Bet. 1992/93:JuU37

Justitieutskottets betänkande

1992/93:JUU37

Penningtvätt

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motioner

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1992/93

JuU37

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet ett regeringsförslag om

en ny lag med åtgärder mot penningtvätt. Förslaget, som bygger

på ett EG-direktiv, går ut på att skapa ett regelsystem som

förhindrar att det finansiella systemet används för tvättning av

svarta pengar.

Utskottet tillstyrker förslaget. I ärendet föreligger tre

reservationer (s) och två särskilda yttranden (s).

Propositionen

I proposition 1992/93:207 (Finansdepartementet) har regeringen

föreslagit riksdagen att anta ett i propositionen framlagt

förslag till lag om åtgärder mot penningtvätt.

Motioner

1992/93:Ju22 av Jan Bergqvist (s) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

författningsändringar med anledning av Europarådets konvention

om förverkande m.m.,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en utvidgning av lagen om åtgärder mot

penningtvätt,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till åtgärder

för att hindra penningtvätt i samband med skattebrottslighet.

1992/93:Ju23 av Sverre Palm och Bo Forslund (s) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär förslag om vidgade befogenheter

för Tullverket att rapportera misstanke om "tvättning" av

pengar.

1992/93:Ju24 av Lars-Erik Lövdén m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådana

författningsändringar med anledning av Europarådets konvention

om förverkande m.m. som ovan anförts,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en utvidgning av tillämpningsområdet för

lagen om åtgärder mot penningtvätt,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om åtgärder i

syfte att förhindra penningtvätt i samband med

skattebrottslighet,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om straffsanktioner och företagsbot,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om möjligheter att tillfälligt frysa pengar i

avvaktan på beslut om förverkande.

1992/93:Ju25 av Rolf L Nilson m.fl. (v) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om påföljder i samband med penningtvätt.

Utskottet

Inledning

Med penningtvätt förstås åtgärder som vidtas i syfte att dölja

eller omsätta vinning av brottslig verksamhet.

Ett omfattande internationellt arbete har bedrivits de senaste

åren för att komma till rätta med penningtvättstransaktioner.

På det straffrättsliga området finns ett internationellt

samarbete mellan rättsvårdande organ genom Förenta Nationernas

konvention den 19 december 1988 mot olaglig hantering av

narkotika och psykotropa ämnen (narkotikabrottskonventionen).

Konventionen ställer krav på kriminalisering av penningtvätt i

fråga om inkomster från narkotikabrottslighet. Sverige har

ratificerat konventionen och anpassat lagstiftningen om häleri

till konventionens krav (prop. 1990/91:127, JuU32, rskr. 323).

De utvidgade häleribestämmelserna är till skillnad från

narkotikabrottskonventionen generella och omfattar förvärv genom

alla slags brott och inte endast genom narkotikabrott.

Här bör också nämnas att det inom Europarådet har utarbetats

en konvention om förverkande m.m. Även i denna konvention

behandlas åtgärder mot penningtvätt. Sverige har undertecknat

konventionen, som har generell karaktär, men ännu inte

ratificerat den. I Justitiedepartementet har nyligen utarbetats

en promemoria (Ds 1993:17) Sveriges tillträde till Europarådets

förverkandekonvention med förslag till lagstiftningsåtgärder med

anledning av konventionen. Promemorian remissbehandlas för

närvarande. Remisstiden går ut den 1 juli.

Också på det finansiella området har det träffats

internationella överenskommelser om åtgärder som syftar till att

förhindra att det finansiella systemet utnyttjas för

penningtvätt. Här kan nämnas en principdeklaration som antogs i

december 1988 i Basel av den s.k. tiogruppens

banktillsynsmyndigheter. Vidare kan hänvisas till de

rekommendationer som antogs av den finansiella aktionsgrupp mot

penningtvätt som bildades vid ett möte i Paris i juli 1989

mellan länderna i den s.k. G 7-gruppen och i vars arbete Sverige

deltagit från början (Financial Action Task Force on Money

Laundering, FATF). Också Europarådet har utfärdat

rekommendationer på området.

Mot den angivna bakgrunden antog EG:s ministerråd den 10 juni

1991 ett direktiv om åtgärder för att förhindra att det

finansiella systemet används för tvättning av pengar

(91/308/EEG). Direktivet har fogats som bilaga till

propositionen i detta ärende.

Sverige har genom avtalet mellan EG och EFTA-länderna om ett

ekonomiskt europeiskt samarbetsområde (EES), vilket väntas träda

i kraft under innevarande år, åtagit sig att anpassa sin

lagstiftning till direktivets innehåll.

En promemoria med utkast till lagrådsremiss om åtgärder mot

penningtvätt utarbetades under sensommaren 1992 inom

Finansdepartementet. Promemorian, som remissbehandlats, ligger

till grund för det nu aktuella förslaget.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att en ny lag om åtgärder mot

penningtvätt införs.

Lagstiftningen bygger som nyss nämnts på ett EG-direktiv om

åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används

för tvättning av pengar.

Lagförslaget omfattar i huvudsak företag som driver

bankrörelse, livförsäkringsrörelse, värdepappersrörelse och

verksamhet enligt lagen (1992:1610) om kreditmarknadsbolag.

Enligt förslaget skall sådana företag kräva att kunder

legitimerar sig när ett affärsförhållande inleds eller, såvitt

rör tillfälliga kunder, vid större transaktioner (över 110000

kr). Företagen skall vidare granska alla transaktioner avseende

medel som kan antas härröra från brottsliga förvärv av

allvarligare slag och får inte medvetet medverka vid sådana

transaktioner. Alla sådana förhållanden skall enligt förslaget

anmälas till Rikspolisstyrelsen eller den polismyndighet som

regeringen bestämmer. Lämnandet av upplysningar med stöd av

lagen skall enligt förslaget inte betraktas som brott mot någon

sekretessregel om den som lämnade uppgiften hade anledning att

räkna med att uppgifterna borde lämnas.

Något straffansvar föreslås inte för den som bryter mot lagens

bestämmelser. Det förutsätts att efterlevnaden av bestämmelserna

i stället skall kunna upprätthållas med stöd av arbetsrättslig

lagstiftning och de avtal som träffats på arbetsrättens område

samt det sanktionssystem som Finansinspektionen förfogar över i

sin tillsynsverksamhet.

Lagförslaget, som har granskats av Lagrådet, föreslås träda i

kraft den dag regeringen bestämmer.

Överväganden

Allmänt

Sverige har genom EES-avtalet förbundit sig att införa regler

med anledning av EG-direktivet om penningtvätt. Även med

bortseende från Sveriges internationella förpliktelser på

området ser utskottet med tillfredsställelse på det nu aktuella

lagförslaget. Det finns, som utskottet i andra sammanhang

understrukit (se senast 1992/93:JuU21), anledning att se

allvarligt på den ekonomiska brottsligheten, och det är enligt

utskottets mening nödvändigt med kraftfulla åtgärder. Enligt

utskottets uppfattning är ett led i kampen mot sådan

brottslighet att på olika sätt försvåra åtgärder som syftar till

att dölja eller omsätta vinningen av brottslig verksamhet och

att öka upptäcktsrisken vid sådana transaktioner. Utskottet kan

alltså i princip ställa sig bakom förslaget.

Tillämpningsområdet

Enligt förslaget skall lagen tillämpas på transaktioner inom

det finansiella systemet. Lagen tar härutöver sikte på

brottsliga förvärv. Endast sådana förvärv träffas alltså av

lagens regler.

I flera motioner tas frågan om den sålunda angivna

avgränsningen upp.

I motionerna Ju22 och Ju24 begärs regeringsåtgärder så att

lagens tillämpningsområde kommer att utsträckas till att omfatta

bl.a. posten, växlingskontor för utländsk valuta och andra

företag, t.ex. guldsmedshandel, där det typiskt sett omsätts

stora summor pengar. I motion Ju23 aktualiseras också frågan om

tullen borde åläggas rapporteringsskyldighet enligt lagen.

I motionerna Ju22 och Ju24 anförs att också skattebrott -- och

inte enbart brottsliga förvärv -- borde omfattas av

lagstiftningen.

EG-direktivet om penningtvätt är ett minimidirektiv. Det finns

alltså i och för sig ingenting som hindrar att den svenska

regleringen går längre än vad direktivet föreskriver. Förslaget

har också ett vidare tillämpningsområde än direktivet såtillvida

att direktivet endast omfattar brottsliga förvärv av narkotika

medan förslaget omfattar alla slags brottsliga förvärv.

Härigenom kommer förslaget i den delen att ansluta till vad som

gäller för häleriansvar enligt 9 kap. 6 och 7 §§ brottsbalken

(BrB) -- i 6 § 4 föreskrivs att den som med uppsåt att dölja

egendomens ursprung medverkar till att bortföra, överlåta,

omsätta eller vidta annan sådan åtgärd med egendom som härrör

från brottsligt förvärv skall dömas för häleri. Bestämmelsen är

tillämplig bl.a. på penningtvättstransaktioner (se prop.

1990/91:127, JuU32, rskr. 323). -- Utanför lagens

tillämpningsområde faller alltså enligt det nu aktuella

förslaget sådana brott där egendom undandragits beskattning,

tull eller någon annan avgiftsskyldighet. Sådana brott medför,

som anförs i propositionen, visserligen ekonomiska fördelar för

gärningsmannen men ger inte upphov till något omedelbart

förvärv.

Utskottet instämmer i uppfattningen i propositionen att det

torde föra för långt att låta lagen vara direkt tillämplig på

t.ex. skattebrott. Som anförs finns risk att det oftast skulle

vara omöjligt för en bank att ha någon uppfattning om huruvida

fullbordat brott föreligger när transaktionen görs. Genom

anknytningen till brottsliga förvärv är lagens

tillämpningsområde ändå vidsträckt, och utskottet ser det som

särskilt värdefullt att de nya bestämmelserna om åtgärder mot

penningtvätt kommer att ansluta till vad som redan gäller för

häleriansvar. Utskottet tillstyrker förslaget i nu aktuell del

och avstyrker bifall till motionerna Ju22 och Ju24 i motsvarande

delar.

När det sedan gäller vem som skall åläggas

rapporteringsskyldighet enligt den nya lagen vill utskottet

först nämna att det enligt direktivet i och för sig åligger

medlemsstaterna att se till att bestämmelserna utvidgas till att

omfatta också andra institut än kreditinstitut och finansiella

institut, om den verksamhet som bedrivs där är särskilt ägnad

att utnyttjas för penningtvätt. Av propositionen (s. 8) framgår

emellertid att EG-staterna har överenskommit att avvakta med en

utvidgning till dess att erfarenheter vunnits om hur direktivet

fungerar i praktiken.

Härutöver bör nämnas att posten enligt vad som anförs i

propositionen kommer att lägga om sin verksamhet på ett sådant

sätt att i vart fall postgirot kommer att omfattas av lagen.

Vidare gäller att valutaväxlingskontoren för närvarande är

föremål för utredning av Betaltjänstutredningen (Fi 1992:14). I

sammanhanget bör dock också noteras att flera remissinstanser,

däribland Finansinspektionen och Rikspolisstyrelsen, framfört

önskemål om att valutaväxlingskontor bör omfattas av

uppgiftsskyldigheten.

Redan vad som anförts om EG-ländernas inställning till en

utvidgning av uppgiftsskyldigheten talar enligt utskottets

mening för att tills vidare inte gå längre än vad som föreslås i

förslaget. Härtill kommer det nyssnämnda pågående arbetet.

Utskottet kan alltså inte nu tillstyrka en utvidgning av

tillämpningsområdet till valutaväxlingskontor, posten m.m. utan

avstyrker bifall till motionerna Ju22 och Ju24 i dessa delar.

När det gäller en utvidgning till Tullen kan saken emellertid

ställa sig annorlunda.

Skatteutskottet behandlade nyligen vissa frågor om Tullens

befogenheter i ett EG-perspektiv. I en motion yrkades att

Tullens befogenheter att ingripa med kontrollåtgärder skulle

utvidgas till att avse hela Sveriges yta. Enligt samma motion

skulle tullens möjligheter att ingripa vid penningtvätt stärkas.

Skatteutskottet, som avstyrkte bifall till motionen, anförde i

sitt betänkande följande.

Tullverket bedriver för närvarande ett omfattande analysarbete

om konsekvenserna för tullverksamheten av ett svenskt

EG-medlemskap. Detta arbete har pågått sedan ett par år tillbaka

och kommer nu att intensifieras. Samtidigt genomför en

arbetsgrupp inom Utrikesdepartementet en fördjupad och samlad

analys av följderna av ett slopande av gränsformaliteter och

gränskontroller gentemot EG/EU. I arbetet deltar representanter

från flera departement och myndigheter. Arbetsgruppen utreder

bl.a. hur den kontroll, statistikinsamling och annan

myndighetsutövning i fråga om varor, transportmedel och personer

som i dag utförs vid gränsen bör hanteras i en

medlemskapssituation. Arbetsgruppen skall klarlägga vilka av de

nuvarande kontrolluppgifterna som måste behållas även vid ett

medlemskap samt var och hur erforderlig kontroll bör utföras.

Generaltullstyrelsen och Rikspolisstyrelsen kommer att analysera

konsekvenserna för tullens resp. polisens del och lämna förslag

till lösningar. Enligt vad utskottet erfarit har Tullverket

nyligen lämnat verkets redovisning till arbetsgruppen.

Skatteutskottet förutsatte följaktligen att bl.a. den i detta

ärende aktuella frågan kommer att behandlas i det omfattande

analysarbete som pågår.

Generaltullstyrelsen anför i sitt remissvar på promemorian om

penningtvätt att det bör ligga helt i linje med direktivets

intentioner att införa en skyldighet även för tullmyndigheter

att rapportera misstankar om penningtvätt.

Justitieutskottet har för sin del förståelse för motionskravet

men vill samtidigt erinra om att utskottet nyss tagit ställning

för att endast transaktioner som syftar till att dölja

brottsliga förvärv m.m. skall omfattas av lagstiftningen.

Tullverksamheten ligger utanför utskottets beredningsområde, och

utskottet saknar tillräckligt ingående kännedom om

verksamheten där och den i det sammanhanget aktuella

lagstiftningen för att kunna bedöma i vilken utsträckning tullen

kommer i kontakt med transaktioner som omfattas av de nya

reglerna. Det faller sig emellertid, också enligt utskottets

uppfattning, naturligt att denna fråga får en närmare belysning

i det fortsatta beredningsarbetet i fråga om tullens framtida

uppgifter. Det ankommer på regeringen att se till att så blir

fallet. Vad som nu anförts bör riksdagen med anledning av motion

Ju23 som sin mening ge regeringen till känna.

Meddelandeförbud

Enligt 11 § i lagförslaget får ett företag, dess

styrelseledamöter eller anställda inte röja för kunden eller för

någon utomstående att en granskning enligt lagen genomförts.

Inte heller får kunden underrättas t.ex. om att polisen genomför

en undersökning av misstänkta transaktioner. Meddelandeförbudet

är inte straffsanktionerat.

I motion Ju25 begärs att riksdagen skall uttala sig för att

meddelandeförbudet sanktioneras med straff.

Utskottet konstaterar att den föreslagna regleringen motsvarar

den som gäller vid brott mot banksekretessen; inte heller den är

straffsanktionerad. Däremot gäller naturligtvis vanliga

arbetsrättsliga regler. Utskottet ser ingen anledning till en

annan ordning här, och utskottet avstyrker bifall till motion

Ju25.

Sanktioner

I motion Ju24 begärs att skyldigheterna enligt lagen, t.ex.

att inte förmedla vissa transaktioner och att fullgöra

uppgiftsskyldigheten, skall fullgöras under straffansvar. Vidare

begärs att det skall vara möjligt att besluta om företagsbot om

ett företag bryter mot bestämmelserna.

I 3 § lagförslaget erinras om att förfaranden som syftar till

att dölja brottsliga förvärv och som åsyftas med lagen kan vara

straffbara enligt bestämmelserna om häleri i 9 kap. 6 och 7 §§

BrB. I sådana fall torde även företagsbot enligt 36 kap. 7--10

§§ BrB kunna komma i fråga. I sistnämnda hänseende gäller bl.a.

att företagsbot kan åläggas näringsidkaren för brott som har

begåtts i utövningen av näringsverksamhet om brottsligheten har

inneburit ett grovt åsidosättande av de särskilda skyldigheter

som är förenade med verksamheten eller annars är av allvarligt

slag och näringsidkaren inte gjort vad som skäligen kunnat

krävas för att förebygga brottsligheten. Företagsbot skall

fastställas till lägst tio tusen kronor och högst tre miljoner

kronor.

Straffet för häleri är fängelse i högst två år eller om

brottet är grovt fängelse lägst sex månader och högst fyra år.

Maximistraffet för grovt häleri höjs den 1 juli 1993 till

fängelse sex år (prop. 1992/93:141, JuU16, rskr. 220). Vid

häleriförseelse är straffet böter eller fängelse högst sex

månader.

I övriga fall torde, som anförs i propositionen, det mest

lämpliga tillvägagångssättet vara att bestämmelserna

upprätthålls med stöd dels av de regler som finns i lag och

avtal på det arbetsrättsliga området, dels genom de sanktioner

som Finansinspektionen förfogar över i sin tillsynsverksamhet.

Härigenom kommer samma regler att gälla för upprätthållandet av

reglerna om penningtvätt som redan i övrigt gäller inom det

finansiella lagstiftningsområdet. Vid denna bedömning har

utskottet även tagit hänsyn till de rekommendationer om

restriktivitet med nykriminalisering som förts fram i

betänkandet Ett reformerat åklagarväsende (SOU 1992:61).

Utskottet avstyrker sålunda bifall till motion Ju25 i här

behandlad del.

Övriga frågor

I motionerna Ju22 och Ju24 begärs ett uttalande med innebörden

att regeringen snarast bör lägga fram förslag för riksdagen med

anledning av den inledningsvis i detta betänkande omnämnda

Europarådets konvention om förverkande m.m.

Som där framgått pågår remissbehandling av en promemoria med

förslag till lagändringar med anledning av Sveriges tillträde

till konventionen.

Yrkandena i motionerna Ju22 och Ju24 bör inte föranleda någon

ågärd från riksdagens sida och utskottet avstyrker bifall till

dem.

I motion Ju24 begärs vidare att en ordning införs som gör det

möjligt att "frysa" tillgångar i avvaktan på ett beslut om

förverkande.

Frågor om förverkande regleras i 36 kap. 1--6 §§ BrB.

Enligt huvudregeln skall utbyte av brott enligt BrB förklaras

förverkat om det inte är uppenbart oskäligt. Detsamma gäller vad

någon har tagit emot som ersättning för kostnader i samband med

ett brott om mottagandet utgör brott enligt BrB; i stället för

det mottagna får dess värde förklaras förverkat. Förverkande är

också möjligt bl.a. om det till följd av ett brott som är

begånget i utövningen av näringsverksamhet uppkommit ekonomiska

fördelar för näringsidkaren. Liknande regler finns även i

specialstraffrätten. Av särskilt intresse är här att narkotika

som varit föremål för brott enligt narkotikastrafflagen

(1968:64) eller värdet därav samt vinning av sådant brott skall

förklaras förverkat om det inte är uppenbart obilligt.

Enligt 26 kap. 1 § rättegångsbalken (RB) får kvarstad i vissa

fall läggas på egendom som tillhör en person som skäligen kan

misstänkas för brott. Detta gäller t.ex. om det skäligen kan

befaras att den misstänkte genom att undanskaffa egendom eller

annorledes undandrager sig att betala värdet av förverkad

egendom, böter eller företagsbot m.m.

Vid kvarstad berövas den misstänkte möjligheten att disponera

över den egendom beslutet rör. Då rätten förordnar om kvarstad

skall den samtidigt enligt 26 kap. 5 § RB, om åtal inte redan

väckts, bestämma den tid inom vilken åtal skall vara väckt.

Tiden får inte bestämmas längre än vad som är oundgängligen

erforderligt. Även här finns liknande regleringar t.ex. i

narkotikastrafflagen.

Den ordning som efterfrågas i motionen finns alltså redan.

Utskottet avstyrker bifall till motion Ju25 i denna del.

I övrigt har utskottet ingenting att anföra med anledning av

propositionen eller motionerna.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande skattebrott

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Ju22 yrkande 3 och

1992/93:Ju24 yrkande 3,

res. 1 (s)

2. beträffande valutaväxlingskontor m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Ju22 yrkande 2 och

1992/93:Ju24 yrkande 2,

res. 2 (s)

3. beträffande Tullen

att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Ju23 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. beträffande tillämpningsområdet för bestämmelserna om

penningtvätt

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om åtgärder

mot penningtvätt såvitt avser 2 och 3 §§,

5. beträffande meddelandeförbud

att riksdagen med avslag på motion 1992/93:Ju25 antar det i

moment 4 nämnda lagförslaget såvitt avser 11 §,

6. beträffande sanktioner

att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju24 yrkande 4,

res. 3 (s)

7. beträffande lagförslaget i övrigt

att riksdagen antar det i moment 4 nämnda lagförslaget i den

mån det inte omfattas av utskottets hemställan ovan,

8. beträffande Europarådets konvention om förverkande

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Ju22 yrkande 1 och

1992/93:Ju24 yrkande 1,

9. beträffande tillfällig frysning av tillgångar

att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju24 yrkande 5.

Stockholm den 18 maj 1993

På justitieutskottets vägnar

Britta Bjelle

I beslutet har deltagit:

Britta Bjelle (fp),

Lars-Erik Lövdén (s),

Jerry Martinger (m),

Göthe Knutson (m),

Birthe Sörestedt (s),

Nils Nordh (s),

Göran Magnusson (s),

Liisa Rulander (kds),

Karl Gustaf Sjödin (nyd),

Sigrid Bolkéus (s),

Siw Persson (fp),

Kent Carlsson (s),

Christel Anderberg (m),

Anders Svärd (c) och

Alf Eriksson (s).

Reservationer

1. Skattebrott (mom. 1)

Lars Erik Lövdén, Birthe Sörestedt, Nils Nordh, Göran

Magnusson, Sigrid Bolkéus, Kent Carlsson och Alf Eriksson (alla

s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar med

"Utskottet instämmer" och slutar med "motsvarande delar" bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser att regeringen borde ha utformat

lagstiftningen så att den också blir tillämplig på skattebrott.

Utskottet är inte berett att annat än som en tillfällig lösning

tillstyrka propositionen i denna del. Utskottet vill här

understryka att skattebrotten är en central del i

ekobrottsligheten. Det är mot den bakgrunden särskilt angeläget

att också det redskap i kampen mot ekobrottsligheten som

lagstiftningen mot penningtvätt utgör kan användas i det

sammanhanget. Enligt utskottets mening bör regeringen således få

i uppdrag att genast inleda ett utredningsarbete som syftar till

att bemästra de svårigheter som uppstår om skattebrott

inkluderas i lagens tillämpningsområde. Vad utskottet med

anledning av motionerna Ju22 och Ju24 nu anfört bör riksdagen

som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 1 bort ha följande

lydelse:

1. beträffande skattebrott

att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Ju22 yrkande

3 och 1992/93:Ju24 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört.

2. Valutaväxlingskontor m.m. (mom. 2)

Lars Erik Lövdén, Birthe Sörestedt, Nils Nordh, Göran

Magnusson, Sigrid Bolkéus, Kent Carlsson och Alf Eriksson (alla

s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar med

"Redan vad" och slutar med "dessa delar" bort ha följande

lydelse:

Utskottet vill först erinra om att direktivet om penningtvätt

är ett minimidirektiv. Utskottet anser för sin del, i likhet med

flera tunga remissinstanser, att det är angeläget att lagen

omfattar transaktioner också hos t.ex. växlingskontor och

guldhandel, det vill säga verksamheter där det typiskt sett

omsätts stora mängder pengar. Något hinder däremot föreligger

inte. Regeringen bör få i uppdrag att snarast återkomma till

riksdagen med ett förslag med inriktningen att transaktioner i

bl.a. nyss nämnda verksamheter bör omfattas av lagen. Ett

förslag bör enligt utskottets mening kunna föreligga i god tid

innan lagen träder i kraft. Vad utskottet med anledning av

motionerna Ju22 och Ju24 i aktuella delar nu anfört bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 2 bort ha följande

lydelse:

2. beträffande valutaväxlingskontor m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Ju22 yrkande

2 och 1992/93:Ju24 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört.

3. Sanktioner (mom. 6)

Lars Erik Lövdén, Birthe Sörestedt, Nils Nordh, Göran

Magnusson, Sigrid Bolkéus, Kent Carlsson och Alf Eriksson (alla

s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar med

"I övriga" och slutar med "behandlad del" bort ha följande

lydelse:

I övriga fall torde, i linje med vad som anförs i

propositionen, det mest lämpliga tillvägagångssättet i

normalfallet vara att bestämmelserna upprätthålls dels med stöd

av de regler som finns i lag och avtal på det arbetsrättsliga

området, dels genom de sanktioner som Finansinspektionen

förfogar över i sin tillsynsverksamhet. Utskottet finner

emellertid inte detta tillräckligt. Det kan väl tänkas förekomma

grova överträdelser av lagstiftningen som ändå inte är

straffbara som häleribrott. Utskottet anser att det för sådana

fall bör finnas en särskild straffbestämmelse i lagen om

penningtvätt. Detta har också förutsatts i EG-direktivet.

Regeringen bör således få i uppdrag att i god tid före

ikraftträdandet återkomma till riksdagen med förslag i denna

del. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av

motion Ju24 i denna del som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 6 bort ha följande

lydelse:

6. beträffande sanktioner

att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Ju24 yrkande 4

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilda yttranden

1. Europarådets konvention om förverkande

Lars Erik Lövdén, Birthe Sörestedt, Nils Nordh, Göran

Magnusson, Sigrid Bolkéus, Kent Carlsson och Alf Eriksson (alla

s) anför:

Vi vill ytterligare understryka vikten av att Sverige på ett

kraftfullt sätt deltar i det internationella samarbetet mot

bl.a. narkotikabrott och ekonomisk brottslighet. Ett led i detta

arbete är att se till att de lagändringar som behövs för att

Sverige skall kunna ratificera Europarådets konvention om

förverkande m.m. genomförs så snabbt som möjligt. Med hänsyn

till att arbetet med i sammanhangt aktuella lagstiftningsfrågor

är långt framskridet i regeringskansliet kan vi godta att

riksdagen inte gör något uttalande i saken.

2. Tillfällig frysning av tillgångar

Lars Erik Lövdén, Birthe Sörestedt, Nils Nordh, Göran

Magnusson, Sigrid Bolkéus, Kent Carlsson och Alf Eriksson (alla

s) anför:

Vi delar utskottets bedömning när det gäller reglerna om

förverkande och kvarstad. Vi ifrågasätter emellertid om

regleringen ger tillräckliga möjligheter att tidigt ingripa när

det handlar om pengar som kan misstänkas vara föremål för

penningtvätt. Enligt vår mening bör det skapas möjlighet att

tillfälligt stoppa sådana transaktioner i avvaktan på en

bedömning av t.ex. Rikspolisstyrelsen eller Finansinspektionen.

Vi avser att ta upp frågan i ett senare sammanhang.

Bilaga