Bet. 1992/93:JuU14

Justitieutskottets betänkande

1992/93:JUU14

Osann utsaga inför EFTA-domstolen m.m.

Innehåll

Propositionen

Motion

Utskottet

Hemställan

1992/93

JuU14

Propositionen

I proposition 1992/93:81 har regeringen

(Justitiedepartementet)

dels föreslagit att riksdagen antar ett av Lagrådet

granskat förslag till lag om ändring i brottsbalken,

dels berett riksdagen tillfälle att ta del av vad i

propositionen anförts om frågan om sanktioner mot tredskande

vittnen (prop. avsnitt 3).

Lagförslaget har fogats till betänkandet, se bilaga.

Motion

1992/93:Ju8 av Birgitta Hambraeus (c) vari yrkas att riksdagen

beslutar avslå proposition 1992/93:81 om osann utsaga inför

EFTA-domstolen.

Utskottet

Propositionens huvudsakliga innehåll m.m.

I propositionen föreslås att det införs en ny

straffbestämmelse i brottsbalken (BrB) om osann eller

ovarsam utsaga inför en internationell domstol. Vidare

föreslås att bestämmelsen i 2 kap. 3 § BrB om domstols

behörighet ändras så att den täcker också de nya brotten.

De nya reglerna föreslås träda i kraft den dag regeringen

bestämmer.

Till grund för lagförslaget ligger en i Justitiedepartementet

upprättad promemoria (Dnr 92-1836) som har remissbehandlats.

Bakgrund

Sverige har tillsammans med övriga sex EFTA-stater

undertecknat ett omfattande avtal med EG och dess medlemsstater

om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES-avtalet), som

nyligen antagits av riksdagen (prop. 1991/92:170, 1992/93:EU1,

rskr. 18).

Enligt artikel 108.2 i EES-avtalet åtar sig EFTA-staterna att

inrätta en domstol (EFTA-domstolen) som skall vara behörig att i

fråga om tillämpningen av EES-avtalet avgöra bl.a. mål och

ärenden som rör övervakningsförfarandet avseende EFTA-staterna,

överklaganden av beslut på konkurrensområdet som fattas av

EFTA:s övervakningsmyndighet samt tvister mellan två eller flera

EFTA-stater. EES-avtalet innehåller endast grundläggande

bestämmelser om EFTA-domstolens behörighet; i avtalet förutsätts

att EFTA-staterna sinsemellan skall träffa ett särskilt avtal om

EFTA-domstolen. Så har skett i det s.k. övervakningsavtalet där

frågor om bl.a. EFTA-domstolens behörighet, sammansättning och

domförhet regleras. I anslutning till övervakningsavtalet har

ett antal protokoll upprättats, bl.a. protokoll 5 om

EFTA-domstolens stadga. Riksdagens ovannämnda beslut om

EES-avtalet innebär att övervakningsavtalet i sin helhet

inkorporeras med svensk rätt. Protokollet om EFTA-domstolens

stadga inkorporeras däremot inte, vilket medför att särskilda

lagstiftningsåtgärder behövs i vissa hänseenden.

Överväganden

Sverige har gjort folkrättsligt förpliktande åtaganden som

aktualiserar ändringar i svensk rätt. Bl.a. har Sverige enligt

artikel 26 i EFTA-domstolens stadga åtagit sig att behandla

tredskande vittnen eller mened som begåtts av ett vittne eller

en sakkunnig som om motsvarande brott begåtts inför nationell

domstol i tvistemål; vid brott mot bestämmelserna skall den

berörda EFTA-staten väcka åtal mot gärningsmannen vid behörig

nationell domstol (se prop. s. 5).

De angivna förpliktelserna såvitt avser mened uppfylls

genom regeringens förslag till lag om ändring i BrB, och

utskottet tillstyrker bifall till propositionen i den delen. Det

sagda innebär att utskottet avstyrker bifall till motion Ju8.

När det sedan gäller frågan om lagändringar också krävs för

att uppfylla förpliktelsen beträffande tredskande vittnen

kommer regeringen fram till slutsatsen att det svenska

sanktionssystemet inte behöver ändras. Här konstateras (prop. s.

12 f) att vittnesplikten enligt svensk rätt inte är

straffrättsligt sanktionerad. För tredskande vittnen finns i

stället regler om vite, hämtning och häktning (se 36 kap. 7, 20

och 21 §§ rättegångsbalken). Regeringen konstaterar vidare att

förpliktelsen inte kan anses omfatta någon skyldighet att

införa straff för tredskande vittnen utan endast att tredska

inför EFTA-domstolen skall behandlas på samma sätt som tredska

inför en svensk domstol. I sammanhanget erinrar regeringen om

att det i EFTA-domstolens stadgar är föreskrivet att ett vittne

eller en sakkunnig på begäran av domstolen skall kunna höras vid

en nationell domstol i någon av EFTA-staterna. När det sker

blir, konstaterar regeringen, resp. lands regelsystem

beträffande tredskande vittnen tillämpligt i sin helhet (se 16 §

lagen (1992:000) om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde,

prop. 1991/92:170 del 1 s. 143, 1992/93:EU1, rskr. 18).

Utskottet delar bedömningen att det inte finns någon anledning

att ändra de svenska reglerna om hämtning, vite och häktning

eller att i den svenska lagstiftningen införa straffrättsliga

sanktioner mot tredskande vittnen.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande mened

att riksdagen med avslag på motion 1992/93:Ju8 antar det i

proposition 1992/93:81 framlagda förslaget till lag om ändring i

brottsbalken,

2. beträffande tredskande vittnen

att riksdagen lämnar utan erinran vad som anförs i

propositionen om sanktioner mot tredskande vittnen.

Stockholm den 26 november 1992

På justitieutskottets vägnar

Britta Bjelle

I beslutet har deltagit: Britta Bjelle (fp), Lars-Erik

Lövdén (s), Göthe Knutson (m), Bengt-Ola Ryttar (s), Birthe

Sörestedt (s), Nils Nordh (s), Göran Magnusson (s), Karl Gustaf

Sjödin (nyd), Sigrid Bolkéus (s), Kent Carlsson (s), Christel

Anderberg (m), Liselotte Wågö (m), Karl-Göran Biörsmark (fp),

Kjell Eldensjö (kds) och Lars Petersson (c).

Bilaga