Bet. 1992/93:JuU15

Justitieutskottets betänkande

1992/93:JUU15

Kriminalisering av prostitution

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

1992/93

JuU15

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet ett antal

motionsyrkanden om kriminalisering av prostitution. Utskottet

föreslår att riksdagen i ett tillkännagivande till regeringen

uttalar att frågan bör utredas.

Motionerna

1991/92:Ju605 av Berith Eriksson m.fl. (v) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i

brottsbalken att köp av prostituerade kriminaliseras.

1991/92:Ju607 av Ulla Pettersson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om nödvändigheten av kriminalisering av

kunderna i prostitutionsförhållanden.

1991/92:Ju610 av Charlotte Cederschiöld (m) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär förslag till kriminalisering av

prostitutionen, såväl köpare som säljare, i enlighet med vad i

motionen anförts.

1991/92:So231 av Margareta Viklund m.fl. (kds) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om kriminalisering av köpare och utövare av

prostitution.

1991/92:A805 av Karin Starrin och Ingbritt Irhammar (c) vari

yrkas

25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om kriminalisering av kunderna vid

prostitution.

Utskottet

Rättslig reglering

I alla länder i västvärlden finns, såvitt utskottet kunnat

utröna, någon form av rättsregler rörande prostitution. Som

regel är det förbjudet att främja prostitution genom att t.ex.

agera som kopplare eller upplåta lokaler för bordellverksamhet.

Att förtjäna sitt uppehälle som prostituerad utgör inte brott

enligt strafflagstiftningen i något västland. Däremot kan det

utgöra en ordningsförseelse eller ett brott mot hälsovårds-

eller lösdriverilagstiftning. Bestämmelser av detta slag finns i

bl.a. Danmark och Storbritannien.

I vissa västländer har man valt att styra prostitutionen genom

en form av administrativ reglering, som bl.a. kan innebära att

de prostituerade hänvisas till begränsade geografiska områden

och står under viss medicinsk kontroll. Ett land med en

reglering av detta slag är Tyskland.

Att vara kund till en -- vuxen -- prostituerad är nästan

aldrig kriminaliserat i västvärlden. Som ett av de få undantagen

kan nämnas att den som i delstaten New York i USA köper sexuella

tjänster gör sig skyldig till en förseelse enligt delstatens

ordningslagstiftning.

Det bör i sammanhanget tilläggas att det i vissa länder finns

både ett formellt och ett informellt regelsystem beträffande

prostitutionen. Som exempel kan anföras att prostitution av hävd

accepteras inom begränsade områden i vissa städer trots att

verksamheten strider mot gällande bestämmelser.

Det är enligt svensk lagstiftning inte straffbart att mot

ersättning tillhandahålla sexuella tjänster. Inte heller är det

annat än undantagsvis straffbart att skaffa sig tjänster av

detta slag. Ett sådant undantag föreligger då den prostituerade

är under 18 år. Enligt 6 kap. 10 § brottsbalken (BrB) är det

straffbart som förförelse av ungdom att genom ersättning skaffa

eller försöka skaffa sig tillfälligt sexuellt umgänge med någon

som är under 18 år. Straffet är böter eller fängelse i högst sex

månader. Ett annat undantag gäller om någon utnyttjar att en

prostituerad befinner sig i ett hjälplöst tillstånd. Det kan då

vara fråga om sexuellt utnyttjande enligt 6 kap. 3 § BrB.

Straffet är för brott av normalgraden fängelse i högst två år

och för grovt sexuellt utnyttjande fängelse i högst fyra år.

Straffbestämmelsen i 6 kap. 10 § om förförelse av ungdom

kompletteras av 6 kap. 11 § BrB, vari stadgas att ansvar för

gärning som begås mot någon under viss ålder skall ådömas även

den som inte insåg men hade skälig anledning anta att den andre

ej uppnått föreskriven ålder.

Att främja prostitution är däremot straffbart i flera fall.

Enligt 6 kap. 8 § första stycket BrB skall sålunda den som

främjar eller på ett otillbörligt sätt ekonomiskt utnyttjar att

annan har tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning dömas

för koppleri till fängelse i högst fyra år. För grovt koppleri

är straffet enligt 6 kap. 9 § BrB fängelse i lägst två och högst

sex år.

Ett särskilt straffansvar -- såsom för koppleri -- gäller i

vissa fall enligt 6 kap. 8 § andra stycket BrB för

fastighetsägare då en upplåten lägenhet används för

prostitution. Fastighetsägare har också särskilda möjligheter

att säga upp hyresgäster och bostadsrättshavare när en lägenhet

används på detta sätt. Regleringen finns i 12 kap. 42 § 8

jordabalken och 7 kap. 18 § 8 bostadsrättslagen (1991:614).

De nu redovisade bestämmelserna fick sin utformning genom

lagstiftning år 1984 (prop. 1983/84:105, JuU25, rskr. 332). Till

grund för lagstiftningen låg i första hand

Sexualbrottskommitténs betänkande (SOU 1982:61) Våldtäkt och

andra sexuella övergrepp.

Härutöver finns lagstiftning av social skyddskaraktär bl.a. i

polislagen (1984:387), socialtjänstlagen (1980:620), lagen

(1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga och lagen

(1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall vilka kan bli

tillämpliga i här aktuella fall.

Tidigare riksdagsbehandling

Frågor om olika åtgärder mot prostitution har återkommande

aktualiserats i riksdagen under hela 1980-talet, och utskottet

har behandlat frågor med anknytning till detta ämne vid ett

stort antal tillfällen (se JuU 1980/81:27, 1981/82:36 och 56,

1983/84:25, 1985/86:3 och 20 samt 1987/88:12). I det följande

lämnas en redogörelse för de senaste årens riksdagsbehandling.

I 1988 års ärende behandlade riksdagen ett antal motioner om

kriminalisering av prostitution. Justitieutskottet inhämtade

yttrande över motionerna från socialutskottet, som inom ramen

för sin beredning av ärendet anordnade en utfrågning (se SoU

1987/88:3y). Vid utfrågningen framkom bl.a. olika meningar i

frågan om prostitutionskontakter borde kriminaliseras. Behovet

av förebyggande åtgärder i olika avseenden underströks.

Socialutskottet, som tog avstånd från en kriminalisering,

anförde i sitt yttrande att det i första hand var med

socialpolitiska och inte med kriminalpolitiska medel som

prostitution borde bekämpas.

Justitieutskottet anförde i sitt betänkande (JuU 1987/88:12)

att prostitutionen i första hand skall motarbetas med sociala

insatser, inte med straffrättsliga. Skälen mot en

kriminalisering var flera; bl.a. pekade utskottet på svårigheten

att tillräckligt tydligt definiera den brottsliga gärningen, på

bevissvårigheter och på risken för negativa effekter för de

inblandade kvinnorna. Å andra sidan ansåg sig utskottet inte

kunna utesluta att en kriminalisering av kundernas beteende

skulle kunna få en viss avhållande effekt på benägenheten att

anlita prostituerade. Utskottet uttryckte också förståelse för

uppfattningen att en kriminalisering skulle kunna sägas markera

att samhället tar avstånd från den verksamhet som prostitutionen

innebär. Skälen mot en kriminalisering ansågs dock väga tyngre.

Justitieutskottet instämde i vad socialutskottet i sitt

yttrande anfört om betydelsen av sociala åtgärder och

förebyggande arbete av annat slag och framhöll att det var

nödvändigt att socialtjänsten genom aktivt uppsökande verksamhet

försökte hjälpa och bistå kvinnor som är prostituerade.

Socialtjänstens åtgärder borde dessutom, anförde utskottet, ta

sikte också på de inblandade männen. Utskottet anslöt sig till

socialutskottets förslag att socialtjänsten genom bidrag till

utvecklingsarbete på området eller på annat sätt borde

stimuleras att bygga upp en kontinuerlig

prostitutionsförebyggande verksamhet. Regeringen borde, ansåg

utskottet, överväga möjligheten att stödja sådan verksamhet. Vad

utskottet anfört gav riksdagen som sin mening regeringen till

känna (rskr. 1987/88:174).

Socialutskottet konstaterade i ett senare ärende

(1988/89:SoU20) att regeringen hade ställt medel till förfogande

för olika insatser mot prostitution. Utskottet anförde att de

sociala insatserna för prostituerade kvinnor borde förstärkas

och att det fick anses angeläget att stimulera uppbyggnaden av

prostitutionsförebyggande verksamhet. Utskottet förutsatte att

regeringen tog erforderliga initiativ i frågan och avstyrkte

därmed den då föreliggande motionen.

Justitieutskottet vidhöll hösten 1989 (1989/90:JuU6) att

prostitutionen i första hand skall motarbetas med sociala

insatser och inte med straffrättsliga åtgärder. Utskottet

noterade att regeringen vidtagit en rad åtgärder i

prostitutionsförebyggande syfte och anförde att det var

angeläget att arbetet på området fortsatte. Utskottet avstyrkte

därmed motioner om kriminalisering av prostitutionskontakter.

Vid sin senaste behandling av frågan (1990/91:JuU21) avstyrkte

utskottet bifall till yrkanden liknande de nu aktuella med

hänvisning till det då pågående utredningsarbetet i

Justitiedepartementet.

Hösten 1991 avstyrkte socialutskottet (1991/92:SoU2) ånyo

motioner om åtgärder mot prostitution. Utskottet anförde att det

inom Socialstyrelsen och de kommuner som främst är berörda pågår

ett kontinuerligt arbete som syftar till att komma till rätta

med prostitutionen. Utskottet noterade vidare att det utgår

statligt stöd till bl.a. organisationer som på olika sätt

arbetar för att förebygga prostitution och att

prostitutionsfrågan var under utredning i Justitiedepartementet.

Pågående arbete m.m.

I slutet av 1970-talet gjorde Prostitutionsutredningen en

kartläggning av prostitutionens omfattning som kom att ligga

till grund för utredningens överväganden i betänkandet (SOU

1981:71) Prostitutionen i Sverige, bakgrund och åtgärder. Inom

utredningen publicerades också rapporten (Ds S 1980:9)

Prostitutionen i Sverige. Prostitutionsfrågan togs också upp i

Sexualbrottskommitténs betänkande (SOU 1982:61) Våldtäkt och

andra sexuella övergrepp.

Omfattningen av prostitutionen i Sverige har nu ånyo

kartlagts, denna gång inom Justitiedepartementet. I en

promemoria (91-3561), Prostitutionen i Sverige -- en beskrivning

av det aktuella läget, anförs sammanfattningsvis att

prostitutionen sedan mitten av 1970-talet har minskat kraftigt i

omfattning. Enligt promemorian har gatuprostitutionen under

perioden 1980--1990 minskat med i storleksordningen 40 %,

prostitutionen på massageinstituten med drygt 30 % och den s.k.

sexklubbsverksamheten (som dock inte behöver vara liktydig med

prostitution) med 40 %. I promemorian konstateras att

prostitutionen har betydligt större omfattning i vissa av våra

grannländer och att ett svenskt närmande till det övriga Europa

snabbt kan förändra situationen här hemma.

Promemorian har remissbehandlats. Vissa remissinstanser,

däribland Rikspolisstyrelsen, Socialstyrelsen och

Polismyndigheten i Göteborg, har godtagit uppgifterna i

promemorian. Andra remissinstanser, t.ex. Institutionen för

socialt arbete vid Göteborgs universitet, har ansett att

underlaget för bedömningarna i promemorian är otillräckligt.

Polismyndigheten i Stockholm har ifrågasatt om inte

prostitutionen har större omfattning än vad som sägs i den. Här

bör också nämnas att Polismyndigheten i Malmö noterat en ökning

av prostitutionen under år 1991. Beredning av promemorian pågår

i Justitiedepartementet.

Med anledning av några motioner har under hösten 1992 frågor

om samhällets åtgärder mot prostitution på nytt aktualiserats i

riksdagen såväl i justitieutskottet (detta ärende) som i

socialutskottet (1992/93:SoU2, prot. 21). Sedan

justitieutskottet i ett beslut den 3 november, till skillnad

från vad socialutskottet dessförinnan kommit fram till, funnit

att det förelåg ett utredningsbehov på området återförvisade

kammaren den 11 november socialutskottets nyssnämnda betänkande

i aktuell del för ytterligare beredning. Justitieutskottet

fortsatte behandlingen av sitt ärende. Justitieutskottet har nu

erfarit att det senare under hösten inletts överväganden inom

regeringskansliet om utredningsbehovet. Något beslut är dock,

enligt vad utskottet inhämtat, ännu inte fattat.

Motionerna

I motionerna Ju605, Ju607 och A805 begärs åtgärder för att

kriminalisera köparens förfarande i ett

prostitutionsförhållande. I motionerna Ju610 och So231 begärs

att båda parternas förfarande i motsvarande fall skall

kriminaliseras.

Överväganden

Som framgått i det föregående har det under senare år

bedrivits ett arbete mot prostitution, och åtgärder har

vidtagits på olika nivåer i samhället. Enligt utskottets mening

måste det dock ifrågasättas om det hittills nedlagda arbetet

varit tillräckligt för att hejda prostitutionen. I det

sammanhanget vill utskottet särskilt hänvisa till att viktiga

remissinstanser ifrågasatt resultatet av Justitiedepartementets

kartläggning av omfattningen av prostitutionen. Ytterligare

åtgärder bör enligt utskottets mening nu övervägas. En sådan

åtgärd skulle, som anförs i motionerna Ju605, Ju607, Ju610,

So231 och A805, kunna vara att kriminalisera prostitutionen.

Utskottet har som ovan framgått tidigare tagit avstånd från en

sådan tanke, och utskottet känner alltjämt stor tvekan inför

den. Mot en kriminalisering talar bl.a. svårigheten att

tillräckligt tydligt identifiera den brottsliga gärningen,

bevissvårigheter och risken för negativa effekter för de

inblandade kvinnorna. För en kriminalisering talar å andra sidan

främst den normbildande effekten av ett straffbud som också

skulle kunna få en viss avhållande effekt. Frågan innehåller

känsliga avvägningar som enligt utskottets mening kräver sin

särskilda belysning, och utskottet är berett att tillstyrka att

den utreds. Frågan om kriminalisering bör dock inte ses isolerad

utan har sin plats i ett större sammanhang, t.ex. inom ramen för

en totalöversyn av samhällets åtgärder mot prostitution.

Utskottet ser därför med tillfredsställelse att behovet av en

sådan översyn nu har aktualiserats.

Sammanfattningsvis anser utskottet att frågan om

kriminalisering av prostitution bör få en ordentlig

genomlysning. Det får ankomma på regeringen att närmare överväga

formerna för det arbetet.

Vad utskottet nu med anledning av motionerna Ju605, Ju607,

Ju610, So231 och A805 anfört bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

Hemställan

Utskottet hemställer

beträffande kriminalisering av prostitution

att riksdagen med anledning av motionerna 1991/92:Ju605,

1991/92:Ju607, 1991/92:Ju610, 1991/92:So231 yrkande 2 och

1991/92:A805 yrkande 25 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört.

Stockholm den 10 december 1992

På justitieutskottets vägnar

Britta Bjelle

I beslutet har deltagit:

Britta Bjelle (fp),

Lars-Erik Lövdén (s),

Jerry Martinger (m),

Göthe Knutson (m),

Bengt-Ola Ryttar (s),

Birthe Sörestedt (s),

Nils Nordh (s),

Birgit Henriksson (m),

Göran Magnusson (s),

Liisa Rulander (kds),

Karl Gustaf Sjödin (nyd),

Sigrid Bolkéus (s),

Kent Carlsson (s) och

Christel Anderberg (m).