Bet. 1992/93:JoU15

Jordbruksutskottets betänkande

1992/93:JOU15

En ny skogspolitik

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motioner

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Bilaga 1

1992/93

JoU15

Sammanfattning

I betänkandet behandlas regeringens proposition 1992/93:226 om

en ny skogspolitik samt 107 motionsyrkanden som lagts fram med

anledning av propositionen resp. under allmänna motionstiden

1993. Regeringens förslag utgår från en utredning som gjorts av

1991 års skogspolitiska kommitté och innebär en genomgripande

omarbetning av 1979 års skogsvårdslag. Ädellövskogslagen införs

i skogsvårdslagen.

Utskottet ansluter sig till förslaget att miljömålet införs

som ett grundläggande mål i skogspolitiken. Det skall jämställas

med produktionsmålet. Skogsbruket skall bedrivas effektivt och

ansvarsfullt så att det ger en uthålligt god avkastning och så

att skogsmarkens naturgivna produktionsförmåga bevaras. Den

biologiska mångfalden och den genetiska variationen i skogen

skall bevaras. Impedimenten skyddas mot avverkning och

föryngringsåtgärder. Med impediment menas mark som inte är

lämplig för virkesproduktion utan produktionshöjande åtgärder,

men som bär skog eller har förutsättningar att bära skog.

Skogspolitikens medel skall liksom hittills vara av rättslig,

ekonomisk och administrativ art. Skogsägaren ges större frihet i

valet av skogsbruksåtgärder. Han får större ansvar för att

naturvårdsintressena tillgodoses vilket kräver goda kunskaper om

skogens ekologi. Sedan skogsvårdsavgiften avskaffats kommer det

statliga stödet till skogsbruket att minska. Utskottet

förutsätter att näringen tar det ekonomiska huvudansvaret för

skogsvården. I gengäld förenklas administrationen.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag att slopa röjnings-

och gallringsskyldigheten liksom skyldigheten att avverka mogen

skog. Likaså slopas tvånget att upprätta skogsbruksplan.

Skogsägaren skall dock i avverkningsanmälan redovisa sin hänsyn

till naturvårdens och kulturmiljövårdens intressen.

Ransoneringsbestämmelserna förenklas. Sanktionsreglerna anpassas

till ädellövskogslagens bestämmelser vilket innebär att

påföljden vid överträdelse kan bli böter eller fängelse i högst

sex månader.

Utskottet biträder förslaget att miljökonsekvensbeskrivning

skall krävas vid införande av nya skogsbruksmetoder och

skogsodlingsmaterial. Skärpta regler införs för plantering av

contortatall.

Den nya skogspolitiken kräver stora insatser vad gäller

forskning och utbildning, inte minst vidareutbildning av dem som

är verksamma i praktiskt skogsbruk. Rådgivningsinsatserna

betonas. De kommer i ökad utsträckning att få finansieras av

skogsägaren. Utskottet tillstyrker förslaget att den

översiktliga skogsinventeringen skall upphöra och att

riksskogstaxeringen skall fortsätta i oförminskad omfattning.

Utskottet biträder förslaget att det statliga stödet till

skogsbruket fortsättningsvis i regel skall begränsas till att

omfatta vissa natur- och kulturåtgärder, ädellövskogsbruk och

kalkning av skogsmark. Stödet skall finansieras med budgetmedel.

Utskottet avvisar motionsförslag om införande av en

skogsbruksavgift. Samtidigt uttalar utskottet att regional- och

sysselsättningspolitiska insatser med fördel kan utnyttjas i

skogsbruket och administreras av skogsvårdsorganisationen.

Utskottet förutsätter att Naturvårdsverkets och

Skogsstyrelsens utvärdering av den nya skogspolitikens effekter

på den biologiska mångfalden m.m. redovisas för riksdagen.

Utskottet anser i likhet med regeringen att det behövs en

statlig skogsvårdsorganisation som kan ha skogsägarnas

förtroende. Frågan om organisatoriska ändringar bör anstå. I den

framtida myndighetsorganisationen är det angeläget att man på

ett bättre och mer effektivt sätt får en samordning av olika

statliga myndighetsuppgifter på regional nivå.

Skogsvårdsorganisationens frö- och plantverksamhet bolagiseras.

Utskottet har varit enigt i att förorda införande av

miljömålet i skogspolitiken som jämbördigt med produktionsmålet.

Från socialdemokratisk sida har man reserverat sig beträffande

motiven för den nya politiken. De nuvarande reglerna om

röjningsskyldighet och skogsbruksplan m.m. bör enligt

socialdemokraterna finnas kvar, liksom vissa stödformer. Vidare

bör anmälningsplikten få ett bredare innehåll med ökad

redovisning av miljöhänsynen.

Vänstern förordar förbud mot plantering av contortatall medan

nydemokraterna anser att tillämpningsreglerna för biotopskyddet

bort läggas fast i detta sammanhang. Till betänkandet är fogade

tolv reservationer (s, nyd), tre särskilda yttranden och en

meningsyttring av suppleant (v).

Propositionen

Regeringen (Jordbruksdepartementet) har i proposition

1992/93:226 föreslagit

dels att riksdagen antar förslagen till

1. lag om ändring i skogsvårdslagen (1979:429),

2. lag om ändring i vattenlagen (1983:291),

3. lag om ändring i lagen (1983:428) om spridning av

bekämpningsmedel över skogsmark,

4. lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822),

5. lag om ändring i växtskyddslagen (1972:318),

6. lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10),

dels att riksdagen godkänner vad som förordats om

7. miljömålet och produktionsmålet för skogsbruket (avsnitt

3.2 och3.3),

8. inventeringar (avsnitt 6.2),

9. grunderna för statligt ekonomiskt stöd till skogsbruket

(avsnitt4.1 och7),

10. bevarande av den biologiska mångfalden (avsnitt 8),

11. riktlinjer för överföring av fast egendom från staten till

ett aktiebolag för produktion av skogsfrö och skogsplantor

(avsnitt10),

dels att riksdagen bemyndigar regeringen

12. att genomföra ombildning av skogsvårdsorganisationens frö-

och plantverksamhet till ett aktiebolag enligt de riktlinjer som

förordats (avsnitt10),

13. att sälja aktier eller på annat sätt minska statens

ägarandel i det nya bolaget (avsnitt10).

Vidare hemställs att riksdagen bereds tillfälle att ta del av

vad som anförts om

14. medlen i skogspolitiken (avsnitt4.1),

15. skogsbrukets sektorsansvar för miljövården (avsnitt4.2),

16. sektorsansvar för miljön (avsnitt 4.3),

17. nya skogsbruksmetoder (avsnitt 4.4),

18. föryngringsmetoder och skogsodlingsmaterial

(avsnitt5.3),

19. insektshärjningar (avsnitt 5.5),

20. utbildning och forskning (avsnitt 6.3),

21. rådgivning och information (avsnitt 6.4),

22. skogsvårdsmyndigheten (avsnitt 9).

Under rubriken Anslagsfrågor för budgetåret 1993/94 har

regeringen under nionde huvudtiteln föreslagit

(C 1) 1. att riksdagen godkänner den huvudsakliga inriktningen

för verksamheten inom skogsvårdsorganisationens ansvarsområde i

enlighet med vad som förordats i avsnittet Slutsatser,

(C 1) 2. att riksdagen till Skogsvårdsorganisationen för

budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 1000kr,

(C 2) att riksdagen till Skogsvårdsorganisationen:

Myndighetsuppgifter anvisar ett ramanslag på 275305000kr,

(C 3) att riksdagen till Skogsvårdsorganisationen: Frö- och

plantverksamhet för budgetåret 1993/94 anvisar ett

förslagsanslag på 1000kr,

(C 4) att riksdagen till Bidrag till skogsvård m.m. för

budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på

90000000kr,

(C 5) att riksdagen till Stöd till byggande av skogsvägar för

budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på

6000000kr,

(C 6) att riksdagen till Insatser för skogsbruket för

budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på

99000000kr,

och dels under fjortonde huvudtiteln

att riksdagen under reservationsanslaget Investeringar inom

miljöområdet för budgetåret 1993/94 anvisar 55000000kr

utöver vad som har föreslagits i proposition 1992/93:100

bilaga15.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag till nya mål för

skogspolitiken. I förslaget ges miljöfrågorna en mer framskjuten

plats än hittills. I fortsättningen skall det sålunda finnas

både ett produktionsmål och ett miljömål för skogsbruket. Målen

skall vara jämställda. Sammanfattningsvis uttrycks detta så att

skogen, som är en nationell tillgång, skall skötas så att den

uthålligt ger en god avkastning samtidigt som den biologiska

mångfalden behålls.

I propositionen föreslås ändringar i skogsvårdslagen

(1979:429) och följdändringar i ett antal andra lagar.

Miljöfrågornas växande betydelse markeras i skogsvårdslagen

genom skärpning av de bestämmelser som rör hänsynen till

naturvårdens och kulturmiljövårdens intressen. Ändringarna i

lagen innebär också en betydande avreglering och därmed en ökad

frihet för skogsägarna. Bestämmelserna i ädellövskogslagen

(1984:119) inarbetas i skogsvårdslagen. Lagstiftningen avses

träda i kraft den 1januari 1994.

Det statliga ekonomiska stödet till skogsbruket föreslås

minska kraftigt. Den översiktliga skogsinventeringen upphör.

Statligt stöd skall i huvudsak lämnas endast till

ädellövskogsbruk och vissa natur- och kulturvårdsåtgärder.

Anslaget för avsättning av skogsreservat förstärks och

försöksverksamheten med skogsmarkskalkning utökas.

Skogsstyrelsens och skogsvårdsstyrelsernas organisation

rationaliseras och anpassas till den nya skogspolitiken.

Myndigheternas sektorsansvar för miljöfrågorna markeras

tydligare än hittills. Den statliga produktionen av skogsfrö och

skogsplantor överförs till ett aktiebolag.

Lagförslagen har granskats av lagrådet.

Lagförslagen bifogas till detta betänkande som bilaga 1.

Motioner

Motioner med anledning av propositionen

1992/93:Jo64 av John Andersson (-) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om kommande biotopproposition,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om föreskrifter för impediment,

3. att riksdagen beslutar införa en dispensregel som medger

undantag från skogsvårdslagens ransoneringskrav,

4. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag att

straffpåföljden fängelse införs i skogsvårdslagen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om skogsbruksplaner,

6. att riksdagen beslutar anslå 55000000kr för en

fortsatt ÖSI-verksamhet,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om översiktlig skogsinventering,

8. att riksdagen hos regeringen begär förslag om

regionalpolitiskt stöd till skogsnäringen i enlighet med vad som

anförts i motionen,

9. att riksdagen avslår regeringens förslag om att skogsägaren

skall stå för 20% av kalkningskostnaderna,

10. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag om att

anvisa ytterligare 55000000kr utöver vad som har

föreslagits i proposition 1992/93:100 bilaga15,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om bevarande av den biologiska mångfalden,

12. att riksdagen till Stöd till byggande av skogsvägar för

budgetåret 1993/94 anvisar 4000000kr utöver vad regeringen

föreslagit eller således 10000000kr,

13. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett framtida

stöd till planering och byggande av skogsvägar,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om skogsenergi.

1992/93:Jo65 av Arne Jansson och Laila Strid-Jansson(nyd)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att reservatsbildningen på lång sikt bör

nå en högsta nivå av 5% av den produktiva skogsmarken nedanför

odlingsgränsen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att i första hand utnyttja statens

markinnehav för den reservatsbildningen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att statens skogar bör erbjudas som

ersättningsmark för mark avsedd för reservatsavsättning,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att snarast genomföra en grundlig och

tillförlitlig inventering av värdefulla naturvårds- och

kulturminnesvårdsobjekt på statens hela skogsmarksinnehav.

1992/93:Jo66 av Hans Dau och Olle Lindström (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om storleksgränsen på de områden som skall

omfattas av avverkningsanmälan samt om tiden för anmälningarnas

giltighet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ransoneringskravet för äldre skog,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om planering av skogsbilvägar,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om Skogsvårdsstyrelsens organisation.

1992/93:Jo67 av Leo Persson m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Domän SkogAB i "Dalafjällen" erbjuds

genomföra ett försök med kommersiell naturvårdsförvaltning,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om avsatta medel för reservatsbildningar.

1992/93:Jo68 av Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

ansvarsfördelning och samverkansformer för myndigheternas

naturskyddsarbete.

1992/93:Jo69 av Ulla Orring (fp) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

att anmälningsskyldighet ej skall föreligga för hyggen under två

hektar och att avverkningsanmälans giltighet skall vara fem år.

1992/93:Jo70 av Bengt-Ola Ryttar m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att ersättningsreglerna för intrång ändras

till vad som gällde före 1987 års beslut,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att minst 5--15% av den produktiva

skogsmarken nedan skogsodlingsgränsen skyddas i reservat inom

15år,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att vissa hänsynsregler skall vara

utformade som absoluta skyddsregler,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om förutsättningarna för ett aktivt skogsbruk

i inlandet.

1992/93:Jo71 av Jan Jennehag m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar om en naturvårdsavgift på produkter

från skogsbruk,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om inrättande av

en nationalpark i Lundsneset--Tresticklan före den 1juli 1994,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur

skogsägare skall fås att ta så stor naturvårdshänsyn att det

uppstår mätbara effekter senast år 1994,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur skogar

nära större tätorter skall kunna skyddas från konventionellt

skogsbruk som minskar natur- och rekreationsvärdet,

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur

näringsläckaget från skogsmarkerna skall kunna minska,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att någon form av skogsbruksplan skall

finnas kvar,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att det statliga stödet till skogsbruk i

Norrland inte skall upphöra,

8. att riksdagen beslutar att ÖSI skall slutföras,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om Contortatallen.

1992/93:Jo72 av Georg Andersson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen beslutar att bidrag till skogsvägar får utbetalas inom

en ram av 50000000kr finansierat genom anslaget Särskilda

regionalpolitiska infrastrukturåtgärder.

1992/93:Jo73 av Ulf Björklund (kds) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om problemen med biotopskydd och

nyttjanderättsavtal,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av att utarbeta långsiktiga

modeller för att finansiera tillräckligt med

reservatsavsättningar i syfte att bevara naturligt förekommande

djur- och växtarter i livskraftiga bestånd.

1992/93:Jo74 av Harald Bergström (kds) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att i den framtida diskussionen om

skogsnäringens sektorsansvar beakta skogsnäringens stora

betydelse för svensk ekonomi och näringens svåra

konkurrenssituation,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att skogspolitiska kommitténs förslag om

samförstånd och kunskapsuppbyggnad skall vara det viktigaste

medlet till att nå såväl produktions- som miljömålen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om vikten av att myndigheter och verk åläggs

att alltid underrätta markägare och även ge denne möjlighet att

delta vid besök för inventeringar etc. på enskild mark.

1992/93:Jo75 av Stefan Attefall (kds) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om behovet av statligt stöd till planering och samordning av

skogsbilvägar.

1992/93:Jo76 av Leif Marklund m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ÖSI,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om skogsbilvägar,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om särskilda skogsvårdsinsatser i Norrland,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om skogsvårdslagstiftningen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om rådgivning.

1992/93:Jo77 av Stina Gustavsson (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om sanktioner i skogsbruket,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ökade skogskalkningsförsök främst i den

sydsvenska skogen.

1992/93:Jo78 av Kjell Ericsson och Tage Påhlsson(c) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om biotopskydd,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om regionalpolitiska konsekvenser och behovet

av åtgärdsprogram,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om avverkningsanmälan,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ransoneringskrav,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om straffsanktioner.

1992/93:Jo79 av Jan Fransson (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om skogsbrukets roll för den regionala

utvecklingen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om bibehållande av nuvarande regler om

röjning och skogsbruksplaner,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att vissa ransoneringsregler för äldre

skog bör behållas för brukningsenheter om 50ha eller mer,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om skogsvårdsorganisationens frö- och

plantverksamhet,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om bibehållande av den översiktliga

skogsinventeringen,

6. att riksdagen hos regeringen begär förslag om tillägg till

14§SLV i enlighet med vad som i motionen anförts,

7. att riksdagen hos regeringen begär förslag om utvidgning av

30§SLV i enlighet med vad som i motionen anförts,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om grundsynen på skogsbrukets kollektiva

sektorsansvar för skogsmiljön,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en miljöfond för skogsbruket,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om skogsbrukets roll i miljövården.

1992/93:Jo80 av Göthe Knutson och Gullan Lindblad(m) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om avverkningsanmälan.

1992/93:Jo81 av Margareta Winberg m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om utgångspunkten för den framtida

skogspolitiken,

2. att riksdagen beslutar om sådan ändring av skogsvårdslagen

att röjningsskyldigheten bibehålls,

3. att riksdagen beslutar om sådan ändring av skogsvårdslagen

att reglerna om vård av plant- och ungskog omfattar en första

röjning,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om meddelande av föreskrifter angående

inplantering av främmande trädslag,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om anmälningsskyldighet för kvävegödsling,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om anmälningsskyldighet vid

helträdsutnyttjande,

7. att riksdagen beslutar om en sådan ändring i

skogsvårdslagen att kravet på skogsbruksplaner bibehålls,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om redovisning av skogens tillstånd vid

anmälan om avverkning,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om fullföljande av arbetet med översiktliga

skogsinventeringar,

10. att riksdagen beslutar att till anslaget C4, Bidrag till

skogsvård, för budgetåret 1993/94 anvisa 120000000kr, dvs.

30000000kr utöver regeringens förslag,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om finansiering av forskning om

småskogsbruket,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om sammanslagning av anslagen C5, Stöd till

byggande av skogsvägar, och C6, Insatser för skogsbruket,

13. att riksdagen beslutar att till anslaget C6, Insatser

för skogsbruket, för 1993/94 anvisa 105000000kr,

14. att riksdagen hos regeringen begär att Naturvårdsverket om

fem år redovisar den nya skogspolitikens uppfyllande av

miljömålet,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om privatisering av frö- och

plantverksamheten,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om införande av en skogsbruksavgift på 2

av det taxerade skogsbruksvärdet från den 1januari 1994.

1992/93:Jo82 av Karin Starrin och Pontus Wiklund (c,kds)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

som i motionen anförts om behovet av utökad

biobränsleanvändning,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

som i motionen anförts om regionalpolitiska konsekvenser,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om utökat behov av utbildning.

Motioner väckta under allmänna motionstiden

1992/93:Jo301 av Berit Löfstedt m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om skogsvårdsorganisationen i Östergötland.

1992/93:Jo302 av Per-Richard Molén (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om skogsvårdsorganisationen i Västernorrlands

län samt om ett regionkontor i Sollefteå.

1992/93:Jo303 av Nils-Olof Gustafsson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om skogsbruket i Jämtlands län.

1992/93:Jo304 av Arne Jansson och Laila Strid-Jansson(nyd)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att såväl reglerna om biotopskydd som

våtmarksdikning avgörs samtidigt som riksdagen antar en ny

skogspolitik,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att vid regelutformningen av en ny

biotopskyddsparagraf, en helhetslösning måste göras där

speciellt skogsvårdslagens och naturreservatens föreskrifter

samt de civilrättsliga avtalen skall beaktas,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att biotopskyddets kommande bestämmelser

inte utformas som generellt gällande föreskrifter,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att antalet biotoper bör begränsas och

handläggningen ske objektvis och på ett rättssäkert sätt.

1992/93:Jo305 av Chris Heister (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om skogsbruksplaner och tillståndsredovisning.

1992/93:Jo306 av Marianne Jönsson m.fl. (c,s,fp) vari

yrkas

1. att riksdagen anslår medel för en snabb inventering av

Mittlandsskogen på Öland,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till hur ett

ekonomiskt naturanpassat skogsbruk där skall kunna bedrivas.

1992/93:Jo307 av Agne Hansson och Christer Lindblom(fp) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om skogsvårdens framtida organisation i

Kalmar län.

1992/93:Jo308 av Margareta Israelsson m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om Skogsvårdsstyrelsens lokalisering i

Västmanland,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ett försök med skogsmarkskalkning i

Västmanland län,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om skogliga beredskapsarbeten i Västmanland.

1992/93:Jo309 av Leif Marklund m.fl. (s) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av en fördubbling av bidraget för

skogliga åtgärder inom skogliga stödområdet,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om fortsatta bidrag till byggande av

skogsbilvägar.

1992/93:Jo310 av Leif Marklund m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av en fördubbling av bidraget för

skogliga åtgärder inom skogliga stödområdet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om fortsatta bidrag till byggande av

skogsbilvägar.

1992/93:Jo506 av Britta Bjelle (fp) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om en översyn av importlagstiftningen för virke.

Inkomna skrivelser, uppvaktningar, skogsexkursioner

Inför arbetet med den skogspolitiska reformen har utskottet

mottagit skrivelser från bl.a. Skogsindustriföreningen och

Svenska Naturskyddsföreningen. Naturskyddsföreningen och Svenska

Skogsarbetareförbundet har uppvaktat utskottet. Utskottet resp.

enskilda ledamöter har även gjort skogsexkursioner i regi av

Stora, Naturskyddsföreningen och DomänAB.

Utskottet

Inledning

Propositionen

Gällande skogspolitik beslutades i huvudsak år 1979 (prop.

1978/79:110, bet. 1978/79:JoU30 och SkU49, rskr. 1978/79:387 och

388). Väsentliga ändringar i skogsvårdslagen (1979:429) har

därefter beslutats år 1983 (prop. 1982/83:145, bet.

1982/83:JoU34, rskr. 1982/83:360). Omfattande regleringar av

skogsbruket i den fjällnära skogen beslutades av riksdagen år

1990 (prop. 1990/91:3, bet. 1990/91:JoU13, rskr. 1990/91:70).

Med hänvisning till att utvecklingen i flera avseenden blivit

en annan än den som förutsågs under 1970-talets skogspolitiska

utredningsarbete beslutade regeringen i juni 1990 att en

kommitté med parlamentarisk sammansättning skulle tillkallas för

att utvärdera skogspolitikens mål och medel och föreslå de

förändringar som utvärderingen och bedömningen om den framtida

utvecklingen kan föranleda. Kommittén antog namnet 1990 års

skogspolitiska kommitté. Kommittén, vars direktiv kompletterades

i november 1991, har avlämnat huvudbetänkandet Skogspolitiken

inför 2000-talet (SOU1992:76) och slutbetänkandet Den framtida

skogsvårdsorganisationen (SOU1992:111).

Lagrådets yttrande har inhämtats över de lagförslag som

utarbetats i ärendet. Jordbruksministern har följt Lagrådets

förslag.

Skogspolitiska kommitténs nulägesbeskrivning

Två tredjedelar av Sveriges landyta bär skog i någon form. De

s.k. produktiva skogsmarkerna omfattar 23,5miljoner hektar

eller 57% av landytan. Det totala virkesförrådet uppgår till

2,8miljarder skogskubikmeter. Härav är 85% barrträd.

Hälften av skogen ägs av privata, mindre skogsägare, 25% av

privata bolag och resten av staten, kommuner och kyrkan. Ägandet

av skogen har inte ändrats nämnvärt under de senaste åren.

Däremot har strukturen ändrats. Som exempel kan nämnas att de

tre största skogsbolagen äger mer än 80% av bolagsmarken. Av

de ca 240000 privata brukningsenheterna drivs en allt mindre

andel i kombination med jordbruk.

Endast små områden är opåverkade av skogsbruk. Genom god

skogsvård och kvävegödning från luftföroreningar har den årliga

tillväxten av virkesförrådet ökat kraftigt till närmare 100

miljoner skogskubikmeter. Till följd av detta och av den i

förhållande till tillväxten låga avverkningen har

virkesförrådet ökat med 1miljard skogskubikmeter eller 60%

under de senaste 60 åren. Ökningen har varit särskilt stark

under 1980-talet då den uppgick till 25--30miljoner kubikmeter

om året.

Sedan mitten av 1960-talet har naturskyddet av skogsmark ökat

kraftigt. Särskilt påtaglig är ökningen av arealen naturreservat

och domänreservat främst i norra Sveriges inland. I södra och

mellersta Sverige och i norra Sveriges kustland finns blott få

större skogsområden som i ringa grad har påverkats av människan

och som har naturskogskvaliteter.

Den årliga slutavverkningsarealen har under den senaste

tioårsperioden uppgått till knappt 0,9% av skogsarealen. Det

motsvarar en omloppstid på närmare 120år för skogen. Av den

avverkade arealen får 15--20% ny skog genom naturlig

föryngring. Resten planteras.

Under 1980-talet har det avverkats mellan 60 och 70 miljoner

skogskubikmeter varje år. Det motsvarar 2--2,5% av det totala

virkesförrådet. Med utgångspunkt häri kan det sägas att hela

virkesförrådet omsätts på 40--45 år. Av det avverkade virket

används 5% som energiråvara. Resten går till skogsindustriell

förädling.

Den industriella förädlingen sker i huvudsak inom massa- och

pappersindustrin och inom sågverksindustrin. Tillverkningen av

massa har fördubblats under de senaste 30 åren medan

pappersproduktionen har fyrdubblats. Samtidigt har antalet

industrier minskat kraftigt. Stora industriinvesteringar har

dock gjorts i utlandet, särskilt under de senaste åren.

Kommitténs framtidsbedömning

Den marknads- och konkurrentbild som tonar fram på kort sikt

och den rikliga tillgången på avverkningsmogen skog väntas

enligt kommittén leda till en fortsatt svag prisutveckling på

virke under de närmaste åren. En tydligare prisdifferentiering

är att vänta.

-- -- --

Det är kommitténs bedömning att miljöproblemen kommer att vara

globala i högre grad i framtiden. Det finns stor risk för att

ökande luftföroreningar leder till att problemen med skogsskador

förvärras om inga motåtgärder sätts in. I så fall kommer

virkesproduktionen att minska. På kort sikt (5--30 år) bedömer

kommittén att miljöfrågorna i vid bemärkelse får en fortsatt och

växande betydelse. Samtidigt som merparten av skogen kommer att

vara en viktig råvaruleverantör till den svenska skogsindustrin

kommer andra värden att vägas in mer än tidigare. Det blir

enligt kommittén viktigare att i framtiden ytterligare öka

naturvårdshänsynen vid bedrivande av skogsbruk. Det är troligt

att det inom vissa områden, t.ex. i känsliga naturområden nära

tätorter och på skärgårdsöar, kommer att ske en anpassning av

skogsbruksmetoder och teknik. Samtidigt kan avsättningen av mark

för naturvårdsändamål väntas öka.

Grunderna för en ny skogspolitik

I sin inledning anför jordbruksministern bl.a. följande.

Inför FN:s konferens om miljö och utveckling i juni 1992 i Rio

de Janeiro hade bl.a. Sverige tagit initiativ till

överläggningar med sikte på en global skogskonvention.

Konventionen skulle utgöra ett komplement till konventionerna om

klimatförändringar och om biologisk mångfald. Överläggningarna

under konferensen resulterade bl.a. i att ett dokument om

principer för global samstämmighet om brukande, bevarande och

hållbar utveckling av alla slags skogar undertecknades, de s.k.

Skogsprinciperna.

-- -- --

Skogsprinciperna har en direkt koppling till den konvention om

biologisk mångfald som 154 stater, däribland Sverige, samt EG

undertecknade vid konferensen. Konventionen introducerar på

global bas ett modernt naturvårdstänkande.

-- -- --

Genom våra åtaganden vid miljökonferensen har vi förpliktat

oss att utforma vår skogspolitik med hänsyn tagen till skogarnas

globala betydelse i olika avseenden, men också på sådant sätt

att vi tillvaratar de nyttigheter av olika slag som skogarna

ger.

Svensk skogspolitik har sedan länge präglats av att staten mer

eller mindre starkt har ställt krav på en varaktig hushållning

med skogarna. Skälen härför har från tid till annan varierat.

Det kan hävdas att kravet med tiden har stärkts och gjorts

tydligare. I 1979 års skogspolitiska beslut slogs det bl.a. fast

att vi bör eftersträva en väl avvägd hushållning med skogarna

som gör det möjligt att kontinuerligt utnyttja det virke som

skogarna kan ge. Även om miljöfrågorna mer än i tidigare

skogspolitiska beslut lyftes fram, fick de inte den tyngd som vi

i dag anser vara nödvändig och som även kommer till uttryck i de

globala skogsprinciperna. Detta är ett av de viktigare skälen

till att en omprövning av 1979 års beslut nu är angelägen.

Kommitténs förslag och remissyttranden över detta utgör enligt

min mening ett bra underlag för en sådan omprövning.

Jordbruksministern erinrar i detta sammanhang även om att

Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (ESO) i sin

rapport Skogspolitik för ett nytt sekel (Ds1991:31) pläderade

för en omfattande avreglering.

Jordbruksministern anför vidare.

Jag vill först slå fast att skogspolitiken måste ges en

långsiktig och ekologiskt anpassad inriktning. Mot bakgrund av

det grundläggande kravet på en god hushållning och med hänsyn

till de långa växttider som gäller för våra förhållanden är det

inte möjligt och rimligt att med alltför korta intervaller ändra

grunderna för skogspolitiken. Beslut som fattas i dag och

åtgärder som vidtas i vår generation ger resultat först för

kommande generationer. Å andra sidan måste givetvis nya

kunskaper och värderingar få komma till uttryck i den konkreta

utformningen och tillämpningen av politiken.

En annan grundläggande fråga gäller skogspolitikens roll i den

samlade politiken. Skogspolitiken kan givetvis inte leva sitt

eget liv utan måste passa in i den övergripande politiken.

-- -- --

Genom att utforma en ny skogspolitik som bygger på dessa

grundläggande ställningstaganden för vi en för svensk

skogspolitik lång tradition vidare. Det innebär ett fortsatt

ansvarstagande för kommande generationer, ett ansvarstagande som

i olika sammanhang har väckt uppmärksamhet internationellt. Inte

minst därför är det angeläget att fortsätta utvecklingen av

skogspolitiken med detta som grund och med inriktningen att

bättre än hittills hävda ansvaret för miljön både nationellt och

internationellt.

Miljömålet för skogsbruket

I propositionen sammanfattas förslaget till miljömål för

skogsbruket på följande sätt.

Skogsmarkens naturgivna produktionsförmåga skall bevaras. En

biologisk mångfald och genetisk variation i skogen skall säkras.

Skogen skall brukas så att växt- och djurarter som naturligt hör

hemma i skogen ges förutsättningar att fortleva under naturliga

betingelser och i livskraftiga bestånd. Hotade arter och

naturtyper skall skyddas. Skogens kulturmiljövärden samt dess

estetiska och sociala värden skall värnas.

Skogsbrukets sektorsansvar för miljön lades fast redan i 1988

års miljöpolitiska beslut. Sektorsansvarets innebörd och

principerna för dess tillämpning preciserades i anslutning till

1991 års miljöpolitiska beslut. De förnybara resurserna skall

utnyttjas inom ramen för ekosystemens produktionsförmåga. Den

biologiska mångfalden samt den genetiska variationen skall

säkerställas. Växt- och djursamhällen skall bevaras så att i

landet naturligt förekommande växt- och djurarter ges

förutsättning att fortleva under naturliga betingelser och i

livskraftiga bestånd.

Den skogspolitiska kommittén har utvärderat nu gällande

skogspolitik. Den slutsats man har dragit är att skogsbruket

inte har levt upp till de krav på naturvårdshänsyn som gäller.

En fortlöpande förbättring har dock kunnat iakttas under senare

år. Kommittén anser att det uppställda målet om hushållning med

skogstillgångarna har uppfyllts väl med avseende på volym. De

krav på hänsyn som beslutades i samband med det skogspolitiska

beslutet år 1979 har däremot inte tillgodosetts. Med dagens

övergripande miljövårds- och naturvårdspolitiska mål skulle

förmodligen även en fullständig efterlevnad av de ställda kraven

i skogspolitiken ha betraktats som otillräcklig, anser

kommittén.

Kommittén konstaterar att det i ett skogsbruk som det svenska

helt enkelt inte går att bevara alla arter och naturtyper över

hela arealen.

Kommittén redovisar tre tänkbara handlingslinjer för hur

skogsbruket framgent skall bedrivas och skogsmarksarealen

utnyttjas för att vi skall uppnå en hög produktion och samtidigt

bevara en biologisk mångfald i skogsekosystemen.

Skog för produktion och skog för natur- och miljöskydd

separeras areellt genom avsättning av stora naturreservat.

Skogen brukas med olika intensitet med hänsyn till

skogsmarkens produktionsförmåga och avståndet till fabriker och

marknad.

Skogen brukas med sikte på hög produktion och god natur- och

miljöhänsyn över hela skogsmarksarealen.

Den sistnämnda handlingslinjen är enligt kommittén den bästa

eftersom den troligen är den effektivaste formen av naturvård.

Även i detta fall krävs avsättningar av nationalparker och

naturreservat, främst i södra och mellersta Sverige samt i

Norrlands kustland.

För egen del framhåller jordbruksministern bl.a. följande.

Sverige är vad man kan kalla ett gammalt skogsbruksland. Vi

har under århundraden brukat skogen och utnyttjat dess

avkastning. Över tiden har behoven varierat. Också metoderna för

skogsbruk och graden av hushållning har växlat. Stora

skogsarealer i norra Sverige var länge orörda av skogsbruk,

medan en förhållandevis stor andel av skogsmarken i södra och

mellersta Sverige avverkades hårt för bränsle- och

byggnadsändamål. Genom tiderna har nästan all skogsmark i vårt

land kommit att beröras av skogsbruk på ett eller annat sätt.

Många av de äldre skogarna i södra Sverige är egentligen första

generationens skogar på gamla betesmarker.

-- -- --

Sverige är berett att i enlighet med våra internationella

åtaganden bidra till brukande, bevarande och hållbar utveckling

av våra egna skogar och därigenom bevara den biologiska

mångfalden i skogsekosystemen. Jordbruksministerns förslag

till miljömål för skogsbruket tar sin utgångspunkt i behovet av

ett i vid mening långsiktigt bevarande av skogsmarkens

naturgivna produktionsförmåga och skogens ekosystem.

Det av tradition intensiva utnyttjandet av all skogsmark,

framför allt i södra Sverige, har resulterat i att de

naturskogskvaliteter som trots allt finns kvar är spridda och

fragmentiserade. Detta skapar givetvis problem i vår strävan att

skydda och bevara en biologisk mångfald i skogsekosystemen.

Trots detta måste vi leva upp till vårt globala ansvar för

miljön och bidra till en hållbar utveckling av skogsbruket

internationellt sett. Den svenska skogen skall därför brukas så

att växt- och djurarter som naturligt hör hemma i våra skogar

ges förutsättningar för att fortleva under naturliga betingelser

och i livskraftiga bestånd. Hotade arter och naturtyper skall

skyddas. Skogen skall också innehålla tillräckliga arealer

skogsmark lämpad för rekreation och friluftsliv. Samtidigt måste

vi slå vakt om det svenska kulturlandskapet och skogens

kulturmiljövärden samt dess estetiska och sociala värden.

Härigenom ökar vi också värdet av den för vårt folk så

väsentliga allemansrätten. Det kan synas som om dessa

mångfacetterade krav kan vara svåra att tillgodose och att de

skulle strida mot varandra. En viss åtgärd för emellertid ofta

även med sig positiva effekter för flera av de syften jag har

betonat. Insikten härom är nödvändig för att skapa förståelse

för de insatser som behövs.

-- -- --

Jag anser mot denna bakgrund att det är hög tid att ställa upp

ett särskilt miljömål för skogsbruket. Ett nationellt miljömål

för skogsbruket bör utformas så att man lägger lika vikt vid

produktionsmålet och miljömålet. Ett miljömål fyller inte bara

en viktig allmän funktion. Det är också ett självändamål för

skogsbruket. Ett bärkraftigt, långsiktigt skogsbruk kan inte

bedrivas om man bortser från de naturgivna förutsättningarna

eller motverkar dessa.

-- -- --

Kulturmiljön kommer särskilt till uttryck i

skogsvårdslagstiftningen sedan några år. Skogen och skogsmarken

rymmer många kulturhistoriska värden till vilka hänsyn måste tas

då skogsbruket planeras och åtgärder utförs. Ansvaret härför

delas av alla, såväl enskilda som myndigheter. Skador på

kulturmiljön skall såvitt möjligt undvikas eller begränsas. Det

framgår av 1988 års riksdagsbeslut om kulturmiljövården.

Jordbruksministern finner det inte meningsfullt att riksdagen

och regeringen lägger fast några delmål. Han gör dock bl.a.

följande kommentarer.

Avverkningens, särskilt slutavverkningens, effekter när det

gäller kväveutlakningen är speciellt viktiga att uppmärksamma i

de områden som är starkt utsatta för luftföroreningar. Det finns

möjligheter att genom särskild omsorg och noggrannhet vid

planeringen av avverkningarna motverka sådant läckage. Sådan

planering är ett led i det s.k. ståndortsanpassade skogsbruket

som slår igenom alltmer.

-- -- --

Luftföroreningarna och dess följder är ett av de största

miljöproblemen i vårt land. Till detta kommer hoten om

klimatförändringar och ökad ultraviolett strålning till följd av

ett uttunnat ozonskikt. En viktig förebyggande åtgärd mot den

ökade stress som luftföroreningar och atmosfäriska förändringar

kan komma att medföra är ett mångformigt skogsekosystem med en

god ekologisk anpassningsförmåga.

Produktionsmålet för skogsbruket

Regeringen föreslår följande målformulering.

Skogen och skogsmarken skall utnyttjas effektivt och

ansvarsfullt så att den ger en uthålligt god avkastning.

Skogsproduktionens inriktning skall ge handlingsfrihet i fråga

om användningen av vad skogen producerar.

Jordbruksministern betonar skogens och skogsbrukets stora

betydelse för landets ekonomi och vårt välstånd. Skogen har

under överskådlig tid varit en viktig försörjningskälla i vårt

land. Den ger råvara för vår skogsindustri och den kan även

förse oss med energiråvara. Skogsindustrin är vår främsta

exportnäring. Nettoexportvärdet är mer än dubbelt så stort som

för verkstads- och bilindustrin tillsammans. Därtill kommer att

skogsindustrins import av insatsvaror är förhållandevis liten.

Det finns all anledning att anlägga en mer optimistisk syn på

framtiden än vad kommittén gjort, framhåller jordbruksministern.

Befolkningsutvecklingen talar för ett fortsatt ökat behov av de

produkter som skogen kan ge. Internationella prognoser visar på

en fortsatt stadig efterfrågeutveckling på massa och papper. Det

är emellertid nödvändigt att skogsnäringen vidgar perspektivet.

Vi kan inte längre utgå från att Sverige med sina sämre

naturliga produktionsförutsättningar skall kunna förse

världsmarknaden med s.k. bulkvaror av t.ex. trä och massa till

konkurrenskraftiga priser i lika hög grad som hittills. Det är i

stället nödvändigt att vi tar till vara de särskilda

förutsättningar som vi har.

I det kortare perspektivet står vi inför utmaningen att på

bästa sätt ta till vara den stora virkesvolym som finns i dagens

skog. Omstrukturering av skogsindustrin och en fortsatt

rationalisering av skogsbruket är led i strävan mot en ökad

konkurrenskraft. Men det bör också vara möjligt att redan nu

använda den producerade råvaran på ett effektivare sätt. Genom

en bättre uppdelning på olika användningsområden, träbearbetning

av olika slag och energiproduktion, borde betalningsförmågan för

råvaran kunna förbättras. Det är vidare viktigt att

virkesmarknaden fungerar väl om skogen skall bidra till

samhällsekonomins utveckling.

Motionerna

Enligt motion Jo71 (v) bör regeringen återkomma med förslag om

hur näringsläckaget från skogsmarkerna skall minska. Den

nuvarande situationen betyder att skogsmarken töms på

näringsämnen vilka hamnar i våra sjöar och hav där de bidrar

till övergödning och förgiftning. Propositionen är på detta

område undermålig, anser motionärerna (yrkande5).

I motion Jo74 (kds) yrkas att skogsnäringens stora betydelse

för svensk ekonomi och näringens svåra konkurrenssituation

beaktas i diskussionen om skogsnäringens sektorsansvar

(yrkande1).

Vi ansluter oss till de föreslagna skogspolitiska målen,

framhålls det i den socialdemokratiska gruppmotionen Jo81 om

utgångspunkten för den framtida skogspolitiken (yrkande1). Det

nya i skogspolitiken måste visa att man så långt som möjligt kan

förena ett aktivt skogsbruk med inriktning på hög och värdefull

virkesproduktion med bevarande av biologisk mångfald. Detta

måste vara utgångspunkten för den framtida skogspolitiken, för

att vi också i fortsättningen skall kunna vara ett ledande

skogsland och ett internationellt föredöme, anser motionärerna.

Det är enligt deras mening viktigt att man nu i klartext även

formar skogsbrukets miljömål som jämställs med produktionsmålet.

Detta måste göras för att i landet naturligt förekommande växt-

och djurarter skall ges förutsättningar att fortleva under

naturliga betingelser och i livskraftiga bestånd.

Utskottets överväganden

Sverige har en lång skogspolitisk tradition. Denna har gått ut

på att skogen skall skötas så att virket ger god avkastning och

att skogsägaren skall sörja för återväxten efter avverkning.

Staten har ställt krav på en varaktig hushållning med skogarna.

I 1979 års skogspolitiska beslut slogs det fast att att vi bör

eftersträva en väl avvägd hushållning med skogarna som gör det

möjligt att kontinuerligt utnyttja det virke som skogen kan ge.

I takt med den snabba mekaniseringen av skogsbruket och den

under senare år intensifierade miljödebatten har krav ställts på

ett ekologiskt inriktat skogsbruk, krav som efter hand skärpts.

Miljöfrågorna lyftes fram mer än tidigare i 1979 års beslut men

fick inte den tyngd som i dag anses nödvändig. Som

jordbruksministern framhåller är detta ett av de viktigare

skälen till att en omprövning av skogspolitiken nu är angelägen.

Sverige har verkat för tillkomsten av de globala

skogsprinciper som antogs vid FN:s konferens om miljö och

utveckling i Rio de Janeiro i juni 1992 och som har en direkt

koppling till den konvention om biologisk mångfald som förelåg

till undertecknande vid konferensen. Vi har därigenom åtagit oss

gentemot det internationella samfundet att ge miljöfrågorna ökad

tyngd i skogspolitiken. Vården av världens skogar är ett

gemensamt ansvar för alla länder.

Utskottet delar jordbruksministerns mening att de förslag som

lagts fram av den Skogspolitiska kommittén och remissyttrandena

över denna utgör ett bra underlag för en omprövning av

skogspolitiken. Utöver den starkare betoningen av miljöfrågorna

kvarstår skogspolitikens inriktning mot hög och jämn

virkesavkastning. Som jordbruksministern framhåller bör

skogspolitiken även passa in i den övergripande politiken och

näringspolitiken vars tyngdpunkt utgörs av generella insatser

för ett positivt näringslivsklimat. Bärande inslag i

näringslivspolitiken är avreglering, ökad konkurrens och

avveckling av selektiva subventioner.

Utskottet betonar att de förenklingar som föreslås på intet

sätt skall tolkas så att lagens krav på skogsägaren att sörja

för skogens återväxt skulle minska. Däremot bör reformen

resultera i ett varierat skogsbruk anpassat efter varje

ståndort. Därigenom höjs beredskapen för att vi skall kunna möta

och tillgodose varierande behov av olika virkesslag och

-kvaliteter i en framtid. Skogsbrukarens egna kunskaper om de

ekologiska sammanhangen och hans kännedom om de lokala

förhållandena bör tas till vara. För att åstadkomma detta krävs

att skogsbrukets utövare besitter en hög kunskapsnivå. I det

långa perspektivet föreligger inget motsatsförhållande mellan

effektivitetskravet på virkesuttaget och kravet att bevara den

biologiska mångfalden. Det är angeläget att den utbildnings- och

informationsverksamhet som föreslås i propositionen görs

kraftfull och når vid omfattning.

Den nya skogspolitiken bör således gå ut på att visa att det

är möjligt och nödvändigt att förena ett aktivt skogsbruk som

inriktas på hög och jämn virkesproduktion med bevarande av

biologisk mångfald. Därigenom skapas förutsättningar för att

skogsnäringen även i framtiden bibehålls som vår viktigaste

exportnäring med avgörande betydelse för såväl sysselsättning

som välfärd.

Skogspolitiken måste ges en långsiktig och ekologiskt anpassad

inriktning. Beslut som fattas i dag och åtgärder som vidtas i

vår generation ger resultat först för kommande generationer. Å

andra sidan måste givetvis nya kunskaper och värderingar få

komma till uttryck i den konkreta utformningen och tillämpningen

av politiken. Genom den nu föreslagna reformen förs en för

svensk skogspolitik lång tradition vidare med inriktningen att

bättre än hittills hävda ansvaret för miljön både nationellt och

internationellt.

Mot bakgrund av det anförda biträder utskottet regeringens

förslag att det i fortsättningen skall finnas både ett miljömål

och ett produktionsmål för skogsbruket och att målen skall vara

jämställda. Utskottet biträder även förslaget att det bör bli en

fråga för skogsvårdsmyndigheten att utforma detaljmål i den

utsträckning som behövs.

Utskottet tillstyrker alltså propositionens förslag till

ändrad formulering av 1 § skogsvårdslagen. Däri föreskrivs att

skogen är en nationell tillgång som skall skötas så att den

uthålligt ger en god avkastning samtidigt som den biologiska

mångfalden behålls,

vid skötseln skall hänsyn tas även till andra allmänna

intressen.

Vad särskilt gäller miljömålet för skogsbruket får

utskottet anföra följande.

1979 års skogspolitiska beslut innebar att de

naturvårdspolitiska mål som fastställdes i samband med

tillkomsten av naturvårdslagen år 1964 med senare ändringar år

1974 bekräftades. De har sedermera preciserats i samband med

naturresurslagens tillkomst år 1986 och de miljöpolitiska

besluten åren 1988 och 1991. I sistnämnda beslut betonades målet

att slå vakt om den biologiska mångfalden liksom att

sektorsansvaret, dvs. principen om varje samhällssektors

ansvar för naturmiljön, måste beaktas vid all markanvändning.

Den skogspolitiska kommittén har utvärderat skogspolitiken och

dragit slutsatsen att skogsbruket inte levt upp till de krav på

naturvårdshänsyn som gäller. För att vi skall uppnå en hög

produktion och samtidigt bevara en biologisk mångfald i

skogsekosystemen bör skogen enligt kommitténs huvudförslag

brukas med sikte på hög produktion och god natur- och

miljöhänsyn över hela skogsmarksarealen. Det innebär att vissa

avsättningar av nationalparker och naturreservat krävs.

Utskottet delar det synsätt som anläggs i propositionen i

fråga om miljömålet. I gällande nationella skogspolitiska beslut

har natur- och miljövården fått en undanskymd plats sett i

dagens perspektiv. I dess ställe bör vårt nyttjande av skogen

som produktionskälla inriktas på ett långsiktigt bevarande av

skogsmarkens naturgivna produktionsförmåga och ekosystemens

funktion. Praktiskt taget all skogsmark i Sverige har berörts av

skogsbruk i en eller annan form. Skogsekosystemen är liksom

andra ekosystem dynamiska och stadda i ständig förändring. Den

inneboende variationen inom arter, mellan arter och mellan

olika ekosystem utgör en av de viktigaste förutsättningarna för

ekosystemens anpassningsförmåga och motståndskraft. Utskottet

delar jordbruksministerns uppfattning att ett ambitiöst miljömål

väl kan förenas med en fortsatt hög produktion av skogsråvara

och en konkurrenskraftig svensk skogsnäring. Ett bärkraftigt

långsiktigt skogsbruk kan inte bedrivas om man bortser från

eller rent av motverkar de naturgivna förutsättningarna.

Det nationella miljömålet för skogsbruket bör utformas så att

man lägger lika vikt vid produktionsmålet och miljömålet. I

miljömålet bör även hänsynen till kulturmiljön ingå. Skador på

kulturmiljön skall såvitt möjligt undvikas eller begränsas.

Utskottet ansluter sig vidare till vad som anförs i

propositionen om att avverkningens, och speciellt

slutavverkningens, effekter när det gäller kväveutlakningen är

speciellt viktiga att uppmärksamma i de områden som är starkt

utsatta för luftföroreningar. Det är möjligt att genom särskild

omsorg och noggrannhet vid planeringen av avverkningarna

motverka sådant läckage. Sådan planering är ett led i det s.k.

ståndortsanpassade skogsbruket som slår igenom alltmer.

Utskottet har i detta avseende ingen annan mening än den som

framförs i motion Jo71 om att näringsläckaget från våra

skogsmarker måste hejdas. Till skillnad från motionärerna anser

dock utskottet att det ingår i det ståndortsanpassade

skogsbruket att det vid varje avverkningstillfälle görs sådana

bedömningar att näringsläckaget nedbringas till ett minimum. De

nya dikningsreglerna har samma syfte. Förslagen om kalkning och

vitaliseringsgödsling innebär ytterligare åtgärder mot

näringsläckaget. Med det anförda avstyrks motion Jo71

yrkande5.

Luftföroreningarna och deras följder är som jordbruksministern

framhåller ett av de största miljöproblemen i vårt land.

Särskilt i södra och västra Sverige har de orsakat mätbara

effekter i form av direkta skador på träden och markskador. Även

de globala hot om klimatförändringar och ökad ultraviolett

strålning som föreligger på grund av växthuseffekten och ett

uttunnat ozonskikt bör uppmärksammas i detta sammanhang.

Bekämpningen av orsakerna kräver internationell samverkan. När

det gäller försurningen ger även egna nationella åtgärder

betydande effekt. Under den senaste tioårsperioden har de

svenska svavelutsläppen minskat med 70%. Svavelskatten har

bidragit till detta. En följd är att endast en åttondedel av

svavelnedfallet över Sverige härrör från svenska källor.

Kväveutsläppen har dock inte kunnat minskas i den utsträckning

som förutsetts. En skatt på kväveoxidutsläpp har därför

aviserats av regeringen. Därutöver krävs särskilda åtgärder för

att restaurera bl.a. mark och vatten som tagit skada av

luftemissionerna. För skogsmarkens del kan detta ske i form av

kalkning och s.k. vitaliseringsgödsling.

Utskottet har i olika sammanhang uttalat övertygelsen att

kraftfulla åtgärder krävs för att vi skall komma till rätta med

både försurningsproblemen och de globala atmosfäriska

miljöhoten. Sverige är med hänsyn till den geologiska strukturen

särskilt känsligt för sura nedfall av svavel- och kväveoxider.

Åtgärder måste vidtas både på det nationella planet och i

internationell samverkan. Ett mångformigt skogsekosystem

med en god ekologisk anpassningsförmåga innebär dock i sig

självt en viktig förebyggande åtgärd mot den ökade stress som

luftföroreningar och atmosfäriska förändringar kan komma att

medföra.

Vad avser produktionsmålet för skogsbruket vill utskottet

betona skogens och skogsbrukets stora betydelse för landets

ekonomi och vårt välstånd. Skogen har under överskådlig tid

varit en viktig försörjningskälla i vårt land. Den ger råvara

för vår skogsindustri och den kan även förse oss med

energiråvara. Skogsindustrin är vår främsta exportnäring.

Nettoexportvärdet är mer än dubbelt så stort som för verkstads-

och bilindustrin tillsammans.

Med hänsyn till skogsnäringens grundläggande betydelse för

svensk ekonomi framstår enligt utskottets mening ett effektivt

och rationellt bedrivet skogsbruk som en nödvändig förutsättning

för en fortsatt välståndsutveckling. I stora delar av Sverige

sysselsätter skogsnäringen en betydande del av arbetskraften.

Den snabba modernisering av skogsbruket som ägt rum under senare

år bör tillsammans med en aktivt bedriven utbildning av de i

skogen yrkesverksamma möjliggöra en fortsatt utveckling mot ett

varierat, ståndortsanpassat skogsbruk som drivs i samklang med

de ekologiska behoven.

Utskottet delar även jordbruksministerns optimistiska syn på

framtiden. Befolkningsutvecklingen talar för ett fortsatt ökat

behov av de produkter som skogen kan ge. Internationella

prognoser visar på en fortsatt stadig efterfrågeutveckling på

massa och papper. Det är emellertid nödvändigt att skogsnäringen

vidgar perspektivet. Svensk skogsnäring och skogsindustrin bör

ta till vara de särskilda förutsättningar som vi har. En

uthållig tillväxt som nationellt och globalt kan försörja en

växande världsbefolkning måste ha en produktion som baserar sig

på förnybara råvaror och en ökad återanvändning. I det

perspektivet talar det mesta för att träbaserade produkter

fortlöpande skall ersätta produkter som i huvudsak tillverkas

med utnyttjande av fossil energi.

Utskottets ställningstagande beträffande utgångspunkten för

skogspolitiken och den dubbla målsättningen för denna ligger i

väsentliga delar i linje med den diskussion som förs i motion

Jo81. Denna bör alltså inte föranleda någon särskild åtgärd från

riksdagens sida såvitt nu är i fråga (yrkande1).

Vad utskottet anfört är även ägnat att i hög grad tillgodose

syftet med motion Jo74 yrkande1. Skogsnäringens stora

betydelse för den svenska ekonomin måste som nämnts ständigt

hållas i minnet vid avvägningen mellan hänsynen till

produktionsmål och miljömål. Någon ytterligare riksdagens åtgärd

med anledning av yrkandet påkallas alltså inte.

Utskottet föreslår alltså att riksdagen godkänner vad som

förordats i propositionen om miljömålet och produktionsmålet för

skogsbruket.

Medlen i skogspolitiken

Propositionen

Allmänt

Regeringen bedömer att medlen i skogspolitiken liksom hittills

bör vara av rättslig, ekonomisk och administrativ art.

Avvägningen mellan dem bör dock förändras.

Jordbruksministern erinrar om att han tidigare har betonat

kravet på långsiktighet i skogspolitiken och att målen för

skogspolitiken måste ha en sådan inriktning. När det gäller

utformningen av medlen behövs en större flexibilitet. Medlen

måste, även om de syftar mot samma mål, kunna anpassas när

förhållandena förändras och nya kunskaper tillförs. Viss

stabilitet i medlen är dock önskvärd.

Den skogspolitik som nu bör läggas fast kännetecknas vad

gäller medlen av tre förändringar i förhållande till gällande

politik. För det första innebär det en ökad frihet för

skogsägaren att agera inom de ramar som staten ställer upp. Den

innebär för det andra ett ökat ansvar för skogsägaren: dels för

att i den nya friheten tillgodose de av statsmakterna fastlagda

skogspolitiska målen, dels ekonomiskt för sitt skogsbruk som en

motprestation till de minskade skatter och avgifter som har

beslutats. För det tredje förutsätter den nya skogspolitiken

bättre kunskaper hos skogsägaren. Genom de förändringar som nu

redovisats uppnås en integrering av naturvårdsintressena.

Sammantaget leder detta till att skogspolitikens medel bör ges

en annan sammansättning än för närvarande. I likhet med

kommittén bedömer jordbruksministern dock att de även i

fortsättningen bör rymma rättsliga, ekonomiska och

administrativa delar. Skogsvårdslagstiftningen bör som

hittills ange ramarna för hur skogsbruket bör bedrivas.

Lagstiftningen är i sina grundläggande delar allmänt accepterad.

Den har skapat normer som svenska skogsägare finner riktiga och

rimliga. Samtidigt är det nu dags att förenkla lagstiftningen.

-- -- --

Förslagen i det följande innebär även att visst skydd mot en

exploatering av skogarna behålls.

Viktigare i sammanhanget är enligt min mening att

föreskrifterna till lagen görs mindre detaljerade och att

allmänna råd till lagstiftning verkligen framstår som sådana för

skogsägaren och inte som bindande föreskrifter. Det är alltså

nödvändigt att de bemyndiganden som lagen kommer att innehålla

inte utnyttjas för att skapa en ny, omfattande och komplicerad

detaljreglering för skogsägarna. Härigenom får skogsägaren den

handlingsfrihet som kommittén har förordat och som leder till en

nödvändig och önskvärd diversitet i skogsbruket. En sådan

avreglering bidrar också till att stärka äganderätten. Detta är

i linje med grunderna för det arbete som pågår inom

Äganderättskommittén.

-- -- --

Flera bestämmelser i naturvårdslagstiftningen utgör delar i

den lagstiftning som reglerar skogsbruket. Med den ökade tyngd

som miljöfrågorna bör ges i skogspolitiken framstår det som

alltmer tydligt att dessa lagbestämmelser kompletterar

skogsvårdslagen. Detta ställer särskilda krav på samordning

mellan lagarna. Motsvarande kan sägas om vissa bestämmelser i

lagen (1988:950) om kulturminnen m.m.

-- -- --

Med den nya inriktning som skogspolitiken bör ges blir det

nödvändigare än någonsin att skogsägaren själv har eller kan ges

sådana kunskaper om skogsbruk och miljöfrågor att de

övergripande målen tillgodoses i verksamheten. En ökande andel

skogsägare saknar den naturliga förankring i lantbruket som

hittills har kännetecknat de svenska skogsägarna.

Skogsfastigheter förvärvas i ökad utsträckning i

kapitalplaceringssyfte eller av andra skäl än att bilda underlag

för sysselsättning och permanent boende. Många blir skogsägare

genom arv.

Under hela 1900-talet har rådgivning varit ett viktigt

komplement till skogsvårdslagen. Rådgivningen har betonats

kraftigt i de skogspolitiska besluten och anges särskilt i nu

gällande lag. Den nya inriktningen av skogspolitiken förstärker

rådgivningens betydelse. Politiken kräver också att rådgivningen

breddas väsentligt för att omfatta även ekologi i vid mening och

kulturmiljön.

-- -- --

För dem som yrkesmässigt verkar på olika nivåer och inom olika

sektorer i skogsbruket är en adekvat utbildning viktig. Frågor

om skogsutbildningen har tagits upp av regeringen i proposition

1992/93:170 om forskning för kunskap och framsteg.

-- -- --

I proposition 1992/93:179 om åtgärder mot klimatpåverkan m.m.

tas upp frågan om fortsatta statliga insatser för utvecklingen

av biobränsleanvändningen, en fråga med stark och betydelsefull

anknytning till skogsbrukets framtid.

-- -- --

Statligt ekonomiskt stöd bör kunna ges en mindre framträdande

roll i skogspolitiken. Generellt innebär regeringens

näringspolitik en ökad frihet för företagarna. Det tar sig bl.a.

uttryck i en minskad skatte- och avgiftsbelastning för

företagen. I gengäld får företagen klara sig utan eller med

minskat statligt stöd. Skogsbruket har som andra sektorer i

näringslivet fått del av den minskade skattebelastningen. Men

dessutom har skogsvårdsavgiften avskaffats. Skogsvårdsavgiften

har finansierat bl.a. statligt stöd till skogsbruket. När den nu

faller bort finns det ingen anledning att annat än i

undantagsfall behålla statligt ekonomiskt stöd.

I det föregående har jag gjort den bedömningen att skogsbruket

kommer att spela en viktig roll för sysselsättning och

försörjning i vårt land och därmed för att behålla en levande

landsbygd. Det måste emellertid stå helt klart att antalet

sysselsatta i näringen aldrig kommer att vara på långt när så

stort som tidigare. Behovet av rationaliseringar och

kostnadssänkningar kommer att finnas kvar. Emellertid kommer

skogsbruket även i fortsättningen att vara viktigt för att skapa

regional balans. Skogsbruket rymmer också möjligheter till

sysselsättning i verksamheter som kan vara viktiga investeringar

för framtiden. I de fall staten behöver göra utvecklingsinsatser

eller insatser för sysselsättning i skogsbygder, bör därför

skogsbruket liksom hittills kunna komma i fråga för dessa inom

ramen för regionalpolitiken. Insatserna bör administreras av

skogsmyndigheten.

Skogsbrukets sektorsansvar för miljövården

Det sektorsansvar som skogsbruket redan har för

naturmiljövården och kulturmiljövården måste utvecklas och

stärkas.

-- -- --

Skogsbrukets sektorsansvar för miljön lades fast i 1988 års

miljöpolitiska beslut. Den generella principen om

sektorsansvaret för naturmiljön preciserades av riksdagen genom

1991 års miljöpolitiska beslut. Där anfördes bl.a. att de

areella näringarna måste bygga på principen om en god och

långsiktig hushållning med naturresurserna. Bevarandet av arter

bör vara en angelägenhet för skogssektorn och inte ses som en

separat naturvårdsfråga. Naturvårdsarbetet bör enligt beslutet

delas in i tre nivåer som skall styra insatserna i form av

prioritering, kostnadsfördelning och ansvar för arbetet. På den

första nivån, det s.k. vardagslandskapet, skall ansvaret och

kostnaderna för naturvården främst ligga på näringsutövarna inom

de olika samhällssektorer som nyttjar naturen i sina

verksamheter. Det framhölls att det krävs en ökad hänsyn till

naturvården på denna nivå. Den andra nivån omfattar områden med

högre naturvärden där speciella insatser för skydd och vård

behövs för att uppfylla målsättningarna. Den tredje nivån utgörs

av särskilt värdefulla områden och omfattar bl.a. de naturtyper

och arter som på grund av sin känslighet bara tål liten eller

ingen mänsklig påverkan och därför kräver ett mer eller mindre

fullständigt skydd med stöd av naturvårdslagen.

Genom 1991 års beslut infördes ett nytt institut i

naturvårdslagen för småbiotoper. Därmed kompletteras regelverket

med skydd för mindre mark- och vattenområden på ett sätt som

svarar mot de krav som den nya skogspolitiken ställer. Den

närmare utformningen av biotopskyddet återstår, men målet är att

det skall fylla det gap som hittills har ansetts finnas mellan

skogsvårdslagens hänsynsbestämmelser och naturvårdslagens

reservatsbestämmelser. Jordbruksministern utgår från att

biotopskyddet så långt rättssäkerheten medger kommer att vara av

generell natur och att skogsägarna med utgångspunkt i ökade

kunskaper och bättre information om vilka värden som finns på

deras fastigheter skall ha en positiv inställning till

biotopskyddet. I vissa fall kan förhållandena dock vara sådana

att naturvårdslagens bestämmelser om naturvårdsområde är bättre

att tillämpa. I sådana sammanhang kan det vara aktuellt att

använda civilrättsliga avtal. Det gäller t.ex. skydd för sådana

känsliga skogsbiotoper som kommittén har hänvisat till och som

faller utanför det lagstadgade biotopskyddet. Här behövs som

kommittén betonar ett aktivt engagemang av skogsägaren.

Sammanfattningsvis anser jordbruksministern att skogsbrukets

sektorsansvar för miljövården bör stärkas och att detta bör ske

inom ramen för befintlig lagstiftning.

Myndigheters sektorsansvar för miljön

Myndigheternas sektorsansvar för miljön bör enligt

jordbruksministerns bedömning fördelas enligt principerna i 1991

års miljöpolitiska beslut. I den proposition som låg till grund

för beslutet framhölls också att övervägande skäl talade för att

skogsvårdsmyndigheten skall handha tillämpningen av det nya

biotopskyddet på skogsmarker. Riksdagen godtog detta.

Jordbruksministern anser att det nu är dags att fullfölja denna

linje på det sätt som kommittén har förordat utom i fråga om

våtmarksdikning och jakt och viltvård. I övrigt anser han att

den fördelning av ansvaret som Naturvårdsverket och

Skogsstyrelsen har redovisat (i bet. SOU1992:76 s.140--142)

är väl avvägd och i linje med statsmakternas intentioner.

Motionerna

Enligt motion Jo70 (s) bör ersättningsreglerna för intrång

ändras till vad som gällde före 1987 års beslut då markägarnas

möjligheter till ersättning utökades och hänsyn som tidigare

varit obligatorisk nu blev ersättningsberättigad. Formellt

bestod den ändring som då gjordes i att intrånget inte längre

relaterades till hela fastigheten utan till "berörd del" av

denna, framhåller motionärerna som anser att möjlighet därmed

öppnades för markägaren att manipulera bort hänsynen genom att

modifiera avverkningsytans storlek (yrkande1).

I motion Jo74 (kds) yrkas att samförstånd och

kunskapsuppbyggnad skall vara det viktigaste medlet till att nå

såväl produktions- som miljömålen (yrkande2). Motionären

framhåller särskilt att skall vi klara av att nå de mål som

ställs upp måste vi ha skogsägarna med oss och inte mot oss.

Skogspolitiska kommitténs förslag bygger på samförstånd mellan

skogsägare och myndigheter.

Enligt motion Jo79 (s) bör riksdagen göra ett tillkännagivande

om skogsbrukets roll för den regionala utvecklingen. De förslag

som läggs innebär sammantaget betydande försämringar för

landsdelar med långa avstånd till avsättningsorter, framhåller

motionären. Framför allt gäller detta Norrlands inland. En

regional konsekvensbedömning av den skogspolitiska propositionen

skulle visa att den har näst intill förödande regionalpolitiska

konsekvenser (yrkande1).

I motionen yrkas vidare att riksdagen gör uttalanden om

skogsbrukets kollektiva sektorsansvar för skogsmiljön

(yrkande8) och om skogsbrukets roll i miljövården

(yrkande10). Motionären hänvisar till riksdagens uttalanden i

samband med 1991 års miljöproposition då jordbruksutskottet

framhöll att det är viktigt att åstadkomma en lämplig fördelning

av ansvaret för naturvården mellan samhället och den enskilde.

Skogsbrukets sektorsansvar, dvs. skyldigheten för

skogsbrukarna/skogsägarna att bruka skogen på ett sätt som

säkrar den biologiska mångfalden och den genetiska variationen,

har varit utgångspunkten för ändringarna i naturvårdslagen.

Enligt motionen finns det anledning att ifrågasätta tesen, att

en avreglering och borttagande av skötselföreskrifter gynnar

naturvården, att den ger ökad mångfald och ett mångfasetterat

skogsbruk.

Enligt motion Jo64 (-) bör riksdagen begära utredning om och

förslag till åtgärder för att främja en ökad användning av

skogsenergi (yrkande14). I motion Jo82 (c,kds) betonas

biobränslenas betydelse för både sysselsättningen och

energiproduktionen. Motionärerna begär ökad användning av

biobränslena (yrkande1), fäster vikt vid biobränslenas

regionalpolitiska nytta (yrkande2) och föreslår

tillkännagivande om ökat behov av utbildning av

pannkonstruktörer och i panndrift (yrkande3).

I några motioner diskuteras särskilt det nya biotopskyddet

enligt naturvårdslagen. Enligt motion Jo64(-) yrkande 1 bör i

den kommande biotoppropositionen tillfredsställande redovisas på

vilket sätt reglerna om skyddet av den biologiska mångfalden

påverkar skogsnäringen, såväl vad gäller produktionsmål som

miljömål. Enligt motion Jo73(kds) bör riksdagen göra ett

tillkännagivande om problemen med biotopskydd och

nyttjanderättsavtal (yrkande1). Enligt motion Jo78(c) bör

underlag för beslut om skydd av småbiotoper redovisas i samband

med jordbruksutskottets behandling av den skogspolitiska

propositionen (yrkande1). I den fristående motionen

Jo304(nyd) yrkas att såväl reglerna om biotopskydd som

våtmarksdikning avgörs samtidigt som riksdagen antar en ny

skogspolitik (yrkande1), att vid regelutformningen av en ny

biotopskyddsparagraf en helhetslösning måste göras där speciellt

skogsvårdslagens och naturreservatens föreskrifter samt de

civilrättsliga avtalen skall beaktas (yrkande2), att

biotopskyddets kommande bestämmelser inte utformas som generellt

gällande föreskrifter (yrkande3) samt att antalet biotoper bör

begränsas och handläggningen ske objektvis och på ett

rättssäkert sätt (yrkande4).

Utskottets överväganden

Utskottet erinrar om att en viktig del av den kritik som

riktats mot skogspolitiken under senare år har gällt den

administrativa belastningen av skogsägarna och den höga

detaljeringsgrad som präglat kraven från myndigheterna inför en

skoglig åtgärd. De förenklingar av de skogspolitiska medlen som

görs i propositionen bör ses som uttryck för en större

flexibilitet. Som jordbruksministern framhåller måste medlen

kunna anpassas när förhållandena ändras och nya kunskaper

tillförs. Regeringens förslag syftar till att ge skogsägaren

ökad frihet att agera inom de ramar som staten ställer upp.

Samtidigt får skogsägaren ökat ansvar, både vad gäller

kostnaderna och miljöhänsynen, för att de skogspolitiska målen

skall bli tillgodosedda. Den nya skogspolitiken förutsätter goda

kunskaper hos skogsägaren och övriga i skogsbruket

verksamma.

På myndighetsnivån innebär förslagen att föreskrifterna till

lagen görs mindre detaljerade och att allmänna råd till

lagstiftningen verkligen framstår som sådana för skogsägaren och

inte som bindande föreskrifter. Som jordbruksministern påpekar

är det nödvändigt att de bemyndiganden som lagen kommer att

innehålla inte utnyttjas för att skapa en ny, omfattande och

komplicerad detaljreglering för skogsägarna.

Utskottet vill även betona vikten av att det finns medel att

ingripa för den händelse den ökade friheten i det enskilda

fallet inte skulle motsvaras av ökat ansvarstagande eller hög

kunskapsnivå. Därför bör sådana grundläggande bestämmelser

finnas kvar som behövs för att tillgodose de övergripande målen

och som bl.a. innefattar visst skydd mot en exploatering av

skogarna.

Den höga ambition som innefattas i den nya, dubbla

skogspolitiska målsättningen gör inte i och för sig skogsvården

mindre komplicerad. Eftersom det är angeläget att skogsbrukarna

uppfattar lagstiftningen som positiv finns det enligt utskottets

mening ett stort behov av avreglering. Skogsbrukets företrädare

har redan i stor utsträckning antagit erbjudanden om utbildning

i ekologiska skogsbruksmetoder. Utskottet förutsätter att denna

utbildningsverksamhet fortsätter och intensifieras bland de i

skogsbruket yrkesverksamma.

Utskottet delar mot den angivna bakgrunden den allmänna syn på

avregleringen som jordbruksministern anlägger. Som framhålls i

motion Jo74 om kommitténs betoning av samförstånd mellan

skogsägare och myndigheter måste sådant samförstånd till för att

den nya skogspolitiken skall bli framgångsrik. Utskottet utgår

från att både myndigheter och näringens företrädare i stor

utsträckning delar dessa värderingar. Något särskilt

riksdagsuttalande med anledning av yrkande2 i motionen synes

inte påkallat.

Det anförda innebär att utskottet avstyrker förslaget i motion

Jo79 yrkande10 att utöver den ökade ambitionsnivå som

införandet av ett miljömål innebär även behålla det nuvarande

regelverket intakt. Risken finns att ett bifall till motionen i

detta avseende skulle motverka sitt syfte. Näringens företrädare

har mottagit kommitténs och regeringens förslag positivt och

uttalat intresse för att bedriva ett ekologiskt anpassat

skogsbruk med hänsynstagande till behovet att bevara faunans och

florans arter.

Utskottet har ingen annan mening än den som framförs i motion

Jo79 om att skogsnäringen har stor betydelse för

sysselsättningen i svenskt näringsliv och att skogsbruket har en

viktig roll att spela för att behålla en levande landsbygd. Det

måste emellertid stå helt klart att antalet sysselsatta i

skogsbruket aldrig kommer att återgå till den höga nivå som den

legat på tidigare. Behovet av rationaliseringar och

kostnadssänkningar kommer att finnas kvar. Emellertid kommer

skogsbruket även i fortsättningen att vara viktigt för att skapa

regional balans. Skogsbruket rymmer också möjligheter till

sysselsättning i verksamheter som kan vara viktiga investeringar

för framtiden. I de fall staten behöver göra utvecklingsinsatser

eller insatser för sysselsättning i skogsbygder bör därför

skogsbruket liksom hittills kunna komma i fråga för dessa inom

ramen för regionalpolitiken. Insatserna bör administreras av

skogsmyndigheten. Regeringen har numera i

kompletteringspropositionen föreslagit medel för

regionalpolitiska satsningar i skogsbruket. Utskottet återkommer

härtill i den fortsatta framställningen.

Vad utskottet anfört synes ägnat att i viss mån tillgodose

syftet med motion Jo79 yrkande1. Motionsyrkandet bör inte

föranleda någon ytterligare riksdagens åtgärd.

Skogsbrukets sektorsansvar för miljövården preciserades av

jordbruksutskottet och riksdagen i 1991 års beslut om

miljöpolitiken. Sedermera har frågan närmare diskuterats av den

ovan omnämnda arbetsgruppen i betänkandet (Ds1991:87)

Naturvårdshänsyn och de areella näringarna.

Bevarandet av arter bör enligt beslutet vara en angelägenhet

för skogssektorn och inte ses som en separat naturvårdsfråga. I

"vardagslandskapet" skall ansvaret och kostnaderna ligga främst

på näringsutövarna, medan speciella insatser för skydd och

vård behövs i de områden som betecknas som en andra nivå. En

tredje nivå innefattar områden som kräver mer eller mindre

fullständigt skydd i form av nationalparker eller andra typer av

skyddsområden. Dessutom infördes genom beslutet ett nytt

skyddsinstitut kallat småbiotoper. Enligt beslutet beräknades de

ersättningar som skall betalas ut till markägare för skydd av

småbiotoper bli begränsade.

När det gäller skogsbrukets kostnadsansvar för miljövården

är det, som jordbruksministern framhåller, i enlighet med 1991

års beslut att skogsbrukets ökade ansvar för naturmiljön bör

kunna tillgodoses inom ramen för sektorsansvaret. Förvaltande av

naturen och den biologiska mångfalden bör bli ett normalt inslag

i verksamheten och i princip inte förutsätta statliga bidrag.

Som jordbruksministern vidare påpekar tar skogsbruket redan nu

ett kostnadsansvar för resurshushållning och miljövård.

Även i frågan om ersättningsrätten ansluter sig utskottet till

regeringens uppfattning. Som framgår av propositionen anser

regeringen att markägaren alltid skall svara för den kostnad som

motsvarar ett intrång upp till den s.k. kvalifikationsgränsen

samt att underlaget för beräkningen av denna gräns bör

begränsas. Bagatellartade intrång skall inte läggas till grund

för ersättning. Vidare konstateras att en höjning i övrigt av

kvalifikationsgränsen för ersättning inte kan göras utan att man

frångår det grundläggande riksdagsbeslutet år 1987 om

ersättningsprinciperna. Som jordbruksministern påpekar får de

lagtekniska förändringar som hänger samman med de förstnämnda

frågorna behandlas i ett senare sammanhang.

Vad utskottet anfört om ersättningsfrågorna innebär att motion

Jo70 yrkande1 avstyrks.

Sammanfattningsvis biträder utskottet jordbruksministerns

mening att skogsbrukets sektorsansvar för miljövården stärks och

att detta bör ske inom ramen för befintlig lagstiftning. Därmed

avstyrks motion Jo79 yrkande8.

Utskottet har i och för sig ingen annan mening än den som

framförs i flera motioner att det hade varit en fördel om

detaljreglerna för biotopskydd lagts fast innan den

skogspolitiska propositionen presenterades. Enligt utskottets

bedömning är de ställningstaganden som görs i propositionen dock

ganska väl preciserade. Naturvårdslagens regler om biotopskyddet

beslöts av riksdagen i samband med 1991 års miljöpolitiska

beslut. Vid införandet av det nya skyddsinstitutet nämndes som

exempel på skyddsvärda objekt bl.a. åkerholmar, våtmarker och

mindre ytvatten i jordbrukslandskapet, naturliga betes- och

slåttermarker, källor och källkärr, klibbalskog och öppna

rikkärr. Övervägande skäl talade enligt beslutet för att

skogsvårdsstyrelserna skulle få uppgiften att när så behövs

fatta beslut i de enskilda fallen om biotopskyddets omfattning

när det gäller skogsmarken.

Som anförs i propositionen återstår den närmare utformningen

av biotopskyddet, men målet är att det skall fylla det gap som

hittills har ansetts finnas mellan skogsvårdslagens

hänsynsbestämmelser och naturvårdslagens reservatsbestämmelser.

Utskottet delar jordbruksministerns mening att biotopskyddet så

långt rättssäkerheten medger bör vara av generell natur.

Skogsägarna bör med utgångspunkt i ökade kunskaper och bättre

information om vilka värden som finns på deras fastigheter kunna

ha en positiv inställning till biotopskyddet. I vissa fall kan

förhållandena dock vara sådana att naturvårdslagens bestämmelser

om naturvårdsområde är bättre att tillämpa. I sådana sammanhang

kan det vara aktuellt att använda civilrättsliga avtal.

Med det anförda avstyrker utskottet motion Jo304.

Syftet med motionerna Jo64 yrkande 1, Jo73 yrkande1 och Jo78

yrkande1 tillgodoses delvis av vad utskottet anfört och bör

inte föranleda någon ytterligare åtgärd från riksdagens sida.

Utskottet erinrar även om att frågan om fortsatta statliga

insatser för utvecklingen av biobränsleanvändningen tas upp i

proposition 1992/93:179 om åtgärder mot klimatpåverkan m.m.

Propositionen bereds av både jordbruksutskottet och

näringsutskottet. Frågan om biobränslen har en stark och

betydelsefull anknytning till skogsbrukets framtid. Utskottet

har med hänsyn till både regionalpolitiska överväganden och till

det allmänna behovet att ersätta fossila bränslen med

förnyelsebara ingen invändning mot vad som anförs i motion Jo82

om behovet av ökad biobränsleanvändning. Det sagda gäller även

om vad i motionen anförs om behovet av utbildning i

eldningsteknik. Någon anledning för riksdagen att i detta

sammanhang göra något uttalande föreligger dock inte. Kravet på

utredning i motion Jo64 yrkande14 får anses delvis

tillgodosett genom klimatpropositionen. Även detta

motionsyrkande avstyrks alltså.

Skogsvårdslagstiftningen

Propositionen

Skogsvårdslagens tillämpningsområde

Regeringen föreslår att skogsvårdslagens definition av

begreppet skogsmark behålls oförändrad. Till lagens definition

av vad som skall anses vara skogsmark läggs en definition av vad

som skall anses vara skogliga impediment.

För närvarande undantas från skogsmarksbegreppet i lagen

outnyttjad mark som på grund av särskilda förhållanden inte bör

tas i anspråk för virkesproduktion. I motiven nämns som exempel

mark i anslutning till bebyggelse som bör hållas öppen av

naturvårdsskäl.

Jordbruksministern föreslår att ytterligare en definition

fogas till skogsmarksdefinitionen, nämligen en beskrivning av

vad som skall avses med skogliga impediment. Det finns skäl

att, när det gäller vissa naturvårdsföreskrifter, knyta

skogsvårdslagens tillämpning till dessa impediment. Det gäller

sådan mark som visserligen inte är lämplig för virkesproduktion,

men där det ändå finns skog eller förutsättningar för skog.

Impedimenten kan definieras som outnyttjad mark som inte är

lämplig för virkesproduktion utan produktionshöjande åtgärder,

men som bär skog eller har förutsättningar att bära skog.

Impedimenten fyller andra viktiga funktioner. De har i många

fall höga naturvärden och bidrar till variationen i

skogsekosystemen. Den naturliga karaktären hos de skogliga

impedimenten bör bibehållas. För att åstadkomma ett mera

fullständigt skydd för de skogliga impedimenten bör därför ett

nytt bemyndigande införas i skogsvårdslagen som ger stöd för

föreskrifter om förbud mot avverkning och andra

skogsbruksåtgärder på dessa marker.

Anläggning av ny skog på skogsmark

Även i fortsättningen skall ny skog anläggas på skogsmark om

markens virkesproducerande förmåga efter avverkning eller på

grund av skada på skogen inte tas till vara på ett godtagbart

sätt eller om marken ligger outnyttjad.

Med slutavverkning avser skogsvårdslagstiftningen i allmänhet

kalavverkning, med eller utan kvarlämnande av fröträd. De

föreskrifter som närmare reglerar återbeskogningskravet efter

avverkning är emellertid inte anknutna till någon bestämd

avverkningsform. Jordbruksministern framhåller att hans förslag

i det följande att tillåta också andra avverkningsformer än den

hittillsvarande traditionella slutavverkningsformen inte

behöver få några återverkningar när det gäller reglerna för när

återväxtskyldighet föreligger. Dock bör det vara möjligt att i

vissa fall acceptera längre föryngringsperioder än vad som

gäller för närvarande. Under förutsättning att naturlig

föryngring är en lämplig föryngringsmetod bör upp till 20

år kunna accepteras med hänsyn till bl.a. lokala erfarenheter.

Det bör uppdras åt Skogsstyrelsen att utforma föreskrifter.

Ny skog skall dessutom anläggas om skogstillståndet är

uppenbart otillfredsställande.

En av de mer kritiserade reglerna i skogsvårdslagen har varit

den bestämmelse som innebär skyldighet att anlägga ny skog när

skogstillståndet är otillfredsställande (5:3-regeln). Kritiken

har gällt att bestämmelsen, särskilt under den period då

omfattande statligt ekonomiskt stöd lämnades, innebar att man i

alltför stor utsträckning avverkade skogar med särskilda

naturvärden och ersatte dem med ny skog.

När produktionsmålet och miljömålet jämställs bör det inte

finnas ett specifikt krav från statens sida att vidta aktiva

skogsbruksåtgärder på marker som har höga naturvärden. I viss

utsträckning bör det emellertid även i fortsättningen ställas

krav på att återväxtåtgärder sätts in på marker med dålig skog.

Jordbruksministern föreslår att skogsvårdslagen ändras så att

det ifrågavarande kravet på återväxtåtgärder begränsas till att

gälla marker där skogstillståndet är uppenbart

otillfredsställande.

Skogsodlingsmaterial

Jordbruksministern bedömer att skogsvårdslagens bestämmelser

om skogsodlingsmaterial bör behållas oförändrade. Även i

fortsättningen kommer det att finnas ett behov av att kunna

reglera användningen av och handeln med skogsodlingsmaterial.

Något skäl att ändra skogsvårdslagens bemyndigande för

sådana regler finns därför inte.

Vad så gäller användningen av utländska trädslag förespråkar

jordbruksministern en ökad restriktivitet. Han anser att vi som

regel bör använda oss av trädarter som normalt finns i vårt

land. Endast i undantagsfall bör främmande arter komma till

användning. Nuvarande begränsning när det gäller användningen av

contortatall bör således skärpas ytterligare i avvaktan på en

mera långsiktig utvärdering av hittills anlagda bestånd. Han

avser att senare återkomma till regeringen med förslag till

nödvändiga författningsändringar.

Röjning och gallring av skog

I propositionen föreslås att skyldigheten för skogsmarkens

ägare att röja och gallra i skogen tas bort. Enligt

jordbruksministerns mening behövs det inte någon lagreglerad

skyldighet för att förmå skogsägarna att också i fortsättningen

röja och gallra i tillräcklig omfattning. Dagens röjning och

gallring, som bestäms av bl.a. marknadssituationen,

överensstämmer med vad som oberoende av lagstiftning varit

brukligt bland skogsägare i allmänhet. Mot den bakgrunden

föreslås att skogsvårdslagens regler om skyldighet att röja och

gallra tas bort. Den skyldighet att vårda plantskogar som följer

av skogsvårdslagens regler om anläggning av ny skog skall

däremot fortfarande gälla.

Avverkning av skog

Jordbruksministern föreslår att skogsvårdslagens bestämmelser

om tillåtna avverkningsformer ändras för att markera att

slutavverkning kan innebära också andra huggningssätt än

kalavverkning.

Liksom hittills bör det av skogsvårdslagen framgå att

avverkning får ske om den främjar skogens utveckling. Därmed

avses att avverkningen sker antingen som röjning eller som

gallring.

Vid avverkning av slutavverkningsmogna träd bör även andra

former än kalavverkning accepteras vilka är ändamålsenliga för

återväxten av ny skog. Det bedrivs för närvarande ett omfattande

forsknings- och utvecklingsarbete när det gäller sådana

avverkningsformer främst med den inriktningen att de skall vara

särskilt ändamålsenliga för naturvården. Syftet kan t.ex. vara

att skapa nya naturvärden, föryngra genom brand efter

avverkning, utnyttja virkesproduktionen i olika biotoper och

samtidigt ta miljöhänsyn, avverka s.k. brandrefugier så att

känsliga arter klarar sig, lära sig förena ekonomi och naturvård

och på sikt minska behovet av reservat. Efter hand som metoderna

har utvecklats och kan anses beprövade bör de kunna godtas som

avverkningsform. Målet är sålunda att på sikt få fram de

avverkningsformer som ger en önskvärd variation i skogen och

frihet för skogsägaren.

Den ändrade inriktningen i fråga om nya avverkningsformer bör

komma till uttryck i lagen på så sätt att begreppet

slutavverkning tas bort ur bestämmelsen.

Lagens övriga avverkningsregler, som kräver att viss

slutavverkningsålder uppnåtts, som begränsar slutavverkningen

till viss högsta areal och som kräver att slutavverkning sker på

viss minsta areal ersätts av dels ett förenklat skydd mot

avverkning för den yngre skogen, dels ett förenklat

ransoneringskrav.

Jordbruksministern föreslår att det i lagen tas in ett

bemyndigande att till skydd för den yngre skogen föreskriva att

trädbestånd under en viss ålder inte får avverkas. För att på

varje brukningsenhet, med undantag för de minsta, främja en jämn

åldersfördelning bör det nuvarande ransoneringskravet för

storskogsbruket behållas. Begränsningen bör gälla för

brukningsenheter som är större än 1000ha skogsmark. Vidare

bör för brukningsenheter större än 100ha gälla att en

avverkning skall begränsas om den skulle leda till att mer än

hälften av brukningsenheten kommer att bestå av kalmark och

skog yngre än 20 år. -- Det nuvarande kravet på viss

slutavverkning bör slopas.

Insektshärjningar

Bestämmelserna i skogsvårdslagen till skydd mot

insektshärjningar behålls oförändrade. De föreskrifter som

utfärdats i anslutning till skogsvårdslagen innebär bl.a. en

skyldighet att upparbeta skadad skog, att iaktta restriktioner

när det gäller att lämna kvar hyggesavfall, att forsla ut virke

ur skogen och att lagra virke på visst sätt. Skogsstyrelsen bör

enligt propositionen få i uppdrag att se över föreskrifterna med

hänsyn bl.a. till att en mängd växter och djur är beroende av

död eller döende ved för sin överlevnad. Behovet av att lämna

död och döende ved samt döda träd i skogen med hänsyn till

naturvården bör därför tillgodoses bättre i framtiden. Det bör

också vara möjligt att höja gränsen för högsta antal träd som

får lämnas kvar i skogen efter avverkning eller stormfällning.

Det statliga stödet till insektsbekämpning slopas.

Motionerna

I motion Jo64 ifrågasätts om inte riksdagen borde avslå

förslaget om en definition av impedimenten och ett införande

av föreskrifter. Om nu inte detta anses möjligt bör åtminstone

nödvändiga klargöranden göras så att inte nya stora problem

skapas för människor i vissa regioner. Så bör exempelvis

björkskogsbältet längs fjällkedjan även fortsättningsvis få

användas av de människor som där bor. Den används mest till

bränsle, men avverkning har även förekommit för att sälja

björkmassaved, framhåller motionären (yrkande2). I motionen

begärs även åtgärder så att de tekniska impedimenten i skogen

redovisas i någon form när man diskuterar frågan om hur mycket

skog som är skyddad från avverkning (yrkande11). Enligt motion

Jo79(s) bör å andra sidan skyddet mot åtgärder på impediment

markeras tydligare än i regeringens förslag genom att nu

föreslagna föreskrifter på detta område införs i lagtexten

(30§SVL; yrkande7).

Beträffande skogsodlingsmaterial yrkas i motion Jo71 på

stopp av ytterligare plantering av contortatall (yrkande9),

och i motion Jo81(s) yrkas på ett tillkännagivande om att

föreskrifter bör meddelas vad gäller inplantering av främmande

trädslag (yrkande4). Främmande arter bör inte få planteras in

eller sättas ut i naturen utan särskilt tillstånd, anför

motionärerna.

Enligt de socialdemokratiska motionerna Jo76 yrkande4, Jo79

yrkande2 i denna del och Jo81 yrkande2 bör

röjningsskyldigheten bibehållas i skogsvårdslagen. Enligt

yrkande3 i sistnämnda motion bör lagen ändras så att reglerna

om vård av plant- och ungskog omfattar en första röjning.

Beträffande avverkningsreglerna yrkas i motion Jo64(-)

att riksdagen beslutar införa en dispensregel som medger

undantag från skogsvårdslagens ransoneringskrav (yrkande3).

Sådan dispens kan behövas på privata skogsfastigheter i samband

med generationsskifte eller vid köp av skog, anser motionären.

Enligt motion Jo66(m) bör ransoneringskravet för äldre skog

slopas (yrkande2) och enligt motion Jo78(c) bör endast

storskogsbruket drabbas av ransoneringskravet (yrkande4). I

motion Jo79(s) yrkas att vissa ransoneringsregler för äldre

skog behålls för brukningsenheter om 50ha eller mer. En sådan

regel krävs enligt motionen för att skogspolitiken skall kunna

bidra på ett verksamt sätt till regional balans (yrkande3).

Under rubriken insektshärjningar har utskottet funnit

lämpligt behandla den fristående motionen Jo506(fp) med

yrkande om en översyn av importlagstiftningen för virke för

undvikande av att skadeinsekter skall föras in och spridas i

vårt land.

Utskottets överväganden

Utskottet har ingen erinran mot regeringens förslag om

skogsvårdslagens tillämpningsområde. Utskottet delar även

regeringens mening att det finns anledning att i detta

sammanhang definiera vad som skall anses vara skogliga

impediment, nämligen mark som inte är lämplig för

virkesproduktion utan produktionshöjande åtgärder men som bär

skog eller har förutsättningar att bära skog. Utskottet ansluter

sig även till förslaget i propositionen att ett nytt

bemyndigande införs i skogsvårdslagen som ger stöd för

föreskrifter om förbud mot avverkning och andra

skogsbruksåtgärder på sådana marker.

Utskottets ställningstagande innebär att yrkande2 i motion

Jo64 om avslag på propositionen i detta hänseende eller

åtminstone införande av dispensmöjligheter för skogsbruk i

fjällbjörksområdet avstyrks. Riksdagens beslut år 1990 om

skogsbruket i fjällnära skogar innebar att sådana områden skulle

avgränsas där avverkning inte kan ske på grund av bl.a.

återväxtsvårigheter (prop.1990/91:3, JoU13). Utskottet ser

inte heller att motionärens yrkande 11, om redovisning av de

s.k. tekniska impedimentens areal, skulle vara ägnat att

tillföra någon ytterligare kunskap av värde som motsvarar de

insatser en sådan statistik skulle kräva.

Utskottet avstyrker även motion Jo79 yrkande7. Utskottet

finner inte anledning att föra in detaljföreskrifter om

avverkningsförbud m.m. på impediment i lagtexten. Dessa

föreskrifter har sin naturliga plats i föreskrifter meddelade

enligt det ovannämnda bemyndigandet.

Utskottet har ingen erinran mot jordbruksministerns förslag om

reglerna för krav på anläggning av ny skog på skogsmark.

Utskottet har inledningsvis betonat att de nya reglerna på intet

sätt befriar skogsägaren från kravet att återbeskoga sin

skogsmark efter avverkning. Skogsvårdslagens bestämmelser om

föryngringsmetoder bör alltså behållas oförändrade. De nya

reglerna innebär å andra sidan en ökad variationsmöjlighet vid

val av avverkningsform och föryngringsmetod, allteftersom nya

metoder kommer fram och prövas för ett ekologiskt anpassat

skogsbruk. Utskottet ansluter sig vidare till förslaget om

ändrad formulering av den s.k. 5:3-regeln.

Utskottet delar även regeringens syn på att bestämmelserna och

kontrollen av skogsodlingsmaterial behålls oförändrade. Den

nuvarande begränsningsregel som gäller för plantering av

contortatall bör i enlighet med propositionen skärpas i avvaktan

på en mera långsiktig utvärdering av hittills anlagda bestånd.

Därmed synes syftet med motion Jo81 yrkande4 tillgodosett.

Utskottet har ingen invändning mot motionärernas förslag om

meddelande av föreskrifter om en högsta tillåten areal, för den

händelse det bedöms angeläget. Något särskilt riksdagsuttalande

om detta är dock icke påkallat.

Det anförda innebär att motion Jo71 yrkande9 avstyrks.

Utskottet har inte heller någon annan mening än regeringen om

att skyldigheten för skogsmarkens ägare att röja och gallra i

skogen bör tas bort. Utskottet biträder jordbruksministerns

uppfattning att en ökad frihet för skogsägaren gynnar den

biologiska mångfalden och att det finns risk för att den

önskvärda variationen i framtidens skogar begränsas genom kraven

på röjning och gallring. Markägaren bör därför ges möjlighet att

själv avgöra när åtgärder skall sättas in för att påverka

beståndets utveckling. Någon större risk för att skogstillväxten

minskar i allvarlig omfattning bedöms inte föreligga. Utskottet

avstyrker med det anförda motionerna Jo76 yrkande4, Jo79

yrkande2 och Jo81 yrkandena2 och3. Riksdagen bör således

upphäva 9§SVL i enlighet med regeringens förslag.

Även de förslag som lagts fram om ändring av skogsvårdslagens

bestämmelser om tillåtna avverkningsformer biträds av

utskottet. Utskottet delar jordbruksministerns mening att

avverkningen av slutavverkningsmogna träd liksom hittills skall

vara ändamålsenlig för återväxten av ny skog, oavsett vilken

form avverkningen får. Detta har redan betonats inledningsvis.

Den ändrade inriktning i fråga om nya avverkningsformer som

jordbruksministern beskrivit bör komma till uttryck i lagen på

så sätt att begreppet slutavverkning tas bort ur

avverkningsbestämmelsen.

När det gäller jordbruksministerns förslag om övriga

avverkningsregler och de motioner som väckts i det

sammanhanget får utskottet anföra följande.

Utskottet finner det rimligt att ersätta reglerna om

slutavverkningsålder, ransoneringsreglerna och kraven på lägsta

slutavverkningsareal med en regel om förenklat avverkningsskydd

för yngre skog och ett förenklat ransoneringskrav. Syftet med

bestämmelserna är att främja en jämn åldersfördelning på varje

brukningsenhet, med undantag dock för de mindre. Det nuvarande

ransoneringskravet för storskogsbruket bör alltså bibehållas på

brukningsenheter över 1000ha. För alla brukningsenheter över

100ha skogsmark bör gälla att en avverkning skall begränsas,

om den skulle leda till att mer än hälften av brukningsenheten

skulle komma att bestå av kalmark och skog yngre än 20 år.

Utskottet förutsätter att regeringen meddelar närmare

föreskrifter.

Riksdagen bör således med avslag på motionerna Jo64

yrkande3, Jo66 yrkande2, Jo78 yrkande4 och Jo79 yrkande3

anta förslaget till 11§ skogsvårdslagen.

Riksdagen avslog med utförlig motivering för ett år sedan en

motion med i stort sett samma innehåll som Jo506 om

skadeinsekter i importerat virke (bet. 1991/92:JoU14). Med

hänvisning härtill avstyrks motion Jo506.

Hänsyn till naturvården och kulturmiljövården

Propositionen

I propositionen föreslås sammanfattningsvis följande.

Skogsvårdsstyrelsens bemyndigande att meddela föreskrifter om

den hänsyn som skall tas i skogsbruket till naturvårdens och

kulturmiljövårdens intressen ändras i två avseenden. För det

första utökas paragrafens exempel på hänsynstaganden med krav på

kvarlämnande av enskilda träd och med angivande av ytterligare

en åtgärd i skogsbruket, nämligen gödsling. För det andra skall

hänsynsföreskrifterna inte bara gälla vid skötseln av skog utan

också till skydd för skogliga impediment.

För att sanktion i någon form skall kunna utdömas skall också

i fortsättningen krävas att skogsvårdsmyndigheten i ett

föreläggande har angett vilka hänsyn som skall tas.

Tillsynsbestämmelserna ändras så att föreläggande får meddelas

omedelbart om det behövs för att bevara natur- eller

kulturmiljövärden.

Straffreglerna skärps så att påföljden vid överträdelse kan

bli böter eller fängelse i högst sex månader.

Ädellövskogslagens bestämmelser förs i stort sett oförändrade

över till skogsvårdslagen. Den ändringen görs att

Skogsvårdsstyrelsen i stället för länsstyrelsen fattar beslut i

frågor om att ta mark i anspråk för annat ändamål än

ädellövskogsbruk och i fråga om trädslagsbyte från ädellövskog

till annat trädslag. Sådana beslut bör föregås av samråd med

länsstyrelsen.

Jordbruksministern anför bl.a. följande.

Bestämmelserna om den naturvårdshänsyn som skall tas vid

skötseln av skog har kritiserats för att de inte är tillräckliga

för att effektivt skydda viktiga naturvärden. Det hävdas att det

finns ett gap mellan skogsvårdslagstiftningens regler och

naturvårdslagens skyddsregler och att de förstnämnda reglerna

inte tillämpas i den omfattning som lagstiftningen ger utrymme

för.

Bristerna i den nuvarande regleringen kan sägas gälla dels det

förhållandet att föreskrifterna i just skogsvårdslagen inte i

alla avseenden tillgodoser skyddsbehovet, dels den

omständigheten att sanktionsbestämmelserna inte är tillräckliga.

För att på ett effektivt sätt kunna uppnå det föreslagna

miljömålet måste såväl bestämmelserna i skogsvårdslagen om

natur- och kulturmiljöhänsyn och tillsyn som föreskrifterna

kompletteras. Hänsynsreglerna måste tillämpas bättre än i dag.

En utökad reglering av naturvårdshänsynen kan i och för sig

anses strida mot den allmänna inriktningen mot avreglering.

Jordbruksministern anser emellertid att de skärpningar som här

föreslås är nödvändiga. Däremot är han inte beredd att förorda

ett omfattande system av regionalt anpassade bestämmelser som

skulle bli följden av vad vissa remissinstanser har förordat.

Självfallet måste vid tillämpningen av föreskrifterna en

regional och lokal anpassning ske för att uppnå syftet med dem.

Staten bör i enlighet med vad som förordats i det föregående

inrikta sin verksamhet på att förbättra miljökunskapen hos

skogsägare och andra som är verksamma i skogsbruket. Ytterligare

krafter måste alltså sättas in på utbildning och rådgivning.

Erfarenheterna från kampanjen Rikare skog som har initierats av

Skogsstyrelsen och som har bedrivits med stor framgång de

senaste åren bör därvid kunna utnyttjas. Det är inte minst

viktigt att i det sammanhanget ta till vara den lokala

expertisen i de ideella naturvårdsorganisationerna.

På forskningens område pågår det i Sverige en rad försök som

syftar till att finna konkreta former för vad man kan kalla ett

ekologiskt skogsbruk.

De skogliga impedimentens virkesproduktion nyttjas i mycket

liten utsträckning. För närvarande begränsar sig skogsägarnas

intresse för impedimenten huvudsakligen till att utnyttja

enstaka från förädlingssynpunkt värdefulla träd samt att avverka

till husbehov.

Ädellövskogen

Jordbruksministern föreslår, i likhet med kommittén, att

ädellövskogslagens bestämmelser flyttas över till

skogsvårdslagen. Därmed skapas en bättre överblick över de

bestämmelser som reglerar skogsbruket. En sådan åtgärd är också

i överensstämmelse med sektorsansvaret för

skogsvårdsmyndigheten.

Miljökonsekvensbeskrivningar

En ny bestämmelse införs i skogsvårdslagen som ger regeringen

eller den myndighet som regeringen bestämmer befogenhet att

föreskriva att miljökonsekvensbeskrivningar skall finnas.

Beskrivningen skall möjliggöra en bedömning av vilken inverkan

som nya metoder för skogens skötsel och skogsodlingsmaterial har

på miljön. Föreskrifterna får innebära att

miljökonsekvensbeskrivningen skall upprättas av den som avser

att använda metoden eller skogsodlingsmaterialet.

Motionerna

Regeringens förslag om sanktioner diskuteras i flera motioner.

Enligt motionerna Jo64(-) yrkande4 och Jo78(c) yrkande5

bör riksdagen avslå regeringens förslag att straffpåföljden

fängelse införs i skogsvårdslagen. I motion Jo77(c) framhålls

att det bör klart framgå att råd och anvisningar kommer i

främsta rummet innan föreläggande och eventuellt straff utdöms

(yrkande1).

I motion Jo70 (s) begärs ett tillkännagivande om att vissa

hänsynsregler skall vara utformade som absoluta skyddsregler.

Som exempel anges i motionen bäckraviner, boträd för fåglar,

mindre biotoper och kantzoner (yrkande3).

I en rad motioner yrkas på ändring av de bestämmelser som

gäller resp. föreslås för avverkningsanmälan. Enligt motion

Jo66(m) yrkande1 borde man kanske införa en differentierad

skala på den hyggesstorlek som omfattas av anmälningsplikten.

Beroende på var i landet fastigheten är belägen bör gränsen

höjas till mellan 2 och 10ha. Att förlänga anmälningstiden för

slutavverkning från en månad till sex veckor är en onödig

förändring, anser motionärerna, som även för fram tanken på att

ge avverkningsanmälningarna en giltighetstid av fem år för att

undvika kostnadshöjningar för skogsbruket. Enligt motion

Jo69(fp) bör anmälningsskyldighet ej föreligga för hyggen

under 2ha, och avverkningstidens giltighet skall vara 5 år.

Ett motsvarande yrkande förs fram i motionerna Jo78(c)

yrkande3 och Jo80(m) vari begärs tillkännagivande om

avverkningsanmälan (minst 2ha, en månad; giltighetstid 5 år).

I ett par motioner framförs förslag om tillägg till reglerna

om avverkningsanmälan. I motion Jo79(s) yrkas att markägaren

bör åläggas redovisningsskyldighet för planerade

återväxtåtgärder (yrkande6). Enligt motion Jo81(s) bör

anmälningsskyldighet införas även vid kvävegödsling (yrkande5)

och vid helträdsutnyttjande (yrkande6) samt redovisning krävas

även av skogens tillstånd vid anmälan om avverkning

(yrkande8).

Utskottets överväganden

Utskottet erinrar om att naturvårdshänsynen i skogsbruket

regleras inte enbart i skogsvårdslagen utan även genom reglerna

i naturvårdslagen (1964:822) om bl.a. markavvattning,

samrådspliktiga arbetsföretag och det nya biotopskyddet liksom i

bestämmelserna om naturvårdsområden, naturreservat och

nationalparker. Även dessa regler måste, som jordbruksministern

framhåller, ses som viktiga inslag i skogspolitiken.

Mot bakgrund av den ökade tyngd som miljöfrågorna bör ges i

skogspolitiken delar utskottet regeringens förslag att

skogsvårdsstyrelserna får meddela förelägganden omedelbart om så

behövs för att bevara natur- och kulturmiljövärden. Det är inte

minst de nya biotopskyddsreglerna som föranleder detta. Som

redan nämnts kommer biotopskyddet till en del att bestå av

generella regler som, om de överträds, kommer att omfattas av

naturvårdslagens straffbestämmelser.

I övriga fall av förelägganden bör liksom hittills som

huvudregel gälla att förelägganden föregås av råd till den

berörde.

I den mån ett föreläggande inte har förenats med vite leder en

överträdelse av föreläggandet till straffansvar. Utskottet delar

regeringens uppfattning att det bör markeras att

skogsvårdslagstiftningens bestämmelser har allvarlig karaktär,

inte minst när överträdelserna rör naturvårdshänsyn. När nu

ädellövskogslagens bestämmelser förs in i skogsvårdslagen finns

det enligt utskottets mening anledning att utforma den

gemensamma straffbestämmelsen i enlighet med vad som för

närvarande gäller enligt ädellövskogslagen, dvs. att påföljden

kan bestämmas till böter eller fängelse i högst sex månader.

Riksdagen bör alltså med avslag på motionerna Jo64 yrkande4

och Jo78 yrkande5 anta regeringens förslag till 38§

skogsvårdslagen.

Med anledning av den oro som regeringens förslag enligt flera

motioner utlöst i skogskretsar är det enligt utskottets mening

angeläget att närmare belysa innebörden av den föreslagna

skärpningen av sanktionsreglerna.

För att sanktion i någon form skall kunna utdömas vid

överträdelse av bestämmelserna om naturvårds- och

kulturmiljövårdshänsynen resp. hänsynen till rennäringen skall

också i fortsättningen krävas att skogsvårdsmyndigheten i ett

föreläggande har angett vilka hänsyn som skall tas.

Tillsynsbestämmelserna ändras emellertid så att föreläggande

får meddelas omedelbart om det behövs för att bevara natur-

eller kulturmiljövärden. Skogsvårdsmyndigheten skall alltså i

brådskande fall inte först behöva ge råd och anvisningar.

Vidare bör framhållas att det enligt lagförslaget inte skall

dömas till ansvar i ringa fall. I bilaga1 till detta

betänkande lämnas en redogörelse för sanktionsstadgandets

innehåll i olika avseenden.

Vad utskottet anfört innebär att syftet med motion Jo77

yrkande1 i väsentlig del tillgodoses. Yrkandet avstyrks

alltså.

När det gäller förslagen i motionerna om ändrade regler för

avverkningsanmälan resp. avskaffande av reglerna om anmälan får

utskottet anföra följande.

Enligt skogsstatistiken för budgetåret 1990/91 har

privatskogsbrukets medelhygge i Sverige en areal av mindre än

3ha. Motsvarande siffra för storskogsbruket är ca 15ha. Av

den totala skogsavverkningen i riket föll omkring 45% på

privatskogsbruket. Ett bifall till förslaget i exempelvis motion

Jo69 skulle således få till följd att en mycket stor andel av

avverkningarna i de privatägda skogarna skulle undandras den

kontroll av naturvårdshänsyn som åsyftas med reglerna om

avverkningsanmälan. Det finns än en gång skäl att erinra om att

kommitténs utvärdering av skogsvårdslagen visat att skogsbruket

inte tillräckligt iakttagit de nu gällande naturvårdshänsynen.

Den skärpning av naturvårdshänsynen som är en grundläggande

utgångspunkt för reformen av skogsvårdslagen bör ges kraft genom

det sanktionspaket som föreslås i propositionen. I sammanhanget

bör för övrigt erinras om att hyggen under ett halvt hektar inte

omfattas av avverkningsanmälningsplikten och därför inte

redovisas i statistiken.

När det gäller frågan om giltighetstidens längd av en

avverkningsanmälan finner utskottet att hinder inte bör

föreligga för den skogliga myndigheten att medge en utsträckt

giltighetstid utöver ett år, förutsatt detta inte inkräktar på

hänsynen till naturvårdens och kulturmiljövårdens intressen.

Vad utskottet anfört ger vid handen att utskottet biträder

jordbruksministerns förslag och avstyrker motionerna Jo66

yrkande1, Jo69, Jo78 yrkande3 och Jo80 i den mån de ej

blivit tillgodosedda.

Som framgår av den fortsatta framställningen tillstyrker

utskottet jordbruksministerns förslag att avverkningsanmälan

skall innehålla uppgifter om vad skogsägaren avser att göra för

att tillgodose naturvårdens intressen i samband med avverkningen

i syfte att upprätthålla och främja den biologiska mångfalden på

sina marker.

Däremot är utskottet inte berett att tillgodose de yrkanden om

utökad redovisningsskyldighet som förordas i motionerna Jo79

yrkande6 samt Jo81 yrkandena5, 6 och8. Enligt utskottets

mening skulle ett bifall till dessa yrkanden medföra en ökad

redovisningsbörda för skogsägarna som inte motsvaras av nyttan

för naturvårdens intressen.

Yrkandet i motion Jo70 om att vissa hänsynsregler skall vara

utformade som absoluta skyddsregler ansluter nära till

naturvårdslagens regler om biotopskydd. Som framgår av den

tidigare framställningen har tillämpningsbestämmelserna ännu

inte utfärdats. Redan enligt gällande bestämmelser finns det

i vissa fall tvingande föreskrifter om hänsyn till floran,

faunan m.m. Motionen avstyrks såvitt nu är i fråga (yrkande3)

i den mån den inte tillgodosetts med det anförda.

Utskottet biträder regeringens förslag att ädellövskogslagens

bestämmelser flyttas över till skogsvårdslagen. Därmed skapas en

bättre överblick över de bestämmelser som reglerar skogsbruket.

En sådan åtgärd är också i överensstämmelse med sektorsansvaret

för skogsvårdsmyndigheten.

Utskottet vill i det sammanhanget föreslå en ändring av

förslaget till 24§ skogsvårdslagen enligt vilket

Skogsvårdsstyrelsen på begäran skall lämna besked på förhand om

ett visst skogsbestånd skall anses som ädellövskog.

Enligt förslaget till 13§ skall Skogsvårdsstyrelsen på

begäran meddela beslut på förhand om viss avverkning är förenlig

med ransoneringsbestämmelserna. Ett sådant beslut är bindande,

medan olika uppfattningar gjort sig gällande huruvida

förhandsbesked enligt ädellövskogslagen skall anses som bindande

beslut eller icke bindande råd. I ett regeringsbeslut år 1987

(2124/86) har även förhandsbesked enligt ädellövskogslagen

betraktats som ett bindande beslut. För vinnande av konsekvens i

lagtexten föreslår utskottet att i förslaget till 24§

skogsvårdslagen orden lämna besked byts ut mot orden

meddela beslut på förhand.

Utskottet biträder regeringens förslag att

miljökonsekvensbeskrivning skall krävas vid

införande av nya skogsbruksmetoder och

skogsodlingsmaterial.

Skogsbruksplaner

Propositionen

Kravet att det för varje brukningsenhet skall finnas en

skogsbruksplan slopas. Däremot skall skogsägaren vid sin anmälan

av avverkning för myndigheten redovisa vad han avser att göra

för att tillgodose naturvårdens och kulturmiljövårdens intressen

i samband med avverkningen.

Kravet på innehav av skogsbruksplan infördes år 1983 i

anslutning till andra lagändringar som syftade till en aktivare

avverkning inom skogsbruket. Jordbruksministern betonar att

varje skogsägare har behov av ingående kunskaper om hur skogen

ser ut på brukningsenheten. Utan sådana kunskaper är det inte

möjligt att planera verksamheten vare sig på kort eller på lång

sikt. Behovet av en skogsbruksplan för detta ändamål är allmänt

erkänt sedan länge. Enligt jordbruksministerns mening är denna

uppfattning så djupt rotad att några tvingande krav i fråga om

skogsbruksplan inte bör ställas. Han är inte heller beredd att

biträda kommitténs förslag om skyldighet för markägaren att

redovisa skogstillståndet på brukningsenheten. Han erinrar dock

om att skogsvårdslagens tillsynsbestämmelser ger

tillsynsmyndigheten rätt att på begäran få de upplysningar och

handlingar som behövs för tillsynen.

Information om naturvärden och kulturmiljövärden är en viktig

grund för den redovisningsskyldighet som bör åvila skogsägaren i

samband med avverkningsanmälan. En sådan anmälan bör i

fortsättningen också innehålla uppgifter om vad skogsägaren

avser att göra för att tillgodose naturvårdens intressen i

samband med avverkningen i syfte att upprätthålla och främja den

biologiska mångfalden på sina marker. Givetvis kan det aldrig

bli fråga om att ställa högre krav på det nya uppgiftslämnandet

än vad som följer resp. skogsägares kunskaper på området. Det

innebär att skogsmyndigheten, om den finner anledning till det,

kompletterar underlaget för sina bedömningar.

Motionerna

Förslaget att slopa kravet på skogsbruksplan har framkallat

motionsyrkanden i olika riktningar. Enligt motion Jo64(-)

yrkande5 bör man utgå från att information och rådgivning

kring frågor om skogsbruksplaner ges nödvändigt utrymme i

skogsmyndighetens arbetsuppgifter. Motionären anser vidare att

uppgiftslämningsskyldighet bör utmönstras ur avverkningsanmälan.

Enligt motion Jo71(v) yrkande6 bör någon form av

skogsbruksplan finnas kvar, och i motionerna Jo79(s)

yrkande2 i denna del och Jo81(s) yrkande7 yrkas att kravet

på skogsbruksplaner bibehålls i skogsvårdslagen. Enligt den

fristående motionen Jo305(m) bör alla detaljregler på

skogsbrukets område avskaffas och kraven på skogsbruksplaner och

tillståndsredovisning slopas.

Utskottets överväganden

Utskottet tillstyrker regeringens förslag att slopa kravet på

att det för varje brukningsenhet skall finnas en skogsbruksplan.

Det har efter hand blivit nödvändigt för varje skogsägare att

hålla sig underrättad om skogens tillstånd och att planera sin

hushållning av skogen. Däremot talar det grundläggande intresset

av att avreglera skogsbruket och öka markägarens eget ansvar och

initiativ för att kravet på en redovisning av åtgärdsbehovet

slopas. Som jordbruksministern framhåller ger skogsvårdslagens

bestämmelser tillsynsmyndigheten rätt att på begäran få de

upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen.

Riksdagen bör således med avslag på motionerna Jo71

yrkande6, Jo79 yrkande2 i denna del och Jo81 yrkande7 anta

förslaget att 21b§ skogsvårdslagen skall upphöra att gälla.

Med det anförda avstyrks även motionerna Jo64 yrkande5 och

Jo305.

Kunskapsförsörjning

Propositionen

Den skogspolitik som förordats i det föregående bygger på en

ökad frihet för skogsägarna utan ingripande från myndigheterna

med föreskrifter och förbud. Samtidigt ökar kraven på att

skogsbruket skall bedrivas i samklang med de naturgivna

förutsättningarna och på ett sådant sätt att den biologiska

mångfalden värnas. Kunskaperna hos landets skogsägare varierar

kraftigt. De stora skogsföretagen har under de senaste åren

förstärkt sina staber med ekologisk kompetens. Samtidigt har

omfattande utbildning av övriga anställda påbörjats.

-- -- --

Underlaget för planering av verksamheten för den enskilde

skogsägaren behöver inte vara så omfattande som för de större

företagen. Däremot skall det krävas att det vid anmälan om

avverkning skall lämnas uppgifter om den hänsyn som kommer att

tas till naturvårdens och kulturmiljövårdens intressen i samband

med avverkningen. Visserligen skall det då inte kunna ställas

större krav på skogsägaren än vad som är rimligt, bl.a. med

hänsyn till utbildning och kunskaper, men den nya politiken

bygger, som också kommittén har påpekat, på att kunskaperna om

naturvård och ekologi är högre än för närvarande. Skogsägarna

har ett ansvar för att själva skaffa sig de kunskaper som behövs

i detta sammanhang.

Inventering

Riksskogstaxeringen drivs vidare i oförändrad omfattning.

Däremot bör den översiktliga skogsinventeringen (ÖSI) upphöra

den 1juli 1993. De pågående inventeringarna av sumpskogar och

nyckelbiotoper slutförs under en begränsad tidsperiod.

Skogsvårdsorganisationen tillförs medel för översiktliga

bedömningar av naturvårdshänsyn.

Utbildning och forskning

Den nya skogspolitiken ställer krav på ökade kunskaper genom

utbildning av skogsägare, yrkesverksamma i skogsarbete och

tjänstemän. Den breda ansats som kännetecknar skogsforskningen i

dag måste bestå. Ytterligare forskningsinsatser behövs för att

göra skogsnäringen mer konkurrenskraftig på exportmarknaden och

mer kundanpassad.

I den nyligen till riksdagen avlämnade propositionen om

forskning för kunskap och framsteg (prop. 1992/93:170) har

regeringen behandlat bl.a. den högre skogsutbildningen och

forskningen på skogs- och skogsindustriområdena. I propositionen

redovisas behovet av en reformerad skogsutbildning. För

närvarande pågår inom Sveriges lantbruksuniversitet en översyn

av jägmästare-, skogsmästare- och skogsteknikerutbildningarna.

Syftet är dels att skapa en bättre bas för framtida forskning,

dels att utforma utbildningarna med hänsyn till vad

arbetsmarknaden kräver. Hittills har i översynsarbetet noterats

ett behov av färre utbildningar och utbildade inom skogsbruket.

Vidare har det uppmärksammats problem med kvaliteten och

omfattningen av skogsarbetareutbildningen. Den senare frågan

kommer att studeras närmare inom Utbildnings- och

Jordbruksdepartementen. Det bör i sammanhanget även

uppmärksammas att fortbildningen inte får komma i bakgrunden.

Den nya skogspolitiken och den snabba tekniska utvecklingen

ställer krav på ökade kunskaper. Men också den ökade andelen

skogsägare med bristande kunskaper om elementär skogsskötsel

talar härför.

I propositionen om forskning förordas vidare att det sedan

flera år pågående forskningsprogrammet Skog och miljö

fortsätter. Det uttalas att programmet bör kompletteras med nya

insatser i ett brett forskningsprogram om träkvalitet och

träfiber. För att ytterligare stärka skogsforskningen pekas på

behovet av omfördelning av medel inom Lantbruksuniversitetet.

Fortsatta insatser föreslås för verksamheten vid det branschägda

skogsforskningsinstitutet SkogForsk.

Samlade innebär dessa insatser förutsättningar för en

väsentlig förstärkning och förbättring av den grundläggande

kunskapsnivån inom skogssektorn.

Rådgivning och information

Rådgivning kommer att vara ett viktigare medel i

skogspolitiken än hittills. Den behöver kompletteras med

informationsinsatser.

Jordbruksministern framhåller att rådgivningens betydelse

kommer att öka genom den minskade detaljregleringen i

kombination med ett ökat antal skogsägare som saknar förankring

i lantbruket. Därtill kommer att rådgivningen måste ges en annan

karaktär och ett annat innehåll än för närvarande. Kravet på

bevarande av en biologisk mångfald leder till att rådgivningen

måste rymma frågor som rör ekologi i vid mening och

kulturmiljöfrågor. Det är frågor som således inte omfattar

ekonomiska incitament för skogsägare men som för samhället i

stort är väsentliga för utvecklingen.

Frågor som rör den ekonomiska driften av skogsfastigheten är

även i fortsättningen i första hand en uppgift för skogsägarnas

egna organisationer. Även den mer grundläggande rådgivningen bör

så långt möjligt finansieras av skogsägaren. Det ligger

emellertid i sakens natur att det inte är rimligt att låta

skogsägaren betala den rådgivning som är ett led i tillsynen

enligt lagstiftningen. Staten bör därför finansiera sådan

rådgivning även i fortsättningen.

Skogsmyndighetens informationsverksamhet har varit ett viktigt

komplement till rådgivningen. Det är viktigt att bygga vidare på

den opartiska ställning som informationsverksamheten har getts

under senare år. Med hänsyn till bl.a. det stora antalet

skogsägare bör Skogsstyrelsen anvisas särskilda medel för att

förankra den nya skogspolitiken inom hela skogsbruket.

Motionerna

I ett antal motioner framförs yrkanden om att den översiktliga

skogsinventeringen skall fortsätta till dess hela landet

inventerats. I motion Jo64(-) yrkande7 begärs ett

tillkännagivande om översiktlig skogsinventering. När nu en

mängd mark och reservat skall avsättas finns uppgifter framtagna

genom ÖSI som är till stor hjälp, anför motionären, som även

anser att slutförande av ÖSI bör ges förtur framför

reservatbildning. Den föreslagna höjningen på 55miljoner

kronor för reservatbildning bör i stället anslås till ÖSI, anser

han. Yrkanden om att ÖSI skall slutföras framförs även i

motionerna Jo71(v) yrkande8, Jo76(s) yrkande1, Jo79(s)

yrkande5 och Jo81(s) yrkande9. Enligt sistnämnda motion

bör 30miljoner kronor anvisas under nästa budgetår för

ändamålet.

I motion Jo74 (kds) yrkande 3 påpekas vikten av att

myndigheter och verk åläggs att alltid underrätta markägare och

även ge denne möjlighet att delta vid besök för inventeringar

etc. på enskild mark.

Enligt motion Jo81 (s) yrkande 11 har mycket av den forskning

som har bedrivits om småskogsbruket finansierats genom

skogsvårdsavgiften som nu är avskaffad. Den forskningen är för

angelägen för Sverige för att abrupt avslutas. Forskning om

småskogsbruket bör i framtiden finansieras genom

skogsbruksavgifter, anser motionärerna.

I motion Jo71 (v) begärs förslag om hur skogsägare skall fås

att ta så stor naturvårdshänsyn att det uppstår mätbara effekter

senast år 1994 (yrkande3). Som exempel framhålls att när t.ex.

en entreprenör använder sin egen dyra maskin måste han vara så

effektiv som möjligt för att få någon vinst. I detta läge väger

då eventuella naturvårdshänsyn som sänker vinstmarginalen

mycket, mycket lätt, anser motionärerna.

Enligt motion Jo76 (s) yrkande 5 bör riksdagen göra ett

tillkännagivande om rådgivningen. För att behålla nuvarande nivå

på rådgivningen krävs ett betydande resurstillskott, anför

motionärerna, med referens till den Skogspolitiska kommittén.

Utskottets överväganden

Utskottet ansluter sig, vilket redan framhållits, till

regeringens mening att den nya skogspolitiken skall bygga på en

ökad frihet för skogsägarna utan ingripanden från myndigheterna

med föreskrifter och förbud. Samtidigt ökar kraven på att

skogsbruket skall bedrivas i samklang med de naturgivna

förutsättningarna och på ett sådant sätt att den biologiska

mångfalden värnas. Utskottet delar den mening som framförs i

motion Jo71 att ett hänsynsfullt skogsbruk i vissa fall kan vara

svårt att förena med kraven på lönsamhet. Ofta kan dock

motsatsen gälla. Exempelvis kan det vara mycket lönsamt -- även

på mycket kort sikt -- att inte avverka i oländig terräng, i

bäckraviner eller i sumpskog där de stora

avverkningsmaskinerna riskerar att köra fast. De ökade

kunskapskrav som enligt utskottets mening bör ställas på de i

skogen yrkesverksamma gäller självfallet även de privata

entreprenörer som i ökande grad utför avverkning åt både

privatskogsbruket och storskogsbruket. Det är dock skogsägaren

som i första hand har ansvaret för att skogsvården sköts i

samklang med de naturgivna förutsättningarna och på ett sådant

sätt att den biologiska mångfalden värnas. Med det anförda

avstyrker utskottet motion Jo71 yrkande3.

Utskottet delar jordbruksministerns mening att

riksskogstaxeringen är så grundläggande att den bör bedrivas

vidare i oförändrad omfattning. Som framhålls i den

forskningspolitiska propositionen (prop. 1992/93:170) torde

taxeringen i ökad utsträckning böra finansieras genom att

användarna betalar för de uppgifter som efterfrågas.

Den översiktliga skogsinventeringen (ÖSI) startade i sin

nuvarande form efter 1979 års skogspolitiska beslut. Syftet med

ÖSI har varit att skapa underlag för samhällsplanering av olika

slag, för skogsvårdsstyrelsernas verksamhetsplanering och för

framställning av fastighetsvisa skogsbruksplaner. Till skillnad

från riksskogstaxeringen ger ÖSI data som är geografiskt

definierade. ÖSI har kostat flera hundra miljoner kronor,

kostnader som väsentligt överstiger vad som beräknades vid dess

start.

Utskottet biträder jordbruksministerns förslag att avveckla

ÖSI vid utgången av innevarande budgetår. Inventeringen har från

början bekostats med skogsvårdsavgiftsmedel som nu inte längre

är tillgängliga. Riksdagen bör således med avslag på motionerna

Jo64 yrkande7, Jo71 yrkande8, Jo76 yrkande1, Jo79

yrkande5 och Jo81 yrkande9 godkänna vad som förordats i

propositionen om inventering (avsnitt6.2). Utskottet noterar i

sammanhanget att det insamlade materialet har framskridit så

långt att det enligt planerna skulle täcka hela landet vid

utgången av år 1994. Det bör som jordbruksministern framhåller

utnyttjas så långt möjligt och lämpligt och liksom hittills

hållas allmänt tillgängligt.

I motion Jo74 uttalas att vederbörande markägare alltid bör

underrättas och ges möjlighet att delta i besök som görs för

inventeringar etc. på enskild mark (yrkande3). Enligt

utskottets mening borde det vara en självklarhet att så sker.

Något särskilt påpekande om behovet av sådan underrättelse från

riksdagens sida bör icke vara påkallat.

Utskottet delar jordbruksministerns mening att en ökad andel

av rådgivningen i fortsättningen bör finansieras av skogsägarna.

Mot den bakgrunden avstyrker utskottet motion Jo76 yrkande5.

Som framgår av propositionen avser regeringen att genom olika

insatser på utbildnings- och forskningsområdet öka

förutsättningarna för en väsentlig förstärkning och

förbättring av den grundläggande kunskapsnivån inom

skogssektorn. Utskottet har ingen erinran mot vad

jordbruksministern anför i denna del.

När det särskilt gäller den i motion Jo81 väckta frågan om

finansiering av forskningen om småskogsbruket vill utskottet

erinra om att näringslivet genomgående får ta på sig en ökad

andel av det ekonomiska ansvaret för FoU-verksamheten. Inte

minst gäller det den FoU som ligger nära den praktiska

tillämpningen och som kanske kan kallas den produktionsinriktade

FoU:n. Denna har hittills till icke obetydlig del finansierats

med skogsvårdsavgiftsmedel vilka nu inte längre är tillgängliga.

I fortsättningen kommer därför skogsägarna att vara hänvisade

till andra finansieringskällor. I sammanhanget vill utskottet

peka på den verksamhet som sedan någon tid bedrivs av SkogForsk

och som tillkommit med statens goda minne och där

privatskogsbruket är en stor intressent. Med det anförda

avstyrks motion Jo81 yrkande11.

Statligt ekonomiskt stöd

Propositionen

Det statliga ekonomiska stödet till skogsbruket begränsas

kraftigt. Tills vidare bör det regelmässigt endast lämnas till

natur- och kulturvårdsåtgärder (15mkr), ädellövskogsbruk

(20mkr) och kalkning av skogsmark (15mkr).

Jordbruksministern finner det rimligt att berörda skogsägare

bidrar med 20% av beräknad kostnad för kalkningsåtgärder som

vidtas på deras mark.

Skogsbruket är ett viktigt underlag för sysselsättning och

försörjning. Insatser i skogsbruket är ofta effektiva som

sysselsättningsskapande åtgärder och genererar framtida

sysselsättning och inkomster. I regionalpolitiken kan insatser

för skogsbruket vara värdefulla. De erfarenheter av denna

verksamhet som har vunnits under en lång följd av år bör

utnyttjas även i fortsättningen. I den mån det blir aktuellt med

sysselsättningspolitiska eller regionalpolitiska insatser i

skogsbruket bör de praktiskt administreras som hittills. Detta

bör gälla även eventuellt fortsatt stöd till skogsplantering

inom ramen för jordbrukspolitiken.

Motionerna

I en rad motioner framförs yrkanden om fortsatt statligt

regionalpolitiskt stöd till skogsbruket. Yrkanden härom framförs

i motionerna Jo64(-) yrkande8, Jo70(s) yrkande4,

Jo71(v) yrkande7, Jo76 yrkande3, Jo78 yrkande2, Jo309

yrkande3 och Jo310 yrkande1. Yrkanden om regionalpolitiska

åtgärder inom vissa län finns i motionerna Jo303(s, Jämtlands

län) och Jo308(s, Västmanlands län) yrkande3.

I motion Jo64 (-) begärs förslag till ett framtida stöd till

planering och byggande av skogsvägar (yrkande13). Motsvarande

yrkanden återfinns i motionerna Jo66(m) yrkande3, Jo72(s),

Jo75(kds), Jo309(s) yrkande4 och Jo310(s) yrkande2.

Enligt motion Jo64 (-) yrkande9 bör riksdagen avslå

förslaget att skogsägaren skall stå för 20% av

kalkningskostnaderna, och i motion Jo77(c) yrkas att riksdagen

bör göra ett uttalande om ökade skogskalkningsförsök i främst

den sydsvenska skogen (yrkande2). I motion Jo308(s) begärs

uttalande om försök med skogsmarkskalkning i Västmanlands län

(yrkande2).

Utskottets överväganden

Utskottet erinrar om att skogsbruket enligt gällande

skogspolitik i princip skall vara självfinansierat. De krav som

ställs i skogsvårdslagen skall således tillgodoses utan statligt

stöd. Endast i fall där det är ett samhällsintresse att få till

stånd en skogsvård som går utöver vad som anses som skäliga krav

på den enskilde skogsägaren skall statligt ekonomiskt stöd kunna

ges. Omfattningen av det statliga stödet har varierat kraftigt

under det senaste decenniet. Finansieringen av stödet har i allt

högre grad skett med skogsvårdsavgiftsmedel. De allra senaste

åren har denna finansiering kommit att gälla alla bidrag till

skogsbruket. Sedan skogsvårdsavgiften avskaffats bortfaller den

finansieringskällan.

Utskottet delar jordbruksministerns mening att i huvudsak allt

generellt statligt ekonomiskt stöd till skogsbruket bör

avskaffas. Utskottet biträder således jordbruksministerns

ställningstagande att inte föreslå ett återinförande av ett stöd

för planering av skogsvägar. Behovet av optimal planering av

skogsvägnätets utbyggnad bör enligt utskottets mening vara av så

stort intresse för skogsägarna att dessa även i fortsättningen

utnyttjar skogsvårdsstyrelsernas kompetens på området.

Som framhålls i propositionen förekommer det även mer

indirekta ekonomiska stöd till skogsbruket, såsom till

beredskapsarbeten i skogsbruket och till regionalpolitiskt

motiverade åtgärder. Utskottet delar jordbruksministerns

uppfattning att insatser i skogsbruket ofta är effektiva som

sysselsättningsskapande åtgärder. De genererar framtida

sysselsättning och inkomster.

I det sammanhanget bör noteras att arbetsmarknadsministern i

årets kompletteringsproposition (prop. 1992/93:150 bil.8,

s.55) föreslår att 90miljoner kronor ställs till AMS

förfogande för bidrag om högst 50% till arbeten med

skogsbilvägar som avslutas senast den 31december 1994. I

propositionen anförs att ett statligt bidrag till skogsbilvägar

skapar sysselsättning till en förhållandevis låg kostnad i gles-

och skogsbygder. AMS skall enligt förslaget samråda med

Skogsstyrelsen och så långt möjligt utnyttja det

planeringsunderlag och den administrativa erfarenhet, vad gäller

stöd till skogsbilvägar, som skogsvårdsmyndigheten besitter.

Arbetskraften skall anvisas eller godkännas av

arbetsförmedlingen. Kompletteringspropositionen i denna del

bereds i arbetsmarknadsutskottet.

Genom de sysselsättningspolitiska åtgärder som sålunda

föreslås i kompletteringspropositionen finner utskottet att

syftet med de motioner under detta avsnitt vari begärs

medelsförstärkning för skogsvägbyggande och regionalpolitiskt

stöd kommer att i väsentlig mån bli tillgodosett. Med hänvisning

härtill avstyrks motionerna Jo64 yrkande13, Jo66 yrkande3,

Jo72, Jo75, Jo308 yrkande3, Jo309 yrkande4 och Jo310

yrkande2.

Utskottet avstyrker, i anslutning till vad utskottet anfört om

att skogsbruket i princip skall vara självfinansierat, även de

motioner som innehåller yrkanden om ordinarie satsningar på stöd

åt skogsbruket i form av regionalpolitiskt betingat stöd.

Riksdagen bör således avslå motionerna Jo64 yrkande8, Jo70

yrkande4, Jo71 yrkande7, Jo76 yrkande3, Jo78 yrkande2,

Jo303, Jo309 yrkande3 och Jo310 yrkande1.

Utskottet ansluter sig vidare till vad som förordas i den

skogspolitiska propositionen om kalkningsverksamheten. Utskottet

biträder således jordbruksministerns förslag att skogsägarna

skall bidra till kalkningskostnaden med 20%. Därmed avstyrks

motion Jo64 yrkande9.

Med hänsyn till de olika uppfattningar som finns om resultaten

av en skogsmarkskalkning finner utskottet regeringens förslag om

att försöksverksamheten fortsätter i ökande omfattning

välavvägt. Därmed avstyrks motionerna Jo77 yrkande2 och Jo308

yrkande2.

Sammanfattningsvis anser utskottet att riksdagen bör godkänna

vad i propositionen anförts om grunderna för statligt ekonomiskt

stöd till skogsbruket (avsnitten4.1 och7).

Bevarande av den biologiska mångfalden

Propositionen

För att stärka skyddet av den biologiska mångfalden avsätts

ytterligare skogsmark som reservat. Avsättningstakten höjs i

förhållande till dagsläget.

Det bör inte uteslutas att en nivå i storleksordningen 5% av

den produktiva skogsmarken nedanför skogsodlingsgränsen kan vara

nödvändig att uppnå.

För ytterligare reservatsavsättningar bör avsättas

55miljoner kronor. Huvuddelen av de samlade resurserna för

inrättande av reservat m.m., 190445000kr, kommer att

användas för skogsreservat.

Jordbruksministern framhåller att de åtgärder som behövs för

att bevara den biologiska mångfalden inte kan begränsas till

enskilda bestånd eller ens fastigheter utan måste utgå från

kunskaper om hela landskapsavsnitt. Med den ordning som

förordats kan man också ge verksamheten en annan tidsdimension

än vad som är normalt. Genom att skydda olika områden under

skilda tidsperioder är det många gånger möjligt att avstå från

för både staten och markägaren dyrbara reservatsavsättningar som

annars hade tett sig nödvändiga. Sådana tidsbegränsade skydd kan

åstadkommas genom civilrättsliga avtal mellan markägaren och

staten, t.ex. för att under viss tid överhålla avverkningsmogna

bestånd och på så vis öka andelen gammal skog i landskapet. När

det gäller de stora markägarna bör detta oftast kunna ske utan

några kostnader för staten genom frivilliga insatser av det slag

som DomänAB har redovisat i sitt remissvar. I andra fall kan

det bli aktuellt att förordna om reservat utan att

ägareförhållandet ändras och med en varierad grad av

inskränkningar. I ytterligare andra fall kan långtgående

inskränkningar genom reservatsavsättningar inte undvikas om

skyddssyftet skall nås.

Miljömålet skall således tillgodoses genom en kombination av

ökade reservatsavsättningar och en skärpt tillämpning av

naturvårdshänsynen. För att bevara den biologiska mångfalden

krävs enligt jordbruksministerns mening att en relativt stor

andel av skogen består av äldre bestånd samt att äldre

lövträdsdominerade bestånd finns väl spridda över landet.

Enligt propositionen är det uppenbart att ambitionerna

beträffande reservatsbildningar måste höjas. Även i ett läge där

skogsbruksmetoderna förändras i miljövänlig riktning är det

nödvändigt att åstadkomma nya reservat i högre takt än i dag.

Denna ökning bör i första hand orienteras till södra och

mellersta Sverige samt till norra Sveriges kustland.

Det är ytterst angeläget att utvecklingen av den biologiska

mångfalden i skogen nu noga följs upp. Myndigheterna måste ha en

god bild av tillståndet för de växt- och djurarter som naturligt

hör hemma i skogen för att kunna tillämpa de olika styr- och

stimulansåtgärder som står till buds. Mot denna bakgrund bör

Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen ges i uppdrag att

fortlöpande utvärdera den nya skogspolitikens effekter på den

biologiska mångfalden och följa upp hur reservatsavsättningarna

och de olika åtgärderna i skogsbruket bidrar till att uppfylla

miljömålet.

Senare, när praktiska erfarenheter av den nya skogspolitiken

har vunnits, kan det vara lämpligt att formulera ett riktvärde

för reservatsbildningarna på lång sikt. Det bör härvid inte

uteslutas att en nivå i storleksordningen 5% av den produktiva

skogsmarken nedanför skogsodlingsgränsen kan vara nödvändig att

uppnå. I uppdraget till myndigheterna bör ingå att bedömningar

skall göras av hur omfattande behoven långsiktigt kommer att

vara.

Motionerna

I två motioner framförs förslag om hur stora arealer som bör

avsättas för att nå målet om artbevarande. Enligt motion

Jo65(nyd) bör reservatsbildningen på lång sikt nå en högsta

nivå av 5% av den produktiva skogsmarken nedanför

skogsodlingsgränsen (yrkande1), medan enligt motion Jo70(s)

minst 5--15% av den produktiva skogsmarken nedanför

skogsodlingsgränsen bör skyddas i reservat inom 15 år

(yrkande2).

I motion Jo71 yrkande 4 begärs förslag om hur skogar nära

större tätorter skall skyddas från konventionellt skogsbruk som

minskar natur- och rekreationsvärdet.

I motion Jo73 (kds) betonas behovet att utarbeta långsiktiga

modeller för att finansiera tillräckliga reservatsavsättningar i

syfte att bevara naturligt förekommande djur- och växtarter i

livskraftiga bestånd (yrkande2).

Enligt motion Jo81 (s) bör Naturvårdsverket om fem år redovisa

den nya skogspolitikens uppfyllande av miljömålet (yrkande14).

I första hand bör enligt motion Jo65 (nyd) statens markinnehav

utnyttjas för reservatsbildningen (yrkande2). Statens skogar

bör erbjudas som ersättningsmark för mark avsedd för

reservatsavsättning (yrkande3). Snarast bör genomföras en

grundlig och tillförlitlig inventering av värdefulla naturvårds-

och kulturminnesvårdsobjekt på statens hela skogsmarksinnehav

(yrkande4).

Enligt motion Jo67 (s) bör Domän AB i "Dalafjällen" erbjudas

att genomföra ett försök med kommersiell naturvårdsförvaltning

(yrkande1). Vidare yrkar motionärerna att avsatta medel för

reservatsbildningar även bör innehålla en driftsdel både för

naturvårdsförvaltning och ökad tillgänglighet för det rörliga

friluftslivet (yrkande2).

I motion Jo71 (v) yrkande 2 begärs inrättandet av en

nationalpark i Lundsneset--Tresticklan före den 1juli 1994.

I motion Jo306 (c, s, fp) begärs att riksdagen anslår medel

för en snabb inventering av Mittlandsskogen på Öland

(yrkande1) och att riksdagen hos regeringen begär förslag till

hur ett ekonomiskt naturanpassat skogsbruk där skall kunna

bedrivas (yrkande2).

Utskottets överväganden

Skogspolitiska kommittén uppdrog på sin tid åt en grupp

vetenskapsmän att analysera behovet av arealavsättning för att

nå det av riksdagen fastställda miljömålet om bevarande av den

biologiska mångfalden. Forskargruppen framhöll i en promemoria

1992-08-28 att i stort sett alla befintliga arealer av äldre

naturskogsliknande bestånd behöver säkerställas i form av

reservat om skogsbruket inte förändras i förhållande till den

utformning det har haft under de senaste decennierna. Det skulle

innebära en kraftig ökning av reservatsarealen upp till

ca15% av skogsmarken nedanför skogsodlingsgränsen. Under

förutsättning att dagens skogsbruksmetoder förändras så att

skogsbruket mer efterliknar de naturliga störningsregimer

skogsbestånd och landskap har utsatts för skulle

reservatsbehovet mer än halveras.

Utskottet har i den föregående framställningen förordat att

skogspolitiken skall bedrivas med hänsyn till skogens naturliga

störningsregimer. Därmed bör kravet på avsättningar av

naturreservat kunna anpassas. Utskottet ansluter sig alltså till

förslaget i propositionen att Naturvårdsverket och

Skogsstyrelsen ges i uppdrag att fortlöpande utvärdera den nya

skogspolitikens effekter.

Utskottet förutsätter därvid att regeringen återkommer till

riksdagen med redovisning för hur den nya skogspolitiken

uppfyller miljömålet. Därmed torde syftet med motion Jo81

yrkande14 vara tillgodosett, och någon ytterligare åtgärd från

riksdagens sida behövs inte.

I det sammanhanget kan det även vara aktuellt att som föreslås

i motion Jo73 (yrkande2), långsiktiga modeller utarbetas för

att finansiera tillräckliga reservatsavsättningar. Något

särskilt riksdagsuttalande erfordras inte.

Senare, när praktiska erfarenheter vunnits av den nya

skogspolitiken, kan det vara lämpligt att formulera ett

riktvärde för reservatsbildningen på lång sikt. Som

jordbruksministern framhåller kan det inte uteslutas att en nivå

i storleksordningen 5% av den produktiva skogsmarken nedanför

skogsodlingsgränsen kan vara nödvändig att avsätta. Att i dag

göra en närmare bestämning är knappast meningsfullt. Riksdagen

bör alltså med avslag på motionerna Jo65 yrkande1 och Jo70

yrkande2 godkänna vad som förordats i propositionen om

bevarande av den biologiska mångfalden (avsnitt8).

Utskottet erinrar om att redan enligt nu gällande bestämmelser

skall skogsbruket ta särskild hänsyn vid avverkning och andra

skogsbruksåtgärder i tätortsnära områden och områden av

betydelse för rekreation och friluftsliv. Någon särskild

riksdagens åtgärd med anledning av motion Jo71 yrkande4

erfordras alltå inte.

Med anledning av förslagen i motion Jo65 om utnyttjande av

statens markinnehav för reservatsbildning m.m. får utskottet

erinra om att Domänverket sedan ett år tillbaka ombildats till

ett bolag, DomänAB. Enligt vad utskottet erfarit är Domäns

fastighetsinnehav inom det aktuella området Norrlands kustland

och södra Sverige begränsat. Förutom de reservat som bildats är

det sällsynt med skog av urskogsliknande karaktär på dessa

marker. Bolagiseringen regleras i ett särskilt avtal mellan

svenska staten och DomänAB. Enligt detta skall DomänAB

medverka till bildande av reservat på annan mark än Domäns genom

att erbjuda kompensationsmark. För denna skall bolaget ha

marknadmässig ersättning. I övrigt gäller -- vid sidan av

reservat som särskilt undantagits och som reglerats särskilt --

att Domän och Naturvårdsverket under en femårsperiod från

tillträdesdagen skall utföra en gemensam inventering av hur

naturskyddet skall ordnas.

Vad utskottet anfört synes i väsentlig utsträckning ägnat att

tillgodose syftet med motion Jo65 yrkandena2--4. Någon

ytterligare åtgärd påkallas alltså ej.

Dalafjällen har stått under Domänverkets beskydd sedan den tid

då Domänverket hade ansvaret för våra nationalparker.

Fortfarande har DomänAB ansvaret för skötseln av fjällen.

Detta ansvar upphör enligt avtalet med staten efter en

fyraårsperiod. Därefter kommer Dalafjällen fortfarande att

tillhöra staten. Frågan om finansieringen av skötseln av fjällen

liksom av andra områden som skall bli kvar i den statliga

förvaltningen kommer då att aktualiseras. Utskottet utgår från

att regeringen i god tid låter utreda hur den framtida skötseln

av fjällen skall administreras. Därmed avstyrks motion Jo67 i

den mån den ej blivit tillgodosedd.

Utskottet erinrar om att Tresticklan upptagits i

Naturvårdsverkets nationalparksplan för Sverige. Enligt planen

förutsätts dock att regleringen av sjön Tresticklan upphör eller

ändras på ett sätt som kan accepteras från naturvårdssynpunkt. I

avvaktan på den fortsatta beredningen avstyrks motion Jo71

yrkande2.

Mittlandsområdet på Öland är enligt Naturvårdsverkets

rapport 3771 av riksintresse på grund av sin fauna, flora,

kulturmark, odlingsbygd och ädellövskog. Mittlandsskogen är

landets största ädellövskogsområde med en mosaik av

skogsbestånd, lundar, ängar och rikkärr. Det torde åvila de

naturvårdande och skogsvårdande myndigheterna att tillsammans

med markägarna finna lämpliga metoder att vårda och bruka

området i enlighet med principerna för skogsvården och natur-

och kulturvården. Något särskilt riksdagsuttalande bör motion

Jo306 inte föranleda.

Skogsvårdsmyndigheten

Propositionen

Det behövs även i fortsättningen statliga myndighetsfunktioner

som för ut och verkställer skogspolitiken. Förändringar av den

regionala organisationen bör avvakta ställningstagandena till

Regionberedningens pågående arbete.

Skogspolitiken berör en mycket stor del av Sveriges landareal,

240000 brukningsenheter och ett avsevärt större antal

skogsägare som skiljer sig åt i fråga om bakgrund, utbildning,

tradition och ålder. Därtill kommer att skogsbruk och

skogspolitik har kommit att bli en angelägenhet för allt fler

människor utanför kretsen skogsägare. Den nya skogspolitiken

markerar detta faktum ytterligare. Den förstärker dessutom

kravet på en förtroendefull och nära kontakt mellan staten och

alla som verkar i skogsbruket. Med hänsyn till detta anser

jordbruksministern att det även i fortsättningen behövs statliga

myndighetsfunktioner som för ut och förankrar skogspolitiken

direkt hos skogsägarna och i förtroendefullt samarbete med dem.

I det sammanhanget är en lokalt förankrad organisation av

avgörande betydelse.

Skogsvårdsorganisationens ökade sektorsansvar för

miljöfrågorna kommer att förändra sammansättningen av

arbetsuppgifterna. Det kommer också att förstärka behovet av

sådan vidareutbildning av personal som pågår inom

organisationen. Bl.a. pågår utbildning i ekologi på

högskolenivå.

Den framtida skogsvårdsorganisationen utreds även inom ramen

för Regionberedningens arbete. För närvarande är det därför inte

lämpligt att ta slutlig ställning till en ändrad regionindelning

för skogsvårdsstyrelserna. Det är angeläget att man i den

framtida myndighetsorganisationen på ett bättre och mer

effektivt sätt får en samordning av olika statliga

myndighetsuppgifter på regional nivå. Det gäller inte minst de

frågor som har med de areella näringarna att göra. Det är också

viktigt att integrera de naturvårdsfrågor som har anknytning

till dessa näringar inom en sådan myndighet.

Skogsvårdsorganisationens lokala förankring och obyråkratiska

arbetssätt är en tillgång som måste tas till vara.

Motionerna

I motion Jo66 (m) yrkas att skogsvårdsstyrelserna bör finnas

kvar i fortsättningen och då också överta ansvaret för

våtmarksdikning samt jakt- och viltvård (yrkande4).

Enligt motion Jo68 (fp) bör riksdagen göra ett uttalande

om ansvarsfördelning och samverkansformer för myndigheternas

naturskyddsarbete. I avvaktan på Regionberedningens förslag bör

SNV svara för övergripande policyfrågor enligt Natur90

och länsstyrelserna svara för läns- och kommuntäckande

naturvårdsplanering. Länsstyrelserna bör enligt motionen också

leda och genomföra det operativa arbetet med förhandlingar om

markförvärv och intrångsersättningar.

I följande fristående motioner framförs yrkanden om

bibehållande av skogsvårdsstyrelserna i vissa län, nämligen

Jo301(s): Östergötland, Jo302(m): Västernorrlands län med

regionkontor i Sollefteå, Jo307 (c, fp): Kalmar län och

Jo308(s; yrkande1): Västmanland.

Utskottets överväganden

Utskottet delar jordbruksministerns mening att det även i

fortsättningen behövs statliga myndigheter som för ut och

förankrar skogspolitiken direkt hos skogsägarna och i

förtroendefullt samarbete med dem. I det sammanhanget är en

lokalt förankrad organisation av avgörande betydelse. Det finns

dock som jordbruksministern anför anledning att avvakta

Regionberedningens förslag i frågan.

I den framtida myndighetsorganisationen är det angeläget att

man på ett bättre och mer effektivt sätt får en samordning av

olika statliga myndighetsuppgifter på regional nivå. Det gäller

inte minst de frågor som har med de areella näringarna att göra.

Det är också viktigt att integrera de naturvårdsfrågor som har

anknytning till dessa näringar. Skogsvårdsorganisationens lokala

förankring och obyråkratiska arbetssätt är som

jordbruksministern framhåller en tillgång som måste tas till

vara.

Det anförda är ägnat att delvis tillgodose syftet med motion

Jo66 yrkande4. Däremot bör ansvaret för våtmarksdikning och

jaktfrågor ligga kvar på länsstyrelsen. Motionen avstyrks

alltså.

Utskottet avstyrker motionerna Jo301, Jo302, Jo307 och Jo308

yrkande1 om skogsvårdsorganisationerna i vissa län.

När det gäller frågan i motion Jo68 om samverkansformerna för

myndigheternas naturskyddsarbete hänvisar utskottet till att den

Skogspolitiska kommittén lämnat en detaljerad redogörelse för

ansvarsfördelningen i sitt betänkande, s.141--143. Enligt

betänkandet fortsätter Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen sina

överläggningar för att precisera ansvarsfördelningen. Utskottet

förutsätter att beslut om den regionala statliga organisationen

kan fattas sedan Regionberedningen slutfört sitt uppdrag.

Motionen bör inte påkalla något särskilt uttalande från

riksdagens sida.

Frö- och plantverksamheten

Propositionen

Skogsvårdsorganisationens verksamhet med produktion av

skogsfrö och skogsplantor förs över till ett aktiebolag. Fast

egendom som är statens och som utnyttjas i verksamheten överförs

till bolaget. Vid lämpligt tillfälle bör hela eller delar av

verksamheten privatiseras.

Motionerna

Enligt motion Jo79 (s) bör riksdagen uttala att

skogsvårdsorganisationens frö- och plantverksamhet bör behållas

inom SVO och divisioneras (yrkande4), och även i motion

Jo81(s) avvisas bestämt förslaget om privatisering av frö- och

plantverksamheten (yrkande15).

Utskottets överväganden

Som fastslås i propositionen är det redan med gällande

skogspolitik skogsägarens ansvar att vidta de återväxtåtgärder

som behövs efter avverkning. Skogsvårdsorganisationen har

bedrivit frö- och plantproduktion under en följd av år, och det

har blivit alltmer uppenbart att det är svårt att skilja på en

kommersiell verksamhet och myndighetsverksamhet i anslutning

till marknadsföringen av produkterna. Vidare tillämpar

regeringen numera principen att kommersiell verksamhet inte

skall bedrivas i myndighetsform. Utskottet biträder med hänsyn

härtill jordbruksministerns förslag att

skogsvårdsorganisationens frö- och plantverksamhet helt skiljs

av från organisationens övriga verksamhet och att den samlad

överförs till ett aktiebolag. Som jordbruksministern framhåller

är det viktigt att verksamheten inte styckas upp utan att den

drivs vidare i samlad form. Vid lämpligt tillfälle bör den kunna

privatiseras. Det bör ankomma på regeringen att närmare utforma

villkoren för överföringen av tillgångar och skulder.

Utskottet anser för sin del, till skillnad från vad som anförs

i motion Jo81, att en självständig frö- och plantverksamhet

mycket väl kan kombineras med den långsiktiga planering som är

nödvändig i skogsbruket. Gentemot argumentationen i motion Jo79

att reformen skulle få negativa regionalpolitiska effekter vill

utskottet erinra om att skogsvårdsstyrelsernas nuvarande

verksamhet på området icke är subventionerad. Vissa

rationaliseringsåtgärder kommer dock att följa på

bolagiseringen.

Riksdagen bör således med avslag på motionerna Jo79 yrkande4

och Jo81 yrkande15 dels godkänna vad som förordas i

propositionen om riktlinjer för överföring av fast egendom från

staten till ett aktiebolag för produktion av skogsfrö och

skogsplantor, dels bemyndiga regeringen att genomföra ombildning

av skogsvårdsorganisationens frö- och plantverksamhet till ett

aktiebolag enligt de riktlinjer som förordats och att sälja

aktier eller på annat sätt minska statens ägarandel i det nya

bolaget (avsnitt10).

Finansieringsfrågor

Motionerna

Enligt motion Jo71 (v) bör riksdagen besluta om en

naturvårdsavgift på produkter från skogsbruk. Avgiften tas ut så

tidigt som möjligt i förädlingsprocessen när en producent har

att välja mellan jungfrulig råvara eller returmaterial

(yrkande1). Enligt motion Jo79 yrkande9 bör en miljöfond

inrättas för skogsbruket genom en årlig avsättning grundad på

skogsbruksvärdet. I motion Jo81(s) föreslås införande av en

skogsbruksavgift på 2 av det taxerade skogsbruksvärdet från

den 1januari 1994. Medlen bör enligt motionen användas för

finansieringen av vissa gemensamma insatser för skogsbrukets

utveckling, forskning, skogliga inventeringar, informations- och

rådgivningskampanjer och speciella naturvårdsinsatser.

Inkomsterna från denna skogsbruksavgift bör inte användas för

inköp av skogsmark för gemensamma insatser för

reservatsavsättningar. Huvuddelen av intäkterna bör föras till

en fond för gemensamma insatser för skogsbrukets utveckling där

företrädare för branschen bör ha majoritet vid användningen av

fondens resurser (yrkande16).

Utskottets överväganden

Utskottet erinrar om att skogsvårdsavgiften, som under de

sista åren utgick med 8 av det taxerade fastighetsvärdet,

slopades den 1juli 1992. I propositionen förordar

jordbruksministern att skogsvårdsorganisationens

myndighetsuppgifter i fortsättningen finansieras genom budgeten.

Därvid har beräknats medel för angelägna naturvårdsuppgifter som

tidigare finansierades med skogsvårdsavgiftsmedel. Detsamma

gäller rådgivning och information om hur ett mer

ståndortsanpassat skogsbruk skall planeras och bedrivas.

Bidragen till naturvårds- och kulturvårdsåtgärder, bidrag till

ädellövskogsbruk, statens kostnader för försöksverksamheten med

skogsmarkskalkning med flera bidrag och ersättningar bör

finansieras över det nya anslaget (C6) Insatser för

skogsbruket. I övrigt bör enligt utskottets mening

finansieringen av erforderliga skogsvårdsåtgärder i princip

åvila skogsnäringen.

Utskottet är med hänvisning till det anförda inte berett att

tillstyrka vad som i motionerna Jo71, Jo79 och Jo81 föreslås om

införande av nya avgifter för att finansiera olika

skogsvårdsåtgärder. Riksdagen bör således avslå motionerna

såvitt nu är i fråga.

Utskottet ansluter sig, i de avsnitt som inte särskilt

kommenterats, till regeringens förslag och överväganden.

Av den lämnade framställningen framgår att utskottet förordar

viss ändring av förslaget till 24§ skogsvårdslagen.

Utskottet föreslår vidare den redaktionella ändringen av 25§

andra stycket sista meningen av förslaget till 25§

skogsvårdslagen, att orden "27§ andra stycket" ändras till

"27 § tredje stycket".

I övrigt tillstyrks propositionens förslag till lagändringar.

Riksdagen bör således anta förslagen till

1. lag om ändring i skogsvårdslagen (1979:429),

2. lag om ändring i vattenlagen (1983:291),

3. lag om ändring i lagen (1983:428) om spridning av

bekämpningsmedel över skogsmark,

4. lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822),

5. lag om ändring i växtskyddslagen (1972:318),

6. lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10),

Utskottet förordar vidare att riksdagen lämnar utan erinran

vad i propositionen anförts om medlen i skogspolitiken

(avsnitt4.1), skogsbrukets sektorsansvar för miljövården

(avsnitt4.2), myndigheternas sektorsansvar för miljön

(avsnitt4.3), nya skogsbruksmetoder (avsnitt4.4),

föryngringsmetoder och skogsodlingsmaterial (avsnitt5.3),

insektshärjningar (avsnitt5.5), utbildning och forskning

(avsnitt6.3), rådgivning och information (avsnitt6.4) samt

skogsvårdsmyndigheten (avsnitt9).

Anslagsfrågor för budgetåret 1993/94

NIONDE HUVUDTITELN

1. Skogsvårdsorganisationen (C 1) och

Skogsvårdsorganisationen: Myndighetsuppgifter (C 2)

Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkterna C1

och C2 ((s.98--101).

2. Skogsvårdsorganisationen: Frö- och plantverksamhet (C3)

Propositionen

Under anslaget tas upp ett formellt belopp av 1000kr till

skogsvårdsorganisationens frö- och plantverksamhet.

Jordbruksministern hänvisar till att han behandlat denna

verksamhet i det föregående. Anslaget behövs under tiden tills

verksamheten har överförts i bolagsform.

Med hänvisning till vad som anförts i det föregående

tillstyrker utskottet regeringens förslag under C3.

3. Bidrag till skogsvård m.m. (C 4)

Propositionen

Från anslaget bekostas bidrag till särskilda

skogsvårdsåtgärder inom det skogliga stödområdet, skogsodling

efter avverkning av lågproducerande bestånd, vissa natur- och

kulturvårdsåtgärder, ädellövskogsbruk och åtgärder mot

skadegörelser av skogsinsekter. Vidare bekostas översiktliga

skogsinventeringar från anslaget och eventuella kostnader för

ersättningar enligt 19c§ skogsvårdslagen.

Några nya bidrag skall enligt propositionen inte kunna

beviljas från detta anslag fr.o.m. nästa budgetår. Från anslaget

täcks kostnaderna för tidigare beslutade bidrag och, i likhet

med för närvarande, avsyning av aktuella projekt före

utbetalning av de beslutade bidragen. Vidare bör i begränsad

utsträckning kostnaderna för den slutliga sammanställningen av

de senaste insamlade ÖSI-data belasta anslaget.

Jordbruksministern föreslår ett anslag på 90miljoner kronor.

Motionerna

I motion Jo64 (-) yrkande 6 yrkas att anslaget påförs

ytterligare 55miljoner kronor för att finansiera slutförandet

av den översiktliga skogsinventeringen (ÖSI). Enligt motionen

bör höjningen finansieras genom att riksdagen avslår

propositionens förslag till höjning av anslaget till

investeringar inom miljöområdet (för inköp av reservat).

Enligt motion Jo81 (s) bör riksdagen anvisa 120miljoner

kronor under anslaget, dvs. 30miljoner kronor mer än enligt

regeringens förslag, för finansiering av ÖSI (yrkande10).

Utskottets överväganden

Med hänvisning till vad utskottet anfört i det föregående

(s.43 f.) tillstyrker utskottet regeringens förslag och

avstyrker motionerna.

4. Stöd till byggande av skogsvägar (C 5) och Insatser för

skogsbruket (C6; nytt anslag)

Propositionen

Möjligheten att bevilja nya bidrag till skogsvägbyggande från

anslaget C5 upphörde den 1juli 1992. Från anslaget täcks

kostnaderna för tidigare beslutade bidrag och avsyning av

aktuella projekt. Utbetalningarna beräknas til 6miljoner

kronor under budgetåret 1993/94.

Under det nya anslaget C 6 tas upp statligt stöd till insatser

av olika slag för skogsbruket.

I fortsättningen bör över detta anslag finansieras bidrag till

naturvårds- och kulturvårdsåtgärder, bidrag till

ädellövskogsbruk, statens kostnader för försöksverksamheten med

skogsmarkskalkning, kostnader för vissa civilrättsliga avtal på

naturvårdsområdet samt intrångsersättningar som följer av

skogsvårdsmyndighetens beslut. Vidare bör under detta anslag tas

upp de tidsbegränsade projektmedel som förordats för att snabbt

slutföra inventeringarna av småbiotoper och sumpskogar.

Jordbruksministern föreslår att 99 miljoner kronor anvisas

under anslaget.

Motionerna

I motion Jo64 (-) yrkas att riksdagen anvisar 10miljoner

kronor till byggande av skogsvägar (yrkande12). Enligt motion

Jo76(s) yrkande2 bör 50miljoner kronor anvisas till

byggande av skogsvägar under budgetåret 1993/94 i harmoni med

EG:s regionalpolitik.

Enligt motion Jo81 (s) bör anslagen C5, Stöd till

skogsvägar, och C6, Insatser för skogsbruket slås samman

(yrkande12). Till det sammanlagda anslaget C6, Insatser för

skogsbruket bör anvisas 105 miljoner kronor (yrkande13).

Utskottets överväganden

Utskottet har i den föregående framställningen avstyrkt

motioner om statligt stöd till skogsvägar med hänvisning dels

till skogsbrukets kostnadsansvar sedan skogsvårdsavgiften

slopats, dels till regeln om att regional- och

sysselsättningspolitiska satsningar i första hand är en fråga

för arbetsmarknadsdepartementets -- och arbetsmarknadsutskottets

-- budgetansvar.

I det sammanhanget har utskottet erinrat om att

arbetsmarknadsministern i kompletteringspropositionen (prop.

1992/93:150) föreslagit att 90miljoner kronor ställs till AMS

förfogande för bidrag om högst 50% till arbeten med

skogsbilvägar som avslutas senast den 31december 1994. AMS

skall samråda med Skogsstyrelsen och så långt möjligt utnyttja

det underlag som finns i SVO.

Med hänvisning till det anförda avstyrks motionerna Jo64

yrkande12 och Jo76 yrkande2.

Yrkandena i motion Jo81 om sammanslagning av anslagen C5 och

C6 synes innebära att ett gemensamt anslag om 105miljoner

kronor skall anvisas och att ett stöd om 20miljoner kronor

skall utgå till skogsvägar inom ramen för det sammanslagna

anslaget. Bortsett från förslaget om bidrag till skogsvägar ser

utskottet ingen saklig skillnad mellan regeringens förslag och

motionen. Utskottet avstyrker motion Jo81 yrkandena12 och13.

Regeringens förslag tillstyrks.

FJORTONDE HUVUDTITELN

1. Investeringar inom miljöområdet (B3)

Propositionen

Under denna anslagsrubrik har i prop. 1992/93:100 (bil.15

s.79) föreslagits att riksdagen för budgetåret 1993/94 anvisar

ett reservationsanslag på 135445000kr. Mot bakgrund av vad

som redovisats i det föregående bör enligt jordbruksministern

ytterligare 55miljoner kronor anvisas för ändamålet.

Motionen

I motion Jo64 (-) yrkande 10 yrkas avslag på regeringens

förslag till ytterligare medelsanvisning. Den föreslagna

beloppet bör i stället finansiera slutförandet av den

översiktliga skogsinventeringen.

Utskottets överväganden

Med hänvisning till utskottets ställningstaganden i det

föregående (s.43 f.) finner utskottet att riksdagen med avslag

på motionsyrkandet bör bifalla regeringens förslag.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande näringsläckaget från skogsmarkerna

att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo71 yrkande5,

men. (v) - delvis

2. beträffande de skogspolitiska målen

att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:Jo74 yrkande1

och 1992/93:Jo81 yrkande1 godkänner vad i propositionen

förordats om miljömålet och produktionsmålet för skogsbruket,

res. 1 (s) - motiv.

3. beträffande samförstånd mellan skogsägare och

myndigheter

att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo74 yrkande2,

4. beträffande skogsbrukets regionala konsekvenser och dess

roll i miljövården

att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo79 yrkandena1 och10,

res. 2 (s) - motiv. - delvis

5. beträffande ersättningsfrågorna

att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo70 yrkande1,

res. 2 (s) - motiv. - delvis

6. beträffande skogsbrukets sektorsansvar för miljön

att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo79 yrkande8,

res. 2 (s) - motiv. - delvis

7. beträffande biotopskydd och våtmarksdikning

att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo304,

res. 3 (nyd)

8. beträffande biotopskydd

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo64 yrkande1,

1992/93:Jo73 yrkande1 och 1992/93:Jo78 yrkande1,

9. beträffande utveckling av biobränsleanvändning

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo64 yrkande14 och

1992/93:Jo82,

10. beträffande impediment

att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo64 yrkandena2 och11,

11. beträffande införande av vissa föreskrifter i lagen

att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo79 yrkande7,

12. beträffande inplantering av främmande trädslag

att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo81 yrkande4,

13. beträffande förbud mot plantering av contortatall

att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo71 yrkande9,

men. (v) - delvis

14. beträffande röjning och gallring

att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:Jo76

yrkande4, 1992/93:Jo79 yrkande2 i denna del och 1992/93:Jo81

yrkandena2 och3 antar regeringens förslag att 9§

skogsvårdslagen skall upphöra att gälla,

res. 4 (s)

15. beträffande ransoneringskrav

att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:Jo64

yrkande3, 1992/93:Jo66 yrkande2, 1992/93:Jo78 yrkande4 och

1992/93:Jo79 yrkande3 antar regeringens förslag till 11§

skogsvårdslagen,

res. 5 (s)

16. beträffande importlagstiftningen för virke

att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo506,

17. beträffande sanktioner

att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:Jo64 yrkande4

och 1992/93:Jo78 yrkande5 antar förslaget till 38§

skogsvårdslagen,

18. beträffande tillämpningen av sanktionsbestämmelserna

att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo77 yrkande 1,

19. beträffande bestämmelser för avverkningsanmälan

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo66 yrkande1,

1992/93:Jo69, 1992/93:Jo78 yrkande3, och 1992/93:Jo80,

20. beträffande utökad redovisningsskyldighet och

anmälningsplikt

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo79 yrkande6 och

1992/93:Jo81 yrkandena5, 6 och8,

res. 6 (s)

21. beträffande absoluta skyddsregler

att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo70 yrkande 3,

22. beträffande förslag till 24 § SVL

att riksdagen antar förslaget till 24§ skogsvårdslagen med

den ändringen att orden lämna besked byts ut mot orden

meddela beslut på förhand,

23. beträffande skogsbruksplaner

att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:Jo71

yrkande6, 1992/93:Jo79 yrkande2 i denna del och 1992/93:Jo81

yrkande7 antar regeringens förslag att 21b§

skogsvårdslagen skall upphöra att gälla,

res. 7 (s)

24. beträffande skogsbruksplaner och tillståndsredovisning

att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo305,

25. beträffande rådgivning kring skogsbruksplaner

att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo64 yrkande 5,

26. beträffande effekterna av hänsynsreglerna

att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo71 yrkande 3,

27. beträffande inventering

att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:Jo64

yrkande7, 1992/93:Jo71 yrkande8, 1992/93:Jo76 yrkande1,

1992/93:Jo79 yrkande5 och 1992/93:Jo81 yrkande9 godkänner

vad i propositionen förordats om inventering,

res. 8 (s)

28. beträffande underrättande av markägare vid

inventeringar

att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo74 yrkande 3,

29. beträffande rådgivning

att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo76 yrkande 5,

30. beträffande forskning om småskogsbruket

att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo81 yrkande 11,

31. beträffande stöd till skogsvägbyggande

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo64 yrkande13,

1992/93:Jo66 yrkande3, 1992/93:Jo72, 1992/93:Jo75

1992/93:Jo308 yrkande3, 1992/93:Jo309 yrkande4 och

1992/93:Jo310 yrkande2,

32. beträffande regionalpolitiskt stöd

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo64 yrkande8,

1992/93:Jo70 yrkande4, 1992/93:Jo71 yrkande7, 1992/93:Jo76

yrkande3, 1992/93:Jo78 yrkande2, 1992/93:Jo303,

1992/93:Jo309 yrkande3 och 1992/93:Jo310 yrkande1,

res. 9 (s)

33. beträffande skogsägarnas bidrag till

kalkningskostnaderna

att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo64 yrkande9,

34. beträffande försöksverksamheten med kalkning

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo77 yrkande2 och

1992/93:Jo308 yrkande2,

35. beträffande grunderna för det statliga stödet

att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om

grunderna för statligt ekonomiskt stöd till skogsbruket,

36. beträffande redovisning av miljömålets uppfyllande

att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo81 yrkande 14,

res. 10 (s)

37. beträffande utarbetande av långsiktiga

finansieringsmodeller

att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo73 yrkande 2,

38. beträffande den biologiska mångfalden

att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:Jo65 yrkande1

och 1992/93:Jo70 yrkande2 godkänner vad i propositionen

förordats om bevarande av den biologiska mångfalden,

39. beträffande hänsyn i tätortsnära områden

att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo71 yrkande 4,

40. beträffande utnyttjande av statens markinnehav för

reservatsbildning

att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo65 yrkandena 2--4,

41. beträffande Dalafjällen

att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo67,

42. beträffande Tresticklan

att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo71 yrkande 2,

43. beträffande Mittlandsområdet på Öland

att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo306,

44. beträffande skogsvårdsstyrelsernas ansvarsområde

att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo66 yrkande 4,

45. beträffande skogsvårdsstyrelsen i olika län

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo301, 1992/93:Jo302,

1992/93:Jo307 och 1992/93:Jo308 yrkande1,

46. beträffande ansvarsfördelningen mellan myndigheterna

att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo68,

47. beträffande frö- och plantverksamheten

att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:Jo79 yrkande4

och 1992/93:Jo81 yrkande15 dels godkänner vad i propositionen

förordats om riktlinjer för överföring av fast egendom från

staten till ett aktiebolag för produktion av skogsfrö och

skogsplantor, dels bemyndigar regeringen att genomföra

ombildning av skogsvårdsorganisationens frö- och plantverksamhet

till ett aktiebolag enligt de riktlinjer som förordats och att

sälja aktier eller på annat sätt minska statens ägarandel i det

nya bolaget,

res. 11 (s)

48. beträffande naturvårdsavgift

att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo71 yrkande 1,

men. (v) - delvis

49. beträffande skogsbruksavgift

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo79 yrkande 9 och

1992/93:Jo81 yrkande16,

res. 12 (s)

50. beträffande 25 § skogsvårdslagen

att riksdagen antar förslaget till 25 § skogsvårdslagen med

den ändringen att hänvisningen i andra stycket sista meningen

skall avse 27§ tredje stycket i stället för 27§

andra stycket,

51. beträffande förslaget i övrigt om

skogsvårdslagen

att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i

skogsvårdslagen (1979:429) i de delar som ej omfattas av

utskottets hemställan ovan,

52. beträffande vattenlagen

att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i

vattenlagen (1983:291),

53. beträffande spridning av bekämpningsmedel över

skogsmark

att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen

(1983:428) om spridning av bekämpningsmedel över skogsmark,

54. beträffande naturvårdslagen

att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i

naturvårdslagen (1964:822),

55. beträffande växtskyddslagen

att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i

växtskyddslagen (1972:318),

56. beträffande plan- och bygglagen

att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i plan- och

bygglagen (1987:10),

57. beträffande medlen i skogspolitiken m.m.

att riksdagen lämnar utan erinran vad i propositionen anförts

om medlen i skogspolitiken, skogsbrukets sektorsansvar för

miljövården, sektorsansvar för miljön, nya skogsbruksmetoder,

föryngringsmetoder och skogsodlingsmaterial,

insektshärjningar, utbildning och forskning, rådgivning och

information samt skogsvårdsmyndigheten.

58. beträffande verksamheten inom skogsvårdsorganisationen

att riksdagen godkänner den huvudsakliga inriktningen för

verksamheten inom skogsvårdsorganisationens ansvarsområde i

enlighet med vad som förordats i avsnittet Slutsatser,

59. beträffande skogsvårdsorganisationen

att riksdagen till Skogsvårdsorganisationen för budgetåret

1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 1000kr,

60. beträffande skogsvårdsorganisationen:

myndighetsuppgifter

att riksdagen till Skogsvårdsorganisationen:

Myndighetsuppgifter för budgetåret 1993/94 anvisar ett

ramanslag på 275305000kr,

61. beträffande skogsvårdsorganisationen: frö- och

plantverksamhet

att riksdagen till Skogsvårdsorganisationen: Frö- och

plantverksamhet för budgetåret 1993/94 anvisar ett

förslagsanslag på 1000kr,

62. beträffande bidrag till skogsvård m.m.

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med

avslag på motionerna 1992/93:Jo64 yrkande6 och 1992/93:Jo81

yrkande10 till Bidrag till skogsvård m.m. för budgetåret

1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 90000000kr,

63. beträffande stöd till byggande av skogsvägar

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med

avslag på motionerna 1992/93:Jo64 yrkande12, 1992/93:Jo76

yrkande2 och 1992/93:Jo81 yrkandena12 och13 i denna

del till Stöd till byggande av skogsvägar för budgetåret

1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 6000000kr,

64. beträffande insatser för skogsbruket

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med

avslag på motion 1992/93:Jo81 yrkandena12 och13 i denna del

till Insatser för skogsbruket för budgetåret 1993/94 anvisar

ett reservationsanslag på 99000000kr,

65. beträffande investeringar inom miljöområdet under

fjortonde huvudtiteln

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med

avslag på motion 1992/93:Jo64 yrkande10 under

reservationsanslaget Investeringar inom miljöområdet för

budgetåret 1993/94 anvisar 55000000kr utöver vad riksdagen

tidigare beslutat (prop. 1992/93:100 bil.15., JoU12,

rskr.243).

Stockholm den 4 maj 1993

På jordbruksutskottets vägnar

Margareta Winberg

I beslutet har deltagit: Margareta Winberg (s), Ivar

Virgin (m), Ingvar Eriksson(m), Inga-Britt Johansson(s),

Lennart Brunander(c), Inge Carlsson(s), Mona SaintCyr (m),

Kaj Larsson(s), Max Montalvo(nyd), Ulla Pettersson(s),

Carl G Nilsson(m), Sinikka Bohlin(s), Lennart

Fremling(fp), Berndt Ekholm(s) och Carl Olov

Persson(kds).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Jan Jennehag(v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservationer

1. De skogspolitiska målen (mom. 2, motiveringen)

Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Inge Carlsson, Kaj

Larsson, Ulla Pettersson, Sinikka Bohlin och Berndt Ekholm

(allas) anser att den del av utskottets yttrande som på s.17

börjar med "Sverige har" och på s.21 slutar med "för

skogsbruket" bort ha följande lydelse:

"Skogen är en nationell tillgång som skall skötas så att den

uthålligt ger en god avkastning samtidigt som den biologiska

mångfalden behålls. Vid skötseln skall hänsyn tas till andra

allmänna intressen." Så lyder förslaget till en ny

portalparagraf i skogsvårdslagen.

Genom att ange skogen som en nationell tillgång betonar man

dess unika samhälleliga värden och att den är en resurs som inte

endast har betydelse för den enskilde skogsägaren utan också för

olika regioner och för hela samhället. Skogens skötsel innebär

att huvuddelen av skogsmarken skall brukas genom ett aktivt,

effektivt och ansvarsfullt skogsbruk.

Genom begreppet uthålligt knyter man skogsbruket till

bl.a. Riodeklarationen och Brundtlandkommissionens uttalande om

en varaktigt hållbar utveckling för nyttjandet av skogen som

förnybar naturresurs. Detta innebär att skogsbruket måste

bedrivas på ett sådant sätt att ekosystemet inte utarmas och att

skogsmarkens naturgivna produktionsförmåga vidmakthålls.

De i portalparagrafen nämnda allmänna intressena inkluderar den

del av naturvården som betecknas som den sociala funktionen.

Enligt utskottets mening är det betydelsefullt att man nu i

klartext även formar miljömål för skogsbruket och att dessa

jämställs med produktionsmålet. Detta måste göras för att i

landet naturligt förekommande växt- och djurarter skall ges

förutsättningar att fortleva under naturliga betingelser och i

livskraftiga bestånd.

Utskottet vill betona att det svenska skogsbruket med

inriktning på ett uthålligt och aktivt skogsbruk har varit ett

internationellt föredöme främst gällande

produktionsperspektivet. Avgörande betydelse för detta är vår

skogsvårdslagstiftning, skogsvårdsorganisation och

länsstyrelsernas naturvårdsenheter. Det har borgat för att

skogsbruket har drivits på ett uthålligt sätt och att vi byggt

upp ett stort virkesförråd. Lagstiftningen har stått väl i

samklang med vad som allmänt, nationellt och internationellt,

har uppfattats som god skogsvård.

Skogen bidrar till en bättre miljö både globalt och regionalt

genom växande skog och genom att en rad nyttiga produkter kan

baseras på förnybara råvaror. Men kunskapen om skogsbrukets

negativa påverkan på naturen, på hotade växters och djurs

miljöer, har ökat. Utskottet vill understryka att en anpassning

av skogsbruket därför är nödvändig för att slå vakt om biologisk

mångfald. En förutsättning i framtiden för en framgångsrik

export kommer att kräva miljöanpassade produkter, processer och

skogsbruk.

Den nya skogspolitiken måste visa att man så långt som möjligt

kan förena ett aktivt skogsbruk med inriktning på hög och

värdefull virkesproduktion med bevarande av biologiskt mångfald.

Utskottet anser, i likhet med vad som framförs i motion Jo81,

att detta måste vara utgångspunkten för den framtida

skogspolitiken, för att vi också i fortsättningen skall kunna

vara ett fortsatt ledande skogsland och ett internationellt

föredöme.

Propositionen innehåller en kort beskrivning av grunderna för

en ny skogspolitik. Vården av världens skogar är ett gemensamt

ansvar för alla länder. I detta ansvar ingår att värna om den

biologisk mångfald som är en förutsättning för stabila

ekosystem. Sverige har undertecknat en internationell konvention

om biologiska mångfalden och tagit initiativ till utarbetandet

av en global skogskonvention. Hittills har detta initiativ lett

till att ett dokument med de s.k. skogsprinciperna kunde

undertecknas vid FN:s konferens om miljö och utveckling 1992 i

Rio de Janeiro.

Utskottet beklagar att frågan om den biologiska mångfalden,

intrångs- och ersättningsfrågor inte tas upp i detta sammanhang

utan i en särskild proposition som är aviserad senare i år.

Skogsnäringen

Skogsnäringen är vår viktigaste exportnäring och därmed en av

vårt lands basnäringar med avgörande betydelse för såväl

sysselsättning som välfärd. Förhållanden som skogstillgångar,

framtida efterfrågan och utbud av skogsprodukter i andra länder

är därför av stor betydelse vid utformningen av den svenska

skogspolitiken.

En uthållig tillväxt som nationellt och globalt kan försörja

en växande världsbefolkning måste ha en produktion som baserar

sig på förnybara råvaror och en ökad återanvändning. I det

perspektivet talar det mesta för att träbaserade produkter

fortlöpande skall ersätta produkter som i huvudsak tillverkas

med utnyttjande av fossil energianvändning.

Det finns redan i dag en positiv koppling mellan skogsnäringen

och andra branscher, bland annat s.k. high-tech-industri.

Skogsnäringen har varit basen för utvecklingen av framför allt

avancerade styrsystem för processövervakning, effektiv

miljörening och energianvändning samt utvecklande av effektiva

transportsystem. Betydelsen för samhällsekonomin går utanför den

egna branschen och motiverar ökad satsning på forskning och

utveckling för svensk skogsindustri. Utskottet vill särskilt

betona vikten av forskning som vidareförädlar produkter samt det

angelägna i att hitta nya användningsområden för att bättre ta

till vara den förnybara resurs som skogen utgör. Som exempel

skulle man kunna tillverka industrikemikalier och motorbränsle

av den svenska trävaran som råvara.

Vad utskottet anfört innebär att syftet med motion Jo81 i allt

väsentligt tillgodosetts såvitt nu är i fråga (yrkande1).

Det anförda innebär även att utskottet avstyrker motionerna

Jo71 yrkande5 och Jo74 yrkande1.

2. Medlen i skogspolitiken (mom. 4, 5 och 6, motiveringen)

Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Inge Carlsson, Kaj

Larsson, Ulla Pettersson, Sinikka Bohlin och Berndt Ekholm

(allas) anser att den del av utskottets yttrande som på s.26

börjar med "Utskottet erinrar" och på s.28 slutar med

"yrkande8" bort ha följande lydelse:

Enligt propositionen kan ett ambitiöst miljömål väl förenas

med en fortsatt hög produktion av skogsråvara och en

konkurrenskraftig svensk skogsnäring. Utskottet har inget att

invända mot detta konstaterande. Däremot finns det anledning att

ifrågasätta om, som det sägs i propositionen, en avreglering och

borttagande av skötselföreskrifter genom ökad mångfald och ett

mångfacetterat skogsbruk gynnar naturvården. Utskottet menar att

denna beskrivning av avregleringens generella effekter är

vilseledande och osaklig. Detta visas av att avsaknaden av

regleringar inte förhindrade schabloniserade storskaliga

skötselmetoder under 1960- och 1970-talen. Det är dessa

årtiondens stora hyggen med åtföljande monokulturer utan

ståndortsanpassning som i stor utsträckning har varit orsaken

till miljömyndigheternas och miljöorganisationernas kritik mot

skogsbruket. Utskottet delar därför den mening som uttrycks i

flera socialdemokratiska motioner att regeringens förslag att

avskaffa ett flertal grundläggande bestämmelser i

skogsvårdslagen och samtidigt upphöra med de översiktliga

skogsinventeringarna innebär en helt ny inriktning av den

svenska skogspolitiken. Förslagen till en omfattande avreglering

av såväl skogsvård som miljöhänsyn bygger på en felsyn.

Tvärtemot dessa förslag styrker den hittillsvarande utvecklingen

motionärernas uppfattning i frågan.

Utskottet vill framhålla att inte heller ett mångfacetterat

skogsbruk alltid gynnar naturvården om det inte finns en

samordning och en övergripande helhetssyn över större områden.

I slutet av propositionen sägs det också att "det inte är

möjligt att bevara den biologiska mångfalden genom åtgärder som

planeras med utgångspunkt i bedömningar rörande ett enskilt

arbetsobjekt". Därför krävs det enligt propositionen en

samordning av "befintliga och pågående naturinventeringar" i

landskapsformat. Det framhålls också att det är angeläget att

verksamheten för skyddet av den biologiska mångfalden kan

bedrivas enligt samma principer i småskogsbruket som nu har

börjat tillämpas i storskogsbruket.

Enligt utskottets uppfattning talar detta, tvärtemot vad som

föreslås i propositionen, för ett bibehållande av verkningsfulla

skogspolitiska medel.

Utskottet delar alltså den mening som framförs i motion Jo81

att den mycket höga ambitionsnivå som utmärker de nya

skogspolitiska målen inte fullt ut avspeglas i de medel som

sedan föreslås för att nå målen. Alltför mycket lämnas åt

marknadskrafterna. Kortsiktiga marknadskrafter bekymrar sig dock

alltför litet om det långsiktiga perspektivet och de kommande

generationernas behov. Det finns alltså skäl att behålla den

nuvarande bredden av skogspolitiska medel. Dessutom är det

nödvändigt att medlen på samma sätt som hittills anpassas och

förändras med hänsyn till den aktuella utvecklingen. Sverige

behöver även framgent en stark skogspolitik som omfattar alla de

medel som behövs för att uppnå högt ställda mål.

Vad gäller frågan om skogsbrukets sektorsansvar och frågan

om ersättningsrätten vill utskottet anföra följande.

I samband med behandlingen av miljöpropositionen framhöll

jordbruksutskottet att det är viktigt att åstadkomma en lämplig

fördelning av ansvaret för naturvården mellan samhället och den

enskilde. Skogsbrukets sektorsansvar, dvs. en skyldighet för

skogsbrukarna/skogsägarna att bruka skogen på ett sätt som

säkrar den biologiska mångfalden och den genetiska variationen,

har varit utgångspunkten för ändringarna i naturvårdslagen.

Utskottet vidhåller sin uppfattning, att när det gäller det s.k.

vardagslandskapet i skogen bör ansvar och kostnader i huvudsak

ligga på näringsutövaren som utnyttjar naturen i sin verksamhet.

Skogs- och jordbrukssektorn bör således vara skyldig att ta

skälig naturvårdshänsyn utan att ersättning utgår.

Vad utskottet anfört är ägnat att tillgodose syftet med motion

Jo79 yrkandena1, 8 och10 samt motion Jo70 yrkande1.

Motionerna påkallar således ingen ytterligare riksdagens åtgärd

såvitt nu är i fråga.

3. Biotopskydd och våtmarksdikning (mom. 7)

Max Montalvo (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s.28

börjar med "Utskottet har" och på slutar med "motion Jo304" bort

ha följande lydelse:

Utskottet anser det olyckligt att reglerna om biotopskydd och

våtmarksdikning på grund av regeringens svaghet inte redovisats

i den skogspolitiska propositionen. När så nu inte blivit fallet

bör regeringen snarast återkomma med förslag om införande av en

ny biotopskyddsparagraf vari en helhetslösning tecknas med

sammanfattning av skogsvårdslagens och naturvårdslagens

föreskrifter samt med beaktande av möjligheten att sluta

civilrättsliga avtal. Utskottet delar även den åsikt som

framförs i motion Jo304 att biotopskyddets

tillämpningsbestämmelser inte bör utformas som generellt

gällande föreskrifter, att antalet biotoper bör begränsas och

att handläggningen bör ske objektvis och med iakttagande av

kravet på rättssäkerhet. Vad utskottet anfört med anledning av

motionen bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande

lydelse:

7. beträffande biotopskydd och våtmarksdikning

att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Jo304 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Röjning och gallring (mom. 14)

Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Inge Carlsson, Kaj

Larsson, Ulla Pettersson, Sinikka Bohlin och Berndt Ekholm

(allas) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s.34

börjar med "Utskottet har inte heller" och slutar med

"regeringens förslag" bort ha följande lydelse:

Förslaget i propositionen att slopa röjnings- och

gallringsskyldigheten innebär enligt utskottets mening en

uppenbar risk, att skogsägarna ges en felaktig signal att

röjning inte skulle vara att betrakta som en lika viktig åtgärd

som tidigare. Tvärtom visar såväl forskning som praktisk

erfarenhet att en rätt utförd röjning är en förutsättning för en

hög kvalitetsproduktion. Röjningsskyldigheten bör därför

bibehållas i skogsvårdslagen.

Utskottet anser även att det klart bör framgå av lagen att

vård av plantskog innefattar en första röjning som syftar till

att säkerställa anläggningen av bestånd.

Riksdagen bör således med anledning av motionerna Jo76

yrkande4, Jo79 yrkande2 i denna del och Jo81 yrkandena2

och3 avslå regeringens förslag att 9§SVL skall upphöra att

gälla. Samtidigt bör riksdagen begära att regeringen snarast

återkommer med förslag till en paragraf om röjningsskyldighet, i

enlighet med det anförda, som ersätter den nu gällande 9§ samt

med erforderliga följdändringar.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande

lydelse:

14. beträffande röjning och gallring

att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Jo76

yrkande4, 1992/93:Jo79 yrkande2 i denna del och 1992/93:Jo81

yrkandena2 och3 avslår regeringens förslag om att 9§

skogsvårdslagen skall upphöra att gälla samt som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört om att regeringen

snarast bör återkomma med förslag till ändrad lydelse varigenom

röjningsskyldigheten bibehålls och utvidgas, jämte erforderliga

följdändringar i övrigt,

5. Ransoneringskrav (mom. 15)

Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Inge Carlsson, Kaj

Larsson, Ulla Pettersson, Sinikka Bohlin och Berndt Ekholm

(allas) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s.34

börjar med "Utskottet finner" och slutar med "11§

skogsvårdslagen" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar inte den uppfattning som framförs i

propositionen att det är rimligt att införa en regel om

förenklat avverkningsskydd för yngre skog och ett förenklat

ransoneringskrav. Att ändra i skogsvårdslagen avseende

skyddsålder och ransoneringar innebär att de totala

avverkningsmöjligheterna i kustnära områden ökar. Industrin kan

då i ökad utsträckning inrikta sin virkesfångst på områden nära

industrier och marknader. Det gäller såväl egen skog som

virkesköp.

Utskottet ansluter sig i stället till den uppfattning som

kommer till uttryck i motion Jo79 att vissa ransoneringsregler

för äldre skog bör behållas för brukningsenheter som är 50ha

eller större. Den gräns på 100ha som anges i propositionen

ligger enligt utskottets mening för högt dels med hänsyn till

fastighetsstrukturen i privatskogsbruket, dels med hänsyn till

den mycket kraftiga trappstegseffekt som denna förhållandevis

höga arealgräns ger upphov till. Vad utskottet anfört med

anledning av motion Jo79 yrkande3 bör riksdagen som sin mening

ge regeringen till känna.

Utskottets ställningstagande innebär att motionerna Jo64

yrkande3, Jo66 yrkande2 och Jo78 yrkande4 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande

lydelse:

15. beträffande ransoneringskrav

att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Jo79 yrkande3

samt med avslag på motionerna 1992/93:Jo64 yrkande3,

1992/93:Jo66 yrkande2 och 1992/93:Jo78 yrkande4 antar

regeringens förslag till 11§ skogsvårdslagen samt som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om

arealgränsen,

6. Utökad redovisningsskyldighet och anmälningsplikt

(mom.20)

Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Inge Carlsson, Kaj

Larsson, Ulla Pettersson, Sinikka Bohlin och Berndt Ekholm

(allas) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s.38

börjar med "Däremot är" och slutar med "naturvårdens intressen"

bort ha följande lydelse:

Av den anledningen bör, som uttrycks i motion Jo81,

anmälningsskyldighet för kvävegödsling gälla för södra och

mellersta Sverige. Anmälningsskyldighet bör också gälla för

uttag av fingrenar och barr vid slutavverkning, dvs.

helträdsutnyttjande. Vid anmälan om avverkning till myndigheten

bör skogsägaren utöver redovisning om åtgärder angående

naturvård och kulturmiljövård redovisa skogens tillstånd.

Utskottet konstaterar i likhet med vad som anförs i motion Jo79

att kravet på en redovisning för uppfyllande av produktionsmålet

saknas. Av det skälet bör i 14§SVL införas en fjärde punkt

där markägaren åläggs redovisningsskyldighet för planerade

återväxtåtgärder. Det bör ankomma på regeringen att återkomma

till riksdagen med förslag till ändrad lydelse av lagrummet.

Vad utskottet anfört med anledning av motionerna Jo81

yrkandena5, 6 och8 och Jo79 yrkande6 bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande

lydelse:

20. beträffande utökad redovisningsskyldighet och

anmälningsplikt

att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Jo79

yrkande6 och 1992/93:Jo81 yrkandena5, 6 och8 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

7. Skogsbruksplaner (mom. 23)

Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Inge Carlsson, Kaj

Larsson, Ulla Pettersson, Sinikka Bohlin och Berndt Ekholm

(allas) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s.40

börjar med "Utskottet tillstyrker" och slutar med "att gälla"

bort ha följande lydelse:

Utskottet kan inte ansluta sig till förslaget i propositionen

att slopa kravet på skogsbruksplan och ersätta den med ett krav

på redovisning av skogens tillstånd.

Som utskottet anfört i det föregående (reservation2) finns

det skäl att behålla nuvarande skogspolitiska medel. Enligt

Skogspolitiska kommittén har skogsbruksplanerna varit ett

värdefullt instrument för att behålla den nu gällande ordningen.

De av kommittén anförda skälen för att slopa kravet på

skogsbruksplaner är inte bärkraftiga. Upprättande av

skogsbruksplaner ger också möjlighet att ta med miljö- och

naturvårdshänsyn i skogsbruket. Skogsbruksplanerna skall även

innehålla en redovisning av åtgärder för att tillvarata

kulturmiljöns och naturvårdens intressen.

Riksdagen bör alltså med anledning av motionerna Jo71

yrkande6, Jo79 yrkande2 i denna del och Jo81 yrkande7

avslå regeringens förslag att 21b§ skogsvårdslagen skall

upphöra att gälla. Det bör ankomma på regeringen att snarast

återkomma till riksdagen med förslag om erforderliga

följdändringar.

dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande

lydelse:

23. beträffande skogsbruksplaner

att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Jo71

yrkande6, 1992/93:Jo79 yrkande2 i denna del och 1992/93:Jo81

yrkande7 avslår regeringens förslag att 21b§

skogsvårdslagen skall upphöra att gälla samt som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

8. Inventering (mom. 27)

Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Inge Carlsson, Kaj

Larsson, Ulla Pettersson, Sinikka Bohlin och Berndt Ekholm

(allas) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s.44

börjar med "Utskottet biträder" och slutar med "allmänt

tillgängligt" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den syn på de översiktliga

skogsinventeringarna, ÖSI, som anläggs i flera motioner. Som

framhålls i motion Jo81 sägs i propositionen att insatserna för

att bevara den biologiska mångfalden kräver samordning av

befintliga och pågående naturinventeringar och att samordningen

bör ske i landskapsformat. Vidare sägs att det inte är möjligt

att bevara den biologiska mångfalden genom åtgärder som planeras

med utgångspunkt i bedömningar rörande enskilda arbetsprojekt.

Uppenbarligen saknas det, som motionärerna framhåller, inte

insikter om vad som behövs i fråga om information om skogen som

naturresurs för att uppfylla de uppsatta miljömålen. Utskottet

finner därför anmärkningsvärt att förslag läggs fram om att både

ÖSI och de obligatoriska skogsbruksplanerna bör avskaffas utan

att något sätts i stället. Om vi skall klara miljömålet, om

skogsägarna skall kunna ta sitt sektorsansvar för miljön, om vi

skall kunna tillbakavisa den internationella kritik som det

svenska skogsbruket har fått under senare tid, då krävs det god

och beståndsanknuten kunskap om vad som finns i skogen.

För att uppnå det nya miljömålet är det nödvändigt att utgå

från en helhetssyn på skogslandskapet. För att anlägga denna

helhetssyn krävs det, förutom grundläggande skogliga data, även

information om de ekologiska, hydrologiska, historiska och

estetiska förhållandena. En studie som har gjorts av

Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen visar att utvecklingen i

flera andra länder av denna typ av planering har kommit avsevärt

längre än i Sverige.

Sammanfattningsvis finns det enligt utskottets mening mycket

starka skäl att göra färdigt den första omgången ÖSI. Under

tiden som detta sker bör det klarläggas hur den fortsatta

informationsinsamlingen och àjourhållningen av material skall gå

till. Frågan är vilken information som skall samlas in, hur

inventeringen skall organiseras och finansieras och slutligen

hur informationen skall användas.

En mindre del av det årliga anslaget för ÖSI har använts för

att framställa naturvårdsinriktade skogsbruksplaner (NISP).

Denna typ av planer har framställts inom områden med ovanligt

höga naturvärden eller andra värden av allmänt intresse.

Verksamheten med NISP bör fortsätta parallellt med att ÖSI

fullföljs.

Vad utskottet anfört med anledning av motionerna Jo64

yrkande7, Jo71 yrkande8, Jo76 yrkande1, Jo79 yrkande5

och Jo81 yrkande9 om fullföljandet av ÖSI bör riksdagen som

sin mening ge regeringen till känna. I övrigt bör riksdagen

godkänna vad som förordats i propositionen om inventering.

dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande

lydelse:

27. beträffande inventering

att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Jo64

yrkande7, 1992/93:Jo71 yrkande8, 1992/93:Jo76 yrkande1,

1992/93:Jo79 yrkande5 och 1992/93:Jo81 yrkande9 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om den

översiktliga skogsinventeringen samt i övrigt godkänner vad i

propositionen förordats om inventering,

9. Regionalpolitiskt stöd (mom. 32)

Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Inge Carlsson, Kaj

Larsson, Ulla Pettersson, Sinikka Bohlin och Berndt Ekholm

(allas) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 46

börjar med "Utskottet delar" och slutar med "på området" och den

del som på s.46 börjar med "Utskottet avstyrker" och slutar

med "yrkande1" bort ha följande lydelse:

Sveriges skogsbruk har stor betydelse för uppfyllandet av

några av de mest centrala samhällsmålen. Enligt propositionen

skall skogspolitiken även i fortsättningen bidra till att

uppfylla de övergripande målen för den ekonomiska politiken,

regional- och sysselsättningspolitiken samt miljöpolitiken.

Utskottet vill erinra om att statsmakterna har, så sent som

1991, lagt fast de övergripande målen. I båda fallen är dessa

mål högt ställda. Enligt utskottets mening tillgodoser inte de

förslag som läggs fram i den skogspolitiska propositionen dessa

mål. I särskilt hög grad gäller detta de regionalpolitiska

målen.

När det gäller frågan om ett regionalpolitiskt stöd inom ramen

för skogspolitiken erinrar utskottet, i anslutning till motion

Jo76, om att ett fortsatt boende på landsbygden är en viktig

fråga från skogsbrukets utgångspunkter. En aktiv och levande

landsbygd med tillgång till arbetskraft och god infrastruktur är

en viktig förutsättning för ett väl fungerande skogsbruk. Omvänt

bidrar ett aktivt skogsbruk till möjligheterna för en fortsatt

bosättning i många bygder. I ett läge där lönsamheten i

skogsbruket viker, och när det finns avsättningsproblem, är det

särskilt angeläget att samhället går in med stödåtgärder.

Utskottet anser att det är angeläget att främja regional

utveckling genom skogspolitiska insatser. Ekonomiskt stöd till

skogsbruket bör därför användas även i fortsättningen för att

främja ett aktivt skogsbruk som i dagsläget ger arbetstillfällen

och för framtiden en hög och värdefull skogsproduktion. Framför

allt är det angeläget med ett statligt stöd till investeringar i

skogsvård i Norrlands inland. Detta bör riksdagen ge regeringen

till känna med anledning av motionerna Jo64 yrkande8, Jo70

yrkande4, Jo71 yrkande7, Jo76 yrkande3, Jo78 yrkande2,

Jo303, Jo309 yrkande3 och Jo310 yrkande1.

dels att utskottets hemställan under 32 bort ha följande

lydelse:

32. beträffande regionalpolitiskt stöd

att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Jo64

yrkande8, 1992/93:Jo70 yrkande4, 1992/93:Jo71 yrkande7,

1992/93:Jo76 yrkande3, 1992/93:Jo78 yrkande2, 1992/93:Jo303,

1992/93:Jo309 yrkande3 och 1992/93:Jo310 yrkande1 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

10. Redovisning av miljömålets uppfyllande

(mom. 36)

Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Inge Carlsson, Kaj

Larsson, Ulla Pettersson, Sinikka Bohlin och Berndt Ekholm

(allas) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s.49

börjar med "Utskottet förutsätter" och slutar med "behövs inte"

bort ha följande lydelse:

Utskottet anser det dock vara viktigt att riksdagen

fastställer tidpunkten för när utvärderingen skall redovisas för

riksdagen. Utskottet delar den uppfattning som framförs i motion

Jo81, att regeringen efter fem år skall återkomma till riksdagen

med en rapport angående måluppfyllelse.

I det sammanhanget bör det också, enligt utskottets bedömning,

finnas ett bättre underlag för hur stor del av

skogsmarksarealen som bör undantas från skogsbruk. Med ledning

av detta underlag bör då ett slutligt ställningstagande ske till

omfattningen av reservatsavsättningar. Detta bör riksdagen ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 36 bort ha följande

lydelse:

36. beträffande redovisning av miljömålets uppfyllande

att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Jo81 yrkande14

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

11. Frö- och plantverksamheten (mom. 47)

Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Inge Carlsson, Kaj

Larsson, Ulla Pettersson, Sinikka Bohlin och Berndt Ekholm

(allas) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s.53

börjar med "Utskottet anser" och slutar med "(avsnitt10)" bort

ha följande lydelse:

Utskottet delar den mening som framförts i motionerna Jo79 och

Jo81. Frö- och plantverksamheten har fungerat väl, vilket också

påvisats av utredningen. Utskottet avvisar bestämt förslaget om

privatisering. Privata marknadslösningar kan inte garantera den

långsiktighet som krävs eftersom den bygger på en kortsiktig

lönsamhet. Starka skogspolitiska skäl talar således för ett

fortsatt statligt engagemang för den framtida frö- och

plantförsörjningen. Riksdagen bör således avslå regeringens

förslag i denna del. Verksamheten behålls inom SVO och

divisionaliseras. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 47 bort ha följande

lydelse:

47. beträffande frö- och plantverksamheten

att riksdagen med avslag på propositionen i denna del och med

anledning av motionerna 1992/93:Jo79 yrkande4 och 1992/93:Jo81

yrkande15 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

12. Skogsbruksavgift (mom. 49)

Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Inge Carlsson, Kaj

Larsson, Ulla Pettersson, Sinikka Bohlin och Berndt Ekholm (alla

s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s.54

börjar med "Utskottet erinrar" och slutar med "i fråga" bort ha

följande lydelse:

Utskottet biträder förslaget i motionerna Jo79 och Jo81 att

vissa gemensamma insatser för skogsbrukets utveckling,

forskning, skogliga inventeringar, informations- och

rådgivningskampanjer och speciella naturvårdsinsatser bör kunna

finansieras genom en skogsbruksavgift. En sådan avgift på 2

av det taxerade skogsbruksvärdet bör införas. Huvuddelen av

intäkterna från avgiften bör föras till en fond för gemensamma

insatser för skogsbrukets utveckling där företrädare för

branschen bör ha majoritet vid beslut om användning av fondens

resurser. Det bör särskilt framhållas att inkomsterna från

skogsbruksavgiften inte bör användas för inköp av skogsmark för

gemensamma reservatsavsättningar.

dels att utskottets hemställan under 49 bort ha följande

lydelse:

49. beträffande skogsbruksavgift

att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Jo79

yrkande9 och 1992/93:Jo81 yrkande16 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

Särskilda yttranden

1. Ersättningsfrågorna (mom. 9)

Ivar Virgin, Ingvar Eriksson, Mona Saint Cyr och Carl G

Nilsson (allam) anför:

I anslutning till utskottets yttrande (på s.27) om

ersättningsrätten vid intrång i pågående markanvändning på grund

av förelägganden om naturvårdshänsyn vill vi anföra följande.

Speciellt den biologiska mångfalden riskerar att drabbas hårt

om äganderätten inskränks. Mosaiken och mångfalden i naturen

vidmakthålls speciellt av de många, olika, små markägarna med

beslutanderätt över sin markanvändning. Äganderätten är en av de

viktigaste förutsättningarna för en god naturvård och

långsiktigt hushållande med naturresurserna.

Enligt vår mening bör ersättning utgå vid en försvårad

pågående markanvändning och avse hela fastigheten. Med en sådan

inriktning erhålls ett fullgott skydd för äganderätten på alla

typer av fastigheter. Vi förutser betydande svårigheter om

"berörd del av fastighet" skall definieras i det konkreta

ersättningsärendet.

Någon ändring av ersättningsreglerna har inte aktualiserats i

samband med förslagen om den nya skogspolitiken. De torde komma

att närmare behandlas i samband med ett kommande förslag till

miljöbalk. Vi har därför velat markera vår inställning i frågan

genom detta särskilda yttrande.

2. Inplantering av främmande arter (mom. 12)

Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Inge Carlsson, Kaj

Larsson, Ulla Pettersson, Sinikka Bohlin och Berndt Ekholm

(allas) anför:

1989 års miljöskyddsutredning har nyligen i sitt betänkande

(SOU1993:27) föreslagit att bestämmelser om

miljökonsekvensbeskrivningar skall införas i miljöbalken.

Utredningen föreslår att konsekvensbeskrivningar bör upprättas

bl.a. om en verksamhet kan befaras ha betydande påverkan på

människors hälsa och på miljön samt om en långsiktigt god

hushållning med naturresurser kan äventyras. Ett exempel på

åtgärder som bör föranleda krav på konsekvensbeskrivningar är

enligt vår uppfattning inplantering av främmande trädslag.

Enligt propositionen bör främmande arter endast i undantagsfall

och då efter en noggrann värdering komma till användning. Enligt

vår uppfattning bör detta skärpas ytterligare. Regeringen eller

den myndighet som regeringen bestämmer bör få meddela

föreskrifter om att främmande arter inte får planteras in eller

sättas ut i naturen utan särskilt tillstånd. Frågan om

miljökonsekvensbeskrivningar torde komma att närmare behandlas i

samband med Miljöskyddskommitténs förslag, men vi har redan nu

velat fästa uppmärksamheten på frågan.

3. Rådgivning, utbildning och forskning

(mom. 29, 30)

Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Inge Carlsson, Kaj

Larsson, Ulla Pettersson, Sinikka Bohlin och Berndt Ekholm

(allas) anför:

Den nya skogspolitiken ställer ökade krav på kunskaper. Detta

innebär att skogsägare och andra som är yrkesverksamma i

skogsnäringen behöver utbildas. Vi har i den socialdemokratiska

forskningsmotionen föreslagit ökade fasta forskningsresurser

till SLU angående skogsforskningen samtidigt som vi föreslår att

adekvat forskning för att mäta uppfyllelse av biologisk mångfald

skall prioriteras.

Enligt propositionen skall rådgivning, information och

utbildning prägla skogsvårdsorganisationens verksamhet.

Om en ny skogspolitik som i stor utsträckning bygger på kunskap

skall lyckas, krävs det omfattande utbildnings- och

rådgivningsinsatser. Enligt tillgängliga uppgifter utvecklas

skogsägandet mot att allt fler skogsägare är allt mindre

beroende av sin skog och har allt mindre yrkeserfarenhet. Detta

samtidigt som skötseln av skogen har blivit alltmer komplicerad

och kunskapskrävande. Det nya miljömålet och näringens

sektorsansvar för en rik och varierad skogsmiljö ställer också

ökade krav på kunskaper hos skogsägarna.

Vi delar den uppfattning som framförs i propositionen att

rådgivningen kommer att vara ett viktigare medel i

skogspolitiken än hittills och att den behöver kompletteras med

informationsinsatser. S.k. alternativa metoder för avverkning

och beståndsanläggning är kunskapskrävande, liksom kraven på

miljöhänsyn. Under de närmaste åren kommer det därför att

behövas en omfattande rådgivning om den nya skogspolitiken skall

utvecklas i avsedd riktning. Samtidigt konstaterar vi att den

kraftiga nedskärningen av anslagen till rådgivning innebär att

rådgivningsvolymen sjunker högst väsentligt. Det är nödvändigt

att utvecklingen av rådgivnings- och informationsverksamheten

noga följs, så att inte bristande resurser för

kunskapsinhämtning omintetgör genomförandet av den nya

skogspolitiken.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,

eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i

utskottet.

Jan Jennehag (v) anför:

Jag delar den mening som framförs i motion Jo71 att

näringsläckaget från våra skogsmarker måste hejdas. Den

nuvarande situationen betyder att skogsmarken töms på

näringsämnen -- i stället hamnar näringen i våra sjöar och hav

där de bidrar till övergödning och förgiftning.

Utdikningar, torrläggningar, felaktiga skogsbruksmetoder och

stora kalhyggen bidrar till det ökande näringsläckaget. Trots

förbättringar under senare år är situationen inte

tillfredsställande. Propositionen är på detta område undermålig.

Regeringen bör återkomma med förslag om hur näringsläckaget från

skogsmarkerna skall minska. Riksdagen bör som sin mening ge

regeringen till känna vad utskottet sålunda anfört med anledning

av yrkande5 i motionen. (Hemställan mom.1).

När det gäller contortatall delar jag den mening som framförs

i motion Jo71 yrkande9. Varje ytterligare plantering av

contorta bör alltså stoppas. De ca 500000ha som redan finns

räcker. När plantering av contorta infördes var det för att få

en tillfredsställande föryngring i kärva lägen, men eftersom

planteringarna där drabbats av skador har contortaodling

förbjudits i sådana områden. Kunskaperna om de ekologiska

konsekvenserna är ännu så länge bristfälliga men konsekvenserna

bedöms i huvudsak vara negativa. (Hemställan mom.13).

Jag delar den mening som framförs i motion Jo71 yrkande1,

att ett av de effektivaste sätten att finansiera en ökad

reservatsbildning är en naturvårdsavgift på produkter från

skogen som kan användas till inköp av reservat och skötseln av

dem. Avgiften bör tas ut så tidigt som möjligt i

förädlingsprocessen när en producent har att välja mellan

jungfrulig råvara eller returmaterial. Avgiften bidrar också

till kretsloppssamhället eftersom returmaterial blir lönsammare.

(Hemställan mom.48).

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under

mom.1, 13 och48 borde ha hemställt:

1. beträffande näringsläckaget från skogsmarkerna

att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Jo71 yrkande 5

som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts i

denna del,

13. beträffande förbud mot plantering av contortatall

att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Jo71 yrkande 9

som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts i

denna del,

48. beträffande naturvårdsavgift

att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Jo71 yrkande 1

som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts i

denna del,

Bilaga 1

Bilaga 2

Förslaget till sanktionsbestämmelser -- 38 § SVL -- har

följande innebörd

Till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som med

uppsåt eller av oaktsamhet

1. bryter mot en föreskrift som har meddelats angående

a) användning av och handel med visst slag av

skogsodlingsmaterial (7§ första stycket)

b) skydd mot avverkning av ungskog (10 § andra stycket)

c) ransoneringsbestämmelserna (11 §)

d) samråd med rennäringen (20 §)

e) insektsbekämpning (29 § första stycket);

2. bryter mot bestämmelsen att avverkningen skall vara

ändamålsenlig för återväxt av ny skog eller främja skogens

utveckling (10 § första stycket);

3. bryter mot

a) förbudet att utan tillstånd avverka i svårföryngrad skog

eller skyddsskog (16 § första stycket)

eller bryter mot villkor för avverkning avseende

b) åtgärder för att begränsa eller motverka olägenhet och

trygga återväxten (16 § tredje stycket)

c) avverkning i fjällnära skog på grund av naturvårds- eller

kulturmiljövårdsintressen (18 § andra stycket)

d) hänsyn till rennäringens intressen (21 § tredje

stycket);

4. bryter mot avverkningsförbud med anledning av att säkerhet

inte ställs för dyra återväxtåtgärder ((36 §);

5. inte fullgör anmälningsskyldighet inför avverkning och

dikning

(14§);

6. inte rättar sig efter ett föreläggande eller bryter mot ett

förbud som har meddelats för att

a) anpassa hygget med hänsyn till rennäringens intressen

(31 §)

b) en föreskrift om hänsyn till naturvårdens och

kulturmiljövårdens intressen skall följas (30 §);

7. genom avverkning eller andra åtgärder

a) gör så att ett ädellövskogsbestånd upphör att vara

ädellövskog (25 § första stycket första meningen)

b) bryter mot förbudet att påbörja avverkning i ett

ädellövskogsbestånd innan tillstånd erhållits (27§ första

stycket)

c) bryter mot ett avverkningsbeslut om sättet för

avverkning i ädellövskog (27§ tredje stycket);

I ringa fall döms inte till ansvar.

För att sanktion i någon form skall kunna utdömas vid

överträdelse av bestämmelserna om naturvårds- och

kulturmiljövårdshänsynen skall också i fortsättningen krävas att

skogsvårdsmyndigheten i ett föreläggande har angett vilka hänsyn

som skall tas (jfr ovan p.6). Tillsynsbestämmelserna ändras

emellertid så att föreläggande får meddelas omedelbart om det

behövs för att bevara natur- eller kulturmiljövärden (35§). De

skall alltså inte längre behöva föregås av råd och anvisningar.