Bet. 1992/93:KrU6

Kulturutskottets betänkande

1992/93:KRU06

Skydd för ortnamn

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

1992/93

KrU6

Sammanfattning

I betänkandet avstyrker utskottet motionsyrkanden om införande

av en s.k. hänsynsparagraf beträffande ortnamn i

kulturminneslagen (1988:950). Utskottet redovisar två pågående

utredningar inom ortnamnsområdet, varav en begärdes av riksdagen

vid föregående riksmöte. När utredningsresultaten redovisats är

det enligt utskottet naturligt att regeringen närmare överväger

på vad sätt skyddet för ortnamn ytterligare bör förstärkas.

Utskottet förutsätter att regeringen återkommer till riksdagen

med de förslag till den framtida reglering av ortnamnsområdet

som övervägandena leder fram till.

Motionerna

1991/92:Kr223 av Sigrid Bolkéus och Gunnar Thollander (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att utforma en "hänsynsparagraf" för

ortnamnsvården inom kulturminneslagen.

1991/92:Kr268 av Stina Gustavsson och Sigge Godin (c, fp) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av att kulturminneslagen får en

utformning som inrymmer även ortnamn.

Begreppet ortnamn

Ortnamnsutredningen (SOU 1982:45) diskuterade begreppet

ortnamn och anförde att ortnamn kan definieras som "en under en

viss tid och i en viss krets av människor entydig benämning på

en viss geografisk lokalitet". Alla namn som förekommer på de

allmänna kartor som Lantmäteriverket (LMV) har att framställa

och ge ut -- bl.a. de ekonomiska och topografiska kartorna --

betraktas som ortnamn, t.ex. bebyggelsenamn, naturnamn,

sockennamn, länsnamn m.m.

Ansvariga för ortnamnen

Många olika instanser på central och lokal nivå beslutar om

ortnamn.

Regeringen beslutar om namn på kommuner och

landstingskommuner.

Lantmäteriverket är central förvaltningsmyndighet för frågor

om fastighetsbildning, fastighetsregistrering, allmän

kartläggning m.m. Lantmäteriverket har dessutom uppgiften att

verka för ett ändamålsenligt och vårdat ortnamnsskick och att

fastställa ortnamn i den utsträckning inte någon annan har en

sådan befogenhet. Lantmäteriverket beslutar om bl.a. tätortsnamn

och fastigheters registernamn samt om namn redovisade på

allmänna kartor. Lantmäteriverket har en samordnande uppgift

inom ortnamnsområdet.

Vid beslut om traktnamn och traktindelning i samband med

fastighetsbeteckningsreformen (datoriseringen av

fastighetsregistreringen) skall Lantmäteriverket inhämta

yttranden från berörda fastighetsägare samt från

Riksantikvarieämbetet (RAÄ) och Ortnamnsarkivet i Uppsala.

Samråd skall även ske med kommunen i vissa fall.

Till Lantmäteriverket finns sedan år 1985 knutet ett

ortnamnsråd. Rådet har till uppgift att främja ett

ändamålsenligt och vårdat ortnamnsskick. Innan mera

betydelsefulla frågor om ortnamn avgörs av Lantmäteriverket

skall verket inhämta rådets synpunkter. I Ortnamnsrådet finns

företrädare för Postverket, Vägverket, RAÄ, Lantmäteriverket,

Dialekt- och ortnamnsarkiven samt Svenskt visarkiv (DOVA),

Svenska språknämnden, Sveriges hembygdsförbund (tidigare

Riksförbundet för hembygdsvård), Svenska kommunförbundet,

universiteten och sameorganisationerna. När det behövs kan rådet

tillkalla ytterligare ledamöter. Så har skett t.ex. beträffande

Svenska Tornedalingars Riksförbund.

Postverket fastställer postadresser och beslutar om

adresseringssystem.

Vägverket ger ut anvisningar om vägskyltning.

Vägförvaltningarna ansvarar för vägskyltningen.

Flera myndigheter fastställer namn inom sina områden, t.ex.

Sjöfartsverket på fyrar, Banverket på trafikplatser,

Luftfartsverket på flygplatser, Televerket på riktnummerområden.

Kommunerna fastställer enligt praxis namn på stadsdelar,

gator, vägar, torg och andra allmänna platser. Kommunerna

fastställer enligt författning namn på kvarter.

Fastighetsägare och tomtägarföreningar fastställer i vissa

fall namn på gator, vägar och byggnader.

Tidigare riksdagsbehandling av ortnamnsfrågor

En utförlig redovisning av ortnamnsfrågornas behandling i

riksdagen under de senaste årtiondena gavs i utskottets

betänkande 1990/91:KrU6.

I betänkandet 1991/92:KrU3 gavs följande sammanfattning av

riksdagsbehandlingen fram t.o.m. riksmötet 1990/91.

Skyddet för ortnamn aktualiserades under 1960- och 1970-talen

i samband med besluten om en reformering av

fastighetsregistreringen. Riksdagen förutsatte att man vid

reformen skulle slå vakt om de existerande namnen i registren.

Beteckningsbyten skulle ske med stor försiktighet för att bevara

de kulturvärden som ligger i namntraditioner.

Riksdagen begärde vid riksmötet 1978/79 en allsidig utredning

på ortnamnsområdet. Utredningen avslutade sitt arbete år 1982. I

utredningsbetänkandet (SOU 1982:45), Ortnamns värde och vård,

föreslogs en rad åtgärder för ett bättre ortnamnsskydd, bl.a. en

ortnamnslag för sådan ortnamnsverksamhet som utövas av statliga

myndigheter, kommuner och landstingskommuner samt församlingar

och kyrkliga samfälligheter.

Regeringen ansåg inte att det behövdes en särskild ortnamnslag

av det slag som utredningen föreslagit. I budgetpropositionen år

1985 anfördes att ortnamnsskyddet kunde förbättras genom andra

sådana åtgärder som utredningen föreslagit i sitt betänkande.

Dessa åtgärder kunde vidtas av regeringen eller av myndigheter

utan riksdagens godkännande. Riksdagen hade inte några

invändningar mot de riktlinjer för ortnamnsverksamheten som

regeringen redovisade i propositionen (bet. KrU 1984/85:16,

rskr. 253). De redovisade riktlinjerna innebar bl.a. att

Lantmäteriverket skulle få en samordnande uppgift för att

åstadkomma bättre enhetlighet och samordning i

ortnamnsverksamheten. Till Lantmäteriverket skulle knytas ett

ortnamnsråd. Namnformerna på de allmänna kartorna, som

Lantmäteriverket ger ut, skulle bli normgivande.

Vid det senaste riksmötet, 1990/91, behandlade kulturutskottet

en motion om införande av en ortnamnslag (bet. 1990/91:KrU6).

Kulturutskottet konstaterade att ortnamn förändras, försvinner

och tillkommer och att detta sker i snabbare takt, bl.a.

beroende på fastighetsregisterreformen, ändringar i landskapet

och sammanläggningar av fastigheter. Utskottet ansåg att de

allmänna kartorna, som innehåller avsevärt fler ortnamn än

fastighetsregistrets registerkartor gör, är av mycket stor

betydelse för bevarandet och skyddet av ortnamnen. De allmänna

kartorna är dessutom i mera allmänt bruk än vad uppgifterna i

fastighetsregistret kan bli. Utskottet förutsatte att

Lantmäteriverket i kartproduktionen visar stor generositet när

det gäller att på kartor bevara och återge namn på gårdar, byar,

m.m., vilka inte längre används som registernamn i

fastighetsregistret.

Utskottet förutsatte vidare att övriga myndigheter inom

ortnamnsområdet tar de kulturhistoriska hänsyn som krävs för att

ortnamn skall kunna bevaras och skyddas. Utskottet ansåg att

ortnamnsverksamheten borde fortsätta och fullföljas i enlighet

med 1985 års principer. Förutsättningarna för att göra detta

inom ramen för befintliga regler och institutioner var enligt

utskottets mening goda. Med hänsyn härtill ansåg utskottet det

inte motiverat att reglera ortnamnsområdet genom lagstiftning. I

enlighet med utskottets förslag avslog riksdagen den då aktuella

motionen.

Vid riksmötet 1991/92 aktualiserades åter ortnamnsfrågor i

motioner. Utskottet framhöll i sitt betänkande 1991/92:KrU3 --

liksom vid tidigare riksmöten -- att det är av stort

kulturhistoriskt och socialt värde att nedärvda ortnamn vårdas

och bevaras och att detta också varit utgångspunkten när

riksdagen år 1985 godtog regeringens förslag till riktlinjer för

ortnamnsverksamheten i landet. Utskottet ansåg det värdefullt

att Lantmäteriverket låtit utvärdera verksamheten under tiden

efter år 1985 och att resultaten av utvärderingen lagts till

grund bl.a. för en handlingsplan för budgetåren 1991/92 och

1992/93. Utskottet ansåg att förutsättningarna är goda för att

fortsätta och fullfölja verksamheten enligt 1985 års principer

inom ramen för befintliga regler och institutioner. Någon

lagreglering av området ansåg utskottet inte motiverad. Däremot

borde en utredning göras för att klarlägga hur många traktnamn

som försvunnit vid sammanläggningar av fastigheter och hur

vanligt det är med fastighetsbildningar över traktgränser. I

enlighet med utskottets förslag gav riksdagen som sin mening

regeringen till känna att en sådan utredning borde göras (rskr.

1991/92:6).

Lantmäteriverket

Lantmäteriverket beslöt år 1990 att följa upp vad som

inträffat på ortnamnsområdet under de fem år som gått sedan

riksdagen år 1985 godtagit de riktlinjer för

ortnamnsverksamheten som regeringen förordat.

I rapporter den 15 oktober 1990 och den 26 juni 1991 föreslogs

ett ökat samarbete mellan de myndigheter som verkar inom

ortnamnsområdet och förändringar av arbetet inom Ortnamnsrådet.

En precisering av verkets roll och en viss förändring av den

interna organisationen och av handläggningsrutinerna föreslogs.

Utgivning av allmänna råd och rekommendationer för

Lantmäteriverket och andra myndigheter, av en skriftserie för

information till statliga myndigheter, kommuner och allmänhet

samt av en ortnamnsförteckning förordades.

Lantmäteriverket beslutade den 27 juni 1991 att dess roll som

ortnamnsmyndighet skall ha den inriktning som föreslagits i

rapporten den 26 juni 1991 och att Ortnamnsrådets arbete skall

bedrivas enligt rapporten den 15 oktober 1990. Vidare fattades

beslut om en handlingsplan för verkets ortnamnsverksamhet under

budgetåren 1991/92 och 1992/93.

Till de åtgärder för att förbättra ortnamnsverksamheten som

Lantmäteriverket beslutat om hör utgivande av en skriftserie med

information m.m. som vänder sig till statliga och kommunala

myndigheter, institutioner och enskilda. Skriftserien skall

också användas vid utbildning för olika myndigheter och vid

information i andra former. Serien har fått namnet Ortnamn och

namnvård. I mars 1992 kom den första skriften i serien ut,

nämligen Ortnamn, fastighetsbildning och fastighetsregistrering.

Inom kort publiceras nästa skrift i serien, nämligen en skrift

av Staffan Nyström med titeln Att uppteckna ortnamn. Bakgrund

och praktiska anvisningar.

Lantmäteriverket fick den 17 september 1992 regeringens

uppdrag att genomföra den av riksdagen begärda undersökningen av

hur många traktnamn som försvunnit vid sammanläggningar av

fastigheter m.m. Lantmäteriverket skall därvid beakta vad

kulturutskottet anfört i sitt betänkande 1991/92:KrU3. Utskottet

anförde bl.a. att utskottet förutsatte att de ansvariga

myndigheterna, i första hand Lantmäteriverket och RAÄ, sedan

undersökningen avslutats överväger om särskilda åtgärder till

skydd för gamla bynamn vid fastighetssammanläggningar erfordras

och lägger fram de förslag som övervägandena kan föranleda.

Resultatet av undersökningen skall redovisas senast den 31

december 1992. Undersökningen görs i samråd med RAÄ och

Ortnamnsarkivet i Uppsala.

Riksantikvarieämbetet

RAÄ har inte befogenheter att fastställa ortnamn. Däremot har

ämbetet en aktiv roll som rådgivnings-, remiss- och expertorgan.

Ämbetet är representerat i Ortnamnsrådet. Vidare skall ämbetet

höras av Lantmäteriverket vid beslut om traktindelning och

traktnamn i samband med fastighetsbeteckningsreformen.

Vid ett möte mellan de nordiska riksantikvarierna hösten 1992

har en nordisk konferens i maj 1993 om ortnamnsfrågor

förberetts. Syftet med konferensen är att diskutera ortnamnens

funktion i kulturlandskapet, att belysa förhållandena för

ortnamnsvård i Norden, att orientera om praktisk ortnamnsvård

och att diskutera ett gemensamt stöd för ortnamn. Vidare kommer

ortnamnens roll som kulturbärare, deras roll i ett idéhistoriskt

perspektiv, lagstiftningsfrågor och förändringar av

ortnamnsskicket att tas upp. Vid konferensen avses också frågan

om de olika språkliga minoriteternas kulturarv inom

ortnamnsområdet bli behandlad.

Utredning om Dialekt- och ortnamnsarkivens framtida verksamhet

och organisation

Regeringen beslöt den 19 december 1991 att bemyndiga chefen

för Kulturdepartementet att tillkalla en särskild utredare för

att utarbeta förslag om Dialekt- och ortnamnsarkivens samt

Svenskt visarkivs (DOVA) framtida verksamhet och organisation

(dir. 1991:120). Översynen skall grundas på överväganden om hur

man bäst kan främja det samlade arbetet med arkiv, forskning,

undervisning och bevarande i fråga om dialekter, ortnamn och

visor i landet. Olika organisationsalternativ skall prövas

förutsättningslöst. En utgångspunkt skall vara frågan om

huruvida verksamhetsområdena kan vinna i styrka och kvalitet på

att skilda delar av DOVA-arkiven samordnas med ämnesmässigt och

geografiskt närstående myndigheter, t.ex. universiteten,

museiväsendet och Riksantikvarieämbetet.

I direktiven konstateras att ortnamnsverksamheten inom DOVA

givetvis är av betydelse för den samlade offentliga hanteringen

av frågor om ortnamn, t.ex. vid Lantmäteriverkets ortnamnsråd.

Om utredaren finner det motiverat, utifrån de slutsatser som

dras av utredningsarbetet i övrigt, bör han även redovisa

bedömningar som gäller hela eller delar av den statliga

organisationen för ortnamnsfrågor. Härvid skall även beaktas vad

kulturutskottet anfört i betänkandet 1991/92:KrU3.

Utredningsarbetet beräknas slutföras och redovisas under

senhösten 1992.

Utskottet

Under allmänna motionstiden 1992 väcktes åter motioner om

skydd för ortnamn, nämligen Kr223 (s) och Kr268 (c, fp). I båda

motionerna uttrycks en stark oro för att ortnamnen inte har

samma skydd i kulturminneslagen som de materiella delarna av

kulturarvet. Motionärerna framhåller att riksdag och regering,

liksom myndigheter, institutioner och organisationer, uttalat

att ortnamnen är ett omistligt kulturarv som skall vårdas och

bevaras. Motionärerna betonar också att ortnamnen har en direkt

anknytning till kulturlandskapet. De hävdar att det skydd för

ortnamnen som riksdagen uttalat sig för inte förts vidare i

instruktioner m.m. till fastighetsbildningsmyndigheter och

fastighetsregistreringsmyndigheter. Motionärerna anser att de

riktlinjer för ortnamnsverksamheten som riksdagen godtagit bör

komma till uttryck även i kulturminneslagen genom införande av

en "hänsynsparagraf" i denna.

Utskottet har under en följd av år behandlat motionsyrkanden

med olika aspekter på skyddet för ortnamn. I det föregående och

i tidigare betänkanden (senast i bet. 1991/92:KrU3) har

utskottet redovisat de riktlinjer för ortnamnsvården som

riksdagen ställde sig bakom år 1985 och som därefter ligger till

grund för ortnamnsverksamheten i landet. Utskottet har också

ingående redovisat riksdagsbehandlingen av ortnamnsfrågor under

1970- och 1980-talen.

Utskottet anser -- i likhet med vad som anförts vid tidigare

riksmöten -- att det är av stort kulturhistoriskt och socialt

värde att nedärvda ortnamn vårdas och bevaras. Detta var också

utgångspunkten för 1985 års riktlinjer för ortnamnsvården.

Utskottet utgår från att dessa riktlinjer -- liksom tidigare --

är grunden för arbetet inom Lantmäteriverket, Ortnamnsrådet och

övriga myndigheter som har ansvar och även i övrigt verkar på

ortnamnsområdet. Som utskottet redovisat i det föregående har

t.ex. Lantmäteriverket nu startat publiceringen av skrifter i

sin serie Ortnamn och namnvård, vilken är avsedd att användas av

de ortnamnsansvariga i deras ortnamnsverksamhet, information och

utbildning.

Som exempel på pågående utvecklingsverksamhet inom

myndigheterna kan nämnas att Postverket genomför ett projekt i

delar av Västmanlands län, främst beträffande adresser på

landsbygden, och att projektet inom den närmaste tiden avses

presenteras inom Ortnamnsrådet vid Lantmäteriverket.

Utskottet har vid tidigare riksmöten -- efter redovisning av

pågående utveckling av ortnamnsverksamheten i landet efter år

1985, särskilt inom det centralt ansvariga Lantmäteriverket och

Ortnamnsrådet -- inte funnit det motiverat att riksdagen tar

initiativ till en reglering av ortnamnsområdet genom

lagstiftning. Vid föregående riksmöte beslöt emellertid

riksdagen med anledning av motionsyrkanden att begära en

undersökning av hur många traktnamn som försvunnit vid

sammanläggningar av fastigheter och hur vanligt det är med

fastighetsbildningar över traktgränser (bet. 1991/92:KrU3, rskr.

1991/92:6). Utskottet ansåg i likhet med RAÄ att det behövs ett

sådant klarläggande innan man överväger huruvida det behövs ett

ökat skydd för ortnamn i sådana situationer. Som utskottet

redovisat i det föregående har Lantmäteriverket regeringens

uppdrag att genomföra undersökningen och att därvid beakta vad

utskottet anfört i sitt betänkande 1991/92:KrU3 samt att

redovisa resultaten senast den 31 december 1992. Utskottet har

inhämtat att arbetet genomförs i samråd med RAÄ och

Ortnamnsarkivet i Uppsala.

I det föregående har redovisats att en utredning för

närvarande pågår om Dialekt- och ortnamnsarkivens framtida

verksamhet och organisation (dir. 1991:120). Vid översynen skall

övervägas hur man bäst främjar det samlade arbetet med arkiv,

forskning, undervisning och bevarande i fråga om dialekter,

ortnamn och visor i landet. Olika organisationsalternativ skall

prövas förutsättningslöst, bl.a. frågan om en samordning av

skilda delar av DOVA-arkiven och ämnesmässigt och geografiskt

närstående myndigheter, t.ex. universiteten, museiväsendet och

RAÄ. Utredaren kan -- om han finner det motiverat -- även

redovisa bedömningar som gäller hela eller delar av den statliga

organisationen för ortnamnsfrågor. Utredningsarbetet beräknas

slutföras och redovisas under senhösten 1992.

Utskottet gör följande bedömning. Utredningsarbetet inom

Lantmäteriverket och arbetet inom den särskilda utredningen om

DOVA-arkiven m.m. pågår ännu. Det framstår enligt utskottets

mening som naturligt att, när resultatet av arbetet redovisats,

regeringen närmare överväger på vad sätt skyddet för ortnamn

ytterligare bör förstärkas. Utskottet förutsätter att regeringen

återkommer till riksdagen med de förslag till den framtida

reglering av ortnamnsområdet som övervägandena leder fram till.

Motionerna Kr223 och Kr268 påkallar inte någon riksdagens

åtgärd.

Hemställan

Utskottet hemställer

beträffande skydd för ortnamn

att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Kr223 och

1991/92:Kr268.

Stockholm den 12 november 1992

På kulturutskottets vägnar

Åke Gustavsson

I beslutet har deltagit: Åke Gustavsson (s), Charlotte

Branting (fp), Elisabeth Fleetwood (m), Hugo Hegeland (m), Maja

Bäckström (s), Stina Gustavsson (c), Anders Nilsson (s), Göran

Åstrand (m), Leo Persson (s), Anne Rhenman (nyd), Ingegerd

Sahlström (s), Carl-Johan Wilson (fp), Björn Kaaling (s), Monica

Widnemark (s) och Alwa Wennerlund (kds).