Bet. 1992/93:JuU23

Justitieutskottets betänkande

1992/93:JUU23

Anslag till åklagarväsendet

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1992/93

JuU23

ANDRA HUVUDTITELN

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet regeringens förslag om

anslag till åklagarväsendet för budgetåret 1993/94 samt ett

antal motioner avseende medelstilldelningen och i övrigt med

anknytning till åklagarväsendet.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till

medelstilldelning. Motionerna avstyrks. Till betänkandet har

fogats åtta reservationer varav en från (s) och sju från (nyd).

Propositionen

I proposition 1992/93:100 bilaga 3 (Justitiedepartementet) har

regeringen föreslagit riksdagen att för budgetåret 1993/94

till Riksåklagaren anvisa ett ramanslag på 23 812 000 kr

(punkt C 1, s.90),

till Åklagarmyndigheterna anvisa ett ramanslag på 535 366 000

kr (punkt C 2, s. 91--92).

Motionerna

1992/93:Ju213 av Karl Gustaf Sjödin m.fl. (nyd) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att utreda förutsättningarna för att inrätta

en miljöpolis efter amerikansk modell och att lägga ner miljö-

och hälsoskyddskontoren.

1992/93:Ju301 av Christel Anderberg och Inger Koch (m) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om förtur för kvinnomisshandelsmål.

1992/93:Ju302 av Karl Gustaf Sjödin m.fl. (nyd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att åklagarrollen måste renodlas så att

åklagaren i allt väsentligt sysslar med sådant som just kräver

den särskilda åklagarkompetensen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att reglerna ändras så att

åtalsunderlåtelse kan komma till användning i betydligt större

omfattning än för närvarande,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att ett system med relativ åtalsplikt i

stället för absolut åtalsplikt bör införas.

1992/93:Ju303 av Bengt Silfverstrand m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om skärpta åtgärder mot miljöbrottslighet.

1992/93:Ju635 av Karl Gustaf Sjödin m.fl. (nyd) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att utreda förutsättningarna för ett system

med påföljdsöverenskommelse.

1992/93:Ju817 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas

3. att riksdagen utöver vad regeringen föreslagit anvisar 6

500 000 kr till Riksåklagaren för utökning av antalet tjänster

som ekoåklagare samt utbildning av ekobrottsåklagare.

1992/93:Ju821 av Karl Gustaf Sjödin m.fl. (nyd) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att reglerna ändras så att polisen är

skyldig att hämta den som anmälts för misshandel eller annat

våldsbrott till förhör inom 24 timmar efter anmälan.

1992/93:Ju831 av Karl Gustaf Sjödin m.fl. (nyd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att ytterligare ansträngningar bör göras

för att vidga utrymmet för användning av strafföreläggande och

ordningsbot om inte rättssäkerhetskäl lägger uppenbara hinder i

vägen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om regelbundna stickprovsundersökningar i

fråga om strafföreläggande och ordningsbot för att klargöra

systemens tillförlitlighet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att skapa möjligheter att till den

summariska straffprocessformen koppla skadestånd och andra

enskilda anspråk,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att villkorlig dom bör kunna dömas ut

genom strafföreläggande,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att det bör skapas förutsättningar för ett

mera nyanserat system för ingripande mot snatterier, vilket

innebär att oskyldiga inte får drabbas men väl medföra kännbara

straff för återfallssnattaren,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att om snatterier beivras med penningböter

varje brott bör noteras i ett särskilt register i syfte att

upptäcka återfallssnattare.

1992/93:Ju846 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas

33. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om rekrytering och utbildning av åklagare.

1992/93:N279 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

3. att riksdagen till Åklagarmyndigheterna för budgetåret

1993/94 anvisar 10 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit

till undersökning av oegentligheter i samband med finanskrisen

enligt vad i motionen anförts.

Utskottet

Inledning

Åklagarväsendet har tillsammans med övriga delar av

rättsväsendet viktiga uppgifter i samhällets kamp mot

brottsligheten. Åklagarväsendet har också, liksom andra delar av

den offentliga sektorn, under en lång följd av år ställts inför

uppgiften att med begränsade resurser klara av en växande

arbetsmängd. Antalet inkommande mål till åklagarmyndigheterna

har t.ex. ökat med 18 % under de senaste fem åren. Mellan åren

1990 och 1991 var ökningen drygt 5 %. Samtidigt har

målbalanserna ökat kraftigt.

År 1990 tillsattes en parlamentariskt sammansatt kommitté för

att se över åklagarverksamheten och förundersökningsreglerna.

Kommittén, som antog namnet Åklagarutredningen -90 (Ju 1990:04),

redovisade i juni 1992 sitt uppdrag genom betänkandet (SOU

1992:61) Ett reformerat åklagarväsende. Betänkandet har

remissbehandlats, och det är för närvarande föremål för fortsatt

beredning inom Justitiedepartementet.

I juli 1992 fick Statskontoret i uppdrag att se över

åklagarväsendets centrala organisation. Uppdraget redovisades i

februari 1993 och remissbehandlas för närvarande.

Åklagarväsendet ingår i systemet med treåriga budgetramar.

Detta innebär att verksamhetens inriktning och

medelstilldelningen för åklagarväsendet i princip har lagts fast

för budgetperioden 1991/92--1993/94. Regeringen beslutade den

18 juni 1992 att de riktlinjer för åklagarverksamheten som

gäller för perioden 1991/92--1993/94 skall utsträckas till att

omfatta även budgetåret 1994/95. Anledningen till detta var att

regeringen önskade avvakta bl.a. Åklagarutredningens betänkande

innan nya myndighetsspecifika direktiv beslutas.

I syfte att förbättra effektiviteten inom åklagarväsendet har

Riksåklagaren delegerat budgetansvaret till regional nivå.

Beslutet gäller fr.o.m. innevarande budgetår. Detta innebär att

regionåklagarmyndigheterna och åklagarmyndigheterna i Stockholm,

Göteborg och Malmö samt Statsåklagarmyndigheten för speciella

mål i princip tillsammans ansvarar för alla medel som disponeras

inom anslaget Åklagarmyndigheterna.

Medelsanvisningen

Regeringen har föreslagit att riksdagen anvisar ramanslag på

dels 23812000 kr till Riksåklagaren, dels 535 366 000 kr

till åklagarmyndigheterna.

I motion Ju817 begärs en ökning av anslaget till Riksåklagaren

med sammanlagt 6 500 000 kr avsedda för kompetenshöjande

åtgärder, vidareutbildning av åklagare inom ekobrottsområdet och

nya ekoåklagartjänster. I motion Ju846 aktualiseras också frågor

om kompetenshöjande och rekryteringsbefrämjande åtgärder för

åklagarna.

I motion N279 begärs en ökning av anslaget till

åklagarmyndigheterna med 10 000 000 kr. Resurstillskottet är

avsett för en särskild utredningsgrupp med uppgift att undersöka

oegentligheter i samband med finanskrisen.

Riksåklagaren hade begärt att innevarande års ram för

åklagarmyndigheterna skulle räknas upp med totalt 15 000 000 kr,

varav bl.a. 1300000 kr för kompetenshöjande åtgärder.

Riksåklagaren hade vidare begärt att ramen skulle förstärkas

med 6200000 kr för tillskapandet av en särskild

eko-utredningsgrupp. Avsikten med utredningsgruppen är att den

under en begränsad tid skall ta sig an undersökningar i ärenden

som rör kvalificerad ekonomisk brottslighet riktad mot banker

och finansinstitut. Bakgrunden är bl.a. de synnerligen stora

kreditförluster som banker och andra finansinstitut åsamkats de

senaste åren där en del av förlusterna kan antas bero på

brottsliga gärningar. I den särskilda utredningsgruppen ingår

bl.a. högt kvalificerade åklagare och ekonomiskt utbildade

personer.

I budgetpropositionen anför justitieministern att det endast i

mycket speciella situationer kan komma i fråga att under en

pågående budgetperiod ändra en given planeringsram. Enligt

hennes mening utgör yrkandet om medel för den särskilda

eko-utredningsgruppen ett sådant undantag. Hon förordar därför

att anslaget till åklagarmyndigheterna förstärks under en

tvåårsperiod. Hon har bedömt det ytterligare medelsbehovet för

detta ändamål till 4 000 000 kr.

Riksåklagarens hemställan om ytterligare medel för

kompetenshöjande åtgärder förklarar sig justitieministern därmed

inte kunna biträda. Hon anser i stället att det bör vara möjligt

att genom omprioriteringar inom den medelsram som fastställs

avsätta nödvändiga resurser.

Som framgår av utskottets betänkande förra året

(1991/92:JuU16) överlämnade Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen

i januari 1992 en utredning till regeringen angående vissa

frågor om ekonomisk brottslighet. I utredningen läggs fram ett

stort antal förslag för att effektivisera kampen mot ekonomisk

brottslighet. Med anledning av denna rapport har regeringen

uppdragit åt Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen och

Riksskatteverket att redovisa vilka åtgärder som vidtagits i

form av effektiviseringar inom myndigheternas ordinarie

verksamhet. En slutredovisning skall lämnas före utgången av maj

1993.

Utskottet vill först understryka vikten av att de treåriga

planeringsramarna hålls. I undantagsfall kan det dock bli

nödvändigt att frångå ett beslut om planeringsramar. Utskottet,

som vid en offentlig utfrågning den 18 februari 1993 inhämtat

upplysningar om bekämpningen av den ekonomiska brottsligheten,

anser att en sådan undantagssituation är för handen när det

gäller Riksåklagarens framställning om medel till den särskilda

utredningsgrupp mot ekonomisk brottslighet i bankvärlden, vilken

redan i slutet av förra året på särskilda medel inledde sin

verksamhet.

Utskottet ser, i likhet med justitieministern, positivt på

eko-gruppens sätt att ta sig an en svårutredd och komplicerad

brottslighet. Mot bakgrund av åklagarmyndigheternas i övrigt

alltmer ökande arbetsbörda delar utskottet också

justitieministerns bedömning om behovet av en

anslagsförstärkning. Denna bör som regeringen föreslår uppgå

till 4000000 kr. I övrigt måste nya behov, som

justitieministern anför, bemästras inom planeringsramen. Det

sagda innebär att utskottet, med avslag på motion N279 i här

behandlad del, tillstyrker regeringens förslag till

medelsanvisning till åklagarmyndigheterna.

När det gäller ytterligare medel till kompetenshöjande

åtgärder vill utskottet framhålla de möjligheter som

myndigheterna har att inom givna medelsramar göra

prioriteringar.

Utskottet tillstyrker bifall till regeringens förslag om

medelsberäkning för Riksåklagaren och Åklagarmyndigheterna. Det

sagda innebär att utskottet avstyrker bifall till motionerna

Ju817, Ju846 och N279 i här behandlade delar.

Åklagarväsendets effektivitet

Allmänt

Åklagarutredningens uppdrag var att se över regelverk, rutiner

och organisation inom åklagarverksamheten i syfte att undersöka

om dessa svarar mot dagens krav och de krav som kommer att

ställas i framtiden. Utredningens betänkande behandlar

huvudsakligen frågor om avkriminalisering, åtalspliktens

utformning, förundersökning och åklagarväsendets organisation.

Utgångspunkten och målsättningen för utredningens överväganden

har varit att åklagarverksamheten skall präglas av effektivitet

och rättssäkerhet och att åklagarrollen skall renodlas.

Betänkandet har remissbehandlats och beredning pågår nu i

regeringskansliet.

I flera motioner tas upp frågor som berör åklagarväsendet och

som även behandlas i Åklagarutredningens betänkande.

I tre motioner, Ju302, Ju635 och Ju831, framförs ett antal

förslag till hur åklagararbetet skall kunna renodlas och

effektiviseras. I motionerna föreslås bl.a. att relativ

åtalsplikt bör införas och att åklagarna skall ges större

möjligheter än i dag att meddela åtalsunderlåtelse samt att

användningsområdet för strafföreläggande och ordningsbot bör

utvidgas. Motionärerna vill i det sammanhanget också få utrett

hur systemet med strafföreläggande och ordningsbot fungerar i

dag.

Som nyss framgått har en av grundtankarna i

Åklagarutredningens arbete varit att åklagarrollen skall

renodlas. Utskottet delar den grundsynen.

Med hänsyn till att beredningen av utredningens betänkande

ännu inte är avslutat är det dock för tidigt att ta ställning

till de praktiska konsekvenserna härav. Motion Ju302 i den delen

bör alltså inte föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

Motionen avstyrks.

Åtalsplikten

Åklagarens skyldighet att åtala regleras i 20 kap.

rättegångsbalken (RB). Där föreskrivs i 6 § att åklagaren skall,

om ej annat är stadgat, tala å brott, som hör under allmänt

åtal. Undantagen från åtalsplikten som utvidgades i ett

lagstiftningsärende år 1984 (prop. 1984/85:3, JuU10, rskr. 72)

anges i 7 §.

Regleringen innebär sammanfattningsvis följande.

Åtalsunderlåtelse får beslutas om inte något väsentligt

allmänt eller enskilt intresse åsidosätts om det kan antas att

påföljden, om åtal väckts, skulle ha stannat vid böter eller, om

det finns särskilda skäl, vid villkorlig dom. Åtal får vidare

underlåtas om den misstänkte begått annat brott och det utöver

påföljden för detta brott inte krävs påföljd med anledning av

det föreliggande brottet. Åtalsunderlåtelse får också beslutas i

vissa fall om brottet begåtts under inflytande av psykisk

abnormitet m.m. Åtal får också underlåtas om det av särskilda

skäl är uppenbart att det inte krävs någon påföljd för att

avhålla den misstänkte från vidare brottslighet.

I lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga

lagöverträdare finns ytterligare bestämmelser som i förhållande

till RB:s regler innebär ökade möjligheter till

åtalsunderlåtelse för ungdomar för brott som begåtts före

18-årsdagen.

I 23 kap. 4 a § RB, som infördes samtidigt med att reglerna om

åtalsunderlåtelse utvidgades, finns regler om

förundersökningsbegränsning. Den regleringen innebär att en

åklagare får besluta att inte inleda en förundersökning eller

att lägga ner en redan påbörjad förundersökning om en utredning

skulle kräva kostnader som inte står i rimligt förhållande till

sakens betydelse och det dessutom kan antas att brottet i

händelse av lagföring inte skulle leda till svårare påföljd än

böter. Detsamma gäller om det kan antas att åtal för brottet

inte skulle komma att ske till följd av bestämmelser om

åtalsunderlåtelse i 20 kap. RB eller om särskild åtalsprövning

samt något väsentligt allmänt eller enskilt intresse ej

åsidosätts.

Bakom 1984 års beslut (prop. 1984/85:3, JuU10, rskr. 72) låg i

första hand processekonomiska överväganden. Utskottet, som

tillstyrkte bifall till regeringens förslag om vidgade

möjligheter till åtalsunderlåtelse, anförde i sitt av riksdagen

godkända betänkande bl.a. att ett vidare tillämpningsområde för

åtalsunderlåtelseinstitutet skulle medföra vissa behövliga

lättnader för domstolarna och åklagarna samt, indirekt, också

för polisen. Utskottet ansåg alltså att reformen inte i sig

utgjorde ett hot mot rättssäkerheten och mot centrala

straffrättsliga grundsatser. Utskottet såg det i stället som en

fördel i stort för rättsordningen att insatserna kanaliserades

till de problemområden där stora ansträngningar måste sättas in

i kampen mot den särskilt samhällsfarliga brottsligheten.

Utskottet underströk vidare bl.a. betydelsen av att allmänhetens

tilltro till rättsväsendet upprätthölls och betonade att det var

av stor vikt att reglerna om åtalsunderlåtelse tillämpades

konsekvent och likformigt.

Utskottet har sedan år 1985 återkommande prövat frågor om

åtalsunderlåtelse och förundersökningsbegränsning, senast år

1990 (1989/90:JuU23).

Utskottet fann i 1989 års ärende att lagstiftningen om

åtalsunderlåtelse i sin nuvarande form får anses utgöra en

rimlig avvägning mellan de intressen av skilda slag som gör sig

gällande inom brottsbekämpningen. Samma ståndpunkt intog

utskottet också i 1990 års ärende.

Åklagarutredningen tar i ett särskilt avsnitt i sitt

betänkande upp frågan om åtalsplikten och behandlar i samband

därmed även frågorna om åtalsunderlåtelse och om

strafföreläggande och ordningsbot. Åklagarutredningen har

stannat för att inte föreslå någon förändring av de i dag

gällande reglerna om absolut åtalsplikt och inte heller av

reglerna om åtalsunderlåtelse.

I motionerna Ju302 och Ju635 framförs krav på en utvigning av

bestämmelserna om åtalsunderlåtelse, på ett avskaffande av den

absoluta åtalsplikten och på ett system som öppnar för

förhandlingar mellan den misstänkte och åklagaren. Syftet är att

på så sätt frigöra resurser för ingripande mot den verkligt

allvarliga brottsligheten.

Utskottet konstaterar att det är för tidigt att nu ta

ställning till de i motionerna aktualiserade spörsmålen.

Beredningen av Åklagarutredningens betänkande bör avvaktas, och

utskottet avstyrker bifall till motionerna Ju302 och Ju635 i här

behandlade delar.

Strafföreläggande och ordningsbot

Regler om strafföreläggande och ordningsbot återfinns i 48

kap. RB.

Enligt 1 § får fråga om ansvar för brott, som hör under

allmänt åtal, under vissa villkor upptas av åklagare genom

strafföreläggande och av polisman genom föreläggande av

ordningsbot. Ett godkänt föreläggande gäller enligt 3 § som

lagakraftvunnen dom.

Strafföreläggande får enligt 4 § utfärdas beträffande brott

för vilket det inte är föreskrivet svårare straff än böter och

beträffande brott för vilka föreskrivs böter eller fängelse i

högst sex månader.

Härutöver finns enligt 6 a § LUL ytterligare möjligheter att

förelägga ungdomar strafföreläggande. De sistnämnda reglerna

utvidgades år 1988 (prop. 1987/88:135, JuU36, rskr. 403).

Om ett strafföreläggande bestrids skall åtal normalt väckas.

Beträffande ordningsbot gäller enligt 13 § att ett sådant

föreläggande får ges endast om det för brottet inte är stadgat

annat straff än penningböter. Ytterligare förutsättningar är att

Riksåklagaren i samråd med Rikspolisstyrelsen skall ha bestämt

att ordningsbot skall kunna komma i fråga samt att Riksåklagaren

skall ha bestämt det belopp som för ett visst brott skall

upptagas såsom ordningsbot. -- Ordningsbot används främst vid

olika trafikförseelser.

Föreläggande om ordningsbot får enligt 15 § inte utfärdas om

den misstänkte bestrider gärningen.

I Åklagarutredningen föreslås att strafföreläggande och

ordningsbot slås samman till ett institut, föreläggande av

påföljd, vilket beträffande förfarandet helt skall ansluta till

dagens regler. Det föreslås att åklagare skall få förelägga

påföljd när brottet förskyller böter och när det är uppenbart

att påföljden skall bestämmas till villkorlig dom. Föreläggande

föreslås även få uppta medgivna enskilda anspråk. Polisman skall

få utfärda bötesföreläggande i de fall brottet förskyller

penningböter och upptagits i vad som motsvarar dagens

ordningsbotskatalog.

I motion Ju831 förs fram förslag om ökade möjligheter att

besluta om strafföreläggande och ordningsbot. Bl.a. tas upp de

frågor om strafföreläggande vid villkorlig dom och skadestånd

som Åklagarutredningen aktualiserat.

Utskottet konstaterar att motionskraven ligger i linje med det

pågående arbetet. Något ställningstagande med anledning av

motionerna är inte aktuellt innan beredningen av

Åklagarutredningens betänkande avslutats. Utskottet avstyrker

bifall till motion Ju831 i här behandlade delar.

I Åklagarutredningen anförs att införandet av och den

successiva utvidgningen av strafföreläggande och ordningsbot har

möjliggjort ett effektivare användande av befintliga resurser

och har avsevärt minskat belastningen på domstolar och åklagare.

Systemet med strafföreläggande och ordningsbot har, förutom att

det innebär en effektivare användning av resurser, även

obestridliga fördelar för den misstänkte i form av bl.a. ett

snabbt avgörande och en förutsebar straffnivå. De eventuella

risker ur rättssäkerhetssynpunkt som ligger i att målen inte

prövas i domstol är, framhåller utredningen, avsedda att

uppvägas av att såväl polis som åklagare är skyldiga att iaktta

objektivitet vid sin prövning. En spärr mot oriktiga avgöranden

ligger också däri att ett strafföreläggande måste godkännas av

den misstänkte för att leda till ett avgörande. Av statistiska

uppgifter framgår att förelägganden godkänns i mycket hög

utsträckning. Av utfärdade strafförelägganden år 1990 godkändes

ca 85 % och av utfärdade ordningsförelägganden 98,5 %. Dessa

siffror har varit tämligen konstanta genom åren.

I motion Ju831 föreslås att en stickprovsundersökning skall

göras för att utröna hur systemet med strafföreläggande

fungerar.

Med hänsyn till vad som ovan anförts finner utskottet det inte

erforderligt att särskilt undersöka hur systemet med

strafföreläggande fungerar.

Åklagarutredningens förslag om ordningsbot innebär att det

blir möjligt med ordningsbot vid snatteri.

Denna fråga har också behandlats av utskottet vid flera

tillfällen under senare år (se t.ex. 1989/90:JuU23 s. 6 f och

1990/91:JuU10 s.98). I det senare betänkandet uttalade

utskottet bl.a. att utskottet utgick från att Åklagarutredningen

skulle pröva frågan om ordningsbot för snatteri i positiv anda.

I motion Ju831 föreslås ett mer nyanserat påföljdssystem vid

snatteri.

Straffskalan för snatteri omfattar böter eller fängelse i

högst sex månader. Med gällande regler kan det alltså bli

aktuellt med penningböter (se prop. 1990/91:68, JuU10, rskr.

155) eller dagsböter eller i allvarliga fall med fängelse.

Villkorlig dom och skyddstillsyn är i sistnämnda fall också

tänkbara påföljder. I bötesfallen har åklagaren möjlighet att

besluta om strafföreläggande. Härtill kommer de förslag om

möjligheter till ordningsbot som Åklagarutredningen lagt fram.

Enligt utskottets mening är motion Ju831 i denna del i stort

tillgodosedd redan genom gällande lag. I övrigt bör beredningen

av Åklagarutredningens betänkande avvaktas. Utskottet avstyrker

bifall till motion Ju831 i denna del.

I motion Ju831 tas också upp frågan om ett register över

penningböter vid snatteri.

Regeringen har genom förordningen (1992:1027) om register för

strafföreläggande och föreläggande av ordningsbot m.m. meddelat

bestämmelser om nya ADB-register som skall föras över

strafföreläggande och ordningsbot. Förordningen trädde i kraft

den 1 januari 1993. I budgetpropositionen uttalar

departementschefen att hon, när det nya systemet varit i bruk en

tid, avser att ta upp frågan om förordningen bör ersättas med en

registerlag.

Härigenom får kravet i motion Ju831 i denna del anses

tillgodosett, och utskottet avstyrker bifall till det.

Förtursmål

I två motioner tas frågan om förtursbehandling upp. I motion

Ju301 yrkas att kvinnomisshandelsmål regelmässigt skall

behandlas som förtursmål, och i motion Ju821 yrkas att alla

anmälningar om misshandel eller andra våldsbrott skall resultera

i polisförhör inom 24 timmar.

Utskottet har tidigare behandlat motioner med liknande

yrkanden (se 1992/93:JuU7 s. 4 f). Förundersökningsförfarandet

regleras i 23 kap. rättegångsbalken och i

förundersökningskungörelsen (1947:48). I princip lämnas

prioriteringsfrågorna oreglerade där. Emellertid leder reglerna

om straffprocessuella tvångsmedel, främst anhållande och

häktning, till att vissa ärenden måste prioriteras.

Prioriteringsfrågorna i övrigt måste lösas med utgångspunkt i

statsmakternas prioriteringar inom kriminalpolitiken. Här kan

anmärkas att justitieministern i årets budgetproposition anger

att de brott som särskilt skall prioriteras är våldsbrott och

narkotikabrott, något som utskottet instämt i (se 1992/93:JuU21

s. 18).

I Åklagarutredningen (s. 183 f) diskuteras förutsättningarna

för att i författning reglera prioriteringsfrågorna. En

möjlighet skulle därvid vara att t.ex. i anslutning till de

förordningar som reglerar polis- och åklagarverksamheten ange

hur prioritering skall ske mellan olika ärenden och

ärendegrupper. Utredningen avvisar dock denna lösning därför att

den inte skulle medge tillräcklig flexibilitet i

prioriteringsarbetet. Utredningen anser vidare att de

omständigheter -- bl.a. skyndsamhetskrav, tidsfrister och

straffskalor -- som i dag beaktas vid prioriteringar är

tillräckliga. Utredningen finner sammanfattningsvis inte skäl

att föreslå någon ytterligare författningsreglering.

Utskottet som i och för sig har förståelse för syftet med

önskemålen i motionerna Ju301 och Ju821 anser att beredningen av

Åklagarutredningens betänkande bör avvaktas. Motionerna

avstyrks.

Miljöfrågor

I två motioner tas miljöfrågor upp. I motion Ju213 begärs att

förutsättningarna för att lägga ner miljö- och

hälsoskyddskontoren och ersätta dem med en miljöpolis skall

utredas. I motion Ju303 efterlyses skärpta åtgärder mot

miljöbrottslighet, bl.a. förordas inrättandet av en s.k.

specialstyrka på central nivå med inriktning på att utreda bl.a.

miljöbrott.

Bestämmelser om miljöbrott finns i brottsbalken och i olika

specialstraffrättsliga bestämmelser.

I olika sammanhang under senare år har frågor om

rättstillämpningen vid överträdelser av miljölagstiftningen

aktualiserats.

I Brottsförebyggande rådets rapport (1988:1) Miljöbrott och

straff konstateras att det inte saknas styrmedel eller

sanktioner för att komma till rätta med miljöbrottslighet eller

andra störningar i miljön. De undersökningar som då förelåg

pekade emellertid på en mycket sparsam användning av såväl

administrativa styrmedel (råd, anvisningar och förelägganden

till den som driver miljöfarlig verksamhet) som straffrättsliga

påföljder.

I en annan BRÅ-rapport (1990:10) Ambitioner och flaskhalsar

görs liknande konstateranden (s. 67).

Miljöskyddskommittén (dir. 1989:32) har bl.a. i uppdrag att

kartlägga den lagstiftning som innehåller bestämmelser i

miljöskyddande syfte och de straffbestämmelser som anknyter till

den lagstiftningen. Kommitténs slutbetänkande kommer att

överlämnas till regeringen den 1 april 1993. Enligt vad

utskottet erfarit innehåller betänkandet bl.a. ett förslag till

miljöbalk.

I ett tidigare principbetänkande (SOU 1991:4--5) har kommittén

bl.a. analyserat problemen vid tillämpningen av gällande

sanktionsregler. Bl.a. konstateras i sekretariatets analys

(s. 324 f) att miljöbrottslighet ofta är svårutredd. Man

konstaterar vidare att utformningen av ansvarsbestämmelserna

lämnar en del övrigt att önska -- på miljöskyddets område finns

ett stort antal delvis överlappande, delvis icke sammanhängande

ansvarsregler vilka måste antas vara svårförståeliga inte bara

för lekmannen utan även många gånger för myndigheternas

handläggare.

Frågan om rättsinstansernas kunskap och utbildning på

miljöområdet och även frågan om särskilda miljöåklagare har

behandlats av utskottet flera gånger tidigare (se t.ex.

1991/92:JuU16). Utskottet har därvid anfört att ett effektivt

beivrande av miljöbrottsligheten förutsätter att åklagare,

domare och polis har goda kunskaper i miljörätt. Utskottet har

emellertid tagit avstånd från tanken på en centralisering av

miljökunskaperna till särskilda miljöåklagare.

Utskottet konstaterar först att frågor om miljö- och

hälsoskydd ligger utanför utskottets beredningsområde.

Utskottet vill härefter för sin del understryka vikten av att

regelsystemet får en sådan utformning att det straffbara området

klart framgår. Detta skulle också utan tvekan underlätta

åklagarnas och polisens befattning med miljöbrottsligheten.

Detta är emellertid en fråga som på sikt kan förväntas få en

lösning; utskottet tänker då på Miljöskyddskommitténs nyssnämnda

arbete. I övrigt vill utskottet på nytt peka på betydelsen av

information och utbildning, inte minst till handläggare inom

polisen och åklagarverksamheten. Detta är en synpunkt som

naturligtvis gör sig gällande oavsett regelsystemet i övrigt.

Utskottet som alltjämt tar avstånd från tanken på en

centralisering inom åklagarverksamheten när det gäller

miljöbrott avstyrker med vad som nyss anförts bifall till motion

Ju303.

Liknande synpunkter om centralisering kan läggas på kravet i

motion Ju213 om en utredning om en särskild miljöpolis.

Utskottet avstyrker bifall även till den motionen.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande anslag till Riksåklagaren m.m.

att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 bilaga 3

i denna del samt med avslag på motionerna 1992/93:Ju817 yrkande

3 och 1992/93:Ju846 yrkande 33 till Riksåklagaren för

budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 23 812 000 kr,

res. 1 (s)

2. beträffande anslag till åklagarmyndigheterna

att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 bilaga

3 i denna del samt med avslag på motion 1992/93:N279 yrkande 3

tillÅklagarmyndigheterna för budgetåret 1993/94 anvisar ett

ramanslag på 535 366 000 kr,

3. beträffande renodling av åklagarrollen

att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju302 yrkande 1,

res. 2 (nyd)

4. beträffande åtalsplikten

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Ju302 yrkandena 2 och

3 samt 1992/93:Ju635,

res. 3 (nyd)

5. beträffande strafföreläggande och ordningsbot

att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju831 yrkandena 1, 3 och

4,

res. 4 (nyd)

6. beträffande stickprovsundersökning

att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju831 yrkande 2,

res. 5 (nyd)

7. beträffande påföljd för snatteri

att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju831 yrkande 5,

res. 6 (nyd)

8. beträffande snatteriregister

att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju831 yrkande 6,

res. 7 (nyd)

9. beträffande förtursmål

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Ju301 och

1992/93:Ju821 yrkande 5,

res. 8 (nyd)

10. beträffande miljöpolis

att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju213,

11. beträffande åtgärder mot miljöbrott

att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju303.

Stockholm den 24 mars 1993

På justitieutskottets vägnar

Britta Bjelle

I beslutet har deltagit:

Britta Bjelle (fp),

Lars-Erik Lövdén (s)

Jerry Martinger (m),

Göthe Knutson (m),

Bengt-Ola Ryttar (s),

Birthe Sörestedt (s),

Ingbritt Irhammar (c),

Nils Nordh (s),

Birgit Henriksson (m),

Göran Magnusson (s),

Liisa Rulander (kds),

Karl Gustaf Sjödin (nyd),

Sigrid Bolkéus (s),

Siw Persson (fp),

Kent Carlsson (s),

Christel Anderberg (m) och

Alf Eriksson (s).

Lars-Erik Lövdén (s) har inte deltagit i besluten under mom.

1--9.

Kent Carlsson (s) har inte deltagit i besluten under mom. 10

och 11.

Reservationer

1. Anslag till Riksåklagaren m.m. (mom. 1)

Bengt-Ola Ryttar, Birthe Sörestedt, Nils Nordh, Göran

Magnusson, Sigrid Bolkéus, Kent Carlsson och Alf Eriksson (alla

s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar

med "När det gäller" och slutar med "behandlade delar" bort ha

följande lydelse:

Åklagarväsendet spelar en central roll i brottsbekämpningen,

särskilt beträffande ekobrott, och utskottet anser att en

särskild resursförstärkning är nödvändig för att skapa goda

arbetsförutsättningar. Enligt utskottets mening bör således

yrkandet i motion Ju817 om ett resurstillskott på 6 500 000 kr

bifallas. Härigenom möjliggörs såväl en utökning av antalet

ekoåklagartjänster som förbättrade utbildningsmöjligheter för

ekoåklagare. Också andra kompetenshöjande och

rekryteringsbefrämjande åtgärder blir möjliga att genomföra.

Utskottet som tillstyrker bifall till motionerna Ju817 och Ju846

i denna del anser att anslaget till Riksåklagaren bör bestämmas

till 30 312 000 kr.

dels att utskottets hemställan under moment 1 bort ha

följande lydelse:

1. beträffande anslag till Riksåklagaren m.m.

att riksdagen med anledning av proposition 1992/93:100 bilaga

3 i denna del och med bifall till motionerna 1992/93:Ju817

yrkande 3 och 1992/93:Ju846 yrkande 33 till Riksåklagaren

för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 30 312 000 kr.

2. Renodling av åklagarrollen (mom. 3)

Karl Gustaf Sjödin (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar

med "Med hänsyn till" och slutar med "Motionen avstyrks" bort ha

följande lydelse:

Det fortsatta beredningsarbetet bör enligt utskottets mening

gå ut på att åklagarrollen skall renodlas så att åklagarna kan

koncentrera sina insatser på sådant arbete som kräver just

åklagarkompetens. Riksdagen bör med anledning av motion Ju302 i

denna del göra ett tillkännagivande om inriktningen på det

fortsatta beredningsarbetet.

dels att utskottets hemställan under moment 3 bort ha

följande lydelse:

3. beträffande renodling av åklagarrollen

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ju302 yrkande 1

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

3. Åtalsplikten (mom. 4)

Karl Gustaf Sjödin (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar

med "Utskottet konstaterar" och slutar med "behandlade delar"

bort ha följande lydelse:

Utskottet anser för sin del att det nu är nödvändigt att vidta

åtgärder så att en större del av åklagarresurserna kan användas

för kvalificerat brottsutredande arbete. Således bör

möjligheterna till åtalsunderlåtelse utvidgas och ett system med

relativ åtalsplikt övervägas. Här delar utskottet således i

stort uppfattningen i motion Ju302. Även förslaget i Ju635 om

påföljdsöverenskommelse bör enligt utskottets mening tas till

vara. Regeringen bör få i uppdrag att se till att inriktningen

på beredningen av Åklagarutredningen i denna del blir den här

angivna. Detta bör riksdagen som sin mening med anledning av

motionerna Ju302 och Ju635 ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 4 bort ha

följande lydelse:

4. beträffande åtalsplikten

att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Ju302

yrkandena 2 och 3 samt 1992/93:Ju635 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

4. Strafföreläggande och ordningsbot (mom. 5)

Karl Gustaf Sjödin (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar

med "Utskottet konstaterar" och slutar med "behandlade delar"

bort ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen att utrymmet för

strafföreläggande och ordningsbot bör vidgas. Utskottet anser

det både rimligt och rationellt att föreläggande får uppta även

skadestånd och att villkorlig dom bör kunna ifrågakomma också

vid strafföreläggande. Det fortsatta beredningsarbetet bör

därför ges denna inriktning. Detta bör riksdagen med anledning

av motion Ju831 som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 5 bort ha

följande lydelse:

5. beträffande strafföreläggande och ordningsbot

att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Ju831 yrkandena

1, 3 och 4 som sin mening ger regeringen till känna vad

riksdagen anfört.

5. Stickprovsundersökning (mom. 6)

Karl Gustaf Sjödin (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar

med "Med hänsyn" och slutar med "strafföreläggande fungerar"

bort ha följande lydelse:

Utskottet anser det trots vad som nyss redovisats lämpligt att

genom en stickprovsundersökning eller någon annan form av

utredning klargöra tillförlitligheten av systemet med

strafföreläggande och ordningsbot. Regeringen bör få i uppdrag

att på lämpligt sätt föranstalta om en sådan undersökning. Detta

bör riksdagen ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 6 bort ha

följande lydelse:

6. beträffande stickprovsundersökning

att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Ju831 yrkande 2

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

6. Påföljd för snatteri (mom. 7)

Karl Gustaf Sjödin (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som

börjar med "Enligt utskottets" och slutar med "denna del" bort

ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen i motion Ju831 om det angelägna

med ett nyanserat påföljdssystem vid snatterier. Systemet bör

vara utformat så att oskyldiga inte drabbas medan

återfallssnattare skall kunna få kännbara straff. Ett arbete med

denna inriktning bör inledas, t.ex. i samband med beredningen av

Åklagarutredningens betänkande. Detta bör riksdagen med

anledning av motion Ju831 i denna del som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 7 bort ha

följande lydelse:

7. beträffande påföljd för snatteri

att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Ju831 yrkande 5

ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

7. Snatteriregister (mom. 8)

Karl Gustaf Sjödin (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som

börjar med "Härigenom får" och slutar med "till det" bort ha

följande lydelse:

Utskottet vill framhålla det väsentliga i att varje snatteri

som beivrats genom penningböter blir noterat i det nya

ADB-registret. Detta möjliggör nämligen att man kan upptäcka och

på ett adekvat sätt ingripa mot återfallssnattare. Regeringen

bör få i uppdrag att se till att rapporteringsrutiner som

tillgodoser vad nu anförts kommer till stånd. Detta bör

riksdagen med anledning av motion Ju831 i denna del som sin

mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 8 bort ha

följande lydelse:

8. beträffande snatteriregister

att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Ju831 yrkande 6

som sin mening ger regeringen till känna vad riksdagen anfört.

8. Förtursmål (mom. 9)

Karl Gustaf Sjödin (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som

börjar med "Utskottet som" och slutar med "Motionerna avstyrks"

bort ha följande lydelse:

Som utskottet ser det kan ett sätt att markera att samhället

ser allvarligt på misshandel, speciellt misshandel av kvinnor,

vara att, såsom föreslås i motionerna Ju301 och Ju821, hämta den

som anmälts för misshandel till förhör inom 24 timmar. Härtill

kommer att en sådan ordning skulle underlätta utredningen

väsentligt och en i tiden utdragen brottslighet skulle avbrytas.

Det fortsatta beredningsarbetet beträffande Åklagarutredningens

betänkande i denna del bör inriktas på en sådan ordning. Vad

utskottet nu med anledning av motion Ju821 anfört bör riksdagen

som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 9 bort ha

följande lydelse:

9. beträffande förtursmål

att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Ju301 och

1992/93:Ju821 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört.

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Propositionen 1

Motionerna 1

Utskottet 3

Inledning 3

Medelsanvisningen 4

Åklagarväsendets effektivitet 5

Allmänt 5

Åtalsplikten 6

Strafföreläggande och ordningsbot 7

Förtursmål 9

Miljöfrågor 10

Hemställan 11

Reservationer 12

1. Anslag till Riksåklagaren m.m. (mom. 1) 12

2. Renodling av åklagarrollen (mom. 3) 13

3. Åtalsplikten (mom. 4) 13

4. Strafföreläggande och ordningsbot (mom. 5) 14

5. Stickprovsundersökning (mom. 6) 14

6. Påföljd för snatteri (mom. 7) 14

7. Snatteriregister (mom. 8) 15

8. Förtursmål (mom. 9) 15