Bet. 1992/93:JuU12

Justitieutskottets betänkande

1992/93:JUU12

Ändring i rättshjälpslagen m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1992/93

JuU12

Sammanfattning

I detta betänkande tillstyrker utskottet ett regeringsförslag

om ändringar i rättshjälpslagen m.m.

I syfte att minska statens kostnader för rättshjälpen föreslår

regeringen lagändringar som innebär att de avgifter som de

rättssökande skall betala genomgående höjs och att

återbetalningsskyldigheten för tilltalade i brottmål utvidgas.

I organisatoriskt hänseende föreslås ett antal lagtekniska

ändringar för att ge regeringen större utrymme att bestämma till

vilken myndighet uppgifterna på rättshjälpsområdet skall

anförtros.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 mars 1993.

Till betänkandet har fogats åtta reservationer (s och nyd).

Propositionen

I proposition 1992/93:109 har regeringen

(Justitiedepartementet) föreslagit riksdagen att anta de i

propositionen framlagda förslagen till

1. lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429),

2. lag om ändring i rättegångsbalken samt

3. lag om ändring i lagen (1988:97) om förfarandet hos

kommunerna, förvaltningsmyndigheterna och domstolarna under krig

eller krigsfara m.m.

Propositionens huvudsakliga innehåll redovisas på s. 5 f.

Lagförslagen, som har granskats av Lagrådet, har fogats till

betänkandet, se bilaga.

Motionerna

1992/93:Ju9 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen

avslår proposition 1992/93:109 om ändring i rättshjälpslagen

m.m.

1992/93:Ju10 av Lars Andersson (-) vari yrkas att riksdagen

avslår proposition 1992/93:109.

1992/93:Ju11 av Karl Gustaf Sjödin (nyd) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar om sådan ändring i rättshjälpslagen

att utlänningar som varken är eller tidigare varit bosatta här

endast får beviljas allmän rättshjälp om synnerliga skäl därtill

föreligger,

2. att riksdagen beslutar om sådan ändring i rättshjälpslagen

att asylsökande eller annan utlänning beviljas rättshjälp i form

av offentligt biträde endast om det föreligger synnerliga skäl

för det,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att timkostnadsnormen måste sänkas,

4. att riksdagen beslutar om sådan ändring i 31 kap. 1 §

rättegångsbalken att vad den tilltalade skall betala får jämkas

eller efterges om det är uppenbart att han saknar

betalningsförmåga.

1992/93:Ju12 av Lars-Erik Lövdén m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om den allmänna rättshjälpens förhållande

till försäkringar,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om nedsättningsreglerna i rättshjälpslagen,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till åtgärder

som dämpar kostnadsutvecklingen avseende biträdesersättningen

inom rättshjälpssystemet,

4. att riksdagen avslår förslag till lag om ändring i

rättshjälpslagen (1972:429) vad avser 6, 18 a, 22, 30, 40, 49 a

och b §§.

Utskottet

Inledning

Rättshjälpslagen (1972:429, RHL) trädde i kraft den 1 juli

1973 (prop. 1972:4, JuU12, rskr. 205). Genom reformen utvidgades

väsentligt enskilda människors möjligheter att få statligt

ekonomiskt stöd i rättsliga angelägenheter av olika slag.

Möjlighet att få rättshjälp skulle i princip finnas i varje

sådan angelägenhet, oavsett om den gällde ett ärende som

behandlades av en domstol eller av en förvaltningsmyndighet

eller om det var fråga om rådgivning eller biträde i övrigt.

Rättshjälp skulle ges i sådan utsträckning att ingen av

ekonomiska skäl skulle vara förhindrad att ta till vara sina

rättsliga intressen. Den rättssökande skulle dock i allmänhet

bidra till kostnaderna efter förmåga.

Rättshjälp lämnas i fyra olika former, nämligen som allmän

rättshjälp, rättshjälp åt misstänkt i brottmål, rättshjälp genom

offentligt biträde och rådgivning. Från rättshjälpsanslaget

betalas också sådana kostnader som enligt lagen (1988:609) om

målsägandebiträde skall utgå av allmänna medel.

Allmän rättshjälp lämnas i princip i varje rättslig

angelägenhet där det finns behov av sådant bistånd, om inte

rättshjälp skall lämnas i någon annan form. Personer med högre

inkomster kan dock inte få allmän rättshjälp. Den som får allmän

rättshjälp skall bidra till kostnaderna efter förmåga genom att

betala avgifter (rättshjälpsavgift och tilläggsavgift).

Rättshjälp åt misstänkt i brottmål innefattar möjlighet

dels att få offentlig försvarare, dels för tilltalade i de

lägsta inkomstgrupperna att få resekostnader m.m. i samband med

rättegång betalade av staten. Även här föreligger viss

betalningsskyldighet.

Rättshjälp genom offentligt biträde lämnas i vissa

särskilt angivna typer av mål och ärenden som rör den personliga

rörelsefriheten eller den kroppsliga integriteten. Den enskildes

ekonomi saknar betydelse för möjligheten att få offentligt

biträde, och några avgifter förekommer inte.

Rådgivning kan lämnas av en advokat eller en biträdande

jurist i nästan alla slags rättsliga angelägenheter under högst

en timme. Rådgivningen lämnas mot en fast avgift och är öppen

för alla oavsett inkomst.

Rättshjälpslagen har under åren ändrats vid flera tillfällen.

Genom en mer omfattande förändring år 1980 (prop. 1978/79:90,

JuU30, rskr. 268) fick domstolar och vissa andra myndigheter

vidgade befogenheter att besluta i rättshjälpsfrågor samtidigt

som antalet rättshjälpsnämnder minskades från sex till fyra.

Därefter har under 1980-talet vidtagits en rad ändringar i RHL

bl.a. i syfte att minska statens kostnader för rättshjälpen.

Till grund för flera av ändringarna låg förslag av

Rättshjälpsutredningen (Ju 1975:09) och Rättshjälpskommittén (Ju

1982:01).

Åren 1981 och 1982 höjdes rättshjälps- och

rådgivningsavgifterna (prop. 1980/81:20, JuU17, rskr. 65 samt

prop. 1981/82:28, JuU19, rskr. 105). Vid den sistnämnda

höjningen borttogs möjligheten till rättshjälp i vissa typer av

ärenden. Under år 1982 begränsades också möjligheten att i vissa

fall få rättshjälp innan ett s.k. pilotfall avgjorts (prop.

1981/82:28, JuU52, rskr. 320). År 1983 undantogs

fastighetstvister från rättshjälpen, och möjligheten till

biträde i bodelningsärende begränsades. Samtidigt infördes en ny

avgift, tilläggsavgift, vars storlek är beroende av

rättshjälpsbiträdets arvode (prop. 1982/83:61, JuU19, rskr.

172).

Genom ändringar år 1984 i 21 kap. rättegångsbalken (RB)

begränsades rätten till offentlig försvarare åt misstänkt i

brottmål (prop. 1983/84:23, JuU7, rskr. 50).

År 1988 genomfördes nya omfattande förändringar av RHL.

Ändringarna innebar bl.a. att rättshjälpsavgifterna halverades,

och avgifternas anknytning till basbeloppet, som tagits bort år

1983, återinfördes. Den övre inkomstgränsen för rätt till allmän

rättshjälp höjdes, och ytterligare ärendetyper undantogs från

den allmänna rättshjälpen. I lagstiftningsärendet beslutade

riksdagen även att uppdra åt regeringen att öka möjligheterna

till allmän rättshjälp i fastighetstvister och

patientskadeärenden (prop. 1987/88:73, JuU21, rskr. 193).

Ändringar i sistnämnda avseende beslutades av riksdagen år 1989.

Samtidigt beslutade riksdagen att inrätta en enda rikstäckande

rättshjälpsmyndighet, som bl.a. fastställer avgifter och gör

avräkningar med de rättssökande. Myndighetens beslut kan

överklagas till en särskild nämnd, Rättshjälpsnämnden (prop.

1988/89:117, JuU19, rskr. 259).

Bakgrund till propositionen

I maj 1991 uppdrog regeringen åt Riksrevisionsverket att

utvärdera rättshjälpens effektivitet. I uppdraget ingick bl.a.

att analysera kostnadsutvecklingen och möjligheterna att

nedbringa samhällets kostnader för rättshjälpen. Uppdraget

redovisades i februari 1992 i rapporten (F 1992:6) Rättshjälpens

effektivitet -- regeringsuppdrag. I rapporten uppskattade

Riksrevisionsverket bl.a. besparingseffekterna av vissa tänkbara

åtgärder såsom en höjning av egenavgifterna och en sänkning av

inkomstgränsen för rätt till allmän rättshjälp. Verket lämnade

också olika förslag till hur man skulle kunna uppnå ytterligare

besparingar.

I årets budgetproposition (prop. 1991/92:100 bil. 3 s. 130 f)

anförde justitieministern att rättshjälpskostnaderna nu har

stigit till en nivå som i rådande samhällsekonomiska situation

inte ter sig försvarlig, och hon förutskickade bl.a. en

proposition med förslag i syfte att minska dessa kostnader. Mot

denna bakgrund föreslog hon besparingar för staten med 40

miljoner kronor på rättshjälpsanslaget. Riksdagen godtog

besparingsförslaget (prop. 1991/92:100 bil. 3 s. 130 f, JuU19,

rskr. 183).

I en proposition våren 1992 (prop. 1991/92:159) föreslog

regeringen som ett första led i besparingarna på

rättshjälpsanslaget att den övre inkomstgränsen för rätt till

allmän rättshjälp skulle sänkas från sju till fyra basbelopp.

I sitt av riksdagen godkända betänkande (1991/92:JuU26, rskr.

307) anförde utskottet att det för sin del delade den

uppfattning som kommit till uttryck i propositionen, nämligen

att det reformarbete som hittills ägt rum när det gäller

rättshjälpen inte varit tillräckligt kostnadsdämpande och att

besparingar behövdes. Utskottet var dock i likhet med flera

motionärer tveksamt till den väg för dessa besparingar som valts

i propositionen och ifrågasatte om inte det grundläggande syftet

med rättshjälpsreformen skulle falla om förslaget genomfördes.

Härtill kom enligt utskottet bl.a. att Riksrevisionsverkets

beräkningar byggde på osäkert underlag. Enligt utskottets

synsätt kunde ett genomförande av förslaget komma att medföra en

återgång till den ordning som gällde på den fria rättegångens

tid, nämligen att enbart de ekonomiskt sämst ställda och de som

har god ekonomi skulle kunna ta till vara sina rättsliga

intressen. Flertalet vanliga inkomsttagare för vilka ett

rättsligt förfarande innebär avsevärda ekonomiska påfrestningar

kunde enligt utskottet komma att helt utestängas från allmän

rättshjälp. Mot den angivna bakgrunden var utskottet inte berett

att tillstyrka att riksdagen antog förslaget i propositionen.

Utskottet konstaterade emellertid att det krävs besparingar och

effektiviseringar inom rättshjälpsområdet, och i detta syfte

borde enligt utskottets mening ske en samlad översyn. Till grund

för detta borde, anförde utskottet, ligga Riksrevisionsverkets

rapport och vad som kunde komma ut av remissbehandlingen av den.

Ett riktmärke borde enligt utskottets mening vara att det

ursprungliga syftet med rättshjälpen måste bestå. Ärendet borde

sålunda återgå till regeringen för förnyade överväganden. Vad

utskottet anfört gav riksdagen som sin mening regeringen till

känna.

Propositionens huvudsakliga innehåll m.m.

Propositionen innehåller förutom förslag till lagändringar i

bl.a. rättshjälpslagen en redovisning av vissa andra åtgärder

som enligt regeringen bör genomföras för att få till stånd de

besparingar inom rättshjälpsområdet som det beslutats om. I

propositionen redovisas också några områden där det kan finnas

utrymme för ytterligare lagändringar i besparingssyfte men där

beredningsunderlaget fortfarande är ofullständigt.

I propositionen föreslås att de avgifter som de rättssökande

skall betala genomgående skall höjas. Den som beviljas allmän

rättshjälp skall i princip alltid betala en fast

inkomstrelaterad avgift, grundavgift. Grundavgiften ersätter det

nuvarande maximibeloppet för rättshjälpsavgiften. Därutöver

skall den som har en beräknad årsinkomst som överstiger 32 200

kr (för år 1992) betala tilläggsavgift. Tilläggsavgiften skall

vara både inkomst- och kostnadsrelaterad, och den skall beräknas

på i princip samtliga kostnader i ärendet.

Återbetalningsskyldigheten för tilltalade i brottmål utvidgas.

I fråga om timkostnadsnormen, dvs. den norm som ligger till

grund för beräkning av biträdesersättningar på

rättshjälpsområdet, liksom i fråga om rättshjälpstaxorna,

aviseras ett antal ändringar som inte kräver lagändring.

I organisatoriskt hänseende diskuteras om

Rättshjälpsmyndigheten bör ta över Domstolsverkets uppgifter på

rättshjälpsområdet. Någon slutlig ställning i frågan tas inte.

Däremot föreslås ett antal lagtekniska ändringar för att ge

regeringen större utrymme att bestämma vilken myndighet som

skall anförtros uppgifterna i framtiden.

De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 mars 1993.

Överväganden

Avslag på propositionen

Samhällets kostnader för rättshjälpen har sedan den infördes

blivit allt högre. Under senare år har kostnadsökningen varit

särskilt stor. Riksrevisionsverket beräknar i sin rapport att de

totala rättshjälpskostnaderna under perioden 1986--1990 ökade

med 63 %. Mest ökade kostnaderna för rättshjälp genom offentligt

biträde (98 %) och därefter kostnaderna för rättshjälp åt

misstänkt i brottmål (74 %). Även kostnaderna för den allmänna

rättshjälpen ökade kraftigt (43 %).

För budgetåret 1992/93 anvisade riksdagen ett förslagsanslag

till rättshjälpen på knappt 650 miljoner kronor. Som framgår av

propositionen beräknas enligt Domstolsverkets

anslagsframställning för budgetåret 1993/94 (s. 123 och 130)

belastningen på rättshjälpsanslaget för innevarande budgetår bli

över 800 miljoner kronor.

I motionerna Ju9 och Ju10 yrkas att propositionen skall

avslås. Motionärerna menar sammanfattningsvis att regeringens

förslag strider mot principen om allas likhet inför lagen

eftersom de minskar möjligheterna för de resurssvaga i samhället

att tillvarata sina rättsliga intressen.

Enligt utskottets uppfattning är det -- inte minst mot

bakgrund av det statsfinansiella läget -- nu nödvändigt att

vidta åtgärder för att minska statens kostnader för

rättshjälpen. Som utskottet anförde vid sin behandling av frågan

tidigare i år bör ett riktmärke för reformarbetet i detta

hänseende vara att det ursprungliga syftet med rättshjälpen

måste bestå.

Utskottet finner mot den angivna bakgrunden de lagändringar

som föreslås i propositionen väl avvägda. Förslagen bör således

kunna medföra besparingar när det gäller rättshjälpen och torde

öka kostnadsmedvetandet hos såväl den rättssökande som biträdet.

Även om kostnaderna för den rättssökande genom de föreslagna

lagändringarna kommer att öka för vissa former av rättshjälp

blir det fortfarande betydande begränsningar av den enskildes

kostnadsansvar, och de resurser som i dagens samhällsekonomiska

situation står till buds kommer att sättas in på de områden där

de bäst behövs och komma de människor till del som bäst behöver

rättsligt bistånd. Syftet med rättshjälpen som ett skyddsnät för

dem som inte kan få rättsligt bistånd på annat sätt kommer

därför att bestå. Med det anförda ställer sig utskottet i

princip bakom propositionens förslag och avstyrker bifall till

motionerna Ju9 och Ju10. Utskottet återkommer i det följande

till enskilda frågor i förslaget.

Den allmänna rättshjälpens förhållande till försäkringar

I motion Ju12 understryks vikten av att frågan om den allmänna

rättshjälpens förhållande till rättsskyddsförsäkringar utreds

ytterligare. Motionärerna menar att ett framtida system måste

utformas så att det, oavsett rättsskyddsförsäkringarnas

utformning, garanterar allas möjlighet att tillvarata sin rätt.

En rättsskyddsförsäkring ersätter försäkringstagarens

kostnader för det rättsliga förfarandet i tvister som han är

inblandad i. Rättsskyddsförsäkringens omfattning överensstämmer

på många punkter med den allmänna rättshjälpens. En skillnad är

dock att rättsskyddsförsäkringen inte omfattar tvister med

anknytning till äktenskapsskillnad. En annan är att

rättsskyddsförsäkringen till skillnad från rättshjälpen ersätter

också den rättssökandes kostnader för vad han ålagts att utge i

ersättning för motpartens rättegångskostnader.

Rättsskyddsförsäkringen gäller vidare bara upp till ett visst

belopp, som varierar mellan olika försäkringar.

Rättsskyddsförsäkringen utgör ofta en del av en

paketförsäkring, dvs. en försäkring som innehåller flera delar,

t.ex. hemförsäkring, reseförsäkring eller

motorfordonsförsäkring.

Vid rättshjälpslagens tillkomst var rättshjälpen primär i

förhållande till eventuella försäkringar och utgick således

oavsett om rättsskydd fanns eller inte. Undantag har därefter

gjorts från denna princip. Under år 1983 gjordes sålunda den

allmänna rättshjälpen subsidiär till rättsskyddsförsäkringar i

angelägenheter som rör fastigheter och byggnader (prop.

1982/83:61, JuU19, rskr. 172), och år 1988 begränsades med

hänsyn till föreliggande försäkringsskydd också den allmänna

rättshjälpen i vissa skadeståndsärenden (prop. 1987/88:73,

JuU21, rskr. 193).

Justitieministern anför i den nu aktuella propositionen (s.

22) att hennes principiella uppfattning är att den allmänna

rättshjälpen generellt bör vara subsidiär i förhållande till

rättsskyddsförsäkringar och liknande rättsskydd på så sätt att

rättshjälp inte får beviljas i angelägenheter som omfattas av

rättsskydd. Utformningen av ett förslag i denna riktning kräver

emellertid ytterligare överväganden innan det föreläggs

riksdagen. Hon är därför inte beredd att föreslå några

förändringar när det gäller den allmänna rättshjälpens

förhållande till rättsskyddsförsäkringar.

Utskottet delar uppfattningen att det krävs noggranna

överväganden innan det kan bli aktuellt med ytterligare

förändringar när det gäller den allmänna rättshjälpens

förhållande till olika former av rättsskydd. Som framgått kommer

frågan att bli föremål för fortsatta överväganden inom

Justitiedepartementet. Motion Ju12 i denna del är därmed

tillgodosedd, och utskottet avstyrker bifall till den.

Nedsättning av rättshjälpsavgiften

Enligt regeringsförslaget skall en rättssökande som beviljas

allmän rättshjälp i princip alltid betala en inkomstrelaterad

grundavgift om minst 440 kr. Grundavgiften ersätter det

nuvarande maximibeloppet för rättshjälpsavgiften. Utöver

grundavgift skall alla rättshjälpstagare som har en beräknad

årsinkomst över ett basbelopp bidra till kostnaderna genom att

betala tilläggsavgift. Tilläggsavgiften är både inkomst- och

kostnadsrelaterad och skall till skillnad från i dag beräknas på

i princip samtliga kostnader i ärendet. I de lägre

inkomstskikten utgår tilläggsavgift efter en procentuell andel

av kostnaderna som är lika med den som nu gäller, dvs. 10 %. I

inkomstlägen mellan tre och fem basbelopp utgår tilläggsavgift

med 20 % av kostnaderna, medan avgiften uppgår till 30 % i de

högsta inkomstlägena. Tilläggsavgiften kan dock aldrig bli högre

än tre gånger grundavgiften. Om biträde har förordnats skall

tilläggsavgiften avseende arbete, tidsspillan och utlägg betalas

till biträdet allteftersom kostnaderna uppstår.

I propositionen föreslås vidare att den generella möjlighet

till nedsättning av maximibeloppet som medges enligt nuvarande

regler (12 § första stycket andra meningen RHL) -- och som

enligt Domstolsverkets föreskrifter innebär att rättssökande i

de lägre inkomstskikten aldrig betalar någon rättshjälpsavgift

-- helt skall tas bort. Det finns också enligt nuvarande regler

viss möjlighet att befrias helt eller delvis från tilläggsavgift

(14 b §). Den regeln är annorlunda utformad än den nyss nämnda

nedsättningsregeln eftersom den anknyter till betalningsförmågan

i det enskilda fallet. Bestämmelsen medger sålunda inte, enligt

vad som anförs i propositionen, att det -- i förordning eller

myndighetsföreskrifter -- lämnas generellt verkande föreskrifter

om befrielse. Enligt propositionen skall det i fortsättningen

vara möjligt att med stöd av 14 b § sätta ned grundavgiften och

tilläggsavgiften om det i det enskilda fallet är uppenbart att

den rättssökande saknar betalningsförmåga.

I motion Ju12 anförs att personer med mycket låga eller inga

inkomster, t.ex. de som är socialbidragsberoende, bör kunna få

nedsättning av rättshjälpsavgiften. Motionärerna föreslår att

det utformas tillämpningsföreskrifter till 14 b § RHL av sådant

innehåll.

I propositionen anför justitieministern (s. 31 f) att ett

väsentligt inslag i det ändrade avgiftssystem hon föreslår är

att det alltid skall utgå en avgift för den allmänna

rättshjälpen. Härav följer enligt hennes mening mer eller mindre

automatiskt att det inte längre bör vara möjligt att generellt

sätta ned avgifterna i vissa inkomstskikt. Någon form av

nedsättningsregel måste emellertid behållas enligt

justitieministern. Enligt hennes mening är det därvid naturligt

att anknyta till den reglering som redan finns i 14 b §.

Justitieministern understryker att den föreslagna regeln är

avsedd att tillämpas med betydande restriktivitet. Ett tydligt

exempel då befrielse kan komma i fråga är, anför hon, när den

rättssökande är ett barn som helt saknar inkomst och inte har

någon egen förmögenhet. Bestämmelsen är däremot enligt

justitieministern inte avsedd att generellt tillämpas på

rättssökande som har mycket låga eller saknar egna inkomster. Om

detta hade varit avsikten, anför ministern, hade hon

naturligtvis förordat att nedsättningsregeln i 12 § skulle

behållas. Justitieministern anför vidare att hennes förslag i

denna del kan få till följd att kostnaderna för den allmänna

rättshjälpen i vissa fall i praktiken kan komma att få bäras av

kommunerna i form av socialbidrag. Det rör sig enligt

justitieministern emellertid inte om några stora belopp, medan

besparingarna på rättshjälpsanslaget beräknas till omkring 6

miljoner kronor.

Utskottet delar uppfattningen att det i princip alltid bör

utgå en avgift för den allmänna rättshjälpen. Det har enligt

utskottets mening inte minst ett pedagogiskt värde att alla

rättssökande får vara med och bära en del av rättshjälpens

kostnader. En ordning med möjlighet till generell

avgiftsbefrielse är därför mindre lämplig. Utskottet delar

således justitieministerns nu redovisade inställning och

tillstyrker, med avslag på motion Ju12 såvitt nu är i fråga,

propositionen i denna del.

Återbetalningsskyldighet i brottmål

Enligt 31 kap. 1 § första stycket RB skall den tilltalade, om

han döms i målet, ersätta staten vad som enligt rättens beslut

betalats av allmänna medel, bl.a. avseende kostnader för

bevisning och för försvarare.

I motion Ju11 begärs en ordning som går ut på att den

tilltalades återbetalningsskyldighet får jämkas eller efterges

om det är uppenbart att han saknar betalningsförmåga.

En bestämmelse av det slag som efterfrågas i motionen finns i

31 kap. 1 § fjärde stycket RB. Där stadgas att vad den

tilltalade skall betala får jämkas eller efterges, om skäl

därtill föreligger med hänsyn till den tilltalades brottslighet

eller hans personliga och ekonomiska förhållanden. Utskottet

avstyrker bifall till motion Ju11 i nu behandlad del.

Rättshjälp åt utlänningar

I motion Ju11 föreslås att rättshjälpslagen ändras så att

utlänningar som varken är eller tidigare varit bosatta här får

beviljas allmän rättshjälp endast om det föreligger synnerliga

skäl.

Enligt 8 § första stycket andra punkten RHL får allmän

rättshjälp ej beviljas utlänningar som varken är eller tidigare

varit bosatta här, om det inte finns särskilda skäl för

rättshjälp. Denna bestämmelse modifieras av tredje stycket samma

paragraf, där det stadgas att regeringen under förutsättning av

ömsesidighet kan förordna att medborgare i en viss främmande

stat och den som, utan att vara medborgare i den staten, är

bosatt där skall vara likställd med svensk medborgare i fråga om

allmän rättshjälp. Sverige har genom internationella

överenskommelser förbundit sig att likställa utländska

medborgare från vissa länder med svenska medborgare när det

gäller rätt till allmän rättshjälp, se bl.a. förordningen

(1988:123) om tillämpning av rättshjälpslagen beträffande vissa

utländska medborgare.

Av det anförda framgår att det i RHL redan finns en ordning

som i stora drag motsvarar den som efterfrågas i motion Ju11.

Utskottet avstyrker bifall till motionen i nu behandlad del.

I motion Ju11 föreslås vidare att rättshjälpslagen ändras så

att asylsökande och andra utlänningar får beviljas rättshjälp

genom offentligt biträde endast om det föreligger synnerliga

skäl.

Behov för utlänningar i Sverige av rättshjälp genom offentligt

biträde uppkommer främst i ärenden som gäller deras fortsatta

vistelse i landet. Enligt 41 § punkterna 5--9 RHL kan rättshjälp

genom offentligt biträde beviljas i vissa ärenden angående

avvisning, utvisning eller hemsändande enligt utlänningslagen

(1989:529), samt avvisning eller anmälningsplikt enligt lagen

(1991:572) om särskild utlänningskontroll. Som framgår av

bestämmelserna i övrigt i 41 § RHL kan rättshjälp genom

offentligt biträde beviljas även i vissa andra slag av mål och

ärenden.

I de fall som anges i 41 § RHL föreligger en presumtion för

att rättshjälp skall beviljas. Enligt 42 § RHL skall nämligen

rättshjälp genom offentligt biträde beviljas om det inte måste

antas att behov av biträde saknas. I fråga om utlänningsärenden

infördes denna presumtionsregel redan år 1978 (prop. 1977/78:90

s. 67, AU30 s. 19, rskr. 202). I den propositionen anfördes att

huvudprincipen bör vara att ingen -- utom i vissa fall av

direktavvisning -- skall kunna avlägsnas ur riket utan att ha

erbjudits bistånd av ett offentligt biträde.

I det nu aktuella ärendet anför justitieministern (s. 37) att

hon av flera skäl inte är beredd att föreslå någon förändring av

förutsättningarna för att få offentligt biträde. I sammanhanget

erinrar hon om att en särskild utredare har tillkallats för att

göra en översyn av vissa delar av utlänningslagstiftningen (dir.

1992:51). I utredningen kommer också frågan om

rättshjälpslagstiftningen att aktualiseras. Redovisning av

uppdraget beräknas ske någon gång vid årsskiftet.

Det pågående utredningsarbetet bör enligt utskottets

uppfattning avvaktas. Utskottet avstyrker bifall till motion

Ju11 i denna del.

Timkostnadsnormen och taxor på rättshjälpsområdet

I förarbetena till rättshjälpslagen förutsattes att

ersättningen till biträde och offentlig försvarare i betydande

utsträckning skulle regleras med hjälp av taxor. Bestämmelsen

finns intagen i 22 § första stycket RHL. För närvarande finns

två taxor på rättshjälpsområdet, en taxa för ersättning till

offentlig försvarare i vissa brottmål i tingsrätt och hovrätt,

den s.k. brottmålstaxan, och en taxa för ersättning till biträde

i mål om äktenskapsskillnad efter gemensam ansökan, den s.k.

äktenskapsskillnadstaxan. Enligt brottmålstaxan bestäms

ersättningen efter förhandlingens längd, medan ersättningen

enligt äktenskapsskillnadstaxan beräknas i huvudsak efter en i

taxan angiven summa för allt arbete i målet. Fr.o.m. år 1988

baseras de båda taxorna på en gemensam timkostnadsnorm.

Timkostnadsnormen grundas på självkostnaderna vid de allmänna

advokatbyråerna. I praxis har timkostnadsnormen blivit

normgivande vid bestämmande av biträdesersättning inom hela

rättshjälpsområdet.

I två motioner efterfrågas åtgärder för att dämpa

kostnadsutvecklingen när det gäller ersättningen till

rättshjälpsbiträden. Sålunda anförs i motion Ju11 att

timkostnadsnormen måste sänkas. I motion Ju12 begärs att

regeringen snarast skall lägga fram förslag för att dämpa

kostnadsutvecklingen avseende biträdesersättningen.

Regeringen har den 5 november i år i ett regeringsbeslut (dnr

92-3975) fastställt timkostnadsnormen avseende

rättshjälpstaxorna för år 1993. Regeringen har, såsom också

förutskickas i propositionen, beslutat att återgå till den

ordning med skilda timkostnadsnormer för brottmålstaxan och

äktenskapsskillnadstaxan som gällde före år 1988. I det

sistnämnda fallet har timkostnadsnormen bestämts till 712 kr

(890 kr inkl. moms), vilket innebär en frysning av det nu

gällande beloppet. För brottmål har normen sänkts till 680 kr

(850 kr inkl. moms).

I propositionen (s. 40 f) redogörs för ytterligare förslag

till besparingsåtgärder på detta område som justitieministern

anser måste utredas vidare. Detta gäller bl.a. frågor om

brottmålstaxans omfattning och om taxereglering av nya områden.

De åtgärder som övervägs kommer enligt propositionen inte att

kräva lagändringar.

Genom de timkostnadsnormer för år 1993 som regeringen har

fastställt får önskemålet i motion Ju11 anses vara tillgodosett.

Motionen avstyrks i denna del.

Utskottet utgår från att regeringen i lämpligt sammanhang

redovisar resultatet av sina överväganden om rättshjälpstaxorna

m.m. för riksdagen. Något uttalande med anledning av motion Ju12

i denna del behövs inte, och utskottet avstyrker bifall till

den.

Organisatoriska frågor m.m.

I propositionen föreslås lagändringar i syfte att göra det

möjligt för regeringen att i framtiden låta

Rättshjälpsmyndigheten ta över Domstolsverkets uppgifter på

rättshjälpsområdet. I motion Ju12 yrkas avslag på

regeringsförslaget i den delen. Motionärerna anser att de

erforderliga lagändringarna bör anstå tills riksdagen kan ta

ställning i organisationsfrågan.

Bakgrunden till regeringens förslag i denna del är att det i

departementspromemorian (Ds 1992:38) Domstolsväsendet --

Organisation och administration i framtiden bl.a. övervägs om

Rättshjälpsmyndigheten skall överta Domstolsverkets uppgifter på

rättshjälpsområdet. Promemorian har remissbehandlats och

beredning pågår i Justitiedepartementet. I det nu aktuella

ärendet föreslås en lagteknisk lösning som gör det möjligt att

senare slutligt bestämma om rättshjälpens organisatoriska

hemvist m.m. Regeringen avser att återkomma till riksdagen i

budgetsammanhang och redovisa sina överväganden.

Utskottet har inhämtat att frågan inte kommer att aktualiseras

redan i 1993 års budgetproposition.

Utskottet finner inte anledning till erinran mot

regeringsförslaget i denna del. Utskottet tillstyrker således

förslaget i propositionen såvitt nu är i fråga och avstyrker

bifall till motion Ju12 i här behandlad del.

Övrigt

Ändringarna i rättshjälpslagen och RB föreslås träda i kraft

den 1 mars 1993. Detta bör även gälla förslaget till lag om

ändring i lagen om förfarandet hos kommunerna,

förvaltningsmyndigheterna och domstolarna under krig eller

krigsfara m.m.

Härutöver har utskottet ingenting att anföra i anledning av

propositionen och motionerna.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande avslag på proposition 1992/93:109

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Ju9 och 1992/93:Ju10,

2. beträffande den allmänna rättshjälpens förhållande till

försäkringar

att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju12 yrkande 1,

res. 1 (s)

3. beträffande nedsättning av rättshjälpsavgiften

att riksdagen med avslag på motion 1992/93:Ju12 yrkande 2 dels

godkänner vad utskottet anfört, dels antar det i propositionen

framlagda förslaget till lag om ändring i rättshjälpslagen

(1972:429) såvitt avser 14 b §,

res. 2 (s)

4. beträffande återbetalningsskyldighet i brottmål

att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju11 yrkande 4,

res. 3 (nyd)

5. beträffande allmän rättshjälp åt utlänningar

att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju11 yrkande 1,

res. 4 (nyd)

6. beträffande rättshjälp genom offentligt biträde åt

utlänningar

att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju11 yrkande 2,

res. 5 (nyd)

7. beträffande timkostnadsnormen

att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju11 yrkande 3,

res. 6 (nyd)

8. beträffande biträdesersättningens kostnadsutveckling

att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju12 yrkande 3,

res. 7 (s)

9. beträffande organisatoriska frågor m.m.

att riksdagen med avslag på motion 1992/93:Ju12 yrkande 4

antar det i moment 3 nämnda lagförslaget såvitt avser 6, 18 a,

22, 30 andra stycket, 40 samt 49 a och b §§,

res. 8 (s)

10. beträffande rättshjälpslagen i övrigt

att riksdagen antar det i moment 3 nämnda lagförslaget i den

mån det inte omfattas av utskottets hemställan i det föregående,

11. beträffande övriga lagförslag

att riksdagen antar i propositionen framlagda förslag till

a) lag om ändring i rättegångsbalken,

b) lag om ändring i lagen (1988:97) om förfarandet hos

kommunerna, förvaltningsmyndigheterna och domstolarna under krig

eller krigsfara m.m.,

dock med den ändringen att ikraftträdandet för lagen under b)

bestäms till den 1 mars 1993.

Stockholm den 1 december 1992

På justitieutskottets vägnar

Britta Bjelle

I beslutet har deltagit:

Britta Bjelle (fp),

Göthe Knutson (m),

Bengt-Ola Ryttar (s),

Birthe Sörestedt (s),

Nils Nordh (s),

Birgit Henriksson (m),

Göran Magnusson (s),

Liisa Rulander (kds),

Karl Gustaf Sjödin (nyd),

Sigrid Bolkéus (s),

Kent Carlsson (s),

Christel Anderberg (m),

Karl-Göran Biörsmark (fp),

Anders Svärd (c),

Alf Eriksson (s).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten John Andersson (v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservationer

1. Den allmänna rättshjälpens förhållande till försäkringar

(mom. 2)

Bengt-Ola Ryttar, Birthe Sörestedt, Nils Nordh, Göran

Magnusson, Sigrid Bolkéus, Kent Carlsson och Alf Eriksson (alla

s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar

med "Utskottet delar" och slutar med "bifall till den" bort ha

följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen att det krävs noggranna

överväganden innan det kan bli aktuellt med ytterligare

förändringar när det gäller den allmänna rättshjälpens

förhållande till olika former av rättsskydd. Rättshjälpssystemet

måste enligt utskottets mening vara utformat så att det

garanterar rättvisa mellan dem som har och inte har rättsskydd

och mellan dem som har olika slag av sådant skydd. Alla

rättssökande måste således, oavsett förekommande rättsskydd, ges

samma möjlighet att ta till vara sin rätt. Detta är en aspekt

som måste ges tyngd i det fortsatta utredningsarbete som

utskottet anser nödvändigt och som enligt utskottets uppfattning

omgående bör inledas. Vad utskottet nu har anfört bör riksdagen

med anledning av motion Ju12 i denna del som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 2 bort ha

följande lydelse:

2. beträffande den allmänna rättshjälpens förhållande till

försäkringar

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ju12 yrkande 1

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Nedsättning av rättshjälpsavgiften (mom. 3)

Bengt-Ola Ryttar, Birthe Sörestedt, Nils Nordh, Göran

Magnusson, Sigrid Bolkéus, Kent Carlsson och Alf Eriksson (alla

s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar

med "Utskottet delar" och slutar med "i denna del" bort ha

följande lydelse:

Enligt den i propositionen föreslagna jämkningsregeln i 14 b §

RHL får en rättssökande, om det är uppenbart att han saknar

möjlighet att betala grundavgift eller tilläggsavgift, helt

eller delvis befrias från avgift. Det är utskottets uppfattning

att personer med mycket begränsade inkomster, t.ex. de som är

helt beroende av socialbidrag, inte bör åläggas att betala några

avgifter för rättshjälpen. Bestämmelsen i 14 b § RHL bör därför

enligt utskottets mening tillämpas på ett sådant sätt att

rättssökande som saknar eller har mycket låga inkomster får

nedsättning av rättshjälpsavgiften. Riksdagen bör dels med

anledning av motion Ju12 såvitt nu är i fråga godkänna vad

utskottet anfört, dels anta propositionens förslag i denna del.

dels att utskottets hemställan under moment 3 bort ha

följande lydelse:

3. beträffande nedsättning av rättshjälpsavgiften

att riksdagen dels med anledning av motion 1992/93:Ju12

yrkande 2 godkänner vad utskottet anfört, dels antar det i

propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i

rättshjälpslagen (1972:429) såvitt avser 14 b §.

3. Återbetalningsskyldighet i brottmål (mom. 4)

Karl Gustaf Sjödin (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar

med "En bestämmelse" och slutar med "nu behandlad del" bort ha

följande lydelse:

I 31 kap. 1 § fjärde stycket RB stadgas att vad den tilltalade

skall betala får jämkas eller efterges, om skäl därtill

föreligger med hänsyn till den tilltalades brottslighet eller

hans personliga och ekonomiska förhållanden. Enligt utskottets

uppfattning bör denna bestämmelse av kostnadsskäl ändras så att

vad den tilltalade skall betala får jämkas eller efterges endast

om det är uppenbart att han saknar betalningsförmåga. Det

får ankomma på regeringen att till riksdagen snarast återkomma

med förslag till lagändring med detta innehåll. Vad utskottet

har anfört bör riksdagen med anledning av motion Ju11 i nu

behandlad del som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 4 bort ha

följande lydelse:

4. beträffande återbetalningsskyldighet i brottmål

att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Ju11 yrkande 4

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Allmän rättshjälp åt utlänningar (mom. 5)

Karl Gustaf Sjödin (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar

med "Av det anförda" och slutar med "nu behandlad del" bort ha

följande lydelse:

Bestämmelsen i 8 § första stycket RHL bör enligt utskottets

mening i begränsande syfte ändras så att utlänningar som varken

är eller tidigare har varit bosatta här får beviljas allmän

rättshjälp endast om det föreligger synnerliga skäl.

Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med ett

lagförslag i enlighet härmed. Detta bör riksdagen med anledning

av motion Ju11 i denna del som sin mening ge regeringen till

känna.

dels att utskottets hemställan under moment 5 bort ha

följande lydelse:

5. beträffande allmän rättshjälp åt utlänningar

att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Ju11 yrkande 1

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. Rättshjälp genom offentligt biträde åt utlänningar

(mom.6)

Karl Gustaf Sjödin (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10

börjar med "Det pågående" och slutar med "i denna del" bort ha

följande lydelse:

Utskottet konstaterar att det bland de asylsökande som kommer

till Sverige finns många som uppenbarligen inte kommer att få

stanna i landet. Detta gäller främst de s.k. ekonomiska

flyktingarna. Det är inte rimligt att rättshjälpen skall

belastas med höga kostnader för offentligt biträde åt sådana

personer. Rättshjälpslagen bör därför ändras så att asylsökande

kan få rättshjälp genom offentligt biträde endast om det

föreligger synnerliga skäl. Regeringen bör snarast återkomma

till riksdagen med förslag som tillgodoser vad utskottet anfört.

Detta bör riksdagen med anledning av motion Ju11 i denna del som

sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 6 bort ha

följande lydelse:

6. beträffande rättshjälp genom offentligt biträde åt

utlänningar

att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Ju11 yrkande 2

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

6. Timkostnadsnormen (mom. 7)

Karl Gustaf Sjödin (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10

börjar med "Genom de" och slutar med "i denna del" bort ha

följande lydelse:

Utskottet ser positivt på de timkostnadsnormer för år 1993 som

regeringen har beslutat om. Det bör, anser utskottet, finnas

utrymme för ytterligare besparingar under kommande år. En tanke

som bör övervägas är att göra timkostnadsnormen beroende även av

olika kvalitativa moment. T.ex. borde timkostnadsnormen för en

biträdande jurist vara lägre än för en advokat. Regeringen bör

få i uppdrag att efter fortsatt beredningsarbete återkomma till

riksdagen med ett förslag under nästa år. Om önskvärda

förändringar kan företas utan riksdagsbeslut bör regeringen i

stället redovisa sina överväganden för riksdagen. Vad utskottet

nu anfört bör riksdagen med anledning av motion Ju11 i nu

behandlad del som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 7 bort ha

följande lydelse:

7. beträffande timkostnadsnormen

att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Ju11 yrkande 3

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

7. Biträdesersättningens kostnadsutveckling (mom.8)

Bengt-Ola Ryttar, Birthe Sörestedt, Nils Nordh, Göran

Magnusson, Sigrid Bolkéus, Kent Carlsson och Alf Eriksson (alla

s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10

börjar med "Utskottet utgår" och slutar med "bifall till den"

bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning finns det ytterligare utrymme

för besparingar när det gäller biträdesersättningarna i

rättshjälpssystemet. I propositionen redogörs för ett antal

tänkbara åtgärder för att få till stånd sådana besparingar.

Vissa av dessa åtgärder har, som framgått ovan, redan genomförts

men mer bör kunna göras. Regeringen bör snarast för riksdagen

presentera sina överväganden och de konkreta åtgärder man avser

att vidta. Detta bör riksdagen med anledning av motion Ju12 i

denna del som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 8 bort ha

följande lydelse:

8. beträffande biträdesersättningens kostnadsutveckling

att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Ju12 yrkande 3

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

8. Organisatoriska frågor m.m. (mom. 9)

Bengt-Ola Ryttar, Birthe Sörestedt, Nils Nordh, Göran

Magnusson, Sigrid Bolkéus, Kent Carlssson och Alf Eriksson (alla

s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11

börjar med "Utskottet finner" och slutar med "här behandlad del"

bort ha följande lydelse:

Rättshjälpens framtida organisation är alltjämt föremål för

beredning i Justitiedepartementet. Utskottet anser att riksdagen

bör ta ställning till regeringens förslag beträffande

organisationen i ett sammanhang. Frågan om lagändringar bör

därför anstå. Med det anförda tillstyrker utskottet bifall till

motion Ju12 i denna del och avstyrker bifall till motsvarande

del av propositionen.

dels att utskottets hemställan under moment 9 bort ha

följande lydelse:

9. beträffande organisatoriska frågor m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ju12 yrkande 4

avslår det i moment 3 nämnda lagförslaget såvitt avser 6, 18 a,

22, 30 andra stycket, 40 samt 49 a och b §§.

Bilaga

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Propositionen 1

Motionerna 1

Utskottet 2

Inledning 2

Bakgrund till propositionen 4

Propositionens huvudsakliga innehåll m.m. 5

Överväganden 5

Avslag på propositionen 5

Den allmänna rättshjälpens förhållande till

försäkringar 6

Nedsättning av rättshjälpsavgiften 7

Återbetalningsskyldighet i brottmål 8

Rättshjälp åt utlänningar 9

Timkostnadsnormen och taxor på rättshjälpsområdet 10

Organisatoriska frågor m.m. 11

Övrigt 11

Hemställan 11

Reservationer 13

1. Den allmänna rättshjälpens förhållande till

försäkringar (mom. 2) 13

2. Nedsättning av rättshjälpsavgiften (mom. 3) 13

3. Återbetalningsskyldighet i brottmål (mom. 4) 14

4. Allmän rättshjälp åt utlänningar (mom. 5) 14

5. Rättshjälp genom offentligt biträde åt utlänningar

(mom. 6) 15

6. Timkostnadsnormen (mom. 7) 15

7. Biträdesersättningens kostnadsutveckling (mom.8) 16

8. Organisatoriska frågor m.m. (mom. 9) 18

Bilaga Lagförslagen 17