Bet. 1992/93:JuU21

Justitieutskottets betänkande

1992/93:JUU21

Anslag till polisväsendet

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motioner

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Bilaga 1

Innehållsförteckning

1992/93

JuU21

ANDRA HUVUDTITELN

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet regeringens förslag om

anslag till polisväsendet jämte ett mycket stort antal motioner

som väckts under den allmänna motionstiden i år. Utskottet

tillstyrker regeringens förslag till medelsanvisning och

avstyrker samtliga motioner. Till betänkandet har fogats 17

reservationer från (s) och 15 reservationer från (nyd). Vidare

har (v) avgivit en meningsyttring.

Propositionen

I proposition 1992/93:100, bilaga 3, (Justitiedepartementet)

har regeringen föreslagit riksdagen att för budgetåret 1993/94

till Rikspolisstyrelsen anvisa ett ramanslag på 475 000 000 kr

(B 1, s.80),

till Säkerhetspolisen anvisa ett förslagsanslag på 470 643 000

kr (B 2, s.81),

till Polishögskolan anvisa ett anslag på 1 000 kr (B 3,

s.81--83),

till Statens kriminaltekniska laboratorium anvisa ett

ramanslag på 46710000 kr (B 4, s. 83),

till Lokala polisorganisationen anvisa ett ramanslag på

9 891 189 000 kr (B 5, s. 84 och 85).

Motioner

1992/93:Ju201 av Sten-Ove Sundström m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regering till känna vad i motionen

anförts om behovet av åtgärder för bekämpning av

bostadsinbrotten.

1992/93:Ju202 av Holger Gustafsson (kds) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär att den skyndsamt prövar

möjligheten att inrätta en central myndighet för bekämpning av

ekonomisk brottslighet.

1992/93:Ju203 av Bo Bernhardsson och Gunnar Nilsson (båda s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en översyn av resursfördelningen

inom polisväsendet.

1992/93:Ju205 av Karin Pilsäter (fp) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om svenska pass som giltig ID-handling inom landet.

1992/93:Ju206 av Inger Lundberg och Ines Uusmann (båda s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om åtgärder mot cykelstölder.

1992/93:Ju207 av Tom Heyman (m) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

att lägga större vikt vid bekämpandet av den grova

brottsligheten.

1992/93:Ju208 av Anita Johansson m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att beivrandet av den ekonomiska och

organiserade brottsligheten ges högsta prioritet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att en väsentlig utökning och en vida

större omfördelning av resurserna sker till förmån för denna

brottsbekämpning,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att en koncentration av resurserna sker

till Stockholm, Göteborg, Malmö samt RPS och RÅ,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att resurserna används för fler åklagare,

polisutredare och ekonomiska experter samt till utbildning av

dem,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att erforderliga författningar och

anvisningar genomförs,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av lagstiftningsåtgärder i

anledning av ovan berörda BRÅ-utredningar.

1992/93:Ju209 av Stig Bertilsson (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om uppförande och finansiering av ny förvaltningsbyggnad för

polisen i Vänersborg.

1992/93:Ju210 av Kenneth Lantz (kds) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om sjöpolis,

2. att riksdagen hos regeringen begär att polisen ges klara

direktiv för hur den polisiära verksamheten skall bedrivas på

sjön,

3. att riksdagen anslår ytterligare ekonomiska resurser till

sjöpolisverksamheten,

4. att riksdagen hos regeringen begär att sjöpolisverksamheten

skall bli regional.

1992/93:Ju211 av Margitta Edgren m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär en rapport över kvinnors

och mäns villkor inom polisyrket,

2. att riksdagen hos regeringen begär att Rikspolisstyrelsen

får i uppdrag att utarbeta en kravanalys för polisyrket i

enlighet med vad som anförts i motionen.

1992/93:Ju212 av Robert Jousma (nyd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att kampen mot den ekonomiska

brottsligheten måste intensifieras,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att använda friställd fögderipersonal i

utredningar om ekonomisk brottslighet.

1992/93:Ju215 av Hans Karlsson och Bengt Kronblad (båda s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av insatser för att

bekämpa den ekonomiska brottsligheten.

1992/93:Ju216 av Sven-Gösta Signell m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om utvidgade befogenheter för

Rikspolisstyrelsen.

1992/93:Ju218 av Annika Åhnberg (-) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om försök med särskilda polisstationer för kvinnor.

1992/93:Ju219 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att arbetsbelastningen skall ligga till

grund för fördelningen av resurser till polisen och att

resursfördelningen därför inte får medföra en omfördelning till

nackdel för Stockholms län,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen i övrigt anförts om polisens villkor i Stockholms

län.

1992/93:Ju220 av Karl Gustaf Sjödin m.fl. (nyd) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar ändra 2 § i polislagen (1984:387)

enligt följande: "Polisen skall upprätthålla allmän ordning och

säkerhet. Det åligger polisen särskilt att

1. förebygga brott och andra störningar av den allmänna

ordningen eller säkerheten,

2. övervaka den allmänna ordningen och säkerheten, hindra

störningar därav samt ingripa när sådana har inträffat,

3. bedriva spaning och utredning i fråga om brott som hör

under allmänt åtal,

4. lämna allmänheten skydd, upplysningar och annan hjälp, när

sådant bistånd lämpligen kan ges av polisen,

5. fullgöra den verksamhet som ankommer på polisen enligt

särskilda bestämmelser."

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

kvarterspolisverksamheten bör läggas till grund för all

polisverksamhet; den modell som man nu arbetar efter i t.ex.

Örebro bör kunna användas även i andra distrikt,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en utbildning i konfliktlösande,

krismedvetande och självskyddsträning som mental förberedelse

inför våldssituationer i polistjänstgöringen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om nationell polis med bibehållande av

central rikskriminalpolisorganisation,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om legitimerad och icke legitimerad polis.

1992/93:Ju221 av Jerry Martinger (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om tulltjänstemans åligganden och befogenheter.

1992/93:Ju222 av Rune Thorén och Elver Jonsson (c, fp) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av nya föreskrifter för

Rikspolisstyrelsen för att kunna öka antalet

nykterhetskontroller.

1992/93:Ju223 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om personella förstärkningar vid

rikskriminalens ekorotel och ekorotlarna vid polismyndigheterna

i Stockholm, Göteborg och Malmö,

2. att riksdagen under andra huvudtiteln, anslaget B 1, till

Rikspolisstyrelsen för budgetåret 1993/94 anvisar 100 000 000 kr

utöver vad regeringen föreslagit, dvs. 575 000 000 kr,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att ekobrottsbekämpning bör anges som

prioriterat område för polisen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Rikspolisstyrelsen bör ges

erforderliga styrmedel för att kunna styra resursanvändningen

inom ekobrottsområdet,

8. att riksdagen hos regeringen begär att en parlamentarisk

beredning (specialkommission) tillsätts som får i uppdrag att

göra en samlad översyn av relevant civil-, närings-, exekutions-

och strafflagstiftning för att motverka ekonomisk brottslighet.

1992/93:Ju224 av Karl Gustaf Sjödin (nyd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att nedskärning av administration måste

ersättas med tekniska hjälpmedel med åtföljande investeringar,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om budgetpropositionens besparingsförslag,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om förslag till regional/lokal besparing i

Norrbotten.

1992/93:Ju225 av Ian Wachtmeister och Max Montalvo (nyd) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att omprioritera trafikpolisens

övervakningsuppgifter från hastighetsövervakning till

övervakning av rattonykterhet och andra avvikande beteenden i

trafiken,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att skapa förutsättningar för polisen att

kunna stoppa vägtrafikanter utan krav på bötfällning.

1992/93:Ju226 av Max Montalvo (nyd) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om att utvidga befogenheterna för Rikspolisstyrelsen.

1992/93:Ju227 av Göthe Knutson (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om enklaste sättet att göra polisen mera synlig.

1992/93:Ju228 av Bengt Silfverstrand och Bo Nilsson (båda s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av ökade insatser mot

den ekonomiska brottsligheten.

1992/93:Ju618 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om prioritering av utredningar beträffande

terroristisk brottslighet mot invandrare.

1992/93:Ju619 av Hans Göran Franck (s) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att kampen mot brott med rasistisk och

främlingsfientlig bakgrund prioriteras.

1992/93:Ju632 av Bengt Silfverstrand och Maja Bäckström (båda

s) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om

skärpning av gällande skattebrottslag.

1992/93:Ju817 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen utöver vad regeringen föreslagit anvisar

62 000 000 kr till Rikspolisstyrelsen för ekobrottsbekämpning,

att användas på det sätt som redogörs för i motionen,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att polisen även fortsättningsvis skall

åläggas att prioritera bekämpningen av den ekonomiska

brottsligheten,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av att finna styrmedel så att

polisen följer denna prioritering,

8. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en ny

organisation inom polisen för ekobrottsbekämpning i enlighet med

vad som i motionen anförts,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av att utveckla samarbetet mellan

myndigheterna och vikten av nära personliga kontakter mellan

olika myndighetsföreträdare,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av en översyn av

skattebrottslagen,

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att en utredning tillsätts som snabbt ser

över ytterligare lagstiftningsåtgärder i syfte att bekämpa den

ekonomiska brottsligheten.

1992/93:Ju821 av Karl Gustaf Sjödin m.fl. (nyd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att staten har ett ansvar för att

medborgarna inte drabbas av brott och att ett brott därför kan

ses som ett misslyckande för staten,

1992/93:Ju823 av Ingbritt Irhammar (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om förbättrad kartläggning av illegal

produktion av sprit,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om polisiära insatser mot hembränning.

1992/93:Ju826 av Ian Wachtmeister och Laila Strid-Jansson

(nyd) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar anslå 2 000 000 kr till utbildning

inom polisväsendet i syfte att förbättra kunskapen om det

sexualiserade våldets offer,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att inom polisväsendet, i varje län samt i

Stockholm, Göteborg och Malmö, inrätta särskilda rotlar,

specialiserade på sexuella övergrepp,

1992/93:Ju836 av Karl Gustaf Sjödin m.fl. (nyd) vari yrkas

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att frigjorda polisresurser och andra

resurser satsas på att förebygga barn- och ungdomsbrottslighet.

1992/93:Ju837 av Karl Gustaf Sjödin m.fl. (nyd) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att öka tullens och polisens resurser i

kampen mot narkotika,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att etablera ett omfattande samarbete

mellan Säkerhetspolisen och den "öppna polisverksamheten",

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att fördjupa samarbete mellan tull och

polis,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att en del av Säkerhetspolisens resurser

bör användas i kampen mot narkotika,

1992/93:Ju839 av Karin Pilsäter m.fl. (fp, s, kds, nyd, v)

vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om utökad utbildning i frågor om våld mot

kvinnor inom polis- och domstolsväsende, vårdsektor och

socialstyrelse,

1992/93:Ju842 av Karl Gustaf Sjödin m.fl. (nyd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om riktlinjer för en ny kriminalpolitik i

enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att tyngdpunkten i kriminalpolitiken skall

vara att upprätthålla lag och ordning och att det fortsatta

kriminalpolitiska reformarbetet skall präglas därav,

1992/93:Ju844 av Lars-Erik Lövdén m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av ökade brottsförebyggande

åtgärder för att bryta trenden med ökat antal polisanmälda

brott,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om polisens brottsförebyggande arbete genom

kvarterspoliser/områdespoliser,

1992/93:Ju846 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om prioriteringen av vålds- och

narkotikabrottsligheten samt den ekonomiska brottsligheten i det

brottsbekämpande arbetet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ökade insatser mot brottslighet med

invandrarfientliga och rasistiska inslag,

22. att riksdagen beslutar att till Lokala polisorganisationen

för budgetåret anvisa ett ramanslag på 9 841 139 000 kr, dvs.

50 000 000 kr mindre än regeringens förslag,

23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om polisdistriktsindelning,

24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om Rikspolisstyrelsens uppgifter avseende

uppföljning och utvärdering,

25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om polisutbildningen,

26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om polismansfunktionen,

27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om personalpolitiken inom polisväsendet,

29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en översyn av tullens och polisens

arbetsuppgifter,

1992/93:K23 av Ingela Mårtensson (fp) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger reringen till känna vad i motionen anförts om

vikten av att riksdagen snarast föreläggs ett förslag om ny lag

om personalkontroll.

1992/93:Fi211 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas

29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om inriktningen av kriminalpolitiken.

1992/93:Fi213 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen till Säkerhetspolisen för budgetåret 1993/94

anslår 175 000 000 kr mindre än vad regeringen föreslagit enligt

vad i motionen anförts om det nya säkerhetspolitiska läget,

1992/93:Sk811 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

skattebrott inte skall bedömas allvarligare än brott mot person,

1992/93:T222 av Karin Pilsäter och Ylva Annerstedt (fp) vari

yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om nytt polishus för Huddingepolisen,

1992/93:T415 av Sten Söderberg (-) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om inrättande av särskilda

kvarterspolistjänster,

1992/93:A427 av andre vice talman Christer Eirefelt (fp) vari

yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om polishuset i Halmstad,

1992/93:A444 av Mikael Odenberg m.fl. (m) vari yrkas

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av effektivare insatser mot

ekonomisk brottslighet.

Utskottet

Riktlinjer för resursanvändning inom polisväsendet

Grundläggande prioriteringsfrågor

I den av riksdagen antagna propositionen om polisens

arbetsformer på lokal och regional nivå, utbildning och

rekrytering (prop. 1984/85:81, JuU18, rskr. 164) har förutsatts

att statsmakterna i samband med budgetprocessen skall ta

ställning till hur resurserna inom polisväsendet totalt sett

skall användas. Statsmakternas prioriteringsbeslut är avsedda

att utgöra riktlinjer för den resursanvändning och

resursfördelning som sedan beslutas av de regionala och lokala

polismyndigheterna.

I och med budgetåret 1992/93 har polisen gått över till ett

nytt budgetsystem som bygger på mål- och resultatstyrning och på

att medlen för polisväsendet anvisas över ramanslag. Det nya

budgetsystemet innebär ytterligare ett steg mot målstyrning av

polisverksamheten från riksdagens och regeringens sida.

Samtidigt har organisationen avpassats till det nya

styrsystemet (prop. 1989/90:155, 1990/91:JuU1, rskr. 1 och prop.

1991/92:52, JuU9, rskr. 124).

Justitieministern uttalar i budgetpropositionen (s. 75 f) att

följande riktlinjer bör gälla för polisverksamheten under

budgetåret 1993/94.

Kriminalpolitiska mål

Det övergripande målet för polisverksamheten skall vara att

minska brottsligheten och öka människors trygghet i samhället.

Polisverksamheten i allmänhet

Polisverksamheten skall i ökad utsträckning inriktas mot

brottsförebyggande åtgärder i vid mening och mot

brottsförhindrande åtgärder (brottsförebyggande

polisverksamhet). I polisens metodutvecklingsarbete skall den

brottsförebyggande polisverksamheten ges en framskjuten plats.

En viktig del i detta arbete skall vara att integrera

brottsförebyggande åtgärder med annan polisverksamhet samt att i

nära samverkan med myndigheter och andra organ driva

brottsförebyggande arbete.

I den brottsförebyggande polisverksamheten skall särskild

uppmärksamhet ägnas åt ungdomar som är i riskzonen för att dras

in i kriminalitet samt åt vaneförbrytare och andra som svarar

för en förhållandevis stor del av brottsligheten.

Det som nu har anförts utgör inte något avsteg från principen

att det är en av huvuduppgifterna för polisen att utreda

brott som hör under allmänt åtal. Det är självfallet

nödvändigt att tillräckliga resurser även i fortsättningen

avdelas för denna verksamhet. Det är angeläget att alla

möjligheter tas till vara att effektivisera

utredningsverksamheten och därigenom öka antalet uppklarade

brott. Av särskild vikt är att den kvalificerade

kriminalpolisverksamheten utvecklas när det gäller metoder och

organisation.

Samarbetet mellan polis och åklagare i fråga om

förundersökningar skall utvecklas i syfte att utnyttja

myndigheternas samlade resurser effektivare i utredningsarbetet.

I arbetet med att effektivisera den brottsutredande

verksamheten skall myndigheterna beakta vad som anförs i

Riksrevisionsverkets rapport (F 1992:36) Effektivare

brottsutredningar.

När det gäller inriktningen mot olika slag av brottslighet är

det i första hand en uppgift för polisen att själv göra

prioriteringar med utgångspunkt från brottens straffskalor och

andra omständigheter av betydelse, exempelvis lokala

förhållanden. En särskild inriktning bör dock göras mot

våldsbrott och narkotikabrott.

Ökad synlighet

Polisens synlighet skall öka, bl.a. genom ett ökat inslag av

fotpatrullering.

Kvarterspolisverksamheten skall utvecklas och byggas ut

väsentligt.

Brottsoffer

De enskilda personer som utsätts för brott skall sättas i

centrum för polisens uppmärksamhet och omsorg. Samarbetet med

brottsofferjourer bör utvecklas.

Personer som utsätts för akut brottshot måste skyddas. Behovet

av extra skydd för utsatta kvinnor mot olika former av

våldsbrott måste därvid särskilt beaktas.

Trafiken

Målet för polisens trafikövervakning skall vara att skapa

trygghet och säkerhet i trafiken och att minska antalet dödade

och skadade.

Effektiviteten i polisens trafikövervakning skall ökas

väsentligt. Det skall ske genom en ökad aktivitet och genom en

ökad synlighet i övervakningen.

Trafikövervakningen skall inriktas mot de trafikmiljöer och

trafiksituationer där risken för svåra olyckor är stor och på de

tidpunkter då det är högtrafik. Onykterhet i trafiken,

fortkörning och andra farliga beteenden skall uppmärksammas

särskilt.

Ordningspolisen skall öka sin medverkan i trafikövervakningen.

Samverkan skall utökas med Vägverket och kommunerna.

Internationella frågor

I det långsiktiga utvecklingsarbetet inom polisen skall

beaktas de nya krav på internationellt polissamarbete som kommer

att följa med Sveriges närmande till EG och med ökningen av den

internationella brottsligheten med anknytning till andra delar

av Europa eller världen i övrigt.

Rekrytering

En målmedveten satsning bör göras på att rekrytera fler

personer med invandrarbakgrund till polisyrket.

Effektivisering

Myndigheter på alla nivåer inom polisen skall bedriva ett

målmedvetet effektiviseringsarbete. Därvid skall bl.a.

eftersträvas ett ökat samarbete mellan olika delar av

polisorganisationen samt mellan polisen och organ utanför

polisväsendet. Genom effektiviseringar och rationaliseringar

skall säkerställas att polisverksamheten kan bedrivas i enlighet

med gällande föreskrifter och riktlinjer och inom ramen för

tilldelade resurser.

Utvecklandet av metoder för styrning och uppföljning samt för

andra rutiner inom ramen för det nya budgetsystemet skall också

ges en framträdande plats i utvecklingsarbetet inom polisen.

Administrationen inom polisen skall minskas genom en

ändamålsenlig organisationsutveckling och genom andra åtgärder.

Inom varje län skall polisverksamheten organiseras så att länets

sammanlagda polisresurser används på effektivast möjliga sätt.

Investeringar och utbildning skall hållas på en hög nivå med

syfte att främja kvalitet och effektivitet i verksamheten.

Utskottet instämmer i stort i vad regeringen anser bör gälla

som riktlinjer för polisverksamheten under budgetåret 1993/94.

Till enskilda frågor återkommer utskottet i det följande.

I flera motioner framförs krav beträffande prioriteringen inom

polisväsendet.

I motionerna Ju842 och Fi211 anförs att tyngdpunkten i

kriminalpolitiken måste vara att upprätthålla lag och ordning. I

motion Ju821 betonas att staten har ett ansvar för att

medborgarna inte drabbas av brott.

I budgetpropositionen (s. 35) anförs att det hör till

rättsstatens viktigaste uppgifter att upprätthålla lag och

ordning så att människor kan känna sig trygga i samhället. Det

påtalas vidare att brottsligheten i dag befinner sig på en nivå

som inte kan accepteras och att ett huvudmål för

kriminalpolitiken därför måste vara att minska brottsligheten

och öka människors trygghet i samhället.

Utskottet kan konstatera att vad som anförs i motionerna

ligger i linje med de mål och riktlinjer som regeringen anser

bör gälla för kriminalpolitiken i stort liksom för polisen under

budgetåret 1993/94. Motionerna Ju821, Ju842 och Fi211 får anses

tillgodosedda och avstyrks i här behandlade delar.

I motion Ju220 föreslås ändringar i 2 § polislagen (1984:387).

Motionärerna förespråkar bl.a. att paragrafen skall inledas med

en bestämmelse om att polisen skall upprätthålla allmän

ordning och säkerhet.

I 1 § polislagen stadgas att polisens arbete skall syfta

just till att upprätthålla allmän ordning och säkerhet.

Härutöver kan nämnas att 2§ polislagen ses över av

Polisrättsutredningen (dir. 1991:52). Ett betänkande kan väntas

till maj i år. Någon åtgärd med anledning av motion Ju220 behövs

enligt utskottets uppfattning inte. Motionen avstyrks i här

behandlad del.

I flera motioner framförs önskemål om att polisen skall ägna

ökad uppmärksamhet åt att bekämpa en viss typ av brottslighet.

I motion Ju201 anförs att polisen bör vidta särskilda åtgärder

för att komma till rätta med bostadsinbrotten. I motion Ju206

begärs ökad uppmärksamhet på cykelstölder. Enligt motion Ju207

bör polisen lägga större vikt vid den grova brottsligheten.

Hembränningen bör enligt motion Ju823 kartläggas och mötas med

ökade polisiära insatser. Slutligen krävs i motionerna Ju618,

Ju619 och Ju846 ökade insatser för att bekämpa brott med

rasistiska motiv.

Som framgår av budgetpropositionen (s. 76) anser

justitieministern att det i första hand är en uppgift för

polisen att själv göra prioriteringar med utgångspunkt från

brottens straffskalor och andra omständigheter av betydelse,

exempelvis lokala förhållanden. En särskild inriktning bör

enligt justitieministern dock göras mot våldsbrott och

narkotikabrott.

Utskottet, som delar denna uppfattning, vill härutöver i detta

sammanhang särskilt peka på det allvarliga i den kriminalitet

som har sin grund i rasistiska motiv och som, om den tillåts

etablera sig, utgör en fara inte bara för enskilda individer och

grupper utan också för samhällsfriden i stort. De rasistiska

brotten bedöms också regelmässigt som allvarliga av domstolarna

och omfattas i allt väsentligt av de prioriteringar som

justitieministern anser bör göras i polisverksamheten. När det

gäller yrkandena i övrigt vill utskottet hänvisa till vad som

nyss anförts om lokala förhållanden. Här kan t.ex. de sociala

konsekvenserna av hembränning beaktas. Med det anförda avstyrker

utskottet bifall till motionerna Ju201, Ju206, Ju207, Ju618,

Ju619, Ju823 och Ju846 i här behandlad del.

Brottsförebyggande åtgärder

I motion Ju836 efterfrågas resurser för att förebygga barn-

och ungdomsbrottslighet. I motion Ju844 begärs generellt ökade

brottsförebyggande åtgärder.

Enligt vad som anförs i budgetpropositionen (s. 75 f) skall

polisverksamheten i ökad utsträckning inriktas mot

brottsförebyggande åtgärder i vid mening och mot brottshindrande

åtgärder, dvs. vad som kallas brottsförebyggande

polisverksamhet. Det anförs att i polisens

metodutvecklingsarbete skall den brottsförebyggande

polisverksamheten ges en framskjuten plats. En viktig del i

detta arbete skall vara att integrera brottsförebyggande

åtgärder med annan polisverksamhet samt att i nära samverkan med

myndigheter och andra organ driva brottsförebyggande arbete. I

den brottsförebyggande polisverksamheten skall, enligt

propositionen, särskild uppmärksamhet ägnas åt ungdomar som är i

riskzonen för att dras in i kriminalitet samt åt vaneförbrytare

och andra som svarar för en förhållandevis stor del av

brottsligheten. Det pekas också (s. 63 f) på den ökade betydelse

i det brottsförebyggande arbetet som kvarterspolisen i framtiden

kan komma att få.

Regeringen har den 18 februari i år fattat beslut om

planeringsdirektiv för polisväsendet avseende verksamheten under

budgetåret 1993/94. I direktiven anförs att av anslagna medel

till den lokala polisorganisationen skall 10 miljoner kronor

särskilt avsättas för utvecklingsinsatser på den

brottsförebyggande polisverksamhetens område.

Här kan också nämnas att det inom Justitiedepartementet sedan

år 1991 bedrivs en försöksverksamhet med brottsförebyggande

arbete som syftar till att främja metodutvecklingen på området.

En första utvärdering av verksamheten har redovisats i

promemorian (Ds 1992:93) Lokalt brottsförebyggande arbete.

Utskottet ser odelat positivt på vad som anförs i

budgetpropositionen om att polisverksamheten i ökad utsträckning

skall inriktas mot s.k. brottsförebyggande polisverksamhet. Som

framgått ovan görs också särskilda insatser på detta område. Det

behövs inget initiativ av riksdagen med anledning av motion

Ju844. Utskottet avstyrker motionen i denna del.

Utskottet kan vidare konstatera att det i budgetpropositionen

anförs att i den brottsförebyggande polisverksamheten särskild

uppmärksamhet skall ägnas åt ungdomar som är i riskzonen för att

dras in i kriminalitet. Utskottet vill i detta sammanhang påpeka

att åtgärder för att stödja utsatta ungdomar vidtas på olika

håll i samhället och att inte bara polisen utan också andra

organ såsom skola, socialtjänst och olika organisationer här har

en viktig uppgift att fylla. Med det anförda avstyrker utskottet

motion Ju836.

Åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten

Inledning

Under senare år har utskottet ägnat ökande uppmärksamhet åt

den ekonomiska brottsligheten. Således anordnade utskottet den

12 mars 1991 en offentlig utfrågning, se 1990/91:JuU23, bilaga 1

och 2. I nyssnämnda ärende förordade utskottet i sitt av

riksdagen godkända betänkande (rskr. 214) ett tillkännagivande

om behovet av en översyn av åtgärderna mot den ekonomiska

brottsligheten. Utskottet återkommer härtill i det följande.

Utskottet har därefter behandlat frågor om den ekonomiska

brottsligheten vid flera tillfällen (1991/92:JuU13, 16 och 23

samt 1992/93:JuU2y).

Under den allmänna motionstiden i år har väckts ett stort

antal motioner med krav på åtgärder av olika slag för att

bekämpa den ekonomiska brottsligheten. Med hänsyn härtill, och

för att få kunskap om utvecklingen på området under senare tid,

anordnade utskottet den 18 februari i år en offentlig utfrågning

om den ekonomiska brottsligheten. De personer som medverkade vid

utfrågningen finns förtecknade i bilaga 1. En redovisning av

vad de medverkande anförde vid utfrågningen finns i bilaga

2.

Prioritering av den ekonomiska brottsligheten

I motionerna Ju208, Ju215, Ju223, Ju228, Ju817, Ju846 och A444

framförs krav på att kampen mot den ekonomiska brottsligheten

skall prioriteras i polisarbetet och att ökade resurser skall

avsättas för detta arbete. I motion Ju212 förordas, i syfte att

prioritera bekämpningen av den ekonomiska brottsligheten, att

polisen skall rekrytera personal med erfarenhet från

skatteförvaltningen till sin utredningsverksamhet.

I den sistnämnda frågan konstaterar utskottet att

anställningsfrågor handläggs hos polismyndigheterna. Utskottet

utgår från att man där anställer personal med den kompetens som

krävs. Utskottet avstyrker bifall till motion Ju212.

I anslutning till övriga motioner vill utskottet anföra

följande.

I samband med budgetbehandlingen våren 1991 tog utskottet

ställning för att det borde ske en övergripande översyn av

åtgärderna mot den ekonomiska brottsligheten. I sammanhanget

anförde utskottet bl.a. att den ekonomiska brottsligheten utgör

ett stort samhällsproblem. Utskottet framhöll, i linje med

tidigare enhälliga uttalanden, att den ekonomiska brottsligheten

leder till en rad skadeverkningar för samhället; stora

medborgargruppers lojalitet mot regelsystemet på främst

skatterättens och det ekonomiska livets område i övrigt sätts på

stora prov, statens och kommunernas finanser påverkas negativt,

varigenom fördelningspolitiska strävanden motverkas och

snedvridna konkurrenssituationer uppstår mellan olika företag så

att seriöst arbetande företag slås ut. Utskottet ansåg det

angeläget att samhället vidtar kraftfulla åtgärder för att

motverka den ekonomiska brottsligheten. Vad utskottet anfört gav

riksdagen som sin mening regeringen till känna (1990/91:JuU23 s.

12 f, rskr. 214).

Med anledning av riksdagens tillkännagivande uppdrog

regeringen den 11 april 1991 åt Riksåklagaren och

Rikspolisstyrelsen att i samråd med Riksskatteverket genomföra

en utredning angående vissa frågor om ekonomisk brottslighet.

Utredningen presenterade den 7 januari 1992 en rapport

(RÅ/RPS-rapporten) med förslag till en rad förändringar i olika

avseenden som på både kort och lång sikt bör komma att leda till

en ökad effektivitet i bekämpningen av den ekonomiska

brottsligheten.

I rapporten förs bl.a. resonemang om orsakerna till de

bristande utredningsresurserna för ekobrott hos polisen, och man

kommer fram till att situationen bottnar i den frihet som

systemet med fria resurser ger myndigheterna. Denna frihet kan,

anförs det i rapporten, leda till att statsmakternas

övergripande beslut om resursanvändningen inte alltid

automatiskt överförs till verksamheten på lokal nivå.

I rapporten tas vidare upp en del frågor om lagstiftning för

att bekämpa den ekonomiska brottsligheten.

Dessutom föreslås i rapporten också andra åtgärder som kan

vidtas av Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen och Riksskatteverket

inom ramen för den ordinarie verksamheten antingen av den

enskilda myndigheten eller i samråd. Som exempel kan nämnas

central metodutveckling, ändrade arbetsmetoder, utökad och

ändrad utbildning för åklagare och poliser samt utveckling av

vissa samverkansrutiner.

Flertalet av de konkreta spörsmål som belysts i rapporten har

aktualiserats också i de motioner som utskottet har att behandla

i detta ärende. Till detta återkommer utskottet i det följande.

Riksåklagarens och Rikspolisstyrelsens rapport bereds för

närvarande i regeringskansliet. Regeringen har i det

sammanhanget den 6 augusti 1992 uppdragit åt nämnda myndigheter

samt Riksskatteverket att redovisa vilka åtgärder som vidtagits

med anledning av rapporten i form av effektiviseringar inom

ramen för myndigheternas ordinarie verksamhet. Myndigheterna

inkom i slutet av föregående år med preliminära redovisningar

till regeringen. Slutredovisning skall ske före utgången av maj

1993.

Brottsförebyggande rådet, BRÅ, har med anledning av ett

regeringsuppdrag från år 1986 genomfört vissa branschstudier

angående ekonomisk brottslighet. I promemorian (BRÅ-PM 1992:2)

Skatterevision i sju branscher, En studie i ekonomisk

brottslighet redogör BRÅ för resultatet av undersökningar

rörande formerna för och omfattningen av den ekonomiska

brottsligheten inom bilreparations-, städ-, måleri-,

fastighetsförvaltnings-, restaurang-, taxi- och åkeribranschen.

I promemorian konstaterar BRÅ sammanfattningsvis att 30 procent

av de granskade företagen kunde misstänkas för brott, att

åtalsanmälningarna och åtalen var få i förhållande till

"brottsmisstankarna", att brottsmisstankarna relativt sett rörde

mindre belopp men att det sammantaget uppgår till stora värden

och att hälften av företagen hade brister i bokföringen.

Justitieministern anför i budgetpropositionen (s. 36) att de

senaste årens utveckling av brottsligheten inom näringslivet

inger stor oro. Det är hennes uppfattning att denna utveckling i

första hand måste brytas med andra än straffrättsliga åtgärder.

Den extrema ekonomiska situation som rått under det senaste

decenniet med hög inflation och en på många områden utpräglad

transaktionsekonomi har enligt justitieministern varit en

bidragande orsak till utvecklingen av den ekonomiska

brottsligheten. Det är också hennes bestämda uppfattning att den

effektivaste åtgärden mot brott i näringsverksamhet är att

återupprätta en stabil ekonomi liksom traditionellt industriellt

tänkande och etik och moral i affärslivet. Därutöver måste

enligt justitieministern ökad samordning ske mellan de

brottsbekämpande myndigheterna, samtidigt som verksamheterna i

sig effektiviseras och i vissa fall decentraliseras.

Justitieministern anför vidare att åklagarens ställning

generellt sett bör utvecklas och förstärkas. Vi måste också,

anför hon, medverka till ökat eget ansvar och kontroll av den

egna verksamheten, exempelvis genom att näringsidkaren själv

utformar kontrollinstrument för att motverka brottslighet inom

eller mot näringsidkarens verksamhet.

För att förstärka polisens resurser mot den ekonomiska

brottsligheten har regeringen i de planeringsdirektiv för

polisväsendet avseende budgetåret 1993/94 som nyligen beslutats

avsatt 60 miljoner kronor av den i budgetpropositionen

föreslagna medelstilldelningen som en särskild satsning på det

kriminalpolisiära området i den lokala polisorganisationen.

Satsningen skall enligt planeringsdirektiven bl.a. syfta till

att effektivisera förundersökningsarbetet när det gäller

ekonomisk brottslighet.

Utskottet vill åter understryka att det finns anledning att se

allvarligt på den ekonomiska brottsligheten. Som framgått av den

gjorda redovisningen vidtas eller övervägs nu en rad åtgärder

som syftar till att förstärka resurserna för bekämpandet av den

ekonomiska brottsligheten och att på olika sätt effektivisera

arbetet på detta område. Vad som nu görs innebär att den

ekonomiska brottsligheten på ett annat sätt än tidigare sätts i

centrum för den brottsbekämpande verksamheten. Det behövs mot

den angivna bakgrunden inget tillkännagivande av riksdagen med

anledning av motionerna Ju208, Ju215, Ju223, Ju228, Ju817, Ju846

och A444, och utskottet avstyrker bifall till dem.

Organisationsfrågor

I motion Ju202 föreslås att regeringen skall överväga

möjligheten att inrätta en central myndighet under

Justitiedepartementet för bekämpning av den ekonomiska

brottsligheten. I motionerna Ju208, Ju223 och Ju817 förespråkas

en ordning som innebär att resurserna i stället koncentreras

till större enheter i framför allt storstadsområdena. Slutligen

krävs i motion Ju220 att den centrala rikskriminalorganisationen

skall behållas.

Regeringen uppdrog den 25 juni 1992 åt Rikspolisstyrelsen att

se över den centrala polisorganisationen. I samband därmed skall

Rikspolisstyrelsen, enligt särskilda tilläggsdirektiv den 3

december 1992, utreda hur Rikskriminalpolisen och den regionala

polisen skulle kunna omorganiseras i syfte att bekämpa ekonomisk

brottslighet och annan kvalificerad brottslighet. Bl.a. skall

övervägas om det bör inrättas en regionkriminalpolis med

verksamhetsområden som sammanfaller med områdena för de

regionala åklagarmyndigheterna, dvs. normalt två län. Enligt

direktiven talar mycket för att det till Rikskriminalpolisens

uppgifter bör höra att svara för utredningar som leds av

åklagare vid Statsåklagarmyndigheten för speciella mål, alltså

i första hand de mest krävande utredningarna om ekonomisk

brottslighet. Det ligger inom ramen för uppdraget att överväga

alternativa organisatoriska lösningar. T.ex. skulle en särskild

lösning för de tre storstadslänen kunna tänkas. Uppdraget skall

redovisas för regeringen före utgången av mars i år.

I sin preliminära redovisning till regeringen av vidtagna

åtgärder med anledning av rapporten om ekonomisk brottslighet

anför Rikspolisstyrelsen att den med anledning av uppdraget att

se över den centrala polisorganisationen kommer att utreda bl.a.

om "storrotlar" bör införas för bekämpning av ekonomisk

brottslighet och hur dessa i sådant fall skall styras.

Uppbyggnaden av den nya enheten, Finanspolisenheten, pågår nu

vid Rikspolisstyrelsen.

I detta sammanhang bör också nämnas att det i

budgetpropositionen (bil. 3 s. 89 och 91) föreslås att anslaget

C 2. Åklagarmyndigheterna under en tvåårsperiod förstärks med 4

miljoner kronor för tillskapandet av en särskild

Eko-utredningsgrupp som skall ta sig an undersökningar i ärenden

som rör kvalificerad ekonomisk brottslighet riktad mot banker

och kreditinstitut. Utskottet vill också påminna om den s.k.

Finanspolisen (1991/92:JuU23 s. 13, rskr. 230) som är under

uppbyggnad.

Utskottet anser för sin del att det finns skäl att se över

polisens organisation när det bl.a. gäller bekämpandet av

ekonomisk brottslighet. En sådan översyn sker nu också med

anledning av olika regeringsuppdrag. Det pågående arbetet bör

avvaktas. Utskottet avstyrker bifall till motionerna Ju202,

Ju208, Ju223 och Ju817 i denna del.

Riksdagen bör med hänvisning till det pågående

utredningsarbetet inte heller göra något uttalande om

Rikskriminalens framtid. Utskottet avstyrker alltså bifall till

motion Ju220.

Utbildning

I motion Ju208 krävs förbättrad utbildning av den personal som

skall handlägga ärenden om ekonomisk brottslighet. Utbildningen

bör enligt motionärerna bekostas med centrala medel.

Av de 60 miljoner kronor som enligt regeringens

planeringsdirektiv för polisväsendet skall avsättas för bl.a.

bekämpning av den ekonomiska brottsligheten skall, enligt vad

utskottet har inhämtat, en viss del användas för att centralt

bekosta ekobrottsutbildning. Önskemålet i motion Ju208 får

därmed anses vara tillgodosett, och utskottet avstyrker bifall

till motionen i denna del.

Styrmedel

I motionerna Ju208, Ju223 och Ju817 påtalas behovet av ökade

möjligheter för Rikspolisstyrelsen att ge anvisningar för hur

kampen mot den ekonomiska brottsligheten skall bedrivas inom

polisväsendet. I motion Ju846 betonas mera allmänt att

Rikspolisstyrelsen måste få en betydelsefull roll när det gäller

att följa upp och utvärdera på vilket sätt statsmakternas beslut

i prioriteringsfrågor omsätts i praktiskt polisarbete.

Den 1 juli 1992 infördes, som nämnts inledningsvis, för

polisens del ett nytt budgetsystem med ramanslag och ett ökat

inslag av mål- och resultatstyrning (prop. 1991/92:100 bil. 3,

JuU23, rskr. 230). Samtidigt genomfördes en reform i fråga om

den regionala ledningsorganisationen inom polisen genom att den

s.k. länspolismästarmodellen infördes i alla län (prop.

1991/92:52, JuU9, rskr. 124). Reformerna innebar, tillsammans

med vissa andra organisatoriska förändringar, sammantaget en

betydande decentralisering av uppgifter och befogenheter inom

polisorganisationen.

Mot bakgrund av dessa reformer har regeringen, som framgått

ovan, uppdragit åt Rikspolisstyrelsen att se över den centrala

polisorganisationen. En ledstjärna vid översynen bör enligt

uppdraget vara att i högre grad koncentrera Rikspolisstyrelsens

uppgifter till områden där en effektiv verksledning behövs för

att säkerställa att polisverksamheten i landet operativt,

administrativt och ekonomiskt bedrivs och utvecklas i enlighet

med riksdagens och regeringens intentioner och beslut.

Justitieministern anför i budgetpropositionen (s. 69) mot

bakgrund av det nämnda uppdraget att Rikspolisstyrelsen på olika

sätt måste säkerställa att statsmakternas intentioner i fråga om

polisverksamhetens inriktning får genomslag på lokal nivå där

merparten av ansvaret för resursutnyttjandet och den praktiska

polisverksamheten finns.

Enligt Riksåklagarens och Rikspolisstyrelsens rapport om den

ekonomiska brottsligheten (s. 192) är den nuvarande situationen

när det gäller polisens bristande resurser för utredning av

ekonomisk brottslighet en effekt av systemet med fria resurser.

Det är enligt rapporten framför allt de lokala

polismyndigheterna som har prioriterat annan verksamhet framför

bekämpningen av ekonomisk brottslighet. Rikspolisstyrelsen

saknar, påtalas det vidare, möjlighet att ingripa mot

myndigheter som inte följer de av statsmakterna angivna

prioriteringarna; den enda åtgärd som Rikspolisstyrelsen kan

vidta är att uppmärksamma statsmakterna på problemen. Om

statsmakterna vill ha garantier för att fattade

prioriteringsbeslut beträffande bekämpningen av ekonomisk

brottslighet kommer till utförande inom hela polisväsendet bör,

anförs det i rapporten, Rikspolisstyrelsen ges styrmedel för

resursanvändningen inom detta område.

I sin preliminära redovisning till regeringen av vidtagna

åtgärder med anledning av rapporten anför Rikspolisstyrelsen att

den avser att återkomma till denna fråga i den redovisning som

skall vara regeringen till handa före utgången av mars i år.

Frågan om Rikspolisstyrelsens ledningsfunktion kommer också

att aktualiseras i den ovan nämnda översynen av den centrala

polisorganisationen som Rikspolisstyrelsen nu genomför på

regeringens uppdrag.

Utskottet anser att det pågående beredningsarbetet bör

avvaktas och avstyrker bifall till motionerna Ju208, Ju223,

Ju817 och Ju846 i här behandlade delar.

Samordning av insatser

I motion Ju817 påtalas behovet av samarbete mellan olika

myndigheter för att effektivisera insatserna mot den ekonomiska

brottsligheten.

Enligt Riksåklagarens och Rikspolisstyrelsens rapport (s. 175

f) råder det allmänt sett ett gott samarbete mellan olika

myndigheter och andra som har en aktiv roll när det gäller att

bekämpa den ekonomiska brottsligheten, och det finns i stort

sett enighet om hur man bör arbeta. Enligt rapporten finns det

knappast någon åtgärd av organisatorisk eller annan natur som

kan vidtas för att åstadkomma ett bättre samarbete än i dag.

Riksåklagaren har tillsatt en arbetsgrupp bestående av

representanter för Riksåklagaren, Riksskatteverket,

kronofogdemyndigheterna, Konkursförvaltarkollegiet och

Föreningen Auktoriserade Revisorer som skall arbeta med olika

samordningsfrågor, särskilt frågan om revisorers medverkan i

brottsutredningar.

Enligt utskottets mening är ett nära samarbete mellan olika

myndigheter m.fl. en förutsättning för ett effektivt bekämpande

av den ekonomiska brottsligheten. Något uttalande härutöver

behövs inte med hänsyn till att frågan redan är aktualiserad.

Utskottet avstyrker bifall till motion Ju817 i denna del.

Lagstiftningsåtgärder

I flera motioner framförs önskemål om lagstiftningsåtgärder

rörande den ekonomiska brottsligheten. I motionerna Ju208, Ju223

och Ju817 begärs en allmän översyn av lagstiftningen på detta

område. I motion Ju817 begärs vidare -- liksom i motion Ju632 --

en särskild översyn med inriktning på skattebrottslagen. I

motion Sk811 slutligen betonas att skattebrott inte får bedömas

strängare än brott mot person.

Behovet av lagstiftningsåtgärder berörs utförligt i

Riksåklagarens och Rikspolisstyrelsens rapport (s. 25 f), och

ett antal förslag fördes fram. Flera av dessa har varit eller är

för närvarande föremål för beredning inom riksdagen och

regeringskansliet.

Riksdagen har således nyligen beslutat om ändringar i

delgivningslagen (1970:428) som innebär ett förenklat

delgivningsförfarande när aktiebolag saknar behörig

ställföreträdare (prop. 1992/93:68, LU14, rskr. 62). Vidare

behandlar riksdagen för närvarande förslag om höjda straffskalor

för åtskilliga brott, bl.a. häleri och svindleri (prop.

1992/93:141, JuU16).

Regeringen har nyligen avlämnat lagrådsremisser med dels

förslag till nya bestämmelser om indrivning av statliga

fordringar, dels förslag till en ny lag om åtgärder mot

penningtvätt. Det sistnämnda lagförslaget innehåller bl.a.

regler om legitimationsskyldighet för kunden vid vissa

affärstransaktioner med olika penninginrättningar och

bestämmelser om skyldighet för dessa inrättningar att lämna

upplysningar till polisen om misstänkt ekonomisk brottslighet.

Regeringen har dessutom den 25 februari i år beslutat om

direktiv för en översyn av skattebrottslagen (1971:69) och

sanktionssystemet i övrigt på skatteområdet (dir. 1993:23).

Härutöver förbereds inom Justitiedepartementet direktiv till

en översyn av bestämmelserna om bl.a. beslag och husrannsakan,

åtgärder som är av betydelse för polisens möjlighet att ingripa

mot misstänkt ekonomisk brottslighet.

Av den här gjorda redovisningen framgår att kraven i

motionerna Ju632 och Ju817 om en översyn av skattebrottslagen är

tillgodosedda. Motionerna avstyrks i denna del.

Mot bakgrund av vad här har anförts om lagstiftningsåtgärder

m.m. som nu är i olika stadier av beredning behövs enligt

utskottets uppfattning ingen allmän utredning rörande de

bestämmelser som kan beröra ekonomisk brottslighet såsom begärs

i motionerna Ju208, Ju223 och Ju817. Utskottet avstyrker dessa i

här behandlad del.

När det gäller yrkandet i motion Sk811 konstaterar utskottet

att straffet för en gärning bestäms med utgångspunkt i brottets

straffvärde och inom ramen för den fastställda straffskalan.

Något sådant uttalande som efterlyses i motionen är inte

aktuellt, och utskottet avstyrker bifall till den.

Trafikpolisen

I ett antal motioner tas upp frågor som gäller polisens

trafikövervakande verksamhet. I motionerna Ju216, Ju222 och

Ju226 förordas ökade befogenheter för Rikspolisstyrelsen på

detta område.

Trafikpolisutredningen lämnade i sitt betänkande (SOU 1992:81)

Trafikpolisen mer än dubbelt bättre ett stort antal förslag i

syfte att reformera polisens trafikövervakning. När det gäller

Rikspolisstyrelsens roll i reformarbetet anförde den särskilde

utredaren i betänkandet (s.195) att de krav på en

effektivisering av polisens trafikövervakning som ställs upp i

betänkandet förutsätter att Rikspolisstyrelsen ges en pådrivande

roll innefattande det nationella ansvaret för åtgärdsprogrammets

genomförande. Det innebär enligt utredaren att den år 1984

införda begränsningen i Rikspolisstyrelsens befogenheter att

meddela föreskrifter för och leda trafikövervakningen inte

längre kan gälla. Utredaren föreslår att regeringen i stället

meddelar föreskrifter av innebörd att Rikspolisstyrelsen på den

nationella nivån skall svara för åtgärdsprogrammets genomförande

och i sin tillsynsfunktion aktivt följa utvecklingen på den

regionala nivån.

Regeringen har med anledning av Trafikpolisutredningens

betänkande den 21 januari i år uppdragit åt Rikspolisstyrelsen

att inom ramen för styrelsens uppgifter i fråga om

metodutveckling och tillsyn över polisen m.m. särskilt verka för

en reformering av polisens trafikövervakning. I uppdraget ingår

att i samverkan med länsstyrelserna utveckla former för

samverkan mellan polis och väghållare samt system för

uppföljning av trafikövervakningen. Rikspolisstyrelsen skall

före utgången av maj 1993 ge en första redovisning av hur

reformeringen av trafikövervakningen har kommit i gång inom

polisen. Från och med budgetåret 1994/95 bör uppföljningen av

trafikövervakningen enligt uppdraget ske inom ramen för

Rikspolisstyrelsens ordinarie verksamhetsredovisning, dvs. i

första hand i årsredovisningen.

Genom regeringens uppdrag till Rikspolisstyrelsen får

önskemålen i motionerna Ju216, Ju222 och Ju226 anses vara i allt

väsentligt tillgodosedda. Utskottet avstyrker bifall till

motionerna.

I motion Ju225 föreslås att trafikpolisen skall ägna mindre

tid åt hastighetsövervakning och i stället mer tid åt att

övervaka nykterheten i trafiken.

Länsstyrelserna beslutar om dimensioneringen av den regionala

trafikövervakningen och anger riktlinjer för fördelningen av

insatserna mellan polisdistrikten och på olika vägtyper och

olika aktiviteter såsom hastighetskontroller och

nykterhetskontroller. Vissa länsstyrelser har t.ex. bestämt hur

många alkoholutandningsprov som skall utföras inom en viss

tidsperiod. På lokal nivå gör ordningspolisen

trafikövervakningsinsatser inom ramen för sin

övervakningstjänst. I flertalet län sker en samplanering av

polisens regionala och lokala trafikövervakningsåtgärder.

Planeringen leds av länspolismästaren och resulterar i

periodplaner för trafikövervakningen inom länet.

Trafikpolisutredningen lämnar i sitt betänkande (s. 102 f) ett

antal förslag till förbättringar av polisens övervakning av

trafiknykterheten.

Utskottet vill här hänvisa till de regler som gäller för

styrningen av polisens verksamhet. I enlighet härmed anser

utskottet att polisen på regional och lokal nivå är bäst lämpad

att avgöra vilka trafikövervakande insatser som bör prioriteras

vid olika tidpunkter och på olika vägsträckor. I övrigt bör den

pågående beredningen av Trafikpolisutredningens betänkande

avvaktas. Utskottet avstyrker bifall till motion Ju225 såvitt nu

är i fråga.

I motion Ju225 krävs vidare att polisen skall få bättre

möjligheter att stoppa vägtrafikanter. Enligt motionärerna kan

polisen inte stoppa en vägtrafikant för att ge en

tillrättavisning utan att utfärda böter.

Motionärerna får antas syfta på ett beslut av JO den 15 april

1992 i vilket JO konstaterade att det saknades författningsstöd

för polisens åtgärd att stoppa fordonsförare i syfte att ge dem

bl.a. trafiksäkerhetsinformation.

Frågan om polisens befogenhet att stoppa fordonsförare har,

enligt vad utskottet inhämtat, uppmärksammats av

Polisrättsutredningen (dir. 1991:52), som har i uppdrag att göra

en bred översyn av den rättsliga regleringen av polisens

befogenheter. Ett betänkande av utredningen väntas före utgången

av maj i år.

Utskottet anser att Polisrättsutredningens betänkande bör

avvaktas och avstyrker bifall till motion Ju225 i här behandlad

del.

Sjöpolisen

I motion Ju210 tas upp olika frågor om sjöpolisen, bl.a. hur

verksamheten bör byggas ut och bedrivas.

Sjöpolisutredningen överlämnade i juni förra året sitt

slutbetänkande (SOU 1992:51) Översyn av sjöpolisen, i vilket

behandlas de frågor som aktualiseras i motionen. Bl.a. föreslås

att den nuvarande regionala organisationen av

sjöpolisverksamheten skall bestå och att två nya sjöpolisgrupper

inrättas; en i Västernorrlands län och en i Malmöhus län.

Justitieministern anför i budgetpropositionen (s. 66) att hon

i allt väsentligt är positiv till utredningens förslag.

Justitieministern påtalar att det är av särskild vikt att

samarbetet mellan polisen och Kustbevakningen utvecklas, men att

utredningen inte närmare angivit hur detta rent praktiskt skall

ske. Hon avser därför att återkomma till regeringen med förslag

att uppdra till Rikspolisstyrelsen och Kustbevakningen att

skyndsamt utarbeta grunder för en sådan närmare samverkan.

Utredningens förslag om att inrätta två nya sjöpolisgrupper

bör enligt justitieministern anstå tills vidare med hänsyn till

det statsfinansiella läget.

Sjöpolisutredningens betänkande har remissbehandlats, och

beredning pågår i regeringskansliet.

Utskottet anser att det pågående beredningsarbetet bör

avvaktas och avstyrker bifall till motion Ju210.

Ökad synlighet

Kvarterspolisverksamheten

I motionerna Ju220, Ju844 och T415 förespråkas en utbyggnad av

verksamheten med kvarterspoliser.

I budgetpropositionen (s. 64) anförs att tiden nu är mogen för

att bygga ut kvarterspolisverksamheten väsentligt, och det

redogörs närmare för hur denna verksamhet skall kunna utvecklas.

Enligt propositionen bör det vara en uppgift för

Rikspolisstyrelsen att verka för att kvarterspolisverksamheten

utvecklas på det sätt som anges.

I sin fördjupade anslagsframställning för polisväsendet (FAF

1993/94--1994/95 s. 30) anger Rikspolisstyrelsen som en

utgångspunkt att kvarterspolisverksamheten i framtiden måste

vara den naturliga basen för all polisverksamhet. Det bör enligt

Rikspolisstyrelsen vara lika självklart att det vid en

polismyndighet finns en fungerande kvarterspolisverksamhet som

att det finns utrycknings- och utredningsverksamheter.

Utskottet har vid upprepade tillfällen, senast förra våren

(1991/92:JuU23 s. 10 f), uttalat att kvarterspolisverksamheten

är av stor betydelse, inte minst i brottsförebyggande syfte. I

det ärendet framhöll utskottet vidare att det är nödvändigt att

fortsatta åtgärder för att bygga ut verksamheten med

kvarterspolis och områdespolis vidtas utan dröjsmål. Utskottet

erinrade samtidigt om att omfattningen och utformningen av

kvarterspolisverksamheten är en fråga som i första hand avgörs

på lokal nivå med utgångspunkt i statsmakternas

prioriteringsbeslut.

Utskottet har alltjämt denna uppfattning.Utskottet är dock

inte berett att tillstyrka ett generellt uttalande om att

kvarterspolisverksamheten skall ligga till grund för all

polisverksamhet. Utskottet avstyrker bifall till motion Ju220 i

denna del.

Riksdagen bör inte heller göra något uttalande om

kvarterspolistjänsten. Motion T415 avstyrks i här behandlad

del.

Utskottet instämmer i vad som framförs i motion Ju844 om att

kvarterspolisverksamheten har stor betydelse för det

brottsförebyggande arbetet. Något riksdagens uttalande med

anledning av motionen behövs dock inte, och utskottet avstyrker

bifall till den i denna del.

Allroundpolis

I motion Ju846 förespråkas, som ett sätt att öka polisens

synlighet, att polismansfunktionen förändras till en s.k.

allroundpolis.

I budgetpropositionen förra året (1991/92:100 bil. 3 s. 57)

anfördes att en utveckling pågår mot en mer allmänt inriktad

polisiär yrkesroll som bl.a. innebär att skillnaderna mellan

ordningspolis, kriminalpolis osv. minskar; därigenom kan polisen

användas på ett mera flexibelt sätt, alltefter hur behoven

skiftar. Det är, framhölls det, ägnat att öka effektiviteten hos

den samlade polisverksamheten. I linje med denna utveckling har

polismyndigheterna sedan den 1 juli 1990 befogenheter att

bestämma om sin egen organisation. Detta har exempelvis vid

några myndigheter lett till att ordningsavdelningen och

kriminalavdelningen har förts samman till en operativ avdelning.

I årets budgetproposition (s. 63 f) erinras vidare om att

kvarterspolisen är en "allpolis" som sysslar med åtskilliga slag

av polisverksamhet.

Utskottet ser positivt på den pågående utvecklingen mot en mer

allmänt inriktad polisiär yrkesroll. Detta är av betydelse för

att effektiviteten och flexibiliteten i polisverksamheten skall

kunna förbättras. Förändringsarbetet i detta avseende kan enligt

utskottets mening också bidra till att polisens synlighet i

samhället ökar. Något tillkännagivande av riksdagen i frågan är

inte erforderligt, och utskottet avstyrker bifall till motion

Ju846 i här behandlad del.

Uniformerad polis

I motion Ju227 föreslås att polisens synlighet ökas genom att

fler polismän bär uniform.

Det finns inga bestämmelser om när en polisman skall bära

uniform. Den frågan avgörs av polisledningen på lokal nivå.

I budgetpropositionen (s. 64) konstaterar justitieministern

att ökad användning av uniform i tjänsten är en faktor som

bidrar till att öka polisens synlighet. Hon anför att

Rikspolisstyrelsen i skilda sammanhang fört fram önskemål om att

statsmakterna skjuter till medel för att finansiera en övergång

till fri uniform för polismän. Enligt justitieministerns mening

möter det inget hinder att myndigheterna inom polisen själva

stannar för en sådan ordning inom de ekonomiska ramar som gäller

för verksamheten, om resultatet därmed kan förbättras.

Rikspolisstyrelsen har nyligen tagit fram en ny

uniformsutrustning för polisen, och enligt vad utskottet

inhämtat finns nu planer på att i samband med introduktionen av

den nya utrustningen införa fri uniform för polispersonalen.

Totalkostnaden för en sådan reform har av Rikspolisstyrelsen

beräknats till 61 miljoner kronor. Fackliga förhandlingar pågår

i frågan.

Här kan också nämnas att Trafikpolisutredningen i sitt

betänkande (1992:81) Trafikpolisen mer än dubbelt bättre lämnar

ett stort antal förslag som syftar till att öka polisens

synlighet i trafikövervakningen. Utredningen föreslår bl.a. att

synlig trafikövervakning skall vara en huvudprincip, att

trafikpolisen förses med en mer iögonenfallande

uniformsutrustning; t.ex. västar i fluorescerande material, och

att andelen målade polisbilar ökas. Betänkandet har

remissbehandlats och beredning pågår i regeringskansliet.

Utskottet anser rent allmänt att polisen bör vara väl synlig i

samhället. I linje härmed är det av värde att polispersonalen,

när tjänsteuppdragen medger det, uppträder unifomerad i den

utåtriktade verksamheten. Utskottet utgår från att man på olika

nivåer inom polisväsendet verkar för detta. Med det anförda

avstyrker utskottet bifall till motion Ju227.

Vissa organisationsfrågor

Den regionala och lokala polisorganisationen

I motion Ju219 anförs att fördelningen av polisens resurser

inte får ske till nackdel för Stockholms län. Vidare påtalas

behovet av förbättrade arbetsvillkor för polisen i länet.

I motion Ju203 begärs en översyn av fördelningen av resurserna

mellan polisdistrikten.

Inom det nya budgetsystemet för polisen har länsstyrelserna

tilldelats viktiga uppgifter främst genom att huvuddelen av

medlen för polisens verksamhet fördelas över 24 länsramar. Varje

länsstyrelse har sedan att fördela de tilldelade medlen mellan

de egna polismyndigheterna. Inom regeringskansliet har övervägts

efter vilka principer medlen skall fördelas mellan länen i

framtiden. Rikspolisstyrelsen har på regeringens uppdrag utrett

frågan, och i december 1992 presenterades ett förslag till

fördelningsmodell (RPS Rapport 1993:1). I de planeringsdirektiv

för polisväsendet som regeringen beslutade den 18 februari i år

anförs att Rikspolisstyrelsen skall fördela medlen för

polisverksamheten mellan länen med hänsyn till länens

arbetsbelastning och medborgarnas behov av polisiära insatser.

Rikspolisstyrelsens fördelningsmodell bör därvid kunna utgöra en

utgångspunkt.

Här vill utskottet också nämna att Riksrevisionsverket i en

rapport (F1992:30) funnit att polismyndigheterna inte har

likartade ekonomiska förutsättningar att bedriva

utredningsarbete eftersom resursfördelningen mellan

myndigheterna inte är anpassad till arbetsbelastningen.

I sammanhanget kan vidare nämnas att 305 polisaspiranter i år

har antagits till Polishögskolan. Av dessa kommer närmare

hälften enligt Rikspolisstyrelsens fördelningsplan att få sina

tjänster i Stockholms län.

Utskottet konstaterar att det ankommer på regeringen och

länsstyrelserna att, utifrån de olika aspekter som måste beaktas

i detta sammanhang, se till att polisens resurser fördelas på

ett lämpligt sätt regionalt och lokalt. Motionerna Ju203 och

Ju219 avstyrks i här behandlade delar.

Besparingskrav på polisen

Riksdagen har med anledning av regeringens proposition om

åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin beslutat att

sammanlagt 500 miljoner kronor skall sparas inom

Justitiedepartementets arbetsområde. Besparingarna kommer att

genomföras huvudsakligen genom rationaliseringar inom polisens

område under en treårsperiod (prop. 1992/93:50, FiU1, rskr. 134,

JuU2y samt budgetpropositionen s. 77).

I motion Ju846 förordas att besparingarna på polisområdet

skall åstadkommas genom bl.a. sammanslagning av polisdistrikt.

Det bör enligt motionärerna ankomma på regeringen att besluta om

hur detta skall ske.

Regeringen har i regleringsbrevet för polisen för budgetåret

1992/93 uppdragit åt länsstyrelserna att utarbeta och genomföra

ett program för rationalisering av polisverksamheten inom resp.

län. I budgetpropositionen (s. 69) anför justitieministern att

Rikspolisstyrelsen bör vara motor i rationaliseringsarbetet och

se till att statsmakternas intentioner fullföljs inom

polisorganisationen. Styrelsen bör granska de

rationaliseringsprogram som länsstyrelserna redovisar. Därvid

bör enligt justitieministern beaktas de uttalanden som

justitieutskottet gjorde vid behandlingen av propositionen om

åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin (se

1992/93:JuU2y) och som innebär att besparingarna på polisens

område i huvudsak bör avse administrativa funktioner samt att

det bör undvikas att göra nedskärningar i den redan ansträngda

operativa verksamheten.

Efter reformer de senaste åren vilar det övergripande ansvaret

för såväl verksamhet som ekonomi inom länets polis på

länsstyrelsen. Länsstyrelsen har att tillse att

polisverksamheten inom resp. län bedrivs och utvecklas i

enlighet med de mål och riktlinjer som statsmakterna lagt fast

och inom den ekonomiska ram som gäller för länets polis.

Justitieministern anför i budgetpropositionen (s. 68) att det

med hänsyn till kraven på effektivitet i verksamheten och det

bekymmersamma statsfinansiella läget bör delegeras ytterligare

befogenheter till länsstyrelserna när det gäller polisens

organisation och verksamhet. Bl.a. bör det överlämnas till

länsstyrelserna att besluta om indelning i polisdistrikt och om

myndigheternas grundläggande organisation. En sådan delegering

skulle enligt justitieministern kunna ske genom

författningsändringar på förordningsnivå. Vidare bör enligt

justitieministern länsstyrelsernas uppgifter enligt polislagen

när det gäller att främja en effektiv verksamhet inom polisen

preciseras genom verkställighetsföreskrifter i

polisförordningen. Justitieministern anför att hon räknar med

att inom kort förelägga regeringen förslag i dessa ämnen.

Som framgår av den gjorda redovisningen genomförs nu inom

polisväsendet åtgärder för att uppnå besparingar med

utgångspunkt bl.a. från vad justitieutskottet uttalat. I det

sammanhanget kommer att aktualiseras vad som tas upp i motion

Ju846, nämligen förändringar i polisdistriktsindelningen.

Utskottet avstyrker bifall till motionen i denna del.

I motion Ju224 påtalas att en minskning av polisens

administrativa personal måste kompenseras med en satsning på

tekniska hjälpmedel samt att regeringen i

kompletteringspropositionen bör redovisa konsekvenserna av de

besparingar som riksdagen beslutat om.

Utskottet anser att det bör ankomma på polisen att inom givna

budgetramar avgöra vilka satsningar som bör göras på tekniska

hjälpmedel i administrationen. När det gäller önskemålet att

regeringen redan i kompletteringspropositionen skall redovisa

konsekvenserna av riksdagens besparingsbeslut konstaterar

utskottet att besparingarna skall göras under de tre kommande

budgetåren. Utskottet utgår från att regeringen, när det finns

underlag för det, kommer att redovisa för riksdagen vilka

besparingar som gjorts och vilka effekter de fått på

polisarbetet. Utskottet avstyrker med det anförda bifall till

motion Ju224 i nu behandlad del.

Övriga organisationsfrågor

I motion Ju218 föreslås att det skall inrättas särskilda

polisstationer för kvinnor. I motion Ju826 anförs att det bör

tillskapas särskilda polisrotlar för utredning av sexuella

övergrepp.

Utskottet ställer sig principiellt tveksamt till tanken på att

skapa fristående organisatoriska enheter för kvinnor inom

polisen. Om sådana skall skapas är emellertid en fråga som bör

avgöras i första hand på lokal nivå. Utskottet avstyrker bifall

till motion Ju218.

Utskottet konstaterar att beslut om den närmare organisationen

av polisarbetet, t.ex. polisrotlarnas arbetsuppgifter, bör

fattas inom polisen med beaktande av de mål och riktlinjer som

statsmakterna lagt fast och inom de ekonomiska ramar som givits.

Utskottet vill i detta sammanhang dock göra påpekandet att

utvecklingen inom polisen under senare år har gått mot en mer

flexibel organisation där personalen kan utföra många olika

arbetsuppgifter. Syftet är att få till stånd en effektivare

resursanvändning.

Det saknas alltså anledning för riksdagen att göra något

uttalande om särskilda sexualbrottsrotlar. Utskottet avstyrker

bifall till motion Ju826 i denna del.

I motion Ju224 begärs att riksdagen skall ta ställning till

frågan om en polishelikopter skall vara stationerad i Boden.

Utskottet har inhämtat att det inom Justitiedepartementet

övervägs direktiv för en översyn av polisens flygverksamhet. Den

kommande översynen bör avvaktas. Motion Ju224 avstyrks i denna

del.

Lokalförsörjning inom polisväsendet

Byggnadsstyrelsen är lokalhållare för polisväsendet. Riksdagen

har emellertid beslutat om nya riktlinjer för den statliga

lokalförsörjningen (prop. 1990/91:150, FiU30, rskr. 386) som

bl.a. innebär att Byggnadsstyrelsens lokalförsörjningsmonopol

avskaffas och att de myndigheter som anvisas medel under

ramanslag blir lokalhållare för sin egen verksamhet.

Myndigheterna får härigenom möjlighet att själva besluta om

lokaler för den egna verksamheten. Med anledning härav övergår

ansvaret för polisväsendets lokalhållning fr.o.m. den 1 juli

1993 från Byggnadsstyrelsen till polisväsendet.

Enligt Finansdepartementets riktlinjer för myndigheternas

lokalförsörjning (Dnr 2525/91) kommer med den nya ordningen att

gälla vissa inskränkningar i myndigheternas rätt att själva

fatta beslut om sina lokaler. Således kan berörda myndigheter

träffa hyresavtal med upp till sex års löptid. Vid längre

löptider än sex år bör alla hyresavtal av betydelse prövas av

regeringen. Vidare måste ändringar av lokalutnyttjandet som

förutsätter anslagsökningar underställas regeringens prövning.

Nya polishus krävs i motionerna Ju209 (Vänersborg), T222

(Huddinge) och A427 (Halmstad). Enligt motionärerna har polisen

på de berörda orterna undermåliga lokaler för sin verksamhet.

Regeringen har den 11 februari i år uppdragit åt

Byggnadsstyrelsen att uppföra en förvaltningsbyggnad för polis

och häkte i Huddinge inom en total kostnadsram av 305 miljoner

kronor.

Motion T222 är därmed tillgodosedd och avstyrks i denna del.

Vidare uppgav justitieministern i ett frågesvar i riksdagen

den 9 mars i år att hon räknar med att under våren föreslå

regeringen att ett nytt polishus skall byggas i Solna.

Rikspolisstyrelsen har i sin fördjupade anslagsframställning

för polisväsendet (FAF 1993/94--1994/95 bil. 1) som mest

angelägna ännu ej påbörjade projekt fört upp nybyggnad av

polishus i Solna och på Södermalm i Stockholm. De därefter mest

angelägna projekten är enligt Rikspolisstyrelsens bedömning i

tur och ordning nybyggnation av polishus i Vänersborg samt en

byggnation för polis, åklagare och häkte i Halmstad.

Vid budgetbehandlingen föregående vår (1991/92:JuU23 s. 12 f)

avstyrkte utskottet ett antal motioner med krav på

polishusbyggen på olika håll i landet med motiveringen att det

inte var möjligt för utskottet att prioritera ett eller flera

angelägna projekt framför andra.

Utskottet vidhåller denna uppfattning och avstyrker bifall

till motionerna Ju209 och A427 i denna del.

Anslag till Rikspolisstyrelsen

Regeringen föreslår ett ramanslag på 475 000 000 kr.

I motionerna Ju223 och Ju817 begärs en ökning av anslaget med

100 miljoner kronor resp. 62 miljoner kronor att användas för

att förstärka polisens resurser i syfte att bekämpa den

ekonomiska brottsligheten.

Utskottet hänvisar först till vad som ovan anförts (s. 13 f)

om åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten. Utskottets

bedömning är att någon ytterligare medelstilldelning utöver vad

som föreslås i propositionen inte erfordras. Utskottet ansluter

sig till justitieministerns föreslagna medelsberäkning och

avstyrker bifall till motionerna Ju223 och Ju817 i här

behandlade delar.

Anslag till Säkerhetspolisen

Regeringen föreslår ett förslagsanslag på 470 643 000 kr.

Till anslaget överförs fr.o.m. nästa budgetår bl.a. medel för

livvaktsverksamheten.

I motion Fi213 förordas, med hänvisning till det ändrade

säkerhetspolitiska läget, att anslaget minskas med 175 miljoner

kronor.

Utskottet, som nyligen i särskild ordning inhämtat information

om det säkerhetspolitiska läget, delar inte den uppfattning om

medelsbehovet som kommer till uttryck i motion Fi213. Utskottet

tillstyrker justitieministerns förslag till medelsanvisning och

avstyrker motionen i här behandlad del.

Anslag till Polishögskolan

Regeringen föreslår ett anslag på 1 000 kr.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till

medelsanvisning.

Anslag till Statens kriminaltekniska laboratorium

Regeringen föreslår ett ramanslag på 46 710 000 kr.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till

medelsanvisning.

Anslag till lokala polisorganisationen

Regeringen föreslår ett ramanslag på 9 891 189 000 kr.

Som tidigare nämnts har riksdagen med anledning av regeringens

proposition om åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin

beslutat att sammanlagt 500 miljoner kronor skall sparas inom

Justitiedepartementets arbetsområde. Besparingarna kommer att

genomföras huvudsakligen genom rationaliseringar inom polisens

område under en treårsperiod. Vid beräkningen av medel för

polisväsendet avseende budgetåret 1993/94 föreslås i

budgetpropositionen att en besparing tas ut om 150 miljoner

kronor. Den återstående besparingen om 350 miljoner kronor

föreslås fördelas lika mellan de därpå följande två budgetåren.

I motion Ju846 föreslås att anslaget minskas med 50 miljoner

kronor jämfört med vad som föreslås i budgetpropositionen.

Förslaget motiveras av motionärerna med att en större del av de

beslutade besparingarna inom polisväsendet bör tas ut redan

under budgetåret 1993/94.

Utskottet ansluter sig till justitieministerns förslag till

medelsanvisning och avstyrker bifall till motion Ju846 i här

behandlad del.

Övriga frågor

Utbildning

I motion Ju846 anförs att en översyn bör göras av

polisutbildningen med anledning av att den i framtiden skall

studiemedelsfinansieras. Bl.a. bör övervägas om utbildningen

skall knytas närmare till det övriga högskoleväsendet.

I sitt tidigare nämnda yttrande till finansutskottet

aktualiserade justitieutskottet i höstas frågan om en översyn av

polisutbildningen mot bakgrund av den föreslagna

studiemedelsfinansieringen (1992/93:JuU2y). Regeringen har

därefter gett Rikspolisstyrelsen i uppdrag att utreda

finansieringen av polisutbildningen med anledning av att

riksdagen har beslutat om en övergång till

studiemedelsfinansiering av utbildningen. I uppdraget ligger

också att överväga konsekvensändringar, t.ex. i fråga om

rekrytering och antagning på polismansbanan. I detta sammanhang

förbereds inom Polishögskolan en promemoria i frågan om

polisutbildningen även i framtiden bör vara sammanhållen.

Någon riksdagens åtgärd med anledning av motion Ju846 behövs

alltså inte. Utskottet avstyrker bifall till den.

I motion Ju220 påtalas behovet av mental träning för att

polisen i sin tjänstgöring bättre skall kunna möta

våldssituationer.

Mental träning ingår som ett självständigt moment i den

grundläggande polisutbildningen vid Polishögskolan i ämnet "Kris

och krishantering". Vidare ingår s.k. självskyddsträning som ett

led i grundutbildningens psykologiundervisning. En projektgrupp

vid Polishögskolan undersöker för närvarande hur den mentala

träningen skall kunna utvecklas i utbildningen.

Genom vad som anförts får motion Ju220 anses vara

tillgodosedd. Utskottet avstyrker bifall till motionen i här

behandlad del.

I motion Ju826 begärs att 2 miljoner kronor anslås till

utbildning av personalen inom rättsväsendet för att förbättra

kunskapen om de problem som möter offer för sexualbrott. Vidare

efterfrågas i motion Ju839 utbildning inom främst polisen i

frågor som gäller våld mot kvinnor.

Rikspolisstyrelsen fick i september 1991 regeringens uppdrag

att tillsammans med Socialstyrelsen, Domstolsverket och

Riksåklagaren genomföra utbildning av vissa yrkesgrupper i syfte

att förbättra stödet till kvinnor som utsatts för våldsbrott.

Som ett led i uppdraget genomfördes föregående höst en central

utbildningsinsats i detta ämne vid Polishögskolan. Under våren

skall kunskaperna från utbildningen spridas genom

utbildningsinsatser på regional och lokal nivå. Kunskaperna har

också tagits till vara i grundutbildningen vid Polishögskolan.

När det gäller sexualbrott mot barn erbjuder Polishögskolan

såväl grundkurser som fortbildningskurser i ämnet "Utredning av

sexuella övergrepp och misshandel av barn". Övergrepp mot

kvinnor och barn uppmärksammas dessutom särskilt i polisens

grundutbildning i ämnen som psykologi, förhörslära och

rättsmedicin.

Som framgår av den gjorda redovisningen förekommer genom

Polishögskolans försorg utbildning av olika slag i de ämnen

som aktualiserats av motionärerna. En särskild satsning görs

dessutom på utbildning rörande våld mot kvinnor. Någon åtgärd

från riksdagens sida i aktuellt hänseende behövs enligt

utskottets mening inte. Motionerna Ju826 och Ju839 avstyrks i

här behandlad del.

Personalpolitik

I motion Ju846 betonas att olika personalfrågor inom polisen

måste ges hög prioritet.

Rikspolisstyrelsen har i en skrift med titeln

Personalstrategiska frågor inom polisen dragit upp riktlinjerna

för Rikspolisstyrelsens personalpolitiska utvecklingsarbete. Av

skriften framgår bl.a. att man inom Rikspolisstyrelsen nu

arbetar med att ta fram konkret inriktade handlingsprogram i

olika personalfrågor.

Utskottet ser positivt på det arbete som bedrivs inom bl.a.

Rikspolisstyrelsen för att i olika avseenden förbättra

situationen för personalen inom polisväsendet. Det behövs enligt

utskottets mening inget initiativ av riksdagen i denna fråga.

Motion Ju846 avstyrks såvitt här är i fråga.

I motion Ju211 begärs åtgärder för att främja jämställdheten

mellan könen inom polisväsendet. Sålunda föreslås att det skall

utarbetas en rapport om mäns och kvinnors villkor inom polisen

samt en särskild kravanalys för polisyrket.

Inom Rikspolisstyrelsen har nyligen fastställts en

jämställdhetsplan för polisväsendet. Enligt planen skall det

inom polisväsendet finnas en central och regional organisation

med särskilda jämställdhetshandläggare. Jämställdhetsfrämjande

åtgärder skall vidtas när det gäller bl.a. rekrytering,

utbildning och befordran av polispersonal. Åtgärderna syftar

enligt planen till att skapa en polisorganisation där såväl

kvinnliga som manliga värderingar och erfarenheter tillvaratas.

De enligt utskottets mening viktiga åtgärder som vidtas inom

Rikspolisstyrelsen för att främja jämställdheten inom

polisväsendet får i allt väsentligt anses tillgodose önskemålen

i motion Ju211. Utskottet avser att närmare följa frågan. Med

detta uttalande avstyrker utskottet bifall till motionen.

Sanktioner mot polismän som begår brott

I motion Ju220 föreslås en ordning som innebär att en polisman

som döms för brott i stället för att avskedas omplaceras inom

myndigheten till icke-polisiära arbetsuppgifter under tid som

motsvarar den påföljd han ådömts av domstolen.

LOA-utredningen har bl.a. haft i uppdrag att överväga om det

arbetsrättsliga sanktionssystemet borde kompletteras med en

möjlighet att, i stället för avskedande, ta ifrån polismän

behörigheten att utöva polistjänst, dvs. att vidta en åtgärd som

liknar legitimationsindragning för andra yrkesgrupper.

Utredningen finner i sitt huvudbetänkande (SOU 1992:60)

Enklare regler för statsanställda att det varken kan eller bör

införas någon formlig skyldighet att omplacera en arbetstagare

som så grovt förbrutit sig att det finns förutsättningar för

avskedande. Samtidigt konstaterar utredningen att arbetsgivaren

inte är skyldig att avskeda en felande arbetstagare. Om ett

sådant beslut skall fattas eller inte avgör arbetsgivaren ensam.

Om denne således i stället för att avskeda en arbetstagare anser

sig kunna omplacera honom finns det, anför utredningen, inte

några rättsliga hinder mot en sådan åtgärd.

När det gäller möjligheten att ta ifrån polismän behörigheten

att utöva polistjänst anför utredningen att en polisman, om det

är möjligt med hänsyn till verksamheten, kan få behålla sin

anställning hos polismyndigheten under ändrade villkor, dvs.

utan några polisiära befogenheter.

Utredningen konstaterar vidare att arbetsgivaren varaktigt kan

omplacera arbetstagaren så att denne sätts att utföra andra

arbetsuppgifter. Huvudregeln är att sådana arbetsledningsbeslut

inte kan prövas rättsligt. Undantag från denna huvudregel gäller

emellertid enligt utredningen vid en varaktig omplacering som är

så ingripande för arbetstagaren att den för honom kan jämföras

med en uppsägning och beror på skäl som är hänförliga till

arbetstagaren personligen. För sådana omplaceringar gäller att

de i händelse av tvist kan prövas rättsligt och att

arbetsgivaren har att visa godtagbara skäl för sin åtgärd.

Utredningen redogör närmare för hur frågan om omplacering av en

polisman bör handläggas inom polisväsendet.

Sammanfattningsvis anför utredningen att det inte krävs några

författningsändringar för att nå det syfte som angavs i dess

direktiv.

Utskottet har behandlat liknande motionsyrkanden tidigare (se

JuU 1987/88:30 s. 11 och 1990/91:JuU1 s. 31). I sistnämnda

ärende hänvisade utskottet till det nyss redovisade

utredningsarbetet.

LOA-utredningens betänkande bereds nu i regeringskansliet.

Beredningsarbetet bör enligt utskottets uppfattning inte

föregripas. Utskottet avstyrker bifall till motion Ju220 i här

behandlad del.

Personalkontroll

I motion K23 begärs att regeringen snarast skall lägga fram

ett förslag till ny lag om personalkontroll.

SÄPO-kommittén presenterade i sitt slutbetänkande (SOU

1990:51) Säkerhetspolisens arbetsmetoder, personalkontroll och

meddelarfrihet ett förslag till lag om personalkontroll.

Betänkandet har remissbehandlats och ärendet bereds i

Justitiedepartementet.

Utskottet anser att det pågående beredningsarbetet bör

avvaktas och avstyrker bifall till motion K23 i nu behandlad

del.

Gränskontroll och narkotikabekämpning

I motion Ju837 lämnas ett antal förslag rörande i första hand

polisens och tullens verksamhet för att förbättra möjligheterna

att bekämpa narkotikabrott. I motion Ju846 begärs en utredning

om tullens och polisens arbetsuppgifter när det gäller

gränskontrollen, och i motion Ju221 förespråkas vidgade

befogenheter för tulltjänstemän att göra ingripanden mot

utförsel av stöldgods.

Ett svenskt medlemskap i EG innebär betydande förändringar av

den svenska gränskontrollen. Regeringen har därför tillsatt en

interdepartemental arbetsgrupp med uppgift att utreda frågor om

gränskontroller och gränsformaliteter i ett

EG-medlemskapsperspektiv. Arbetsgruppen skall, förutom att

analysera och redovisa den allmänna utvecklingen inom EG på

området, också bl.a. utreda hur kontroll och myndighetsutövning

m.m. bör hanteras i en medlemskapssituation och klarlägga vilka

konsekvenserna blir för berörda myndigheter. I det sammanhanget

skall Generaltullstyrelsen och Rikspolisstyrelsen analysera

konsekvenserna härav för tullens och polisens del samt lämna

förslag till lämpliga lösningar.

I sammanhanget bör erinras om att organisatoriska frågor,

bl.a. på narkotikaområdet, är föremål för utredning genom att

såväl Rikspolisstyrelsens som Rikskriminalens och

Säkerhetspolisens framtida organisation nu övervägs med

anledning av olika regeringsuppdrag. Enligt vad utskottet

inhämtat är narkotikafrågan dessutom föremål för ett särskilt

intresse inom Rikspolisstyrelsen mot bakgrund av det betydande

EG-samarbete på området som Sverige kommer att involveras i vid

ett svenskt medlemskap i EG.

Som framgått är såväl tullens som polisens uppgifter när det

gäller gränskontrollen redan aktualiserade av regeringen, och

ett utredningsarbete har inletts. Motion Ju846 i denna del

avstyrks.

Med hänsyn till att i stort sett hela den centrala

polisorganisationen, bl.a. i fråga om den narkotikabekämpande

verksamheten, för närvarande är föremål för utredning behövs

inte heller någon åtgärd med anledning av motion Ju837. Den

avstyrks.

Inte heller motion Ju221 bör, anser utskottet, i det rådande

beredningsläget föranleda någon riksdagens åtgärd. Även denna

motion avstyrks.

Passet som ID-handling

I motion Ju205 föreslås att det svenska passet skall få en

sådan utformning att det blir svårare att förfalska och därmed

användbart som legitimationshandling hos t.ex. bankerna.

Utskottet har i ett ärende föregående vår (1991/92:JuU23 s. 16

f) i anledning av ett liknade motionsyrkande utförligt redogjort

för det stora antalet säkerhetsdetaljer som finns i det nya

svenska pass som tillverkas sedan den 1 januari 1989.

Flera institutioner, bl.a. de svenska bankerna, godtar

emellertid inte pass som legitimationshandling, utan endast

sådana inplastade ID-kort som är godkända -- certifierade -- av

Standardiseringskommissionen i Sverige samt körkort. Redan av

hänsyn till internationella överenskommelser om utformningen av

pass är det inte möjligt för Sverige att införa ett pass

utformat som ett ID-kort. Utskottet avstyrker bifall till motion

Ju205.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande riktlinjer för polisverksamheten

att riksdagen godkänner vad utskottet anfört,

2. beträffande inriktningen av kriminalpolitiken

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Ju821 yrkande 1,

1992/93:Ju842 och 1992/93:Fi211 yrkande 29,

res. 1 (nyd)

3. beträffande ändring av polislagen

att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju220 yrkande 1,

res. 2 (nyd)

4. beträffande prioritering av vissa brott

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Ju201, 1992/93:Ju206,

1992/93:Ju207, 1992/93:Ju618 yrkande 9, 1992/93:Ju619 yrkande 5,

1992/93:Ju823 och 1992/93:Ju846 yrkande 2,

res. 3 (s)

men. (v) - delvis

5. beträffande brottsförebyggande åtgärder

att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju844 yrkande 1,

res. 4 (s)

6. beträffande brottsförebyggande ungdomsarbete

att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju836 yrkande 8,

res. 5 (nyd)

7. beträffande prioritering av den ekonomiska

brottsligheten

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Ju208 yrkandena 1 och

2, 1992/93:Ju215, 1992/93:Ju223 yrkande 3, 1992/93:Ju228,

1992/93:Ju817 yrkande 6, 1992/93:Ju846 yrkande 1 och

1992/93:A444 yrkande 14,

res. 6 (s)

men. (v) - delvis

8. beträffande anställande av personal från

skattemyndigheterna

att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju212,

res. 7 (nyd)

9. beträffande polisorganisationen för bekämpande av

ekobrott

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Ju202, 1992/93:Ju208

yrkande 3, 1992/93:Ju223 yrkande 1 och 1992/93:Ju817 yrkande 8,

res. 8 (s)

men. (v) - delvis

10. beträffande den centrala rikskriminalorganisationen

att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju220 yrkande 4,

res. 9 (nyd)

11. beträffande utbildning

att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju208 yrkande 4,

res. 10 (s)

12. beträffande styrmedel

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Ju208 yrkande 5,

1992/93:Ju223 yrkande 4, 1992/93:Ju817 yrkande 7 och

1992/93:Ju846 yrkande 24,

res. 11 (s)

men. (v) - delvis

13. beträffande samordning av insatser

att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju817 yrkande 9,

res. 12 (s)

14. beträffande översyn av skattebrottslagen

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Ju632 och

1992/93:Ju817 yrkande 17,

res. 13 (s)

15. beträffande översyn av lagstiftning

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Ju208 yrkande 6,

1992/93:Ju223 yrkande 8 och 1992/93:Ju817 yrkande 20,

res. 14 (s)

men. (v) - delvis

16. beträffande påföljden för skattebrott

att riksdagen avslår motion 1992/93:Sk811 yrkande 1,

res. 15 (nyd)

17. beträffande Rikspolisstyrelsens befogenheter på

trafikområdet

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Ju216, 1992/93:Ju222

och 1992/93:Ju226,

res. 16 (nyd)

18. beträffande övervakning av trafiknykterheten

att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju225 yrkande 1,

res. 17 (nyd)

19. beträffande polisens rätt att stoppa vägtrafikant

att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju225 yrkande 2,

res. 18 (nyd)

20. beträffande sjöpolisen

att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju210,

21. beträffande kvarterspolisverksamhet som grund för all

polisverksamhet

att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju220 yrkande 2,

22. beträffande fasta kvarterspolistjänster

att riksdagen avslår motion 1992/93:T415 yrkande 5,

23. beträffande kvarterspolisens brottsförebyggande

betydelse

att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju844 yrkande 2,

res. 19 (s)

24. beträffande allroundpolis

att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju846 yrkande 26,

res. 20 (s)

25. beträffande uniformerad polis

att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju227,

26. beträffande fördelningen inom landet av polisens

resurser

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Ju203 och

1992/93:Ju219 yrkandena 2 och 3,

27. beträffande polisdistriktsindelningen

att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju846 yrkande 23,

res. 21 (s)

28. beträffande besparingarnas konsekvenser m.m.

att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju224 yrkandena 1 och 2,

res. 22 (nyd)

29. beträffande polisstationer för kvinnor

att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju218,

30. beträffande polisrotlar för sexuella övergrepp

att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju826 yrkande 3,

res. 23 (nyd)

31. beträffande polishelikopter i Boden

att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju224 yrkande 3,

32. beträffande lokalförsörjning inom polisväsendet

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Ju209, 1992/93:T222

yrkande 7 och 1992/93:A427 yrkande 4,

33. beträffande anslag till Rikspolisstyrelsen

att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:Ju223 yrkande 2

och 1992/93:Ju817 yrkande 1 till Rikspolisstyrelsen för

budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 475 000 000 kr,

res. 24 (s)

men. (v) - delvis

34. beträffande anslag till Säkerhetspolisen

att riksdagen med avslag på motion 1992/93:Fi213 yrkande 1

till Säkerhetspolisen för budgetåret 1993/94 anvisar ett

förslagsanslag på 470 643 000 kr,

men. (v) - delvis

35. beträffande anslag till Polishögskolan

att riksdagen till Polishögskolan för budgetåret 1993/94

anvisar ett anslag på 1 000 kr,

36. beträffande anslag till Statens kriminaltekniska

laboratorium

att riksdagen till Statens kriminaltekniska laboratorium

för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 46 710 000 kr,

37. beträffande anslag till lokala polisorganisationen

att riksdagen med avslag på motion 1992/93:Ju846 yrkande 22

till Lokala polisorganisationen för budgetåret 1993/94

anvisar ett ramanslag på 9 891 189 000 kr,

res. 25 (s)

38. beträffande översyn av polisutbildningen

att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju846 yrkande 25,

res. 26 (s)

39. beträffande mental träning

att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju220 yrkande 3,

40. beträffande utbildning om våld mot kvinnor m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Ju826 yrkande 1 och

1992/93:Ju839 yrkande 2,

res. 27 (nyd)

men. (v) - delvis

41. beträffande polisens personalpolitik

att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju846 yrkande 27,

res. 28 (s)

42. beträffande jämställdhet inom polisväsendet

att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju211,

43. beträffande sanktioner mot polismän som begår brott

att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju220 yrkande 5,

res. 29 (nyd)

44. beträffande personalkontroll

att riksdagen avslår motion 1992/93:K23,

45. beträffande gränskontroll

att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju846 yrkande 29,

res. 30 (s)

46. beträffande tullens narkotikabekämpning

att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju837 yrkandena 3, 4, 5

och 6,

res. 31 (nyd)

47. beträffande befogenheter för tulltjänstemän

att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju221,

res. 32 (nyd)

48. beträffande passet som ID-handling

att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju205.

Stockholm den 16 mars 1993

På justitieutskottets vägnar

Britta Bjelle

I beslutet har deltagit:

Britta Bjelle (fp),

Göthe Knutson (m),

Bengt-Ola Ryttar (s),

Birthe Sörestedt (s),

Nils Nordh (s),

Birgit Henriksson (m),

Göran Magnusson (s),

Liisa Rulander (kds),

Karl Gustaf Sjödin (nyd),

Sigrid Bolkéus (s),

Siw Persson (fp),

Kent Carlsson (s),

Christel Anderberg (m),

Anders Svärd (c) och

Alf Eriksson (s).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Berith Eriksson (v)

närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservationer

1. Inriktningen av kriminalpolitiken (mom. 2)

Karl Gustaf Sjödin (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som

börjar med "Utskottet kan" och slutar med "här behandlade delar"

bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning har den hittills förda

kriminalpolitiken inte förmått att upprätthålla lag och ordning

på det sätt som medborgarna har rätt att kräva.

Kriminalpolitiken måste därför omprövas i grunden. Viktiga

inslag i den kriminalpolitik som bör föras måste, anser

utskottet, vara att ett krav på lag och ordning skall prägla

rättsväsendet, att den förhärskande vårdtanken inom

kriminalvården skall överges och att brottsoffrens rättsliga

ställning skall stärkas. Vad utskottet nu har anfört bör

riksdagen med anledning av motionerna Ju821, Ju842 och Fi211 som

sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande

lydelse:

2. beträffande inriktningen av kriminalpolitiken

att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Ju821

yrkande 1, 1992/93:Ju842 och 1992/93:Fi211 yrkande 29 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. Ändring av polislagen (mom. 3)

Karl Gustaf Sjödin (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11

börjar med "Någon åtgärd" och slutar med "här behandlad del"

bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att den gällande lydelsen av 2 § polislagen

inte tillräckligt tydligt anger vad som är polisens uppgifter.

Polisrättsutredningen bör i tilläggsdirektiv få i uppdrag att

åstadkomma ett förtydligande där också förhållandet mellan 1 och

2 §§ polislagen berörs. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen

som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande

lydelse:

3. beträffande ändring av polislagen

att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Ju220 yrkande 1

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

3. Prioritering av vissa brott (mom. 4)

Bengt-Ola Ryttar, Birthe Sörestedt, Nils Nordh, Göran

Magnusson, Sigrid Bolkéus, Kent Carlsson och Alf Eriksson (alla

s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11

börjar med "Utskottet, som" och på s. 12 slutar med "här

behandlad del" bort ha följande lydelse:

Utskottet vill, utöver vad som anförs i budgetpropositionen, i

detta sammanhang peka på det allvarliga i den kriminalitet som

har sin grund i rasistiska motiv och som, om den tillåts

etablera sig, utgör en fara inte bara för enskilda individer och

grupper utan också för samhällsfriden i stort. Vid sidan av ökad

upplysning, förebyggande åtgärder och skärpt lagstiftning krävs

att polisen kraftigt ökar insatserna mot denna typ av

brottslighet. I övrigt vill utskottet hänvisa till vad som nyss

anförts om lokala förhållanden. Vad utskottet nu har anfört bör

riksdagen med anledning av motionerna Ju618, Ju619 och Ju846 och

med avslag på motionerna Ju201, Ju206, Ju207 och Ju823 som sin

mening ge regeringen till känna.

4. beträffande prioritering av vissa brott

att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Ju618

yrkande 9, 1992/93:Ju619 yrkande 5 och 1992/93:Ju846 yrkande 2

och med avslag på motionerna 1992/93:Ju201, 1992/93:Ju206,

1992/93:Ju207 och 1992/93:Ju823 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört.

4. Brottsförebyggande åtgärder (mom. 5)

Bengt-Ola Ryttar, Birthe Sörestedt, Nils Nordh, Göran

Magnusson, Sigrid Bolkéus, Kent Carlsson och Alf Eriksson (alla

s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som

börjar med "Utskottet ser" och slutar med "i denna del" bort ha

följande lydelse:

Polisen spelar enligt utskottets mening en central roll i det

brottsförebyggande arbetet. Framför allt kan polisen lokalt vara

den instans som tar initiativ till brottsförebyggande projekt

och som aktivt bidrar till projektens genomförande. Polisen kan

vidare genom sin blotta närvaro bland medborgarna medverka till

att brottsligheten minskar och tryggheten i samhället ökar.

Utskottet anser att det krävs förstärkta insatser när det gäller

polisens brottsförebyggande arbete. T.ex. måste man från

centralt håll tydligt markera vikten av att man i de lokala

polisdistrikten avsätter resurser och i övrigt värnar om

kvarterspolisens och områdespolisens brottsförebyggande arbete.

Det anförda bör riksdagen med anledning av motion Ju844 som sin

mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande

lydelse:

5. beträffande brottsförebyggande åtgärder

att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Ju844 yrkande 1

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

5. Brottsförebyggande ungdomsarbete (mom. 6)

Karl Gustaf Sjödin (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12

börjar med "Utskottet kan" och på s. 13 slutar med "motion

Ju836" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning krävs ökade insatser för att

förhindra att barn och ungdomar ägnar sig åt kriminell

verksamhet. Unga människor som är i rikszonen måste lokaliseras

och de och deras föräldrar måste få stöd av samhället. Vidare

har skolan och föreningslivet en viktig uppgift att fylla när

det gäller att klargöra vilka normer som gäller i samhället. När

en ung person gör sig skyldig till brott krävs också att

samhället genom snabba och kraftfulla åtgärder visar att

beteendet inte kan accepteras. Vad utskottet nu har anfört bör

riksdagen med anledning av motion Ju836 som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande

lydelse:

6. beträffande brottsförebyggande ungdomsarbete

att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Ju836 yrkande 8

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

6. Prioritering av den ekonomiska brottsligheten (mom. 7)

Bengt-Ola Ryttar, Birthe Sörestedt, Nils Nordh, Göran

Magnusson, Sigrid Bolkéus, Kent Carlsson och Alf Eriksson (alla

s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15

börjar med "Utskottet vill" och slutar med ""till dem" bort ha

följande lydelse:

Utskottet kan konstatera att regeringen har beslutat att

kampen mot den ekonomiska brottsligheten inte längre skall vara

ett prioriterat område för polisverksamheten. Detta har

uppmärksammats av polisen på olika nivåer och resulterat i en

klar försämring av samhällets insatser mot denna brottslighet.

Utskottet anser att det nu behövs en kraftfull satsning för att

bekämpa den ekonomiska brottsligheten. För att detta skall få

fullt genomslag inom polisverksamheten måste den ekonomiska

brottsligheten vara ett område som polisen särskilt bör inrikta

sin verksamhet på. Vad utskottet nu har anfört bör riksdagen med

anledning av motionerna Ju208, Ju215, Ju223, Ju28, Ju817, Ju846

och A444 som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande

lydelse:

7. beträffande prioritering av den ekonomiska

brottsligheten

att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Ju208

yrkandena 1 och 2, 1992/93:Ju215, 1992/93:Ju223 yrkande 3,

1992/93:Ju228, 1992/93:Ju817 yrkande 6, 1992/93:Ju846 yrkande 1

och 1992/93:A444 yrkande 14 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört.

7. Anställande av personal från skattemyndigheterna (mom. 8)

Karl Gustaf Sjödin (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som

börjar med "I den" och slutar med "motion Ju212" bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser att polisens kompetens för att utreda vissa

former av misstänkt ekonomisk brottslighet behöver förstärkas.

För att uppnå detta bör polisen i ökad utsträckning anlita

utomstående ekonomisk expertis, t.ex. i form av personal med

erfarenhet från arbete inom skatteförvaltningen. Det får ankomma

på regeringen att för riksdagen redovisa hur detta skall kunna

åstadkommas. Detta bör utskottet med anledning av motion Ju212

som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande

lydelse:

8. beträffande anställande av personal från

skattemyndigheterna

att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Ju212 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

8. Polisorganisationen för bekämpande av ekobrott (mom. 9)

Bengt-Ola Ryttar, Birthe Sörestedt, Nils Nordh, Göran

Magnusson, Sigrid Bolkéus, Kent Carlsson och Alf Eriksson (alla

s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 16 som

börjar med "Utskottet anser" och slutar med "i denna del" bort

ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning behövs det en ny, mer

koncentrerad och slagkraftig organisation för

ekobrottsbekämpningen. För att detta skall kunna åstadkommas bör

verksamheten organiseras i förslagsvis sex olika

ekorotelregioner. Resurserna bör särskilt förstärkas i de tre

storstadsområdena, i synnerhet i Stockholmsområdet. Denna

organisatoriska förändring måste ske utan att resurserna för att

bekämpa ekonomisk brottslighet på lokal nivå tunnas ut.

Utskottet anser vidare att Rikskriminalens ekorotel bör ha ett

lednings- och samordningsansvar för polisens

ekobrottsbekämpning. Utskottet anser att regeringen snarast bör

låta utarbeta förslag till en ny organisation för bekämpningen

av den ekonomiska brottsligheten i enlighet med vad utskottet nu

har angett. Målet bör vara att verksamheten skall organiseras om

så snart som möjligt och att den nya organisationen skall börja

fungera senast den 1 januari 1994. Vad utskottet nu har anfört

bör riksdagen med anledning av motionerna Ju208, Ju223 och Ju817

och med avslag på motion Ju202 som sin mening ge regeringen till

känna.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande

lydelse:

9. beträffande polisorganisationen för bekämpande av

ekobrott

att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Ju208

yrkande 3, 1992/93:Ju223 yrkande 1 och 1992/93:Ju817 yrkande 8

och med avslag på motion 1992/93:Ju202 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

9. Den centrala rikskriminalorganisationen (mom. 10)

Karl Gustaf Sjödin (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 16 som

börjar med "Riksdagen bör" och slutar med "motion Ju220" bort ha

följande lydelse:

När det gäller den centrala polisorganisationen anser

utskottet att den kompetens som finns hos rikskriminalpolisen

inte får förstöras vid kommande organisatoriska förändringar.

Rikskriminalen bör således finnas kvar som en resursstark

nationell enhet och ägna sig åt den mest avancerade ekonomiska

brottsligheten eller annan allvarlig brottslighet. Vad utskottet

har anfört bör regeringen uppmärksamma i samband med den översyn

av rikskriminalpolisens organisation som nu genomförs. Detta bör

riksdagen med anledning av motion Ju220 som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande

lydelse:

10. beträffande den centrala rikskriminalorganisationen

att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Ju220 yrkande 4

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

10. Utbildning (mom. 11)

Bengt-Ola Ryttar, Birthe Sörestedt, Nils Nordh, Göran

Magnusson, Sigrid Bolkéus, Kent Carlsson och Alf Eriksson (alla

s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 17 som

börjar med "Önskemålet i" och slutar med "i denna del" bort ha

följande lydelse:

Utskottet vill betona hur viktigt det är med förbättrad

utbildning av den personal som skall handlägga ärenden om

misstänkt ekonomisk brottslighet. Det är därför angeläget att de

resurser som nu tydligen skall avsättas för detta ändamål är

tillräckliga för en betydande kompetenshöjning på området. Detta

bör riksdagen med anledning av motion Ju208 som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande

lydelse:

11. beträffande utbildning

att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Ju208 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

11. Styrmedel (mom. 12)

Bengt-Ola Ryttar, Birthe Sörestedt, Nils Nordh, Göran

Magnusson, Sigrid Bolkéus, Kent Carlsson och Alf Eriksson (alla

s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 18 som

börjar med "Utskottet anser" och slutar med "här behandlade

delar" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att polisens verksamhet för bekämpningen av

den ekonomiska brottsligheten bör tilldelas en egen budget som

hanteras av Rikspolisstyrelsen. Härigenom skulle enligt

utskottets uppfattning skapas erforderliga styrmedel för

Rikspolisstyrelsen att organisera och få till stånd den

nödvändiga prioriteringen av arbetet med att bekämpa denna

brottslighet. Vad utskottet här har anfört bör riksdagen med

bifall till motion Ju817 och med anledning av motionerna Ju208,

Ju223 och Ju846 som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande

lydelse:

12. beträffande styrmedel

att riksdagen meed bifall till motion 1992/93:Ju817 yrkande 7

och med anledning av motionerna 1992/93:Ju208 yrkande 5,

1992/93:Ju223 yrkande 4 och 1992/93:Ju846 yrkande 24 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

12. Samordning av insatser (mom. 13)

Bengt-Ola Ryttar, Birthe Sörestedt, Nils Nordh, Göran

Magnusson, Sigrid Bolkéus, Kent Carlsson och Alf Eriksson (alla

s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 18 som

börjar med "Enligt utskottets mening" och slutar med "i denna

del" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning är ett nära samarbete mellan

olika myndigheter m.fl. en förutsättning för ett effektivt

bekämpande av den ekonomiska brottsligheten. Mot denna bakgrund

bör det byggas upp regionala lednings- och samrådsfunktioner

bestående av åklagare, poliser, skatterevisorer och

konkursförvaltare. Härigenom kan brottsbekämpningen ske mer

systematiskt och alla inblandades erfarenheter och kunskaper kan

tas till vara. Vidare bör den operativa verksamheten bedrivas i

arbetsteam, där både åklagare, poliser, ekonomer och andra kan

ingå. Genom ett sådant lagarbete kan enligt utskottets mening

resurserna koncentreras och utnyttjas på bästa sätt. Vad

utskottet nu har anfört bör regeringen uppmärksamma i samband

med de översyner av polisens organisation för att bl.a. bekämpa

ekonomisk brottslighet som nu görs. Det anförda bör riksdagen

med anledning av motion Ju817 som sin mening ge regeringen till

känna.

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande

lydelse:

13. beträffande samordning av insatser

att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Ju817 yrkande 9

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

13. Översyn av skattebrottslagen (mom. 14)

Bengt-Ola Ryttar, Birthe Sörestedt, Nils Nordh, Göran

Magnusson, Sigrid Bolkéus, Kent Carlsson och Alf Eriksson (alla

s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 19

börjar med "Av den här" och slutar med "i denna del" bort ha

följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning bör vid översynen av

skattebrottslagen särskilt övervägas att göra om skattebrottet

från ett effektbrott till ett farebrott bl.a. för att påskynda

förfarandet i skattemål. I samma syfte bör reglerna om kvittning

ses över. Utredningen bör vidare ha som en utgångspunkt att den

s.k. skatteflyktslagen i någon form skall återinföras. Detta bör

riksdagen med bifall till motion Ju817 och med anledning av

motion Ju632 som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande

lydelse:

14. beträffande översyn av skattebrottslagen

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ju817 yrkande 17

och med anledning av motion 1992/93:Ju632 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

14. Översyn av lagstiftning (mom. 15)

Bengt-Ola Ryttar, Birthe Sörestedt, Nils Nordh, Göran

Magnusson, Sigrid Bolkéus, Kent Carlsson och Alf Eriksson (alla

s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 19 som

börjar med "Mot bakgrund" och slutar med "här behandlad del"

bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att det finns behov av en allmän översyn av

vilka lagstiftningsåtgärder som kan vidtas för att effektivisera

bekämpningen av den ekonomiska brottsligheten. Det får ankomma

på regeringen att avgöra de närmare formerna för denna

utvärdering. Detta bör riksdagen med bifall till motion Ju817

och med anledning av motionerna Ju208 och Ju223 som sin mening

ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande

lydelse:

15. beträffande översyn av lagstiftning

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ju817 yrkande 20

och med anledning av motionerna 1992/93:Ju208 yrkande 6 och

1992/93:Ju223 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört.

15. Påföljden för skattebrott (mom. 16)

Karl Gustaf Sjödin (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 19 som

börjar med "När det gäller" och slutar med "till den" bort ha

följande lydelse:

Vid den översyn av skattebrottslagen som nu skall ske bör

enligt utskottets uppfattning en utgångspunkt vara att

skattebrott generellt sett inte bör bedömas strängare än brott

mot person. Detta bör riksdagen med anledning av motion Sk811

som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande

lydelse:

16. beträffande påföljden för skattebrott

att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Sk811 yrkande 1

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

16. Rikspolisstyrelsens befogenheter på trafikområdet

(mom.17)

Karl Gustaf Sjödin (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20

börjar med "Genom regeringens" och slutar med "till motionerna"

bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att Rikspolisstyrelsen måste få befogenheter

att meddela föreskrifter för och leda polisens trafikövervakande

verksamhet. Endast på det sättet kan enligt utskottets

uppfattning en reformering och en fortsatt utveckling av

polisens arbete på detta område säkerställas. Det ankommer på

regeringen att se till att Rikspolisstyrelsen får de aktuella

befogenheterna. Detta bör riksdagen med bifall till motion Ju226

och med anledning av motionerna Ju216 och Ju222 som sin mening

ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande

lydelse:

17. beträffande Rikspolisstyrelsens befogenheter på

trafikområdet

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ju226 och med

anledning av motionerna 1992/93:Ju216 och 1992/93:Ju222 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

17. Övervakning av trafiknykterheten (mom. 18)

Karl Gustaf Sjödin (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20

börjar med "Utskottet vill" och slutar med "i fråga" bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser att nykterheten i trafiken måste öka.

Nykterhetskontroller bör därför ges högre prioritet i polisens

trafikövervakande verksamhet. Resurser för en förstärkning av

insatserna på detta område kan enligt utskottets mening

lämpligen skapas genom att hastighetsövervakningen minskas på

framför allt vägar där högsta tillåtna hastighet är 90 eller 110

km/tim. Det får ankomma på regeringen att ta de initiativ som

är nödvändiga för att vad som nu har anförts skall bli

tillgodosett. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna.

dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande

lydelse:

18. beträffande övervakning av trafiknykterheten

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ju225 yrkande 1

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

18. Polisens rätt att stoppa vägtrafikant (mom. 19)

Karl Gustaf Sjödin (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 21 som

börjar med "Utskottet anser" och slutar med "här behandlad del"

bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att en utgångspunkt för den fortsatta

beredningen i aktuellt hänseende måste vara att skapa regler som

tydligt anger att polisen har möjlighet att stoppa

vägtrafikanter inte bara för att beivra brott utan också för att

bl.a. ge tillsägelser eller dela ut trafiksäkerhetsinformation.

Vad utskottet har anfört bör riksdagen med anledning av motion

Ju225 som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande

lydelse:

19. beträffande polisens rätt att stoppa vägtrafikant

att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Ju225 yrkande 2

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

19. Kvarterspolisens brottsförebyggande betydelse (mom. 23)

Bengt-Ola Ryttar, Birthe Sörestedt, Nils Nordh, Göran

Magnusson, Sigrid Bolkéus, Kent Carlsson och Alf Eriksson (alla

s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 22 som

börjar med "Utskottet instämmer" och slutar med "i denna del"

bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att kvarterspoliser har en viktig uppgift att

fylla i det brottsförebyggande polisarbetet. Antalet

kvarterspoliser måste därför ökas. För att detta skall kunna ske

måste Rikspolisstyrelsen på olika sätt markera vikten av att man

på lokal nivå avsätter resurser för och värnar om

kvarterspolisernas brottsförebyggande arbete. Det får ankomma på

regeringen att vidta de åtgärder som är nödvändiga i detta

hänseeende. Detta bör riksdagen med bifall till motion Ju844 som

sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande

lydelse:

23. beträffande kvarterspolisens brottsförebyggande

betydelse

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ju844 yrkande 2

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

20. Allroundpolis (mom. 24)

Bengt-Ola Ryttar, Birthe Sörestedt, Nils Nordh, Göran

Magnusson, Sigrid Bolkéus, Kent Carlsson och Alf Eriksson (alla

s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 22 som

börjar med "Något tillkännagivande" och slutar med "här

behandlad del" bort ha följande lydelse:

Det är nödvändigt att fortsatta åtgärder vidtas inom

polisväsendet för att få till stånd en förändring av

polismansfunktionen i nu aktuellt hänseende. T.ex. bör några av

de uppgifter som i dag utförs av kriminalpolisen kunna föras

över till ordningspolisen. Detta skulle samtidigt få den

positiva effekten att kriminalavdelningarnas arbete renodlas

till förmån för bekämpandet av mer svårutredd brottslighet. Det

ankommer på regeringen att vidta lämpliga åtgärder i syfte att

få en sådan ordning till stånd. Detta bör riksdagen med

anledning av motion Ju846 som sin mening ge regeringen till

känna.

dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande

lydelse:

24. beträffande allroundpolis

att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Ju846 yrkande 26

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

21. Polisdistriktsindelningen (mom. 27)

Bengt-Ola Ryttar, Birthe Sörestedt, Nils Nordh, Göran

Magnusson, Sigrid Bolkéus, Kent Carlsson och Alf Eriksson (alla

s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 25 som

börjar med "Som framgår och slutar med "i denna del" bort ha

följande lydelse:

Som utskottet tidigare har anfört bör besparingarna på

polisens område i huvudsak avse administrativa funktioner. En

betydande del av besparingarna bör kunna åstadkommas genom

sammanslagning av polisdistrikt. För att sådana sammanslagningar

skall komma till stånd bör regeringen besluta om indelningen i

polisdistrikt. Detta bör riksdagen med anledning av motion Ju846

som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande

lydelse:

27. beträffande polisdistriktsindelningen

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ju846 yrkande 23

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

22. Besparingarnas konsekvenser m.m. (mom. 28)

Karl Gustaf Sjödin (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 25 som

börjar med "Utskottet anser" och slutar med "nu behandlad del"

bort ha följande lydelse:

Nedskärningar av polisens administration kan ske främst genom

att den administrativa personalen minskas. För att detta inte

skall resultera i att polispersonalen i ökad utsträckning får

ägna sig åt administrativa göromål måste det ske en satsning på

tekniska hjälpmedel på detta område. Detta kräver i sin tur

investeringar i kontorsmaskiner m.m. Regeringen bör tillse att

de ekonomiska resurser som polisen tilldelas i tillräcklig

omfattning avsätts för detta ändamål. Vidare bör regeringen i

kompletteringspropositionen i år redovisa vilka konsekvenser för

polisväsendet som kan förväntas bli följden av de

besparingar som skall göras i polisverksamheten. Vad utskottet

har anfört bör riksdagen med anledning av motion Ju224 som sin

mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande

lydelse:

28. beträffande besparingarnas konsekvenser m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Ju224 yrkandena

1 och 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört.

23. Polisrotlar för sexuella övergrepp (mom. 30)

Karl Gustaf Sjödin (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 26 som

börjar med "Det saknas" och slutar med "i denna del" bort ha

följande lydelse:

När det gäller sexualbrottsligheten anser utskottet att det

krävs betydande erfarenhet och särskilda kunskaper på området

hos de poliser som skall svara för utredningsarbetet och

kontakterna med brottsoffren, främst kvinnor och barn. Vidare

kan annan personal, bl.a. för att ge stöd åt de drabbade, behöva

kopplas in på ett tidigt stadium. Mot denna bakgrund bör det

enligt utskottets uppfattning i lämpligt sammanhang övervägas om

det bör inrättas särskilda polisrotlar som handlägger ärenden om

misstänkta sexuella övergrepp. Detta bör riksdagen med anledning

av motion Ju826 i denna del som sin mening ge regeringen till

känna.

dels att utskottets hemställan under 30 bort ha följande

lydelse:

30. beträffande polisrotlar för sexuella övergrepp

att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Ju826 yrkande 3

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

24. Anslag till Rikspolisstyrelsen (mom. 33)

Bengt-Ola Ryttar, Birthe Sörestedt, Nils Nordh, Göran

Magnusson, Sigrid Bolkéus, Kent Carlsson och Alf Eriksson (alla

s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 27 som

börjar med "Utskottet hänvisar" och slutar med "här behandlade

delar" bort ha följande lydelse:

Som framgått tidigare har polisen särskilt i storstäderna en

otillräcklig kapacitet när det gäller att utreda kvalificerad

ekonomisk brottslighet. Betydande och kostnadskrävande åtgärder

måste snarast vidtas för att förbättra situationen. Detta kan

enligt utskottets uppfattning inte ske utan att polisen får

ökade resurser för ändamålet. Utskottet föreslår därför att

Rikspolisstyrelsen för åtgärder mot den ekonomiska

brottsligheten anvisas 62 miljoner kronor utöver vad regeringen

har föreslagit, dvs. 537 000 000 kr.

dels att utskottets hemställan under 33 bort ha följande

lydelse:

33. beträffande anslag till Rikspolisstyrelsen

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ju817 yrkande 1

och med anledning av motion 1992/93:Ju223 till

Rikspolisstyrelsen för budgetåret 1993/94 anvisar

ett ramanslag på 537000000 kr.

25. Anslag till lokala polisorganisationen (mom. 37)

Bengt-Ola Ryttar, Birthe Sörestedt, Nils Nordh, Göran

Magnusson, Sigrid Bolkéus, Kent Carlsson och Alf Eriksson (alla

s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 28 som

börjar med "Utskottet ansluter sig" och slutar med "här

behandlad del" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att en större del av de beslutade

besparingarna, 200 miljoner kronor, bör tas ut redan under

budgetåret 1993/94. Besparingarna bör tas ut genom

administrativa besparingar och sammanläggningar av

polisdistrikt. Utskottet tillstyrker således motion Ju846 i

denna del och föreslår att till lokala polisorganisationen

anvisas 50 miljoner kronor mindre än regeringen föreslagit, dvs.

9 841 189 000 kr.

dels att utskottets hemställan under 37 bort ha följande

lydelse:

37. beträffande anslag till lokala polisorganisationen

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ju846 yrkande 22

till lokala polisorganisationen för budgetåret 1993/94

anvisar ett ramanslag på 9 841 189 000 kr.

26. Översyn av polisutbildningen (mom. 38)

Bengt-Ola Ryttar, Birthe Sörestedt, Nils Nordh, Göran

Magnusson, Sigrid Bolkéus, Kent Carlsson och Alf Eriksson (alla

s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 28 som

börjar med "Någon riksdagens" och slutar med "till den" bort ha

följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning behövs, inte minst mot bakgrund

av att polisutbildning skall bli studiemedelsfinansierad, en

genomgripande översyn av hela polisutbildningen. I det

sammanhanget bör särskilt övervägas om utbildningen kan knytas

närmare till det övriga högskoleväsendet. Det får ankomma på

regeringen att bestämma om formerna för den totalöversyn av

polisutbildningen som utskottet anser bör komma till stånd.

Detta bör riksdagen med anledning av motion Ju846 som sin mening

ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 38 bort ha följande

lydelse:

38. beträffande översyn av polisutbildningen

att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Ju846 yrkande 25

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

27. Utbildning om våld mot kvinnor m.m. (mom. 40)

Karl Gustaf Sjödin (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 29 som

börjar med "Som framgår" och slutar med "här behandlad del" bort

ha följande lydelse:

Utskottet anser att polisens kunskaper när det gäller

sexuella övergrepp och våld mot kvinnor occh barn behöver

förbättras. Särskilda utbildningsinsatser bör därför komma till

stånd i detta hänseende. För att finansiera utbildningsinsatsen

bör 2 miljoner kronor av anslagna medel till polisväsendet

avsättas för ändamålet. Detta bör riksdagen med bifall till

motion Ju826 och med anledning av motion Ju839 som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 40 bort ha följande

lydelse:

40. beträffande utbildning om våld mot kvinnor m.m.

att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:Ju826 yrkande

1 och 1992/93:Ju839 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört.

28. Polisens personalpolitik (mom. 41)

Bengt-Ola Ryttar, Birthe Sörestedt, Nils Nordh, Göran

Magnusson, Sigrid Bolkéus, Kent Carlsson och Alf Eriksson (alla

s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 29 som

börjar med "Utskottet ser" och slutar med "här är i fråga" bort

ha följande lydelse:

Utskottet kan konstatera att polisarbetet är krävande och att

personalen ofta utsätts för betydande påfrestningar. För att

polisen skall kunna utföra ett bra arbete krävs en väl utvecklad

personalpolitik. Frågor om utbildning, arbetsmiljö och

arbetsledning måste därför ges hög prioritet inom polisväsendet.

Regeringen bör överväga vilka åtgärder som kan behöva vidtas för

att förbättra arbetssituationen för polispersonalen och i

lämpligt sammanhang redovisa resultatet av sina överväganden för

riksdagen. Detta bör riksdagen med anledning av motion Ju846 som

sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 41 bort ha följande

lydelse:

41. beträffande polisens personalpolitik

att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Ju846 yrkande 27

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

29. Sanktioner mot polismän som begår brott (mom.43)

Karl Gustaf Sjödin (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 30

börjar med "LOA-utredningens betänkande" och slutar med "här

behandlad del" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att den fortsatta beredningen av

LOA-utredningens betänkande bör ske med inriktningen att det som

ett alternativ till avskedande av en polisman som gjort sig

skyldig till brott bör vara möjligt att omplacera denne tilll

icke-polisiära arbetsuppgifter under en viss tid och att för den

tiden dra in hans legitimation. Vad utskottet har anfört bör

riksdagen med anledning av motion Ju220 som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 43 bort ha följande

lydelse:

43. beträffande sanktioner mot polismän som begår brott

att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Ju220 yrkande 5

som sin mening ger regeringen till känna vaad utskottet anfört.

30. Gränskontroll (mom. 45)

Bengt-Ola Ryttar, Birthe Sörestedt, Nils Nordh, Göran

Magnusson, Sigrid Bolkéus, Kent Carlsson och Alf Eriksson (alla

s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 31 som

börjar med "Som framgått" och slutar med "del avstyrks" bort ha

följande lydelse:

Ett svenskt medlemskap i EG kommer att innebära stora

förändringar av den svenska gränskontrollen. Vid de överväganden

som nu måste göras beträffande tullens och polisens uppgifter i

ett EG-perspektiv bör enligt utskottets uppfattning särskild

uppmärksamhet ägnas åt samordningsfrågor. Det samarbete mellan

tull och polis som redan förekommer bör enligt utskottets mening

utvecklas i syfte att få till stånd en effektivisering och

rationalisering av gränskontrollverksamheten. I sammanhanget

finns skäl att ägna särskild uppmärksamhet åt kompetensfrågorna

och hur tekniska resurser m.m. skall kunna samutnyttjas av

verksamheterna. Det får ankomma på regeringen att avgöra de

närmare formerna för de överväganden som utskottet anser bör

göras. Vad utskottet har anfört bör riksdagen med anledning av

motion Ju846 som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 45 bort ha följande

lydelse:

45. beträffande gränskontroll

att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Ju846 yrkande 29

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

31. Tullens narkotikabekämpning (mom. 46)

Karl Gustaf Sjödin (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 31 som

börjar med "Med hänsyn" och slutar med "Den avstyrks" bort ha

följande lydelse:

Det nuvarande arbetet inom tullen och polisen för att bekämpa

narkotikans spridning är enligt utskottets uppfattning inte

tillräckligt. För att förbättra verksamheten på detta område

krävs organisatoriska förändringar av olika slag. Således anser

utskottet att åtgärder bör vidtas så att polispersonalen i

största möjliga utsträckning används i operativ verksamhet.

Vidare bör en del av Säkerhetspolisens resurser kunna användas i

kampen mot narkotikabrottsligheten, och ett bättre samarbete

mellan den "öppna" polisverksamheten och Säkerhetspolisen i

detta avseende bör etableras. Utskottet anser också att

samarbetet mellan tullen och polisen kan fördjupas och att det

bör övervägas om verksamheterna på sikt skall slås ihop. Vad

utskottet har anfört bör regeringen på lämpligt sätt, eventuellt

i samband med nu pågående utredningsarbete, överväga närmare.

Detta bör riksdagen med anledning av motion Ju837 som sin mening

ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 46 bort ha följande

lydelse:

46. beträffande tullens narkotikabekämpning

att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Ju837 yrkandena

3, 4, 5 och 6 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

32. Befogenheter för tulltjänstemän (mom. 47)

Karl Gustaf Sjödin (nyd) anser:

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 31

börjar med "Inte heller" och slutar med "motion avstyrks" bort

ha följande lydelse":

Stöldbrotten har ökat kraftigt i Sverige under senare år och

tullen påträffar regelbundet stöldgods vid sin exportkontroll.

För att förhindra att stöldgods förs ut ur landet måste

tulltjänstemän få ökade befogenheter att ingripa mot utförsel av

sådant gods. En tänkbart ordning vore att i

gränskontrollsammanhang ge tulltjänstemän samma befogenheter som

polismän när det gäller att ingripa mot misstänkt brottslighet

såsom stöld. Utskottet anser att regeringen närmare bör överväga

vilka åtgärder som kan vidtas i nu aktuellt hänseende. Detta bör

riksdagen med anledning av motion Ju221 som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 47 bort ha följande

lydelse:

47. beträffande befogenheter för tulltjänstemän

att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Ju221 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,

eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i

utskottet.

Berith Eriksson (v) anför:

Prioritering av vissa brott

Enligt Vänsterpartiets mening krävs ökade polisiära insatser

mot brott som har rasistiska motiv. Regeringen bör därför kalla

Rikspolisstyrelsen till överläggningar om hur polisens resurser

skall kunna omdisponeras för att öka insatserna mot denna

brottslighet. Vidare måste åtgärder mot den terrorism som riktas

mot flyktingförläggningar och mot invandrare ges mycket hög

prioritet hos Säkerhetspolisen. Mot bakgrund av vad som nu har

anförts avser Vänsterpartiet att stödja förslaget till

utskottets hemställan i reservation 3.

Prioritering av den ekonomiska brottsligheten

Vänsterpartiet anser att det krävs kraftfulla åtgärder mot den

ekonomiska brottsligheten. Regeringen bör ange denna

brottslighet som ett område som skall vara prioriterat i

polisarbetet på samma sätt som vålds- och

narkotikabrottsligheten. Det anförda innebär att Vänsterpartiet

avser att stödja förslaget till utskottets hemställan i

reservation 6.

Polisorganisationen för bekämpande av ekobrott

Sedan år 1986 har det skett en betydande minskning av

personalen vid Rikskriminalens ekorotel och ekorotlarna i de tre

största städerna. Vänsterpartiet anser att personalresurserna

måste återställas till 1986 års nivå. Därutöver bör enligt

Vänsterpartiets uppfattning Rikspolisstyrelsen tillföras

ytterligare medel för fyra polismanstjänster och två tjänster

som ekonomer till Rikskriminalens ekorotel, tio

polismanstjänster och fem tjänster som ekonomer vid ekoroteln i

Stockholm, åtta polismanstjänster och fyra tjänster som ekonomer

vid ekoroteln i Göteborg och sex polismanstjänster och tre

tjänster som ekonomer vid ekoroteln i Malmö. Vänsterpartiet

avser med hänvisning till det anförda att stöja förslaget till

utskottets hemställan i reservation 8.

Styrmedel

För att kampen mot den ekonomiska brottsligheten skall kunna

föras med kraft måste Rikspolisstyrelsen enligt Vänsterpartiets

mening ges erforderliga styrmedel när det gäller att avgöra hur

resurserna inom polisverksamheten skall användas.

Översyn av lagstiftningen

Vänsterpartiet anser att en parlamentarisk utredning bör

tillsättas med uppgift att se över civil-, närings-, exekutions-

och strafflagstiftningen i syfte att se vilka förändringar som

kan göras för att effektivisera insatserna mot den ekonomiska

brottsligheten.

Anslag till Rikspolisstyrelsen

För att förstärka polisens resurser mot den ekonomiska

brottsligheten bör riksdagen enligt Vänsterpartiets uppfattning

till Rikspolisstyrelsen anslå 100 miljoner kronor utöver vad

regeringen har föreslagit.

Anslag till Säkerhetspolisen

Det säkerhetspolitiska läget i vår omvärld motiverar enligt

Vänsterpartiets mening inte det av regeringen föreslagna

anslaget till Säkerhetspolisen. Vänsterpartiet anser att

anslaget kan minskas med 175 miljoner kronor i förhållande till

vad regeringen har föreslagit.

Utbildning om våld mot kvinnor m.m.

Vänsterpartiet anser att det är av stor vikt att kvinnor och

barn som utsatts för sexuella övergrepp eller våld omhändertas

av välutbildad och kunnig personal i olika verksamheter. Det

behövs enligt Vänsterpartiets mening mer utbildning inom framför

allt polisen i frågor om hur dessa kvinnor och barn bör bemötas.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under mom.

12, 15, 33, 34 och 40 borde ha hemställt:

12. beträffande styrmedel

att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Ju208

yrkande 5, 1992/93:Ju223 yrkande 4, 1992/93:Ju817 yrkande 7 och

1992/93:Ju846 yrkande 24 som sin mening ger regeringen till

känna vad ovan anförts,

15. beträffande översyn av lagstiftning

att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Ju208

yrkande 6, 1992/93:Ju223 yrkande 8 och 1992/93:Ju817 yrkande 20

som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,

33. beträffande anslag till Rikspolisstyrelsen

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ju223 yrkande 2

och med anledning av motion 1992/93:Ju817 yrkande 1 till

Rikspolisstyrelsen för budgetåret 1993/94 anvisar ett

ramanslag på 575000000 kr,

34. beträffande anslag till Säkerhetspolisen

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi213 yrkande 1

till Säkerhetspolisen för budgetåret 1993/94 anvisar ett

förslagsanslag på 295 643 000 kr,

40. beträffande utbildning om våld mot kvinnor m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Ju826

yrkande 1 och 1992/93:Ju839 yrkande 2 som sin mening ger

regeringen till känna vad ovan anförts.

Deltagare i justitieutskottets utfrågning om den ekonomiska

brottsligheten den 18 februari 1993

Bilaga 1

Inbjudna

Krister Thelin, statssekreterare, Justitiedepartementet

Claes Kring, departementsråd, Justitiedepartementet

Fredrik Wersäll, departementsråd, Justitiedepartementet

Torsten Jonsson, riksåklagare

Axel Morath, bitr. riksåklagare

Gunnel Lindberg, byråchef, Riksåklagaren

Björn Eriksson, rikspolischef

Ulf Karlsson, bitr. rikspolischef

Lennart Grufberg, överdirektör, Riksskatteverket

Mats Sjöstrand, skattechef, Riksskatteverket

Sten Johansson, kronodirektör, Riksskatteverket

Carl Anton Spak, lagman, Stockholms tingsrätt

Rolf Nöteberg, chefsrådman, Stockholms tingsrätt

Eric Östberg, överåklagare, Statsåklagarmyndigheten för

speciella mål

Lars Bentelius, advokat, Sveriges advokatsamfund

Bertil Södermark, advokat, Sveriges advokatsamfund

Rolf B. Åbjörnsson, advokat, Konkursförvaltarkollegiernas

förening

Peter Smedman, verkställande direktör, Ackordcentralen

Stockholm AB

Från justitieutskottet deltog:

Britta Bjelle (fp), ordf.

Lars-Erik Lövdén (s), v.ordf.

Göthe Knutson (m)

Bengt-Ola Ryttar (s)

Birthe Sörestedt (s)

Ingbritt Irhammar (c)

Nils Nordh (s)

Birgit Henriksson (m)

Göran Magnusson (s)

Liisa Rulander (kds)

Sigrid Bolkéus (s)

Kent Carlsson (s)

Christel Anderberg (m)

Liselotte Wågö (m)

Anders Svärd (c)

Kjell Eldensjö (kds)

Ulf Eriksson (nyd)

Alf Eriksson (s)

Berith Eriksson (v)

Referat från justitieutskottets utfrågning den 18februari

1993 om den ekonomiska brottsligheten

Bilaga 2

Till grund för referatet ligger en bandupptagning som

gjordes vid utfrågningen.

De personer som medverkade i utfrågningen finns angivna i

bilaga 1.

Utskottets ordförande, Britta Bjelle: Välkomna till

justitieutskottets utfrågning om den ekonomiska brottsligheten!

Den 12 mars 1991 anordnade utskottet en liknande utfrågning.

Den anordnades mot bakgrund av att utvecklingen i att bekämpa

den ekonomiska brottsligheten tycktes ha gått kräftgång trots

att såväl utskottet som regeringen i flera år hade sagt och

skrivit att berörda myndigheter skulle prioritera insatser mot

denna brottslighet.

Utfrågningen i mars 1991 gav en ganska dyster bild av läget,

och någon ljusning verkade inte vara inom räckhåll. Utskottet

ansåg att det som då framkom var så alarmerande att ytterligare

åtgärder var tvungna att vidtas för att komma till rätta med den

ekonomiska brottsligheten.

Utskottet gav därför regeringen i uppdrag att göra en mera

övergripande översyn av det aktuella området. Utskottet pekade

bl.a. på att översynen borde omfatta gällande lagstiftning och

att inriktningen borde vara att åstadkomma en lagstiftning som

är lättillgänglig och lättillämplig. Översynen borde också

omfatta organisatoriska förändringar och möjlighet att utnyttja

kompetens och resurser utanför polis-och åklagarväsendet.

Regeringen gav Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen uppdraget

att tillsammans genomföra denna översyn. Regeringens direktiv

omfattade bl.a. utskottets förslag till förändringar.

Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen redovisade tillsammans sina

förslag i början av 1992. En del av förslagen är redan

genomförda, och andra är om jag har förstått det hela rätt under

genomförande.

Vi i justitieutskottet ser utfrågningen i dag som en

uppföljning av det initiativ som vi tog våren 1991.

Till dagens utfrågning har vi inbjudit statssekreteraren

Krister Thelin, som har med sig departementsrådet Claes Kring

och departementsrådet Fredrik Wersäll. Vi har också inbjudit

riksåklagaren Torsten Jonsson. Han har med sig biträdande

riksåklagaren Axel Morath och byråchefen Gunnel Lindberg.

Vi har inbjudit rikspolischefen Björn Eriksson och biträdande

rikspolischefen Ulf Karlsson. Vi har också inbjudit

Riksskatteverket, som representeras av överdirektören Lennart

Grufberg, skattechefen Mats Sjöstrand och kronodirektören Sten

Johansson.

Vi har inbjudit lagmannen Carl Anton Spak från Stockholms

tingsrätt. Han har med sig chefsrådmannen Rolf Nöteberg.

Statsåklagarmyndigheten för speciella mål representeras av

överåklagaren Eric Östberg. Från Sveriges advokatsamfund har vi

här generalsekreteraren och advokaten Lars Bentelius. Han har

med sig advokaten Bertil Södermark.

Konkursförvaltarkollegiet representeras av advokaten Rolf

Åbjörnsson, och Ackordscentralen representeras av verkställande

direktören Peter Smedman.

Ni är alla varmt välkomna! Vi ser fram emot att höra vilka

uppgifter ni kommer att lämna till oss.

Vi hade tänkt oss den praktiska hanteringen i enlighet med det

program som ni alla har fått. Först tar vi ett pass där vi

lyssnar till Justitiedepartementets statssekreterare Krister

Thelin, riksåklagaren Torsten Jonsson, biträdande riksåklagaren

Axel Morath, rikspolischefen Björn Eriksson och

Riksskatteverkets överdirektör Lennart Grufberg. Sedan finns det

tid för frågor från utskottets ledamöter. Därefter tar vi en

kort kaffepaus, och sedan tar vi det andra passet. Ni ser vilka

som finns uppräknade där.

Ni som skall hålla kortare anföranden är om ni vill välkomna

att använda talarstolen. Om ni inte vill det får ni gärna sitta

kvar i era bänkar. Där finns det en liten knapp för att koppla

in högtalaranläggningen, som ni skall trycka på innan ni börjar

tala och efter det att ni har talat färdigt.

Med mig på podiet har jag vice ordförande Lars-Erik Lövdén och

kanslichefen Cecilia Nordenfelt.

Än en gång, varmt välkomna!

Krister Thelin: Fru ordförande! Låt mig först gratulera

utskottet till ett vällovligt initiativ i angelägna frågor.

Som de flesta här vet redovisade justitieministern tillsammans

med skatteministern i början av december för riksdagen de

åtgärder som regeringen hade vidtagit och avsåg att vidta mot

den ekonomiska brottsligheten.

Det konstaterades då -- och det konstaterandet står sig -- att

det inte finns några genvägar till en effektiv brottsbekämpning

på det här området, utan det handlar om hårt och väl planerat

arbete, med såväl bekämpande som förebyggande insatser.

Det framhölls också, vilket är viktigt i sammanhanget, att den

lagstiftning som reglerar detta område måste vara förankrad i

det allmänna rättsmedvetandet för att det inte skall skapas en

grogrund för såväl ekonomisk som annan brottslighet.

Den ekonomiska brottsligheten har som bekant många ansikten.

Den engagerar också ett stort antal myndigheter och andra.

Förutom polis-, åklagar-och skattemyndigheter engagerar denna

brottslighet bl.a. kronofogdemyndigheter, Finansinspektionen,

konkursförvaltare och revisorer. En effektiv samverkan och en

rationell samordning av de olika insatserna är därför av stor --

för att inte säga avgörande -- betydelse för att man skall komma

till rätta med problemen.

I januari 1992 redovisade Rikspolisstyrelsen och Riksåklagaren

för regeringen en omfattande rapport -- vilket nämndes

inledningsvis av utskottets ordförande -- om vilka åtgärder som

behövdes för att effektivisera kampen mot den ekonomiska

brottsligheten. Såväl lagstiftningsfrågor som frågor om

myndigheternas verksamhetsformer berördes, och förutom

Justitiedepartementet berördes bl.a. Finansdepartementet.

Ett stort antal av de åtgärder som redovisades i rapporten

krävde inte lagändringar, utan de gällde just myndigheternas

verksamhetsområde. En viktig fråga gällde samverkan mellan

myndigheter, vilket jag inledningsvis tryckte på. Även

utbildningsfrågor togs upp.

Mot denna bakgrund gav regeringen, som justitieministern har

redovisat, i augusti 1992 i uppdrag åt Rikspolisstyrelsen,

Riksåklagaren och Riksskatteverket att redovisa de åtgärder som

kunde vidtas inom myndigheternas ram.

Detta uppdrag skall redovisas i maj i år. Det flöt dock in

preliminära rapporter redan i december förra året. I dessa

redovisades de satsningar på utbildning och olika projekt för

samverkan mellan myndigheterna som man avsåg att vidta. Som

exempel kan nämnas att Riksåklagaren har tillsatt en

arbetsgrupp, med representanter från Riksskatteverket,

kronofogdemyndigheterna, Konkursförvaltarkollegiet och

Föreningen Auktoriserade Revisorer, som skall se på den viktiga

frågan om revisorernas medverkan i brottsutredningen.

Om konkursförvaltarna, Polisen och åklagarna i större

utsträckning än för närvarande kan utnyttja samma

revisorsexpertis bör utredningen av ekonomisk brottslighet kunna

effektiviseras. Många ekobrott kan som bekant härledas just ur

konkurser.

Det har i många sammanhang framhållits -- och jag vill även nu

framhålla det -- att det är viktigt att ta vara på

konkursförvaltarnas kunskaper och erfarenheter vid utredning av

ekonomisk brottslighet. Därför har vi inom departementet

undersökt om det brister i lagstiftningen för att åstadkomma

denna nödvändiga samverkan. Vi har funnit att detta snarast är

en metodfråga och icke en lagstiftningsfråga.

Vi har haft kontakter med Riksåklagarens arbetsgrupp på det

här området. Vi har kommit överens om att Riksåklagaren särskilt

skall uppmärksamma denna fråga, och att denna arbetsgrupp skall

bli ett forum för att vidare undersöka dessa viktiga

metodfrågor.

För Polisen är det allmänt bekant att balanserna när det

gäller ekobrottmål -- särskilt vid Stockholmspolisen -- är ett

mycket stort problem. Däremot ser förhållandena i övriga delar

av landet ljusare ut. Där bedöms läget vara under kontroll.

I Stockholm är problemet att behovet av kvalificerade

utredningsmän helt enkelt är större än tillgången. Detta är

delvis en följd av den allmänna polisbristen, en polisbrist som

-- efter de beslut som redovisas i budgetpropositionen -- skall

kunna vara avhjälpt redan under nästa budgetår.

Den senaste tiden har regeringen vidtagit flera åtgärder som

berör utredningen av ekonomisk brottslighet, förutom det som jag

har nämnt.

I december 1992 fick Rikspolisstyrelsen i uppdrag att se över

organisationen av den kvalificerade kriminalpolisverksamheten

och därmed också organisationen av utredningar som rör ekonomisk

brottslighet. En modell som anges är att pröva om det går att

geografiskt knyta kriminalpolisen till åklagarregionen. Det

handlar alltså om att åstadkomma ett funktionellt -- inte

organisatoriskt -- samband mellan åklagarväsendet och

kriminalpolisen på regional nivå. Därigenom tror vi att man kan

öppna vägar för ett mer aktivt och direkt engagemang från

åklagarmyndigheternas sida när det gäller den typ av

kvalificerade förundersökningar som det här är fråga om.

Rikspolisstyrelsens uppdrag ligger väl i linje med de tankar

som redovisades i Åklagarutredningens slutbetänkande (SOU

1992:61), som kom i augusti förra året och som nu är under

remissbehandling.

En ytterligare satsning på kriminalpolisens område gör

regeringen också i de planeringsdirektiv som regeringen i dag --

kanske i denna stund -- beslutar om. Det innebär att regeringen

inom Rikspolisstyrelsens ram anvisar 60 miljoner kronor för en

särskild satsning på kriminalpolisens område.

Syftet med denna satsning är att effektivisera

förundersökningsarbetet när det gäller den grova brottsligheten,

bl.a. den ekonomiska brottsligheten. Tanken är att regeringen

senare skall återkomma till Rikspolisstyrelsen med närmare

anvisningar för hur dessa medel skall användas.

I samma planeringsdirektiv -- de som regeringen i dag fattar

beslut om -- bestäms också att Polishögskolans utbildning av

ekoutredare i fortsättningen skall finansieras med centrala

medel och inte över de länsramar som i övrigt är styrande för

resursanvändningen. Detta är ett sätt för regeringen att

säkerställa att den viktiga ekobrottsutbildningen kan

genomföras, trots de besparingar som polisväsendet till följd av

andra beslut står inför.

En typ av ekonomisk brottslighet som är värd ett särskilt

avsnitt är den som gäller bankerna och de finansiella

instituten. Det tycks finnas påtagliga tecken på att en grov

ekonomisk brottslighet av en tämligen betydande omfattning

förekommer. Regeringen har därför efter en framställan från

Riksåklagaren i slutet av förra året beslutat att tilldela medel

på 4 miljoner kronor per år under nästa och påföljande budgetår

för en särskild utredningsgrupp -- som ibland har kommit att

kallas för RÅSOP, dvs. Riksåklagarens specialoperation -- som

skall ta sig an den här typen av kvalificerad ekonomisk

brottslighet.

Som bekant har ett stort antal förundersökningar inletts när

det gäller denna brottslighet. Jag är övertygad om att detta

kommer att redovisas senare i dag. I anslutning till

Statsåklagarmyndigheten för speciella mål har en särskild

arbetsgrupp under ledning av Överåklagaren bildats. Ett nära

samarbete har inletts med Finansinspektionen, som genomför en

särskild granskning av bankerna och finansinstituten.

Förmodligen kommer det inom rätt kort tid att klarna hur

omfattande detta arbete är. Då får vi också besked i vad mån

resurstilldelningen till RÅSOP är tillräcklig. Regeringen är

självfallet, om det skulle visa sig påkallat, beredd att

överväga om ytterligare medel skall tillföras för denna viktiga

operation på detta område.

En särskild typ av ekonomisk brottslighet är

skattebrottsligheten. Den viktigaste åtgärden för att komma till

rätta med denna är enligt regeringens mening att man ser till

att skattesystemet utformas så att det inte uppmuntrar till

skattebrott. Skattetrycket har naturligtvis en stor betydelse.

En successiv sänkning av skattetrycket är ett sätt att motverka

skattebrott. Vidare måste skatte-och uppbördssystemen utformas

så att de inte uppmuntrar till brottslighet, dvs. de

bakomliggande reglerna måste göras enkla och lättillämpliga.

I ljuset av detta kommer regeringen inom kort att besluta om

direktiv för tillsättande av två utredningar. Den ena skall se

över skattebrottslagen och sanktionssystemet i övrigt på

skatte-och avgiftsområdena, och den andra skall se över

reglerna om uppbörd av skatt och socialavgifter. Detta är två

utredningar på ett viktigt område.

Skattebrottslagen tillkom 1972, och sedan dess har det inte

gjorts någon bred översyn av dessa bestämmelser. Under denna tid

har emellertid förfaranderegler och rutiner på skatteområdet

förändrats i betydande utsträckning, så tiden är mogen för en

översyn.

I utredningens uppdrag kommer också en översyn av

sanktionsbestämmelserna på skatte-och avgiftsområdena att

ingå. Syftet är att undersöka om nivån på den nuvarande

kriminaliseringen är lämpligt avvägd. Utredningen skall då

särskilt lämna förslag till förenklingar som kan göras på det

här området. Ett sätt är ju att man ersätter straff med

administrativa avgifter -- det som brukar kallas för

depenalisering. På det sättet avlastas polis, åklagare och

domstolar mer bagatellartad brottslighet. Därigenom kan de få

resurser nog att sätta in sina krafter på den kvalificerade

brottsligheten.

Därmed, fru ordförande, avslutar jag regeringens redovisning.

Torsten Jonsson: Fru ordförande! Tack för att jag har fått

komma hit!

Först vill jag säga att jag, när jag har hört

statssekreteraren redogöra mera allmänt för situationen och de

planer som för närvarande föreligger, i alla avseenden vill

understryka de uppgifter som har lämnats. Jag vill uttala min

stora glädje över de initiativ som har lett till att man i dag

tydligen tar ytterligare tag för att bekämpa den ekonomiska

brottsligheten.

Bakgrunden till att vi är här är att det för några år sedan

dök upp oroväckande signaler -- framför allt från Stockholm --

om att situationen för ekobrottsbekämpningen var katastrofal.

Det fanns allt mindre resurser. Det mest alarmerande var kanske

att stämningen höll på att gå i botten. Man hade från alla håll

i den kedja som leder fram till slutprodukten när det gäller

ekobrottslighet en känsla av att situationen var helt utom

kontroll.

Detta var framför allt ett storstadsproblem. Stockholm var det

område där problemen var allra mest accentuerade. Med den

produktionstakt som rådde -- ställd i relation till antalet

ärenden som kom in -- räknade man med att cirka 90% av

ärendena över huvud taget inte skulle kunna bli föremål för

någon åtgärd från polis och åklagare.

Dysterheten gav också den effekten att våra i detta sammanhang

kanske viktigaste medarbetare -- skattemyndigheter och

konkursförvaltare -- började få uppfattningen att det inte ens

lönade sig att göra anmälningar.

Det uppdrag som Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen fick att

kartlägga vad som kunde göras för att förbättra situationen har

avsatts i ett antal rapporter, som statssekreteraren redogjorde

för. En slutredovisning kommer att läggas fram i maj i år.

Två problem är självklara: resursproblemet och

lagstiftningsproblemet.

Vi har lämnat förslag. De har delvis lett till reaktion, och

vi hoppas att en fortsatt bearbetning av dem kommer att leda

till ett lyckat resultat.

Hur är situationen för närvarande? Det är oförändrat hög

inströmning av ärenden -- nu håller jag mig till förhållandena i

Stockholm. Produktionen har ännu icke påverkats märkbart. Vissa

tecken lovar gott för framtiden. Under hösten 1992 har

Stockholmspolisens ekorotel förstärkts med tio utredningsmän.

Resultatet har ännu inte märkts, men det beror på att det är en

lång inskolningstid. Det tar tid innan folk som börjar arbeta

med detta kan vara fullt ute i produktionen.

Löften har avgivits om att utöka ekoroteln med ytterligare tio

utredningsmän. Tre ekonomtjänster är utannonserade. Däremot har

försöket med nya arbetsmetoder inte kommit i gång på allvar.

Vad är viktigast i dag? Rent allmänt är det naturligtvis att

man ser till att ekorotlarna blir besatta med de resurser som en

gång har blivit avsatta för det ändamålet, att tillräcklig

kompetens tillförs utredningarna i form av bl.a. ekonomer, att

det är kontinuitet i verksamheten på alla de myndigheter som

sysslar med ekobrott och att man fortsätter med att bearbeta de

lagstiftningsproblem som Rikspolisstyrelsen och Riksåklagaren

har pekat på i sin rapport.

Jag vill väcka några tankar vad gäller åklagarväsendet.

Brottsligheten på detta område blir alltmer kvalificerad, och

måltillströmningen är oförändrad. Detta leder till att behovet

av kvalificerade åklagarinsatser kommer att öka.

Vi vill att åklagarnas behov skall beaktas i samband med den

organisatoriska förändringen hos Polisen. Polisen är ju vår

viktigaste samarbetspartner när det gäller den här typen av

verksamhet. Det skall vara balans mellan de resurser som Polisen

resp. åklagarna avsätter för att bekämpa ekobrott. Det betyder

alltså i klartext att man också måste öka åklagarnas resurser om

man ökar Polisens. Vi önskar också att ytterligare resurser

avsätts för utbildning och kompetensutveckling för

åklagarväsendets del.

En tanke som har dykt upp under våra interna diskussioner har

varit att man kanske skulle överväga att knyta den kvalificerade

utredningspersonalen hos polisen närmare åklagarna, kanske rent

av organisatoriskt. Vi har då haft blickarna riktade på våra

nordiska grannländer, där man har en motsvarande ordning.

I övrigt pågår det för närvarande -- och det är det som nu är

mest akut för oss -- en översyn av polisens organisation när det

gäller utredning. Axel Morath kommer att säga ett par ord om vår

allmänna syn på detta.

Axel Morath: Fru ordförande! Som riksåklagaren Torsten

Jonsson sade pågår det en översyn av den centrala och regionala

kriminalpolisverksamheten. Det är Rikspolisstyrelsen som har ett

regeringsuppdrag att se över denna verksamhet, som ju innefattar

bl.a. ekobrotten.

Den här utredningen sker i samverkan med Riksåklagaren, och

jag är den som bland några andra åklagare representerar

åklagarväsendet i denna.

Utredningen pågår och skall redovisas senast den sista mars.

Vi vet ju inte ännu vad slutresultatet kommer att bli. Men jag

tänkte ändå nämna något om hur vi tycker att en effektiv

utredning på det här området skall fungera.

Alla är väl vid det här laget ense om att den ekonomiska

brottsligheten både är svårutredd och komplicerad. Att den är

resurskrävande och att den också ställer väldigt höga krav på

utredningspersonalen i form av hög kompetens vet vi alla.

För att man skall få en effektiv utredning på det här området

tror jag att man måste ha en organisation som innebär nära

kontakt mellan åklagare och övrig utredningspersonal. På något

sätt skall det vara en organiserad enhet som sysslar med detta.

Då får man ett effektivt lagarbete. Det skall vara avdelad

personal, som inte vid olika tillfällen kan tas i anspråk för

andra ändamål.

Olika åklagare bör inte som nu konkurrera om samma

utredningsresurs. På åklagarsidan skall man veta vilka

polisresurser man har, och Polisen skall också veta hur det ser

ut på åklagarsidan.

För att det skall vara tillräcklig flexibilitet i verksamheten

krävs det en viss storlek på dessa tänkta utredningsenheter.

En annan tanke som vi har är att man skulle ha en friare

rekrytering av utredningspersonalen när det gäller den här typen

av brottslighet. Det ställs väldigt höga krav på ekonomisk

sakkunskap, och det ställs stora krav på utbildning och

kunskaper i konkursrätt och bolagsrätt. Det är inte säkert att

man som nu skall rekrytera utredningspersonal från Polisen när

det gäller utredningar av den här typen av brott. Frågan är om

man inte skall ha möjligheter att få ekonomiskt kunnig

utredningspersonal på ett mer direkt sätt än för närvarande.

För närvarande är det ju närmast poliser som har fått viss

tilläggsutbildning som sysslar med den här typen av verksamhet.

Man frågar sig då hur en sådan organisation, som den som jag

har berättat om, passar ihop med den organisation som vi i dag

har på åklagarsidan.

Statsåklagarmyndigheten för speciella mål är rikstäckande och

tar mål över hela landet. Mot den svarar på ett naturligt sätt

Rikskriminalens ekorotel. Såvitt jag förstår fungerar det

samarbetet ganska bra. Eric Östberg får tala om det senare i

dag. Det sättet att arbeta skulle väl överensstämma också med de

tankar som jag tidigare har framfört.

När det gäller Stockholm, Göteborg och Malmö skulle man i

stort sett kunna ha nuvarande organisation. I övriga regioner

skulle dessa regionala utredningsrotlar ha en naturlig

replipunkt hos den regionala åklagarorganisationen. Möjligen

skulle man när det gäller de regioner som ligger närmast de tre

storstäderna kunna tänka sig någon form av samverkan. Men jag

tror ändå att det är viktigt att även dessa regioner har avdelad

personal, så att de vet vilka utredningsresurser de har. Men det

skulle inte behöva vara vattentäta skott mellan regionerna

utanför de tre storstäderna och storstäderna.

Det var några tankar. De kommer väl på pränt i slutet av mars,

när regeringsuppdraget till Rikspolisstyrelsen skall vara klart.

Björn Eriksson: Jag skall inte tala så mycket om det

förflutna -- det tycker jag att mina kolleger hos åklagarna har

gjort. Jag vill bara säga att resurserna på området totalt sett

har minskat i samma utsträckning som de har minskat på andra

områden. Siffrorna för resursförbrukning är relativt jämna.

Likväl framhålls det ofta i debatten att det har skurits ned

mer på ekosidan. Vi har undersökt detta. Jag tror att det är en

fråga om vad man fäster tilltro till. I många fall har

bedrägerirotlar och ekorotlar slagits ihop. Om man drar

slutsatsen att resurserna därmed har minskat eller ökat är en

fråga om tycke och smak.

Det finns otvetydigt en risk för att bedrägerimålen tränger

sig fram på bekostnad av de mer kvalificerade ekomålen om man

slår ihop rotlarna på detta sätt. Det är ju tillåtet att göra så

på lokal och regional nivå. Detta säger jag som en allmän

bakgrund. Det kan vara bra att fundera över varför siffrorna

till synes inte stämmer. Svaret ligger till stor del i denna

sammanslagning.

Det finns en tillströmning av resurser till Polisen igen. Jag

kan instämma i det riksåklagaren säger om att det finns ett

antal lagstiftningsförslag som Riksåklagarämbetet och

Rikspolisstyrelsen i fullt samförstånd har framlagt. Vi hoppas

naturligtvis att de kommer att genomföras.

Jag skulle i övrigt vilja koncentrera mig på fem problem, fem

möjligheter och fem lösningar.

Det stora problemet, som också Axel Morath talade om, är

problemet med styrning och prioritering. 95% av

polisverksamheten har en lokal prägel. Det handlar om

situationer i vardagsmiljön, i bostadsområdena och liknande. Den

polisverksamheten skall drivas nära medborgarna. Det är en

självklar utgångspunkt.

Den brottslighet vi nu talar om är av en helt annan karaktär.

Den spänner över stora ytor, den är väldigt kvalificerad och den

kräver specialistkompetens. Det blir då viktigt att riksdagens

vilja blir verklighet i polissystemet. Detta kräver en lösning

av problemet med styrning av resurser. Sammanslagningen av

bedrägeri-och ekorotlar är ju delvis ett uttryck för att det

lokalt är en mycket bra lösning, men det behöver inte

nödvändigtvis vara en bra lösning centralt.

Det andra problemet var riksåklagaren inne på, dvs.

koncentrationen av problemen till storstäderna. Det gäller

huvudsakligen Stockholm, men motsvarande tendenser finns

naturligtvis i Malmö och Göteborg.

Det tredje problemet rör utbildningen. Vi fick i dag höra att

det kommer förändringar. Vi rekryterar i år 60 elever till

ekokurser -- tidigare har det alltid varit 200. Från att ha

legat på en hög nivå är siffran 0 vad gäller åklagare.

Förklaringen är enkel. Man använder sig av en marknadsmodell och

ger kursen efter efterfrågan. Det fungerar inte. Om det är

riksdagens vilja att utbildning skall anordnas, måste

dimensioneringen bestämmas på central nivå. Om jag förstod

statssekreteraren rätt, är det precis den förändringen som

kommer. Jag tror att både åklagare och polis hälsar den med stor

tillfredsställelse.

Det fjärde problemet rör samverkan. Jag tillhör dem som inte

ser samverkan som ett problem primärt. Problemet är inte att

myndigheter är osams och inte kan komma överens eller att det är

dålig personkemi mellan medarbetarna -- den delen fungerar

faktiskt väldigt bra. Problemet är t.ex. systematiken och

grovheten i systemet.

Det femte problemet gäller svårigheten att skilja mellan etik

och brott. När det går tokigt för oss har det ofta berott på att

det inte rört sig om ett brott utan om något oetiskt. Problemet

för oss i det här arbetet, och det tror jag att Eric Östberg kan

vidimera, är att urskilja vad som är brottsligt. Det är A och O

för om verksamheten från polisiär synpunkt skall leda till

framgång.

Jag skall inte tala för mycket om möjligheterna. Det

viktigaste är det totala samförstånd vi stöter på i våra

kontakter med näringslivet om att denna typ av brottslighet

hotar själva de marknadsekonomiska mekanismerna. Så var det inte

för tio år sedan. Då diskuterade man om bekämpningen var klok

eller inte. I dag hävdar nästan ingen inom näringslivet att det

inte är klokt att försöka bekämpa denna typ av brottslighet. Det

betyder att det råder en ganska vid konsensus.

Jag kan när jag talar om möjligheter nämna att vi stöter på

ett antal argument. Det kan vara vanligt folks reaktioner mot

vad de uppfattar som otillbörligheter när brottsligheten når för

stor omfattning. Det är i hög grad en fråga om rättsmoral.

Jag tror också att vi börjar inse att vi måste kunna

strukturera polisarbetet så, att vi parar bekämpandet av

kvalificerad brottslighet med bekämpandet av

vardagsbrottslighet.

Det är litet svårt att säga någonting om lösningarna eftersom

vi precis är i utredningsfasen. Vi möter nu på olika områden

önskemål om att man skall skydda olika

brottsbekämpningsaktiviteter från att tas bort på lokal nivå,

alternativt att vi skall fungera som filter mellan riksdagens

vilja och det faktiska arbetet. Diskussioner förs när det gäller

trafikpolitik, ekobrottslighet, sexualbrottslighet och en del

annat. Egentligen handlar det om hur viktigt man tycker att det

är att avsätta resurser för ekobrottsbekämpning.

Om man gör bedömningen att ekobrottsbekämpningen är viktig,

måste man finna en lösning som gör det möjligt att på central

nivå styra resurserna så att de kommer dit man vill. Det är en

värderingsfråga hur denna lösning skall konstrueras. Det finns

ett antal möjligheter. Axel Morath pekade på en modell, och det

finns andra. Utredningen har att försöka redovisa några

alternativ med denna inriktning till allmän begrundan. Gemensamt

för modellerna är att fördelningen för att fungera på något sätt

måste styras uppifrån.

Eftersom det riktades beröm till Rikskriminalen och enheten

för särskilda mål, vill jag gärna understryka att jag gör samma

bedömning som Torsten Jonsson. Dessa myndigheter är ett bra

exempel på hur saker och ting kan fungera.

Det finns anledning för oss att återkomma då vi i mars lägger

fram det slutliga förslaget till en modell. Det lär sannolikt,

om det skall fungera, innebära något slags styrning på området,

och ett slags renodling. Om man skall formulera det litet fräckt

kan man säga att man, när man talar med kollegerna i t.ex.

Östersund, märker en tendens till att alla ekobrott sker i

storstäderna eller i stora befolkningscentrum. Frågan är då var

man skall placera resurserna. Den typen av frågor kommer att tas

upp i utredningen.

När man talar om mängden resurser är man tillbaka till frågan

om den politiska viljan. Lönsamheten i arbetet är otvetydig. Det

är närmast en fråga om huruvida man på Polisen skall omfördela

resurser internt eller om resurser skall tillföras utifrån. Det

ankommer inte på Polisen att avgöra detta. Jag förstod i dag på

det besked vi fick från statssekreteraren att det kommer att ske

en prioritering av resurser, och den skall vi naturligtvis

försöka göra det bästa möjliga av. Lönsamheten i aktiviteten är

otvetydig.

Jag har talat om vikten av att här ha en styrmekanik. I

avvaktan på att frågan får sin slutliga lösning har vi med

åklagarna noga diskuterat idéer om hur man skulle kunna jobba.

Det finns ett antal idéer som vi är helt eniga om. En går ut på

att man skulle bilda olika former av arbetslag bestående av

åklagare och poliser. En annan är att använda den resurs som

ekonomerna utgör. Om vi framöver får större möjlighet att på

central nivå fördela pengar, skulle jag misstänka att en av de

åtgärder vi vidtar är att tillse att det anställs människor med

denna kompetensprofil. Man kan tillse att det sker om man har de

övriga styrmedlen därför, såsom utökad utbildning på

Polishögskolan.

Jag tror också att det är viktigt att långsiktigt planera

rekryteringen. Man måste ha en medveten strategi och bit för bit

bygga upp kompetensen -- den får inte svänga upp och ned.

Något som ofta kommer upp när vi får rapporter från

fältarbetet är vikten av det arbete som måste ske ihop med

åklagare, nämligen att skära av själva brottet och komma till

ett slut. I hur stor utsträckning blir det en utredning av vad

som har skett och i hur stor utsträckning kommer den att

koncentreras på brottet och påföljden? Detta talar mycket starkt

för samverkan mellan åklagare och poliser.

Jag kan bara vidimera att vi bedömer projektet RÅSOP vara

viktigt. Hos Polisen har vi hittills i samförstånd med åklagarna

intagit den inställningen att det är viktigt att vi får hjälp

att urskilja brottet, så att vi inte fastnar i utredningen.

Finansinspektionen och åklagare kommer till ett stadium där de

misstänker brott, och då blir ärendet polisfråga. Det betyder

antagligen att kraven på polisiära resurser kommer att stiga

allteftersom månaderna går. Eftersom vi talar om samma mängd

resurser, är frågan var människorna skall placeras. Om man

knyter dem till RÅSOP, vilket mycket talar för, får man i och

för sig kortsiktigt betala ett pris då resurserna minskar på ett

annat område. Vi kommer att hamna i den situationen framöver då

vi måste besluta hur resurserna skall disponeras.

Jag vill avsluta med att uttrycka en viss grad av optimism.

Det finns, som riksåklagaren sade, positiva tendenser här. En

del poliser kommer tillbaka och en del initiativ är

uppenbarligen på gång. Jag tror att man måste hitta en modell

som gör det möjligt att transformera riksdagsviljan ut i den

polisiära organisationen och att skaffa styrmedel för det. Det

är relativt naturligt att man på lokal nivå gör en annan

prioritering. Det stora lokala problemet är sällan

ekobrottsligheten. Bekämpningen av den kostar multum för den

lokala organisationen, men kan vara oerhört viktig

samhällsekonomiskt.

Lennart Grufberg: Skattemyndigheterna och

kronofogdemyndigheterna har inte som förstahandsuppgift att

bekämpa ekonomisk brottslighet. Vår huvuduppgift är att se till

att företag och individer påförs och betalar den skatt de skall

betala. En mycket viktig del i detta arbete är naturligtvis ändå

att arbeta med ekobrottslingar. Ekobrottsligheten är för oss,

liksom för alla andra inblandade myndigheter, en mycket

bekymmersam och negativ del av vardagen.

Ekonomisk brottslighet är inget nytt fenomen för oss. Däremot

förändras ekobrottsligheten över tiden. Brottsbeteendet ändras i

takt med den ekonomiska utvecklingen, regelförändringar osv.

80-talets högkonjunktur innebar en form av brottslighet:

skalbolagshärvorna, grå och svart arbetskraft i byggbranschen

osv. Då var det frågan om att undvika att ta fram stora vinster

till beskattning. Nu är situationen en helt annan. Det gäller i

stället att skriva upp tillgångar och om möjligt försöka få

kontanter ur statskassan.

Av våra på skattemyndigheterna ca 11000 årsarbetskrafter är

ca 1000 årsarbetskrafter avsatta för revision. Av de 1000

revisorerna arbetar 10%, eller ungefär 100 revisorer, med vad

vi kallar eko-och skattebrott.

Man kan litet förenklat säga att dessa 100 revisorer ägnar sig

åt härvor, transaktionskedjor och annat, där vi redan från

början har grava misstankar om brottslig verksamhet. Under 1992

gjorde vi 628 sådana revisioner.

Vi gör varje år totalt mellan 9000 och 10000 revisioner.

Även i den vanliga gransknings-och revisionsverksamheten

finner vi brottslig verksamhet. Om det rör sig om belopp av

betydelse anmäls det till åklagaren. Antalet anmälningar har de

senaste åren legat mellan 3000 och 4000 per år.

Den revisionsverksamhet vi gör leder till förslag till

höjningar av skatten med betydande belopp -- det känner ni

säkert till. 1991 var det frågan om 8,3 miljarder kronor. 1,1

miljarder av dessa härstammade från ekobrottsrevisioner. Jag

vill på en gång säga att dessa revisioner inte ger några stora

skatteintäkter. Det mesta av det som skulle ha betalats i skatt

försvinner genom den brottsliga verksamheten.

Om vi tillsammans med polis och åklagare kan förhindra denna

typ av verksamhet, ger det utrymme för seriös verksamhet som i

sin tur ger skatteintäkter till samhället. Den seriösa

verksamheten hämmas mycket hårt av den illojala konkurrensen

från ekobrottslingarna -- det vet ni alla.

Också på kronofogdemyndigheterna prioriteras

ekobrottsbekämpningen. Vi har en särskild funktion --

specialindrivningsverksamheten -- med för närvarande drygt 60

årsarbetskrafter. Där ägnar man den mesta tiden åt indrivning

hos ekobrottslingar.

Under de senaste åren har vi granskat 6000 skalbolag. Det

gav förslag till skattehöjningar på ca 6 miljarder kronor. Vi

har nu fått in ca 700 miljoner kronor av dessa.

Ekobrottsbekämpningen kräver, vilket har sagts tidigare,

samarbete mellan de inblandade myndigheterna. Inte heller jag

ser några stora problem i samarbetet. Inom skatteförvaltningen

skall vi när det gäller ekobrottsligheten -- precis som vid

annan skattekontroll -- utreda om skatt undandragits och i så

fall hur mycket. Om vi inte kan genomföra dessa utredningar

själva med hjälp av de befogenheter vi har genom

revisionsinstitutet, får vi koppla in polis och åklagare, vilka

har förhörsmöjligheter och tvångsmedel till sitt förfogande.

Detta är självklart.

Vi får ytterst sällan rapporter om problem i detta samarbete.

Däremot får vi ständiga klagomål om att främst Polisen, och

alldeles särskilt Polisen i storstadsområdena, inte har några

resurser för samarbete. Problemet från vår horisont är inte att

samarbeta, utan att inte ha någon att samarbeta med.

Bristen på kompetent personal hos Polisen får en stor inverkan

på vårt arbetet. Jag vill stryka under att vi under senare år

har anmält ett stort antal misstankar om mycket allvarliga

skattebrott. Dessa fall har inte kunnat bli föremål för

polisutredning. Detta har inneburit att vårt arbete inte har

kunnat föras vidare, och att många revisioner har fått avslutas

helt utan resultat.

Riksåklagaren talade om att skattemyndigheterna inte har gjort

alla de anmälningar som borde ha gjorts. Jag måste erkänna att

det är riktigt. Vi har påtalat att man måste anmäla alla brott

som skall anmälas till berörda myndigheter, och jag vill lova

att vi har fått en ändring till stånd. Vi går i vår utbildning

ut hårt med riktlinjer för att på olika sätt få upp

anmälningsfrekvensen igen.

Om man satsar på ekobrottsbekämpning måste det göras så att

det blir balans i insatserna för alla inblandade myndigheter.

Jag vill starkt understryka att insatserna enligt vår mening

skulle behöva utökas, åtminstone i Storstockholm, för alla

inblandade myndigheter.

Jag skulle vilja sluta med att nämna något om en typ av

ekobrott som ökat kraftigt under senare tid, nämligen

momsbedrägerier. Anledningen till ökningen är, som jag sade

inledningsvis, att det nu inte gäller att trolla bort vinster

utan att i stället blåsa upp värden eller att få ut kontanter

från statskassan.

Sedan momsen infördes har det i större eller mindre

utsträckning förekommit försök att få s.k. negativ moms

återbetalad. Falsk export, styrkt med falska fakturor, har

förekommit länge men ökar nu kraftigt i omfattning. Registrering

av nya bolag med negativ moms till följd av påstådda, men

falska, investeringar är också en beprövad metod.

Vi har fått mer svårutredda typer av skattefusk under den

senaste tiden. En metod som jag vill peka på här därför att den

är väldigt komplicerad och svårutredd innebär att man, ofta från

skatteparadis, köper immateriella rättigheter, dvs.

filmrättigheter eller rättigheter till byggsystem, aidsmedicin,

säkerhetssystem och till alla möjliga tekniska processer.

Gemensamt för allt det här är att det är mycket svårt att

värdera och att utreda. Det är väldigt komplicerat.

Ett annat speciellt problem som jag vill peka på är det faktum

att s.k. negativ moms enligt lagstiftningen skall återbetalas

skyndsamt. Det innebär att utredningstiderna blir korta. Det

krävs ofta polishjälp. Polispersonal måste då finnas

tillgänglig, redo att rycka in med mycket kort varsel. Teknisk

undersökning kan också vara nödvändig. Det är inte ovanligt att

man t.ex. gör förfalskningar av mycket välrenommerade företags

fakturor och skickar in. Det är stora problem förknippade med

att utreda detta.

Skattemyndigheten i Stockholms län har igångsatt ett särskilt

projekt som skall försöka arbeta med inriktning på just

momskontrollen. Det är på det området vi bedömer att vi har

störst problem just nu. Ytterligare resurser från polis,

åklagare och från oss skulle kunna ge stora resultat.

Jag vill till sist säga, med anknytning till det jag nyss

sade, att vår förhoppning är att riksdagen skall ställa

ytterligare resurser till förfogande för insatser mot den

ekonomiska brottsligheten. Vi är övertygade om att det även

ekonomiskt skulle ge mycket tillbaka åt staten.

Ordföranden: Då har vi lyssnat till alla dem vi tänkt

lyssna till i detta första pass. Jag släpper nu ordet fritt

bland mina kolleger. Lars-Erik Lövdén har redan begärt ordet och

får börja.

Lars-Erik Lövdén: Det har i den allmänna debatten vittnats

om att resursbristen är påtaglig när det gäller denna typ av

brottsbekämpning. Det har också nämnts här, senast av Lennart

Grufberg. Ett av de problem rikspolischefen pekar på är den fria

resursanvändningen, dvs. att man i den lokala

polisorganisationen själv i stort sett helt och hållet får

bestämma hur polisresurserna skall fördelas. Det har lett fram

till en utveckling där bara 200 av landets 16700 poliser ägnar

sig åt dennna typ av brottsbekämpning.

Jag vill fråga Krister Thelin om man inom

Justitiedepartementet har fört ett resonemang om möjligheterna

att styra resursanvändningen mer från centralt håll när det

gäller den ekonomiska brottsligheten. Den frågan knyter an till

Axel Moraths inlägg, där han skisserar en ny organisation med

bättre samverkan mellan åklagare och polis, fristående från den

lokala polisorganisationen.

Min andra fråga till Krister Thelin är följande: Förs det ett

resonemang eller pågår det överväganden inom

Justitiedepartementet om att tillskapa en från den lokala

polisorganisationen mer fristående organisation under central

ledning för den här typen av brottsbekämpning?

Min tredje fråga till Krister Thelin gäller om det är

regeringens och Justitiedepartementets uppfattning att

samhällets resurser för bekämpande av den ekonomiska

brottsligheten står i rimlig proportion till brottslighetens

omfattning och de skadeverkningar den har.

Jag har också en fråga till riksåklagaren. Det är väl

omvittnat att det i finanskrisens spår har förekommit grov

ekonomisk kriminalitet. Omfattningen av den är ganska svår att

uppskatta, men bedömare som har haft insyn i finansvärlden säger

att det rör sig om miljardtals kronor. Är de resurser som

riksåklagaren fått till RÅSOP, 4 miljoner kronor, tillräckliga

för att man skall kunna göra en genomlysande utredning och

granskning av bankvärlden? Detta skall relateras till de mycket

stora åtaganden samhället har för att täcka förlusterna inom

banksektorn. Det har redan i dag inneburit åtaganden för staten

på 67500 miljoner kronor.

Krister Thelin: Jag tror inte att det råder någon oenighet

mellan mig och Lars-Erik Lövdén om det angelägna i att attackera

frågan om ekobrott på bred front. Vi gör på departementet

överväganden som rör alla de delar som knyter an till de två

inledande frågorna, nämligen organisationen hos såväl polis som

åklagare. Det stora grunddokumentet är Åklagarutredningen som

lämnade sitt betänkande i augusti, och som tar upp viktiga

organisatoriska frågor. I den samverkan som alla talare har

vittnat om når man ett stadium i utredandet då man kan skilja

mellan etik och brott. Det måste man kunna göra tidigt. Annars

har vi, vilket rikspolischefen var inne på, en felaktig

resursanvändning. Då är det åklagaren som skall vara motor i

arbetet. För att det skall fungera måste man till åklagaren

kunna koppla polisiära resurser på ett riktigt och funktionellt

sätt.

Åklagarutredningen, för vilken remisstiden löper ut i slutet

av denna månad, ger oss viktiga synpunkter som vi sedan kan foga

till den översyn av Rikspolisstyrelsen som pågår. Översynen görs

i två steg: dels en allmän översyn av Rikspolisstyrelsen, vilken

regeringen har givit Rikspolisstyrelsen i uppdrag att

verkställa, dels den översyn som är specifikt inriktad på den

grova ekonomiska brottsligheten. Det uppdraget lämnades i

december förra året och skall redovisas i slutet av mars. Här

finns det förutsättningar att kanske på regional nivå foga

samman polis-och åklagarfunktioner på ett bättre sätt än vad

som görs i dag. Det utesluter inte att man med just RÅSOP som

modell -- den befinner sig i ett uppbyggnadsskede -- mycket väl

kan tänka sig en utveckling framöver där vi får en central

funktion som är inriktad på detta.

Det finns däremot för närvarande inte några planer på att

inrätta en självständig myndighet. Jag vet att

Socialdemokraterna har tagit upp frågan i en motion. Skälet till

att det inte är aktuellt är att vi innan vi tar steget till att

bygga upp en ny myndighet vill pröva om inte de olika delar som

nu är involverade kan fås att samverka bättre. Låt oss bättre ta

till vara det vi har innan vi går vidare och bygger någonting

nytt.

Jag tror att vi är ense om färdriktningen, och därmed också om

målet.

Torsten Jonsson: Vi fick 4,2 miljoner i den senaste

budgeten. Vi hade begärt ca 6 miljoner. Man har på

regeringskansliet förklarat för oss att skillnaden beror på att

vi har möjlighet att genom viss administrativ fingerfärdighet

hämta in de återstående 2 miljoner kronorna från andra anslag

som inte berör oss i övrigt. Vi anser att de 4,2 miljoner vi har

fått motsvarar vad vi har begärt.

Frågan gällde om vi behöver mer pengar för närvarande. Vi

skulle naturligtvis kunna ta emot mer pengar, men vi har inte

möjlighet att lägga ned mer pengar på RÅSOP. RÅSOP befinner sig

i ett uppbyggnadsskede. Det kan för övrigt nämnas att de pengar

vi nu använder till RÅSOP tas från vår vanliga budget. Den 1

juli kommer vi således att ha en skuld till statsmakterna genom

ett anslagsöverskridande. Vi har möjlighet att mellan budgetåren

leva litet grand på kredit. De 4,2 miljoner kronorna faller inte

ut förrän den 1 juli, och dem kan vi alltså bara använda

förskottsvis för att klara upp det uppbyggnadsskede som vi

håller på med för närvarande.

Två åklagare är engagerade i RÅSOP. Vi håller på med

rekrytering av ytterligare. Tanken är att det hela skall byggas

ut. Jag räknar med att vi om ungefär en månad skall kunna ha en

överblick över läget och kunna säga hur stora och många mål vi

kommer att kunna ta och hur många åklagare vi kommer att sätta

in.

För dagen finns det alltså inga krav eller önskemål från vår

sida om ytterligare medel. Vi räknar med att klara oss på det vi

har fått. Vid en redovisning som jag gjorde på

Justitiedepartementet häromdagen fick jag klarhet i att det

finns möjlighet att lösa akuta behov om de skulle uppstå.

Göthe Knutson: Det är åtskilliga år sedan dåvarande

regering proklamerade kampen mot ekobrottsligheten. Det är

därför ganska förvånansvärt att man fortfarande har sådana

samarbetsproblem som här har påtalats. Överdirektör Gruvberg

poängterade detta i sitt anförande. Jag vill fråga vad

rikspolischefen och gärna riksåklagaren och andra har för

synpunkter på detta. Borde det inte vara rimligt att

samarbetsproblemen för länge sedan var utagerade? Det har också

tidigare ställts frågor om samarbetet.

Jag vill fråga närmast rikspolischefen vad det är som gör en

äldre polisman särskilt lämplig för arbete på ekorotel. Ungefär

hur stor del av den utbildning som sker på Polishögskolan är

gagnelig för de polismän som skall arbeta med ekobrottslighet?

Jag vill också fråga riksåklagaren eller någon annan som kan

ha en uppfattning: Hur stort är det utländska inslaget av

ekobrottsligheten i dag?

Björn Eriksson: På frågan om samarbetsproblemen är svaret

att några sådana inte finns. Jag vill hänvisa till det som

överdirektören för Riksskatteverket sade, nämligen att problemet

ibland är att det inte finns någon att samverka med. Jag tror

att det litet grand är ett sidospår att hänga upp sig på s.k.

samarbetsproblem, därför att det är inte däri problemet ligger.

När det gäller äldre polismans lämplighet tycker jag att det

är ganska bra att illustrera den tes, som framför allt vi från

Rikspolisstyrelsen och Riksåklagaren framförde, nämligen att det

är precis så som vi inte tycker att det skall vara. Men det blir

så eftersom styrmedel uppifrån för att kunna få en

specialisering på den grova kriminalitetens område har saknats.

Jag tror att om möjligheter uppstår att styra detta litet

bättre, kan risken undvikas att det blir en ingång i ekorotlarna

av det här skälet. För övrigt när det gäller ekorotlarna, tror

jag att synpunkten inte är riktigt korrekt. Den är nog mer

relevant när det gäller bedrägerirotlar eller när man slår ihop

bedrägeri-och ekorotlar. Det är då detta problem uppstår.

På frågan om den utbildning i ekobrottsligheten som är

gagnelig är svaret: Ja, självfallet den del som leder till

brottslighet. Problemet i ekoutredningarna är ständigt att vi

skall göra brottsutredningar. Andra är mer kvalificerade än vi

att utreda ekonomiska samband. Kommer man in på brott, kommer

man också in på lagstiftning. Därför är hela polisutbildningen

nödvändig för att man över huvud taget skall kunna fungera som

ekoutredare i den fas som handlar om brott. I frågan ligger

också det påstående, som jag uppfattade att överdirektör

Gruvberg, jag och riksåklagaren var överens om, nämligen att vi

bör rekrytera andra personer än bara poliser. För detta krävs

också styrmedel. Risken är eljest att pengarna försvinner ut i

systemet.

Frågan till riksåklagaren om det utländska inslaget i den

ekonomiska brottsligheten kan jag passa på att besvara nu när

jag har ordet. Det finns en annan faktor som jag tror många

gånger är minst lika tung, nämligen att ekokriminaliteten ofta

är kopplad till annan grov kriminalitet, vilket är en allmän

uppfattning hos dem som arbetar med detta. Det handlar inte bara

om att folk så att säga skor sig på ett mervärde, utan det kan

vara organiserad kriminalitet i narkotikavärlden eller liknande

där det gäller att komma åt ett ekonomiskt mervärde. För att

klara detta -- tvätta pengar eller vad det kan vara -- måste man

koppla in ekosidan för att klara den transaktionen. Det gör att

det många gånger finns ett samband mellan ekobrottsbekämpning

och bekämpning av annan grov kriminalitet.

Torsten Jonsson: Beträffande frågan om kopplingen till

utländska intressen vill jag tillägga till det som Björn

Eriksson sade att vi inte ser något sådant samband. Vi ser inga

internationella aspekter på ekobrottsligheten, utan den är nog

en inhemsk företeelse.

Göthe Knutson: Jag vill först tacka för svaret. Det var

just det som överdirektör Gruvberg sade om samarbete som

föranledde min fråga.

Lennart Gruvberg: Jag måste ha uttryckt mig väldigt

dåligt. Vad jag sade var att jag inte alls upplever att vi har

några samarbetsproblem med varandra. Problemet är resursbristen

hos framför allt Polisen. Vi hittar inga att samarbeta med.

Detta är det stora problemet.

Ingbritt Irhammar: Jag vill först ställa en fråga om

utbildningen av poliser på det här området. Det är sedan länge

känt att det har varit svårt att få poliser intresserade av att

arbeta på det här området. Det är också svårigheter beträffande

påbyggnadsutbildningen, därför att brottsligheten alltid ligger

några steg före. Ytterligare en svårighet är att behålla de

utbildade poliserna. Ju duktigare de blir desto mer intressanta

blir de bl.a. för det privata näringslivet, där de också kan få

bättre betalt och ibland mer stimulans. Är detta problem

fortfarande aktuellt nu när det har blivit svårare att få jobb

på den allmänna arbetsmarknaden? Om problemet finns kvar undrar

jag vad ni har för planer för att motverka problemet?

Jag vill ställa en andra fråga om miljöbrottsligheten, som

oftast är kopplad till ekonomisk brottslighet. Hur ser

utvecklingen ut på den sidan? Följande fråga vill jag ställa

till Torsten Jonsson: Är det lättare i dag än för fem år sedan

att påvisa miljöbrott? Jag tänker då inte på bagatellartade

miljöbrott utan på de stora och svåra miljöbrotten. Behövs där

ytterligare lagförändringar?

Min tredje fråga ställer jag till Krister Thelin, trots att

den i stort sett är omöjlig att besvara. Jag kom på frågan när

jag hörde Krister Thelin tala om att det totala skattetrycket

självfallet har betydelse för om folk skattefuskar. Vi kan väl

alla vara överens om att om vi inte har någon skatt alls att

betala så fuskar vi inte. Men om vi har 100% skatt eller näst

intill så fuskar vi alla. Frågan är bara om detta är relevant i

framtiden? Vi kommer inte att ha en skatt som ligger vid 50% i

åratal framåt. I USA är skattenivån nere i 30--35%, men inte

heller där har man slutat skattefuska. Frågan är egentligen om

det är värt att ägna skattefusket några större aktiviteter eller

resurser? Var tycker Krister Thelin att skattegränsen går för

att människor skall sluta fuska?

Björn Eriksson: Sedan man tog bort systemet med central

finansiering är endast en tredjedel av kurserna på ekosidan

besatta. Det som statssekreteraren sade om att man skall återgå

till systemet med central finansiering är därför en god nyhet.

Inom parentes sagt tror jag att det systemet bör tillämpas på

tung utbildning som regering och riksdag vill ha genomförd,

annars befarar jag att den kommer att prioriteras bort.

Beträffande påbyggnadsdelen och sättet att gå vidare är det

vår avsikt -- om vi får möjlighet att använda den resurs som

statssekreteraren har talat om -- att göra en vidareutveckling

av kriminalpolisutbildningen med inriktning bl.a. på just

ekobrottsligheten. En del av en sådan skärv skulle användas för

att utveckla detta i linje med det manifestarbete som vi har

drivit kring den grova kriminaliteten. Detta är i sin tur

beroende av riksdagens och regeringens prioriteringar, men detta

är ett av de pilotprojekt som vi omedelbart skulle sätta i gång.

När det gäller personalfrågan kan jag säga att det nu är

lättare att få behålla folk, men det är svårt med

nyrekryteringen. Skälet ligger helt enkelt på löne-och

utvecklingssidan. Eftersom detta numera är en lokal fråga har

löneförmånen för ekopoliserna försvunnit. Många av dem som är

duktiga får kommissarietjänster och försvinner därigenom. Sedan

1985 saknas styrmedel att påverka detta. Nu är man tillbaka till

frågan vilka styrmedel man vill ha om man skall tillse att detta

fungerar. Det handlar hela tiden om huruvida denna

polisverksamhet i någon mening skall skiljas ut och styras

hårdare centralt eller inte. Om den inte skall det försvinner

dessa delar och därmed försvinner också ekopoliserna om de så

att säga inte finner någon morot.

Om man vill vara elak, vilket man naturligtvis inte skall

vara, kan man återge en kommentar som ibland förekommer: Jag kör

inte en utredning i två år för att sedan få fast någon för ringa

bokföringsbrott. Då blir kravet: Vad kan vi åstadkomma, vilken

prestation och morot finns i systemet och hur samordnas och

styrs detta? Därmed tror jag inte att detta förhållande är

omöjligt att vända, eftersom vi talar om vanliga normala

styrmekanismer som det gäller att konstruera systemet efter.

Jag vill här föregripa min vän Torsten Jonsson med att säga

något om miljöbrott. En tanke som finns inom Polisen och som på

något ställe tillämpas är: Varför inte låta några få sköta dessa

brott över större ytor i stället för att varje län eller

polisdistrikt skall vara självförsörjande. Miljöbrottsfrågorna

är så komplicerade att det är viktigt att ha en bra kompetens.

Då kommer man tillbaka till frågan hur man hanterar det grova

kriminalutredandet och hur man nyttjar de trånga resurserna --

Sverige har 17000 poliser och 8,5 miljoner invånare. En sådan

kompetens måste så att säga renodlas och vässas. För ett

verksamhetsområde som detta kan man aldrig få totalförsörjning.

Några orter har på eget initiativ slagit in på specialiseringens

väg -- jag tror att Kalmar är en av dessa, möjligen finns någon

ytterligare. I övrigt lämnar jag över till Torsten Jonsson, som

fick frågan.

Torsten Jonsson: Miljöbrotten kan ge stora ekonomiska

vinster, men de är inga ekobrott i egentlig mening. Jag har

inga aktuella uppgifter beträffande ökningen av miljöbrott.

Såvitt jag vet finns ingen på senare tid framtagen uppgift. Det

finns goda lagliga möjligheter att komma åt vinster vid

miljöbrott. Men miljöbrotten är mycket svåra att utreda, vilket

hänger ihop med att lagstiftningen är snårig. Den är uppdelad på

bestämmelser i brottsbalken och bestämmelser i

speciallagstiftning. Vi hoppas att det skall rådas bot på detta

genom den utredning som för närvarande sysslar med miljöfrågor.

Vidare är det en resursfråga. Det finns mycket få poliser som är

kunniga på området. Vi kan inte skryta med att vi har särskilt

många duktiga åklagare heller på detta område, men våra

möjligheter är ju större än Polisens att se till att rätt

åklagare utses till sådana mål. Därför har vi till nöds kunnat

klara det här. Det är en fråga om att få duktigt och bra folk

som klarar detta.

Det ställdes här tidigare en fråga om varför så många äldre

polismän tjänstgör på ekorotlarna. Jag tror inte att det finns

någon mer komplicerad förklaring. Det är nog helt enkelt

erfarenhet och klokskap som ofta gör att man når dessa poster

inom ekobrottsbekämpningen.

Krister Thelin: Jag skall försöka göra det omöjliga,

nämligen att besvara Ingbritt Irhammars fråga: Enkelt, 27%.

Självklart finns ingen direkt uppfattning om var gränsen för

skattetrycket ligger för att det av de flesta skall uppfattas

som legitimt. Men jag tror att vi kan enas om att ju lägre

skatten på inkomsten är desto legitimare tror jag att de flesta

uppfattar att statens och det allmännas anspråk är. När man hör

andra debattörer tala om skatteärendena kan man ibland få

intrycket att skatt är någonting som sedan staten har tagit

sitt, dvs. det som blir kvar, är en gåva som man får från det

allmänna. Skatt är ju ett legitimt anspråk från det allmänna på

den egendom som man själv äger. Om skattenivån är 100%, som

Ingbritt Irhammar exemplifierade, är det ingen tvekan om att vi

alla skulle enas om att det vore orättfärdigt. En skattesänkning

bidrar rent allmänt till att man får en bättre skattemoral i

samhället. Det är i det sammanhanget som man också skall se

frågan om reglernas utformning -- ju lägre skattetrycket är

desto mindre är incitamenten för dem som av olika skäl inte

önskar bidra till det allmännas bästa. Därför tror jag att vi

kan enas om att gränsen ligger någonstans mellan 0 och 100%.

Birthe Sörestedt: Jag vill vända mig till överdirektör

Gruvberg. Medborgarna följer i massmedia vad som händer på det

här området. Ofta vid konkurser och andra oegentligheter

beskrivs hur skatter och avgifter inte har betalats in på ett

flertal år. Det är då oftast stora belopp som det rör sig om. Är

det något fel i regelsystemet eller är det kontrollresurser som

fattas, eftersom det tydligen kan ta lång tid att upptäcka

brotten?

Vi hörde här också att momsbedrägerierna hör till de största

problemen. Vad jag förstår behövs ytterligare resurser för att

komma till rätta med dessa. Kan man göra något åt regelsystemet

för att underlätta att komma åt dem som gör sig skyldiga till

dessa bedrägerier?

Man har tidigare granskat vissa branscher mer noggrant.

Fortsätter man att genomföra branschgranskning och finns det

resurser till denna?

Ulf Eriksson: Jag vill ställa en konkret fråga till Björn

Eriksson: Eftersom finanspolis har tillsatts undrar jag om de

har kommit i gång med verksamheten? Om de har kommit i gång med

den undrar jag om det finns möjlighet att göra någon preliminär

utvärdering av verksamheten?

Lennart Gruvberg: Beträffande regelsystemen kring

konkurserna och oegentligheterna i samband med dessa tror jag

säkert att man kan åstadkomma en del förändringar. Men jag tror

inte att problemet ligger i regelsystemet just nu, utan att det

är fråga om att det är många komplicerade ärenden som skall

utredas. Jag vill gärna understryka det som statssekreterare

Thelin sade om angelägenheten av nya och enklare regelsystem.

Helt kort vill jag säga att det vi ser konkreta exempel på är

nästan bara motsatsen.

Det finns all anledning att ge sig på problemet med

momsbedrägerier väldigt snabbt, därför att staten förlorar

pengarna så oerhört lätt. Eftersom pengarna måste betalas ut så

fort blir det en bristande utredningstid. Vi behöver därför

snabbt få möjlighet att sätta in utredningsresurser.

Granskning av branscher är en form av prioritet som vi gör. Vi

granskar branscher och börjar också bli betydligt bättre på att

tillsammans med polis och åklagare rikta in oss på att helt

enkelt -- om man skall uttrycka sig vårdslöst -- granska

skummisar. Det är också ett bra sätt.

Björn Eriksson: När det gäller finanspolisen har vi till

chef utsett Christer Fogelberg, åklagare från Göteborg. Detta är

för övrigt ett bra exempel på myndighetssamverkan, därför att

det är åklagarkompetens som behövs för den här tjänsten.

Tillsättningen av tjänsten på kommissariesidan är på gång.

Beträffande de faktiska ärendena har ett lagförslag lagts fram

som bl.a. berör pengatvätt. Vi är beroende av att den lagen

passerar riksdagen. Detta är en av de väsentliga delarna.

För att klara den praktiska hanteringen av

finanspolisverksamheten har Rikskriminalens resurser använts,

eftersom det sedan länge finns ett etablerat samarbete mellan

banker och Rikskriminalen. Där finns ett antal ärenden som -- om

en finanspolis hade funnits -- rimligen skulle ha placerats där.

Kent Carlsson: Jag vill ställa två frågor med anledning av

det som överdirektören från Riksskatteverket sade om att

fakturor och annat ofta kommer från andra länder. Vad skulle

riksdag och regering kunna göra för att ytterligare underlätta

ett internationellt samarbete mellan myndigheter, polis och

åklagare? Finns det ett internationellt samarbete som ni själva

försöker bygga upp mellan myndigheter av samma typ som er egen?

Jag har hört rykten om att den tekniska utrustningen som

exempelvis datorstöd m.m. hos ekobrottspolisen och på andra håll

är bristfällig i förhållande till den typ av brottslingar som

det handlar om. Jag skulle vilja ha en kommentar till detta från

åklagarsidan, skattemyndigheterna och Polisen.

Sigrid Bolkéus: Min fråga gäller finanspoliserna. Jag har

nu fått en del svar av Björn Eriksson. I den proposition, som

tydligen skall läggas i mars, står bl.a. att bankerna skall

åläggas att granska misstänkta transaktioner. Finanspolis finns

i USA och även i Australien, men där rapporteras alla

transaktioner som överstiger ett visst belopp. Tydligen är det i

USA fråga om belopp på ungefär 10000 dollar och däröver som

skall redovisas. Vad säger t.ex. Björn Eriksson om detta? Är det

önskvärt att vi i Sverige också kontrollerar transaktioner som

överstiger ett visst belopp, eller skulle det bli väldigt

svårhanterligt?

Lennart Gruvberg: Traditionellt har samarbetet tidigare

till övervägande del skett med de nordiska länderna. Nu börjar

vi bygga upp ett samarbete inför EG. Jag tycker att vi har

kommit en bra bit på vägen. Jag vet inte hur man från Polisens

sida skall kunna hjälpa till genom regelsystemet, men detta

samarbete är oerhört viktigt. Det måste då finnas en inriktning

som gör att de olika länderna vill arbeta med samma frågor. Men

vi tycker att vi åtminstone får kontakter med myndigheter i

andra länder, som inger förhoppningar. Som ni vet finns också

ett traditionellt samarbete inom OECD. Problem finns alltid. Att

samarbeta med skatteparadis går inte, och den typen av

samarbetssvårigheter kommer att finnas även framöver.

Torsten Jonsson: Beträffande frågan om datoriseringen inom

Polisen har jag inte särskilt mycket matnyttigt att säga.

Ordföranden: Min tanke var att det möjligen kunde finnas

ytterligare synpunkter på internationaliseringen.

Björn Eriksson: Beträffande den fråga som Kent Carlsson

tog upp om internationaliseringen kan jag säga att det händer

väldigt mycket gentemot EG och österut. De samarbetsavtal, som

vi nu inte har fullt ut, som gäller återlämnande av tillgångar

och uppbyggnad av systemet med att jaga dem som har ekonomiska

mervärden runt om i landet -- att effektuera för verkande beslut

-- kommer att bli en mycket viktig uppgift för finanspolisen.

Detta är mycket viktigt och bör skötas av polisiära och andra

kanaler med stöd av departement bl.a. I andra länder arbetas

intensivt med detta, och jag är övertygad om att man också i

Sverige kommer att göra det.

När det gäller den tekniska utrustningen är svaret ja, men

inte i den mening som ibland framskymtar i tidningarna, t.ex.

att ålderdomliga skrivmaskiner och annat används. Sådant

förekommer säkert, men det är då kanske närmast ett tecken på

brist i arbetsledning och annat. Vad jag tycker saknas, och som

nog en del av de pengar som Justitiedepartementet flaggar för

borde användas till, är helt enkelt att bygga upp datorkompetens

i hanteringen. Det gäller förundersökningsteknik och

registerhållning osv. Det är väl bekant att Polisen dessutom har

användning av ett förspaningsregister, vilket på sikt också i

viss utsträckning är en datorfråga med vad som därtill hör.

Som svar på Sigrid Bolkéus fråga kan jag säga att vi delvis

har fått gehör för våra synpunkter. Men som framgår av

propositionen vill vi gå längre, dvs. att vi vill kriminalisera

vissa beteenden inom banksystemet av två skäl. Det ena är att vi

tror att det skulle vara ett skydd för den bankanställde att

kunna säga att ett beteende är kriminaliserat, och följdaktligen

får man lov att utlämna vissa uppgifter. Det andra skälet är att

vi tror att det skulle bli svårt att långsiktigt hålla ett

ordentligt tryck och att vidta en serie åtgärder om man inte har

kriminaliserat handlingar som att hålla kvar bokföringsallegat.

Om man då är beroende av lagstiftning i största allmänhet blir

det väldigt svårt att driva brottmål mot dem som i detta

avseende är försumliga. P G Näss gick i sitt förslag på detta

område längre. Men nu påbörjas en lagstiftning, och sedan får

man väl återkomma vartefter den här typen av brister uppträder.

Krister Thelin: Jag vill något kommentera den

internationella aspekten. Det är helt riktigt, som Lennart

Gruvberg sade, att vår medlemsansökan till EG/EU också innebär

en intensifiering i våra förberedelser för att delta i det

internationella polissamarbetet. Detta kommer att ske inom ramen

för den s.k. Schengenöverenskommelsen, som är ett antal

medlemsstater inom EG -- utanför står Danmark, Storbritannien

och Irland -- som har ett intensivt samarbete som säkert kommer

att stå modell för det vida samarbete som skall föras inom ramen

för Maastrichtavtalet, den s.k. tredje pelaren, dvs. det

samarbete som skall ske på mellanstatlig nivå. Vår beredskap

inom regeringskansliet och Justitiedepartementet för att följa

och förbereda detta är mycket hög. På sikt tror vi att detta

också kommer att gagna bekämpningen av den del av den ekonomiska

brottsligheten som har internationella förgreningar.

Med anledning av Sigrid Bolkéus fråga om gränsen för

rapporteringsskyldighet tror jag att det i förslaget om

penningtvätt finns en gräns som ligger vid 110000 kr. Belopp

därunder skall man alltså inte rapportera.

Göran Magnusson: Jag hade en fråga om skattetrycket och

sambandet med ekobrottsligheten. Det gjordes inledningsvis ett

mycket rakt uttalande om att det finns ett klart samband. Sedan

har diskussionen visat att frågan inte är så alldeles enkel. Som

statssekreteraren sade ligger gränsen för skattetrycket

någonstans mellan 0 och 100%. Därmed har den frågan fått sitt

värde i den här debatten.

Jag vill möjligen tillägga, fru ordförande, att när Karl XII

införde allmän självdeklaration och några få procents

beskattning, hotade adelsmännen redan då med att flytta

utomlands.

Ordföranden: Litet historia skadar inte ibland.

Birgit Henriksson: Jag vill kort återkomma till frågan om

sammansättningen av utredningsgrupperna och till utbildningen av

ekonomer. Eftersom det är olika inriktningar på brottsligheten

undrar jag om man inte skulle behöva låna in olika experter på

konsultbasis för vissa mål i stället för att hierarkiskt bygga

upp en grupp som sedan kanske inte passar för verksamheten.

En kort fråga också om databrottslighet. Det går ju svindlande

snabbt att överföra summor osv. Vem har egentligen huvudansvaret

för att kontrollera datoriseringssystem när man får en anmälan

om databrottslighet? Det talas väldigt mycket om detta, men det

görs i det fördolda därför att området är ju inte

lätthanterligt.

Björn Eriksson: Birgit Henrikssons idé om att låna in

experter på konsultbasis tycker jag är riktig. Men jag tror att

den sammanhänger med det som vi här har återkommit till,

nämligen att om man polisiärt bygger upp färre och

slagkraftigare enheter som står under mer direkt styrning

eftersom det är fråga om så grov kriminalitet, tror jag att ett

inslag i detta exakt är det Birgit Henriksson säger, nämligen

att då skall den som arbetar i denna verksamhet ha den

ekonomiska friramen och ha möjlighet att jobba på det sättet.

Detta är bl.a. ett skäl till att vi, när vi exempelvis jobbar

med finanspolis, vill gå exakt den här vägen som innebär att man

har en frihet att köpa kompetens i stället för att alltid

producera den själv.

Beträffande frågan om datorbrottslighet har vi en del på

insidersidan. I dag drivs arbetet genom överläggningar mellan

banker och oss i dessa frågor. För att uttrycka sig litet

dramatiskt var det tidigare så att om någon begick ett

datorbrott i exempelvis en bank och sedan betalade 25% av det

belopp som man svindlade undan genom utbetalning i Schweiz, så

fanns det väldigt många unga människor som fann det attraktivt.

Då är inte alltid huvudskälet att skydda sig mot huvförsedda

människor med skjutvapen som går in i banken, utan det kan vara

minst lika viktigt att skydda sig inifrån. Det finns ett starkt

intresse för banksystemet att lämna anmälningar, men inte

avslöja alla sina affärshemligheter. Därför är det en mycket

viktig funktion för finanspolisen att arbeta på detta område. I

dag har vi fem sex sådana här fall per år varav några når

offentligheten. Detta drivs normalt med speciell personal från

Rikskriminalpolisen bl.a. från ekoroteln. Framöver är detta

något som bör ligga på det här nya organet.

Alf Eriksson: Jag vill ställa en fråga om den sista delen

i den här kedjan, nämligen att återbörda de medel som genom

brottslighet har tagits från samhället. Jag tänker då närmast på

kronofogdarnas verksamhet. Hur sker prioriteringen i dag inom

kronofogdemyndigheterna mellan den ekonomiska brottsligheten och

normal indrivningsverksamhet? En följdfråga: Räcker resurserna?

Jag ser den här delen som mycket viktig inte minst i preventivt

syfte.

Ordföranden: Jag vill själv ställa en fråga. Man kan av

mycket av det som har sagts här i dag dra den slutsatsen att den

ekonomiska brottsligheten egentligen är en storstadsfråga, och

det kom också fram redan vid vår hearing år 1991. Kan man av det

som har redovisats här i dag av Torsten Jonsson, Björn Eriksson

och även Lennart Grufberg dra den slutsatsen att den ekonomiska

brottsligheten inte är något problem utanför de tre största

städerna?

Lennart Grufberg: Jag vill svara att vi prioriterar

ekobrottsindrivning även på kronofogdemyndigheterna. Vi har

givit riktlinjer till både skattemyndigheter och

kronofogdemyndigheter om att detta är en prioriterad

arbetsuppgift.

Vi avsätter, som jag sagt, ungefär 60 årsarbetskrafter för

specialindrivning, och de ägnar sig huvudsakligen åt denna typ

av frågor. Men man kommer också i den vanliga

indrivningsverksamheten in på detta.

Kronofogdemyndigheterna lever fortfarande under den värsta

högkonjunktur som de någonsin har haft och är överbelastade till

tusen. Det är alltså klart att man har bristfälliga resurser för

att ägna sig åt dessa frågor. Det är inte lätt att sätta in så

mycket resurser som skulle behövas i den högkonjunktur som vi

har för närvarande.

Björn Eriksson: Det är svårt att ge ett entydigt

ja-eller nejsvar. Jag kan säga ja så till vida att de stora

problemen finns i storstäderna. Men det finns ofta också en

avläggare. Följer man vad ekoroteln sysslar med i Kalmar, hamnar

man i Malmö eller Stockholm.

Något som är vanligt ute i landet är fall som går under

beteckningen bedrägeri, och rågången mellan bedrägeri och

ekobrott är inte alltid knivskarp. Jag vill därför rikta ett

varningens finger mot att säga att det inte finns problem i

övriga landet. Men det finns där alltså mer av problem som

vetter mot de klassiska bedrägerifallen.

Hanterar man bedrägerifallen på grundval av den polisiära

struktur som vi har, tror jag att vi kan säga att man klarar

detta på ett tillfredsställande sätt framöver. Det är den grova

ekonomiska brottsligheten som har den koncentration som vi har

talat om.

Torsten Jonsson: Jag tror att det är en alldeles riktig

analys. Läget utanför de tre storstäderna är långt ifrån

problemfritt, men man kan väl ändå säga att det är under

kontroll. Det återstår en del att göra, och vi hoppas på

utredningen om organisationen av kriminalpolisen på det här

området. Det finns inte någon anledning att betrakta läget som

alarmerande utanför storstäderna.

Lars Bentelius: Fru ordförande, utskottsledamöter! Det är

samma sällskap som sitter här i dag som för snart två år sedan.

Jag tror att man kan konstatera att den ekonomiska

brottsligheten sedan dess har haft en ganska trygg och behaglig

tillvaro. Läget är fortfarande sådant att en stor del av denna

brottslighet inte utreds. Den definieras fortfarande som en

brottslighet karakteriserad av låg upptäcktsrisk och högt

utbyte.

Bekämpning och förebyggande verksamhet förekommer praktiskt

taget inte. Jag tror inte att jag är alltför optimistisk om jag

säger att för den händelse att vi ses här om två år igen, kommer

vi då att kunna konstatera att inte särkskilt mycket mer har

hänt.

Det talas om att man tillsätter utredningar och planerar än

det ena, än det andra, men det stora problemet är att man inte

kommer upp ur startgroparna.

Bekämpningen av denna brottslighet har ett kort och ett långt

perspektiv. Jag tycker att man i och för sig har börjat ta itu

ordentligt med det långa perspektivet. Vårt från nästan alla

håll kritiserade skattesystem har väl en stor roll i det

sammanhanget. Men oavsett vilket skattesystem som vi har kommer

denna sektor att vara attraktiv för ett antal personer. Något

som man lätt tappar bort i hanteringen är att ekonomisk

brottslighet inte enbart riktas mot staten.

Vi har i 80-talets spår fått en brottslighet som i stor

utsträckning innebär att allmänheten drabbas.

Svindleriparagrafen i brottsbalken kommer allt oftare till

användning. Också finansiella institutioner, banker och andra

juridiska personer blir utsatta för ekonomisk brottslighet i

mycket stor utsträckning.

Det utvecklas vidare hela tiden, nästan med blixtens

hastighet, nya finansiella metoder, och den kompetens som den

traditionella polis-och åklagarverksamheten besitter skulle

obönhörligen komma till korta, om man inte tog hjälp utifrån av

specialister, som t.ex. ekonomer.

Följderna av den ekonomiska brottsligheten kan vara värda

några ord, även om väl de flesta av de närvarande känner till

dem. Om den ekonomiska brottsligheten får slå rot och florera,

får detta en mängd negativa konsekvenser. Det undergräver

förtroendet för lag och rätt, det stabiliserar samhällslivet,

det upphäver förekomsten av konkurrens på lika villkor inom

stora näringsområden och det för med sig en undervegetation av

annan brottslighet: korruption, utpressning, narkotikabrott och

illegal spelverksamhet. Jag tycker att det är väl värt att hålla

detta i minnet.

Det förekommer ofta i debatten, och så har skett också i dag,

att man som något slags lockbete pekar på att det skulle vara

lönsamt att utreda den ekonomiska brottsligheten. Jag

ifrågasätter inte det, men jag tycker att det är en synpunkt som

totalt saknar intresse. Sedan när har lönsamhetskriteriet varit

avgörande för om man skall utreda brottslighet eller inte?

Jag kan nästan ordagrant upprepa vad jag sade för två år

sedan, att vad som krävs är bättre kompetens, gärna tillförd

utifrån. Det krävs dessutom större resurser och -- det vill jag

poängtera efter att ha lyssnat på debatten "mellan raderna" här

i dag -- klarare ansvarsförhållanden. Utmärkande för vad som har

sagts och inte har sagts tycker jag nämligen är att ansvaret för

dagens skandalösa situation inte ligger någonstans.

Har man följt debatten i massmedia kan man konstatera att den

gamla regeringen skyller på den nya regeringen och att den nya

regeringen skyller på den gamla regeringen. Rikspolischefen

saknar möjlighet att styra verksamheten, och det förekommer

underifrån kritik mot att man inte får resurser. Kort sagt:

Ingen har ansvaret för dagens situation.

Jag tror därför mycket på att man måste ha något speciellt

organ som verkligen tar på sig ansvaret för detta. Annars är jag

rädd för att vi, som jag sagt, om ytterligare två år kan

konstatera att det har tagits en del initiativ men att dessa

inte har lett särskilt långt på vägen.

Advokatsamfundets uppgift i det här sammanhanget är att vara

remissinstans i de lagstiftningsåtgärder som förekommer. Vi är

rent av förmätna nog att tycka att Advokatsamfundet är en ganska

tung remissinstans när det gäller att granska nya lagförslag.

Vad vi fäster mycket stor vikt vid är rättssäkerhetsfrågorna,

som vi har tagit på entreprenad inom Advokatsamfundet.

Rikspolischefen sade att det är viktigt att skilja mellan å

ena sidan dålig etik och å andra sidan brottslighet, och jag

instämmer gärna i detta. Det är en typisk rättssäkerhetsfråga.

Det är självfallet förödande för en enskild att bli utsatt för

ogrundad misstanke om brottslighet. Vi har sett några fall av

detta under 90-talet.

Det är också en del av rättssäkerheten, nämligen för de

drabbade, att brott utreds ordentligt. Jag återvänder till att

man kan peka ut vissa branscher som är speciellt utsatta. Man

brukar t.ex. nämna restaurangbranschen, och det är klart att en

skötsam restauranginnehavare som skall konkurrera med någon som

struntar i lagar och förordningar ohjälpligt kommer till korta.

Det måste man också ta i beaktande.

Det brukar också emellanåt i debatten påstås att advokater

spelar en roll i fråga om den ekonomiska brottsligheten. Jag

vill med anledning av detta bara säga att vi självfallet inte

kan svära oss fria från att det hos oss tyvärr finns ledamöter

som kan uppträda som handgångna män eller kvinnor för den

ekonomiska brottsligheten. Men i de fall där vi uppdagar detta,

svävar vi inte på målet. Vi tvekar inte det minsta utan

utesluter de advokater som ägnar sig åt sådant.

Vi har under 90-talet haft två fall där advokater har uppträtt

som lakejer åt den ekonomiska brottsligheten, och de är

obönhörligt borta ur Advokatsamfundet.

Carl Anton Spak: Stockholms tingsrätts inlägg kommer att

delas upp i två delar. Det första inlägget görs av mig själv,

som är administrativ chef för domstolen, och det andra av

chefsrådman Rolf Nöteberg, som är en mycket erfaren

ekomålsbrottdomare.

I olika sammanhang då det talas om åtgärder som kan vidtas för

att bekämpa ekonomisk brottslighet glöms tyvärr ofta

konsekvenserna för de allmänna domstolarna bort. Ett exempel på

det är den tunga socialdemokratiska motion om ekonomisk

brottslighet som nu föreligger. Den talar om behov av stora

förstärkningar inom polisväsendet och vid åklagar-och

skattemyndigheterna samt om smärre förstärkningar på några andra

myndigheter, men domstolarna behandlas knappast alls -- bara en

enda rad om utbildning och några få rader om processabotage.

Om det kunde göras en lyckad satsning på bekämpningen av

ekonomisk brottslighet i en framtid, och det hoppas vi verkligen

på vid domstolarna, skulle naturligtvis antalet inkommande mål

om ekobrott öka markant hos dessa. Det är faktiskt själva

avsikten med satsningen. Då skulle vi hamna i en bekymmersam

arbetssituation, om inte särskilda åtgärder vidtogs. Med sådana

särskilda åtgärder menar jag båda mer av resurser och inte minst

en ny lagstiftning på processområdet, syftande till att begränsa

huvudförhandlingarnas storlek i olika brottmålshärvor.

Jag kan i detta sammanhang passa på att nämna att jag vid en

konferens som Jusek anordnade häromdagen hörde att man i England

har lyckats att på ett effektivt sätt komma fram till ett bra

resultat i bekämpningen av ekonomisk brottslighet. Detta har

lett till att de engelska domstolarna för närvarande är helt

dränkta i brottmål om ekonomisk brottslighet.

Under den senaste tioårsperioden har vi vid Stockholms

tingsrätt haft en mycket varierande arbetsbörda med ekonomiska

brottmål. Dessa brottmål ger oss i allt större utsträckning

besvärliga tvistemål av omfattande slag. Det kan t.ex. gälla

skadeståndsskyldighet för inblandade styrelseledamöter och

revisorer.

Antalet domare vid domstolen som samtidigt sysslar med

ekobrottmål har under senare år varierat från högst 10 till som

lägst 2. För närvarande åtgår endast ungefär tre domares

arbetskraft för handläggning av ekonomiska brottmål. Det kommer

in ett jämförelsevis litet antal ekobrottmål från berörda

åklagarmyndigheter. Det gäller för övrigt också i fråga om

bedrägerimål av allmänt slag -- jag säger det eftersom

rikspolischefen hade en tanke om att bedrägerimålen ibland

möjligen kunde breda ut sig på ekobrottmålens bekostnad.

Men vi har lika få allmänna bedrägerimål.

När någon gång ett större ekobrottmål blir klart för

huvudförhandling får jag som administrativ chef för domstolen i

praktiken ofta försöka disponera om resurserna vid domstolen och

skaffa fram två domare, förhoppningsvis med specialutbildning,

som kan friställas för målet i fråga. Dem får jag ta från andra

områden.

Om ett mål skulle ta ett helt år i anspråk för

huvudförhandlingar, som t.ex. La Reine-brottmålet, får i

praktiken 500 andra brottmål stå tillbaka vid tingsrätten. Det

är viktigt att veta i en situation där man försöker att hitta

nya metoder att bekämpa ekonomisk brottslighet.

Jag skall be att få lämna ordet till Rolf Nöteberg. Han var

ordförande vid huvudförhandlingen i La Reine-brottmålet, som

avslutades för en tid sedan vid domstolen.

Rolf Nöteberg: Fru ordförande! Jag har, som Carl Anton

Spak sade, en rätt stor erfarenhet av handläggning i tingsrätt

av mål om ekonomisk brottslighet. För drygt tio år sedan var jag

ordförande vid det första omfattande skalbolagsmålet. Jag deltog

i handläggningen av det s.k. Göta Finans-målet i mitten av förra

decenniet. Jag var under några år kring det senaste

decennieskiftet chef för den avdelning vid tingsrätten som

handlägger ekobrottmål. Jag var också ordförande vid

huvudförhandlingarna i det s.k. La Reine-målet.

I detta sammanhang vill jag nämna ett exempel på

resursutnyttjande på detta område. År 1991 minskade regeringen

antalet chefsdomare vid Stockholms tingsrätt, den domstol som

utan jämförelse har flest omfattande mål av detta slag.

Resultatet blev, till skillnad från vad som har gällt under

senare årtionden, att numera ingen chefsdomare har som

huvuduppgift att arbeta med ekobrottmål.

Det jag främst vill betona är behovet av stränga

prioriteringar. Mitt antagande är då, att oavsett vilka

satsningar som samhället gör för att bekämpa denna farliga

verksamhet -- jag har här en liknande uppfattning som Lars

Bentelius -- det i verkligheten inte är realistiskt att i

praktiken vänta sig annat än att enbart begränsade delar av

brotten kan beivras. Jag tror för egen del, om man ser över hela

fältet, att det förr handlar om promillen än procent.

Det finns få saker i det svenska samhället som är lika lönsamt

som att lura stat och kommun på skatt eller bidrag. Jag vill ta

upp denna fråga utifrån tre aspekter -- urvalet, omfattningen

och tiden. De utredningar som under det senaste årtiondet har

genomförts har, litet hårdraget, antingen avsett tämligen banala

ting, t.ex. underlåtenhet att i rätt tid inbetala källskatt,

eller blivit nog så omfattande. Dessa senare utredningar har

ofta inte varit framgångsrika, i den meningen att i notvarpen

mestadels har fastnat mellanmän, eller vad som i detta

sammanhang kallas för "målvakter", dvs. utställda, ofta

straffade människor, medan hjärnorna bakom brotten har gått

fria.

Dessa väldiga utredningar tar stora resurser i anspråk. Det

finns verkligen anledning att betona att huvudförhandlingstid i

tingsrätt och hovrätt är en mycket dyrbar och knapp resurs. Det

finns också anledning att betona svårigheten att tillgodose

grundläggande principer för den svenska rättegångsordningen, där

man talar om omedelbarhet, muntlighet och koncentration, i fall

där förhandlingen pågår i månader.

I årets budgetproposition talar justitieministern om behovet

av snabba, tydliga och konsekventa reaktioner på brott. Hon

förklarar att detta är av stor betydelse för förankringen av

strafflagstiftningen i allmänhetens rättsmedvetande och för att

påföljdssystemet skall verka avhållande på människors

brottsbenägenhet. Vad man än kan säga om ekobrottmålen; snabba

reaktioner lyser med sin fullständiga frånvaro.

Olägenheterna av detta i fråga om allmänpreventionen står i

öppen dager. Men även den enskilde utsätts för en förödande

behandling. Han kan vara häktad någon månad det ena året, gå och

vänta ett par år på åtal, ytterligare några år senare delta i

ett par huvudförhandlingar i underrätt och hovrätt under

månader, och slutligen få en dom med ett fängelsestraff. I

mycket stora mål kan en person som döms till fyra års fängelse

-- av vilken tid han enligt lag för närvarande skall avtjäna

hälften i anstalt, inkl. häktningstid -- få mer än ett decennium

ödelagt på detta sätt.

Med mitt synsätt är de åtgärder man närmast skulle behöva

vidta följande: Ge åklagare och domstolar tydligare verktyg när

det gäller medvetna prioriteringar. Anvisa myndigheterna att

verkligen göra urvalet så, att honnörsorden från

budgetpropositionen blir uppfyllda. Förstärk åklagarsidan,

kanske genom projektanställningar, med kraftfulla personer som

inte bara har goda kunskaper i straff-, civil- och skatterätt

samt redovisningsfrågor, utan också förmår entusiasmera och

aktivt leda de poliser som utför grovjobbet.

Eric Östberg: Fru ordförande! Ärade utskottsledamöter! Jag

kan redan från början säga att det är lika bra att jag avstår

från att säga vad jag hade tänkt säga när jag gick hemifrån. Jag

övergår till att vara något polemisk.

Chefsrådman Nöteberg serverade här en önskelista på hur

åklagare bör bete sig när det gäller prioritering. Jag kan ta

tag i den frågan med en gång och samtidigt säga något till

rikspolischefen.

När vi talar om ekokriminaliteten är det fråga om stora

brottmål. När man inleder dem har man självfallet inte möjlighet

att utfärda någon som helst garanti för att målet ens skall leda

till åtal än mindre till en fällande dom. Förundersökningen har

syftet att dels utreda om ett brott har skett, dels framleta

huruvida någon kan skäligen misstänkas för brottet. Detta brukar

vi kalla för spaningsstadium. Därefter kommer ett

processförberedande stadium då den misstänkte delges och brottet

närmare utreds.

Polismyndigheten är självfallet skyldig att biträda oss även

när det gäller spaningsdelen. Om en åklagare beslutar att inleda

förundersökning har han rätt att påkalla polishjälp även för sin

spaningsverksamhet och för att kartlägga den brottslighet som är

i fråga, såsom t.ex. nu i bank-och finanskrisen.

Vi kan inte tillfredsställa rikspolischefens önskemål att vi

bara skall ta tag i fall där det finns ett konkret brott, och

där vi omedelbart när vi startar kan förvänta en fällande dom

eller åtminstone ett åtal. Det kan vi aldrig göra. Jag tycker

att det är viktigt att i detta sammanhang betona att

polisutredare aldrig får låta sig demoraliseras av det

förhållandet att en utredning om brottmål inte leder till åtal

eller låta sig demoraliseras av att det inte leder till någon

fällande dom. Det är i inledningsskedet omöjligt att ha någon

klar uppfattning om hur det till sist kommer att gå.

Jag skall mer i förbigående ta upp frågan om prioritering. Att

genast prioritera är svårt. Man måste skaffa sig en uppfattning

om kriminaliteten. Då kan man börja prioritera, sedan kan man

hårdprioritera och slutligen koka ner åtalet till en bråkdel av

vad det egentligen handlar om. Det försöker vi. Ibland svämmar

saker och ting över alla breddar. Jag tar nu igen La Reine-målet

som exempel, som har blockerat en statsåklagare på min myndighet

i snart två år. Rättegången i målet tar slut i hovrätten om

några veckor. Den kommer sannolikt, om inte alla tecken slår

fel, att leda till långvariga straff för många personer. Det har

alltså inte varit ett slag i luften, men det har varit en

långvarig plåga för tingsrätt, hovrätt och för den myndighet som

jag förestår.

Nu till det jag tror att detta utskott förväntar att jag skall

kunna bidra med, nämligen vad vi från operativt håll gör och vad

vi hoppas att få möjlighet att göra i framtiden. Jag skall inte

uppehålla mig vid det vi redan talat om.

Det finns en statsåklagarmyndighet -- jag antar att den är

någorlunda bekant -- som för närvarande består av sju åklagare

och som ägnar sig åt den grova ekonomiska brottsligheten.

Exempel på vad vi gör är La Reine-målet, Nyckeln, Thulin-målet

och Njord-målet. Allt detta görs i myndigheten. Det pågår

omfattande utredningar i mål som gäller grova ekonomiska brott,

helt oavsett vad som nu tillkommer genom det som

statssekreteraren namngivit som "råsop", vilken benämning tycks

vinna sådant burskap att jag förgäves bekämpar det. Jag tycker

att det leder tanken i fel riktning. Vi ämnar som sagt inte gå

bröstgänges till väga, utan hålla oss inom alla de ramar som

lagar och förordningar föreskriver.

Emellertid är en grupp nu under formering, som riksåklagaren

sade. Jag skall bara kort skissa hur jag själv tror att det

kommer att bli och kanske också lägga några ekonomiska

synpunkter på detta. För närvarande pågår en genomgång, listning

och genomlysning av de frågor som kan bli intressanta att

angripa i bank-och finansvärlden. Där biträder oss med stor

entusiasm Bankinspektionen. Även andra samhällsorgan har med

entusiasm visat sin vilja att hjälpa oss. Det gäller

Rikspolisstyrelsen på central nivå och de lokala

polismyndigheter vi talat med, exempelvis polismyndigheterna i

Stockholm och i Göteborg, som lovat oss att få utredningskraft

för att kunna göra detta arbete.

Hur stort arbetet blir kan icke i dag beskrivas.

Finansinspektionen ägnar sig för närvarande åt att göra

utredning i ett bestämt finansinstitut och kommer sedan att ta

nästa och därefter nästa. Det kan inte bli alla. Det är en

omöjlighet. Men man kommer att utreda dem med verkligt stora och

besvärande totalförluster. Man ägnar sig då åt de stora

förlusterna, t.ex. de som ligger över 10 miljoner. Detta

material kommer sedan att ställas till vårt förfogande för att

vi skall se om det i dessa sammanhang har förekommit

kriminalitet.

Vi har hittills listat omkring tio möjliga angreppsmål. Vi har

hos Riksåklagaren begärt förordnande att få inleda

förundersökning. Det är en grupp som nu arbetar som kräver RÅ:s

förordnande för att den skall kunna verka och få sitt forum vid

de domstolar som det gäller. Där har vi nu i fem fall specifikt

begärt förordnande för fem kommande brottsutredningar. Det

gäller i alla fem fall banker och brott av typen trolöshet,

förfalskning av föredragningspromemorior, kraftiga

överskridanden av kreditlimiter, utlåning utan säkerhet eller i

en omfattning som ligger utanför vad man kan acceptera som

blancokrediter etc.

Fem sådana fall finns för närvarande på mitt bord i denna

grupp. Två är på ingående. Jag tänker mig att den framtida

gruppen får ett par ben att stå på. Det är fråga om Stockholm,

där jag kan tänka mig att det kan bli tre åklagare och ett par

revisorer och anledning att anlita extern hjälp från

revisionsbyråer med specialjuridisk kunskap, bankexpertis etc. i

rätt stor omfattning. Jag kan också tänka mig ett ben på annan

ort. Vi är på väg att starta i Göteborg. Jag skall inte namnge

något fall. Men det är fråga om finansinstitut av olika slag,

banker och finansbolag, som kan föranleda att man därstädes

utnyttjar lokala poliskrafter och också lokala åklagarkrafter.

Fullt utbyggd kommer denna grupp att kanske sysselsätta fem

sex personer. Mer räcker heller inte de pengar som nu finns

anslagna till. Vad det kommer att bli i framtiden vet vi inte.

Någon möjlighet att sätta en tidtabell för verksamheten går

inte. Hur snart skall den nå resultat? När kommer första

anhållningsbeslutet?, etc. Sådana frågor kan självfallet inte

besvaras. Det kommer att framgå av den förberedande utredning

som nu sker med hjälp av Bankinspektionen.

Det är anslaget pengar till två år. Vi som har sysslat med

brottmål, såsom fru ordföranden, vet att från det att man

inleder en förundersökning till fällande dom förslår mycket

sällan tiden två år, om det inte är enkla utredningsfall med

häktade personer. Tvåårstiden kommer inte att räcka till detta.

Någon form av förlängning blir under alla förhållanden

nödvändig.

Några korta ord om organisationen. Vi använder från den

myndighet jag förestår, statsåklagarmyndigheten, Rikskriminalens

ekorotel. Vi ser med viss bävan fram mot en situation där man

splittrar upp den på andra myndigheter. Vi behöver såsom

centralmyndighet med en central arbetsgrupp också en central

utredningsstyrka. Det är grundläggande för att vi skall kunna

arbeta. Vi har ett gott samarbete och har ingen anledning att

förvänta att det skall bli annat.

Jag kan här avslöja att vi har skapat ett sorts embryo till

intimare samverkan. Från och med måndag kommer en tjänsteman

från Rikskriminalens ekorotel att placeras vår grupp och sitta

på vårt kontor. Det är första grunden till en sådan nära

relation. Sedan kan man tänka sig att det kommer att ske en

utveckling. Vi har ju de danska och norska förebilderna att

titta på, som riksåklagaren också nämnde.

En liten fråga: Räcker lagstiftningen till och räcker

brottsbestämmelserna till? I grova drag är jag beredd att säga

att de gör det. Ändringar i skattebrottslag och sådant kan vara

påkallat av alla möjliga skäl. Men de "allmänkriminella"

reglerna förslår. Ett exempel där vi borde ta förebild hos våra

grannar är att det i den danska bankloven och i den danska

sparekasseloven finns ett brott som heter oförsvarlig utlåning.

För det vill jag "puffa" inför detta forum. Hade det funnits

under 80-talet, hade läget ur utredningssynpunkt varit en smula

annorlunda.

Rolf B. Åbjörnsson: Fru ordförande! Först och främst

tycker jag att man skall rikta ett tack till utskottet, som jag

upplever som den institution i det svenska samhället som under

senare år på ett övergripande sätt har tagit sig an kampen mot

den ekonomiska brottsligheten. Vi som hållit på och talat om

detta sedan slutet av 80-talet tycker att det faktiskt har hänt

en hel del sedan vårt möte här år 1991. Det var en vändpunkt.

Det är inget tvivel om att det opinionsmässigt nu är på det

sättet, att i princip alla insiktsfulla människor i riket

begriper att detta är ett utomordentligt allvarligt

samhällsproblem som vi skall lösa tillsammans. Det tycker jag

att vi har fått bevis för här i dag med de inlägg som har

gjorts. Det känns mycket bra.

Jag vet inte om jag skall gå in så mycket på detaljer här i

dag. Det har talats så väldigt mycket. Jag skall i alla fall

komma med litet övergripande reflexioner. Det är en oerhört lång

väg att gå från det att insikten kommer till dess att man kan

behandla sjukdomen. Det är ungefär som med alkoholister. Jag har

kanske inte några större förhoppningar om att vi skall få

resultat inom den tid som jag skulle vilja se att det hände

något konkret. Det är en allmän känsla jag har. Jag vet inte

riktigt hur man skall komma åt det.

Läget är helt oförändrat. Möjligen är det nu värre ute på

fältet än det var när vi började. Självfallet är det så. Detta

är som en präriebrand. Det blir bara värre och värre om man inte

gör någonting. Det borde möjligen stämma till eftertanke om

huruvida man skulle öka handlingstakten.

Jag skrev ner tre saker under dessa resonemang. De är:

samverkan och kompetens, vitalisering samt resurser. Jag kan

ansluta mig till de tankar som Axel Morath framförde, om jag

förstod dem rätt. Men på något vis måste det ske en

organisatorisk samordning för att man skall kunna hantera dessa

problem.

Det finns förståelse från alla håll för oss förvaltare, och

man anser att man nog borde tillgodogöra sig mer av det kunnande

som finns ute på fältet. Det finns med i olika utredningar, och

man kommer nog att aktivera den biten. Man kommer också att göra

sådan självklarheter som att man för fortsatt brottsutredning

utnyttjar de revisorer som vi utnyttjar, etc. Detta är

egentligen fullständigt självklart. Det är inte mycket att orda

om det.

Detta med vitalisering är däremot möjligen litet mer

spännande. För mig personligen var det utomordentligt

stimulerande att här höra Rolf Nöteberg göra de inlägg han

gjorde. Det är litet knepigt hur man så att säga skall få i gång

apparaten. Att bara pusha in ett oändligt antal resurser i detta

system och sedan tro att det kommer ut någonting bra i andra

änden är inte alldeles självklart.

Någon sade här i en debatt för någon tid sedan att man inom

sjukvården ökade resurserna och att köerna ökade i samma takt.

Det låter fullständigt absurt. Men det är ofta så här i livet

att tingen inte är riktigt de vi trodde. Detta tror jag är en

nyckelfråga. Hur vitaliserar vi detta system? Det gäller

samordning, stimulans, incitament och vad det nu kan vara. Till

den änden har jag inte kunnat komma på någonting annat än att i

vart fall påstå -- och det är kanske det som ligger bakom en del

vaga uttryckssätt här -- att man t.ex. skulle anlita advokater.

Jag menar då statsadvokater som utför åtal i svåra ekobrottmål.

Riksåklagaren skulle kunna bemyndigas att utnyttja sådana

resurser.

Det måste vara på det viset att man inte hänger med helt och

hållet inom åklageriet. Man kan inte bara skylla på polisen.

Detta hänger ihop på ett sätt som är litet svårt att klara ut

för en utomstående. Det är i varje fall min fasta övertygelse

att det skulle kunna bli litet sprutt på den sidan om man köpte

in litet tjänster på den kanten.

Till den änden är det också viktigt att framhålla att

revisorer inte löser alla problem. Jurister har en utomordentlig

tilltro till revisorer och ekonomer. Men det är ett gäng som är

bra på att redovisa historiska förhållanden som är lätt

iakttagbara och registrerbara. När det gäller andra ting är de i

det närmaste värdelösa. Att driva svåra brottmål inför domstol

krävs det helt andra egenskaper för. Där tror jag att jurister

är duktiga och skall in mera för att få fart på detta system.

Man kan också inom avdelningen vitalisering tänka sig, vilket

man redan är inne på i Skånska hovrätten, att man adjungerar

advokater och andra praktiker så att man får in den erfarenhet

och det kunnande som finns. Vi har ett ganska stelbent system

inom domstolarna med en intern karriär. Det är som med

politiker: de har aldrig varit ute i verkliga livet.

Detta är bara lösryckta tankar. Men det är en färdväg som man

måste kika litet på. Sedan är det fullständigt självklart att

man ytterst måste byta upp sig från "halvdan" till någonting

annat. Det är en resursfråga, vilket finns omvittnat på olika

håll. Jag kan inte förstå det rikspolischefen här säger om att

det på ekosidan inte är problem med resurserna rent tekniskt

sett. De är utomordentligt magra. Där måste det till en hel del

inte bara intellektuell kompetens, utan även tekniska

hjälpmedel.

Peter Smedman: Fru ordförande! Ärade utskottsledamöter!

Som siste talare måste jag konstatera att det mesta som jag

velat ta upp redan är sagt. Jag tänkte ändå peka på några saker.

Jag börjar med att tala om vad Ackordscentralen är för

någonting.

När jag som gästtalare vid Föreningen Auktoriserade revisorer

sade att vi inte har någonting med Musikaliska akademien att

göra tyckte åhörarna att talaren var rätt töntig. Men sedan var

det en revisor som ställde sig upp och sade: Det är ju inte

sant, Peter Smedman. När företagen sjunger på sista versen, det

är då man går till Ackordscentralen.

Vi har våra rötter i de gamla köpmannaföreningarna, och vi har

varit verksamma i över 135 år. Det står visserligen AB på min

namnskylt, men Ackordscentralen är en förening. Vi verkar

tillsammans med vår syster i Göteborg för att skydda

fordringsägarintressena. Vi ser hur fordringsägarna förlorar

pengar i fallisemangen och hur den kraftiga kriminalitet som vi

finner i obeståndsfallen gör att anställda, samhället och även

fordringsägarna utsätts för någonting som närmast kan liknas vid

en våldtäkt.

Jag är i min roll som konkursförvaltare oerhört besviken att

vi år 1993 fortfarande för denna debatt. Det är ungefär tio år

sedan som jag var verksam vid Ackordscentralen i Malmö. Jag

träffade där den då nye ekoåklagaren som inför

konkursförvaltarna sade att han nu hade tagit ett stort steg

framåt. Han hade avskrivit 40 fall. Jag tycker tyvärr att

verksamheten just nu präglas av ungefär samma synsätt. Det är

fråga om resursbrister. Hur vi skall lösa dessa problem?

Jag känner även en oro inför rättssäkerhetsaspekten. Allt

oftare hör man i debatten om åklagarnas och de brottsmisstänktas

diskussioner kring "dealar" om straffsatser m.m. Det är tyvärr

kanske också en ekonomisk fråga. Vi ser ju hur dyra

utredningarna blir. Tittar vi på fallet Gusum, som vi bl.a. var

inblandade i, var det fråga om krav på mångmiljonbelopp för det

allmänna att föra fram till åtal och fällande domar.

Någonting som kanske skulle föra saker och ting framåt är det

som Rolf Åbjörnsson pekar på och som tagits upp tidigare.

Samhället måste ges bättre möjligheter att samverka med

obeståndsjurister och revisorer. Jag kanske inte har samma

negativa syn på revisorerna som Rolf Åbjörnsson. Jag tycker

tvärtom att de utgör en utomordentlig resurs. Här har samhället

mycket pengar att tjäna genom att på ett friare sätt ta in dessa

resurser. Det kommer att ta mycket lång tid innan samhället av

egen kraft kan skapa den kompetensen.

För ett antal år sedan sade min nu bortgångne företrädare Sven

Åvall att man ibland när man träffar företrädare för ekopoliser

och åklagare har en känsla av att urvalskriteriet mer gått på

synskärpa och muskelstyrka än på kompetens. Förhoppningsvis har

detta förändrats. Men det kommer ändå att ta tid. Som en annan

talare här nämnde finns i besparingstider också den uppenbara

risken att den kompetens man bygger upp försvinner in i det

privata näringslivet.

Det är därför utomordentligt viktigt att man skyndar på

utredningen och diskussionerna om ett friare sätt att anlita

konkursförvaltare och revisorer i samband med brottsutredningar.

Det har samhället mycket att vinna på, inte minst beträffande

momsbedrägerierna, där också en tidsfaktor spelar in.

Jag vill avslutningsvis peka på en annan punkt, från vårt

perspektiv, och det är att vi fortfarande finner brister i den

nuvarande lagstiftningen. De flesta ekobrotten berör framför

allt aktiebolag, och här finner vi brister, framför allt

synsättet att man inte skall registrera ägandet i icke noterade

bolag. Det gör, att när vi exempelvis är inne i

fastighetsbolagshärvor, med kriminella aktörer, kåkfarare som

har fått låna pengar hos de stora affärsbankerna, och vi skall

försöka få tag i de herrarna, går de in i garderoberna, byter

styrelser, och aktierna skingras för vinden. Det finns ingen

chans att vidta några åtgärder.

Om vi hade ett liknande system som t.ex. i jordabalken, med

ett registrerat ägande och där det förutsätts en registrering

för vissa förfaranden, exempelvis försäljning av aktier, skulle

säkert en del av de här brotten kunna utredas snabbare. I varje

fall skulle vi kunna få in de här gynnarna inför skranket på ett

snabbare sätt.

Med de här orden, fru ordförande, vill jag tacka för mig.

Ordföranden: Tack skall du ha. Om inte någon av er som

redan har haft ordet vill lämna någon kommentar går vi in på

frågorna.

Göran Magnusson: Jag har först en fråga beträffande

restaurangbranschen, som Lars Bentelius nämnde i sitt anförande.

Där har uppmärksammats tillståndsgivningen för alkoholservering,

som ofta är basen för hela restaurangnäringen. Det skulle vara

intressant att höra vilka synpunkter Lars Bentelius har på

regelförändringar just för restaurangbranschen, för att komma

till rätta med den ekobrottslighet som anses vara ganska

omfattande just där.

Sedan skulle jag vilja ta upp frågan om domstolarna. Både Carl

Anton Spak och Rolf Nöteberg redogjorde för det besvärliga

arbetsläget, och de ansåg att det skulle behöva göras en del

regelförändringar, utöver att det krävs resurser och utbildning.

Det är bara att beklaga att vi i den socialdemokratiska

motionen inte i tillräcklig omfattning har berört den frågan.

Eftersom det är både en regelfråga och en resursfråga, skulle

jag gärna vilja ha någon synpunkt och kommentar från

Justitiedepartementet om de förslag som Carl Anton Spak har

kommit fram till.

Lars Bentelius: Jag vet inte om jag gör Göran Magnusson

besviken, men jag är inte beredd att göra regelförändringar för

restaurangbranschen.

Krister Thelin: Låt mig, innan jag kommenterar Göran

Magnussons fråga, tacka för den lektion jag fick om Karl XII och

självdeklarationen. Min reflexion är den att man också ser hur

det gick för mannen som införde självdeklarationen. Det är ett

mene tekel.

De synpunkter som domstolsföreträdarna förde fram är inte

okända för oss, och vi måste naturligtvis se över hela vårt

ansvarsområde när vi vidtar förändringar. Det pågår ett arbete,

där också de här synpunkterna finns med. Det är alltså inte

bortglömt.

Ingbritt Irhammar: Jag lyssnade på Lars Bentelius, när han

sade att det krävs att ett speciellt organ tar ansvar för

samordningen. Alla har tidigare vidimerat att det är viktigt med

samordning, samverkan och högsta effektivitet, med de resurser

vi har. Lars Bentelius är inte den förste som säger det, utan

det har flera gjort.

Jag läste en rapport från ett seminarium här i Stockholm, där

bl.a. Ulf Adelsohn var med samt företrädare för olika branscher.

Deras gemensamma upplevelse var att det krävs ett särskilt organ

-- om man kallar det en grupp, en myndighet eller en organiserad

samordning -- där någon har ansvaret.

Då är min fråga naturligtvis, framför allt till Krister Thelin

på departementet: Har man tänkt i de här banorna?

Jag kan också fråga riksåklagaren och rikspolischefen: Är det

er uppfattning att det behövs någon styrning och en sådan här

typ av organ, som inte bara består av åklagare, polis och

kronofogdemyndighet? Jag tänker på tull, länsmyndigheter,

dataexperter, osv.

Krister Thelin: Som jag sade i mitt inledningsanförande

och i en del av de efterföljande kommentarerna, är tanken på en

central, sammanhållen, organisatorisk enhet naturligtvis

lockande. Men vi har redan de komponenter som skall utgöra basen

i den verksamheten. Jag tror att det är viktigt att noga följa

utvecklingen av riksåklagarens arbete, med den speciella del som

avser brottsligheten i samband med bank-och finanskrisen. Det

kan alltså dras många, förhoppningsvis, kloka erfarenheter av

det arbetet, som är av just det slag som de som förespråkar en

central myndighet eftersträvar, nämligen arbete i en

sammanhållen grupp.

Man kan alltså tillspetsat säga att landets högste ansvarige

för förundersökningar -- han sitter till höger om mig här -- är

riksåklagaren Torsten Jonsson. Därom råder inget tvivel. Sedan

finns det andra intressenter, där polisen är den viktigaste, men

också andra, som Ingbritt Irhammar tar upp, så att säga på den

civila sidan. För förundersökningarna gäller det att foga detta

samman under ansvarig ledning, så att det fungerar bra. Jag

tror att vi skall pröva att sätta samman de komponenter som

redan finns till en fungerande enhet, innan vi börjar bygga upp

nya enheter. Jag tror att de gamla duger.

Torsten Jonsson: Jag vill ansluta mig till de tankegångar

som Krister Thelin förde fram. Jag tror också, att om vi kan få

en bättre och mera sammanhållen utredningsgrupp, är det helt

naturligt att ansvaret kommer att ligga där. Det är då onödigt

att tillskapa ytterligare ett organ. Jag ser bara framför mig

kanske litet mera byråkrati och flera personer som sitter vid

skrivborden och dirigerar, och för litet av praktiskt arbete.

Lars-Erik Lövdén: Först vill jag göra en allmän reflexion.

Jag har känt en gnagande oro efter det andra passet, då jag

tycker mig märka en skillnad mellan myndighetsföreträdarnas syn

på läget och praktikernas erfarenheter och syn på läget. Den

första delen av utfrågningen, där vi fick myndigheternas syn,

andades någon sorts optimism i fråga om läget, att man är på

rätt väg, att man nu börjar få grepp om situationen. Jag fick

den bilden under de första timmarna.

Men nu säger Lars Bentelius att det är en ytterligt dyster

bild, att situationen är den att ekobrottslingarna under de

senaste två åren har levt i en trygg tillvaro, och att läget

säkerligen kommer att vara oförändrat om vi ses om två år igen.

Rolf Åbjörnsson säger att läget är oförändrat jämfört med

våren 1991, eller t.o.m. värre.

Peter Smedman uttrycker också en oerhört dyster uppfattning om

situationen.

Flera av talarna under det senaste passet har sagt att det är

två huvudproblem, dels ett problem med att organisationen inte

är tillräckligt slagkraftig, inte är samordnad, dels ett

resursproblem.

Jag vill än en gång rikta en fråga till Krister Thelin. När vi

har hört praktikerna, vet vi att det är det de här två

frågeställningarna som de tar upp. Kan Krister Thelin nu intyga

att regeringen på ett kraftfullt sätt kommer att hantera dessa

frågeställningar, att skapa en slagkraftig, samordnad

organisation, med central ledning, att tillföra resurser som

står i rimlig proportion till brottslighetens skadeverkningar?

Annars kanske vi, om vi genomför en ny utfrågning om ett år,

sitter i samma situation som i dag och som för två år sedan.

Det är huvudproblemet. Även om folk har kommit till insikt om

att den ekonomiska brottsligheten är ett stort problem, är det

långt från insikt till rejäl aktion.

Frågan till Krister Thelin är alltså: Kommer regeringen att på

ett slagkraftigt sätt nu ta tag i organisationen, för att få

till stånd en samverkan? Kommer regeringen att tillföra de

resurser som är nödvändiga för en effektiv brottsbekämpning?

Krister Thelin: Det är mycket frestande att svara ja på

Lars-Erik Lövdéns frågor utan vidare kommentarer. Jag tror att

det i den redovisning som jag har lämnat ligger just detta, att

vi ser allvarligt på läget och kommer att pröva alla

organisatoriska reformer, dock inte så att vi vill villfara

önskemålet om inrättandet av en ny myndighet -- vi tror att det

är fel väg att gå, när vi inte först har uttömt möjligheterna

inom ramen för det vi ser.

Jag vill gärna, som ett tillägg till det andra passet, foga

den reflexionen, bl.a. i anslutning till det som har tagits upp

av Rolf Åbjörnsson, att det inte skall uteslutas att man kan

tillföra resurser till de myndigheter vi har i form av

kvalificerat biträde på åklagarsidan. Tanken att man också

skulle -- det finns utländska förebilder -- låta kvalificerade

advokater föra det allmännas talan i domstol, är någonting som

vi måste titta på i framtiden. Men det är också förenat med en

del negativa sidor, som vi inte skall gå in på här. Vi måste ta

till vara alla de resurser vi har, för att på ett begåvat sätt

använda dem.

Jag tror däremot inte att vi enbart, som flera har sagt, skall

tillföra medel utan att vi vet hur de skall användas. Vi har

också visat att vi är villiga att göra omprioriteringar, när vi

anser att det är nödvändigt, t.ex. de 60 miljoner som

Rikspolisstyrelsen nu får öronmärkta för att komma med en

metodutveckling på det här området.

Detta var alltså det långa svaret. Det korta svaret är: Ja.

Kent Carlsson: När jag lyssnar på den andra delen reagerar

jag också, men på ett annorlunda sätt än Lars-Erik Lövdén. Jag

känner också den optimism som myndighetsföreträdarna har, men

när jag lyssnar på praktikerna får jag en annan känsla. Vi har

ägnat så många ord åt samverkan och tittat på

organisationslösningar, och många av frågorna från oss

riksdagsledamöter har handlat om det.

När jag då hör Rolf Åbjörnsson och Peter Smedman här på

slutet, slår det mig att vi kanske tittar alldeles för mycket på

organisationsfyrkanterna och glömmer bort det som finns i dem, i

form av personer som faktiskt skall jobba. Om man hårdrar det,

skulle man kunna säga att den bild som har skapats, till viss

del i pressen och till viss del av de uppgifter som vi som

utskottsledamöter får, är att det är en ganska trött och sliten

organisation, där man placerar folk som inte vill vara i

fronttjänst längre. Det är klart att det inte blir någon större

fart på en sådan organisation. Det är allvarligt, därför att då

kan vi från politisk sida gå in och göra en mängd

organisatoriska förändringar, utan att det blir någonting i

slutänden.

Jag kommer att tänka på en film som heter De omutbara, där

Kevin Costner skall jaga gangstern Al Capone och som tar till

nya och kanske inte riktigt svenska metoder. Det är mycket

bössor och blod. Det görs en mix i filmen, mellan en åklagare

och en revisor, och ur detta föds någonting som gör att man

åtminstone kan fälla honom för deklarationsbrott, men inte för

narkotikabrott och annan skum verksamhet.

Jag vet att det är svårt att resonera i termer av hur man

skall vitalisera en organisation och sätta sprutt på den, men

det vore ändå intressant att få litet fler tankar om vad vi från

politiskt håll skulle kunna göra för att hjälpa till med

vitaliseringen.

Några funderingar som dyker upp i mitt huvud, och som har

nämnts här också, är en friare rekrytering av personal som kan

jobba med den här typen av frågor samt inköp av tjänster -- det

kan vara revisorer, advokater, datafolk, osv. Det handlar också

om att få in nya erfarenheter. Det är ingen som har nämnt det,

men i de företag där man hittar på sådana här saker finns det

personer som antagligen har varit med om att ta fram de olika

åtgärderna. Ett sätt kan vara att försöka locka över några

sådana nyckelfigurer, som advokater och andra.

Det vore intressant att höra om det finns mer idéer om

vitalisering -- eller vi kanske skall dela ut vitaminburkar till

myndigheterna.

Torsten Jonsson: Jag kände också litet av den oro som

spred sig efter pausen. Det var ungefär samma oro som jag

föreställer mig att en riksdagsledamot känner när

ungdomsförbundet har gjort ett uttalande.

Det är alldeles riktigt att det finns litet av den pessimism

som kom fram i en del inlägg. För ett år sedan satt vi här och

talade, och jag tror att vi om ett år, om det blir en ny

hearing, kommer att befinna oss inte så långt från den situation

som vi i dag är i.

Det är inte så konstigt, därför att det tar en oändlig tid att

vända en oljetanker -- och vi håller på att försöka vända den.

Men jag är inte överoptimistisk nog att tro på snabba och

eleganta helomvändningar.

Jag känner mig nästan litet orättvist behandlad, när det talas

om att det behövs en vitalisering. Jag tycker att det här sättet

att försöka angripa brottsligheten, dvs. med bankgruppen, är ett

verkligt friskt grepp, och det borde verkligen kunna bidra till

att vitalisera. Det är väl just ett sådant vitaminpiller som det

talas om.

Alla förslag som har kommit fram här är välkomna, även om det

naturligtvis kan finnas svårigheter.

Fri rekrytering kan vi inte göra mycket åt, men jag kan säga

att jag understödjer tanken.

När det gäller förslaget om inköp av tjänster, frågar man sig

med knarrig byråkratism om en advokat skulle ställa upp för en

åklagarlön, även om det ligger vid sidan av ämnet. Det går att

komma till rätta med sådant.

Jag tycker ändå att vi som håller på med detta -- vi har i

snart två år arbetat för att få fram nya synpunkter och tankar

på det här området -- hela tiden i alla diskussioner har varit

besjälade av optimism.

Björn Eriksson: Det senaste inlägget var intressant. Vi

sitter nu och tittar på olika organisationsskisser, och det

ligger otroligt mycket i kommentaren att sådana inte löser några

problem utan att det är människorna som avgör. Eftersom jag har

dessa modeller på näthinnan, kan jag säga att det finns fördelar

med den ena och fördelar med den andra, men det finns ingen

patentlösning. Det finns inte en superåklagare som träder fram

eller en superpolis som löser problemen.

Jag delar Torsten Jonssons uppfattning om vitaliseringen.

Mycket av det som föreslås är i någon mening redan på gång. Det

må vara myndigheten obetaget att ha litet framåtanda och

optimism; det skulle vara mycket värre för er om vi satt här och

grät långa floder och sade att allting var hopplöst och

eländigt. Det finns saker som kan göras här.

Jag återkommer till att det är en förändring som vi vill se

framför oss, både på åklagarsidan och på polissidan, nämligen så

att de centrala myndigheterna blir betrodda att arbeta med

frågan. Vi har inte arbetat med det här på länge, därför att det

har legat ute i den lokala, decentraliserade organisationen,

långt utom räckhåll för oss. Det är den här förändringen, som

förhoppningsvis är på gång, som gör att vitamininjektionerna kan

gå ner i organisationen.

Inom parentes -- jag svarade aldrig på frågan om nya

myndigheter -- vill jag säga, att utöver att jag är litet orolig

för bildandet av nya myndigheter, har jag en erfarenhet från

relativt lång statstjänst, att när det gäller kårstrukturer, typ

polis och tull etc., är det farligt om det blir A-lag och B-lag,

om resten av polisen säger, att "de där som har gått över till

B-laget behöver vi inte bry oss om". Då plockar man bort något

av det essentiella med att ha en nationell statlig polis, dvs.

om man börjar splittra upp organisationen och återgå till ett

slags divisionstänkande.

De lösningar som är på gång, med ett slags fusionering på ett

vettigt sätt, med bibehållen myndighetsidentifikation och med

möjligheter till påverkan och styrning på den centrala

åklagar-och polissidan, tror jag är rätt modell.

Lennart Grufberg: Jag kan mycket kort säga att jag inte

tycker att vi har tecknat en så positiv bild av

resurssituationen. Vi har tecknat en rätt positiv bild av att vi

har möjligheter att samarbeta, men vi har bekymmer med resurser

och kompetens -- det har vi sagt mycket tydligt.

Jag vill svara kort och klart att vår organisation blir trött

och kommer att bli ännu tröttare om vi inte får några att

samarbeta med.

Sigrid Bolkéus: Jag tror att det var Eric Östberg som

ställde frågan: Räcker lagstiftningen? Svaret blev: I stort

sett. Han antydde att vi på 80-talet hade behövt den danska

banklagen om oförsvarlig utlåning. Jag håller med om det.

Då började jag fundera, och jag ställer frågan till Rolf

Åbjörnsson, som är konkursförvaltare med lång erfarenhet: Hur är

det med näringsförbudet? Är reglerna tillräckligt precisa och

enkla? Om inte, vad behöver då göras?

Det har pratats mycket om missbruk av lönegarantin. Är

missbruket så utbrett som det sägs i massmedia?

Peter Smedman sade något om rättssäkerheten, att man "dealar"

om straffsatsen. Är den brottsmisstänkte med i den "dealingen"?

Rolf B. Åbjörnsson: Det är mycket viktigt att vi har

regler om näringsförbud, därför att den andra sidan av saken är

näringsfriheten. Vi skall alltså inte reglera in människor i en

näring, men däremot skall vi reglera bort dem när de inte har

hållit måttet.

Tyvärr fungerar inte reglerna om näringsförbud särskilt bra.

Det kan möjligen bero på en felaktig lagstiftningsteknik.

Tidigare hade vi en del ganska handfasta regler för när det var

aktuellt med näringsförbud eller inte. Nu är det mycket

övergripande, svepande formuleringar, som egentligen går ut på

att det, med beaktande av alla omständigheter i det enskilda

fallet, möjligen kan vara så att det här inte är bra.

När man inte är Gud Fader, utan en enkel praktiker, ser man

inte riktigt igenom det här, om det verkligen är klandervärt i

den utsträckningen att det kan leda till ett näringsförbud, och

då blir det inte anmält. Det är klart att vissa fall är så

uppenbara att det inte är något problem.

Jag tycker alltså att lagstiftningen borde vara mera konkret,

mera tydlig, och utnyttjas mera. Jag ansluter mig inte till

uppfattningen att det bara blir bulvanskap m.m., utan på litet

sikt blir det besvärligare och besvärligare att driva illegal

verksamhet för den som har fått ett näringsförbud.

När det gäller lönegarantin har lagstiftningen säkert, rent

allmänt sett, fungerat helt i enlighet med lagstiftarens

intentioner. Missbruk och annat elände förekommer naturligtvis,

men det är marginellt. Det har varit några spektakulära fall,

som massmedia har gjort stort nummer av, men i den stora

hanteringen upplever jag inte att det förekommer missbruk.

Däremot har själva systemet varit för generöst. Det var därför

rätt att minska beloppet -- kanske inte ända ner till 100000

kr, men 200000 kr hade varit helt okej.

Den utredning som nu sitter, där jag själv är med, skall

reglera innehållet i lönegarantin. Det sociala momentet måste

alltså bli mera tydligt. Det här med att man skall få allting --

tantiem, ersättning för tandläkarkostnader och vad det än är --

som ingår i anställningsförhållandet, är litet onödigt. Det

behöver man ju inte för att överleva.

Torsten Jonsson: Ett sätt att effektivisera

näringsförbudet är ju att, i enlighet med det förslag som vi har

givit in, se till att näringsförbuden blir kungjorda, så att

folk vet att den som har fått näringsförbud verkligen har fått

det.

Peter Smedman: Jag kanske inte är den rätte sakkunnige att

debattera "wheel and deal", men det har förts en debatt om hur

man skall effektivisera processföringen mot brottsmisstänkta. Vi

har sett här i landet, liksom i USA, där debatten också har

förts, att de stora brottsutredningarna kostar samhället mycket

pengar. Då har debatten gått ut på följande: Skall man ta upp

alla de brottspunkter som eventuellt kan åläggas den misstänkte,

eller skall man koncentrera sig på vissa punkter och

effektivisera processföringen?

Bl.a. i Göteborg har den debatten förts. Jag var med om den,

och jag sade att det är tragiskt ur allmän

rättssäkerhetssynpunkt att man sopar vissa brott under mattan,

just med hänsyn till att det kostar samhället mycket pengar, att

man gör upp om en viss straffsats med försvarsadvokaten och att

den åtalade sedan nöjdförklarar sig direkt efter

tingsrättsförhandlingarnas slut.

Det var det här jag ville fokusera. Vi ser dock att det är en

komplicerad fråga, och det kostar samhället mycket pengar, men

det innebär också rättssäkerhetsaspekter.

Bengt-Ola Ryttar: Det är flera som har berört

"målvakterna" och svårigheterna att i slutänden komma till skott

och åtala dem som verkligen har begått brotten. Det är

egentligen bara Peter Smedman som har antytt något förslag för

att hantera den situationen. För ett antal år sedan fanns det

ett förslag om bulvanlag som avrättades ganska rejält, och det

har gjort att det har varit svårt att ta upp den frågan igen.

Är det så att det skulle behövas en bulvanlag? Lars Bentelius

har säkert invändningar mot det, men det vore trevligt att få

höra några synpunkter.

Sedan vill jag ta upp det som har sagts om näringsförbud. Det

finns en angränsande fråga där, och det handlar om

ansvarsgenombrott. Jag tror att bägge de här lagstiftningarna

skulle kunna förbättras åtskilligt. Jag vill fråga Krister

Thelin, om ni på departementet har några ambitioner att se över

det här. Utredningen hade ett bättre förslag till näringsförbud

än det som till slut resulterade i lagstiftningen.

Jag hörde ett intressant inslag i radio i morse, där en

engelsk professor diskuterade penningtvätt. Diskussionen fördes

om olika sätt att komma innanför banksekretessen. Jag ser att

Björn Eriksson har synpunkter på det.

Krister Thelin: Med anledning av Bengt-Ola Ryttars två

frågor vill jag säga, att i frågan om ansvarsgenombrott har vi

ingen översyn på gång. När det gäller näringsförbudet följer vi

naturligtvis utvecklingen, och vi har tagit till oss de

synpunkter som har lämnats, bl.a. här i dag. Vi skall

naturligtvis ta med dem i bagaget -- ingen lagstiftning är ju så

bra att man inte kan, mot bakgrund av den erfarenhet som

rättstillämpningen ger, förfina den.

Björn Eriksson: Problemet för oss är, om det handlar om

pengatvätt, att det dels finns ett slags förbrott, dels finns

problemet att den som gör det här säger att han var i någon

mening i god tro. Vi har försökt att föreslå en lösning, genom

att kriminalisera en mängd beteenden, t.ex. underlåtelse att

bevara vissa bokföringsallegat, att undvika att ställa

ID-kontrollfrågor -- allt för att få en infallsvinkel. Vi har

ibland i dag problemet att det kan komma in någon på banken med

svarta pengar som vill sätta in dem och handla lastbilar, med

direktimport till Colombia, m.m. uppenbart konstiga saker.

Vi har försökt hitta system för att skapa en vettig grad av

kriminalisering, för att kunna jobba, också därför att

bankanställda ibland kan behöva detta. Det är ju jobbigt att

avkräva kunder en del av de här sakerna, och då kan det vara bra

att ha en lagstiftning som är distinkt i det avseendet. Det är

alltså ett område som vi har synpunkter på. Rom byggdes inte på

en dag, utan det går bit för bit framåt. Men tittar vi på

utländska förebilder, ser vi att man ofta har valt tekniken med

kriminalisering för att komma åt de här pengatvättarna.

Rolf B. Åbjörnsson: Jag tror inte att en bulvanlag bidrar

med någonting. Det talades om "målvakter". Det är kvittot på att

vi är helt förlamade när det gäller att komma åt dem som

verkligen begår brott. Det är närmast en fars med "målvakterna",

men det problemet löser vi inte med en bulvanlag.

Frågan om ansvarsgenombrott är intressant, men den är inte så

lätt att lösa. Frågan kom upp i Aktiebolagskommittén. Plötsligt

satt vi där och hade fått upp frågan om aktiekapitalets storlek.

Vi förstod alla vad det var fråga om. Tidigare hade vi bara

pratat om anpassningen till EG, och ingen begrep egentligen

någonting. Men då kom frågan om storleken på aktiekapitalet upp,

och en del av oss tyckte att det skulle vara ganska högt -- som

vi praktiker har sagt länge -- för att motverka möjligheterna

att fiffla.

Då fick vi snabbt reda på att vi håller på med näringspolitik

och inte någonting som syftar till att eliminera ekonomisk

brottslighet. Sedan fick vi hålla tyst. Jag har en känsla av att

folks erfarenhet där bröts mot något allmänt, traditionellt

politiskt sätt att hantera de här frågorna, vilket jag tycker är

felaktigt.

På något vis måste hela rättsordningen genomsyras av vissa

målsättningar, varav detta är en, eftersom det är ett fundament

för samhället.

Kan man inte klara det med aktiekapitalet -- vilket kanske

inte är den lämpliga vägen -- är ansvarsgenombrott någonting som

man i varje fall kan fundera över. Vi jurister känner dock ett

enormt motstånd, genom att det nu finns en juridisk form för

verksamheten, med begränsat ansvar, och det inte är något

mittemellanläge.

Jag tycker ändå inte att man skall vara främmande för att det

i vissa lägen skall vara ansvarsgenombrott. Det gäller också i

dag i rättspraxis, även om det är mycket strikta regler runt

omkring.

Bertil Södermark: Jag vill gärna säga att jag inte riktigt

känner igen Peter Smedmans beskrivning av samarbetet mellan

försvarare och åklagare. Det är självklart att en försvarare

gärna för ett samtal med en åklagare, som syftar till att man

skall få en process som går att hantera. Men att det skulle

föreligga formliga överenskommelser mellan försvarare och

åklagare, det har jag aldrig varit med om.

Likaså vill jag gärna säga att jag instämmer i uttalandet att

någon särskild bulvanlag inte torde behövas. Det rör sig i

allmänhet om en bevisfråga, och kommer man till rätta med

bevisningen så kommer man säkert till rätta med fenomenet inom

ramen för gällande lagstiftning.

Slutligen, fru ordförande, vill jag också instämma i vad som

har sagts här om den friare rekryteringen. Jag tror inte man kan

överskatta den kompetens som behövs för att bedöma invecklade

transaktionskedjor, och det är alldeles orealistiskt att tro att

den skilda kompetens som i olika hänseenden erfordras kan rymmas

under en hatt. Det är väldigt värdefullt att tillföra inte bara

straffrättsliga kunskaper när det gäller den här bedömningen

utan framför allt civilrättsliga kunskaper, djupa kunskaper i

associationsrätt. Det är ingenting som man lär sig vare sig på

polisskola eller i den juridiska utbildningen, utan det fordras

mycket lång erfarenhet för att man skall få ett grepp om det här

ämnet, och det finns inte så förfärligt många i landet som

verkligen behärskar ämnet mycket väl.

Jag tror alltså att skall vi komma framåt i de här frågorna

måste ni fundera i banor som leder till friare rekrytering.

Tillför kompetens till de utredningsgrupper som i dag finns, så

kommer ni nog att finna att ni inte behöver skapa några

särskilda byråkratiska system för att sköta det här.

Peter Smedman: Ett kort bemötande till Bertil Södermark.

Det aktuella fallet gällde en av de större skalbolagshärvorna

på Västkusten. Jag skall skicka Bertil en kopia av domen.

Det var också TV-inslag om det här, och det är självklart att

både advokater och åklagare sade i det aktuella fallet att det

hade givetvis inte förekommit några "dealar" eller "wheelar". Å

andra sidan sade man att man hade hört sådana här resonemang

från kolleger -- ej namngivna.

Jag tror att detta är ett problem. Man skall diskutera öppet,

för det här är också en kostnadsfråga. Debatten förs öppet i

USA, där det införts en modell enligt vilken man ser så att säga

på de ekonomiska konsekvenserna av ett processande.

Det var närmast ur den aspekten jag ville ta upp den här

frågeställningen.

Torsten Jonsson: Jag vill bara säga att dealing är inte

tillåten i svensk lagstiftning. En variant kan möjligtvis tänkas

förekomma just i skattemål, där man helt enkelt försöker komma

överens om en siffra som är ostridig. Men det är ju långt ifrån

att man erbjuder det ena eller det andra.

I ett beslut som jag fattade för något år sedan riktade jag

mycket allvarlig kritik mot en åklagare som hade gjort ett

försök till dealing inom sitt område. Han sade alltså till en

person: Om du erkänner det här så slipper du åtal.

Det är synnerligen klandervärt -- det strider direkt mot

reglerna i förundersökningskapitlet i rättegångsbalken.

Ordföranden: England nämndes här tidigare av någon, och i

England har man ju settlement, där man faktiskt gör

överenskommelser mellan dem som representerar staten och dem som

möjligen har fifflat med skatten. Det kan vara ett intressant

ämne att ta upp i något annat sammanhang. Det är precis som

Torsten Jonsson sade, att sådant här är inte tillåtet i Sverige.

Jag har hört mig för hos ett par ytterligare frågare som står

på listan om vi kunde få stryka dem, för vi har redan passerat

den tid när vi skulle sluta.

Syftet med den här utfrågningen var ju att följa upp den

utfrågning som vi hade i justitieutskottet i mars 1991. Jag

måste säga att det var en väldigt dyster utfrågning när det

gällde alla inblandade. Från såväl myndigheter som praktiker

redovisade man då ett slags hopplöshetskänsla.

Jag tycker att dagens utfrågning har visat på att det finns

mängder av aktiviteter och på att förändringar är på gång.

Jag deltog i en konferens för ekopoliser i början av 1991, och

där träffade jag mängder av ekopoliser som hyste en väldig

håglöshet och en hopplöshetskänsla. De påstod att de enbart

arbetade i kraftig motvind. För bara ett halvår sedan deltog jag

så i en liknande konferens, där jag tyckte att litet av den

attityden fortfarande fanns kvar.

Jag kan inte annat än konstatera att dagens sammanträde visar

på en vändpunkt när det gäller den ekonomiska brottsligheten.

Det har redovisats mängder av olika aktiviteter: förslag som

redan är genomförda, förslag som skall komma och många olika

idéer. Det bådar gott för framtiden. Här har t.o.m. använts

uttryck som optimism och positivism, och jag anser att vi skall

ta det här till oss och se att utvecklingen har vänt och att

mycket är på gång.

Därmed tackar jag alla er som har kommit hit i dag för er

medverkan. Det har varit en mycket intressant dag. Tack skall ni

ha!

Innehållsförteckning

ANDRA HUVUDTITELN 1

Sammanfattning 1

Propositionen 1

Motioner 2

Utskottet 8

Riktlinjer för resursanvändning inom polisväsendet 8

Grundläggande prioriteringsfrågor 8

Brottsförebyggande åtgärder 12

Åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten 13

Inledning 13

Prioritering av den ekonomiska brottsligheten 13

Organisationsfrågor 15

Utbildning 16

Styrmedel 17

Samordning av insatser 18

Lagstiftningsåtgärder 18

Trafikpolisen 19

Sjöpolisen 21

Ökad synlighet 21

Kvarterspolisverksamheten 21

Allroundpolis 22

Uniformerad polis 22

Vissa organisationsfrågor 23

Den regionala och lokala polisorganisationen 23

Besparingskrav på polisen 24

Övriga organisationsfrågor 25

Lokalförsörjning inom polisväsendet 26

Anslag till Rikspolisstyrelsen 27

Anslag till Säkerhetspolisen 27

Anslag till Polishögskolan 27

Anslag till Statens kriminaltekniska laboratorium 27

Anslag till lokala polisorganisationen 27

Övriga frågor 28

Utbildning 28

Personalpolitik 29

Sanktioner mot polismän som begår brott 30

Personalkontroll 31

Gränskontroll och narkotikabekämpning 31

Passet som ID-handling 32

Hemställan 32

Reservationer 36

1. Inriktningen av kriminalpolitiken (mom. 2) 36

2. Ändring av polislagen (mom. 3) 36

3. Prioritering av vissa brott (mom. 4) 36

4. Brottsförebyggande åtgärder (mom. 5) 37

5. Brottsförebyggande ungdomsarbete (mom. 6) 37

6. Prioritering av den ekonomiska brottsligheten

(mom.7) 38

7. Anställande av personal från skattemyndigheterna (mom.

8) 38

8. Polisorganisationen för bekämpande av ekobrott (mom.

9) 39

9. Den centrala rikskriminalorganisationen (mom. 10) 40

10. Utbildning (mom. 11) 40

11. Styrmedel (mom. 12) 40

12. Samordning av insatser (mom. 13) 41

13. Översyn av skattebrottslagen (mom. 14) 41

14. Översyn av lagstiftning (mom. 15) 42

15. Påföljden för skattebrott (mom. 16) 42

16. Rikspolisstyrelsens befogenheter på trafikområdet

(mom.17) 43

17. Övervakning av trafiknykterheten (mom. 18) 43

18. Polisens rätt att stoppa vägtrafikant (mom. 19) 43

19. Kvarterspolisens brottsförebyggande betydelse

(mom.23) 44

20. Allroundpolis (mom. 24) 44

21. Polisdistriktsindelningen (mom. 27) 45

22. Besparingarnas konsekvenser m.m. (mom. 28) 45

23. Polisrotlar för sexuella övergrepp (mom. 30) 46

24. Anslag till Rikspolisstyrelsen (mom. 33) 46

25. Anslag till lokala polisorganisationen (mom. 37) 47

26. Översyn av polisutbildningen (mom. 38) 47

27. Utbildning om våld mot kvinnor m.m. (mom. 40) 47

28. Polisens personalpolitik (mom. 41) 48

29. Sanktioner mot polismän som begår brott (mom. 43) 48

30. Gränskontroll (mom. 45) 49

31. Tullens narkotikabekämpning (mom. 46) 49

32. Befogenheter för tulltjänstemän 50

Meningsyttring av suppleant 50

Prioritering av vissa brott 50

Prioritering av den ekonomiska brottsligheten 51

Polisorganisationen för bekämpande av ekobrott 51

Styrmedel 51

Översyn av lagstiftningen 51

Anslag till Rikspolisstyrelsen 51

Anslag till Säkerhetspolisen 51

Utbildning om våld mot kvinnor m.m. 52

Deltagare i justitieutskottets utfrågning om den

ekonomiska brottsligheten den 18 februari 1993 53

Referat från justitieutskottets utfrågning den

18februari 1993 om den ekonomiska brottsligheten

54