttalat sitt stöd för

regeringens förslag till riktlinjer för industrins anpassning

till kretsloppssamhället. Som tidigare framhållits finns ett

stort behov av att dels begränsa och i vissa fall helt avveckla

användningen av hälso- och miljöfarliga kemikalier, dels

åstadkomma en bättre hushållning med knappa och ändliga råvaror.

Det är i detta sammanhang mycket positivt att industrins

intresseorganisationer påbörjat detta arbete och bl.a. antagit

principer för hur näringslivet bör agera för att bidra till en

god miljö. Arbetet omfattar bl.a. utveckling av metoder för

livscykelanalyser, miljörevision, materialbalanser och

miljövarudeklarationer. Som konstateras i propositionen behöver

en stor del av de tillverkande företagen alltjämt stimuleras för

att sätta i gång ett framåtsyftande miljöarbete. Utskottet

återkommer längre fram till förslagen när det gäller det

fortsatta arbetet för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling

och de förslag om bl.a. livscykelanalyser,

miljövarudeklarationer, materialflöden och behovet av lämpliga

styrmedel som redovisas. Detta arbete måste självfallet

koordineras med en aktiv näringspolitik som tar till vara det

miljötekniska kunnandet som har utvecklats och även ger stöd

till en strukturomvandling mot mer kunskaps- och

forskningsintensiv produktion.

Utskottet konstaterar sammanfattningsvis att utvecklingen mot

ett kretsloppssamhälle, baserad på ökade kunskaper, resultat av

forskning och utveckling samt ny teknik, kommer att beröra alla

delar av samhället. Åtgärder inom jord- och skogsbruket, i

transportsektorn, inom energiförsörjningen och i industrin måste

därför inriktas mot ett resurssnålt kretsloppssamhälle.

Utskottet ansluter sig därmed till regeringens överväganden när

det gäller riktlinjer för utveckling mot ett kretsloppssamhälle

(avsnitt 2.3). Med det ovan anförda, och mot bakgrund av vad

näringsutskottet anfört, avstyrker utskottet motionerna Jo49

yrkande 5 och Jo60 yrkandena 13, 16 och 17 i den mån de inte

tillgodoses med utskottets ställningstaganden.

När det gäller bilindustrins och trafikens roll i kretsloppet

vill utskottet utöver vad som tidigare anförts erinra om att ett

system med miljöklasser och differentierade försäljningsskatter

för motorfordon introducerades i Sverige den 1 juli 1992.

Miljöklassystemet avser bilar fr.o.m. 1993 års modeller. För att

påskynda introduktionen av fordon som uppfyller mer långtgående

miljökrav har försäljningsskatten differentierats mellan de

olika klasserna. Riksdagen behandlar under våren även av

regeringen föreslagna åtgärder mot klimatpåverkan m.m. (prop.

1992/93:179). Av förslaget framgår bl.a. att regeringen har för

avsikt att under våren 1993 ge Naturvårdsverket i uppdrag att

vidareutveckla systemet med miljöklasser. Uppdraget skall

samordnas med utredningar inom skatteområdet. Enligt denna

proposition skall även en strategi för reducering av

koldioxidutsläppen inom transportsektorn läggas fast. Strategin

föreslås omfatta en ökad användning av biobränslen, en ökad

användning av ekonomiska styrmedel, energieffektivisering,

förbättrad kollektivtrafik samt utökad forsknings-, utvecklings-

och demonstrationsverksamhet. De synpunkter som framförs i

motionerna Jo49 yrkandena 11 och 12 samt Jo60 yrkande 15

sammanfaller i stor utsträckning med de förslag och uttalanden

som nu återgetts. Enligt utskottets mening är syftet med

motionerna därmed tillgodosett, och motionerna bör lämnas utan

vidare åtgärd.

Utskottet delar i huvudsak de synpunkter som framförs i motion

Jo50 om hanteringen av förbränningsrester. För att möjliggöra

den önskade utvecklingen mot ett kretsloppssamhälle måste en

helhetssyn anläggas på hanteringen av de olika miljöproblem som

följer av mänsklig aktivitet. Som redovisats ovan omfattar

kretsloppstanken bl.a. en ökad användning av biobränslen för

energiomvandling. I de fall biobränslen tas till vara är det

angeläget att så långt som möjligt återföra askan från

förbränningen till skogsmarken i markvårdande syfte. Därmed

minskar också avfallsproblemen. Askåterföringen är dock förenad

med vissa frågeställningar som måste få ett svar. Bl.a. återstår

att lösa problem med tungmetaller och effekterna av blandaska.

Enligt ett av jordbruksministern nyligen i riksdagen avlämnat

frågesvar (RD 1992/93:90) görs statliga insatser för forskning

och utveckling med särskild inriktning på askåterföring.

Tillgängliga medel för sådana ändamål är enligt vad

jordbruksministern anförde i nu nämnda frågesvar tillräckliga.

Utskottet vill i detta sammanhang även peka på vad som i

förevarande proposition sägs om att ekonomiska styrmedel på

avfallsområdet skulle kunna vara rationella för att nå målen.

Föredragande statsrådet aviserar därför en utredning för att

belysa lämpligheten av en avfallsbeskattning (se nedan).

Utskottet utgår ifrån att syftet med motion Jo50 mot bakgrund av

det anförda kommer att kunna tillgodoses utan något särskilt

uttalande från riksdagens sida. Motionen avstyrks.

I fråga om de i motionerna Jo604 och Jo630 yrkande 21

framförda kraven på införandet av materialbalanser för att

minska det miljöfarliga avfallet erinrar utskottet om den s.k.

MFA-utredningen. Utredningen överlämnade i maj 1992

delbetänkandet Miljöfarligt avfall, ansvar och riktlinjer (SOU

1992:45) samt i december 1992 sitt slutbetänkande Miljöfarligt

avfall, nya regler (SOU 1992:141). Förslagen remissbehandlas för

närvarande. Utskottet vill i detta sammanhang även erinra om det

i propositionen aviserade uppdraget till Naturvårdsverket att i

samråd med berörda myndigheter och industrin utarbeta förslag

med inriktning på heltäckande analyser av materialflöden (se

nedan, Det framtida arbetet). Utskottet utgår ifrån att det

kommer att bli möjligt att höja ambitionsnivån i miljöarbetet

och ytterligare skärpa kraven på sådan verksamhet som

förutsätter omhändertagande och behandling av miljöfarligt

avfall när resultatet av den fortsatta beredningen av dessa

frågor föreligger. I avbidan härpå är utskottet inte berett att

föreslå riksdagen något särskilt uttalande med anledning av

berörda motionsyrkanden. Motionerna Jo604 och Jo630 yrkande 21

avstyrks.

När det gäller de i motionerna Jo611 och N316 yrkande 4

framförda kraven på miljörevision i företagen vill utskottet

erinra om att det primära ansvaret för verksamheter som bedrivs

inom ramen för miljöskyddslagstiftningens regler vilar på

företag och andra huvudmän för verksamheten. Egenkontrollen är

basen för myndigheternas tillsyn och kontroll. Den som har

tillstånd enligt miljöskyddslagen (1969:387) är skyldig att

årligen avge en miljörapport till tillsynsmyndigheten. I

rapporten skall redovisas bl.a. vilka miljöskyddsåtgärder som

har vidtagits och resultaten av dessa. Intern miljörevision

ingår som ett viktigt led i egenkontrollen. Som framgår av

propositionen sker på frivillig väg numera i många företag och i

offentliga verksamheter miljörevision internt för att utvärdera

den egna verksamheten från miljösynpunkt. I likhet med

föredragande statsrådet anser utskottet att miljörevision kan

vara ett kraftfullt medel för att underlätta en anpassning av

företaget från kretsloppssynpunkt t.ex genom att minska

processutsläppen och genom att produkterna medvetet utformas för

återanvändning och återvinning. Vidare kan konstateras att de

förslag som redovisas i förevarande proposition när det gäller

en mer kretsloppsanpassad utveckling och de ytterligare krav som

därmed kommer att ställas på sådan verksamhet som resulterar i

avfall förutsätter en avsevärt förbättrad egenkontroll hos

företagen. Enligt utskottets mening bör de nu framförda kraven

beträffande miljörevision kunna tillgodoses på frivillig väg

inom ramen för den nu presenterade utvecklingen mot ett

kretsloppssamhälle. Motionerna Jo611 och N316 yrkande 4 bör

således inte föranleda någon riksdagens ytterligare åtgärd.

Samhällsplanering för en kretsloppsanpassad utveckling

Propositionen

Riktlinjer för samhällsplaneringen m.m.

Som riktlinjer för beslut avseende samhällsplaneringen skall

gälla att de skall vara inriktade mot att effektivisera och

främja kretsloppssamhället. När det gäller riktlinjer för

kommunernas roll skall följande gälla. Eftersom kommunerna

spelar en avgörande roll i arbetet för att ställa om till ett

kretsloppsanpassat samhälle bör kretsloppsprincipen få stort

genomslag i kommunernas arbete för att omsätta och konkretisera

Riokonferensens handlingsprogram Agenda 21 i lokala program för

en hållbar lokal utveckling. Centrala miljömyndigheter och

länsstyrelser bör stödja kommunernas arbete.

I propositionen framhålls att kommunerna har en nyckelroll i

övergången till ett mer kretsloppsanpassat samhälle. De har

huvudansvaret för hantering av hushållsavfall och avfallsplaner.

Kommunerna ansvarar för tillsyn, kontroll och förebyggande

miljövård. Ansvaret omfattar även den fysiska planeringen och

att de tekniska försörjningssystemen successivt förbättras och

anpassas till kretsloppslösningar. Länsstyrelsen har en central

roll genom ansvaret att samordna statliga och kommunala

myndigheters verksamhet. Centrala sektorsmyndigheter som under

senare år getts ett ökat miljöansvar skall stimulera och

samordna utrednings- och utvecklingsarbete på lokal, regional

och central nivå samt följa upp resultaten.

Plan- och bygglagen m.m.

I propositionen föreslås att plan- och bygglagen (1987:10),

PBL, ändras så att det klart framgår att PBL:s bestämmelser

syftar till att främja en god och långsiktig hållbar livsmiljö

(1 kap. 1§ PBL). Enligt föredragande statsrådet saknas en

övergripande bestämmelse i PBL som betonar att förändringar i

markens och vattnets användning skall främja utvecklingen av en

långsiktigt god livsmiljö.

Motionerna

Riktlinjer för samhällsplaneringen m.m.

I motion Jo630 (s) framhålls att många miljöproblem är av

regional karaktär och kräver insatser från länsstyrelsernas

sida. Den socialdemokratiska regeringen tillsatte

miljödelegationer för att komma till rätta med miljöproblemen i

Sundsvallsregionen, kring Dalälven, Göteborg och nordvästra

Skåne. Miljödelegationernas arbete blev en viktig injektion för

miljöarbetet. De visade på vikten av att bearbeta miljöproblemen

regionalt. Enligt motionärerna bör de många små och diffusa

utsläppen från t.ex. trafiken och den enskilda vedeldningen

uppmärksammas särskilt. Länsstyrelserna bör få i uppdrag att

sammanställa regionala miljöanalyser och fastställa regionala

miljömål, baserade på de nationella målen som skall ingå i

Naturvårdsverkets arbete med olika aktionsplaner (yrkande 15).

Enligt motion Jo637 (kds) har kommuner och regionala myndigheter

ett stort inflytande på de beslut som påverkar våra möjligheter

att infria de miljöpolitiska målen. Samtidigt har de inget

ansvar för att målen infrias. En regionalisering av de

miljöpolitiska målen måste ske med hänsyn tagen till

regionalpolitik och samhällsekonomi. I ett första led bör

riksdagen markera att de miljöpolitiska målen är planeringsmål

som skall beaktas av kommunala och statliga myndigheter (yrkande

1). I ett andra led bör det regionala ansvaret för att målen

genomförs preciseras läns- eller regionvis med utgångspunkt i

länets eller regionens förutsättningar. Närmare föreskrifter

härom behöver utarbetas (yrkande 2).

Plan- och bygglagen m.m.

Enligt motion Jo51 (kds) yrkande 6 bör plan- och bygglagen

förändras i syfte att möjliggöra ett planerat boende där hänsyn

till miljön förenklas för den enskilde i enlighet med

regeringens förslag. En uppföljning av om och hur den nya

paragrafen i plan- och bygglagen får genomslag vid nybyggnation

av bostadsområden är därför nödvändig. I motion Jo54 (nyd) yrkas

avslag på regeringens förslag till lag om ändring i plan- och

bygglagen (yrkande 2). Enligt motionärerna får plan- och

bygglagen genom den föreslagna ändringen i lagens portalparagraf

en helt annan innebörd. Konsekvenserna för den privata

äganderätten, näringsfriheten och den fria konkurrensen behöver

analyseras ytterligare. Den av regeringen tillkallade utredaren

med uppgift att se över plan- och bygglagen skall bl.a. överväga

behovet av närmare bestämmelser för ökad miljöhänsyn. I avvaktan

på utredningens resultat bör förändringarna av lagen anstå.

Enligt motion Jo59 (s) finns två oroande faktorer när det gäller

energianvändningen i våra bostäder. Utvecklingen mot bättre

hushållning med uppvärmningsenergi har i princip upphört. Vidare

har behovet av fastighetsel (elenergi för drift av fläktar,

pumpar, hissar m.m.) ökat dramatiskt från mitten av 1970-talet.

Denna utveckling måste aktivt motverkas. Särskilda medel för

information och utvecklingsinsatser bör avsättas för att

stimulera bostadsföretag, fastighetsägare och

bostadsrättsföreningar att genomföra olika projekt för

förbättrad energihushållning inom bostadsbeståndet (yrkande1).

Utskottets överväganden

Riktlinjer för samhällsplaneringen m.m.

Bostadsutskottet har i sitt yttrande över propositionen

jämte vissa motioner när det gäller samhällsplanering för en

kretsloppsanpassad utveckling m.m. anfört bl.a. följande.

Vad i regeringsförslaget föreslagits om riktlinjer för beslut

avseende samhällsplaneringen har inte givit utskottet anledning

till erinran eller särskilt yttrande. Propositionens yrkande 8

tillstyrks sålunda. Inte heller vad i regeringsförslaget

föreslagits beträffande kommunernas roll har givit utskottet

anledning till erinran eller särskilt uttalande. Propositionens

yrkande 9 tillstyrks.

Jordbruksutskottet får för egen del anföra följande.

Kommunerna har en nyckelroll i det samlade miljöarbetet och det

blir en viktig politisk uppgift för dem att under de närmaste

åren lokalt omsätta och konkretisera Riokonferensens

handlingsprogram, Agenda 21, för en hållbar utveckling. I Agenda

21 förutsätts kommunerna senast år 1996 i samverkan med

medborgare, företag och organisationer upprätta lokala

handlingsprogram för en hållbar utveckling. Som framhålls i

propositionen bör de lokala handlingsprogrammens innehåll ha en

vidare inriktning än enbart på miljövård och miljöskydd.

Förmågan att utveckla en helhetssyn där miljöfrågorna på ett

tydligt sätt integreras i olika verksamheter och sektorer är

avgörande för ett framgångsrikt arbete med de lokala

handlingsprogrammen. I likhet med föredragande statsrådet vill

utskottet i detta sammanhang peka på det pågående

utvecklingsarbetet i de s.k. eko-kommunerna. Erfarenheterna från

berörda kommuner visar bl.a. att miljöfrågorna kan bli en

samlande kraft i arbetet med att formulera mål och inriktning

för kommunens utveckling. Boverket och Glesbygdsmyndigheten, som

fått i uppdrag att samordna kommunernas arbete, skall lämna en

lägesrapport den sista juni 1993 och en slutrapport två år

senare. Erfarenheterna från detta projekt bör successivt kunna

tas till vara i kommunernas arbete. Förslag om hur det kommunala

miljöarbetet kan förstärkas och hur kommunerna kan bidra till

att de nationella miljömålen utanför det lagreglerade

tillsynsområdet uppfylls har redovisats av utredningen om

kommunernas arbete för en god livsmiljö som nyligen överlämnat

sitt slutbetänkande, Kommunerna och miljöarbetet (SOU 1993:19),

till regeringen. Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att

föredragande statsrådet i annat sammanhang (prop. 1992/93:100,

bil. 15) deklarerat sin avsikt att bjuda in företrädare för

kommunerna till överläggningar om kommunernas roll och ansvar i

genomförandet av lokala Agenda 21. På den regionala nivån skall

länsstyrelserna som regeringens företrädare svara för att de

nationella miljömålen uppfylls och att insatser inom olika

samhällssektorer på det regionala planet samordnas. Genom den

ökade decentraliseringen av miljöarbetet kommer länsstyrelserna

att i ökad utsträckning också behöva arbeta med att samordna och

följa upp de kommunala myndigheternas verksamheter. Som

framhålls i propositionen skall länsstyrelsernas regionala

miljöanalyser användas som ett verktyg för att på ett

kostnadseffektivt sätt, när det är möjligt, omforma de

nationella miljömålen till regionala miljömål. I likhet med

föredragande statsrådet anser utskottet att länsstyrelserna har

en god grund för att utveckla en samlad regional syn till stöd

för kommunerna, bl.a. med utgångspunkt i de regionala

miljöanalyserna. De centrala myndigheternas roll blir därmed i

allt högre grad att ge riktlinjer och stöd till kommuner och

länsstyrelser samt följa upp utvecklingen på miljöområdet. Med

det anförda ansluter sig utskottet till de av regeringen

redovisade riktlinjerna när det gäller samhällsplaneringen och

kommunernas roll i detta arbete (avsnitt 4.1 och 4.2). Utskottet

utgår därvid från att synpunkterna i motionerna Jo630 yrkande 15

och Jo637 yrkandena 1 och 2 kommer att beaktas i det fortsatta

arbetet med att på lokal och regional nivå uppfylla de

miljöpolitiska målen. Bl.a. bör de många små och diffusa

utsläppen från t.ex. trafiken och den enskilda vedeldningen

uppmärksammas. Motionerna påkallar således ingen särskild åtgärd

från riksdagens sida. I detta sammanhang bör även framhållas att

när den nya miljöbalken träder i kraft måste

myndighetsorganisationen på miljöområdet vara så anpassad att

arbetsuppgifterna kan utföras effektivt och samordningsvinster

uppnås genom den nya lagstiftningen.

Plan- och bygglagen m.m.

Bostadsutskottet har i sitt yttrande över propositionen

jämte vissa motioner när det gäller plan- och bygglagen m.m.

anfört bl.a. följande.

Bostadsutskottet delar vad som i propositionen anförts om

samhällsplaneringens betydelse för utvecklingen av ett

kretsloppsinriktat samhälle. Det är naturligtvis av stor

betydelse att kretsloppsprincipen kommer till uttryck i den

lagstiftning som ligger till grund för den kommunala

planeringen. I naturresurslagens (NRL) inledande bestämmelse (1

kap. 1 §) stadgas också att den fysiska miljön skall användas så

att en från ekologisk synpunkt långsiktigt god hushållning

främjas. Det framstår enligt utskottets mening mot bakgrund

härav som naturligt att också PBL, med den knytning den har till

NRL, tillförs en bestämmelse med motsvarande innebörd. Även

enligt bostadsutskottets mening bör den av regeringen föreslagna

ändringen i 1 kap. 1 § PBL sålunda vidtas. Propositionens

yrkande 4 tillstyrks. Motion Jo54 (nyd) yrkande 2 avstyrks.

Det är naturligtvis viktigt att utfallet av de ovan förordade

förändringarna i plan- och bygglagen följs upp. Förutom att

detta får anses vara en uppgift för regeringen ingår det i

Boverkets verksamhetsområde att bl.a. följa tillämpningen av PBL

och ta de initiativ som behövs för att lagstiftningens syfte

skall uppnås. Någon förändring i verkets uppgift på denna punkt

föreslås inte heller i regeringens proposition 1992/93:172 eller

i bostadsutskottets betänkande 1992/93:BoU20 där frågan om

målsättningen för verksamheten vid Boverket m.m. tas upp. Det

får enligt utskottets mening mot bakgrund härav förutsättas att

den i motion Jo51 (kds) yrkande 6 förordade uppföljningen av

förändringarna i PBL kommer till stånd utan någon riksdagens

särskilda begäran härom. Motionsyrkandet avstyrks.

När det gäller en förbättrad energihushållning anför

bostadsutskottet bl.a. följande.

Det finns skäl att både effektivisera och minska

energiförbrukningen. Betydande insatser har också gjorts från

samhällets sida för att åstadkomma en sådan utveckling. Det

gäller bl.a. utformningen av de regler som styr byggandet.

Gällande nybyggnadsregler innebär i förhållande till tidigare

gällande byggnorm skärpta krav på energihushållning i alla

bostadshus. I det förslag till reviderade byggregler som

Boverket lagt fram tidigare i år ingår dessutom vissa

förändringar när det gäller olika energikrav m.m. Förslaget i

denna del syftar till att minska energiförbrukningen och

förbättra energieffektiviteten i våra byggnader. Som framgår av

den kortfattade redovisningen ovan har redan en rad åtgärder

vidtagits som syftar till att åstadkomma en förbättrad

energihushållning och en effektivisering av energianvändningen i

byggnadsbeståndet. Utskottet är mot bakgrund härav inte berett

förorda ytterligare insatser med den inriktning som föreslås i

motion Jo59 (s) yrkande 1. Motionen avstyrks.

Jordbruksutskottet får för egen del anföra följande.

Jordbruksutskottet anser i likhet med vad bostadsutskottet

anfört att det är av stor betydelse att kretsloppsprincipen

kommer till uttryck i den lagstiftning som ligger till grund för

den kommunala planeringen. Även plan- och bygglagens nära

anknytning till naturresurslagen motiverar den nu föreslagna

bestämmelsen. Utskottet tillstyrker därmed den av regeringen

föreslagna ändringen i 1 kap. 1 § plan- och bygglagen. Motion

Jo54 yrkande 2 avstyrks.

Utskottet anser i likhet med vad som sägs i motion Jo51

yrkande 6 att det är viktigt att plan- och bygglagen förändras i

syfte att planering för ett boende där hänsyn tas till miljön

förenklas för den enskilde. Utskottet förutsätter därvid att

utfallet av nu föreslagen förändring i PBL följs upp. Som

framhålls i bostadsutskottets yttrande får detta anses vara en

uppgift för regeringen och Boverket, inom vars verksamhetsområde

bl.a. ligger att följa tillämpningen av plan- och bygglagen och

ta initiativ för att säkerställa att lagstiftningens syfte

uppnås. Motion Jo51 yrkande 6 torde därmed kunna tillgodoses

utan någon riksdagens vidare åtgärd.

Utskottet ansluter sig även till bostadsutskottets bedömning

när det gäller frågan om energibesparande åtgärder inom

bostadsbeståndet och avstyrker därmed motion Jo59 yrkande 1.

Olika styrmedel och åtgärder för en kretsloppsanpassning av

varuproduktionen

Propositionen

Ekonomiska styrmedel m.m.

Enligt propositionen skall som riktlinjer för en

kretsloppsanpassad samhällsutveckling gälla att ekonomiska

styrmedel i ökad omfattning skall utvecklas och användas inom

miljöpolitiken. Enligt föredragande statsrådet är de ekonomiska

styrmedel som närmast bör övervägas bl.a. olika skatter/avgifter

på varor för att minska förbrukningen och stimulera en övergång

till alternativ som är skonsammare mot miljö och hälsa och/eller

innebär bättre hushållning med knappa resurser. Vidare framhålls

betydelsen av andra styrmedel som information och olika former

av märkning. Regeringen har vidare tillsatt en kommitté (dir.

1992:04) med uppgift att göra en konsumentpolitisk översyn.

Bl.a. skall man se över behovet av ytterligare åtgärder för att

stimulera den utveckling som pågår.

Offentlig upphandling m.m.

Som riktlinje för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling

skall enligt propositionen gälla att stimulera till

miljöanpassad produktutveckling genom att miljökrav i ökad

utsträckning ställs vid offentlig upphandling. Det är angeläget

att samarbete i detta syfte etableras mellan centrala

myndigheter med särskild kompetens inom miljöområdet, t.ex.

Naturvårdsverket, Kemikalieinspektionen och den nya Nämnden för

offentlig upphandling.

Som riktlinjer för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling

skall vidare gälla att arbetet med nya standarder skall bedrivas

med inriktningen att standarderna skall vara analyserade med

avseende på sina miljökonsekvenser. Miljö- och hälsoaspekter bör

integreras i företagens arbete med kvalitetssäkring och i

standarder för detta. Enligt föredragande statsrådet bör ett

särskilt råd för standardiseringsfrågor om yttre miljö

övervägas.

Motionerna

Ekonomiska styrmedel m.m.

I motion Jo60 (s) konstateras att kommunerna numera har

möjlighet att differentiera avfallstaxorna för att stimulera

källsortering. Även vatten- och avloppstaxan liksom energitaxan

bör enligt motionärerna kunna utformas så att den ger användarna

klara ekonomiska incitament att minska vatten- och

energiförbrukningen. En utredning bör tillsättas för att lämna

förslag till hur sådana taxor kan utformas (yrkande 2). Det är

vidare angeläget att utveckla övriga miljöekonomiska styrmedel

samt stärka den miljöekonomiska forskningen. Även information

och utbildning är viktiga styrmedel för att minska

miljöstörningarna, liksom ett mer allmänt utnyttjande av

miljökonsekvensbeskrivningar, miljörevisioner och utarbetandet

av miljöstandarder (yrkande 3). Även i motion Jo630 (s)

framhålls behovet av att bredda användningen av ekonomiska

styrmedel (yrkande 11) samt att miljöstyrande taxor bör

införas inom fler områden än avfallshanteringen, t.ex.när det

gäller vatten- och avloppstaxan (yrkande 12). I motion Jo665 (m)

framhålls möjligheterna att ta ut miljöavgifter för att

genomföra åtgärder i enlighet med Agenda 21. Enligt motion Jo688

(s) är olika miljöavgifter eller skatter ett sätt att utnyttja

marknadsekonomins egna spelregler i miljöns tjänst. Den s.k.

PPP-principen (Polluter Pays Principle) innebär enligt

motionären att miljöfarliga produkter skall belastas med en

miljökostnad. Mycket återstår att göra i detta avseende när det

gäller hushållsprodukter.

Offentlig upphandling m.m.

I motion Jo51 (kds) yrkande 3 framhålls nödvändigheten av att

den offentliga upphandlingen är miljövänlig och att lämpliga

åtgärder bör vidtas för att stimulera en sådan utveckling.

Enligt motionärerna borde detta vara en uppgift för

Kretsloppsdelegationen. Enligt motion Jo52 (-) yrkande 10 bör

regeringen när det gäller offentlig upphandling årligen

återkomma med en redovisning av hur myndigheter, verk, kommuner

och landsting omsätter de nu föreslagna riktlinjerna i handling.

Om riktlinjerna inte får genomslag bör redovisningen åtföljas av

förslag till nya åtgärder.

I motion Jo630 (s) konstateras att internationella standarder

kan bli ett viktigt instrument i arbetet för en bättre miljö.

Standarder är en viktig vägledning för bl.a. dem som konstruerar

nya produkter. För närvarande pågår ett intensivt arbete inom

ramen för det s.k. ISO-9000. Regeringen bör ge

Standardiseringskommissionen, SIS, i uppdrag att arbeta fram ett

underlag för hur miljökriterier skall integreras i standarder

(yrkande 20).

Utskottets överväganden

Ekonomiska styrmedel m.m.

Frågan om användningen av ekonomiska styrmedel i

miljöpolitiken har behandlats av flera statliga utredningar,

senast i Miljöavgiftsutredningens slutbetänkande Sätt värde på

miljön (SOU 1990:59). Utredningen lämnade bl.a. en rad förslag

till utsläpps- och produktavgifter samt avgifter och ändrade

skatte- och bidragsregler inom energi- och trafikområdet. På

grundval bl.a. av förslag från Miljöavgiftsutredningen har

riksdagen fattat beslut om att införa ett antal

miljöavgifter/skatter inom framför allt energiområdet. Riksdagen

har tidigare ställt sig bakom en samlad strategi för ökad

användning av ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken (prop.

1991/92:150 bil. I:12, JoU24, rskr. 355). Jordbruksutskottet

anförde därvid bl.a. att det från effektivitetssynpunkt finns

starka skäl som talar för ett ökat inslag av ekonomiska

styrmedel i miljöpolitiken, vilket emellertid inte innebär att

dessa styrmedel allmänt sett är att föredra framför andra typer

av styrmedel eller åtgärder. Valet av styrmedel måste givetvis

alltid göras med utgångspunkt i miljöproblemets karaktär och det

mål man vill uppnå.

Bostadsutskottet har i sitt yttrande över propositionen

jämte vissa motioner när det gäller ekonomiska styrmedel m.m.

anfört bl.a. följande.

Regeringen tillsatte våren 1992 en särskild arbetsgrupp --

Avgiftsgruppen -- med uppgift att utarbeta förslag beträffande

den kommunala avgiftssättningen, främst inom de kommunala

tekniska verksamheterna som vatten och avlopp, elektricitet och

renhållning. Avgiftsgruppen har helt nyligen överlämnat

betänkandet Avgifter inom kommunal verksamhet -- förslag till

modifierad självkostnadsprincip (Ds 1993:16). Som framgår av

titeln innehåller betänkandet förslag om kommunal

avgiftssättning som baseras på en modifierad

självkostnadsprincip. Förslaget syftar bl.a. till att öppna en

möjlighet att ta ut avgifter som kan användas för att finansiera

nödvändiga investeringar i syfte att minska miljöbelastningen

och att påverka konsumtionsmönstret i miljövänlig riktning.

Arbetsgruppens arbete är ännu inte avslutat. Gruppen kommer

senare i vår att lämna förslag till en omarbetad va-lag. När det

gäller frågor avseende avgiftssättning för el har dessa

överlämnats till Ellagstiftningsutredningen som avser att avge

ett betänkande under juni månad. Som framgår av redovisningen

ovan är den kommunala avgiftssättningen föremål för omfattande

överväganden. Enligt utskottets mening bör resultatet av dessa

överväganden avvaktas. Motion Jo60 (s) yrkande 2 avstyrks med

hänvisning härtill.

Jordbruksutskottet vill för egen del anföra följande. Som

utskottet tidigare framhållit (1990/91:JoU30 s. 86) är det en

uppgift för miljöpolitiken att se till att kostnader i form av

miljöeffekter beaktas när företagen och hushållen väljer mellan

olika handlingsalternativ. Detta kan i princip ske genom

ekonomiska styrmedel i form av miljöskatter, miljöavgifter eller

miljösubventioner. I likhet med vad som anförts i propositionen

och motionerna anser utskottet att ekonomiska styrmedel bör

komma till ökad användning i det fortsatta arbetet mot en mer

kretsloppsanpassad samhällsutveckling. Kombinationen av

styrmedel kan behöva variera för skilda produktgrupper och

materialslag. Den av riksdagen godkända strategin för

användningen av ekonomiska styrmedel innebär bl.a. att skatter

och avgifter bör utformas så att miljökostnader beaktas på samma

sätt som andra samhällskostnader. Möjligheten att differentiera

miljörelaterade avgifter inom olika samhällssektorer skall även

ses över. De styrmedel som finns och som verkar inom och mellan

sektorer skall löpande ses över i syfte att åstadkomma den mest

effektiva styrningen mot de miljömål som har angivits. Utskottet

vill i detta sammanhang även betona att internationellt

överenskomna ekonomiska styrmedel är nödvändiga för att

förverkliga besluten från Rio-konferensen. Beträffande

avfallsskatt återkommer utskottet under avsnittet

Avfallshanteringen och kommunerna. I detta sammanhang bör även

uppmärksammas andra miljöpolitiska styrmedel som forskning,

utbildning, information, krav på miljökonsekvensbeskrivningar,

utvecklandet av miljöstandarder och ökad användning av

miljörevision inom näringslivet. Dessa frågor berörs även på

annat håll i detta betänkande. Med det anförda ansluter sig

utskottet till vad föredragande statsrådet anfört om

riktlinjerna för ekonomiska styrmedel inom miljöpolitiken

(avsnitt 5.2). Därmed torde syftet med motionerna Jo630

yrkandena 11 och 12, Jo665 och Jo60 yrkandena 2 och 3 i

väsentliga delar vara tillgodosett. Motionsyrkandena bör därför

inte föranleda någon riksdagens vidare åtgärd.

Utskottet gör samma bedömning beträffande motion Jo688.

Offentlig upphandling m.m.

Utskottet konstaterar i likhet med föredragande statsrådet att

det finns goda möjligheter att stimulera till miljöanpassad

produktutveckling genom att i ökad utsträckning ställa miljökrav

vid offentlig upphandling. En uttalat miljömedveten offentlig

upphandling bör kunna leda till att tillverkarna tar ytterligare

steg mot miljöanpassad produktion. Som betonas i propositionen

är det angeläget att samarbete i detta syfte etableras mellan

centrala myndigheter med särskild kompetens inom miljöområdet,

t.ex. Naturvårdsverket, Kemikalieinspektionen och den nya

Nämnden för offentlig upphandling. Samarbetet bör syfta till att

bl.a. sprida information och erfarenheter till upphandlande

organ och uppmärksamma framgångsrika exempel på miljöhänsyn vid

upphandling i samverkan mellan statliga myndigheter och andra

berörda instanser. Med det anförda ansluter sig utskottet till

vad föredragande statsrådet anfört om riktlinjer för miljökrav

vid offentlig upphandling (avsnitt 5.4). Motionerna Jo51 yrkande

3 och Jo52 yrkande 10 avstyrks i den mån de inte kan anses

tillgodosedda.

Standarder har sedan länge utarbetats på frivillig grund efter

initiativ från framför allt industrin. För detta arbete finns

såväl nationella som internationella organ. Medlemmar i de

internationella standardiseringsorganen är nationella

standardiseringsorgan. Standardiseringskommissionen i Sverige

(SIS) svarar tillsammans med nio fackorgan för olika delar av

det nationella standardiseringsarbetet.

Av propositionen framgår att SIS tillsammans med intressenter

-- näringslivet, myndigheter och organisationer -- har beslutat

bilda en referensgrupp för policyfrågor inom miljöområdet. Detta

bör enligt utskottets mening vara en god bas för möjligheterna

till förstärkning av miljöfrågornas betydelse inom

standardiseringen. Det av föredragande statsrådet aviserade

uppdraget till berörda myndigheter att belysa möjligheterna att

inrätta ett särskilt råd för standardiseringsfrågor om yttre

miljö bör också kunna ge ökade möjligheter att tillgodose

miljöhänsynen i standardiseringsarbetet. Utskottet vill i likhet

med föredragande statsrådet betona det väsentliga i att

utvecklingen mot miljöanpassade produkter inte hämmas eller

förhindras därför att hänsyn inte tagits till miljöfrågor i

standardiseringsarbetet. Miljökonsekvenser skall vara utredda

och hänsyn till dem skall tas, särskilt vid utarbetande av

produkt- och processtandarder. Detta ligger också i linje med de

förslag som presenterats inom de internationella

standardiseringsorganen. Som framhålls i propositionen har

standardiseringen en ny roll dels genom att arbetet bedrivs

internationellt och har utvidgats till nya områden, dels genom

att EG använder standardiseringen som ett verktyg i

genomförandet av den Inre marknaden. Sverige bör även

fortsättningsvis inom ramen för det internationella

standardiseringsarbetet verka för ökad miljöhänsyn på detta

område. Med det anförda ansluter sig utskottet till vad

föredragande statsrådet anfört om riktlinjer för

miljökonsekvensanalyser vid standardisering (avsnitt 5.5).

Utskottet utgår därvid från att synpunkterna i motion Jo630

yrkande 20 kommer att beaktas i det fortsatta arbetet på detta

område. Motionsyrkandet bör därför kunna lämnas utan någon

riksdagens vidare åtgärd.

Kemikaliekontroll

Propositionen

Enligt föredragande statsrådet bör de principer för en

kretsloppsanpassad samhällsutveckling som föreslås i

propositionen även gälla för kemikaliekontrollen. Det finns

anledning att överväga även andra sätt än de nuvarande att få

företagen att inkludera hälso- och miljörisker i produktens

pris. En utredare har tillsatts för att se över

miljöskadeförsäkringen (dir. 1992:13). I uppdraget ingår att

utreda hur tillverkare, importörer och andra som hanterar

kemikalier kan åläggas att vara ansvarsförsäkrade för sin

produkt. Utredningen skall vara klar den 31 augusti 1993.

Som närmare riktlinjer för kemikaliekontrollen inom ramen för

en kretsloppsanpassad samhällsutveckling skall gälla

att flödena och användningen av hälso- och miljöskadliga

kemikalier bör minskas. De flöden som ändock innehåller skadliga

kemikalier bör i möjligaste mån slutas. Systematisk

riskhantering av kemikalier behöver utvecklas ytterligare.

Användningen av de mest skadliga ämnena bör avvecklas. Planer

för riskbegränsning bör tas fram för ett antal ämnen inom en

femårsperiod.

att substitutionsprincipen bör hävdas internationellt och

tillämpningen i Sverige utvecklas.

att arbetet med att öka kunskaperna om och begränsa riskerna

med hälso- och miljöskadliga kemikalier bör intensifieras. Detta

arbete bör i princip bekostas av industrin enligt PPP-principen.

att kemikaliekontrollen så lång möjligt bör genomföras i

internationellt samarbete och Sverige bör där vara aktivt

pådrivande.

Enligt föredragande statsrådet bör Kemikalieinspektionen ges i

uppdrag att i samråd med Naturvårdsverket bl.a. identifiera

användning av klor och klorerade organiska ämnen som bör

begränsas och ge förslag till avveckling eller riskbegränsning.

De bör även ges i uppdrag att analysera hälso- och miljörisker

förenade med användning av tvätt-, disk- och rengöringsmedel

samt ge förslag till åtgärder för att påskynda utvecklingen.

Motionerna

I motion Jo57 (m) framhålls behovet av samhällsekonomiska och

miljömässiga konsekvensbeskrivningar i samband med avvecklingen

av skadliga ämnen. Enligt motionären får kretsloppet ej drivas

så långt att kemiska ämnen förbjuds utan att de totala

miljöeffekterna beaktas. Det fordras en noggrann nytto- och

riskavvägning samtidigt med en bedömning av de ekonomiska och

miljömässiga effekterna. Enligt motion Jo60 (s) finns det

anledning att utvidga de i propositionen redovisade uppdragen

till Kemikalieinspektionen till att omfatta även andra angelägna

kemikaliegrupper. Kemikalieinspektionen bör därför erhålla ett

nytt begränsningsuppdrag (yrkande 4).

I flera motioner uppmärksammas tillämpningen av

substitutionsprincipen. Enligt motion Jo49 (v) yrkande 8 bör

regeringen före den 1 januari 1994 återkomma till riksdagen med

förslag om hur substitutionsprincipen effektivare skall kunna

tillämpas på kemikalier. Vidare bör regeringen före den 1

januari 1994 återkomma med förslag om hur substitutionsprincipen

skall tillämpas på tvätt- och rengöringsmedel (yrkande 9). I

motion Jo52 (-) yrkas att riksdagen hos regeringen begär en

utvärdering av substitutionsprincipen. Enligt motionären bör

till grund för ett producentansvar ligga en analys av hur

utbytesregeln i lagen om kemiska produkter tillämpats (yrkande

4). Enligt motion Jo60 (s) är det angeläget med större insatser

för information om substitutionsprincipen och om möjliga

utbyteskemikalier. Informationen bör riktas speciellt till

kommuner och näringsliv. Stat, kommuner och näringsliv borde

kunna samordna och gemensamt finansiera en sådan information

(yrkande 5). Även på det internationella planet och i pågående

EG-förhandlingar måste frågan om substitutionsprincipen drivas

(yrkande 6).

I motion Jo49 yrkas att riksdagen beslutar att förbjuda blyad

bensin fr.om. den 1 juli 1993 (yrkande 10). I motion Jo60

framförs krav på en avvecklingsplan för blyad bensin (yrkande

14).

Förbud mot användning av blyhagel vid jakt och skytte bör

enligt motion Jo602 (s) införas fr.o.m. år 1996. Enligt motion

Jo615 (fp) bör ett sådant förbud införas den 1 juli 1993. I

motion Jo660 (kds) framhålls behovet av att ett förbud mot

användningen av blyhagel införs snarast. Motsvarande synpunkt

redovisas även i motion Jo672 (s) och då med betoning på jakt

inom Sveriges internationellt skyddsvärda våtmarker.

Enligt motion Jo606 (fp) har det visat sig att kvicksilver

från amalgam är en stor belastning på den yttre miljön. Det kan

inte försvaras att tandvården fortfarande får använda detta

gift. Ett omedelbart förbud mot användningen av amalgam som

tandfyllnadsmaterial måste införas. Fram till totalförbudets

genomförande skall varje ny amalgamfyllning beläggas med en

pant. De medel som på detta vis insamlas skall avsättas till en

särskild fond för omhändertagande och destruktion av

kvicksilvret. Enligt motion Jo652 (kds) bör kvicksilverhaltiga

lampor och lysrör klassas som miljöfarligt avfall. Härigenom

säkerställs en rationell och säker hantering av detta avfall. I

motion Jo693 (c) begärs att regeringen skall ge Naturvårdsverket

i uppdrag att utarbeta ett förslag till ett pantsystem för

kvicksilverhaltiga lysrör och lampor.

I motion Jo51 (kds) yrkande 7 framhålls behovet av att en

inventering över riskerna med krom- och arsenikbehandlat virke

utförs. Syftet skall vara att förhindra skadeverkningar av dessa

material samt att arbete och forskning med att få fram

alternativa material/metoder stimuleras. Enligt motion Jo696 (-)

bör riksdagen hos regeringen begära förslag till åtgärder för

att minska de negativa miljöeffekterna av kromanvändningen.

Utskottets överväganden

Försvarsutskottet har avgett yttrande över propositionen

jämte vissa motioner. Yttrandet bifogas till detta betänkande. I

yttrandet anför försvarsutskottet bl.a. följande.

Utskottet konstaterar att såväl propositionen som här

behandlade motioner betonar substitutionsprincipens betydelse

för att minska de kemiska miljöriskerna. Utskottet har erfarit

att det ännu i stor utsträckning saknas kunskap om kemikaliers

miljöfarlighet och att myndigheter, kommuner och företag är

ovana att tillämpa substitutionsprincipen från miljösynpunkt.

Från hälsosynpunkt torde läget vara klarare genom bättre

kunskaper om kemikaliers hälsofarlighet och vana att tillämpa

principen på t.ex. arbetsplatser. Utskottet utgår, liksom

regeringen, från att Kemikalieinspektionen utvecklar sin

rådgivning, information och tillsyn av substitutionsprincipen.

Härvid torde bl.a. generella riktlinjer för dess tillämpning

behöva utfärdas. Utskottet utgår vidare från att

Kemikalieinspektionen löpande följer utvecklingen och med stöd

av erhållna erfarenheter anpassar sin rådgivning och

information.

Utskottet har vidare erfarit att Kemikalieinspektionen i den

fördjupade anslagsframställning som skall lämnas hösten 1993

kommer att redovisa insatserna rörande substitutionsprincipen.

Inspektionen avser också under året att genomföra en utredning i

syfte att klargöra ansvarsfördelning och samarbete mellan

centrala, regionala och lokala myndigheter.

Propositionen anger i sina riktlinjer att kemikaliekontrollen

så långt möjligt bör genomföras i internationellt samarbete och

att Sverige där bör vara aktivt pådrivande. Utskottet utgår från

att substitutionsprincipen hävdas i dessa sammanhang.

Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att motionerna

Jo49 (v) yrkandena 8 och 9, Jo52 (-) och Jo60 (s) yrkandena 5

och 6 i väsentliga delar kommer att bli tillgodosedda. Något

uppdrag från riksdagen till regeringen att återkomma med förslag

synes inte erforderligt.

Som framgår av propositionen räknar regeringen med att det

systematiska riskhanteringsarbete som Kemikalieinspektionen har

inlett kommer att leda till ett bättre underlag dels för att

identifiera och begränsa förekomsten av särskilt riskabla

kemikalier, dels för att införa återvinning eller återanvändning

av varor när förbud för tillfället inte är möjligt eller

lämpligt. Enligt regeringens bedömning bör det vara möjligt att

ta fram begränsningsplaner för uppskattningsvis 25--50 ämnen

inom en femårsperiod, vilket synes vara i linje med de

ytterligare begränsningar som förordas i motion Jo60 (s). Mot

bakgrund härav anser utskottet att det inte är påkallat att

riksdagen hos regeringen begär att Kemikalieinspektionen ges ett

nytt begränsningsuppdrag, vilket motionärerna förordar (yrkande

4).

Det anförda innebär sammanfattningsvis att utskottet anser att

riksdagen bör bifalla propositionens förslag (avsnitt 6.1 och

6.2) till riktlinjer för kemikaliekontrollen som en del i en

kretsloppsanpassad samhällsutveckling.

Jordbruksutskottet vill för egen del anföra följande. Som

framgår av propositionen är ett av de viktigaste skälen för

kretsloppstanken att minska den diffusa spridningen av skadliga

ämnen till naturen. Det gäller dels att minska flödena av

skadliga kemiska ämnen, dels att i möjligaste mån sluta dessa

flöden. En väl fungerande kemikaliekontroll är en förutsättning

i arbetet att nå dessa mål. En utgångspunkt för

kemikaliekontrollen i Sverige är att tillverkare och importörer

har huvudansvaret för de kemiska ämnen och produkter som de

levererar. Kemikaliekontrollens syfte är att minska riskerna för

skador på människor och miljö av kemiska ämnen och produkter.

I likhet med föredragande statsrådet anser utskottet att det

behövs en allmän kunskap om kemiska ämnens egenskaper och om

deras förekomst i produkter och varor. Lika angeläget är att

förbättra kunskapen om flödena av kemiska ämnen via produkter

och varor ute på marknaden. Då ges möjlighet att bedöma vilka

risker som flödena kan orsaka, att prioritera bland riskabla

produkter och varor samt att välja lämpliga åtgärder för

riskbegränsning. De kunskaper om kemikalier som tas fram måste

sedan spridas vidare med produkter och varor så att man i varje

hanteringsled uppmärksammar riskerna och därmed kan tillgodose

krav på återvinning, återanvändning eller avveckling när det

gäller särskilt skadliga ämnen. I detta sammanhang bör särskilt

uppmärksammas de fr.o.m. den 1 januari 1993 gällande reglerna

för märkning av miljöfarliga kemiska produkter. Det är angeläget

att dessa regler, som utfärdats av Kemikalieinspektionen,

vidareutvecklas. Som framhålls i propositionen är det även av

stor betydelse att ett informationssystem utvecklas för varor

som på grund av sitt innehåll av skadliga ämnen kan skada

miljön. Vissa särskilt riskabla kemiska ämnen eller vissa

användningar av dem måste förbjudas eller starkt begränsas om

det inte kan säkras att de inte når miljön i skadlig mängd. En

avvecklingsplan för tretton ämnen/ämnesgrupper presenterades i

den miljöpolitiska propositionen (1990/91:90). För berörda ämnen

finns planer för avveckling eller riskbegränsning.

Kemikalieinspektionen och Naturvårdsverket arbetar vidare med

genomförande och uppföljning. Utskottet delar föredragande

statsrådets bedömning att Kemikalieinspektionens systematiska

riskhanteringsarbete bör ge ett bättre underlag för att

identifiera och begränsa förekomsten av särskilt riskabla

kemikalier och för att införa återvinning eller återanvändning

av varor när förbud för tillfället ej är lämpligt. Den

systematiska riskhanteringen behöver dock utvecklas ytterligare

särskilt i fråga om sådana kemikalier vars hantering innebär

stora risker. Konkreta planer för riskbegränsning behöver tas

fram för kemikalier och ämnen med stora hälso- och miljörisker

och som dessutom har sådan spridning i samhället att centrala

begränsningsåtgärder blir nödvändiga för att nå resultat. I de

flesta fall måste av resurs- och kompetensskäl dock

riskbegränsning uppnås genom fortlöpande åtgärder från dem som

hanterar kemikalier utan sådan central styrning som särskilda

begränsningsplaner innebär. Utskottet utgår från att de

samhällsekonomiska och miljömässiga konsekvenserna noggrant

analyseras i detta arbete. Med det anförda tillstyrker utskottet

regeringens förslag till riktlinjer för kemikaliekontrollen

(avsnitt 6.1 och 6.2) samt avstyrker motion Jo57 i den mån den

inte kan anses tillgodosedd.

Substitutionsprincipen måste få ökad genomslagskraft, och för

den fortsatta kemikaliehanteringen är det betydelsefullt att

principen framstår som självklar för envar som hanterar eller

importerar kemiska produkter. Det är särskilt betydelsefullt att

tillämpningen av substitutionsprincipen blir så aktiv att alla

som producerar, importerar eller hanterar kemiska produkter

ständigt söker finna ersättning för varor som är farliga för

hälsa och miljö. Som redovisats ovan måste av resurs- och

kompetensskäl riskbegränsning uppnås genom fortlöpande åtgärder

från de företag som hanterar kemikalier. Som framgår av

propositionen behöver Kemikalieinspektionen, för att öka

företagens insatser, ta fram generella riktlinjer för

tillämpningen av substitutionsprincipen samt utveckla rådgivning

och tillsyn. I detta sammanhang har de ovan berörda frågorna om

märkning av miljöfarliga kemiska produkter och

informationssystem för varor med sådant innehåll som kan skada

miljön även stor betydelse. Den omfattande gränsöverskridande

handeln gör att det krävs internationellt samarbete för att

begränsnings- och avvecklingsåtgärder skall få full effekt.

Utskottet förutsätter att Sverige, i enlighet med vad som anförs

i propositionen, även fortsättningsvis kommer att vara aktivt

pådrivande i dessa frågor. Utskottet vill i detta sammanhang

även erinra om att Miljöskyddskommittén i sitt slutbetänkande

Miljöbalk föreslagit att substitutionsprincipen med viss

utvidgning införs som en central aktsamhetsregel i en ny

miljöbalk (SOU 1993:27, del 1 s.297, del 2 s. 36 f.). De

synpunkter som framförts i motionerna Jo49 yrkande 8, Jo52

yrkande 4 och Jo60 yrkandena 5 och 6 beträffande tillämpningen

av substitutionsprincipen m.m. sammanfaller i stor utsträckning

med vad som nu redovisats. Enligt utskottets mening torde syftet

med berörda motioner därmed kunna tillgodoses utan någon

riksdagens vidare åtgärd. Motionerna avstyrks i berörda delar.

Som anförs ovan pågår ett aktivt arbete på

kemikaliekontrollens område. Åtgärder vidtas på bred front som

sammantaget syftar till en begränsning av riskerna med hälso-

och miljöfarliga ämnen. Hit hör bl.a. ökade kunskaper,

förbättrad information, utbyte av farliga produkter mot mindre

farliga, totalförbud eller begränsningar av användningen av

vissa ämnen samt ett internationellt samarbete. Som framgår av

propositionen räknar regeringen med att det systematiska

riskhanteringsarbete som Kemikalieinspektionen har inlett kommer

att leda till ett bättre underlag dels för att identifiera och

begränsa förekomsten av särskilt riskabla kemikalier, dels för

att införa återvinning eller återanvändning av varor när förbud

för tillfället inte är möjligt eller lämpligt. Utskottet är mot

bakgrund av det anförda inte berett att förorda att

Kemikalieinspektionen erhåller ett nytt s.k. begränsningsuppdrag

i enlighet med vad som anförts i motion Jo60 yrkande 4. Motionen

avstyrks i berörd del.

Som framgår av propositionen (s. 50) kommer

Kemikalieinspektionen att ges i uppdrag att i samråd med

Naturvårdsverket analysera hälso- och miljörisker som användning

av tvätt-, disk- och rengöringsmedel orsakar. Vidare skall

inspektionen redovisa vilken produktutveckling mot mindre

skadliga produkter som är på gång samt ge förslag till de

åtgärder som behövs för att påskynda utvecklingen. I avvaktan på

den fortsatta beredningen av denna fråga är utskottet inte

berett att föreslå något särskilt uttalande från riksdagens sida

med anledning av motion Jo49 yrkande 9. Motionen avstyrks i

berörd del.

Naturvårdsverket har på regeringens uppdrag utrett

möjligheterna att utforma ett system för miljöklassning av

bensin. I detta sammanhang har också föreslagits ett förbud mot

blyad bensin. Naturvårdsverkets rapport remissbehandlas för

närvarande. Utskottet anser att det vore önskvärt att så snart

som det är tekniskt och ekonomiskt möjligt få bort den blyade

bensinen från marknaden. Utskottet förutsätter att regeringen

arbetar vidare i den riktningen. Utskottet förutsätter vidare

att hänsyn tas till veteranfordonens särskilda krav vad gäller

bränslen. Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Jo49

yrkande 10 och Jo60 yrkande 14 i den mån de inte kan anses

tillgodosedda.

Enligt riksdagens miljöpolitiska beslut (prop. 1990/91:90,

JoU30, rskr. 338) bör en övergång från blyhagel till hagel som

inte är miljöfarliga ske frivilligt och vara genomförd i början

av 2000-talet. Övergången bör ske inom de närmaste åren vad

gäller jakt i våtmarker och andra känsliga områden.

Naturvårdsverket har upprättat ett förslag till förbud mot jakt

med blyhagel inom 30 skyddsvärda våtmarksområden. Enligt uppgift

är förslaget remissbehandlat och bl.a. Svenska Jägareförbundet

ställer sig positivt till förslaget om förbud. Utskottet vill i

detta sammanhang även erinra om att Naturvårdsverket och

Kemikalieinspektionen har regeringens uppdrag att senast den 1

juli 1993 redovisa hur avvecklingen av bly- resp.

kvicksilveranvändningen fortgår. Utskottet utgår härvid från att

regeringen och berörda myndigheter föreslår de ytterligare

åtgärder som kan krävas för en sådan avveckling. Mot bakgrund av

det anförda avstyrks motionerna Jo602, Jo615, Jo660 och Jo672 i

den mån de inte kan anses tillgodosedda med vad utskottet

anfört.

Som anförts ovan skall Kemikalieinspektionen och

Naturvårdsverket redovisa och föreslå åtgärder som kan krävas

för avveckling av bl.a. kvicksilveranvändningen. Dessutom har

Naturvårdsverket föreslagit åtgärder mot kvicksilveravfall.

Vidare har Socialstyrelsen utrett förutsättningar att avveckla

användningen av amalgam som tandersättningsmaterial (Ds

1992:95). Enligt vad utskottet erfarit bereds förslagen för

närvarande inom regeringskansliet. Utskottet anser det lämpligt

att avvakta resultatet av den fortsatta beredningen i denna

fråga och föreslår därför att motionerna Jo606, Jo652 och Jo693

lämnas utan någon riksdagens vidare åtgärd.

När det gäller kromanvändningens negativa miljöeffekter vill

utskottet framhålla följande. Inom ramen för de internationella

havskonventionerna har Sverige åtagit sig att minska utsläppen

av bl.a. krom med 50 %. Nordsjökonferensen 1990 innebar att

utsläppen av metaller till vatten skall minska med 50 % mellan

åren 1985 och 1995. Uppgörelsen inom Helcom innebär att

utsläppen både till vatten och luft skall minska med 50 %

1987--1995. Enligt vad utskottet erfarit har

Kemikalieinspektionen klassificerat kromater och kromsyra som

cancerframkallande. Vissa kromföreningar klassificeras dessutom

som allergiframkallande. Detta innebär bl.a. att dessa skall

märkas beträffande resp. egenskap. Enligt uppgift arbetar

Naturvårdsverket med allmänna råd beträffande slutna system inom

ytbehandlingsindustrin. Vidare utreds vissa avfallsfrågor mot

bakgrund av förekomst av höga kromhalter. I detta sammanhang bör

även erinras om det i samband med riksdagens miljöpolitiska

beslut påbörjade programmet för översyn av utsläppsvillkor m.m.

Programmet innefattar bl.a. krav på minskade utsläpp av

kromhaltigt stoft. Även Kemikalieinspektionens föreskrifter

(KIFS 1990:10) om träskyddsbehandlat virke innebär begränsningar

i användningen av bl.a. kromföreningar. Enligt uppgift skall

Kemikalieinspektionen senast den 1 juni 1993 avge rapport till

regeringen om effekterna av föreskrifterna.

Kemikalieinspektionen avser också att ompröva godkännande för

samtliga äldre tryckimpregneringsmedel under 1993. Av

redogörelsen ovan framgår att det arbete som bedrivs både

internationellt och nationellt för att minska de negativa

miljöeffekterna till följd av kromanvändning i allt väsentligt

är ägnat att tillgodose syftet med motionerna Jo51 yrkande 7 och

Jo696. Yrkandena påkallar därmed ingen ytterligare riksdagens

åtgärd.

Producentansvar

Propositionen

Producentansvar enligt renhållningslagen

Enligt propositionen fastställs den allmänna ramen för

producentansvaret genom ambitioner och mål som gäller för

miljöpolitiken. Huvudansvaret för att målen uppnås ligger inom

ett system med producentansvar på den som tillverkar, importerar

eller säljer varor till konsumenterna. Lagstiftning med förbud

och regleringar är ett medel och inte ett mål för att åstadkomma

producentansvaret. Frivilliga lösningar bör enligt föredragande

statsrådet eftersträvas.

I propositionen framhålls att innan producentansvar för ett

varu- eller avfallsområde föreskrivs är det viktigt att

konsekvenserna för såväl näringsliv som kommuner och berörda

miljömyndigheter liksom för konsumenterna analyseras.

Producentansvaret bör införas stegvis där man för varje område

anger de mål som eftersträvas. Detta är också nödvändigt

eftersom olika varuområden kommer att ha olika förutsättningar

att snabbt bli föremål för lagstadgat producentansvar.

Huvudprincipen bör vara att om ett producentansvar skall

utkrävas så bör det i största möjliga utsträckning vara

förbundet med en möjlighet att påverka kostnaderna för

avfallshanteringen. Producenten bör därför endast i

undantagsfall åläggas endast ett ekonomiskt producentansvar.

I renhållningslagen (1979:596) anges i en ny paragraf att med

producent avses i lagen den som yrkesmässigt tillverkar,

importerar eller försäljer en vara eller en förpackning. Med

producent avses även den som i sin yrkesmässiga verksamhet

frambringar avfall som fordrar särskilda åtgärder från

renhållningssynpunkt eller miljövårdssynpunkt. Regeringen eller

den myndighet som regeringen bestämmer bemyndigas att meddela

föreskrifter om skyldighet för producenterna att se till att

avfallet av de varor eller av de förpackningar som de

tillverkar, importerar eller säljer eller avfallet från sådan

verksamhet som de bedriver bortforslas, återanvänds, återvinns

eller omhändertas på sätt som kan krävas för en miljömässigt

godtagbar avfallshantering. Enligt förslaget bör bemyndigandet

omfatta avfall från alla typer av varor eller förpackningar.

Bestämmelsen i renhållningslagen att fastighetsinnehavare inte

får gräva ner, kompostera eller på annat sätt slutligt

omhänderta avfall som skall forslas bort genom kommunens försorg

utökas till att omfatta även sådant avfall som skall forslas

bort genom producentens försorg. I samband härmed framåller

föredragande statsrådet att det är viktigt att möjligheterna för

enskilda hushåll att kompostera avfall underlättas, och han har

för avsikt att snarast återkomma med förslag till regeringen om

en översyn i detta syfte.

Vidare införs möjlighet att föreskriva om skyldighet för en

producent att märka en vara eller en förpackning som omfattas av

en föreskrift om producentansvar. Straffstadgandet i

renhållningslagen utökas till att omfatta även överträdelser av

föreskrifter om producentansvar, märkning och

uppgiftsskyldighet. Regeringen eller, efter regeringens

bemyndigande, kommuner eller en myndighet skall kunna meddela

föreskrifter om att avgift för bortforsling och slutligt

omhändertagande genom kommunens försorg av avfall som omfattas

av producentansvar får tas ut av producenten.

Skälen för att införa möjlighet att föreskriva om

producentansvar -- att minska belastningen på miljön och bidra

till en förbättrad hushållning med naturresurser eller i övrigt

leda till effektivare avfallshantering -- är enligt föredragande

statsrådet i linje med de principer och regler som börjar

tillämpas i andra länder och inom EG.

Producentansvar för förpackningar

Enligt föredragande statsrådet bör ett producentansvar gälla

för förpackningar. Det bör gälla både kostnadsansvaret för

insamling, bortforsling och slutligt omhändertagande av de

utsorterade förpackningarna (ekonomiska producentansvaret) och

hanteringen av avfallet (fysiska producentansvaret). En

förordning om producentansvar för förpackningar bör träda i

kraft den 1 januari 1994. Enligt föredragande statsrådet bör

producenterna överta kommunens ekonomiska och fysiska ansvar för

det utsorterade förpackningsavfallet. Så länge det saknas

möjligheter att maskinellt sortera ut förpackningar från

hushållsavfallet bör däremot använda förpackningar, som av den

enskilde läggs tillsammans med annat hushållsavfall, samlas in

och transporteras bort av kommunen enligt gällande ordning. De

miljömässiga nackdelarna med stora transportavstånd kan i vissa

fall överväga de miljömässiga fördelarna. Naturvårdsverket skall

ges i uppdrag att följa upp dessa aspekter av producentansvaret

och, om så behövs, föreslå åtgärder.

I fråga om förpackningsavfall bör enligt föredragande

statsrådet med producent avses den som tillverkar förpackningar

eller förpackningsmaterial eller importerar förpackningar,

förpackningsmaterial eller förpackade varor eller för vidare

försäljning förpackar och innehar varor. Med hänsyn till att en

vara kan förses med en förpackning i många olika led bör

definitionen av producent när det gäller förpackningar avse

förpackningarnas samtliga ekonomiska intressenter. Dessa bör ges

ett ansvar för förpackningsavfallet genom att en vid definition

av begreppet producent används i det sammanhanget.

Krav på återanvändning och materialåtervinning av

förpackningar bör införas den 1 januari 1994 i den mån

frivilliga, bindande avtal mellan berörda parter inte har

slutits. För olika materialslag skall anges vilka nivåer som

skall vara uppnådda efter den 1 januari 1997. Producent skall

vara skyldig att lämna uppgifter om insamling,

återanvändningsgrad, materialåtervinningsgrad och andra

förhållanden som gäller dennes verksamhet enligt

renhållningslagen. Naturvårdsverket bör få i uppdrag att

analysera konsekvenserna av återanvändnings- och

återvinningsnivåer för de förpackningsslag där underlaget inte

är tillräckligt för att redan nu fastställa kravnivåer. I

uppdraget skall även ingå att definiera vilka förpackningar som

skall omfattas av kraven. Propositionens sammanställning av

återanvändnings- och materialåtervinningsnivåer på förpackningar

biläggs detta betänkande.

Lagen om PET-flaskor

Lagen (1991:336) om vissa dryckesförpackningar utvidgas till

att omfatta PET-flaskor i retursystem med materialåtervinning.

För hanteringstillstånd skall gälla att flaskorna ingår i ett

retursystem med pant. Hanteringstillstånd krävs även för import

av PET-flaskor. För hanteringstillstånd skall gälla att minst 90

% räknat på årsbasis av de försålda engångsflaskorna från den 1

januari 1994 tas tillbaka och materialåtervinns.

Producentansvar för returpapper

Enligt propositionen har föredragande statsrådet för avsikt

att, efter överläggningar med berörda intressenter, återkomma

till regeringen med förslag om den närmare utformningen av ett

system med producentansvar för återvinning av papper. Ett

producentansvar bör fr.o.m. den 1 juli 1994 gälla för

producenter av tidnings- och journalpapper. För annat papper bör

sådant ansvar införas den 1 juli 1996. Insamlingsmålet sätts

till 75 % för tidnings- och journalpapper år 2000.

Under de senaste åren har priset på returpapper periodvis

sänkts samtidigt som insamlingskostnaderna har ökat. Ett tidvis

betydande överskott på returpapper på den internationella

marknaden har lett till prissänkningar. Detta har medfört att

berörda kommuners förluster på verksamheten i sådana fall har

täckts via renhållningstaxan. Situationen med stora överskott

och internationellt låga priser kan enligt vad skogsindustrin

uppger komma att bestå under överskådlig tid.

För att returpapperssystemet i Sverige skall fortsätta fungera

bra behöver kommunernas problem att få kostnadstäckning lösas.

Annars finns inte förutsättningar för systemet att fungera

långsiktigt. Enligt propositionen måste avsättningen för svenskt

returpapper säkras och pappersbrukens tillgång till

returfiberråvara tryggas.

Motionerna

Producentansvar enligt renhållningslagen

I motion Jo52 (-) yrkas att ett generellt krav på

producentansvar införs i lag. Det är den grundläggande princip

som bör gälla. Sedan får det ankomma på regering och myndigheter

att i samråd med olika aktörer konkretisera principen på olika

områden. Det begränsade producentansvar som nu införs bör enligt

motionären på sikt ersättas med en sådan generell princip.

Ansvaret bör också definieras tydligare (yrkande 3). Vidare bör

riksdagen hos regeringen begära förslag till åtgärder som

motverkar vissa inlåsningseffekter (yrkande 5). Ett

producentansvar begränsat till avfallshantering kan medföra att

ett kostsamt och omfattande system för att hantera en viss typ

av förpackning byggs upp och att incitamentet därmed saknas när

det gäller att ersätta denna förpackning med annan. Enligt

motion Jo62 (s) yrkande 1 bör producentansvaret för varor med

relativt lång livslängd analyseras. I propositionen saknas en

strategi för ett sådant producentansvar. I motion Jo60 (s)

yrkande 1 framhålls att det straffrättsliga ansvaret måste

fastställas liksom ansvarsfrågan vid en eventuell konkurs i de

förordningar som skall utarbetas i anslutning till beslut om

producentansvar.

I motion Jo51 (kds) yrkande 2 konstateras att

renhållningslagen bör ändras i syfte att förenkla kompostering

för enskilda hushåll. Enligt motion Jo59 (s) lämnar flera

kommuner i dag inte tillstånd till kompostering av

hushållsavfall inom flerbostadshusområden. Erfarenheterna inom

bostadskooperationen av sådan kompostering är emellertid mycket

goda. I propositionen föreslås ingen generell rätt till

kompostering av hushållsavfall. Enligt motionärerna bör en sådan

rätt ges till kompostering av hushållsavfall under kontrollerade

former (yrkande 2).

Producentansvar för förpackningar

Enligt motion Jo674 (s) skall den grundläggande målsättningen

vara att avfallsmängderna minimeras. Detta skall uppnås genom

åtgärder i både producent- och konsumentled. Tillverkare av

förpackningar bör därför ha ett strikt ansvar för

återtagande/återvinning (yrkande 2). I motion Jo61 (fp) yrkas

att förbrukade förpackningar och andra varor som har kastats i

naturen etc. skall omfattas av producenternas insamlingsansvar.

I motion Jo49 (v) yrkas att riksdagen skall besluta att de i

propositionen uppsatta insamlingsmålen för olika slags

förpackningar skall uppnås senast den 1 januari 1996 (yrkande

15). Vidare skall regeringen före den 1 januari 1994 återkomma

med förslag om hur antalet förpackningsmaterial skall minskas

(yrkande 16). Enligt motion Jo53 (s) bör miljökonsekvensanalyser

genomföras innan målsättningar och krav på insamlings- och

återvinningsnivåer för förpackningar av papp, papper och kartong

fastställs (yrkande 1). Propositionens förslag när det gäller

dessa förpackningar utgår från förpackningar i generell

bemärkelse utan att ta hänsyn till vilket material

förpackningarna är gjorda av. Därmed undviker man att ta

ställning till om det är bättre att använda en förpackning gjord

av papper i stället för en förpackning gjord av t.ex. plast.

Även i motion Jo56 (m) framhålls att konsekvensbeskrivningar

måste göras innan man kan bedöma återvinningskraven för pappers-

och pappförpackningar (yrkande 2). Enligt motionären måste det

uttryckligen framgå att återvinningsmålen skall utgå från vad

som är miljömässigt motiverat, ekonomiskt rimligt och tekniskt

möjligt (yrkande 3). Enligt motion Jo62 (s) görs i propositionen

ingen åtskillnad mellan återanvändning och materialåtervinning.

En kretsloppsanpassning borde innebära stimulans av de från

ekologisk synpunkt bästa systemen, t.ex. returglas. De högsta

kraven på återvinningsgrad bör ställas på de mest önskvärda

typerna av förpackningar. Här bör även det ökande intresset för

påfyllningsförpackningar för t.ex. disk och rengöring stimuleras

(yrkande 2). Enligt motion Jo670 (nyd) är utvecklade pant- och

premiesystem viktiga inslag i en aktiv miljöpolitik. Panten på

returflaskor måste därför höjas (yrkande 1). Vidare bör ett nytt

pantsystem skapas som inrymmer flera typer av glasförpackningar

(yrkande 2).

I motion Jo52 (-) yrkande 6 framförs krav på obligatorisk

innehållsdeklaration med avseende på miljöeffekter på alla

varor. Enligt motionären ligger ett stort ansvar på konsumenten

när det gäller källsortering och återvinning. Detta är en

absolut förutsättning för att konsumenterna skall kunna ta sitt

ansvar. Enligt motion Jo642 (m) blir det i takt med att system

för sopsortering införs i kommunerna alltmer behövligt att

konsumenterna får anvisningar om hur olika förpackningar skall

behandlas för att kunna källsorteras. Ett enkelt sätt vore att

införa sorteringsanvisning på allt emballage.

Näringsutskottet har med sitt yttrande till

jordbruksutskottet överlämnat motion N219 (c). I motionen krävs

skyndsamma insatser för utveckling av alternativa

användningsområden för glasavfall. Motionären erinrar om att den

omsmältning av färgat och osorterat glas som tidigare bedrevs

vid Hammars glasbruk har upphört och att det vid glasbruket i

Limmared återanvänds nästan uteslutande vitt sorterat glas.

Dessa förhållanden kan medföra att det snabbt växer upp ett s.k.

glasberg. Enligt motionären är det därför angeläget att det

skapas alternativa användningsområden för insamlat glas.

Lagen om PET-flaskor

Enligt motion Jo55 (fp) är förslaget om ett pantsystem för

PET-flaskan ett avsteg från principen om det odelade

producentansvaret för de tekniska lösningarna. Det finns även

starka praktiska skäl för att välja en annan väg (yrkande 1).

Med ett speciellt system för PET-flaskan -- ett system som är

nationellt och alltså skiljer sig från det som skall gälla för

andra plastförpackningar -- utsätter man sig också för risken

att inrätta en modell som kan uppfattas som handelshinder på den

gemensamma marknad där vi skall agera när EES-avtalet träder i

kraft (yrkande 2). Riksdagen bör besluta om de ändringar i den

föreslagna lagstiftningen som nu angivna förslag föranleder

(yrkande 3). Enligt motion Jo62 (s) skadar regeringens förslag

att jämställa återanvändning med återvinning av PET-flaskan

miljöpolitikens trovärdighet hos allmänhet och producenter.

Förslaget till lag om ändring i lagen om vissa

dryckesförpackningar bör därför avslås (yrkande 4).

Producentansvar för returpapper

Enligt motion Jo53 (s) yrkande 2 bör vårt nuvarande system för

pappersinsamling bibehållas. Enligt motionärerna bygger hela

idén om producentansvar på att man skall minska

miljöbelastningen. Att då föreslå att ansvaret skall omfatta

returpapper, ett miljövänligt avfall som ingår i ett naturligt

kretslopp, för att lösa lönsamhetsproblemen i den kommunala

insamlingen av returpapper innebär att hela idén förfuskas.

Vidare betonas i motionen att Sverige skall verka för att EG ej

inför krav på inblandning i pappersprodukter (yrkande 3). I

motion Jo56 (m) framhålls att valet mellan materialåtervinning

och energiutvinning måste styras av resultaten från miljömässiga

och ekonomiska konsekvensanalyser. Förbränning av returpapper är

under vissa omständigheter ett lika bra alternativ som

återvinning (yrkande 1). Enligt motionären måste fastställandet

av insamlingsmål för returpapper anstå till dess att

överläggningar skett med branschen (yrkande 4). Vidare framhålls

att producentbegreppet för returpapper bör omfatta hela kedjan

av producenter (yrkande 5). Även i motion Jo58 (s) yrkas att

förbränning av papper skall likställas med returanvändning. I

motion Jo60 (s) uppmärksammas problemen med klorerade organiska

ämnen i utländskt papper. Eftersom svenska pappersbruk radikalt

minskat kloranvändningen vore det olyckligt om de farliga

utsläppen återkommer via returfibrerna. Slutna system i

industrierna kan lösa en del av problemen (yrkande 11). I

motionen yrkas vidare att regeringen bör återkomma till

riksdagen med ett förslag till avveckling av de optiska

vitmedlen (yrkande 12). I motion Jo689 (s) framförs krav om att

Kemikalieinspektionen skall få i uppdrag att se över

användningen av optiska vitmedel. I motion Jo63 (s) framhålls

betydelsen av en djupare miljöanalys vid återvinning av papper

och pappersförpackningar. Det måste föreligga balans mellan

återanvändning och förbränning. Enligt motion Jo647 (nyd) bör

vid givna förutsättningar energiåtervinning av pappersprodukter

jämställas med återanvändning och materialåtervinning av

pappersprodukter (yrkande 1). Vidare framhålls i motionen att

skogsindustrin själv bör få välja förhållandet mellan

inblandningen av jungfrulig råvara och/eller

returpappersprodukter (yrkande 2).

Näringsutskottet har med sitt yttrande till

jordbruksutskottet överlämnat motionerna N283 (s) och N289 (m).

I motion N283 pläderas för att tidningsföretagen, pappersbruken

och massaproducenterna gemensamt skall åläggas ansvaret för

returpappershanteringen. Motion N289 (m) går ut på att en

utredning om den svenska skogsindustrin skall tillsättas med

uppgift att studera bl.a. hur den svenska skogsindustrin skall

ges möjligheter att befästa och utveckla sin roll som

färskfiberleverantör. Enligt motionären bör också

pappersavfallets potential från energiutvinningssynpunkt noga

utvärderas.

Utskottets överväganden

Producentansvar enligt renhållningslagen

Som framhålls i propositionen fastställs den allmänna ramen

för producentansvaret genom de ambitioner och mål som gäller för

miljöpolitiken. När det gäller avfallet är den övergripande

målsättningen att avfallets volym och innehåll av farliga ämnen

skall begränsas och att behandlingen av det avfall som ändå

uppkommer skall förbättras. Skadligt avfall skall undvikas genom

att innehållet av miljö- och hälsoskadliga ämnen i produkter och

varor minskas. Huvudansvaret för att målen uppnås ligger inom

ett system med producentansvar på den som tillverkar, importerar

eller säljer varor. Utskottet vill i likhet med föredragande

statsrådet betona att lagstiftning med förbud och regleringar är

ett medel och inte ett mål för att åstadkomma ett

producentansvar. I första hand bör frivilliga lösningar

eftersträvas. Det är i detta sammanhang viktigt att de

myndigheter som har ansvar inom miljöområdet informerar

producenterna och för en dialog med dessa för att snabbt och

smidigt försöka lösa uppkommande problem.

I propositionen framhålls att innan producentansvar för ett

varu- eller avfallsområde föreskrivs är det viktigt att

konsekvenserna för såväl näringsliv som kommuner och berörda

miljömyndigheter liksom för konsumenterna analyseras. I likhet

med föredragande statsrådet vill utskottet i detta sammanhang

betona betydelsen av att man i varje diskussion om

producentansvar är klar över vilka aktörer och vilket slags

ansvar som avses. Som framgår av propositionen avses

producentansvaret införas stegvis där man för varje område anger

de mål som eftersträvas. Detta är nödvändigt eftersom olika

varuområden kommer att ha olika förutsättningar att snabbt bli

föremål för lagstadgat producentansvar. Utskottet kan även

ansluta sig till den i propositionen angivna huvudprincipen att

om ett producentansvar skall utkrävas så bör det i största

möjliga utsträckning vara förbundet med en möjlighet att påverka

kostnaderna för avfallshanteringen. Producenten bör därför

endast i undantagsfall åläggas endast ett ekonomiskt

producentansvar. Med det anförda ansluter sig utskottet till

regeringens förslag att i renhållningslagen införa ett

bemyndigande för regeringen att föreskriva om producentansvar

m.m. för olika typer av varor eller avfall.

Producentansvaret innebär att en producent av en vara eller en

förpackning är skyldig att se till att avfallet eller

förpackningen bortforslas eller slutligt omhändertas. Detta

skulle lagtekniskt kunna utformas enligt två alternativ. Det ena

alternativet är att ge regeringen ett bemyndigande att

föreskriva om producentansvar. Det andra alternativet är att

redan nu införa ett krav på detta direkt i lagen. Som framhålls

i propositionen är avsikten med lagförslaget att ett

producentansvar skall kunna införas successivt på områden där

detta är från miljö- och resurshushållningssynpunkt motiverat,

ekonomiskt rimligt och tekniskt möjligt. Mot bakgrund härav

anser utskottet i likhet med föredragande statsrådet att det

inte är lämpligt att nu införa ett generellt krav på

producentansvar direkt i lag. Med den av utskottet ovan

tillstyrkta lagstiftningstekniken kan man nå samma resultat som

med ett direkt lagstadgande men stegvis när förutsättningarna

finns. Utskottet anser således inte att det finns anledning att

nu förorda ett generellt krav på producentansvar m.m. i enlighet

med förslagen i motion Jo52 yrkandena 3 och 5. Motionen avstyrks

i berörda delar.

Som utskottet redovisat ovan avses producentansvaret införas

stegvis där man för varje område anger de mål som eftersträvas.

Detta är nödvändigt eftersom olika varuområden kommer att ha

olika förutsättningar att snabbt bli föremål för lagstadgat

producentansvar. Innan producentansvar för ett varu- eller

avfallsområde föreskrivs skall konsekvenserna analyseras

noggrant. Utskottet utgår därmed från att även det i motion Jo62

yrkande 1 framförda kravet att producentansvaret för varor med

relativt lång livslängd skall analyseras kommer att kunna

tillgodoses i takt med att nya områden blir föremål för ett

sådant ansvar. Yrkandet påkallar således ingen riksdagens

ytterligare åtgärd.

I anslutning till motion Jo60 yrkande 1 vill utskottet

framhålla att det straffrättsliga ansvaret på sedvanligt sätt

fastställs i propositionen genom att straffstadgandet utvidgas

till att omfatta överträdelser av de föreskrifter som kommer att

meddelas om producentansvar, märkning och uppgiftsskyldighet.

Därmed inordnas producentansvaret i den för renhållningslagen

gällande straffskalan. Som utskottet ovan framhållit måste man i

varje diskussion om producentansvar vara klar över vilka aktörer

och vilket slags ansvar som avses. Denna analys blir även

avgörande för vilket ansvar som eventuellt skall kunna utkrävas

enligt straffstadgandet i renhållningslagen. När det gäller

ansvarsfrågan i samband med t.ex. företagsnedläggelser på grund

av konkurs är detta ett problem som kan uppstå generellt och

således inte är begränsat till de situationer där

producentansvaret aktualiseras. Det får således bedömas enligt

gängse regler inom straffrätten. Det är för övrigt av formella

skäl inte möjligt att, som motionärerna yrkat, i en fristående

förordning reglera dessa ansvarsfrågor. Normgivning på detta

område måste i princip ske i form av lag. Utskottet avstyrker

således motionen i berörd del.

Bostadsutskottet har i sitt yttrande över propositionen

jämte vissa motioner när det gäller hemkompostering bl.a. anfört

följande.

Som framhålls i kretsloppspropositionen kan hemkompostering av

t.ex. köks- och trädgårdsavfall i många fall vara en bra metod

för att minimera avfallsmängderna och samtidigt återföra

avfallet till naturens kretslopp. Det är enligt utskottets

mening viktigt att möjligheterna för enskilda hushåll att

kompostera avfall underlättas. I renhållningslagen föreskrivs

också att kommunen vid sin planläggning m.m. av hur den

kommunala bortforslingsskyldigheten för hushållsavfallet skall

fullgöras skall ta hänsyn till den enskildes möjligheter att

själv ta hand om avfallet på ett från hälso- och

miljöskyddssynpunkt godtagbart sätt. I propositionen aviserar

dessutom regeringen sin avsikt att göra en översyn i syfte att

underlätta kompostering för enskilda hushåll. Ytterligare

överväganden i hithörande frågor bör enligt utskottets mening

anstå i avvaktan på resultatet av denna översyn. Motionerna Jo51

yrkande2 och Jo59 yrkande2 avstyrks med hänvisning härtill.

Jordbruksutskottet vill för egen del anföra följande.

Utskottet delar i huvudsak de önskemål om förbättrade

möjligheter för enskilda hushåll att kompostera delar av sitt

hushållsavfall som framförs i motionerna Jo51 och Jo59. En

fortsatt utveckling på detta område är mycket angelägen, och

utskottet förutsätter därför att regleringen härvid tillämpas på

ett sådant sätt att syftet med separationskravet uppfylls på ett

rimligt vis. Eftersom föredragande statsrådet har för avsikt att

återkomma med förslag till regeringen om en översyn i detta

syfte anser utskottet det inte meningsfullt att nu förorda något

särskilt uttalande från riksdagens sida. Utskottet avstyrker

därmed motionerna Jo51 yrkande 2 och Jo59 yrkande 2.

Producentansvar för förpackningar

De synpunkter beträffande producentansvaret för förpackningar

som framförs i motion Jo674 sammanfaller i stor utsträckning med

de uttalanden i propositionen som återgetts ovan. Enligt

utskottets mening är syftet med motion Jo674 yrkande 2

tillgodosett, och motionen bör lämnas utan vidare åtgärd.

I anslutning till motion Jo61 vill utskottet framhålla att det

i naturvårdslagen (1964:822) finns bestämmelser om straff för

och förbud mot nedskräpning. Enligt lagen skall bl.a. envar

tillse att han ej skräpar ned utomhus, vare sig i naturen eller

inom bebyggda områden, med plåt, glas, plast, papper, avfall

eller annat. Berörd myndighet har bl.a. möjlighet att förelägga

den som har vållat eller som av något annat skäl är ansvarig för

nedskräpning att ställa platsen i ordning (23 och 24 §§).

Utskottet anser det inte rimligt att utsträcka producenternas

ansvar till sådant avfall som man saknar varje möjlighet att

fysiskt kontrollera. Det gäller i synnerhet sådana fall där

nedskräpningen utgör en brottslig handling av en utomstående.

Mot bakgrund av det anförda avstyrks motionen.

Enligt propositionen bör krav på återanvändning och

materialåtervinning av förpackningar införas den 1 januari 1994

i den mån frivilliga, bindande avtal mellan berörda parter inte

har slutits. De nivåer som skall vara uppnådda efter den 1

januari 1997 när det gäller återanvändning och återvinning av

olika materialslag har också redovisats. Utskottet har inget att

erinra mot de mål och ramar för den fortsatta utvecklingen när

det gäller förpackningsavfallet som redovisats i propositionen.

Som framgår av propositionen skall, innan återanvändnings- och

återvinningsnivåer fastställts för de förpackningsslag där

underlaget i dag är otillräckligt, konsekvensanalyser ha gjorts.

I det aviserade uppdraget till Naturvårdsverket skall även ingå

att definiera vilka förpackningar som ingår i resp. kategori.

Mot bakgrund av det anförda avstyrker utskottet motionerna Jo49

yrkandena 15 och 16, Jo53 yrkande 1, Jo56 yrkandena 2 och 3 samt

Jo62 yrkande 2.

Utskottet finner i detta sammanhang inte heller anledning att

föreslå någon förändring när det gäller pant på returflaskor

eller att förorda utvecklandet av ytterligare pantsystem för

olika glasförpackningar. Därmed avstyrks motion Jo670.

Som framhålls i propositionen är konsumenternas aktiva

medverkan av vital betydelse för att ett återtagningssystem av

förpackningar skall vara framgångsrikt. Förutom sina produktval

kan konsumenterna härigenom göra en stor insats för att få en

utveckling mot mer miljöanpassad avfallshantering. Korrrekt och

tydlig information är en förutsättning för att konsumenten skall

kunna ta detta ansvar. Återtagningssystemet måste även i övrigt

vara enkelt och konsumentvänligt. Regeringen eller den myndighet

som regeringen bestämmer får enligt det ovan redovisade

förslaget till producentansvar i renhållningslagen föreskriva om

skyldighet för en producent att märka en vara eller en

förpackning som omfattas av en föreskrift om producentansvar.

Utskottet förutsätter därmed att syftet med motionerna Jo52

yrkande 6 och Jo642 kommer att tillgodoses. Motionerna bör

därför inte föranleda någon riksdagens vidare åtgärd.

Näringsutskottet har med sitt yttrande över propositionen

jämte vissa motioner när det gäller glasåtervinning bl.a. anfört

följande.

I systemet för glasåtervinning svarar kommunerna för insamling

och transporter. En organiserad glasåtervinning förekommer i ca

250 av landets kommuner. Svensk Glasåtervinning AB har det

ekonomiska och det fysiska ansvaret för det slutliga

omhändertagandet. Företaget betalar en viss ersättning per ton

insamlat glas till kommunerna.

I propositionen (s.74) anges att år 1991 materialåtervanns

ca 44% av alla glasförpackningar av Svensk Glasåtervinning.

För år 1995 är målet att 70% skall återvinnas. I mars 1991

införde företaget en återvinningsavgift för såväl inhemskt

tillverkade som importerade glasförpackningar. Medlen skall

användas för utveckling av alternativa användningsområden, för

åtgärder i syfte att öka återvinningen och för stöd till

kommunerna. De alternativa användningsområden som undersöks är

isolering inom byggnadsindustrin och inom vägbyggnadsområdet.

Utvecklingsverksamheten sker dels ute på företagen, dels i

samarbete med olika forskningsinstitutioner, t.ex. vid tekniska

högskolorna i Stockholm, Lund och Linköping.

Näringsutskottet anser inte att motionen bör föranleda någon

åtgärd av riksdagen. Utskottet hänvisar till det arbete som

Svensk Glasåtervinning bedriver. Vidare torde införandet av

producentansvar för glasförpackningar komma att medföra att

branschen får ett ökat incitament att finna alternativa

användningsområden för insamlat glas. Motion N219 avstyrks av

näringsutskottet med det anförda.

Jordbruksutskottet ansluter sig till näringsutskottets

bedömning när det gäller utveckling av alternativa

användningsområden för glasavfall och avstyrker därmed motion

N219.

Lagen om PET-flaskor

Näringsutskottet har med sitt yttrande över propositionen

jämte vissa motioner när det gäller PET-flaskor bl.a. anfört

följande.

Näringsutskottet tillstyrker regeringens förslag om att också

system med återvinning av PET-flaskor skall tillåtas. Därigenom

skapas möjligheter till en förbättrad konkurrenssituation på

området. Utskottet har förståelse för de synpunkter som förs

fram i motion Jo55 (fp) om att den närmare utformningen av

system för återtagning av förbrukade varor bör avgöras av de

producentansvariga företagen. Under rådande omständigheter anser

emellertid näringsutskottet att det beträffande PET-flaskor

finns skäl att införa krav på att ett pantbelopp skall utgå vid

återlämning av flaskorna. I annat fall torde risken vara

uppenbar att det uppsatta insamlingsmålet inte kommer att kunna

nås. Näringsutskottet kan vidare inte finna att utvidgningen av

lagen kan uppfattas som ett handelshinder. Tvärtom bör ändringen

kunna innebära att importen av PET-flaskor till Sverige

underlättas. Med det sagda tillstyrker sålunda näringsutskottet

den föreslagna lagändringen och avstyrker motionerna Jo62 (s)

och Jo55 (fp) i berörda delar.

Jordbruksutskottet vill för egen del anföra följande. I

samband med att riksdagen antog lagen (1991:336) om vissa

dryckesförpackningar framfördes vissa farhågor för att

införandet av ett retursystem med återfyllning av PET-flaskor

skulle leda till en försämrad konkurrenssituation på

bryggeriområdet. Bl.a. framhölls det angelägna i att det inte

uppstod konkurrenssnedvridande effekter till följd av att de

mindre bryggerierna hänvisades till de större företagen för

diskning m.m. av PET-flaskorna. Vidare konstaterades att de till

Förpackningsutredningen lämnade tilläggsdirektiven gav anledning

att förutsätta att konkurrensfrågan i detta vidare sammanhang

skulle bli föremål för ytterligare överväganden (1990/91:JoU21,

rskr. 251).

Som redovisas i propositionen har förpackningsutredningen

gjort den bedömningen att också ett retursystem med höga krav på

materialåtervinning kan accepteras. Utskottet anser därmed i

likhet med näringsutskottet att det finns fog för att ändra

lagen så att retursystem med PET-flaskor som tas tillbaka och

materialåtervinns blir tillåtna parallellt med det redan

fungerande systemet med återfyllnad. Utskottet delar även

näringsutskottets uppfattning att det under rådande

omständigheter beträffande PET-flaskor finns skäl att införa

krav på att ett pantbelopp skall utgå vid återlämning av

flaskorna. I annat fall torde risken vara uppenbar att det

uppsatta insamlingsmålet inte kommer att kunna nås. Detta

utesluter enligt utskottets mening inte till någon del att

enklare system i framtiden kan komma att aktualiseras. Utskottet

finner vidare att en utvidgningen av lagen inte kan uppfattas

som ett handelshinder. Tvärtom bör ändringen kunna innebära att

importen av PET-flaskor till Sverige underlättas. Med det

anförda tillstyrker utskottet således regeringens förslag om

ändring i lagen (1991:336) om vissa dryckesförpackningar samt

avstyrker motionerna Jo55 och Jo62 yrkande 4.

Producentansvar för returpapper

Näringsutskottet har med sitt yttrande över propositionen

jämte vissa motioner när det gäller producentansvaret för

returpapper m.m. anfört bl.a. följande.

Den industriella användningen av returpapper är värdefull i

många avseenden. Även om Sverige har en internationellt sett hög

grad av återvinning av returpapper är det, enligt

näringsutskottets mening, angeläget med en fortsatt ökad

insamling av returpapper. Industrins ökande investeringar för

utnyttjande av returpapper medför att industrin har behov av att

långsiktigt tillförsäkra sig tillgång till returpapper.

Näringsutskottet instämmer därför i regeringens uppfattning att

ett system med producentansvar för returpapper bör införas.

Detta behöver inte innebära att kommunernas och

returpappersföretagens engagemang i returpappersinsamlingen

upphör. Med ett producentansvar ges dock branschen, som också

sägs i propositionen, incitament att bedriva insamling och

hantering effektivt i takt med pappersproduktionen. I likhet med

regeringen anser näringsutskottet vidare att det papper som

insamlas i första hand bör utnyttjas som råvara för

pappersproduktion. I andra hand bör returpapperet kunna användas

som råvara vid annan industriproduktion. Emellertid måste man

även i framtiden räkna med att insamlingsverksamheten i

glesbygder och i vissa andra delar av landet kommer att vara

mindre lönsam. Med instämmande i vad som anförs i propositionen

anser näringsutskottet att det i sådana situationer -- men också

vid andra enstaka tillfällen -- kan vara lämpligt att det

insamlade returpapperet utnyttjas för energiproduktion om en

miljöriktig förbränning sker. Näringsutskottet har vidare inget

att erinra mot det uppställda insamlingsmålet om 75% år 2000;

som tidigare angivits insamlades ca 65% år 1992. Utskottet

finner anledning erinra om att det angivna målet om 75% avser

insamling av returpapper och inte innebär något krav på en viss

inblandning av returpapper i pappersproduktionen.

Med det sagda tillstyrker alltså näringsutskottet vad som

anförs i propositionen om införande av producentansvar för

returpapper. Samtliga här behandlade motioner (Jo53, Jo56, Jo58,

N283 och N289) avstyrks i nu berörda delar.

Jordbruksutskottet vill för egen del anföra följande. Som

framgår av propositionen har under de senaste åren priset på

rerturpapper periodvis sänkts samtidigt som

insamlingskostnaderna har ökat. Ett tidvis betydande överskott

på returpapper på den internationella marknaden har lett till

prissänkningar. Detta har medfört att berörda kommuners

förluster på verksamheten i sådana fall har täckts via

renhållningstaxan. Situationen med stora överskott och

internationellt låga priser kan enligt vad skogsindustrin uppger

komma att bestå under överskådlig tid. Utskottet delar

föredragande statsrådets uppfattning att kommunernas problem att

få kostnadstäckning måste lösas. Annars finns inte

förutsättningar för returpapperssystemet i Sverige att fungera

långsiktigt. Vidare måste avsättningen för svenskt returpapper

säkras och pappersbrukens tillgång till returfiberråvara

tryggas. Andra lösningar måste därför övervägas.

Nuvarande insamling och återvinning av returpapper i Sverige

fungerar bra med en internationellt sett hög återvinningsgrad.

Som framhålls i propositionen finns det inget som talar emot en

fortsatt positiv utveckling om producenten ges det fulla

ansvaret. Ett producentansvar behöver inte heller innebära att

kommunernas och returpappersföretagens engagemang i

returpappersinsamlingen upphör. Många kommuner är positiva till

att fortsätta med insamlandet av returpapper. Utskottet gör

därmed samma bedömning som föredragande statsrådet när det

gäller möjligheterna att ålägga pappersproducenterna det fulla

ansvaret för både insamling och slutlig hantering. Som framhålls

i propositionen måste man även fortsättningsvis räkna med att de

ekonomiska förutsättningarna för insamlingsverksamhet även i

framtiden kommer att vara sämre i glesbebyggda trakter och att

långa transportavstånd kan göra återvinning mindre lönsam och

därmed mindre lämplig från miljösynpunkt än t.ex. förbränning.

Utskottet utgår från att denna fråga och andra problem som är

förenade med den närmare utformningen av ett system med

producentansvar för återvinning av papper kommer att kunna lösas

i samförstånd inom ramen för de förhandlingar som skall hållas

med berörda intressenter. Utskottet finner därmed inte heller

anledning till annat ställningstagande än föredragande

statsrådet när det gäller målen och de föreslagna formerna för

det nu redovisade producentansvaret. Ytterligare överväganden i

hithörande frågor bör enligt utskottets mening anstå i avvaktan

på resultatet av dessa förhandlingar. Motionerna Jo53 yrkande 2,

Jo56 yrkandena 4 och 5, N283 och N289 avstyrks med hänvisning

härtill.

Som framhålls i propositionen kan det av olika skäl och vid

olika tidpunkter vara svårt att utnyttja allt tillgängligt

returpapper som råvara. I sådana fall är det naturligtvis bättre

att papperet förbränns och utnyttjas för energiproduktion --

förutsatt att miljöriktig förbränning sker -- än att det

exempelvis deponeras på en soptipp. Som tidigare framhållits när

det gäller riktlinjerna för industrins anpassning till

kretsloppssamhället bör i princip materialåtervinning

prioriteras före energiutvinning. Detta val bör dock alltid ske

med utgångspunkt i den metod som bäst hushållar med resurser.

Slutligen kan konstateras att även dessa frågor faller inom

ramen för de ovan nämnda förhandlingarna. Med det anförda

föreslår utskottet att motionerna Jo56 yrkande 1, Jo58, Jo63 och

Jo647 yrkande 1 lämnas utan någon riksdagens vidare åtgärd.

Krav på viss inblandning av returfibrer i pappersprodukter har

inte aktualiserats i samband med frågan om införande av

producentansvar för returpapper. Utskottet utgår därmed från att

denna fråga inte heller kommer att aktualiseras från svensk sida

när det gäller Sveriges samarbete med EG. Utskottet har därmed

inte funnit anledning att föreslå något uttalande från

riksdagens sida i denna fråga. Motionerna Jo53 yrkande 3 och

Jo647 yrkande 2 avstyrks.

När det gäller klorerade organiska ämnen och optiska vitmedel

vill utskottet anföra följande. I propositionen har redovisats

vilka riktlinjer som skall gälla för kemikaliekontrollen. Bl.a.

skall flödena och användningen av hälso- och miljöskadliga

kemikalier minskas. De flöden som ändock innehåller skadliga

kemikalier bör i möjligaste mån slutas. Systematisk

riskhantering av kemikalier skall utvecklas ytterligare och

användningen av de mest skadliga ämnena bör avvecklas. Vidare

anförs att tillämpningen av substitutionsprincipen i Sverige bör

utvecklas. Arbetet bekostas av industrin enligt PPP-principen.

Vidare ges Kemikalieinspektionen i uppdrag att i samråd med

Naturvårdsverket bl.a. identifiera användning av klor och

klorerade organiska ämnen som bör begränsas och ge förslag till

avveckling eller riskbegränsning. Utskottet, som ovan tillstyrkt

de nu redovisade riktlinjerna, förutsätter att även de i

motionerna Jo60 yrkandena 11 och 12 samt Jo689 framförda

synpunkterna kommer att beaktas i det fortsatta arbetet med

kemikaliekontrollen inom ramen för en kretsloppsanpassad

samhällsutveckling. Motionsyrkandena avstyrks.

Avfallshanteringen och kommunerna

Propositionen

I propositionen framhålls att källsortering av avfall är av

central betydelse i arbetet med att kretsloppsanpassa

avfallshanteringen. Den rådande situationen inom avfallsområdet

står enligt föredragande statsrådet inte i överensstämmelse med

vad som borde gälla utifrån riksdagens beslut om övergripande

målsättning och ambitionsnivå. För att komma till rätta med

detta problem kan man antingen införa eller skärpa regler för

kommunerna eller hitta ett generellt styrmedel som stimulerar

till ökad källsortering. I syfte att påskynda utvecklingen bör

en avfallsbeskattning övervägas. En särskild utredare kommer att

tillsättas för att belysa lämpligheten av olika

beskattningsalternativ och lämna förslag till den lagstiftning

som erfordras.

Motionerna

I motion Jo52 (-) yrkande 11 föreslås att de kommunala

avfallsplanerna bör lämnas in före 1993 års utgång. Enligt

motionären går arbetet med att upprätta planerna trögt.

Regeringen bör därefter återkomma till riksdagen med en

uppföljning och förslag till åtgärder så att målen i 1990 års

beslut kan nås inom en nära framtid (yrkande 12). Även i motion

Jo60 (s) yrkande 7 begärs en uppföljning av 1990 års beslut om

den kommunala avfallshanteringen. Med hänvisning till att det

har gått ganska trögt både med källsortering av avfall och med

den kommunala avfallsplaneringen kan det ifrågasättas vad

regeringen gjort för att fullfölja beslutet. I motion Jo674 (s)

yrkande 1 framhålls att allt avfall måste källsorteras för att

underlätta återanvändning och återvinning. Om källsorteringen

görs tillräckligt noggrant kan det torra avfallet betecknas som

biobränsle och avfallet behöver därmed inte deponeras.

Bostadsutskottet har med sitt yttrande till jordbruksutskottet

överlämnat motion Jo674 yrkande 3. Enligt motionen bör stöd utgå

till ett antal "modellkommuner" för att underlätta fortsatta

försök i full skala med en långt gående källsortering av sopor.

Härigenom blir det möjligt att med dessa kommuner som exempel

påskynda utvecklingen av ett robust och effektivt system för

hela avfallskedjan från källsortering till återvinning och

deponering.

Enligt motion Jo664 (kds) bör initiativ tas till en

miljöinventering av landets avfallsdeponier.

Reglerna för hantering av miljöfarligt avfall m.m. behandlas i

fyra motioner. I motion Jo603 (s) yrkas att lagstiftningen om

hanteringen av miljöfarligt avfall skall bli föremål för en

särskild utredning. Framtida avfallslagstiftning på detta område

bör generellt ta sikte på ämnenas och produkternas farlighet i

sig och inte göras beroende av om de kallas för insatsvara eller

avfall. Enligt motion Jo605 (s) bör riksdagen hos regeringen

begära en utredning om möjligheterna att utveckla en miljöriktig

och kostnadseffektiv svensk behandlingskapacitet för

omhändertagande av det miljöfarliga avfallet. I motion Jo646 (c)

yrkas att export av miljöfarligt avfall från OECD-länder till

icke OECD-länder skall förbjudas.

Bostadsutskottet har med sitt yttrande till jordbruksutskottet

även överlämnat motionerna Bo701 och Jo676 yrkande 15. Enligt

motion Bo701 är den kommunala renhållningsskyldigheten inte

självklar när det gäller sådant miljöfarligt avfall som

separerats från övrigt hushållsavfall. I motionen begärs därför

ett klarläggande av ansvarsfrågorna kring miljöfarligt avfall

från hushållen. I motion Jo676 yrkande 15 framhålls betydelsen

av en marknad för källsorterat avfall.

Enligt motion Jo49 (v) är införandet av en avfallsskatt ett

mycket effektivt sätt att minska avfallsmängderna. Regeringen

bör därför få i uppdrag att före den 1 januari 1994 återkomma

till riksdagen med ett förslag till avfallsskatt (yrkande 18). I

motion Jo60 (s) framhålls behovet av en avfallsavgift på

osorterat industriavfall. Den av regeringen aviserade

utredningen om avfallsskatt bör koncentreras på industriavfallet

(yrkande 8). Enligt motionen bör vidare handeln med avfall

stimuleras. Detta borde initieras av Kretsloppsdelegationen

(yrkande 9).

Utskottets överväganden

Bostadsutskottet har i sitt yttrande över propositionen

jämte vissa motioner när det gäller avfallshanteringen och

kommunerna bl.a. anfört följande.

I kretsloppspropositionen konstateras att den rådande

situationen inom avfallsområdet inte står i överensstämmelse med

vad som borde gälla utifrån riksdagens beslut om övergripande

målsättning och ambitionsnivå. Detta är naturligtvis inte

tillfredsställande. Som framhålls i propositionen är det därför

angeläget att åtgärder snarast vidtas för att förbättra

situationen. De förslag som läggs fram i kretsloppspropositionen

bör enligt utskottets mening också kunna bidra till att de

uppställda målen kommer att uppnås. Det kan enligt utskottets

uppfattning dessutom förutsättas att regeringen och/eller

Naturvårdsverket, om så anses erforderligt, vidtar åtgärder så

att intentionerna med avfallsprogrammet kommer att förverkligas.

Ett tillkännagivande i enlighet med förslagen i motionerna Jo52

(-) yrkandena 11 och 12 samt Jo60 yrkande 7 kan vid en sådan

uppfattning undvaras.

Det är naturligtvis viktigt att landets kommuner på olika sätt

stimuleras att förbättra sin avfallshantering så att den sker på

ur miljösynpunkt bästa möjliga sätt. Inom ramen för det s.k.

ekokommunprojektet har också viss verksamhet med denna

inriktning kommit till stånd. Flera kommuner har också utifrån

lokala initiativ gjort betydande insatser för att förbättra

avfallshanteringen i alla dess led. Det finns sålunda redan i

dag tillgång till en rad exempel på en förbättrad kommunal

avfallshantering med den utformning som motionärerna förordar.

Utskottet är inte nu berett förorda ytterligare insatser. Det

får förutsättas att det utvecklingsarbete som pågått och pågår

kommer att ge underlag för ytterligare åtgärder i avsikt att

förbättra avfallshanteringen. Utskottet vill i anslutning

härtill framhålla att det i den s.k. forskningspropositionen

(prop. 1992/93:170) föreslås att till forskning för en

kretsloppsanpassad samhällsutveckling skall anslås närmare 33

miljoner kronor. Detta anslag, som disponeras av

Avfallsforskningsrådet, får bl.a. användas för

utvecklingsprojekt och demonstrationsanläggningar. Utskottet

avstyrker med hänvisning till det nu anförda förslaget i motion

Jo674 yrkande 3.

Den vikt som enligt utskottets mening måste läggas vid att

källsortering av avfall kommer till stånd i så stor utsträckning

som möjligt innebär att sådana förhållanden m.m. som kan

motverka en sådan utveckling måste undanröjas. Detta innefattar

naturligtvis också den lagstiftning som är tillämplig på

avfallshanteringen. I den utsträckning lagstiftningen utgör ett

hinder för källsortering bör den sålunda ändras. När det gäller

hanteringen av miljöfarligt avfall har också två

utredningsförslag nyligen lagts fram som tar upp dessa frågor.

Utredningsförslagen är för närvarande föremål för

remissbehandling och överväganden inom regeringskansliet. Det

får enligt utskottets mening förutsättas att dessa överväganden

också innefattar de i motion Bo701 aktualiserade frågorna om

ansvaret för det ur hushållsavfallet separerade miljöfarliga

avfallet. Vad i motionen anförts torde sålunda komma att

tillgodoses utan någon riksdagens ytterligare åtgärd. Motionen

avstyrks.

En övergripande målsättning för de förslag avseende

avfallshanteringen som lagts fram i kretsloppspropositionen är

att avfallets volym och farlighet skall begränsas. Ett viktigt

medel för att åstadkomma detta är källsortering av avfallet. En

utvidgad källsortering ökar bl.a. förutsättningarna för

återvinning och återanvändning. I detta sammanhang kan

naturligtvis eventuella svårigheter att få avsättning för delar

av det sorterade materialet vara ett problem. Samtidigt torde

det ökade producentansvar och de åtgärder i övrigt som föreslås

i kretsloppspropositionen kunna medverka till att det sorterade

avfallet kommer till återanvändning. Vad i motion Jo676 yrkande

15 såvitt nu är i fråga förordats får sålunda anses i allt

väsentligt tillgodosett genom det nu föreliggande förslaget.

Motionen avstyrks sålunda.

Jordbruksutskottet vill för egen del anföra följande. En

övergripande målsättning är att avfallets volym och farlighet

skall begränsas och att behandlingen av det avfall som ändå

uppkommer skall förbättras. Ett viktigt medel för att åstadkomma

detta är källsortering av avfall. Källsortering underlättar

återanvändning och återvinning. Detta leder till att

avfallsmängderna kan reduceras. Källsortering kan även

möjliggöra en mer miljöanpassad behandling av det avfall som

ändå uppkommer, t.ex. genom att sorterat avfall utnyttjas som

biobränsle för energiutvinning.

Riksdagens beslutade avfallsprogram våren 1990 (1989/90:JoU16,

rskr. 241) innebär bl.a. att kommunerna har fått ökade

befogenheter när det gäller möjligheten att föreskriva om

källsortering och utvidga ansvaret för avfallshanteringen.

Vidare skall kommunerna ansvara för en heltäckande

avfallsplanering. Målet är att sortering av såväl hushållsavfall

som industriavfall skall ske fr.o.m. år 1994. Detta innebär att

återvinning och återanvändning måste öka i omfattning samt att

förbränning och deponering av osorterat avfall i allt väsentligt

skall ha upphört vid slutet av år 1993.

Som konstateras i propositionen står den rådande situationen

inom avfallsområdet inte i överensstämmelse med vad som borde

gälla utifrån riksdagens beslut om övergripande målsättning och

ambitionsnivå. Detta är naturligtvis inte tillfredsställande.

Enligt utskottets mening kommer de förslag som redovisats i

propositionen när det gäller en kretsloppsanpassad

samhällsutveckling att förbättra möjligheterna att uppnå de av

riksdagen uppställda målen. Utskottet förutsätter vidare liksom

bostadsutskottet att regeringen och berörda myndigheter, med

stöd av givna bemyndiganden, vidtar de ytterligare åtgärder som

kan anses erforderliga. De nedan redovisade övervägandena när

det gäller en eventuell avfallsbeskattning kan få betydelse för

den fortsatta utvecklingen på detta område. Härutöver kan

konstateras att Naturvårdsverkets råd och vägledning om

källsortering, som skall ges ut inom kort, bör kunna vara till

stor hjälp för kommunerna vid utformandet av föreskrifter om

källsortering. Utskottet vill i detta sammanhang även

uppmärksamma de förslag till ändrade regler för investeringsstöd

till kraftvärme som redovisas i regeringens förslag till

Åtgärder mot klimatpåverkan (prop. 1992/93:179, s. 173).

Förslaget innebär att ett visst stöd skall kunna lämnas till

anläggningar där det huvudsakliga bränslet består av vissa

sorterade avfallsfraktioner. Förslaget behandlas för närvarande

av riksdagen. Utskottet finner mot bakgrund av det anförda inte

skäl föreslå någon riksdagens åtgärd i anledning av motionerna

Jo52 yrkandena 11 och 12, Jo60 yrkande 7 och Jo674 yrkande 1.

Motionerna avstyrks således i berörda delar.

Utskottet gör samma bedömning som bostadsutskottet när det

gäller de i motion Jo674 yrkande 3 framförda kraven på stöd till

s.k. modellkommuner. Motionen avstyrks därmed i berörd del.

I den kommunala avfallsplaneringen skall även ingå en

inventering av gamla avfallsdeponier (se 1989/90:JoU16).

Naturvårdsverket har i detta sammanhang utfärdat råd (1991:1)

som behandlar bl.a. inventering och riskklassificering av

deponier. Med det anförda avstyrks motion Jo664.

Kommunerna har -- med vissa undantag -- enligt gällande regler

i renhållningsförordningen ansvaret för att forsla bort

miljöfarligt avfall. Frågan om förändrad reglering av

omhändertagandet av miljöfarligt avfall har på regeringens

uppdrag utretts. Utredningen överlämnade i maj 1992

delbetänkandet Miljöfarligt avfall, ansvar och riktlinjer (SOU

1992:45) samt i december 1992 sitt slutbetänkande Miljöfarligt

avfall, nya regler (SOU 1992:141). Förslagen remissbehandlas för

närvarande. Enligt utskottets bedömning är det inte meningsfullt

att föreslå någon ny utredning i dessa frågor, enligt vad som

yrkas i motion Jo605, medan beredningen av de angivna

betänkandena pågår. Utskottet förutsätter att den fortsatta

beredningen även omfattar frågan om möjligheterna till nordiskt

samarbete när det gäller specialiserad återvinning och hantering

av miljöfarligt avfall. Utskottet anser det således lämpligt att

avvakta resultatet av den fortsatta beredningen i denna fråga

och föreslår att motionerna Jo605 och Bo701 lämnas utan någon

riksdagens vidare åtgärd.

Vidare avstyrks motion Jo603.

Enligt Baselkonventionen, som Sverige har ratificerat, skall

export av miljöfarligt avfall begränsas och i varje fall ske på

ett kontrollerat sätt. I konventionen definieras bl.a. vissa

begrepp som avfall och farlighet. Grundtanken enligt

konventionen är att varje stat skall ha sin suveräna rätt att

förbjuda införande eller omhändertagande av utifrån kommande

farligt avfall eller annat avfall på sitt territorium.

Gränsöverskridande transporter skall endast godkännas om de kan

företas under sådana förhållanden att avfallet inte utgör fara

för människors hälsa och miljö och under sådana förhållanden som

står i överensstämmelse med stadgarna i konventionen.

Konventionen ger en viss möjlighet till internationell samverkan

på avfallsområdet om detta sker genom att uppfylla konventionens

krav på en miljöriktig hantering. Samarbetet kan ske genom

bilaterala, multilaterala eller regionala överenskommelser. Ett

sådant regionalt avtal utgör OECD:s arbete på avfallsområdet.

Arbetet har i första hand varit inriktat på att finna medel att

kontrollera gränsöverskridande transporter av miljöfarligt

avfall. En av huvudanledningarna härtill var att det avfall som

exporterades ofta var det mest farliga avfallet. Transporterna

behövde också kontrolleras med tanke på det s.k.

Nord--Syd-problemet, dvs. att farligt avfall exporteras från

industriländer till utvecklingsländer med små möjligheter att

kontrollera flödena eller omhänderta avfallet på ett

miljöriktigt sätt.

Som framgår av redovisningen ovan bedrivs ett omfattande

internationellt samarbete när det gäller att styra och

kontrollera hanteringen av miljöfarligt avfall. Utskottet utgår

från att de synpunkter som lämnas i motion Jo646 kommer att ingå

i kommande överväganden från den särskilda avfallsgruppen inom

OECD och att Sverige även i fortsättningen kommer att ta en

aktiv del i detta arbete. Utskottet finner därför inte anledning

att föreslå riksdagen något särskilt uttalande med anledning av

motion Jo646. Motionen avstyrks.

Utskottet har inget att erinra mot de i propositionen

redovisade övervägandena om avfallsskatt och källsortering.

Detta innebär att utskottet inte heller finner skäl att föreslå

något särskilt riksdagsuttalande med anledning av motionerna

Jo49 yrkande 18 och Jo60 yrkande 8. Det får i första hand

ankomma på regeringen att utforma de närmare förutsättningarna

för utredningens arbete. Utskottet avstyrker därmed motionerna i

berörda delar.

Som utskottet anfört ovan är en övergripande målsättning att

avfallets volym och farlighet skall begränsas och att

behandlingen av det avfall som ändå uppkommer skall förbättras.

Ett viktigt medel för att åstadkomma detta är källsortering av

avfall. En utvidgad källsortering innebär samtidigt att

förutsättningarna för återvinning och återanvändning förbättras.

Därmed kommer också de ekonomiska intressena att i ökad

utsträckning kunna spela en roll när det gäller omhändertagandet

av det utsorterade avfallet. Enligt utskottets mening bör det

successiva införandet av producentansvar och propositionens

förslag i övrigt kunna leda till en ökad efterfrågan på allt

fler avfallsfraktioner. Utskottet anser därmed att goda

förutsättningar finns för att syftet med motionerna Jo60 yrkande

9 och Jo676 yrkande 15 kommer att kunna tillgodoses. Ett

särskilt uttalande i denna fråga från riksdagens sida kan därmed

inte anses erforderligt. Motionsyrkandena avstyrks.

Renare slam

Propositionen

De näringsämnen som finns i slam från kommunala avloppsverk

bör enligt propositionen nyttiggöras i så hög grad som möjligt.

Användningen av slam t.ex. i jordbruket anges därför vara ett

viktigt steg mot en miljöanpassad avloppsrening. En

förutsättning för en sådan användning är enligt föredragande

statsrådet emellertid att slammet inte innehåller skadliga

halter av oönskade ämnen. För att ytterligare minska

metallinnehållet i slam bör därför vissa ändringar i lagen

(1970:244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar

(va-lagen) göras.

I 12 § va-lagen föreskrivs att en allmän va-anläggning skall

utföras så att hälsoskyddets inresse tillgodoses och att den

skall vara försedd med anordningar som krävs för att den skall

fylla sitt ändamål och tillgodose skäliga krav på säkerhet. I

propositionen anförs att en anläggning dessutom skall vara

konstruerad och drivas så att den skyddar miljön från både

miljö- och hälsostörande ämnen. Bestämmelsen föreslås därför

kompletterad så att det av 12 § framgår att en allmän

va-anläggning skall utföras och drivas så att också

miljöskyddsintresset tillgodoses. Vidare införs i 21 § va-lagen

ett uttryckligt förbud mot att den allmänna anläggningen brukas

på ett sätt som försvårar att miljö- och hälsoskyddsintressena

tillgodoses i va-verksamheten. Ett sådant förbud anges på

brukarsidan naturligt svara mot huvudmannens ansvar enligt 12 §

va-lagen.

Motionerna

Enligt motion Jo49 (v) skall allt slam ha så hög kvalitet att

det utan negativa miljö- och hälsoeffekter skall kunna användas

på jordbruksmark från år 2000. Med hänvisning härtill föreslås

dels att icke vattenburna och slutna va-system successivt skall

tas i bruk (yrkande 6), dels att alla nya va-anläggningar efter

år 2000 skall vara slutna och ingå i kretsloppssamhället

(yrkande 7). I motion Jo51 (kds) yrkande 1 framhålls behovet av

att satsa på forskning och utveckling av alternativ till dagens

vattenburna WC-system. Att stora mängder vatten åtgår i dessa

system är enligt motionärerna inte alltid försvarbart.

Utvecklingen av t.ex. multrumsanläggningar och system med

extremt låg vattenförbrukning som ansluts till

komposteringsanläggningar är metoder som föreslås bli föremål

för en intensiv forskning och utveckling. Den föreslagna

ändringen av va-lagen är enligt motion Jo52 (-) nödvändig, men i

ett längre perspektiv otillräcklig. Enligt motionären är det

helt uppenbart att tekniken för vattenrening måste ersättas med

andra system både av miljöskäl och av ekonomiska skäl.

Regeringen bör därför lägga fram riktlinjer för hur rening av

avloppsvatten och omhändertagande av dagvatten kan ges en bättre

miljöanpassning (yrkande 13). I motion Jo706 (v) konstateras att

avfallshantering och va-system i högre grad bör ingå i ett

kretslopp.

Bostadsutskottet har med sitt yttrande till jordbruksutskottet

bl.a. överlämnat motionerna Bo213, Bo702, Bo703, Bo704 och

Bo705. I motion motion Bo705 (kds) anförs att det naturliga

kretsloppet växt-föda-avfall genom wc och hantering av annat

organiskt hushållsavfall har avbrutits. Enligt motionärerna ger

redan känd teknik goda förutsättningar för att, med bibehållen

komfort, ersätta det nuvarande wc-systemet och annan i längden

omöjlig hantering av avfall. Det finns således ett stort behov

av forsknings- och utvecklingsarbete med denna inriktning.

Skadliga utsläpp i vattenområden är enligt motion Bo703 (fp)

fortfarande ett stort problem. Frågan är enligt motionären om

samhället med nuvarande utveckling i längden klarar av att

hantera avfallsfrågorna på ett rimligt och miljömässigt

riktigare sätt. I dag övergöds vattendrag och närkustvatten med

biologiska störningar som följd. Enligt motionären kan

vattenklosetterna helt klart anses vara den primära orsaken till

problemen. Därför behöver framför allt kväve- och

fosforbelastningen i vattenområden reduceras (yrkande 1).

Dessutom föreslås dels att gällande lagstiftning bör ses över så

att den inte hindrar övergång till mer miljöanpassade sanitets-

och avloppssystem (yrkande 2), dels att regeringen skall verka

för att forskning om miljövänliga alternativ till nuvarande

sanitetsteknik skall komma till stånd (yrkande 3).

Med dagens teknik för att samla upp och leda bort s.k.

dagvatten kan regnvatten enligt motion Bo702 (m) förvandlas till

ett miljöhot. Enligt motionärerna finns det nu system

tillgängliga som gör ett lokalt omhändertagande av dagvatten

möjligt -- system som är billigare och enklare. Genom att

va-lagen har utformats med de konventionella dagvattensystemen

för ögonen utgör lagen enligt motionärernas uppfattning ett

hinder för att lokalt omhänderta dagvatten. Med hänvisning

härtill föreslås att lagstiftningen skall ses över så att ett

lokalt omhändertagande underlättas. Även i motion Bo704 (fp)

föreslås att lagstiftningen skall ses över för att underlätta

att dagvatten kan omhändertas lokalt på ett miljömässigt sätt.

Enligt motionärerna kan lokala lösningar för dagvatten i många

fall vara billigare och miljövänligare. Inte minst anges detta

gälla med avseende på det omfattande behov som finns av att

bygga om befintliga avlopps- och dagvattenledningar.

Enligt motion Bo213 (v) bör de ekologiska principerna

tillämpas i såväl boende som byggande. Grunderna för att nå

detta mål finns enligt motionärernas mening i naturresurslagen

och plan- och bygglagen. Däremot anges bl.a. va-lagen och

renhållningsförordningen ha fått en sådan utformning att de

utgör ett hinder i strävandena mot en ekologiskt uthållig

boende- och byggsektor. I motionens yrkande 5 begärs med

hänvisning härtill ett riksdagens tillkännagivande om behovet av

ändringar i de aktuella bestämmelserna.

Utskottets överväganden

Bostadsutskottet har i sitt yttrande över propositionen

jämte vissa motioner när det gäller framtida va-system m.m. bl.a

anfört följande.

Utskottet delar vad som i regeringsförslaget anförts om att

slam från de kommunala avloppsverken bör nyttiggöras i så hög

grad som möjligt och att förutsättningar därför måste skapas för

att slammet inte skall innehålla skadliga halter av oönskade

ämnen. Det genom propositionens yrkande 2 framlagda förslaget

till ändring i va-lagen tillstyrks sålunda.

När det gäller frågan om utformningen av va-systemen m.m.

anför bostadsutskottet följande.

Dagens avloppsanläggningar -- ledningssystem och reningsverk

-- kan ses som såväl ett tekniskt försörjningssystem för att

klara kraven på goda hygieniska förhållanden m.m. som ett

miljövårdssystem med uppgift att skydda mot föroreningar. Det

innebär sålunda att anläggningarna skall motverka att

miljöstörande ämnen och andra föroreningar sprids i vår miljö.

För att avloppsanläggningarna skall fylla sin miljövårdande

uppgift fordras dels att de för bort och renar avloppsvattnet på

avsett sätt, dels att det slam som uppstår i denna process är så

rent att det kan återföras i det biologiska kretsloppet. Under

förutsättning av att de i dag använda avloppssystemen svarar mot

dessa villkor får de anses motsvara de krav som bör kunna

ställas på ett kretsloppsanpassat va-system. Med de i

kretsloppspropositionen framlagda förslagen till ändringar i

va-lagen, som utskottet ställt sig bakom ovan, förbättras

dessutom möjligheterna till en miljöriktig avlopps- och

slamhantering ytterligare. Även om dagens va-system enligt

utskottets mening i och för sig ger förutsättningar för en

kretsloppsanpassad avloppshantering är det naturligtvis viktigt

att utvecklingen och användningen av nya alternativa system på

olika sätt stimuleras. Inom Civildepartementet pågår också ett

arbete med en översyn av va-lagen. Även forsknings- och

utvecklingsarbetet är betydande på området. Med hänvisning till

det ovan anförda finns det enligt utskottets mening inte nu

tillräcklig anledning förorda att ytterligare åtgärder vidtas. I

den mån förslagen i motionerna Jo49 yrkandena 6 och 7, Jo51

yrkande 1, Jo52 yrkande 13, Bo703 och Bo705 inte kan anses redan

tillgodosedda avstyrks de av utskottet.

Utskottet har ingen annan uppfattning än motionärerna när det

gäller värdet av att dagvatten tas om hand på ett så

miljömässigt och enkelt sätt som möjligt. Ett lokalt

omhändertagande erbjuder enligt utskottets uppfattning mot

bakgrund härav flera fördelar. Det finns sålunda motiv som talar

för att även andra lösningar än de som är de i dag förhärskande

bör komma till stånd där så är möjligt. En rad lösningar som

möjliggör ett miljömässigt och ekonomiskt riktigt lokalt

omhändertagande av dagvatten finns också tillgängliga. Det är

allt från relativt enkla planeringsåtgärder för att åstadkomma

genomsläppliga friytor m.m. till mer komplexa dammanläggningar.

Lösningar med denna inriktning kan också bidra till att skapa

och bevara grönområden och tillgodose den biologiska mångfalden.

Även om det redan i dag finns tekniska lösningar m.m. som gör

det möjligt att lokalt ta hand om dagvatten kan det naturligtvis

finnas andra faktorer som gör det svårt eller rent av omöjligt

att ta hand om dagvattnet lokalt. I många av våra större städer

finns det sålunda rent praktiska svårigheter att genomföra

lokala lösningar som att finna infiltrationsytor m.m. Det kan

enligt utskottets mening inte heller uteslutas att

lagstiftningen på området i vissa avseenden försvårar ett lokalt

omhändertagande. Som framgår av redovisningen ovan är dock

va-lagen föremål för en översyn bl.a. med avseende på

principerna för avgiftsuttaget. Med avseende på det värde ur

miljösynpunkt som enligt utskottets mening ligger i ett lokalt

omhändertagande av dagvatten får det förutsättas att regeringen

utan något riksdagens särskilda tillkännagivande noga följer

utvecklingen på området och om så erfordras vidtar lämpliga

åtgärder. Det kan bl.a. finnas skäl att genom aktiva

utbildnings- och informationsinsatser sprida ökad kunskap om

möjligheterna att med alternativa metoder ta hand om dagvatten.

Vad i motionerna Bo702 och Bo704 förordats torde sålunda komma

att bli i allt väsentligt tillgodosett utan någon riksdagens

ytterligare åtgärd. Motionerna avstyrks.

Utskottet delar motionärernas (Bo213) uppfattning om värdet av

att såväl boende som byggande präglas av hänsynstagande till

miljön och till möjligheterna att skapa en långsiktigt hållbar

samhällsutveckling. De i kretsloppspropositionen framlagda

förslagen till ändringar i såväl renhållningslagen som i

va-lagen syftar, liksom propositionens övriga förslag, också

till att ge förutsättningar för en sådan utveckling. Som framgår

av redovisningen ovan är va-lagen dessutom föremål för en

översyn. I den mån förslaget i motion Bo213 yrkande 5 inte kan

anses tillgodosett genom vad som i kretsloppspropositionen

föreslagits avstyrks det av utskottet.

Jordbruksutskottet vill för egen del anföra följande. Vid

reningen av avloppsvatten i reningsverk uppstår som en

restprodukt slam. Innehållet i detta slam bestäms av kvaliteten

på avloppsvattnet och de ämnen som tillförts detta. Det betyder

bl.a. att miljöstörande ämnen som släpps ut i avloppsnätet från

industri och hushåll eller som tillförs från dagvatten påverkar

slammets innehåll och därmed användbarheten.

Som framhålls i propositionen bör de näringsämnen som finns i

slam från de kommunala avloppsverken nyttiggöras i så hög grad

som möjligt. Användningen av slam t.ex. i jordbruket är därför

ett viktigt steg mot en miljöanpassad avloppsrening. En

förutsättning för en sådan användning är emellertid att slammet

inte innehåller skadliga halter av oönskade ämnen. Användningen

av slam och andra restprodukter skall självfallet inte ske om

det medför en negativ miljöpåverkan. Det omfattande miljöarbete

som har bedrivits i Sverige har resulterat i förhållandevis låga

metallhalter i slam. Utskottet ansluter sig till föredragande

statsrådets bedömning när det gäller behovet av att ytterligare

minska metallinnehållet i slam från kommunala avloppsverk och

tillstyrker därmed det i propositionen framlagda förslaget till

ändring i va-lagen.

Utskottet delar bostadsutskottets synpunkt att

avloppsanläggningar fyller sin miljövårdande uppgift om de dels

för bort och renar avloppsvattnet på avsett sätt, dels om det

slam som uppstår i denna process är så rent att det kan

återföras i det biologiska kretsloppet. Under förutsättning av

att de i dag använda avloppssystemen svarar mot dessa villkor

får de anses motsvara de krav som bör kunna ställas på ett

kretsloppsanpassat va-system. Med de i kretsloppspropositionen

framlagda förslagen till ändringar i va-lagen förbättras

dessutom möjligheterna till en miljöriktig avlopps- och

slamhantering ytterligare. Som bostadsutskottet framhåller är

det naturligtvis viktigt att utvecklingen och användningen av

nya alternativa system på olika sätt stimuleras. Inom

Civildepartementet pågår också ett arbete med en översyn av

va-lagen. Även forsknings- och utvecklingsarbetet är betydande

på området. Mot bakgrund av det anförda gör utskottet samma

bedömning som bostadsutskottet när det gäller behovet av

ytterligare åtgärder på detta område. Utskottet avstyrker därmed

motionerna Jo49 yrkandena 6 och 7, Jo51 yrkande 1, Jo52 yrkande

13, Jo706 yrkande 2, Bo703 och Bo705 i den mån de inte kan anses

tillgodosedda.

Utskottet delar bostadsutskottets uppfattning att det får

förutsättas att regeringen utan något riksdagens särskilda

tillkännagivande noga följer utvecklingen med avseende på det

värde ur miljösynpunkt som kan ligga i ett lokalt

omhändertagande av dagvatten och om så erfordras vidtar lämpliga

åtgärder. Som framhålls i bostadsutskottets yttrande kan det

bl.a. finnas skäl att genom aktiva utbildnings- och

informationsinsatser sprida ökad kunskap om möjligheterna att

med alternativa metoder ta hand om dagvatten. Vad i motionerna

Bo702 och Bo704 förordats torde sålunda komma att bli i allt

väsentligt tillgodosett utan någon riksdagens ytterligare

åtgärd. Motionerna avstyrks.

Utskottet anser i likhet med vad som anförts i

bostadsutskottets yttrande att såväl boende som byggande måste

präglas av hänsynstagande till miljön och till möjligheterna att

skapa en långsiktigt hållbar samhällsutveckling. De i

kretsloppspropositionen framlagda förslagen till ändringar i

såväl renhållningslagen som i va-lagen syftar, liksom

propositionens övriga förslag, också till att ge förutsättningar

för en sådan utveckling. Med det anförda ansluter sig utskottet

till bostadsutskottets bedömning beträffande förslaget i motion

Bo213 yrkande 5. Motionen avstyrks i berörd del.

Det fortsatta arbetet

Propositionen

Som riktlinjer för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling

skall enligt propositionen gälla att nya produktgrupper och

varuområden successivt anges för producentansvar. Många aktörer

måste involveras aktivt i denna process. Inom flera områden

pågår redan arbete i denna riktning, t.ex. när det gäller

skrotdäck och bilar. Andra områden som bör bli aktuella inom

kort är plaster och byggnadsmaterial samt elektroniska och

elektriska produkter.

Grova men heltäckande analyser av materialflöden bör enligt

föredragande statsrådet utarbetas. Naturvårdsverket skall ges i

uppdrag att i samråd med berörda myndigheter och industrin

utarbeta förslag med denna inriktning. I propositionen framhålls

vidare att lämpliga styrmedel för att åstadkomma miljöanpassade

och återvinningsbara produkter behöver anges. Insamlings- och

återvinningsmål för olika produkter och materialslag behöver

preciseras. En uppföljning bör ske av att fastställda mål nås.

Även forskarsamhället måste bidra med underlag som kan

underlätta valet av lösningar i omställningen mot

kretsloppssamhället.

Inom ramen för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling skall

enligt propositionen följande riktlinjer gälla för all

plasthantering. För plaster bör bättre hushållning ske med

sådant plastmaterial som framställs ur ändliga naturresurser

genom ökad återanvändning och materialåtervinning. Särskilt

miljöbelastande plastmaterial bör undvikas helt. Utveckling av

alternativa plastmaterial, som kan tillverkas av förnybara

råvaror, bör stödjas.

När det gäller PVC och andra klorerade plaster bör enligt

föredragande statsrådet ett uppdrag ges till den

kretsloppsdelegation som föreslås i propositionen att i

samverkan med berörda myndigheter, branscher m.fl. upprätta en

plan för att undvika miljöpåverkan från polyvinylklorid och

andra klorerade plaster genom substitution eller återvinning. En

avveckling sker av användning av klorerade plaster i kortlivade

produkter genom att substitutionsprincipen i lagen om kemiska

produkter tillämpas. Ett avvecklingsbeslut bör föregås av en

miljökonsekvensbeskrivning.

Enligt propositionen bör inom ramen för en kretsloppsanpassad

samhällsutveckling återvinning och återtagning av uttjänta

gummidäck öka. I första hand bör detta ske genom att ett

återtagnings- och återvinningssystem för uttjänta gummidäck

byggs upp på frivillig väg av berörda branscher och handhas av

dem. Enligt föredragande statsrådet pågår inom däckbranschen

förberedelser för att branschen på frivillig grund skall ta sitt

miljömässiga producentansvar för återtagning av uttjänta

gummidäck. Ett rikstäckande återtagningssystem skall vara

etablerat till år 1995. År 1996 bör 60 % av alla årligen

uppkomna skrotdäck återtas. Det bör enligt föredragande

statsrådet vara möjligt att till år 1998 nå minst 80 %

återtagning.

Enligt propositionen bör inom ramen för en kretsloppsanpassad

samhällsutveckling som riktlinje gälla att nuvarande

bilskrotningssystem skall utformas till ett återvinningssystem

där tillverkare och importörer har fysiskt och ekonomiskt ansvar

att ta tillbaka uttjänta bilar och återvinna material från dem.

När det gäller det fortsatta arbetets organisation gäller

enligt propositionen att inom ramen för en kretsloppsanpassad

samhällsutveckling gå vidare med att ange strategi, konkreta mål

och tidtabell för tillämpningen av producentansvar på nya

varuområden. Detta arbete bör enligt föredragande statsrådet

inledningsvis drivas och samordnas av en särskild

kretsloppsdelegation som knyts till regeringen.

Motionerna

I motion Jo52 (-) yrkande 8 konstateras att arbetet med att

utveckla s.k. livscykelanalyser pågår på många olika områden.

Samtidigt har samhället hittills engagerat sig alltför litet i

detta arbete. Begreppet livscykelanalys är svårdefinierat. Det

bör ligga i samhällets intresse att få till stånd tydliga och

samstämmiga kriterier för hur begreppet får användas. Enligt

motionären är propositionen alltför vag när det gäller

konkretiseringen av producentansvaret på olika områden. Det

krävs tydligare angivelser för när producentansvaret skall träda

i kraft för plaster, bilar och däck (yrkande 14). Enligt motion

Jo630 (s) bör regeringen få i uppdrag att undersöka på vilka nya

områden som återtagningssystem kan etableras (yrkande 18).

I flera motioner framförs krav när det gäller

producentansvaret för elektriska och elektroniska produkter.

Enligt motion Jo49 (v) yrkande 13 skall elektriska och

elektroniska produkter till 90 % återbrukas senast den 1 januari

1997. I motion Jo52 (-) yrkande 7 konstateras att mycket litet

sägs om de nya problemen som skapas när det gäller t.ex.

innehållet i datorer. Ännu finns relativt stora möjligheter att

hantera problemen eftersom produkterna ännu så länge finns kvar

i användning. För den typen av avfall måste insamlings- och

hanteringssystem byggas upp med det snaraste. Enligt motion Jo60

(s) måste ett system för materialåtervinning av elektronik

snarast utarbetas. Detta är mycket angeläget från miljösynpunkt

eftersom elektroniska produkter innehåller stora mängder

miljöfarliga kemikalier. Regeringen bör återkomma till riksdagen

med ett förslag till återtagningsplikt för elektroniska

apparater (yrkande 10 delvis). Enligt motion Jo666 (c) bör även

datorer och elektroniska apparater omfattas av ett pantsystem.

Framtidens bygg- och rivningsavfall kommer enligt Jo49 (v) att

bli ett gigantiskt problem. Enligt motionärerna innehåller

moderna hus mängder av nya material som är mer eller mindre

miljöfarliga. Även äldre material och konstruktioner anges komma

att vålla stora problem. Bygg- och byggmaterialbranschen bör

därför uppmanas att före den 1 juli komma med förslag om hur

branschen skall kunna ingå i kretsloppssamhället (yrkande 17).

Enligt motion Jo59 (s) yrkande 3 är det viktigt att uppmärksamma

byggmaterialens roll i miljöpolitiken. Enligt motionärerna har

många byggmaterial visat sig farligare än någon kunnat tro. En

förhandsgranskning av byggnadsmaterial eller grupper av material

bör därför påbörjas enligt en modell liknande den som tillämpas

för kemiska bekämpningsmedel. Det anges vidare vara av stor vikt

att gränsvärden bestäms för olika komponenter som ingår i den

omfattande floran av byggnadsmaterial. Enligt förslaget bör

arbetet bedrivas skyndsamt.

Arbetet med att utreda hur miljöpåverkan av PVC och andra

klorerade plaster skall upphöra skall enligt motion Jo49 (v)

yrkande 14 vara klart den 1 januari 1997. I motion Jo51 (kds)

yrkande 5 framhålls behovet av att miljömässiga för- och

nackdelar vid användning av PVC i långlivade produkter utreds.

Enligt motion Jo697 (c) bör ett program för avveckling av

PVC-användningen upprättas i Sverige.

Bestämda mål bör enligt motion Jo51 (kds) yrkande 4

ställas upp för återvinning av ingående material i skrotbilar. I

motion Jo60 (s) yrkas att ett system för materialåtervinning av

bilar snarast utarbetas. Detta är mycket angeläget från

miljösynpunkt eftersom de innehåller stora mängder miljöfarliga

kemikalier. Regeringen bör återkomma till riksdagen med ett

förslag till återtagningsplikt för bilar (yrkande 10 delvis). I

motion Jo681 (kds) yrkas att skrotningspremien för äldre bilar

utan katalysator skall höjas kraftigt.

Riksdagen bör enligt motion Jo52 (-) yrkande 9 avslå

regeringens förslag om inrättandet av en kretsloppsdelegation

och i stället låta dessa resurser förstärka

Kemikalieinspektionen och Naturvårdsverket i motsvarande grad.

Utskottets överväganden

Omställningen till ett kretsloppssamhälle kommer att ställa

stora krav på förändringar av olika delar av samhället. Den

tillverkande industrin måste ställa om sin produktion till mer

miljöanpassade produkter som klarar att ingå i ett kretslopp.

Som framhålls i propositionen måste avfallsströmmarna vändas så

att materialet i sorterat och användbart skick kan flöda

tillbaka till produktionen som insatsvaror för ny produktion

eller återgå till naturens kretslopp. En analys av behovet av

kretslopp bör ske med utgångspunkt i olika materialslag.

Livscykelanalys för en produkt kan här vara ett mycket

värdefullt redskap i arbetet med att identifiera olika varors

miljöpåverkan från råvaruuttag till avfallsled. Därmed kan också

de praktiska lösningarna, och styrmedlen för att åstadkomma

dessa lösningar, utformas olika för olika varugrupper. Arbetet

för att åstadkomma varor som inte skadar hälsa och miljö och som

i möjligaste mån kan ingå i ett kretslopp måste självfallet

bedrivas av de företag som producerar varorna. Samtidigt kan

konstateras att erfarenheterna i både Sverige och utlandet visar

att det behövs krav också från aktörer utanför marknaden för att

den skall förmås att ta hänsyn till de kostnader som inte från

början finns inbyggda i kalkylerna, nämligen kostnader i form av

hälso- och miljöförluster. Utskottet utgår från att det

aviserade uppdraget till Naturvårdsverket, att i samråd med

berörda myndigheter och industri utarbeta förslag med inriktning

på heltäckande analyser av materialflöden, i detta sammanhang

avsevärt kommer att förbättra möjligheterna att införa

producentansvar inom nya varuområden.

Som framgår av propositionen finns för vissa varugrupper redan

erfarenheter och kunskap som kan ligga till grund för att bedöma

vilka lösningar som är miljöriktiga och praktiskt lämpliga och

vilka styrmedel som krävs. För dessa varugrupper föreligger

därmed förutsättningar att inom en relativt snar framtid införa

ett producentansvar. Som exempel nämns skrotdäck, bilar,

plaster, byggnadsmaterial samt elektroniska och elektriska

produkter. För andra varugrupper saknas detta underlag och här

fordras att berörda aktörer involveras aktivt i arbetet med

ställa om produktionen till mer miljöanpassade produkter som

klarar att ingå i ett kretslopp. Det gäller här att gå vidare

och ange konkreta mål samt när uppsatta mål skall nås. Som

framgår av propositionen kommer detta arbete inledningsvis att

drivas och samordnas av den föreslagna Kretsloppsdelegationen

(se nedan) som knyts till regeringen. Med det anförda ansluter

sig utskottet till föredragande statsrådets förslag att som

riktlinjer för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling skall

gälla att nya produktgrupper och varuområden successivt anges

för producentansvar (avsnitt 10.1). Enligt utskottets bedömning

får syftet med motionerna Jo52 yrkandena 8 och 14 samt Jo630

yrkande 18 anses tillgodosett mot bakgrund av vad utskottet nu

anfört. Motionerna avstyrks i berörda delar.

Utskottet delar i huvudsak de synpunkter som framförts i

motionerna Jo49, Jo52, Jo60 yrkande 10 delvis och Jo666 avseende

behovet av att även låta elektroniska produkter omfattas av ett

producentansvar. Mot bakgrund av sin bedömning ovan är utskottet

emellertid inte berett att föreslå något särskilt uttalande med

anledning av ifrågavarande yrkanden. Som framgår av de ovan

föreslagna riktlinjerna för en kretsloppsanpassad

samhällsutveckling är elektroniska och elektriska produkter ett

varuområde som inom kort kan bli föremål för producentansvar.

Utskottet är inte heller berett att förorda en tidsram för

införandet av ifrågavarande producentansvar. Motionerna Jo49

yrkande 13, Jo52 yrkande 7, Jo60 yrkande 10 delvis och Jo666

avstyrks därmed i den mån de inte kan anses tillgodosedda.

Bostadsutskottet har i sitt yttrande över propositionen

jämte vissa motioner beträffande byggmaterial bl.a. anfört

följande.

Det är naturligtvis av största vikt att också byggnadsmaterial

framställs på ett sådant sätt och av sådana beståndsdelar att

materialet inte i någon del av sin livscykel orsakar hälso-

eller miljömässiga problem. Genom beslut av riksdagen våren 1991

(bet. 1990/91:BoU19) har Boverket inom kemikalielagstiftningens

ram givits ett ansvar för produktinformation avseende byggvaror.

I kretsloppspropositionen uttalas dessutom att nya

produktgrupper m.m. successivt skall anges för producentansvar.

Ett sådant område som enligt förslaget bör bli aktuellt inom

kort är byggnadsmaterial. Vad i propositionen anförts bör alltså

innebära att också byggnadsmaterial inom en nära framtid kommer

att bli föremål för överväganden med avseende på

återtagningsplikt eller andra styrmedel. Ett riksdagens

tillkännagivande i enlighet med förslagen i motionerna Jo49

yrkande 17 och Jo59 yrkande 3 kan, med hänvisning till det nu

anförda, inte anses erforderligt. Motionerna avstyrks.

Jordbruksutskottet vill för egen del anföra följande. Det

är naturligtvis av största vikt att också byggnadsmaterial

framställs på ett sådant sätt och av sådana beståndsdelar att

materialet inte i någon del av sin livscykel orsakar hälso-

eller miljömässiga problem. Som framgår av bostadsutskottets

yttrande har Boverket genom ett riksdagsbeslut våren 1991

(1990/91:BoU19) inom kemikalielagstiftningens ram givits ett

ansvar för produktionsinformation avseende byggvaror. Som

framgår av propositionen skall dessutom nya produktgrupper

successivt anges för producentansvar. Ett sådant område som

enligt förslaget bör bli aktuellt inom kort är byggnadsmaterial.

Vad i propositionen anförts bör alltså innebära att också

byggnadsmaterial inom en nära framtid kommer att bli föremål för

överväganden med avseende på återtagningsplikt eller andra

styrmedel. Enligt utskottets bedömning är syftet med motionerna

Jo49 yrkande 17 och Jo59 yrkande 3 med det anförda i allt

väsentligt tillgodosett. Yrkandena påkallar således ingen

ytterligare riksdagens åtgärd.

Utskottet har inget att erinra mot de i propositionen

föreslagna riktlinjerna för plasthanteringen i allmänhet

(avsnitt 10.2.1).

Användningen av PVC-plast har ökat beroende på egenskaper som

lång livslängd, låg vikt, låga krav på underhåll och en god

skyddande förmåga. Dessutom är PVC-plast ett förhållandevis

billigt material. Som framgår av propositionen går den största

mängden PVC till bygg- och anläggningssektorn. Den större delen,

uppskattningsvis 65 % av den totala PVC-volymen, återfinns i

långlivade produkter inom konstruktionsområdet med en brukstid

från 15 år och uppåt. Polyvinylklorid (PVC) och andra klorerade

plaster har uppmärksammats från miljösynpunkt främst på grund av

sitt höga klorinnehåll och de miljöfarliga tillsatserna, som

medför problem vid avfallshanteringen. De miljöfarliga

tillsatserna bidrar till att miljöfarliga restprodukter bildas

vid förbränning. De lär även kunna lakas ut när PVC-plasten

deponerats. Om bränslefraktionen innehåller klorhaltig plast som

PVC försvåras och fördyras dessutom energiutvinning. Utskottet

anser mot bakgrund av det anförda att användningen av klorerade

plaster i kortlivade produkter, som lätt hamnar i

hushållsavfallet, bör upphöra. I likhet med föredragande

statsrådet anser utskottet vidare att det är angeläget att

arbetet med utbyte av miljöfarliga tillsatser fortsätter. Detta

ligger även i linje med vad som ovan förordats om

kemikaliekontrollen och riktlinjerna härför samt för

plasthanteringen som utskottet anslutit sig till ovan. I

propositionen aviseras ett uppdrag till den s.k.

Kretsloppsdelegationen att i samverkan med berörda myndigheter,

branscher m.fl. upprätta en plan för att undvika miljöpåverkan

från polyvinylklorid och andra klorerade plaster. Detta

tillgodoser enligt utskottets mening i allt väsentligt syftet

med motionerna Jo49 yrkande 14, Jo51 yrkande 5 och Jo697.

Utskottet, som inte är berett att förorda någon särskild

tidsgräns för när detta arbete skall vara slutfört, förutsätter

att även problematiken kring PVC i långlivade produkter kommer

att omfattas av delegationens arbete.

När det gäller ansvaret för att ta tillbaka uttjänta bilar och

återvinna material från dem vill utskottet anföra följande. Inom

bilindustrin pågår både i Sverige och internationellt ett arbete

med att utveckla system och metoder för att återvinna material

och olika komponenter i bilarna när dessa tjänat ut. Ett sådant

exempel är plaster som i ökad utsträckning märks av

bilproducenterna med avseende på plasttyp för att underlätta

senare återvinning. Den internationella utvecklingen när det

gäller återvinningssystem för bilar går för närvarande mycket

fort. Som framgår av propositionen har två av de största

biltillverkarna i Tyskland deklarerat att de förbereder

återvinning av uttjänta bilar i Tyskland. Den tyska

bilindustriföreningen har tillsammans med bilimportörföreningen

och andra organisationer lagt fram förslag till

återtagningssystem som i princip innebär att ett täckande system

av bilåtervinningsföretag byggs upp. Även i Frankrike pågår

arbete inom bilindustrin med att utveckla återtagnings- och

materialåtervinningssystem för gamla bilar. Även inom svensk

bilindustri bedrivs projekt som syftar till förbättrad skrotning

och ökad materialåtervinning. Mot bakgrund av det anförda anser

utskottet i likhet med föredragande statsrådet att det nuvarande

systemet för bilskrotning måste omformas till ett

återvinningssystem för uttjänta bilar som, förutom naturvårds-

och miljöhänsyn, tar hänsyn till resurshushållning. I ett sådant

system bör producenten ha det direkta ansvaret för återvinning,

dvs. fysiskt och ekonomiskt ansvar för att ta tillbaka uttjänta

bilar och återvinna material från dem. Utskottet ansluter sig

därmed till de riktlinjer som föreslagits i propositionen när

det gäller återvinningssystem för bilar (avsnitt 10.4).

Utskottet utgår således från att synpunkterna i motionerna Jo51

yrkande 4 och Jo60 yrkande 10 (delvis) kommer att beaktas i det

fortsatta arbetet med att utveckla ifrågavarande

återvinningssystem och föreslår att motionerna lämnas utan

vidare åtgärd.

Den första januari 1992 höjdes skrotningspremien kraftigt till

1 500 kr. Enligt vad utskottet erfarit har ca 200 000 fordon

skrotats år 1992. Motsvarande siffra för år 1991 var 120000

fordon. Utskottet är mot bakgrund av det anförda inte berett att

förorda en ytterligare höjning av skrotningspremien. Motion

Jo681 avstyrks.

Utskottet har inget att erinra mot inrättandet av en särskild

kretsloppsdelegation som i ett inledningsskede skall samordna

arbetet för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling. Utskottet

avstyrker därmed motion Jo52 yrkande 9.

De överväganden i propositionen som inte särskilt berörts i

det föregående har ej föranlett någon erinran från utskottets

sida.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande allmänna riktlinjer för miljöpolitiken

att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats om de

allmänna riktlinjerna för miljöpolitiken (avsnitt 2.1) samt

avslår motionerna 1992/93:Jo49 yrkandena 1, 2 och 4,

1992/93:Jo52 yrkande 1 och 1992/93:Jo62 yrkande 3,

res. 1 (s)

men. (v) - delvis

2. beträffande en ny kretsloppsproposition

att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo49 yrkande 3,

men. (v) - delvis

3. beträffande konsekvensanalys av en kretsloppsanpassad

samhällsutveckling

att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo54 yrkande 1,

res. 2 (nyd)

4. beträffande industrins anpassning till

kretsloppssamhället

att riksdagen godkänner vad i propositionen föreslagits som

riktlinjer för industrins anpassning till kretsloppssamhället

(avsnitt 2.2),

5. beträffande översyn av naturresurslagen

att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo52 yrkande 2,

6. beträffande utveckling mot ett kretsloppssamhälle

att riksdagen godkänner vad i propositionen föreslagits som

riktlinjer för utveckling mot ett kretsloppssamhälle (avsnitt

2.3) samt avslår motionerna 1992/93:Jo49 yrkande 5 och

1992/93:Jo60 yrkandena 13, 16 och 17,

res. 3 (s)

men. (v) - delvis

7. beträffande bilindustrins och trafikens roll i

kretsloppet

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo49 yrkandena 11 och

12 samt 1992/93:Jo60 yrkande 15,

res. 4 (s)

men. (v) - delvis

8. beträffande hanteringen av förbränningsrester

att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo50,

9. beträffande materialbalanser och miljöfarligt avfall

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo604 och

1992/93:Jo630 yrkande 21,

10. beträffande miljörevision i företagen

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo611 och 1992/93:N316

yrkande 4,

11. beträffande samhällsplanering och kommunernas roll

att riksdagen godkänner vad i propositionen föreslagits som

riktlinjer för samhällsplaneringen och kommunernas roll (avsnitt

4.1 och 4.2) samt avslår motionerna 1992/93:Jo630 yrkande 15 och

1992/93:Jo637,

12. beträffande plan- och bygglagen

att riksdagen, med avslag på motion 1992/93:Jo54 yrkande 2,

antar förslaget till lag om ändring i plan- och bygglagen

(1987:10),

res. 5 (nyd)

13. beträffande uppföljning av förändringarna i plan- och

bygglagen

att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo51 yrkande 6,

14. beträffande energibesparande åtgärder inom

bostadsbeståndet

att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo59 yrkande 1,

res. 6 (s)

15. beträffande ekonomiska styrmedel

att riksdagen godkänner vad i propositionen föreslagits som

riktlinjer för ekonomiska styrmedel inom miljöpolitiken (avsnitt

5.2) samt avslår motionerna 1992/93:Jo60 yrkandena 2 och 3,

1992/93:Jo630 yrkandena 11 och 12 och 1992/93:Jo665,

res. 7 (s)

16. beträffande miljöskatt/avgift på hushållsprodukter

att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo688,

res. 8 (s)

17. beträffande offentlig upphandling

att riksdagen godkänner vad i propositionen föreslagits som

riktlinjer för miljökrav vid offentlig upphandling (avsnitt 5.4)

samt avslår motionerna 1992/93:Jo51 yrkande 3 och 1992/93:Jo52

yrkande 10,

18. beträffande standardisering

att riksdagen godkänner vad i propositionen föreslagits som

riktlinjer för miljökonsekvensanalyser vid standardisering

(avsnitt 5.5) samt avslår motion 1992/93:Jo630 yrkande 20,

19. beträffande kemikaliekontroll

att riksdagen godkänner vad i propositionen föreslagits som

riktlinjer för kemikaliekontrollen (avsnitt 6.1 och 6.2) samt

avslår motion 1992/93:Jo57,

20. beträffande substitutionsprincipen

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo49 yrkande 8,

1992/93:Jo52 yrkande 4 och 1992/93:Jo60 yrkandena 5 och 6,

men. (v) - delvis

21. beträffande nytt begränsningsuppdrag

att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo60 yrkande 4,

22. beträffande tvätt- och rengöringsmedel

att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo49 yrkande 9,

men. (v) - delvis

23. beträffande blyfri bensin

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo49 yrkande 10 och

1992/93:Jo60 yrkande 14,

res. 9 (s)

men. (v) - delvis

24. beträffande blyhagel

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo602, 1992/93:Jo615,

1992/93:Jo660 och 1992/93:Jo672,

25. beträffande kvicksilver m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo606, 1992/93:Jo652

och 1992/93:Jo693,

26. beträffande krom m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo51 yrkande 7 och

1992/93:Jo696,

27. beträffande producentansvaret enligt renhållningslagen

att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i

renhållningslagen (1979:596),

28. beträffande generellt producentansvar

att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo52 yrkandena 3 och 5,

29. beträffande producentansvar för varor med lång

livslängd

att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo62 yrkande 1,

30. beträffande producentansvaret i straffrättsligt

hänseende

att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo60 yrkande 1,

31. beträffande hemkompostering

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo51 yrkande 2 och

1992/93:Jo59 yrkande 2,

32. beträffande producentansvar för förpackningar

att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo674 yrkande 2,

33. beträffande viss utvidgning av producentansvaret

att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo61,

34. beträffande återanvändning och återvinning

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo49 yrkandena 15 och

16, 1992/93:Jo53 yrkande 1, 1992/93:Jo56 yrkandena 2 och 3 samt

1992/93:Jo62 yrkande 2,

men. (v) - delvis

35. beträffande pant på returflaskor m.m.

att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo670,

36. beträffande märkning på förpackningar m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo52 yrkande 6 och

1992/93:Jo642,

37. beträffande alternativ användning av glasavfall

att riksdagen avslår motion 1992/93:N219,

38. beträffande lagen om PET-flaskan

att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:Jo55 och

1992/93:Jo62 yrkande 4 antar förslaget till lag om ändring i

lagen (1991:336) om vissa dryckesförpackningar,

39. beträffande producentansvar för returpapper

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo53 yrkande 2,

1992/93:Jo56 yrkandena 4 och 5, 1992/93:N283 och 1992/93:N289,

40. beträffande materialåtervinning och energiutvinning

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo56 yrkande 1,

1992/93:Jo58, 1992/93:Jo63 och 1992/93:Jo647 yrkande 1,

41. beträffande inblandning av returfibrer

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo53 yrkande 3 och

1992/93:Jo647 yrkande 2,

42. beträffande optiska vitmedel m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo60 yrkandena 11 och

12 samt 1992/93:Jo689,

res. 10 (s)

43. beträffande avfallshanteringen och kommunerna

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo52 yrkandena 11 och

12, 1992/93:Jo60 yrkande 7 och 1992/93:Jo674 yrkande 1,

res. 11 (s)

44. beträffande stöd till s.k. modellkommuner

att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo674 yrkande 3,

45. beträffande inventering av gamla avfallsdeponier

att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo664,

46. beträffande utredning om miljöfarligt avfall

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo605 och

1992/93:Bo701,

47. beträffande definitionen av avfall

att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo603,

res. 12 (s)

48. beträffande export av miljöfarligt avfall

att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo646,

49. beträffande avfallsskatt och källsortering

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo49 yrkande 18 och

1992/93:Jo60 yrkande 8,

res. 13 (s)

men. (v) - delvis

50. beträffande handel med avfall

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo60 yrkande 9 och

1992/93:Jo676 yrkande 15,

res. 14 (s)

51. beträffande va-lagen

att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen

(1970:244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar,

52. beträffande framtida va-system

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo49 yrkandena 6 och

7, 1992/93:Jo51 yrkande 1, 1992/93:Jo52 yrkande 13,

1992/93:Jo706 yrkande 2, 1992/93:Bo703 och 1992/93:Bo705,

53. beträffande dagvatten

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Bo702 och

1992/93:Bo704,

54. beträffande översyn av va-lagen

att riksdagen avslår motion 1992/93:Bo213 yrkande 5,

men. (v) - delvis

55. beträffande en kretsloppsanpassad samhällsutveckling

att riksdagen godkänner vad i propositionen föreslagits som

riktlinjer för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling (avsnitt

10.1) samt avslår motionerna 1992/93:Jo52 yrkandena 8 och 14

samt 1992/93:Jo630 yrkande 18,

56. beträffande elektroniska produkter

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo49 yrkande 13,

1992/93:Jo52 yrkande 7, 1992/93:Jo60 yrkande 10 delvis och

1992/93:Jo666,

men. (v) - delvis

57. beträffande byggnadsmaterial

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo49 yrkande 17 och

1992/93:Jo59 yrkande 3,

58. beträffande plasthanteringen

att riksdagen godkänner vad i propositionen föreslagits som

riktlinjer för plasthanteringen (avsnitt 10.2.1),

59. beträffande PVC

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo49 yrkande 14,

1992/93:Jo51 yrkande 5 och 1992/93:Jo697,

men. (v) - delvis

60. beträffande återvinningssystem för bilar

att riksdagen godkänner vad i propositionen föreslagits som

riktlinjer för återvinningssystem för bilar (avsnitt 10.4) samt

avslår motionerna 1992/93:Jo51 yrkande 4 och 1992/93:Jo60

yrkande 10 delvis,

61. beträffande skrotningspremier

att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo681,

62. beträffande en särskild Kretsloppsdelegation

att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo52 yrkande 9,

63. beträffande propositionen i övrigt

att riksdagen lämnar utan erinran vad i propositionen anförts

om internationell utveckling, information till konsumenter,

samarbete beträffande miljökrav vid offentlig upphandling, att

miljö- och hälsoaspekter bör integreras i företagens arbete med

kvalitetssäkring, åtgärder beträffande klor, åtgärder

beträffande tvätt-, disk och rengöringsmedel, skyldighet att

separera avfall, producentansvar för förpackningar,

producentbegreppet beträffande förpackningsavfall, krav på

återanvändning och återvinning av förpackningar, producentansvar

för returpapper, tillsyn och uppföljning, återtagningssystem för

uttjänta nickel-kadmiumbatterier, avfallsskatt och

källsortering, områden som bör bli aktuella för producentansvar,

PVC-plast och andra klorerade plaster, gummidäck och att en

särskild kretsloppsdelegation inrättas, allt i de delar som ej

berörts av utskottets hemställan ovan.

Stockholm den 29 april 1993

På jordbruksutskottets vägnar

Margareta Winberg

I beslutet har deltagit: Margareta Winberg (s), Ivar

Virgin (m), Ingvar Eriksson (m), Inga-Britt Johansson (s), Åke

Selberg (s), Lennart Brunander (c), Inge Carlsson (s), Mona

Saint Cyr (m), Dan Ericsson i Kolmården (kds), Max Montalvo

(nyd), Ulla Pettersson (s), Sinikka Bohlin (s), Patrik Norinder

(m), Lena Klevenås (s) och Lennart Fremling (fp).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Jan Jennehag (v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservationer

1. Allmänna riktlinjer för miljöpolitiken (mom. 1)

Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Åke Selberg, Inge

Carlsson, Ulla Pettersson, Sinikka Bohlin och Lena Klevenås

(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20

börjar med "Jordbruksutskottet vill" och på s. 21 slutar med

"anses tillgodosedda" bort ha följande lydelse:

Jordbruksutskottet vill för egen del anföra följande. En

långsiktigt hållbar utveckling kräver mycket stora insatser på

miljöområdet. Dagens konsumtion av energi och råvaror är långt

större än den långsiktiga tillgången. Industrisamhället kommer

att ställas inför en gigantisk omställning. Detta innebär stora

förändringar av levnadsmönster och konsumtion. Men utvecklingen

kommer inte av sig själv. Den kräver att vi ser

omställningsproblemen och i hela den industriella världen tar

hänsyn till de gränser naturen sätter. Produktion och konsumtion

måste kretsloppsanpassas. Kretsloppsanpassning får inte enbart

innebära att ämnen samlas in. Det betyder också att de kan

återföras till nyttig användning med rimliga insatser av t.ex.

energi. Utskottet vill understryka behovet av att framgångarna

med kretsloppshantering inte mäts enbart i

insamlings/återtagningsprocent. Utvecklingen bör inriktas på

system som på ett så energisnålt sätt som möjligt innebär

verklig återanvändning. I propositionen argumenterar regeringen

övertygande för kretsloppsanpassning och minskad konsumtion av

ändliga varor. Samtidigt kan konstateras att det på väsentliga

områden saknas konkreta förslag, som på ett övertygande sätt

visar att propositionen som helhet blir ett mer radikalt steg

mot ett kretsloppsanpassat samhälle. Utskottet tillstyrker trots

detta regeringens förslag till allmänna riktlinjer för den

framtida miljöpolitiken (avsnitt 2.1). Samtidigt bör riksdagen

som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört med

anledning av motion Jo62 yrkande 3. Motionerna Jo49 yrkandena 1,

2 och 4 samt Jo52 yrkande 1 avstyrks i den mån de inte kan anses

tillgodosedda med vad utskottet anfört ovan.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande

lydelse:

1. beträffande allmänna riktlinjer för miljöpolitiken

att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats om de

allmänna riktlinjerna för miljöpolitiken (avsnitt 2.1) och med

anledning av motion 1992/93:Jo62 yrkande 3 samt med avslag på

motionerna 1992/93:Jo49 yrkandena 1, 2 och 4 samt 1992/93:Jo52

yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

2. Konsekvensanalys av en kretsloppsanpassad

samhällsutveckling (mom. 3)

Max Montalvo (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21

börjar med "I anslutning" och på s. 22 slutar med "berörd del"

bort ha följande lydelse:

Sammantaget innebär förslagen i propositionen ett systemskifte

inom miljöpolitiken. Detta systemskifte kan medföra många

positiva förändringar men samtidigt drabba inte bara enskilda

företag och medborgare utan också marknadsekonomins

funktionssätt. Förändringen kan i sin förlängning medföra att

det skapas ett slags planekologiskt system som riskerar att

sätta marknadsekonomin ur funktion. Konsekvenserna av så

genomgripande förändringar måste enligt utskottets mening

självfallet analyseras. Kravet på god miljö får aldrig bli ett

självändamål. Mot bakgrund av det anförda är det önskvärt att

man ägnar särskild uppmärksamhet åt att analysera vilka

konsekvenser förslagen, var för sig och sammantagna, får för den

privata äganderätten, näringsfriheten och den fria konkurrensen

samt vilka kostnader förslagen i övrigt kan leda till för

samhället, medborgarna och för de enskilda företagen. Vad

utskottet anfört med anledning av motion Jo54 yrkande 1 bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande

lydelse:

3. beträffande konsekvensanalys av en kretsloppsanpassad

samhällsutveckling

att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Jo54 yrkande 1

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Utveckling mot ett kretsloppssamhälle (mom. 6)

Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Åke Selberg, Inge

Carlsson, Ulla Pettersson, Sinikka Bohlin och Lena Klevenås

(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24

börjar med "Utskottet har" och slutar med "utskottets

ställningstaganden" bort ha följande lydelse:

Utskottet har -- -- -- (= utskottet) -- -- -- till

kretsloppssamhället. När det gäller energiproduktionen vill

utskottet härutöver framhålla följande. Energin i ett

kretsloppsanpassat samhälle kommer rimligen från förnybara

energikällor som biomassa, sol, vind och vatten. Det är

angeläget att på ett bättre sätt än hittills stimulera

användningen av förnybara energikällor. Våra relativt sett låga

energipriser har utgjort en hämsko för denna utveckling. En ökad

användning av biomassa kräver dock teknikutveckling för att man

skall komma till rätta med de höga kolväteutsläppen. Även

energisparande är minst lika angeläget i en långsiktigt hållbar

utveckling. Hushållning med el och energi måste därför sättas i

centrum. Energihushållningsplaner i industrin -- även den

icke-energiintensiva industrin -- måste utvecklas. Utskottet

anser vidare att obligatoriska energideklarationer bör införas

för elapparater och annan elkrävande utrustning.

Utskottet konstaterar vidare att regeringens förslag om ett

kretsloppsanpassat samhälle knappast berör jordbruket. 1990 års

livsmedelspolitiska beslut var ett steg i riktningen mot ett mer

miljövänligt jordbruk. Mindre kemikalisering, mer extensivt

jordbruk, balans mellan produktion och konsumtion och ett

jordbruk i hela landet var mål som ligger väl i linje med

kretsloppstanken. Ett väl fungerande kretslopp mellan stad och

land måste etableras. Regeringen bör snarast återkomma till

riksdagen med förslag om jordbrukets roll i ett

kretsloppssystem.

Utskottet vill i detta sammanhang även beröra frågan om

behovet av samverkan mellan närings- och miljöpolitik. Dessa

politikområden hör intimt samman, och en av näringspolitikens

viktigaste uppgifter under 1990-talet är att driva på för att

göra den industriella utvecklingen godtagbar från såväl miljö-

som tillväxtsynpunkt. Det är viktigt att konstatera att det går

att göra något åt miljöproblemen, och i Sverige har vi visat att

industrin konstruktivt medverkat till en positiv

miljöutveckling. Tidigare fanns en rädsla att hårda miljökrav

skulle slå ut svensk industri. Utvecklingen har i stället visat

att miljömedvetenheten bidragit till att stärka

konkurrenskraften och skapat nya arbetstillfällen. Svenska

företag anpassade sig tidigt till skärpta miljökrav och ligger

väl framme när det gäller miljöteknik m.m. Svenska företag har

därmed kunnat sälja utrustning och tillverkningsmetoder med

miljöprofil. Den goda utvecklingen har statsmakterna stimulerat

genom att använda en mängd olika instrument som skatter,

avgifter, lagar, förordningar, stimulansbidrag etc. Därtill har

beslutats om kraftfulla forskningsinsatser. Erfarenheterna visar

att miljöanpassning är möjlig men industrin måste ges rimlig tid

för förberedelser och anpassning till de nya kraven.

Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo60 yrkandena

13, 16 och 17 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna. Motion Jo49 yrkande 5 avstyrks i den mån den inte kan

anses tillgodosedd med vad utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande

lydelse:

6. beträffande utveckling mot ett kretsloppssamhälle

att riksdagen godkänner vad i propositionen föreslagits som

riktlinjer för utveckling mot ett kretsloppssamhälle (avsnitt

2.3) och med anledning av motion 1992/93:Jo60 yrkandena 13, 16

och 17 samt med avslag på motion 1992/93:Jo49 yrkande 5 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Bilindustrins och trafikens roll i kretsloppet (mom.7)

Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Åke Selberg, Inge

Carlsson, Ulla Pettersson, Sinikka Bohlin och Lena Klevenås

(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24

börjar med "När det" och på s. 25 slutar med "vidare åtgärd"

bort ha följande lydelse:

Trafiken kan inte tillåtas förorena i nuvarande utsträckning i

ett kretsloppsanpassat samhälle. I propositionen redovisas inga

andra förslag än miljöklassning av fordon och introduktion av

biobränslen på detta område. Utskottet anser att mer

genomgripande förändringar av hela transportsystemet är

nödvändiga i framtiden. Vägtrafikens andel bör minska och ge

utrymme för mer miljövänliga transportslag. Men även bilismen

måste anpassas och därför bör bensin miljöklassas. Med nuvarande

tillverkningsmetoder är motoralkoholer tveksamma ur

energisynpunkt. Utskottet anser däremot att utveckling av biogas

och gasdrivna fordon i detta sammanhang ter sig mycket

intressant. Både när det gäller energin och trafiken krävs en

aktiv styrning från samhällets sida för att nå de uppsatta

miljömålen. Regeringen bör därför återkomma till riksdagen med

förslag till hur energin och trafiken skall inlemmas i ett

kretsloppsanpassat samhälle. Vad utskottet anfört med anledning

av motion Jo60 yrkande 15 bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna. Motion Jo49 yrkandena 11 och 12 avstyrks

i den mån den inte kan anses tillgodosedd med vad utskottet

anfört.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande

lydelse:

7. beträffande bilindustrins och trafikens roll i

kretsloppet

att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Jo60 yrkande 15

och med avslag på motion 1992/93:Jo49 yrkandena 11 och 12 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. Plan- och bygglagen (mom. 12)

Max Montalvo (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 30

börjar med "Jordbruksutskottet får" och slutar med "yrkande 2

avstyrks" bort ha följande lydelse:

Jordbruksutskottet får för egen del anföra följande. Utskottet

känner stor tveksamhet till den föreslagna ändringen i plan- och

bygglagen vilken går ut på att det av lagen klart skall framgå

att lagens bestämmelser syftar till att främja en god och

långsiktigt hållbar livsmiljö. Skälen härtill är att frågan om

vilka konsekvenser ändringen får för den privata äganderätten,

näringsfriheten och den fria konkurrensen inte analyserats i

erforderlig omfattning. Genom ändringen i portalparagrafen får

hela lagkomplexet ett nytt innehåll, och innebörden av

lagbestämmelserna kommer därmed att ändras. Tillämpningen blir

en annan och rättssäkerheten kan uppenbarligen komma i fara. Som

framgår av propositionen har regeringen tidigare tillkallat en

utredare med uppgift att se över plan- och bygglagen.

Utredningen skall bl.a. överväga behovet av närmare bestämmelser

för ökad miljöhänsyn i den fysiska planeringen. I det

sammanhanget kommer tillämpningen av kretsloppsprincipen att

särskilt uppmärksammas. Resultatet av utredningen skall

redovisas i etapper med slutredovisning den 30 april 1994.

Utskottet anser i likhet med vad som anförts i motion Jo54

yrkande 2 att den föreslagna ändringen i plan- och bygglagen bör

anstå till dess pågående utredningsarbete slutförts. Utskottet

avstyrker därmed förslaget till ändring i 1 kap. 1 § plan- och

bygglagen.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande

lydelse:

12. beträffande plan- och bygglagen

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Jo54 yrkande 2

avslår förslaget till lag om ändring i plan- och bygglagen

(1987:10),

6. Energibesparande åtgärder inom bostadsbeståndet (mom. 14)

Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Åke Selberg, Inge

Carlsson, Ulla Pettersson, Sinikka Bohlin och Lena Klevenås

(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 30

börjar med "Utskottet ansluter" och slutar med "yrkande 1" bort

ha följande lydelse:

Utskottet delar vad som i motion Jo59 anförts om

energianvändningen i våra bostäder. Även utskottet kan sålunda

konstatera att för det första utvecklingen mot en allt bättre

hushållning med uppvärmningsenergi i princip har upphört sedan

mitten av 1980-talet och att för det andra behovet av s.k.

fastighetsel, dvs. el för drift av olika installationer m.m.,

har ökat dramatiskt sedan mitten av 1970-talet. Denna utveckling

inger naturligtvis oro och den måste därför aktivt motverkas.

Det finns sålunda enligt utskottets mening skäl att både

effektivisera och minska energiförbrukningen i vårt

byggnadsbestånd. Även om insatser har gjorts från samhällets

sida för att åstadkomma en sådan utveckling är dessa åtgärder

enligt utskottets mening inte tillräckliga. I enlighet med

förslaget i motionen bör därför särskilda medel för

informations- och utvecklingsinsatser för att stimulera olika

fastighetsägare att genomföra energihushållningsprojekt

avsättas. Dessutom bör, enligt utskottets mening, ett stöd till

marknadsintroduktion av ny teknik som minskar energianvändningen

övervägas. Vad utskottet nu med anledning av motion Jo59 yrkande

1 anfört om åtgärder för att minska energiförbrukningen och

förbättra energieffektiviteten i våra byggnader bör regeringen

ges till känna.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande

lydelse:

14. beträffande energibesparande åtgärder inom

bostadsbeståndet

att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Jo59 yrkande 1

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

7. Ekonomiska styrmedel (mom. 15)

Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Åke Selberg, Inge

Carlsson, Ulla Pettersson, Sinikka Bohlin och Lena Klevenås

(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 33

börjar med "Jordbruksutskottet vill" och på s. 34 slutar med

"vidare åtgärd" bort ha följande lydelse:

Jordbruksutskottet vill -- -- -- (= utskottet) -- -- -- andra

samhällskostnader. Utskottet vill i detta sammanhang framhålla

att det fortfarande är angeläget att ge skattesystemet en mer

utpräglad miljöprofil. När det gäller andra styrmedel erinrar

utskottet om att kommunerna numera har möjlighet att

differentiera avfallstaxorna för att stimulera källsortering.

Utskottet anser att även vatten- och avloppstaxorna liksom

energitaxan bör kunna utformas på ett sådant sätt att de ger

användarna klara ekonomiska incitament att minska vatten- och

energiförbrukningen. Enligt utskottets mening saknas i

propositionen en mer konkret presentation av hur de framtida

miljöekonomiska styrmedlen skall hanteras. En utredning bör

tillsättas för att presentera förslag till hur användningen av

ekonomiska styrmedel kan breddas samt hur skattesystemet och

olika taxor kan miljöanpassas. Utskottet konstaterar vidare att

det är nödvändigt att stärka den miljöekonomiska forskningen för

att få god målprecision och kostnadseffektiva lösningar. Även

information och utbildning är viktiga styrmedel för att minska

miljöstörningarna, liksom ett mer allmänt utnyttjande av

miljökonsekvensbeskrivningar, miljörevisioner och utarbetande av

miljöstandarder. Utskottet är trots de nu påtalade bristerna i

propositionen inte berett att avvisa regeringens förslag om

riktlinjer för ekonomiska styrmedel inom miljöpolitiken (avsnitt

5.2). Utskottet tillstyrker således förslaget samtidigt som

riksdagen som sin mening bör ge regeringen till känna vad

utskottet anfört med anledning av motionerna Jo60 yrkandena 2

och 3 samt Jo630 yrkandena 11 och 12. Motion Jo665 avstyrks i

den mån den inte kan anses tillgodosedd.

dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande

lydelse:

15. beträffande ekonomiska styrmedel

att riksdagen godkänner vad i propositionen föreslagits som

riktlinjer för ekonomiska styrmedel inom miljöpolitiken (avsnitt

5.2) samt med anledning av motionerna 1992/93:Jo60 yrkandena 2

och 3 och 1992/93:Jo630 yrkandena 11 och 12 och med avslag på

motion 1992/93:Jo665 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

8. Miljöskatt/avgift på hushållsprodukter (mom. 16)

Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Åke Selberg, Inge

Carlsson, Ulla Pettersson, Sinikka Bohlin och Lena Klevenås

(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 34

börjar med "Utskottet gör" och slutar med "motion Jo688" bort ha

följande lydelse:

Den s.k. Polluter Pays Principle innebär enligt utskottets

mening givetvis att miljöfarliga produkter skall belastas med en

miljökostnad. Mycket återstår att göra när det gäller bl.a.

hushållsprodukter. Miljöavgifter/skatter på tungmetaller,

klorerade kolväten m.m. bör utformas så att de får en styrande

effekt på konsumentpriset Vad utskottet anfört med anledning av

motion Jo688 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna.

dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande

lydelse:

16. beträffande miljöskatt/avgift på hushållsprodukter

att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Jo688 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

9. Blyfri bensin (mom. 23)

Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Åke Selberg, Inge

Carlsson, Ulla Pettersson, Sinikka Bohlin och Lena Klevenås

(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 40

börjar med "Naturvårdsverket har" och slutar med "anses

tillgodosedda" bort ha följande lydelse:

Naturvårdsverket har -- -- -- (= utskottet) -- -- -- för

närvarande. Utskottet anser i likhet med vad som anförs i motion

Jo60 yrkande 14 att det vore önskvärt att så snart som möjligt

få bort den blyade bensinen från marknaden. Regeringen bör

därför skyndsamt återkomma till riksdagen med en avvecklingsplan

för blyad bensin. Utskottet utgår härvid från att utbytet av bly

mot andra tillsatser i bensinen sker på ett sådant sätt att den

från hälso- och miljösynpunkt önskade förbättringen säkerställs.

Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo60 yrkande 14 bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Motion Jo49

yrkande 10 avstyrks i den mån den inte kan anses tillgodosedd

med vad utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande

lydelse:

23. beträffande blyfri bensin

att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Jo60 yrkande 14

och med avslag på motion 1992/93:Jo49 yrkande 10 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

10. Optiska vitmedel m.m. (mom. 42)

Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Åke Selberg, Inge

Carlsson, Ulla Pettersson, Sinikka Bohlin och Lena Klevenås

(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 54

börjar med "När det" och slutar med "Motionsyrkandena avstyrks"

bort ha följande lydelse:

Som framhålls i motionerna Jo60 yrkande 12 och Jo689 kan

optiska vitmedel bli nästa miljöbomb. Kunskap om vad som händer

på lång sikt när 10 000 ton optiska vitmedel årligen hamnar i

miljön saknas. Optiska vitmedel är komplicerade organiska

molekyler som människor inte bör komma i kontakt med eftersom de

förmodligen är allergiframkallande. De är dessutom en helt

onödig tillsats vars syfte endast är att lura ögat så att

papperet ser vitare ut. Kvaliteten för övrigt påverkas inte.

Enligt lagen om kemiska produkter skall sådana produkter

undvikas som kan ersättas med mindre farliga produkter. När det

gäller optiska vitmedel är det enligt utskottets mening en

produkt som är helt onödig och som kan vara farlig. Det är

därför rimligt att de tas upp på Kemikalieinspektionens listor

över sådana ämnen som bör förbjudas eller ges begränsad

användning. Vad utskottet anfört med anledning av motionerna

Jo60 yrkande 12 och Jo689 bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna. Mot bakgrund av de i propositionen

redovisade riktlinjerna för kemikaliekontrollen och det till

Kemikalieinspektionen aviserade uppdraget att identifiera

användningen av klor och klorerade organiska ämnen är utskottet

inte berett att föreslå något särskilt riksdagsuttalande med

anledning av motion Jo60 yrkande 11. Motionen avstyrks i berörd

del.

dels att utskottets hemställan under 42 bort ha följande

lydelse:

42. beträffande optiska vitmedel m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Jo60 yrkande

12 och 1992/93:Jo689 samt med avslag på motion 1992/93:Jo60

yrkande 11 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

11. Avfallshanteringen och kommunerna (mom. 43)

Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Åke Selberg, Inge

Carlsson, Ulla Pettersson, Sinikka Bohlin och Lena Klevenås

(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 57

börjar med "Som konstateras" och slutar med "berörda delar" bort

ha följande lydelse:

Riksdagens beslut om ett avfallsprogram, som bl.a. innebär att

avfallsplaner skall upprättas och källsortering stimuleras,

fattades redan för tre år sedan, dvs. år 1990. Trots detta har

ett stort antal kommuner ännu inte upprättat sådana planer eller

infört källsortering av avfallet i den omfattning som avsetts.

Som framhålls i motion Jo60 kan det mot bakgrund härav

ifrågasättas i vilken utsträckning regeringen verkat för att

riksdagens beslut skall komma till praktiskt genomförande. Dessa

tvivel verifieras också av regeringen som i propositionen

konstaterar att den rådande situationen inom avfallsområdet inte

står i överensstämmelse med vad som borde gälla utifrån

riksdagens beslut om övergripande målsättning och ambitionsnivå.

Detta är naturligtvis ytterst otillfredsställande. Det bör

enligt utskottets mening därför uppdras åt regeringen att

snarast vidta de åtgärder som erfordras för att 1990 års beslut

skall komma i praktisk tillämpning fullt ut i landets alla

kommuner. Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo60

yrkande 7 om åtgärder för att intentionerna med

avfallsprogrammet skall förverkligas bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna. Enligt utskottets bedömning är

syftet med motionerna Jo52 yrkandena 11 och 12 samt Jo674

yrkande 1 därmed i allt väsentligt tillgodosett. Yrkandena

påkallar således ingen ytterligare riksdagens åtgärd.

dels att utskottets hemställan under 43 bort ha följande

lydelse:

43. beträffande avfallshanteringen och kommunerna

att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Jo60 yrkande 7

och med avslag på motionerna 1992/93:Jo52 yrkandena 11 och 12

samt 1992/93:Jo674 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

12. Definitionen av avfall (mom. 47)

Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Åke Selberg, Inge

Carlsson, Ulla Pettersson, Sinikka Bohlin och Lena Klevenås

(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 58

börjar med "Vidare avstyrks" och slutar med "motion Jo603" bort

ha följande lydelse:

Som framhålls i motion Jo603 går det inte att utan omfattande

och komplicerade juridiska regler fortsätta på den inslagna

vägen när det gäller lagstiftningen på avfallsområdet. En

omställning bör förberedas redan nu så att man kan hantera

avfallet med utgångspunkt från dess väl definierade farlighet

och inte med utgångspunkt från dess eventuella benämning som

avfall.

Frågan om något skall anses som miljöfarligt avfall (MFA)

avgörs i dag enbart av innehavaren. Det är således innehavaren

som väljer om varan skall hanteras enligt det regelsystem som

gäller för MFA eller om de regler som gäller för en insatsvara

eller produkt skall gälla. Ett medvetet val kan således styra

vilket regelsystem som skall äga tillämpning. Om ett ämne eller

en produkt benämns som avfall saknas i regelsystemet

bestämmelser för vilken grad av "återvinning" som ämnet eller

produkten skall genomgå för att det skall föras ur

kategoriseringen som avfall. "Återvinningen" kan i dag bestå av

enbart en pappersmässig omklassificering, och ett helt nytt

regelverk kommer därmed att gälla. Detta är enligt utskottets

mening inte tillfredsställande. I likhet med vad som anförs i

motionen ser utskottet också betydande svårigheter att i

fortsättningen utveckla ett effektivt verktyg för samhällets

insatser med ett regelsystem baserat på nuvarande principer.

Avfallet bör i stället ses som ett tillstånd hos en produkt

eller ett ämne och lagstiftningen bör se till

helhetsperspektivet.

I den fortsatta beredningen av dessa frågor förutsätter

utskottet att man analyserar möjligheterna att bygga upp

regelsystemet utifrån ämnets eller produktens generella

farlighet. Den fortsatta beredningen av frågan måste också

klarlägga möjligheten att, oavsett om ett ämne eller en produkt

kallas för insatsvara eller avfall, göra reglerna generella

utifrån farligheten. Utgångspunkten måste vara att det behövs

särskilda föreskrifter från miljö- och hälsoskyddssynpunkt. Vad

utskottet anfört med anledning av motion Jo603 bör riksdagen som

sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 47 bort ha följande

lydelse:

47. beträffande definitionen av avfall

att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Jo603 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

13. Avfallsskatt och källsortering (mom. 49)

Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Åke Selberg, Inge

Carlsson, Ulla Pettersson, Sinikka Bohlin och Lena Klevenås

(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 59

börjar med "Utskottet har" och slutar med "berörda delar" bort

ha följande lydelse:

Industriavfallet deponeras i dag i hög grad trots att andelen

brännbart avfall är stor. Dessutom är industriavfallet ofta rent

och mängderna är tillräckligt stora för att vara intressanta att

ta till vara. För många företag är det t.o.m. ekonomiskt lönsamt

att sortera och återanvända avfall. Införandet av

materialbalanser och avfallsrevisioner är bra hjälpmedel för att

optimera denna hantering. En avgift på osorterat avfall skulle

med stor sannolikhet stimulera till en bättre avfallshantering.

Svenska renhållningsverksföreningen anser att avgiften bör ligga

i intervallet 300--600 kr/ton för att få tillräckligt styrande

effekt. Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att den av

föredragande statsrådet aviserade utredningen om avfallsskatt i

första hand bör koncentreras på industriavfallet. Vad utskottet

anfört med anledning av motion Jo60 yrkande 8 bör riksdagen som

sin mening ge regeringen till känna. Motion Jo49 yrkande 18

avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 49 bort ha följande

lydelse:

49. beträffande avfallsskatt och källsortering

att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Jo60 yrkande 8

och med avslag på motion 1992/93:Jo49 yrkande 18 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

14. Handel med avfall (mom. 50)

Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Åke Selberg, Inge

Carlsson, Ulla Pettersson, Sinikka Bohlin och Lena Klevenås

(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 59

börjar med "Som utskottet" och slutar med "Motionsyrkandena

avstyrks" bort ha följande lydelse:

Som utskottet -- -- -- (= utskottet) -- -- -- återanvändning

förbättras. För att ytterligare stimulera nyttiggörandet av

avfall bör handel med avfall underlättas. Särskilt angeläget är

det att stimulera regional handel eftersom man då får rimliga

transportavstånd. Det kan exempelvis gälla att återanvända

förpackningsmaterial eller plastspill. Handel med avfall skulle

kunna initieras av den kommande Kretsloppsdelegationen eller

Avfallsforskningsrådet. Även på andra sätt måste marknaden för

återvinning/återanvändning stimuleras. I dag är ofta priset för

jungfrulig råvara lägre än priset på återvunnet material. Vad

utskottet anfört med anledning av motion Jo60 yrkande 9 bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Motion Jo676

yrkande 15 avstyrks i den mån den inte kan anses tillgodosedd

med vad utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 50 bort ha följande

lydelse:

50. beträffande handel med avfall

att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Jo60 yrkande 9

och med avslag på motion 1992/93:Jo676 yrkande 15 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Särskilt yttrande

Renare slam m.m.

Dan Ericsson i Kolmården (kds) anför:

De förändringar som föreslås i va-lagen är positiva. Ett

beaktande av miljöskyddsintressena vid prövning och

koncessionsgivning av va-anläggningar och förbud mot att driva

va-anläggningar på ett sådant sätt att hälso- och

miljöskyddsintressena direkt försvåras kommer sannolikt att leda

till mindre belastning på miljön. Om dessa lagändringar är ett

tillräckligt starkt styrmedel för att man inom rimlig tid skall

få fram ett från miljösynpunkt dugligt slam, och därmed knyta

ihop kretsloppet växt--föda--avfall--växt, kan dock

ifrågasättas. Det torde stå klart att det finns behov av

ytterligare effektiva åtgärder för att snarast styra

utvecklingen rätt och sluta kretsloppet.

Vad gäller introduktionen av alternativa system till dagens

wc-system såsom exempelvis multrumanläggningar och system med

extremt låg vattenförbrukning kopplade till

komposteringsanläggningar, hänvisas till den översyn av va-lagen

som pågår inom Civildepartementet samt till den forskning som

pågår på området. I det sistnämnda fallet ges alltså inte något

förslag till åtgärd för att påskynda introducering av

alternativa system till dagens vattenburna wc-system, trots att

det vore en klok inriktning både från resurs- och miljösynpunkt.

Det är synnerligen angeläget att sådana åtgärdsförslag snarast

presenteras.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,

eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i

utskottet.

Jan Jennehag (v) anför:

Allmänna riktlinjer m.m.

Enligt Vänsterpartiets mening är ett ekologiskt anpassat

samhälle en nödvändighet. Samhället måste bruka naturresurser

och använda förnyelsebara energikällor utan att generera avfall

och andra negativa miljöeffekter. Ju snabbare vi kan ställa om

till ett kretsloppsanpassat samhälle, desto mer kan vi rädda

till eftervärlden och desto enklare och billigare blir

omställningen.

Sverige är ett litet, högt utvecklat industri- och

tjänstesamhälle som till stor del grundar sin ekonomi på handel

och förbindelser av allehanda slag med omvärlden. Detta skapar

både möjligheter och begränsningar för vårt agerande inom snart

sagt alla områden. Sveriges ansvar för att driva på utvecklingen

i miljövänlig riktning är stort. Sverige är inom ett antal

tekniska områden världsledande. Tekniker som kan ingå i

kretsloppssamhället kommer att utgöra den enda tänkbara grunden

för framtida svenskt näringsliv och måste spridas. Det är

viktigt att ett land som Sverige därför går längst i

miljökraven. Sverige bör alltså där det så är möjligt ha högsta

möjliga miljökrav. Sverige bör också driva dessa krav i

internationella fora.

Följande generella riktlinjer bör gälla.

Samhällets krav skall vara långsiktiga och ge rimlig tid för

att ställa om till ett kretsloppsbeteende.

Alla slag av styrmedel -- från rena förbud till miljöavgifter

-- skall kunna användas. Miljöavgifter kommer att vara det

effektivaste styrmedlet.

Beslut i Sverige måste alltid ställas i relation till

omvärlden. På kort sikt är vissa åtgärder bättre att genomföra i

Östeuropa än i Sverige.

Beslut i Sverige skall bidra till att minska klyftan mellan i-

och u-världen.

Att skapa ett kretsloppssamhälle betyder att vår livstil i

i-världen måste förändras, dvs. vår materiella konsumtion per

individ måste i genomsnitt minskas och ändras.

En varuproducent måste ta ansvaret för sin produkts

fullständiga kretslopp, dvs. visa hur produkten skall ingå i ett

slutet kretslopp.

Kraven skall endast kunna förändras i mer miljövänlig

riktning. Att t.ex. sänka beskattningen på fossila bränslen som

regeringen gjort orsakar stor skada.

Det effektivaste är att varje bransch eller sektor själv

beslutar och redogör för hur den skall kunna ingå i det

kretsloppsanpassade samhället.

Om en befintlig verksamhet inte kan redovisa hur denna

omställning skall gå till inom en rimlig tid skall den

förbjudas. Nya verksamheter skall ej tillåtas om de inte kan

ingå i kretsloppssamhället. Mot bakgrund av det anförda anser

jag att riksdagen bör bifalla motion Jo49 yrkandena 1, 2 och 4

(Hemställan mom. 1).

Ny kretsloppsproposition

Vänsterpartiet avstår från att yrka avslag på hela

propositionen eftersom den visar en god vilja och har

aktualiserat debatten. Propositionen innehåller dock i

realiteten endast ett antal utredningsdirektiv och

lägesbeskrivningar som sammantaget egentligen inte kan kallas

proposition. Regeringen bör därför få i uppdrag att återkomma

med en proposition före den 1 januari 1994. Riksdagen bör

således bifalla motion Jo49 yrkande 3 (Hemställan mom. 2).

Energisektorn

Energisektorn måste baseras på förnybara energislag. Särskilt

viktigt är det att öka användningen av biobränslen. Dels har vi

ett stort och växande överskott av råvara från skogs- och

jordbruksmark, dels ingår biobränslen -- vid en riktig

användning -- i ett kretslopp. Ökande användning av returpapper

och hårdare konkurrens förbättrar möjligheterna att använda

skogsråvara till bränslen. Regeringen bör före den 1 januari

1994 återkomma med ett förslag om hur landets energiförsörjning

till större del skall kunna baseras på biobränslen. Riksdagen

bör således bifalla motion Jo49 yrkande 5 (Hemställan mom. 6).

Drivmedel m.m.

Sammansättningen av drivmedel är en viktig fråga eftersom det

är stora mängder som hanteras. Vänsterpartiet har länge krävt

att bly i bensin skall förbjudas. Detta bör ske från den 1 juli

1993, eftersom alternativ till bly finns. Även övrig kemisk

sammansättning av dagens drivmedel bör ses över, eftersom de

innehåller starkt hälso- och miljöfarliga ämnen. När det gäller

bilindustrin anser vi att Volvo och Saab skall producera fordon

som till 95 % är återvinningsbara fr.o.m. år 1997. Deras nya

modeller skall förbruka mindre drivmedel och skall senast år

2000 till en del kunna drivas med förnyelsebar energi. Senast år

2007 skall nya vägfordon till 90 % drivas med förnyelsebara

drivmedel. Detta under förutsättning att liknande krav genomförs

i vår omvärld. Importerade fordon skall kunna visa upp samma

miljöstandard. Riksdagen bör således bifalla motion Jo49

yrkandena 10, 11 och 12 (Hemställan mom. 7 och 23).

Kemikalier

Den omfattande handeln med kemikalier gör nationella åtgärder

ineffektiva. Regeringen bör därför internationellt driva

kretsloppstänkandet hårt med avseende på kemikalier. Vidare bör

regeringen före den 1 januari 1994 återkomma med förslag om hur

substitutionsprincipen effektivare skall tillämpas på

kemikalier. Ett speciellt problem är tvätt- och rengöringsmedel

som bl.a. bidrar till övergödningen av våra sjöar och hav. Det

finns i dag miljövänligare alternativ, t.ex. polymera

komplexbildare. Regeringen bör få i uppdrag att före den 1

januari 1994 komma med förslag om hur substitutionsprincipen

skall tillämpas på tvätt- och rengöringsmedel. Riksdagen bör

således bifalla motion Jo49 yrkandena 8 och 9 (Hemställan mom.

20 och 22).

Förpackningar

Propositionens förslag beträffande olika förpackningar kan

accepteras frånsett att de uppsatta målen bör nås senast den 1

januari 1996. Utvecklingen är nu så snabb att lagstiftningen,

med regeringens ambitioner, riskerar att vara föråldrad år 1997.

Antalet förpackningsmaterial är för den enskilde konsumenten för

stort. Även med ett producentansvar blir det praktiska problem

om en konsument skall ta hand om ett tiotal olika slags

förpackningar plus ett antal andra uttjänta varor som skall

källsorteras och återlämnas med olika metoder. Regeringen bör

därför före den 1 januari 1994 återkomma med förslag om hur

antalet förpackningsmaterial och retursystem skall minska.

Riksdagen bör således bifalla motion Jo49 yrkandena 15 och 16

(Hemställan mom. 34).

Avfallsavgifter

Kommuner och andra avfallsaktörer bör få stor frihet att

själva bestämma utformningen av avfallstaxorna. Modern teknik

gör det möjligt att t.ex. ha lägre avgifter för den som själv

komposterar sitt avfall eller att fastställa avgiften efter

mängden avfall. Ett effektivt sätt att minska avfallsmängderna

är att införa en avfallsskatt. Regeringen bör därför få i

uppdrag att återkomma med förslag till avfallsskatt före den 1

januari 1994. Riksdagen bör således bifalla motion Jo49 yrkande

18 (Hemställan mom. 49).

Översyn av va-lagen

Ekologiska principer bör tillämpas i såväl boende som

byggande. Grunderna för att nå detta mål finns enligt

Vänsterpartiets mening i naturresurslagen och plan- och

bygglagen. Däremot anses bl.a. va-lagen och

renhållningsförordningen ha fått sådan utformning att de utgör

ett hinder i strävandena mot en ekologiskt uthållig boende- och

byggsektor. Det föreligger således ett stort behov av

förändringar i dessa bestämmelser. Riksdagen bör därför bifalla

motion Bo213 (Hemställan mom. 54).

Elektronikskrot

Från den 1 januari 1997 måste handel och producenter visa hur

alla slag av elektriska och elektroniska produkter till 90 %

skall kunna återbrukas. Ett i Tyskland presenterat förslag

"Elektronikschrottverordnung" kan tjäna som förebild. Riksdagen

bör därmed bifalla motion Jo49 yrkande 13 (Hemställan mom. 56).

PVC och andra klorerade plaster

Det är bra att miljöeffekterna av PVC utreds och att

användningen av andra klorerade plaster skall upphöra. En

tidsgräns för när arbetet skall nå resultat borde dock ha satts

upp. Enligt Vänsterpartiet bör detta arbete vara klart den 1

januari 1997. Riksdagen bör således bifalla motion Jo49 yrkande

14 (Hemställan mom. 59).

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under mom.

1, 2, 6, 7, 20, 22, 23, 34, 49, 54, 56 och 59 borde ha

hemställt:

1. beträffande allmänna riktlinjer för miljöpolitiken

att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats om de

allmänna riktlinjerna för miljöpolitiken (avsnitt 2.1) samt med

anledning av motion 1992/93:Jo49 yrkandena 1, 2 och 4 och med

avslag på motionerna 1992/93:Jo52 yrkande 1 och 1992/93:Jo62

yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan

anförts,

2. beträffande en ny kretsloppsproposition

att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Jo49 yrkande 3

som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,

6. beträffande utveckling mot ett kretsloppssamhälle

att riksdagen godkänner vad i propositionen föreslagits som

riktlinjer för utveckling mot ett kretsloppssamhälle (avsnitt

2.3) samt med anledning av motion 1992/93:Jo49 yrkande 5 och med

avslag på motion 1992/93:Jo60 yrkandena 13, 16 och 17 som sin

mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,

7. beträffande bilindustrins och trafikens roll i

kretsloppet

att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Jo49 yrkandena

11 och 12 samt med avslag på motion 1992/93:Jo60 yrkande 15 som

sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,

20. beträffande substitutionsprincipen

att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Jo49 yrkande 8

och med avslag på motionerna 1992/93:Jo52 yrkande 4 och

1992/93:Jo60 yrkandena 5 och 6 som sin mening ger regeringen

till känna vad ovan anförts,

22. beträffande tvätt- och rengöringsmedel

att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Jo49 yrkande 9

som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,

23. beträffande blyfri bensin

att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Jo49 yrkande 10

och med avslag på motion 1992/93:Jo60 yrkande 14 som sin mening

ger regeringen till känna vad ovan anförts,

34. beträffande återanvändning och återvinning

att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Jo49 yrkandena

15 och 16 och med avslag på motionerna 1992/93:Jo53 yrkande 1,

1992/93:Jo56 yrkandena 2 och 3 samt 1992/93:Jo62 yrkande 2 som

sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,

49. beträffande avfallsskatt och källsortering

att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Jo49 yrkande 18

och med avslag på motion 1992/93:Jo60 yrkande 8 som sin mening

ger regeringen till känna vad ovan anförts,

54. beträffande översyn av va-lagen

att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Bo213 som sin

mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,

56. beträffande elektroniska produkter

att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Jo49 yrkande 13

och med avslag på motionerna 1992/93:Jo52 yrkande 7,

1992/93:Jo60 yrkande 10 delvis och 1992/93:Jo666 som sin mening

ger regeringen till känna vad ovan anförts,

59. beträffande PVC

att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Jo49 yrkande 14

och med avslag på motionerna 1992/93:Jo51 yrkande 5 och

1992/93:Jo697 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan

anförts,

Bilaga 1

Bilaga 2

Bilaga 3

Bilaga 4

Bostadsutskottets yttrande

1992/93:BoU7y

Bilaga 5

Riktlinjer för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling

Till jordbruksutskottet

Jordbruksutskottet har den 23 mars 1993 beslutat bereda

bostadsutskottet tillfälle att yttra sig över proposition

1992/93:180 om riktlinjer för en kretsloppsanpassad

samhällsutveckling jämte följdmotioner i de delar propositionen

och motionerna berör utskottets beredningsområde.

Bostadsutskottet behandlar i detta yttrande sådana frågor i

proposition och motioner som kan anses falla under utskottets

beredningsområde. Dessutom behandlas i yttrandet under allmänna

motionstiden 1993 väckta och till bostadsutskottet remitterade

motioner avseende va-lagstiftningen och vissa

renhållningsfrågor. I anslutning härtill har utskottet beslutat

att med eget yttrande till jordbruksutskottet överlämna de till

bostadsutskottet hänvisade motionerna -- detta under

förutsättning av jordbruksutskottets medgivande härtill. De

aktuella motionerna redovisas nedan.

Propositionen

Regeringen har i proposition 1992/93:180

dels föreslagit riksdagen att anta de till propositionen

fogade förslagen till

2.lag om ändring i lagen (1970:244) om allmänna vatten- och

avloppsanläggningar,

4.lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10),

dels föreslagit riksdagen att godkänna vad i propositionen

föreslagits som riktlinjer för

8.samhällsplaneringen (avsnitt 4.1),

9. kommunernas roll (avsnitt 4.2),

dels berett riksdagen tillfälle att ta del av vad som i

propositionen anförts om

30.avfallsskatt och källsortering (avsnitt 8.2).

Motionerna

I yttrandet behandlas

dels de under allmänna motionstiden 1993 väckta och till

bostadsutskottet hänvisade motionerna:

1992/93:Bo213 av Eva Zetterberg och Jan Jennehag (v) vari

yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av ändringar i va-lagen och

renhållningsförordningen.

1992/93:Bo701 av Per Olof Håkansson och Ines Uusmann (s) vari

yrkas att riksdagen hos regeringen begär ett klarläggande av

ansvarsfrågorna för omhändertagandet av miljöfarligt avfall från

hushållen.

1992/93:Bo702 av Bo Arvidson och Rune Rydén (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om lagändring som gör det möjligt att lokalt

omhänderta dagvatten.

1992/93:Bo703 av Kenth Skårvik (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av att reducera framför allt

kväve- och fosforbelastningen i vattenområden,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att gällande lagstiftning icke bör hindra

övergång till mer miljöanpassade sanitets- och avloppssystem,

3. att riksdagen begär att regeringen verkar för forskning i

syfte att belysa miljövänliga alternativ till nuvarande

sanitetsteknik, med beaktande av god folkhälsostandard.

1992/93:Bo704 av Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

lagreglering av tillvaratagande av dagvatten.

1992/93:Bo705 av Chatrine Pålsson (kds) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om behovet av att stimulera forsknings- och

utvecklingsarbete för ekologisk avfallshantering av latrin och

annat organiskt hushållsavfall.

1992/93:Jo674 av Arne Kjörnsberg och Lahja Exner (s) vari

yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att utse "modellkommuner".

1992/93:Jo676 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp) vari såvitt nu är

i fråga yrkas

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om -- -- -- marknad för källsorterat

avfall (yrkandet i vad avser planering för källsortering av

avfall vid ny- och ombyggnad av bostäder har behandlats i

betänkandet 1992/93:BoU18).

dels de med anledning av proposition 1992/93:180 väckta

och till jordbruksutskottet hänvisade motionerna:

1992/93:Jo49 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om slutna va-system,

7. att riksdagen beslutar att nya va-system efter år 2000

skall vara slutna och ingå i kretsloppssamhället,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

att den bör uppmana bygg- och byggmaterielbranschen att före den

1 januari 1994 komma med förslag om hur branschen skall kunna

ingå i kretsloppssamhället,

18. att riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag

om avfallsskatt före den 1 januari 1994.

1992/93:Jo51 av Rose-Marie Frebran och Stefan Attefall (kds)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av att det satsas på forskning och

utveckling av alternativ till dagens vattenburna wc-system,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om nyttan av att möjliggöra kompostering för

hushåll,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av en uppföljning av om

förändringen av PBL påverkar nybyggnation i enlighet med

propositionens intentioner.

1992/93:Jo52 av Annika Åhnberg (-) vari yrkas

2. att riksdagen hos regeringen begär översyn av

naturresurslagen i enlighet med vad som i motionen anförts,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att de kommunala avfallsplanerna bör

lämnas in före 1993 års utgång,

12. att riksdagen hos regeringen begär en uppföljning av 1990

års beslut angående avfallshanteringen i kommunerna,

13. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

riktlinjer för nya avloppsvattenreningssystem.

1992/93:Jo54 av Christer Windén och Claus Zaar (nyd) vari

yrkas

2. att riksdagen avslår förslaget till lag om ändring i plan-

och bygglagen.

1992/93:Jo59 av Sören Lekberg och Bo Holmberg (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om energibesparande åtgärder inom

bostadsbeståndet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om kompostering av hushållsavfall,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om byggmaterialens roll i miljöpolitiken.

1992/93:Jo60 av Margareta Winberg m.fl. (s) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om differentierade taxor för avfall, vatten

och avlopp samt för energi,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om uppföljning av 1990 års beslut om den

kommunala avfallshanteringen.

Utskottet

Samhällsplanering för en kretsloppsanpassad utveckling

Samhällsplaneringen är enligt proposition 1992/93:180 -- den

s.k. kretsloppspropositionen -- ett viktigt hjälpmedel för att

förebygga miljöproblem och åstadkomma ett effektivare

resursutnyttjande. En förutseende planering kan lägga grunden

för ett kretsloppssamhälle. Omställningen mot ett

kretsloppsanpassat samhälle förutsätter, enligt regeringens

förslag, att statliga myndigheter, kommuner och andra organ på

olika nivåer samverkar för att ge förutsättningar för

utvecklingen, driva utvecklingsarbetet och stimulera nytänkande.

Som riktlinjer för beslut avseende samhällsplaneringen skall

enligt förslaget sålunda gälla att de skall vara inriktade mot

att effektivisera och främja kretsloppssamhället. I

propositionens yrkande 8 hemställs om att riksdagen skall

godkänna vad som föreslagits i denna del.

Vad i regeringsförslaget föreslagits om riktlinjer för beslut

avseende samhällsplaneringen har inte givit utskottet

anledning till erinran eller särskilt yttrande. Propositionens

yrkande 8 tillstyrks sålunda.

Vid FN:s konferens om miljö och utveckling (UNCED) år 1992

antogs den s.k. Agenda 21 som innehåller ett stort antal

rekommendationer för ett mera kretsloppsanpassat samhälle.

Enligt propositionen är det en viktig politisk uppgift och en

utmaning för kommunerna att i samverkan med lokala

organisationer och i samråd med medborgarna omvandla det globala

programmet i Agenda 21 till lokala handlingsprogram för en

hållbar utveckling. De svenska kommunerna anges vara väl rustade

för att ta ett mer samlat och strategiskt grepp i miljöarbetet

och i arbetet för en hållbar utveckling.

Eftersom kommunerna spelar en avgörande roll i omställningen

till ett kretsloppsanpassat samhälle bör enligt regeringens

förslag kretsloppsprincipen få stort genomslag i kommunernas

arbete för att omsätta och konkretisera Riokonferensens

handlingsprogram Agenda 21 i lokala program för en hållbar lokal

utveckling. Centrala miljömyndigheter och länsstyrelser bör

enligt förslaget stödja kommunernas arbete. Vad i propositionen

föreslagits som riktlinjer för kommunernas roll föreslås

riksdagen godkänna -- yrkande 9.

Inte heller vad i regeringsförslaget föreslagits beträffande

kommunernas roll har givit utskottet anledning till erinran

eller särskilt uttalande. Propositionens yrkande 9 tillstyrks.

Förutsättningarna för att kunna utveckla ett

kretsloppssamhälle bestäms enligt propositionen i hög grad av

hur planeringen av den byggda miljön genomförs. För att

kommunerna i sin planering i ökad utsträckning skall kunna

förebygga miljöproblem och ta hänsyn till naturens kretslopp

behöver nya synsätt och metoder utvecklas så att miljöfrågorna

kan integrereras i en sektorsövergripande planering. Regeringen

har också tillkallat en utredare med uppgift att se över plan-

och bygglagen (PBL). I arbetet kommer tillämpningen av

kretsloppsprincipen att uppmärksammas. Enligt propositionen

finns det emellertid skäl att redan nu tydliggöra kraven på att

planläggning skall främja en god och långsiktigt hållbar

livsmiljö. Med hänvisning härtill föreläggs riksdagen ett

förslag till ändring i 1 kap. 1 § PBL med denna innebörd --

yrkande 4.

Den föreslagna ändringen i PBL innebär enligt motion Jo54

(nyd) att hela lagkomplexet får ett helt nytt innehåll. Det kan

enligt motionärernas mening därför ifrågasättas vilka

konsekvenser ändringen får för den privata äganderätten,

näringsfriheten och den fria konkurrensen. Med hänvisning

härtill och till den pågående översynen av PBL hemställs i

motionens yrkande 2 om avslag på regeringsförslaget i denna del.

Bostadsutskottet delar vad som i propositionen anförts om

samhällsplaneringens betydelse för utvecklingen av ett

kretsloppsinriktat samhälle. Det är naturligtvis av stor

betydelse att kretsloppsprincipen kommer till uttryck i den

lagstiftning som ligger till grund för den kommunala

planeringen. I naturresurslagens (NRL) inledande bestämmelse (1

kap. 1 §) stadgas också att den fysiska miljön skall användas så

att en från ekologisk synpunkt långsiktigt god hushållning

främjas. Det framstår enligt utskottets mening mot bakgrund

härav som naturligt att också PBL, med den knytning den har till

NRL, tillförs en bestämmelse med motsvarande innebörd. Även

enligt bostadsutskottets mening bör den av regeringen föreslagna

ändringen i 1 kap. 1 § PBL sålunda vidtas. Propositionens

yrkande 4 tillstyrks. Motion Jo54 (nyd) yrkande 2 avstyrks.

I motion Jo51 (kds) anförs att det är viktigt att PBL

förändras i syfte att planera för ett boende där hänsyn till

miljön förenklas för den enskilde. Enligt motionärerna är en

uppföljning av om och hur den av regeringen föreslagna ändringen

i PBL får genomslag vid nybyggnation därför nödvändig -- något

som lämpligen torde vara en uppgift för Boverket. I motionens

yrkande 6 begärs ett riksdagens tillkännagivande med denna

innebörd.

Det är naturligtvis viktigt att utfallet av de ovan förordade

förändringarna i plan- och bygglagen följs upp. Förutom att

detta får anses vara en uppgift för regeringen ingår det i

Boverkets verksamhetsområde att bl.a. följa tillämpningen av PBL

och ta de initiativ som behövs för att lagstiftningens syfte

skall uppnås. Någon förändring i verkets uppgift på denna punkt

föreslås inte heller i regeringens proposition 1992/93:172 eller

i bostadsutskottets betänkande 1992/93:BoU20 där frågan om

målsättningen för verksamheten vid Boverket m.m. tas upp. Det

får enligt utskottets mening mot bakgrund härav förutsättas att

den i motion Jo51 (kds) yrkande 6 förordade uppföljningen av

förändringarna i PBL kommer till stånd utan någon riksdagens

särskilda begäran härom. Motionsyrkandet avstyrks.

Avslutningsvis behandlar utskottet i detta avsnitt två

motionsyrkanden som tar upp frågan om användningen av olika

byggmaterial m.m. ur miljö- och kretsloppssynpunkt.

Framtidens bygg- och rivningsavfall kommer enligt

Vänsterpartiets partimotion Jo49 att bli ett gigantiskt problem.

Enligt motionärerna innehåller moderna hus mängder av nya

material som är mer eller mindre miljöfarliga. Även äldre

material och konstruktioner anges komma att vålla stora problem.

Bygg- och byggmaterialbranschen bör enligt motionens yrkande 17

därför uppmanas att före den 1 juli komma med förslag om hur

branschen skall kunna ingå i kretsloppssamhället.

Det är enligt motion Jo59 (s) yrkande 3 av flera skäl viktigt

att uppmärksamma byggmaterialens roll i miljöpolitiken. Enligt

motionärerna har många byggmaterial visat sig farligare än någon

kunnat tro. En förhandsgranskning av byggnadsmaterial eller

grupper av material bör därför påbörjas enligt en modell

liknande den som tillämpas för kemiska bekämpningsmedel. Det

anges vidare vara av stor vikt att gränsvärden bestäms för olika

komponenter som ingår i den omfattande floran av

byggnadsmaterial. Enligt förslaget bör arbetet bedrivas

skyndsamt.

Det är naturligtvis av största vikt att också

byggnadsmaterial framställs på ett sådant sätt och av

sådana beståndsdelar att materialet inte i någon del av sin

livscykel orsakar hälso- eller miljömässiga problem. Genom

beslut av riksdagen våren 1991 (bet. 1990/91:BoU19) har Boverket

inom kemikalielagstiftningens ram givits ett ansvar för

produktinformation avseende byggvaror. I kretsloppspropositionen

uttalas dessutom att nya produktgrupper m.m. successivt skall

anges för producentansvar. Ett sådant område som enligt

förslaget bör bli aktuellt inom kort är byggnadsmaterial. Vad i

propositionen anförts bör alltså innebära att också

byggnadsmaterial inom en nära framtid kommer att bli föremål för

överväganden med avseende på återtagningsplikt eller andra

styrmedel.

Ett riksdagens tillkännagivande i enlighet med förslagen

Vänsterpartiets partimotion Jo49 yrkande 17 samt motion Jo59 (s)

yrkande 3 kan, med hänvisning till det nu anförda, inte anses

erforderligt. Motionerna avstyrks.

Kommunerna och avfallshanteringen

Kommunerna har fått ett allt större tillsynsansvar lokalt i

frågor om människors hälsa och miljön. Detta tillsynsansvar

omfattar således bl.a. hälsoskydd, livsmedelshantering,

kemikaliekontroll och miljöskydd. Även frågor om

avfallshantering är en kommunal angelägenhet, särskilt vad avser

avfall från enskilda hushåll.

Genom propositionens yrkande 30 bereds riksdagen tillfälle att

ta del av vad som i regeringsförslaget anförts om avfallsskatt

och källsortering. Det anförda innebär i korthet följande.

Källsortering av avfall är enligt propositionen av central

betydelse i arbetet med att kretsloppsanpassa

avfallshanteringen. I syfte att påskynda utvecklingen bör en

avfallsbeskattning övervägas. Mot bakgrund härav aviserar

regeringen sin avsikt att tillsätta en särskild utredare för att

belysa lämpligheten av olika beskattningsalternativ och lämna

förslag till erforderlig lagstiftning.

Ett effektivt sätt att minska avfallsmängderna är enligt

Vänsterpartiets partimotion Jo49 att införa avfallsskatt. Enligt

motionens yrkande 18 bör regeringen därför få i uppdrag att

återkomma med förslag till avfallsskatt före den 1 januari 1994.

Vad i propositionen anförts om avfallsskatt och

källsortering har inte givit utskottet anledning till erinran

eller särskilt uttalande. Regeringsförslagets yrkande 30 bör

sålunda läggas till handlingarna. Utskottets ställningstagande i

denna del innebär att förslaget i Vänsterpartiets partimotion

Jo49 yrkande 18 avstyrks. Någon tidsgräns för när en viss del av

utredningsarbetet skall vara avslutat bör inte sättas upp av

riksdagen. Det bör ankomma på regeringen att utifrån en

helhetsbedömning bestämma den närmare inriktningen m.m. av

utredningsarbetet. Det finns enligt utskottets uppfattning inte

skäl anta annat än att utredningsarbetet och den därpå följande

beredningen bedrivs rationellt och utan onödig tidsspillan.

Kommunerna har enligt motion Jo60 (s) numera möjlighet att

differentiera avfallstaxorna för att stimulera källsortering av

avfall. Enligt motionärerna bör även vatten- och avloppstaxan

liksom energitaxan kunna utformas så att de ger användarna klara

ekonomiska incitament att minska vatten- och

energiförbrukningen. Enligt förslaget bör en utredning

tillsättas för att presentera förslag till hur sådana taxor kan

utformas. Med hänvisning härtill föreslås i motionens yrkande 2

ett riksdagens tillkännagivande om differentierade taxor för

avfall, vatten och avlopp samt energi.

Regeringen tillsatte våren 1992 en särskild arbetsgrupp --

Avgiftsgruppen -- med uppgift att utarbeta förslag beträffande

den kommunala avgiftssättningen, främst inom de kommunala

tekniska verksamheterna som vatten och avlopp, elektricitet och

renhållning. Avgiftsgruppen har helt nyligen överlämnat

betänkandet Avgifter inom kommunal verksamhet -- förslag till

modifierad självkostnadsprincip (Ds 1993:16). Som framgår av

titeln innehåller betänkandet förslag om kommunal

avgiftssättning som baseras på en modifierad

självkostnadsprincip. Förslaget syftar bl.a. till att öppna en

möjlighet att ta ut avgifter som kan användas för att finansiera

nödvändiga investeringar i syfte att minska miljöbelastningen

och att påverka konsumtionsmönstret i miljövänlig riktning.

Arbetsgruppens arbete är ännu inte avslutat. Gruppen kommer

senare i vår att lämna förslag till en omarbetad va-lag. När det

gäller frågor avseende avgiftssättning för el har dessa

överlämnats till Ellagstiftningsutredningen som avser att avge

ett betänkande under juni månad.

Som framgår av redovisningen ovan är den kommunala

avgiftssättningen föremål för omfattande överväganden. Enligt

utskottets mening bör resultatet av dessa överväganden avvaktas.

Motion Jo60 (s) yrkande 2 avstyrks med hänvisning härtill.

Riksdagen fattade år 1990 beslut om ett avfallsprogram (bet.

1989/90:JoU16) som bl.a. innebär att kommunerna skall svara för

en heltäckande avfallsplanering. En kopia av de upprättade

planerna skall inlämnas till Naturvårdsverket.

Med hänvisning till att arbetet med att upprätta kommunala

avfallsplaner enligt motionären går trögt föreslås i motion Jo52

(-) att de kommunala avfallsplanerna bör lämnas in före 1993 års

utgång -- yrkande 11. Enligt motionen bör regeringen därefter

återkomma till riksdagen med en uppföljning och förslag till

åtgärder så att målen i 1990 års beslut kan nås inom en nära

framtid -- yrkande 12.

Även i motion Jo60 (s) yrkande 7 begärs en uppföljning av 1990

års beslut om den kommunala avfallshanteringen. Med hänvisning

till att det enligt motionärerna hittills har gått ganska trögt

både med källsortering av avfall och med de kommunala

avfallsplanerna kan det enligt motionärernas mening ifrågasättas

vad regeringen gjort för att fullfölja 1990 år beslut.

I kretsloppspropositionen konstateras att den rådande

situationen inom avfallsområdet inte står i överensstämmelse med

vad som borde gälla utifrån riksdagens beslut om övergripande

målsättning och ambitionsnivå. Detta är naturligtvis inte

tillfredsställande. Som framhålls i propositionen är det därför

angeläget att åtgärder snarast vidtas för att förbättra

situationen. De förslag som läggs fram i kretsloppspropositionen

bör enligt utskottets mening också kunna bidra till att de

uppställda målen kommer att uppnås. Det kan enligt utskottets

uppfattning dessutom förutsättas att regeringen och/eller

Naturvårdsverket, om så anses erforderligt, vidtar åtgärder så

att intentionerna med avfallsprogrammet kommer att förverkligas.

Ett tillkännagivande i enlighet med förslagen i motionerna Jo52

(-) yrkandena 11 och 12 samt Jo60 (s) yrkande 7 kan vid en sådan

uppfattning undvaras.

Insatser för att möjliggöra kompostering av avfall för

enskilda hushåll är enligt motion Jo51 (kds) värdefulla och bör

stimuleras. Med hänvisning härtill föreslås i motionens

yrkande2 ett riksdagens tillkännagivande om att kompostering

alltid skall planeras in i nyproduktionen och i möjligaste mån i

det äldre husbeståndet.

Frågan om förbättrade möjligheter till kompostering tas upp

också i motion Jo59 (s). Med hänvisning till att erfarenheterna

av kompostering är mycket goda också i flerbostadshusområden

föreslås att en generell rätt till kompostering av

hushållsavfall under kontrollerade former skall ges --

yrkande2.

Som framhålls i kretsloppspropositionen kan

hemkompostering av t.ex. köks- och trädgårdsavfall i många

fall vara en bra metod för att minimera avfallsmängderna och

samtidigt återföra avfallet till naturens kretslopp. Det är

enligt utskottets mening viktigt att möjligheterna för enskilda

hushåll att kompostera avfall underlättas. I renhållningslagen

föreskrivs också att kommunen vid sin planläggning m.m. av hur

den kommunala bortforslingsskyldigheten för hushållsavfallet

skall fullgöras skall ta hänsyn till den enskildes möjligheter

att själv ta hand om avfallet på ett från hälso- och

miljöskyddssynpunkt godtagbart sätt. I propositionen aviserar

dessutom regeringen sin avsikt att gör en översyn i syfte att

underlätta kompostering för enskilda hushåll. Ytterligare

överväganden i hithörande frågor bör enligt utskottets mening

anstå i avvaktan på resultatet av denna översyn. Motionerna Jo51

(kds) yrkande2 och Jo59 (s) yrkande2 avstyrks med hänvisning

härtill.

För att underlätta fortsatta försök i full skala med en långt

gående källsortering av sopor föreslås i motion Jo674 (s)

yrkande 3 att stöd skall utgå till ett antal "modellkommuner".

Enligt förslaget blir det härigenom möjligt att med dessa

kommuner som exempel snabbare driva fram ett robust och

effektivt system för hela avfallskedjan från källsortering till

återvinning eller deponering.

Det är naturligtvis viktigt att landets kommuner på olika sätt

stimuleras att förbättra sin avfallshantering så att den sker på

ur miljösynpunkt bästa möjliga sätt. Inom ramen för det s.k.

ekokommunprojektet har också viss verksamhet med denna

inriktning kommit till stånd. Flera kommuner har också utifrån

lokala initiativ gjort betydande insatser för att förbättra

avfallshanteringen i alla dess led. Det finns sålunda redan i

dag tillgång till en rad exempel på en förbättrad kommunal

avfallshantering med den utformning som motionärerna förordar.

Utskottet är inte nu berett förorda ytterligare insatser. Det

får förutsättas att det utvecklingsarbete som pågått och pågår

kommer att ge underlag för ytterligare åtgärder i avsikt att

förbättra avfallshanteringen. Utskottet vill i anslutning

härtill framhålla att det i den s.k. forskningspropositionen

(prop. 1992/93:170) föreslås att till forskning för en

kretsloppsanpassad samhällsutveckling skall anslås närmare 33

miljoner kronor. Detta anslag, som disponeras av

Avfallsforskningsrådet, får bl.a. användas för

utvecklingsprojekt och demonstrationsanläggningar.

Utskottet avstyrker med hänvisning till det nu anförda

förslaget i motion Jo674 (s) yrkande 3.

Det kommunala ansvaret för att ta hand om hushållsavfall torde

enligt motion Bo701 (s) inte kunna ifrågasättas så länge

avfallet hålls oseparerat -- detta oavsett avfallets innehåll. I

de fall den del av avfallet som är miljöfarligt separeras är

däremot den kommunala renhållningsskyldigheten enligt

motionärernas mening inte lika självklar. I motionen begärs

därför ett klarläggande av ansvarsfrågorna när det gäller

omhändertagande av miljöfarligt avfall från hushållen.

Den vikt som enligt utskottets mening måste läggas vid att

källsortering av avfall kommer till stånd i så stor utsträckning

som möjligt innebär att sådana förhållanden m.m. som kan

motverka en sådan utveckling måste undanröjas. Detta innefattar

naturligtvis också den lagstiftning som är tillämplig på

avfallshanteringen. I den utsträckning lagstiftningen utgör ett

hinder för källsortering bör den sålunda ändras. När det gäller

hanteringen av miljöfarligt avfall har också två

utredningsförslag nyligen lagts fram som tar upp dessa frågor.

Utredningsförslagen är för närvarande föremål för

remissbehandling och överväganden inom regeringskansliet. Det

får enligt utskottets mening förutsättas att dessa överväganden

också innefattar de i motion Bo701 (s) aktualiserade frågorna om

ansvaret för det ur hushållsavfallet separerade miljöfarliga

avfallet. Vad i motionen anförts torde sålunda komma att

tillgodoses utan någon riksdagens ytterligare åtgärd. Motionen

avstyrks.

Som en del i ett åtgärdsprogram för miljön i Stockholms län

förs i motion Jo676 (fp) fram förslag för att stimulera och

underlätta källsortering av sopor. En viktig förutsättning för

att källsortering skall komma till stånd i önskad omfattning

anges i motionen bl.a. vara att en långsiktig marknad och

avsättning kan skapas och upprätthållas för det källsorterade

materialet. I motionens yrkande 15 såvitt nu är i fråga

hemställs därför om ett riksdagens tillkännagivande om vikten av

en marknad för källsorterat avfall.

En övergripande målsättning för de förslag avseende

avfallshanteringen som lagts fram i kretsloppspropositionen är

att avfallets volym och farlighet skall begränsas. Ett viktigt

medel för att åstadkomma detta är källsortering av avfallet. En

utvidgad källsortering ökar bl.a. förutsättningarna för

återvinning och återanvändning. I detta sammanhang kan

naturligtvis eventuella svårigheter att få avsättning för delar

av det sorterade materialet vara ett problem. Samtidigt torde

det ökade producentansvar och de åtgärder i övrigt som föreslås

i kretsloppspropositionen kunna medverka till att det sorterade

avfallet kommer till återanvändning. Vad i motion Jo676 (fp)

yrkande 15 såvitt nu är i fråga förordats får sålunda anses i

allt väsentligt tillgodosett genom det nu föreliggande

förslaget. Motionen avstyrks sålunda.

Va-frågor

Åtgärder för ett renare slam

Vid reningen av avloppsvatten i reningsverk uppstår som en

restprodukt slam. Innehållet i detta slam bestäms av kvaliteten

på avloppsvattnet och de ämnen som tillförts detta. Det betyder

bl.a. att miljöstörande ämnen som släpps ut i avloppsnätet från

industri och hushåll eller som tillförs från dagvatten påverkar

slammets innehåll och därmed användbarheten.

De näringsämnen som finns i slam från de kommunala

avloppsverken bör enligt propositionen nyttiggöras i så hög grad

som möjligt. Användningen av slam t.ex. i jordbruket anges

därför vara ett viktigt steg mot en miljöanpassad avloppsrening.

En förutsättning för en sådan användning är enligt regeringens

förslag emellertid att slammet inte innehåller skadliga halter

av oönskade ämnen.

Användningen av slam och andra restprodukter skall självfallet

inte ske om det medför en negativ miljöpåverkan. Det omfattande

miljöarbete som har bedrivits i Sverige anges dock ha resulterat

i förhållandevis låga metallhalter i slam. Samtidigt betonas att

åtgärder måste prioriteras för att ytterligare minska

metallinnehållet. För att nå detta mål bör enligt förslaget

vissa förändringar i lagen (1970:244) om allmänna vatten- och

avloppsanläggningar (va-lagen) göras.

I 12 § va-lagen föreskrivs att en allmän va-anläggning skall

utföras så att hälsoskyddets intresse tillgodoses och att den

skall vara försedd med anordningar som krävs för att den skall

fylla sitt ändamål och tillgodose skäliga krav på säkerhet. I

propositionen anförs att en anläggning dessutom givetvis skall

vara konstruerad och drivas så att den skyddar miljön från både

miljö- och hälsostörande ämnen. Bestämmelsen föreslås därför

kompletterad så att det av 12 § framgår att en allmän

va-anläggning skall utföras och drivas så att också

miljöskyddsintresset tillgodoses.

En ytterligare lagändring som enligt regeringsförslaget bör

vidtas är att införa ett uttryckligt förbud mot att den allmänna

anläggningen brukas på sätt som försvårar att miljö- och

hälsoskyddsintressena tillgodoses i va-verksamheen. Ett sådant

förbud, som enligt förslaget lämpligen införs i 21 § va-lagen,

anges på brukarsidan naturligt svara mot huvudmannens ansvar

enligt 12 § va-lagen.

De genom propositionens yrkande 2 framlagda förslagen till

ändringar i 12 och 21 §§ va-lagen föreslås träda i kraft den 1

juli 1993.

Utskottet delar vad som i regeringsförslaget anförts om att

slam från de kommunala avloppsverken bör nyttiggöras i så hög

grad som möjligt och att förutsättningar därför måste skapas för

att slammet inte skall innehålla skadliga halter av oönskade

ämnen. Det genom propositionens yrkande 2 framlagda förslaget

till ändring i va-lagen tillstyrks sålunda.

Övriga frågor avseende va-anläggningar m.m.

I åtta motionsyrkanden tas upp olika frågor om va-systemens

utformning m.m.

Allt slam skall enligt Vänsterpartiets partimotion Jo49 ha så

hög kvalitet att det utan negativa miljö- och hälsoeffekter

skall kunna användas på jordbruksmark från år 2000. Med

hänvisning härtill föreslås dels att nya, icke vattenburna och

slutna va-system successivt skall tas i bruk -- yrkande 6 --,

dels att alla nya va-anläggningar efter år 2000 skall vara

slutna och ingå i kretsloppssamhället -- yrkande 7.

I motion Jo51 (kds) yrkande 1 lyfts fram behovet av att satsa

på forskning och utveckling av alternativ till dagens

vattenburna wc-system. Att stora mängder vatten åtgår i dessa

system är enligt motionärerna inte alltid försvarbart.

Utveckling av t.ex. multrumsanläggningar och system med extremt

låg vattenförbrukning som ansluts till komposteringsanläggningar

är metoder som föreslås bli föremål för en intensiv forskning

och utveckling. Målsättningen föreslås vara att få fram en

slutprodukt som är en näringsrik mylla så att det naturliga

kretsloppet växt-föda-växt sluts.

Även i motion Bo705 (kds) anförs att det naturliga kretsloppet

växt-föda-avfall genom wc och hantering av annat organiskt

hushållsavfall har avbrutits. Enligt motionärerna ger redan känd

teknik goda förutsättningar för att, med bibehållen komfort,

ersätta det nuvarande wc-systemet och annan i längden omöjlig

hantering av avfall. Med hänvisning härtill begärs i motionen

ett riksdagens tillkännagivande om behovet av forsknings- och

utvecklingsarbete med denna inriktning.

Den föreslagna ändringen av va-lagen är enligt motion Jo52 (-)

nödvändig, men i ett längre perspektiv otillräcklig. Det är

enligt motionären helt uppenbart att tekniken för vattenrening

måste ersättas med andra system både av miljöskäl och av

ekonomiska skäl. Med hänvisning härtill hemställs i motionens

yrkande 13 att regeringen skall lägga fram riktlinjer för hur

rening av avloppsvatten och omhändertagande av dagvatten kan ges

en bättre miljöanpassning.

Skadliga utsläpp i vattenområden är enligt motion Bo703 (fp)

fortfarande ett stort problem. Frågan är enligt motionären om

samhället med nuvarande utveckling i längden klarar av att

hantera avfallsfrågorna på ett rimligt och miljömässigt

riktigare sätt. I dag övergöds vattendrag och närkustvatten med

biologiska störningar som följd. Enligt motionären kan

vattenklosetterna helt klart anses vara den primära orsaken till

problemen. Med hänvisning härtill hemställs att riksdagen skall

göra ett tillkännagivande om behovet av att reducera framför

allt kväve- och fosforbelastningen i vattenområden -- yrkande 1.

Dessutom föreslås dels att gällande lagstiftning bör ses över så

att den inte hindrar övergång till mer miljöanpassade sanitets-

och avloppssystem -- yrkande 2 --, dels att regeringen skall

verka för att forskning om miljövänliga alternativ till

nuvarande sanitetsteknik skall komma till stånd -- yrkande 3.

När det gäller frågan om utformningen av va-systemen m.m.

vill utskottet anföra följande.

Dagens avloppsanläggningar -- ledningssystem och reningsverk

-- kan ses såväl som ett tekniskt försörjningssystem för att

klara kraven på goda hygieniska förhållanden m.m. som ett

miljövårdssystem med uppgift att skydda mot föroreningar. Det

innebär sålunda att anläggningarna skall motverka att

miljöstörande ämnen och andra föroreningar sprids i vår miljö.

För att avloppsanläggningarna skall fylla sin miljövårdande

uppgift fordras dels att de för bort och renar avloppsvattnet på

avsett sätt, dels att det slam som uppstår i denna process är så

rent att det kan återföras i det biologiska kretsloppet. Under

förutsättning av att de i dag använda avloppssystemen svarar mot

dessa villkor får de anses motsvara de krav som bör kunna

ställas på ett kretsloppsanpassat va-system. Med de i

kretsloppspropositionen framlagda förslagen till ändringar i

va-lagen, som utskottet ställt sig bakom ovan, förbättras

dessutom möjligheterna till en miljöriktig avlopps- och

slamhantering ytterligare.

Även om dagens va-system enligt utskottets mening i och för

sig ger förutsättningar för en kretsloppsanpassad

avloppshantering är det naturligtvis viktigt att utvecklingen

och användningen av nya alternativa system på olika sätt

stimuleras. Inom Civildepartementet pågår också ett arbete med

en översyn av va-lagen. Även forsknings- och utvecklingsarbetet

är betydande på området.

Med hänvisning till det ovan anförda finns det enligt

utskottets mening inte nu tillräcklig anledning förorda att

ytterligare åtgärder vidtas. I den mån förslagen i

Vänsterpartiets partimotion Jo49 yrkandena 6 och 7 samt i

motionerna Jo51 (kds) yrkande 1, Jo52 (-) yrkande 13, Bo703 (fp)

och Bo705 (kds) inte kan anses redan tillgodosedda avstyrks de

av utskottet.

Med dagens teknik för att samla upp och leda bort s.k.

dagvatten kan regnvatten enligt motion Bo702 (m) förvandlas till

ett miljöhot. Enligt motionärerna finns det nu system

tillgängliga som gör ett lokalt omhändertagande av dagvatten

möjligt -- system som är billigare och enklare. Genom att

va-lagen har utformats med de konventionella dagvattensystemen

för ögonen utgör lagen enligt motionärernas uppfattning ett

hinder för att lokalt omhänderta dagvatten. Med hänvisning

härtill föreslås att lagstiftningen skall ses över så att ett

lokalt omhändertagande underlättas.

Även i motion Bo704 (fp) föreslås att lagstiftningen skall ses

över för att underlätta att dagvatten kan omhändertas lokalt på

ett miljömässigt sätt. Enligt motionärerna kan lokala lösningar

för dagvatten i många fall vara billigare och miljövänligare.

Inte minst anges detta gälla med avseende på det omfattande

behov som finns av att bygga om befintliga avlopps- och

dagvattenledningar.

Utskottet har ingen annan uppfattning än motionärerna när det

gäller värdet av att dagvatten tas om hand på ett så

miljömässigt och enkelt sätt som möjligt. Ett lokalt

omhändertagande erbjuder enligt utskottets uppfattning mot

bakgrund härav flera fördelar. Det finns sålunda motiv som talar

för att även andra lösningar än de som är de i dag förhärskande

bör komma till stånd där så är möjligt. En rad lösningar som

möjliggör ett miljömässigt och ekonomiskt riktigt lokalt

omhändertagande av dagvatten finns också tillgängliga. Det är

allt från relativt enkla planeringsåtgärder för att åstadkomma

genomsläppliga friytor m.m. till mer komplexa dammanläggningar.

Lösningar med denna inriktning kan också bidra till att skapa

och bevara grönområden och tillgodose den biologiska mångfalden.

Även om det redan i dag finns tekniska lösningar m.m. som gör

det möjligt att lokalt ta hand om dagvatten kan det naturligtvis

finnas andra faktorer som gör det svårt eller rent av omöjligt

att ta hand om dagvattnet lokalt. I många av våra större städer

finns det sålunda rent praktiska svårigheter att genomföra

lokala lösningar som att finna infiltrationsytor m.m. Det kan

enligt utskottets mening inte heller uteslutas att

lagstiftningen på området i vissa avseenden försvårar ett lokalt

omhändertagande. Som framgår av redovisningen ovan är dock

va-lagen föremål för en översyn bl.a. med avseende på

principerna för avgiftsuttaget.

Med avseende på det värde ur miljösynpunkt som enligt

utskottets mening ligger i ett lokalt omhändertagande av

dagvatten får det förutsättas att regeringen utan något

riksdagens särskilda tillkännagivande noga följer utvecklingen

på området och om så erfordras vidtar lämpliga åtgärder. Det kan

bl.a. finnas skäl att genom aktiva utbildnings- och

informationsinsatser sprida ökad kunskap om möjligheterna att

med alternativa metoder ta hand om dagvatten. Vad i motionerna

Bo702 (m) och Bo704 (fp) förordats torde sålunda komma att bli i

allt väsentligt tillgodosett utan någon riksdagens ytterligare

åtgärd. Motionerna avstyrks.

Enligt motion Bo213 (v) bör de ekologiska principerna

tillämpas i såväl boende som byggande. Grunderna för att nå

detta mål finns enligt motionärernas mening i NRL och PBL.

Däremot anges bl.a. va-lagen och renhållningsförordningen ha

fått en sådan utformning att de utgör ett hinder i strävandena

mot en ekologiskt uthållig boende- och byggsektor. I

motionens yrkande 5 begärs med hänvisning härtill ett riksdagens

tillkännagivande om behovet av ändringar i de aktuella

bestämmelserna.

Utskottet delar motionärernas uppfattning om värdet av att

såväl boende som byggande präglas av hänsynstagande till miljön

och till möjligheterna att skapa en långsiktigt hållbar

samhällsutveckling. De i kretsloppspropositionen framlagda

förslagen till ändringar i såväl renhållningslagen som i

va-lagen syftar, liksom propositionens övriga förslag, också

till att ge förutsättningar för en sådan utveckling. Som framgår

av redovisningen ovan är va-lagen dessutom föremål för en

översyn. I den mån förslaget i motion Bo213 (v) yrkande 5 inte

kan anses tillgodosett genom vad som i kretsloppspropositionen

föreslagits avstyrks det av utskottet.

Vissa övriga frågor

Naturresurslagen är enligt motion Jo52 (-) ett redskap för att

åstadkomma en bättre miljöanpassad utveckling. Enligt motionären

är dock lagen delvis obrukbar varför den bör ses över och

förändras så att den fungerar som ett redskap för att hävda

långsiktiga miljöintressen -- yrkande 2.

Regeringen tillsatte våren 1990 en särskild kommitté --

Miljöskyddskommittén -- med uppgift att göra en översyn av

miljöskyddslagstiftningen. Kommittén har i sitt nyligen

framlagda huvudbetänkande Miljöbalk (SOU 1993:27) föreslagit att

de centrala lagarna på hälsoskydds- och miljöområdet

sammanförs till en miljöbalk. Till grund för förslaget ligger

bl.a. en strävan att ge uttryck för en enhetlig inställning till

miljöfrågorna. Betänkandet är utsänt på remiss.

Miljöskyddskommitténs förslag innebär bl.a. att bestämmelserna

i den nuvarande naturresurslagen förs över till miljöbalken.

Det innebär således att frågan om naturresurslagens roll i

arbetet med att skapa förutsättningar för en på lång sikt

hållbar utveckling av samhället redan är föremål för

överväganden. Enligt utskottets mening bör resultatet av dessa

överväganden avvaktas. Förslaget i motion Jo52 (-) yrkande 2 om

att lagen bör ses över avstyrks med hänvisning härtill.

Det finns enligt motion Jo59 (s) yrkande 1 två oroande

faktorer när det gäller energianvändningen i våra bostäder. För

det första har utvecklingen mot en allt bättre hushållning med

uppvärmingsenergi i princip upphört sedan mitten av 1980-talet.

För det andra har behovet av s.k. fastighetsel, dvs. el för

drift av olika installationer m.m., ökat dramatiskt sedan mitten

av 1970-talet. Denna utveckling måste enligt motionärernas

mening aktivt motverkas. Särskilda medel för informations- och

utvecklingsinsatser för att stimulera olika fastighetsägare att

genomföra energihushållningsprojekt bör därför avsättas.

Dessutom föreslås att ett stöd till marknadsintroduktion av ny

teknik som minskar energianvändningen skall övervägas.

Till grund för den nu behandlade motionen ligger en strävan

att åstadkomma en förbättrad energihushållning. Utskottet

delar denna strävan. Det finns sålunda även enligt

bostadsutskottets mening skäl att både effektivisera och minska

energiförbrukningen. Betydande insatser har också gjorts från

samhällets sida för att åstadkomma en sådan utveckling. Det

gäller bl.a. utformningen av de regler som styr byggandet.

Gällande nybyggnadsregler innebär i förhållande till tidigare

gällande byggnorm skärpta krav på energihushållning i alla

bostadshus. I det förslag till reviderade byggregler som

Boverket lagt fram tidigare i år ingår dessutom vissa

förändringar när det gäller olika energikrav m.m. Förslaget i

denna del syftar till att minska energiförbrukningen och

förbättra energieffektiviteten i våra byggnader.

Som framgår av den kortfattade redovisningen ovan har redan en

rad åtgärder vidtagits som syftar till att åstadkomma en

förbättrad energihushållning och en effektivisering av

energianvändningen i byggnadsbeståndet. Utskottet är mot

bakgrund härav inte berett förorda ytterligare insatser med den

inriktning som föreslås i motion Jo59 (s) yrkande 1. Motionen

avstyrks.

Stockholm den 20 april 1993

På bostadsutskottets vägnar

Agne Hansson

I beslutet har deltagit: Agne Hansson (c), Oskar Lindkvist

(s), Knut Billing (m), Bertil Danielsson (m), Erling Bager (fp),

Mikael Odenberg (m), Rune Evensson (s), Ulf Björklund (kds), Dan

Eriksson i Stockholm (nyd), Britta Sundin (s), Birger Andersson

(c), Marianne Carlström (s), Lars Stjernkvist (s) och Björn

Ericson (s).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Lars Werner (v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Avvikande meningar

1.Ändringen i 1 kap. 1 § PBL

Dan Eriksson i Stockholm (nyd) anser att den del av utskottets

yttrande som under rubriken Samhällsplanering för en

kretsloppsanpassad utveckling börjar med "Bostadsutskottet

delar" och slutar med "2 avstyrks" bort ha följande lydelse:

Den av regeringen föreslagna ändringen av plan- och bygglagen

är av genomgripande och principiellt viktig natur. Genom att det

i lagens portalparagraf förs in bestämmelser om att en

långsiktigt god och hållbar utveckling skall främjas ges

lagstiftningen en delvis ny innebörd. Den rättsliga

tillämpningen kommer därmed troligen att bli en helt annan än

hittills. Enligt utskottets mening måste en lagändring med så

långtgående effekter föregås av en noggrann analys och

kartläggning av konsekvenserna i olika avseenden. Inte minst

gäller detta med avseende på hur den privata äganderätten,

näringsfriheten och den fria konkurrensen kan komma att

påverkas. Utskottet vill i anslutning härtill också erinra om

att regeringen helt nyligen har tillkallat en särskild utredare

med uppgift att se över plan- och bygglagen. I utredningsarbetet

skall bl.a. behovet av närmare bestämmelser för ökad miljöhänsyn

i den fysiska planeringen övervägas. Härvid kommer tillämpningen

av kretsloppsprincipen att särskilt uppmärksammas. Enligt

utskottets mening bör resultatet av detta utredningsarbete

avvaktas. Någon ändring av den aktuella bestämmelsen bör därför

inte nu vidtas. Regeringens förslag i denna del bör sålunda

avslås av riksdagen i enlighet med förslaget i motion Jo54 (nyd)

yrkande 2.

2.De uppställda målen

Oskar Lindkvist, Rune Evensson, Britta Sundin, Marianne

Carlström, Lars Stjernkvist och Björn Ericson (alla s) anser att

den del av utskottets yttrande som under rubriken Kommunerna och

avfallshanteringen börjar med "I kretsloppspropositionen" och

slutar med "uppfattning undvaras" bort ha följande lydelse:

Riksdagens beslut om ett avfallsprogram, som bl.a. innebär att

avfallsplaner skall upprättas och källsortering stimuleras,

fattades redan för tre år sedan, dvs. år 1990. Trots detta har

ett stort antal kommuner ännu inte upprättat sådana planer eller

infört källsortering av avfallet i den omfattning som avsetts.

Som framhålls i motion Jo60 (s) kan det mot bakgrund härav

ifrågasättas i vilken utsträckning regeringen verkat för att

riksdagens beslut skall komma till praktiskt genomförande. Dessa

tvivel verifieras också av regeringen som i

kretsloppspropositionen konstaterar att den rådande situationen

inom avfallsområdet inte står i överensstämmelse med vad som

borde gälla utifrån riksdagens beslut om övergripande

målsättning och ambitionsnivå. Detta är naturligtvis ytterst

otillfredsställande. Det bör enligt utskottets mening därför

uppdras åt regeringen att snarast vidta de åtgärder som

erfordras för att 1990 års beslut skall komma i praktisk

tillämpning fullt ut i landets alla kommuner.

Vad utskottet nu med anledning av motionerna Jo52 (-)

yrkandena 11 och 12 samt Jo60 (s) yrkande 7 anfört om åtgärder

för att intentionerna med avfallsprogrammet skall förverkligas

bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

3.En förbättrad energihushållning

Oskar Lindkvist, Rune Evensson, Britta Sundin, Marianne

Carlström, Lars Stjernkvist och Björn Ericson (alla s) anser att

den del av utskottets yttrande som under rubriken Vissa övriga

frågor börjar med "Till grund" och slutar med "Motionen

avstyrks" bort ha följande lydelse:

Bostadsutskottet delar vad som i motion Jo59 (s) anförts om

energianvändningen i våra bostäder. Även utskottet kan sålunda

konstatera att för det första utvecklingen mot en allt bättre

hushållning med uppvärmningsenergi i princip har upphört sedan

mitten av 1980-talet och att för det andra behovet av s.k.

fastighetsel, dvs. el för drift av olika installationer m.m.,

har ökat dramatiskt sedan mitten av 1970-talet. Denna utveckling

inger naturligtvis oro, och den måste därför aktivt motverkas.

Det finns sålunda enligt bostadsutskottets mening skäl att både

effektivisera och minska energiförbrukningen i vårt

byggnadsbestånd. Även om insatser har gjorts från samhällets

sida för att åstadkomma en sådan utveckling är dessa åtgärder

enligt utskottets mening inte tillräckliga. I enlighet med

förslaget i motion Jo59 (s) bör därför särskilda medel för

informations- och utvecklingsinsatser för att stimulera olika

fastighetsägare att genomföra energihushållningsprojekt

avsättas. Dessutom bör, enligt utskottets mening, ett stöd till

marknadsintroduktion av ny teknik som minskar energianvändningen

övervägas.

Vad riksdagen nu med anledning av motion Jo59 (s) yrkande 1

anfört om åtgärder för att minska energiförbrukningen och

förbättra energieffektiviteten i våra byggnader bör regeringen

ges till känna.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,

eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i

utskottet.

Lars Werner (v) anför:

Jag ansluter mig till följande reservationer (s):

2.De uppställda målen

3.En förbättrad energihushållning

Jag vill dessutom anföra följande:

Vi har i dag ett samhälle som är i ekologisk obalans. Det

betyder att en rad åtgärder, som täcker alla samhällssektorer,

måste vidtas för att stoppa den hittillsvarande utvecklingen och

återställa balansen. Målet är sålunda ett ekologiskt anpassat

samhälle som brukar naturresurser i stället för att förbruka dem

och som använder förnybara energikällor som inte ger negativa

miljöeffekter. De generella riktlinjer som enligt

Vänsterpartiets mening måste ställas upp för att påskynda

utvecklingen mot ett kretsloppssamhälle är bl.a. följande.

Samhällets krav skall vara långsiktiga och ge rimlig tid för

omställning till ett kretsloppsbeteende.

Alla slag av styrmedel skall kunna användas, dvs. allt från

förbud till miljöavgifter.

En varuproducent måste ta ansvar för sin produkts fullständiga

kretslopp.

Med utgångspunkt i dessa generella riktlinjer måste en

kretsloppsanpassning ske över alla samhällssektorer, branscher

och avse all mänsklig aktivitet.

När det gäller bygg- och rivningsavfall innebär detta, som

framhålls i Vänsterpartiets partimotion Jo49, att omedelbara

åtgärder är nödvändiga. De restprodukter som uppstår i

byggverksamheten liksom vid rivning kommer att bli ett

gigantiskt problem i framtiden om ingenting görs. Som framhålls

i motionen innehåller moderna hus mängder av nya material som är

mer eller mindre miljöfarliga. Även äldre material och

konstruktioner kan komma att vålla stora problem. Bygg- och

byggmaterialbranschen bör därför i enlighet med motionens

yrkande 17 uppmanas att före den 1 juli komma med förslag om hur

branschen skall kunna ingå i kretsloppssamhället.

Med avseende på de stora avfallsmängder som i dag genereras

måste olika vägar att drastiskt minska dessa mängder prövas. Ett

effektivt sätt att minska avfallsmängderna är, som anförs i

Vänsterpartiets partimotion Jo49, att införa avfallsskatt. En

sådan skatt har flera fördelar. Genom att reglera skatteuttaget

är det lätt att göra den effektiv, och den kan snabbt sättas i

kraft. I enlighet med förslaget i motionens yrkande 18 bör

regeringen därför få i uppdrag att återkomma med förslag till

avfallsskatt före den 1 januari 1994.

Det slam som uppstår som en restprodukt vid reningen av

avloppsvatten måste i ett kretsloppssamhälle ses som en resurs

och inte som ett svårlöst problem som är det i dag normala. Det

betyder att samhället måste ställa sådana krav på användarna av

våra va-system att slammet fullt ut kan användas i t.ex.

jordbruket. I enlighet med förslagen i Vänsterpartiets

partimotion Jo49 yrkandena 6 och 7 bör därför åtgärder vidtas så

att allt slam framdeles har så hög kvalitet att det utan

negativa miljö- och hälsoeffekter kan användas på jordbruksmark

från år 2000. Det innebär dels att nya, icke vattenburna och

slutna va-system successivt skall tas i bruk, dels att alla nya

va-anläggningar efter år 2000 skall vara slutna och ingå i

kretsloppssamhället.

Som framhålls i motion Bo213 (v) bör de ekologiska principerna

tillämpas i såväl boende som byggande. Även om grunderna för att

nå detta mål finns i NRL och PBL är detta inte tillräckligt. Med

den utformning som bl.a. va-lagen och renhållningsförordningen

har i dag utgör de ett hinder i strävandena mot en ekologiskt

uthållig boende- och byggsektor. I enlighet med motionens

yrkande 5 bör därför en omedelbar översyn av den aktuella

lagstiftningen göras med den uttalade utgångspunkten att göra

den till ett effektivt miljöinstrument.

Försvarsutskottets yttrande

1992/93:FöU8y

Bilaga 6

En kretsloppsanpassad samhällsutveckling

Till jordbruksutskottet

Bakgrund

Jordbruksutskottet har genom beslut den 23 mars 1993 berett

försvarsutskottet tillfälle att senast den 20 april 1993 avge

yttrande över proposition 1992/93:180 om en kretsloppsanpassad

samhällsutveckling, jämte följdmotioner, i de delar

propositionen och motionerna berör utskottets beredningsområde.

Utskottet konstaterar att propositionens avsnitt 6

Kemikaliekontroll faller under utskottets beredningsområde.

Motionerna Jo49 (v) yrkandena 8--9, Jo52 (-) och Jo60 (s)

yrkandena 4--5 berör nämnd del i propositionen och behandlas

därför också av utskottet.

Propositionen

Regeringen förordar (avsnitt 6.1) att de principer för en

kretsloppsanpassad samhällsutveckling som föreslås i

propositionen också bör gälla för kemikaliekontrollen.

I motiven för sitt ställningstagande i denna del anför

regeringen att en utgångspunkt för kemikaliekontrollen i Sverige

är att tillverkare och importörer har huvudansvaret för de

kemiska ämnen och produkter som de levererar.

Regeringen anför vidare att kemikaliekontrollens syfte är att

minska riskerna för skador på människor och miljö av kemiska

ämnen och produkter. För arbetet anges tre övergripande mål:

Kunskapsmålet som innebär att kemiska ämnen och produkter

skall vara väl utredda med avseende på hälsa och miljö. Ansvaret

åvilar tillverkare, importör och leverantör.

Produktmålet som innebär att så ofarliga produkter som

möjligt skall användas. I möjlig mån skall skadliga ämnen och

produkter ersättas med mindre skadliga eller helst ofarliga

sådana (substitutionsprincipen). Hälso- och miljöaspekterna

måste beaktas vid såväl utveckling som inköp av kemiska

produkter.

Hanteringsmålet som innebär att potentiella risker skall

undanröjas genom säker hantering av kemiska produkter.

Regeringen anser att det finns anledning att överväga även

andra sätt än de nuvarande för att få företagen att inkludera

hälso- och miljörisker i produktens pris. En utredare har

tillsatts för att se över miljöskadeförsäkringen (dir. 1992:13).

I uppdraget ingår att utreda hur tillverkare, importörer och

andra som hanterar kemikalier kan åläggas att vara

ansvarsförsäkrade för sin produkt.

Som närmare riktlinjer för kemikaliekontrollen inom ramen

för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling föreslår

regeringen (avsnitt 6.2)

att flödena och användningen av hälso- och miljöskadliga

kemikalier bör minska. De flöden som ändock innehåller skadliga

kemikalier bör i möjligaste mån slutas. Systematisk

riskhantering av kemikalier behöver utvecklas ytterligare.

Användningen av de mest skadliga ämnena bör avvecklas. Planer

för riskbegränsning bör tas fram för ett antal ämnen inom en

femårsperiod

att substitutionsprincipen bör hävdas internationellt och

tillämpningen i Sverige utvecklas

att arbetet med att öka kunskaperna om och begränsa riskerna

med hälso- och miljöskadliga kemikalier bör intensifieras. Detta

arbete bör i princip bekostas och bedrivas av industrin enligt

principen om att förorenaren skall betala

att kemikaliekontrollen så långt möjligt bör genomföras i

internationellt samarbete och Sverige bör där vara aktivt

pådrivande.

Regeringen hemställer att riksdagen godkänner vad som

föreslagits som riktlinjer för kemikaliekontrollen (avsnitt 6.1

och 6.2).

Regeringen redovisar, utan att lämna förslag till riksdagen,

sin avsikt att ge Kemikalieinspektionen två uppdrag.

Inspektionen bör sålunda i samråd med Statens naturvårdsverk

identifiera sådan användning av klor och klorerade organiska

ämnen i Sverige som bör begränsas samt ge förslag till

avveckling eller andra riskbegränsande åtgärder. Vidare bör

Kemikalieinspektionen i samråd med Naturvårdsverket göra en

analys av vilka hälso- och miljörisker som användning av tvätt-,

disk- och rengöringsmedel orsakar. Pågående produktutveckling

mot mindre skadliga produkter bör redovisas och förslag lämnas

till åtgärder som behövs för att påskynda utvecklingen.

Motionerna

I tre motioner avges yrkanden som berör

substitutionsprincipen. I motion Jo60 (s) anses det sålunda

angeläget med större insatser för information riktad till

speciellt kommuner och näringsliv om substitutionsprincipen och

om möjliga utbyteskemikalier (yrkande 5). Information om

substitutionsprincipen bör enligt motionärerna också drivas i de

pågående EG-förhandlingarna (yrkande 6).

I Vänsterpartiets partimotion Jo49 anförs att regeringen i

internationella fora bör driva kretsloppstänkandet hårt när det

gäller kemikalier. Regeringen bör vidare återkomma innan den 1

januari 1994 med förslag om hur substitutionsprincipen

effektivare skulle kunna tillämpas på kemikalier (yrkande 8).

Motionärerna anser vidare att regeringen till samma tidpunkt bör

lämna förslag till hur substitutionsprincipen skall tillämpas på

tvätt- och rengöringsmedel (yrkande 9).

I motion Jo52 (-) anser motionären att oklarhet råder om den

praktiska tillämpningen av substitutionsprincipen. Centrala

myndigheter som Kemikalieinspektionen och Naturvårdsverket sägs

definiera den annorlunda än flertalet kommuner. En samlad

utvärdering anses därför nödvändig och riksdagen bör hos

regeringen begära en sådan.

Motion Jo60 (s) behandlar även det av regeringen beskrivna

begränsningsuppdraget till Kemikalieinspektionen.

Motionärerna vill utvidga detta att utöver klor och

rengöringsmedel omfatta även andra angelägna kemikaliegrupper.

Riksdagen bör därför begära att regeringen ger

Kemikalieinspektionen ett nytt begränsningsuppdrag (yrkande 4).

Försvarsutskottet

Utskottet anser i likhet med regeringen att en väl fungerande

kemikaliekontroll är en förutsättning för ett

kretsloppssamhälle. Det behövs kunskaper om kemiska ämnens

egenskaper och om deras förekomst i produkter och varor för att

riktiga insatser skall kunna ske vid utvecklingen av olika

kretslopp.

Dessa kunskaper om olika kemikalier, som successivt växer

fram, måste spridas vidare med produkter och varor så att man i

varje hanteringsled blir uppmärksam på riskerna och kan vidta

åtgärder för att återvinna, återanvända eller avveckla skadliga

ämnen. Vissa särskilt riskabla ämnen, eller användningar av dem,

bör förbjudas eller starkt begränsas om man inte kan säkerställa

att skadliga mängder inte når ut i miljön.

Utskottet konstaterar att såväl propositionen som här

behandlade motioner betonar substitutionsprincipens betydelse

för att minska de kemiska miljöriskerna. Utskottet har erfarit

att det ännu i stor utsträckning saknas kunskap om kemikaliers

miljöfarlighet och att myndigheter, kommuner och företag är

ovana att tillämpa substitutionsprincipen från miljösynpunkt.

Från hälsosynpunkt torde läget vara klarare genom bättre

kunskaper om kemikaliers hälsofarlighet och vana att tillämpa

principen på t.ex. arbetsplatser. Utskottet utgår, liksom

regeringen, från att Kemikalieinspektionen utvecklar sin

rådgivning, information och tillsyn av substitutionsprincipen.

Härvid torde bl.a. generella riktlinjer för dess tillämpning

behöva utfärdas. Utskottet utgår vidare från att

Kemikalieinspektionen löpande följer utvecklingen och med stöd

av erhållna erfarenheter anpassar sin rådgivning och

information.

Utskottet har vidare erfarit att Kemikalieinspektionen i den

fördjupade anslagsframställning som skall lämnas hösten 1993

kommer att redovisa insatserna rörande substitutionsprincipen.

Inspektionen avser också under året att genomföra en utredning i

syfte att klargöra ansvarsfördelning och samarbete mellan

centrala, regionala och lokala myndigheter.

Propositionen anger i sina riktlinjer att kemikaliekontrollen

så långt möjligt bör genomföras i internationellt samarbete och

att Sverige där bör vara aktivt pådrivande. Utskottet utgår från

att substitutionsprincipen hävdas i dessa sammanhang.

Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att motionerna

Jo49 (v) yrkandena 8 och 9, Jo52 (-) och Jo60 (s) yrkandena 5

och 6 i väsentliga delar kommer att bli tillgodosedda. Något

uppdrag från riksdagen till regeringen att återkomma med förslag

synes inte erforderligt.

Som framgår av propositionen räknar regeringen med att det

systematiska riskhanteringsarbete som Kemikalieinspektionen har

inlett kommer att leda till ett bättre underlag dels för att

identifiera och begränsa förekomsten av särskilt riskabla

kemikalier, dels för att införa återvinning eller återanvändning

av varor när förbud för tillfället inte är möjligt eller

lämpligt. Enligt regeringens bedömning bör det vara möjligt att

ta fram begränsningsplaner för uppskattningsvis 25--50 ämnen

inom en femårsperiod, vilket synes vara i linje med de

ytterligare begränsningar som förordas i motion Jo60 (s). Mot

bakgrund härav anser utskottet att det inte är påkallat att

riksdagen hos regeringen begär att Kemikalieinspektionen ges ett

nytt begränsningsuppdrag, vilket motionärerna förordar (yrkande

4).

Det anförda innebär sammanfattningsvis att utskottet anser att

riksdagen bör bifalla propositionens förslag (avsnitt 6.1 och

6.2) till riktlinjer för kemikaliekontrollen som en del i en

kretsloppsanpassad samhällsutveckling.

Stockholm den 13 april 1993

På försvarsutskottets vägnar

Arne Andersson

I beslutet har deltagit: Arne Andersson (m), Wiggo

Komstedt (m), Iréne Vestlund (s), Lars Sundin (fp), Ingvar Björk

(s), Gunhild Bolander (c), Christer Skoog (s), Jan Erik Ågren

(kds), Robert Jousma (nyd), Sven Lundberg (s), Karin Wegestål

(s), Henrik Landerholm (m), Britt Bohlin (s), Jan-Olof Franzén

(m) och Bengt Lindqvist (s).

Näringsutskottets yttrande

1992/93:NU8y

Bilaga 7

Riktlinjer för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling

Till jordbruksutskottet

Jordbruksutskottet har berett näringsutskottet tillfälle att

yttra sig över proposition 1992/93:180 om riktlinjer för en

kretsloppsanpassad samhällsutveckling jämte motioner.

Näringsutskottet kommenterar propositionen och motionerna i de

delar de berör näringsutskottets beredningsområde.

Till näringsutskottet har tidigare hänvisats tre motioner från

allmänna motionstiden med yrkanden som har nära koppling till de

frågor som nu är aktuella. I motion 1992/93:N219 (c) krävs

insatser för utveckling av alternativa användningsområden för

glasavfall. Ett uttalande av riksdagen om

returpappershanteringen begärs i motion 1992/93:N283 (s).

Yrkandet i motion 1992/93:N289 (m) går ut på att en utredning

skall tillsättas med uppgift att studera hur svensk

skogsindustri kan ges jämbördiga konkurrensvillkor med hänsyn

bl.a. till kretsloppsaspekter. De tre motionerna överlämnas till

jordbruksutskottet -- under förutsättning av dess medgivande --

med det yttrande som här följer.

Företrädare för Hydro Plast AB har inför näringsutskottet

lämnat upplysningar om PVC-plast. Företaget har också ingivit en

skrivelse i ärendet. Vidare har Malt- och läskedrycksförbundet,

Primpac AB och AB Kulleborn & Stenström inkommit med en gemensam

skrivelse.

Näringsutskottet

Inledning

I proposition 1992/93:180 framläggs förslag om främst

riktlinjer -- inom en rad områden -- för en kretsloppsanpassad

samhällsutveckling. Att i snabb takt förbruka icke förnybara

resurser, att slösaktigt konsumera förnybara resurser och

därefter slänga allt avfall är inte hållbart, framhålls det i

propositionen. I stället krävs en mera cyklisk materialhantering

-- ett kretsloppssamhälle.

Generellt för miljöpolitiken bör enligt regeringen gälla att

alla beslut skall ta sikte på att effektivisera

resurshushållningen och främja kretsloppssamhället. Enligt de

föreslagna riktlinjerna skall olika åtgärder inom jord- och

skogsbruket, i transportsektorn, inom energiförsörjningen och i

industrin vara inriktade mot ett resurssnålt kretsloppssamhälle.

Vidare skall producentansvar införas successivt för nya

produktgrupper och varuområden; enligt förslaget i propositionen

skall -- genom en ändring i renhållningslagen (1979:596) --

regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer,

bemyndigas att meddela föreskrifter om skyldighet för

producenterna att se till att avfallet av de varor eller av de

förpackningar som de tillverkar, importerar eller säljer m.m.

bortforslas, återanvänds, återvinns eller omhändertas så som kan

krävas för en miljömässigt godtagbar avfallshantering. I

propositionen aviseras om att en förordning om producentansvar

för förpackningar kommer att införas senast vid årsskiftet

1993/94, om inte frivilliga, bindande avtal med liknande syfte

dessförinnan har slutits mellan berörda parter. För olika

materialslag anges de nivåer på återanvändning resp. återvinning

som skall ha uppnåtts till den 1 januari 1997. För vissa av de

förtecknade förpackningsslagen erfordras dock ytterligare

konsekvensanalyser innan beslut kan tas om de angivna

kravnivåerna.

Regeringen meddelar i propositionen att en särskild delegation

-- den s.k. kretsloppsdelegationen -- skall tillkallas för att

under några inledande år driva på och samordna arbetet för en

kretsloppsanpassad samhällsutveckling. Delegationen skall knytas

till regeringen.

Industrins anpassning till kretsloppssamhället

Riksdagen föreslås i propositionen (s.18) godkänna bl.a. de

riktlinjer som regeringen angivit för industrins anpassning till

kretsloppssamhället. Enligt dessa skall miljöpolitiken

underlätta denna anpassning genom att skapa goda förutsättningar

för användning av förnybara resurser och energisnåla processer

samt återanvändning och återvinning.

Det finns en ökad medvetenhet om de problem som följer av

resursflödet i länder med en stor industriproduktion, framhåller

regeringen. Varuproduktionen i de industrialiserade länderna

fortsätter att växa samtidigt som dess sammansättning ändras,

t.ex. genom att många nya ämnen tas i bruk, sägs det. De

politiska besluten måste därför vara inriktade mot ett

resurssnålt kretsloppssamhälle.

Det understryks att återanvändning och återvinning syftar till

att skydda vår miljö och att hushålla med våra knappa resurser.

Återanvändning och återvinning av en vara kan vara motiverad av

flera skäl. Enligt regeringen bör i princip återanvändning

prioriteras före återvinning, energiutvinning och i sista hand

deponering. I detta val bör den metod väljas som är bäst från

resurshushållningssynpunkt.

Möjligheterna att sluta kretsloppen är starkt beroende av

varornas utformning, sägs det vidare i propositionen. Genom att

på ett resurssnålt sätt skapa hållbara varor kan flödena

minskas. Materialflöden kan slutas, påpekas det, om varor

utformas så att de är oskadliga och går att återvinna.

Näringsutskottet behandlar under detta avsnitt yrkanden i tre

motioner. I den första, motion 1992/93:Jo62 (s), föreslås ett

uttalande av riksdagen om behovet av ett kretsloppsanpassat

samhälle. Motionärerna är visserligen positiva till den

argumentering som förs i propositionen för utveckling mot ett

sådant samhälle men menar att konkreta förslag saknas på

väsentliga områden. De hävdar vidare att det i propositionen

inte görs någon åtskillnad mellan återanvändning och

materialåtervinning. En kretsloppsanpassning borde, sägs det i

motionen, innebära att de från ekologisk synpunkt bästa systemen

gynnas.

Också i motion 1992/93:Jo49 (v) riktas kritik mot

propositionen. Den är ordrik men innehåller mycket få konkreta

förslag, heter det. Motionärerna föreslår därför att det skall

uppdras åt regeringen att utarbeta en ny proposition med förslag

till mer verkningsfulla åtgärder. Den nya propositionen borde

föreläggas riksdagen senast den 1 januari 1994.

I motion 1992/93:Jo54 (nyd) efterlyses en analys av vilka

konsekvenser de framlagda förslagen i propositionen får på den

privata äganderätten, näringsfriheten och den fria konkurrensen.

Det borde också utredas vilka kostnader förslagen i övrigt kan

leda till för samhället, medborgarna och de enskilda företagen.

Motionärerna ser positivt på den huvudsakliga inriktningen av

propositionen men menar att effekterna av förslagen från nämnda

utgångspunkter måste uppmärksammas.

För att en långsiktigt hållbar utveckling skall kunna uppnås

måste samhället, anser näringsutskottet med instämmande i

vad som anförs i propositionen, förändras mot ett

kretsloppssamhälle. Denna omställning kommer att beröra alla

samhällssektorer. Inte minst inom den industriella sektorn är

det väsentligt med en övergång till ett mer effektivt

resursutnyttjande och till återanvändning och återvinning i

möjligaste mån.

Påståendet i motion 1992/93:Jo62 (s) om att det i

propositionen inte görs någon åtskillnad mellan återanvändning

och materialåtervinning finner näringsutskottet vara ogrundat.

Som tidigare nämnts anges i propositionen att återanvändning i

princip bör prioriteras före materialåtervinning,

energiutvinning och i sista hand deponering. Motionen avstyrks i

denna del av utskottet.

Näringsutskottet avstyrker även yrkandet i motion 1992/93:Jo54

(nyd) med krav på analyser av de olika förslagen i

propositionen. Som framgår av denna kommer flera av de aktuella

åtgärderna att föregås av överläggningar med berörda parter.

Detta gäller t.ex. beträffande förslaget om införande av

producentansvar för returpapper, till vilket näringsutskottet

återkommer i det följande.

Med det sagda tillstyrker näringsutskottet de i propositionen

angivna riktlinjerna för industrins anpassning till

kretsloppssamhället. Därmed avstyrks även motion 1992/93:Jo49

(v) såvitt nu är i fråga.

Åtgärder inom olika sektorer

Regeringen föreslår vidare i propositionen (s.20) vissa

riktlinjer för utveckling mot ett kretsloppssamhälle inom några

särskilt angivna sektorer.

Beträffande energi anförs att en kretsloppsanpassning

innebär bl.a. att nettotillskottet av växthusgaser i atmosfären

måste minska. Detta kräver att användningen av fossila bränslen

begränsas genom effektiv energianvändning och genom ökad

introduktion av energiproduktion baserad på förnybara

energikällor. I propositionen hänvisas härvidlag till riksdagens

beslut våren 1991, i anslutning till den s.k.

energiöverenskommelsen, om stöd till utveckling av förnybara

energikällor. Vidare erinras om beslut som riksdagen fattade

våren 1992 dels om bidrag till främjande av

biobränsleanvändningen, dels om vissa ändringar i

energibeskattningen. Härutöver aviseras om förslag inom bl.a.

energiområdet i en proposition kring klimatfrågan.

Hushållningen med energi måste sättas i centrum, anförs det i

motion 1992/93:Jo60 (s). Det är angeläget, sägs det, att

utveckla energihushållningsplaner inom industrin, även inom den

icke-energiintensiva industrin. Vidare bör obligatoriska

energideklarationer införas för elapparater och annan elkrävande

utrustning, anser motionärerna och föreslår ett uttalande av

riksdagen i saken.

I motion 1992/93:Jo49 (v) begärs att riksdagen skall hemställa

att regeringen, senast den 1 januari 1994, återkommer med

förslag till åtgärder för att landets energiförsörjning till

större del skall baseras på biobränslen. Motionärerna framhåller

att en ökad användning av biobränslen är viktig dels därför att

biobränslen ingår i ett kretslopp, dels därför att det finns ett

stort och växande överskott av råvara från skogs- och

jordbruksmark.

Den tidigare nämnda aviserade propositionen om åtgärder mot

klimatpåverkan har nyligen avlämnats till riksdagen (prop.

1992/93:179). I denna framläggs bl.a. förslag om främjande av

biobränslebaserad kraftvärmeproduktion och om ytterligare stöd

till utveckling och introduktion av ny energiteknik. Denna del

av propositionen behandlas av näringsutskottet i betänkande

1992/93:NU28.

Riksdagen antog hösten 1992 på förslag av regeringen en ny lag

om märkning av hushållsapparater (prop. 1992/93:34, bet. LU13).

Enligt denna lag bemyndigas regeringen, eller den myndighet som

regeringen bestämmer, att meddela föreskrifter om att vissa slag

av hushållsapparater skall vara märkta med information om bl.a.

energiförbrukning. Lagen innebär en anpassning till EG:s

direktiv om märkning av hushållsapparater, som Sverige har

åtagit sig att följa genom EES-avtalet. Den nya lagen kommer att

träda i kraft i anslutning till att EES-avtalet gör det. I

samband med 1991 års energipolitiska beslut anvisade riksdagen

(prop. 1990/91:88, bet. NU40) 5 miljoner kronor för

Konsumentverkets arbete under en femårsperiod med

energideklarationer och normer.

Av den föregående redovisningen framgår att riksdagen under

senare år har fattat flera beslut om stöd till utveckling av

förnybara energikällor och främjande av effektivare

energianvändning. Inom kort skall ytterligare förslag inom detta

område i den s.k. klimatpropositionen behandlas av riksdagen.

Vidare har regeringen bemyndigats att meddela föreskrifter om

obligatorisk märkning av vissa typer av hushållsapparater med

uppgift om energiförbrukning.

Med hänsyn till det sagda anser näringsutskottet att

riksdagen bör avslå de nu berörda yrkandena i motionerna

1992/93:Jo60 (s) och 1992/93:Jo49 (v).

En annan sektor som särskilt behandlas i det nu aktuella

avsnittet i propositionen är industrin.

Regeringen erinrar (s.23) om att industrins

intresseorganisationer har antagit principer för hur

näringslivet bör agera för att bidra till en god miljö. Det

finns, framhålls det, flera företag som på ett systematiskt sätt

arbetar med en kretsloppsanpassning i val av råvaror samt genom

ett effektivt resursutnyttjande, återanvändning och återvinning.

Det förebyggande och strategiska miljöarbetet inom svensk

industri är emellertid enligt regeringen koncentrerat till några

få företag. För att den stora majoriteten av tillverkande

företag skall påbörja ett framåtsyftande miljöarbete krävs

stimulerande åtgärder, anser regeringen.

Enligt vad som sägs i motion 1992/93:Jo60 (s) uppmärksammas

inte i propositionen sambandet mellan näringspolitik och

miljöpolitik. Utvecklingen har visat, sägs det i motionen, att

miljömedvetenheten har bidragit till att stärka

konkurrenskraften och skapa nya arbetstillfällen. Enligt

motionärerna visar också erfarenheten att miljöanpassning är

möjlig men att industrin måste ges rimlig tid för förberedelser

inför de nya kraven.

Näringspolitiken måste utformas så att den står i harmoni med

målet om en god miljö. Samtidigt är det angeläget, anser

näringsutskottet, att miljöpolitiken upphöjs till en

strategiskt viktig fråga för näringslivet. En sådan samverkan

ger goda förutsättningar för en positiv utveckling av den

svenska industrin. Många svenska företag är också redan

internationellt framgångsrika inom miljöområdet, t.ex.

beträffande miljöteknik.

Näringsutskottet instämmer i vad som sägs i motion

1992/93:Jo60 (s) om behovet av samverkan mellan näringspolitik

och miljöpolitik men anser dock att något uttalande utöver vad

som i dessa frågor kommer till uttryck i propositionen inte är

erforderligt. Det nu aktuella yrkandet i motion 1992/93:Jo60 (s)

avstyrks därför av näringsutskottet.

Producentansvar för returpapper

Som tidigare nämnts föreslås i propositionen att ett

lagstadgat producentansvar skall införas. Enligt förslaget skall

regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer,

bemyndigas att meddela föreskrifter om sådant ansvar. I första

hand skall dock frivilliga lösningar eftersträvas.

Producentansvaret skall införas stegvis, och för varje område

skall anges de mål som eftersträvas.

I propositionen (s.79) meddelas att miljöminister Olof

Johansson avser att, efter överläggningar med berörda

intressenter, återkomma till regeringen med förslag om

utformningen av ett system med producentansvar för återvinning

av papper. Enligt regeringen bör producentansvaret införas för

tidnings- och journalpapper den 1 juli 1994 och för annat papper

den 1 juli 1996. För tidnings- och journalpapper skall

insamlingsmålet sättas till 75% år 2000.

År 1975 beslutades att en obligatorisk insamling av

pappersavfall i form av tidningar och tidskrifter skulle

påbörjas (prop. 1975:32, bet. JoU10). Denna insamling skulle

vara fullt genomförd före år 1980 i alla de delar av landet där

sådan insamling är praktiskt genomförbar och motiverad. Enligt

Svenska renhållningsverksföreningen förekommer tidningsinsamling

för närvarande i så gott som samtliga kommuner.

Returpapper har blivit en alltmer betydelsefull råvara för de

svenska pappersbruken. Förbrukningen av returpapper, som uppgick

till ca 1,2 miljoner ton år 1992, har fyrdubblats sedan år 1975.

Under de närmaste åren väntas förbrukningen fortsätta att öka.

Enligt beräkningar av Skogsindustrierna uppgick mängden

insamlat returpapper -- från hushållen men också från andra

källor -- till preliminärt ca 900000 ton år 1992. Av den

insamlade mängden svarade tidningar och journaler för ca

440000 ton och wellpapp för ca 290000 ton. Industrins

förbrukning av dessa varuslag uppgick samma år till 687000 ton

resp. 389000 ton. En inte oväsentlig del av förbrukningen

utgjordes av importerat returpapper.

I propositionen konstateras att av de svenska hushållens

konsumtion av tidnings- och journalpapper på 575000 ton år

1991 insamlades 355000 ton eller ca 62%. Enligt uppgift från

Skogsindustrierna ökade denna andel till ca 65% år 1992. Som

redovisats i det föregående anges i propositionen att

insamlingsmålet skall sättas till 75% år 2000.

Under de senaste åren har priset på returpapper periodvis

sänkts samtidigt som insamlingskostnaderna ökat.

Inköpsföretagens ersättning för returpapper täcker därför för

närvarande inte den totala kostnaden för insamling och hantering

av returpapperet. I propositionen framhålls att det finns ett

betydande överskott av returpapper på den internationella

marknaden, vilket lett till prissänkningar. Denna situation med

stora överskott kan väntas bestå, anförs det vidare. Bl.a.

erinras om att det i Tyskland förbereds lagstiftning med krav på

återtagning av tidningar m.m. för den som tillverkar och säljer

dessa. Detta kan medföra kraftigt ökad tillgång på returpapper

med ytterligare sänkta returpapperspriser som följd, påpekas

det.

För att returpapperssystemet i Sverige skall fortsätta att

fungera bra måste enligt regeringen kommunernas problem med att

få kostnadstäckning för returpappersinsamlingen lösas. Att

finansiera kostnaderna över renhållningstaxan är inte rätt,

påpekas det. Vidare anförs att avsättningen för svenskt

returpapper måste säkras och att pappersbrukens tillgång till

returfiberråvara måste tryggas.

Regeringen avvisar förslag om införande av returpappersfond

som framförts i departementspromemorian (Ds 1992:59)

Producentansvar för avfall. I stället förordas att

pappersproducenten nu åläggs det fulla ansvaret för både

insamling och hantering av returpapper. Härmed ges, enligt

regeringen, branschen incitament att bedriva insamling och

bearbetning effektivt i takt med pappersproduktionen.

I propositionen understryks att det papper som insamlas i

huvudsak bör återvinnas som råvara för pappersproduktion, men

det bör också kunna användas som råvara till andra

industriprodukter. Om det av olika skäl inte går att förbruka

allt tillgängligt returpapper som råvara är det naturligtvis

bättre, framhåller regeringen, att papperet utnyttjas för

energiproduktion än att det deponeras, dock under förutsättning

att papperet förbränns på ett miljöriktigt sätt.

Frågan om producentansvar för returpapper har tagits upp i

flera motioner.

I motion 1992/93:Jo53 (s) instämmer motionärerna i regeringens

uppfattning att lönsamhetsproblemen kring insamlingen måste få

en lösning men anser att detta inte skall åstadkommas genom att

det uppställs återvinningskrav för tidningspapper. Enligt

motionärerna bör det nuvarande systemet för pappersinsamling

bibehållas. De är av olika skäl avvisande till att framtvinga en

minskad användning av färskfibrer i svensk pappersproduktion

genom krav på ökad inblandning av returpapper; detta skulle få

negativa följder för miljön och leda till försämrad lönsamhet

för skogsbruket. Vidare påpekas att en minskad efterfrågan på

skogsråvara i första hand skulle drabba sysselsättningen i

Norrlands inland. Införande av krav på inblandning av

returpapper är en konkurrensnackdel för Sverige som i huvudsak

baserar sin pappersproduktion på färskfibrer. Därför borde

Sverige, enligt ett yrkande i motionen, verka för att EG inte

inför krav på inblandning av returpapper i pappersprodukter.

Förbränning av returpapper måste likställas med återvinning av

detta papper som råvara för pappersproduktion, krävs det i

motion 1992/93:Jo58 (s). Ett alltför högt krav på återvinning av

returpapper är, anser motionärerna, direkt skadligt ur såväl

ekologisk som ekonomisk synvinkel.

Förbränning av returpapper är under vissa omständigheter ett

lika bra alternativ som återvinning, anförs det på motsvarande

sätt i motion 1992/93:Jo56 (m). Enligt motionären bör valet

styras utifrån resultaten av miljömässiga och ekonomiska

konsekvensanalyser. Han anser vidare att fastställandet av

insamlingsmålet för returpapper bör anstå till dess att de

förutskickade överläggningarna med branschen har genomförts.

Näringsutskottet behandlar här även två motioner som har

väckts under allmänna motionstiden och som har stark beröring

med den nu aktuella frågan. I motion 1992/93:N283 (s) pläderas

för att tidningsföretagen, pappersbruken och massaproducenterna

gemensamt skall åläggas ansvaret för returpappershanteringen.

Motion 1992/93:N289 (m) går ut på att en utredning om den

svenska skogsindustrin skall tillsättas med uppgift att studera

bl.a. hur den svenska skogsindustrin skall ges möjligheter att

befästa och utveckla sin roll som färskfiberleverantör. Enligt

motionären bör också pappersavfallets potential från

energiutvinningssynpunkt noga utvärderas.

Den industriella användningen av returpapper är värdefull i

många avseenden. Även om Sverige har en internationellt sett hög

grad av återvinning av returpapper är det, enligt

näringsutskottets mening, angeläget med en fortsatt ökad

insamling av returpapper. Industrins ökande investeringar för

utnyttjande av returpapper medför att industrin har behov av att

långsiktigt tillförsäkra sig tillgång till returpapper.

Näringsutskottet instämmer därför i regeringens uppfattning

att ett system med producentansvar för returpapper bör införas.

Detta behöver inte innebära att kommunernas och

returpappersföretagens engagemang i returpappersinsamlingen

upphör. Med ett producentansvar ges dock branschen, som också

sägs i propositionen, incitament att bedriva insamling och

hantering effektivt i takt med pappersproduktionen.

I likhet med regeringen anser näringsutskottet vidare att det

papper som insamlas i första hand bör utnyttjas som råvara för

pappersproduktion. I andra hand bör returpapperet kunna användas

som råvara vid annan industriproduktion. Emellertid måste man

även i framtiden räkna med att insamlingsverksamheten i

glesbygder och i vissa andra delar av landet kommer att vara

mindre lönsam. Med instämmande i vad som anförs i propositionen

anser näringsutskottet att det i sådana situationer -- men också

vid andra enstaka tillfällen -- kan vara lämpligt att det

insamlade returpapperet utnyttjas för energiproduktion om en

miljöriktig förbränning sker.

Näringsutskottet har vidare inget att erinra mot det

uppställda insamlingsmålet om 75% år 2000; som tidigare

angivits insamlades ca 65% år 1992. Utskottet finner anledning

erinra om att det angivna målet om 75% avser insamling av

returpapper och inte innebär något krav på en viss inblandning

av returpapper i pappersproduktionen.

Med det sagda tillstyrker alltså näringsutskottet vad som

anförs i propositionen om införande av producentansvar för

returpapper. Samtliga här behandlade motioner avstyrks i nu

berörda delar.

Lagen om PET-flaskor

Riksdagen beslutade våren 1991 (prop. 1990/91:71, bet. JoU21)

om en ny lag med föreskrifter om att s.k. PET-flaskor som

innehåller konsumtionsfärdig dryck får säljas endast om

flaskorna ingår i ett retursystem. Denna lag, lagen (1991:336)

om vissa dryckesförpackningar, trädde i kraft den 1 juli 1991.

Av lagens förarbeten framgår att med retursystem avses ett

system med återfyllning av PET-flaskor. I sitt yttrande till

jordbruksutskottet i samband med lagens tillkomst underströk

näringsutskottet (1990/91:NU8y) vikten av att införandet av ett

retursystem med återfyllning av PET-flaskor inte leder till en

försämrad konkurrenssituation på bryggeriområdet.

I propositionen (s.76) konstateras nu att flera problem har

uppstått kring systemet med återfyllning. Problemen gäller dels

konkurrensrättsliga frågor, dels vissa praktiska frågor. De små

bryggerierna har inte ansett sig kunna få ekonomisk bärkraft för

ett system med återfyllning. Det har också visat sig att vissa

bestämda produktsorter av smakskäl inte är lämpliga att säljas i

PET-flaskor som använts tidigare.

Mot denna bakgrund föreslår regeringen en ändring av lagen så

att också ett retursystem med PET-flaskor som återtas och

materialåtervinns blir tillåtet parallellt med det nuvarande

återfyllningssystemet. Ändringen förreslås träda i kraft den 1

juli 1993. Under tiden fram till dess skall fortsatta undantag

från tillståndsplikten kunna medges; enligt 8 § i lagen får

regeringen (eller den myndighet som regeringen bestämmer)

meddela undantag från tillståndsplikten om det finns särskilda

skäl i det enskilda fallet.

För företag som väljer att ingå i ett system med återvinning

av PET-flaskor skall för hanteringstillstånd gälla motsvarande

krav som beträffande återfyllning. Från den 1 januari 1994 krävs

att minst 90%, räknat på årsbasis, av de försålda flaskorna

tas tillbaka och materialåtervinns. En ytterligare

förutsättning är att ett pantbelopp skall betalas vid

återlämning av PET-flaskorna, vilket redan tillämpas i fråga om

PET-flaskor som återfylls. Enligt regeringen är kravet på pant

för närvarande en förutsättning för att en insamlingsnivå på

90% skall kunna uppnås.

Regeringens förslag avvisas i motion 1992/93:Jo62 (s).

Miljöpolitikens trovärdighet skulle skadas allvarligt om

förslaget i propositionen bifalls, hävdas det. Motionärerna

menar att regeringen i stället borde ha ifrågasatt den fortsatta

användningen av PET-flaskan.

I motion 1992/93:Jo55 (fp) kritiseras regeringens förslag från

en annan utgångspunkt. Motionären anser att näringslivet bör ges

frihet att självt avgöra hur återtagningen av PET-flaskor skall

ske. Av hygieniska, arbetsmiljömässiga och ekonomiska skäl är

hon negativ till att återtagningen skall göras via butiker. Det

bästa insamlingsresultatet uppnås enligt motionären när

uppsamligen görs så nära den enskilda konsumenten som möjligt. I

motionen påtalas vidare risken för att det nya systemet kommer

att uppfattas som ett handelshinder när EES-avtalet träder i

kraft.

Näringsutskottet tillstyrker regeringens förslag om att

också system med återvinning av PET-flaskor skall tillåtas.

Därigenom skapas möjligheter till en förbättrad

konkurrenssituation på området.

Utskottet har förståelse för de synpunkter som förs fram i

motion 1992/93:Jo55 (fp) om att den närmare utformningen av

system för återtagning av förbrukade varor bör avgöras av de

producentansvariga företagen. Under rådande omständigheter anser

emellertid näringsutskottet att det beträffande PET-flaskor

finns skäl att införa krav på att ett pantbelopp skall utgå vid

återlämning av flaskorna. I annat fall torde risken vara

uppenbar att det uppsatta insamlingsmålet inte kommer att kunna

nås. Näringsutskottet kan vidare inte finna att utvidgningen av

lagen kan uppfattas som ett handelshinder. Tvärtom bör ändringen

kunna innebära att importen av PET-flaskor till Sverige

underlättas.

Med det sagda tillstyrker sålunda näringsutskottet den

föreslagna lagändringen och avstyrker motionerna 1992/93:Jo62

(s) och 1992/93:Jo55 (fp) i berörda delar.

Glasåtervinning

Näringsutskottet behandlar här slutligen motion 1992/93:N219

(c) från allmänna motionstiden. I denna motion krävs skyndsamma

insatser för utveckling av alternativa användningsområden för

glasavfall. Motionären erinrar om att den omsmältning av färgat

och osorterat glas som tidigare bedrevs vid Hammars glasbruk har

upphört och att det vid glasbruket i Limmared återanvänds nästan

uteslutande vitt sorterat glas. Dessa förhållanden kan medföra

att det snabbt växer upp ett s.k. glasberg. Enligt motionären är

det därför angeläget att det skapas alternativa

användningsområden för insamlat glas.

I systemet för glasåtervinning svarar kommunerna för insamling

och transporter. En organiserad glasåtervinning förekommer i ca

250 av landets kommuner. Svensk Glasåtervinning AB har det

ekonomiska och det fysiska ansvaret för det slutliga

omhändertagandet. Företaget betalar en viss ersättning per ton

insamlat glas till kommunerna.

I propositionen (s.74) anges att år 1991 materialåtervanns

ca 44% av alla glasförpackningar av Svensk Glasåtervinning.

För år 1995 är målet att 70% skall återvinnas.

I mars 1991 införde företaget en återvinningsavgift för såväl

inhemskt tillverkade som importerade glasförpackningar. Medlen

skall användas för utveckling av alternativa användningsområden,

för åtgärder i syfte att öka återvinningen och för stöd till

kommunerna. De alternativa användningsområden som undersöks är

isolering inom byggnadsindustrin och inom vägbyggnadsområdet.

Utvecklingsverksamheten sker dels ute på företagen, dels i

samarbete med olika forskningsinstitutioner, t.ex. vid tekniska

högskolorna i Stockholm, Lund och Linköping.

En motion av liknande innebörd som den nu aktuella avslogs av

riksdagen senast hösten 1992. Näringsutskottet (bet.

1992/93:NU2) avstyrkte motionen med hänvisning bl.a. till det

utvecklingsarbete rörande alternativa användningsområden som

bedrivs av Svensk Glasåtervinning. Utskottet erinrade också om

den då aviserade kretsloppspropositionen.

Näringsutskottet anser inte heller att den nu väckta

motionen i frågan bör föranleda någon åtgärd av riksdagen. Än en

gång hänvisar utskottet till det arbete som Svensk

Glasåtervinning bedriver. Vidare torde införandet av

producentansvar för glasförpackningar komma att medföra att

branschen får ett ökat incitament att finna alternativa

användningsområden för insamlat glas. Motion 1992/93:N219 (c)

avstyrks av näringsutskottet med det anförda.

Stockholm den 20 april 1993

På näringsutskottets vägnar

Rolf Dahlberg

I beslutet har deltagit: Rolf Dahlberg (m), Birgitta

Johansson (s), Per-Richard Molén (m), Axel Andersson (s), Gudrun

Norberg (fp), Karin Falkmer (m), Leif Marklund (s), Bengt

Dalström (nyd), Mats Lindberg (s), Olle Lindström (m), Göran

Persson (s), Bo Bernhardsson (s), Sylvia Lindgren (s), Lennart

Daléus (c) och Roland Lében (kds).

Avvikande meningar

1. Industrins anpassning till kretsloppssamhället

Bengt Dalström (nyd) anser att den del av yttrandet -- under

rubriken Industrins anpassning till kretsloppssamhället -- som

börjar med "Näringsutskottet avstyrker" och slutar med "i fråga"

bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet tillstyrker däremot det nu berörda yrkandet i

motion 1992/93:Jo54 (nyd) med krav på analyser av de olika

förslagen i propositionen. Om dessa förslag okritiskt läggs till

grund för samhällets fortsatta åtgärder inom miljöpolitiken kan

det leda till flera oönskade effekter. Som sägs i motionen är

det erforderligt med en analys av vilka konsekvenser förslagen

-- var för sig och sammantagna -- får på den privata

äganderätten, näringsfriheten och konkurrensen. Vidare måste det

utredas vilka kostnader som är förenade med förslagen. Riksdagen

bör, enligt näringsutskottets mening, hemställa att regeringen

tar initiativ till sådana analyser. Därigenom skulle det nu

berörda yrkandet i nyssnämnda motion bli tillgodosett. Av det

sagda följer också att näringsutskottet avstyrker motion

1992/93:Jo49 (v) i här aktuell del.

2. Åtgärder inom energisektorn

Birgitta Johansson, Axel Andersson, Leif Marklund, Mats

Lindberg, Göran Persson, Bo Bernhardsson och Sylvia Lindgren

(alla s) anser att den del av yttrandet -- under rubriken

Åtgärder inom olika sektorer -- som börjar med "Av den" och

slutar med "och 1992/93:Jo49 (v)" bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet vill, i likhet med vad som anförs i motion

1992/93:Jo60 (s), framhålla betydelsen av att hushållningen

med energi ges ökad prioritet. Detta är inte minst angeläget i

utvecklingen mot ett kretsloppsanpassat samhälle. Som sägs i

nyssnämnda motion är det väsentligt att det utvecklas

energihushållningsplaner inom industrin -- och då inte bara inom

den energiintensiva delen av industrin.

Med ett uttalande av riksdagen i enlighet med vad

näringsutskottet här har anfört skulle motion 1992/93:Jo60 (s)

bli tillgodosedd såvitt nu är i fråga. Näringsutskottet

instämmer vidare i vad som sägs i motion 1992/93:Jo49 (v) om

vikten av att användningen av biobränslen ökar. Något uttalande

av riksdagen i den frågan är dock enligt näringsutskottets

mening inte påkallat.

3. Åtgärder inom industrisektorn

Birgitta Johansson, Axel Andersson, Leif Marklund, Mats

Lindberg, Göran Persson, Bo Bernhardsson och Sylvia Lindgren

(alla s) anser att den del av yttrandet -- under rubriken

Åtgärder inom olika sektorer -- som börjar med "Näringspolitiken

måste" och slutar med "av näringsutskottet" bort ha följande

lydelse:

Näringsutskottet instämmer i vad som sägs i motion

1992/93:Jo60 (s) om att propositionen inte tillräckligt

uppmärksammar sambandet mellan näringspolitik och miljöpolitik.

Som anförs i motionen kan en ökad miljömedvetenhet främja

konkurrenskraften och skapa nya arbetstillfällen. Skärpta

miljökrav får inte bara betraktas som hinder för näringslivets

utveckling. Under förutsättning att industrin ges rimliga

möjligheter till anpassning till de nya kraven kan dessa komma

att stärka det svenska näringslivets utveckling.

Riksdagen bör komplettera de nu aktuella riktlinjer som anges

i propositionen med vad näringsutskottet här har anfört. Med det

sagda tillstyrker näringsutskottet motion 1992/93:Jo60 (s) i nu

berörd del.

4. Producentansvar för returpapper

Birgitta Johansson, Axel Andersson, Leif Marklund, Mats

Lindberg, Göran Persson, Bo Bernhardsson och Sylvia Lindgren

(alla s) anser att den del av yttrandet -- under rubriken

Producentansvar för returpapper -- som börjar med

"Näringsutskottet har" och slutar med "berörda delar" bort ha

följande lydelse:

Enligt näringsutskottets mening bör den närmare utformningen

av systemet med producentansvar för returpapper fastställas

först när de aviserade överläggningarna med berörda intressenter

har genomförts. Som sägs i motion 1992/93:Jo53 (s) men också i

motion 1992/93:Jo56 (m) bör insamlingsmålet för returpapper inte

bestämmas innan miljökonsekvensanalyser av förslaget har

genomförts.

I likhet med vad som anförs i förstnämnda motion är det också

angeläget att bedöma effekterna på den svenska pappersindustrins

konkurrensförmåga vid krav på inblandning av returpapper i

pappersprodukter; en av den svenska industrins

konkurrensfördelar är just tillgången på färskfiber. Det är inte

minst viktigt att varje betydande förändring inom detta område

föregås av en dialog med den berörda industrin.

Med ett uttalande av riksdagen i enlighet med vad

näringsutskottet här har anfört skulle även motion 1992/93:N289

(m) bli delvis tillgodosedd. Övriga nu aktuella motionsyrkanden

avstyrks av näringsutskottet.

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Propositionen 3

Propositionens huvudsakliga innehåll 4

Motionerna 6

Utskottet 15

Bakgrund 15

Kretslopp för hållbar utveckling 16

Samhällsplanering för en kretsloppsanpassad utveckling 26

Olika styrmedel och åtgärder för en kretsloppsanpassning av

varuproduktionen 31

Kemikaliekontroll 35

Producentansvar 41

Avfallshanteringen och kommunerna 54

Renare slam 59

Det fortsatta arbetet 64

Hemställan 70

Reservationer 75

Särskilt yttrande 85

Meningsyttring av suppleant 86

Bilaga 1 Lagförslag 1 91

Bilaga 2 Lagförslag 2 95

Bilaga 3 Lagförslag 3 97

Bilaga 4 Sammanställning av återanvändnings- och

materialåtervinningsnivåer på förpackningar 98

Bilaga 5 Bostadsutskottets yttrande 1992/93:BoU7y 100

Bilaga 6 Försvarsutskottets yttrande 1992/93:FöU8y 119

Bilaga 7 Näringsutskottets yttrande 1992/93:NU8y 123