Bet. 1992/93:JoU3

Jordbruksutskottets betänkande

1992/93:JOU03

Naturvård

Innehåll

Sammanfattning

Motioner

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1992/93

JoU3

Sammanfattning

I betänkandet behandlas sammanlagt 41 motionsyrkanden om

naturvården, väckta i januari 1992. Motionerna är behandlade

under rubrikerna Allemansrätten, Våtmarksskydd, Naturreservat,

Biologisk mångfald, Lokala miljöfrågor, Stranderosion,

Strandstädning, Skoterförbud och Miljöskyddsområde. Samtliga

motioner avstyrks av utskottet, mestadels med hänvisning till

att de problem som tas upp behandlats i samband med 1991 års

miljöpolitiska beslut resp. utreds av vederbörande myndigheter

eller bereds i regeringens kansli.

Till betänkandet har fogats tre reservationer (s) och ett

särskilt yttrande.

Motioner

1991/92:T221 av Ines Uusmann m.fl. (s) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om värnandet om allemansrätten.

1991/92:A484 av Elver Jonsson och Lars Sundin(fp) vari yrkas

11. att riksdagen hos regeringen begär förslag om inrättande

av miljöskyddsområde för Göta Älvdalsbäckenet.

1991/92:Jo601 av Kenth Skårvik och Erling Bager(fp) vari

yrkas

1. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning

med uppgift att, enligt vad i motionen anförts, utreda hur

kustkommunerna långsiktigt skall hjälpas att lösa problemen med

nedsmutsningen från Nordsjön och Kattegatt.

1991/92:Jo611 av John Andersson (v) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om inrättande av en dikningsdatabank.

1991/92:Jo612 av Ingvar Carlsson m.fl.(s) vari yrkas

41. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att ge utredningen om grundlagsskydd för

äganderätten tilläggsdirektiv om hur allemansrätten m.m. skall

tillgodoses i ett läge då äganderätten avses bli stärkt,

42. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att regeringen bör redovisa sin

inställning till en kampanj till försvar för allemansrätten,

43. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att regeringen bör återkomma till

riksdagen med ett förslag om principer för intrångsersättning i

samband med naturvårdshänsyn,

52. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att skynda på arbetet med att skydda

våtmarker.

1991/92:Jo614 av Marianne Jönsson och Agne Hansson(c) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om allemansrätten.

1991/92:Jo615 av Stina Eliasson och Tage Påhlsson(c) vari

yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till

lagstiftning gällande allemansrätten.

1991/92:Jo617 av Christina Linderholm (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts angående särskilt miljöskydd för Stockholms

gröna lungor,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts angående en särskild storstadslagstiftning

för att skydda Stockholms parker,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts angående Grimstaskogen som naturreservat,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts angående Hanstaområdet som naturreservat,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts angående skyddet av Haga--Brunnsviken--Norra

Djurgården.

1991/92:Jo619 av Inger René m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om begränsningar när det gäller antalet naturreservat och

naturvårdsområden.

1991/92:Jo622 av Per Olof Håkansson m.fl.(s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om åtgärder mot sanderosion m.m.

1991/92:Jo623 av Lena Klevenås (s) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om behovet av en reglering av skoteråkandet.

1991/92:Jo627 av John Andersson och Björn Samuelson(v) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av utredning och åtgärder angående

till allemansrätten hörande frågor.

1991/92:Jo640 av Kaj Larsson och Börje Nilsson (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om statligt engagemang i ett planerat projekt

för att lösa erosionsproblem i Löderups strandbad,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om forskning avseende erosions- och

strandskyddsproblematik m.m.

1991/92:Jo653 av Tuve Skånberg (kds) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om insatser mot stranderosion i Ystads kommun.

1991/92:Jo656 av Sverre Palm m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om statligt stöd till strandstädningen.

1991/92:Jo659 av Elving Andersson m.fl. (c) vari yrkas

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om statsbidrag till strandstädning i

Göteborgs och Bohus län och i Hallands län.

1991/92:Jo669 av Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

grundläggande forskning, konsekvensstudier samt skydd av

sumpskogar.

1991/92:Jo670 av Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

tillägg till den svenska CW-listan till skydd för våtmarker i

inre delen av Skälderviken och Lundåkrabukten.

1991/92:Jo671 av Monica Öhman m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om ändring av naturvårdslagens bestämmelse om

strandskydd.

1991/92:Jo672 av Karl-Göran Biörsmark (fp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om skydd för eklandskapet samt ängs- och

hagmarker i Östergötlands län.

1991/92:Jo673 av Annika Åhnberg m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om nödvändigheten av att upprätta en

nationell naturvårdsstrategi,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ny översyn av naturvårdslagstiftningen i

syfte att tydliggöra en ekologisk grundsyn,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att regler för biotopskydd bör utformas så

att de ger möjlighet för länsstyrelserna att genom generella

regler skydda områden,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att ansvaret för skydd av skogliga

biotoper bör ligga på länsstyrelserna,

9. att riksdagen hos regeringen begär att Naturvårdsverket får

i uppdrag att genomföra en utvärdering av det

naturvårdsinriktade arbetet på kommunal nivå, i enlighet med vad

som anförts i motionen,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om förbud mot användande av vattenskotrar,

s.k. jet-skis.

1991/92:Jo674 av Lars Björkman (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att ägar- och ersättningsfrågorna alltid

skall vara fullt utredda innan nya reservat bildas,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om utbytesmark vid reservatsbildningar.

1991/92:Jo677 av Ingela Mårtensson (fp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om det angelägna i att se över lagstiftningen

så att utrotningshotade groddjur ges ett varaktigt skydd.

1991/92:Jo683 av Tage Påhlsson (c) vari yrkas att riksdagen

hos regeringen begär en översyn med förslag till komplettering

och ändring av gällande lagstiftning om körning med snöskoter i

enlighet med vad som anförts i motionen.

1991/92:Jo690 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp) vari yrkas

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om skydd för känsliga naturområden,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om öppna landskap, ängs- och hagmark,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i övrigt anförts om skydd för miljön i Stockholms län.

Utskottet

I betänkandet behandlar utskottet ett antal motioner om

naturvårdspolitiken från allmänna motionstiden 1992. Motionerna

tas i det följande upp ämnesvis.

Allemansrätten

Motionerna

I sju motionsyrkanden väcks frågor om allemansrätten. Enligt

motion T221(s) yrkande5 bör riksdagen göra ett

tillkännagivande om värnandet av allemansrätten. Motionärerna

hävdar att "denna urgamla sedvänja är en omistlig del av vårt

kulturarv och måste skyddas mot alla angrepp från

marknadsliberalers profithunger". Enligt den socialdemokratiska

partimotionen Jo612 yrkande41 bör utredningen om

grundlagsskydd för äganderätten ges tilläggsdirektiv om hur

allemansrätten (inkl. strandskydd) m.m. skall tillgodoses i ett

läge då äganderätten avses bli stärkt. I samma motion begärs en

redovisning av regeringen om dennas inställning till en kampanj

till försvar för allemansrätten (yrkande42). Yrkandet bör

enligt motionen ses mot bakgrund av att den borgerliga

regeringen inte fört vidare ett arbete som startats av

s-regeringen sommaren 1991 med inbjudan till folkrörelser,

intresseorganisationer m.fl. till en nationell kampanj till

försvar för allemansrätten.

I tre motioner begärs förslag till lagstiftning resp.

utredning i den riktningen om allemansrätten. I motion

Jo614(c) hänvisas till den ökade internationaliseringen och

närmandet till EG. Enligt motion Jo615(c) bör lagstiftning ske

i likhet med vad som gjorts i Norge. Många turister får

felaktiga uppgifter i resebroschyrerna, anser motionärerna. Även

i motion Jo627(v) begärs utredning och åtgärder angående

frågor som hör till allemansrätten. Enligt motionen är norrmäns

och polackers och på sistone även tyskars bärplockning -- då de

stannar en längre tid -- inte förenliga med allemansrätten utan

bör snarare betraktas som ren näringsverksamhet.

I motion Jo671 (s) yrkas på ett tillkännagivande om ändring av

naturvårdslagens bestämmelser om strandskydd. Vid tillämpningen

av strandskyddsreglerna är det viktigt att den lokala och

regionala kunskapen om området får väga tungt, anser

motionärerna. När det gäller tättbebyggda områden i södra delen

av Sverige är en skärpning motiverad, medan det enligt motionen

kan finnas skäl för en generösare tillämpning i andra delar av

landet.

Utskottets överväganden

Frågor om allemansrättens innehåll och förslag om

formalisering av detta rättsinstitut har behandlats av riksdagen

vid snart sagt varje riksmöte under senare år. Våren 1991

anförde utskottet bl.a. följande.

Allemansrätten är en tillgång som det ligger i hela landets

intresse att slå vakt om. Utskottet erinrar om att det rör sig

om en sedvanerätt som är tämligen speciell för Sverige och som

saknar direkt motsvarighet i övriga Europa. I 1§

naturvårdslagen (1964:822; NVL) uttalas att "naturen utgör en

nationell tillgång som skall skyddas och vårdas. Den är

tillgänglig för alla enligt allemansrätten." Någon närmare

definition av allemansrättens innehåll ges ej i lagen. I stort

brukar man med allemansrätten avse friheten för envar att färdas

till fots över annans mark och att under en kortare tid

uppehålla sig där, om det inte är fråga om tomt eller plantering

eller över huvud om mark som kan skadas av beträdandet, samt att

där plocka blommor, bär och svamp. Det har rått betydande

politisk enighet om att de rättigheter och skyldigheter för

såväl markägare som gemene man, vilka omfattas av allemansrätten

icke lämpligen bör detaljregleras i lagstiftningen. När

begreppet infördes i naturvårdslagens portalparagraf fann

departementschefen att en lagstiftning om denna rätts innehåll

skulle kunna leda till många svårbedömda tvister i

skälighetsfrågor där olägenheterna inte ansågs vara större än

att de kunde övervinnas med upplysning och uppmaning till

hänsyn. Riksdagen följde regeringens förslag (prop. 1974:166,

JoU52).

Mot den angivna bakgrunden avslog riksdagen motioner om

detaljreglering av allemansrätten (1990/91:JoU30 s.195f.).

Utskottet har icke ändrat uppfattning i detta avseende och

avstyrker således motionerna Jo614, Jo615 och Jo627.

Utskottet har erfarit att Kommittén med uppdrag att utreda

frågan om grundlagsskydd för äganderätten m.m. på eget initiativ

tagit upp frågan om allemansrättens inverkan på äganderättens

gränser. Därmed synes syftet med yrkande41 i motion Jo612

huvudsakligen tillgodosett, och någon ytterligare riksdagens

åtgärd påkallas alltså inte. Utskottet utgår från att en

förstärkning av äganderätten är fullt möjlig att genomföra utan

att detta inkräktar på allemansrätten.

Det anförda innebär att även motion T221 yrkande5 bör

avslås.

Utskottet vill i detta sammanhang något beröra en

frågeställning som aktualiserats under den offentliga debatt som

förs om följdverkningarna av en framtida svensk EG-anslutning.

Det har yppats farhågor för att EG-domstolen i en eventuell

rättslig tvist skulle kunna finna att den svenska allemansrätten

begränsar äganderätten på ett sätt som är oförenligt med

EG-rätten. Enligt utskottets mening saknar dessa farhågor grund.

Utskottet vill för det första erinra om att allemansrätten

gäller för envar. Den är inte begränsad till att gälla enbart

svenska medborgare. Vidare skall enligt art.222 i Romfördraget

detta fördrag inte i något hänseende ingripa i medlemsstaternas

egendomsordning. Ett motsvarande stadgande återfinns i art.125

i EES-avtalet.

Vad avser den kampanj till försvar för allemansrätten som

åberopas i motion Jo612 yrkande42 har utskottet inhämtat

följande.

Regeringen gav den 27 februari 1992 Statens naturvårdsverk i

uppgift att inför turistsäsongen samordna informationen om

rättigheter och skyldigheter i samband med allemansrätten.

Regeringen ställde samtidigt 250000kr till verkets

förfogande för uppdraget. Tillskottet har använts för att utöka

och förstärka det informationsarbete med allemansrätten som

verket kontinuerligt bedriver.

Naturvårdsverket har nyligen i skrivelse till regeringen

lämnat en redogörelse över de informationsinsatser som

genomförts under budgetåret. Av skrivelsen framgår att verket

tillskrivit ett stort antal myndigheter och organisationer och

uppmanat dessa att delta i en gemensam aktion för att upplysa

svenska och utländska turister om rättigheter och skyldigheter

enligt allemansrätten. De medverkande har erhållit

Naturvårdsverkets informationsmaterial utan kostnad. Annonsering

har skett i TV i Sverige och i Tyskland samt i videoprogram på

restauranger. Utländska turister på väg till Sverige har fått

tryckt information. Verket har kontaktat Invandrarverket för att

föra ut adekvat kunskap till invandrare och flyktingar. För

närvarande följs arbetet upp genom en enkätundersökning till

kommuner och organisationer vilken kommer att utmynna i ett

rådslag. Naturvårdsverket förutser enligt skrivelsen fortsatt

stort behov av information, utbildning och konkreta praktiska

åtgärder på olika nivåer för att motverka fortsatt missbruk av

allemansrätten.

Utskottet delar Naturvårdsverkets mening att det torde finnas

ett fortsatt stort behov av information m.m. för att värna

allemansrätten. Utskottet utgår från att det även i

fortsättningen görs insatser av det slag som beskrivs i

redogörelsen, anpassade efter det behov som bedöms föreligga.

Motionärernas syfte synes därmed i stort sett tillgodosett, och

något särskilt riksdagsuttalande med anledning av motion Jo612

yrkande42 är ej påkallat.

Naturvårdslagens strandskyddsregler syftar till att skydda

allmänhetens tillgång till stränderna för bad och friluftsliv.

Inom strandskyddsområde råder byggnads- och anläggningsförbud.

Länsstyrelsen kan utvidga strandskyddsområdet men också ge

dispens från byggnadsförbud m.m. Endast om särskilda skäl

föreligger kan undantag från strandskyddsbestämmelserna medges,

och denna undantagsmöjlighet tillämpas restriktivt.

Bestämmelserna har setts över av Naturvårdslagsutredningen,

SOU1990:38. Utredningens förslag genomfördes i 1991 års

miljöpolitiska beslut (prop.1990/91:90, JoU30).

Naturvårdslagens strandskyddsbestämmelser ändrades så att

beviljad dispens numera är tidsbegränsad, och en möjlighet

infördes till undantag från kravet på dispens för bl.a.

komplementbyggnader till befintlig bebyggelse.

Regeringen har nyligen givit länsstyrelserna i Kronobergs,

Jämtlands och Norrbottens län i uppdrag att inom ramen för

gällande strandskyddslagstiftning klarlägga förutsättningarna

för en mer flexibel tilllämpning av strandskyddet i

glesbygderna. Strandskyddsreglerna är även föremål för översyn

inom Miljöskyddskommittén (ME1989:04). Med hänsyn till att

frågan alltså utreds avstyrker utskottet motion Jo671.

Våtmarksskydd

Motionerna

I motion Jo611 (v) begärs inrättande av en dikningsdatabank.

Motionären anser det nödvändigt med en ökad faktainsamling och

dokumentation av dikningsföretag som lämpar sig för studier.

Arbetet bör börja snarast, förslagsvis i Västerbottens län. I

motion Jo612(s) erinras om att Naturvårdsverket har fått i

uppdrag att i samråd med Skogsstyrelsen och Jordbruksverket

föreslå områden i landet som skall undantas från

dikningsåtgärder. Regeringen bör påskynda arbetet och redovisa

för riksdagen hur långt detta arbete har kommit (yrkande52).

I motion Jo669 (fp) begärs ett tillkännagivande om

grundläggande forskning, konsekvensstudier samt skydd av

sumpskogar. Motionären anser att Naturvårdsverket i stort sett

lämnar sumpskogarna därhän i de pågående våtmarksinventeringarna

och koncentrerar sig på öppna myrar trots att den årliga

exploateringen av myrmark i landet bara torde uppgå till en

tiondel av arealen sumpskog som dikas. Sumpskogarna saknar dock

inte bevarandevärden, anför motionären.

Enligt motion Jo670 (fp) bör ett tillägg göras i den svenska

CW-listan till skydd för våtmarker i inre delen av Skälderviken

och Lundåkrabukten. Dessa utgör grunda havsområden med

angränsande strandängsområden vilka till stor del ännu utgörs av

betade havsstrandängar omväxlande med andra typer av

ängsmarker.

Utskottets överväganden

Redan år 1977 uppdrog regeringen åt Statens naturvårdsverk

(SNV) att genomföra en översiktlig inventering av de svenska

våtmarkerna. En första genomgång av befintliga kunskaper

publicerades år 1979 (SNV PM 1181--1184). År 1980 genomförde SNV

en s.k. anspråkskartering (SNV PM1384). En försöksinventering

med beskrivning av metod för våtmarksinventering (VMI)

publicerades 1983 (SNV PM 1680--1683). Därefter har arbetet med

VMI fortsatt länsvis. Elva län är klara. Sammanfattningsvis

skall genom VMI samtliga våtmarker över en viss storlek (t.ex.

10ha) inventeras för att bilda ett godtagbart underlag för

tillämpning av olika naturvårdskriterier. Högt klassade objekt

skall inventeras mera noggrant, och en kunskapsbas skall

framställas för att utgöra underlag för beslut i ärenden som rör

våtmarker. Dessutom hoppas man inom Naturvårdsverket att genom

inventeringen kunna öka den allmänna kunskapen om och därmed

förståelsen för våtmarker.

Sedan år 1986 krävs tillstånd för markavvattning enligt

18c§ NVL. I dag avstyr de flesta länsstyrelser

markavvattning på alla objekt av VMI-klass1 och klass2.

Enligt 18d§ NVL (införd 1991) kan regeringen förbjuda

avvattning av områden där det är särskilt angeläget att bevara

våtmarkerna. År 1991 infördes även anmälningsplikt för

skyddsdikning. Varje län skall redovisa alla beslut i

dikningsärenden. Besluten registreras i en databank för

naturvård som är under vardande. Arbetet med upprättande av

denna databank betraktas som angeläget av Naturvårdsverket.

På uppdrag av regeringen har Naturvårdsverket i samråd med

Skogsstyrelsen och Jordbruksverket utarbetat förslag till vilka

områden som bör omfattas av avvattningsförbud. Arbetet har

redovisats till regeringen den 30 september 1992.

Utskottet delar den mening som framförts i motion Jo611 om

vikten av att kunskaperna om Sveriges våtmarker och skyddet av

dessa marker aktiveras. Ett viktigt instrument är den

kunskapsbas som läggs upp genom våtmarksinventeringen och som

kommer att kunna nås genom databanken för naturvård. Enligt vad

utskottet inhämtat kommer berörda naturvårds- och

skogsvårdsmyndigheter liksom även markägare och organisationer

att genom databanken få tillgång till fakta om och dokumentation

av dikningsföretag som efterlyses i motionen. Dess syfte kommer

därigenom att i allt väsentligt kunna tillgodoses utan något

särskilt riksdagsuttalande.

Utskottet ansluter sig också till de synpunkter som framförs i

den socialdemokratiska miljömotionen om att arbetet med att

bestämma vilka områden i landet som skall undantas från

dikningsåtgärder bör påskyndas. Av utskottets redogörelse ovan

framgår att vederbörande centrala myndigheter lämnat sina

förslag i frågan till regeringen. Utskottet utgår från att det

fortsatta arbetet bedrivs aktivt, och att regeringen om så

erfordras återkommer till riksdagen med förslag till åtgärder.

Därmed får syftet med motion Jo612 yrkande52 anses

tillgodosett.

I Naturvårdsverkets utredning Våtmarkerna och deras

betydelse finns en utförlig diskussion av sumpskogarna

(Naturvårdsverket Rapport3824). Som sumpskogar eller

våtmarksskogar räknas alla våtmarker som är skogbevuxna. De

beräknas omfatta 5milj.ha av sammanlagt 9,3milj.ha

våtmarker i Sverige. Vissa sumpskogar är mycket artrika på

växter och djur. Sumpskogarna är av stor betydelse för hotade,

sällsynta och hänsynskrävande arter då nära 200 arter i

hotkategori 0--4 i Naturvårdsverkets fastställda lista över

hotade arter förekommer där. De typer av sumpskog som arterna

föredrar är bl.a. örtrika sumpskogar, lövsumpskogar och

strandnära sumpskogar. I de allra flesta fallen är skälet till

att en art är hotad att dess miljö, eller biotop, har minskat i

utbredning. Denna bakgrund ger anledning att klassa dessa

sumpskogar som några av de mest hotade biotoperna i Sverige i

dag.

Skogsstyrelsen inventerar för närvarande sumpskogarna i samråd

med SNV. Inventeringen kommer enligt en grov bedömning att

behöva pågå under 5--8 år med nuvarande resursinsats

(6,5mkrför budgetåret 1992/93). Metodik för

sumpskogsinventeringen är under utveckling. Enligt

Naturvårdsverkets rapport föreligger stora inventeringstekniska

problem.

Den kritik som riktas i motion Jo669 mot Naturvårdsverket för

att negligera sumpskogsproblematiken kan bero på ett

missförstånd. Medan Naturvårdsverket har det övergripande

ansvaret för våtmarksinventeringen görs sumpskogsinventeringen i

Skogsstyrelsens regi. Med hänvisning till det anförda avstyrker

utskottet motionen.

I motion Jo670 förordas utvidgning av den s.k. CW-listan. I

denna anges vilka områden som särskilt bör skyddas i enlighet

med Konventionen i Ramsar angående våtmarker av internationell

betydelse, i synnerhet som livsmiljö för våtmarksfåglar

(Convention on Wetlands /SÖ1975:76/, ändrad enl. SÖ1986:74

samt enl. prot. 1987-06-03). Enligt vad utskottet inhämtat kan

det i och för sig finnas goda skäl att utvidga CW-listan.

Utskottet vill dock inte ställa sig bakom någon särskild

prioritering av det område som anges i motionen. Denna avstyrks

därför.

Naturreservat

Motionerna

Enligt motion Jo612 (s) yrkande 43 bör riksdagen göra ett

tillkännagivande om att regeringen bör återkomma till riksdagen

med ett förslag om principer för intrångsersättning i samband

med naturvårdshänsyn. Motionärerna anser att av

naturvårdshänsyn, och med hänsyn till budgetläget, var den

rådande ordningen före 1987 bättre, vilket bör beaktas i det

fortsatta arbetet.

Enligt motion Jo619 (m) bör en översyn göras av befintliga

naturreservat och naturvårdsområden för att man skall kunna

bedöma vilka som är av synnerligt högt värde för samhället. I

övriga områden bör såväl äganderätt och skötsel som tillsyn

återgå till ursprunglig ägare. I motion Jo674(m) yrkas att

ägar- och ersättningsfrågorna alltid skall vara fullt utredda

innan nya reservat bildas (yrkande1) samt att riksdagen gör

ett tillkännagivande om utbytesmark vid reservatsbildningar från

Domänverkets marker (yrkande2).

Utskottets överväganden

Enligt 26 § naturvårdslagen (1964:822) är en fastighetsägare

berättigad till ersättning om föreskrifter om inrättande av

naturreservat m.m. medför att pågående markanvändning avsevärt

försvåras inom berörd del av fastigheten. Motsvarande

bestämmelse om intrångsersättning återfinns i bl.a. plan- och

bygglagen (PBL, 1987:10). Den nu gällande formuleringen infördes

år 1987, då orden "berörd del av fastigheten" tillfördes.

Tidigare gällde enligt praxis generellt att det var vederbörande

sakägares ekonomiska enhet som skadan skulle relateras till.

I samband med 1991 års miljöpolitiska beslut diskuterades den

principiella frågan om vilka intrång en markägare skall vara

skyldig att tåla av hänsyn till naturvården (prop. 1990/91:90,

JoU30). Med anledning av riksdagsbeslutet tillsattes en

arbetsgrupp som sedermera avgett ett betänkande,

Naturvårdshänsyn och de areella näringarna (Ds1991:87).

Arbetsgruppen har haft att överväga om behovet av ökad

naturvårdshänsyn kräver ändringar i gällande ersättningsregler

samt att utreda hur den av riksdagen antagna sektorsprincipen

bör tillämpas med avseende på de areella näringarna. I

betänkandet framhålls att reglerna inte får utformas så att de

står i strid med vad som i svensk rättsordning anses acceptabelt

i fråga om rådighetsinskränkningar och rätt till ersättning för

sådana. De slutliga avvägningarna mellan enskilda och allmänna

intressen bör enligt arbetsgruppen göras i de parlamentariskt

sammansatta utredningarna Miljöskyddskommittén, Skogspolitiska

kommittén och Äganderättskommittén (Fri- och

rättighetskommittén).

Skogspolitiska kommittén har nyligen avslutat sitt arbete. I

betänkandet Skogspolitiken inför 2000-talet (SOU1992:76)

diskuteras frågan om hur stort intrång en markägare skall tåla

utan ersättning vid naturvårdsåtgärder. Kommittén är inte beredd

att föreslå en ändring av 1987 års riksdagsbeslut om att

ersättning utgår till markägaren då pågående markanvändning

avsevärt försvåras på berörd del av fastigheten. Däremot bör

enligt kommittén den del av kostnaden som motsvarar ett intrång

upp till kvalifikationsgränsen avräknas vid intrång som är

ersättningsgilla. Betänkandet bereds i regeringens kansli med

sikte på en proposition våren 1993. Miljöpolitiska kommittén

beräknas framlägga sitt huvudbetänkande i april 1993, och

Kommittén med uppdrag att utreda frågan om grundlagsskydd för

äganderätten (Ju1992:01) eller Fri- och rättighetskommittén

bör enligt sina direktiv avsluta sitt arbete före halvårsskiftet

1994.

Utskottet hänvisar till att det förslag som framlagts av

Skogspolitiska kommittén bereds i regeringskansliet samt att

närbesläktade problem ligger under utredning i ett par andra

kommittéer. Med hänsyn härtill bör riksdagen icke vidta någon

åtgärd med anledning av motion Jo612 yrkande43.

Riksdagen avslog våren 1991 en motion om begränsning av

antalet naturreservat (1990/91:JoU30 s.201). Som skäl för

avslaget framhöll utskottet att Naturvårdsverket och

länsstyrelserna hade genomfört en översyn av samtliga

naturvårdsobjekt med avseende på skyddsmotiv m.m. med resultat

att det för ett litet antal mindre reservat och skyddsobjekt

saknades motiv för att de skulle kvarstå som naturvårdsobjekt.

Med samma motivering avstyrks motion Jo619.

Utskottet avstyrker även motion Jo674 yrkande1. Enligt vad

utskottet erfarit gäller redan i dag krav på att ägar- och

ersättningsfrågorna alltid skall vara fullt utredda innan nya

reservat bildas. När det gäller yrkande2 i motionen om

utbytesmark vid reservatsbildningar hänvisar utskottet till sitt

yttrande över regeringens förslag om avveckling av Domänverket

(prop. 1991/92:134, JoU9y, NU33). Jordbruksutskottet framhöll

då, med instämmande i näringsministerns uttalande, att det vore

opraktiskt att -- i vart fall för någon längre tid --

upprätthålla en markreserv för utbytesmark. Å andra sidan borde

det enligt utskottet vara möjligt att inom den fyraåriga

övergångsperiod som förutsågs för förvaltningen genomföra

inventeringar av skyddsvärd enskilt ägd mark eller bolagsmark.

Dessa inventeringar kunde läggas till grund för markbyten med

domänmark innan denna överläts på bolaget. Markbyten skulle även

kunna ske av mark som redan överlåtits på bolaget.

Näringsutskottet erinrade å sin sida om det omfattande

inventeringsarbete som redan genomförs löpande inom ramen för

Naturvårdsverkets och länsstyrelsernas verksamhet liksom om den

uppgift som har lagts på den skogspolitiska kommittén, och

framhöll att de synpunkter som förs fram i jordbruksutskottets

yttrande härvid bör ligga till grund för säkerställande av mark

för naturvårdsändamål.

Som redovisats i det föregående bereds Skogspolitiska

kommitténs förslag i regeringens kansli. Med hänvisning härtill

avstyrker utskottet yrkande2 i motion Jo674.

Biologisk mångfald

Motionerna

I motion Jo673 (v) yrkande 1 begärs ett tillkännagivande om

nödvändigheten av att upprätta en nationell naturvårdsstrategi.

En sådan skall enligt motionen fungera som underlag för arbetet

med att skydda hotade arter, unika naturområden och olika

naturtyper samt även gälla i förhållande till det

internationella naturvårdsarbetet. Enligt yrkande2 bör en ny

översyn av naturvårdslagstiftningen göras i syfte att tydliggöra

en ekologisk grundsyn. Även naturresurslagen bör ses över så att

den blir ett skarpare instrument. Reglerna för biotopskydd bör

utformas så att de ger möjlighet för länsstyrelserna att genom

generella regler skydda smärre markområden av viss marktyp i

länet; biotopskyddet bör anses falla inom ramen för den

naturvård markägaren är skyldig att ansvara för, och skall

därför normalt inte innebära rätt till intrångsersättning

(yrkande3). Ansvaret för skydd av skogliga biotoper bör ligga

på länsstyrelserna och inte på sektorsmyndigheten (yrkande4).

I yrkande9 begärs att Naturvårdsverket får i uppdrag att

genomföra en utvärdering av det naturvårdsinriktade arbetet på

kommunal nivå. Denna utvärdering bör ligga till grund för

insatser för att stödja och utveckla ekologisk kompetens hos

kommunerna.

I motion Jo677 (fp) begärs en översyn av lagstiftningen så att

utrotningshotade groddjur ges ett varaktigt skydd. Enligt

motionen bör modellen med "kritiska områden" enligt USA-modell

övervägas. Det är viktigt att Sverige lever upp till

Bernkonventionen (om skydd av europeiska vilda djur och växter

samt deras naturliga miljö /SÖ1983:30/) och ger lövgrodan

varaktigt skydd.

Utskottets överväganden

Vid FN:s konferens om miljö och utveckling -- UNCED -- i Rio

de Janeiro undertecknades i juni 1992 en internationell

konvention om bevarande av biologisk mångfald av företrädare för

mer än 150 länder och EG. Enligt konventionen avses med

biologisk mångfald (biodiversitet) variationen bland levande

organismer i alla miljöer, inklusive bl.a. land- och

vattenmiljöer, samt de ekologiska relationer och sammanhang som

organismerna ingår i. Detta innefattar mångfald inom arter,

mellan arter och mellan ekosystem.

Regeringen har i skrivelse (skr.1992/93:13) lämnat en

redogörelse för UNCED. Därav framgår (s.12f.) att regeringen

nu bereder de frågor, som aktualiseras vid en ratificering av

konventionen om biologisk mångfald, med sikte på en proposition

redan under innevarande riksmöte. I propositionen kommer

ratificeringen av konventionen om biologisk mångfald att tas

upp. Vidare kommer frågor i anslutning till tillämpningen av

konventionen att behandlas, såsom t.ex. genomförandet av en

landstudie om biologisk mångfald. Landstudien är en

statusrapport som skall utgöra underlag för utarbetande av en

nationell strategi för bevarande och uthålligt nyttjande av

biologisk mångfald. Vidare kommer att redovisas hur de under år

1991 införda förändringarna i naturvårdslagen (1964:822) rörande

biotopskydd och biotoper för markavvattning skall tillämpas.

Konventionen kommer i enlighet med principen om sektorsansvar

för miljön att föra med sig behov av ökade insatser från olika

sektorer.

Utskottet erinrar om att Naturvårdsverket för tre år sedan

lade fram förslag till en samlad strategi för skydd av svensk

natur i programmet Naturvårdsplan för Sverige. I

naturvårdsplanen redovisas Naturvårdsverkets samlade bedömning

beträffande mål och omfattning av och riktlinjer för det

framtida säkerställandearbetet. Dokumentet avses bli utvecklat

och preciserat i takt med att bättre underlagsmaterial kommer

fram.

Naturvårdsplanen utgjorde ett av delunderlagen till

aktionsprogrammet NATUR90 vilket i sin tur låg till grund för

naturskyddskapitlet i det miljöpolitiska beslutet våren 1991

(prop. 1990/91:90, JoU30). Beslutet innebar bl.a. att ett nytt

skyddsinstitut infördes i naturvårdslagen (21§NVL) för

biotoper som utgör livsmiljöer för hotade djur- eller växtarter

eller som annars är särskilt skyddsvärda.

Naturvårdsverket har nyligen i samråd med Skogsstyrelsen

redovisat en utredning om biotopskyddet enligt 21§NVL till

regeringen. Enligt utredningen bör biotopskyddet klassas enligt

två modeller, nämligen ett generellt skydd för vissa biotoper

som uppnås genom att särskilda bestämmelser för detta införs i

naturvårdsförordningen (1976:484) -- modell A -- samt ett

individuellt biotopskydd genom beslut i det enskilda fallet --

modell B. Enligt SNV bör länsstyrelserna ha ansvaret för

biotopskyddet enligt modell B, medan Skogsstyrelsen anser att

skogsvårdsstyrelserna skall ha detta ansvar när det gäller

skogliga biotoper.

Biotopskyddet diskuteras även i Skogspolitiska kommitténs

betänkande. Kommittén anser i anslutning till 1991 års

miljöpolitiska beslut att skogsvårdsstyrelsen skall besluta om

skydd av enskilda skogliga biotoper.

Utskottet har vidare erfarit att Naturvårdsverket och

Skogsstyrelsen i samarbete och inom ramen för Naturvårdsverkets

pågående projekt MIST (Miljön i Sverige, tillstånd, trender) och

MILJÖ 93 arbetar på att närmare precisera ansvarsfördelningen

mellan myndigheterna på central, regional och lokal nivå inom

området skogen och miljön. Därvid skall också definieras och

beskrivas innebörden och utformningen av de instrument som

kommer till användning för ansvarsfördelningen.

Utskottet anser att syftet med yrkande 1 i motion Jo673 får

anses i huvudsak tillgodosett med hänvisning till vad som

anförts om Naturvårdsverkets naturvårdsplan för Sverige och till

den aviserade propositionen med anledning av konventionen om

biologisk mångfald. Biotopskyddet har som framgår av det anförda

nyligen införts, och förslag har framlagts om dess närmare

utformning. Förslagen bereds vidare i regeringskansliet. Med

hänvisning härtill avstyrks yrkandena3 och4 i motionen.

Utskottet avstyrker även yrkande2 om ny översyn av

naturvårdslagen och naturresurslagen. Dessa lagar omfattas av

Miljöskyddskommitténs arbete (ME 1989:04) som är inriktat på

att utforma förslag till en miljöbalk. Av direktiven till

utredningen framgår att den nya lagstiftningen skall styras av

en ekologisk grundsyn.

Naturvården är en såväl statlig som kommunal angelägenhet. I

2§ naturvårdslagen fastslås detta uttryckligen. Länsstyrelsen

har att verka för naturvården i länet, och Naturvårdsverket har

överinseende över naturvården i riket. Genom det miljöpolitiska

beslutet våren 1991 utvidgades länsstyrelsens möjlighet att

överlåta beslut i vissa naturvårdsärenden till kommun.

Utskottet delar motionärens mening om att det

naturvårdsinriktade arbetet på kommunal nivå bör utvärderas och

att det kan behövas särskilda insatser för att stödja och

utveckla ekologisk kompetens hos kommunerna. Som framgår av den

lämnade redovisningen pågår ett arbete inom Naturvårdsverket och

Skogsstyrelsen på att närmare precisera ansvarsfördelningen

mellan myndigheterna på central, regional och lokal nivå inom

området skogen och miljön. Utskottet utgår från att i det

sammanhanget en genomgång sker även av den ekologiska

kompetensen i kommunerna och att åtgärder vidtas för att

eventuella luckor i detta avseende fylls. Med detta uttalande

får syftet med yrkande9 i motion Jo673 anses i viss mån

tillgodosett.

Vad utskottet anfört om pågående arbete på biotopskyddets

område är även ägnat att besvara motion Jo677. Enligt

Naturvårdsverkets biotoputredning bör skyddet utgå från vissa

biotoper och inte från vissa arter. En sådan biotop är småvatten

och våtmarker i jordbruksmark. Småvattenbiotoper bör enligt

förslaget komma i fråga för biotopskydd i syfte att bromsa

utarmningen av den biologiska mångfalden i jordbrukslandskapet.

Ett generellt biotopskydd med stöd av 21§ NVL är det

effektivaste medlet att nå detta mål. Bl.a. groddjur riskerar i

dag att lokalt utrotas i landets slättbygder till följd av

utglesningen av lämpliga biotoper. Som exempel nämner

utredningen lövgroda, klockgroda (båda hotkategori2) samt

större vattensalamander (hotkategori4). För den framtida

förekomsten av några hotade groddjur med huvuddelen av hela det

svenska beståndet koncentrerat till Skåne kan bevarande av den

aktuella biotopen i denna del av landet vara avgörande. Utöver

de hotade arterna är givetvis biotopen viktig och avgörande för

samtliga groddjursarter och andra arter knutna till våta

miljöer, framhåller rapportförfattarna.

Enligt vad utskottet inhämtat hos Naturvårdsverket kommer

förhoppningsvis t.ex. lövgrodans fortsatta existens att räddas

om utredningsförslaget genomförs. Som redan anförts bereds

förslaget i regeringskansliet. Motion Jo677 bör därför icke

föranleda någon vidare åtgärd från riksdagens sida.

Lokala miljöfrågor

Motionerna

I två motioner väcks frågor om naturmiljön i Stockholm med

omnejd. I motion Jo617(c) begärs ett tillkännagivande om

särskilt miljöskydd för Stockholms gröna lungor (yrkande1) för

att ge framtidens stockholmare förutsättningar för god livsmiljö

och rekreation. Motionärerna hävdar att nuvarande generation har

ansvar för detta och att hoten är många: grönområden naggas och

stränderna hotas av byggnation, försurningen hotar grönskan,

vattnet försämras, byggnader och skulpturer förstörs av

försurande ämnen m.m. En särskild storstadslagstiftning för att

skydda Stockholms parker bör komma till stånd (yrkande2),

frilufts- och strövområden som Grimstaskogen (yrkande3) och

Hanstaområdet (yrkande4) bör göras till naturreservat, och

riksdagen bör göra ett tillkännagivande om skyddet av

Haga--Brunnsviken--Norra Djurgården som går ut på att det skall

finnas en statlig instans som har huvudansvaret för områden av

riksintressen. Även i motion Jo690(fp) begärs uttalanden om

skydd för känsliga naturområden (yrkande12). Den orörda

naturens långsiktiga värde för samhället måste vara en viktig

förutsättning för all planering och alltid ställas mot

kortsiktiga ekonomiska intressen; när ett område väl är

exploaterat går det inte att återställa, anser motionärerna. Det

sammanhängande "gröna bältet" runt Storstockholm bör bevaras

(yrkande13), och vad i övrigt anförts om skydd för miljön i

Stockholms län bör ges regeringen till känna (yrkande15).

Enligt motion Jo672 (fp) bör eklandskapet samt ängs- och

hagmarker i Östergötlands län skyddas. Motionären framhåller att

ekskogen är nedläggningshotad. Naturvården måste få starkare

ställning i samhällsplaneringen, och ädellövskogslagen bör ses

över.

Utskottets överväganden

Riksdagen behandlade hösten 1991 tre motioner med yrkanden om

skydd av områdena kring Haga--Brunnsviken och Ulriksdal samt

Djurgården mot fortsatt exploatering. En omfattande remissomgång

genomfördes. Under den tid utskottsbehandlingen pågick begärde

regeringen den 21 november 1991 att Stockholms och Solna

kommuner skulle redovisa hur man tänker tillgodose

kulturminnesvårdens, naturvårdens och friluftslivets intressen i

den planering som inletts för området. I betänkandet anförde

utskottet bl.a. att hela området har utomordentligt stora

natur-, kultur- och rekreationsvärden. Utskottet fann att

skyddsbehovet av områdets miljövärden vad avser natur, kultur

och stadsbild borde överordnas exploateringsintresset. Vidare

erinrade man om att riksdagen i ett tidigare skede beslutat om

stark restriktivitet vad gäller markutnyttjandet. Utskottet

utgick från att regeringen, sedan länsstyrelsen gjort sin

prövning, på lämpligt sätt återkommer till riksdagen och

informerar om inriktningen av den fortsatta planeringsprocessen

(1991/92:JoU10).

Enligt vad utskottet erfarit beräknas kommunerna lämna in sina

planer till länsstyrelsen den 1december 1992 i enlighet med

vad regeringen föreskrivit. Länsstyrelsen förväntas lämna sina

kommentarer till regeringen strax efter årsskiftet, varpå

riksdagen beräknas kunna få redovisning under första halvåret

1993.

Utskottet delar, som framgår av det anförda, motionärernas

mening om vikten av att förutsättningarna för en god miljö i

storstadsområdet bevaras. Ett omfattande planeringsarbete för

att bevara naturvärden i Stockholm pågår. Detta arbete bör

avvaktas. Utskottet är icke berett att i detta sammanhang

tillstyrka de förslag som lagts fram i motion Jo617 yrkandena 1,

2 och 5 eller i motion Jo690 yrkandena12 och13. Yrkande15

i motion Jo690 är alltför opreciserat för att läggas till grund

för någon särskild åtgärd. Det avstyrks av det skälet.

Beslut om bildande av naturreservat fattas av länsstyrelsen

(7§NVL) i administrativ ordning. Innan länsstyrelsen fattar

sådant beslut skall den samråda med kommunen. Det är även

möjligt att inrätta kommunala naturreservat och

naturvårdsområden m.m. (43§NVL). Dessa frågor utgör således,

som utskottet vid ett flertal tillfällen framhållit,

förvaltningsärenden som ligger utanför riksdagens ansvarsområde.

Motion Jo617 yrkandena3 och4 avstyrks därför.

Med anledning av motion Jo672 får utskottet framhålla

följande.

I 1982 års ädellövskogsutredning (SNVPM1587) framhölls att

ädellövskogslagen måste kombineras med ett utökat reservatsskydd

för de skogar som får sina värden spolierade av ett aktivt

ädellövskogsbruk. Efter lagens ikraftträdande har dock relativt

få områden skyddats. Enligt naturvårdsplanen är endast 5% av

ädellövskogen skyddad i naturreservat, och den regionala

fördelningen är mycket ojämn. En målmedveten satsning på ökat

reservatsskydd av ädellövskog bör ges hög prioritet. Ett

särskilt kriteriesystem för reservatsurval är under utarbetande

i samarbete mellan Naturvårdsverket, Lantbruksuniversitetet och

Skogsstyrelsen. Målet bör enligt naturvårdsplanen vara att på

grundval av art- och biotopbevarande kriterier minst fördubbla

den skyddade arealen fram till år 2000. På längre sikt bör

ytterligare arealer skyddas.

Skogspolitiska kommittén föreslår att ädellövskogslagens

bestämmelser överflyttas till skogsvårdslagen och att

skogsvårdsstyrelsen blir tillsynsmyndighet rörande samtliga

frågor enligt de bestämmelserna.

Utskottet vill för egen del betona vikten av att

ädellövskogens regler efterlevs. Naturvårdsverket har avgränsat

flera ädellövskogar i Östergötland som riksintressen för

naturvård och friluftsliv. Eklandskapet kring Stora Rängen och

Järnlunden bildar tillsammans med ekområdena vid Åtvidaberg

Sveriges största samlade areal med ek. Utmärkande för

innerskärgårdens öar är det ofta rika inslaget av ädellövskog,

särskilt ekskog. Även kulturmark med lång kontinuitet som de

hävdade lövängarna Sättra ängar och Hallstad ängar har

förklarats som riksintressen.

Om så bedöms nödvändigt har länsstyrelsen möjlighet att bilda

naturreservat eller naturskyddsområde.

Med hänvisning till det anförda och i avvaktan på den

fortsatta beredningen av Skogspolitiska kommitténs betänkande

avstyrker utskottet motion Jo672.

Stranderosion

Motionerna

I flera motioner yrkas på åtgärder mot stranderosion. Enligt

motion Jo622(s) bör en samlad statlig uppfattning och strategi

tas fram i huvudfrågan om åtgärder över huvud taget skall sättas

in mot sanderosionen. Motstående intressen bör klarläggas,

statliga och ev. andra aktörers på området roller måste klaras

ut. I motion Jo640(s) begärs statligt engagemang i ett

planerat projekt för att lösa erosionsproblem i Löderups

strandbad (yrkande1). Ett niopunktsprogram har enligt motionen

utarbetats som förutsätter ekonomiskt engagemang från såväl

statens och kommunens som de enskildas sida. Riksdagen bör även

göra ett uttalande om forskning avseende erosions- och

strandskyddsproblematik m.m. på lång sikt (yrkande2). I motion

Jo653(kds) yrkas likaledes på insatser mot stranderosion i

Ystads kommun.

Utskottets överväganden

Utskottet erinrar om att en motion om statligt engagemang i

niopunktsprogrammet mot stranderosionen i Löderups strandbad

avslogs våren 1991 med hänvisning till att frågan om i vilken

mån statliga medel bör ställas till förfogande bör prövas av

vederbörande myndigheter. Samtidigt underströks att ytterligare

forskning är angelägen (1990/91:JoU30 s.217).

Naturvårdsverkets generaldirektör har, enligt vad utskottet

erfarit, i samband med en uppvaktning förklarat sig beredd att

gå in med statligt engagemang i första etappen av ett

forskningsprojekt i full skala för att utröna möjligheten att

lösa erosionsproblemen vid Löderups strandbad. En förutsättning

för att statsbidrag skall utgå är att SNV:s forskningsnämnd

tillstyrker projektet.

Utskottet delar motionärernas mening att ökad forskning kring

stranderosionsproblemen är värd att stödja. Som framgår av det

anförda kommer också frågan om statsbidrag för sådan forskning

att prövas närmare. Med hänsyn härtill synes någon ytterligare

åtgärd från riksdagens sida inte vara påkallad med anledning av

motionerna Jo622, Jo640 och Jo653.

Strandstädning

Motionerna

I tre motioner begärs åtgärder för att bistå de kommuner på

västkusten som drabbas av nedsmutsade stränder. Enligt motion

Jo601(fp) yrkande1 bör regeringen tillsätta en utredning med

uppgift att utreda hur kustkommunerna långsiktigt skall hjälpas

att lösa problemen med nedsmutsningen från Nordsjön och

Kattegatt. I avvaktan på att ett internationellt samarbete kan

leda till mer kännbara restriktioner för dumparna och för

ägarna, bör kommunernas renhållningsansvar för "skräppåslaget"

revideras och utrymme ges för generösa bedömningar av krav på

kostnadsersättning, anser motionärerna. Enligt motion Jo656(s)

bör statligt stöd ges till strandstädningen av Bohuskusten. Ett

liknande yrkande framförs i motion Jo659(c).

Utskottets överväganden

Utskottet erinrar om att motioner av samma innehåll som de nu

aktuella har väckts en följd av år men avslagits med hänvisning

till det kommunala avfallsansvaret. Våren 1991 välkomnade

utskottet ett besked från regeringen att vissa medel från

pantsystemet för dryckesförpackningar av aluminium kan

disponeras för insatser i akuta nedskräpningssituationer.

Utskottet framhöll vidare att det numera får anses belagt att

betydande delar av nedskräpningen på den svenska västkusten

härrör från soptömning i Nordsjöområdet. Problemet borde från

svensk sida tas upp i samband med de ordinarie överläggningarna

inom Paris- och Oslokonventionernas ram (prop. 1990/91:90, JoU30

s.131).

Sedan skräpmängden längs Bohuskusten med tiden tagit

oroväckande dimensioner har enligt vad utskottet erfarit en

grundlig strandstädning genomförts under den gångna sommaren.

20mkr har anslagits av Länsarbetsnämnden i Göteborg för

genomförande av ett projekt "Rena stränder" som länsstyrelsens

miljövårdsenhet startat i samarbete med berörda kommuner. I

detta har 200 arbetslösa personer sysselsatts i fem månader,

fram till oktober. Enligt projektledaren kommer behov att finnas

av fortsatt verksamhet, dock i mindre skala.

Med hänsyn till att den akuta situationen nu förefaller att ha

lösts bör motionerna Jo601 yrkande1, Jo656 och Jo659

yrkande8 icke föranleda någon vidare åtgärd från riksdagens

sida. Vad utskottet anförde våren 1991 om att problemet bör tas

upp i samband med de internationella Nordsjöförhandlingarna äger

dock fortfarande full giltighet. Utskottet vill tillägga att det

på längre sikt kan finnas anledning att överväga omfattningen av

det kommunala renhållningsansvaret i de fall som avses i

motionerna. Det kan också gälla sådan nedskräpning som drabbar

större friluftsområden, trafikleder m.m.

Skoterförbud

Motionerna

I motion Jo623 (s) begärs reglering av skoteråkandet. Enligt

motion Jo673(v) yrkande13 bör användande av vattenskotrar,

s.k. jet-skis, förbjudas, och i motion Jo683(c) begärs översyn

med förslag till komplettering och ändring av gällande

lagstiftning om körning med snöskoter.

Utskottets överväganden

Regeringen tillkallade hösten 1991 en särskild utredare för

att belysa möjligheterna till och konsekvenserna av

restriktioner mot bullrande aktiviteter i landets fjällområden

och skärgårdar. Utredningen har i en delrapport. Angående

vattenskotrar (SOU1992:41), föreslagit allmänt förbud mot att

använda vattenskotrar, kombinerat med möjligheter att använda

vattenskotrar inom särskilt angivna områden. Utanför sådana

särskilda områden bör tillstånd kunna lämnas för

vattenskotertävlingar och för viss annan verksamhet om det finns

något särskilt skäl härför, anser utredningen. Betänkandet är

remissbehandlat. Ärendet bereds i regeringens kansli med sikte

på en proposition i november 1992. Utredningen beräknar kunna

avge sitt huvudbetänkande i februari 1993.

Med hänsyn till att hithörande frågor är under utredning

avstyrks motionerna Jo623, Jo673 yrkande13 och Jo683.

Miljöskyddsområde

Enligt motion A484 (fp) yrkande 11 bör riksdagen begära

förslag om inrättande av miljöskyddsområde för Göta

Älvdalsbäckenet.

Utskottet erinrar om att riksdagen i samband med behandlingen

av regeringens skrivelse om Miljöprojekt Göteborg avslog

motioner om Göteborgsregionen som miljöskyddsområde

(skr.1990/91:6, JoU16). Utskottet har inte funnit anledning

till ändrad inställning i denna fråga och avstyrker motionen.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande precisering av allemansrätten

att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Jo614,1991/92:Jo615

och 1991/92:Jo627,

2. beträffande tilläggsdirektiv om allemansrätten

att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Jo612 yrkande41 och

1991/92:T221 yrkande5,

res. 1 (s)

3. beträffande kampanj till försvar för allemansrätten

att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo612 yrkande42,

res. 2 (s)

4. beträffande strandskydd

att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo671,

5. beträffande dikningsdatabank

att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo611,

6. beträffande avgränsningar angående markavvattning

att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo612 yrkande52,

7. beträffande sumpskogar

att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo669,

8. beträffande CW-listan

att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo670,

9. beträffande principerna för intrångsersättning

att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo612 yrkande43,

res. 3 (s)

10. beträffande begränsning av antalet naturreservat

att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo619,

11. beträffande bildande av nya reservat

att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo674,

12. beträffande en nationell naturvårdsstrategi m.m.

att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo673 yrkandena 1--4,

13. beträffande utvärdering av kommunernas

naturvårdsarbete

att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo673 yrkande 9,

14. beträffande skydd åt utrotningshotade groddjur

att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo677,

15. beträffande naturmiljön i Stockholm med omnejd m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Jo617 yrkandena1, 2

och 5 och 1991/92:Jo690 yrkandena12, 13 och 15,

16. beträffande naturreservat

att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo617 yrkandena3 och 4,

17. beträffande eklandskapet i Östergötlands län

att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo672,

18. beträffande stranderosion

att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Jo622, 1991/92:Jo640

och 1991/92:Jo653,

19. beträffande strandstädning

att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Jo601 yrkande1,

1991/92:Jo656 och 1991/92:Jo659 yrkande8,

20. beträffande skoterförbud

att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Jo623, 1991/92:Jo673

yrkande13 och 1991/92:Jo683,

21. beträffande miljöskyddsområde

att riksdagen avslår motion 1991/92:A484 yrkande 11.

Stockholm den 3 november 1992

På jordbruksutskottets vägnar

Göran Persson

I beslutet har deltagit: Göran Persson (s), Ivar Virgin

(m), Ingvar Eriksson (m), Inga-Britt Johansson (s), Lennart

Brunander (c), Åke Selberg (s), Inge Carlsson (s), Dan Ericsson

i Kolmården (kds), Christer Windén (nyd), Kaj Larsson (s), Carl

G Nilsson (m), Sinikka Bohlin (s), Patrik Norinder (m), Lena

Klevenås (s) och Lennart Fremling (fp).

Reservationer

1. Tilläggsdirektiv om allemansrätten (mom. 2)

Göran Persson, Inga-Britt Johansson, Åke Selberg, Inge

Carlsson, Kaj Larsson, Sinikka Bohlin och Lena Klevenås

(allas) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s.6

börjar med "Utskottet har" och slutar med "på allemansrätten"

bort ha följande lydelse:

Utskottet har erfarit att Kommittén med uppdrag att utreda

frågan om grundlagsskydd för äganderätten m.m. på eget initiativ

tagit upp frågan om allemansrättens inverkan på äganderättens

gränser. Enligt utskottets mening bör det dock ankomma på

regeringen att i särskilt tilläggsdirektiv uppdra åt utredningen

att utreda hur allemansrätt, strandskydd m.m. skall tillgodoses

i ett läge då äganderätten avses bli stärkt. Vad utskottet

anfört med anledning av motion Jo612 yrkande 41bör riksdagen

som sin mening ge regeringen till känna. Därmed tillgodoses även

motion T221 yrkande5.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande

lydelse:

2. beträffande tilläggsdirektiv om allemansrätten

att riksdagen med anledning av motionerna 1991/92:Jo612

yrkande41 och 1991/92:T221 yrkande5 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Kampanj till försvar för allemansrätten (mom.3)

Göran Persson, Inga-Britt Johansson, Åke Selberg, Inge

Carlsson, Kaj Larsson, Sinikka Bohlin och Lena Klevenås

(allas) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s.7

börjar med "Utskottet delar" och slutar med "ej påkallat" bort

ha följande lydelse:

Utskottet erinrar om att den socialdemokratiska regeringen

sommaren 1991 inbjöd folkrörelser, intresseorganisationer m.fl.

till en nationell kampanj till försvar för allemansrätten.

Avsikten var att skapa en medvetenhet om den hävdvunna

allemansrättens innebörd -- rättigheter och skyldigheter -- samt

att ta vara på viljan att ta ansvar för vår nationella tillgång

-- den svenska naturen. Inbjudan fick som motionärerna påpekar

ett mycket stort gensvar.

Den samordningsaktivitet som Naturvårdsverket svarat för under

den gångna våren och sommaren är givetvis värdefull. Utskottet

bedömer dock icke att den motsvarar de förväntningar som

ställdes när den förra regeringen riktade sin inbjudan om en

veritabel kampanj till försvar för allemansrätten, en kampanj

som skulle genomföras av folkrörelserna och berörda

organisationer. Enligt utskottets mening bör regeringen

återuppliva det initiativ som togs sommaren 1991. Vad utskottet

sålunda anfört med anledning av motion Jo612 yrkande42 bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande

lydelse:

3. beträffande kampanj till försvar för allemansrätten

att riksdagen med anledning av motion 1991/92:Jo612

yrkande42 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

3. Principerna för intrångsersättning (mom. 9)

Göran Persson, Inga-Britt Johansson, Åke Selberg, Inge

Carlsson, Kaj Larsson, Sinikka Bohlin och Lena Klevenås

(allas) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s.11

börjar med "Utskottet hänvisar" och slutar med "yrkande43"

bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas mening att såväl

naturvårdshänsynen som hänsynen till budgetläget talar för att

den ordning som rådde före 1987 var bättre.

Utgångspunkten för förslagen att stärka skyddet för arter och

biotoper bör vara följande. Naturvårdslagens regler om

reservatsbildning och andra skyddsformer utgör grunden i

naturvårdsarbetet. Inköp av mark är förenat med stora kostnader.

Därför är det angeläget att planera omfattningen av de behov

som finns. Den övergripande målsättningen för naturvården kan

dock inte uppnås enbart genom bildande av nationalparker,

naturreservat m.m. Naturvårdshänsyn och ekologisk anpassning av

samhällsverksamheter som påverkar den biologiska mångfalden är

därför av avgörande betydelse för att målet skall uppfyllas.

För de areella näringarna liksom för andra samhällsområden bör

samma princip gälla, nämligen att näringen skall bära de

kostnader som uppstår när verksamheten anpassas till

miljökraven. Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening

ge regeringen till känna med anledning av motion Jo612

yrkande43.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande

lydelse:

9. beträffande principerna för intrångsersättning

att riksdagen med anledning av motion 1991/92:Jo612

yrkande43 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

Särskilt yttrande

Strandstädning (mom. 19)

Inga-Britt Johansson (s) och Lennart Brunander(c) anför:

Under fem månader, fr.o.m. maj t.o.m. september 1992, har ca

200 beredskapsarbetare i 24 arbetslag städat så gott som

samtliga öar och stränder på fastlandet från Göteborgs skärgård

till Strömstad. Skräpmängderna har varit gigantiska och man

räknar med att ha samlat in mellan 70000 och 80000 sopsäckar

samt eldat upp drygt 1500kbm brännbart skräp. Bara på en

mindre ö höll ett arbetslag på i tre veckor för att städa en

mindre vik och samlade då ihop drygt 900 sopsäckar. I en kommun

med 4000 invånare samlade man ihop 8500 sopsäckar. Plasten

dominerar skräpet till 70%, och merparten har tillverkats i

annat land än Sverige. Skräpet transporteras med strömmarna till

kusten.

Trots en insats på 20 miljoner kronor är stränderna ännu inte

rena. Kvar finns oljeklumpar från spill från oljeborrningarna

ute i Nordsjön och utsläpp från fartyg.

Problemet behandlas i samband med de ordinarie

överläggningarna inom Paris- och Oslokonventionernas ram.

Därtill finns kanske en liten möjlighet att i nuvarande

arbetsmarknadsläge avsätta pengar inom ramen för

sysselsättningsskapande åtgärder.

Detta är ingen tillfredsställande lösning. Behov av städning

kommer att finnas varje år inom överskådlig tid, och man kan

inte hänvisa till det kommunala avfallsansvaret i en fråga som

oförskyllt drabbar fattiga kustkommuner vilka inte har någon

möjlighet att finansiera strandstädning i den omfattning som

behövs. Vi anser det vara en nationell angelägenhet att

Bohusläns och även Hallands stränder inte förstörs av det avfall

som dumpas ute på Nordsjön.