Bet. 1992/93:KrU4

Kulturutskottets betänkande

1992/93:KRU04

Bevarande av kulturmiljöer m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Bilaga

1992/93

KrU4

Sammanfattning

I betänkandet behandlas sju motioner som avser bevarande av

kulturmiljöer eller andra kulturminnesfrågor.

Samtliga motioner avstyrks, i flertalet fall med utförlig

motivering.

I en motion tas upp frågan om ett initiativ i syfte att visst

objekt -- Glimmingehus -- skall föras upp på Unescos

Världsarvslista. Utskottet hänvisar till att en prövning av de

objekt som Sverige redan anmält till Unesco bör göras innan

ytterligare sådana anmäls.

I fråga om önskemål om statligt stöd för restaurering av Råå

vallar och av Väderskärs kapell hänvisar utskottet bl.a. till de

möjligheter som kan finnas att erhålla bidrag från

kulturmiljöanslaget. Frågan om bidrag till restaurering av

1700-talsorgeln i Loftahammar tas upp i en motion. Utskottet

hänvisar till möjligheterna att ansöka om bidrag från

Kyrkofonden och från nämnda anslag.

Då det gäller krav på ett uttalande om statens ansvar för

restaureringen av Visby ringmur hänvisar utskottet bl.a. till en

utvärdering som nu görs av det pågående femåriga

restaureringsprogrammet.

I en motion begärs en förvaltningsrevision av

Riksantikvarieämbetets användning av medel till åtgärder mot

skador av luftföroreningar och försurning. Utskottet redovisar

att myndigheten i sin fördjupade anslagsframställning dels

redovisat en egen utvärdering av de hittillsvaande insatserna,

dels låtit tre internationella experter göra en utvärdering av

programmet.

Utskottet anför med anledning av ett motionsyrkande att det

kan finnas skäl att uppmärksamma Olof Skötkonungs betydelse för

svensk kulturhistoria, exempelvis genom att ett minnesmynt ges

ut. Utskottet anser dock att prövningen av frågan om utgivningen

av ett sådant jubileumsmynt bör ankomma på riksbanksfullmäktige.

Motionerna

1991/92:Kr224 av Bertil Persson (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om att uppföra Glimmingehus på Unescos lista över världsskatter.

1991/92:Kr245 av Jan Backman (m) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

kulturmiljövårdande insatser på Råå vallar.

1991/92:Kr266 av Elisabeth Fleetwood (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om restaureringen av Loftahammars församlings

1700-talsorgel.

1991/92:Kr267 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om en restaurering av Väderskärs kapell.

1991/92:Kr275 av Erling Bager (fp) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om att uppmärksamma 1 000-årsminnet av Olof Skötkonung år 1995.

1991/92:Kr288 av Gunhild Bolander (c) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om statens ansvar för restaureringen av Visby ringmur.

1991/92:Ub561 av Sten Söderberg (-) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär att en

förvaltningsrevision tillsätts som bl.a. granskar hur

"luftföroreningsmedlen" används.

Statligt stöd till kulturmiljövård

Över statsbudgeten har särskilda medel anvisats för vård av

kulturhistoriskt värdefull bebyggelse, kulturlandskap och

fornlämningar under elfte huvudtiteln, anslaget Kulturmiljövård.

Anslaget disponeras av Riksantikvarieämbetet (RAÄ). För

innevarande budgetår har riksdagen i enlighet med förslag i

budgetpropositionen anvisat drygt 55,3 miljoner kronor för vård

av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse och drygt 28 miljoner

kronor för vård av kulturlandskap och fornlämningar (prop.

1991/92:100, bet. 1991/92:KrU23, rskr. 1991/92:218).

Från anslagsposten Vård av kulturhistoriskt värdefull

bebyggelse utgår även medel för vård och underhåll av vissa

kyrkliga inventarier.

RAÄ handlägger frågor av betydelse för hela landet, medan

länsstyrelserna har myndighetsansvar på regional nivå. Den som

vill söka bidrag till byggnadsvård skall vända sig till

länsstyrelsen, som med eget yttrande överlämnar ärendet till RAÄ

för prövning. Om ansökan avser bidrag under 50000 kr kan

bidraget lämnas från den s.k. länsstyrelsepotten som disponeras

av länsstyrelserna (för närvarande 300000 kr årligen per

länsstyrelse).

I 1990 års budgetproposition (prop. 1989/90:100, bil. 10)

föreslogs att anslagsposten Vård av kulturhistoriskt värdefull

bebyggelse skulle förstärkas med 5 miljoner kronor för vård och

levandegörande av kulturmiljöer och kulturminnen. I

propositionen angavs att dessa medel borde ges till projekt där

förutsättningar finns för ett fortsatt engagemang hos enskilda,

konsumenter och organisationer i uppgiften att levandegöra

kulturmiljön, s.k. aktiv kulturmiljövård. Riksdagen beslöt i

enlighet med regeringens förslag (bet. 1989/90:KrU21, rskr.

1989/90:224). RAÄ, som disponerar medlen, har för innevarande

budgetår avsatt 6,2 miljoner kronor för aktiv kulturmiljövård.

Under hösten 1991 anvisade riksdagen av sysselsättningsskäl 50

miljoner kronor på tilläggsbudget I för budgetåret 1991/92 för

investeringsarbeten avseende viktiga kulturminnen och

fornminnesplatser som behöver rustas upp, många av betydelse för

turismen (prop. 1991/92:25 bil. 7, bet. 1991/92:KrU9, rskr.

1991/92:86).

Dessutom har riksdagen vid behandlingen av

kompletteringspropositionen våren 1992 anvisat 100 miljoner

kronor för investeringar inom kulturområdet. Medlen (ibland

kallade tidigareläggningsmedel) avses utnyttjas bl.a. för

iståndsättning och vård av kulturminnen och kulturmiljöer,

företrädesvis större objekt (prop. 1991/92:150, bil. I:9, yttr.

1991/92:KrU6y, bet. 1991/92:FiU30, rskr. 1991/92:350).

Unescos Världsarvslista (mot.1991/92:Kr224)

Vissa konventioner

Efter förslag av regeringen i proposition 1983/84:133 om vissa

frågor rörande Sveriges samarbete med Unesco godkände riksdagen

våren 1984 dels 1954 års Unescokonvention om skydd för

kulturegendom i händelse av väpnad konflikt, den s.k.

Haagkonventionen, samt konventionens tilläggsprotokoll, dels

1972 års Unescokonvention om skydd för världens kultur- och

naturarv, den s.k. Pariskonventionen (bet. KrU 1983/84:16, rskr.

227).

Syftet med Haagkonventionen är att värna om

kulturminnesmärken och kulturföremål i händelse av väpnad

konflikt, vid ockupation eller i inbördeskrig. De anslutna

staterna förbinder sig att i fredstid förbereda skydd av

kulturminnesmärken och kulturföremål och att i krigstid

respektera sådan egendom. Vid ockupation skall kulturegendom

skyddas av ockupationsmakten. Militär nödvändighet får dock

åberopas i vissa fall för att överträda skyddsbestämmelserna.

Skyddet skall säkerställas genom att det införs bestämmelser i

militära reglementen och att militär personal utbildas. Dessutom

får ett antal under konventionen skyddade utrymmen inrättas för

att skydda vissa lösa kulturföremål. Ett särskilt emblem kan

sättas på egendom som bedöms som skyddsvärd. Två grader av skydd

förutsätts i konventionen: den egendom som åtnjuter den högsta

graden av skydd skall registreras på en särskild lista hos

Unesco och förses med tre av de särskilda emblem som

konventionen föreskriver.

I Pariskonventionen åtar sig de anslutna staterna att

skydda och levandegöra sitt nationella kultur- och naturarv och

att inte skada andra fördragsanslutna staters kultur- och

naturarv.

Konventionen föreskriver dessutom bildandet av en

mellanstatlig kommitté för skydd av världens kultur- och

naturarv ("Världsarvskommittén"). Kommittén upprättar en lista

över objekt som förklaras vara en del av världens kultur- och

naturarv ("Världsarvslistan").

Varje ansluten stat åtar sig dessutom att göra

utbildningsinsatser till skydd för sitt kultur- och naturarv

samt att rapportera om sina åtgärder för att genomföra

konventionens bestämmelser till Världsarvskommittén.

Sverige har ratificerat de båda konventionerna. Båda

konventionerna trädde i kraft för Sveriges del den 22 april

1985.

Enligt artikel 8 i Haagkonventionen tillförsäkras

kulturegendom av mycket stor betydelse ett särskilt skydd om den

införs i konventionens internationella register för detta

ändamål.

Enligt artikel 11.1 i Pariskonventionen skall parterna i

konventionen förelägga Unescos Världsarvskommitté en förteckning

över värden inom dess territorium som utgör del av kultur- och

naturarvet och som lämpar sig att föra upp på den

Världsarvslista som föreskrivs i artikel 11.2.

Världsarvskommittén har också rekommenderat medlemsländerna att

upprätta tentativa listor på sådana objekt som bedöms kunna vara

aktuella för Världsarvslistan, även om inget formellt förslag om

upptagande samtidigt förs fram.

Frågan om uppförande av svenska objekt på Världsarvslistan

Regeringen beslöt i juni 1989 -- efter förslag av RAÄ -- att

ansöka om att följande kulturegendomar införs i internationella

registret för kulturegendom under särskilt skydd enligt artikel

8 i Haagkonventionen.

1. Hällristning i Fossum, Tanums socken, Bohuslän,

2. Birka/Björkö och Adelsö vikingatida bosättningar, Uppland,

3. Engelsbergs bruk, Västmanland,

4. Drottningholms slott, Lovö socken, Uppland,

5. Skogskyrkogården, Stockholm.

Regeringen beslöt vidare att till Unescos Världsarvskommitté

föreslå att de ovan nämnda kulturegendomarna nr 1--5 upptas

också på Unescos Världsarvslista enligt artikel 11 i

Pariskonventionen. Förslaget omfattade även följande

naturegendom.

6. Sjaunjaområdet, Norrbotten.

Regeringen beslöt slutligen att till Unescos

Världsarvskommitté, den tentativa listan, redovisa följande

kulturegendomar 7--9.

7. Markim/Orkesta kulturlandskapsområde i Vallentuna, Uppland,

8. Falu gruva, Dalarna,

9. Gammelstads kyrkstad, Luleå.

I november 1990 återkallades förslaget om Sjaunjaområdet,

sedan Naturvårdsverket uttalat att det borde övervägas om ett

väsentligt större område än Sjaunja skulle anmälas till

Världsarvslistan.

Genom beslut i december 1991 av Världsarvskommittén uppfördes

Drottningholm på Världsarvslistan.

Vissa data om Glimmingehus

Borgen Glimmingehus uppfördes åren 1499--1505. Byggherre var

Jens Holgersen Ulfstand.

Borgen innehåller utöver källarvåningen fyra våningar. Den har

en längd av ca 30 m, en bredd av 12 m och en höjd av 26 m.

År 1924 skänktes Glimmingehus till svenska staten.

Glimmingehus torde vara känt framför allt tack vare Selma

Lagerlöfs berättelse om svartråttorna i "Nils Holgerssons

underbara resa genom Sverige".

I RAÄ:s serie Svenska kulturminnen utgavs år 1986 en skrift om

Glimmingehus (nr 7).

Tidigare riksdagsbehandling

I sitt av riksdagen godkända betänkande 1991/92:KrU6

behandlade kulturutskottet en motion med ett yrkande som är

närliggande det nu aktuella men som hade ett mera övergripande

syfte. Utskottet avstyrkte motionsyrkandet av skäl som i

huvudsak redovisas i det följande i samband med utskottets

ställningstagande till den nu aktuella motionen.

Råå vallar (mot. 1991/92:Kr245)

Allmänna uppgifter

Råå vallar är en försvarsanläggning utmed stranden vid Råå i

Helsingborgs kommun, som påbörjades redan år 1676 men intogs av

danskarna innan den blev färdig. År 1713 uppfördes på befallning

av Karl XII en ny försvarsanläggning 3 km lång, 60 m från

Öresund. Den påbyggdes ytterligare under åren 1716--1717. Från

slutet av 1700-talet lämnades vallarna att förfalla. Området

utnyttjas för närvarande som friluftsbad.

Råå vallar utgör en fast fornlämning som åtnjuter skydd enligt

lagen (1988:950) om kulturminnen m.m.

Området ingår i en förteckning över riksintressanta

kulturmiljöer i Sverige som RAÄ upprättat som underlag för

tillämpning av bestämmelserna i 2 kap. 6 § naturresurslagen

(1987:12).

Ett projekt som syftar till att levandegöra och förtydliga

områdets historiska innehåll med utgångspunkt i vallarna

påbörjades hösten 1991 i samarbete med dåvarande

kommundelsnämnden i Råå, numera Servicenämnden Råå, Råå

intresseförening och kulturmiljöenheten vid Länsstyrelsen i

Malmöhus län. Inom ramen för projektet skall inledningsvis

information -- skyltar m.m. -- produceras. Delar av vallarna

skall eventuellt i ett senare skede restaureras så att deras

funktion lättare kan upplevas. Vidare har möjligheten att

förlägga ett s.k. visiting centre med information/utställning

som beskriver områdets kulturhistoria diskuterats. Ett förslag i

början av år 1992 från Servicenämnden Råå att uppföra en

friskvårdsanläggning inom fornlämningsområdet har avvisats från

länsstyrelsens sida.

Väderskärs kapell (mot. 1991/92:Kr267)

Allmänna uppgifter

Väderskärs kapell i Loftahammars församling, 22 km norr om

Västervik, ligger ytterst i havsbandet. Enligt en promemoria

upprättad år 1980 vid Länsstyrelsen i Kalmar län framgår bl.a.

följande.

Det är oklart när Väderskär fick bofast befolkning. Ön var

förmodligen från början en säsongsarbetsplats för

fastlandsbönder och stadsborgare som vid kusten drygade ut sin

försörjning med fiske och sjöfågelsjakt. Fiskeläget har

oreglerad bebyggelse av ålderdomlig karaktär. Ett stycke från

bebyggelsen ligger kapellet. Fiskarna på Väderskär och

kringliggande skär var sedan gammalt förenade i ett skärlag, där

gemensamma frågor av rättslig och ekonomisk art dryftades.

Skärlagets sammanträden ägde rum i kapellet, som sedan

1600-talet benämns korumhuset. Det dateras till år 1663. I

början av 1800-talet tjänade kapellet även som skolhus och

samlingslokal. Numera utnyttjas kapellet till

sommargudstjänster. Det förvaltas av Loftahammars församling.

Kapellet är ett lågt timmerhus, knuttimrat med inklädda knutar

och rödfärgat. Väggar och tak invändigt är till största delen

målade. Målningarna framställer bibliska scener och är daterade

med årtalet 1740.

Genom beslut av länsstyrelsen byggnadsminnesförklarades

kapellet år 1980. Länsstyrelsen har meddelat vissa

skyddsföreskrifter, som bl.a. innebär att kapellet skall

underhållas så att det inte förfaller eller det kulturhistoriska

värdet minskar. Länsstyrelsen lämnar råd och anvisningar i fråga

om underhållet av byggnaden och vården av det kringliggande

området.

Tidigare riksdagsbehandling

Kulturutskottet behandlade hösten 1987 en motion i vilken

påtalades behovet av att Väderskärs kapell restaureras.

Motionärerna menade att bidrag till restaureringsarbete borde

utgå från det anslag till kulturminnesvård som stod till RAÄ:s

förfogande. Kulturutskottet avstyrkte motionen med hänvisning

till möjligheten för Loftahammars församling att ansöka om

bidrag enligt förordningen (1981:447) om statsbidrag till vård

av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse (bet. KrU 1987/88:1).

Loftahammars 1700-talsorgel

(mot.1991/92:Kr266)

Allmänna uppgifter

Loftahammars orgel är byggd av orgelbyggaren Lars Wahlberg år

1767. Wahlberg (1724--1776) är en av de främsta representanterna

för 1700-talets stororgelbyggeri i vårt land. Hans produktion

uppgår till ett femtontal högt vitsordade verk, alla relativt

stora. Ett enda verk är bevarat till våra dagar, nämligen det

tiostämmiga i Loftahammar. Därutöver har några av Wahlbergs

orgelfasader bevarats, bl.a. de i Karlskrona och Växjö.

Enligt uppgift från kyrkorådet i Loftahammars församling skall

inom kort en ansökan om bidrag för renovering av orgeln lämnas

in till Kyrkofonden.

I kyrkofondslagen (1988:182) anges bl.a. att Kyrkofondens

styrelse får bevilja ett pastorat bidrag till kostnadskrävande

underhåll och restaurering av församlingskyrka enligt

föreskrifter som regeringen meddelar.

Till underhåll och restaurering av kyrka räknas även arbeten

på fast inredning. I propositionen om ny organisation på lokal-

och stiftsplanet i Svenska kyrkan m.m. anför föredraganden med

hänvisning till jordabalken att altarrum, predikstol, orgel m.m.

hör till den fasta inredningen (prop. 1987/88:31 s. 86).

Enligt kyrkofondsförordningen (1988:1148) och Kyrkofondens

föreskrifter skall ansökan om kyrkobyggnadsbidrag ha inkommit

före utgången av november månad. Kyrkofondens styrelse inhämtar

yttranden från RAÄ, stiftsstyrelsen och Svenska kyrkans

centralstyrelse före april månads utgång året efter

ansökningsåret. Kyrkofondens styrelse beslutar om bidrag senast

under september månad. Bidrag lämnas i mån av tillgång på medel

med 20--80 % av de totala kostnaderna för de ändamål bidraget

avser. Hänsyn tas till hur angelägna arbetena är från

kulturhistorisk synpunkt.

Från anslaget Kulturmiljövård anslagsposten 1. Vård av

kulturhistoriskt värdefull bebyggelse utgår bidrag i enlighet

med vad som föreskrivs i förordningen (1981:447) om statsbidrag

till vård av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse. Enligt de av

regeringen meddelade bestämmelserna för nämnda anslagspost får

medel utgå även till vård och underhåll av vissa kyrkliga

inventarier.

Tidigare riksdagsbehandling

Ett motionsyrkande om att statsbidrag skulle lämnas för att

renovera 1700-talsorgeln i Loftahammars församling har

behandlats vid 1987/88 års riksmöte. Kulturutskottet avstyrkte

yrkandet med hänvisning till möjligheten för Loftahammars

församling att ansöka om byggnadsvårdsbidrag till restaurering

av orgeln (bet. KrU 1987/88:1).

Visby ringmur (mot. 1991/92:Kr288)

Allmänna uppgifter

Visby ringmur började byggas på 1200-talet. På 1500-talet

skadades muren genom sprängning och bränning. Under århundradena

därefter fanns planer på att riva den och även på att

återanvända materialet till ett nytt landshövdingeresidens.

Staden protesterade mot detta och viss tid vårdades muren av

Visby magistrat. Muren fridlystes både år 1805 och år 1834. Mot

slutet av 1800-talet insåg man ruinernas betydelse för turismen

och den nationella känslan. På 1860-talet antogs en vårdplan och

vissa statliga medel anslogs till restaurering. Restaureringarna

gjordes med kalkbruk. Till tak och täckningar användes

cementblandat bruk och kalkstensplattor. Under 1900-talet har

restaureringen oftast skett i form av beredskapsarbete och andra

arbetsmarknadsåtgärder. Då arbetslösheten varit vanligast under

vintertid -- då kalkbruk inte kan användas -- har många

restaureringsarbeten fått lov att göras med cementblandat bruk.

Under senare tid har två olika slag av skador på muren särskilt

uppmärksammats, nämligen skador på grund av tidigare

foglagningar med cementblandat bruk och skador på grund av

luftförorening och försurning. Skador har även uppstått på grund

av växtlighet, frostsprängning, sättningar m.m. År 1990

utarbetades ett program för upprustning av ringmuren och för

forskning kring frågor om vittring, försurning,

restaureringsmetoder m.m. En kampanj för insamling av medel till

vård och underhåll av Visby ringmur startades år 1990. Medel har

kommit in från sponsorer och insamlingar under åren 1990--1992.

Vidare har garantier lämnats beträffande sponsorsmedel under

åren 1993--1994. Sammanlagt kommer drygt 5 miljoner kronor att

kunna disponeras under perioden 1990--1995. Till dessa medel

kommer ca 200000 kr per år från RAÄ:s kulturmiljövårdsanslag,

150000 kr år 1992 från RAÄ:s forskningsanslag och 1 miljon

kronor budgetåret 1992/93 från, av arbetsmarknadspolitiska skäl,

i kompletteringspropositionen våren 1992 särskilt anvisade medel

för kulturmiljövård. För närvarande utvärderas det

hittillsvarande restaureringsarbetet inför nästa års fortsatta

verksamhet.

Visby ringmur ägs av Visby stad och förvaltas av RAÄ.

Kyrkoruinerna i Visby är statligt ägda och förvaltas av RAÄ.

Tidigare riksdagsbehandling

Inledningsvis i detta betänkande har redovisats att medel till

vård av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse anvisas under en

särskild anslagspost under anslaget Kulturmiljövård, som

disponeras av RAÄ. Från denna anslagspost utgår medel bl.a. för

vård och underhåll av de fastigheter som står under RAÄ:s

förvaltning, bl.a. Visby ringmur.

När riksdagen år 1990 biföll regeringens förslag om en

förstärkning av anslagsposten med 5 miljoner kronor motiverades

detta bl.a. med behovet av insatser för att levandegöra

kulturarvet. Därvid nämndes vården av fastigheter som förvaltas

av RAÄ, t.ex. Visby ringmur. I en motion begärdes särskilda

medel för vård och upprustning av Visby ringmur. Utskottet (bet.

1989/90:KrU21 s. 11) förutsatte att en insats för ringmuren

skulle kunna påbörjas följande år inom ramen för de medel som

RAÄ skulle komma att disponera. Utskottet ansåg att de unika

värden som Visby ringmur och ruiner representerar borde tas till

vara som ett viktigt inslag i arbetet med att levandegöra

kulturarvet.

Som inledningsvis redovisats har ytterligare medel till vård

av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse anvisats dels på

tilläggsbudget I för budgetåret 1991/92, dels för budgetåret

1992/93 i samband med behandlingen av

kompletteringspropositionen våren 1992.

Användningen av Riksantikvarieämbetets medel för insatser mot

luftförorenings- och försurningsskador (mot. 1991/92:Ub561 yrk.

1)

Allmänna uppgifter

Medel till insatser mot luftförorenings- och försurningsskador

RAÄ redovisade år 1987 på regeringens uppdrag förslag till ett

treårigt handlingsprogram, Luftföroreningarnas skadeverkningar

på kulturminnen och kulturföremål, vilket innefattade åtgärder

som inventeringar, insatser för konservering, utbildning samt

forsknings- och utvecklingsarbete. Förslaget inarbetades även i

Naturvårdsverkets (SNV) rapport (Rapport 3379) Aktionsplan 87

mot luftföroreningar och försurning. Behovet av medel för

åtgärder i vad gäller kulturminnen och kulturföremål beräknades

till 10 miljoner kronor budgetåret 1988/89, 11 miljoner kronor

budgetåret 1989/90 och 13 miljoner kronor budgetåret 1990/91.

RAÄ:s och Naturvårdsverkets förslag lades till grund för

förslag i två propositioner vid riksmötet 1987/88, nämligen

proposition 1987/88:85 om miljöpolitiken inför 1990-talet (s.

102--103, 315--316) och proposition 1987/88:104 om

kulturmiljövård (s. 122--126, 139--142). I enlighet med

förslaget i kulturmiljövårdspropositionen gavs RAÄ ansvaret för

ett treårigt program budgetåren 1988/89--1990/91 mot

luftföroreningarnas och försurningens skadeverkningar på

kulturmiljön (bet. KrU 1987/88:21 s. 25--26, rskr. 1987/88:390).

Medel för de tre budgetåren har anvisats över både

utbildningshuvudtiteln och miljö- och energihuvudtiteln med

sammanlagt 10 000 000 kr, 10 200 000 kr resp. 10 408 000 kr (se

bilaga till detta betänkande).

Inför budgetåret 1991/92 avlämnade RAÄ förslag till ett nytt

treårigt program, Luftföroreningar och kulturminnen

Handlingsplan 90 (RAÄ Rapport RIK1).

I likhet med vad som var fallet under den gångna

treårsperioden anvisade riksdagen medel över både

utbildningshuvudtiteln och miljö- och energihuvudtiteln för

budgetåret 1991/92 med sammanlagt 14624000 kr (se

bilaga).

För budgetåret 1992/93 anvisades medel, 14393000 kr,

samlat under anslaget Kulturmiljövård, anslagsposten Insatser

mot luftförorenings- och försurningsskador (se bilaga).

Uppgifter om användningen under budgetåren 1988/89--1990/91 av

medlen för inventering av skador, basverksamhet samt åtgärder

för skydd och konservering lämnas i RAÄ:s fördjupade

anslagsframställning för 1993/94--1995/96 (motsvarande

redovisning finns intagen som bilaga 2 i utskottets betänkande

1991/92:KrU7).

Fr.o.m. budgetåret 1987/88 (prop. 1986/87:80 bil. 6 s.

152--153 och 156--157) tilldelas RAÄ även särskilda medel för

forskning och utvecklingsarbete, bl.a. beträffande

skadeverkningarna av luftföroreningar och försurning på

kulturminnen och kulturföremål.

Utvärdering av insatserna mot luftförorenings- och

försurningsskador

RAÄ har i enlighet med regeringens särskilda direktiv för den

fördjupade anslagsframställningen för budgetåren

1993/94--1995/96 lämnat en utvärdering av programmet för

insatser mot luftföroreningsskador på kulturminnen och

kulturföremål under budgetåren 1988/89--1990/91 samt ett förslag

till ökad precisering av målen för insatserna inom den pågående

programcykeln, som omfattar budgetåren 1991/92--1993/94.

Vidare har RAÄ utarbetat en särskild rapport Air Pollution and

the Swedish Heritage, Progress 1988--1991, (publicerad i RAÄ:s

rapportserie RIK som nr 6). Denna rapport har i sin tur utgjort

underlag för en internationell utvärdering av insatserna mot

luftförorenings- och försurningsskador. Den internationella

utvärderingsrapporten, benämnd Air Pollution and the Cultural

Heritage, Evaluation of the Swedish Programme, har utförts av

Univ. Doz. Dr. Ernst Bacher, Österrike, Sir Dr. Bernard Feilden,

Storbritannien, och prof. Dr. Rolf Snethlage, Bayern.

Utvärderarna anför att de är imponerade av den höga kvaliteten i

det arbete som gjorts inom programmet. Inom några områden är

basen för övervakning av skador så gott som komplett. Inom andra

områden rekommenderar utvärderarna ökade resurser för forskning

och dokumentation. Utvärderarna anser att det finns många

fördelar med programmets organisation, där kulturmiljövårdande

myndigheter och museer arbetar med stöd från

materialforskningen. Utvärderarna framhåller att det är viktigt

att forskningsresultat förs ut till det praktiska arbetet och

rekommenderar ökad utbildning av inventerings- och

konserveringspersonal.

Tidigare riksdagsbehandling

Vid riksmötet 1991/92 avslog riksdagen med hänvisning till

arbetet inom RAÄ:s luftföroreningsprogram ett motionsyrkande om

inventering av luftförorenings- och försurningsskador på

kulturarvet i Stockholms län. I betänkandet 1991/92:KrU7

redovisade kulturutskottet medelsanvisningen och

medelsanvändningen beträffande insatser mot luftförorenings- och

försurningsskador i landet, dagsläget i fråga om inventerings-

och konserveringsverksamheten samt RAÄ:s handlingsplan för

treårsperioden 1991/92--1993/94.

Visst jubileum (motion 1991/92:Kr275)

Med anledning av vad som anförs i motion Kr275 om utgivandet

av ett jubileumsmynt över Olof Skötkonung lämnas i det följande

en redovisning för lagstiftningen om minnes- och jubileumsmynt,

m.m.

I 5 § lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank erinras om att

Riksbanken enligt 9 kap. 13 § regeringsformen har ensam rätt att

ge ut sedlar och mynt samt föreskrivs att Riksbanken skall

bestämma om utformningen av de sedlar och mynt som banken ger

ut. I 6 § i samma lag anges i vilka valörer sedlar och mynt får

ges ut. Vidare anges att dessutom minnes- och jubileumsmynt med

andra valörer får ges ut.

Före år 1989 måste beslut om utgivande av minnes- eller

jubileumsmynt ske genom lagstiftning.

Minnes- eller jubileumsmynt gavs på 1970-talet ut endast vid

tre tillfällen (Gustav VI Adolfs 90-årsdag, Ny regeringsform och

Bröllopsmyntet). Under tiden därefter har vid elva tillfällen

minnes- eller jubileumsmynt getts ut, i några fall med mynt i

två olika valörer (200 kr resp. 1 000 kr). De tre senaste

utgåvorna har skett med anledning av 1989 års världsmästerskap i

ishockey i Stockholm, år 1990 med anledning av invigningen av

det nya museet för regalskeppet Vasa och år 1992 med anledning

av 200-årsminnet av Gustav III:s död.

Utskottet

Viss fråga rörande Världsarvslistan

Sverige har ratificerat dels 1954 års Unescokonvention om

skydd för kulturegendom i händelse av väpnad konflikt samt

konventionens tilläggsprotokoll, dels 1972 års Unescokonvention

om skydd för världens kultur- och naturarv.

Enligt förstnämnda konvention förutsätts två grader av skydd.

Den egendom som åtnjuter den högsta graden av skydd skall

registreras på en särskild lista hos Unesco, Internationella

registret för kulturegendom under särskilt skydd (artikel 8 i

konventionen). I enlighet med vad som föreskrivs i 1972 års

konvention har det bildats en mellanstatlig kommitté för skydd

av världens kultur- och naturarv. Kommittén upprättar en lista

över objekt som förklaras vara en del av världens kulturarv,

Världsarvslistan (artikel 11 i konventionen). I ett föregående

avsnitt har lämnats en utförligare redovisning för

konventionerna och för svenska objekt som nominerats för

inskrivning på Världsarvslistan. I december månad fördes

Drottningholms slottsmiljö upp på denna lista och ytterligare

sju svenska objekt har nominerats, varav tre på den s.k.

tentativa listan.

Världsarvslistan innehåller mer än 300 objekt, varav merparten

är kulturobjekt. Det totala antalet nomineringar varje år är

stort men endast en handfull fyller kraven för att inskrivas på

listan.

Motionären bakom motion Kr224 (m) framhåller att Glimmingehus

är ett unikt byggnadsverk och att det är angeläget att ge denna

kulturskatt det extra skydd som ett uppförande på Unescos

Världsarvslista för med sig.

Förra året behandlade utskottet i sitt av riksdagen godkända

betänkande 1991/92:KrU6 en motion med ett yrkande som är

närliggande det nu aktuella men som hade ett mera övergripande

syfte, nämligen att en inventering av skyddsvärda objekt skulle

göras. Glimmingehus nämndes som ett exempel på en skyddsvärd

byggnad.

Utskottet ansåg att det var angeläget att det så snart som

möjligt skedde en prövning av frågan om uppförande på

Världsarvslistan av de fem objekt som då var aktuella, bland dem

Drottningholm. I enlighet med vad som ovan angetts har denna

slottsmiljö nu uppförts på listan. Innan den angivna prövningen

skett såväl som motsvarande prövning av objekten på den

tentativa listan -- i den mån regeringen skulle finna skäl

fullfölja ansökan i fråga om dessa -- borde, såvitt utskottet

kunde bedöma, ytterligare objekt inte anmälas till

Världsarvslistan. Det fick ankomma på regeringen att, sedan

Unesco gjort den angivna prövningen, efter hörande av

Riksantikvarieämbetet (RAÄ) överväga i vad mån det var motiverat

att hos Unesco väcka förslag om uppförande av ytterligare

svenska objekt på listan. Vid dessa överväganden borde

självfallet Unescos ställningstagande till tidigare ansökningar

från Sverige och från andra länder kunna tjäna som ledning.

Kulturutskottet anser att det inte inträffat någon

omständighet som motiverar en annan bedömning än den som i

enlighet med den lämnade redovisningen gjordes förra året.

Motion Kr224 bör därför inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Vissa frågor om kulturmiljövård m.m.

Förslagen i tre av de motioner som utskottet här behandlar tar

upp frågor om stöd till kulturhistoriskt värdefulla miljöer m.m.

I motion Kr245 (m) framhålls att Råå vallar, fästningsverk

från 1700-talet söder om Helsingborg, är i stort behov av vård

och underhåll och att informationen om vallarna behöver

förbättras. Ett åtgärdsprogram för området håller på att

utarbetas i samarbete mellan länsantikvarien i Malmöhus län och

företrädare för Helsingborgs kommmun. I motionen yrkas att

regeringen -- så snart nödvändigt beslutsunderlag föreligger --

inom ramen för anslaget för kulturmiljövård skall pröva att

anvisa medel för Råå vallars vård och underhåll.

Väderskärs kapell, som byggnadsminnesförklarades år 1980,

är enligt motion Kr267 (m) i behov av restaurering. Enligt

motionärerna torde bidrag till restaureringen kunna utgå från

den del av byggnadsvårdsanslaget som disponeras av Länsstyrelsen

i Kalmar län. I motionen framhålls att kyrkorådet enligt uppgift

inom kort kommer att begära bidrag till restaurering.

I motion Kr266 (m) framhålls att Loftahammarorgeln enligt

orgelexperter är ett av de värdefullaste instrumenten från

svenskt 1700-tal. Medlemmarna i Loftahammars församling har

under ett flertal år gemensamt samlat medel för att kunna bidra

till en restaurering. Enligt motionären bör det ankomma på RAÄ

att i sin planering ge prioritet åt restaureringen av

Loftahammars 1700-talsorgel, så att dess kultur- och

musikhistoriska värde bevaras såväl för musiklivet i stort som

för församlingsmedlemmarna.

Utskottet vill inledningsvis erinra om att ansvaret för skydd

och vård av kulturhistoriskt värdefulla byggnader är fördelat på

stat, kommun och enskilda. Fasta fornlämningar, byggnadsminnen

och kyrkliga kulturminnen åtnjuter skydd i enlighet med

bestämmelserna i lagen (1988:950) om kulturminnen m.m.

Som framgår av ett tidigare avsnitt i detta betänkande anvisas

statliga medel till kulturmiljövård under anslaget

Kulturmiljövård, som disponeras av RAÄ. Av detta stöd utbetalas

en s.k. länsstyrelsepott om 300000 kr till varje länsstyrelse.

I sammanhanget redovisas även den möjlighet som finns att

erhålla bidrag för s.k. aktiv kulturmiljövård samt att RAÄ

handlägger frågor av betydelse för hela landet, medan

länsstyrelserna har myndighetsansvar på regional nivå.

När det gäller frågan om upprustning av Råå vallar pågår --

enligt vad utskottet har inhämtat -- insatser för att vårda och

underhålla området kontinuerligt. Årligen ansöker Länsstyrelsen

i Malmöhus län om bidrag från länsarbetsnämnden och har för

innevarande budgetår erhållit bidrag motsvarande ca 150

dagsverken. Vidare har länsstyrelsen erhållit 40000 kr direkt

från RAÄ för lagning av strand m.m. Enligt uppgift från

länsstyrelsen kommer visst skyltmaterial med information om

området att sättas upp våren 1993 i anslutning till det i hela

landet pågående historieprojektet Den svenska historien. Med

hänvisning härtill och med beaktande av det projekt som

påbörjats i samarbete mellan länsstyrelsens kulturmiljöenhet och

kommunen avstyrker utskottet motion Kr245.

Med anledning av motionen om Väderskärs kapell vill utskottet

framhålla följande.

Väderskärs kapell, som byggnadsminnesförklarades år 1980,

åtnjuter skydd enligt lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. I

lagen regleras skyddet för den del av vårt kulturarv som utgörs

av de från kulturhistorisk synpunkt särskilt värdefulla

byggnaderna i icke statlig ägo. Genom

byggnadsminnesbestämmelserna kan sådana byggnader bevaras för

framtiden och skyddas från olämpliga förändringar. I

länsstyrelsens åligganden ingår att lämna råd och anvisningar i

fråga om underhållet av byggnaden och vården av det

kringliggande området. Enligt vad utskottet har inhämtat företar

kulturmiljöenheten vid Länsstyrelsen i Kalmar län för närvarande

en besiktning av samtliga 110 byggnadsminnen i länet. Under

hösten kommer även Väderskärs kapell att besiktigas. I ett

besiktningsprotokoll kommer förslag till eventuella åtgärder att

införas.

Utskottet konstaterar att Loftahammars församling, som

förvaltar kapellet, har möjlighet att ansöka om bidrag enligt

bestämmelserna i förordningen (1981:447) om statsbidrag till

vård av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse. Länsstyrelsen kan

ur den länsvisa potten av nämnda statsbidrag själv besluta om

bidrag upp till 50000 kr. Därutöver kan bidrag lämnas från

RAÄ. Det bör också nämnas att länsstyrelsen årligen överlämnar

en förteckning över angelägna objekt, lämpliga för investerings-

eller beredskapsarbeten, för den händelse särskilda medel för

beredskapsarbeten skulle anvisas av riksdagen. I en sådan

förteckning ingår Väderskärs kapell. Enligt uppgift till

utskottet prioriterar länsstyrelsen i denna förteckning

strandnära byggnader.

Utskottet anser med hänvisning till det anförda att det inte

är påkallat med någon riksdagens åtgärd med anledning av motion

Kr267.

Då det gäller 1700-talsorgeln i Loftahammars församling har

utskottet i ett föregående avsnitt i detta betänkande redovisat

de möjligheter som finns att erhålla bidrag för restaurering

dels via Kyrkofondens kyrkobyggnadsbidrag, dels via RAÄ:s

kulturmiljövårdsanslag. Med hänsyn till de bidragsmöjligheter

som sålunda finns -- och med hänvisning till att Loftahammars

församling enligt uppgift till utskottet har för avsikt att inom

kort lämna in en bidragsansökan till Kyrkofonden -- avstyrker

utskottet motion Kr266.

Visby ringmur

I motion Kr288 framhålls att Gotland på senare år drabbats

hårt av luftföroreningar och att detta skadat Visby ringmur. RAÄ

måste tilldelas särskilda medel för murens vård, eftersom det

eljest finns risk för att muren inte går att rädda. Det

restaureringsprogram som för närvarande genomförs sker med

sponsorsmedel. Riksdagen bör som sin mening ge regeringen till

känna vad som anförts i motionen om statens ansvar för

restaureringen.

Vid riksmötet 1989/90 instämde utskottet med vad som anfördes

i budgetpropositionen (bil. 10, s. 79) om behovet av särskilda

medel för att levandegöra kulturarvet, varvid Visby ringmur

nämndes som en naturlig utgångspunkt för förstärkta insatser.

Utskottet förutsatte att en insats för ringmuren skulle kunna

påbörjas följande år. Utskottet anförde att de unika värden som

Visby ringmur och ruiner representerar bör tas till vara som ett

viktigt inslag i arbetet med att levandegöra kulturarvet (bet.

1989/90:KrU21 s. 11).

En kampanj för insamling av medel till vård och underhåll av

Visby ringmur startades 1990. Sammanlagt kommer drygt 5 miljoner

kronor att kunna disponeras av sponsorsmedel och insamlade medel

under perioden 1990--1995. Till dessa medel kommer ca 200000

kr per år från RAÄ:s kulturmiljövårdsanslag, 150000 kr år 1992

från RAÄ:s forskningsanslag och 1 miljon kronor budgetåret

1992/93 från i kompletteringspropositionen våren 1992 särskilt

anvisade medel för kulturmiljövård.

Det nu pågående arbetet med vård och underhåll av Visby

ringmur innebär bl.a. prövning av nya metoder och undersökning

av effekterna av tidigare använda metoder. Resultaten av det

hittillsvarande arbetet skall utvärderas och läggas till grund

för verksamheten under kommande år.

Utskottet anser att -- innan resultaten från den första

utvärderingen av den nu pågående femåriga restaureringsperioden

föreligger -- det är för tidigt att lägga fast en plan för det

fortsatta underhållet och vården av muren. Det är ovedersägligt

att det föreligger ett stort behov av medel för underhåll och

vård sett över en längre period. Det är därför av största vikt

att tillgängliga medel används på effektivast möjliga sätt och

att använda restaureringsmetoder är väl prövade och utvärderade.

Utskottet anser det därför viktigt att en utvärdering av den

hittillsvarande verksamheten påbörjats och förutsätter

självfallet att RAÄ med resultaten av utvärderingen som grund

planerar för den fortsatta verksamheten utan att riksdagen tar

något särskilt initiativ i denna fråga. I den mån ökade statliga

insatser bedöms nödvändiga ankommer det på RAÄ att prioritera

mellan olika ändamål som bekostas under kulturmiljövårdsanslaget

och att inför nya treåriga budgetperioder redovisa medelsbehovet

i sina anslagsframställningar inför riksdagens och regeringens

prövning av anslagsfrågorna. Det är också viktigt att

möjligheten tas till vara att för den fortsatta restaureringen

disponera sådana medel som anvisas av sysselsättningsskäl.

Med hänvisning till det anförda anser utskottet att motion

1991/92:Kr288 inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd.

Användningen av Riksantikvarieämbetets medel för insatser mot

luftförorenings- och försurningsskador

I motion Ub561 (-) redovisas att särskilda medel anvisas sedan

budgetåret 1988/89 för åtgärder mot luftförorenings- och

försurningsskador och att medlen används till restaurering av

skadade kulturminnen, inventering och dokumentation, forsknings-

och utvecklingsarbete m.m. I motionen sägs att det "kan

ifrågasättas huruvida ovannämnda penningmedel nyttjas på bästa

sätt, enär kritik framförts från olika håll". Det anges

emellertid inte i motionen vilka delar av insatserna mot

luftförorenings- och försurningsskador denna kritik skulle avse.

Motionären anser det befogat med en förvaltningsrevision som

visar hur RAÄ använt medlen och hemställer att riksdagen begär

en sådan revision (yrkande 1).

I det föregående i detta betänkande och i bilaga till

betänkandet redovisas vilka medel som ställts till RAÄ:s

förfogande sedan budgetåret 1988/89 för insatser mot

luftförorenings- och försurningsskador på kulturmiljön. Vidare

redovisas de program för sådana insatser som riksdagen godkänt

och som RAÄ givits ansvaret för.

I enlighet med regeringens uppdrag har RAÄ -- som redovisas i

det föregående -- i den fördjupade anslagsframställningen inför

budgetperioden 1993/94--1995/96 lämnat en utvärdering av

programmet för insatser mot luftföroreningsskador på

kulturminnen och kulturföremål och preciserat målen för

insatserna.

Till anslagsframställningen har RAÄ dessutom fogat en särskild

rapport RIK6, Air Pollution and the Swedish Heritage, Progress

1988--1991, vilken utgjort underlag för en internationell

utvärdering av verksamheten. I det föregående har redovisats att

de tre utvärderarna är imponerade av den höga kvaliteten i det

arbete som gjorts inom programmet och att de rekommenderat ökade

resurser för forskning och dokumentation. De anger att

programmets organisation har många fördelar. Utvärderarna

rekommenderar ökad utbildning av inventerings- och

konserveringspersonal för att forskningsresultat skall kunna

föras ut till det praktiska arbetet.

Mot bakgrund av de utvärderingar av de hittillsvarande

insatserna mot luftförorenings- och försurningsskador som

nyligen gjorts och som redovisats i detta betänkande anser

utskottet att det inte är påkallat att riksdagen tar initiativ

till sådan revision av verksamheten som begärs i motion Ub561.

Motionen bör därför avslås i denna del (yrkande 1).

Visst jubileum

I motion Kr275 (fp) anges att det år 1995 kommer att vara

tusen år sedan Sveriges förste kristne kung, Olof Skötkonung,

tillträdde ämbetet. Motionären erinrar om att mynt utgavs med

kungens namn i nära anslutning till kungavalet. Motionären anser

att jubileet måste uppmärksammas. Detta kan, anför han, ske

genom att ett speciellt jubileumsår utlyses och att det

framställs ett jubileumsmynt med anledning av jubileet.

Utskottet gör den bedömningen att det kan finnas skäl att

uppmärksamma Olof Skötkonungs betydelse för svensk

kulturhistoria, exempelvis genom att ett jubileumsmynt ges ut.

Enligt utskottets mening är det dock inte motiverat med något

riksdagens initiativ i syfte att ett jubileumsmynt av det slag

som avses i motionen skall ges ut. Det ankommer på Riksbanken

att fatta beslut om utgivning av minnes- och jubileumsmynt. Det

får därför ankomma på riksbanksfullmäktige att pröva frågan.

Utskottet anser att motionen inte heller i övrigt påkallar något

riksdagens initiativ. Den avstyrks därför.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande viss fråga rörande Världsarvslistan

att riksdagen avslår motion 1991/92:Kr224,

2. beträffande Råå vallar

att riksdagen avslår motion 1991/92:Kr245,

3. beträffande Väderskärs kapell

att riksdagen avslår motion 1991/92:Kr267,

4. beträffande restaureringen av Loftahammars

1700-talsorgel

att riksdagen avslår motion 1991/92:Kr266,

5. beträffande Visby ringmur

att riksdagen avslår motion 1991/92:Kr288,

6. beträffande utvärdering av insatserna mot

luftförorenings- och försurningsskador

att riksdagen avslår motion 1991/92:Ub561 yrkande 1,

7. beträffande visst jubileum

att riksdagen avslår motion 1991/92:Kr275.

Stockholm den 12 november 1992

På kulturutskottets vägnar

Åke Gustavsson

I beslutet har deltagit: Åke Gustavsson (s), Charlotte

Branting (fp), Elisabeth Fleetwood (m), Hugo Hegeland (m), Maja

Bäckström (s), Stina Gustavsson (c), Anders Nilsson (s), Göran

Åstrand (m), Leo Persson (s), Anne Rhenman (nyd), Ingegerd

Sahlström (s), Carl-Johan Wilson (fp), Björn Kaaling (s), Monica

Widnemark (s) och Alwa Wennerlund (kds).

Bilaga

Medel anvisade till åtgärder mot luftförorenings- och

försurningsskador på kulturminnen och kulturföremål budgetåren

1988/89 -- 1991/92

Anvisade medel under anslaget:

Kulturmiljövård Åtgärder mot Totalt

luftförore-

ningar och

För budgetåret 1988/89 försurning

______________________

Prop. 87/88:104, Kultur-

miljövård

bet. KrU21, rskr. 390 5 000 000

Prop. 87/88:85, Miljö-

politiken under 1990-talet

bet. JoU 23, rskr. 373 5 000 000

_______________________________________________

10 000 000

För budgetåret 1989/90

______________________

Prop. 88/89:100 bil. 10

bet. KrU19, rskr. 185 5 200 000

Prop. 88/89:100 bil. 16

bet. JoU13, rskr. 157 5 000 000

_______________________________________________

10 200 000

För budgetåret 1990/91

______________________

Prop. 89/90:100 bil. 10

bet. KrU21, rskr. 224 5 408 000

Bidrag till

Prop. 89/90:100 bil.16 miljöarbete

bet. JoU15, rskr. 196 5 000 000

_______________________________________________

10 408 000

För budgetåret 1991/92

______________________

Prop. 90/91:100 bil. 10

bet. KrU25, rskr. 234 5 624 000

Prop. 90/91:90, En god

livsmiljö

bet. JoU30, rskr. 338 9 000 000

_______________________________________________

14 624 000

För budgetåret 1992/93

______________________

Prop. 91/92:100 bil. 12

bet. KrU23, rskr. 218 14 393 000

_______________________________________________

14 393 000