Bet. 1992/93:JoU5

Jordbruksutskottets betänkande

1992/93:JOU05

Vatten- och luftvård

Innehåll

Sammanfattning

Motioner

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1992/93

JoU5

Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande 60 motionsyrkanden från

den allmänna motionstiden 1992 om vatten- och luftvård och om

det internationella miljösamarbetet. Bl.a. följande frågor

behandlas:

Den marina miljön i Västerhavet och Östersjön

Tillståndet i Vättern och Mälaren

Miljöanpassade drivmedel

Avgasrening

Freoner

Det s.k. Montrealprotokollet

Samtliga motionsyrkanden avstyrks med hänvisning till att de i

huvudsak utgör upprepningar av motioner som behandlades i 1991

års miljöpolitiska beslut. I betänkandet redovisas utförligt

uppföljningen av detta beslut och arbetet i övrigt på

miljöområdet, såväl nationellt som internationellt.

Till betänkandet har fogats tre reservationer (s,nyd).

Motioner

1991/92:T203 av Pär Granstedt m.fl. (c) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om övergång från fossila bränslen till

miljövänligare drivmedel som t.ex. etanol.

1991/92:T218 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om miljöanpassade drivmedel.

1991/92:T221 av Ines Uusmann m.fl. (s) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om skyddet av Mälaren.

1991/92:T429 av Max Montalvo m.fl. (nyd) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att införa realistiska regler för import

av hobbybilar.

1991/92:Jo403 av Anita Persson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om Stensunds vattenbruk.

1991/92:Jo605 av Bo Bernhardsson och Gunnar Nilsson(s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av snabba åtgärder för att rena

rökgaserna vid landets krematorier.

1991/92:Jo612 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas

22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att regeringen bör utarbeta ett förslag om

hur det s.k. Montrealprotokollet skall skärpas i nästa steg.

1991/92:Jo613 av Marianne Jönsson och Agne Hansson (c) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om problemen med det försurade brunnsvattnet.

1991/92:Jo624 av Rune Evensson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om behovet av bilaterala påtryckningar på

Storbritannien inför omförhandlingen av svavelprotokollet.

1991/92:Jo625 av Kenth Skårvik (fp) vari yrkas att riksdagen

hos regeringen begär att Naturvårdsverket får i uppdrag att

närmare klargöra förutsättningarna för att främja införande av

motorvärmare i trafikfordon.

1991/92:Jo628 av Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

kustvattenkontroll i Öresund.

1991/92:Jo630 av Kenneth Attefors (nyd) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att de tidigare fattade besluten om

alternativ avgasrening skyndsamt skall genomföras eller senast

under 1992.

1991/92:Jo631 av Inger René m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om miljön i havet längs Västkusten.

1991/92:Jo633 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att Sverige inte bör tillämpa miljöregler

som kan ge högre produktionskostnader för svenska företag än

konkurrentländerna i Europa.

1991/92:Jo634 av Sonia Karlsson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om behovet av forskning och fortsatta

undersökningar av miljöpåverkan av Vätterns ekosystem.

1991/92:Jo635 av Håkan Strömberg m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om konkurrensneutrala regler för bilavgaser.

1991/92:Jo639 av Karl-Göran Biörsmark (fp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om vikten av stöd till forskning och

förebyggande skydd av Vättern som natur- och kulturområde och

som dricksvattentäkt.

1991/92:Jo642 av Alf Egnerfors och Reynoldh Furustrand(s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att snabbt utreda på vilket sätt

Sverige skall kunna bli freonfritt fram till år2000.

1991/92:Jo644 av Hugo Bergdahl (fp) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om miljöproblemen i och kring Mälaren.

1991/92:Jo645 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att verka aktivt för höjd internationell

miljöstandard på bilar.

1991/92:Jo646 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om nödvändigheten av en offensiv svensk

hållning till miljöutvecklingen i Europa.

1991/92:Jo647 av Siw Persson och Håkan Holmberg (fp) vari

yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om Sveriges roll i det internationella

miljösamarbetet.

1991/92:Jo648 av Margareta Viklund m.fl. (kds,m,fp,c)

vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om insatser för att se över

vattenledningsnäten.

1991/92:Jo651 av Ivar Franzén och Lennart Brunander (c) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om Naturvårdsverkets bestämmelser på

avgasområdet,

2. att riksdagen hos regeringen begär utredning om ökad

användning av avgasreningssystem och avgasreningssystemens

verkningsgrad.

1991/92:Jo654 av Tuve Skånberg (kds) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om att ålägga lantbruksnämnderna att aktivt verka för tångtäkt,

i synnerhet i Kristianstads län.

1991/92:Jo657 av Annika Åhnberg (v) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om behovet av åtgärder för att minska utsläpp till havet.

1991/92:Jo658 av Jan Jennehag (v) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

försurningsläget i Härjedalen.

1991/92:Jo659 av Elving Andersson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om svenskt initiativ för bildande av en

Nordsjökommission,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om radioaktiva utsläpp från Sellafield,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om dumpning i Nordsjön,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om oljeutvinning i Skagerrak,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en nordisk handlingsplan för Västerhavets

miljö,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om åtgärder för att förhindra miljöförstöring

från vrak,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om minskad kvävetillförsel till Västerhavet,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om musselodlingar för att minska

övergödningen i kustvattnen.

1991/92:Jo660 av Annika Åhnberg och Bengt Hurtig (v) vari

yrkas

1. att riksdagen beslutar att försäljning av bensin med bly

(blyad bensin) förbjuds den 1juli 1993,

2. att riksdagen hos regeringen begär att bensinkvaliteten ur

miljö- och hälsoskyddssynvinkel utreds.

1991/92:Jo661 av Annika Åhnberg (v) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om stöd till Stensunds ekologiska centrum.

1991/92:Jo662 av John Bouvin och Lars Andersson (nyd) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om Statens naturvårdsverks

tillämpningsföreskrifter A40, A90 ochA91.

1991/92:Jo663 av Bengt Silfverstrand m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om behovet av åtgärder för en bättre havsmiljö.

1991/92:Jo664 av Mikael Odenberg och Fredrik Reinfeldt(m)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en översyn av författningar och

bestämmelser på bilavgasområdet så att den fria konkurrensen på

bilservicemarknaden kan upprätthållas.

1991/92:Jo665 av Annika Åhnberg (v) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om att kommunerna från den 1juli 1992 skall återvinna freon ur

kylskåp, frysar etc. eller lagra detta avfall tills tillräcklig

destruktionskapacitet finns.

1991/92:Jo666 av Annika Åhnberg m.fl. (v) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär att Naturvårdsverket får i

uppdrag att organisera en nationell kraftsamling kring Östersjön

i enlighet med motionens intentioner.

1991/92:Jo681 av Lennart Daléus (c) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om flygets miljöproblem.

1991/92:Jo684 av Sten Söderberg (nyd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

Naturvårdsverkets regler som hindrar en positiv utveckling inom

bilkomponentindustrin i Sverige ändras så att det stämmer

överens med bilavgaslagen och kraven på fri konkurrens inom

bilbranschen enligt vad i motionen anförts,

2. att riksdagen hos regeringen begär att den utreder

möjligheterna att utrusta en större del av bilparken med

effektivare avgasrening i enlighet med vad i motionen anförts.

1991/92:Jo687 av Kenneth Lantz (kds) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om krav på avgasutsläpp på "icke-trafik"-motorer.

1991/92:Jo688 av Karin Pilsäter och Christer Lindblom(fp)

vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om minskning av luftutsläppen från sjöfarten,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om minskning av svavelhalten i bunkeroljan,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om inrättandet av en naturvårdsfond.

1991/92:Jo689 av Elver Jonsson m.fl. (fp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om Västervattnens betydelse som

dricksvattentäkt för en betydande del av Västsveriges

befolkning,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Sverige i internationella sammanhang

påtalar bristande efterlevnad av förbuden mot dumpning av fast

avfall i havet,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om allvaret och omfattningen av utsläpp, även

som resultat av olyckor och tillbud,

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett program

för Västervattnen där i motionen redovisade förslag bör ingå.

1991/92:Jo690 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts angående arbetsredskap,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om stimulans för utveckling av miljövänlig

teknik,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behov av stimulanser till

Stockholmsregionen för att få till stånd en ökad användning av

biobränsle,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

skyddet av Mälaren skall förstärkas genom att restriktioner

införs för kemikalieanvändning på tillrinningsområden av

särskild betydelse.

1991/92:Bo519 av Rune Backlund m.fl. (c) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om statligt ekonomiskt delansvar för

genomförandet av miljöövervakning i Vättern.

Utskottet

Inledning

Inledningsvis vill utskottet erinra om att flertalet av de

miljöfrågor som tas upp i de aktuella motionerna behandlades

utförligt av utskottet våren 1991 i samband med den

miljöpolitiska propositionen En god livsmiljö (1990/91:90,

JoU30, rskr.338). Utskottet kan ånyo konstatera att det råder

betydande politisk enighet om miljöproblemens omfattning och

karaktär. Med utgångspunkt i de miljömål som då fastställdes

arbetar bl.a. Statens naturvårdsverk vidare såväl nationellt som

internationellt med den målsättning och enligt den

verksamhetsinriktning som angavs i riksdagens beslut. Samtidigt

bedrivs ett arbete som skall ligga till grund för kommande

miljöpolitiska förslag från regeringen.

Sedan den 1juli 1991 gäller delvis nya regler för

Naturvårdsverkets verksamhet. I regeringens kompletterande

direktiv för verkets anslagsframställning för budgetåren

1992/93--1993/94 angavs bl.a. följande. Verket skall utveckla

prestationsmål, och redovisningen skall spegla effektiviteten

och produktiviteten i verkets arbete. Vidare skall verket följa

upp Sveriges miljömål och i detta sammanhang analysera hur

verkets arbete har bidragit till måluppfyllelsen. Detta innebär

bl.a. att verket har behållit sin roll som central

förvaltningsmyndighet men att andra prioriteringar gäller för

verksamheten. Bl.a. har större delen av tillsynen enligt

miljöskyddslagen (1969:387) överförts till länsstyrelser och

kommuner. Verket har därigenom fått en mer renodlad roll med

starkare tonvikt på målstyrning, vägledning, samordning och

uppföljning. Detta innebär i praktiken att Naturvårdsverket i

dag arbetar med ett samlat miljöprogram, Miljö -93, som skall

presenteras under våren 1993 samt med projektet MIST, Miljön i

Sverige -- tillstånd, trender. Nyligen har verket publicerat

rapporten Forskning och utveckling för bättre miljö (nr4062

jämte bilaga nr4064). Rapporten är den tredje i ordningen och

gäller all svensk forskning och utveckling relaterad till

naturresurser och yttre miljö och är en "rullande" bedömning av

forskningsbehovet för den närmaste tioårsperioden. Nästa rapport

planeras till år 1995. Bland Naturvårdsverkets övriga

arbetsuppgifter under innevarande budgetår bör nämnas

avfallsfrågor, ekonomiska styrmedel, miljöövervakning,

landskapsvård samt uppföljning av FN:s konferens Miljö och

utveckling (UNCED).

Karaktäristiskt för det marina miljöskyddsarbetet är att

det till stora delar bedrivs i internationellt samarbete och

regleras genom ett icke obetydligt antal konventioner och andra

överenskommelser. Utskottet finner därför anledning att lämna en

redogörelse för de överenskommelser som är aktuella i detta

betänkande.

Inom ramen för ECE:s (FN:s ekonomiska kommission för Europa)

konvention om långväga gränsöverskridande luftföroreningar

(LRTAP) bedrivs miljöövervakning som avser direkta mätningar

av föroreningar i nederbörd och atmosfär. Verksamheten omfattar

också övervakning av skador på skogen, mark- och

vattenförändringar samt korrosion och effekter av

luftföroreningar på grödor. Ett protokoll till konventionen

undertecknades i november 1991 och har nyligen godkänts av

riksdagen (prop.1991/92:171, JoU2, rskr.11). Enligt

protokollet åtar sig parterna att till utgången av år 1999 vidta

begränsningsåtgärder för utsläpp av flyktiga organiska ämnen i

enlighet med ett av tre alternativ.

EG:s miljöbyrå European Environmental Agency (EEA) har som

ett av sina främsta syften att få till stånd ett europeiskt

miljöinformations- och observationsnätverk. Inom ramen för

EES-avtalet har Sverige, liksom övriga EFTA-länder, förklarat

sin avsikt att delta i EEA. EEA är öppet för samarbete även med

Östeuropa.

Det internationella samarbetet för skydd av haven sker inom

Helsingforskommissionen (HELCOM) för skyddet av

Östersjöområdets marina miljö inkl. Kattegatt och inom Paris-

och Oslokommissionerna (OSPARCOM) vad gäller utsläpp till

Nordostatlanten från landbaserade källor resp. från dumpning och

förbränning till havs. I september i år hölls ett

miljöministermöte i Paris. Inför mötet hade texterna i Oslo- och

Pariskonventionerna arbetats samman till en ny konvention, den

s.k. nya Pariskonventionen, vars område har utökats från att

avse endast utsläpp till haven till att omfatta samtliga

miljöproblem, t.ex. även sand- och grussugning. Konventionen har

undertecknats av samtliga berörda länder men har ännu inte

ratificerats. Till dess samtliga stater har ratificerat

konventionen, vilket beräknas ha skett inom ett par år, gäller

de ursprungliga Paris- och Oslokonventionerna. För Sveriges del

beräknas ratificering ske under våren 1993.

Inom ramen för Nordsjökonferensen hålls vart tredje år

möten på ministernivå med deltagande av Nordens strandstater

samt Schweiz och EG. Nordsjökonferensernas överenskommelser har

visserligen inte samma bindande karaktär som

konventionstexterna, men de beslut som fattas inom ramen för

HELCOM och Nordsjökonferensen har i praktiken nästan samma

genomslagskraft nationellt. Besluten vid Nordsjökonferenserna

genomförs via OSPARCOM samt via den internationella

sjöfartsorganisationen International Maritime Organization

(IMO) eller andra etablerade organ. IMO-konventionerna

reglerar utsläpp av olja från fartyg. En annan internationell

överenskommelse om åtgärder mot vattenföroreningar från fartyg

är MARPOL-konventionen från år 1973, som till sin karaktär

är global och innehåller långtgående begränsningar av utsläpp av

olja och andra skadliga ämnen från fartyg. 1978 års protokoll

till konventionen, det s.k. MARPOL-protokollet, kan sägas ha

tagit över konventionen och innehåller en rad betydande

skärpningar av föreskrifterna om bl.a. oljetankfartygs

konstruktion, utrustning och hantering.

Samordning av oljebekämpning m.m. i Nordatlanten regleras i

den reviderade s.k. Bonnöverenskommelsen från år 1989.

Den s.k. Baselkonventionen som trädde i kraft den 5 maj

1992 behandlar kontroll av gränsöverskridande transporter av

farligt avfall. Enligt konventionen får en part inte tillåta

transport av avfall till länder, speciellt utvecklingsländer,

som i sin lagstiftning har förbjudit sådan import. Export skall

inte heller tillåtas om det finns anledning att anta att

avfallet inte kommer att hanteras miljöriktigt. Konventionen

innehåller även regler för utveckling av miljöanpassad teknik

och minskade avfallsmängder.

Inom ramen för den verksamhet som bedrivs av Nordiska

ministerrådet pågår arbete för att samordna övervakningen av

miljön i Norden. Ministerrådet har initierat ett stort antal

projekt som tillsammans bildar en nordisk plan för övervakning

av tillståndet i miljön. I juni 1993 skall en samordnad

redovisning av miljötillståndet i Norden presenteras.

I 1967 års Köpenhamnsöverenskommelse mellan de nordiska

länderna regleras bl.a. underrättande om iakttagelser av

oljeförekomster och hjälp vid oljebekämpning.

1974 års nordiska miljöskyddskonvention likställer

grannländernas miljöskyddsintressen med det egna landets vid

prövning av tillstånd för miljöfarlig verksamhet.

Det marina miljöskyddsarbetet

Motionerna

I motion Jo631 (m) föreslås ett antal åtgärder för att

förbättra miljön i havet längs Västkusten. De norska utsläppen

bör minskas så att livet återställs i vattnen runt Bohuslän,

krafttag bör tas så att länderna runt Nordsjön minskar

giftutsläpp och föroreningar, sälstammen och det övriga

djurlivet bör anpassas i förhållande till utrymme och

livsbetingelser och utslagna fiskarter bör återinplanteras.

Slutligen bör fiskare som drabbas av avbräck på grund av

miljöförstöring hållas skadeslösa. För att begränsa utsläppen av

miljöskadliga ämnen i Västerhavet bör enligt motion Jo659 (c)

Sverige dels genom direkta överläggningar med Norge, dels i

andra internationella fora verka för att oljeutvinning i

Skagerrak inte kommer till stånd (yrkande 4) och ta initiativ

till en utvecklad och mer långtgående nordisk handlingsplan än

den nuvarande (yrkande5).

Enligt motion Jo659 (c) bör Sverige ta initiativ till

inrättande av en Nordsjökommission (yrkande1) och dels genom

direkta kontakter med Storbritanniens regering, dels inom ramen

för den s.k. Oslokonventionen agera kraftfullt för att förhindra

dumpning i Nordsjön (yrkande3). I motion Jo689(fp)

yrkande3 framförs kravet att Sverige i internationella

sammanhang bör påtala bristande efterlevnad av förbuden mot

dumpning av fast avfall i havet. Behovet av åtgärder för att

minska utsläpp till havs, framför allt oljeutsläpp och

kemikalietransporter, betonas i motion Jo657(v). I syfte att

förhindra miljöförstöring från vrak bör Sverige enligt motion

Jo659(c) yrkande7 omgående ta internationella initiativ för

att bärga och destruera gamla vrak. Genom långtgående krav på

reningsutrustning och miljövänliga bränslen, kraftfull satsning

på järnvägstrafiken, genom att använda handelsgödsel- och

bekämpningsmedelsavgifterna för att befintliga våtmarker skall

kunnabibehållas och nya tillskapas kan kvävetillförseln till

Västerhavet minskas (yrkande9). I motion Jo689 (fp) yrkande4

betonas allvaret och omfattningen av de utsläpp som är orsakade

av olyckor och tillbud. För att övergödningen i kustvattnen

skall minska bör enligt motion Jo659(c) yrkande10 omgående

försöksverksamhet med musselodlingar istor skala inledas. I

syfte att förbättra kustvattenkontrollen i Öresund bör enligt

motionärerna i motion Jo628(fp) ett antal kontrollstationer

överflyttas från övriga kustområden till Öresund. I arbetet för

en bättre havsmiljö efterlyses i motion Jo663(s) konkreta

åtgärder för att förbättra miljösituationen i västra Skåne,

antalet kontrollstationer längs Öresund bör ökas kraftigt, den

marinekologiska kompetensen inom regionen bör behållas och

förstärkas och försök bör inledas för att få till stånd ett

Skånes Miljö- och naturvärn. Enligt motion Jo654(kds) bör

lantbruksnämnderna (lantbruksenheterna) åläggas att aktivt verka

för tångtäkt, i synnerhet i Kristianstads län.

Vänsterpartiet begär i motion Jo666 (v) att Naturvårdsverket

får i uppdrag att organisera en nationell kraftsamling kring

Östersjön och utarbeta en strategi för att på ett både

ekonomiskt och ekologiskt maximerat sätt lösa Sveriges negativa

miljöpåverkan.

Utskottets överväganden

Som framgår av utskottets betänkande ovan (s.7f.) vilar

det internationella arbetet med att förbättra den marina miljön

på ett flertal konventioner och pågår inom ett icke obetydligt

antal fora. Inom Nordsjökonferensen arbetar man med frågor om

bl.a. minskad kvävetillförsel, närsalter, oljeföroreningar,

atmosfärfrågor och övervakning samt luftfrågor i den mån de

berör haven. Storbritannien har förbundit sig att upphöra med

dumpning av industriavfall år 1993 och med dumpning av slam år

1998. Arbete pågår inom konferensens ram med förbud mot dumpning

av muddermassor liksom med frågor om dumpning av fartyg och

oljeplattformar. Beträffande cellulosaindustrins utsläpp medger

Pariskonventionen, som reglerar utsläpp till Nordostatlanten

från landbaserade källor resp. från dumpning och förbränning

till havs, efter förslag från Sverige högst 1kg AOX

(adsorberbar organisk halogen) per ton massa, vilket motsvarar

de svenska bestämmelserna. Enligt konventionen råder förbud för

nya produkter innehållande PCB. I september i år hölls ett

miljöministermöte i Paris. Inför mötet hade texterna i Oslo- och

Pariskonventionerna arbetats samman och bygger numera på bl.a.

principen om bästa tillgängliga teknologi.

Försiktighetsprincipen har skrivits in i konventionen, liksom

förbud mot dumpning av låg- och medelaktivt radioaktivt avfall.

För Storbritannien och Frankrike gäller ett moratorium om

15år. Därefter skall dessa länder avgöra om de vill återgå

till dumpning men då endast under vissa förutsättningar.

Östersjöområdet har enligt överenskommelsen ställning som

specialområde, vilket innebär att utsläpp från fartyg av

exempelvis olje- och kemikalierester i princip är förbjudna.

Fr.o.m. februari 1991 har även Nordsjön förklarats som

specialområde och är därmed i skyddshänseende likställd med

Östersjön. Även det arbete som bedrivs inom ramen för

Helsingforskommissionen (HELCOM) spelar en viktig roll för

skyddet av Östersjöns miljö inkl. Kattegatt.

Inom både Paris- och Helsingforskommissionerna har

överenskommelser uppnåtts om rekommendationer till åtgärder inom

jordbruket och de kommunala avloppsreningsverken för att minska

belastningen av bl.a. närsalter.

När det gäller det bilaterala miljösamarbetet med Norge vill

utskottet erinra om den nordiska miljöskyddskonventionen som

likställer grannländernas miljöskyddsintressen med det egna

landets vid prövning av tillstånd för miljöfarlig verksamhet.

Utskottet vill i sammanhanget även erinra om 1988 års

miljöpolitiska beslut där riksdagen fastslog att åtgärder skulle

påbörjas före utgången av år 1992 vid samtliga massafabriker för

att minska utsläppen av organiska klorföreningar till en nivå av

1,5kgTOCl (totalt organiskt bundet klor) per ton massa.

Omräknat i AOX (adsorberbar organisk halogen) motsvarar denna

mängd ungefärligen 1,7--1,8kgAOX per ton massa. Målet var

att på sikt i stort sett eliminera utsläppen av klorerad

organisk substans. Det kan i dag konstateras att

utsläppsnivåerna har sjunkit till 0,5kgAOX per ton massa och

att pågående teknikutveckling kommer att göra det möjligt att

sänka nivåerna ytterligare. Denna utveckling utgör enligt

utskottets mening ett glädjande exempel på vad som kan

åstadkommas av miljömedvetna konsumenter och en industri som

anpassar produktionen efter konsumenternas krav.

Våren 1991 kunde utskottet konstatera att resultatet av bl.a.

omfattande reningsåtgärder som de senaste åren vidtagits från

norsk sida hade blivit att föroreningen av de svensk-norska

gränsvattnen redan reducerats väsentligt och att ytterligare

förbättringar var att vänta (1990/91:JoU30 s.106). Utskottet

har inhämtat att det på länsstyrelsenivå pågår samarbete mellan

Norge och Sverige med att kartlägga och mäta miljöproblemen i

området och att föreslå åtgärder. Vidare är den massafabrik i

Halden som länge utgjorde en belastning på miljön nedlagd, och

en ny massafabrik med bättre teknik och betydligt mindre utsläpp

har anlagts. Utsläppen av klorerade organiska ämnen har enligt

vad utskottet erfarit i dag upphört i området.

Beträffande det nationella miljöskyddsarbetet vill utskottet

hänvisa till den miljöplan för Sveriges del av Östersjön och

Västerhavet som Naturvårdsverket överlämnade till regeringen i

januari 1991. Underlaget till planen är till stora delar

aktionsplanerna HAV90 och LUFT90. I planen föreslås ett

flertal åtgärder såsom ökat internationellt arbete för att få

andra länder att minska kväveoxidutsläppen, skärpta utsläppskrav

för bilar, arbetsfordon, båtar och flyg, framtagande av planer

för att minska ammoniakutsläpp från jordbruket, komplettering i

vissa fall med kväverening i kommunala avloppsverk samt arbete

med att återställa våtmarker i södra Sverige. Vidare föreslås

ökat internationellt arbete för att få till stånd

överenskommelser i kemikaliefrågor och om minskning av utsläppen

av tungmetaller och svårnedbrytbara ämnen till luft,

produktkontrollåtgärder samt fortsatta utsläppsminskningar

främst från skogsindustrin och metallurgisk industri. I sitt

arbete med att genomföra riksdagens tidigare beslut om kväve-

och fosforföreningar har Naturvårdsverket och berörda

länsstyrelser bildat tre arbetsgrupper -- Nord, Syd och Väst med

Öresund och Västerhavet. Grupperna har utarbetat åtgärdsprogram

och med dessa som grund arbetar man i dag vidare tillsammans med

de branschorganisationer som berörs av åtgärderna. Utskottet

vill i sammanhanget även erinra om det uppdrag att följa och

utvärdera miljöeffekterna av den nya livsmedelspolitiken som

regeringen i december 1990 gav Naturvårdsverket, Jordbruksverket

och Riksantikvarieämbetet. Uppdraget omfattar i första hand en

utvärdering av de miljömål som lagts fast av riksdagen

beträffande bl.a. odlingslandskapet, den biologiska mångfalden

och genetiska variationen, landskapets kulturvärden,

användningen av bekämpningsmedel och växtnäringsläckage. Den

30september i år överlämnades en första delrapport.

Våren 1991 tillstyrkte utskottet regeringens förslag om

disposition av miljöavgifterna på handelsgödsel och

bekämpningsmedel (1990/91:JoU30) och upprepade våren 1992 detta

ställningstagande (1991/92:JoU15 och JoU24). Med anledning av

den del av motion Jo659 yrkande9 som förordar att avgifterna

används för bibehållande och tillskapande av våtmarker vill

utskottet påpeka att av miljöavgifterna 10 miljoner kronor har

tillförts Naturvårdsverket för naturvårdsåtgärder i

odlingslandskapet (NOLA) och 5,5miljoner kronor för

recipientkontroll i jordbruket. Det finns enligt utskottets

mening ingenting som hindrar att NOLA-medel används för det

ändamål som föreslås i motionen. Härutöver vill utskottet erinra

om det förslag som Naturvårdsverket i samarbete med

Skogsstyrelsen har lämnat om generellt skydd av bl.a. småvatten

och våtmarker i jordbruksmark enligt 21§ naturvårdslagen

(1964:822). Förslaget bereds i regeringskansliet inför en till

våren 1993 aviserad proposition om biologisk mångfald.

Motioner om ersättning på grund av miljöskador har vid flera

tillfällen och senast våren 1991 (1990/91:JoU25) avstyrkts av

utskottet, som inte heller i detta sammanhang finner anledning

till annat ställningstagande.

De frågeställningar i motionerna som inte blivit besvarade

ovan ryms enligt utskottets mening inom ramen för

Miljöskyddskommitténs uppdrag (dir.1989:32 och 1991:54).

Senast den 1 april 1993 skall kommittén överlämna sitt

huvudbetänkande med förslag om miljöbalk.

Utskottet konstaterar sammanfattningsvis att motionerna om det

marina miljöskyddsarbetet i huvudsak är tillgodosedda när det

gäller den miljöpolitiska målsättningen och kraven på

internationellt samarbetem.m. När det gäller metoder och medel

för att uppnå denna målsättning går utskottet inte närmare in på

de i vissa fall mycket specificerade problem och förslag till

detaljlösningar som förs fram i några motioner.

På grund av vad utskottet anfört ovan avstyrks motionerna

Jo631, Jo654, Jo657, Jo659 yrkandena3, 4, 5, 7, 9 och10 och

Jo689 yrkande3.

Frågan om inrättande av en Nordsjökommission var senast våren

1991 föremål för utskottets ställningstagande (1990/91:JoU30).

Utskottet avstyrkte den då aktuella motionen på den grunden att

det för närvarande inte ansågs föreligga behov av en sådan

kommission. Detta ställningstagande kvarstår. Med hänvisning

härtill och till vad utskottet tidigare i detta betänkande har

anfört om det internationella samarbetet inom bl.a.

Pariskommissionen, HELCOM och Nordsjökonferensen avstyrker

utskottet motion Jo659 yrkande1.

Med anledning av motion Jo689 yrkande4 vill utskottet erinra

om att Kustbevakningen har ansvaret för insatser beträffande

räddningstjänst vid utsläpp av olja och andra skadliga ämnen i

havet eller i Vänern, Vättern och Mälaren. Kommunerna har ansvar

för räddningstjänsten vid påslag av olja etc., liksom för

sanering av stränderna. Såväl kustbevakningen som kommunerna

skall enligt räddningstjänstlagen (1986:1102) ha

räddningstjänstplaner. Enligt vad utskottet erfarit har för

samverkan s.k. regionala räddningstjänstråd inrättats för

länsvisa samråd, information m.m. Statens räddningsverk anordnar

fortlöpande större länsvisa övningar. För förbättrad samverkan

vid svåra olyckshändelser finns särskild utbildning. Beträffande

utsläpp av olja och kemikalier i havet har Sverige tillträtt

bl.a. MARPOL-konventionen, Helsingforskonventionen,

Köpenhamnsavtalet och Bonnöverenskommelsen som alla har

bestämmelser om alarmering, information, bistånd och annat

samarbete när ett utsläpp drabbar någon part. I mars 1991

undertecknade Sverige en IMO-konvention om beredskap för samt

insatser och samarbete vid föroreningar genom oljeutsläpp. Med

det anförda finner utskottet att syftet med motion Jo689

yrkande4 kan anses tillgodosett utan något särskilt uttalande

i frågan. Motionsyrkandet avstyrks.

De frågeställningar som berörs i motion Jo663 när det gäller

miljösituationen i västra Skåne är enligt utskottets mening i

huvudsak besvarade med vad som i tillämpliga delar ovan har

anförts om det marina miljöarbetet i Västerhavet och Östersjön.

Härutöver vill utskottet erinra om att utredningen om vissa

forskningsfrågor inom miljöområdet i juni 1992 framlade sitt

betänkande Långsiktig miljöforskning (SOU 1992:68). Förslaget

bereds i regeringskansliet inför nästa forskningspolitiska

proposition. Utskottet vill även hänvisa till Naturvårdsverkets

rapport Forskning och utveckling för bättre miljö (se ovan

s.7). I verkets arbete med en genomgripande revision av

befintliga miljöövervakningsprogram ingår även överväganden om

kontrollstationernas antal och placering. Syftet med motionen är

enligt utskottets mening tillgodosett med det arbete som på

olika områden pågår för en förbättrad havsmiljö och motion Jo663

bör inte påkalla någon ytterligare åtgärd från riksdagens sida.

Med vad utskottet i tillämpliga delar anfört avstyrks även

motion Jo628.

Som utskottet ovan redovisat har -- när det gäller bl.a.

Östersjöns miljö -- Naturvårdsverket i sin rapport nr3879

upprättat en nationell plan över de svenska utsläppskällorna

till Östersjön. Verket har även regeringens uppdrag att utreda

möjligheterna att införa avgift på utsläpp av klorerade

organiska ämnen från massaindustrins blekerier. Uppdraget skulle

vara slutfört senast den 1 november 1992 för att en avgift skall

kunna införas den 1juli 1993. En förutsättning är emellertid

att motsvarande åtgärder införs inom ramen för t.ex.

HELCOM-samarbetet. Rapporten bereds i regeringskansliet.

Resultatet av Naturvårdsverkets uppdrag tillsammans med de

åtgärder som föreslås i den nationella planen är ägnade att i

allt väsentligt tillgodose syftet med motion Jo666 utan att

verket ges det uppdrag som förordas i motionen. Motionen

avstyrks i den mån den inte kan anses tillgodosedd med det ovan

anförda.

De stora sjöarna

Motionerna

Motionärerna i motion Jo689 (fp) betonar i yrkande2

Västervattnens betydelse som dricksvattentäkt för en betydande

del av Västsveriges befolkning. I motionens yrkande5 begärs

förslag om program för Västervattnen. I förslaget bör ingå bl.a.

totalförbud mot användningen av miljögiftet PCB, genbanker för

att förhindra utarmning av i första hand fiskbestånden, skydd av

marina områden genom inrättande av marina reservat, insatser för

att återskapa en livskraftig sälstam, åtgärder för att minska

kväveläckaget från jordbruk, kommuner och industrier, krav på

mer långtgående reduktion vid reningsverken samt ytterligare

särskilda restriktioner för alla skadliga utsläpp i Kattegatt.

Staten bör enligt motion Bo519 (c) yrkande2 ha ett

ekonomiskt delansvar för genomförande av miljöövervakning i

Vättern. Behovet av forskning och fortsatta undersökningar av

miljöpåverkan av Vätterns ekosystem framhålls i motion

Jo634(s). Motionären i motion Jo639(fp) betonar vikten av

stöd till forskning och förebyggande skydd av Vättern som natur-

och kulturområde och som dricksvattentäkt.

Ett stort antal åtgärder för skydd av Mälaren föreslås i

motion T221(s) yrkande7. Krav på dubbla bottnar för de

fartyg som trafikerar Mälaren och skärgården bör införas,

kustbevakningens resurser bör förstärkas genom permanent

stationering i Södertälje av ett miljöskyddsfartyg,

avloppsvattnet bör renas med tillräckliga och miljömässigt rena

metoder och miljöavgiften på handelsgödsel bör höjas. Även

motionären i motion Jo644(fp) begär i samma syfte att

totalutsläppen av kväve och fosfor minskas, att man slår vakt om

attraktiva områden för allmänhetens friluftsliv, att kraven

skärps för dieselutsläpp, att skrotningspremien höjs kraftigt,

att trafik förs över från väg till framför allt järnväg, att

säkerhetskraven vid sjötransporter höjs ytterligare, att

besprutningsförbud införs för bekämpningsmedel 200m från

vattendrag, att jordbruket åläggs och stimuleras att vidta mer

långtgående åtgärder för att minska tillförseln av föroreningar

till sjöarna, att större tyngd ges åt naturvårdsaspekterna i

jordbruket, att kommunerna runt Mälaren gör inventeringar över

samtliga miljöfarliga utsläpp och sedan beslutar om åtgärder

samt att behovet av framtida förbättringar för fisket utreds i

samband med ett handlingsprogram för sjön. Enligt motion

Jo690(fp) yrkande5 bör skyddet av Mälaren förstärkas genom

införande av restriktioner för kemikalieanvändning på

tillrinningsområden av särskild betydelse.

Utskottets överväganden

Som övergripande miljömål för sjöar, vattendrag och

grundvatten anger Naturvårdsverket i sin rapport Sötvatten90

att

naturligt förekommande arter skall finnas i livskraftiga

balanserade populationer, föroreningar skall inte begränsa

vattenområdets värde för fiske, för friluftsliv eller som

vattentäkt, inkl. användning av grundvatten för direkt

konsumtion,

hushållning med naturresurser skall karaktärisera allt

utnyttjande av mark och vatten -- förnybara resurser skall

utnyttjas inom ramen för ekosystemens produktionsförmåga, och

användningen av icke förnybara resurser skall präglas av

ansvarsfull hushållning.

I en bilaga till rapporten (nr 3839) redovisas

miljösituationen i bl.a. Vänern, Vättern och Mälaren. Rapporten

utgör ett första underlag för fortsatta överväganden och beslut

om åtgärder. Förslag framläggs om miljömål, miljövårdande

åtgärder, vissa undersökningar samt kompletteringar av program

för uppföljning och övervakning. Vid berörda länsstyrelser pågår

arbete i enlighet med rapporten, och inom verket arbetar man i

dag med ett samlat program Miljö-93 som skall framläggas våren

1993. Inom ramen för det nationella miljöövervakningsprogrammet

(PMK) och i samarbete med resp. vattenvårdsförbund följer enligt

vad utskottet erfar verket kontinuerligt tillståndet i sjöarna.

Inom ramen för pågående forskningsarbete görs t.ex. översiktliga

studier av materialbalanser beträffande bl.a. närsalter. Våren

1990 betonade utskottet särskilt angelägenheten av fortsatt

forskning och fortsatta undersökningar av miljöstörande utsläpp.

Därigenom kunde enligt utskottet grunden läggas för ytterligare

åtgärder i syfte att bevara ett naturligt ekosystem. Utskottet

ansåg att det övergripande mål som Naturvårdsverket satt upp bör

gälla i det fortsatta forsknings- och åtgärdsprogrammet

(1990/91:JoU30). Dessa uttalanden äger alltjämt sin giltighet.

Ett system med obligatoriska ambulerande kantzoner var en av

de åtgärder som föreslogs i Lantbruksstyrelsens redovisning i

januari 1991 av det regeringsuppdrag styrelsen hade fått att i

samråd med Naturvårdsverket och Kemikalieinspektionen utarbeta

ett åtgärdsprogram i syfte att erhålla en mer allsidigt

sammansatt flora och fauna i åkerns kantzoner och i åkerns

närhet. Det har emellertid visat sig att ett fungerande system

skulle medföra en kontrollapparat som inte kan anses realistisk.

Övriga förslag ingår i Jordbruksverkets stora program för

miljöskydd och naturvård i jordbruket.

Slutligen vill utskottet erinra om det arbete som bedrivs inom

Miljöskyddskommittén som senast den 1 april 1993 kommer att

överlämna sitt huvudbetänkande med förslag om miljöbalk

(dir.1989:32 och 1991:54). Merparten av de förslag till

åtgärder som läggs fram i motionerna om Vänern, Vättern och

Mälaren och som inte kan anses vara besvarade med vad utskottet

anfört ovan behandlas inom ramen för kommitténs uppdrag. Med vad

utskottet sammantaget anfört får syftet med motionerna T221

yrkande7, Jo634, Jo639, Jo644, Jo689 yrkandena2 och5,

Jo690 yrkande5 och Bo519 yrkande2 anses i allt väsentligt

tillgodosett. Motionerna bör inte föranleda någon ytterligare

åtgärd från riksdagens sida.

Dricksvattenkvalitet m.m.

Motionerna

Motionärerna i motion Jo613 (c) framhåller att problemen med

det försurade brunnsvattnet nu är så stora att en enda

myndighet, Sveriges geologiska undersökning(SGU), bör ges det

övergripande ansvaret för landets vattentäkter. I motion Jo648

(kds, m, fp, c) yrkande2 efterlyses insatser för en översyn av

vattenledningsnäten.

I motionerna Jo403(s) och Jo661(v) begärs stöd för

Stensunds ekologiska centrum och dess vattenbruk. Enligt motion

Jo661 bör stödet anvisas inom ramen för medlen för det s.k.

eko-kommunprojektet.

Enligt motion Jo658 (v) är nu försurningsläget i Härjedalen

sådant att kalkningsverksamheten där måste intensifieras.

Utskottets överväganden

Inledningsvis vill utskottet upprepa sin vid flera tidigare

tillfällen uttalade mening att det måste anses vara en

självklarhet att dricksvattnet -- vårt kanske viktigaste

livsmedel -- skall hålla en god kvalitet. I det miljöpolitiska

beslutet våren 1991 anslöt sig utskottet till

departementschefens uttalande i propositionen att myndigheternas

arbete för långsiktigt skydd av grundvattnet bör samordnas och

att Naturvårdsverket och Sveriges geologiska undersökning (SGU)

i samråd med övriga berörda myndigheter bör överväga formerna

för en sådan samordning (prop.1990/91:90, JoU30). Utskottet

har inhämtat att Livsmedelsverket i oktober 1991 fick

regeringens uppdrag att inrätta en samverkansgrupp för att

klargöra och intensifiera samarbetet mellan olika ansvariga

myndigheter. Gruppen kan också initiera nödvändiga projekt på

vattenområdet. För ändamålet samt för åtgärder för förbättring

av kommunernas vattenhantering disponerar verket sammanlagt

högst 4miljoner kronor för budgetåren 1991/92--1993/94. En

utvärdering skall lämnas till Jordbruksdepartementet senast den

31mars 1994. I gruppen ingår ett tiotal myndigheter, bl.a.

Naturvårdsverket, Boverket, Socialstyrelsen, Räddningsverket,

SGU, Överstyrelsen för civil beredskap och Kommunförbundet.

Livsmedelsverket har i en kartläggning av

dricksvattensituationen pekat på vissa områden där effektiva

åtgärder krävs. Det gäller t.ex. skyddet av vattentäkter,

underhåll av dricksvattenledningar och kunskaper om

sambandet mellan förekomst av olika ämnen och mikroorganismer i

vattnet och dessas effekt på hälsan. I en tidigare utredning av

verket finns underlag för bedömning och prioritering av

forsknings-, utvecklings- och utbildningsbehovet inom

dricksvattenområdet. Det ankommer sedan på berörda myndigheter

att inom angivna medelsramar göra de prioriteringar som anses

lämpliga. Enligt utskottets bedömning ryms de frågeställningar

som tas upp i motionerna Jo613 och Jo648 yrkande2 inom ramen

för det arbete som utskottet redogjort för ovan. Det anförda

innebär att motionsyrkandena avstyrks i de delar de inte kan

anses tillgodosedda.

Utskottet har tidigare inte funnit anledning att tillmötesgå

en motion om stöd till Stensunds vattenbruk (1991/92:JoU9).

Utskottet vidhåller sitt tidigare ställningstagande och

avstyrker således motionerna Jo403 och Jo661.

Enligt vad utskottet inhämtat får Härjedalen anses vara ett av

de områden i landet som är väl tillgodosedda vad avser

kalkningsverksamhet eftersom medel beviljas i princip i enlighet

med gjorda ansökningar. Utskottet avstyrker således motion

Jo658.

Fordonskrav -- bilavgaslagen m.m.

Gällande bestämmelser

Bestämmelser om avgasrening finns i bilavgaslagen (1986:1386),

bilavgasförordningen (1991:1481) och i föreskrifter som

meddelats av Naturvårdsverket (SNFS1992:12 m.fl.

författningar). Kraven på rening av avgaser från personbilar

skärptes kraftigt fr.o.m. 1989 års modeller. Avgasreningskraven

innebär dels att vissa gränsvärden för utsläpp av olika

föroreningar inte får överskridas, dels ett hållbarhetskrav.

Hållbarhetskravet innebär att tillverkaren ansvarar för att

konstruktionen av bilen är sådan att gränsvärdena normalt inte

kommer att överskridas under en bestämd period -- för

personbilar fem år eller 80000km körsträcka. Tillverkaren

skall dessutom gentemot bilägaren lämna en garanti som innebär

att bilen repareras kostnadsfritt om det t.ex. vid en

kontrollbesiktning visar sig att den inte uppfyller kraven --

inom perioden fem år/80000 km. I övrigt är det bilägaren som

har ansvaret för att utsläppskraven för det enskilda fordonet är

uppfyllda. Varje biltyp (motorfamilj) måste avgasgodkännas i

Sverige. Avgasgodkännande meddelas av Aktiebolaget Svensk

Bilprovning. Avgasgodkännande av en motorfamilj kan i praktiken

inte ske på ansökan av en enskild person, eftersom det krävs en

mycket omfattande dokumentation som bara tillverkaren har

tillgång till. Tillverkaren/generalagenten utfärdar för varje

bil som han tillverkar eller importerar ett typintyg. Typintyget

innebär en försäkran om att bilen överensstämmer med

avgasgodkänd motorfamilj. En avvikelse kan medföra att bilen

underkänns vid kontrollbesiktning eller annan fordonskontroll.

Detta innebär enligt Naturvårdsverkets föreskrifter att en

ersättningskomponent måste vara likadan som den komponent som

biltillverkaren ursprungligen har fått godkänd för bilen. Dessa

bestämmelser skall tillförsäkra att de avgasrenande prestanda

som bilen konstruerats för bibehålls under bilens livslängd.

För den som privat importerar en bil finns inte möjligheten

att erhålla typintyg. För att visa på överensstämmelse med

godkänd motorfamilj kan han i stället antingen få ett

särskilt intyg av tillverkarens företrädare i Sverige eller

låta bilen genomgå en jämförande undersökning hos bilprovningen.

Kostnaderna för bilägaren är jämförelsevis låga med detta

förfarande. För en bil vars motor inte överensstämmer med

godkänd motorfamilj är dispensmöjligheterna enligt

Naturvårdsverkets föreskrifter mycket begränsade. Aktuella fall

är bl.a. då någon flyttar till Sverige med en bil som använts i

utlandet i minst ett år (flyttsak med tullfrihet) eller ärver en

bil utomlands. Vid beviljad dispens får verket, enligt

18§bilavgasförordningen, ta ut en avgift.

Enligt EES-avtalet får EFTA-staterna till den 1januari 1995

tillämpa sin nationella lagstiftning på bilavgasområdet. Från

detta datum får EFTA-staterna alltjämt tillämpa sin nationella

lagstiftning, men de får inte förhindra försäljning av fordon

som är godkända enligt EG:s regler. Detta innebär att ett intyg,

som visar att en fordonstyp uppfyller EG:s regler, efter den

1januari 1995 skall godtas som ett avgasgodkännande i Sverige.

De svenska hållbarhetskraven och tillverkaransvaret har ingen

motsvarighet i EG-reglerna. I princip hindrar inte EES-avtalet

Sverige från att tillämpa sina regler om tillverkaransvar även

på fordon som har godkänts enligt EG:s regler. Det finns inte

något EG-direktiv om godkännande av reservdelar och tillbehör.

Ett förslag till direktiv om periodisk kontroll av bilar har

framlagts.

Motionerna

Naturvårdsverkets föreskrifter angående bilavgaskontroll är

föremål för ett flertal motionsyrkanden. I motionerna

Jo630(nyd), Jo635(s), Jo651(c) yrkande1, Jo662(nyd),

Jo664(m) och Jo684(nyd) yrkande1 framhålls att

föreskrifterna, de s.k. A40-, A90- och förslaget till

A91-bestämmelserna måste utformas med utgångspunkt i de av

riksdagen fattade besluten beträffande konkurrensneutralitet på

eftermarknaden. Regeringen bör därför enligt motionärerna tillse

att ifrågavarande föreskrifter ändras i enlighet med tidigare

riksdagsbeslut. I motion Jo651(c) yrkande2 och Jo684(nyd)

yrkande2 begärs att det snarast utreds hur stor del av

bilparken som det är ekonomiskt rimligt att utrusta med

katalysatorer eller annan tilläggsutrustning samt hur stor

ekonomisk stimulans som krävs för att få bilägarna att göra

detta. Enligt motion Jo625(fp) bör en utredning tillsättas för

att redovisa förekomsten och användningen av motorvärmare samt

komma med förslag om åtgärder som på ett energieffektivt sätt

kan minska antalet kallstarter och därmed väsentligt öka

avgasreningens verkningsgrad. I motion T429(nyd) yrkande4

hemställs att hobbybilar, dvs. fordon av 1976--1988 års modeller

som importeras för eget bruk, undantas från dispensavgiften och

bilavgaslagens regler i deras nuvarande form. I motion

Jo645(nyd) yrkande3 framhålls nödvändigheten av att verka

aktivt för höjd internationell miljöstandard för bilar.

Utskottets överväganden

Inledningsvis kan utskottet konstatera att ett av

grundproblemen med bilavgasbestämmelserna är att en generell

kontroll av de i bilavgasförordningen uppställda gränsvärdena

för luftföroreningsutsläpp inte ur praktisk och ekonomisk

synpunkt kan utföras på samtliga bilar. I annat fall skulle en

periodiskt återkommande avgasprovning av varje enskild bil vara

fullt tillräcklig för att säkerställa att av riksdag och

regering beslutade miljökrav uppfylls. Regler för certifiering

av motorfamiljer eller ersättningskomponenter skulle då också

sakna praktisk betydelse. Naturvårdsverket har sökt lösa

problemet genom att bygga upp ett regelsystem som genom olika

kontrollmoment syftar till en tillfredsställande säkerhet vad

gäller utsläpp. Hörnstenen i detta system är kravet på

certifiering av olika motorfamiljer. Certifieringen ligger som

grund för de kontroller som ingår i systemet, dvs. för

komponentkontrollen vid den årliga besiktningen, för den

stickprovsmässiga avgaskontrollen av nyproducerade bilar och för

hållbarhetskontrollen. Hållbarhetskontrollen görs slumpmässigt

på personbilar som är högst fem år gamla och som inte körts mer

än 80000 km och på lätta lastbilar som är högst elvaår och

körts högst 200000km. Bilarna lånas från bilägare av aktuell

fordonstyp. Om hållbarheten visar sig undermålig kan

tillverkaren bli skyldig att vidta åtgärder på samtliga berörda

fordon. Naturvårdsverket bedriver i samarbete med bilprovningens

avgaslaboratorium även ett uppföljningsprogram med tester på

äldre bilar.

Kravet på att en bil under hela sin livslängd från

emissionssynpunkt skall vara identisk med den certifierade

lösningen borgar för en bibehållen kvalitet på

avgasreningssystemet men medför problem från andra synpunkter.

Märkesobundna tillverkare av icke-originaldelar har inte

tillträde till bildelsmarknaden, vilket hämmar konkurrensen. Det

finns ingen möjlighet att montera och få godkännande av en

tillsatsutrustning som är utsläppsminskande, om inte

biltillverkaren certifierar en sådan utrustning.

Utskottet har vid flera tillfällen behandlat frågan om

konkurrensneutralitet på reservdelsmarknaden. Bl.a. skedde detta

i samband med den ändring av bilavgaslagen (1986:1386), som

trädde i kraft den 1juli 1989 och som innebar att

tillverkaransvaret utvidgades till att omfatta även

bilavgasreparationer som bilägaren lät utföra hos en

bilmärkesobunden verkstad (1988/89:JoU19). Utskottet framhöll

då att det är angeläget att största möjliga konkurrens råder på

reservdels- och servicemarknaderna. I det miljöpolitiska

beslutet våren 1991 anslöt sig utskottet till miljöministerns

uttalande att strävan även fortsättningsvis skall vara att de

miljökrav som ställs på fordon är teknik- och konkurrensneutrala

(prop.1990/91:90, JoU30, rskr.338). Miljökraven skall

således inte ange vilka tekniker som skall användas eller hur

utvecklingsinsatserna skall fördelas mellan åtgärder på bränsle,

förbränning, rening eller annat. Kraven skall i stället ange

acceptabla utsläppsnivåer. Utskottet vill i sammanhanget även

erinra om Naturvårdsverkets uppdrag att studera möjligheterna

att skapa ett godkännandesystem för avgasrelaterade

ersättningsdelar och tillbehör så att en effektiv konkurrens på

reservdels- och servicemarknaden inte hindras. Naturvårdsverket

har lämnat förslag till ett sådant certifieringssystem, A91.

Förslaget bereds i regeringskansliet.

Utskottet vill ånyo understryka det angelägna i att största

möjliga konkurrens råder på reservdels- och servicemarknaderna.

Som tidigare anförts får utvecklingen av miljövänlig teknik inte

hindras av föreskrifter på bilavgasområdet. Det är från

konkurrenssynpunkt önskvärt att reservdelstillverkare får

tillgång till marknaden utan hinder av alltför stora kostnader

eller tidsödande administrativ handläggning. Ett förenklat

system för certifiering av andra delar än de som omfattas av det

ursprungliga avgasgodkännandet skulle eventuellt kunna minska

den nuvarande konkurrensbegränsningen. Med hänvisning till det

ovan anförda och då ifrågavarande problem är föremål för

beredning inom regeringskansliet anser utskottet att de aktuella

motionerna inte nu bör bli föremål för någon ytterligare åtgärd.

Mot bakgrund härav avstyrks motionerna Jo630, Jo635, Jo651

yrkande1, Jo662, Jo664 och Jo684 yrkande1.

Krav på avgasrening med gränsvärden för utsläpp av koloxid,

kolväten och kväveoxid infördes år 1973 på bilar fr.o.m.

1976års modell. Ett system med bidrag till ytterligare

avgasrening (katalysatorer) har prövats och bedömts inte vara

kostnadseffektivt. Förordningen om statsbidrag till

eftermontering upphörde att gälla vid utgången av juni 1991

(1991:1090). Mot denna bakgrund är utskottet inte berett att

tillmötesgå motionerna Jo625, Jo651 yrkande2 och Jo684

yrkande2 som således avstyrks.

Vid s.k. direktimport av bilar, dvs. import som inte avser

bl.a. flyttsak, arvegods eller diplomatgods med tullfrihet,

måste bilen enligt bilavgasbestämmelserna kunna identifieras med

ett bilmodellsutförande som är avgascertifierat i Sverige, om

bilen är av 1976 års modell eller senare årsmodell. Utskottet

hänvisar härvidlag till sitt betänkande 1991/92:JoU8, där

utskottet behandlade en motion med samma yrkande som motion

T429. För bilar som utgör tullbefriad flyttsak m.m. finns vissa

undantagsmöjligheter, som nyligen utvidgats med verkan från den

1oktober 1992. Om Naturvårdsverket medger undantag från

bilavgasbestämmelserna får verket ta ut en dispensavgift.

Dispensavgiften för personbilar av 1976 och senare års modeller

som registrerats efter den 1juli 1990 är 7000 kr. För vissa

tunga fordon är avgiften 20000 kr. Sedan utskottet senast

behandlade hithörande frågor (1991/92:JoU8) har

bilavgasförordningen blivit föremål för en översyn. Därvid har

förordningen ändrats bl.a. så till vida att det numera ankommer

på Naturvårdsverket att bestämma huruvida dispensavgift skall

uttas (18§ bilavgasförordningen, SFS1991:1481). Vidare har

verket beslutat att från den 1 oktober 1992 avskaffa den

dispensavgift om 200kr som tidigare gällde för

direktimporterade bilar.

Utskottet, som erinrar om att det enligt av riksdagen givna

bemyndiganden ankommer på regeringen eller Naturvårdsverket att

besluta i dessa frågor, har inte funnit anledning att förorda

några sådana undantag från bilavgasbestämmelserna som avses i

motion T429 yrkande4. Motionen avstyrks i denna del.

Som anförs i motion Jo645 bär trafiken en stor del av ansvaret

för miljöförstöringen. Utskottet delar därför motionärernas

uppfattning att Sverige bör verka aktivt för höjd internationell

miljöstandard för bilar. Våren 1992 framhöll utskottet vikten av

att Sverige aktivt bidrar till den europeiska

utvecklingsprocessen på miljöområdet (1991/92:JoU24). Vidare

förutsatte utskottet att regeringen noga följer utvecklingen

inom EG på detta område. Med hänvisning till detta uttalande

finner utskottet syftet med motion Jo645 yrkande3 i allt

väsentligt tillgodosett. Motionsyrkandet bör därför inte påkalla

någon riksdagens vidare åtgärd.

Miljökrav i övrigt på transportsystemet m.m.

Motionerna

I två motioner anförs synpunkter på behovet av miljökrav på

motorer i arbetsredskap, maskiner och traktorer. Enligt motion

Jo687(kds) bör regeringen ställa miljökrav på avgasutsläpp

från "icke-trafik"-motorer såsom gräsklippare, båtar, traktorer

m.m. så att de inte avger mer skadliga ämnen än motsvarande

motorer i transportfordon. I motion Jo690(fp) yrkande2

anförs att det är angeläget att staten och statliga verk vid

upphandling av arbeten och entreprenad föreskriver att bästa

tillgängliga miljöteknik skall användas. För att underlätta

detta bör arbetet med att skapa normer för miljöklassificering

av maskiner, traktorer och arbetsredskap påskyndas.

Flera motioner behandlar frågan om övergång till mer

miljövänliga bränslen. I motion T218(v) yrkande19 hemställs

bl.a. att riksdagen ger regeringen till känna vad som anförts i

motionen om miljöanpassade drivmedel. Åtgärder bör sättas in för

att minska belastningarna från de fossila bränslena till dess de

miljövänliga alternativen tagit över. Kraven på diesel bör

skärpas. Större satsning krävs på forskning och utveckling. I

motion T203(c) yrkande3 och motion Jo690(fp) yrkande3

hemställs att utvecklingen av miljövänlig drift i

kollektivtrafiken bör stimuleras. Målsättningen bör enligt

motion T203 vara att bussparken i Stockholmsregionen inom en

femårsperiod skall använda endast miljövänliga drivmedel. I

motion Jo690(fp) yrkande4 hemställs om statliga ekonomiska

stimulanser till förändringar av energianläggningar i

Stockholmsregionen i syfte att öka användningen av biobränslen.

I motion Jo660(v) framhålls att bly sprids till miljön från

bensin samt att förhöjda blyhalter har konstaterats hos barn i

storstäder. I yrkande 1 begär motionärerna att riksdagen

förbjuder försäljning av bensin med bly (blyad bensin) från den

1juli 1993 och i yrkande2 att bensinkvaliteten utreds från

miljö- och hälsoskyddssynpunkt.

Enligt motion Jo681 (c) är flyget det mest miljöstörande

trafikslaget räknat per person och kilometer. Miljöproblemen

skall i synnerhet beaktas vid tillståndsprövning av flygplatser.

Generellt verkande ekonomiska styrmedel är angelägna i en kärv

ekonomisk situation då flygbolagen är benägna att behålla äldre

och mer miljöstörande flygplanstyper i sina flottor.

I motion Jo688 (fp) yrkande 6 hemställs att luftutsläppen från

sjöfarten minskas och sjöfartens miljövänlighet, säkerhet och

effektivitet förbättras. I yrkande7 föreslås att svavelhalten

i bunkerolja minskas till samma nivå som på land och i

yrkande8 att en naturvårdsfond inrättas för sjöfarten.

Utskottets överväganden

Frågan om miljökrav på avgasutsläpp från maskiner, båtar,

traktorer och arbetsredskap har tidigare behandlats av utskottet

(1990/91:JoU30). Utskottet ställde sig då bakom de krav som

regeringen avsåg införa för traktorer och arbetsmaskiner både

vad gäller nivå och tidpunkt för införande. Arbetet med att

utarbeta sådana avgaskrav pågår vid Naturvårdsverket för att

kunna införas från år1995. Vad gäller avgasutsläpp från båtar

vill utskottet erinra om att Standardiseringskommissionen (SIS),

som ansvarar för miljömärkning i Sverige, nyligen fastställt

kriterierna för att en tillverkare av båtmotorer skall få licens

att använda miljömärket "Svanen". Med det arbete som på olika

håll pågår på området finner utskottet att syftet med motionerna

Jo687 och Jo690 yrkande2 kommer att bli i väsentliga delar

tillgodosett. Motionsyrkandena avstyrks.

När det gäller storstädernas trafikproblem bygger

storstadsförhandlarnas överenskommelser på förutsättningen att

kommunerna får möjlighet att använda nya former av ekonomiska

styrmedel för att dämpa bilanvändningen i stadskärnorna och för

att finansiera kollektivtrafikens investeringar. Det förutsätts

vidare dels att statliga bidrag för byggande av vägar och för

investeringar i kollektivtrafik utgår i oförändrad utsträckning,

dels att staten lämnar ett extra anslag för finansiering av

vissa särskilt angivna objekt. Utskottet finner det angeläget

att erforderliga åtgärder snarast vidtas på dessa områden, inte

minst mot bakgrund av den alltmer tilltagande fordonstrafiken i

våra storstäder.

I kompletteringspropositionen våren 1992 föreslogs att

500miljoner kronor skulle avsättas till förnybar energi och

hushållning (prop.1991/92:150, bilI:12, JoU24, rskr.335).

Medlen skall användas för att genomföra ytterligare åtgärder för

att stärka biobränslenas konkurrenskraft, öka

energihushållningen och användningen av andra förnybara

energikällor. Arbete med fördelningen av anslaget pågår inom

regeringskansliet. Vidare anvisades 625miljoner kronor till

främjande av ökad användning av biobränslen (prop.1991/92:97,

NU25, JoU6y, rskr.271). Medlen skall finansiera olika statliga

stöd till bl.a. demonstrationsanläggningar och

utvecklingsarbete. Avsikten är att en särskild programstyrelse

inom Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) skall

administrera stödet. Dessutom anslogs i budgetpropositionen

200miljoner kronor för övergång till användning av biobränslen

vid nya och gamla anläggningar för kraftvärmeproduktion

(prop.1991/92:100, bil.10, NU25). I anslutning till

regeringens proposition om energipolitiken tillkallades en

kommission, Biobränslekommissionen, för att analysera de

långsiktiga förutsättningarna för en ökad kommersiell användning

av biobränslen samt lämna förslag till åtgärder för att stärka

biobränslenas konkurrenskraft (prop.1990/91:88, NU40,

rskr.373). Kommissionen har i september i år avlämnat sitt

slutbetänkande Biobränslen för framtiden (SOU1992:90).

Remisstiden för betänkandet går ut den1december1992. I

kompletteringspropositionen aviserades även förslag till

riksdagen om lagstiftning i frågan. Som utskottet anförde vid

sin behandling av propositionen utgår utskottet från att

regeringen återkommer med det i propositionen aviserade

förslaget till lagstiftning som ger kommunerna ekonomiska

styrmedel att finansiera kollektivtrafikens investeringar

(1991/92:JoU24).

Vad gäller drivmedlens miljöegenskaper uttalade utskottet i

ovan angivna sammanhang att en uppföljning av nuvarande

miljöklasser på dieselolja bör göras och att utvecklingen av en

elbil bör främjas. Enligt vad utskottet erfarit har

Naturvårdsverket fått i uppdrag att utreda hur ett

miljöklassystem för bensin kan utformas. En ökad differentiering

av skatten på blyad och blyfri bensin skall i detta sammanhang

övervägas. Uppdraget skall vara slutfört den15januari1993.

I den nyligen framlagda propositionen om åtgärder för att

stabilisera den svenska ekonomin föreslås att bensinskatten höjs

med 77öre per liter för blyfri och med 97öre per liter för

annan bensin. Även koldioxidskatten på bensin har, enligt

tidigare riksdagsbeslut, höjts från 58 till 74 öre per liter

(1991/92:FiU30). Båda ändringarna är avsedda att träda i kraft

den 1januari 1993. Utskottet vill även erinra om det

återföringssystem för bensingaser som införs på alla tankställen

under perioden den 1januari 1992 till den 1januari 1995. Med

det ovan anförda finner utskottet syftet med motionsyrkandena om

drivmedel för fordon m.m. i allt väsentligt tillgodosett.

Motionerna T203 yrkande3, T218 yrkande19, Jo660 yrkandena1

och2 och Jo690 yrkandena3 och4 påkallar således inte någon

ytterligare riksdagens åtgärd.

Riksdagens miljöpolitiska beslut våren 1991 innebar ett ökat

sektorsansvar för att minska miljöproblemen, bl.a. för

transportsektorn. Inom ramen för den då antagna särskilda

strategin för ett miljöanpassat transportsystem skall

transportsektorn eftersträva att kraftigt begränsa miljöstörande

effekter samt begränsa klimatpåverkan. I strategin ingår även

frågor om kostnadsansvar och ekonomiska styrmedel som en viktig

del. Utgångspunkten bör härvid vara att användningen av

ekonomiska styrmedel utformas i samklang med vad som gäller inom

EG eller i annat internationellt forum. Utskottet vill även

erinra om den översyn (se 1991/92:JoU24) av förutsättningarna

för en framtida miljöklassificering av flygplan avseende

avgasutsläpp som aviserades i kompletteringspropositionen våren

1992. Enligt vad utskottet erfarit har de nordiska

luftfartsverken nyligen avlämnat en rapport till den Nordiska

ämbetsmannakommittén för trafikfrågor (NÄT). Rapporten

innehåller förslag till landningsrelaterade miljöavgifter som

bygger på en miljöklassificering av flygplanen. Det anförda

innebär att syftet med motion Jo681 får anses i allt väsentligt

tillgodosett. Någon ytterligare riksdagens åtgärd med anledning

av motionen finner utskottet inte påkallad.

I de svenska farvattnen står utländska fartyg för merparten av

trafiken. Detta innebär att effekterna av nationella särregler

är begränsade och att det är viktigt att uppnå

samförståndslösningar på internationell nivå. Huvuddelen av

detta arbete sker inom IMO. Sjöfartens miljöfrågor behandlas

främst inom IMO men även inom HELCOM när det gäller

Östersjöområdet. Inom IMO pågår arbete med att nå en

internationell standard för kvaliteten på fartygsbränsle med

hänsyn till miljöaspekterna. IMO:s miljökommitté har vidare

antagit regler om att nya oljefartyg av viss storlek skall ha

dubbel botten och i vissa fall dubbla sidor. Inom HELCOM pågår

arbete med miljöklassificering av fartyg. Miljöklassificeringen

är avsedd att ligga till grund för att införa ekonomisk

stimulans att använda "miljövänligare" fartyg. Inom NÄT har en

arbetsgrupp utarbetat förslag till gemensamt nordiskt samarbete

i vissa miljöfrågor som avser sjöfartens luftföroreningar. I

rapporten föreslås bl.a. att samarbete sker vad avser arbetet

med miljöklassificering av fartyg. I färjetrafiken mellan

Sverige och Finland har, enligt vad utskottet erfarit,

rederierna frivilligt övergått till att använda lågsvavlig

bunkerolja vilket reducerar svavelutsläppen avsevärt. Utskottet

har vidare inhämtat att viss färjetrafik mellan Helsingborg och

Helsingör (Sweferry) drivs med bränsle av mycket låg svavelhalt.

När det gäller miljöarbetet på det nationella planet angavs det

i årets kompletteringsproposition att det skulle undersökas om

ekonomiska styrmedel i viss omfattning skulle kunna användas för

delar av den nationella sjöfarten. I detta arbete skall bl.a.

trafikverkens miljörapporter utgöra underlag. Utskottet har

inhämtat att arbete med en översyn om ekonomiska styrmedel pågår

inom regeringskansliet men att tidpunkten för en redovisning

ännu inte är fastställd. Slutligen vill utskottet erinra om att

Sjöfartsverket även driver egna miljöprojekt genom att prova ny

teknik på området bl.a. vad avser katalysatoranvändning och

miljövänligare dieselbränsle. Med det ovan anförda avstyrks

motion Jo688 yrkandena6, 7 och8 i den mån motionsyrkandena

inte kan anses tillgodosedda.

Utsläpp av kvicksilver

Motionen

I motion Jo605 (s) uppges att krematorierna utgör den största

källan i Sverige när det gäller utsläpp av kvicksilver i

atmosfären. Riksdagen bör fatta beslut om åtgärder som innebär

att krematorierna åläggs att genomföra en effektiv rökgasrening.

Åtgärderna bör vara genomförda år 1995.

Utskottets överväganden

Sverige har verkat aktivt för internationella överenskommelser

för att begränsa tillförseln till haven och användningen av

kvicksilver. Enligt Nordsjökonferensens beslut

(prop.1990/91:90 s.246) skall den totala tillförseln av

kvicksilver till Nordsjön minskas med 70% mellan åren1985

och1995. Enligt vad utskottet inhämtat uppgår punktutsläppen

av kvicksilver till luft i Sverige till sammanlagt ca3ton

per år. Krematorieanläggningarnas kvicksilverutsläpp beräknas

för närvarande till ca 10% av det totala kvicksilverutsläppet

i landet, motsvarande 300kg per år. Utskottet vill erinra om

att Naturvårdsverket i sin serie Branschfakta har meddelat råd

och anvisningar om förbränningen vid landets krematorier.

Eftersom krematorierna tillsammans utgör en av landets största

utsläppskällor är det enligt utskottets mening viktigt att

arbetet på att begränsa kvicksilverutsläppen omfattar också

dessa anläggningar. Utskottet utgår från att synpunkterna i

motion Jo605 beaktas utan något initiativ från riksdagens sida i

denna fråga.

Freoner

Motionerna

I motion Jo642 från Socialdemokraterna begärs en utredning som

snabbt visar på vilket sätt Sverige skall kunna bli freonfritt

fram till år2000 mot bakgrund av att det nu finns klorfritt

ersättningsmedel till freon. I motion Jo665(v) yrkas att

kommunerna från den 1juli 1992 skall återvinna freon ur

kylskåp, frysar etc. eller lagra avfallet tills det finns

tillräcklig destruktionskapacitet.

Utskottets överväganden

CFC-avvecklingen i Sverige följer den av riksdagen år1988

fastställda planen med en minskning av användningen med 50%

till år1990 och en i huvudsak total avveckling till år1995

(prop.1987/88:85, JoU23). Vissa skärpningar av

avvecklingsplanen genomfördes i samband med 1991års

miljöpolitiska beslut. Enligt den gällande avvecklingsplanen

kommer efter utgången av år1994 kyl- och frysskåp att

tillverkas utan CFC-föreningar.

Utskottet vill erinra om att efter ändringar i förordningen

(1988:716) om CFC och halonm.m. (1991:1534) och

renhållningsförordningen (1990:984, ändrad 1991:1537) kommunerna

fr.o.m. den1januari1995 har skyldighet att ombesörja att

CFC-innehållet i kasserade kyl- och frysskåp omhändertas på ett

miljöriktigt sätt. Utskottet vill även erinra om de möjligheter

kommunerna har att fr.o.m. den1januari1992 differentiera

avfallstaxan (1991:647). I sammanhanget vill utskottet även

upprepa sitt uttalande från våren1992 att trots uppgifter om

att utsläppen av CFC minskat med en tredjedel under det senaste

året utskottet emellertid ser allvarligt på CFC-föreningarnas

kraftigt negativa miljö- och klimatpåverkan och förutsätter att

regeringen noga följer utvecklingen på området. Eftersom kyl-

och frysskåp är produkter med relativt lång livslängd kommer

problemet med CFC att bestå under ca15år efter det att

produkterna har gjorts CFC-fria. Utskottet anser därför ett

ordnat omhändertagande av CFC ur kasserade kyl- och frysskåp

nödvändigt. Enligt vad utskottet erfarit kommer under år1993

en mobil anläggning för freonåtervinning i Stockholmstrakten och

en fast anläggning utanför Halmstad att kunna tas i bruk.

Kapaciteten för freonåtervinningen på den mobila anläggningen

beräknas till ca50000enheter medan den fasta anläggningen

beräknas klara det dubbla antalet. Utskottet avstyrker

motionerna Jo642 och Jo665 i den mån de ej tillgodoses med vad

utskottet anfört.

Som utskottet konstaterade senast våren 1992 medför

användningen av HCFC en fortsatt nedbrytning av ozonskiktet och

bidrar till växthuseffekten, även om HCFC är mindre skadlig än

CFC. Mot denna bakgrund fann utskottet det uppenbart att även

HCFC måste avvecklas. Trots detta har användningen ökat under

senare år. För att denna utveckling skall kunna brytas stod

utskottet inte främmande för att en avgift på HCFC kan bli

nödvändig. Utskottet anförde vidare att, om dessa åtgärder inte

skulle ge avsett resultat, kan ett förbud mot HCFC komma att

övervägas (prop.1991/92:150, JoU24, rskr.355).

Naturvårdsverket har nyligen avlämnat en rapport till regeringen

om ytterligare styrmedel för HCFC. I rapporten föreslår verket

att förbud för HCFC i isolergas införs successivt för olika

användningsområden med början den1januari 1995. Vidare

föreslås en avgift på HCFC i köldmedier. Rapporten bereds i

regeringskansliet. Utskottet förutsätter att regeringen noga

följer utvecklingen på området och vid behov återkommer till

riksdagen med förslag i frågan.

Vissa övriga internationella miljöfrågor

Motionerna

Socialdemokraterna begär i motion Jo612 yrkande22 att ett

förslag utarbetas om hur det s.k. Montrealprotokollet skall

skärpas i nästa steg. Enligt motionärerna i motion Jo647(fp)

yrkande3 bör Sverige i det internationella miljösamarbetet

verka för principerna om den ekologiska marknadsekonomin och för

ett stopp för den okontrollerade exporten av avfall.

Nödvändigheten av en offensiv svensk hållning till

miljöutvecklingen i Europa betonas i motion Jo646(v)

yrkande10. Nydemokraterna framför i motion Jo633 åsikten att

Sverige inte bör tillämpa miljöregler som kan ge högre

produktionskostnader för svenska företag än för

konkurrentländerna i Europa. Inför omförhandlingen av

svavelprotokollet bör Sverige enligt motion Jo624(s) utöva

bilaterala påtryckningar på Storbritannien. Enligt motionärerna

i motion Jo659(c) bör Sverige kräva att kärnkraftsanläggningen

i Sellafield stängs omedelbart och ett saneringsarbete inleds

(yrkande2).

Utskottets överväganden

Enligt vad utskottet erfarit har en rapport utarbetats som

visar på möjligheter till skärpning av det s.k.

Montrealprotokollet. Utskottet har vidare inhämtat att Sverige

vid parternas möte i november 1992 kommer att verka för ett

beslut om skärpningar och tillägg till protokollet. U-länderna,

som i dag är i majoritet, vill emellertid ha ökat ekonomiskt

stöd från i-länderna för att gå med på ytterligare

nedtrappningar. Som anförs i motion Jo612 har Sverige varit

pådrivande i arbetet med en internationell avveckling av

ozonnedbrytande ämnen. I avvaktan på resultatet av den ovan

nämnda verksamheten är utskottet inte berett att tillstyrka det

förslag om skärpning av protokollet som föreslås i motionens

yrkande22. Motionsyrkandet avstyrks.

Som utskottet konstaterade våren 1992 föreligger en betydande

politisk enighet om miljöproblemens omfattning och karaktär.

Målen för den svenska miljöpolitiken är giltiga också för

Sveriges agerande i det internationella miljösamarbetet, där

vårt land traditionellt har spelat en pådrivande roll (se

1991/92:JoU18). Med anledning av motion Jo647 yrkande3 vill

utskottet erinra om att efter ändring av 19 och 20§§

förordningen (1985:841) om miljöfarligt avfall Naturvårdsverket

beviljar utförseltillstånd för export av miljöfarligt avfall

endast om det kan visas att avfallet omhändertas på ett sådant

sätt som från hälso- och miljöskyddssynpunkt varit godtagbart om

omhändertagandet hade skett i Sverige. Det ankommer på verket

att föreslå eventuella åtgärder och regeländringar. Den s.k.

Baselkonventionen om kontroll av gränsöverskridande transporter

av farligt avfall trädde i kraft den 5maj 1992. Konventionens

tillämpningsområde är större än det som omfattas av förordningen

om miljöfarligt avfall och innehåller bl.a. regler för

utveckling av miljöanpassad teknik och minskade avfallsmängder.

Det anförda innebär att utskottet avstyrker motionerna Jo646

yrkande10 och Jo647 yrkande3 i den mån motionsyrkandena inte

kan anses tillgodosedda.

De frågor som berörs i motion Jo633 har ett nära samband med

det harmoniseringsarbete på miljölagstiftningens område som

föranleds av EES-avtalet och ett framtida svenskt medlemskap i

EG. Utskottet hänvisar härvidlag till sitt yttrande

1992/93:JoU1y och till EES-utskottets betänkande 1992/93:EU1.

Motionen avstyrks i den mån den syftar till något ändrat

ställningstagande från riksdagens sida när det gäller Sveriges

miljöpolitiska ambitioner i Europasamarbetet.

Utskottet vill erinra om att för länderna inom EG gäller

direktiv om utsläpp från stora förbränningsanläggningar.

Härutöver har utskottet inhämtat att arbete pågår för att till

hösten 1993 få till stånd ett nytt svavelprotokoll som skall

vara effektrelaterat till kritiska belastningsgränser i

ekosystemen. Med det anförda avstyrker utskottet motion Jo624.

Utskottet förutsätter att regeringen i lämpliga sammanhang tar

upp de frågor som berörs i motion Jo659 yrkande2 men är inte

berett att tillmötesgå kravet på ett särskilt riksdagens

uttalande härom. Motionsyrkandet avstyrks.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande Västerhavets marina miljöm.m.

att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Jo631, 1991/92:Jo654,

1991/92:Jo657, 1991/92:Jo659 yrkandena1, 3--5, 7, 9 och10

och 1991/92:Jo689 yrkandena3 och4,

2. beträffande kustvattenkontroll i Öresundm.m.

att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Jo628 och

1991/92:Jo663,

3. beträffande en nationell strategi för Östersjön

att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo666,

4. beträffande miljösituationen i Vättern och Mälaren m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1991/92:T221 yrkande7,

1991/92:Jo634, 1991/92:Jo639, 1991/92:Jo644, 1991/92:Jo689

yrkandena2 och5, 1991/92:Jo690 yrkande5 och 1991/92:Bo519

yrkande2,

5. beträffande dricksvattenkvalitetm.m.

att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Jo613 och

1991/92:Jo648 yrkande2,

6. beträffande Stensunds vattenbruk

att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Jo403 och

1991/92:Jo661,

7. beträffande försurningsläget i Härjedalen

att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo658,

8. beträffande föreskrifter på bilavgasområdet m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Jo630, 1991/92:Jo635,

1991/92:Jo651 yrkande1, 1991/92:Jo662, 1991/92:Jo664 och

1991/92:Jo684 yrkande1,

9. beträffande stimulanser för avgasreningssystem m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Jo625, 1991/92:Jo651

yrkande2 och Jo684 yrkande2,

10. beträffande hobbybilar m.m.

att riksdagen avslår motion 1991/92:T429 yrkande 4,

res. 1 (nyd)

11. beträffande internationell miljöstandard för bilar

att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo645 yrkande 3,

12. beträffande avgasutsläpp från traktorer, arbetsredskap

m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Jo687 och

1991/92:Jo690 yrkande2,

13. beträffande övergång till miljövänliga bränslen m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1991/92:T203 yrkande 3,

1991/92:T218 yrkande19, 1991/92:Jo660 och 1991/92:Jo690

yrkandena3 och4,

14. beträffande flygets miljöproblem

att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo681,

15. beträffande sjöfartens miljöproblem

att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo688 yrkandena 6--8,

16. beträffande kvicksilverutsläpp från krematorier

att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo605,

17. beträffande avveckling av freoner m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Jo642 och

1991/92:Jo665,

18. beträffande det s.k. Montrealprotokollet

att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo612 yrkande22,

res. 2 (s)

19. beträffande Sveriges roll i det internationella

miljösamarbetet

att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Jo646 yrkande10 och

1991/92:Jo647 yrkande3,

20. beträffande miljöreglernas betydelse för konkurrensen

att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo633,

res. 3 (nyd)

21. beträffande påtryckningar på Storbritannienm.m.

att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Jo624 och

1991/92:Jo659 yrkande2.

Stockholm den 10 november 1992

På jordbruksutskottets vägnar

Margareta Winberg

I beslutet har deltagit: Margareta Winberg(s), Ivar

Virgin(m), Inga-Britt Johansson(s), Åke Selberg(s), Inge

Carlsson(s), Dan Ericsson i Kolmården(kds), Christer

Windén(nyd), Kaj Larsson (s), Carl G Nilsson(m), Sinikka

Bohlin(s), Patrik Norinder (m), Lena Klevenås(s), Lennart

Fremling(fp), Lennart Daléus(c) och Anna Lindgren(m).

Reservationer

1. Hobbybilarm.m. (mom.10)

Christer Windén (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s.20

börjar med "Vid s.k." och slutar med "denna del" bort ha

följande lydelse:

I likhet med motionärerna i motion T429 anser utskottet att

dagens avgasregler för hobbyfordon endast har skapat problem i

form av motsättningar mellan samhället och dem som sysslar med

hobbyfordon. Kraven på att fordonet måste vara utrustat med

godkänd motorfamilj och på av tillverkaren/generalagenten

utfärdat typintyg har i vissa fall lett till att tillverkaren

eller den svenske agenten skaffat sig ekonomisk vinning genom

att sälja sådana intyg. Utskottet ansluter sig därför till

motionens förslag att fordon av 1976--1988 års modeller skall

undantas från dispensavgiften och från bilavgaslagens regler i

dess nuvarande form. Vad utskottet anfört med anledning av

motion T429 yrkande4 bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under10 bort ha följande

lydelse:

10. beträffande hobbybilarm.m.

att riksdagen med anledning av motion 1991/92:T429 yrkande4

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Det s.k. Montrealprotokollet (mom.18)

Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Åke Selberg, Inge

Carlsson, Kaj Larsson, Sinikka Bohlin och Lena

Klevenås(allas) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s.26

börjar med "Enligt vad" och slutar med "Motionsyrkandet

avstyrks" bort ha följande lydelse:

Enligt vad utskottet erfarit pågår en revidering av det s.k.

Montrealprotokollet, som reglerar användningen av

ozonnedbrytande ämnen, bl.a. CFC, s.k. freoner. Det kan

konstateras att Sverige har varit mycket pådrivande i arbetet

för en internationell avveckling av dessa ämnen, inte minst i

samband med den revidering av protokollet som gjordes år 1990. I

likhet med motionärerna i motion Jo612 anser utskottet att

regeringen nu bör utarbeta ett nytt förslag om hur protokollet

skall skärpas i nästa steg. Utskottet har tidigare i detta

betänkande uttryckt sin oro över den ökade användningen av HCFC.

Det är därför av vikt att regeringen ägnar även denna fråga ökad

uppmärksamhet i internationella sammanhang. Vad utskottet anfört

med anledning av motionens yrkande22 bör ges regeringen till

känna.

dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande

lydelse:

18. beträffande det s.k. Montrealprotokollet

att riksdagen med anledning av motion 1991/92:Jo612

yrkande22 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

3. Miljöreglernas betydelse för konkurrensen (mom.20)

Christer Windén (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s.27

börjar med "De frågor" och slutar med "i Europasamarbetet" bort

ha följande lydelse:

EES-avtalet ger Sverige rika möjligheter att direkt påverka

den framtida europeiska miljöpolitiken. Det kan redan nu

konstateras att varje medlemsland enligt avtalet har att

efterleva av EG ställda minimikrav men inte är förpliktat att

följa eventuellt strängare nationella krav. Som anförs i motion

Jo633 bör Sverige spela en pådrivande roll när det gäller regeln

om högsta tillämpade ambitionsnivå som bindande för samtliga

EG:s medlemsländer. Det är viktigt och nödvändigt att svenska

företag kan konkurrera på lika villkor som övriga företag på den

internationella marknaden. Det vore därför enligt utskottets

mening otillfredsställande om regeringens planer att skärpa

miljölagstiftningen och att införa effektiva ekonomiska

styrmedel enligt principen "förorenaren betalar" får till

resultat att svenska företag kan komma att utsättas för högre

kostnader än deras konkurrenter inom EG. Utskottet ansluter sig

härmed till vad som sägs i motion Jo633 om att Sverige inte

ensidigt tillämpar en miljölagstiftning och andra miljöregler

som kan ge svenska företag högre produktionskostnader än vad som

gäller i övriga Europa. Vad utskottet anfört med anledning av

motionen bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande

lydelse:

20. beträffande miljöreglernas betydelse för konkurrensen

att riksdagen med anledning av motion 1991/92:Jo633 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,