Bet. 1992/93:JoU23

Jordbruksutskottets betänkande

1992/93:JOU23

Fiskelag m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motioner

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Bilaga 1

1992/93

JoU23

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet proposition 1992/93:232 om

fiskelag, m.m. samt de motioner som framlagts med anledning av

propositionen. Ett antal motioner från allmänna motionstiden

1992 resp. 1993 behandlas också.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag som generellt

innebär en modernisering av lagens språk och struktur. Bl.a.

definieras handredskap särskilt i den nya fiskelagen.

Bestämmelserna om frifiske på enskilt vatten förs in i en

tabellbilaga till lagen. I sakligt hänseende ändras inte

bestämmelserna om rätten till fiske för svenska medborgare.

Föreskrifter för fiskets vård och bedrivande skall i

fortsättningen få utfärdas endast av regeringen och

Fiskeriverket. Länsstyrelserna ges inte någon sådan befogenhet.

Utskottet betonar dock betydelsen av länsstyrelsernas

delaktighet i fiskevården. Det är angeläget att den kompetens

som finns hos länsfiskekonsulenterna utnyttjas samt att den

bibehålls på den regionala nivån. Länsstyrelsen bör vid akut

uppkommande behov kunna ingripa interimistiskt till skydd för

hotade fiskbestånd m.m.

Riksdagen uttalade för ett år sedan att regeringen borde

återkomma med förslag om begränsning av antalet mängdfångande

redskap för fritidsfisket. Förslaget genomförs nu.

Redskapsbegränsningen blir möjlig att genomföra praktiskt genom

att yrkesfiskelicens görs obligatorisk för det yrkesmässiga

fisket. Licensobligatoriet är i sin tur betingat även av

Sveriges godkännande av EES-avtalet och ansökan om medlemskap i

EG.

Utskottet anser liksom regeringen att fiskeredskap och

fiskemetoder som i dag är förbjudna skall vara förbjudna även i

fortsättningen. Däremot anser utskottet inte att det i dag

tillåtna fiskeredskapet ålsax bör förbjudas. Bruket av ålsax kan

knappast anses innebära ett sämre djurskydd än andra metoder att

hålla fast ålen under slakten.

Utskottet föreslår även att kräftfiske regleras i

frifiskevattnen och de allmänna vattnen i de stora sjöarna.

Till betänkandet har fogats sex reservationer (s, nyd).

Propositionen

Regeringen (Jordbruksdepartementet) har i proposition

1992/93:232 föreslagit att riksdagen antar förslagen till

1. fiskelag,

2. lag om ändring i lagen (1981:533) om fiskevårdsområden,

3. lag om ändring i lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska

zon,

4. lag om ändring i vattenlagen (1983:291),

5. lag om ändring i lagen (1966:374) om Sveriges

sjöterritorium.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en ny fiskelag som ersätter lagen

(1950:596) om rätt till fiske. Bestämmelserna som avgränsar

fiskerätten förs utan större förändringar i sak över från

fiskerättslagen till den nya lagen. Bestämmelserna ges

emellertid en ny språklig och redaktionell utformning för att

göra dem mera lättillgängliga och överskådliga.

När det gäller utövandet av fiske föreslås flera förändringar

i förhållande till den nuvarande lagstiftningen. Bl.a. görs

rätten att bedriva yrkesfiske beroende av innehav av

yrkesfiskelicens. Det blir också möjligt att fördela fisket

genom att meddela föreskrifter som begränsar

redskapsanvändningen för fritidsfisket.

Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1994.

Lagförslagen fogas som bilaga 1 till detta betänkande.

Motioner

Motioner med anledning av propositionen

1992/93:Jo98 av Sten Söderberg (-) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om begränsningen i användningen av fiskeredskap.

1992/93:Jo99 av Margareta Winberg m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om redskapsbegränsningen för husbehovsfiske,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om Fiskeriverkets och länsstyrelsernas rätt

att meddela föreskrifter för vandringsfiskarna lax, öring och ål

samt andra hotade fiskbestånd även i andra vatten än vid

kusterna och i de stora sjöarna,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att skyddszoner på 100 meter vid fasta

redskap och vattenbruksanläggningar skall gälla i alla vatten

där yrkesfiske och vattenbruk förekommer samt att lov till fiske

närmare än 100 meter endast skall kunna ges av redskapets eller

vattenbruksanläggningens ägare,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att myndighet som föreskriver avgifter för

verksamhet i enlighet med den ovannämnda lagen skall iaktta

största möjliga restriktivitet,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att svenska medborgares rätt att fiska i

enskilt vatten (området väster om Torshamns udde vid Blekinge

läns södra kust) skall bibehållas i nuvarande skick,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om yrkesfiskelicens.

1992/93:Jo100 av Jan Backman (m) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

behovet av ändringar och förtydliganden i de i anslutning till

fiskelagen utfärdade föreskrifterna.

1992/93:Jo101 av Lisbet Calner m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om redskapsbegränsning för husbehovsfiske i

Halland och Bohuslän.

1992/93:Jo102 av Sverre Palm och Sten Östlund (s) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om redskapsbegränsningen för andra än

yrkesfiskare.

1992/93:Jo103 av Åke Carnerö (kds) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om antalet garn,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om samarbetet mellan Fiskeriverket och

länsstyrelserna.

1992/93:Jo104 av Harald Bergström (kds) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om vikten av ägande- och hävdrätt,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om möjligheten till bevarandet av en levande

landsbygd,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att i ett tillägg i uppgörelsen mellan

staten och fiskevattenägarna ange vilka som skall få fiska

kräftor på allmänt vatten,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att kräftfiske på enskilt vatten helt och

odelat tillhör vattenägarna och att det inte betraktas som

handredskapsfiske,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en intensifierad forskning för att

utveckla en flodkräftstam som är resistent.

1992/93:Jo105 av Sven-Olof Petersson (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att användningen av ålsax i

framtiden skall få ske på samma sätt som i dag,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om fiske 100 meter från fast redskap eller

vattenbruksanläggning,

3. att riksdagen beslutar i enlighet med vad i motionen

anförts om omkastade texter i lagförslagets bilaga, s. 14 i

proposition 1992/93:232.

1992/93:Jo106 av Kenneth Lantz (kds) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna att 26 § i ny fiskelag

bör ändras i enlighet med vad som i motionen anförts.

1992/93:Jo107 av Claus Zaar (nyd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om begränsning av antalet redskap till lokala

förhållanden,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att den föreslagna förändringen för

utländska medborgares fiskerätt skjuts på framtiden i avvaktan

på en konsekvensanalys,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om skyddet för sötvattenskräftan, bl.a. genom

användning av annat bete,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att utfärdande av licens inte skall ske

efter tillgången på fisk, som anges i förslaget, utan efter

bedömning av vederbörandes kompetens,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att utbildning vid gymnasiets fiskelinje

anges som ett kompetenskrav för nya licenser.

1992/93:Jo108 av Christer Skoog m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att de som fisket har betydelse för skall

kunna erhålla licenser som utfärdas av länsstyrelsen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att begränsningen av antalet garn skall

vara sex stycken eller en maximal längd av 600 meter,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att ålsax även i fortsättningen bör få

användas,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att begränsningen bör införas under en

försöksperiod på fem år.

1992/93:Jo109 av Siw Persson (fp) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar om sådan ändring av regeringens

förslag att en begränsning av nät och garn till 180 m ökas till

270 m,

2. att riksdagen beslutar om sådan ändring av regeringens

förslag att förbud mot handredskapsfiske från båt ändras så att

sådant fiske blir tillåtet.

Motioner väckta under allmänna motionstiden 1992

1991/92:Jo401 av Bengt-Ola Ryttar m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om fritt fiske med vanligt enkelt metspö.

1991/92:Jo402 av Inger René m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om konkurrensen mellan fiske och fritid.

1991/92:Jo409 av Christer Skoog m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om en utvärdering av ålljustring som

fiskemetod.

1991/92:Jo411 av Elisabeth Fleetwood och Henrik S Järrel (m)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en skyndsam utvärdering av det

fria fiskets konsekvenser och att förslag om ett eventuellt

avskaffande av det fria fisket därefter föreläggs riksdagen samt

att nya vägar för att stärka fiskevården föreslås.

1991/92:Jo414 av Hans Nyhage m.fl. (m, fp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om utvärdering och översyn av lagen om

fiskevårdsområden, LOFO.

1991/92:Jo418 av Rune Backlund (c) vari yrkas att riksdagen

hos regeringen begär en översyn av nu gällande regler för rätten

till fiske på vissa fastigheter i enlighet med vad i motionen

anförts.

1991/92:Jo430 av Jan Fransson och Sven-Gösta Signell (s) vari

yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om sådan

ändring i lagstiftningen att strandägare får rätt till fiske i

enlighet med vad som anförts i motionen.

Motioner väckta under allmänna motionstiden 1993

1992/93:Jo403 av Christer Skoog m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om en utvärdering av ålljustring som

fiskemetod.

1992/93:Jo410 av Ingrid Näslund och Chatrine Pålsson (kds)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att den del av den statliga

kreditgarantin, ämnad för fiskenäringen, som inte utnyttjats får

användas i konsoliderande syfte,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att beakta vattenägares och yrkesfiskares

intressen kontra fritidsfiskets i insjöarna, när vattenägare och

yrkesfiskare lagt ner stor möda på utplantering av

fisk/skaldjur.

1992/93:Jo416 av Jan Backman (m) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

binäringsfiskets villkor.

Hearing, uppvaktningar, inkomna skrivelser m.m.

Utskottet har i ärendet inhämtat upplysningar från

Fiskeriverket. Norrbottens skärgårdsfiskare, Blekinge kust- och

fiskeförening samt Listers härads fiskeriförening har uppvaktat

utskottet. Ett flertal fiskeföreningar och andra intressenter

har tillskrivit utskottet med synpunkter på lagförslaget.

Utskottet

Inledning

Propositionen

Jordbruksministern anför bl.a. följande:

Lagstiftningen på fiskets område kan sägas reglera dels rätten

till fiske, dels vården av fisket och fiskets bedrivande.

Bestämmelserna som reglerar med vilken rätt fiske får bedrivas

finns i lagen (1950:596) om rätt till fiske. Fiskerätten är

beroende av om fisket bedrivs i enskilt eller allmänt vatten.

Till vilken kategori ett vatten hör framgår av lagen (1950:595)

om gräns mot allmänt vattenområde. I enskilt vatten finns alltid

en fiskerätt knuten till en fastighet. Fiskerättens innehåll

varierar beroende av var i landet fastigheten är belägen. I

fiskerättslagen finns också bestämmelser om rätten att fiska i

allmänt vatten.

Lagen är i mångt och mycket en kodifiering av hur fisket längs

våra kuster och i våra sjöar bedrivits sedan lång tid tillbaka.

Reglerna tillkom under en tid då fisket hade en helt annan

betydelse än i dag för bl.a. kustbefolkningen. Bestämmelserna

skiljer sig genom sin detaljrikedom markant från andra nutida

lagregler. Under den tid som förflutit sedan lagen tillkom har

språket i våra författningar i hög grad förändrats och

fiskerättslagen ger i dag därför ett föråldrat intryck.

Fiskerättslagen är en del av lagstiftningen på

förmögenhetsrättens område genom att den avgränsar fiskerättens

innehåll och därmed också rätten till fast egendom. Med den

betydelse som lagen har är det angeläget att förbättra

förutsättningarna för förståelsen av och överblicken över

regelverket. I syfte att nå ett sådant resultat har det inom

Jordbruksdepartementet utarbetats en promemoria, Enklare

fiskebestämmelser (Ds1992:70), i vilken det föreslås en ny

fiskelag. Den nya lagen skiljer sig från den gamla i språkligt

hänseende men också i fråga om tekniken att presentera de mycket

detaljrika reglerna om frifiske i enskilt vatten. I materiellt

avseende föreslås ändringar som bl.a. innebär att det införs

krav på licens för att bedriva yrkesmässigt fiske, att det

skapas förutsättningar för en fördelning av fisket och att

fiskerätten för utlänningar förändras. I promemorian lämnas

också förslag som syftar till att göra fiskeförfattningarna i

övrigt mera tillgängliga genom att minska antalet författningar

och åstadkomma så enkla bestämmelser som möjligt. Bl.a. föreslås

en ny fiskeförordning.

Regeringen har inhämtat Lagrådets yttrande över de lagförslag

som utarbetats i ärendet. Lagrådet har i sitt yttrande efterlyst

vissa klargöranden i anslutning till bestämmelserna om

yrkesmässigt fiske och yrkesfiskelicens samt i övrigt anfört

synpunkter och lämnat förslag som rör utformningen av bl.a.

bestämmelserna om straff och särskilda rättsverkningar.

Jordbruksministern har i huvudsak följt Lagrådets förslag.

I propositionen föreslås att 1950 års lag om rätt till fiske

ersätts av en ny fiskelag. Lagens struktur och språk är

moderniserade, och vissa materiella ändringar har gjorts. Dit

hör att det bör införas ett lagstöd för redskapsbegränsningar

för fritidsfiske, en fråga som nyligen aktualiserats av

riksdagen (bet. 1991/92:JoU20, rskr. 304). Vidare innebär ett

EES-avtal och ett medlemskap i EG att det finns motiv för nya

bestämmelser om krav på yrkesfiskelicens. Det finns också ett

behov av att reformera fiskelagstiftningen i övrigt, dvs. de med

stöd av lagen av regering och myndigheter beslutade

föreskrifterna för fisket. En sådan reform bör ta sin

utgångspunkt i en översyn av bemyndigandena i lagen.

Regeringen föreslår i fråga om fiskerätten att

bestämmelserna som reglerar fiskerätten omarbetas språkligt och

att detaljbestämmelserna om det fria fisket i enskilda vatten

förs över till en bilaga. Vissa föreskrifter som tar sikte på

äldre förhållanden upphävs eller tas upp som

övergångsbestämmelser.

Vid fiske med handredskap likställs enligt förslaget utländska

medborgare helt med svenska medborgare. I fråga om övrigt fiske

krävs bosättning här i landet. Kravet på att bosättningen skall

ha varat i minst två år slopas, för det yrkesmässiga fisket dock

först fr.o.m. år 1995.

Motionerna

Rent historiskt går det inte att bortse från en flertusenårig

ägande- och hävdrätt, framhålls det i motion Jo104 (kds). Det är

viktigt att ägande- och hävdrätten respekteras (yrkande 1). Den

viktigaste regionalpolitiken just nu är att på olika sätt stärka

landsbygdsbefolkningens rätt till sina resurser. Fiskerätten

bidrar till en levande landsbygd och därmed till fortsatt boende

i dessa ofta glesbebodda områden (yrkande 2).

I motion Jo109 (fp) begärs sådan ändring av regeringens

förslag att förbud mot handredskapsfiske från båt ändras så att

sådant fiske blir tillåtet. Motionären påstår att förslagen i

propositionen innebär förbud mot handredskapsfiske som kräver

båt vilket är ett uppskattat turistutbud i Öresund. Vi måste

komma ihåg att fiske med spö i Öresund inte på något sätt är

lika påfrestande för fiskbeståndet som att dra handredskap

mellan två båtar på Vänern (yrkande 2).

Enligt motion Jo107 (nyd) bör den föreslagna förändringen av

utländska medborgares fiskerätt skjutas på framtiden i avvaktan

på en konsekvensanalys (yrkande 2).

Utskottets överväganden

Den gällande fiskerättslagen har varit i kraft i över 40 år.

De ändringar som gjorts i lagen har bestått främst i tillägg

föranledda bl.a. av grundlagsreformen och det år 1985 införda

fria handredskapsfisket.

Det lagförslag som nu läggs fram har i stora delar samma

innehåll som den nu gällande lagen. Språket moderniseras

emellertid. Regelverket förenklas genom att detaljbestämmelserna

om frifisket förs samman i en särskild tabellbilaga. En del

bestämmelser som inte längre anses ha betydelse rensas ut.

Allmänna bestämmelser

Den nya lagen avses gälla rätten till fiske samt fisket inom

Sveriges sjöterritorium och inom Sveriges ekonomiska zon. I de

fall som särskilt anges gäller lagen även svenskt havsfiske

utanför den ekonomiska zonen. Sjöterritoriet omfattar inre

vatten och territorialhavet. Territorialgränsen sträcker sig

tolv nautiska mil utanför baslinjen, enligt lagen (1966:374) om

Sveriges sjöterritorium. Enligt lagen (1992:1140) om Sveriges

ekonomiska zon omfattar den ekonomiska zonen det havsområde

utanför territorialgränsen som regeringen bestämmer. Zonen får

dock inte utsträckas över en avgränsningslinje som

överenskommits med annan stat. Om överenskommelse saknas gäller

mittlinjen som gräns.

Jämfört med gällande lag innebär förslaget att det

uttryckligen anges att lagen inte bara gäller rätten till fiske

utan även sättet för fiskets utövande.

Enskilt och allmänt vatten

Inledningsvis kan det finnas anledning att helt kort erinra om

vad som är enskilt och allmänt vatten. Enligt lagen (1950:595)

om gräns mot allmänt vattenområde är vattenområde i havet

allmänt (allmänt vatten) där det ej ingår i fastigheterna

(enskilt vatten). Enligt huvudregeln ("strandvattenregeln") är

vatten inom 300 m från fastlandet eller ö om minst 100 m längd

enskilt. I skärgårdar och bukter gäller en rad undantag, av

vilka många kan hänföras till "enklavvattenregeln" resp.

"kilometervattenregeln".

Förutom i havet finns allmänt vatten i Vänern, Vättern,

Hjälmaren och Storsjön i Jämtland.

Lagförslaget innebär ingen ändring av gränsdragningen mellan

enskilt och allmänt vatten.

Rätten till fiske

Rätten till fiske i enskilt vatten tillkommer även i

fortsättningen fastighetsägaren. Vid olika kuststräckor och i de

stora sjöarna (de ovan nämnda, och även Mälaren) finns

bestämmelser om frifiske på enskilt vatten. I lagförslaget förs

de olika frifiskebestämmelserna över till en särskild

tabellbilaga, med rubriken Svenska medborgares rätt att fiska i

enskilt vatten.

I allmänt vatten får liksom hittills varje svensk medborgare

fiska med rörligt redskap. Utskottet tillstyrker, som närmare

anförs i den fortsatta framställningen, regeringens förslag att

redskapsbegränsning införs för fritidsfisket. Därigenom kommer

det icke yrkesmässiga fisket att vidkännas inskränkning.

Redskapsbegränsningen kommer att gälla både på allmänt vatten

och på enskilt vatten där frifiske gäller. Någon

redskapsbegränsning blir dock inte aktuell för

handredskapsfiskare.

Definitioner

I likhet med vad som gäller nu innehåller lagförslaget en

bestämmelse om vad som skall avses med fasta redskap. Dessa

är 1) fiskebyggnad, 2) fiskeredskap med ledarm om redskapet är

fastsatt vid bottnen eller stranden och avses stå kvar i mer än

två dygn i följd.

I lagförslaget har dessutom intagits en definition av

rörligt redskap. Detta är fiskeredskap som inte är fast

redskap. Det innebär ingen saklig förändring.

Med handredskap avses enligt lagförslaget spö, pilk och

liknande rörliga redskap som är utrustade med lina och högst tio

krokar.

Definitionen av handredskap skiljer sig från den som år

1985 infördes i 20 a § fiskerättslagen i samband med införandet

av det fria handredskapsfisket på enskilt vatten vid ostkusten

och i de stora sjöarna. Orden "Ej heller får fiskemetoden som

sådan kräva användning av båt" (det s.k. trollingförbudet) finns

inte med i den nya definitionen av handredskap. Det innebär att

fiske med handredskap även innefattar trollingfiske. I vissa

fall har dock metoden trollingfiske uttryckligen undantagits i

den ovannämnda tabellbilagan. Som framgår av denna bilaga gäller

trollingförbudet på enskilt vatten i bl.a. vissa, närmare

angivna kustområden i Östersjön och i de stora sjöarna. Förbudet

gäller däremot inte på västkusten, Skånes kuster och

Norrlandskusten.

I lagförslaget har även intagits definitioner av fisk och

fiske.

Begreppet fisk skall enligt förslaget vidgas till att i

fortsättningen även avse vattenlevande blötdjur och

vattenlevande kräftdjur. Rundmunnar (pirål och nejonöga) bör

utan särskilt omnämnande kunna räknas som fisk i

fiskelagstiftningen. Men alger skall inte omfattas av

fiskelagstiftningen.

Med fiske avses enligt lagförslaget verksamhet som syftar

till att fånga eller döda fritt levande fisk.

Med yrkesmässigt fiske skall i fortsättningen avses fiske

som bedrivs med stöd av yrkesfiskelicens eller av utländska

fiskare med annat särskilt tillstånd att bedriva yrkesfiske i

Sveriges sjöterritorium eller i Sveriges ekonomiska zon.

Det sistnämnda innebär att yrkesfiskelicens görs obligatorisk

för den som vill bedriva yrkesmässigt fiske.

Som kommentar till de inledningsvis nämnda motionerna får

utskottet anföra följande.

Som framhålls i motion Jo104 utgör fiskerätten en viktig del

av fastighetsrätten. Den har utvecklats under seklernas gång och

med anpassning till de skilda förhållanden som råder i

skärgårdar, längs kusterna och i inlandsvattnen. Fiskereglerna i

de forna danska och norska landskapen har utformats på ett annat

sätt än vid Östersjökusten norr om Blekinge. 1950 års

fiskerättslag innebar en kodifiering av tidigare lagstiftning

och hävd, med viktiga drag av modernisering. Även det nu

framlagda förslaget är i hög grad anpassat till gällande rätt.

Dock finns det anledning att modernisera både lagens språk och

dess struktur, där inte minst de olika frifiskereglerna vid

skilda kuststräckor varit svåröverskådliga. Enligt utskottets

mening är de förslag som lagts fram i hög grad präglade av

respekten för den traditionella rätten, och syftet med motion

Jo104 får anses tillgodosett såvitt nu är i fråga (yrkandena 1

och 2).

Yrkande 2 i motion Jo109 synes bygga på en missuppfattning.

Som framgår av det anförda gäller inte förbudet mot sådant

handredskapsfiske som kräver användning av båt ("trollingfiske"

m.m.) längs bl.a. västkusten och Skånes kuster. Propositionen

innebär ingen ändring av gällande rätt såvitt nu är i fråga.

Motionsyrkandet avstyrks.

När det gäller frågan om utlänningars rätt till fiske finns

det enligt utskottets mening ingen anledning att frångå

regeringens förslag. De nuvarande bestämmelserna i

fiskerättslagen tillkom efter en rekommendation av Nordiska

rådet till regeringarna i Danmark, Norge och Sverige att

genomföra lika bestämmelser för egna medborgare och medborgare

från annat nordiskt land för havsfiske som inte bedrivs

yrkesmässigt. I och med förhandlingarna om ett EES-avtal och

Sveriges ansökan om medlemskap i EG finns det skäl att i detta

sammanhang reglera frågan om utlänningars fiskerätt. Ett

EG-medlemskap innebär att medborgarna i EG-länderna i princip

inte får diskrimineras. Med det anförda avstyrks motion Jo107

yrkande 2.

Fiskevården

Propositionen

I propositionen föreslås följande:

I lagen införs ett bemyndigande för regeringen eller den

myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter för

fiskevården som förbjuder eller begränsar

1. användningen av fiskemetoder eller fiskeredskap,

2. fiske inom vissa områden, efter vissa fiskarter eller för

vissa ändamål,

3. fångst, ilandföring, införsel etc. av fisk som inte har

viss minsta storlek etc.,

4. användning av redskap etc. som kan sprida kräftpest eller

någon annan sjukdom.

Avsikten är att ersätta den nuvarande fiskeriförordningen,

Fiskeriverkets författningar och länsstyrelsernas stadgor med

dels en av regeringen meddelad fiskeförordning med ett fåtal

grundläggande föreskrifter för fiskevården i allmänhet,

dels tre av Fiskeriverket meddelade författningar med

föreskrifter för fiskevården för havs- och kustvattnen samt

Vänern, Vättern, Hjälmaren, Mälaren och Storsjön i Jämtland,

inbegripet tillflödena till dessa vatten upp till första

definitiva vandringshindret.

Jordbruksministern framhåller bl.a. följande.

I den nuvarande fiskerättslagen finns ett allmänt bemyndigande

för regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer att

meddela föreskrifter om fiskets vård och bedrivande.

Regeringen har i fiskeriförordningen bemyndigat Fiskeriverket

att meddela sådana föreskrifter. Bemyndigandet är preciserat

till att gälla föreskrifter som a) är grundade på

internationella överenskommelser och rekommendationer, b) behövs

till skydd för lax, öring och ål och c) behövs för fisket i

Sveriges ekonomiska zon och i territorialhavet. Fiskeriverket

får dessutom meddela föreskrifter som behövs för

verkställigheten av fiskeriförordningen.

I fiskeriförordningen bemyndigas också länsstyrelsen att

meddela föreskrifter.

-- -- --

Enligt min mening är det av flera skäl nödvändigt att

genomföra en regelförenkling på fiskets område. Om på grund av

reglernas komplexitet varken allmänheten eller ens de

tillämpande myndigheterna kan entydigt avgöra vad som är

tillåtet eller otillåtet riskeras att föreskrifterna helt

förlorar sin effekt. En regelreformering ligger dessutom i linje

med statsmakternas ambition att på alla områden göra de regler

som behövs enklare och klarare.

-- -- --

För i princip allt fiske behövs vissa regler om fiskemetoder

och fiskeredskap.

Enligt propositionen bör de fiskemetoder och redskapstyper som

i dag är förbjudna vara förbjudna även i framtiden. Dessutom bör

det undantag från gällande förbud mot fiske med redskap som kan

spetsa fisk, nämligen det i dag tillåtna fisket med ålsax,

slopas.

Som inledningsvis beskrivits föreslår regeringen att ansvaret

för normgivningen skall fördelas så att regeringen i en

fiskeförordning meddelar ett fåtal grundläggande bestämmelser

för fiskevården i allmänhet medan Fiskeriverket i tre

författningar meddelar bestämmelser för olika kustavsnitt och

för de stora sjöarna.

Länsstyrelserna ges i fortsättningen inte någon befogenhet att

meddela föreskrifter för fiskevården, men i andra avseenden

kommer länsstyrelserna liksom hittills att ha ett betydande

ansvar för fiskevården och fiskefrågor i övrigt. I propositionen

nämns särskilt tillstånds- och dispensärenden samt förelägganden

vid fall av vanvård.

Motionerna

Enligt motionerna Jo105 (c) yrkande 1 och Jo108 (s) yrkande 3

bör riksdagen besluta att användningen av ålsax i framtiden

skall få ske på samma sätt som i dag. I motionerna 1991/92:Jo409

(s) och Jo403 (s) begärs en utvärdering av ålljustring som

fiskemetod.

Enligt motion Jo99 (s) yrkande 2 bör riksdagen göra ett

tillkännagivande om Fiskeriverkets och länsstyrelsernas rätt att

meddela föreskrifter för vandringsfiskarna lax, öring och ål

samt andra hotade fiskbestånd även i andra vatten än vid

kusterna och i de stora sjöarna. Motionärerna anser att

länsstyrelserna bör behålla rätten att ställa upp föreskrifter

för sötvattenområden exkl. de stora sjöarna. Fiskerättsägarna

kan inte själva ta det ansvaret. Motion Jo103 (kds) yrkande 2

har samma utgångspunkt. Motionärerna betonar samarbetet mellan

Fiskeriverket och länsstyrelserna och framhåller vikten av att

insjöar och olika kustavsnitt särbehandlas utifrån sina

biologiska och klimatiska förutsättningar.

Utskottets överväganden

Den nya fiskelagen måste liksom den nuvarande lagen innehålla

ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som

regeringen bestämmer att meddela de föreskrifter som behövs för

fiskevården. För att den nödvändiga regelreformeringen skall

komma till stånd bör bemyndigandet i den nya lagen utformas

snävare och mera preciserat än vad som är fallet i

fiskerättslagen.

Som framgår av redovisningen av propositionen föreslår

jordbruksministern att antalet regler minskar och att vid sidan

av en av regeringen utfärdad fiskeriförordning endast tre av

Fiskeriverket utfärdade författningar skall finnas, nämligen en

författning avseende Östersjön och Öresund, en avseende

Kattegatt och Skagerrak och en avseende Vänern, Vättern,

Mälaren, Hjälmaren och Storsjön i Jämtland. Länsstyrelserna bör

enligt förslaget inte ges någon befogenhet att meddela

föreskrifter för fiskevården.

Utskottet delar jordbruksministerns mening att skyddsbehovet

för laxen och öringen är sådant att det inte kan tillgodoses på

annat sätt än genom en ingripande reglering. Fredningsområden

för dessa arter bör finnas, och bestämmelserna bör kompletteras

med förbud att under vissa tider fiska lax och öring längs våra

kuster inom området innanför fyramilsgränsen. Regelsystemet bör

omfatta även de stora sjöarna liksom tillflödena upp till det

första definitiva vandringshindret.

Utskottet föreslår i det följande även att visst skydd införs

för kräftbestånden i de stora sjöarna.

När det gäller länsstyrelsernas delaktighet i fiskevården

finner utskottet mycket angeläget att den kompetens som finns

hos länsfiskekonsulenterna utnyttjas och att den bibehålls på

länsnivån. Vid den utfrågning som utskottet haft med

Fiskeriverket framkom att verket i samband med utfärdande av

sina föreskrifter har nära samråd med länsstyrelsernas

fiskeenheter. Utskottet betonar vad som anförs i propositionen

om länsstyrelsernas ansvar för att ingripa med förelägganden mot

fiskerättshavare som vansköter sitt fiske. Det sagda bör även

gälla i fråga om fiskevårdsområden. Enligt utskottets mening bör

länsstyrelsens ansvarsområde kunna innefatta möjlighet att i

akuta situationer fatta interimistiska beslut om skydd för

hotade fiskbestånd i insjöar och älvar, i avvaktan på att

eventuella föreskrifter meddelas av regeringen eller

Fiskeriverket. Därmed tillgodoses syftet med motionerna Jo99

yrkande 2 och Jo103 yrkande 2 i väsentlig utsträckning. Något

särskilt riksdagsuttalande i denna fråga synes inte påkallat.

I fiskeriförordningen kommer även föreskrifter som förbjuder

eller begränsar användningen av fiskemetoder eller fiskeredskap

att införas. Enligt jordbruksministern bör de fiskemetoder och

-redskap som i dag är förbjudna vara förbjudna även i framtiden.

Utskottet biträder den uppfattningen. Något skäl att återinföra

möjligheten att i Blekinge använda ljuster vid ålfiske finns

inte, enligt utskottets uppfattning. Utskottet avstyrker därmed

motionerna 1991/92:Jo409 och 1992/93:Jo403 om utvärdering av

ålljustring som fiskemetod.

När det gäller förslaget i propositionen att vid fiske efter

ål förbjuda användning av ålsax vill utskottet redovisa en

avvikande mening. Utskottet har under beredningen kommit till

slutsatsen att bruket av ålsax vars tänder är högst sex

millimeter knappast kan anses innebära ett sämre djurskydd än

andra metoder att hålla fast ålen under slakten. Det nuvarande

tillståndet att använda sådan ålsax bör således finnas kvar.

Detta bör riksdagen ge regeringen till känna med anledning av

motionerna Jo105 yrkande 1 och Jo108 yrkande 3.

Särskilt om sötvattenkräftan

Propositionen

I propositionen föreslås följande:

Med stöd av lagens bemyndiganden meddelas föreskrifter om

skydd för kräftan och om kräftpest i de nya

fiskeförfattningarna.

Motionerna

Enligt motion Jo104 (kds) måste vissa problem lösas som har

samband med kräftfisket. Försöksutplantering av signalkräfta i

de stora sjöarna har på sina håll visat mycket lovande resultat.

Det ekonomiska värdet av ett framtida kräftfiske är stort. När

kräftfisket återkommer i Hjälmaren kommer med sannolikhet många

fiskeintresserade att lockas till det mycket exklusiva

kräftfisket. Motionärerna förordar att utsättningar för

uppbyggnad av kräftbestånden anförtros det yrkesmässiga fisket

och fiskevattenägarna. Det bör anges vilka som skall få fiska

kräftor i allmänt vatten (yrkande 3). Kräftfisket i enskilt

vatten bör helt och odelat tillhöra vattenägarna (yrkande 4).

Fiskeriverket bör skapa förutsättningar för en intensifierad

forskning för att utveckla en resistent kräftstam som gör att

den svenska flodkräftan kan bevaras och utvecklas (yrkande 5).

I motion Jo107 (nyd) påtalas möjligheten att skydda

flodkräftbeståndet genom att förändra fiskbetets smittorisk.

Fiskbetet bör snarast ersättas med ett annat bete, t.ex.

potatis, för att praktiskt påverka kräftpestens utbredning

(yrkande 3).

I den fristående motionen Jo410 yrkande 4 beaktas vattenägares

och yrkesfiskets intressen kontra fritidsfiskets i insjöarna när

vattenägare och yrkesfiskare lagt ner stor möda på utplantering

av fisk och skaldjur.

Utskottets överväganden

Utskottet har ingen erinran mot vad som anförs i propositionen

om utfärdande av föreskrifter om skydd för kräftan och om

kräftpest i de nya fiskeförfattningarna. När det gäller det i

motion Jo104 väckta förslaget om forskning hänvisar utskottet

till att regeringen uppdragit åt Fiskeriverket att utreda

möjligheten att öka flodkräftbeståndet i svenska vatten. En

första rapport skall lämnas i september 1993. Om detta arbete

skulle resultera i att det finns behov av ytterligare

föreskrifter för vården av flodkräftbeståndet bör det ankomma på

regeringen att meddela sådana föreskrifter.

Vad utskottet anfört om Fiskeriverkets utredning är ägnat att

delvis tillgodose syftet med motion Jo104 yrkande 5. Motionen

bör alltså inte föranleda något riksdagsuttalande i berörd del.

Utskottet utgår från att den nämnda utredningen även beaktar

smittrisken genom kräftbetet. Någon ytterligare riksdagens

åtgärd med anledning av motion Jo107 yrkande 3 påkallas inte.

Med anledning av förslagen i motion Jo104 om inskränkning av

rätten att fiska kräftor på frifiskevatten och allmänt vatten

får utskottet anföra följande.

Kräftpesten har drabbat flodkräftbeståndet så hårt att

flodkräftan numera är utrotad i flertalet svenska kräftvatten.

Däremot är signalkräftan i allmänhet immun mot kräftpesten. Dock

är hon bärare av pesten. Flodkräftor kan därför inte

återinplanteras i vatten där signalkräftan introducerats.

Under senare år har signalkräftor satts ut i flera av de stora

sjöarna. Framför allt i Hjälmaren finns nu en kräftstam som

börjar få ekonomisk betydelse. Utsättningen har till stora delar

bekostats av fiskerättshavare och yrkesfiskare, men även med

prisregleringsmedel och statliga bidrag.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att kräftfisket

efter hand som stammen växer till kan bli så populärt att

beståndet hotas. Åtgärder bör därför redan nu vidtas för att

reglera detta fiske. När det gäller frifiskevattnen förordar

utskottet att riksdagen med anledning av motion Jo104 yrkande 4

beslutar att i tabellbilagan om svenska medborgares rätt att

fiska i enskilt vatten för Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren

och Storsjön i Jämtland beträffande tillåtna fiskslag ange:

"Alla utom kräftor" där det i regeringens förslag står

Alla. Bilagan bör således utformas i enlighet med bilaga 2

till detta betänkande. Därmed blir även motion Jo410 yrkande 4

tillgodosett.

Vidare bör riksdagen med anledning av yrkande 3 i motionen som

sin mening ge regeringen till känna att det i föreskrifterna för

fiskevården enligt bemyndigandet i 19 § lagförslaget bör intas

ett stadgande om reglering av kräftfisket på allmänt vatten i

Vänern, Vättern, Hjälmaren och Storsjön i Jämtland. Enligt

utskottets mening bör detta fiske i första hand reserveras för

det yrkesmässiga fisket.

Utskottet tillstyrker att det i lagen förs in ett bemyndigande

som ger stöd för behövliga föreskrifter om den naturvårdshänsyn

som skall tas vid utövande av fiske.

Förhållandet mellan flera fiskande

Propositionen

I lagen införs hänsynsregler som skall gälla vid fiske och

mellan fiskande inbördes. Nuvarande bestämmelse om förbud mot

krokfiske inom en skyddszon runt fasta redskap utvidgas till att

gälla även vattenbruksanläggningar. Den bör även avse andra

rörliga redskap än krokredskap.

Motionerna

I motion Jo99 (s) yrkande 3 föreslås att skyddszoner på 100

meter vid fasta redskap och vattenbruksanläggningar bör gälla i

alla vatten där yrkesfiske och vattenbruk förekommer samt att

lov till fiske närmare än 100 meter endast skall kunna ges av

redskapets eller vattenbruksanläggningens ägare. Likartade

yrkanden framställs i motionerna Jo105 (c) yrkande 2 och Jo106

(kds).

Utskottets överväganden

Som jordbruksministern påpekar framstår flera av de

bestämmelser som i dag reglerar förhållandet mellan flera

fiskande som otidsenliga. I fortsättningen bör det finnas en

allmän hänsynsregel och en bestämmelse om vem som har företräde

till en fiskeplats. Regeln att en fiskande inte får lämna kvar

redskap och andra föremål i onödan bör också finnas i den nya

lagen.

Utskottet tillstyrker även förslaget att förbudet mot

krokfiske inom ett skyddsområde runt vissa fiskeredskap bör

utvidgas till att gälla också vattenbruksanläggningar samt att

bestämmelsen även bör avse andra rörliga redskap än krokredskap.

Som regeln är formulerad i lagförslaget gäller den endast i

frifiskevatten och i allmänt vatten.

Förslagen i motionerna Jo99 yrkande 3, Jo105 yrkande 2 och

Jo106 innebär att det i fiskelagen skall införas tvingande

bestämmelser om skyddszoner kring fasta redskap m.m. även i

enskilt fiskevatten där inget frifiske förekommer. Utskottet

vill framhålla att det i de fall som avses i motionerna handlar

om fiske som utövas resp. anläggningar som innehas med stöd av

enskild fiskerätt eller civilrättsliga avtal. Frågor om

förhållandet mellan rättsinnehavarna bör i dessa fall regleras

genom sådana avtal eller -- i förekommande fall -- genom beslut

av en fiskevårdsområdesförening. Utskottet anser inte att det

finns anledning att införa offentligrättsliga, tvingande

bestämmelser för att reglera sådana frågor som de berörda

parterna själva har full frihet att disponera över. Motionerna

avstyrks således i berörda delar.

Fiskresursernas fördelning

Propositionen

Gällande bestämmelser

Grunden för allmänhetens rätt att fiska på allmänt vatten

finns i 2§ fiskerättslagen. Bestämmelserna härrör från 1766

års fiskeristadga enligt vilken varje rikets undersåte skulle

äga frihet att idka och sig till fördel använda fisket i öppna

havet. Allmänhetens rätt att fiska i enskilt vatten har

redovisats i det föregående. Därav framgår det att den s.k.

frifiskerätten har utvecklats olika längs våra kuster. Av

motiven till fiskerättslagen framgår att syftet med

frifiskebestämmelserna längs Norrlandskusten i första hand var

att tillgodose yrkesfisket. För Mälaren däremot anförde

föredragande departementschefen (prop. 1950:60 s. 49) att han

för egen del fann starka skäl tala för att befolkningen i städer

och andra samhällen kring denna sjö borde ha tillgång till

åtminstone något vatten där rekreationsfiske fritt kunde utövas.

Detta synsätt var till indirekt fördel också för yrkesfiskarna

genom att konkurrensen om fiskararrendena minskade.

Begränsningar i de angivna rättigheterna kan göras med stöd av

det bemyndigande i fiskerättslagen som ger regeringen eller den

myndighet som regeringen bestämmer befogenhet att meddela

föreskrifter om fiskets vård och bedrivande. Däremot är det i

princip inte möjligt att ge företräde åt någon viss kategori

fiskande. Av fiskerättslagens förarbeten framgår emellertid att

vid en konflikt mellan olika kategorier av fiskande skall

yrkesfiskets skäliga krav tillgodoses i första hand.

Någon möjlighet att med stöd av gällande regler prioritera en

viss grupp av fiskande finns inte heller om konkurrensen avser

utrymmet på fiskeplatsen. Fiske skall utövas efter den ordning i

vilken de fiskande kommit till fiskeplatsen, om alla inte kan

fiska samtidigt. Så länge en fiskande använder de redskap han

har satt ut får han inte hindras i sitt fiske.

Från huvudprincipen i lagstiftningen att någon fördelning av

fisket inte skall ske finns några undantag. Dessa gäller bl.a.

att tillstånd att sätta ut fast redskap för lax-, örings- och

ålfiske endast får ges till yrkesfiskare. Även trålfiske är

förbehållet yrkesfisket.

Fördelningen mellan yrkesmässigt fiske och fritidsfiske

I propositionen föreslås följande.

I lagen införs ett bemyndigande för regeringen att meddela

föreskrifter för fisket i allmänt vatten och frifiskevatten som

begränsar redskapsanvändningen för andra fiskande än sådana som

bedriver yrkesmässigt fiske. Föreskrifterna skall inte gälla för

den som innehar fisket med äganderätt eller har rätt till fiske

på grund av nyttjanderätt som omfattar även annat fiske än det

som är fritt för var och en.

Avsikten är att med stöd av bemyndigandet begränsa

fritidsfiskets användning av mera fångstintensiva redskap till

ett visst högsta antal redskap för varje fiskande.

Jordbruksministern pekar på att skärgårds- och kustbor ofta

har behov av att bedriva flera olika verksamheter för att skaffa

sig en skälig försörjning. Härvid spelar fisket en stor roll. En

fiskande landsbygds- och skärgårdsbo, för vilken fisket är av

väsentlig betydelse för försörjningen, kan ansöka om

yrkesfiskelicens. För sådan licens skall inte nödvändigtvis

krävas att fisket är den enda inkomstkällan, bara att denna

skall vara väsentlig för försörjningen.

Detaljbestämmelser för redskapsanvändningen skall enligt

propositionen lämnas av regeringen med stöd av ett bemyndigande

i lagen. Som information lämnar jordbruksministern följande

redogörelse för hur bestämmelserna bör utformas.

Jag anser att den tillåtna användningen av kroklinor, i likhet

med de danska reglerna, bör avse högst sex linor utrustade med

högst 100 krokar per lina. Jag är däremot inte benägen att

överge meterbegränsningen för nät till förmån för den av

danskarna använda och av vissa fiskare föreslagna begränsningen

till vissa typer av garn. Det bör således vara tillåtet att

använda högst 180 meter nät eller garn. Enligt min mening är det

också tillräckligt för en fritidsfiskare att få använda högst

sex ryssjor och högst sex burar. Med burar avses även tinor och

mjärdar och liknande redskap. Det föreslagna antalet burar har

för många framstått som väl litet för hummerfiske. Detta fiske

kan dock utgöra en inkomstbringande verksamhet för det

småskaliga yrkesfisket. Det finns därför särskilda skäl att vara

restriktiv i fråga om fritidsfiskarnas tillgång till redskap för

sådant fiske. Enligt min mening bör emellertid fritidsfiskare

kunna tillåtas att använda upp till fjorton hummertinor utan att

yrkesfiskets villkor försämras kännbart. Vid annat fiske bör

däremot antalet vara begränsat till högst sex stycken burar.

Bestämmelserna bör även innebära en begränsning av det antal

redskap som en fiskare sammanlagt får använda vid ett och samma

tillfälle. Denna antalsbegränsning bör inte omfatta handredskap.

Hummertinorna -- högst fjorton -- bör också lämnas utanför. När

det gäller andra burar och nät eller garn, linor och ryssjor,

bör det sammanlagda antalet sådana redskap inte få överstiga

sex.

Motionerna

I motionerna lämnas olika synpunkter på hur

redskapsbegränsningen skall utformas.

Enligt motion Jo99 (s) yrkande 1 bör redskapsbegränsningen för

husbehovsfiske generellt innefatta 14 burar. Motionärerna anser

inte heller att någon regel behöver finnas om begränsning av

antalet redskap som får sättas ut samtidigt. Enligt motion

Jo100 (m) föreligger behov av ändringar och förtydliganden i de

i anslutning till fiskelagen utfärdade föreskrifterna. Samma

nätlängd bör gälla som i Danmark. I motion Jo101 (s) föreslås

ett tillkännagivande om redskapsbegränsning för husbehovsfiske i

Halland och Bohuslän som innefattar högst 360 meter garn/nät, 20

tinor och 20 burar. Enligt motion Jo102 (s) bör

redskapsbegränsningen för andra än yrkesfiskare omfatta högst

360 m garn/nät, 14 hummertinor, 14 andra burar och 6 ryssjor. I

motion Jo103 (kds) yrkande 1 förordas följande högsta antal

redskap: 6 normalgarn, 6 ryssjor eller 6 linor men sammanlagt 6

redskap. I motion Jo107 (nyd) yrkande 1 begärs begränsning av

antalet redskap med hänsyn till lokala förhållanden. Enligt

motion Jo108 (s) yrkande 2 bör begränsningen av antalet garn

innebära sex stycken eller en maximal längd av 600 meter. Vidare

yrkas att begränsningen bör införas under en försöksperiod på

fem år (yrkande 4). I motion Jo109 (fp) yrkande 1 föreslås att

begränsningen av nät/garn till 180 m ökas till 270 m, och enligt

motion Jo416 (m) bör 900 m nät, 30 dubbla eller enkla ryssjor

och 300 stycken krok få användas samtidigt.

Enligt motion Jo98 (-) utgör förslaget om begränsning av

användningen av fiskeredskap ingrepp i fri- och rättigheterna

och bör därför omarbetas.

Utskottets överväganden

Riksdagen begärde för ett år sedan att regeringen skulle

återkomma till riksdagen med förslag om begränsningar av

husbehovs- och fritidsfiskares redskapsinsatser vid fiske med

mängdfångande redskap på frifiskevatten och allmänt vatten.

(1991/92:JoU20, rskr. 304). I det sammanhanget påpekade

utskottet att det kustnära fisket med mängdfångande redskap i

dag kan bedrivas med stor effektivitet från små båtar och med

moderna redskap och att det förekommer missbruk av den fria

fiskerätten. Redan 1973 års fiskevattensutredning uppmärksammade

på sin tid att konfliktsituationer ibland uppstår till följd av

konkurrens om t.ex. vissa fiskarter, fiskeplatser eller

möjligheterna att sälja fångsten. Även 1981 års fiskekommitté

uppmärksammade problemen. Principen att fiske på allmänt vatten

och frifiskevatten bör vara fritt för var och en har emellertid

intill senaste tid ansetts vara överordnad.

Mot den angivna bakgrunden anser utskottet tillfredsställande

att regeringen nu föreslår redskapsbegränsningar för

husbehovsfisket och fritidsfisket. Det finns i sammanhanget

anledning betona att fastighetsägares och nyttjanderättshavares

rätt att fiska på eget eller arrenderat vatten inte berörs av

redskapsbegränsningarna. Utskottet delar jordbruksministerns

mening att skärgårds- och kustbor ofta har behov av att bedriva

fiske som binäring vid sidan av annan verksamhet. Utskottet

tillstyrker därför, vilket framgår av den följande

framställningen, förslaget att binäringsfiskare skall beviljas

yrkesfiskelicens om inkomsterna från fisket har väsentlig

betydelse för deras försörjning.

Utskottet har ingen invändning mot jordbruksministerns

redogörelse för den åsyftade redskapsbegränsningen. Som framgår

av motionerna föreslås flera varianter som avviker från

regeringens förslag. Enligt utskottets mening bör det vara fullt

möjligt för en husbehovsfiskare att tillgodose det egna

hushållets behov av fisk med utnyttjande av de fiskeredskap som

anges i propositionen och som redovisats ovan.

Genom att de som fiskar med större intensitet måste ha

yrkesfiskelicens kommer Fiskeriverket att få bättre underlag för

sina beståndsuppskattningar och sina beräkningar av hur stort

fisketrycket i verkligheten är. Reformen gör det alltså möjligt

att utforma fiskevårdsinsatserna med bättre kunskapsunderlag och

därigenom förhoppningsvis förbättra fiskemöjligheterna längs

våra kuster och i de stora sjöarna.

Utskottets ställningstagande innebär att riksdagen bör avslå

motionerna Jo98, Jo99 yrkande 1, Jo100, Jo101, Jo102, Jo103

yrkande 1, Jo107 yrkande 1, Jo108 yrkandena 2 och 4, Jo109

yrkande 1 samt Jo416.

Licens som krav för att bedriva yrkesfiske

Propositionen

Enligt nu gällande regler är rätten för svenska medborgare att

bedriva yrkesfiske inte begränsad på annat sätt än att

Fiskeriverket kräver innehav av yrkesfiskelicens för fiske i

utländska zoner. Licensen utgör inte någon förutsättning för

rätten att bedriva yrkesfiske. Licensens huvudsakliga verkan är

att den utgör en förutsättning för att ett fiskeföretag skall

komma i fråga för statligt ekonomiskt stöd i form av bl.a.

prisstöd och rationaliseringsstöd. Yrkesfiskelicens meddelas med

stöd av förordningen (1987:886) om licens för yrkesfiske.

I propositionen föreslås att det för rätt att bedriva

yrkesfiske skall krävas yrkesfiskelicens. Sådan licens skall

bara beviljas den för vars försörjning fisket är av väsentlig

betydelse. Vid licensprövningen skall bl.a. fisktillgången

beaktas. Yrkesmässigt fiske definieras i lagförslaget som fiske

som bedrivs med yrkesfiskelicens.

Jordbruksministern anför bl.a. följande.

Med hänsyn till ett EES-avtal och det förhållandet att det

inte finns biologiskt eller kommersiellt utrymme för någon

utökad kapacitet inom det svenska yrkesfisket bör enligt min

mening rätten till yrkesfiske även i Sverige göras beroende av

ett administrativt beslut. Den enklaste lösningen är därvid att

denna rätt kopplas till innehav av yrkesfiskelicens. Sådan

licens bör ges efter en prövning som bl.a. avser huruvida det

finns ett biologiskt utrymme för det som licenssökanden skall

inrikta sig på.

-- -- --

Som en grundläggande förutsättning för att en fiskeföretagare

skall beviljas yrkesfiskelicens bör gälla att han är

stadigvarande bosatt i landet och bedriver ett fiske som är av

väsentlig betydelse för hans försörjning. Enligt vissa

remissinstanser bör behovet av stimulans för kust- och landsbygd

beaktas vid licensgivning. Åtskilliga bedriver i dag fiske som

bisyssla i jordbruket eller vid sidan av annan sysselsättning.

Även för den som har fisket som binäring kan det ekonomiska

tillskottet, om än litet i kronor räknat, vara av stor betydelse

för hushållsekonomin. Detta måste beaktas vid licensgivning.

Andra former av binäringsfisket kan emellertid komma att

bedömas annorlunda. Det förekommer att människor i våra

kustsamhällen vid sidan av en heltidsanställning bedriver fiske

som binäring. Normalt bör detta innebära att fiskeinkomsten inte

kan anses som väsentlig för försörjningen. Med beaktande av att

man måste se till en hel familjs möjligheter till försörjning i

trakter med begränsade inkomstmöjligheter och begränsad

samhällsservice kan det dock i vissa fall finnas anledning att

anse att även sådana extrainkomster är väsentliga för

försörjningen.

Pensionärernas möjlighet att få licens berörs av flera

remissinstanser. Dagens licensregler utesluter

ålderspensionärer. Detta undantag bör inte behållas i ett

framtida system med obligatorisk licens för yrkesmässigt fiske.

Det saknas anledning att i fråga om fisket avvika från vad som

gäller på andra områden. Pensionärer som uppfyller villkoret att

fisket skall vara av väsentlig betydelse för försörjningen bör

därför få rätt att ansöka om och inneha yrkesfiskelicens under

samma förutsättningar som övriga fiskare.

När en fråga om licens prövas första gången bör gälla att

tillgången på fisk särskilt skall beaktas. Prövningen av

tillgången på fisk avser den allmänna tillgången på fisk som

lämpar sig för yrkesmässig fångst, inte tillgången på enstaka

arter. En yrkesfiskare kan därmed inte heller redan genom

licensen garanteras att få bedriva sitt fiske med inriktning på

vissa arter.

Jordbruksministern framhåller vidare att yrkesfiskelicensen

skall ha giltighet i alla vatten. Det är inte lämpligt att

begränsa licensen geografiskt. Det kan finnas skäl för en

ordning som innebär att licensen omprövas, förslagsvis vart

femte år, varvid prövningen bör inskränka sig till fiskets

betydelse för fiskarens försörjning. Licensen blir härigenom

personlig och inte möjlig att överlåta i samband med en

försäljning.

Motionerna

Enligt motion Jo99 (s) yrkande 6 bör riksdagen i ett

tillkännagivande om yrkesfiskelicens framhålla att möjligheterna

för ungdomar med begränsad rätt att "fiska in sig" med

föreslagna begränsningar särskilt beaktas vid licensgivningen.

I motion Jo107 (nyd) yrkande 4 yrkas att utfärdande av licens

inte skall ske efter tillgången på fisk, som anges i förslaget,

utan efter bedömning av vederbörandes kompetens, och i yrkande 5

föreslås att utbildning vid gymnasiets fiskelinje anges som ett

kompetenskrav för nya licenser. Enligt motion Jo108 (s) yrkande

1 bör de som fisket har betydelse för kunna erhålla licenser som

utfärdas av länsstyrelsen.

Utskottets överväganden

När yrkesfiskelicensen infördes år 1978 framhöll utskottet att

det var väsentligt att innehav av licens inte skulle utgöra ett

krav för att utöva yrkesfiske. Däremot är licensinnehav ett

villkor för erhållande av stöd enligt stödförordningen (prop.

1977/78:112, JoU23, rskr. 272). Sedan dess har utvecklingen, med

Sveriges förhandlingar om ingående av ett EES-avtal och ansökan

om medlemskap i EG, föranlett en annorlunda syn på frågan om ett

obligatorium. Samtidigt vilar förslaget om redskapsbegränsning

för husbehovs- och fritidsfisket på förutsättningen att även en

binäringsfiskare skall kunna få yrkesfiskelicens om fisket är

väsentligt för hans försörjning.

Mot den bakgrunden tillstyrker utskottet regeringens förslag

att det i fortsättningen skall krävas yrkesfiskelicens för rätt

att bedriva yrkesfiske. För det stora flertalet av dem som i dag

är yrkesfiskare innebär förslaget ingen förändring.

För binäringsfiskarna bör det inte heller utgöra någon

svårighet att erhålla licens förutsatt att fisket utgör en

väsentlig del av försörjningen. Utskottet betonar att väsentlig

inte behöver innebära ett högt belopp i kronor för personer i

glesbygd med flera olika sysselsättningar. Även

försörjningsbördan bör beaktas.

Däremot bör som jordbruksministern framhåller licens normalt

inte beviljas människor som vid sidan av heltidsanställning

bedriver fiske som binäring. I vissa fall kan det dock finnas

anledning att anse att även sådana extrainkomster är väsentliga

för försörjningen. I propositionen anförs som exempel att man

måste se till en hel familjs möjligheter till försörjning i

trakter med begränsade inkomstmöjligheter och begränsad

samhällsservice.

Utskottet delar jordbruksministerns mening att även

pensionärer som i övrigt uppfyller villkoren bör få rätt att

ansöka om och inneha yrkesfiskelicens.

I motion Jo99 framhålls betydelsen av att ungdomar skall ges

möjlighet att fiska in sig och erhålla licens även om de inte

kan uppvisa tidigare inkomst av fiske. Utskottet har ingen annan

mening. Över huvud kan det förutsättas, när frågan om licens

prövas första gången, att sökanden inte kan dokumentera några

inkomster av fiske. I sådana fall får en bedömning av den

framtida inkomsten göras på grundval av de uppgifter sökanden

lämnar om sitt planerade fiske och sina förhållanden i övrigt.

Licensen får beviljas för viss tid. En förnyelse av en licens

skall föregås av en prövning huruvida fisket fortfarande är av

väsentlig betydelse för licensinnehavarens försörjning. Med det

anförda får motionens syfte anses tillgodosett såvitt nu är i

fråga (yrkande 6).

Med anledning av yrkande 4 i motion Jo107 får utskottet

framhålla att licensprövningen givetvis innefattar en allmän

bedömning av sökandens förmåga att bedriva ett fiske som ger

honom försörjning. Motionsyrkandet avstyrks.

Enligt motion Jo107 yrkande 5 skall utbildning vid "gymnasiets

fiskelinje" anges som ett kompetenskrav för nya licenser.

Utskottet erinrar om att det inte finns någon speciell

fiskelinje i gymnasieskolan. I den nya gymnasieskola som nu

successivt byggs upp enligt riksdagens beslut år 1991

(1990/91:UbU16) finns det 16 s.k. nationella program, däribland

ett naturbruksprogram. Inom ramen för naturbruksprogrammet finns

vissa möjligheter till fiskeriutbildning. När det gäller vuxna

licenssökande bör tilläggas att möjligheterna att erhålla

kommunal yrkesorienterad vuxenutbildning, enligt vad utskottet

inhämtat, är ytterst begränsade. Utskottet avstyrker motionen i

denna del.

Utskottet avstyrker motion Jo108 yrkande 1 med yrkande att

länsstyrelsen skall kunna utfärda yrkesfiskelicens. Utskottet

biträder jordbruksministerns mening att det inte är lämpligt att

begränsa licensen geografiskt. Det får förutsättas att

länsstyrelsernas bedömning inhämtas vid utfärdandet.

Avgiftsbemyndigande

Enligt 36 § lagförslaget får avgift tas ut för Fiskeriverkets

och länsstyrelsernas tillståndsgivning. Avgift får även tas ut

för annan verksamhet i form av myndighetsutövning.

I motion Jo99 yrkande 4 framhålls att myndighet som

föreskriver avgifter för verksamheten skall iaktta största

möjliga restriktivitet.

Utskottet har ingen annan mening än motionärerna, men vill

framhålla att avgiftsuttaget sammanhänger med möjligheten att

över huvud utöva verksamhet som inte är budgetfinansierad. Det

får förutsättas att myndigheterna inte tar ut högre avgifter än

vad som är motiverat. Motionen bör inte föranleda någon särskild

åtgärd i denna del.

Bilagan till lagförslaget

I motionerna Jo99 (s) yrkande 5 och Jo105 (c) yrkande 3

påpekas att texter i lagförslagets bilaga, s. 14 i

propositionen, omkastats. Som motionärerna anfört bör regeln om

svenska medborgares rätt att fiska i enskilt vatten (i området

väster om Torhamnsudde vid Blekinge läns södra kust) bibehållas

i nuvarande skick. Riksdagen bör besluta i enlighet med

motionerna.

Vidare bör hänvisningen till 8 § i tabellbilagan avseende

Skånes västra kust m.m. ändras till 10 §.

Riksdagen bör med de ändringar som föranleds av utskottets

ställningstagande i det föregående anta regeringens förslag till

fiskelag,

lag om ändring i lagen (1981:533) om fiskevårdsområden,

lag om ändring i lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon,

lag om ändring i vattenlagen (1983:291) samt

lag om ändring i lagen (1966:374) om Sveriges sjöterritorium.

Övrigt

Utskottet har funnit lämpligt att i detta sammanhang ta upp

ett antal motioner väckta under allmänna motionstiden 1991/92

resp. under allmänna motionstiden 1992/93 till behandling.

I motion 1991/92:Jo401 (s) föreslås införandet av fritt fiske

med vanligt enkelt metspö i alla svenska vatten. Utskottet

erinrar om att riksdagen vid flera tillfällen avslagit liknande

motioner och avstyrker även denna motion.

I motion 1991/92:Jo402 (m) påtalas den konkurrens som kan råda

mellan fiske och fritid. Värdefulla fiskeområden bör skyddas mot

ankring så att fiske kan bedrivas utan att redskap riskerar att

förstöras eller att bottnarna rivs upp till skada för fisket,

anser motionärerna. Utskottet får i detta avseende erinra om att

fiskeredskap skall vara utmärkta genom bojar. Från och med år

1994 skall även rörliga redskap märkas ut. Allmänheten har att

ta hänsyn till detta. Med det anförda avstyrks motionen.

I motion 1991/92:Jo411 (m) begärs skyndsam utvärdering av det

fria fiskets konsekvenser och förslag om ett eventuellt

avskaffande av det fria fisket samt förslag om nya vägar för att

stärka fiskevården. Utskottet erinrar härvidlag om att

Fiskeriverket har utvärderat konsekvenserna av det fria

handredskapsfisket. Av propositionen framgår att uppdraget har

remissbehandlats och att frågan bereds i regeringskansliet.

Jordbruksministern har för avsikt att vid ett senare tillfälle

återkomma till regeringen i frågan. Med det anförda avstyrks

motionen.

Enligt motion 1991/92:Jo414 (m, fp) bör lagen om

fiskevårdsområden, LOFO, utvärderas och ses över. Enligt vad

utskottet erfarit vid utfrågningen av Fiskeriverket har några

allvarligare anmärkningar inte förekommit mot lagen om

fiskevårdsområden. Utskottet utgår från att verket följer

utvecklingen och vid behov företar en utvärdering av lagens

funktion och tillämpning. Något särskilt riksdagsuttalande med

anledning av motionen synes inte påkallat.

I motionerna 1991/92:Jo418 (c) och 1991/92:Jo430 (s) begärs

en översyn av nu gällande regler för rätten till fiske på vissa

fastigheter så att strandägare får rätt till fiske. Utskottet

vill för sin del framhålla att det snarare är regel än undantag

att fiskerätten i de situationer som avses i motionen inte ingår

i avstyckningar till sommarstugetomter längs kusten. Avsikten

har varit att inte stycka upp fiskerätten i alltför många delar.

Motionerna avstyrks.

Enligt motion 1992/93:Jo410 (kds) yrkande 1 bör den del av den

statliga kreditgarantin, ämnad för fiskenäringen, som inte

utnyttjats användas i konsoliderande syfte. Utskottet erinrar

med anledning härav om att kreditgarantin ingår som en del av

stödet till yrkesfisket enligt förordningen (1985:439) om

statligt stöd till yrkesfisket m.m. Dess uppgift är bl.a. just

den som anges i motionen, nämligen att utnyttjas i samband med

konsolidering av ett fiskeföretag. Motionsyrkandets syfte får

därmed anses tillgodosett.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande fiskerätten och äganderätten

att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo104 yrkandena 1 och 2,

2. beträffande handredskapsfiske i Öresund

att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo109 yrkande 2,

3. beträffande utlänningars fiskerätt

att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo107 yrkande 2,

4. beträffande länsstyrelsernas ansvar och samarbetet mellan

Fiskeriverket och länsstyrelsernas fiskeenheter

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo99 yrkande 2 och

1992/93:Jo103 yrkande 2,

res. 1 (s)

5. beträffande användning av ålsax

att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Jo105

yrkande 1 och 1992/93:Jo108 yrkande 3 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

6. beträffande ålljustring

att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Jo409 och

1992/93:Jo403,

7. beträffande forskning om flodkräftan

att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo104 yrkande 5,

8. beträffande skyddet för flodkräftan

att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo107 yrkande 3,

9. beträffande kräftfiske i enskilt vatten

att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Jo104

yrkande 4 och 1992/93:Jo410 yrkande 4 antar förslaget till

fiskelag såvitt avser 9 § med den ändringen att det i bilagan

till lagförslaget såvitt avser Vänern, Vättern, Mälaren,

Hjälmaren och Storsjön i Jämtland under rubriken Tillåtna

fiskslag anges Alla utom kräftor,

res. 2 (s) - delvis

10. beträffande kräftfiske i allmänt vatten

att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Jo104 yrkande 3

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

res. 2 (s) - delvis

11. beträffande skyddszon runt fasta redskap m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo99 yrkande 3,

1992/93:Jo105 yrkande 2 och 1992/93:Jo106,

res. 3 (s)

12. beträffande redskapsbegränsning

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo98,1992/93:Jo99

yrkande 1, 1992/93:Jo100, 1992/93:Jo101, 1992/93:Jo102,

1992/93:Jo103 yrkande 1, 1992/93:Jo107 yrkande 1,

1992/93:Jo108 yrkandena 2 och 4, 1992/93:Jo109 yrkande 1 och

1992/93:Jo416,

res. 4 (nyd)

res. 5 (s)

13. beträffande ungdomars möjlighet att erhålla

yrkesfiskelicens

att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo99 yrkande 6,

14. beträffande kompetens som kriterium för erhållande av

licens

att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo107 yrkande 4,

res. 6 (nyd)

15. beträffande krav på utbildning

att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo107 yrkande 5,

16. beträffande licens utfärdad av länsstyrelse

att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo108 yrkande 1,

17. beträffande tillämpningen av avgiftsbemyndigande

att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo99 yrkande 4,

18. beträffande fisket vid Blekinge läns södra kust, m.m.

att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:Jo99 yrkande

5 och 1992/93:Jo105 yrkande 3 beslutar att bilagan till

lagförslaget såvitt avser områdena vid Blekinge läns södra kust

(väster om Torhamnsudde), vid Skånes västra kust och vid kusten

i Hallands län samt Göteborgs och Bohus län skall ha den lydelse

som framgår av bilaga 2,

19. beträffande förslaget till fiskelag i övrigt

att riksdagen antar förslaget till fiskelag i de delar som ej

omfattas av utskottets hemställan ovan,

20. beträffande fiskevårdsområden

att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen

(1981:533) om fiskevårdsområden,

21. beträffande Sveriges ekonomiska zon

att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen

(1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon,

22. beträffande vattenlagen

att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i

vattenlagen (1983:291),

23. beträffande Sveriges sjöterritorium

att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen

(1966:374) om Sveriges sjöterritorium,

24. beträffande fritt fiske med vanligt metspö

att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo401,

25. beträffande konkurrens mellan fiske och fritid

att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo402,

26. beträffande konsekvenserna av det fria

handredskapsfisket

att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo411,

27. beträffande översyn av lagen om fiskevårdsområden

att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo414,

28. beträffande vissa strandägares rätt

att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Jo418 och

1991/92:Jo430,

29. beträffande statlig kreditgaranti

att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo410 yrkande 1.

Stockholm den 25 maj 1993

På jordbruksutskottets vägnar

Margareta Winberg

I beslutet har deltagit: Margareta Winberg (s), Ivar

Virgin (m), Ingvar Eriksson (m), Bengt Rosén (fp), Åke Selberg

(s), Lennart Brunander (c), Inge Carlsson (s), Mona Saint Cyr

(m), Kaj Larsson (s), Max Montalvo (nyd), Ulla Pettersson (s),

Carl G Nilsson (m), Sinikka Bohlin (s), Sverre Palm (s) och Carl

Olov Persson (kds).

Reservationer

1. Länsstyrelsernas ansvar och samarbetet mellan Fiskeriverket

och länsstyrelsernas fiskeenheter (mom.4)

Margareta Winberg, Åke Selberg, Inge Carlsson, Kaj Larsson,

Ulla Pettersson, Sinikka Bohlin och Sverre Palm (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12

börjar med "När det" och på s. 13 slutar med "inte påkallat"

bort ha följande lydelse:

När det -- -- -- (= utskottet) -- -- -- om fiskevårdsområden.

Utskottet biträder även förslaget i motion Jo99 om att

länsstyrelsen vid akut uppkommande behov snabbt skall kunna

ingripa med tidsbegränsat skydd för hotade fiskbestånd, även i

insjöar och älvar. Det bör ankomma på regeringen att närmare

utforma bestämmelser för att ge länsstyrelserna sådana

befogenheter utan att Fiskeriverkets ensamrätt att utfärda

fiskevårdsföreskrifter sätts i fråga och utan att syftet med den

föreslagna regelreformeringen och förenklingen åsidosätts.

Vad utskottet anfört om länsstyrelsernas ansvar och samarbetet

mellan Fiskeriverket och länsstyrelsernas fiskeenheter bör

riksdagen med anledning av motionerna Jo99 yrkande 2 och Jo103

yrkande 2 som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande

lydelse:

4. beträffande länsstyrelsernas ansvar och samarbetet mellan

Fiskeriverket och länsstyrelsernas fiskeenheter

att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Jo99 yrkande

2 och 1992/93:Jo103 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

2. Kräftfiske i enskilt och allmänt vatten (mom. 9 och10)

Margareta Winberg, Åke Selberg, Inge Carlsson, Kaj Larsson,

Ulla Pettersson, Sinikka Bohlin och Sverre Palm (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14

börjar med "Utskottet delar" och på s. 15 slutar med

"yrkesmässiga fisket" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser emellertid inte att de förslag som väcks i

motion Jo104 om inskränkning i frifisket i de stora sjöarna bör

bifallas. Det frifiske som gäller kan inte anses utgöra något

hot mot kräftbeståndet. I vatten där frifisket innefattar även

andra rörliga redskap än handredskap kommer den begränsning av

antalet redskap (högst sex burar) som föreslås i det följande

att möjliggöra kontroll av kräftfisket. Detsamma gäller fisket

på allmänt vatten i de stora sjöarna. Det anförda innebär att

utskottet avstyrker motion Jo104 yrkandena 3 och 4 samt motion

Jo410 yrkande 4. Någon ändring av tabellbilagan till fiskelagen

såvitt nu är i fråga bör således inte göras.

dels att utskottets hemställan under 9 och 10 bort ha

följande lydelse:

9. beträffande kräftfiske i enskilt vatten

att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:Jo104 yrkande 4

och 1992/93:Jo410 yrkande 4 antar förslaget till fiskelag såvitt

avser 9 §,

10. beträffande kräftfiske i allmänt vatten

att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo104 yrkande 3,

3. Skyddszon runt fasta redskap (mom. 11)

Margareta Winberg, Åke Selberg, Inge Carlsson, Kaj Larsson,

Ulla Pettersson, Sinikka Bohlin och Sverre Palm (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15

börjar med "Förslagen i" och på s. 16 slutar med "berörda delar"

bort ha följande lydelse:

Utskottet biträder även den uppfattning som redovisas i

motionerna Jo99 yrkande 3, Jo 105 yrkande 2 och Jo106 att samma

skyddsregel bör gälla även i enskilt vatten som inte är

frifiskevatten, om inte annat avtalas mellan de berörda

parterna. Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag

till ändring av stadgandet. Vad utskottet anfört med anledning

av motionerna i berörda delar bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande

lydelse:

11. beträffande skyddszon runt fasta redskap

att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Jo99 yrkande

3, 1992/93:Jo105 yrkande 2 och 1992/93:Jo106 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Redskapsbegränsning (mom. 12)

Max Montalvo (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18

börjar med "Utskottet har" och på s. 19 slutar med "samt Jo416"

bort ha följande lydelse:

När det gäller utformningen av redskapsbegränsningen ansluter

sig utskottet till förslaget i motion Jo107. Begränsningen av

antalet redskap och deras storlek är viktig för att ge så många

fiskeintresserade som möjligt en verklig chans till ett fiske.

Det är därför viktigt att begränsningen av redskap anpassas till

lokala förhållanden efter olika delar av kuststräckorna.

Regeringen bör återkomma med information om hur begränsningen

avses bli utformad för att tillgodose detta önskemål. Detta bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna med anledning

av yrkande 1 i motionen. Med det anförda avstyrks motionerna

Jo98, Jo99 yrkande 1, Jo100, Jo101, Jo102, Jo103 yrkande 1,

Jo108 yrkandena 2 och 4, Jo109 yrkande 1 samt Jo416.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande

lydelse:

12. beträffande redskapsbegränsning

att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Jo107 yrkande 1

och med avslag på motionerna 1992/93:Jo98, 1992/93:Jo99 yrkande

1, 1992/93:Jo100, 1992/93:Jo101, 1992/93:Jo102, 1992/93:Jo103

yrkande 1, 1992/93:Jo108 yrkandena 2 och 4, 1992/93:Jo109

yrkande 1 samt 1992/93:Jo416 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

5. Redskapsbegränsning (mom. 12)

Sverre Palm (s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18

börjar med "Utskottet har" och på s. 19 slutar med "samt Jo416"

bort ha följande lydelse:

Fiskets betydelse för en levande kustregion är mycket stort.

Husbehovsfisket i vårt land har gamla anor och utgör en genuin

kulturtradition. Den av regeringen föreslagna

redskapsbegränsningen är för långt gående och tar inte i

tillräcklig grad hänsyn till vedertagen sedvänja.

Utskottet anser det viktigt att reglerna upplevs rättvisa och

inte för begränsande samt anpassade till de olika kustfiskarnas

lokala förutsättningar.

En för kusten anpassad redskapsbegränsning är enligt

utskottets mening: högst 360 m nät eller garn, 14 hummertinor

och högst 14 kräft- och/eller krabburar/tinor samt 6 ryssjor.

Utskottet anser inte heller att det finns anledning att

ytterligare begränsa redskapsanvändningen genom att tillåta

användning av högst 6 redskap samtidigt. Detta bör riksdagen som

sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande

lydelse:

12. beträffande redskapsbegränsning

att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Jo102 samt med

avslag på motionerna 1992/93:Jo98, 1992/93:Jo99 yrkande 1,

1992/93:Jo100, 1992/93:Jo101, 1992/93:Jo103 yrkande 1,

1992/93:Jo107 yrkande 1, 1992/93:Jo108 yrkandena 2 och 4,

1992/93:Jo109 yrkande 1 och 1992/93:Jo416 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

6. Kompetens som kriterium för erhållande av licens (mom. 14)

Max Montalvo (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21

börjar med "Med anledning" och slutar med "Motionsyrkandet

avstyrks" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den mening som framförs i motion Jo107 yrkande

4, att utfärdande av licens inte skall ske efter tillgången på

fisk utan efter bedömning av vederbörandes kompetens. Detta bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande

lydelse:

14. beträffande kompetens som kriterium för erhållande av

licens

att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Jo107 yrkande 4

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Bilaga 1

Bilaga 2

Utskottets förslag