Bet. 1992/93:JuU25

Justitieutskottets betänkande

1992/93:JUU25

Anslag till kriminalvården, m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1992/93

JuU25

ANDRA HUVUDTITELN

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet regeringens förslag om

anslag till kriminalvården jämte ett stort antal motioner som

väckts under den allmänna motionstiden i år. Utskottet

tillstyrker regeringens förslag till medelsanvisning och

avstyrker samtliga motioner.

Till betänkandet har fogats 9 reservationer från (s) och 9

reservationer från (nyd) samt ett särskilt yttande från vardera

(s) och (kds). Vidare har (v) avgivit en meningsyttring.

Propositionen

I proposition 1992/93:100 bilaga 3 (Justitiedepartementet) har

regeringen föreslagit riksdagen att

till kriminalvårdsstyrelsen för budgetåret 1993/94 anvisa ett

ramanslag på 106 609 000 kr (punkt E 1, s. 112),

till Kriminalvården för budgetåret 1993/94 anvisa ett

ramanslag på 3298089000 kr (E 2, s. 113--114),

till Utlandstransporter för budgetåret 1993/94 anvisa ett

förslagsanslag på 125 000 000 kr (E 3, s. 115).

Motionerna

1992/93:Ju501 av Stig Grauers m.fl. (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om lagändring i syfte att stoppa

knarkmissbruket på våra fängelser.

1992/93:Ju502 av Barbro Westerholm (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om översyn av lagstiftningen om våldtäkt,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behandling av våldtäktsmän.

1992/93:Ju503 av Ulla Pettersson (s) och Gunhild Bolander (c)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av en ny

kriminalvårdsanstalt i Visby.

1992/93:Ju505 av Dan Ericsson i Kolmården (kds) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om angelägenheten av att visitationspatrullerna

på kriminalvårdsanstalterna får fortsätta sin verksamhet.

1992/93:Ju506 av Sverre Palm m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om höjt arvode till lekmannaövervakare.

1992/93:Ju507 av Karl Gustaf Sjödin m.fl. (nyd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om visitationspatrullernas förebyggande

effekt,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att verksamhetsnyttan måste sättas främst,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att inte förändra nuvarande arbetsform och

inte lägga ned visitationspatrullernas organisation,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att fortbilda anstaltspersonal i

narkotikabekämpning utan att förändra visitationspatrullernas

nuvarande organisation.

1992/93:Ju508 av Sven-Olof Petersson (c) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om behovet av en kriminalvårdsanstalt i

Blekinge.

1992/93:Ju822 av Laila Strid-Jansson (nyd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om kemisk kastrering av sexualbrottslingar

(våldtäktsmän) som återfallit i likartad brottslighet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om kemisk kastrering av våldtäktsmän som

använt grovt våld i samband med våldtäkten,

1992/93:Ju830 av Karl Gustaf Sjödin m.fl. (nyd) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att utreda förutsättningarna för ett

reformerat system i fråga om påföljdsval med alternativa

påföljder,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att utreda förutsättningarna för ett

system där fängelsestraffet präglas av den reparativa

funktionen, dvs. den intagnes möjlighet att förtjäna pengar och

betala för den skada han orsakat brottsoffret,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att ändra kriminalvårdslagstiftningen så

att det blir möjligt att betala högre ersättning eller

marknadsanpassad lön till intagen i syfte att den intagne skall

kunna betala skadestånd till brottsoffret,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att förutsättningarna att skapa

produktiva, marknadsanpassade, fängelser som kan ge högre

inkomster för staten bör utredas,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att 1974 års kriminalvårdsreform bör

granskas och utvärderas i syfte att lägga grunden för en ny

straff- och kriminalvårdspolitik.

1992/93:Ju836 av Karl Gustaf Sjödin m.fl. (nyd) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att inrätta särskilda ungdomsfängelser,

1992/93:Ju837 av Karl Gustaf Sjödin m.fl. (nyd) vari yrkas

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att rensa upp anstalterna från narkotika,

genom att förbättra personalens befogenheter för att övervaka

och kontrollera de intagna och deras besökare.

1992/93:Ju838 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om alternativ till fängelsestraff enligt vad

i motionen anförts om kontraktsvård, samhällstjänst m.m.

1992/93:Ju841 av Lars-Erik Lövdén m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om tilläggsdirektiv till Fängelseutredningen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om betydelsen av differentieringen av

intagna,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av åtgärder för att främja

återanpassningen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om möjligheter till kontraktsvård och

§ 34-vistelse,

6. att riksdagen beslutar anslå 10 000 000 kr för höjning av

lekmannaarvoden utöver regeringens förslag,

7. att riksdagen beslutar att till kriminalvården för

budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 3 258 089 000 kr.

1992/93:Ju842 av Karl Gustaf Sjödin m.fl. (nyd) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av en utvärdering av 1974 års

kriminalvårdsreform,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att fler kriminalvårdsanstalter arbetar

efter förebild från Österåkersanstalten.

1992/93:Ju846 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om de principer som bör vara vägledande för

översynen av 1974 års kriminalvårdsreform,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om differentiering inom kriminalvården,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om vård- och behandlingsinsatserna inom

kriminalvården,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om reglerna för permission från

kriminalvårdsanstalt,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ökade insatser inom frivården,

21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om veckoslutsfängelse och ungdomsfängelse.

1992/93:K22 av Harriet Colliander m.fl. (nyd) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att lagstiftningen ses över i syfte att

skapa bättre skydd för besökare vid kriminalvårdsanstalt och

andra inrättningar mot hivsmitta och andra smittsamma sjukdomar.

1992/93:Fi213 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

2. att riksdagen till Kriminalvården för budgetåret 1993/94

anslår 400 000 000 kr mindre än vad regeringen föreslagit enligt

vad i motionen anförts om ny inriktning av kriminalpolitiken,

4. att riksdagen till Utlandstransporter för budgetåret

1993/94 anslår 25 000 000 kr mindre än vad regeringen föreslagit

enligt vad i motionen anförts om rationellare verksamhet.

Utskottet

Allmänt

Kriminalvårdens huvudsakliga arbetsuppgifter är att ansvara

för verkställighet av fängelsestraff samt att övervaka

skyddstillsynsdömda och villkorligt frigivna. Till

kriminalvårdens huvuduppgifter hör också att svara för

verksamheten vid landets häkten. Kriminalvårdslagstiftningen

bygger i allt väsentligt på de principer som lades fast vid 1974

års kriminalvårdsreform. Grundtankar för reformen var att så

långt det är möjligt med hänsyn till kravet på samhällsskydd och

differentiering främja de intagnas samhällsanpassning och

motverka de skadliga följderna av frihetsberövandet.

Pågående översynsarbete

Två parlamentariska kommittéer arbetar för närvarande med

frågor av väsentlig betydelse för kriminalvårdsverksamheten.

Regeringen tillkallade dels den 2 april 1992 den s.k.

Fängelseutredningen (dir. 1992:36) för att se över

kriminalvården i anstalt, dels den 15 april 1992

Straffsystemkommittén (dir. 1992:47) för att se över det

straffrättsliga påföljdssystemets innehåll och uppbyggnad.

Fängelseutredningen skall enligt sina direktiv göra en

genomgripande översyn av de principer och det regelverk som

lades fast genom 1974 års kriminalvårdsreform. Utredningens

huvuduppgift är att, efter en avvägning mellan de olika

intressen som gör sig gällande, överväga vilka principer för

anstaltsplacering som bör tillämpas i framtiden samt att anpassa

regelverket till dessa. Intresset av att hålla anstalterna

narkotikafria skall därvid särskilt uppmärksammas. I direktiven

uttalas vidare att utredningen bör göra en samlad bedömning av

utvecklingen under senare år i fråga om tillämpningen av

normaliserings- och närhetsprinciperna samt att överväga behovet

av att göra avsteg från dessa principer. Utredningens arbete

skall vara avslutat senast den 1 juli 1993 resp. i vissa

delfrågor enligt tilläggsdirektiv den 31 december 1993.

I Straffsystemkommitténs uppdrag ingår bl.a. att pröva om

systemet med villkorlig frigivning skall behållas och hur detta

i så fall skall vara utformat. Kommittén skall också överväga

möjligheterna att vidareutveckla användningen av olika

alternativ till fängelsestraff. I direktiven understryks att

inriktningen för arbetet härvidlag bör vara att öka utrymmet för

alternativ till fängelse genom att öppna möjligheter till andra

icke frihetsberövande påföljder än de som nu finns och att

ytterligare utveckla redan tillgängliga påföljder. Kommittén

beräknas avge dels ett delbetänkande om villkorlig frigivning i

september 1993, dels sitt slutbetänkande före utgången av 1994.

Anslagsstruktur m.m.

Regeringens budgetförslag innebär att kriminalvården övergår

till systemet med budgetramar. Medel tilldelas alltså

Kriminalvårdsstyrelsen och kriminalvården i övrigt över

ramanslag med tillämpning av s.k. anslagskredit. Anslaget E 2.

till Kriminalvården omfattar de tidigare anslagen E 2.

Kriminalvårdsanstalterna, E 3. Frivården, E 4. Maskin- och

verktygsutrustning m.m., E 5. Utrustning för kriminalvården och

E 6. Utbildning av personal m.fl. Syftet med den nya ordningen

är bl.a. att åstadkomma att ansvar för verksamhet och

resursprioriteringar följs åt i största möjliga utsträckning.

Med hänsyn till det pågående översynsarbetet frångås dock

principen om treåriga budgetramar. Den föreslagna budgetramen

avser således endast budgetåret 1993/94. Det tidigare anslaget

för kriminalvårdens transportverksamhet har delats; den ena

delen, som avser transporter inom Sverige, ingår i ramen för

kriminalvården medan den andra delen, som avser

utlandstransporter, särredovisas över ett särskilt anslag. För

utlandstransporterna föreslås ett förslagsanslag med hänsyn till

förväntade behovsökningar av transporter till utlandet.

Samtidigt som kriminalvården genomför rationaliseringar

tillkommer också nya arbetsuppgifter för frivården och nya

arbetsmetoder inom kriminalvården i anstalt (prop. 1990/91:100,

bil. 4, JuU17, rskr. 154). Mot bakgrund härav föreslår

regeringen att kriminalvården för nästkommande budgetår erhåller

ett i stort oförändrat anslag. Enligt ett särskilt

regeringsuppdrag omfattas verksamheten dock av ett femårigt

rationaliseringsprogram för budgetåren 1991/92--1995/96, och

besparingar har utlagts i enlighet med detta.

Lokalförsörjningen inom kriminalvården

Ansvaret för lokalhållningen inom kriminalvården övergår

fr.o.m. den 1 juli 1993 från Byggnadsstyrelsen till

Kriminalvårdsstyrelsen som då blir lokalhållare för häktena,

anstalterna och för kriminalvårdens administrativa lokaler.

Lokalbeståndet inom kriminalvården uppgår till ca 0,5 miljoner

kvadratmeter och under innevarade budgetår disponeras ca 425

miljoner kronor för lokalkostnader.

Beläggningen på kriminalvårdsanstalterna och häktena är för

närvarande mycket hög. Av justitieministerns redovisning för

lokalförsörjningen inom kriminalvården m.m. i

budgetpropositionen (s. 109) framgår att behovet av

anstaltsplatser förväntas öka under de kommande åren.

Kriminalvårdsstyrelsen anser, med hänvisning till införandet av

samhällstjänst, ändrade regler om villkorlig frigivning, den nya

lagen om psykiskt störda, utvecklingen av antalet fängelsedömda

samt de förväntade konsekvenserna av Väg- och

Sjöfyllerikommitténs förslag (SOU 1992:131), i sin fördjupade

anslagsframställning att det kan röra sig om upp till 800

platser fram till budgetåret 1995/96. Härtill kommer de

förväntade effekterna av riksdagens beslut (1992/93:JuU19,

rskr. 223) att behålla den s.k. tvåmånadersregeln enligt vilken

villkorlig frigivning får komma i fråga tidigast efter det att

två månader avtjänats. Behovet kan med hänsyn härtill förväntas

öka med ytterligare 210 platser.

Av redovisningen i budgetpropositionen framgår också bl.a. att

beslut fattats om tillbyggnader med sammanlagt sex paviljonger,

vardera med 32 platser, invid befintliga kriminalvårdsanstalter.

Platserna kommer att tas i bruk successivt med början under

budgetåret 1994/95. För närvarande pågår nybyggnad av polishus

med häkten i Malmö, Örebro och Uddevalla. Under 1992 har

därjämte beslut fattats rörande om- och tillbyggnad vid

kriminalvårdsanstalten Haparanda och häktet i Norrköping.

I Kriminalvårdsstyrelsens lokalförsörjningsplan för

byggnadsåtgärder inom anstaltsorganisationen ingår upprustning

av kriminalvårdsanstalterna Hall och Österåker samt utbyggnad av

paviljonger med 20--32 platser vid nio lokalanstalter. Vidare

skall också de ekonomiska förutsättningarna för renovering och

fortsatt drift av vissa äldre anstalter prövas. Utskottet har

inhämtat att Kriminalvårdsstyrelsen avser att inom kort hos

regeringen hemställa om olika åtgärder för att öka

platstillgången. Utöver förslag om ianspråktagande av stängda

platser och viss nybyggnation, föreslås att

kriminalvårdsanstalten Karlskrona får återöppnas fr.o.m. den 1

oktober 1993.

Riksdagen har nyligen mot bakgrund av beläggnings- och

platssituationen i ett tillkännagivande med anledning av

utskottets beslut om villkorlig frigivning givit regeringen i

uppdrag att under våren återkomma i kompletteringspropositionen

med förslag till budgetreglering och samtidigt presentera en

långsiktig konsekvensanalys (1992/93:JuU19, rskr. 223). Det

sagda innebär att riksdagen i samband med

kompletteringspropositionen kommer att få anledning att åter

behandla frågor om antalet anstaltsplatser m.m.

I motionerna Ju503 och Ju508 framhålls behoven av en ny

kriminalvårdsanstalt i Visby resp. en kriminalvårdsanstalt i

Blekinge.

Utskottet har flera gånger behandlat motioner rörande bl.a.

behovet av nya anstalter och fortsatt drift vid sådana som hotas

av nedläggning (se senast 1991/92:JuU22 s. 7 f). Utskottet, som

alltjämt intar den ståndpunkt som utskottet tidigare givit

uttryck för vid ställningstagande till liknande motionsyrkanden,

nämligen att det inte är möjligt för utskottet att prioritera

ett eller flera angelägna projekt framför andra, avstyrker

bifall till motionerna Ju503 och Ju508.

Kriminalvårdsstyrelsen

Medelstilldelningen

Regeringen har under punkt E 1 (s. 112) föreslagit riksdagen

att till Kriminalvårdsstyrelsen anvisa ett ramanslag på

106 609 000 kr.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag.

Kriminalvården

Medelstilldelningen m.m.

Regeringen har under punkt E 2 (s. 113 -- 114) föreslagit

riksdagen att till kriminalvården anvisa ett ramanslag på

3 298 089 000 kr.

Vid medelsberäkningen har hänsyn tagits till regeringens

förslag om nya regler för villkorlig frigivning (prop.

1992/93:4, 1992/93:JuU19, rskr. 223). Riksdagen har nyligen

tillstyrkt förslaget med vissa ändringar. De nya reglerna

innebär att den obligatoriska halvtidsfrigivningen överges. I

stället införs från den 1 juli 1993 fakultativ

tvåtredjedelsfrigivning; dock att två månader alltid måste

avtjänas innan villkorlig frigivning kommer i fråga. Reformen

beräknas medföra en årlig kostnadsökning på 215 miljoner kronor.

I motion Ju841 yrkas att anslaget skall ökas med 10 miljoner

kronor för att finansiera en höjning av arvodena till

lekmannaövervakarna, och i motion Ju506 krävs en höjning av

lekmannaövervakarnas ersättning.

I motion Ju841 begärs vidare att anslaget till kriminalvården

bestäms till 3 258 089 000 kr, dvs. 40 miljoner kronor mindre än

vad regeringen föreslagit.

I motion Fi213 föreslås att anslaget skall minskas med

400 000 000 kr.

Utskottet behandlar först frågan om ersättningen till

lekmannaövervakarna.

Ersättning till lekmannaövervakarna utgår för närvarande med

200 kr per uppdrag och månad. Hälften av ersättningen utgör en

schabloniserad kostnadsersättning. Därutöver kan ersättning utgå

med 35 kr per timme i arvode vid särskilda insatser. Det finns

också möjligheter till ersättning för särskilda kostnader, bl.a.

för förlorad arbetsförtjänst.

En översyn av ersättningen till lekmannaövervakarna har

relativt nyligen företagits inom ramen för översynen av

innehållet i frivårdspåföljden. I rapporten över arbetet (Ds

1991:10) konstateras att arvodet medvetet hållits på en låg nivå

för att behålla övervakningsuppdragets ideella karaktär.

Tidigare undersökningar sägs ha visat att "normala" höjningar av

ersättningen inte i nämnvärd grad underlättat rekryteringen av

övervakare. För att så skall ske, anförs det, måste ersättningen

förmodligen öka till 1 000--1 500 kr per månad och uppdrag; en

höjning som grovt räknat skulle medföra en merkostnad på minst

90 miljoner kronor per år.

Utskottet har tidigare (se senast 1991/92:JuU22 s. 18 med där

gjorda hänvisningar) behandlat frågor som rör ersättning till

övervakare m.m. Utskottet uttalade i det ärendet att

ersättningen till övervakarna måste vara sådan att den främjar

en önskvärd rekrytering till övervakaruppdrag och möjliggör att

särskilda insatser sker för klienterna.

Utskottet har alltjämt denna uppfattning. Utskottet

konstaterar dock att vad utskottet förra året anförde om

möjligheterna att i det rådande statsfinansiella läget öka

ersättningen till övervakarna i önskad omfattning fortfarande

äger giltighet. Utskottet avstyrker bifall till motion Ju506 och

Ju841 i nu behandlad del.

Yrkandet i motion Ju841 om en anslagsminskning har sin grund i

att motionärerna anser att reglerna om villkorlig frigivning

tills vidare borde hållas oförändrade. Den besparing som

härigenom uppnås skall enligt motionen delvis användas för

förstärkningar inom kriminalvården.

I motion Fi213 förespråkas en minskad användning av

anstaltsbehandling m.m., vilket beräknas möjliggöra en besparing

i angiven storleksordning.

I sistnämnda hänseende konstaterar utskottet att det pågår en

omfattande översyn inom ramen för Straffsystemkommitténs och

Fängelseutredningens arbete. Båda utredningarna kommer att ta

upp frågor med anknytning till frivårdspåföljder m.m. Något

resultat av utredningarnas arbete i dessa frågor kan inte

förväntas under nästa budgetår och inte heller bör

utredningarnas arbete föregripas.

Med hänvisning till vad som nu anförts och till utskottets

nyss gjorda ställningstagande beträffande ersättningen till

lekmannaövervakarna samt till riksdagens nyligen fattade beslut

om villkorlig frigivning avstyrker utskottet bifall till motion

Ju841 och Fi213 i här behandlade delar.

Utskottet ansluter sig till justitieministerns bedömning av

medelsbehovet.

Beläggning och differentiering inom kriminalvården

Beläggningen av antalet tillgängliga platser på anstalterna

under senare delen av år 1992 och de tre första månaderna 1993

har vid resp. mättillfälle uppgått till 93 % den 1 september,

100 % den 1 oktober, 97 % den 1 november, 96 % den 1 december,

86 % den 1 januari, 93% den 1 februari och 95 % den 1 mars.

I motionerna Ju841 och Ju846 framhålls att möjligheter till

differentiering är en nödvändig förutsättning för

rehabiliteringsarbetet.

Utskottet har tidigare vid ett stort antal tillfällen (senast

i betänkandet 1992/93:JuU19 s. 20 f) uttalat att

beläggningsnivån bör ligga omkring 85 % för att möjliggöra

differentiering av olika intagna samtidigt med ett gott

resursutnyttjande. Mot denna bakgrund ser utskottet med oro på

den höga anstaltsbeläggningen.

Enligt utskottets mening torde det inte råda någon oenighet om

att kriminalvården skall kunna tillgodose högt ställda krav på

differentieringen av de intagna och att beläggningen på

anstalterna måste möjliggöra en sådan ordning. Utskottet vill i

detta sammanhang också erinra om sitt ovan redovisade uttalande

i ärendet om villkorlig frigivning (1992/93:JuU19 s. 12 f).

Utskottet konstaterar att regeringen i

kompletteringspropositionen dels kommer att föreslå en

budgetreglering, dels för riksdagen presentera en långsiktig

konsekvensanalys. Skäl för några särskilda uttalanden från

riksdagens sida i anledning av motionsyrkandena saknas.

Motionerna Ju841 och Ju846 avstyrks i nu behandlade delar.

Verkställighetsinnehållet

I motionerna Ju830 och Ju842 begärs att 1974 års

kriminalvårdsreform granskas och utvärderas.

Fängelseutredningen skall enligt direktiven göra en

genomgripande översyn av de principer och det regelverk som

lades fast genom 1974 års kriminalvårdsreform. Huvuduppgiften

bör, enligt direktiven, vara att, efter en avvägning mellan de

olika intressen som gör sig gällande, överväga vilka principer

för anstaltsplacering som bör tillämpas i framtiden samt att

anpassa regelverket till dessa. Intresset av att hålla

anstalterna narkotikafria skall därvid särskilt uppmärksammas.

Den av motionärerna efterfrågade översynen pågår inom ramen

för Fängelseutredningens arbete. Motionerna Ju830 och Ju842 får

anses tillgodosedda i nu behandlade delar och utskottet

avstyrker bifall till dem.

I motion Ju846 hävdas att de grundläggande principerna för

1974 års kriminalvårdsreform, närhetsprincipen och

normaliseringsprincipen bör vara vägledande också för den

pågående översynen.

Utskottet avstyrkte förra året ett liknande motionsönskemål

(1991/92:JuU22 s. 5 f). Då konstaterade utskottet att det i

huvudsak har rått politisk enighet om den kriminalpolitik som

kriminalvårdsreformen var ett uttryck för men att utvecklingen i

samhället varit en annan än det fanns anledning att förutse i

början av 1970-talet när kriminalvårdsreformen utformades. Inte

minst narkotikaproblemen har försvårat genomförandet av en del

av ambitionerna i reformen. Utskottet framhöll

sammanfattningsvis att det ligger ett stort värde i den ökade

specialiseringen inom anstaltsorganisationen när det gäller

verksamhetens inriktning på särskilda motivations- och

behandlingsavdelningar m.m. och att detta tillsammans med

intresset av att hindra spridningen av narkotikamissbruket och

att kunna erbjuda rehabilitering även på lokalanstalterna

väger så tungt, att det kan motivera att den dömde i strid mot

närhetsprincipen placeras på en annan anstalt än den som ligger

närmast hemorten. Beträffande normaliseringsprincipen noterade

utskottet vidare att det i direktiven till Fängelseutredningen

anges att kommitténs överväganden i fråga om möjligheterna att

tillämpa denna princip bör göras mot bakgrund av utvecklingen

inom socialtjänsten och den allmänna hälso- och sjukvården.

Utskottet fann att det saknades anledning för riksdagen att

föregripa utredningens arbete.

Utskottet intar alltjämt denna ståndpunkt och avstyrker bifall

till motion Ju846 i nu behandlad del.

I motion Ju841 hemställs om tilläggsdirektiv till

Fängelseutredningen rörande behovet av en övergripande analys av

och förslag till åtgärder beträffande samhällets insatser för

dem som är dömda till kriminalvård.

Enligt vad utskottet har inhämtat pågår för närvarande en

omfattande klientelundersökning inom kriminalvården.

Undersökningen görs för att dels ligga till grund för

Fängelseutredningens överväganden, dels användas i

kriminalvårdens utveckling av sitt arbete. Undersökningen avser

de klienter som avgick under oktober månad 1992 och omfattar 1

199 personer. I undersökningen görs kartläggningar av de

ingående personernas situation med avseende på bl.a. utbildning,

försörjning, skulder, bostad och missbruk dels för tiden vid

verkställighetens början, dels vid frigivningen.

Utskottet anser att önskemålet i motion Ju841 härigenom i

stort är tillgodosett. Utskottet avstyrker bifall till motionen.

I motionerna Ju841 och Ju846 begärs utbyggda vård- och

behandlingsinsatser inom anstalterna och en ökad medverkan av

myndigheter och organisationer utanför kriminalvården redan

under verkställighetstiden.

Utskottet har i flera sammanhang behandlat motioner vari

hemställts om uttalanden rörande ökade och utvecklade vård- och

behandlingsinsatser i olika hänseenden och förbättrade

möjligheter för dömda att få arbete och bostad (se bl.a.

1990/91:JuU17 s. 7 och 1991/92:JuU22 s. 17 f). Utskottet har

därvid sammanfattningsvis konstaterat att samtidigt som

kriminalvårdens ambitionsnivå är hög bör svårigheterna med att

lyckas med de åtgärder som vidtas för att främja de dömdas

återanpassning beaktas. Det krävs, ansåg utskottet, en medverkan

från andra samhällsorgan för att ge de dömda en social

plattform. Det är viktigt att samarbetet mellan kriminalvården

och andra samhällsorgan fortlöpande utvecklas för att

kriminalvårdens klienter skall få arbete, bostad och tillgång

till den service och omsorg som samhället tillhandahåller andra

medborgare.

Utskottet har alltjämt uppfattningen att det ligger ett stort

värde i att det sker en fortsatt utveckling inom anstalterna när

det gäller verksamhetens innehåll. Det torde heller inte

föreligga någon oenighet om att den vård och behandling som

bedrivs måste utvidgas och ytterligare förbättras. Det pågår

också ett omfattande arbete i denna riktning. Här aktuella

frågor är därjämte föremål för överväganden inom ramen för

översynen av kriminalvårdsreformen. Det saknas anledning för

riksdagen att nu göra några särskilda uttalanden med anledning

av här aktuella motioner. Utskottet avstyrker bifall till

motionerna Ju841 och Ju846 i nu behandlade delar.

I motion Ju842 framförs att det behandlingsarbete som bedrivs

inom kriminalvården i större omfattning bör ske med

Österåkersanstaltens arbetsmetoder som förebild.

Österåkersmodellen går ut på att de intagna underkastar sig

såväl utvidgad kontroll i narkotikahänseende som personalens

sociala kontroll, vilken bygger på nära sociala relationer

mellan intagna och personal. Statskontoret har nyligen genomfört

en utvärdering av narkotikaprojektet på Österåker (Rapport

1992:27). Rapporten utmynnar i slutsatsen att

Österåkersprojektet har en gynnsam inverkan på

rehabiliteringsresultatet.

Ett omfattande arbete rörande förbättringar av de vård- och

behandlingsinsatser samt den rehabiliterande verksamhet som

kommer kriminalvårdens klienter till del pågår fortlöpande.

Utskottet utgår från att man därvid tar till vara metoder och

erfarenheter som gjorts inom kriminalvården. Fängelseutredningen

kommer också att ta upp liknande frågor i sitt översynsarbete.

Något uttalande från riksdagens sida i anledning av motionen är

enligt utskottets mening inte nödvändigt. Utskottet avstyrker

bifall till motion Ju842 i här behandlad del.

Permissioner

I motion Ju846 begärs uttalanden om att någon skärpning av

gällande permissionsföreskrifter inom kriminalvården inte får

ske. I motionen anförs att permissioner är en viktig del i

arbetet med att förbereda frigivningen från anstalt.

En intagen kan beviljas olika typer av permissioner. Enligt

32§ lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt (KvaL) kan den

intagne få tillstånd att lämna anstalten för viss kort tid, s.k.

korttidspermission. Korttidspermission förekommer i två former

med olika syften, nämligen som s.k. regelbunden permission

(32§ första stycket) och som s.k. särskild permission (32§

andra stycket). Institutet regelbunden permission innebär att

permissioner normalt beviljas med någon eller några månaders

mellanrum så snart en intagen har beviljats sin första

permission av sådant slag. Syftet med regelbundna permissioner

är att underlätta den intagnes anpassning i samhället.

För särskild permission skall finnas någon annan anledning än

att rent allmänt underlätta anpassningen i samhället. Utöver

korttidspermission finns möjligheter till frigivningspermission

enligt 33§ KvaL. Den bestämmelsen avser dock endast intagna

som enligt 26 kap. 7§ brottsbalken (BrB) skall friges först

sedan två tredjedelar av strafftiden har avtjänats. En intagen

kan också beviljas frigångspermission (jfr 11§ KvaL).

Riksdagen har nyligen beslutat om ändringar i reglerna rörande

frigivningspermission (prop. 1992/93:4, JuU19, rskr. 223). De

nya reglerna går ut på att frigivningspermission skall vara

möjlig för alla intagna från den dag då villkorlig frigivning

kan komma i fråga.

I förordningen (1974:248) om kriminalvård i anstalt finns

föreskrifter om efter vilken tid vissa intagna bör erhålla

korttidspermission. Således föreskrivs i 12§ andra stycket

bl.a. att intagen som dömts till fängelse i lägst två år endast

om det finns särskilda skäl bör beviljas regelbunden

korttidspermission innan han avtjänat sex månader av straffet.

Kriminalvårdsstyrelsen har utfärdat tillämpningsföreskrifter

och allmänna råd i fråga om permissioner (se KVVFS 1990:10 och

ARK 1989:1). Föreskrifterna rörande permissioner gäller från den

1 juni 1989 och fördes oförändrade in i KVVFS 1990:10. Av

föreskrifterna framgår bl.a. att regelbunden permission skall

föregås av en individuellt bestämd kvalifikationstid. Normalt

får regelbunden permission således beviljas först sedan en

fjärdedel av den sammanlagda strafftiden avtjänats (normaltid).

Föreligger förhöjd risk för återfall i brott eller annat

missbruk av permission skall kvalifikationstiden förlängas

utöver normaltiden till den längre tid som bedöms nödvändig. I

kvalifikationstid skall inräknas häktningstid i direkt

anslutning till den aktuella verkställigheten. Viss tid måste

dock alltid verkställas i anstalt före permission. För intagna i

öppen anstalt, som avtjänar fängelse understigande två år, får

kvalifikationstiden sättas lägre än normaltiden, dock lägst en

månad om strafftiden är högst ett år och två månader om

strafftiden överstiger ett år. Intagen som avtjänar fängelse i

lägst två år eller är placerad i sluten anstalt får, om

särskilda skäl föreligger i det enskilda fallet, beviljas

regelbunden permission före den för honom gällande normaltiden.

Tidigareläggningen får omfatta högst tre månader. Som regel får

dock en intagen som avtjänar fängelse i lägst två år inte

beviljas regelbunden permission förrän sex månader av straffet

avtjänats.

För intagen som avtjänar fängelse i mer än åtta år gäller en

normaltid av två år och intagen som avtjänar fängelse på livstid

får beviljas regelbunden permission tidigast efter två år och

sex månader av verkställigheten.

Av föreskrifterna framgår också under vilka förutsättningar en

intagen kan beviljas särskild korttidspermission. Sådan

permission kan beviljas dels för i föreskrifterna särskilt

angivna ändamål, dels i form av lokalanstaltspermission,

besökspermission, transportpermission, träningspermission och

lufthålspermission. En förutsättning för att den intagne skall

erhålla särskild permission är att ändamålet med permissionen

inte kan tillgodoses i samband med regelbunden permission.

För korttidspermission skall ställas de villkor som bedöms

nödvändiga för att motverka missbruk. Om det föreligger en

uttalad risk för att en intagen kan komma att avvika under

permission, men trots det bör beviljas särskild permission,

skall permissionen vara bevakad. I Kriminalvårdsstyrelsens

allmänna råd anges att permission som beviljas intagen innan han

medgivits regelbunden permission skall vara bevakad i

normalfallet.

Vid misskötsamhet bestående av nya brott, rymning eller

rymningsförsök får regelbunden permission beviljas den intagne

tidigast fyra månader efter misskötsamheten om han är intagen i

lokalanstalt eller öppen riksanstalt och tidigast efter sex

månader om han är intagen i sluten riksanstalt. Vid annan

misskötsamhet i form av permissionsmissbruk, narkotikapåverkan

m.m. får intagen beviljas permission tidigast två månader efter

misskötsamheten om han är intagen i lokalanstalt eller öppen

riksanstalt och tidigast efter fyra månader om han är intagen i

sluten riksanstalt. Kvalifikationstiden skall dock bestämmas

efter en individuell prövning i det enskilda fallet varvid

ovanstående tider inte får underskridas.

Intagna som hänförs till den grupp intagna som omfattas av

7§ tredje stycket KvaL får inte beviljas regelbunden

permission men kan, om det föreligger synnerliga skäl, beviljas

bevakad särskild korttidspermission. En utländsk medborgare som

inte har någon annan anknytning till Sverige än att han dömts

för brott här kan som regel inte beviljas regelbunden

permission.

Utskottet har tidigare vid ett flertal tillfällen behandlat

motionsönskemål (se senast 1991/92:JuU22 s. 13 med där gjorda

hänvisningar) med anknytning till permissioner inom

kriminalvården. Utskottet uttalade i det nämnda betänkandet

bl.a. att permissioner är en viktig del i arbetet med de intagna

men uttryckte samtidigt sin oro över misskötsamheten särskilt

när det gällde de regelbundna permissionerna från de slutna

lokalanstalterna.

Olika utevistelser från anstalt jämte frågan om åtgärder för

att minska missbruket av permissioner är föremål för behandling

inom ramen för översynen av kriminalvårdsreformen.

Någon anledning för riksdagen att nu göra några uttalanden

föreligger inte. Motion Ju846 i denna del avstyrks.

Behandling av våldtäktsmän

I motion Ju502 efterlyses en samlad bedömning av tillgängliga

metoder för behandling av våldtäktsmän.

Motion Ju822 tar upp frågor om kemisk kastrering av

våldtäktsmän.

Kriminalvårdens behandling av män dömda för sexualbrott har

tidigare varit föremål för behandling i utskottet vid ett

flertal tillfällen. År 1991 anförde utskottet i sitt av

riksdagen godkända betänkande att behandlingsmöjligheterna bör

utökas och ytterligare intensifieras (se 1990/91:JuU17 s. 15,

rskr. 154). I Fängelseutredningens direktiv anges också särskilt

att kommittén skall klarlägga hur stort behovet av sådan

behandling är och hur den av riksdagen angivna målsättningen bör

förverkligas.

Det saknas mot denna bakgrund anledning för riksdagen att nu

göra något ytterligare uttalande i frågan med anledning av

motion Ju502. Motionen avstyrks.

När det gäller frågor om medicinsk behandling under tvång,

t.ex. i form av s.k. kemisk kastrering, konstaterar utskottet

att frågan rymmer svårlösta etiska problem oavsett om

behandlingen sker som påföljd för brott eller som ett led i

anstaltsbehandlingen. Tvångsvård förekommer i princip endast för

vissa psykiskt störda och då enligt stränga i lag reglerade

kriterier [se lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård och

lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård].

Utskottet har nu inhämtat att frågor om kemisk kastrering är

föremål för överväganden inom ramen för Fängelseutredningens

arbete.

Utskottet utgår från att här aktualiserade spörsmål kommer att

behandlas där. Med detta uttalande avstyrker utskottet bifall

till berörd del av motion Ju822.

Narkotikafria anstalter m.m.

Kampen mot narkotika och narkotikamissbruk på anstalterna

tilldrar sig intresse i några motioner.

Narkotikasituationen utgör, som utskottet redan tidigare vid

flera tillfällen konstaterat, sedan lång tid ett svårbemästrat

problem inom kriminalvården. Andelen narkotikamissbrukare av

nyintagna i anstalt dömda till mer än två månaders fängelse är

också hög (44 % för budgetåret 1991/92). Av uppgifter som

utskottet inhämtat från Kriminalvårdsstyrelsen framgår att den

sammanlagda mängden beslag av narkotika som gjordes inom

anstaltsorganisationen under 1992 uppgick till 1 193 gram

cannabis, 209 gram centralstimulerande medel och drygt 31 gram

opiater. Mängden beslagtagen narkotika varierar starkt mellan

olika år. År 1987 beslagtogs t.ex. endast 4,3 gram opiater medan

det året därefter hittades 204,8 gram. Från

Kriminalvårdsstyrelsen har inhämtats att det inte är möjligt att

närmare ange orsakerna till de stora variationerna mellan åren.

I motionerna Ju501 och Ju837 yrkas skärpningar i

kriminalvårdslagstiftningen för att få till stånd

narkotikafria anstalter. Här förespråkas t.ex. förbättrade

möjligheter att kontrollera besökande och intagna.

Utskottet har tidigare vid flera tillfällen (se senast

1991/92:JuU22 s. 12 med där gjord hänvisning) behandlat

motionsönskemål som rör krav på skärpt och effektivare kontroll

inom anstalterna av intagna och besökande m.m.

Som tidigare kan utskottet konstatera att narkotikasituationen

sedan lång tid utgör ett svårbemästrat problem inom

kriminalvården. Utskottet vill här erinra om sina tidigare

uttalanden (se senast 1991/92:JuU22 s. 12 med där gjord

hänvisning) om att självklara riktmärken för narkotikapolitiken

på kriminalvårdens område måste vara att intagna utan

narkotikaproblem och sådana som vill bli av med sitt missbruk

inte skall behöva komma i kontakt med narkotika under

anstaltsvistelsen, att missbrukare avskärs från tillförsel av

droger och att intagna förhindras att bedriva narkotikahandel

inom anstalterna och ute i samhället.

Riksdagen har nyligen antagit ett regeringsförslag som går ut

på bl.a. att de i kriminalvårdsanstalt intagnas generella

skyldigheter enligt 52d§ KvaL att lämna urin- och

utandningsprov utvidgas till att omfatta även blodprov (prop.

1992/93:142, JuU17, rskr. 221). Härigenom förbättras

kontrollmöjligheterna på anstalterna.

I Fängelseutredningens uppdrag ingår att ta ställning till om

det behövs utvidgade kontrollmöjligheter för att förhindra

införsel och bruk av narkotika på anstalterna.

Utskottet har i och för sig stor förståelse för syftet med

kraven i motionerna Ju501 och Ju837. Fängelseutredningens arbete

bör dock inte föregripas. Utskottet avstyrker bifall till

motionerna Ju501 och Ju837.

I motionerna Ju505 och Ju507 begärs riksdagsuttalanden om

betydelsen för narkotikabekämpningen av kriminalvårdens

visitationspatruller.

Visitationspatruller finns vid sju större anstalter. Det

totala antalet tjänster uppgår till 23. Patrullerna disponerar

också sju hundar. Kostnaderna för verksamheten uppgår till ca

8 miljoner kronor per år. Patrullerna utför visitationer dels på

den anstalt vid vilken de är stationerade, dels vid andra

anstalter. Av det totala antalet narkotikabeslag under

budgetåret 1991/92 svarade, enligt statistik från

Kriminalvårdsstyrelsen, den reguljära personalen för 49 %.

Visitationspatrullerna svarade för 51 %. Härav har 38 % gjorts

på stationeringsanstalten och 13 % på andra anstalter. I det

antal beslag som redovisas för visitationspatrullerna ingår

också beslag som gjorts när en patrull eller en enskild

tjänsteman, t.ex. hundförare med hund, biträtt andra myndigheter

för eftersökning av narkotika utan att insatsen haft samband med

kriminalvården.

Utskottet har under ärendets beredning inhämtat att

visitationspatrullerna i sin nuvarande form med ambulerande

visitationsverksamhet m.m. kommer att avvecklas. De resurser som

frigörs kommer dock även i framtiden att användas främst i

arbetet med att bekämpa narkotika och missbruk av narkotika vid

anstalterna. Visitationspatrullernas personal kommer att på de

anstalter där de är anställda användas bl.a. som instruktörer

och stödpersoner för anstaltspersonalen i frågor som rör

narkotikabekämpningen. Vidare är tanken att personalen, med sina

särskilda kunskaper i fråga om visitationsteknik m.m., skall

användas för att kontrollera att visitationerna vid anstalterna

görs så effektivt och noggrant som möjligt.

Utskottet utgår från att Kriminalvårdsstyrelsen organiserar

narkotikabekämpningsarbetet på anstalterna på ett ändamålsenligt

och från kostnadssynpunkt effektivt sätt. Motionerna Ju505 och

Ju507 i här behandlade delar bör inte föranleda någon åtgärd

från riksdagens sida.

Bättre skydd för besökare vid kriminalvårdsanstalter m.m. mot

hivsmitta och andra smittsamma sjukdomar efterlyses i motion

K22.

Intagen i kriminalvårdsanstalt får enligt 29 § första stycket

KvaL ta emot besök i den utsträckning det lämpligen kan ske. Han

får inte ta emot besök som är ägnat att äventyra säkerheten i

anstalten eller som kan motverka hans anpassning i samhället

eller eljest vara till skada för honom eller annan. Enligt 29 §

fjärde stycket KvaL skall tjänsteman vid anstalten vara

närvarande vid besök, om det är påkallat med hänsyn till

säkerheten.

I Allmänna Råd från Kriminalvårdsstyrelsen rörande drog- och

hiv/aids-frågor (ARK 1990:1), i dess lydelse från den 1 juli

1992, sägs rörande besök på häkte och anstalt bl.a. att alla

besökare till intagna genom anslag, broschyrer m.m. skall

uppmärksammas på risken för hivsmitta samt att, när det gäller

besök hos en intagen som är hivsmittad eller aidssjuk, särskild

anledning finns att uppmärksamma frågan om bevakning av besöket.

Vidare sägs att en omständighet som kan tala för att besök

medges utan bevakning är att den som beslutar om besöket känner

till att den besökande har vetskap om den intagnes sjukdom. I

sammanhanget bör anmärkas att uppgiften om en intagen är

hivsmittad är sekretessbelagd.

I beslut den 18 september 1991 (Dnr 1950--1990), angående

frågor rörande Kriminalvårdsstyrelsens generella riktlinjer för

besök hos i kriminalvårdsanstalt intagen hivsmittad/aidssjuk

person, riktade JO kritik mot utformningen av riktlinjerna. Han

anförde bl.a. att uppgiften att med olika medel bekämpa

spridningen av hiv är viktig och grannlaga och att den medför

svåra avvägningar mellan olika intressen, bl.a. de enskilda

smittbärarnas rätt till integritet och värdig behandling och

övrigas rätt att skyddas från smitta. JO konstaterar vidare att

man inom kriminalvården hittills inte har betraktat hivsmitta i

sig som någon differentieringsgrund när det gäller placering och

att man även i övrigt har ansett att smittbärare skall

särbehandlas så lite som möjligt. JO fann sammanfattningsvis att

kriminalvårdens dåvarande generella regel om att alla

hivsmittade/aidssjuka, som vägrade att efterge sekretessen

angående sin sjukdom, endast fick ta emot besök under tillsyn

inte stod i överensstämmelse med 29 § KvaL. De reviderade

allmänna råden har utformats med hänsyn till JO:s beslut.

Utskottet vill här anmärka att kriminalvårdens inriktning av

arbetet med hivsmittade och aidssjuka är att

normaliseringsprincipen skall upprätthållas så långt det är

möjligt. Detta innebär att kriminalvårdsklienternas behov av

behandling och omvårdnad primärt skall tillgodoses inom hälso-

och sjukvården, socialtjänsten och övriga behandlingsresurser

utanför kriminalvården.

Utskottet konstaterar att man inom kriminalvården har vidtagit

de åtgärder som kan anses nödvändiga för att uppmärksamma

besökande och intagna på risken för hivsmitta i syfte att

motverka och hindra spridningen av sådan smitta inom

anstalterna. Det saknas anledning för riksdagen att göra något

uttalande i anledning av motion K22. Motionen avstyrks.

Marknadsanpassad lön till intagna m.m.

I motionen Ju830 tas upp frågor om marknadsanpassade löner

till intagna och marknadsanpassade anstalter som kan ge

inkomster till staten. Syftet med motionsförslagen är att de

intagnas möjligheter att göra rätt för sig gentemot brottsoffer

m.fl. skall förbättras.

Anstaltsvården syftar bl.a. till att underlätta den dömdes

anpassning till livet utanför anstalten. Ett led i denna strävan

är att den intagne under anstaltsvistelsen skall beredas

lämpligt arbete som främjar hans utsikter att efter frigivningen

anpassa sig till arbetslivet. Bestämmelser om intagnas arbete i

anstalten finns i 10 och 12 §§ KvaL. De intagna har ofta en

mycket bristfällig skolunderbyggnad och utbildning. Om en

intagen har behov av undervisning, utbildning eller särskild

behandling, skall han få sådan under arbetstiden, om det kan ske

med hänsyn till anstaltstidens längd och den intagnes

förutsättningar. Den intagne är skyldig att utföra det arbete

eller delta i den undervisning som åläggs honom.

I budgetpropositionen har justitieministern angivit (s. 49)

att hon tagit initiativ till en översyn av systemet med

ersättningar till de intagna för arbete, utbildning m.m.

Utskottet har inhämtat att frågor rörande marknadsanpassad

ersättning till intagna och därmed sammanhängande spörsmål

kommer att beröras i det sammanhanget. Resultatet av översynen

kan förväntas redan under pågående riksmöte.

Utskottet bör inte föregripa den pågående översynen och

avstyrker därför motion Ju830 i nu behandlad del.

När det gäller förslaget om marknadsanpassade anstalter måste

utskottet konstatera att kriminalvårdens uppgift inte är att ge

staten inkomster utan att svara för verkställigheten av utdömda

straff. Det sagda hindrar naturligtvis inte att de intagna bör

ges en meningsfull sysselsättning, t.ex. arbetsträning. Motion

Ju830 i denna del bör inte föranleda något uttalande från

riksdagens sida. Motionen avstyrks.

Frivårdsfrågor m.m.

I motion Ju846 begärs ett tillkännagivande om ökade insatser

inom frivården så att möjligheterna för frivårdens klienter att

bl.a. erhålla arbete och bostad förbättras.

Utskottet behandlade förra året motionsönskemål med liknande

innehåll (se 1991/92:JuU22 s. 17) och kunde då konstatera att

justitieministern i 1992 års budgetproposition (s. 123) framhöll

att det då pågående arbetet med att utveckla olika former av

strukturerade åtgärdsprogram för olika klientkategorier i

samverkan med socialtjänsten, arbetsmarknadsmyndigheterna och

andra samhällsorgan borde fortsätta och intensifieras. I årets

budgetproposition (s. 49) anför justitieministern att det inte

finns någon anledning att göra en annan bedömning nu utan

tvärtom att sådana insatser bör utvecklas ytterligare och att en

sådan utveckling ligger i linje med vad som angetts i direktiven

till Straffsystemkommittén såvitt avser frivårdspåföljder och

ytterligare alternativ till fängelse.

Utskottet anser att fortsatta ansträngningar för att

underlätta situationen för frivårdens klienter bör göras och

välkomnar därför de åtgärder som nämns i budgetpropositionen.

Skäl för några särskilda uttalanden från riksdagens sida i

anledning av motionsyrkandena saknas dock. Motion Ju846 avstyrks

i nu behandlad del.

Övriga motionsspörsmål

Flera motioner behandlar frågor som rör det straffrättsliga

påföljdssystemets innehåll och uppbyggnad. I motion Ju830

efterlyses ett system där domstolen i domslutet skulle kunna

ange alternativa påföljder. Det motionärerna eftersträvar är

regler som innebär att brottsoffer och deras anhöriga i högre

grad skall kunna påverka påföljdsvalet.

Frågor rörande målsäganden i straffsystemet berördes i

Fängelsestraffkommitténs betänkande (SOU 1986:14 s. 81 f).

Kommittén framhöll bl.a. att en viktig, ofta förbisedd, uppgift

för straffsystemet är att tillgodose målsägandens intressen. För

att den enskilde skall känna att han lever i ett rättssamhälle

är det viktigt att den som begår brott blir föremål för

ingripanden från samhället. För den som utsätts för brott utgör

straffet en markering av att samhället står på hans sida. Det

torde, anför kommittén vidare, förhålla sig så att många som

utsatts för brott finner det rättvist att gärningsmannen

tilldelas ett kännbart straff. Att framhålla straffsystemets

uppgift att tillgodose målsägandens intresse är särskilt viktigt

i ett samhälle där man strävar efter att hålla straffen på en

jämförelsevis låg nivå.

Utskottet delar de av Fängelsestraffkommittén uttalade

synpunkterna om vikten av att målsägandens intressen

tillgodoses. Utskottet kan emellertid inte se något utrymme för

regler som innebär att målsäganden skulle få ett direkt

inflytande över påföljdsvalet m.m. Tvärtom innebär en sådan

ordning risk för att det i det straffrättsliga systemet införs

ett inslag av personlig hämnd. Detta finner utskottet inte

önskvärt. Utskottet avstyrker bifall till motion Ju830 i här

behandlad del.

I motionerna Ju838 och Ju841 förespråkas ökad användning och

utveckling av påföljderna samhällstjänst och kontraktsvård.

Utskottet noterar här att försöket med samhällstjänst fr.o.m.

den 1 januari 1993, genom lagen (1992:372) om ändring i lagen

(1989:928) om försöksverksamhet med samhällstjänst (prop.

1991/92:109, JuU24, rskr. 259), i avbidan på att en mera

permanent ordning kan införas, utökats till att avse hela riket.

Till Straffsystemkommitténs huvuduppgifter hör att överväga

möjligheterna att utveckla och vidareutveckla olika alternativ

till fängelsestraff. Inriktningen skall enligt direktiven därvid

vara att öka utrymmet för alternativ till fängelse.

Utskottet kan konstatera att de i motionerna aktualiserade

frågorna är föremål för utredning inom ramen för den

ifrågavarande översynen. Några särskilda riksdagsuttalanden är

enligt utskottets mening inte erforderliga. Motionerna Ju838 och

Ju841 i nu berörda delar avstyrks.

I motion Ju836 förespråkas inrättande av särskilda

ungdomsfängelser. Motionärerna framhåller att FN-konventionen om

barnets rättigheter förbjuder att ungdomar under 18 år placeras

i anstalt tillsammans med vuxna.

I motion Ju846 begärs uttalanden att ungdomsfängelser inte

skall återinföras och att s.k. veckoslutsfängelse inte skall

införas.

Frågor om behandlingen av unga lagöverträdare har tidigare

behandlats av utskottet vid ett stort antal tillfällen (se

senast 1991/92:JuU24 s. 12 f där en fyllig redogörelse lämnas).

Utskottet uttalade sig i sistnämnda ärende bl.a. rörande

ungdomsfängelse och s.k. veckoslutsfängelse och konstaterade att

frågor härom föll inom ramen för Ungdomsbrottskommitténs uppdrag

(dir. 1990:53). Kommittén skall utvärdera det nuvarande

regelsystemet för unga lagöverträdare och lämna förslag till i

vilka former och på vilket sätt det allmänna i framtiden bör

ingripa när ungdomar som har fyllt 15 år begår brott. Uppdraget

skall vara slutfört före utgången av april 1993.

Till de frågor som skall övervägas inom ramen för översynen av

1974 års kriminalvårdsreform ingår också bl.a. att mot bakgrund

av Sveriges åtaganden enligt FN-konventionen om barnets

rättigheter göra en bedömning av hur man inom kriminalvården på

lämpligaste sätt bör ta hand om de ungdomar under 18 år som döms

till fängelse [proposition angående godkännande av

FN-konventionen om barnets rättigheter (prop. 1989/90:107,

SoU28, JuU3y, rskr. 350)].

I det nyssnämnda ärendet uttalade utskottet också tveksamhet

rörande frågan om veckoslutsfängelse med tanke på att de

praktiska svårigheterna med en sådan påföljd framstår som

svårlösta.

Utskottet fann vid sin ovan angivna behandling av aktuella

frågor att det innan Ungdomsbrottskommittén framlagt sina

förslag var för tidigt att ta ställning i princip till olika

former av fängelse och annan institutionsvistelse för unga

lagöverträdare.

Utskottet saknar i rådande beredningsläge anledning att frångå

sin tidigare bedömning och avstyrker bifall till motionerna

Ju836 och Ju846 i nu behandlade delar.

Utlandstransporter

Medelstilldelningen

Regeringen har under punkt E 3 (s. 115) föreslagit riksdagen

att till Utlandstransporter anvisa ett förslagsanslag på

125 000 000 kr.

Justitieministern anför i budgetpropositionen (s. 107 f) att

kriminalvårdens transportverksamhet under senare år ökat

betydligt såväl volym- som kostnadsmässigt. För budgetåret

1991/92 uppgick kostnaderna till ca 265 miljoner kronor, varav

114 miljoner kronor för utlandstransporterna, och antalet

personer som transporterats till utlandet uppgick till drygt

9400. Prognosen för budgetåret 1992/93 är att ca 17000

personer kommer att transporteras till utlandet med hjälp av

kriminalvårdens transportorganisation.

Justitieministern anför vidare i budgetpropositionen att

antalet avvisningsbeslut i asylärenden är helt avgörande för

omfattningen av utlandstransporterna. Eftersom prognosen för

denna verksamhet visar en klar ökning av behovet föreslås att

medlen för utlandstransporterna anvisas över ett förslagsanslag.

I motion Fi213 yrkas med hänvisning till

rationaliseringsmöjligheten nedsättning av anslaget till

utlandstransporter med 25 miljoner kronor.

I budgetpropositionen redovisar justitieministern (s. 107) att

Riksrevisionsverket, som redovisade en granskning av

transportverksamheten i slutet av år 1991, vid sin granskning av

transportverksamheten funnit problem bl.a. i fråga om

ansvarsfördelningen mellan kriminalvården och andra myndigheter

samt att arbetet med transporterna medfört negativa konsekvenser

för vård- och tillsynsarbetet inom kriminalvården.

Justitieministern anför vidare bl.a. att det mot bakgrund av

resultatet av Riksrevisionsverkets granskning är angeläget att

Kriminalvårdsstyrelsen vidtar åtgärder för att effektivisera och

rationalisera transportverksamheten. Regeringen har i beslut den

4 februari 1993 uppdragit åt Kriminalvårdsstyrelsen att

omorganisera transportverksamheten med målsättningen att en ny

organisation skall kunna träda i kraft den 1 januari 1994.

I de utgångspunkter för omorganisationen som anges i bilagan

till beslutet understryker regeringen bl.a. vikten av en

organisationslösning som bidrar till att begränsa de negativa

konsekvenserna för vård och behandlingsarbetet. Vidare bör

ansvarsförhållandena inom kriminalvården för

transportverksamheten klargöras och verksamhetsansvar och

ekonomiansvar så långt det är möjligt följas åt för att på så

sätt skapa bättre förutsättningar för att bedriva

transportverksamheten effektivt och med god hushållning av

resurserna.

Utskottet delar justitieministerns uppfattning att det är

angeläget att transportverksamheten rationaliseras och

effektiviseras. Mot bakgrund av det som anförs om förväntade

ökningar av behovet av transporter till utlandet delar utskottet

justitieministerns bedömningar om konstruktionen med

förslagsanslag och om medelsbehovet. Motion Fi213 avstyrks i nu

berörd del.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande ny kriminalvårdsanstalt i Visby

att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju503,

2. beträffande en kriminalvårdsanstalt i Blekinge

att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju508,

3. beträffande anslag till Kriminalvårdsstyrelsen

att riksdagen med bifall till regeringens förslag till

Kriminalvårdsstyrelsen för budgetåret 1993/94 anvisar ett

ramanslag på 106 609 000 kr,

4. beträffande ersättning till lekmannaövervakarna

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Ju506 och

1992/93:Ju841 yrkande 6,

res. 1 (s)

5. beträffande anslag till kriminalvården

att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:Ju841 yrkande

7 samt 1992/93:Fi213 yrkande 2 och med bifall till regeringens

förslag till Kriminalvården för budgetåret 1993/94 anvisar

ett ramanslag på 3 298 089 000 kr,

men. (v) - delvis

6. beträffande beläggning och differentiering inom

kriminalvården

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Ju841 yrkande 2 och

1992/93:Ju846 yrkande 14,

res. 2 (s)

7. beträffande översyn av 1974 års kriminalvårdsreform

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Ju830 yrkande 8 och

1992/93:Ju842 yrkande 5,

8. beträffande normaliseringsprincipen och

närhetsprincipen

att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju846 yrkande 13,

res. 3 (s)

9. beträffande tilläggsdirektiv till Fängelseutredningen

att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju841 yrkande 1,

res. 4 (s)

10. beträffande utbyggda vård- och behandlingsinsatser

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Ju841 yrkande 4 och

yrkande 5 i denna del samt 1992/93:Ju846 yrkande 15,

res. 5 (s)

11. beträffande Österåkersanstalten som förebild

att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju842 yrkande 6,

res. 6 (nyd)

12. beträffande permissioner

att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju846 yrkande 16,

res. 7 (s)

13. beträffande behandling av våldtäktsmän

att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju502,

14. beträffande kemisk kastrering

att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju822 yrkandena 1 och 2,

res. 8 (nyd)

15. beträffande narkotikafria anstalter

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Ju501 och

1992/93:Ju837 yrkande 10,

res. 9 (nyd)

16. beträffande visitationspatruller

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Ju505 och

1992/93:Ju507,

res. 10 (nyd)

17. beträffande skydd mot hivsmitta m.m.

att riksdagen avslår motion 1992/93:K22 yrkande 3,

res. 11 (nyd)

18. beträffande marknadsanpassad lön till intagna

att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju830 yrkandena 4 och 6,

res. 12 (nyd)

19. beträffande marknadsanpassade fängelser

att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju830 yrkande 7,

res. 13 (nyd)

20. beträffande ökade insatser inom frivården

att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju846 yrkande 17,

res. 14 (s)

21. beträffande alternativa påföljder

att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju830 yrkande 3,

res. 15 (nyd)

22. beträffande ökad användning av kontraktsvård och

samhällstjänst

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Ju838 yrkande 2 och

1992/93:Ju841 yrkande 5 i denna del,

res. 16 (s)

23. beträffande ungdomsfängelse m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Ju836 yrkande 7 och

1992/93:Ju846 yrkande 21,

res. 17 (s)

res. 18 (nyd)

24. beträffande anslag till utlandstransporter

att riksdagen med avslag på motion 1992/93:Fi213 yrkande

4 och med bifall till regeringens förslag till

Utlandstransporter för budgetåret 1993/94 anvisar ett

förslagsanslag på 125 000 000 kr.

men. (v) - delvis

Stockholm den 30 mars 1993

På justitieutskottets vägnar

Britta Bjelle

I beslutet har deltagit:

Britta Bjelle (fp),

Lars-Erik Lövdén (s),

Jerry Martinger (m),

Göthe Knutson (m),

Bengt-Ola Ryttar (s),

Birthe Sörestedt (s),

Nils Nordh (s),

Birgit Henriksson (m),

Göran Magnusson (s),

Liisa Rulander (kds),

Sigrid Bolkéus (s),

Siw Persson (fp),

Kent Carlsson (s),

Anders Svärd (c) och

Ulf Eriksson (nyd).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Berith Eriksson (v)

närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservationer

1. Ersättning till lekmannaövervakarna (mom. 4)

Lars-Erik Lövdén, Bengt-Ola Ryttar, Birthe Sörestedt, Nils

Nordh, Göran Magnusson, Sigrid Bolkéus och Kent Carlsson

(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar

med "Utskottet har alltjämt" och slutar med "behandlad del" bort

ha följande lydelse:

Utskottet har alltjämt denna uppfattning. Utskottet

konstaterar emellertid att det nu föreligger svårigheter såväl

att rekrytera övervakare som att behålla dem som redan finns.

Problemet kan i viss utsträckning tillskrivas den låga

ersättningen på 200 kr per månad. Varken övervakararvodet eller

övriga ersättningar som kan utgå för de insatser som övervakare

gör har följt med i kostnadsutvecklingen under senare år.

Utskottet delar de synpunkter som framförs i motion Ju841 att

ersättningen till lekmannaövervakarna bör höjas till 300 kr per

månad. För detta ändamål bör avsättas ytterligare 10 miljoner

kronor. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 4 bort ha

följande lydelse:

4. beträffande ersättning till lekmannaövervakarna

att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Ju506 och

1992/93:Ju841 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört.

2. Beläggning och differentiering inom kriminalvården (mom. 6)

Lars-Erik Lövdén, Bengt-Ola Ryttar, Birthe Sörestedt, Nils

Nordh, Göran Magnusson, Sigrid Bolkéus och Kent Carlsson

(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar

med "Enligt utskottets" och slutar med "behandlade delar" bort

ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att beläggningen på anstalterna nu är så

hög att en differentiering knappast kan ske, och möjligheterna

till en meningsfull vård och behandling försvåras därigenom

allvarligt. Det ankommer på regeringen att vidta de åtgärder som

är nödvändiga för att minska den nuvarande överansträngda

beläggningssituationen på anstalter och häkten samt att

säkerställa möjligheterna till differentiering och en

meningsfull vård och behandling. Utskottet förutsätter att

regeringen redovisar konkreta åtgärder i

kompletteringspropositionen (jfr 1992/93:JuU19 s. 12 f). Vad

utskottet nu med anledning av motionerna Ju841 och Ju846 uttalat

bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 6 bort ha

följande lydelse:

6. beträffande beläggning och differentiering inom

kriminalvården

att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Ju841

yrkande 2 och 1992/93:Ju846 yrkande 14 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

3. Normaliserings- och närhetsprincipen (mom. 8)

Lars-Erik Lövdén, Bengt-Ola Ryttar, Birthe Sörestedt, Nils

Nordh, Göran Magnusson, Sigrid Bolkéus och Kent Carlsson

(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som

börjar med "Utskottet intar" och slutar med "behandlad del" bort

ha följande lydelse:

När utskottet nu på nytt behandlar liknande motionsönskemål

konstaterar utskottet först att det ligger ett stort värde i att

det sker en fortsatt utveckling inom anstalterna när det gäller

verksamhetens inriktning. Kriminalvårdens brottsförebyggande

roll och de sociala aspekterna bör således tillmätas ökad

betydelse. Detsamma gäller arbetet med att bekämpa

narkotikamissbruket på anstalterna. En sådan specialisering får

emellertid, enligt utskottets uppfattning, inte leda till att de

grundläggande principerna om närhet och normalisering som ligger

till grund för 1974 års kriminalvårdsreform inte längre skall

gälla. Tvärtom vill utskottet slå fast att normaliserings- och

närhetsprinciperna alltjämt har giltighet och att de bör tjäna

som vägledning vid översynen av kriminalvårdsreformen. Det

ankommer på regeringen att besluta om tilläggsdirektiv till

Fängelseutredningen i denna del. Vad utskottet nu anfört med

anledning av motion Ju846 bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 8 bort ha

följande lydelse:

8. beträffande normaliserings- och närhetsprincipen

att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Ju846 yrkande 13

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

4. Tilläggsdirektiv till Fängelseutredningen (mom. 9)

Lars-Erik Lövdén, Bengt-Ola Ryttar, Birthe Sörestedt, Nils

Nordh, Göran Magnusson, Sigrid Bolkéus och Kent Carlsson

(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som

börjar med "Utskottet anser" och slutar med "till motionen" bort

ha följande lydelse:

Utskottet noterar med tillfredsställelse att det inom

kriminalvården görs en kartläggning av de intagnas situation i

olika avseenden. Rehabiliteringen av de intagna och arbetet med

att förebygga brott måste emellertid ses utifrån ett vidare

perspektiv. Hela samhällets insatser krävs för att

kriminalvårdens klienter skall få arbete, bostad och annan

samhällsservice i form av sjukvård och omsorg. Enligt utskottets

uppfattning behövs det dels en mera övergripande analys av

samhällets insatser, dels förslag till åtgärder för att lösa de

intagnas bostads-, arbets- och skuldproblem. Utskottet delar

uppfattningen att Fängelseutredningen bör få tilläggsdirektiv i

syfte att få fram en sådan analys och förslag till åtgärder.

Utskottet tillstyrker bifall till motion Ju841 i denna del. Vad

utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 9 bort ha

följande lydelse:

9. beträffande tilläggsdirektiv till Fängelseutredningen

att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Ju841 yrkande 1

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

5. Utbyggda vård- och behandlingsinsatser (mom. 10)

Lars-Erik Lövdén, Bengt-Ola Ryttar, Birthe Sörestedt, Nils

Nordh, Göran Magnusson, Sigrid Bolkéus och Kent Carlsson

(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som

börjar med "Utskottet har" och slutar med "behandlade delar"

bort ha följande lydelse:

De flesta av kriminalvårdens klienter är starkt missgynnade

socialt liksom i de flesta andra avseenden. Många saknar arbete

och bostad, har ofta dragit på sig stora skulder och har

uttalade missbruksproblem. Den allt hårdare inställningen till

människor som begått brott har, trots kriminalvårdens höga

ambitioner, lett till att det blivit svårare att framgångsrikt

främja deras anpassning. För att de intagna skall kunna anpassa

sig till ett normalt liv efter frigivning är det viktigt att

ökade satsningar görs på grundutbildning, yrkesutbildning och

social träning. Rehabiliteringen av de intagna och arbetet med

att förebygga återfall i brott måste också ses utifrån en

helhetssyn. Detta kräver samarbete över myndighetsgränserna. De

olika projekt som pågår mellan arbetsförmedling, socialtjänst,

sjukvård m.fl. bör utvecklas och fördjupas. Utskottet anser att

vård- och behandlingsinsatserna inom kriminalvården bör byggas

ut och att en ökad medverkan av myndigheter och organisationer

utanför kriminalvården bör förekomma redan under

verkställighetstiden. Utskottet tillstyrker bifall till

motionerna Ju841 och Ju846 i dessa delar. Det får ankomma på

regeringen att initiera de åtgärder utskottet förordar. Vad

utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 10 bort ha

följande lydelse:

10. beträffande utbyggda vård- och behandlingsinsatser

att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Ju841

yrkandena 4 och 5 i denna del samt 1992/93:Ju846 yrkande 15 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

6. Österåkersanstalten som förebild (mom. 11)

Ulf Eriksson (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som

börjar med "Ett omfattande" och slutar med "behandlad del" bort

ha följande lydelse:

Kostnaderna för kriminalvården är mycket höga. För att de

medel som satsas på vård och behandling inom kriminalvården

skall få avsedd effekt är det väsentligt att de metoder som ger

bäst resultat kommer till användning. Rehabiliteringsresultatet

vid Österåkersanstalten är bättre än vid övriga

kriminalvårdsanstalter i landet. Utskottet anser att de

behandlingsmetoder som används inom kriminalvården i större

omfattning bör ske med Österåkersmodellen som förebild. Det får

ankomma på regeringen att vidta erforderliga åtgärder för att så

sker. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 11 bort ha

följande lydelse:

11. beträffande Österåkersanstalten som förebild

att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Ju842 yrkande 6

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

7. Permissioner (mom. 12)

Lars-Erik Lövdén, Bengt-Ola Ryttar, Birthe Sörestedt, Nils

Nordh, Göran Magnusson, Sigrid Bolkéus och Kent Carlsson

(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som

börjar med "Någon anledning" och slutar med "denna del avstyrks"

bort ha följande lydelse:

Det är dock angeläget att understryka att permissioner är en

mycket viktig del i arbetet med att främja de intagnas

återanpassning och för att förbereda frigivningen. En alltför

sträng lagstiftning och tillämpning av den kan leda till stor

oro på anstalterna och öka risken för rymningar och annan

misskötsamhet. Den dömdes möjligheter att kunna behålla sociala

kontakter utanför fängelset samt att kunna söka arbete och

bostad är väsentliga för att minska risken för återfall i brott.

Utskottet anser att permissioner är nödvändiga för att ge de

dömda en chans att klara sig efter en fängelsevistelse. Det

anförda leder utskottet till att uttala att någon allmän

skärpning av permissionsbestämmelserna inte bör ske.

Fängelseutredningen bör få tilläggsdirektiv med denna innebörd.

Detta bör riksdagen med anledning av motion Ju846 som sin mening

ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 12 bort ha

följande lydelse:

12. beträffande permissioner

att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Ju846 yrkande 16

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

8. Kemisk kastrering (mom. 14)

Ulf Eriksson (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 14 som

börjar med "Utskottet utgår" och slutar med "motion Ju822" bort

ha följande lydelse:

Utskottet utgår från att Fängelseutredningens arbete sker med

inriktning på att möjligheter till kemisk kastrering skall

införas i de fall som anges i motionen. Det får ankomma på

regeringen att föranstalta om att så sker. Vad utskottet nu

anfört med anledning av motion Ju822 bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 14 bort ha

följande lydelse:

14. beträffande kemisk kastrering

att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Ju822 yrkandena

1 och 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört.

9. Narkotikafria anstalter (mom. 15)

Ulf Eriksson (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 15 som

börjar med "Utskottet har" och slutar med "och Ju837" bort ha

följande lydelse:

Arbetet med att få anstalterna narkotikafria måste

intensifieras. Det är inte acceptabelt att det förekommer

narkotika på kriminalvårdsanstalterna och behandlingshemmen för

narkotikamissbrukare. Ett grundläggande krav måste, som

utskottet tidigare understrukit, vara att intagna som vill bli

narkotikafritt placerade skall ha den möjligheten. Utskottet

utgår från att bl.a. Fängelseutredningens arbete inriktas på att

åstadkomma utökade möjligheter för personalen att genom

kontroller m.m. förhindra införsel av narkotika på anstalterna.

Det får ankomma på regeringen att vidta de åtgärder som är

nödvändiga för att så skall bli fallet. Vad utskottet nu med

anledning av motionerna Ju501 och Ju837 uttalat bör riksdagen

som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 15 bort ha

följande lydelse:

15. beträffande narkotikafria anstalter

att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Ju501 och

1992/93:Ju837 yrkande 10 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört.

10. Visitationspatruller (mom. 16)

Ulf Eriksson (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 15 som

börjar med "Utskottet utgår" och slutar med "riksdagens sida"

bort ha följande lydelse:

Visitationspatrullerna är ett av de mest effektiva

instrumenten i kriminalvårdens narkotikabekämpning och står för

mer än hälften av narkotikabeslagen vid fängelserna.

Framgångarna beror på personalens särskilda erfarenhet och på

att den utvecklat ett mycket gott samarbete med olika polisiära

enheter. Det informationsutbyte som därvid etablerats har lett

till att planer på bl.a. narkotikainförsel, rymningar och annan

grov brottslighet kunnat stoppas. Visitationspatrullerna har

därigenom blivit ett stöd för den reguljära personalens arbete.

Ett viktigt mål för statsmakterna är att få bort narkotikan från

anstalterna. Utskottet anser att visitationspatrullerna är

nödvändiga för att arbetet med att uppnå detta mål skall bli

framgångsrikt. Visitationspatrullerna bör således inte läggas

ned. Det får ankomma på regeringen att vidta sådana åtgärder att

så ej sker. Vad utskottet nu med anledning av motionerna Ju505

och Ju507 uttalat bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 16 bort ha

följande lydelse:

16. beträffande visitationspatruller

att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Ju501 och

1992/93:Ju507 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

11. Skydd mot hivsmitta m.m. (mom. 17)

Ulf Eriksson (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 16 som

börjar med "Utskottet konstaterar" och slutar med "Motionen

avstyrks" bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att skyddet för besökare vid

kriminalvårdsanstalter m.m. mot hivsmitta och andra smittsamma

sjukdomar måste betraktas som otillräckligt sedan JO underkänt

kriminalvårdens generella riktlinjer beträffande besök hos den

som är smittad. Utskottet finner det angeläget att en översyn av

lagstiftningen görs med inriktning på att skyddet mot hivsmitta

m.m. skall förbättras. Vad utskottet nu med anledning av motion

K22 uttalat bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna.

dels att utskottets hemställan under moment 17 bort ha

följande lydelse:

17. beträffande skydd mot hivsmitta m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1992/93:K22 yrkande 3

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

12. Marknadsanpassad lön till intagna (mom. 18)

Ulf Eriksson (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 17 som

börjar med "Utskottet bör" och slutar med "behandlad del" bort

ha följande lydelse:

Många intagna har till följd av bl.a. skyldighet att utge

skadestånd på grund av brott stora skuldbördor. Med hänsyn till

sådana förhållanden kan det antas att domstolarna i många fall

underlåtit att döma ut skadestånd till brottsoffer.

Möjligheterna till rehabilitering minskar också om den dömde har

en skuldbörda som han inte kan klara att betala. Det är därför

angeläget att det för de fängelsedömda skapas utrymme att göra

rätt för sig genom större möjligheter att betala skadestånd till

brottsoffren. För att detta skall kunna förverkligas krävs att

det på anstalterna införs marknadsanpassade löner för utfört

arbete. Den översyn av systemet med ersättningar till de intagna

som nu pågår bör arbeta med den inriktning som anges i motion

Ju830. Det får ankomma på regeringen att utfärda sådana direktiv

att så sker. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 18 bort ha

följande lydelse:

18. beträffande marknadsanpassad lön till intagna

att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Ju830 yrkandena

4 och 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört.

13. Marknadsanpassade fängelser (mom. 19)

Ulf Eriksson (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 17 som

börjar med "När det gäller" och slutar med "Motionen avstyrks"

bort ha följande lydelse:

Ett system med marknadsanpassade löner till intagna

förutsätter att anstalterna ges möjligheter att driva produktion

och andra verksamheter för att ge inkomster till täckande av de

ökade kostnader som högre löner till de intagna för med sig.

Detta kräver att fängelsedriften marknadsanpassas.

Förutsättningarna för ett system med marknadsanpassade fängelser

bör enligt utskottets uppfattning snarast utredas.

Det får ankomma på regeringen att initiera de åtgärder som

behövs. Vad utskottet nu med anledning av motion Ju830 uttalat

bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 19 bort ha

följande lydelse:

19. beträffande marknadsanpassade fängelser

att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Ju830 yrkande 7

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

14. Ökade insatser inom frivården (mom. 20)

Lars-Erik Lövdén, Bengt-Ola Ryttar, Birthe Sörestedt, Nils

Nordh, Göran Magnusson, Sigrid Bolkéus och Kent Carlsson

(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 18 som

börjar med "Utskottet anser" och slutar med "behandlad del" bort

ha följande lydelse:

Utskottet ser i och för sig med tillfredsställelse att arbete

med utveckling av frivården pågår. Vad som görs är emellertid

långt ifrån tillräckligt. Utskottet vill särskilt understryka

att frivårdens klienter har speciella behov.

En av frivårdens viktigaste uppgifter är att till klienten

förmedla det stöd och den hjälp som andra samhällsorgan kan

tillhandahålla. Det förutsätter ett väl fungerande samarbete med

övriga samhällsorgan såsom socialtjänst, arbetsförmedling och

sjukvård. Arbete och bostad är de grundläggande

förutsättningarna för en normal tillvaro efter anstaltstiden.

Det är nödvändigt att de huvudmän som ansvarar för

arbetsförmedling, boende och sjukvård tar sitt ansvar.

Det är genom metodutveckling och ett väl strukturerat innehåll i

frivårdspåföljden som andelen klienter i frivård kan öka och

antalet klienter i fängelse minska. Arbetet med den här angivna

inriktningen måste bedrivas med kraft och intensitet.

Regeringen bör få i uppdrag att initiera de åtgärder som är

nödvändiga för att den fortsatta utvecklingen skall gå i den

riktning som utskottet här angivit. Vad utskottet nu anfört bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 20 bort ha

följande lydelse:

20. beträffande ökade insatser inom frivården

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ju846 yrkande 17

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

15. Alternativa påföljder (mom. 21)

Ulf Eriksson (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 18 som

börjar med "Utskottet delar" och slutar med "behandlad del" bort

ha följande lydelse:

Utskottet anser för sin del att fängelsestraffkommittén var

alltför försiktig. Utskottet anser sålunda att det är angeläget

att åtgärder vidtas, som går ut på att brottsoffren får en mera

aktiv och betydelsefull roll i rättegången m.m.

Förutsättningarna för ett system i vilket brottsoffren har

reella möjligheter att påverka påföljdvalet t.ex. genom att få

inflytande över huruvida den dömde skall dömas till fängelse

eller vård bör snarast utredas. Det får ankomma på regeringen

att utfärda direktiv för en utredning med den inriktning som

anges i motion Ju830. Vad utskottet sålunda uttalat bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 21 bort ha

följande lydelse:

21. beträffande alternativa påföljder

att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Ju830 yrkande 3

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

16. Ökad användning av kontraktsvård och samhällstjänst

(mom. 22)

Lars-Erik Lövdén, Bengt-Ola Ryttar, Birthe Sörestedt, Nils

Nordh, Göran Magnusson, Sigrid Bolkéus och Kent Carlsson

(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 18 som

börjar med "Utskottet kan" och slutar med "delar avstyrks" bort

ha följande lydelse:

Utskottet finner det i och för sig tillfredsställande att en

översyn sker i syfte att utveckla alternativ till

fängelsestraff. Utskottet vill understryka vikten av att detta

arbete bedrivs med kraft och intensitet. Utskottet vill särskilt

peka på att kontraktsvård ger goda möjligheter till

rehabilitering. Denna påföljd bör utvecklas i samverkan med

socialtjänsten och olika andra vårdgivare för att tillvarata de

behandlingsresurser som finns. Genom en bättre planering,

uppföljning och ett flexibelt utnyttjande av vårdutbudet kan ett

större utrymme för denna påföljd skapas. Ett hinder för ett

större utnyttjande av alternativa påföljder resp. placering på

behandlingshem under en anstaltsvistelse är kommunernas ovilja

att bidra till vårdkostnaderna. I sådana fall återstår endast

fängelse som alternativ. Utskottet vill i sammanhanget också

peka på behovet av metodutveckling inom frivården. Med ett väl

strukturerat innehåll i frivårdsbehandlingen skulle antalet

klienter inom frivården kunna öka. Det får ankomma på regeringen

att vidta sådana åtgärder att här angivna hinder kan övervinnas.

Vad utskottet sålunda med anledning av motion Ju841 anfört bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 22 bort ha

följande lydelse:

22. beträffande ökad användning av kontraktsvård och

samhällstjänst

att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Ju838

yrkande 2 och 1992/93:Ju841 yrkande 5 i denna del som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

17. Ungdomsfängelse (mom. 23)

Lars-Erik Lövdén, Bengt-Ola Ryttar, Birthe Sörestedt, Nils

Nordh, Göran Magnusson, Sigrid Bolkéus och Kent Carlsson

(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 19 som

börjar med "Utskottet saknar" och slutar med "behandlade delar"

bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att det nu finns anledning att slå fast att

ungdomsfängelse och veckoslutsfängelse inte bör komma i fråga.

Utskottet har för sin del uppfattningen att

ungdomsbrottsligheten ofta har sin grund i psykiska och sociala

problem. Dessa kan inte lösas genom rättsliga insatser utan

kräver andra åtgärder såsom vård och behandling. Ett

fängelsestraff kan många gånger direkt motverka syftet att ge

den unge förutsättningar för ett laglydigt liv. Detta är också

bakgrunden till principen om att ungdomar under 18 år som begår

brott skall falla under socialtjänstens ansvar och inte under

kriminalvårdens. Enligt utskottets uppfattning bör denna

huvudprincip gälla även fortsättningsvis. Detta bör riksdagen

som sin mening ge regeringen till känna. Det sagda innebär att

utskottet avstyrker bifall till motion Ju836 i denna del.

dels att utskottets hemställan under moment 23 bort ha

följande lydelse:

23. beträffande ungdomsfängelse m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ju846 yrkande 21

och med avslag på motion 1992/93:Ju836 yrkande 7 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

18. Ungdomsfängelse (mom. 23)

Ulf Eriksson (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 19 som

börjar med "Utskottet saknar" och slutar med "behandlade delar"

bort ha följande lydelse:

Som utskottet tidigare konstaterat är det inte i alla

situationer möjligt att undvika fängelsestraff för ungdomar

under 18 år. I fängelset konfronteras den unge emellertid med

vuxna intagna, vilket är olämpligt av en mängd skäl. Detta är

också bakgrunden till att man i FN-konventionen om barnets

rättigheter uppmärksammat denna fråga och förbjudit att ungdomar

placeras tillsammans med vuxna. Utskottet delar denna

uppfattning och anser att särskilda fängelser bör inrättas för

ungdomar. Det får ankomma på regeringen att omedelbart utfärda

tilläggsdirektiv till Fängelseutredningen med den innebörd som

utskottet nu angett. Vad utskottet nu anfört bör ges regeringen

till känna. Det sagda innebär att utskottet avstyrker bifall

till motion Ju846 i denna del.

dels att utskottets hemställan under moment 23 bort ha

följande lydelse:

23. beträffande ungdomsfängelse m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ju836 yrkande 7

och med avslag på motion 1992/93:Ju846 yrkande 21 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,

eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i

utskottet.

Berith Eriksson (v) anför:

Jag avser att biträda reservation 1 under moment 4 beträffande

ökad ersättning till lekmannaövervakarna, reservation 10 under

moment 16 om visitationspatruller och reservation 14 under

moment 20 angående ökade insatser inom frivården.

Anslag till kriminalvården och ökad användning av

frivårdspåföljder m.m. (mom. 5 och 22)

Enligt min mening bör användningen av fängelsestraff begränsas

så mycket som möjligt. Fängelse som påföljd är det dyraste och

sämsta alternativet. Frihetsstraffens skador på individen är

också väl dokumenterade. Arbetet på att ta fram alternativ till

fängelse har hittills gått för sakta. Det måste intensifieras

och satsningar bör göras på öppnare strafformer. I första hand

bör kontraktsvård och samhällstjänst utvecklas vidare. Ökad

användning av kontraktsvård och samhällstjänst innebär att ca

500 slutna anstaltsplatser kan omvandlas till öppenvårdsplatser.

Detta skulle dels innebära ett förbättrat vårdresultat, dels

medge besparingar inom kriminalvården på 400 miljoner kronor.

För att möta de behov som uppstår vid en ökad användning av

frivårdspåföljder krävs dock ökade insatser inom frivården och

förbättrade möjligheter att rekrytera och behålla engagerade

lekmannaövervakare.

Beträffande ökad användning av kontraktsvård och

samhällstjänst ansluter jag mig till vad som anförts i

reservation 16 under moment 22.

Utlandstransporter (mom. 24)

Riksrevisionsverkets granskningsrapport rörande

kriminalvårdens transportverksamhet visar att denna kan

rationaliseras och effektiviseras. Med tanke härpå bör anslaget

till utlandstransporter minskas med 25 miljoner kronor.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under mom.

5 och 24 borde ha hemställt:

5. beträffande anslag till kriminalvården

att riksdagen med anledning av propositionen och med bifall

till motion Fi213 yrkande 2 och med avslag på motion Ju841

yrkande 7 till Kriminalvården för budgetåret 1993/94 anvisar

ett ramanslag på 2 898 089 000 kr,

24. beträffande anslag till utlandstransporter

att riksdagen med anledning av propositionen och med bifall

till motion Fi213 yrkande 4 till Utlandstransporter för

budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 100 000 000 kr.

Särskilda yttranden

1. Anslag till kriminalvården (mom. 5)

Lars-Erik Lövdén, Bengt-Ola Ryttar, Birthe Sörestedt, Nils

Nordh, Göran Magnusson, Sigrid Bolkéus och Kent Carlsson

(alla s) anför:

Riksdagen har nyligen fattat beslut om att övergå till

villkorlig frigivning efter det att två tredjedelar av straffet

avtjänats. Reformen hade kostnadsberäknats till 100 miljoner

kronor, och medel härför har beräknats i budgetpropositionen.

-- Den verkliga kostnaden för riksdagens beslut om villkorlig

frigivning torde uppgå till drygt 200 miljoner kronor.

Vi motsatte oss beslutet om villkorlig frigivning och yrkade

mot den bakgrunden att anslaget till kriminalvården skulle

minskas med 40 miljoner kronor. I vårt förslag låg således en

betydande resursförstärkning på 60 miljoner kronor till

kriminalvården.

I det rådande läget accepterar vi regeringens förslag till

medelsberäkning.

2. Visitationspatruller (mom. 16)

Liisa Rulander (kds) anför:

Jag vill ytterligare understryka att en effektiv

narkotikabekämpning vid anstalterna är av avgörande betydelse

för möjligheterna att bedriva en framgångsrik kriminalvård, och

jag skulle gärna se att visitationspatrullerna får vara kvar.

Hur narkotikabekämpningen på anstalterna skall gå till är

emellertid en fråga för Kriminalvårdsstyrelsen. Mot den

bakgrunden kan jag ansluta mig till utskottets

ställningstagande.

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Propositionen 1

Motionerna 1

Utskottet 4

Allmänt 4

Pågående översynsarbete 4

Anslagsstruktur m.m. 5

Lokalförsörjningen inom kriminalvården 6

Kriminalvårdsstyrelsen 7

Medelstilldelningen 7

Kriminalvården 7

Medelstilldelningen m.m. 7

Beläggning och differentiering inom kriminalvården 9

Verkställighetsinnehållet 9

Permissioner 11

Behandling av våldtäktsmän 13

Narkotikafria anstalter m.m. 14

Marknadsanpassad lön till intagna m.m. 17

Frivårdsfrågor m.m. 17

Övriga motionsspörsmål 18

Utlandstransporter 19

Medelstilldelningen 19

Hemställan 20

Reservationer 23

1. Ersättning till lekmannaövervakarna (mom. 4) 23

2. Beläggning och differentiering inom kriminalvården

(mom. 6) 23

3. Normaliserings- och närhetsprincipen (mom. 8) 24

4. Tilläggsdirektiv till Fängelseutredningen (mom. 9) 24

5. Utbyggda vård- och behandlingsinsatser (mom. 10) 25

6. Österåkersanstalten som förebild (mom. 11) 26

7. Permissioner (mom. 12) 26

8. Kemisk kastrering (mom. 14) 27

9. Narkotikafria anstalter (mom. 15) 27

10. Visitationspatruller (mom. 16) 27

11. Skydd mot hivsmitta m.m. (mom. 17) 28

12. Marknadsanpassad lön till intagna (mom. 18) 28

13. Marknadsanpassade fängelser (mom. 19) 29

14. Ökade insatser inom frivården (mom. 20) 30

15. Alternativa påföljder (mom. 21) 30

16. Ökad användning av kontraktsvård och samhällstjänst

(mom. 22) 31

17. Ungdomsfängelse (mom. 23) 31

18. Ungdomsfängelse (mom. 23) 32

Meningsyttring av suppleant 33

Särskilda yttranden 34

1. Anslag till kriminalvården (mom. 5) 34

2. Visitationspatruller (mom. 16) 34