Bet. 1992/93:JoU4

Jordbruksutskottets betänkande

1992/93:JOU04

Jakt och viltvård

Innehåll

Sammanfattning

Motioner

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1992/93

JoU4

Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande ett antal motioner om

jakt och viltvård, som väcktes under allmänna motionstiden 1992.

Flera motioner utgör direkta upprepningar av motioner som

behandlades för mindre än ett år sedan i utskottets betänkande

1991/92:JoU5. Andra tar upp i huvudsak samma frågor som

behandlas i angivna betänkande. Dessa motioner behandlas på ett

förenklat sätt i enlighet med utskottets principbeslut från

riksmötet 1989/90 om formerna för beredning av fristående

motioner som upprepas under valperioden.

Utskottet avstyrker samtliga motioner med hänvisning bl.a.

till ovan angivna betänkande eller tidigare ställningstaganden.

Till betänkandet har fogats 2 reservationer (s,nyd) och ett

särskilt yttrande (kds).

Motioner

1991/92:Jo215 av Roland Larsson (c) vari yrkas att riksdagen

hos regeringen begär en utredning om vildgässkadorna på

jordbruket.

1991/92:Jo801 av Bengt Silfverstrand och Kurt Ove

Johansson(s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om bevarandet av

den skånska kronhjortsstammen.

1991/92:Jo802 av Maja Bäckström och Bengt Silfverstrand(s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av en ny och mer

allsidigt sammansatt jaktvårdsorganisation.

1991/92:Jo804 av Sven-Olof Petersson (c) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om jakt på hanfågel av ejder.

1991/92:Jo806 av Arne Jansson m.fl. (nyd) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om jakt med stötande hund.

1991/92:Jo807 av John Andersson och Karl-Erik Persson(v)

vari yrkas att riksdagen räknar upp bidraget till Jägarnas

Riksförbund med 300000kr., avrundat till 900 000kr. för

verksamhetsåret 1992.

1991/92:Jo808 av John Andersson (v) vari yrkas att riksdagen

hos regeringen begär förslag till lag om förbud mot

anbudsförfarande vid utarrendering av jaktmark och

förskottsbetalning av tilldelade djur.

1991/92:Jo809 av Jan Fransson och Åke Selberg(s) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till åtgärder

som leder till en dämpad prisutveckling av avgifterna för

upplåtelse av jakträtt,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om upplåtelseformer för jakträtt,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan

ändring i jaktlagen att besittningsskyddet för den som innehar

jaktmark med nyttjanderätt stärks.

1991/92:Jo810 av Hans Dau och Olle Lindström (m) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om en översyn av jaktlagen i syfte att återge

alla markägare full dispositionsrätt till sin jaktmark.

1991/92:Jo812 av Hugo Bergdahl (fp) vari yrkas att riksdagen

beslutar om sådan ändring i jaktlagen (1989:259) att

överklagande av registrering av licensområde för älgjakt får ske

hos Statens naturvårdsverk.

1991/92:Jo813 av Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

återinförande av öppet kronhjortsreservat i Skåne.

1991/92:Jo814 av Gudrun Norberg (fp) vari yrkas att riksdagen

hos regeringen begär att Naturvårdsverket, eller annan myndighet

som regeringen bestämmer, får i uppdrag att utreda möjligheterna

till en övergång från blyhagel till hagel, som förorsakar mindre

skada på miljön.

1991/92:Jo815 av Leif Marklund m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att de av

Svenska jägareförbundet/Lantbrukarnas riksförbund föreslagna

förändringarna i organisationen av småviltjakten på statens mark

inom fjällområdet snarast bör genomföras.

Utskottet

Frågor som behandlats vid riksmötet 1991/92

Flertalet av de frågor som tas upp i de nu aktuella motionerna

från allmänna motionstiden 1992 behandlades även i utskottets

betänkande 1991/92:JoU5, daterat den 26 november 1991, med

riksdagsbeslut och debatt den 11 december 1991. I betänkandet

behandlades, förutom fristående motioner, en proposition om

olika jakt- och viltvårdsfrågor, bl.a. bildande av

älgskötselområden, förändringar av systemet för

viltskadeersättningar och jakt efter dovhjort, kronhjort och

rådjur. När det gäller ökade möjligheter till småviltjakt på

statens marker inom fjällområdet har utskottet dessutom

noterat att regeringen nyligen i en proposition om samerna och

samisk kultur m.m. lagt fram förslag som ligger i linje med

synpunkterna i motion Jo815 (se prop. 1992/93:32). Denna fråga

kommer således inom kort att behandlas av riksdagen på ett mer

utförligt sätt.

Enligt den av utskottet tidigare beslutade arbetsmetoden är

det i princip tillräckligt att en viss fråga behandlas mer

utförligt en gång per valperiod. I enlighet härmed avstyrker

utskottet följande motioner med hänvisning främst till de

ställningstaganden som innefattas i utskottets betänkande

1991/92:JoU5:

Jo215 om vildgässkadorna i jordbruket

Jo801 om den skånska kronhjortsstammen

Jo802 om en ny jaktvårdsorganisation

Jo804 om vårjakt på ejder

Jo812 om överklagande av beslut om registrering av

licensområde

Jo813 om ett kronhjortsreservat i Skåne

Jo815 om småviltjakten inom fjällområdet.

Enskildas dispositionsrätt över jaktmarken m.m.

Motionen

Enligt motion Jo810 av Hans Dau och Olle Lindström(m) har

svensk jaktlagstiftning under många år förändrats i riktning mot

mer samverkan, större jaktlag och mer kollektivism. Någon

omtanke om den lille markägaren och den småskalige jägarens

behov och önskemål finns inte. Motionärerna yrkar med hänvisning

härtill en översyn av jaktlagen i syfte att återge alla

markägare full dispositionsrätt över sin jaktmark.

Tvångsanslutningen till jaktvårdsområden måste omprövas, och de

små markägarnas jakträtt måste stärkas. De bör tillförsäkras en

så lång jakttid att de rimligen kan utöva sin jakt på ett

tilltalande sätt. De generella älgjaktsområdenas situation måste

prövas och ges en säkrare och tryggare ställning.

Utskottets överväganden

Frågor om skyddet för den enskilda jakträtten -- däri

inbegripet olika typer av inskränkningar, medlemskap i

jaktvårdsområden m.m. -- har behandlats av riksdagen vid ett

flertal tillfällen. Under riksmötet 1986/87 behandlade utskottet

en omfattande proposition med förslag till bl.a. en helt ny

jaktlag (JoU1986/87:15). Jakträtten för ägare till mindre

markområden har varit föremål för särskild uppmärksamhet bl.a. i

samband med förslag och beslut om älgjaktens utformning. Dessa

frågor behandlades senast i utskottets betänkande 1991/92:JoU5.

När det gäller de s.k. generella älgjaktsområdena har riksdagen

beslutat utsträcka övergångstiden så till vida att älgjakt

enligt äldre bestämmelser får bedrivas tills vidare, dock längst

till utgången av år 1994 (se1990/91:JoU11).

Utskottet delar i stor utsträckning de synpunkter som framförs

i motion Jo810 om de samlade effekterna för vissa markägare och

jägare av de senaste decenniernas lagstiftning på jakt- och

viltvårdsområdet. Till viss del har denna lagstiftning inneburit

ökade möjligheter till samordning av jakten och

viltvårdsarbetet, vilket måste betecknas som en positiv

utveckling. Samtidigt har de nya bestämmelserna lett till

inskränkningar av bl.a. mindre markägares möjligheter att själva

förfoga över jakten på sina jaktmarker. Framför allt i lagen

(1980:894) om jaktvårdsområden finns det bestämmelser som har

ifrågasatts på den grunden att de ger möjlighet till relativt

långtgående inskränkningar i enskildas jakträtt. Enligt

utskottets mening bör samverkan inom jakt och viltvård i största

möjliga utsträckning grundas på frivilliga överenskommelser. Med

hänsyn till de ökade möjligheter till frivillig samverkan t.ex.

inom älgjakten som numera föreligger finns det anledning att

anta att lagen om jaktvårdsområden till viss del förlorat sin

betydelse i detta sammanhang. I enlighet med det anförda ställer

sig utskottet bakom de principiella synpunkterna i motionen och

utgår från att regeringen i lämpligt sammanhang uppmärksammar de

frågor som tas upp i motionen. Vad särskilt beträffar lagen om

jaktvårdsområden har utskottet erfarit att Statens

naturvårdsverk fått i uppdrag att se över denna lag, delvis med

utgångspunkt i de överväganden som utskottet nyss redovisat. Det

är angeläget att denna översyn genomförs.

När det gäller mer övergripande frågor om äganderätten till mark

m.m. kan nämnas att regeringen tillsatt en utredning om utvidgat

skydd för de grundläggande fri- och rättigheterna, bl.a.

äganderätten.

Utskottet anser att i första hand resultatet av den pågående

översynen av lagen om jaktvårdsområden bör avvaktas och avstår

därför från att nu föreslå något initiativ från riksdagens sida

med anledning av motion Jo810. Utskottet avstyrker motionen

också i den del som gäller de generella älgjaktsområdena med

hänvisning till att riksdagen, som ovan anförts, nyligen

beslutat om en väsentlig förlängning av övergångsperioden för

denna jakt.

Priserna på jakträttsupplåtelser m.m.

Motionerna

I motion Jo809 av Jan Fransson och Åke Selberg(s) framhålls

att jakten är en folkrörelse i vårt land. Mellan 300000 och

400000 människor jagar mer eller mindre regelbundet. Det finns

emellertid oroande tendenser till en utveckling som motverkar

folkrörelseengagemanget och riksdagens beslut om målen för jakt-

och viltvårdspolitiken. Härmed åsyftas i första hand de höga och

i många fall kraftigt stigande avgifterna för upplåtelse av

jakträtt som sker i första hand på skogsbolagens, kyrkans och

Domänverkets marker. Men man hör allt oftare samma tongångar

från enskilda markägare. Enligt motionärerna är det dock

orimligt att låta marknaden sätta priser på jaktarrenden så

länge som efterfrågan på jaktmark vida överstiger tillgången.

Motionärerna hänvisar till riksdagens uttalande om en eventuell

priskontroll på jaktarrenden (JoU1986/87:15) och framhåller

att det nu finns skäl att överväga åtgärder som dämpar

prisutvecklingen. Regeringen bör nu aktualisera frågan och

begära förslag från jägareförbundet.

En annan fråga som påverkar möjligheterna till jakt är

villkoren vid upplåtelse av jakt i fråga om upplåtelsetidens

längd och möjligheterna till förlängning. De regler som

riksdagen antagit om besittningsskydd gäller bara för

upplåtelser som överstiger ett år. Det står helt klart att många

markägare kringgått riksdagsbeslutet genom att gå över till

korttidsupplåtelser.

Motionen utmynnar i följande yrkanden: 1. att åtgärder vidtas

för en dämpad prisutveckling för jakträttsupplåtelser 2. att

regeringen kartlägger de olika upplåtelseformerna för jakträtt

3. att jaktlagen ändras så att besittningsskyddet för

jakträttsupplåtelse stärks.

Även i motion Jo808 av John Andersson(v) behandlas problemen

med stigande priser för jakträttsupplåtelser. Att ekonomiska

intressen alltmer gör sig gällande i jakten är till nackdel för

både jägarna och viltvården. De värsta avarterna måste motverkas

genom lagstiftning. Enligt motionären bör riksdagen uppdra åt

regeringen att föreslå lagstiftning om förbud mot

anbudsförfarande vid jaktarrende och mot förskottsbetalning av

tilldelade djur.

Utskottets överväganden

I den jaktlag som antogs av riksdagen år 1987 (1987:259)

infördes bestämmelser om bl.a. besittningsskyddet för innehavare

av upplåten jakträtt. Bestämmelserna, som finns i 15--22§§

jaktlagen och i viss annan lagstiftning, gäller för upplåtelser

som omfattar längre tid än ett år. De innehåller bl.a. regler om

uppsägning, rätt till förlängning och rätt att pröva tvist om

villkoren för avtalet vid arrendenämnd.

När det gäller prisutvecklingen på jaktarrenden erinrar

utskottet om att riksdagen vid upprepade tillfällen har avvisat

tanken på lagstiftning i enlighet med förslaget i motion Jo808.

Däremot gjordes ett tillkännagivande till regeringen i

betänkandet JoU1986/87:15 s.50 om att utskottet inte uteslöt

att frågan om priskontroll kunde behöva aktualiseras på nytt om

inte de då föreslagna åtgärderna (ökat utbud, prövning av

avgiftens skälighet m.m.) förmådde dämpa prisutvecklingen.

I samband med propositionen om Domänverkets bolagisering avgav

utskottet våren 1992 yttrande bl.a. över Domänverkets

jaktpolitik (1991/92:JoU9y). Utskottet ansåg att det nya bolaget

självt skulle få avgöra sådana frågor. En motion (s) om

tillämpning av standardiserade beräkningsgrunder i det

bolagiserade Domänverket med syfte på skäliga arrendeavgifter

avstyrktes.

Näringsutskottet delade jordbruksutskottets bedömning

(1991/92:NU33 s.19).

Utskottet vill vidare nämna att det på Svenska

Jägareförbundets initiativ har inrättats en arbetsgrupp för

jaktliga frågor, med representanter för markägarna, jägarna,

Domänverket och storskogsbruket i övrigt. I arbetsgruppen har

bl.a. diskuterats prisutvecklingen på jaktarrenden. Man har

beslutat utarbeta ett klassificeringssystem för de upplåtna

jaktmarkernas värde från jaktlig synpunkt.

Utskottet vill med anledning av de nu aktuella motionerna

understryka att avtal om upplåtelse av jakträtt är

civilrättsliga överenskommelser där grundprincipen måste vara

att avtalsfrihet råder. Att i särskild ordning lagstifta om

förbud mot anbudsförfarande och mot krav på förskottsbetalning

m.m. vid upplåtelse av jakträtt ser utskottet inte som någon

framkomlig väg från vare sig praktiska eller formella

utgångspunkter. I enlighet härmed avstyrks motion Jo808.

I anslutning till motion Jo809 vill utskottet tillägga att det

finns många principiella och praktiska skäl som talar mot en

offentligrättslig reglering över huvud taget av priserna på

jakträttsupplåtelser. Vidare ifrågasätter utskottet om det finns

tillräcklig anledning att särbehandla just den del av jaktens

kostnader som hänför sig till arrendepriserna.

Härvidlag kan nämnas att 1977 års jakt- och viltvårdsberedning

efter omfattande undersökningar kom fram till att jägarnas

kostnader för vapenutrustning m.m. samt hundar och transporter

vid tidpunkten för undersökningen översteg kostnaderna för

jaktarrenden (SOU1983:21 s.98f.).

Utskottet instämmer visserligen i motionärernas bedömning så

till vida att det är angeläget att jakttillfällena ökar genom

ett ökat utbud av jakträttsupplåtelser och att mer långsiktiga

upplåtelser ofta är till fördel för viltvårdsarbetet. När det

gäller besittningsskyddet bör dock framhållas att bestämmelserna

i 15--22§§ jaktlagen om upplåtelse av jakträtt tillkom efter

ingående överväganden om effekterna på utbudet av jakttillfällen

och att de bygger på en noggrann intresseavvägning mellan

markägarnas resp. nyttjanderättshavarnas intressen. En

förstärkning av besittningsskyddet kan göras genom att skyddet

utvidgas även till kortvarigare upplåtelser än ett år, och/eller

genom att rätten till förlängning av avtalet vid uppsägning från

markägarens sida förstärks. Inget av dessa alternativ framstår

som någon lämplig åtgärd. Enligt utskottets mening är det inte

troligt att en förstärkning av nyttjanderättshavarnas

besittningsskydd skulle leda utvecklingen i den önskade

riktningen. Snarare kan en sådan åtgärd befaras få till effekt

att markägarna i ännu större utsträckning avstår från att

upplåta jakträtt eller övergår till upplåtelser med ännu kortare

varaktighetstid än vad som nu är fallet.

Med hänvisning till det anförda och till den verksamhet som

redovisats ovan i fråga om ett klassificeringssystem för

jaktmarker avstyrker utskottet motion Jo809.

Jakt på rådjur

Motionen

I motion Jo806 av Arne Jansson m.fl. (nyd) hänvisas till en

bestämmelse i jaktförordningen (1991:1770) om jakt med stötande

hund på rådjur. Enligt motionen har det uppstått en del

frågeställningar kring den definition av begreppet stötande hund

som görs i förordningen ("hund som inte driver eller förföljer

vilt mer än högst fem minuter"). Motionärerna anser att regler

och förordningar skall vara klara och entydiga och föreslår ett

tillkännagivande av vad i motionen anförts om jakt med stötande

hund.

Utskottets överväganden

Utskottet anser givetvis i likhet med motionärerna att regler

och förordningar skall vara så klara och entydiga som möjligt.

Om det föreligger några oklarheter i fråga om tolkningen av

jaktförordningen -- som tillhör regeringens kompetensområde --

får det förutsättas att regeringen eller Naturvårdsverket tar

initiativet till ett klarläggande eller, om så erfordras, en

författningsändring. I motionen finns inga preciserade förslag

eller yrkanden om några verkställbara åtgärder från regeringens

eller någon myndighets sida. Motionen kan därför inte föranleda

någon särskild åtgärd från riksdagens sida.

Användning av blyhagel vid jakt

Motionen

I motion Jo814 av Gudrun Norberg (fp) anförs att det av bl.a.

miljöskäl är angeläget att gå över från blyhagel till andra,

mindre miljöskadliga hagel vid jakt. Statens naturvårdsverk bör

utreda möjligheterna att finna mindre miljöskadlig ammunition.

Utskottets överväganden

Utskottet erinrar om att frågan om blyhagel behandlades

utförligt i samband med 1991 års miljöpolitiska beslut (se prop.

1990/91:90 s.250, JoU30 s.165). Enligt riksdagens beslut

skall frågan lösas genom frivilliga överenskommelser.

Jägarorganisationerna ansåg det möjligt att på frivillig väg

helt upphöra med blyhagel inom vissa känsliga våtmarksområden.

Dåvarande miljöministern framhöll att en övergång till andra

hagel än blyhagel borde ske inom de närmaste åren vad gäller

jakt i våtmarker och andra känsliga områden. En fullständig

övergång krävde dock en relativt lång övergångstid, till början

av 2000-talet. Om en avveckling av blyhaglen då inte

åstadkommits borde förbud övervägas. Det ankom på

Kemikalieinspektionen att följa hur avvecklingen genomförs.

Riksdagen hade ingen annan uppfattning än miljöministern.

Utskottet har i det nu aktuella ärendet informerats om att

Svenska Jägareförbundet nyligen gett ut en informationsbroschyr

till sina medlemmar om övergång från blyhagel till mindre

miljöfarliga hagel. Vidare har man inrättat en gemensam kommitté

med Sportskytteförbundet för att samordna insatserna för en

minskad användning av blyhagel vid både jakt och tränings- och

tävlingsskytte.

Utskottet delar motionärens uppfattning om det angelägna i att

spridningen av bly och andra tungmetaller till miljön begränsas.

Vad utskottet här anfört innebär att motion Jo814 i huvudsak är

tillgodosedd och inte bör föranleda någon ytterligare åtgärd.

Bidragsfrågor

Motionen

Enligt motion Jo807 av John Andersson och Karl-Erik

Persson(v) bör det göras en uppräkning av bidraget till

Jägarnas riksförbund -- Landsbygdens jägare till 900000 kr för

verksamhetsåret 1992. Förslaget motiveras bl.a. med att

förbundet fått ökade uppgifter inom jakten och viltvården och

att bidragen utgår ur fonder som jägarna medverkat till att

bygga upp med egna avgifter.

Utskottets överväganden

Utskottet erinrar om att bidrag till jägarorganisationerna

betalas med medel ur jaktvårdsfonden. I 41§ jaktlagen har

riksdagen bemyndigat regeringen att fördela dessa medel.

Bidragens storlek och fördelning är således ingen fråga som

riksdagen behöver ta ställning till.

Det kan tilläggas att Jägarnas riksförbund -- Landsbygdens

jägare för innevarande verksamhetsår har erhållit ett bidrag om

700000 kr, vilket innebär en höjning med 125000 kr. jämfört

med år 1991. Dessutom har förbundet erhållit ett engångsanslag

om 1100000 kr som investeringsbidrag för att förvärva en

kontorslokal som man hittills hyrt.

Med hänvisning till det anförda avstyrks motion Jo807.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande frågor om jakt och viltvård som behandlats

under riksmötet 1991/92

att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Jo215, 1991/92:Jo801,

1991/92:Jo802, 1991/92:Jo804, 1991/92:Jo812, 1991/92:JoU813 och

1991/92:JoU815,

2. beträffande markägares dispositionsrätt över jakten

m.m.

att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo810,

3. beträffande lag om förbud mot anbudsförfarande m.m.

att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo808,

4. beträffande prisutvecklingen på jakträttsupplåtelser

m.m.

att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo809,

res. 1 (s)

5. beträffande jakt med stötande hund

att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo806,

res. 2 (nyd)

6. beträffande användning av blyhagel

att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo814,

7. beträffande bidrag till Jägarnas riksförbund --

Landsbygdens jägare

att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo807.

Stockholm den 22 oktober 1992

På jordbruksutskottets vägnar

Ivar Virgin

I beslutet har deltagit: Ivar Virgin (m), Ingvar Eriksson

(m), Bengt Rosén (fp), Inga-Britt Johansson (s), Lennart

Brunander (c), Dan Ericsson i Kolmården (kds), Kaj Larsson (s),

Carl G Nilsson (m), Sinikka Bohlin (s), Patrik Norinder (m),

Lena Klevenås (s), Sverre Palm (s), Ulla Pettersson (s) och

Claus Zaar (nyd).

Reservationer

1. Prisutvecklingen på jakträttsupplåtelser m.m. (mom. 4)

Inga-Britt Johanssson, Kaj Larsson, Sinikka Bohlin, Lena

Klevenås, Sverre Palm och Ulla Pettersson (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s.5

börjar med "I samband" och på s.6 slutar med "Jo809" bort ha

följande lydelse:

Som anförs i motion Jo809 måste vår strävan vara att bevara

folkrörelseengagemanget i jakten och viltvården. Emellertid

finns klara tendenser till en utveckling som strider mot

tidigare riksdagsbeslut om målsättningen för jakten och

viltvården och som leder till att verksamheten tappar sin

förankring hos den lokala befolkningen på landsbygden. Härmed

avses i första hand de kraftigt stigande avgifterna för

upplåtelse av jakträtt på t.ex. skogsbolagens, kyrkans och

Domänverkets marker. Denna utveckling är inte till gagn för

jakten och viltvården. I enlighet med utskottets tidigare

tillkännagivande finns det nu skäl att överväga åtgärder som

dämpar prisutvecklingen på jakträttsupplåtelser. Regeringen bör

aktualisera detta uppdrag och begära in förslag från Svenska

Jägareförbundet.

En annan fråga som påverkar möjligheterna att jaga är

upplåtelsetidens längd vid jakträttsupplåtelser och möjligheten

att få upplåtelsetiden förlängd. Det står helt klart att många

markägare medvetet kringgått syftet med riksdagens tidigare

beslut om besittningsskydd för upplåtelser genom en övergång

till korttidsupplåtelser. Utskottet instämmer även i

motionärernas yrkande att regeringen bör kartlägga de olika

upplåtelseformer för jakträtt som växt fram under senare år och

undersöka om de står i överensstämmelse med riksdagens

intentioner om en god viltvård. Uppdraget bör redovisas till

riksdagen.

Med hänvisning till det anförda instämmer utskottet även i

motionärernas bedömning att starka skäl talar för att

besittningsskyddet för den som innehar jaktmark med

nyttjanderätt bör stärkas. Denna förstärkning kan ske i huvudsak

efter två modeller eller genom en kombination av dessa. Den ena

innebär att besittningsskyddet i jaktlagen utsträcks till att

gälla upplåtelser med kortare varaktighetstid än ett år. Den

andra innebär att nyttjanderättshavarens rätt till förlängning

av avtalet resp. prövning av avtalsvillkoren förstärks i den

intresseavvägning som enligt gällande bestämmelser skall göras

mellan markägarens och nyttjanderättshavarens intressen.

Regeringen bör således undersöka möjligheten att förstärka

nyttjanderättshavarens besittningsskydd i enlighet med vad

utskottet anfört och återkomma till riksdagen med förslag eller

redovisning.

Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo809 bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Motion Jo808

avstyrks i den mån den ej tillgodoses genom utskottets

ställningstagande.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande

lydelse:

4. beträffande prisutvecklingen på jakträttsupplåtelser

m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1991/92:Jo809 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Jakt med stötande hund (mom. 5)

Claus Zaar (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s.7

börjar med "Utskottet anser" och slutar med "riksdagens sida"

bort ha följande lydelse:

Som motionärerna anfört måste regler och förordningar vara

klara och entydiga. Det gäller i synnerhet bestämmelser som

ställer krav på eller förbjuder ett visst beteende från

medborgarnas sida. I 16§ jaktförordningen föreskrivs att vissa

jakthundar får användas vid jakt endast under de förutsättningar

som anges i paragrafen. Därvid definieras stötande hund på

följande sätt: "Hund som inte driver eller förföljer vilt mer än

högst fem minuter." Utskottet delar motionärernas uppfattning

att denna bestämmelse är utformad på ett orealistiskt sätt och

att det är i det närmaste omöjligt att efterleva den i

praktiken. Regeringen bör snarast ta initiativet till ett

upphävande av paragrafen i denna del eller till en

omformulering. Vad utskottet anfört med anledning av motion

Jo806 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande

lydelse:

5. beträffande jakt med stötande hund

att riksdagen med anledning av motion 1991/92:Jo806 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Särskilt yttrande

De generella älgjaktsområdena

Dan Ericsson (kds) anför:

I enlighet med motion Jo810 anser jag att de jägare som

bedriver jakt på de generella älgjaktsområdena bör ges en

säkrare och tryggare ställning för framtiden. Frågan har nära

samband med de mer grundläggande frågorna om den enskildes

dispositionsrätt över jaktmarken. Jag förutsätter att den

generella älgjakten blir föremål för fortsatta överväganden och

anser att en permanentning av det nuvarande systemet för

generell älgjakt kan vara en väg att gå. Denna fråga bör kunna

behandlas i samband med den översyn av lagstiftningen som enligt

vad utskottet anfört pågår i syfte att stärka den enskildes

dispositionsrätt över sin jaktmark. Jag utgår ifrån, som

utskottet anför, att regeringen uppmärksammar de frågor motionen

tar upp och kommer med förslag som stämmer överens med de

principiella synpunkterna i motionen.