Bet. 1992/93:KrU14

Kulturutskottets betänkande

1992/93:KRU14

Idrott

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1992/93

KrU14

Sammanfattning

I betänkandet behandlas förslag i budgetpropositionen om

statens idrottsstöd och motioner med anknytning till denna del

av propositionen.

I fem motioner yrkas uttalanden om idrottsrörelsens villkor

och dess betydelse i samhället och om inriktningen av

samhällsstödet till idrotten. Yrkandena avstyrks med hänvisning

bl.a. till att det i dessa frågor inte råder något

motsatsförhållande mellan vad som anförs i motionerna och i

propositionen.

Yrkanden i motioner om en ny statlig idrottsutredning, om

upphävande av lagen om förbud mot professionell boxning och om

försöksverksamhet med stöd till idrottsrörelsen och andra

ideella organisationer på en krisdrabbad ort avstyrks av

utskottet.

Utskottet uppehåller sig ingående vid frågan om hur

jämställdheten inom idrottsrörelsen kan främjas. Härvid

behandlas möjligheten att i framtiden använda ekonomiska

styrmedel. En inom Riksidrottsförbundet pågående utvärdering av

jämställdhetsarbetet redovisas. Med hänvisning till denna och

till att regeringen fortlöpande uppmärksammar frågan om

jämställdheten mellan kvinnor och män inom idrottsrörelsen

avstyrker utskottet yrkanden i fem motioner om uttalanden i

denna fråga.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om anslag till

idrotten med 511 173 000 kr och avstyrker ett motionsyrkande om

minskning av anslaget.

Ett regeringsförslag om att AB Tipstjänst under nästa budgetår

skall få lämna bidrag av sitt överskott till idrottsrörelsen

inom en ram av 55 miljoner kronor lämnas utan erinran av

utskottet.

Socialdemokraternas företrädare i utskottet reserverar sig

till förmån för ett uttalande av riksdagen om åtgärder för att

främja jämställd idrott.

I en reservation föreslår företrädaren i utskottet för Ny

demokrati att lagen om förbud mot professionell boxning skall

upphävas.

I en meningsyttring av Vänsterpartiets suppleant i utskottet

uttalas stöd för förslaget om en ny idrottsutredning.

Propositionen

Regeringen har i proposition 1992/93:100 bilaga 8

(Finansdepartementet) under huvudavsnittet I. Övriga ändamål

punkt I 5. Stöd till idrotten

1. dels föreslagit riksdagen att till Stöd till idrotten

för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 511 173

000 kr,

2. dels berett riksdagen tillfälle att ta del av vad i

propositionen anförts om stöd till idrotten från AB Tipstjänsts

överskott.

Motionerna

1992/93:Kr273 av Ingela Mårtensson och Sigge Godin (fp) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om den allmänna inriktningen när det gäller

stödet till idrotten,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om jämställd idrott.

1992/93:Kr503 av Margitta Edgren m.fl. (fp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om jämställdhet inom idrotten.

1992/93:Kr504 av Åke Gustavsson m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om idrottens villkor.

1992/93:Kr505 av Gullan Lindblad och Charlotte Cederschiöld

(m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om minskat stöd till idrotten,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att stödet till kvinnoidrotten bör vara en

prioriterad uppgift för idrottsrörelsen.

1992/93:Kr510 av Elisabeth Persson m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om idrottens sociala betydelse,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om insatser för att stimulera kvinnors

idrottsutövande,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en idrottsutredning.

1992/93:Kr511 av Ingegerd Sahlström m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts angående jämställdhetsarbetet inom

idrottsrörelsen.

1992/93:Kr512 av Bert Karlsson (nyd) vari yrkas att riksdagen

upphäver lagen om förbud mot professionell boxning.

1992/93:Kr514 av Eva Johansson m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om utvecklingen av det statliga stödet till

idrotten.

1992/93:Kr517 av Stefan Attefall (kds) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om försöksverksamhet med en massiv stödinsats

till idrottsrörelsen och andra ideella organisationer i en

krisdrabbad ort.

Utskottet

Inledning

Som utskottet i olika sammanhang har framhållit har idrotten

stor betydelse för att erbjuda människor en meningsfull fritid

och att fostra unga människor i sådana avseenden som samarbete,

ledarskap och demokratiska spelregler.

Det omfattande stöd som staten mot denna bakgrund lämnar till

idrottsrörelsen administreras genom Sveriges Riksidrottsförbund

(RF). Förbundet har att ta viss befattning även med anslag som

avser organisationer utanför förbundet. Inom RF finns sammanlagt

63 specialförbund (SF) för olika idrotter.

Inriktningen i stort av RF:s verksamhet läggs fast vid de

återkommande riksidrottsmötena. Av beslut som fattats vid

dessa vill utskottet inledningsvis redovisa följande.

Riksidrottsmötet 1989 antog handlingsprogrammet

"Idrottspolitisk offensiv", som avsågs ligga till grund för

idrottsrörelsens utveckling under 1990-talet. I programmet

regleras bl.a. frågor om rörelsens mål och inriktning,

förenings- och ledarutveckling, förhållandet mellan motions- och

elitidrott, rörelsens insatser för handikappade och invandrare,

finansiering samt forskning och utveckling.

Vid riksidrottsmötet 1991 beslöts om en prioritering mellan

verksamhetsområdena inom idrottsrörelsen under den då kommande

tvåårsperioden, som innebar att verksamheten skulle prioriteras

genom en inriktning mot följande, nämligen stärk idrottens

trovärdighet, förbättra idrottens förutsättningar och stärk

idrottens internationella agerande.

Av RF:s anslagsframställning för budgetåret 1993/94 kan

utläsas följande om hur förbundet avser att arbeta med de

prioriterade uppgifterna.

Idrottens trovärdighet skall utvecklas genom en prövning av

hur dess ekonomiska resurser används, genom kamp mot dopning för

en god etik inom idrotten, genom arbete för integration av

invandrare och för en förbättrad friskvård samt genom att

tillgängliggöra fakta om idrotten.

Idrottens förutsättningar skall förbättras genom arbete för

att stärka det ideella ledarskapet och för att förbättra

samhällsstödet till rörelsen, genom en strategisk satsning för

att utveckla prestationsidrotten och genom att effektivisera

RF:s administration.

För att stärka idrottens internationella agerande avser RF att

arbeta för att stärka SF:s inflytande i internationella

organisationer, att följa och söka påverka utvecklingen till

följd av Sveriges närmande till EG och att sprida kunskap i

andra länder om den svenska demokratiska idrottsmodellen.

Inom RF bedrivs ett särskilt arbete för jämställdhet mellan

kvinnor och män inom idrotten. Till grund för detta arbete

ligger flera beslut vid riksidrottsmöten, däribland ett särskilt

jämställdhetsprogram. Utskottet lämnar i det följande en

utförlig redovisning för detta jämställdhetsarbete.

Vissa allmänna idrottsfrågor, m.m.

I detta avsnitt behandlar utskottet motionsyrkanden om

uttalanden om idrottsrörelsens villkor och sociala betydelse, om

en ny idrottsutredning, om upphävande av lagen om förbud mot

professionell boxning, om inriktningen av samhällsstödet till

idrotten och om försöksverksamhet med stöd till idrottsrörelsen

och andra ideella organisationer på en krisdrabbad ort.

I motion Kr504 (s) framhålls idrottens betydelse för

samhället (yrkande 1 delvis). Idrotten ger, som få andra

verksamheter, samvaro och gemenskap. Den är vår största

ungdomsverksamhet. Idrotten har ett ansvar för att se till att

alla de ungdomar som söker sig till rörelsen får chansen att

vara med och kan känna sig som en del av gemenskapen. Denna

verksamhet bärs upp av de ideellt arbetande ledarna.

Motionärerna behandlar även idrottens betydelse som en viktig

form av förebyggande hälsovård. Även värdet för människor av att

ha tillgång till idrottstävlingar på elitnivå betonas. Mot

bakgrund av de redovisade förhållandena anser motionärerna att

det är en angelägenhet för samhället att skapa förutsättningar

för idrott och motionsutövande. I frågan om finansiering av

rörelsens verksamhet framhåller de det angelägna i att idrotten

får goda möjligheter till egenfinansiering, bl.a. genom att ges

en tillräcklig andel av spelmarknaden. Samtidigt understryker de

att den grundläggande principen bör vara att idrotten får sina

anslag genom beslut i riksdagen.

Även i motion Kr510 (v) framhålls betydelsen av

idrottsrörelsen från social synpunkt (yrkande 1). För en ung

människa med dålig social prognos kan en bra kamratkrets och en

meningsfull sysselsättning vara skillnaden mellan ett normalt

liv och att dras in i gäng som ägnar sig åt kriminell

verksamhet. Motionärerna påpekar att de ideella ledarnas

engagemang utgör grunden för idrottsrörelsens verksamhet. Ett

bra samhällsstöd till rörelsen är därför en markering som kan

stimulera ledarna till fortsatt engagemang. De framhåller även

vikten av en satsning på folkhälsofrågorna inom

idrottsverksamheten. I finansieringsfrågan påvisar de faran av

att rörelsen blir beroende av spel och lotterier för att

finansiera ordinarie verksamhet. Det är viktigt att den

samhällsnyttiga verksamhet som idrottsrörelsen bedriver får sitt

berättigade stöd och uppskattning genom ett rejält samhällsstöd,

anför de.

Utskottet konstaterar att det föreligger en väsentlig

överensstämmelse mellan vad som anförs i de båda motionerna och

vad propositionen innehåller i motsvarande delar. Detta gäller

såväl idrottsrörelsens insatser för ungdomens utveckling och

gemenskap som det ideella ledarskapets roll vid förverkligandet

av dessa ändamål och vikten av att breddidrotten, med dess

betydelse för folkhälsan, ges tillräckligt stöd. Elitidrottens

betydelse framhålls i propositionen och i motion Kr504. En bred

enighet råder även om att statens stöd till idrottsrörelsen är

en nödvändig grund för dess verksamhet samtidigt som det är en

förutsättning för verksamheten att rörelsen ges goda möjligheter

till egenfinansiering. I detta sammanhang bör vidare framhållas

att det framgår av RF:s årsredovisning och anslagsframställning

att förbundet fortlöpande uppmärksammar de aspekter på rörelsens

verksamhet som behandlas i motionerna.

Med hänsyn till det anförda anser utskottet att motionerna

Kr504 i här aktuell del (yrkande 1 delvis) och Kr510 i aktuell

del (yrkande 1) inte påkallar någon riksdagens åtgärd.

Frågan om inriktningen av samhällsstödet till idrotten

behandlas i tre motioner.

I motion Kr273 (fp) framhålls angelägenheten av att de ideellt

arbetande ledarnas verksamhet stimuleras och underlättas

(yrkande 1). Det lokala aktivitetsstödet är en bra metod att

fördela medel till ungdomsverksamheten. Utöver bredd- och

ungdomsidrotten bör, anser motionärerna, forsknings- och

utvecklingsarbete och handikappidrott prioriteras. Även

elitidrottens värde som inspirationskälla och dess

underhållningsvärde understryks.

Motionärerna bakom motion Kr504 (s) anser att hänsyn bör tas

till följande intressen vid fördelningen av idrottsstödet

(yrkande 1 delvis). Det är viktigt att insatser görs för att ge

flera människor möjlighet till rekreation och motion.

Elitidrotten är av stort värde för att väcka och bredda

intresset för motion och fysisk fostran. Det är viktigt att de

som ägnar sig åt den ges goda förutsättningar för detta. Med

hänsyn till de ideellt arbetande ledarnas betydelse är

satsningar på ledarutbildning viktiga. Det lokala

aktivitetsstödet är av stor betydelse för den lokala idrotten.

Det är angeläget att RF, inom den givna anslagsramen, kraftigt

räknar upp satsningen på stödet. Det är vidare av stor betydelse

för den svenska idrottsrörelsen att dess företrädare kan åta sig

internationella förtroendeuppdrag och att rörelsen följer och

utvärderar det europeiska integrationsarbetets konsekvenser.

Angeläget är också att stöd lämnas till uppförande av olika

slags anläggningar och att medel för olympiskt deltagande ställs

till förfogande i enlighet med RF:s yrkanden.

Även i motion Kr514 (s) framhålls de oavlönade ledarnas och

tränarnas betydelse (yrkande 1). De är utan tvekan

idrottsrörelsens viktigaste resurs, anser motionärerna.

Vetskapen om detta minskar inte behovet av långsiktigt stöd från

samhället som tryggar den ekonomiska basen för rörelsens

verksamhet. Motionärerna delar uppfattningen att det inte nu går

att tillföra ytterligare medel till RF, men framhåller att

arbetet måste riktas in på att i framtiden åtminstone ge

kompensation för uppkomna kostnadsfördyringar.

De prioriteringar som motionärerna bakom de båda motionerna

förordar står inte i något motsatsförhållande sinsemellan.

Motionärernas prioriteringar överensstämmer också i allt

väsentligt med dem som enligt propositionen har legat till grund

för beräkningen av statsstödet till RF för nästa budgetår. De

överväganden som där görs är enligt utskottets mening

välgrundade. Något uttalande av riksdagen med anledning av vad

motionärerna anfört i denna del erfordras mot bakgrund härav

inte. Utskottet avstyrker således motionerna Kr273 yrkande 1,

Kr504 yrkande 1 i här aktuell del och Kr514 yrkande 1.

Motionärerna bakom motion Kr510 (v) föreslår att en ny

statlig idrottsutredning tillsätts (yrkande 3). De framhåller

att det är mer än tjugo år sedan en sådan utredning gjordes. Vi

lever i ett helt annat samhälle än då, anför de. Motionärerna

förklarar att de med intresse har noterat att RF har beslutat

att se över sin verksamhet och har startat ett nytt

programarbete. I detta arbete avser RF att ta kontakt med de

politiska partierna för att informera om sin egen syn på

utvecklingen och framtiden och för att efterhöra parternas

uppfattning bl.a. om samhällsstödets utformning. Detta är en

lovvärd ambition som visar att idrottsrörelsen är beredd att ta

det ansvar för sin verksamhet som ankommer på en stor och fri

folkrörelse, anför motionärerna. De menar dock att arbete inom

RF inte kan ersätta en statlig utredning. De påpekar vad som

framhållits i Vänsterpartiets rapport Flickor, kvinnor och

mansidrott att det i idrottsrörelsens organisation och

verksamhet finns drag av traditionellt patriarkaliskt tänkande

som rörelsen kan behöva hjälp att komma ifrån. En statlig

utredning skulle vara till hjälp även för idrottsrörelsen, anser

motionärerna.

Utskottet har flera gånger, senast under våren 1992 (bet.

1991/92:KrU15), behandlat motioner med yrkanden om tillsättande

av utredningar i det huvudsakliga syfte som motionärerna avser.

Utskottet har därvid uttalat att det måste ankomma på

idrottsrörelsen att väcka frågan om tillsättandet av sådana

utredningar.

Utskottets tidigare bedömning är alltjämt hållbar. Motion

Kr510 avstyrks därför i här aktuell del (yrkande 3).

I motion Kr512 (nyd) yrkas att riksdagen upphäver lagen

(1969:612) om förbud mot professionell boxning. Enligt

motionären har lagen spelat ut sin roll.

Förbudet mot professionell boxning infördes efter

riksdagsbehandling hösten 1969 genom ovan nämnda lag, som trädde

i kraft den 1 januari 1970 (prop. 1969:118, bet. 1969 1LU 51,

rskr. 1969:344). Förbudet infördes bl.a. mot bakgrund av att den

professionella boxningen ansågs farligare än amatörboxning. I

lagstiftningsärendet anförde departementschefen att det

utredningsarbete som hade föregått propositionen sammantaget med

remissyttrandena visade att de medicinska skadeverkningarna av

boxningen var allvarligare än man tidigare haft anledning att

räkna med. De var av sådan art att boxningen från medicinsk

synpunkt inte längre kunde godtas i sin dåvarande form, anförde

departementschefen. Första lagutskottet godtog

regeringsförslaget.

Sedan förbudet infördes har frågan om dess upphävande

behandlats av riksdagen under 1985. I sitt av riksdagen godkända

betänkande KrU 1984/85:12 anförde kulturutskottet att det efter

riksdagens beslut om förbud mot professionell boxning inte hade

inträffat någon omständighet som gav anledning att ompröva

beslutet. De motiv som låg till grund för beslutet var enligt

utskottets mening fortfarande bärande.

Utskottet har under tiden efter det att förbudslagen

beslutades behandlat boxningssporten även ur andra aspekter än

den nu aktuella. Särskilt har frågan om ytterligare

inskränkningar i rätten att utöva sporten, dvs. amatörboxningen,

varit föremål för överväganden bl.a. med hänsyn till

skaderiskerna för utövarna. I betänkandet 1991/92:KrU15 finns en

utförlig redogörelse för frågans riksdagsbehandling under senare

år. Utskottet hänvisar till detta betänkande.

Utskottet konstaterar att det vid tidpunkten för

lagstiftningsärendets behandling i riksdagen hösten 1969 fanns

omfattande vetenskapliga belägg för att särskilt den

professionella boxningen innebär betydande medicinska risker för

utövarna. Under tiden därefter har ytterligare belägg för

riskerna presenterats, bl.a. vid vetenskapliga symposier inom

läkarorganisationer. Den bedömning av riskerna med professionell

boxning som gjordes i lagstiftningsärendet är därför alltjämt

välgrundad.

Med hänvisning till det anförda vidhåller kulturutskottet sin

uppfattning att det inte har inträffat någon omständighet som

ger anledning att ompröva förbudet mot professionell boxning.

Motion Kr512 avstyrks därför.

Motionären bakom motion Kr517 (kds) anser att en

vetenskaplig försöksverksamhet bör inledas i någon ort som

drabbats av kraftig arbetslöshet och ekonomiska bekymmer i syfte

att dokumentera idrottens stora fostrande och förebyggande

möjligheter. Idrottsrörelsen kan självfallet inte ersätta

nödvändiga ansträngningar för att ge alla som förlorat arbeten

nya och meningsfulla sådana. Det skulle dock vara utomordentligt

intressant att i en sådan ort som avses i motionen tillförsäkra

idrottsrörelsen och andra ideella organisationer rikliga

resurser för att göra en massiv insats för ungdomen. Därmed

skulle troligen de sociala effekterna av arbetslösheten kunna

lindras. Försöket bör på ett vetenskapligt sätt utvärderas och

följas upp för att slutsatser skall kunna dras, som kan

tillämpas även på andra orter och i andra sammanhang, anför

motionären.

Sådana projekt med väsentlig medverkan av idrottsrörelsens

organisationer som motionären efterfrågar bör -- med hänsyn till

idrottsrörelsens ställning som en självständig folkrörelse -- i

allmänhet inte initieras av andra än rörelsens egna organ. Med

hänsyn härtill anser utskottet att motionen inte bör föranleda

något initiativ från riksdagen. Utskottet vill dock i

sammanhanget framhålla att det kan finnas möjligheter att

erhålla stöd för sådana projekt som motionären avser bl.a. från

Allmänna arvsfonden.

Jämställd idrott

RF beräknar att ca 40 % av idrottsrörelsens medlemmar är

kvinnor. Kvinnorepresentationen bland ledare och i rörelsens

olika beslutande organ är dock avsevärt mindre -- RF anför i

årsredovisningen för verksamhetsåret 1991/92 som exempel att

SF:s styrelser endast till 20 % består av kvinnor.

Olika frågor om jämställdhet mellan kvinnor och män inom

idrotten har varit föremål för behandling såväl inom RF:s ram

som i riksdagen i samband med prövningen av anslaget Stöd till

idrotten.

Vid riksidrottsmötet 1989 antogs en jämställdhetsplan för

idrotten inför 1990-talet. Planen syftar till att klargöra målen

för jämställdhetsarbetet inom idrottsrörelsen och att visa på de

vägar på vilka målen kan och bör uppnås. Jämställd idrott

innebär enligt planen:

att flickor och pojkar, kvinnor och män, ges lika möjligheter

att utöva sin idrott,

att kvinnlig och manlig idrottsutövning värderas lika och

prioriteras på ett likvärdigt sätt,

att kvinnor och män har lika stort inflytande i beslutande

organ,

att både kvinnors och mäns kunskaper, erfarenheter och

värderingar tas till vara och får påverka idrottens utveckling,

att arbetsformer och fördelning av uppdrag utformas så att

kvinnor och män får lika stora möjligheter att medverka.

Följande delmål för jämställdhetsarbetet under tiden fram

till år 1995 sattes upp:

inom rådgivande och beslutande organ på alla nivåer skall

kvinnor och män vara representerade med minst 40 % år 1995

(gäller med undantag av idrotter som har en mycket låg andel

kvinnliga medlemmar),

valberedningar på alla nivåer vilka väljs fr.o.m. år 1989

skall bestå av lika antal kvinnor och män,

andelen kvinnliga och manliga tränare skall senast år 1995

motsvara könsfördelningen bland de aktiva inom resp. idrott,

andelen kvinnlig personal på högre befattningar, såsom

konsulent, generalsekreterare och liknande, skall uppgå till

minst 30 % år 1995.

Samtidigt med jämställdhetsplanen antog riksidrottsmötet 1989

handlingsprogrammet "Idrottspolitisk offensiv". Även i detta

program behandlas jämställdhetsarbetet. Utskottet har i sitt

betänkande 1990/91:KrU17 närmare redogjort för innehållet i

programmet såvitt avser jämställdhetsarbetet. Utskottet hänvisar

till framställningen där.

Avsikten är att resultatet av jämställdhetsarbetet skall

utvärderas inför riksidrottsmötet 1995.

RF är skyldigt att årligen redovisa till regeringen vilka

insatser som görs särskilt för kvinnlig idrott. Våren 1991

beslutade riksdagen (bet. 1990/91:KrU17, rskr. 1990/91:212) att

regeringen skulle vidta åtgärder i syfte att komplettera RF:s

redovisning av hur statsanslaget används med uppgifter som i

samlad form och med större utförlighet än vad som då gjordes

visar hur anslaget fördelas mellan manlig och kvinnlig idrott.

Regeringen har härefter ålagt RF att utarbeta metod för mätning

av den könsmässiga fördelningen av bidraget till lokal

ungdomsverksamhet och senast den 1 oktober 1993 till regeringen

redovisa bl.a. bidragets fördelning på kön.

RF:s jämställdhetsarbete under det senast förflutna

verksamhetsåret 1991/92 framgår dels i förbundets

årsredovisning, dels av en särskild redovisning av medel avsatta

under året för särskilda insatser och projekt inom jämställd

idrott.

Av de nämnda redovisningarna kan utläsas att RF under

verksamhetsåret avsatt 1,8 miljoner kronor för centrala

satsningar och att förbundet fördelat 2 miljoner kronor till SF

för deras jämställdhetsinsatser.

De centrala satsningarna avser bl.a. insatser för utbildning

och utvecklande av kvinnliga nätverk, bearbetning av styrelser

och valberedningar, stöd till forskning och mässdeltagande.

Projektmedel har fördelats till sammanlagt 27 SF. Insatserna

avser bl.a. utbildning av ledare, tränare och domare.

Under ärendets beredning i utskottet har företrädare för RF

lämnat ytterligare information om förbundets jämställdhetsarbete

och har då bl.a. upplyst följande. För närvarande och under den

närmaste framtiden koncentreras RF:s arbete i tre program,

nämligen Forskning, Utbildning och Nätverk. En utvärdering pågår

av jämställdhetsarbetet inför riksidrottsmötet i november 1993.

Om redovisningen visar otillräcklig måluppfyllnad kan

stadgeändringar syftande till högre kvinnorepresentation i

styrelser m.m. komma att föreslås. Även ekonomiska styrmedel

genom fördelning av statsbidragen kan övervägas.

Frågor om jämställd idrott behandlas i fem motioner.

Motionärerna bakom motion Kr273 (fp) anför att arbetet med att

skapa en mer jämställd idrott bör prioriteras (yrkande 2).

Flickor och pojkar, män och kvinnor måste ges samma möjligheter.

Medvetna satsningar från RF räcker uppenbarligen inte till,

anför motionärerna. De anser att trögheten i

jämställdhetsarbetet är ett hot mot idrottens trovärdighet. Inte

minst när det gäller att öka antalet kvinnliga ledare är

resultatet bedrövligt, anför motionärerna.

Även i motion Kr503 (fp) anförs att idrottsrörelsens

jämställdhetsarbete hittills inte givit önskvärt resultat. Som

exempel framhåller motionärerna den låga andelen kvinnor bland

förbundsordförandena, i förbundsstyrelserna och bland ledarna.

Enligt motionärerna kvarstår orättvisorna också när det gäller

förutsättningarna för aktivt idrottande, bl.a. vad avser

prioriteringen av träningslokaler och andra anläggningar för

idrotter som särskilt engagerar flickor. Motionärerna anser att

de anförda förhållandena minskar trovärdigheten när det gäller

målsättningen att ge män och kvinnor samma chans. Enligt deras

mening är det nödvändigt att ansträngningarna påskyndas.

Utbildning av ledare och tränare spelar en central roll i dessa.

Jämställdhetsfrågorna måste därför ingå som ett viktigt moment i

idrottsrörelsens olika utbildningsaktiviteter. Erfarenheterna

från särskilda motionsarrangemang för kvinnor bör tas till vara,

anser motionärerna.

Motionärerna bakom motion Kr505 (m) anför att stödet till

kvinnoidrotten bör vara en prioriterad uppgift för

idrottsrörelsen (yrkande 2). De framhåller att det företrädesvis

är manlig idrott som får del av statsstödet och av kommunernas

stöd till idrottsanläggningar. Det finns ingen anledning att

göra denna åtskillnad. Vuxna människor bör i ökad utsträckning

själva finansiera sina fritidsintressen. Kvinnors möjlighet att

utveckla sina fritidsintressen har samma berättigande som mäns.

När idrottsanslagen fördelas är det hög tid att sätta

kvinnoidrotten i centrum, anför motionärerna.

I motion Kr510 (v) framhåller motionärerna att Vänsterpartiet

i rapporten Flickor, kvinnor och mansidrott visat att många

flickor och kvinnor ur socialgrupp 3 och invandrarkvinnor helt

slutar med idrott och fysisk aktivitet efter skolåren. För de

kvinnor som lämnar skolan för en framtid i tunga och slitsamma

arbeten är det oerhört viktigt att komma med i idrottsaktivitet

och få fysisk träning. Medverkan i föreningslivet är också en

källa till gemenskap och ökat självförtroende, anför

motionärerna. De menar att satsningarna på folkhälsofrågor och

idrottsverksamhet för kvinnor alltför litet har markerats i

budgetpropositionen. Det måste vara en stor utmaning för

idrottsrörelsen att erbjuda verksamheter som i större

utsträckning än nu lockar kvinnor att delta. Motionärerna anför

(yrkande 2) att riksdagen tydligt bör uttala önskemål om

insatser som kan stimulera fler kvinnor att delta i

föreningsidrotten.

I motion Kr511 (s) anförs att idrottsrörelsen fortfarande

styrs av män och att verksamheten är anpassad till deras

villkor. För att nå en utveckling som får ett ökat antal flickor

att stanna inom idrotten måste deras insatser och deltagande

uppvärderas. Resursfördelningen måste radikalt förändras och

högre krav ställas på att idrottsrörelsen utvecklar arbetet så

att fler kvinnor kommer med som beslutsfattare, ledare och

tränare. Då kan verksamheten utformas på flickors och kvinnors

villkor och ge dem ett större utbyte av sitt idrottande, anför

motionärerna. De anser att ekonomiska styrmedel bör användas om

inte jämställdhetsarbetet påskyndas.

Föreningslivet har -- som bl.a. anges i direktiven till

Utredningen om statens bidrag till ideella organisationer (dir.

1992:81) -- en viktig roll i arbetet för att främja jämställdhet

mellan kvinnor och män. Kulturutskottets ställningstaganden då

utskottet prövar frågor om bidrag till olika organisationer sker

med utgångspunkt i dessa värderingar. Idrottsrörelsen är landets

största folkrörelse och aktiverar fler ungdomar än någon annan

föreningsverksamhet. Utskottet har noterat det arbete som pågår

för att förverkliga RF:s jämställdhetsmål. Trots detta arbete

ger de uppgifter som utskottet inhämtat under ärendets beredning

anledning till farhågor för att de mål som har satts upp inte

kommer att kunna uppfyllas. Utskottet vill därför anföra

följande.

Förverkligandet av jämställdhetsmålen är ett viktigt inslag i

arbetet för att stärka idrottens trovärdighet. Som utskottet

framhållit i sitt av riksdagen godkända betänkande 1991/92:KrU15

måste arbetet föras framåt på alla plan inom RF. Oavsett det

stora ansvar som åvilar de enskilda föreningarna och förbunden

har RF ett övergripande ansvar för att målen uppnås. Det kan

därför med fog krävas att RF med kraft driver frågan så att

uppsatta mål nås och jämställdheten bland rörelsens medlemmar

utvecklas vidare. Härvid bör varken särskilda bestämmelser om

kvinnorepresentation i olika beslutande organ eller ekonomiska

styrmedel vara uteslutna. I sammanhanget bör också framhållas

att RF skall lämna en redovisning av det lokala

aktivitetsstödets könsmässiga fördelning till regeringen senast

den 1 oktober 1993. Denna redovisning kan ge anledning till

förnyade överväganden om reglerna för fördelning av stödet.

Det har upplysts att riksidrottsmötet i år kommer att erhålla

en rapport med utvärdering av pågående jämställdhetsarbete.

Utskottet utgår från att innehållet i rapporten övervägs

ingående av riksidrottsmötet och föranleder de

ställningstaganden som framstår som motiverade för att RF skall

kunna ta sitt ansvar på området. Utskottet har noterat att bl.a.

frågan om ekonomiska styrmedel för jämställdhetsarbetet kan

komma att aktualiseras vid riksidrottsmötet. Av propositionen

kan utläsas att regeringen fortlöpande uppmärksammar frågan om

jämställdhet mellan kvinnor och män inom idrottsrörelsen. Mot

denna bakgrund förutsätter utskottet att regeringen vid kommande

överväganden av frågor som rör idrottsrörelsen, bl.a.

anslagsfrågor, beaktar resultaten av RF:s insatser på

jämställdhetsområdet. Något initiativ från riksdagen i här

aktuellt avseende är därför inte erforderligt. Utskottet

avstyrker således motionerna Kr273 yrkande 2, Kr503, Kr505

yrkande 2, Kr510 yrkande 2 och Kr511.

Anslags- och andra resursfrågor

Stöd till idrotten (I 5)

I propositionen föreslås ett i förhållande till innevarande

budgetår oförändrat anslag till RF om 511 173 000 kr.

I motion Kr505 (m) anförs att det finns skäl för en viss

nedskärning av detta anslag med hänsyn till samhällsekonomin.

Idrottsrörelsen framstår som en ekonomisk gigant vid en

jämförelse med situationen för kvinnoorganisationerna. Mot

bakgrund av dessa organisationers svaga ekonomiska situation

föreslår motionärerna (yrkande 1) att anslaget till RF minskas

med 5 miljoner kronor (jfr yttr. 1992/93:KrU9y, bet.

1992/93:AU9). Minskningen kan förslagsvis tas av anslaget till

vinter-OS, anför de.

Utskottets överväganden leder till den slutsatsen att det inte

finns skäl att vid medelsanvisningen avvika från regeringens

förslag. Som utskottet anfört i sitt yttrande till

arbetsmarknadsutskottet 1992/93:KrU9y kommer kostnaderna för

deltagande i vinter-OS 1994 att påverkas av att Sverige tvingats

överge den fasta växelkursen efter det att RF gjorde sina

beräkningar av kostnaderna. Utskottet avstyrker motion Kr505 i

här aktuell del (yrkande 1).

AB Tipstjänst

En del av AB Tipstjänsts vinst lämnas i bidrag till RF:s

verksamhet. Under riksmötet 1991/92 biföll riksdagen regeringens

förslag att AB Tipstjänsts bolagsstämma skulle ges möjlighet att

besluta om stöd till idrotten i form av ett samlat bidrag till

RF och att ramen för detta stöd för budgetåret 1992/93 skulle

uppgå till 55 miljoner kronor.

I propositionen anförs att bolagsstämman bör ges fortsatt

möjlighet att besluta om ett bidrag till RF att användas under

påföljande budgetår. Ramen för stödet föreslås för budgetåret

1993/94 vara -- oförändrat -- 55 miljoner kronor.

Utskottet har inget att erinra mot vad som anförs i

propositionen.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande uttalande om idrottens betydelse i

samhället

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Kr504 yrkande 1 i

denna del och 1992/93:Kr510 yrkande 1,

2. beträffande inriktningen av det statliga stödet till

idrotten

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Kr273 yrkande 1,

1992/93:Kr504 yrkande 1 i denna del och 1992/93:Kr514 yrkande 1,

3. beträffande tillsättande av en ny statlig

idrottsutredning

att riksdagen avslår motion 1992/93:Kr510 yrkande 3,

men. (v)

4. beträffande upphävande av lagen (1969:612) om förbud mot

professionell boxning

att riksdagen avslår motion 1992/93:Kr512,

res. 1 (nyd)

5. beträffande försöksverksamhet med stöd till

idrottsrörelsen och andra ideella organisationer på en

krisdrabbad ort

att riksdagen avslår motion 1992/93:517,

6. beträffande jämställd idrott

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Kr273 yrkande 2,

1992/93:Kr503, 1992/93:Kr505 yrkande 2, 1992/93:Kr510 yrkande 2

och 1992/93:Kr511,

res. 2 (s)

7. beträffande medelsanvisningen till Stöd till idrotten

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med

avslag på motion 1992/93:Kr505 yrkande 1 till Stöd till

idrotten för budgetåret 1993/94 under sjunde huvudtiteln

anvisar ett reservationsanslag på 511 173 000 kr,

8. beträffande stöd till idrotten från AB Tipstjänsts

överskott

att riksdagen lämnar utan erinran vad som anförs i

propositionen om sådant stöd.

Stockholm den 18 mars 1993

På kulturutskottets vägnar

Åke Gustavsson

I beslutet har deltagit: Åke Gustavsson (s), Hugo Hegeland

(m), Berit Oscarsson (s), Stina Gustavsson (c), Anders Nilsson

(s), Göran Åstrand (m), Leo Persson (s), Ingegerd Sahlström (s),

Carl-Johan Wilson (fp), Björn Kaaling (s), Monica Widnemark (s),

Christer Eirefelt (fp), Stig Bertilsson (m), Alwa Wennerlund

(kds) och Simon Liliedahl (nyd).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Elisabeth Persson (v)

närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservationer

1. Upphävande av lagen (1969:612) om förbud mot professionell

boxning (mom. 4)

Simon Liliedahl (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar

med "Förbudet mot" och på s. 7 slutar med "avstyrks därför" bort

ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärens uppfattning att

samhällsutvecklingen har gjort värderingarna bakom förbudslagen

inaktuella. Utskottet föreslår därför att riksdagen antar det av

utskottet upprättade förslaget till lag om upphävande av lagen

(1969:612) om förbud mot professionell boxning.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande

lydelse:

4. beträffande upphävande av lagen (1969:612) om förbud mot

professionell boxning

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Kr512 antar

följande förslag till

Lag om upphävande av lagen (1969:612) om förbud mot

professionell boxning

Härigenom upphävs lagen (1969:612) om förbud mot professionell

boxning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.

2. Jämställd idrott (mom. 6)

Åke Gustavsson, Berit Oscarsson, Anders Nilsson, Leo Persson,

Ingegerd Sahlström, Björn Kaaling och Monica Widnemark (alla

s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11

börjar med "Det har" och slutar med "och Kr511" bort ha följande

lydelse:

Med hänsyn till det anförda anser utskottet att de åtgärder

som redan har vidtagits från statsmakternas sida för att skapa

en samlad bild av jämställdhetsarbetet inom RF bör kompletteras

enligt följande. Regeringen bör begära att RF i anslutning till

riksidrottsmötet i november 1993 i samlad form redovisar sitt

planerade framtida jämställdhetsarbete. En redovisning till

riksdagen bör härefter snarast lämnas av de åtgärder som

regeringen funnit skäl att vidta med anledning av vad RF har

redovisat om sitt jämställdhetsarbete. Särskilt bör anges i vad

mån RF:s redovisning ger anledning till ändringar i de regler

som gäller för det allmännas stöd till idrottsrörelsen. Vad

utskottet sålunda anfört bör riksdagen med anledning av

motionerna Kr273 yrkande 2, Kr503, Kr505 yrkande 2, Kr510

yrkande 2 och Kr511 som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande

lydelse:

6. beträffande jämställd idrott

att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Kr273

yrkande 2, 1992/93:Kr503, 1992/93:Kr505 yrkande 2,

1992/93:Kr510 yrkande 2 och 1992/93:Kr511 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört om jämställd idrott,

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,

eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i

utskottet.

Elisabeth Persson (v) anför:

1. Tillsättande av en ny statlig idrottsutredning (mom. 3)

Enligt min mening bör riksdagen med bifall till motion Kr510 i

här aktuell del hos regeringen begära en ny statlig

idrottsutredning. Det är mer än tjugo år sedan en sådan

utredning gjordes och -- som motionärerna bakom motion Kr510

anför (yrkande 3) -- lever vi i ett helt annat samhälle än då.

Motionärernas uppfattning att RF:s egna programarbete inte kan

ersätta en statlig utredning framstår som välgrundad. I

sammanhanget bör framhållas vad rapporten Flickor, kvinnor och

mansidrott visar om kvarstående patriarkaliska mönster inom

idrotten. En statlig utredning skulle vara till hjälp för

idrottsrörelsen bl.a. för att finna vägar att komma ifrån dessa

mönster.

2. Jämställd idrott (mom. 6)

Det finns skäl att från riksdagens sida ta initiativ till

ytterligare åtgärder för att främja jämställdhetsarbetet inom

idrottsrörelsen. Jag ansluter mig därför till vad reservanterna

bakom reservation 2 anfört. Jag vill samtidigt hänvisa till vad

jag har anfört ovan om behovet av en statlig idrottsutredning.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under mom.

3 borde ha hemställt:

3. beträffande tillsättande av en ny statlig

idrottsutredning

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Kr510 yrkande 3

som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts.