Bet. 1992/93:JoU6

Jordbruksutskottets betänkande

1992/93:JOU06

Ändringar i vissa lagar på jordbruksområdet i anledning av

EES-avtalet

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

1992/93

JoU6

Sammanfattning

Utskottet behandlar i betänkandet de delar av proposition

1992/93:119 som avser bl.a. EES-anpassning av vissa lagar inom

Jordbruksdepartementets verksamhetsområde, med undantag av

livsmedelslagen. Sistnämnda del av propositionen behandlas av

lagutskottet. Utskottet tillstyrker regeringens förslag och

föreslår att riksdagen lämnar utan erinran vad i propositionen

anförts om införande av gränsvärde för kadmium i handelsgödsel.

Utskottet avstyrker tre motionsyrkanden som tar upp användningen

av handelsgödsel resp. kadmiumhalten i handelsgödsel.

Till betänkandet har fogats ett särskilt yttrande (s) och en

meningsyttring (v).

Propositionen

Regeringen (Jordbruksdepartementet) föreslår i proposition

1992/93:119, såvitt avser jordbruksutskottets

beredningsområde,

2. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen

(1985:295) om foder,

3. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i

utsädeslagen (1976:298),

4. att riksdagen antar förslaget till lag om provtagning på

djur,

5. att riksdagen antar förslaget till lag om

EEG-handelsgödsel.

6. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen

(1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter.

Vidare har regeringen berett riksdagen tillfälle att ta del av

vad i propositionen anförts om införande av gränsvärde för

kadmium i handelsgödsel.

Avsnitt 2 i propositionen och det lagförslag som anges i mom.

1 i regeringens hemställan bereds av lagutskottet (LU11).

Lagförslaget under 6 ovan har av jordbruksutskottet överlämnats

till skatteutskottet för beredning.

Lagrådet har avgett yttrande över lagförslagen.

Lagförslagen under 2--5 ovan bifogas detta betänkande.

Motionerna

1992/93:L10 av Maj-Lis Lööw m.fl. (s) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om gränsvärde för kadmium.

1992/93:Jo12 av Jan Jennehag (v) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär att Naturvårdsverket får

i uppdrag att komma med förslag om hur användningen av

handelsgödsel skall minska,

2. att riksdagen hos regeringen begär att Naturvårdsverket får

i uppdrag att komma med förslag om ett lägre gränsvärde än 100 g

kadmium per ton fosfor med målet att kadmiuminnehållet i

handelsgödsel skall minska till en oskadlig nivå.

Utskottet

Lagförslagen m.m.

I propositionen föreslås ändringar i livsmedelslagen

(1971:511), lagen (1985:295) om foder, utsädeslagen (1976:298)

och lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter.

Dessutom föreslås två helt nya lagar, en lag om provtagning på

djur och en lag om EEG-handelsgödsel. Förslagen är i huvudsak

föranledda av EES-avtalet. Ändringarna i livsmedelslagen innebär

bl.a. att detaljbestämmelserna om märkning i lagen utmönstras.

Ändringarna i foderlagen innebär bl.a. att tillämpningsområdet

för lagen vidgas, att som allmänt krav på foder skall gälla att

detta inte får ha skadlig inverkan på miljön och att förbudet

att använda självdöda djur till foder förtydligas till att

omfatta också hela djur eller djurdelar. Generellt undantag görs

för foder som framställs av fisk, och Jordbruksverket ges

möjlighet att medge undantag för foder till djur i djurparker

och liknande anläggningar om det finns särskilda skäl.

Bemyndigandet i foderlagen för regeringen eller, efter

regeringens bestämmande, Jordbruksverket att meddela

föreskrifter om användningen av foder som innehåller antibiotika

eller kemoterapeutiska medel vidgas till att gälla också

importen, tillverkningen, försäljningen och hanteringen i övrigt

av sådant foder. Vidare införs en bestämmelse som innebär att

endast fodertillsatser som tillåts enligt EES-avtalet får

användas.

Ändringarna i utsädeslagen innebär bl.a. att

växtförädlingsavgiften slopas och att de nuvarande möjligheterna

att ställa krav och villkor på utsäde som skall exporteras tas

bort. Terminologin i lagen anpassas till den som gäller på

utsädesområdet inom EG. Det innebär bl.a. att begreppet

"överlämnande till annan" i 2 och 3 §§ byts ut mot orden

"släppas ut på marknaden" samt att ordet "statsplombering" i

1--3 §§ byts ut mot "certifiering".

Den nya lagen om provtagning på djur innebär att lagstöd

införs som möjliggör provtagning på eller undersökning av djur

dels för att kartlägga förekomst av, fastställa frihet från

eller kontrollera vissa smittsamma djursjukdomar, dels för att

kontrollera användningen av läkemedel och liknande. Provtagning

eller undersökning som rör djursjukdomar skall kunna avse djur,

djurkroppar, mjölk som levereras till mejeri och annat material

som regeringen eller Jordbruksverket eller Livsmedelsverket

föreskriver. Med stöd av lagen skall föreskrifter kunna meddelas

om skyldighet för den som föder upp djur att göra anmälan om sin

verksamhet och om misstanke om djursjukdom samt att föra

anteckningar om sin verksamhet. Föreskrifterna skall också kunna

gälla vilka krav som från hygienisk synpunkt skall beaktas i

djurhållningen.

Med stöd av lagen skall vidare kunna föreskrivas eller

beslutas i enskilda fall att djur får säljas som livdjur eller

flyttas från ett område till ett annat inom landet, endast om

djuren är fria från viss sjukdom. Föreskrifter skall kunna

meddelas om skyldighet för djurägare att betala ersättning för

provtagning och undersökning enligt lagen.

Den nya lagen om EEG-handelsgödsel slutligen innebär att

lagstöd införs som möjliggör ett införlivande av vissa

EG-direktiv om handelsgödsel. Lagen är utformad som en

bemyndigandelag. Kostnaden för kontrollen av EEG-handelsgödsel

skall uttas genom avgifter.

Lagstiftningen föreslås träda i kraft samtidigt som det

avsedda EES-avtalet.

Utskottet tillstyrker de i propositionen framlagda

lagförslagen i de delar förslagen remitterats till utskottet för

beredning.

Införande av gränsvärde för kadmium i handelsgödsel

Propositionen

Kadmium är ett dokumenterat hälsofarligt ämne, men någon akut

risk för folkhälsan föreligger inte med nuvarande svenska

nivåer. Samtidigt finns det studier som visar att negativa

hälsoeffekter kan uppstå på lägre nivåer än vad man tidigare

haft anledning att räkna med. Slutmålet måste därför vara att

minska kadmiumhalterna i marken till garanterat ofarliga nivåer.

Mängden av kadmium som tillförs genom handelsgödsel har under de

senaste åren minskat kraftigt. Ett skäl till detta är att den

totala användningen av handelsgödsel har minskat. Ett annat skäl

är att lantbruksnäringen själv har agerat för att sänka halterna

av kadmium. Detta har skett frivilligt och har inneburit att

kadmiumtillförseln har sjunkit från ca 3,3 g kadmium per hektar

år 1970 till ca 0,6 g kadmium per hektar år 1991.

EES-avtalet medger nationella särbestämmelser för kadmium i

handelsgödsel om sådana redan finns i respektive lands

nationella lagstiftning när EES-avtalet träder i kraft. Som

styrmedel är både miljöavgift och gränsvärde möjliga. Sverige

har ansökt om medlemskap i EG, och detta innebär enligt

jordbruksministern att ett införande av en miljöavgift blir

komplicerat. Regeringen har i olika sammanhang framhållit att

nya miljöskatter eller avgifter i Sverige måste utformas så att

de inte kräver gränskontroll eller på annat sätt stör

varuhandeln enligt EG:s regler.

Sveriges åtgärder för att begränsa halterna av kadmium i

handelsgödsel bör därför få formen av ett gränsvärde för högsta

tillåtna halt kadmium per ton fosfor. Såväl Finland, Norge,

Schweiz som Danmark har relativt nyligen infört sådana

gränsvärden. Dessa gränsvärden varierar mellan 50 och 150 g

kadmium per ton fosfor.

Enligt propositionen bör Sverige fr.o.m. den 1 januari 1993

införa ett gränsvärde på 100 g kadmium per ton fosfor. Ett

sådant gränsvärde kommer framför allt att eliminera riskerna för

att Sverige blir ett dumpningland för gödselmedel med höga

kadmiumhalter. Ett gränsvärde tillsammans med det frivilliga

arbete som bedrivs för att nedbringa kadmiumhalterna bör enligt

jordbruksministern leda till att halterna av kadmium i

gödselmedel ytterligare minskas. Det framhålls som väsentligt

att Sverige i internationella sammanhang agerar kraftfullt för

att få till stånd lägre kadmiumhalter. I samband med att

EES-avtalet i denna del skall omförhandlas år 1995 bör en

utvärdering göras över hur kadmiumhalterna har utvecklats. I det

sammanhanget bör också prövas om ytterligare styrmedel kan anses

nödvändiga.

Föreskrifter om ett gränsvärde för kadmium bör meddelas med

stöd av lagen (1985:426) om kemiska produkter. Tillsynen bör

handhas av Jordbruksverket.

Motionerna

I motion L10 av Maj-Lis Lööw m.fl. (s) yrkas ett

tillkännagivande till regeringen av vad i motionen anförts om

gränsvärde för kadmium (yrkande 3). Det påpekas att EES-avtalet

medger nationella särbestämmelser för kadmium i handelsgödsel om

sådana finns i respektive lands lagstiftning när avtalet träder

i kraft. Med underlåtenheten att lägga förslag om miljöavgift på

kadmium har regeringen åter tagit ett steg bakåt i miljöarbetet.

I motiveringen till detta yrkande framförs dock inga krav på

några konkreta åtgärder från regeringens sida.

I motion Jo12 av Jan Jennehag (v) anförs att den aktuella

propositionen i förening med andra förslag kan göra

handelsgödsel billigare att använda i Sverige. Detta leder till

ökad användning av handelsgödsel, vilket inte är acceptabelt om

vi skall åstadkomma ett mer ekologiskt jordbruk med mindre

näringsläckage och större biologisk mångfald. Riksdagen bör

därför ge regeringen i uppdrag att komma med förslag om hur

användningen av handelsgödsel skall minska, t.ex. med hjälp av

ökade miljöavgifter på handelsgödsel. Vidare anförs att kadmium

är ett av våra allvarligaste gifter från miljö- och

hälsosynpunkt. Det gränsvärde som regeringen föreslår är

oacceptabelt högt. Riksdagen bör ge regeringen i uppdrag att

återkomma med ett förslag om ett lägre gränsvärde med målet att

få ner kadmiuminnehållet i handelsgödsel till en oskadlig nivå.

Utskottets överväganden

Utskottet delar regeringens och motionärernas uppfattning att

kadmium är ett dokumenterat hälsofarligt ämne och att fortsatta

ansträngningar måste göras för att minska kadmiumhalterna i

marken till garanterat ofarliga nivåer. Detta gäller såväl

handelsgödsel, som står för knappt hälften av kadmiumtillförseln

till åkrarna, som andra källor för kadmium. Utskottet har ingen

erinran mot regeringens bedömning att gränsvärdet till en början

kan sättas till 100 g kadmium per ton fosfor. Som

jordbruksministern anfört är det emellertid också viktigt att

Sverige agerar kraftfullt både nationellt och internationellt

för att få till stånd ännu lägre kadmiumhalter. Den utvärdering

som aviseras i propositionen bör kunna ge underlag för fortsatta

överväganden i frågan. Med det anförda får yrkande 2 i motion

Jo12 anses till stor del tillgodosett.

I anslutning till yrkande 1 i motion Jo12 erinrar utskottet om

att riksdagen beslutat om ett åtgärdsprogram mot jordbrukets

miljöeffekter. Häri ingår bl.a. en minskning av användningen av

handelsgödsel under åren 1986--2000 med 20%. Utskottet

hänvisar härvidlag till redovisningen i sitt betänkande

1992/93:JoU9 om vissa jordbrukspolitiska frågor. Motionen

påkallar i denna del ingen särskild åtgärd från riksdagens sida.

När det gäller förutsättningarna för införande av en

miljöavgift delar utskottet den bedömning som görs i motion L10

att EES-avtalet i och för sig medger även en sådan nationell

särbestämmelse om den existerar när avtalet träder i kraft.

Detta framgår av proposition 1991/92:170 om europeiska

ekonomiska samarbetsområdet, del IV s. 407 (bilaga II kap. XIV

Gödselmedel). Efter angivna tidpunkt finns i princip inget

utrymme för nationella särregler som begränsar tillträdet till

EFTA-ländernas marknader. Motionen innehåller emellertid i denna

del inga yrkanden om några verkställbara åtgärder på regerings-

eller myndighetsnivå och kan därför inte läggas till grund för

någon framställning från riksdagens sida. Utskottet avstyrker

således motion L10 yrkande 3.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande lagförslagen

att riksdagen antar förslagen till

a) lag om ändring i lagen (1985:295) om foder,

b) lag om ändring i utsädeslagen (1976:298),

c) lag om provtagning på djur,

d) lag om EEG-handelsgödsel,

2. beträffande gränsvärde för kadmium i handelsgödsel m.m.

att riksdagen lämnar utan erinran vad i propositionen anförts

om införande av gränsvärde för kadmium i handelsgödsel och

avslår motionerna 1992/93:L10 yrkande 3 och 1992/93:Jo12.

men. (v)

Stockholm den 3 december 1992

På jordbruksutskottets vägnar

Margareta Winberg

I beslutet har deltagit: Margareta Winberg (s), Inga-Britt

Johansson (s), Bengt Rosén (fp), Åke Selberg (s), Lennart

Brunander (c), Inge Carlsson (s), Mona Saint Cyr (m), Kaj

Larsson (s), Dan Ericsson i Kolmården (kds), Christer Windén

(nyd), Ulla Pettersson (s), Sinikka Bohlin (s), Patrik Norinder

(m), Pehr Löfgreen (m) och Jan-Olof Franzén (m).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Jan Jennehag (v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Särskilt yttrande

Miljöavgift på kadmium i handelsgödsel

Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Åke Selberg, Inge

Carlsson, Kaj Larsson, Ulla Pettersson och Sinikka Bohlin (alla

s) anför:

Som framgår av motion L10 utgör EES-avtalet inget hinder mot

att Sverige inför en miljöavgift på kadmium, om bestämmelser

härom införs innan avtalet träder i kraft. Det är från många

synpunkter olyckligt att propositionen inte innehåller något

förslag om miljöavgift på kadmium i handelsgödsel. Kadmium är

ett dokumenterat hälsofarligt ämne. Det sprids bl.a. via

handelsgödsel i naturen och förs vidare till människan via

livsmedel såsom bröd, rotfrukter och grönsaker. Kadmium lagras i

njurarna och kan ge genetiska skador. Färska studier visar att

negativa hälsoeffekter kan uppstå på lägre nivåer än man

hittills haft anledning att räkna med. Av den anledningen

beslutade den socialdemokratiska regeringen att tillkalla en

särskild utredare med uppgift att utreda förutsättningarna för

att införa en miljöavgift på kadmium i handelsgödsel.

Utredningens uppdrag var att utreda behov, möjligheter och

konsekvenser av att införa ett avgiftssystem för handelsgödsel

när nuvarande prisregleringssystem inom jordbruksområdet upphör.

Avgiftssystemet skulle enligt direktiven kombineras med ett

gränsvärde för högsta tillåtna kadmiumhalt i handelsgödsel.

Vi kan nu konstatera att regeringen redan i slutet av november

beslutat avskaffa prisregleringsavgifterna på handelsgödsel och

bekämpningsmedel. Det finns en påtaglig risk att användningen av

dessa medel ökar. Vi hänvisar i denna fråga till våra

reservationer och särskilda yttranden i betänkandet

1992/93:JoU9.

Trots att regeringen har haft möjlighet att lägga förslag om

införande av en miljöavgift på kadmium i god tid före den 1

januari 1993 har något sådant förslag inte presenterats. Vi

anser att regeringen med denna underlåtenhet åter tagit ett steg

bakåt i miljöarbetet.

Eftersom det enligt vår bedömning inte är praktiskt möjligt

för riksdagen att nu begära ett förslag från regeringen om

miljöavgift på kadmium som skulle träda i kraft före den 1

januari 1993 avstår vi från att framföra något direkt yrkande om

en sådan avgift.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,

eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i

utskottet.

Jan Jennehag (v) anför:

Gränsvärde för kadmium i handelsgödsel m.m. (mom. 2)

Som framgår av utskottets betänkande 1992/93:JoU9 har

regeringen nyligen beslutat avskaffa prisregleringsavgifterna på

handelsgödsel och bekämpningsmedel. Det finns en risk att detta

leder till ökad användning av handelsgödsel i Sverige. Det är

därför ytterst viktigt att regeringen noga följer utvecklingen

och ser till att riksdagens beslut i fråga om jordbrukets

miljöeffekter verkligen genomförs. I likhet med vad som anförs i

motion Jo12 anser jag att kadmium är ett synnerligen

hälsovådligt ämne. Det ackumuleras i våra marker och i levande

organismer. Det gränsvärde som föreslås i propositionen är

oacceptabelt högt; t.ex. Finland har ett gränsvärde på 50 g per

ton fosfor. Riksdagen bör därför ge regeringen i uppdrag att

återkomma med förslag om ett lägre gränsvärde med målet att få

ner kadmiuminnehållet i handelsgödsel till en oskadlig nivå. Det

bör närmast ankomma på Statens naturvårdsverk att utreda och

lämna förslag i frågan. Riksdagen bör göra ett tillkännagivande

om detta med anledning av motion Jo12 yrkande 2.

Jag anser därför att riksdagen under mom. 2 borde ha hemställt

2. beträffande gränsvärde för kadmium i handelsgödsel m.m.

att riksdagen med avslag på motion 1992/93:L10 yrkande 3 och

med anledning av motion 1992/93:Jo12 yrkande 2 som sin mening

ger regeringen till känna vad ovan anförts samt lämnar motion

1992/93:Jo12 yrkande 1 utan vidare åtgärd.

Bilaga