Bet. 1992/93:JuU4

Justitieutskottets betänkande

1992/93:JUU04

Vapenlagen

Innehåll

Motioner

Utskottet

Hemställan

1992/93

JuU4

Motioner

1991/92:Ju220 av Per Stenmarck och Inga Berggren (m) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att lika principer bör tillämpas i hela

landet vid beslut om bevakningsföretags rätt till beväpning.

1991/92:Ju633 av Gudrun Norberg (fp) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om differentierade avgifter för vapenlicenser.

1991/92:Ju801 av Sigrid Bolkéus och Axel Andersson (s) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att den som saknar vapenlicens inte bör ha

rätt att förvara eller inneha lasersikte,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att registrering av inköp av lasersikte

bör ske,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att de personer som innehar lasersikte

utan att vara vapenägare skall kunna få siktet inlöst via

polismyndigheterna.

1991/92:Ju802 av Sigrid Bolkéus (s) vari yrkas att riksdagen

beslutar att 8--10 §§ samt 12 § förs in i 42 § andra stycket

vapenlagen.

1991/92:Ju803 av Sigrid Bolkéus (s) vari yrkas att riksdagen

beslutar att vapenlagen ändras på så sätt att det blir tillåtet

för vapenägare med licens att inneha en ringa mängd ammunition

som inte omfattas av innehavd licens.

1991/92:Ju814 av Olle Schmidt (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en översyn av vapenlagstiftningen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om översyn av prövningsförfarandet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om skärpning av straffsatserna för olaga

vapeninnehav.

1991/92:Ju815 av Hans Dau m.fl. (m, c, nyd, v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att punkterna 4 och 5 i 29 § vapenlagen

tas bort,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändringar i

vapenlagen i enlighet med vad som anförts i motionen.

1991/92:Ju816 av Anders Svärd (c) vari yrkas att riksdagen

beslutar om ändring i vapenlagens 9 § andra stycket i enlighet

med vad som i motionen anförts.

1991/92:Ju822 av Carl G Nilsson (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om ändring i vapenlagen.

1991/92:Ju828 av Max Montalvo och Ulf Eriksson (nyd) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av utredning och förslag till en

ny vapenlag som på ett demokratiskt och likställt sätt ger

medborgarna rätt att inneha vapen för jakt och skytte,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att administrationen för

vapentillståndsgivningen för jakt och skytte bör rationaliseras,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att återkallande av tillstånd skall ske

genom domstolsförfarande.

1991/92:Ju829 av Magnus Persson (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en översyn av bestämmelserna vad gäller

förvaring och inköp av ammunition,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en översyn och förändring av vapenlagen i

den del som berör återkallande av vapenlicens.

1991/92:Ju833 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om utvärdering av vapenlagstiftningen.

Utskottet

Inledning

Frågan om tillstånd och kontroll m.m. av vapen regleras i

vapenlagen (1973:1176) och vapenförordningen (1974:123).

Lagstiftningen ändrades i flera viktiga hänseenden år 1991

(prop. 1990/91:130, JuU33, rskr. 300). De nya reglerna, som

huvudsakligen grundar sig på 1987 års vapenutrednings

slutbetänkande (SOU 1989:44), Översyn av vapenlagstiftningen,

trädde i kraft den 1 januari resp. den 1 juli 1992. Syftet med

ändringarna var främst att motverka användning av vapen i

brottsliga sammanhang. Ändringarna innebar bl.a. att

förvaringsbestämmelserna för vapen och ammunition skärptes och

att vapentillstånd skall kunna företes vid inköp av ammunition.

Vidare förtydligades och i viss mån skärptes reglerna om

återkallelse av vapentillstånd.

Förslag om lagändringar m.m.

Överprövning

Regleringen i vapenlagen innebär att i princip allt innehav av

vapen och ammunition är tillståndspliktigt. Fråga om tillstånd

och om återkallelse av tillstånd prövas av polismyndigheten.

Polismyndighetens beslut kan överklagas till länsstyrelsen och

länsstyrelsens beslut angående återkallelse av vapentillstånd

eller ammunitionstillstånd får överklagas till Kammarrätten,

medan däremot länsstyrelsens beslut angående tillstånd till

vapeninnehav eller ammunitionsinnehav inte får överklagas.

I flera motioner tas upp frågor med anknytning till den nu

redovisade ordningen. I motion Ju220 pekas på att

polismyndighetens beslut angående väktares rätt att bära vapen

under tjänstgöring kan överklagas till länsstyrelse men att

länsstyrelsens beslut inte kan överklagas vilket, framhålls det

i motionen, kan leda till en ojämn rättstillämpning.

I motion Ju802 yrkas att den som fått avslag på ansökan om

vapentillstånd skall få möjlighet till domstolsprövning.

Förutom bestämmelserna i vapenlagen och vapenförordningen samt

lagen (1974:191) om bevakningsföretag och förordningen

(1989:149) om bevakningsföretag m.m. finns Rikspolisstyrelsens

föreskrifter och allmänna råd till lagstiftningen. I de allmänna

råden har särskilt reglerats bevakningsföretags och väktares

rätt att inneha och bruka skjutvapen samt förvaring av

skjutvapen. Enligt dessa förskrifter skall polismyndigheten

innan vapenlicens utfärdas utreda om bevakningsobjektet

uppfyller i föreskrifterna särskilt angivna krav och därvid

pröva om bärandet av skjutvapen är nödvändigt för uppdragets

fullgörande. Polismyndigheten skall i ärendet inhämta

länsstyrelsens yttrande.

Utskottet har i betänkandet 1990/91:JuU33 s. 28 särskilt

framhållit att Rikspolisstyrelsens föreskifter och allmänna råd

har stor betydelse för en enhetlig tillämpning av vapenlagen.

Beträffande frågan om överklagande av avslag på ansökan om

vapentillstånd anförde departementschefen i 1991 års ärende

(s. 52) att avslag på en ansökan om vapentillstånd kan ha stor

betydelse för den enskilde men inte har primärt näringsrättslig

betydelse och inte heller på annat sätt är en sådan civil

rättighet som enligt Europakonventionen och allmänna

lämplighetsöverväganden kräver domstolsprövning. Hon var därför

inte beredd att föreslå möjlighet till överprövning av

länsstyrelsens beslut i dessa frågor. I stället skulle enhetlig

praxis åstadkommas genom information. Riksdagen gjorde ingen

annan bedömning.

Återkallelse av vapentillstånd

I tre motioner tas upp frågan om återkallelse av

vapentillstånd. I motionerna Ju815 och Ju829 begärs att

grunderna för återkallelse inskränks och preciseras, medan det i

motion Ju828 efterlyses domstolsprövning vid återkallelse.

Som nyss framgått kan fråga om återkallelse av vapentillstånd

överprövas av länsstyrelse och kammarrätt (42 § vapenlagen).

Återkallelse av vapentillstånd regleras i 29 § vapenlagen.

Tillstånd att inneha eller införa skjutvapen får återkallas om

tillståndshavaren missbrukat vapnet, visat oaktsamhet med vapnet

eller på annat sätt visat att han är olämplig att inneha vapen

samt om förutsättningarna för tillståndet inte längre finns

eller det annars finns någon skälig anledning att återkalla

tillståndet; t.ex. om tillståndshavaren inte längre har behov av

vapnet eller inte längre uppfyller uppställda krav i fråga om

skjutskicklighet, utbildning, ålder m.m. Frågan om tillämpningen

av återkallelsereglerna behandlas i Rikspolisstyrelsens allmänna

råd.

I 1991 års ärende behandlade utskottet i sitt av riksdagen

godkända betänkande (s. 28) ett liknande motionsyrkande.

Utskottet pekade därvid till att börja med på möjligheten att

överklaga polismyndighetens beslut till länsstyrelse och

förvaltningsdomstol. Utskottet pekade även på

Rikspolisstyrelsens föreskrifters och allmänna råds stora

betydelse för en enhetlig tillämpning av vapenlagen och

framhöll vidare det självklara i att återkallelse bör kunna ske

om förutsättningarna för vapentillstånd inte längre föreligger.

Utskottet underströk också -- i likhet med vad som uttalats i

propositionen -- att reglerna måste tillämpas med försiktighet.

Utskottet delade, sammanfattningsvis, inte motionärens farhågor

om en godtycklig tillämpning av reglerna och avstyrkte bifall

till motionen.

Inköp och förvaring av ammunition m.m.

I två motioner, Ju815 och Ju829, kritiseras reglerna om inköp

och förvaring av ammunition. Motionärerna anser att

bestämmelserna är onödiga och tillkrånglade och förorsakar

jägarna stora besvär och obehag. De nämner särskilt behovet av

att i glesbygd kunna anlita anhöriga eller jaktkamrater för

inköp av ammunition.

Enligt 12 § vapenlagen får den som har tillstånd att inneha

visst vapen för skjutning även inneha ammunition till vapnet.

Annat ammunitionsinnehav kräver särskilt tillstånd. En

konsekvens av reglerna är att bevis om vapentillstånd skall

kunna visas upp vid förvärv av ammunition. Enligt 13 § tredje

stycket vapenlagen får ammunition överlåtas genom ombud till den

som är berättigad att inneha viss typ av ammunition under

förutsättning att ombudet har eget vapentillstånd. Det är

således möjligt för en jägare eller en annan person med eget

vapentillstånd att köpa ammunition åt annan om uppdragsgivaren

givit honom fullmakt och har tillstånd för det vapen som

ammunitionen är avsedd för. Genom kravet att även ombudet skall

ha vapentillstånd har kretsen av ombud begränsats till personer

som bedömts kunna betros med vapen.

Genom den senaste ändringen i vapenlagen skärptes reglerna om

förvaring m.m. och gjordes mer detaljerade. Enligt 26 §

vapenlagen skall skjutvapen och ammunition sålunda förvaras

under säkert lås eller på annat lika betryggande sätt. Om

förvaringen inte sker i säkerhetsskåp eller annat lika säkert

förvaringsutrymme skall vapen, vital vapendel och ammunition i

princip förvaras var för sig, s.k. tredelad förvaring. I

propositionen (s. 62) anfördes bl.a. att säkert lås innebar en

skärpning i förhållande till tidigare. Ett säkert lås skall

erbjuda ett gott stöldskydd.

I 1991 års ärende (prop. s. 41) underströks att

förvaringsföreskrifterna för skjutvapen och ammunition och deras

efterlevnad är av grundläggande betydelse när det gäller att

begränsa tillgången på illegalt åtkomna vapen. Utskottet som då

avstyrkte bifall till liknande motionsyrkanden framhöll särskilt

(s.28--29) det utomordentligt angelägna i att effektivt

förhindra oberättigade ammunitionsförvärv. Utskottet anförde

vidare att några betydande olägenheter knappast skulle uppstå om

regeringsförslaget genomfördes.

Ansvarsfrihet vid ammunitionsinnehav

I motionerna Ju803 och Ju822 kritiseras utformningen av

bestämmelsen om ansvarsfrihet vid ringa fall av innehav av

ammunition.

Sedan den 1 januari 1992 är som tidigare framgått allt innehav

av ammunition utan motsvarande vapentillstånd straffbart. I

ansvarsbestämmelsen i 38 § 4 p. vapenlagen stadgas att den som

uppsåtligen eller av oaktsamhet innehar ammunition utan att vara

berättigad till det kan dömas till böter eller fängelse i högst

sex månader. I ringa fall skall dock ansvar inte ådömas.

Bestämmelserna om frihet från ansvar i ringa fall kom till på

initiativ av utskottet. Av utskottets betänkande (s. 30) framgår

att med ringa fall avses bl.a. innehav av enstaka patroner eller

ett helt obetydligt souvenirinnehav och liknande bagatellartade

innehav, om inte särskilda omständigheter motiverar något annat.

Justitieministern har nyligen i en lagrådsremiss med förslag

till ändringar i brottsbalken m.m. uttalat att hon inte funnit

anledning att föreslå några ändringar i 38 § vapenlagen.

Lasersikte

I motion Ju801 begärs en ordning som innebär att

vapentillstånd skall krävas för innehav av lasersikte. Vidare

föreslås ett registreringsförfarande vid inköp av lasersikten.

Personer som nu innehar lasersikte utan att ha vapentillstånd

bör, enligt motionärerna, hållas skadeslösa genom ett

inlösensförfarande.

Lasersikten sänder en för ögat osynlig ljusstråle som skapar

en röd skarpt lysande punkt på det föremål som strålen träffar.

Med lasersikte kan skytten skjuta med precision utan att vapnet

hålls i ögonhöjd. Laserstrålen tränger igenom dis och dimma men

syns då som ett rött streck.

I 1 § vapenlagen regleras vilka vapen och andra föremål som är

tillståndspliktiga. Lasersikten kräver för närvarande inte

tillstånd. I sammanhanget kan nämnas att det vid införandet av

vapenlagen år 1974 fanns övergångsbestämmelser av innebörd att

ett vapen som genom den nya lagstiftningen kom att kräva

tillstånd skulle lösas in om tillstånd vägrades.

Samlarvapen

I motion Ju816 yrkas att 9 § vapenlagen ändras på så sätt att

föreskriften om att samlarvapen inte får användas för skjutning

utgår.

Enligt 9 § vapenlagen får en enskild person meddelas

vapentillstånd om han har behov av vapnet. Tillstånd för bl.a.

samlarvapen får meddelas även för andra ändamål än skjutning,

men vapnet får då inte heller användas för skjutning.

Regleringen innebär att ett vapen som innehas på grund av sitt

samlarvärde -- och inte på grund av behov av vapnet -- inte får

användas för skjutning.

I 1991 års lagstiftningsärende (prop. s. 32 och 1990/91:JuU33

s. 27) konstaterades att regleringen i 9 § innebar ett

förtydligande av redan gällande regler.

Översyn m.m.

I motion Ju833 begärs att den nya vapenlagstiftningen skall

följas upp.

I motion Ju814 förordas en översyn av vapenlagstiftningen i

skärpande riktning. Också i motion Ju828 föreslås en ny

utredning; motionärernas utgångspunkt synes vara att det

legitima vapeninnehavet på olika sätt skall underlättas.

Utskottet vill först nämna att det sedan åtskilliga år görs

systematiska utvärderingar av lagstiftning som varit i kraft

någon tid (se prop. 1990/91:100, bil. 4, s. 5).

Frågan om ytterligare utredning prövades även i 1991 års

ärende (s. 32 f). Utskottet avstyrkte då bifall till ett yrkande

om en parlamentarisk utredning om vapenkontrollen och hänvisade

till det omfattande utredningsarbete som låg till grund för

lagstiftningsärendet. Här vill utskottet dock erinra om sitt

uttalande i det ärendet att lagstiftningen bör anpassas till de

krav, t.ex. beträffande överskådlighet och lättillgänglighet,

som bör ställas på modern lagstiftning. En sådan översyn skulle,

anförde utskottet, kunna ske samtidigt med en anpassning till en

framtida EG-reglering. Vad utskottet anfört gav riksdagen som

sin mening regeringen till känna.

Inom Justitiedepartementet planeras en utredning om

EG-anpassning av vapenlagstiftningen m.m., men enligt vad

utskottet inhämtat har utarbetandet av direktiv för utredningen

ännu inte inletts.

Här bör också nämnas att regeringen i den ovannämnda

lagrådsremissen med förslag till ändringar i brottsbalken m.m.

beträffande olaga vapeninnehav föreslagit bl.a. att en särskild

skala för grovt brott införs och att straffmaximum höjs från två

till fyra års fängelse. Vidare föreslås i samma ärende att en

särskild lag införs som gör det möjligt att straffritt lämna in

illegala skjutvapen och ammunition till polisen under tiden

juli--september 1993.

Överväganden

Mot bakgrund av vad som ovan redovisats om utredningsarbete

m.m. saknas det anledning för utskottet att nu ta ställning till

de i motionerna Ju220, Ju801, Ju802, JU803, Ju814, Ju815, Ju816,

Ju822, Ju828, Ju829 och Ju833 framförda yrkandena. Utskottet,

som förutsätter att i motionerna aktualiserade spörsmål i

erforderlig omfattning tas upp i det kommande utredningsarbetet,

avstyrker bifall till dem. När det gäller regleringen i 38 § 4 p

vapenlagen angående innehav av ammunition vill utskottet

tillägga att utskottet utgår från att rättsvårdande myndigheter

beaktar att ansvarsfrihet gäller vid ringa fall.

Avgift för vapentillstånd

I motion Ju633 yrkas att avgiften för vapentillstånd skall

vara lägre för den som redan innehar vapenlicens. Motionären

anför att lämplighetsundersökningen i sådana fall inte behöver

vara lika omfattande som vid första ansökningstillfället och att

följande tillstånd därför bör fås för ett lägre pris.

Enligt avgiftsförordningen (1992:191) skall en

ansökningsavgift tas ut bl.a. vid ansökan om vapentillstånd.

Ansökningsavgift betalas enligt särskilda avgiftsklasser (10 §).

I 61 § vapenförordningen (1974:123) anges vilka avgiftsklasser

som skall tillämpas för prövning av ansökan enligt

vapenförordningen. Av denna paragraf jämfört med 10 §

avgiftsförordningen framgår att kostnaden för vapentillstånd

avseende första vapnet för vilket tillstånd söks uppgår till 400

kr och att kostnaden för varje ytterligare vapen uppgår till 150

kr.

Den i motion Ju633 efterlysta ordningen gäller således redan.

Utskottet avstyrker bifall till motionen.

Övrigt

Under ärendets beredning har utskottet uppmärksammats på ett

behov av språkliga korrigeringar i 32 och 41 §§ vapenlagen (jfr

prop. 1991/92:134, NU33, SFS 1992:708). Ändringar bör göras på

det sätt som framgår av utskottets hemställan nedan.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande förslag om lagändringar m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Ju220, 1991/92:Ju801,

1991/92:Ju802, 1991/92:Ju803, 1991/92:Ju814, 1991/92:Ju815,

1991/92:Ju816, 1991/92:Ju822, 1991/92:Ju828, 1991/92:Ju829 och

1991/92:Ju833 yrkande 7,

2. beträffande avgift för vapentillstånd

att riksdagen avslår motion 1991/92:Ju633,

3. beträffande ändring i vapenlagen

att riksdagen antar följande

Förslag till

Lag om ändring i vapenlagen (1973:1176)

Härigenom föreskrivs i fråga om vapenlagen (1973:1176) att

32 och 41 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

32 §1

Föreligger risk för Om det finns risk för

missbruk av skjutvapen, kan missbruk av ett skjutvapen

polismyndighet besluta att eller om det är sannolikt

vapnet och därtill att ett tillstånd att

hörande ammunition skall inneha vapnet kommer att

omhändertagas. Är faran återkallas och det finns

för missbruk särskilda omständigheter

överhängande, får att omhänderta det,får

polisman även utan en polismyndighet besluta att

sådant beslut vapnet med tillhörande

omhändertaga vapnet och ammunition skall

ammunitionen. I sådant fall omhändertas. Är risken

skall polismannen skyndsamt för missbruk

anmäla åtgärden hos överhängande, får en

polismyndigheten, som polisman även utan

omedelbart skall pröva om sådant beslut omhänderta

omhändertagandet skall vapnet och ammunitionen. I ett

bestå. sådant fall skall

polismannen skyndsamt

anmäla åtgärden hos

polismyndigheten, som

omedelbart skall pröva om

omhändertagandet skall

bestå.

Vad som i första stycket sägs om polisman gäller även

jakttillsynsmän som förordnats av länsstyrelsen samt personal

vid Kustbevakningen och Tullverket eller särskilt förordnade

tjänstemän vid länsstyrelsen.

Finns någon som har Om det finns någon som har

tillstånd att inneha den tillstånd att inneha den

omhändertagna egendomen och omhändertagna egendomen och

återkallas ej om tillståndet inte

tillståndet, skall återkallas, skall egendomen

egendomen återlämnas återlämnas till

till innehavaren så snart innehavaren så snart det

det skäligen kan antagas skäligen kan antas att det

att det ej längre inte längre finns någon

föreligger någon risk risk för missbruk. Detsamma

för missbruk. Detsamma gäller, om den

gäller, om den omhändertagna egendomen

omhändertagna egendomen får innehas utan

får innehas utan tillstånd enligt denna lag.

tillstånd enligt denna lag.

1 Senaste lydelse 1992:788

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

41 §2

Angående beslag av egendom, Angående beslag av egendom,

som kan antagas vara som kan antas vara

förverkad enligt 40 §, förverkad enligt 40 §,

gäller bestämmelserna om gäller bestämmelserna om

beslag i beslag i

rättegångsbalken med rättegångsbalken med

följande avvikelser. följande avvikelser.

1. Av länsstyrelsen förordnade jakttillsynsmän samt personal

vid Kustbevakningen och Tullverket eller särskilt förordnade

tjänstemän vid länsstyrelsen har samma rätt att ta egendom i

beslag som tillkommer en polisman.

2. Bestämmelsen att åtal 2. Bestämmelsen att åtal

skall väckas inom viss tid skall väckas inom viss tid

gäller ej i annat fall gäller inte i annat fall

än då rätten utsatt än då rätten utsatt

sådan tid. sådan tid.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.

2 Senaste lydelse 1992:788

Stockholm den 3 november 1992

På justitieutskottets vägnar

Lars-Erik Lövdén

I beslutet har deltagit: Lars-Erik Lövdén (s), Jerry

Martinger (m), Göthe Knutson (m), Birthe Sörestedt (s), Ingbritt

Irhammar (c), Nils Nordh (s), Birgit Henriksson (m), Göran

Magnusson (s), Karl Gustaf Sjödin (nyd), Sigrid Bolkéus (s), Siw

Persson (fp), Kent Carlsson (s), Christel Anderberg (m), Anders

Svärd (c) och Kjell Eldensjö (kds).