Bet. 1992/93:KU1

Konstitutionsutskottets betänkande

1992/93:KU01

Riksdagen och normgivningsprocessen med anledning av förslag

från riksdagens revisorer, m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservation

1992/93

KU1

Sammanfattning

I betänkandet behandlas ett förslag från riksdagens revisorer

samt motioner som har väckts med anledning av förslaget.

Förslaget utgår från en granskning som revisorerna har företagit

beträffande riksdagen och normgivningsprocessen. Med anledning

av förslaget föreslår utskottet ett tillkännagivande till

regeringen beträffande skyldighet för kommunerna och landstingen

att publicera sina författningar. Utskottet föreslår också --

med anledning av förslaget och en motion -- ett tillkännagivande

till talmanskonferensen om ett inom riksdagen utskottsvis fört

register över riksdagens normgivningsbemyndiganden.

I betänkandet behandlas vidare ett antal motioner från den

allmänna motionstiden innevarande år. Utskottet avstyrker

samtliga dessa motioner.

Riksdagens revisorers förslag till riksdagen

I förslag 1991/92:19 yrkar riksdagens revisorer

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

revisorerna anfört om ett nytt datorbaserat

rättsinformationssystem,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

revisorerna anfört om skyldighet för kommuner att förteckna och

publicera författningar,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

revisorerna anfört om åtgärder mot brister i

bemyndiganderegistret,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

revisorerna anfört om ökad användning av förordningsmotiv,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

revisorerna anfört om att utreda hur systemet med

normgivningsbemyndiganden bör förändras vid ett närmande till

EG.

Motionerna

Motioner som väckts med anledning av förslaget

1991/92:K28 av Birgitta Hambraeus (c) vari yrkas att riksdagen

hos regeringen begär en parlamentarisk utredning om riksdagens

framtida roll i lagstiftningen, i enlighet med vad som anförts i

motionen.

1991/92:K29 av Daniel Tarschys (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en löpande rapportering till riksdagens

utskott av de föreskrifter som utfärdats med stöd av riksdagens

bemyndiganden,

2. att riksdagen ger förvaltningsstyrelsen i uppdrag att inom

riksdagen lägga upp ett utskottsvis systematiserat

informationssystem som skapar överblick över dels av riksdagen

givna bemyndiganden, dels med stöd av dessa bemyndiganden

utfärdade föreskrifter.

1991/92:K30 av Johan Lönnroth och Bengt Hurtig (v) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om undersökning av betydelsen för

normgivningssystemet att Sverige väljer ett utvidgat

frihandelsavtal med EG/EU.

Motioner som väckts under allmänna motionstiden innevarande år

1991/92:K220 av Nic Grönvall (m) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

översyn av datalagen.

1991/92:K229 av Harriet Colliander och Lars Andersson (nyd)

vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en utredning med

uppgift att göra en kartläggning och översyn av lagstiftning och

andra företeelser som kränker den personliga friheten och

integriteten i syfte att utmönstra sådant som inte kan

accepteras av moderna fria människor, att ge en bättre överblick

över begränsningarna, att ge nödvändiga regelförenklingar

samt att skapa bättre förutsättningar för att skydda och stärka

den personliga friheten och integriteten i vårt land.

1991/92:K801 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om folkdataterminaler.

1991/92:K811 av Lennart Fridén (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om avveckling av lagar m.m.

1991/92:K824 av Charlotte Cederschiöld m.fl. (m, fp, c, kds)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en samlad översyn av villkoren vad avser i

motionen berörda områden,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om information till svenskar som åtagit sig

utlandstjänstgöring.

1991/92:K826 av Dan Ericsson i Kolmården (kds) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär förslag om försöksverksamhet med

publika, datorbaserade informationssystem.

1991/92:T218 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas

23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om samhällets ansvar för att ge allmänheten

möjligheter och kunskap till att kunna använda elektroniska

kommunikationsslag bl.a. på så sätt att demokratin stärks.

Utskottet

Revisorernas förslag

Grundläggande bestämmelser om normgivningsmakten

Revisorernas förslag utgår från en granskning som revisorerna

företagit beträffande riksdagen och normgivningsprocessen.

Granskningen har aktualiserats av konstitutionsutskottet.

Centrala frågor vid granskningen har varit om det är möjligt att

skaffa sig en överblick över gällande normer inom skilda

områden, om normgivningsbemyndiganden har använts på avsett

sätt, om riksdagens normbeslut följs upp, vilket beslutsunderlag

som finns vid normbeslut samt vilken återföring av information

som sker till riksdagen om utfallet av normbesluten. I det

följande lämnar utskottet därför först en redogörelse för några

grundläggande bestämmelser om normgivningsmakten i

regeringsformen.

Reglerna om normgivningsmakten, dvs. rätten att besluta lagar

och andra föreskrifter, finns i främst 8 kap. regeringsformen.

De centrala delarna av normgivningsmakten tillkommer riksdagen.

I 8 kap. anges ett antal ämnen i vilka det i första hand

ankommer på riksdagen att besluta, det s.k. primära lagområdet.

Hit hör frågor av privaträttslig natur, dvs. föreskrifter om

enskildas personliga ställning och om deras personliga och

ekonomiska förhållanden inbördes (2 §). Till detta område hör

vidare föreskrifter om förhållandet mellan enskilda och det

allmänna som gäller åligganden för enskilda och i övrigt avser

ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden,

s.k. betungande offentligrättsliga föreskrifter (3§).

Föreskrifter om kommunernas befogenheter och åligganden skall ha

lagform (5 §). Dit hör bl.a. bestämmelser som tillåter

kommunerna att själva meddela föreskrifter.

Inom delar av det primära lagområdet är delegation till

regeringen från riksdagens normgivningsmakt inte möjlig. Denna

del av det primära lagområdet brukar därför kallas det

obligatoriska lagområdet. Det obligatoriska lagområdet

innefattar huvuddelen av den civilrättsliga lagstiftningen och

föreskrifter som begränsar de grundläggande fri- och

rättigheterna.

Inom andra delar av det primära lagområdet kan riksdagen

däremot genom lag delegera sin normgivningskompetens till

regeringen. Så kan regeringen efter bemyndigande i lag genom

förordning meddela föreskrifter om bl.a. skydd för liv,

personlig säkerhet eller hälsa, utlännings vistelse i riket, in-

eller utförsel av varor, av pengar eller av andra tillgångar,

kreditgivning, näringsverksamhet, trafik, ordningen på allmän

plats, undervisning och utbildning (7 §). När riksdagen

bemyndigar regeringen att meddela föreskrifter i ett visst ämne

kan riksdagen samtidigt medge att regeringen överlämnar åt en

förvaltningsmyndighet eller en kommun att meddela föreskrifter i

ämnet.

Regeringen har också en direkt på regeringsformen grundad

behörighet att besluta normer. Hit hör dels föreskrifter som

enligt regeringsformen inte skall meddelas av riksdagen, den

s.k. restkompetensen, dels föreskrifter om verkställighet av lag

(13§). Med föreskrifter om verkställighet av lag avses i

första hand tillämpningsföreskrifter av rent administrativ

karaktär. Enligt motiven till grundlagsbestämmelsen är det dock

i viss mån ofrånkomligt att tillåta att regeringen med stöd av

sin behörighet att besluta verkställighetsföreskrifter i

materiellt hänseende "fyller ut" en lag. En förutsättning för

detta anges emellertid vara att den lagbestämmelse som skall

kompletteras är så detaljerad att regleringen inte tillförs

något väsentligt nytt genom den av regeringen beslutade

föreskriften. I motiven uttalas uppfattningen att det i

verkställighetsföreskriftens form inte får beslutas om något som

kan upplevas som ett nytt åliggande för enskilda eller om något

som kan betraktas som ett tidigare ej föreliggande ingrepp i

enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden

(prop.1973:90).

Regeringen får delegera restkompetensen och rätten att meddela

verkställighetsföreskrifter till förvaltningsmyndighet. Någon

möjlighet till vidaredelegation till kommun i dessa fall

föreligger däremot inte.

Behörighet för regeringen att besluta föreskrifter i visst

ämne utgör inte hinder för riksdagen att genom lag meddela

föreskrifter i ämnet (14 § första stycket). Och lag får ej

ändras eller upphävas annat än genom lag (17 §).

Informationssystem för föreskrifter

Bakgrund

Bestämmelser om kungörande av föreskrifter finns i lagen

(1976:633) om kungörande av lagar och andra författningar.

Författningar som beslutas av riksdagen, regeringen eller

kyrkomötet eller av en myndighet under regeringen, riksdagen

eller kyrkomötet skall kungöras (1 §).

Kungörandeskyldigheten gäller inte författningar som på grund

av sekretesslagen (1980:100) inte får lämnas ut fritt. Den

gäller inte heller författningar som endast reglerar statliga

myndigheters inre förhållanden eller förhållandet mellan

myndigheter inbördes, under förutsättning att föreskrifterna

inte innehåller något som kan vara av väsentligt intresse för

utomstående eller för berörda arbetstagares eller

uppdragstagares rättsställning (2§).

För kungörande av författningar skall finnas Svensk

författningssamling, Svenska kyrkans författningssamling,

författningssamlingar för centrala myndigheter under regeringen,

författningssamlingar för riksdagens förvaltningskontor och för

förvaltningsmyndigheter under riksdagen samt en

författningssamling för varje län (3§).

En författning som utfärdas av regeringen skall kungöras i

Svensk författningssamling (SFS). Denna utges genom regeringens

försorg. Om möjligheten att överblicka författningsmaterialet

underlättas därav eller andra särskilda skäl föreligger, får

regeringen bestämma att en viss av regeringen beslutad

författning i stället skall kungöras i någon annan angiven

författningssamling. Vissa andra undantag finns också

föreskrivna (4§).

Författningar som beslutas av centrala myndigheter under

regeringen skall kungöras i den författningssamling som

myndigheten enligt regeringens beslut låter ge ut eller, om en

sådan författningssamling saknas, i någon annan av regeringen

bestämd författningssamling som ges ut genom en central

myndighets försorg. Om författningen skall gälla endast inom ett

eller några län, kan myndigheten besluta att författningen i

stället skall kungöras i det berörda länets författningssamling.

Om det inte finns någon författningssamling i vilket kungörandet

skall ske, skall författningen kungöras i Svensk

författningssamling (6§).

Författningar som beslutas av länsstyrelse eller av någon

annan regional eller lokal statlig myndighet som är underordnad

regeringen skall kungöras i författningssamlingen för det län

inom vilken myndigheten har sitt säte. För författningar som

beslutas av regionala och lokala myndigheter inom försvarsmakten

gäller särskilda bestämmelser (9 §).

Om kungörandet av kommunala författningar gäller vad som är

särskilt föreskrivet (10§). Som exempel på sådana föreskrifter

kan här nämnas 152 § vägtrafikkungörelsen (1972:603). Av den

paragrafen följer att lokala trafikföreskrifter meddelade av

kommunen skall tas in i en för ändamålet avsedd liggare som förs

av kommunen. Vidare föreskrivs att lokala trafikföreskrifter som

inte skall utmärkas genom vägmärken kungörs i

författningssamling. Föreskrifter som skall kungöras av

kommunen tas enligt paragrafen in i författningssamlingen för

det län inom vilken kommunen är belägen.

Enligt 15 § verksförordningen (1987:1100) skall myndigheterna

fortlöpande se över sina föreskrifter och pröva om de behövs och

om de är lämpligt utformade. Varje myndighet skall vidare enligt

18 c § författningssamlingsförordningen (1976:725) till

regeringen lämna in en förteckning över sina föreskrifter i

samband med sin anslagsframställning. Någon motsvarande regel

finns inte beträffande kommunala föreskrifter. Alla kommunala

föreskrifter publiceras inte heller.

För information till myndigheter och enskilda om innehållet i

lagar och andra författningar, förarbeten till lagstiftning,

rättsfallsreferat m.m. skall enligt förordningen (1980:628) om

rättsdatasystemet finnas ett informationssystem grundat på

automatisk databehandling (rättsdatasystemet).

Informationssystemet består av flera register. Innehållet i

registret skall kunna läsas med användande av terminal.

Rättsdatasystemet omfattar bl.a. författningarna i Svensk

författningssamling. Däremot omfattar det endast vissa

myndighetsföreskrifter och inga kommunala regler.

Om myndigheterna under regeringen utnyttjar ADB för att föra

register över författningar eller annat material i

författningssamlingar, skall uppgifterna i myndigheternas

register stämma överens med de tryckta texterna i

författningssamlingarna och med författningssamlingarnas

register. Uppgifterna skall registreras på ett sådant sätt att

registren i möjligaste mån liknar rättsdatasystemets

SFS-register. Bestämmelser om detta finns i 24 b §

författningssamlingsförordningen (1976:725). I regeringens

förordningsmotiv 1985:5 till bestämmelsen sägs att man bör

sträva efter att myndigheternas författningar så långt det är

praktiskt möjligt liknar varandra. Vidare sägs att det därvid är

naturligt att utnyttja Svensk författningssamling som förebild

hos myndigheterna. I statsrådsberedningens handbok för

författningsskrivning (Ds 1989:77) Myndigheternas föreskrifter

följer också framställningen om den formella utfomningen av

författningar nära motsvarande framställning i

statsrådsberedningens handbok för författningsskrivning i

regeringskansliet, den s.k. Gröna boken.

Frågor som rör uppbyggnaden av rättsdatasystemet eller

väsentliga förändringar av detta bereds av samarbetsorganet för

rättsväsendets informationssystem (SARI). Samarbetsorganet

bereder även allmänna frågor om utvecklingen och underhållet av

det tekniska systemet och den tekniska utrustning som används

samt ansvarar för den samordning av registren som behövs. SARI

har låtit en arbetsgrupp studera rättsliga och allmänna

principiella frågor beträffande tillgången till vissa

rättsdatabaser. SARI överlämnade arbetsgruppens rapport till

riksdagens förvaltningskontor och statsrådsberedningen i oktober

1991 (intagen i Ds 1991:75). I samband därmed uttalade SARI att

det är angeläget att myndigheterna beaktar allmänhetens intresse

av att få rättslig information på maskinläsbart medium ur de

lokala system som enligt SARI med all sannolikhet kommer att

utvecklas inom statsförvaltningen under 1990-talet. SARI

förklarade sig ämna belysa den frågan ytterligare innan SARI

lägger fram ett förslag i frågan. En rapport i ämnet beräknas

föreligga vid kommande årsskifte.

År 1973 föreslog utredningen för författningspublicering i

betänkandet (SOU 1973:23) Bättre överblick över lagar och andra

bestämmelser att det skulle vara en obligatorisk uppgift för

kommunerna att ge ut kommunala författningssamlingar. Vid

remissbehandlingen mötte förslaget kritik och i stället

föreslogs att Svenska kommunförbundet skulle utfärda en

rekommendation till kommunerna att ge ut egna

författningssamlingar jämte riktlinjer för innehåll och

utformning. Detta ansågs innefatta tillräckliga garantier för

att tillfredsställande kommunala författningssamlingar kom till

stånd (prop. 1975/76:112). Vid tillkomsten av 1977 års

kommunallag hänvisade föredraganden i prop. 1975/76:25 till det

tidigare ställningstagandet och framhöll att någon föreskrift om

skyldighet för kommunstyrelsen att ge ut kommunala

författningssamlingar inte tagits in i den föreslagna

föreskriften om kommunstyrelsens uppgifter.

Konstitutionsutskottet delade uppfattningen att det inte fanns

anledning att meddela föreskrifter om en sådan skyldighet

(KU 1976/77:25).

En arbetsgrupp som tillsatts av stat-kommunberedningen

överlämnade i april 1991 rapporten (Ds 1991:32) Regelreformering

till Civildepartementet. I rapporten redovisas hur ett arbete

med att reformera reglerna i kommuner och landsting kan bidra

till att verksamheten blir effektivare och bättre anpassad till

tidens krav och människornas behov. De modeller för

regelreformering som arbetsgruppen presenterar grundar sig på

erfarenheter och studier i Eskilstuna kommun och landstinget i

Skaraborgs län. I Eskilstuna hade en kommunal

författningssamling upprättats. I rapporten diskuteras också

upprättandet av en databank med information om gällande regler i

vid bemärkelse. Arbetsgruppen pekar på kostnadsaspekterna och

att ekonomiska kalkyler måste göras innan man bestämmer sig för

om man skall upprätta en författningssamling eller en

informationsbank. Arbetsgruppen föreslår bl.a. att kommuner och

landsting bör systematisera de egna reglerna. Härvid kan enligt

arbetsgruppen modellerna från Eskilstuna kommun och landstinget

i Skaraborgs län samt erfarenheterna från statlig

regelreformering tjäna som vägledning.

Arbetsgruppens rapport är föremål för beredning i

regeringskansliet.

Revisorernas förslag

Revisorerna anser att det behövs ett rättsinformationssystem

som innefattar lagar, förordningar och myndighetsföreskrifter.

Det bör byggas upp med utgångspunkt från befintliga system.

Enligt revisorerna är det härvid väsentligt att en viss

standardisering sker av myndigheternas registrering av

normgivningen. Revisorerna föreslår att regeringen utarbetar

förslag angående ett sådant rättsinformationssystem (yrkande 1).

Revisorerna anför att Svenska kommunförbundet och

Landstingsförbundet år 1977 rekommenderade sina medlemmar att

förteckna och publicera sina författningar. Enligt revisorerna

har rekommendationen följts endast i mycket begränsad

utsträckning. Revisorerna anser att varje kommun bör ha en egen

författningssamling där de regler som berör kommuninnevånarna

publiceras. Detta bör enligt revisorerna dessutom gälla regler

som i dag betraktas som interna föreskrifter, t.ex.

instruktioner för olika personalkategorier. Revisorerna föreslår

att regeringen skall utarbeta förslag angående skyldigheter för

kommunerna att förteckna och publicera sina författningar

(yrkande 2).

Utskottets bedömning

Enligt utskottets mening bör det allmänna sörja för en

kontinuerlig grundservice på rättsinformationsområdet.

Förordningen om rättsdatasystemet ger också uttryck för detta.

Ett heltäckande informationssystem av det slag revisorerna

förespråkar torde dock medföra ökade kostnader såväl hos

myndigheterna som inom rättsdatasystemet. Behovet av ytterligare

uppgifter i systemet måste därför vägas mot kostnaderna när en

utbyggnad av systemet prövas. Som framgår av det föregående

bereder SARI frågor som rör uppbyggnaden av rättsdatasystemet

och den vidare utvecklingen av detta. Utskottet utgår från att

regeringen uppmärksamt följer arbetet. Något initiativ från

riksdagens sida är därför inte påkallat i frågan. Utskottet

avstyrker således förslaget i denna del.

När det så gäller förslaget beträffande föreskrifter på det

kommunala området får utskottet anföra följande. Att kommunala

föreskrifter publiceras är givetvis av stort intresse för dem

som berörs av föreskrifterna. Arbetet med att publicera

föreskrifterna bör också kunna vara ett led i regelreformeringen

på detta område. Som framgår av det föregående har tanken på en

skyldighet för kommunerna att förteckna och publicera sina

författningar tidigare avvisats med hänvisning till Svenska

kommunförbundets rekommendation till kommunerna att ge ut egna

författningssamlingar jämte riktlinjer för innehåll och

utformning. Trots att sådana riktlinjer utfärdades år 1977 har,

som revisorerna påpekar, författningar på området publicerats

endast i mycket begränsad utsträckning. Utskottet anser att

detta är otillfredsställande. Den bristande hörsamheten talar

för att problemet bör lösas på ett annat sätt. Enligt utskottets

mening bör därför regeringen låta frågan om publicering av

kommunernas och landstingens författningar bli föremål för

närmare överväganden i något lämpligt sammanhang. Vad utskottet

nu har anfört bör ges regeringen till känna.

Redovisningen av riksdagens normgivningsbemyndiganden

Bakgrund

I konstitutionsutskottets granskningsbetänkande KU 1979/80:50

behandlades regeringens utövning av normgivningsmakten.

Utskottet konstaterade att ett väsentligt led i

kompetensregleringen för normgivningsområdet är riksdagens

beslut att delegera normgivningsbefogenheter. För att underlätta

möjligheterna till kontroll och överblick på detta område för

både riksdagen och regeringen var det enligt utskottet önskvärt

att samtliga bemyndiganden i normgivningshänseende som riksdagen

dittills lämnat och i fortsättningen skulle komma att lämna

samlas, systematiseras och hålls tillgängligt på lämpligt sätt.

Utskottet ansåg att statsrådsberedningen var väl ägnad att svara

för denna uppgift.

Utskottet aktualiserade åter frågan i samband med

granskningarna vid riksmötena 1983/84 och 1985/86. Vid det

senare tillfället bedömdes en sammanställning inom kort

föreligga från statsrådsberedningen. Enligt utskottet borde

detta arbete kunna öka överblickbarheten och utgöra ett första

steg i ett arbete för att få fram grundmaterial med vars hjälp

det skall vara möjligt att fortlöpande undersöka hur riksdagens

normgivningsbemyndiganden tillämpas. Utskottet uttalade vidare

att det var naturligt att även andra utskott undersöker om de

kan använda materialet för uppföljningar av hur lämnade

bemyndiganden tillämpas inom deras beredningsområden. Enligt

utskottet borde det också kunna övervägas om riksdagens

revisorer skall få ett ansvar för registerhållning och på vad

sätt de kan engageras i uppföljningsarbetet (KU 1985/86:30).

Sedan år 1986 har statsrådsberedningen upprättat en

förteckning över riksdagens normgivningsbemyndiganden.

Bemyndigandena redovisas med hänvisning till aktuell paragraf

under resp. lag såväl i kronologisk ordning som departementsvis.

Till förteckningen hör ett sökordsregister med sökord hämtade

från lagarnas rubiker. En redovisning efter vilka principer

förteckningen har upprättats finns i årets granskningsbetänkande

(1991/92:KU30 bilaga A 14).

Till förra årets granskningsbetänkande fogades en promemoria

från statsrådsberedningen vari redovisades ett pågående arbete

med att upprätta en förteckning över vissa av regeringens

bemyndiganden. Förteckningen angavs komma att likna den som förs

över vissa av riksdagens normgivningsbemyndiganden. Enligt

promemorian kan uppskattningsvis 1 000 förordningar innehålla

bemyndiganden (1990/91:KU30 bilaga A 11.2). I årets

granskningsbetänkande uttalade utskottet att en sådan

förteckning på ett fördelaktigt sätt skulle kunna komplettera

förteckningen över riksdagens normgivningsbemyndiganden

(1991/92:KU30).

Revisorernas förslag

Revisorernas granskning har enligt revisorerna visat på

brister i statsrådsberedningens redogörelse över bemyndiganden

som årligen lämnas till konstitutionsutskottet. Framför allt

gäller detta enligt revisorerna redovisningen av hur regeringen

och myndigheterna använder sina bemyndiganden. Revisorerna anser

även att den information som lämnas om riksdagens bemyndiganden

är knapphändig. Detta får enligt revisorerna till följd att

redogörelsen har begränsat värde som uppföljningsinstrument för

riksdagen och att den inte bidrar till bättre överblick över

normgivningen. Revisorerna föreslår att åtgärder vidtas mot

bristerna i redogörelsen (yrkande 3).

Motionen

Enligt motion 1991/92:K29 av Daniel Tarschys (fp) är

revisorernas förslag otillräckligt. En ren systematisering av

givna bemyndiganden har enligt motionären begränsat värde för

riksdagen, om den inte kopplas till en återrapportering om hur

dessa bemyndiganden har använts. Motionären anser att det nu

finns skäl att införa en systematisk återrapportering av de

föreskrifter som regeringen och dess myndigheter utfärdar med

stöd av riksdagens bemyndiganden. Motionären konstaterar att

statsrådsberedningens sammanställning är uppställd dels

kronologiskt och dels departementsvis. Han anser att det för

riksdagen skulle vara av större värde att få denna information

samt rapportering om utfärdade föreskrifter disponerade

utskottsvis så att varje utskott får underrättelse om vilka

föreskrifter som utfärdas med stöd av de lagar som utskottet

ansvarar för.

Enligt motionären bör uppgiften att föra register över givna

bemyndiganden föras över till riksdagen. Han anser vidare att

regeringen på lämpligt sätt bör rapportera till utskotten hur

dessa bemyndiganden har utnyttjats. För att uppfylla denna

rapporteringsskyldighet krävs enligt motionären självfallet en

motsvarande redovisning från myndigheternas sida till

regeringen.

Motionären menar att en utveckling av redovisningssystemet i

denna riktning bör underlätta för utskotten att följa

normgivningen inom resp. ansvarsområde, vilket ökar riksdagens

möjligheter att utöva sin kontrollmakt.

Regeringens redovisningsplikt bör enligt motionären lämpligen

regleras i lagform, t.ex. i 8 kap. regeringsformen, eller i form

av en tilläggsbestämmelse i riksdagsordningen. Eftersom det kan

finnas skäl att samla erfarenheter av en utvidgad rapportering

innan en sådan lagreglering sker, föreslår motionären dock att

informationslämnandet tills vidare lämnas oreglerat och att

riksdagen nu inskränker sig till att genom ett tillkännagivande

begära löpande information från regeringen om hur givna

bemyndiganden har utnyttjats (yrkande 1). Motionären anser

vidare att statsrådsberedningen och riksdagens

förvaltningskontor bör samråda om de praktiska formerna för

redovisning och registrering.

Förvaltningskontoret bör enligt motionären få i uppdrag att

inom riksdagen lägga upp ett utskottsvis systematiserat

informationssystem som skapar överblick över riksdagens

bemyndiganden och med stöd av dessa bemyndiganden utfärdade

föreskrifter (yrkande 2).

Utskottets bedömning

Efter initiativ av konstitutionsutskottet finns sedan år 1986

en förteckning över riksdagens normgivningsbemyndiganden.

Förteckningen har upprättats av statsrådsberedningen efter

kontakter med utskottets kansli. Bakom förteckningen ligger ett

omfattande arbete inom statsrådsberedningen och de olika

departementen i regeringskansliet. Förteckningen brukar

redovisas i utskottets granskningsbetänkanden. I det

sammanhanget brukar utskottet också lämna kommentarer om

förteckningen. Förteckningen utgör en god grund för

undersökningar av hur riksdagens normgivningsbemyndiganden

tillämpas. Förteckningen kan dock förbättras, och revisorernas

påpekanden är enligt utskottet väl värda att beakta. Som anförs

i motion K29 kan en systematisering av

normgivningsbemyndigandena få ett större värde om den kopplas

till en återrapportering från regeringen om hur bemyndigandena

har använts.

Frågor om förbättringar av nu nämnt slag bör enligt utskottets

mening liksom hittills behandlas i utskottets

granskningsbetänkanden. Något särskilt ställningstagande från

riksdagens sida i dessa frågor är därför inte påkallat.

Utskottet delar uppfattningen att det för riksdagen skulle

vara värdefullt att få uppgifter om riksdagens

normgivningsbemyndiganden och om hur dessa används disponerade

utskottsvis. Utskottet ser därför positivt på förslaget i motion

K29 att riksdagens förvaltningskontor bör få i uppdrag att inom

riksdagen lägga upp ett utskottsvis systematiserat

informationssystem som skapar överblick över riksdagens

normgivningsbemyndiganden och föreskrifter som har meddelats med

stöd av dessa bemyndiganden. Frågan har emellertid ett nära

samband med hur uppföljningen och utvärderingen av riksdagens

beslut i övrigt bör bedrivas. Detta spörsmål är för närvarande

föremål för överväganden inom riksdagsutredningen. Utskottet

anser därför att riksdagen med anledning av revisorernas förslag

i denna del och motion K29 bör ge talmanskonferensen till känna

vad utskottet har anfört om ett inom riksdagen utskottsvis fört

register över riksdagens normgivningsbemyndiganden.

Frågan om ökad användning av förordningsmotiv

Bakgrund

Den särskilda skriftserien Regeringens förordningsmotiv är

gemensam för hela regeringskansliet och består av utdrag av

regeringsprotokoll. I dessa protokollsutdrag gör det

föredragande statsrådet en kommenterande utläggning i anslutning

till att regeringen beslutar att utfärda en förordning. Vid

kungörandet av förordningen i Svensk författningssamling anges i

en not när förordningsmotiv har publicerats.

Statsrådsberedningen har i en promemoria den 20 juni 1987 (PM

1987:3) utfärdat vissa råd beträffande förordningsmotiv. I

promemorian understryks att möjligheten att göra motivuttalanden

till förordningar bör användas bara när det finns särskild

anledning till det. Det anförs att författandet av

förordningsmotiv inte får bli ett reguljärt inslag i

förordningsarbetet. I de fall där det finns ett behov av

förordningsmotiv bör statsrådsanförandet enligt promemorian vara

så kortfattat och koncist som möjligt och gärna uppbyggt som en

specialmotivering i en lagproposition. Det bör inte innehålla

bakgrundsinformation av mera allmän karaktär. Endast sådana

upplysningar och synpunkter som det finns ett klart behov av att

förmedla, t.ex. för att ge tillämpande myndigheter tillräcklig

vägledning, bör enligt promemorian ingå i anförandet.

Revisorernas förslag

För riksdagen som lagstiftare behövs enligt revisorerna

särskilda uppföljnings- och informationsinsatser rörande

normgivningen. I anslutning härtill konstaterar revisorerna att

regeringen i vissa fall publicerar förordningsmotiv.

Förordningsmotiven kan enligt revisorerna ses som ett alternativ

till att regeringen i en proposition ger information om en

planerad förordning. Revisorerna anför att förordningsmotiven

dock inte presenteras för riksdagen. Revisorerna anser att

förordningsmotiv kan vara ett sätt för regeringen att bidra till

bättre överblick över normgivningsprocessen och användningen av

bemyndiganden och föreslår därför att regeringen i ökad

utsträckning skall utfärda förordningsmotiv och publicera dessa

på ett mera lättillgängligt sätt än hittills (yrkande 4).

Utskottets bedömning

Förordningsmotiv kan användas såväl då en förordning helt

eller delvis grundar sig på ett eller flera bemyndiganden från

riksdagen som då en förordning grundar sig direkt på 8 kap. 13 §

regeringsformen. Utskottet har ingen invändning mot den

restriktivitet när det gäller användningen av förordningsmotiv

som kommer till uttryck i statsrådsberedningens promemoria.

Utskottet anser att det bör överlämnas åt regeringen att avgöra

i vilken omfattning förordningar bör kompletteras med motiv.

Utskottet avstyrker således förslaget i denna del.

Systemet med normgivningsbemyndiganden och ett svenskt

närmande till EG

Bakgrund

Grundlagsutredningen inför EG har i uppdrag att utreda behovet

av grundlagsändringar inför ett svenskt medlemskap i EG. En av

de punkter där behovet av en grundlagsändring kan behöva

övervägas gäller enligt direktiven gemenskapsrättens direkta

effekt och då särskilt dess företräde framför nationella regler

(dir. 1991:24).

Revisorernas förslag

Sveriges närmande till EG leder enligt revisorerna till ett

behov av att klarlägga vissa frågor rörande normgivning, t.ex.

huruvida reglerna om normgivning i 8 kap. regeringsformen och

befintliga bemyndiganden behöver ses över, om statsmakterna

skall engagera sig i prioritering av standardiseringsprojekt

samt vem som skall bevaka nya EG-direktiv och standarder. I

denna del föreslår revisorerna en utredning om hur systemet med

normgivningsbemyndiganden bör förändras vid ett närmande till EG

(yrkande 5).

Motionerna

I motion 1991/92:K28 av Birgitta Hambraeus (c) tar motionären

upp riksdagens ställning vid ett svenskt närmande till EG.

Motionären förklarar att hon har deltagit i revisorernas beslut

om förslaget och att hon nu vill göra följande tillägg.

Utredningen bör ha en bred parlamentarisk sammansättning. De

lagar och förordningar som skall gälla i Sverige skall vara

lättbegripliga och klara. Folket skall i allmänna val kunna

utkräva ansvar av dem som beslutar lagar och förordningar.

Byråkratin skall begränsas så mycket som möjligt och

detaljreglering förhindras.

Enligt motionären bör riksdagen hos regeringen begära en

parlamentarisk utredning om riksdagens framtida roll i

lagstiftningen i enlighet med det anförda.

I motion 1991/92:K30 av Johan Lönnroth och Bengt Hurtig (v)

förklarar motionärerna att de anser att den utredning som

revisorerna föreslår också bör undersöka vad det skulle betyda

för normgivningssystemet att Sverige väljer ett utvidgat

frihandelsavtal med EG/EU.

Utskottets bedömning

Systemet med normgivningsbemyndiganden har sin grundläggande

reglering i 8 kap. regeringsformen. Frågan i vilken mån

bestämmelserna i kapitlet behöver ändras vid ett svenskt

medlemskap i EG faller inom ramen för arbetet i

Grundlagsutredningen inför EG. Utskottet utgår från att

regeringen följer hur systemet med normgivningsbemyndiganden bör

förändras vid ett närmande till EG. Utskottet avstyrker därför

förslaget i denna del och motionerna K28 och K30.

Övriga frågor

Översyn av datalagen

Bakgrund

År 1989 tillkallades en särskild utredare för att göra en

saklig och lagteknisk översyn av datalagen (1973:289). Till

utredningen tillkallades år 1991 ledamöter med parlamentarisk

förankring. Utredningen har lagt fram tre principbetänkanden som

har varit föremål för en omfattande remissbehandling. En

särskild fråga som utredningen har att beakta är ett kommande

EG-direktiv angående skydd för enskilda i förhållande till

automatisk databehandling. Utredningen beräknas avge sitt

slutbetänkande under första halvåret 1993.

Motionen

I motion 1991/92:K220 av Nic Grönvall (m) anför motionären att

synen på datorregistrering och användning av datorregistrering

likksom datorhjälpmedlet sett i ett större perspektiv snabbt har

förändrats genom åren. Enligt motionären finns stor risk att

datalagen förhindrar en sund utveckling av användningen av

datorhjälpmedlet. Han ifrågasätter om lagen överensstämmer med

vad som gäller inom EG och förordar att lagen blir föremål för

en översyn.

Utskottets bedömning

Datalagen är sedan år 1989 föremål för en översyn. Motion K220

avstyrks.

Lagstiftningen och de utomlands bosatta svenskarna

Motionen

Enligt motion 1991/92:K824 av Charlotte Cederschiöld m.fl. (m,

fp, c, kds) drabbas utomlands bosatta svenskar av åtskilliga

problem när det gäller lagstiftningen på vissa områden. I

motionen anförs att den svenska lagstiftningen är komplicerad

och oklar för den enskilde individen och att det på ett flertal

områden råder bristande ömsesidighet. Enligt motionärerna finns

exempel på lagstiftning där behandlingen av i utlandet boende

svenskar är inkonsekvent jämfört med behandlingen av svenskar

som bor i Sverige. Det anförs att vissa regler är oklara och att

andra är inkonsekventa och svåra att förstå. Till detta kommer

enligt motionärerna att informationen till svenskar som står i

begrepp att för kortare eller längre tid bosätta sig i ett annat

land är synnerligen bristfällig. Motionärerna anser att det

krävs en samlad översyn av villkoren vad avser bl.a. följande

områden: skattevillkor, bosättningsbegrepp, sjukvård, koppling

mellan skatter och sociala förmåner, konsekvenser för

medföljande, barnbidrag och barns återanpassning i Sverige,

bostads- och arbetsmarknadsfrågor, skolgång för medföljande

barn, rösträttsförfarandet, medborgarskaps-, körkorts- och

pensionsfrågor, internationell familjerätt och myndigheternas

informationsskyldighet (yrkande 1).

Motionärerna anser vidare att en sådan översyn bör innefatta

förslag till åtgärder för hur informationen om rättigheter och

skyldigheter i samband med bosättningen utomlands och

återflyttningen till Sverige skall förmedlas till berörda

personer (yrkande 2).

Utskottets bedömning

Vilka villkor som kommer att gälla för den som tillfälligt

bosätter sig utomlands beror till stor del på vilket land han

bosätter sig i och andra omständigheter som kan hänföras till

honom och hans familj. Enligt utskottets mening torde redan på

grund härav en samlad översyn av det slag som motionärerna begär

vara förenad med stora svårigheter. Utskottet vill tillägga att

den som bosätter sig utomlands eller återkommer till Sverige i

allmänhet torde kunna få information om de regler som gäller via

Utrikesdepartementet och berörda organisationer. Utskottet

avstyrker motion K824.

Översyn av lagstiftning som begränsar den personliga friheten

och integriteten

Motionen

Enligt motion 1991/92:K229 av Harriet Colliander och Lars

Andersson (nyd) kränks den personliga friheten och integriteten

i svensk rätt. Motionärerna anför att huvudregeln enligt

avsikterna bakom regeringsformen tycks vara att den enskilda

människans frihet och värdighet skall sättas i främsta rummet.

Men i fråga om frihet och integritet finns det enligt

motionärerna möjlighet att genom lagar och förordningar medge

undantag som drabbar vanliga hederliga medborgare. De anför

vidare att det dessutom finns områden där medborgaren i princip

är oskyddad mot samhällets maktövergrepp.

Motionärerna anför följande som enligt motionärerna utgör

exempel på sådana bestämmelser och företeelser: den s.k.

piratradiolagen, förbud mot att inneha radarvarnare, omfattande

kommunal parkeringsövervakning, omfattande TV-övervakning,

automatisk hastighetskontroll, TV-avgiftskontrollsystemet,

avgiftskontrollsystemet i kollektivtrafiken, legitimationstvång

för att få sjukvård, förbud mot att tänka positivt om kärnkraft

i vissa sammanhang, biograffilmcensuren, förbudet mot

professionell boxning, förbudet mot s.k. bastuklubbar, förbudet

mot kasinospel och spelautomater, en okontrollerad stor mängd

personregister samt alkohollagstiftningen.

Motionärerna anför att exemplen är ägnade att inge oro. Det är

enligt motionärerna nu hög tid att göra en kartläggning och

översyn av lagar och andra företeelser som kränker den

personliga friheten och integriteten i syfte att utmönstra

sådant som inte kan accepteras av moderna fria människor, att ge

en bättre överblick över begränsningarna, att ge nödvändiga

regelförenklingar samt att skapa bättre förutsättningar för att

skydda och stärka den personliga friheten och integriteten i

vårt land.

Utskottets bedömning

Utskottet delar inte motionärernas uppfattning att den

personliga friheten och integriteten kränks i svensk rätt.

Grundlagen innehåller tvärtom regler som syftar till att

förhindra att lagstiftningen får sådana följder. Utskottet vill

i sammanhanget peka på bestämmelserna om de grundläggande fri-

och rättigheterna i 2 kap. regeringsformen. Vissa av de fri- och

rättigheter som behandlas i kapitlet är absoluta. De kan endast

begränsas genom ändring i grundlag.

Andra fri- och rättigheter kan begränsas genom lag. Hit hör

yttrandefriheten, informationsfriheten, mötesfriheten,

demonstrationsfriheten, föreningsfriheten, rörelsefriheten,

skydd mot kroppsvisitation och andra påtvingade kroppsliga

ingrepp, skydd mot husrannsakan, skydd mot undersökning av brev

och mot andra intrång i förtroliga post- eller teleförbindelser,

skydd mot hemlig avlyssning och rätt till offentlig rättegång.

Begränsningar av dessa fri- och rättigheter får göras endast för

att tillgodose ändamål som är godtagbart i ett demokratiskt

samhälle. Begränsningen får aldrig gå utöver vad som är

nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den och

ej heller sträcka sig så långt att den utgör ett hot mot den

fria åsiktsbildningen såsom en av folkstyrelsens grundvalar.

Begränsning får ej göras enbart på grund av politisk, religiös,

kulturell eller annan åskådning (12 §).

För yttrandefriheten och informationsfriheten ges ytterligare

regler i 13 § och för mötesfriheten och demonstrationsfriheten i

14 §.

Utskottet vill också peka på att en av Lagrådets uppgifter är

att granska hur ett lagförslag förhåller sig till grundlagarna.

I sammanhanget vill utskottet även nämna att en del av de

friheter som motionen syftar på omfattas av arbetet i Fri- och

rättighetsutredningen.

På grund av det anförda avstyrker utskottet motion K229.

Regelreformering

Bakgrund

Sedan några år pågår ett arbete med att begränsa reglerna i

samhället och höja reglernas kvalitet. En utgångspunkt för

arbetet har varit propositionen 1983/84:119 om förenkling av

myndigheternas föreskrifter, anvisningar och råd och det beslut

som riksdagen fattade med anledning av propositionen (KU

1983/84:25, rskr. 245).

Redogörelser för arbetet började år 1986 lämnas i bilaga 2

till budgetpropositionen. Den senaste redovisningen finns i

proposition 1990/91:100 bil. 2 s. 47--55 och 61--78. Som exempel

på hur arbetet bedrivs lämnas i det följande en redogörelse för

två regeringsbeslut.

I det ena fallet beslutade regeringen i april 1984 genom en

ändring i författningssamlingsförordningen (1976:725) att införa

en "stupstock" för myndighetsregler per den 1 juli 1986. Hos

varje myndighet skulle denna dag finnas en förteckning över de

författningar och allmänna råd som myndigheten hade beslutat och

som den vid förteckningstillfället ansåg behövas (18 c §). De

regler som saknades i förteckningen upphörde samma dag att

gälla. Förteckningarna skall enligt förordningen sedan varje år

ges in till regeringen i samband med myndigheternas

anslagsframställningar.

I det andra fallet användes den s.k. solnedgångstekniken.

Regeringen beslutade i mars 1988 genom förordningar att upphäva

närmare 1 500 av de föreskrifter som länsstyrelserna hade tagit

upp i sina regelförteckningar. Föreskrifterna upphävdes med

verkan först efter ett år och i vissa fall efter två år. Under

tiden hade länsstyrelserna möjlighet att pröva om föreskrifterna

behövdes. Fann länsstyrelsen att en föreskrift kunde avvaras,

upphörde den automatiskt vid den i förordningen angivna tiden

att gälla utan att ersättas av någon ny föreskrift. Om

länsstyrelsen däremot fann att en föreskrift i frågan behövdes

också i fortsättningen, hade länsstyrelsen att utfärda en ny

sådan föreskrift med ikraftträdande t.ex. vid den tidpunkt då

den upphävda föreskriften enligt förordningen skulle upphöra att

gälla.

Motionen

I motion 1991/92:K811 av Lennart Fridén (m) anför motionären

att det är nödvändigt att samhället byggs på en lagbunden

ordning samtidigt som lagarna och förordningarna måste kunna

förstås av allmänheten och myndigheterna. Enligt motionären

skall lagarna vara till för att skydda och skapa rättvisa utan

att hämma och hindra framåtskridande. Motionären anför att många

i dag upplever det svenska regelverket som hämmande och att

mängden bestämmelser är orimligt stor. Enligt motionären bör

samtliga myndigheter åläggas att under en femårsperiod rensa

bort onödiga regler. Han anser vidare att riksdagen efter en

genomgång skall avveckla lagar i motsvarande grad.

Utskottets bedömning

Som framgår av det föregående pågår sedan några år ett

omfattande arbete med regelreformering. Något initiativ härom

från riksdagens sida är därför inte påkallat. Motion K811

avstyrks.

Folkdataterminaler m.m.

Bakgrund

I årets budgetproposition anförs att olika typer av

medborgarkontor kan bidra till att förbättra medborgarnas

kontakter med den offentliga förvaltningen och att sådana

initiativ bör främjas (prop. 1991/92:100, bil. 14).

För att främja initiativ om medborgarkontor har efter

regeringens bemyndigande den 25 juni 1992 civilministern

tillkallat en arbetsgrupp om medborgarkontor. Arbetsgruppen

skall analysera rättsliga frågor och utarbeta förslag till

förändringar i lagstiftning i syfte att underlätta en samverkan

mellan statliga och kommunala organ. Arbetsgruppen skall vidare

följa och utvärdera de olika försök som startar med

medborgarkontor, informationskontor, folkdataterminaler m.m. och

dra generella slutsatser av dessa försök. En annan uppgift är

att stimulera till försök med att utveckla offentliga databaser

som kan användas i medborgarkontor.

Motionerna

I motion 1991/92:K801 av Bengt Harding Olson (fp) anför

motionären att datasamhället ger ökade tillfällen för

myndigheter, storföretag och starka intresseorganisationer att

styra och kontrollera medborgarna. Denna utveckling behöver

enligt motionären brytas. Han anför att datasamhällets

maktpyramid behöver vändas upp och ner och att medborgarna

behöver kontrollera myndigheter och organisationer i stället för

tvärtom. Eftersom datatekniken ger oanade möjligheter bör enligt

motionären någon form av folkdataterminaler få en nyckelroll.

För att öka möjligheterna för envar att ta del i debatt och

meningsutbyte i samhällsfrågor föreslår motionären vissa

åtgärder. Han anser att en försöksverksamhet med dataterminaler

för offentlig dialog bör inledas och att en analys bör

genomföras av hur bruk av detta medium kan ställas i

folkbildningens tjänst. Vidare föreslår han att en analys

genomförs av hur kostnaderna för användningen kan fördelas

mellan medborgarna och institutionerna. Enligt motionären bör i

detta sammanhang analyseras vilka typer av totala

kostnadsbesparingar som kan uppnås genom att sådana tjänster tas

i anspråk.

I motion 1991/92:K826 av Dan Ericsson i Kolmården (kds)

framförs liknande synpunkter. Också i den motionen förespråkas

en försöksverksamhet med publika datorbaserade

informationssystem.

I motion 1991/92:T218 yrkande 23 av Lars Werner m.fl. (v)

anför motionärerna att samhället har ett ansvar för att ge

allmänheten möjligheter och kunskap att kunna använda

elektroniska kommunikationsslag bl.a. på så sätt att demokratin

stärks. I det sammanhanget måste enligt motionärerna större

uppmärksamhet ägnas åt risken att de nya kommunikationsmedlen

används på ett sätt som kränker den personliga integriteten och

används för storskalig centralstyrd manipulation av information.

Utskottets bedömning

Den arbetsgrupp som civilministern har tillkallat har bl.a.

till uppgift att följa, utvärdera och stimulera sådan verksamhet

som förespråkas i motionerna K801 och K826. Datalagens

(1973:289) bestämmelser till skydd för den personliga

integriteten syftar till att motverka de risker som motionärerna

i motion T218 yrkande 23 pekar på. Några uttalanden från

riksdagens sida med anledning av motionerna är således inte

påkallade. Motionerna avstyrks.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande ett nytt datorbaserat

rättsinformationssystem

att riksdagen avslår riksdagens revisorers förslag 1991/92:19

i denna del (mom. 1),

2. beträffande skyldighet för kommuner och landsting att

publicera sina författningar

att riksdagen med anledning av riksdagens revisorers förslag i

denna del (mom. 2) som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet har anfört,

3. beträffande redovisningen av riksdagens

normgivningsbemyndiganden

att riksdagen med anledning av riksdagens revisorers förslag i

denna del (mom. 3) och motion 1991/92:K29 som sin mening ger

talmanskonferensen till känna vad utskottet har anfört om ett

inom riksdagen utskottsvis fört register över riksdagens

normgivningsbemyndiganden,

4. beträffande frågan om ökad användning av

förordningsmotiv

att riksdagen avslår riksdagens revisorers förslag i denna del

(mom. 4),

5. beträffande systemet med normgivningsbemyndiganden och

ett svenskt närmande till EG

att riksdagen avslår riksdagens revisorers förslag i denna del

(mom. 5) och motionerna 1991/92:K28 och 1991/92:K30,

men. (v)

6. beträffande översyn av datalagen

att riksdagen avslår motion 1991/92:K220,

7. beträffande lagstiftningen och de utomlands bosatta

svenskarna m.m.

att riksdagen avslår motion 1991/92:K824,

8. beträffande översyn av lagstiftning som begränsar den

personliga friheten m.m.

att riksdagen avslår motion 1991/92:K229,

res. (nyd)

9. beträffande regelreformering

att riksdagen avslår motion 1991/92:K811,

10. beträffande folkdataterminaler m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1991/92:K801, 1991/92:K826 och

1991/92:T218 yrkande 23.

Stockholm den 8 oktober 1992

På konstitutionsutskottets vägnar

Thage G Peterson

I beslutet har deltagit: Thage G Peterson (s), Bertil

Fiskesjö (c), Birger Hagård (m), Hans Nyhage (m), Catarina

Rönnung (s), Ylva Annerstedt (fp), Kurt Ove Johansson (s), Sören

Lekberg (s), Stig Bertilsson (m), Ingvar Svensson (kds),

Harriet Colliander (nyd), Ulla Pettersson (s), Inger René (m),

Lisbeth Staaf-Igelström (s) och Elvy Söderström (s).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Johan Lönnroth (v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservation

Harriet Colliander (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 15 som

börjar med "Utskottet delar" och slutar med "motion K229" bort

ha följande lydelse:

I likhet med vad som anförs i motion K229 anser utskottet att

utvecklingen i vårt land under en lång följd av år har inneburit

att människors personliga frihet och integritet har begränsats

genom lagstiftning och på annat sätt i en utsträckning som inger

oro. Enligt utskottets mening är det därför hög tid att

riksdagen hos regeringen begär en utredning med uppgift att göra

en kartläggning och översyn av lagstiftning och andra

företeelser som kränker den personliga friheten och integriteten

i syfte att utmönstra sådant som inte kan accepteras av moderna

fria människor, att ge en bättre överblick över begränsningarna,

att ge nödvändiga regelförenklingar samt att skapa bättre

förutsättningar för att skydda och stärka den personliga

friheten och integriteten i vårt land.

dels att utskottets hemställan under mom. 8 bort ha

följande lydelse:

8. beträffande översyn av lagstiftning som begränsar den

personliga friheten m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:K229 hos

regeringen begär en utredning i enlighet med vad utskottet har

anfört.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,

eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i

utskottet.

Johan Lönnroth (v) anför:

Systemet med normgivningsbemyndiganden och ett svenskt

närmande till EG

I enlighet med revisorernas förslag bör riksdagen hos

regeringen begära en utredning om hur systemet med

normgivningsbemyndiganden bör förändras vid ett närmande till

EG. Som anförs i motion K30 bör utredningen också undersöka vad

det skulle betyda för normgivningssystemet att Sverige väljer

ett utvidgat frihandelsavtal med EG/EU. Utredningen bör i likhet

med vad som sägs i motion K28 ha en bred parlamentarisk

sammansättning.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under mom.

5 borde ha hemställt:

5. beträffande systemet med normgivningsbemyndiganden och

ett svenskt närmande till EG

att riksdagen med bifall till revisorernas förslag i denna del

(mom. 5) och motion 1991/92:K30 samt med anledning av motion

1991/92:K28 hos regeringen begär en utredning i enlighet med vad

som anförts ovan.