Bet. 1992/93:JoU7

Jordbruksutskottets betänkande

1992/93:JOU07

Reglering av användningen av vattenskotrar

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motioner

Utskottet

Hemställan

1992/93

JoU7

Sammanfattning

I betänkandet behandlas proposition 1992/93:97 om reglering av

användningen av vattenskotrar samt fyra motioner som väckts med

anledning av propositionen. Syftet med den föreslagna

regleringen är att störningarna från användningen av

vattenskotrar skall minskas genom att vattenskotrarna hänvisas

till särskilt angivna vattenområden där det inte föreligger

någon konflikt med boende, friluftsliv eller naturvård.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag och avstyrker

motionerna.

Propositionen

Regeringen (Miljö- och naturresursdepartementet) föreslår i

proposition 1992/93:97 att riksdagen antar förslaget till lag om

ändring i lagen (1975:88) med bemyndigande att meddela

föreskrifter om trafik, transporter och kommunikationer.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att det i lagen (1975:88) med

bemyndigande att meddela föreskrifter om trafik, transporter och

kommunikationer (bemyndigandelagen) införs ett bemyndigande för

regeringen att meddela föreskrifter om användningen av

vattenskoter eller annan liknande vattenfarkost. Syftet med

regleringen är att minska störningarna från användningen av

vattenskotrar genom att hänvisa vattenskotrarna till särskilt

angivna vattenområden där det inte föreligger någon konflikt med

boende, friluftsliv eller naturvård.

Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 april 1993.

Motioner

1992/93:Jo18 av Kenneth Attefors (nyd) vari yrkas

1. att riksdagen avslår proposition 1992/93:97,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att i stället för att avhysa vattenskotrar

från områden där människor finns lagstifta om maximal ljudnivå

från vattenskotrar på nivå med jämförbara utombordsmotorer.

1992/93:Jo19 av Mikael Odenberg (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att regeringens föreskrifter enligt

föreslagen lydelse av 1§ första stycket 14 lagen (1975:88) med

bemyndigande att meddela föreskrifter om trafik, transporter och

kommunikationer skall utformas såsom en möjlighet för

länsstyrelse att förbjuda användning av s.k. vattenskotrar inom

särskilt känsliga vattenområden,

2. att riksdagen beslutar att lag om ändring i lagen (1975:88)

med bemyndigande att meddela föreskrifter om trafik, transporter

och kommunikationer skall träda i kraft den 1juli 1993.

1992/93:Jo20 av Bengt Kindbom (c) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

organiserad träning och tävlingsverksamhet med vattenskoter.

1992/93:Jo21 av Margareta Winberg m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om en, gentemot propositionen, skärpt reglering

vad gäller vattenskotrar och liknande vattenfarkoster.

Uppvaktning

Utskottet har uppvaktats av företrädare för Svenska

racerbåtförbundet och Jetskiklubben i Stockholm.

Utskottet

Nuvarande reglering

Enligt 1 § lagen (1975:88) med bemyndigande att meddela

föreskrifter om trafik, transporter och kommunikationer --

bemyndigandelagen -- kan regeringen meddela föreskrifter om

bl.a. trafikregler, sjövägsmärken eller säkerhetsanordningar för

svensk sjötrafik, för väg- eller terrängtrafik, registrering

eller annan kontroll av fordon och tillstånd att använda

svävare. Med stöd av sjötrafikförordningen (1986:300)

föreskriver regeringen vad som skall gälla beträffande

trafiken och säkerheten till sjöss. Länsstyrelsen får enligt

2kap. 2§ sjötrafikförordningen meddela föreskrifter om

fartbegränsning, förbud mot ankring eller begränsning i rätten

att utnyttja vattenområde för båttävling, vattenskidåkning eller

liknande sport, liksom om andra begränsningar och förbud mot

användningen av ett vattenområde för trafik med fartyg, om det

behövs av hänsyn till miljön. Enligt naturvårdslagen (1964:822)

kan länsstyrelsen dessutom i vissa fall förklara ett område

som naturreservat, naturvårdsområde eller djurskyddsområde samt

meddela föreskrifter om vad som skall iakttas inom

strandskyddsområde. En kommun kan med stöd av

hälsoskyddslagen (1982:1080) meddela föreskrifter mot sanitära

olägenheter.

Propositionen

I propositionen framhålls att i en god livsmiljö bör ingå

tillgång till boende- och rekreationsmöjligheter som inte är

utsatta för störande buller. Frihet från störande buller är i

insjöarna, skärgårdarna och längs havsstränderna av särskilt

stor betydelse. Genom att vattenskotrar ofta körs fram och

tillbaka i samma område under avsevärd tid utsätts omgivningen

för bullerstörningar och andra olägenheter. Vid sidan av bullret

uppstår olycksrisker i områden där vattenskotrar används. En

ytterligare olägenhet är användningen av vattenskotrar i grunda

och produktiva vattenområden som utgör häckningsplatser för

fåglar och lokaler för reproduktion av fisk. Dessutom försvåras

fisket. Genom lättheten med vilken skotern kan flyttas blir nya

vattenområden mer lättillgängliga för motordrivna farkoster.

Härigenom ökar risken för skador i naturen.

Dagens möjligheter att reglera störande vattenskotertrafik har

enligt föredragande statsrådet inte visat sig vara tillräckliga.

För att en reglering skall bli meningsfull behöver den syfta

till att styra användningen till sådana områden där den inte

medför några olägenheter för människor eller miljö. Användningen

av vattenskotrar bör alltså stå tillbaka för mer väsentliga

intressen som skyddet för människors och djurs liv och hälsa

samt för miljön.

Föredragande statsrådet gör den bedömningen att en modell med

områdesvisa förbud skulle medföra alltför höga kostnader och

vara onödigt omständlig. Det arbete som skulle erfordras för att

kartlägga, utreda och besluta om begränsningar av användningen

av vattenskotrar i särskilt angivna områden skulle, för att

uppnå den åsyftade styrningen, bli orimligt stort. Vidare skulle

det uppkomma stora kostnader för information om och skyltning av

förbudsområden. Det bör i stället ankomma på länsstyrelsen att

besluta om var vattenskoteranvändning kan tillåtas. Eftersom

staten bör ha möjlighet att bevaka intressen av övergripande

natur, främst riksintressen och mellankommunala frågor, är det

naturligt att länsstyrelsen blir den myndighet som svarar för

beslut om att tillåta vattenskoteranvändning i ett visst område.

Självfallet skall emellertid berörd kommun ha ett stort

inflytande i frågan.

Avsikten är inte att införa ett totalförbud mot användningen

av vattenskotrar utan endast att begränsa de olägenheter

användningen medför genom att minska bullerstörningarna och

stärka naturvårdens intressen. I de fall sådana konflikter inte

förväntas uppstå bör användning av vattenskotrar tillåtas.

Den definition av vattenskoter som föreslås i betänkandet

Angående vattenskotrar (SOU1992:41), nämligen "en motordriven

planande vattenfarkost som föraren antingen står eller sitter

på", bör enligt föredragande statsrådet i huvudsak kunna godtas.

En definition bör emellertid inte fastläggas i detta sammanhang

som avser införandet av ett bemyndigande för regeringen att

utfärda föreskrifter för användningen av vattenskotrar.

Föredraganden uttalar sin avsikt att återkomma till regeringen

med förslag om hur den närmare regleringen av användningen bör

ske. För att undvika onödiga gränsdragningsproblem föreslås dock

att bemyndigandet skall avse användning av vattenskoter eller

annan liknande vattenfarkost.

Eftersom regeringens föreskrifter på området kan ha

handelshindrande effekter bör parterna inom GATT, EFTA och EG

underrättas genom notificering.

Naturvårdsverket bör ges i uppdrag att utvärdera resultatet av

den föreslagna regleringen.

Motionerna

Motionären i motion Jo18 (nyd) yrkar avslag på propositionen

eftersom förslaget att hänvisa vattenskotrar till områden där de

inte stör andra människor inkräktar på den personliga friheten

(yrkande1). I stället för att avhysa vattenskotrar från

områden där människor finns, bör man lagstifta om maximal

ljudnivå som bör vara densamma som för jämförbara

utombordsmotorer (yrkande2). I motion Jo19(m) yrkande1

begärs att regeringens föreskrifter enligt förslaget utformas

som en möjlighet för länsstyrelsen att förbjuda användning av

s.k. vattenskotrar inom särskilt känsliga vattenområden. Enligt

motionären kan regeringens föreskrifter utfärdas tidigast i

mitten av april, vilket innebär att länsstyrelsen under mindre

än två månader måste fatta beslut inför sommarens

"skotersäsong". Lagändringen bör därför enligt yrkande2 träda

i kraft först den 1juli 1993. Motionären i motion Jo20(c)

framhåller att -- när det gäller organiserad träning och

tävlingsverksamhet med vattenskoter -- länsstyrelsen, vid den

kommande prövningen av vilka områden som kan upplåtas för

vattenskotertrafik, måste ta hänsyn till och samarbeta med

sportens utövare vad gäller områden för såväl träning som

tävling. Genom att framföra ett antal krav för länsstyrelsernas

bedömning i kommande dispensärenden vill motionärerna i motion

Jo21(s) skärpa regleringen vad gäller vattenskotrar och

liknande vattenfarkoster. Bedömningen bör vara mycket

restriktiv, skyddet under häckningstid och i fågelskyddsområden

bör beaktas särskilt, dispens bör ges i samråd med kommunerna

och inte mot deras vilja, speciella områden bör vid behov

anvisas för träning och tävling och uthyraren av vattenskotrar

bör informera användaren om gällande regler. Slutligen bör

regeringen efter tre år utvärdera verksamheten och återkomma

till riksdagen med förslag.

Utskottets överväganden

Inledningsvis kan utskottet konstatera att den föreslagna

regleringen av vattenskoterverksamheten stärker naturvårdens

intressen och utgör ett led i arbetet med att begränsa störande

buller i miljöer där tystnaden upplevs som en viktig kvalitet.

Som anförs i propositionen bör användningen av vattenskotrar stå

tillbaka för mer väsentliga intressen som skyddet för människors

och djurs liv och hälsa samt för miljön. Regleringen syftar till

att minska störningarna från användningen av vattenskotrar genom

att hänvisa vattenskotrarna till särskilt angivna vattenområden

där de inte medför några olägenheter för människor och miljö.

Genom införande av en lagstiftning om sänkt bullernivå, vilket

förordas i motion Jo18 yrkande2, skulle man emellertid komma

till rätta med endast en av flera olägenheter förknippade med

vattenskoterverksamheten. Förutom buller uppstår även

olycksrisker där vattenskotrar används och, i grunda och

produktiva vattenområden som utgör häckningsplatser för fåglar

eller lokaler för reproduktion av fisk, dessutom störningar för

djurlivet. Som Fiskeriverket framhåller i sitt remissyttrande är

verksamheten till men för såväl fiskets bedrivande som för

beståndsvården, eftersom skotrar används i sådana områden som är

av särskild betydelse för fiskbestånden. Sammantaget innebär det

anförda att utskottet tillstyrker regeringens förslag och

avstyrker motion Jo18 yrkande1 om avslag på propositionen och

yrkande2 om införande av en högsta ljudnivå.

Som framgår av propositionen kommer notificering att ske med

parterna inom GATT, EFTA och EG eftersom regeringens

föreskrifter kan ha handelshindrande effekter. Först när detta

förfarande är avslutat kan föreskrifterna utfärdas. Något datum

för utfärdande kan därför i dag inte fastställas. Utskottet

förutsätter att regeringen i sitt arbete med föreskrifterna

beaktar länsstyrelsernas behov av förberedelser och tillser att

någon osäkerhet om gällande regler inte uppstår. Syftet med

motion Jo19 yrkande2 torde således komma att bli tillgodosett

utan något särskilt riksdagens uttalande i frågan.

Motionsyrkandet avstyrks.

Föredragande statsrådet hävdar att det inte är fråga om

införande av ett totalt förbud mot vattenskoterverksamhet utan

en begränsning av de olägenheter användningen medför. Ett

införande av områdesvisa förbud i enlighet med motion Jo19

yrkande1 skulle, vilket också framgår av propositionen,

innebära ett stort arbete med att kartlägga, utreda och besluta

om begränsningar i särskilt angivna områden. Kostnaderna för

information om och skyltning av förbudsområdena skulle bli höga.

Utskottet delar regeringens bedömning. Utskottet vill även

framhålla den enighet om förslagets utformning som kommit till

uttryck i remissvaren från de länsstyrelser och kommuner som har

inkommit med yttranden. Även flertalet andra myndigheter och

organisationer har tillstyrkt förslaget. Som regeringen föreslår

bör därför bestämmelserna utformas så att länsstyrelsen beslutar

om var vattenskoteranvändning kan tillåtas. Med det anförda

avstyrks motion Jo19 yrkande1.

Som ovan anförts är syftet med förslaget att styra

användningen av vattenskotrar till områden där de inte medför

någon konflikt med boende, friluftsliv eller naturvård. Skulle

risk föreligga för skador av betydelse för djur- eller växtlivet

får således användning av vattenskotrar inte förekomma. Detta

innebär givetvis att verksamheten inte får tillåtas om den

medför olägenheter för produktiva vattenområden som utgör

häckningsplatser för fåglar eller lokaler för reproduktion av

fisk. I sammanhanget vill utskottet erinra om den möjlighet

länsstyrelsen redan i dag har att med stöd av naturvårdslagen

(1964:822) i vissa fall förklara ett område som naturreservat,

naturvårdsområde eller djurskyddsområde samt att meddela

föreskrifter om vad som skall iakttas inom strandskyddsområde.

Föreskrifterna kan enligt 15§ naturvårdsförordningen avse

förbud att bl.a. färdas eller uppehålla sig inom området och

landa med båt eller annan farkost. När det gäller kommunernas

inflytande på tillståndsgivningen förutsätter utskottet att

länsstyrelsen i sitt samarbete med berörda kommuner inhämtar

samtycke innan beslut meddelas. Vad beträffar möjligheterna för

träning och tävling med vattenskoter finns det ingenting som

hindrar berörda klubbar och organisationer att i samarbete med

länsstyrelserna finna områden där verksamheten kan bedrivas utan

att oönskade konflikter uppstår. Utskottet utgår från att

länsstyrelserna härvid beaktar bl.a. de möjligheter som i

kustkommunerna kan erbjudas på öppna havet. I ett system med

områdesvisa tillstånd blir det givetvis ett ansvar för såväl den

som tillhandahåller som den som brukar en vattenskoter att känna

till de områden som har upplåtits för verksamheten. Slutligen

vill utskottet erinra om att föredragande statsrådet uttalar sin

avsikt att ge Naturvårdsverket i uppdrag att utvärdera

resultatet av den föreslagna verksamheten. Med vad utskottet

anfört finner utskottet att syftet med motionerna Jo20 och Jo21

i allt väsentligt kan tillgodoses utan något särskilt uttalande

från riksdagens sida. Motionerna avstyrks.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande lagförslaget

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med

avslag på motionerna 1992/93:Jo18 och 1992/93:Jo19 yrkande2

antar förslaget till lag om ändring i lagen (1975:88) med

bemyndigande att meddela föreskrifter om trafik, transporter och

kommunikationer,

2. beträffande föreskrifternas utformning

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo19 yrkande1,

1992/93:Jo20 och 1992/93:Jo21.

Stockholm den 23 februari 1992

På jordbruksutskottets vägnar

Margareta Winberg

I beslutet har deltagit: Margareta Winberg(s), Ivar

Virgin(m), Ingvar Eriksson(m), Åke Selberg(s), Lennart

Brunander(c), Inge Carlsson(s), Mona Saint Cyr(m), Kaj

Larsson(s), Dan Ericsson i Kolmården(kds), Christer

Windén(nyd), Ulla Pettersson(s), Carl G Nilsson(m),

Sinikka Bohlin(s), Lena Klevenås(s) och Lennart

Fremling(fp).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Jan Jennehag(v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Bilaga