Bet. 1992/93:KU15

Konstitutionsutskottets betänkande

1992/93:KU15

Privat lokalradio m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservation

Bilaga 1

1992/93

KU15

Sammanfattning

I betänkandet behandlas proposition 1992/93:70 Privat

lokalradio och motioner som har väckts med anledning av

propositionen. Också vissa motioner som har väckts under den

allmänna motionstiden år 1992 behandlas.

Utskottet lägger fram förslag till en lokalradiolag som

innebär att privata reklamfinansierade ljudradiosändningar

tillåts fr.o.m. den 1 april 1993. Reglerna är utformade så att

självständiga, lokalt förankrade radiostationer främjas.

Varje sändningstillstånd skall ge tillståndshavaren rätt att

bedriva sändningar inom ett angivet sändningsområde. Antalet

sändningstillstånd bör anpassas till efterfrågan på

sändningsmöjligheter. Sändningstillstånd skall ges inte bara i

de större städerna utan också på andra håll där det finns en

önskan att sända och är tekniskt möjligt. Konstitutionsutskottet

förutsätter att fler tillstånd än de 60 som nämns i

propositionen kan fördelas redan på ett tidigt stadium.

Sändningstillstånd skall kunna ges till såväl fysiska som

juridiska personer. Den som redan har ett tillstånd att sända

lokalradio skall inte kunna få ännu ett tillstånd. Vissa

ytterligare begränsningar föreslås i syfte att motverka

nätverksbildningar och andra former av dominans.

Den första tillståndsperioden gäller till utgången av år 2000.

Om det finns flera sökande till ett ledigförklarat tillstånd och

de ej har kunnat samordna sina ansökningar, skall den sökande få

tillståndet som vid en auktion åtar sig att betala den högsta

årliga avgiften till staten. Den lägsta avgiften skall vara

20000 kr per år.

Frågor om tillstånd att sända lokalradio skall handhas av en

ny myndighet, Styrelsen för lokalradiotillstånd.

Betänkandet innehåller också vissa förslag i fråga om

närradion. Sammanslutningar med tillstånd att sända närradio får

rätt att sända reklam och sponsrade program enligt i stort sett

samma regler som gäller för lokalradion.

Vid dom för allvarliga yttrandefrihetsbrott skall tillstånd

att sända närradio kunna återkallas i upp till fem år, om

synnerliga skäl föreligger. Därmed blir det möjligt att motverka

att närradion används till propaganda för organiserad rasism och

annan främlingsfientlig verksamhet.

Till betänkandet är fogat en reservation, två särskilda

yttranden och en meningsyttring från suppleant.

Propositionen

I proposition 1992/93:70 har regeringen

1. dels föreslagit riksdagen att anta i propositionen

framlagda förslag till

1. lokalradiolag

2. lag om ändring i radiolagen (1966:755)

3. lag om ändring i närradiolagen (1982:459)

4. lag om ändring i lagen (1991:1559) med föreskrifter på

tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens

områden,

2. dels föreslagit riksdagen att till Närradionämnden på

tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1992/93 under

elfte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag på 500 000 kr.

Lagförslagen har lagts fram efter hörande av Lagrådet.

Regeringens förslag till lokalradiolag framgår av det i bilaga 1

framlagda lagförslaget. Lagförslagen 2--4 har tagits in i bilaga

2.

Motionerna

Motioner med anledning av proposition 1992/93:70

1992/93:K5 av Björn von der Esch (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om harmonisering med EG-rätten av lag för privat lokalradio.

1992/93:K6 av Åke Gustavsson m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen avslår förslaget till lokalradiolag,

2. att riksdagen avslår förslaget till lag om ändring i

radiolagen (1966:755),

3. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i

närradiolagen (1982:459) med de ändringar som följer dels av ett

avslag på förslaget till lokalradiolag, dels av att även

närradioföreningar bör få rätt att sända reklam,

4. att riksdagen avslår förslaget till lag om ändring i lagen

(1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetens och

yttrandefrihetens områden,

5. att riksdagen begär att regeringen skyndsamt tillsätter en

parlamentarisk utredning om reklamradio (lokalradio enligt

propositionen) i enlighet med vad som anförts i motionen,

6. att riksdagen avslår förslaget om ytterligare

medelsanvisning till Närradionämnden på 500 000 kr.

1992/93:K7 av Elisabeth Persson m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen avslår förslaget i proposition 1992/93:70 om

auktionsförfarande för att fördela sändningsrätter,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om urvalsregler

för fördelning av sändningstillstånd i enlighet med vad som

anförts i motionen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att en opartisk instans bör fördela

sändningstillstånden,

4. att riksdagen beslutar att tillstånd att sända lokalradio

skall gälla för högst fem år,

5. att riksdagen beslutar att åtgärderna mot rasism i

närradion även skall gälla den privata lokalradion,

6. att riksdagen hos regeringen begär nytt förslag om vem som

kan få sändningstillstånd för privat lokalradio i enlighet med

vad som anförts i motionen,

7. att riksdagen beslutar om förbud i lokalradion och

närradion för reklam som riktar sig till barn under tolv år,

8. att riksdagen beslutar om förbud för åsiktsreklam i

reklamradio,

9. att riksdagen hos regeringen begär förnyat förslag om

sändningarnas innehåll i enlighet med vad som anförts i

motionen.

1992/93:K8 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas

1. att riksdagen avslår proposition 1992/93:70 och begär att

regeringen tillsätter en parlamentarisk utredning med alla

riksdagens partier representerade, vilken får i uppdrag att

skyndsamt utarbeta ett nytt lagförslag,

2. att riksdagen snarast beslutar sådan ändring i

närradiolagen att reklam och sponsring blir tillåtna i närradion

i enlighet med vad som anförts i motionen,

3. att riksdagen beslutar att den som sänder närradio vid den

tidpunkt då ändringen i fråga om reklam eller sponsring träder i

kraft i närradiolagen skall få behålla sin sändningstid eller

sändningsrätt.

1992/93:K9 av Leo Persson och Monica Widnemark (s) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att i listan med orter som i en första

omgång skall få sändningstillstånd för privat lokalradio även

uppta Ludvika, Borlänge och Kalmar.

1992/93:K10 av Hans Stenberg m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om lokaliseringen av myndigheten.

1992/93:K11 av Sigge Godin m.fl. (fp, c) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om Närradiomyndighetens framtida organisation

samt dess lokalisering.

1992/93:K12 av Lotta Edholm (fp) vari yrkas att riksdagen

avslår proposition 1992/93:70 i den del som stadgar förbud mot

att dagstidningsföretag ges sändningstillstånd för privat

lokalradio.

1992/93:K13 av Birger Andersson och Rose-Marie Frebran (c,

kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om befrielse från avgift till

staten för de sammanslutningar, som ej sänder reklam i

närradion.

1992/93:K14 av Lennart Fridén (m) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

möjligheten att utnyttja fler frekvenser vid införandet av den

privata lokalradion.

Motioner från allmänna motionstiden 1992

1991/92:K422 av Thage G Peterson m.fl. (s) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om riktlinjer för den framtida

radiopolitiken,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om riktlinjer för den framtida

frekvensplaneringen för ljudradiosändningar,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om urvalskriterier vid tillståndsgivning för

start av kommersiella radiostationer,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om krav på programinnehållet i kommersiella

radiostationer,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om förbud för åsiktsreklam i radio,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om förbud för reklam som vänder sig till barn

i radio,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om betydelsen av att belysa effekterna för

dagspressen av reklam i radio.

1991/92:K423 av Maj-Inger Klingvall m.fl. (s) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att de restriktioner för reklam i

televisionen som riktar sig till barn måste vara giltiga i fråga

om reklam i radio som riktar sig till barn,

1991/92:K425 av Gudrun Norberg (fp) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om att tillåta reklam även i närradion.

1991/92:K431 av Henrik S Järrel (m) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om radionämnden, kabelnämnden och

närradionämnden.

1991/92:K432 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ett rättssäkert

radiokoncessionsförfarande.

1991/92:Kr238 av Bruno Poromaa m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

ansvaret för administration och inkassering av

koncessionsavgifter från den nya TV-kanalen bör anförtros

Radiotjänst i Kiruna AB.

Utskottet

Ärendets beredning

På konstitutionsutskottets begäran har kulturutskottet avgivit

yttrande i ärendet. Yttrandet har fogats som bilaga 3 till

betänkandet. Inom konstitutionsutskottets kansli har upprättats

en promemoria som behandlar de lagtextändringar som föranleds av

kulturutskottets yttrande. Promemorian har fogats till

betänkandet som bilaga 4. På konstitutionsutskottets begäran har

Lagrådet yttrat sig över vissa av de lagförslag som läggs fram i

promemorian. Lagrådet har lämnat förslagen utan erinran.

Lagrådets yttrande är intaget i ett protokollsutdrag som har

fogats till betänkandet som bilaga 5. Av protokollsutdraget

framgår också vilka lagförslag i promemorian som

konstitutionsutskottet remitterade till Lagrådet.

Företrädare för Telestyrelsen, Närradionämnden och

Radionämnden har inför konstitutionsutskottet lämnat

upplysningar och synpunkter i ärendet.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att privata reklamfinansierade

ljudradiosändningar tillåts fr.o.m. den 1 januari 1993.

Regelverket utformas så att självständiga, lokalt förankrade

radiostationer främjas. Den nya formen av radio bör benämnas

lokalradio.

Varje sändningstillstånd skall ge tillståndshavaren rätt att

bedriva sändningar inom ett angivet sändningsområde. Antalet

sändningstillstånd bör successivt anpassas till efterfrågan på

sändningsmöjligheter. I en första omgång bör bl.a. ett 60-tal

sändningstillstånd beviljas i områden med ett

befolkningsunderlag som omfattar ca 100 000 personer eller mer.

Sändningstillstånd skall kunna ges till såväl fysiska som

juridiska personer. Den som redan har ett tillstånd att sända

lokalradio skall inte kunna få ännu ett sådant tillstånd. Vissa

begränsningar föreslås i fråga om stat och kommun, andra radio-

och TV-företag samt dagstidningsföretag.

Tillstånd att sända lokalradio skall gälla för högst åtta år.

Om det finns flera behöriga sökande till ett ledigförklarat

sändningsområde skall den sökande erhålla tillståndet som vid en

auktion åtar sig att erlägga den högsta årliga avgiften till

staten. Den lägsta avgiften skall vara 40 000 kr per år.

Under minst en tredjedel av sändningstiden per dygn skall

tillståndshavaren sända program som har framställts särskilt för

den egna verksamheten. Några andra regler för det allmänna

programinnehållet föreslås inte.

I fråga om reklam och sponsring skall samma regler gälla som

för egensändningar av ljudradio i kabel.

Propositionen innehåller också vissa förslag om närradion.

Närradion skall även i fortsättningen vara en föreningsradio på

ideell grund. Sammanslutningar med tillstånd att sända närradio

får rätt att sända reklam och sponsrade program enligt i stort

sett samma regler som för lokalradion. Närradioföreningar, som

är sammanslutningar av flera tillståndshavare för gemensamma

närradioändamål, får emellertid inte rätt att sända reklam.

Möjligheten att återkalla sändningstillståndet vid överträdelser

av bl.a. reglerna om reklam och det s.k. riksförbudet upphör och

ersätts med möjlighet till vitesföreläggande.

Om föreningslivet så önskar skall en sändningsmöjlighet för

närradio kunna finnas i varje kommun där det är tekniskt

möjligt. Flera sändningsmöjligheter skall kunna finnas om det

finns särskilda skäl. Utanför storstadsområdena bör

eftersträvas att sändningarna kan tas emot i hela kommunen, om

en majoritet av de berörda sändningsberättigade

sammanslutningarna önskar det.

För att möjligheten att använda närradion till propaganda för

organiserad rasism och annan främlingsfientlighet skall

motverkas skall sändningstillståndet, om det föreligger

synnerliga skäl, kunna återkallas i upp till fem år vid dom för

allvarliga yttrandefrihetsbrott.

Närradionämnden bör tills vidare handha myndighetsuppgifter i

fråga om lokalradion.

I god tid före den första tillståndsperiodens slut bör enligt

propositionen en översyn göras av reglerna för lokalradion.

Frågan om avslag på propositionen

Propositionen

I propositionen föreslås att privata reklamfinansierade

ljudradiosändningar skall tillåtas fr.o.m. den 1 januari 1993.

Regelverket för verksamheten anges vara utformat så att

självständiga, lokalt förankrade radiostationer främjas. Den nya

formen av radio föreslås bli benämnd lokalradio.

I propositionen anförs att förslagen innebär att den

grundlagsstadgade yttrandefriheten förverkligas inom ännu ett

viktigt område och att det för en sådan åtgärd i och för sig

inte behövs någon motivering. Den principiella utgångspunkten

för förslaget anges vara att skapa förutsättningar för en fri

radio så långt det är tekniskt möjligt. Därigenom kommer enligt

regeringen radiomediet att kunna utvecklas enligt sina egna

förutsättningar. På samma sätt som inom andra delar av

massmedieområdet blir det de olika aktörernas sak att, utan en

långtgående myndighetsreglering, bestämma hur verksamheten skall

läggas upp. Genom att de nya radiostationerna får tillgång till

reklamfinansiering kommer framgångarna hos publiken att avgöra

vilka företag som lyckas. Regeringens förslag till regler för

den nya radioverksamheten innehåller emellertid vissa

begränsningar av aktörernas handlingsfrihet. Begränsningarna har

alla på ett eller annat sätt samband med att radion utnyttjar

sändningsfrekvenserna som tills vidare är en begränsad resurs.

Ett grundläggande villkor för radiokommunikation är nämligen att

sändare och mottagare måste använda samma frekvens. Om en

mottagare nås av olika signaler på samma frekvens, uppkommer

störningar som hindrar kommunikationen. Sändare som använder

samma frekvens måste därför placeras så långt från varandra att

störningar normalt inte uppstår. Även om frekvensutrymmet kan

disponeras på flera olika sätt medför enligt regeringen

hänsynen till befintlig verksamhet ofta att frekvenstillgången

på kort sikt kan betraktas som given. Det innebär att endast ett

begränsat antal radioprogram vid en viss tidpunkt kan sändas ut

i ett visst område. Om ett radioföretag har tillgång till

sändare på många orter minskar därför enligt regeringen

möjligheten för andra radioföretag på dessa orter.

Regeringen anför att utländska erfarenheter visar att det

finns en stark tendens till kedjebildning inom den privata

radion. Lokala radioföretag köps upp av starkare konkurrenter

som på så sätt får tillgång till ett stort antal sändare där de

sänder ut i huvudsak samma program. Enligt regeringens mening är

det angeläget att möjligheten att starta nya radiostationer får

till följd att antalet självständiga röster ökar väsentligt.

Detta kan enligt regeringen ske om varje radiostation får en

oberoende ställning, med inriktning mot sitt lokala

spridningsområde. Regeringen anför att en utveckling som skulle

leda till att den privata radion kom att domineras av ett fåtal

kedjeföretag inte nämnvärt skulle öka mångfalden i radion och

att den därför bör motverkas på olika sätt.

De bestämmelser som föreslås anges syfta till att underlätta

tillkomsten av självständiga, lokalt förankrade radioföretag.

Regeringen anför att det är oklart hur förutsättningarna för

kommersiell radio kommer att utvecklas i framtiden och förklarar

att den därför inte föreslår något omfattande och detaljerat

regelverk. Ett sådant skulle enligt regeringen nämligen kunna

leda till onödig stelhet och till en alltför omfattande statlig

styrning, samtidigt som möjligheten att förutse de framtida

regleringsbehoven under alla förhållanden är begränsad.

Motionerna

Enligt motion K6 av Åke Gustavsson m.fl. (s) har propositionen

så stora brister att den inte kan ligga till grund för ett

riksdagsbeslut. Orsaken anges vara regeringens ovilja att i tid

effektuera riksdagens beställning från sommaren 1991 av en

parlamentarisk beredning. Som exempel på brister anförs att

internationella erfarenheter av reklamradio inte redovisas, att

principresonemang och analyser av målkonflikter förekommer

sparsamt och att de frekvenstekniska frågorna behandlas

lättvindigt.

Enligt motionärerna har inget massmediebeslut i modern tid

fattats på grundval av ett så knapphändigt och bristfälligt

faktaunderlag. De menar att detta är förvånande med tanke på att

det gäller ett beslut av betydelse för yttrandefrihetens

villkor.

Motionärerna anser mot denna bakgrund att propositionen bör

avslås, såvitt avser förslaget om lokalradio (yrkandena 1, 2, 4

och 6) och att riksdagen bör uppdra åt regeringen att skyndsamt

tillsätta en parlamentarisk utredning om reklamradio (yrkande

5). I en sådan utredning ges riksdagen enligt motionärerna

rimliga möjligheter att inhämta synpunkter och förslag liksom

att i övrigt skaffa sig ett acceptabelt beslutsunderlag.

En liknande inställning redovisas i motion K8 yrkande 1 av Ian

Wachtmeister m.fl. (nyd). Motionärerna anför att regeringens

förslag inte kan accepteras från yttrandefrihets- och

opinionsbildande synpunkt. De anser därför att propositionen bör

avslås. Motionärerna förespråkar att ett nytt förslag utarbetas

av en parlamentarisk utredning där alla riksdagens partier är

representerade.

I motion K7 av Elisabeth Persson m.fl. (v) förklarar

motionärerna att förslaget till urvalsförfarande måste förkastas

(yrkande 1) och att regeringen i stället bör återkomma med ett

förslag till fördelning av sändningsrätterna där det görs en

bedömning av de sökandes avsikter med verksamheten och där det

tas hänsyn till de olika intressenternas planerade

programkoncept och profil (yrkande 2). Först då skapas enligt

motionärerna de möjligheter till mångfald som det så ofta

hänvisas till i propositionen.

I den socialdemokratiska motionen K6 redovisar motionärerna

sin uppfattning om den framtida radiopolitiken enligt följande.

Radiopolitiken befinner sig i en övergångsperiod.

Frekvenstillgången sätter fortfarande en gräns för hur många

radiostationer som kan starta. Om ett tiotal år kommer dock,

genom introduktionen av digital teknik, frekvensbristen att

minska påtagligt. Tekniskt sett kommer det att bli möjligt att

låta ett mycket stort antal aktörer starta radiostationer.

Övergången till digital teknik är inte okomplicerad.

Förutsättningar måste skapas för att infasning av nya digitala

sändningar kan ske utan att trängseln i etern ökar och för att

lyssnarna inte skall tvingas att skaffa sig dubbla

mottagarutrustningar. Av dessa skäl behöver planeringen av det

framtida frekvensutnyttjandet ske med omsorg. Beslut som kan

innebära att man överutnyttjar frekvenserna eller försvårar för

framtida nödvändig koordination skall inte fattas nu.

Regeringen tar enligt motionärerna föga hänsyn till detta. De

anför att regeringen också har underlåtit att inhämta ett

nödvändigt kompletterande faktaunderlag om olika

frekvenstekniska lösningar från Telestyrelsen. Genom förslaget

att låta tillstånden för reklamradion löpa i åtta år finns

enligt motionärerna en risk att den nya digitala teknikens

fördelar inte utnyttjas på bästa sätt.

Motionärerna anser att följande krav bör ställas på

frekvensplaneringen.

Övergången till digital teknik bör underlättas. Lyssnarna

skall garanteras en fortsatt hög mottagningskvalité.

Frekvenserna får därför inte överutnyttjas.

Närradion skall, utom i storstäderna där särskilda lösningar

kan behövas, garanteras tillgång till en kommuntäckande

frekvens.

Sveriges Radio skall ha förtur till digital teknik.

Tillgängliga frekvenser i övrigt upplåts för reklamradio.

Varje reklamradiofrekvens får i princip kommuntäckning.

Regeringens proposition innebär enligt motionärerna att bara

kravet beträffande närradion delvis är tillgodosett. De anser

att förslaget till nya myndighetsuppgifter är konstruerat så att

det i realiteten blir myndigheten som kommer att ta ställning

till hur olika intressenters önskemål på frekvenserna skall

tillgodoses. Enligt motionärerna bör riktlinjerna för detta dock

i Sverige, liksom i andra länder, fastställas av regering och

riksdag.

I motion 1991/92:K422 yrkande 2 av Thage G Peterson m.fl. (s)

tar motionärerna också upp riktlinjerna för den framtida

radiopolitiken. Enligt motionen bör riktlinjerna vara att

garantera lyssnarna samma höga tekniska mottagningskvalitet som

hittills, att ge lyssnarna tillgång till ett varierat

programutbud, att öka yttrandemöjligheterna i radiomediet genom

att nya aktörer får plats och att motverka uppkomsten av lokala

åsikts- och mediemonopol. I motionen berörs också principerna

för den framtida frekvensplaneringen (yrkande 3). I den frågan

förs samma uppfattningar fram som i motion K6.

Kulturutskottets yttrande

Om beslut inte nu fattas rörande införandet av en

lokalradiolag med utgångspunkt i de förslag som lagts fram i

propositionen finns enligt kulturutskottet uppenbara risker för

att den ökade frihet på ljudradioområdet som propositionen

syftar till inte kommer att kunna åstadkommas förrän efter

avsevärd tid. Kulturutskottet anser att det är så angeläget att

vidga yttrandefriheten på etermedieområdet att en lagstiftning

bör komma till stånd redan nu. De förslag som framförts

motionsvägen ger enligt kulturutskottets mening dock anledning

till vissa jämkningar i regeringsförslagen.

Konstitutionsutskottets bedömning

Konstitutionsutskottet delar uppfattningen att det är av stor

vikt att yttrandefriheten på etermedieområdet kan vidgas utan

ytterligare dröjsmål. Detta bör ske genom införande av en

lokalradiolagstiftning som grundar sig på de förslag som

regeringen har lagt fram. Som framgår av det följande anser

konstitutionsutskottet dock att regeringens förslag bör

underkastas vissa ändringar och jämkningar. Med det anförda

avstyrker konstitutionsutskottet motionerna K6 yrkandena 1, 2,

4, 5 och 6, K7 yrkandena 1 och 2, K8 yrkande 1 och 1991/92:K422

yrkandena 2 och 3.

Sändningsområden

Propositionen

Regeringen föreslår att varje sändningstillstånd skall ge

tillståndshavaren rätt att bedriva sändningar som skall kunna

tas emot med god hörbarhet inom ett angivet sändningsområde.

Sändningsområdenas utsträckning skall bestämmas med beaktande av

vad som är tekniskt möjligt att nå från sändaren med lämpligt

läge, hur möjligheterna att ta emot sändningar påverkas på andra

håll samt vad som är naturliga lokala intresseområden. Alla

delar av det frekvensområde som är tillgängligt för

rundradiosändningar av ljudradio -- såväl inom FM- som

AM-området -- bör enligt regeringens förslag kunna utnyttjas för

lokalradion. Antalet sändningstillstånd bör enligt förslaget

successivt anpassas till efterfrågan på sändningsmöjligheter. I

en första omgång bör bl.a. ett 60-tal sändningstillstånd

beviljas i områden med ett befolkningsunderlag som omfattar ca

100 000 personer eller mer. I propositionen redovisas en

uppställning med 24 olika områden, där i första omgången

Storstockholmsområdet anges få 10 tillstånd, Göteborgsområdet 5,

Malmöområdet 3 och övriga områden 2 vardera.

Som skäl till förslaget att lokalradiosändningar bör bedrivas

av självständiga företag med inriktning mot ett lokalt avgränsat

område, anför regeringen att tendenser att bilda omfattande

nätverk bör motverkas. Enligt regeringen bör det eftersträvas

att sändningsområdena överensstämmer med naturliga lokala

intresseområden. Det som kännetecknar ett sådant område anges

vara att det i ekonomiskt eller kulturellt avseende uppfattas

som en enhet av invånarna. Som exempel på sådana områden nämner

regeringen en större tätort med omland. I vissa fall kan två

eller flera tätorter anses ingå i samma lokala intresseområde.

Inte annat än i undantagsfall skall emellertid enligt regeringen

ett sändningsområde utgöras av annat än ett sammanhängande

område.

Regeringen anför att vad som är ett naturligt lokalt

intresseområde självfallet inte kan fastställas en gång för alla

via en administrativ process. Systemet bör enligt regeringen

vara så flexibelt att det medger att hänsyn tas till sociala,

regionala och ekonomiska förändringar. Det bör samtidigt ge en

viss stabilitet åt dem som innehar sändningstillstånd. Ett sätt

att förena dessa mål anges vara att sändningsområdena kan

justeras efter medgivande av berörda tillståndshavare. Därmed

blir det enligt regeringen möjligt för tillståndshavaren att mot

ersättning förvärva större områden, eller för nya företag att

skaffa sig utrymme genom att komma överens med dem som redan har

tillstånd.

Regeringen anför att konflikter kan uppkomma mellan olika

företags anspråk, eftersom sändningsområdets omfattning kommer

att vara en viktig förutsättning för det enskilda

radioföretagets lönsamhet. Om det i samband med planeringen av

sändningsområdena uppkommer en konflikt mellan önskemål om

mycket omfattande sändningsområden för enskilda tillståndshavare

och möjligheten att bereda flera tillståndshavare

sändningsmöjligheter bör enligt regeringen det förstnämnda

intresset vika.

Motionerna

I motion K6 (s) anförs att flera invändningar kan riktas mot

att sändningstillstånd skall lämnas etappvis och att

utgångspunkten skall vara ett befolkningsunderlag på 100 000

personer. Enligt motionärerna kan man fråga sig vilka skäl det

finns till att just ha befolkningstalet som utgångspunkt vid en

etappvis fördelning av frekvenser. Och om man skall ha

befolkningstal som utgångspunkt, varför just 100 000 och inte

70000 ? Hänsyn har inte tagits till att det finns flera

områden där det är tekniskt möjligt att gå in vid den första

etappen och där intressenter för detta finns. Som exempel pekar

motionärerna på Ludvika och Kalmar. En fråga man enligt

motionärerna också kan ställa sig är om det verkligen finns ett

kommersiellt underlag för tio reklamradiostationer i Stockholm.

Den avgörande frågan är dock om det över huvud taget är

nödvändigt med en etappvis tillståndsgivning. På dessa frågor

lämnar propositionen enligt motionärerna inga svar.

Motionärerna anför vidare att regeringens förslag om en

etappvis fördelning skapar orättvisa och ger en osund start för

branschen och att inga som helst försök till bedömningar har

gjorts av effekterna för dagspressens del vid etablering av

reklamradiostationer. Också i motion 1991/92:K422 yrkande 9 av

Thage G Peterson m.fl. (s) förespråkas att effekterna för

dagspressen av reklam i radio närmare belyses.

I motion K9 av Leo Persson och Monica Widnemark (s) uttalar

sig motionärerna för att Ludvika, Borlänge och Kalmar bör höra

till de orter som i en först omgång bör komma i fråga för

sändningstillstånd.

Även i motion K14 av Lennart Fridén (m) riktas kritik mot

regeringens förslag om sändningsområden. Motionärerna menar att

det leder till alltför få sändningstillstånd som kan medföra

politisk styrning och att man i första omgången utesluter

områden med befolkningsunderlag på under 100 000 personer.

Motionären menar att fler frekvenser bör utnyttjas än vad

regeringen föreslår.

I motion K8 (nyd) anför motionärerna att alla som vill sända

lokalradio så långt möjligt skall beredas tillfälle till detta.

Det enda som i dagsläget kan lägga hinder i vägen är enligt

motionärerna bristen på frekvenser. Men med en god

frekvensplanering blir denna eventuella brist enligt

motionärernas mening endast ett eventuellt storstadsproblem. De

anser att de sökandes önskemål om sändningsområde och frekvens

skall uppfyllas av Telestyrelsen så långt tekniken medger. En

flexibel och serviceinriktad frekvensplanering ställer dock

enligt motionärerna andra krav på myndigheten än i dag, men är

genomförbar om den politiska viljan finns. De anför att tekniska

skäl inte behöver föranleda att alla frekvenstillstånd måste

beviljas och upphöra vid samma tidpunkt. Om inga frekvenser

finns lediga, får enligt motionärerna den sökande vänta, och

skulle det vid ett tillfälle finnas fler sökande än frekvenser

får man finna en metod för tilldelning.

Kulturutskottets yttrande

Kulturutskottet delar regeringens uppfattning att antalet

sändningstillstånd bör anpassas till efterfrågan på

sändningsmöjligheter och understryker vikten av att det redan

vid den första tillståndsgivningen ges sändningstillstånd inte

bara i de större städerna utan också för sändningsområden som

omfattar mindre orter där efterfrågan på tillstånd finns och där

tekniska möjligheter finns att ge tillstånd. Enligt

kulturutskottets bedömning finns förutsättningar för att det vid

den första fördelningen av sändningstillstånd fördelas fler

tillstånd än de 60 som enligt vissa i propositionen angivna

principer då skulle kunna fördelas (s. 13). Kulturutskottet

anser det angeläget att denna möjlighet till fler

sändningstillstånd utnyttjas. Enligt kulturutskottets mening är

det också angeläget att anpassningen till behovet av

sändningsmöjligheter sker fortlöpande, så att det inte uppstår

en konstlad monopolställning för de tillståndshavare som får

sina tillstånd vid den första fördelningen. Kulturutskottet

framhåller angelägenheten av att den tillståndsbeviljande

myndigheten tar stor hänsyn till önskemål från intresserade när

sändningsområdena utformas. Det är däremot enligt

kulturutskottets mening inte nödvändigt att samråd sker med

länsstyrelserna i sådana frågor. Regeringen bör varje år

rapportera antalet sändningstillstånd till riksdagen samt

redovisa hur många sökande som inte fått sändningstillstånd

liksom hur många ansökningar som inte hunnit behandlas.

För att tillgängliga frekvensresurser skall kunna utnyttjas så

effektivt som möjligt kan befintliga tillståndshavare behöva

ändra frekvens under tillståndsperioden. Med hänsyn till att en

sändningsfrekvens kan vara inarbetad bör frekvensbytena -- i

såväl privat lokalradio som i närradio -- dock begränsas till de

fall då det är nödvändigt att byta för att nya användare skall

ha möjlighet att bedriva radiosändning. Kulturutskottet anför

att detta bör beaktas vid den kommande lagstiftningen om innehav

och användning av radioanläggningar.

Konstitutionsutskottets bedömning

Liksom kulturutskottet instämmer konstitutionsutskottet i

regeringens bedömning att antalet sändningstillstånd bör

anpassas till efterfrågan på sändningsmöjligheter. Också

konstitutionsutskottet vill framhålla betydelsen av att det

redan från början ges sändningstillstånd inte bara i de större

städerna utan också på andra håll där det finns en önskan att

sända och är tekniskt möjligt. Konstitutionsutskottet

förutsätter att fler tillstånd än de 60 som exemplifieras i

propositionen kan fördelas redan på ett tidigt stadium. Som

kulturutskottet anför är det också angeläget att anpassningen

till behovet av sändningsmöjligheter sker fortlöpande, så att

det inte uppstår en konstlad monopolställning för de

tillståndshavare som får sina tillstånd först.

Konstitutionsutskottet vill liksom kulturutskottet betona att

tillståndsmyndigheten bör ta stor hänsyn till önskemål från

intresserade när sändningsområdena skall utformas.

Konstitutionsutskottet delar kulturutskottets bedömning att

samråd med länsstyrelsen inte är nödvändigt. Som kulturutskottet

anfört bör regeringen varje år rapportera antalet

sändningstillstånd till riksdagen samt det antal ansökningar som

eventuellt inte resulterat i tillstånd eller inte kunnat

behandlas.

För att tillgängliga frekvensresurser skall kunna utnyttjas så

effektivt som möjligt kan, som kulturutskottet har anfört,

befintliga tillståndshavare behöva ändra frekvens under

tillståndsperioden. Med hänsyn till att en sändningsfrekvens kan

vara inarbetad bör frekvensbytena -- i såväl privat lokalradio

som närradio -- dock begränsas till de fall då det är nödvändigt

för att nya användare skall ha möjlighet att bedriva

radiosändning.

Vad konstitutionsutskottet har anfört om sändningsområden och

rapportering från regeringen till riksdagen bör riksdagen som

sin mening ge regeringen till känna. Konstitutionsutskottets

ställningstagande innebär att syftet med motion K14 får anses

tillgodosett. Det innebär också att motionerna 1991/92:K422

yrkande 9 och K9 avstyrks.

Innebörden av ett sändningstillstånd m.m.

Propositionen

Enligt regeringens förslag innebär ett tillstånd att sända

lokalradio att tillståndshavaren har rätt att själv sända under

24 timmar per dygn i ett sändningsområde. Tillståndshavaren

skall utse utgivare för programverksamheten och godkänna

ställföreträdare för utgivaren. Enligt regeringen bör inget

hindra att en tillståndshavare låter någon annan sända under en

del av sändningstiden -- även mot vederlag -- men

tillståndshavaren bör i sådana fall behålla ansvaret för att

utgivare utses och för att de regler som i övrigt gäller för

verksamheten följs. Regeringen anför att den föreslagna

konstruktionen bör leda till klara ansvarsförhållanden samtidigt

som olika former av lokalt samarbete inte förhindras.

Kulturutskottets yttrande

Kulturutskottet understryker vad som anförs i propositionen om

att en tillståndshavare kan låta någon annan sända under en del

av sändningstiden, även mot vederlag, men att tillståndshavaren

i sådana fall behåller ansvaret för att utgivare utses och för

att övriga regler för verksamheten följs.

Konstitutionsutskottets bedömning

I 25 § i regeringens förslag till lokalradiolag föreskrivs att

reklam mot vederlag och program mot betalning endast får sändas

under annonstid. Bestämmelser med motsvarande innebörd finns i 7

§ radiolagen (1966:755) och 9 § lagen (1991:2027) om

kabelsändningar till allmänheten, liksom i 19 § lagen

(1992:1356) om satellitsändningar av televisionsprogram till

allmänheten. Vid tillkomsten av bestämmelsen i radiolagen

motiverades dess avfattning med att radiolagens reklambegrepp

endast omfattar näringsidkares avsättningsfrämjande meddelanden

(prop. 1990/91:149 s. 81 f.). För att även t.ex. åsiktsreklam

eller näringsidkares anskaffningsfrämjande meddelanden skulle

träffas formulerades bestämmelsen på angivet sätt. Enligt

konstitutionsutskottets mening finns det en risk att

bestämmelsen i 25 § lokalradiolagen kan ges en tolkning som är

vidare än den avsedda. Med hänsyn till att motsvarande

bestämmelse finns i annan radiolagstiftning framstår det

emellertid som mindre lämpligt att nu föreslå en ändring. I

stället bör frågan tas upp vid en kommande samlad översyn av den

radiorättsliga lagstiftningen. Vad konstitutionsutskottet nu har

anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Vem som kan få sändningstillstånd

Propositionen

Regeringen föreslår att tillstånd att sända lokalradio skall

innebära rätt att själv sända under 24 timmar per dygn i ett

sändningsområde. Enligt förslaget skall innehavaren av ett

tillstånd utse utgivare för programverksamheten. Om sändningar

inte har inletts inom sex månader efter det att tillståndet har

meddelats, kan tillståndet återkallas. Tillståndet skall enligt

förslaget också kunna återkallas om tillståndshavaren inte alls,

eller endast i obetydlig omfattning, har bedrivit sändningar

under en sammanhängande tid av fyra veckor.

Som skäl för förslaget anför regeringen bl.a. det inte bör

förekomma att sändningstiden delas upp mellan olika företag vid

tillståndsgivningen. Inget bör dock enligt regeringen hindra att

en tillståndshavare låter någon annan sända under en del av

sändningstiden -- även mot vederlag. Regeringen anser att

tillståndshavaren i sådana fall bör behålla ansvaret för att

utgivare utses och för att de regler som i övrigt gäller för

verksamheten följs. Möjligheten att återkalla tillstånd

motverkar enligt regeringen att konkurrensen hämmas genom att

meddelade sändningstillstånd inte utnyttjas.

Regeringen föreslår att sändningstillstånd skall kunna ges

till såväl fysiska som juridiska personer. Staten, kommuner,

landsting och den som har tillstånd att bedriva

rundradiosändning enligt 5 § radiolagen skall dock inte kunna få

tillstånd att sända lokalradio. Den som redan har tillstånd att

sända lokalradio skall inte kunna få ytterligare ett tillstånd.

Regeringen föreslår vidare att tillstånd inte skall kunna ges

till den som ger ut en dagstidning eller till den som har ett

bestämmande inflytande i ett företag som ger ut en dagstidning

eller till ett företag i vilket någon av de nämnda har ett

bestämmande inflytande.

Regeringen anför att det är dess strävan att utforma reglerna

för den nya lokalradion på ett sådant sätt att antalet

självständiga röster kommer att öka väsentligt. Tillkomsten av

självständiga, lokalt förankrade radioföretag bör enligt

regeringen underlättas samtidigt som en utveckling i riktning

mot ett fåtal centralt kontrollerade kedjeföretag bör motverkas.

Regeringen anför att de föreslagna begränsningarna skall ses mot

denna bakgrund.

Genom att tillstånd måste innehas av en särskild fysisk eller

juridisk person, som är ansvarig för att det utses ansvarig

utgivare och för att programreglerna följs, skapas enligt

regeringen goda förutsättningar för att programföretagen får en

självständig ställning och lokal inriktning. Staten, kommuner

och landsting bör enligt regeringen inte kunna få tillstånd

eftersom lokalradion inte skall fungera som språkrör för

myndigheterna. Skälet för att utesluta den som har tillstånd

enligt 5 § radiolagen, dvs. för närvarande Sveriges

Radio-företagen och Nordisk Television AB, är enligt regeringen

att mångfalden bör främjas.

Även när det gäller begränsningarna för dagspressen anförs

intresset att ta till vara möjligheterna till mångfald. Om

dagstidningsföretag skulle kunna erhålla tillstånd att sända

lokalradio, skulle dessa företag enligt regeringen kunna öka

sitt inflytande över nyhetsförmedling och opinionsbildning i

stället för att antalet självständiga röster skulle bli flera.

Mot denna bakgrund anser regeringen att dagstidningsföretag bör

vara uteslutna från möjligheten att erhålla tillstånd att sända

lokalradio.

I lagstiftningsärendet har frågan om en sådan begränsning för

dagstidningsföretagen är förenlig med yttrandefrihetsgrundlagen

och tryckfrihetsförordningen varit föremål diskussion.

Enligt 3 kap. 2 § yttrandefrihetsgrundlagen får rätten att

sända radioprogram på annat sätt än genom tråd regleras genom

lag som innehåller föreskrifter om tillstånd och villkor för att

sända. I paragrafen sägs vidare att det allmänna skall

eftersträva att radiofrekvenserna tas i anspråk på ett sätt som

leder till vidaste möjliga yttrandefrihet och

informationsfrihet. Enligt 3 kap. 3 § yttrandefrihetsgrundlagen

gäller för föreskrifter om tillstånd och villkor för att sända

trådlösa radioprogram vad som föreskrivs om begränsningar av

grundläggande fri- och rättigheter i 2 kap. 12 § andra--femte

styckena och 13 § regeringsformen. I 2 kap. 12 § andra stycket

regeringsformen anges att en begränsning endast får göras för

att tillgodose ändamål som är godtagbart i ett demokratiskt

samhälle samt att begränsningen aldrig får gå utöver vad som är

nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den och

ej heller sträcka sig så långt att den utgör ett hot mot den

fria åsiktsbildningen. En begränsning får inte göras enbart på

grund av politisk, religiös, kulturell eller annan sådan

åskådning. I 2 kap. 13 § första stycket anges att

yttrandefriheten och informationsfriheten -- med vissa angivna,

här ej aktuella undantag -- endast får begränsas, om särskilt

viktiga skäl föranleder det. I paragrafens andra stycke

föreskrivs att det vid bedömande av vilka begränsningar som får

ske med stöd av första stycket särskilt skall beaktas vikten av

vidaste möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet i

politiska, religiösa, fackliga, vetenskapliga och kulturella

angelägenheter.

Förslag till begränsningar för dagstidningsföretagen fanns

också i den lagrådsremiss som föregick propositionen. Regeringen

anförde där att intresset att motverka dominans över

nyhetsförmedling och opinionsbildning är ett sådant särskilt

viktigt skäl som avses i 2 kap. 13 § regeringsformen. Regeringen

ansåg att förslagen inte heller i övrigt överskred de gränser

för lagstiftaren som ställs upp i samma kapitel 12e>§ andra

stycket. Regeringen ansåg därför att förslagen var förenliga med

yttrandefrihetsgrundlagen.

I sin lagrådsremiss anförde regeringen vidare att enligt

tryckfrihetsförordningen fri etableringsrätt gäller för

tidningar och att endast de begränsningar som framgår av

tryckfrihetsförordningen är tillåtna. Det kunde enligt

regeringen därför diskuteras om det förhållandet att

dagstidningsföretag inte avsågs få tillstånd att sända

privatradio skulle kunna ses som en begränsning av

etableringsfriheten och därför borde framgå av

tryckfrihetsförordningen. Eftersom de föreslagna reglerna dock

inte hindrade någon, inte heller en radiostation, från att

starta en tidning ansåg regeringen att förslaget torde vara

förenligt med tryckfrihetsförordningen.

I sitt yttrande över regeringens lagrådsremiss konstaterar

Lagrådet att den föreslagna begränsningen har gjorts just med

tanke på yttrandefriheten och informationsfriheten och med syfte

att utrymmet att sända lokalradio skall utnyttjas så att

dominans över nyhetsförmedling och opinionsbildning motverkas

och i stället möjligheterna till mångfald tas till vara.

Lagrådet anför att en sådan begränsning enligt Lagrådets mening

-- mot bakgrund av det begränsade utrymme som finns för

lokalradiosändningar -- anses ligga väl i linje med

grundlagsbestämmelserna om vidaste möjliga yttrandefrihet och

informationsfrihet. Lagrådet anför vidare att begränsningen inte

kan anses utgöra ett hot mot den fria åsiktsbildningen. Lagrådet

godtar vidare regeringens uppfattning att begränsningen får

anses vara föranledd av ett sådant viktigt skäl som avses i 2

kap. 13 § regeringsformen och anför att begränsningen även i

övrigt får anses förenlig med yttrandefrihetsgrundlagen.

Lagrådet tar i yttrandet även upp frågan om begränsningen för

dagstidningsföretagen är förenlig med bestämmelserna om

etableringsfrihet i tryckfrihetsförordningen. Lagrådet

konstaterar att begränsningen inte hindrar någon, inte heller en

radiostation, från att starta en tidning. Enligt Lagrådet gäller

emellertid frågan om den omständigheten att ett

dagstidningsföretag inte kan få tillstånd att sända lokalradio

skall betraktas som en begränsning av etableringsfriheten.

Lagrådet anför att det förhållandet att man begränsar

tidningsföretagens möjligheter att bedriva viss annan verksamhet

än tidningsutgivning enligt Lagrådets mening inte kan ses som en

begränsning av etableringsfriheten under förutsättning att

begränsningsåtgärden inte framstår som riktad mot just denna

frihet. Lagrådet framhåller att det tidigare har funnit att

begränsningen får anses vara föranledd av ett särskilt viktigt

skäl med avseende just på yttrandefriheten och

informationsfriheten. Lagrådets slutsats blir därför att

begränsningen inte kan anses strida mot

tryckfrihetsförordningen.

I propositionen hänvisar regeringen till vad Lagrådet anfört

och uttalar uppfattningen att förslaget är förenligt med

yttrandefrihetsgrundlagen och tryckfrihetsförordningen.

Motionerna

I motion K6 (s) förklarar motionärerna att ägarbegränsningar

kan ha fog för sig för att motverka makt- och ägarkoncentration

inom mediebranschen. Det är därför också rimligt att lagen

motverkar att en och samma finansiär skaffar sig ett dominerande

inflytande över flera radiostationer. I kombination med de

föreslagna urvalskriterierna vid tillståndsgivningen torde dock

reglerna enligt motionärernas mening vara otillräckliga för att

effektivt motverka mediekoncentration och motverka uppkomsten av

nätverk.

I motion K12 av Lotta Edholm (fp) anför motionären att

förslaget strider mot näringsfriheten och att det är ett hot mot

yttrandefriheten. Enligt motionären är den svenska pressen

ansvarsfull. Hon anser att den inte bör hindras från att driva

radiostationer.

Kulturutskottets yttrande

Kulturutskottet tar i sitt yttrande upp frågan om

konkurrenslagstiftningen skulle vara tillräcklig för att reglera

koncentrationsproblem inom radioområdet. Efter att ha redogjort

för vad som sägs i propositionen i denna fråga anför

kulturutskottet att det är angeläget att tendenser till

bristande innehållsmässig mångfald eller till informations-

eller åsiktsmonopol motverkas. De föreslagna begränsningarna av

möjligheten att få tillstånd enligt lokalradiolagen har enligt

kulturutskottet detta syfte. Kulturutskottet pekar på att dessa

bestämmelser inte hindrar att t.ex. dagstidningsföretagens

journalistiska kompetens tas till vara i verksamheten. Delägande

från ett dagstidningsföretag är möjligt så länge inte ett sådant

företag ensamt har ett bestämmande inflytande (7 §).

Konstitutionsutskottets bedömning

Åtgärder som syftar till att motverka att koncentrationen inom

massmedieområdet leder till bristande innehållsmässig mångfald

eller lokala informations- eller åsiktsmonopol ligger enligt

konstitutionsutskottets mening utanför konkurrenslagstiftningen.

Som kulturutskottet anfört har de föreslagna begränsningarna att

få tillstånd att sända lokalradio också detta syfte.

Konstitutionsutskottet tillstyrker regeringens förslag till

begränsningar och avstyrker därmed yrkandet i motion K12.

Förändrade ägarförhållanden under tillståndstiden

Propositionen

Som redan anförts skall enligt regeringens förslag den som

redan har ett tillstånd att sända lokalradio inte kunna få ännu

ett sådant tillstånd (5§). Vidare skall staten, landsting och

kommun inte kunna få tillstånd att sända lokalradio. Detsamma

gäller programföretag med tillstånd att bedriva

rundradiosändning enligt 5 § radiolagen (6 §). Begränsningarna

gäller såväl för de nämnda rättssubjekten direkt som för företag

i vilka de på grund av aktie- eller andelsinnehav eller avtal

ensamma har ett bestämmande inflytande. Tillstånd föreslås inte

heller kunna ges till den som ger ut en dagstidning eller till

den som har ett bestämmande inflytande över ett företag som ger

ut en dagstidning eller till företag i vilket någon av de nämnda

har ett bestämmande inflytande (7 §). De föreslagna

behörighetsreglerna skall också gälla om någon vill överlåta ett

tillstånd (18 §).

I 29 § anges i tre olika punkter vissa förutsättningar då ett

tillstånd att sända lokalradio kan återkallas. Det gäller främst

fall då tillståndet inte utnyttjas eller då utgivare för

programverksamheten saknas. Propositionen innehåller dock inte

något förslag som gör det möjligt att återkalla tillstånd då

sådan behörighetsbrist som anges i 5--7 §§ har uppkommit efter

det att tillstånd har meddelats eller överlåtits.

Motionen

I motion K7 yrkande 6 (v) anför motionärerna att de föreslagna

reglerna inte räcker för att garantera de privata

lokalradiostationerna en självständig ställning. De förordar

därför en skärpning av restriktionerna.

Kulturutskottets yttrande

Kulturutskottet pekar på att regeringens förslag inte hindrar

att någon som t.ex. redan har ett tillstånd förvärvar ett annat

företag som har tillstånd och att syftet med bestämmelsen därmed

lätt skulle kunna kringgås. I sitt yttrande anför

kulturutskottet vidare följande:

Enligt kulturutskottets mening är det angeläget att

möjligheten att motverka nätverksbildningar och andra former av

dominans finns inte bara vid tillståndstillfället utan under

hela tillståndstiden. Därför bör det införas en möjlighet för

tillståndsmyndigheten att återkalla tillståndet om en

tillståndshavare enligt 5 § eller 6 § lokalradiolagen inte

skulle vara behörig att erhålla tillstånd om det utlystes på

nytt. Om behörighetsbristen beror på att den som direkt eller

indirekt har tillstånd har förvärvat ännu ett eller flera

företag med tillstånd eller skaffar sig det dominerande

inflytandet i ännu ett eller flera företag med tillstånd, bör de

sist meddelade tillstånden återkallas. Detsamma bör gälla om

bristen i behörighet förelegat redan vid tillståndsgivningen men

då inte observerats.

Om förutsättningar för att återkalla tillståndet finns bör

enligt kulturutskottet förlängning av tillståndet vid

tillståndsperiodens slut självfallet inte ske. Kulturutskottet

anser att beslut om återkallelse eller om att inte förlänga

tillstånd bör kunna överklagas enligt vanliga regler.

Som tidigare nämnts skall enligt bestämmelserna i 7 § i

regeringens förslag till lokalradiolag tillstånd inte kunna ges

till den som ger ut en dagstidning eller till den som har ett

bestämmande inflytande över ett företag som ger ut en

dagstidning eller till företag i vilket någon av de nämnda har

ett bestämmande inflytande. I sitt yttrande tar kulturutskottet

upp frågan om återkallelse av tillstånd om tillståndshavaren

enligt 7 § inte skulle vara behörig att erhålla tillstånd, om

det utlystes på nytt. Kulturutskottet anser att någon möjlighet

att återkalla sändningstillståndet inte bör införas i dessa

fall. Som skäl för denna ståndpunkt hänvisar utskottet till vad

Lagrådet har uttalat om det av regeringen remitterade förslaget

till 7 §.

Konstitutionsutskottets bedömning

I likhet med kulturutskottet anser konstitutionsutskottet att

det är angeläget att motverka nätverksbildningar och andra

former av dominans inte bara vid tillståndstillfället utan också

under hela tillståndstiden.

Som kulturutskottet har anfört skulle en sådan dominans kunna

motverkas om tillståndsmyndigheten kunde återkalla tillståndet i

fall då en tillståndshavare enligt 5 eller 6 § lokalradiolagen

inte skulle vara behörig att erhålla tillstånd, om det utlystes

på nytt. Om behörighetsbristen beror på att den som direkt eller

indirekt har tillstånd har förvärvat ett eller flera företag med

tillstånd eller skaffar sig det dominerande inflytandet i ett

eller flera företag med tillstånd, borde därvid de sist

meddelade tillstånden återkallas.

När det gäller frågan om de konstitutionella förutsättningarna

för en sådan reglering och hur den bör utformas får

konstitutionsutskottet anföra följande.

Den som genom ett tillstånd har fått rätt att bedriva en

verksamhet bör också i allmänhet kunna lita på att han får

använda sig av denna rätt under hela tillståndstiden. I viss

utsträckning måste det dock vara tillåtet att återkalla ett

tillstånd då förutsättningarna för tillståndet har ändrats.

Exempel på sådana ingrepp i rätt som grundar sig på tillstånd

finns i 23 och 24 §§ miljöskyddslagen (1969:387) och 18§

fjärde stycket naturvårdslagen (1964:822). Vidare kan nämnas 29

§ i regeringens nu aktuella förslag till lokalradiolag. Den

återkallelsemöjlighet som det nu är fråga om tar också främst

sikte på omständigheter som har inträffat efter det att

tillståndet meddelades.

Föreskrifterna i 5 och 6 §§ om begränsningar av behörigheten

att få tillstånd att sända lokalradio i regeringens förslag till

lokalradiolag har ett konstitutionellt stöd i 3 kap. 2 § första

stycket yttrandefrihetsgrundlagen. Där föreskrivs nämligen att

rätten att sända radioprogram på annat sätt än genom tråd får

regleras genom lag som innehåller föreskrifter om tillstånd och

villkor för att sända. Som förutsättning för att en sådan

begränsning i sändningsrätten kan införas gäller dock enligt

3kap. 3 § yttrandefrihetsgrundlagen att begränsningen står i

överensstämmelse med föreskrifterna i 2 kap. 12 § andra--femte

styckena och 13 § regeringsformen. Begränsningen får således

bara göras för att tillgodose ett ändamål som är godtagbart i

ett demokratiskt samhälle och inte gå utöver vad som är

nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den och

inte heller sträcka sig så långt att den utgör ett hot mot den

fria åsiktsbildningen. Endast om särskilt viktiga skäl

föranleder det, får yttrandefriheten och informationsfriheten

begränsas.

Behörighetsbegränsningarna syftar främst till att tillgodose

intresset att motverka dominans över nyhetsförmedling och

opinionsbildning. Detta intresse har angetts vara ett sådant

särskilt viktigt skäl som enligt 2 kap. 13 § regeringsformen kan

föranleda begränsning av yttrandefriheten och

informationsfriheten. Enligt regeringen överensstämmer förslaget

också med övriga nämnda bestämmelser i 2 kap. regeringsformen.

Lagrådet har godtagit dessa uppfattningar och har uttalat att

begränsningarna får anses vara förenliga med

yttrandefrihetsgrundlagen. Enligt Lagrådet får begränsningarna

anses ligga väl i linje med bestämmelsen i 3 kap. 2 § andra

stycket yttrandefrihetsgrundlagen om att det allmänna skall

eftersträva att radiofrekvenserna tas i anspråk på ett sätt som

leder till vidaste möjliga yttrandefrihet och

informationsfrihet. Konstitutionsutskottet har, som tidigare

framgått, inga erinringar mot dessa slutsatser.

Den återkallelsereglering som konstitutionsutskottet uttalat

sig för i det föregående syftar till att hindra

nätverksbildningar och andra former av dominans. Ett

sändningstillstånd skall således kunna återkallas, om

tillståndshavaren skulle brista i behörighet enligt 5 eller 6 §,

om tillståndet lystes ut på nytt. För att tillgodose nämnda

syfte måste det även vara möjligt att återkalla tillstånd, om

någon, som själv inte är tillståndshavare, ensam skaffar sig det

dominerande inflytandet över två eller flera företag med

tillstånd att sända och därigenom kommer att förfoga över två

eller flera tillstånd. Också om något av de organ som nämns i

6§ ensamt skaffar sig det dominerande inflytandet över ett

företag med sändningstillstånd, bör det i konsekvens med detta

vara möjligt att återkalla sändningstillståndet.

Den föreslagna återkallelseregleringen innebär en avsevärd

skärpning i förhållande till propositionen.

Behörighetsbegränsningarna i regeringens förslag har enbart

betydelse vid själva tillståndstillfället. Återkallelsereglerna

innebär att de får betydelse för hela tillståndstiden. Om

sändningverksamheten fortsätter efter det att tillståndet har

återkallats, kan straffansvar enligt 21 § 4 radiolagen bli

aktuellt. En annan omständighet att uppmärksamma är att en eller

flera radiostationers rätt att sända kan upphöra på grund av

omständigheter som de för sändningsverksamheten direkt ansvariga

inte råder över. Om någon med eller utan eget sändningstillstånd

förvärvar ett eller flera företag med sändningstillstånd eller

skaffar sig det dominerande inflytandet över ett eller flera

företag med sändningstillstånd, kan tillståndsmyndigheten

nämligen återkalla tillstånden från företagen, även om de som

verkar i företagen själva inte har kunnat påverka de

förhållanden som utgör grunden för återkallelsen. Den enda

begränsningen är att det först meddelade tillståndet inte får

återkallas.

Skälet för återkallelsereglerna är att förhindra att syftet

med behörighetsreglerna kringgås. De motiveras sålunda av

intresset att motverka dominans över nyhetsförmedling och

opinionsbildning. Detta intresse är, som tidigare nämnts, ett

sådant särskilt viktigt skäl som enligt 2 kap. 13 §

regeringsformen kan föranleda begränsning av yttrandefriheten

och informationsfriheten. Återkallelseregler med den angivna

innebörden får enligt konstitutionsutskottets mening anses vara

förenliga med yttrandefrihetsgrundlagen.

Bestämmelser som ger staten möjlighet att vidta åtgärder så

att en radiostation måste upphöra med en i och för sig lovlig

verksamhet är emellertid från yttrandefrihetsrättslig synpunkt

av ingripande natur, även när syftet är att främja mångfald i

nyhetsförmedling och opinionsbildning. Som förutsättning för

lagstiftning av detta slag gäller, som tidigare har nämnts, att

den inte går utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det

ändamål som har föranlett den och att den inte heller sträcker

sig så långt att den utgör ett hot mot den fria

åsiktsbildningen. Man kan inte utesluta att det någon gång kan

förekomma fall där en återkallelse som grundas på

behörighetsbrist som anges i 5 § inte står i rimlig proportion

till det som återkallelseregleringen avser att hindra (jfr 1

kap. 5 § yttrandefrihetsgrundlagen). Konstitutionsutskottet

anser därför att regleringen inte bör vara helt undantagslös.

Med hänsyn härtill bör bestämmelserna utformas så att

tillståndsmyndigheten skall kunna underlåta återkallelse av

tillstånd på grund av behörighetsbrist som anges i 5 §, om

återkallelsen framstår som en alltför ingripande åtgärd. Några

skäl för en sådan undantagsregel anser konstitutionsutskottet

dock inte föreligga i fall då staten, kommun eller annat i 6 §

angivet organ har kommit att förfoga över sändningstillstånd.

I sitt yttrande tar kulturutskottet även upp frågan om det bör

införas någon regel om återkallelse av tillstånd för de fall av

behörighetsbrist som avses i 7 § lokalradiolagen

(dagstidningsfallen). En möjlighet att återkalla tillstånd att

sända i sådana fall kan enligt konstitutionsutskottets mening

ses som en åtgärd som riktar sig mot tidningsföretagens

etableringsfrihet. Regeringens förslag till begränsning hindrar

ju inte en tillståndshavare att starta en dagstidning. Om han

gör det och därmed skulle riskera att få sitt sändningstillstånd

återkallat, skulle återkallelsen kunna uppfattas som en åtgärd

som riktar sig mot tidningsutgivningen. Regler med sådan

innebörd kommer därmed i konflikt med de principer som ligger

till grund för tryckfrihetsförordningens bestämmelser om

etableringsrätten för tidningar. På grund härav bör, som

kulturutskottet funnit, någon möjlighet att återkalla ett

sändningstillstånd inte införas, om behörighetsbristen skulle

föreligga enligt 7 §.

Dagstidningsföretag kan emellertid förekomma även i fall där

de behörighetsbrister som anges i 5 och 6 §§ uppkommer. Ett

företag som ger ut en eller flera dagstidningar skulle t.ex.

kunna skaffa sig det dominerande inflytandet över flera företag

med sändningstillstånd. Detta väcker frågan om en återkallelse

av sändningstillstånd i sådana fall kan framstå som riktad mot

tidningsutgivningen och därmed kan komma i konflikt med

nyssnämnda tryckfrihetsrättsliga principer. I så fall skulle det

vara nödvändigt att komplettera bestämmelserna om återkallelse

av sändningstillstånd med en undantagsregel av innebörd att

återkallelse på grund av att någon ensam har ett bestämmande

inflytande i företag som avses i 5 och 6 §§ inte får ske, om

företaget ger ut en dagstidning. Detta skulle i vissa fall förta

effekten av bestämmelserna om återkallelse av

sändningstillstånd. Mot tanken att återkallelser i dessa fall

skulle vara riktade mot tidningsutgivningen kan dock enligt

konstitutionsutskottets mening anföras att 5 och 6 §§ till

skillnad från 7 § inte särbehandlar dagstidningsföretagen.

Dagstidningsföretagen kommer således inte i ett sämre läge än

andra företag vid tillämpning av en återkallelseregel som

grundar sig på 5 och 6 §§. Inte heller i dessa fall får det

först meddelade tillståndet återkallas. Konstitutionsutskottet

finner därför att någon undantagsregel av nyss nämnt slag inte

erfordras.

På grund av det anförda förordar konstitutionsutskottet att

det i lokalradiolagen införs en bestämmelse av innebörd att

tillståndsmyndigheten skall återkalla tillstånd som meddelats

efter det första tillståndet, om någon förfogar över mer än ett

tillstånd direkt eller genom företag där han på grund av aktie-

eller andelsinnehav ensam har ett bestämmande inflytande, under

förutsättning att återkallelsen inte framstår som en alltför

ingripande åtgärd.

Som framgår av det föregående bör det vara tillåtet att

återkalla tillstånd, om förutsättningarna för tillståndet har

ändrats. Det skulle dock strida mot principerna för

rättsordningen, om ett tillstånd kunde återkallas när nya

omständigheter inte har inträffat och den som har sökt och fått

tillståndet inte har vilselett tillståndsmyndigheten.

Konstitutionsutskottet anser därför att återkallelsereglerna bör

utformas så att de inte ger utrymme för återkallelse i fall där

tillståndsmyndigheten har ändrat sig och vill återkalla

tillståndet men där varken vilseledande eller nya omständigheter

har förekommit. Detsamma bör gälla då ett tillstånd har

överlåtits och tillståndsmyndigheten har godkänt överlåtelsen.

För att de sålunda förordade återkallelsereglerna skall kunna

tillämpas effektivt fordras att tillståndsmyndigheten kan skaffa

sig kunskap om sådana omständigheter som utgör grund för

återkallelse. Konstitutionsutskottet anser därför att det i

lagen bör föras in en bestämmelse om skyldighet för

tillståndshavaren att på begäran lämna tillståndsmyndigheten

uppgifter om sitt innehav av aktier eller andelar i företag som

har tillstånd att sända lokalradio och om avtal som innebär att

han ensam har ett bestämmande inflytande i företaget. Ett

företag som är tillståndshavare bör också vara skyldigt att

lämna uppgifter om sådana innehav av aktier eller andelar i

företaget och avtal som innebär att någon ensam har ett

bestämmande inflytande i företaget. Uppgiftsskyldigheten bör

vara vitessanktionerad.

Föreskrifter om en sådan uppgiftsskyldighet kan grundas på

3kap. 2 § första stycket yttrandefrihetsgrundlagen. Som

tidigare nämnts får rätten att sända radioprogram på annat sätt

än genom tråd enligt denna grundlagsregel regleras genom lag som

innehåller föreskrifter om tillstånd och villkor för att sända.

I 8 § i regeringens förslag till lokalradiolag finns

bestämmelser om rätt för en tillståndshavare att få sitt

tillstånd förlängt med ytterligare en tillståndsperiod.

Paragrafen bör enligt konstitutionsutskottets mening

kompletteras med en föreskrift om att tillståndet inte skall

förlängas, om det finns grund för återkallelse av tillståndet.

Konstitutionsutskottet förordar således att regeringens

förslag till lokalradiolag kompletteras med föreskrifter i fråga

om återkallelse av sändningstillstånd, uppgiftsskyldighet och

förlängning av tillstånd i enlighet med vad nu har anförts.

Föreskrifterna bör få samma utformning som i kanslipromemorian

(bilaga 4).

Som konstitutionsutskottet har anfört i det föregående innebär

föreskrifterna om återkallelse av sändningstillstånd en avsevärd

skärpning i förhållande till regeringens förslag. De får därför

i allt väsentligt anses tillgodose de krav som förs fram i

motion K7 yrkande 6.

Tillståndstid

Propositionen

Regeringen föreslår att tillstånd att sända lokalradio skall

gälla för högst åtta år. Med hänsyn till behovet att justera

indelningen i sändningsområden m.m. föreslås att alla tillstånd

skall löpa ut vid samma tidpunkt. De tillstånd som meddelas

under den första tillståndsperioden skall gälla intill utgången

av år 2000.

Motionerna

I motion K6 (s) anför motionärerna att motivtext och

lagförslag är oklara i fråga om tillståndstiden. Motionärerna

pekar på att Lagrådet framhållit att lagförslaget inte står i

samklang med den i motivtexten uttalade ambitionen att en

förutsättningslös prövning av regler och villkor för

reklamradion skall ske när praktiska erfarenheter vunnits. De

pekar vidare på att Lagrådet har konstaterat att, såsom

propositionen i övrigt utformats, det är klart att ingen

tillståndsinnehavare kan räkna med att få en automatisk

förlängning. Enligt motionärernas mening är det därför onödigt

att lagtexten innehåller formuleringar som kan ge ett falskt

sken av att så är fallet.

Motionärerna anser även att det är olämpligt att

tillståndsperioden blir så lång som åtta år. Eftersom både

frekvenstekniska och mediepolitiska skäl kan leda till att

reglerna för reklamradion kan behöva omprövas tidigare, bör

tillståndsperioden enligt motionärerna begränsas till sex år.

Enligt motion K7 yrkande 4 (v) bör ett tillstånd att sända

lokalradio gälla i högst fem år för att man snabbare skall kunna

ta till vara erfarenheter och inte låsa marknaden. Enligt den

motionen bör det vidare för lokalradion på samma sätt som

föreslås beträffande närradion införas en regel om återkallande

av sändningstillstånd upp till fem år då rasistiska inslag och

annan främlingsfientlighet förekommer i sändningarna

(yrkande5).

Konstitutionsutskottets bedömning

Av regeringens förslag framgår att alla tillstånd under den

första tillståndstiden enligt lagen löper ut vid samma tidpunkt,

dvs. den 31 december 2000. Den som får ett tillstånd senare

under tillståndsperioden får alltså ett tillstånd som blir

kortare än åtta år. Konstitutionsutskottet kan inte finna att

förslaget i denna del kan ge anledning till tvekan om vad som

skall gälla. Konstitutionsutskottet tillstyrker regeringens

förslag i fråga om tillståndsperiodens längd och avstyrker

därmed motion K7 yrkande 4.

Som framgår av det följande föreslår konstitutionsutskottet

att lagen träder i kraft den 1 april 1993. Att ikraftträdandet

förskjuts med tre månader i förhållande till regeringens förslag

bör dock inte föranleda någon ändring i fråga om tidpunkter för

den första tillståndsperiodens början och slut.

Konstitutionsutskottet kan inte förorda regler om återkallelse

av tillstånd att sända lokalradio på grund av sändningarnas

innehåll och avstyrker därmed motion K7 yrkande 5.

Urval bland dem som söker tillstånd

Propositionen

Den som får tillstånd skall enligt regeringens förslag betala

en årlig avgift på minst 40 000 kr. Om det finns flera behöriga

sökande till ett ledigförklarat sändningsområde, skall den

sökande som åtar sig att erlägga den högsta årliga avgiften till

staten erhålla tillståndet. Förfarandet skall ha formen av en

öppen och offentlig auktion där alla sökande är medvetna om vad

övriga sökande bjuder. Den som får tillstånd skall erlägga en

viss del av första årets avgift i förskott. Om en

tillståndshavare vill överlåta tillståndet, krävs att den

ansvariga myndigheten godkänner förvärvaren. Enligt förslaget

skall godkännande lämnas, om förvärvaren är behörig att erhålla

tillstånd. Om förvärvaren inte godkänns, är överlåtelsen utan

verkan.

I propositionen diskuterar regeringen ett alternativ till

urvalsförfarande som innebär att det i stället skall ske en

bedömning av den sökandes avsikter med verksamheten. De som

förespråkar detta alternativ har hävdat att en sådan urvalsmetod

kommer att leda till innehållsmässig mångfald medan

auktionsmetoden förutsätts få till följd att olika

radiostationer kommer att få ett likartat programutbud.

Regeringen förklarar att den inte finner denna argumentation

övertygande. På de platser där det finns marknadsmässigt utrymme

för mer än en lokalradiostation är det enligt regeringen

sannolikt att de olika stationerna kommer att sträva efter att

hålla olika programprofil, som ett sätt att attrahera olika

delar av publiken och därmed framstå som mer effektiva

reklammedier. Regeringen anser att det också är troligt att

stationerna successivt kommer att justera sin programinriktning

för att anpassa den till publikens önskemål. En urvalsmetod som

innebär att den sökande måste förbinda sig att hålla en viss

programprofil skulle enligt regeringen hindra en sådan

anpassning och därmed få till följd att stationer med höga

programambitioner tvingades bort från marknaden. Det verkliga

resultatet skulle bli att mångfalden minskade i jämförelse med

en situation då olika radiostationer fritt får bestämma sitt

programinnehåll. Regeringen anför vidare att ett urval utifrån

de sökandes planer och ambitioner skulle medföra ett

oacceptabelt inslag av godtycke i tillståndsgivningen. Det

avgörande för om en viss sökande skulle kunna få tillstånd

skulle vara om han lyckades formulera sin ansökan på ett sätt

som tilltalar en myndighet. Regeringen menar att det i ett

system av detta slag skulle var nödvändigt att kontrollera att

åtagandena efterlevs och att detta medför behov av en

kontrollapparat med sanktioner mot den som inte uppfyllde sina

löften. Inte heller detta skulle enligt regeringen vara

acceptabelt. Mot denna bakgrund avvisar regeringen tankar på ett

urvalssystem där hänsyn till de sökandes planer och ambitioner

får avgöra vem som skall erhålla ett sändningstillstånd.

Regeringens förslag går i stället ut på att urvalet av

tillståndshavare sker utifrån kandidaternas betalningsvilja.

Detta anges innebära följande. Om det finns flera behöriga

sökande till ett sändningstillstånd skall den ansvariga

myndigheten kalla dessa till en auktion. De sökande skall få

ange vilket årligt belopp de är beredda att erlägga i avgift

till staten. Den sökande som erbjuder sig att betala det högsta

beloppet erhåller tillståndet.

För att marknadsmekanismerna skall kunna verka bör enligt

regeringen den som äger en radiostation kunna sälja denna till

någon annan. Av den anledningen bör sändningstillståndet kunna

överlåtas.

Motionerna

Enligt motion K6 (s) är det olyckligt att möjligheten att

erhålla tillstånd görs beroende av den sökandes ekonomiska

styrka. På många orter i landet kommer antalet tillgängliga

frekvenser för reklamradio att vara begränsat till en eller två,

och det är då inte rimligt att de sökande skall tvingas till

dyrbara åtaganden bara för att kunna komma i fråga. Ett

urvalsförfarande som ensidigt betonar betalningsförmågan kan

enligt motionärerna också locka fram investerare som inte vill

ge radiostationerna en lokal förankring, utan syftar till att

samordna flera radiostationer i nätverk.

För att framhäva att reklamradion skall vara lokalt förankrad,

anser motionärerna också, att länsstyrelsen bör vara den

myndighet som fördelar tillstånden. Länsstyrelsen bör också ha i

uppdrag att i aktuella fall kunna undersöka om de sökande är

villiga att samverka kring ett tillstånd. Eftersom flera

sändningsområden kommer att ha ett litet befolkningsunderlag,

kan enligt motionärerna en samverkan kring tillstånd vara

realistiskt med hänsyn till möjliga reklaminkomster.

Motionärerna anser att ett urval av de sökande bör kunna ske i

enlighet med följande principer.

Alla sökande som har en godtagbar finansiering skall betraktas

som likvärdiga. Med godtagbar finansiering menas att varje

sökande skall disponera minst 500 000 kr. vid sändningsstarten.

Om det finns flera sökande till ett och samma tillstånd skall

länsstyrelsen undersöka förutsättningarna för ett samgående.

Sökande som är villiga att samverka skall ha förtur.

Om samgående inte är aktuellt, skall tillståndet ges till den

som bedöms ge mest utrymme åt lokal rapportering och bevakning.

Om flera tillstånd delas ut på en ort skall länsstyrelsen

eftersträva ett samlat radioutbud på sändningsorten, som kan

förväntas tillgodose olika smakriktningar.

I motion K7 (v) vänder sig motionärerna mot påståendet i

propositionen att ett urvalsförfarande som fokuserar kvalitet i

stället för ekonomisk styrka skulle medföra ett oacceptabelt

inslag av godtycke i tillståndsgivningen. Motionärerna menar att

en opartisk instans, t.ex. länsstyrelsen, mycket väl skulle

klara att fördela sändningstillstånden i de olika kommunerna i

sitt län (yrkande 3).

Också i motion 1991/92:K422 yrkande 5 av Thage G Peterson

m.fl. (s) avvisas tanken på att koncessioner skall ges till

högstbjudande efter anbudsförfarande. Enligt motionärerna skall

yttrandefriheten inte vara till salu.

Enligt motion 1991/92:K432 yrkande 6 av Bengt Harding Olson

(fp) bör koncessionsförfarandet bygga på

upphandlingsförordningens (1986:366) principer. Inför

koncessionsgivningen på radioområdet bör enligt motionären

fastställas programreglemente, reklamregler, lokaliseringskrav,

avgiftsnivå och sanktionssystem vid brott mot reglerna. Gällande

förutsättningar måste redovisas öppet medan ansökningar till

koncessionen skall ske i slutna bud.

Kulturutskottets yttrande

Kulturutskottet delar regeringens uppfattning att metoden med

auktion är den som bör tillämpas i de fall då det finns flera

sökande till ett sändningsområde. Kulturutskottet föreslår dock

att urvalsproceduren kompletteras med möjlighet för sökande att

överväga om de vill gå samman om ett tillstånd. När tiden för

ansökan har gått ut bör myndigheten informera de sökande om

vilka övriga sökande är. De bör också underrättas om att de har

möjlighet att inom viss kort tid, förslagsvis fyra veckor, komma

in med samordnade ansökningar. Därmed skapas möjlighet för

intressenterna att genom samgående reducera antalet sökande.

Skulle det efter den nya ansökningsfristens slut fortfarande

finnas flera sökande bör enligt kulturutskottet auktion äga rum

enligt de i propositionen föreslagna reglerna.

Kulturutskottet anser vidare att en så hög avgift som 40 000

kr kan fungera som hinder för radiosändningar på små och

medelstora orter. En sänkning av minimiavgiften kan leda till

att det blir fler tillstånd och därmed till att de samlade

avgiftsintäkterna hålls uppe. Eftersom kulturutskottet föreslår

att vissa av innehållsreglerna i regeringsförslaget skall utgå

minskar behovet av kontroll. Mot denna bakgrund föreslår

kulturutskottet att den lägsta årliga avgiften fastställs till

20 000 kr.

Konstitutionsutskottets bedömning

Liksom kulturutskottet anser konstitutionsutskottet att

metoden med auktion bör tillämpas då det finns flera sökande

till ett ledigt tillstånd.

Konstitutionsutskottet delar också kulturutskottets mening att

det i lagen bör föras in en bestämmelse av innebörd att

tillståndsmyndigheten bör bereda sökandena tillfälle att före en

viss dag samordna ansökningarna, om två eller fler ansökningar

finns när ansökningstiden har gått ut. Om det efter den dagen

alltjämt finns två eller fler ansökningar, bör myndigheten kalla

sökandena till en auktion. Bestämmelsen bör utformas i enlighet

med förslaget i kanslipromemorian. Bestämmelserna om auktion i

12 och 13 §§ i regeringens förslag bör vidare efter

redaktionella ändringar få den utformning som föreslås i

kanslipromemorian.

Som kulturutskottet har anfört bör minimiavgiften anges till

20000 kr.

Med det anförda avstyrker konstitutionsutskottet motionerna K7

yrkande 3, 1991/92:K422 yrkande 5 och 1991/92:K432 yrkande 6.

Regler för innehållet i allmänhet

Propositionen

Regeringen föreslår att de sändningar som en viss

tillståndshavare svarar för skall ha en beteckning som skiljer

sig från andra tillståndshavares sändningar. Denna skall enligt

förslaget anges minst en gång varje sändningstimme. Under minst

en tredjedel av sändningstiden per dygn skall tillståndshavaren

enligt förslaget sända program som har framställts särskilt för

den egna verksamheten. I nödsituationer skall en

tillståndshavare vara skyldig att på begäran av myndighet utan

särskild ersättning sända meddelanden som är av vikt för

allmänheten.

Regeringen anför att de föreslagna reglerna syftar till att

slå vakt om programverksamhetens självständighet och lokala

karaktär och att det inte bör vara möjligt att använda en

lokalradiostation till att enbart sända ut ett centralt

producerat programutbud. Om utvecklingen skulle gå i den

riktningen skulle enligt regeringen tillgången till en ny form

av radio inte leda till att yttrandemöjligheterna förbättrades

nämnvärt. Regeringen anser emellertid att det skulle vara mindre

lämpligt att ställa upp krav på att vissa ämnesområden skall

behandlas eller att programinnehållet på något annat sätt skall

ha en lokal anknytning. Regler av detta slag skulle enligt

regeringen bli svåra att tillämpa och skulle kunna låsa

programverksamheten på ett mindre önskvärt sätt.

Regeringen pekar på att krav på opartiskhet och saklighet för

närvarande gäller för Sveriges Radio-företagen och TV 4. De kan

enligt regeringen motiveras med att de rikstäckande marksända

radio- och TV-sändningarna har mycket stor betydelse för

nyhetsförmedling och opinionsbildning. Det regelverk som

föreslås för lokalradion syftar till att motverka att det

uppstår monopolsituationer i dessa hänseenden. Det finns därför

enligt regeringen inget skäl att föreslå att det skall gälla

krav på opartiskhet eller saklighet för lokalradion. Regeringen

anser att det heller inte finns något behov av att staten, vid

sidan av lagstiftningen om yttrandefrihetsbrott, sätter upp

regler som gäller etiska frågor i lokalradion. I stället bör man

enligt regeringen kunna räkna med att lokalradioföretagen -- på

samma sätt som har skett inom bl.a. tidningsområdet -- gemensamt

kommer överens om etiska normer och om former för att

upprätthålla normerna.

Motionerna

I motion K6 (s) förklarar motionärerna att de anser att kravet

att minst en tredjedel av sändningstiden skall vara

egenproduktion är skäligen meningslöst. Nivån är så låg att en

reklamradiostation som utnyttjar en självspelande CD-automat

under natten klarar villkoret. Motionärerna anser att det i

stället är rimligt att, liksom man gjort i Finland, kräva att

minst 70 % av programmen bör produceras vid

reklamradiostationen. En sådan regel innebär enligt motionärerna

inte någon spärr mot visst nätverkssamarbete. Det kommer att

finnas goda möjligheter att komplettera sändningarna med inköpta

riksnyheter, frågesporter, underhållningsprogram och andra

program, som kan förväntas locka lyssnare.

Den viktigaste funktionen med en 70-procentsregel är enligt

motionärerna att den hindrar att reklamradion blir en

underordnad distributör av centralt producerade program. Varje

radiostation måste skaffa sig egen personal för att klara den

egna programproduktionen. Motionärerna menar att regeln gynnar

uppkomsten av självständiga reklamradioredaktioner som tar

ansvar för det egna programurvalet. De anser att garantier

därmed skapas för att reklamradion verkligen kommer att bidra

till att öka mångfalden i radioutbudet.

I motion K7 yrkande 9 (v) pekar motionärerna på risken för

likriktning av programinnehållet och liten lokal förankring av

produktionen. Motionärerna anser att sökandenas intentioner vad

gäller musikinnehållet i lokalradion skall tas med i bedömningen

vid fördelning av sändningstillstånd. De anser att

urvalsmyndigheten bör åläggas att eftersträva ett allmänt sett

brett musikutbud inom och mellan lokalradiostationer. Enligt

motionärerna bör det vara en uppgift för regeringen att utforma

de närmare detaljerna i detta avseende. Motionärerna uttalar

vidare att de inte tror att den privata lokalradion skulle

hämmas av ett krav på saklighet. Enligt motionärernas mening är

det tvärtom väsentligt att lokala radiostationer i

"monopolställning" inte blir språkrör för en enda åsiktsriktning

eller samhällsuppfattning. De menar därför att ett krav på

saklighet bör ingå i reglerna för lokalradions innehåll i

allmänhet.

I motion 1991/92:K422 yrkande 6 av Thage G Peterson m.fl. (s)

anförs att försiktighet bör iakttas när det gäller krav på

programinnehållet i kommersiella radiostationer. Vissa

minimikrav på mångfald, variation och lokal nyhetsrapportering

bör dock kunna ingå.

Kulturutskottets yttrande

Kulturutskottet delar regeringens uppfattning att det finns

behov av en bestämmelse i lokalradiolagen om skyldighet att

sända viss andel lokal produktion. Det får ankomma på

konstitutionsutskottet att närmare överväga hur bestämmelsen bör

vara utformad.

Konstitutionsutskottets bedömning

Som kulturutskottet anfört behövs en bestämmelse om viss andel

lokal produktion. Syftet med den privata lokalradion är inte att

möjliggöra radiostationer som endast återutsänder centralt

producerade program. Å andra sidan har hävdats att en regel om

minst en tredjedel lokalt producerat material, åtminstone

periodvis, kan bli betungande för vissa lokalradiostationer, som

ändå fyller en viktig funktion. Inte minst på mindre orter kan

detta problem tänkas uppkomma. Vid Radionämndens tillämpning av

sanktionsbestämmelsen måste yttrande- och informationsfriheten

alltid vägas in. En sådan möjlighet finns med den föreslagna

utformningen av bestämmelsen.

Konstitutionsutskottet anser att det inte bör föras in regler

om programinnehållet utöver dem som regeringen föreslår.

Konstitutionsutskottet avstyrker därför motionerna K7 yrkande 9

och 1991/92:K422 yrkande 6.

Regler för reklam och sponsring

Propositionen

I fråga om reklam och sponsring föreslår regeringen att samma

regler skall gälla som för egensändningar av ljudradio i kabel.

Det betyder följande.

Reklam mot vederlag och program mot betalning får endast

sändas under särskilt markerad annonstid. Under den övriga

programtiden är det inte tillåtet att mot vederlag eller annars

på ett otillbörligt sätt gynna ett kommersiellt intresse.

Av en annons som sänds under annonstid skall framgå i vems

intresse sändningen sker.

I annonser som sänds mot betalning eller annat vederlag får

det inte uppträda personer som spelar en framträdande roll i

radioprogram som huvudsakligen handlar om nyheter eller

nyhetskommentarer.

Högst 10 % av sändningstiden per dygn får avse annonser under

annonstid. Inom en sändningstid av en timme mellan hela

klockslag får annonser förekomma under högst åtta minuter eller,

i rena undantagsfall, tio minuter. Annonstiden vid ett givet

tillfälle får inte understiga en minut, sedan sändningstiden för

den särskilda signaturen har frånräknats.

Om ett program helt eller delvis har bekostats av någon annan

än den som bedriver sändningsverksamheten, skall detta anges på

lämpligt sätt i början och slutet av programmet.

Den ansvariga myndigheten skall kunna förelägga en

tillståndshavare att vid vite följa reglerna.

I sin motivering till förslaget hänvisar regeringen till

riksdagens beslut i december 1991 om regler för reklam och

sponsring i egensändningar av ljudradio i kabel och anför att

samma regler bör gälla även för reklam och sponsring i

lokalradion.

Motionerna

I motion K6 (s) förklarar motionärerna att de delar

regeringens uppfattning att det är önskvärt att det klart och

tydligt framgår vad som är annonser och att det skall framgå i

vems intresse reklamsändningen sker. Däremot anser de att det

inte behövs en särskild övervakning av annonsernas omfattning i

tid.

Skälet till detta anges vara att reklammängden i radio till

skillnad från i TV är självreglerande. Om reklamen förekommer

för frekvent stöter den bort lyssnare. Erfarenheter från

utlandet pekar enligt motionärerna dessutom på att det är svårt

att sälja reklam för mer än 5--7 % av sändningstiden. I ett

inledningsskede förefaller det därför vara möjligt att avstå

från en reglering av reklamens omfattning i tid under dygnet.

Därmed befrias myndigheten från en tämligen tungrodd

bevakningsuppgift. Om erfarenheterna ger vid handen att

striktare regler för reklamens omfattning kan behövas, kan

riksdagen enligt motionärerna ompröva regelverket i denna del.

Motionärerna konstaterar att åsiktsreklam för närvarande är

förbjuden i marksänd TV. De anser att reglerna för radio och TV

på denna punkt skall vara likartade och att det inte är möjligt

att i längden motivera skillnaderna mellan de två medierna.

De anser att ett förbud mot åsiktsreklam är principiellt

motiverat. Åsiktsreklam i etermedierna leder enligt motionärerna

till ett förytligande av det politiska samtalet, vilket inte är

till gagn för den demokratiska processen. Till detta kommer att

etermediereklam är dyrbar. Motionärerna anser vidare att

åsiktsreklam gynnar partier och organisationer som är ekonomiskt

starka och missgynnar åsiktsriktningar som förfogar över mindre

resurser. Också i motion K7 yrkande 8 (v) vänder sig

motionärerna mot att åsiktsreklam skall vara tillåtet i

lokalradion. Detsamma gör motionärerna i motion 1991/92:K422

yrkande 7 av Thage G Peterson m.fl. (s).

I motion K7 yrkande 7, såvitt nu är i fråga, förklarar

motionärerna att de anser det vara helt uteslutet att tillåta

sådan reklam i lokalradio som vänder sig till barn. De

förespråkar därför en regel som förbjuder sådan reklam. Samma

inställning har motionärerna i motionerna 1991/92:K422 yrkande 8

av Thage G Peterson m.fl. (s) och 1991/92:K423 yrkande 2 av

Maj-Inger Klingvall m.fl. (s).

Kulturutskottets yttrande

I sitt yttrande i denna del redogör kulturutskottet först för

regeringens förslag i fråga om regler för reklam och sponsring.

Kulturutskottet konstaterar att reglerna har olika syfte.

Reglerna som bör gälla för lokalradion bör enligt

kulturutskottet syfta till att lyssnaren klart skall kunna

urskilja program som tillståndshavaren sänder på uppdrag av

andra och program där någon annan än tillståndshavaren har

medverkat i finansieringen.

Vissa av de regler som regeringen föreslår syftar till att på

olika sätt reglera reklamens mängd. Kulturutskottet hänvisar

till motion K6 (s) vari anförs att regler av detta slag är

onödiga, eftersom en radiostation som sänder för mycket reklam

skulle svikas av publiken. Enligt motionen skulle reklammängden

därför vara självreglerande. Kulturutskottet finner att detta

resonemang i princip har fog för sig och anser att det i

lokalradiolagen inte bör tas in regler som föreskriver vilken

andel av sändningstiden per dygn som får avse annonser under

annonstid (27 § andra stycket) eller som föreskriver hur lång

annonstiden vid ett givet tillfälle skall vara (28 §). Däremot

anser kulturutskottet att det finns anledning att särskilt

reglera hur stor del av sändningstiden som varje timme får

utgöras av annonser (27 § första stycket).

Konstitutionsutskottets bedömning

Konstitutionsutskottet delar kulturutskottets mening och

förordar därför att bestämmelserna i 27 § första stycket och

28§ i regeringens förslag till lokalradiolag utgår.

När det gäller reglerna för reklam och sponsring i övrigt

finner konstitutionsutskottet i likhet med regeringen att samma

regler skall gälla som för egensändningar av ljudradio i kabel.

Det innebär att det inte skall finnas förbud mot annonser som

syftar till att vinna stöd för politiska eller religiösa åsikter

eller för åsikter i intressefrågor på arbetsmarknaden. Vidare

innebär denna lösning att några särskilda regler inte kommer att

gälla i fråga om reklam för barn. Med det anförda avstyrks

motionerna K7 yrkandena 7 såvitt nu är i fråga och 8,

1991/92:K422 yrkandena 7 och 8 samt 1991/92:K423 yrkande 2.

Närradions ställning

Propositionen

Regeringen föreslår att närradion även i fortsättningen skall

vara en föreningsradio på ideell grund. Sammanslutningar med

tillstånd att sända närradio föreslås få rätt att sända reklam

och sponsrade program enligt i stort sett samma regler som

gäller för lokalradion. Närradioföreningar får emellertid ingen

rätt att sända reklam eller sponsrade program. Regeringen

föreslår vidare att möjligheten att återkalla

sändningstillstånden slopas vid överträdelser av bl.a. reglerna

om reklam och förbudet att låta programutbudet innehålla

material som inte framställts enbart för den egna verksamheten.

Regeringen föreslår att det i stället skall vara möjligt att

förelägga vid vite i sådana fall.

Regeringen anför att det sedan närradioverksamhetens start har

varit förbjudet att sända kommersiell reklam i närradion och att

det har ansetts att närradion inte kan fungera som åsiktsradio

och språkrör för olika opinioner, om den också skall uppfylla de

krav som ställs på radio som reklammedium.

Regeringen anför vidare att närradioverksamheten på många håll

bedrivs enligt de ursprungliga intentionerna men att det under

de senaste åren har skett förändringar som har samband med att

vissa personer och företag har börjat att utnyttja närradion för

andra syften än att sända föreningsradio. Regeringen beskriver

utvecklingen på följande sätt.

Innehållsmässigt kännetecknas förändringen av att sändningarna

utgörs av allmän underhållningsradio utan föreningskaraktär, där

musiken dominerar. I den mån föreningsmaterial över huvud taget

förekommer har det formen av korta "reklaminslag". Vissa

organisationer som bedriver sändningar av detta slag respekterar

förbudet mot kommersiell reklam. I många fall bryter man

emellertid systematiskt mot reklamförbudet. För att verksamheten

skall kunna fortsätta trots ingripande från Närradionämnden

låter de som bär det verkliga ansvaret för sändningarna ett

stort antal föreningar fungera som bulvaner för det sändande

företaget. Så snart en förening mister sändningstillståndet

anmäler en ny förening intresse att sända under den ledigblivna

tiden. Denna taktik har hittills visat sig framgångsrik. De

organisationer som bedriver sändningar av här åsyftat slag

strävar efter så långa sammanhängande sändningstidsblock som

möjligt. I många fall dominerar en tillståndshavare helt

sändningarna från en viss sändare.

Enligt regeringen innebär den beskrivna utvecklingen ett klart

brott mot närradions idé. Önskan att utforma sändningarna

utifrån intresset att erhålla reklamintäkter medför att det

innehåll som är specifikt för föreningssändningar försvinner.

Regeringen anför att föreningarna i många fall inte synes ha

något att göra med själva verksamheten, utan att denna bedrivs

av företag som endast använder föreningen som skylt vid sina

mellanhavanden med Närradionämnden. Tendensen att bilda långa

sammanhängande sändningstidsblock kan enligt regeringen också

försvåra för de föreningar som verkligen vill sända

föreningsradio att få tillgång till lämpliga sändningstider.

Regeringen anför att det också finns en risk att en allmän

kommersialisering av närradion kommer att driva upp nivån på

upphovsrättsersättningar till nackdel för alla som sänder

närradio.

Enligt regeringen är det angeläget att föreningslivet även i

fortsättningen garanteras möjlighet att föra fram sina åsikter

och meningar i radion. Denna möjlighet bör inte kunna inskränkas

genom att föreningarna tvingas konkurrera med kommersiella

krafter om sändningstiden. Närradion bör därför enligt

regeringen även i fortsättningen endast vara tillgänglig för det

lokala ideella föreningslivet.

Regeringen anför att tillgången till närradion inte bara bör

innebära en formell rätt för föreningslivet att använda

radiomediet för sina budskap utan också en praktisk möjlighet

för föreningarna att bedriva en fortlöpande sändningsverksamhet.

Därför bör föreningsradion enligt regeringen kunna få tillgång

till den ytterligare finansieringsmöjlighet som

reklamfinansiering innebär. Regeringen anser att

förutsättningarna för närradion bör vara sådana att det inte

skall vara lockande för den som önskar bedriva kommersiella

radiosändningar att försöka utnyttja närradion för sina syften.

Han bör i stället söka sig till den föreslagna lokalradion.

Regeringen anför att de villkor som föreslås för närradion har

utformats mot denna bakgrund.

För närvarande kan även närradioföreningar, dvs.

sammanslutningar av flera tillståndshavare för gemensamma

närradioändamål, erhålla tillstånd att sända i begränsad

utsträckning. Regeringen anser att de även i fortsättningen

skall kunna få sändningstillstånd och att deras sändningsrätt

liksom för närvarande bör var begränsad till att avse uppgifter

om program och programtider samt andra upplysningar om

närradioverksamheten på orten, sändningar från evenemang av

gemensamt intresse för tillståndshavarna på orten, information i

begränsad omfattning om kommunal verksamhet samt provsändningar

av program som sammanställts av sammanslutningar som saknar

sändningstillstånd. Med hänsyn till att närradioföreningarna

även i fortsättningen kommer att spela en begränsad roll bör det

enligt regeringen inte vara tillåtet att sända reklam i de

sändningar som de svarar för.

Motionerna

Enligt motion 1991/92:K425 av Gudrun Norberg (fp) bör reklam

tillåtas i närradion.

Enligt motion K6 yrkande 3 (s) finns det goda skäl att låta

regelverket för närradion och reklamradion bli så likartat som

möjligt. Den enda grundläggande skillnaden, som motionärerna

anser behöver upprätthållas, är att alla föreningar skall ha

rätt att sända på samma villkor i närradion. Detta förutsätter

att Närradionämnden i sista hand skall kunna avgöra

sändningstidens fördelning, om man i en närradioförening inte

själv kan enas.

I övrigt bör Närradionämnden enligt motionärerna inte ha andra

övervakande och granskande funktioner visavi närradion än dem

som den också har för reklamradion. Om flera föreningar vill

samordna sin reklamförsäljning, skall detta vara möjligt. Om en

förening vill sälja reklam i egen regi skall detta vara

tillåtet. Om en förening inte vill ha reklam i sina program,

skall detta enligt motionärerna givetvis också vara möjligt.

I de fall föreningar överenskommit om samordnad försäljning

och tvister uppstår om reklamintäkternas fördelning, får dessa i

sista hand enligt motionärerna lösas i en civilrättslig process.

Närradionämnden skall inte ha rätt att fälla avgörande i sådana

tvister. Närradionämnden bör dock kunna ge de sändande

föreningarna råd och rekommendationer om hur avtal om

reklamförsäljning kan utformas samt sprida kunskap om de

erfarenheter som görs i olika närradioföreningar. Därmed kan

Närradionämnden mer fungera som ett serviceorgan åt

närradioföreningarna.

Motionärerna anför att nuvarande förbud i närradiolagen, som

innebär att föreningarna bara i begränsad omfattning får sända

program som inte exklusivt producerats för den egna

verksamheten, bör utgå. För närradion bör enligt motionärerna

gälla regeln att minst 70% av sändningstiden bör bestå av

material som är producerat för den egna verksamheten. I övrigt

bör för närradion, liksom för reklamradion, gälla att

sändningarna får innehålla utifrån inköpta program.

I motion K7 yrkande 7 såvitt nu är i fråga (v) förklarar

motionärerna att de anser det helt uteslutet att tillåta sådan

reklam i närradio som vänder sig till barn. De förespråkar

därför en regel som förbjuder sådan reklam.

Enligt motion K8 (nyd) bör några särskilda regler för

reklamens omfattning och innehåll i närradion inte förekomma.

Motionärerna föreslår därför att närradiolagen ändras så att

reklam och sponsring blir tillåtna i närradion (yrkande 2). De

anser också att den som sänder närradio när lagändringen träder

i kraft skall ha rätt att behålla sin sändningstid (yrkande 3).

I motion K13 av Birger Andersson (c) och Rose-Marie Frebran

(kds) förespråkar motionärerna avgiftsbefrielse för de

sammanslutningar som inte finansierar sin verksamhet med

reklamsändningar.

Kulturutskottets yttrande

Kulturutskottet delar den i propositionen redovisade

uppfattningen om samstämmighet -- med undantag av

åttaminutersregeln -- mellan lokalradions och närradions

regler. I enlighet med den bedömning utskottet gjort i fråga om

lokalradion föreslår dock utskottet att regeringens förslag till

närradiolag bör ändras så att de lagbestämmelser, som svarar mot

27 § första stycket och 28 § i regeringens förslag till

lokalradiolag utgår.

Enligt kulturutskottets bedömning kommer många enskilda

föreningar att avstå från möjligheten att sända reklam. Dessa

föreningar bör bli avgiftsbefriade till staten i ärenden om

närradio.

För att nödvändiga anpassningsåtgärder skall möjliggöras bör

enligt kulturutskottet den föreslagna ändringen av 6 §

närradiolagen, där principen om en sändningsmöjlighet för

närradio per kommun slås fast, träda i kraft först den 1 januari

1994.

Konstitutionsutskottets bedömning

Konstitutionsutskottet tillstyrker regeringens förslag att

verksamheten i närradion får finansieras med reklamsändningar

där. Därmed tillgodoses motion 1991/92:K425.

Konstitutionsutskottet delar regeringens bedömning att det dock

inte bör vara tillåtet med reklam i de sändningar som

närradioföreningarna svarar för. Konstitutionsutskottet

avstyrker därmed motion K6 yrkande 3. I likhet med regeringen

finner konstitutionsutskottet att en särreglering för reklam som

riktar sig till barn inte är nödvändig. Motion K7 yrkande 7 i

denna del avstyrks följaktligen. Som kulturutskottet har anfört

bör närradiolagen inte innehålla bestämmelser om hur stor del av

sändningstiden som får avse annonser under annonstid och om

annonstidens längd vid ett givet tillfälle. Detta innebär att 10

c § och 10 d § i regeringens förslag till lag om ändring i

närradiolagen bör utgå. Konstitutionsutskottet ansluter sig

också till förslaget att bestämmelsen om en sändningsmöjlighet

för närradio per kommun skall träda i kraft ett år senare än

övriga bestämmelser. Konstitutionsutskottets nu redovisade

ställningstaganden innebär att motion K8 yrkandena 2 och 3

avstyrks.

I detta sammanhang konstaterar konstitutionsutskottet att 10

§, 10a§ och 10 b § i regeringens förslag till lag om ändring

i närradiolagen innehåller bestämmelser där uttrycket

"annonstid" används. Förslaget innehåller dock ingen definition

av detta begrepp. Efter mönster av 2§ förslaget till

lokalradiolag bör därför i närradiolagen föras in en bestämmelse

där begreppet annonstid definieras.

De ändringar i regeringens förslag till ändring i

närradiolagen som föranleds av vad konstitutionsutskottet nu har

förordat bör utformas i enlighet med förslagen i

kanslipromemorian. Vidare bör en mindre redaktionell ändring

göras i 13 a § i regeringens förslag till lag om ändring i

närradiolagen.

Som kulturutskottet har anfört bör sammanslutningar som inte

sänder reklam i närradion vara befriade från avgifter till

staten. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna. Konstitutionsutskottet tillstyrker således motion K13.

Åtgärder mot rasism i närradion

Propositionen

Regeringen föreslår åtgärder mot att närradion används till

bl.a. propaganda för organiserad rasism och annan

främlingsfientlighet. Vid dom för allvarliga

yttrandefrihetsbrott skall sändningstillståndet enligt förslaget

kunna återkallas i högst fem år, om det föreligger synnerliga

skäl. I övriga fall föreslås återkallelsen vara ett år liksom

fallet är för närvarande. Beslut om återkallelse fattas av

domstol med jury.

Regeringen anför att vissa organisationer har använt närradion

för att sprida främlingsfientliga och rasistiska budskap och att

uppmärksamheten under de senaste åren har riktat sig särskilt

mot en sammanslutning. I samband med att utgivaren för

sändningarna dömdes till fängelse för hets mot folkgrupp

återkallades sändningstillståndet interimistiskt för en tid av

ett år. Sammanslutningen återfick tillståndet kort efter det att

domen mot utgivaren fastställdes av hovrätten. Sändningarna

kunde därför pågå medan utgivaren avtjänade sitt straff. Även de

fortsatta sändningarna hade rasistiskt innehåll.

Regeringen anför att uppfattningen om alla människors lika

värde är en av förutsättningarna för demokratin och att

organiserad rasism därför utgör ett angrepp på grundläggande

principer i vårt samhälle. Enligt regeringen ger lagstiftningen

om hets mot folkgrupp staten en möjlighet att försvara sig mot

sådana angrepp. Regeringen anser att det också finns behov av en

åtgärd som på ett effektivt sätt kan stoppa rasistiska och

liknande sändningar i de -- i och för sig sällsynta -- fall då

hot om straff inte har tillräckligt avhållande effekt.

En förutsättning för att sändningstillståndet skall kunna

återkallas för en längre tid än ett år skall enligt förslaget

vara att det finns synnerliga skäl. Regeringen anför att ett

sådant skäl kan vara att brottet utgör en särskilt allvarlig

överträdelse eller att det rör sig om upprepad brottslighet.

Upprepad brottslighet skall enligt regeringen anses föreligga

inte bara när en viss utgivare har blivit dömd flera gånger för

likartade brott, utan även när sammanslutningens sändningar har

befunnits innefatta yttrandefrihetsbrott vid flera tillfällen.

Vidare anför regeringen att sändningar av olika sammanslutningar

som består av i huvudsak samma krets av personer skulle kunna

innebära upprepning, nämligen om sammanslutningarna har sådan

karaktär och sammansättning att de utåt framstår som samma

sammanslutning eller grenar av samma organisation.

Regeringen anför att förslaget i första hand föranleds av

intresset att motverka organiserad rasism. Det kan emellertid

enligt regeringen inte uteslutas att även andra brott än hets

mot folkgrupp skulle kunna vara av sådan karaktär att en längre

återkallelsetid skulle vara befogad. Regeringen anser därför att

den längre återkallelsetiden bör kunna tillämpas även vid andra

yttrandefrihetsbrott än hets mot folkgrupp.

Konstitutionsutskottets bedömning

Konstitutionsutskottet tillstyrker regeringens förslag i denna

del.

Frågan om rätt att överklaga beslut om sändningsområdenas

omfattning

Propositionen

Enligt regeringens förslag får beslut om sändningsområdenas

omfattning inte överklagas. Det anges sammanhänga med att en

förändring av ett sändningsområde kan påverka befintliga eller

planerade områden så att tillståndsmyndighetens planering helt

skulle kunna omintetgöras. Lagrådet har i sitt yttrande över

regeringens lagrådsremiss anfört följande i denna del.

Närradionämnden får besluta om förändrad indelning av

sändningsområden vid utgången av varje tillståndsperiod. Ett

sådant beslut kan leda till att tillståndshavare inte får

behålla sitt tillstånd (9 §). Med hänsyn till den stora

betydelse ett tillstånd har för tillståndshavaren kan det starkt

ifrågasättas om svårigheten med planeringen av sändningsområden

är ett tillräckligt skäl att avskära en tillståndshavare från

rätten att överklaga beslut om sändningsområdenas omfattning.

Det är svårt att på det till Lagrådet redovisade materialet

bilda sig en säker uppfattning om tyngden av de skäl som

åberopas för det föreslagna fullföljdsförbudet. Lagrådet anser

dock att övervägande skäl talar för att förbudet att överklaga

beslut om sändningsområdenas omfattning får utgå.

I propositionen anförs att regeringen i och för sig delar

Lagrådets uppfattning att det vore önskvärt med en rätt till

överklagande av beslut som innebär att ett sändningsområde

försvinner eller begränsas när en tillståndsperiod går till

ända. Enligt regeringen skulle emellertid ett beslut om

förändrad sändningsområdestilldelning på en ort kunna ha sådan

betydelse för sändningsmöjligheterna på andra orter att en rätt

till överklagande av den förändrade indelningen måste

tillerkännas även tillståndshavare på dessa orter. Ett bifall

till deras talan skulle enligt regeringen leda till nya

överklaganden etc., vilket skulle innebära att ett stort antal

tillståndshavare under lång tid kan sväva i osäkerhet om

huruvida de kan fortsätta sin verksamhet. Regeringen anför att

den anser att det därför är olämpligt att beslut om

sändningsområdenas indelning skall få överklagas. Det är enligt

regeringen visserligen olyckligt att det, åtminstone teoretiskt,

kan förekomma att en tillståndshavare får sina

utkomstmöjligheter försämrade utan att han har en möjlighet att

få saken prövad i ytterligare en instans. Regeringen anser

emellertid att detta måste accepteras då alternativet till de

föreslagna reglerna om förlängning av tillstånden, nämligen att

inte tillåta förlängning alls, måste anses vara en för

tillståndshavarna väsentligt sämre lösning.

Motionen

I motion K5 av Björn von der Esch (m) pekar motionären på att

Lagrådet i sitt yttrande över det av regeringen remitterade

förslaget har anfört att övervägande skäl talar för att förbudet

att överklaga beslut om sändningsområdenas omfattning får utgå.

Motionären pekar på artikel 6 i den europeiska konventionen den

4 november 1950 angående skydd för de mänskliga rättigheterna

och de grundläggande friheterna och anför att Lagrådets

uppmaning bör följas. Motionären erinrar i sammanhanget om den

strävan till harmonisering med EG-rätten som kommer till uttryck

i regeringens direktiv 1988:43 till de statliga kommittéerna.

Enligt motionären är lagförslaget inte harmoniserat till

EG-rätten och han anser att riksdagen bör ge detta till känna

för regeringen.

Konstitutionsutskottets bedömning

Konstitutionsutskottet tillstyrker regeringens förslag i denna

del och avstyrker följaktligen motion K5.

Frågan om rätt att överklaga vitesförelägganden

Propositionen m.m.

Regeringens förslag till lokalradiolag innehåller bestämmelser

om vitesföreläggande i 30 och 31 §§. Om en tillståndshavare

bryter mot bestämmelser om sändningarnas innehåll och om reklam

och sponsring i lokalradiolagen, får Närradionämnden förelägga

honom att följa bestämmelserna. Föreläggandet får förenas med

vite (30 §). En tillståndshavare skall på uppmaning av

Närradionämnden lämna nämnden en sådan inspelning som avses i

5kap. 3§ lagen (1991:1559) med föreskrifter på

tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens

områden. Om tillståndshavaren inte rättar sig efter en sådan

uppmaning, får nämnden förelägga vite (31 §). Vidare bör här

nämnas att konstitutionsutskottet förordar en vitessanktionerad

uppgiftsskyldighet (29 § i bilaga 1). Närradionämndens beslut

får enligt 39 § i regeringens förslag överklagas hos

kammarrätten. Beslut om sändningsområdenas omfattning och om

vitesförelägganden får dock inte överklagas.

Som motiv för förbudet att överklaga beslut om

vitesföreläggande anför regeringen att ett vitesföreläggande

enligt lokalradiolagen inte kan innehålla något annat än ett

föreläggande att följa lagens bestämmelser. Något skäl att detta

skulle gå att överklaga finns inte enligt regeringen. Regeringen

erinrar om att ett vitesföreläggande inte innebär att vitet

också döms ut. Ett sådant beslut fattas av domstol enligt

reglerna i lagen (1985:206) om viten. Regeringen pekar på att

den prövningen innefattar frågan om huruvida förutsättningarna

för föreläggandet har förelegat.

Genom 13 a § i regeringens förslag till lag om ändring i

närradiolagen ges Närradionämnden befogenhet att meddela

förelägganden mot en sammanslutning med rätt att sända närradio.

Förelägganden får enligt paragrafen meddelas om sammanslutningen

bryter mot beslut om sändningstid eller låter någon annan i dess

ställe utnyttja sändningstid som tilldelats sammanslutningen

eller bryter mot föreskrifter i närradiolagen om reklam och

sammanslutningens programutbud. Ett föreläggande får förenas med

vite. I 14 § närradiolagen finns en bestämmelse som motsvarar 31

§ lokalradiolagen. Något förslag i fråga om överklagande läggs

inte fram i propositionen. Det innebär att bestämmelsen om

överklagande i 15 § blir tillämplig på vitesförelägganden enligt

13 a § och 14 §. Av 15 § följer att beslut om vitesförelägganden

inte får överklagas.

I 17 § radiolagen (1966:755) föreskrivs att Radionämnden genom

granskning i efterhand övervakar om ett programföretags rätt på

grund av tillstånd enligt 5 § radiolagen utövas i enlighet med

radiolagen och avtal mellan regeringen och företaget. Enligt

17a § radiolagen får Radionämnden förelägga ett programföretag

att följa vissa regler i radiolagen och vissa regler i ett avtal

mellan staten och programföretaget som har ingåtts med stöd av

radiolagen. Reglerna i radiolagen gäller sändningstid för

annonser, annonstidens längd, annonsernas placering, reklam till

barn under tolv år, åsiktsreklam, reklamidentifiering och vilka

personer som får uppträda i annonser. Reglerna gäller också

skyldighet för programföretag att redovisa hur stor del av

programtjänsten som varit av europeiskt ursprung.

Avtalsbestämmelserna gäller skyldighet för programföretag att

inte sända reklam mot vederlag eller program som någon annan har

bekostat helt eller delvis, skyldighet att endast under

annonstid i televisionen sända reklam mot vederlag eller program

mot betalning, skyldighet att lämna uppgift om vem

bidragsgivaren är, om någon annan har bekostat ett program helt

eller delvis, samt högsta tillåtna sändningstid för annonser.

Radionämnden får förena föreläggandet med vite. I 18 §

radiolagen finns en bestämmelse som motsvarar 31 §

lokalradiolagen.

Radiolagen innehåller inte några regler om överklagande av

Radionämndens beslut. Sådana bestämmelser finns i stället i 29 §

förordningen (1988:339) med instruktion för Radionämnden. Där

föreskrivs att Radionämndens beslut i granskningsärenden inte

får överklagas. Beslut i andra ärenden får enligt paragrafen

överklagas, om något annat inte följer av lagen (1971:309) om

behörighet för allmän förvaltningsdomstol att pröva vissa mål,

lagen (1987:439) om inskränkning i rätten att överklaga eller

andra föreskrifter.

Bestämmelser om vitesförelägganden finns också i lagen

(1992:1356) om satellitsändningar av televisionsprogram till

allmänheten. Kabelnämnden får ålägga ett satellitprogramföretag

att på lämpligt sätt offentliggöra ett beslut av nämnden enligt

vilket företaget har brutit mot bestämmelsen i 12 § om

beriktigande. Föreläggandet får förenas med vite. Om ett

satellitprogramföretag bryter mot någon av vissa angivna

bestämmelser i lagen, bl.a. i fråga om programverksamhet och

annonser, får Kabelnämnden förelägga företaget att följa

bestämmelsen. Föreläggandet får förenas med vite (28 §). I 9 §

finns en bestämmelse om skyldighet för en satellitentreprenör

att lämna upplysningar till Kabelnämnden. Bestämmelsen är

vitessanktionerad genom 29 §. Av 30 § följer att Kabelnämndens

beslut enligt lagen om satellitsändningar av televisionsprogram

till allmänheten inte får överklagas.

I specialmotiveringen till 30 § i proposition 1992/93:75

anförs att de beslut som kan komma i fråga att överklaga endast

är sådana beslut om förelägganden som har förenats med vite. En

rätt att överklaga sådana beslut skulle enligt vad som vidare

sägs kunna hindra en snabb och effektiv tillämpning av

bestämmelsen.

Kulturutskottets yttrande

För att stärka rättssäkerheten bör det enligt kulturutskottet

i lokalradiolagen införas en möjlighet att överklaga

vitesförelägganden av Radionämnden till kammarrätten.

Motsvarande möjlighet bör införas i närradiolagen i fråga om

vitesföreläggande enligt den lagen. Kulturutskottet anför vidare

att det också kan finnas skäl för konstitutionsutskottet att i

detta sammanhang överväga lämpligheten av att, då det gäller

beslut om vitesföreläggande som fattas av Radionämnden med stöd

av radiolagen, införa besvärsrätt till kammarrätten. Även då det

gäller lagen om satellitsändningar av televisionsprogram till

allmänheten finns det enligt kulturutskottets mening skäl att

överväga lämpligheten av att besvärsrätt införs till

kammarrätten i fråga om vitesförelägganden.

Konstitutionsutskottets bedömning

Konstitutionsutskottet delar kulturutskottets uppfattning att

rättssäkerheten bör stärkas genom att det införs en möjlighet

att överklaga vitesförelägganden som har meddelats enligt

radiolagen, lokalradiolagen, närradiolagen och lagen om

satellitsändningar till allmänheten. Regler härom bör enligt

konstitutionsutskottets mening införas i de nämnda lagarna med

den utformning som föreslås i kanslipromemorian efter några

redaktionella ändringar.

Radiolagsutredningen har till uppgift att lägga fram förslag

till en ny radiolagstiftning. På vilket sätt olika bestämmelser

om skyldigheter i den lagstiftningen skall sanktioneras är

frågor som utredningen har att ta ställning till. I samband

därmed får övervägas vilka rättssäkerhetsintressen som gör sig

gällande och hur de bör tillgodoses.

Myndighetsuppgifter m.m.

Propositionen

I propositionen anförs att det inom regeringskansliet pågår en

beredning av ett utredningsförslag till en sammanhållen central

myndighet som skall ersätta Radionämnden, Kabelnämnden och

Närradionämnden. Regeringen föreslår att Närradionämnden skall

svara för planering och tillståndsgivning för lokalradion i

avvaktan på att en eventuell sammanhållen myndighet kan träda i

funktion. Nämnden föreslås också få tillsyn över

lokalradioverksamheten och befogenhet att pröva frågor om

återkallelse av rätt att sända samt om föreläggande att följa

programreglerna.

Regeringen föreslår att till Närradionämnden anvisas ett

anslag på 500 000 kr på tilläggsbudget för budgetåret 1992/93

för merkostnader med anledning av lokalradion. Regeringen anför

att de tillkommande myndighetsuppgifterna i viss mån torde kunna

genomföras genom att resurser omfördelas inom det för

Kabelnämnden och Närradionämnden gemensamma kansliet. Enligt

regeringens bedömning behöver emellertid resurserna förstärkas

med medel motsvarande tre tjänster. Av det föreslagna beloppet

beräknas 65 000 kr avse engångsutgifter.

Motionerna

I motion K10 av Hans Stenberg m.fl. (s) förespråkas Sundsvall

som lokalisering för den nya myndigheten. Samma uppfattning förs

fram i motion K11 av Sigge Godin (fp).

Enligt motion 1991/92:K431 yrkande 4 av Henrik S Järrel (m)

bör behovet av Radionämnden, Kabelnämnden och Närradionämnden

prövas med sikte på en koncentration och renodling. Kabelnämnden

torde enligt motionären redan ha spelat ut sin roll.

Enligt motion 1991/92:Kr238 yrkande 1 av Bruno Poromaa m.fl.

(s) bör ansvaret för administration och inkassering av

koncessionsavgifter från den nya TV-kanalen anförtros

Radiotjänst i Kiruna AB.

Kulturutskottets yttrande

Enligt kulturutskottets mening är det mindre lämpligt att

lägga myndighetsuppgifter för lokalradioverksamheten på ett

organ som är starkt förknippat med närradions intressen. Det

framstår enligt kulturutskottet inte heller som välbetänkt att

den myndighet som prövar frågor om tillstånd och

sändningsområden även skall granska efterlevnaden av regler för

sändningarnas innehåll. Utskottet förordar därför en annan

lösning av frågan om vilken eller vilka myndigheter som skall

svara för de angivna uppgifterna enligt

lokalradiolagstiftningen. Utskottet förordar dels att

tillståndsgivning och granskningsverksamhet inte skall handhas

av samma organ, dels att Närradionämnden inte skall svara för

någon av dessa uppgifter.

Kulturutskottet har övervägt det i ärendet framförda förslaget

att uppgiften att meddela tillstånd att sända lokalradio skall

läggas hos Telestyrelsen. Utskottet vill emellertid inte för

närvarande föreslå en sådan ordning. Orsaken härtill är att

utskottet inte vill föregripa beredningen av förslaget om

förändrad myndighetsorganisation inom radio- och TV-området.

I avvaktan på förslag från regeringen om hur

myndighetsfrågorna skall lösas på längre sikt bör därför, enligt

kulturutskottets mening, inrättas en tillfällig myndighet för

planering och beslut om tillstånd. Utskottet anser att den nya

myndigheten bör benämnas Styrelsen för lokalradiotillstånd. Vid

utseendet av ledamöterna i myndighetens styrelse bör regeringen

ta hänsyn till personlig kompetens och integritet. Utskottet

anser vidare att det är viktigt att i styrelsen ingår personer

med kunskaper och erfarenheter från olika sektorer av det

svenska samhället så att styrelsen sammantaget representerar den

kunskap och erfarenhet som är betydelsefull för uppgiften.

Enligt utskottets mening bör kravet på egna kansliresurser för

styrelsen kunna hållas lågt genom att styrelsen samarbetar med

Telestyrelsen i tekniska frågor. Tillsynen över efterlevnaden av

reglerna om lokalradiosändningarnas innehåll bör enligt

utskottet vara en uppgift för Radionämnden.

Konstitutionsutskottets bedömning

Konstitutionsutskottet ansluter sig till kulturutskottets

bedömning. Konstitutionsutskottet förordar således inrättandet

av en tillfällig myndighet för planering och beslut om tillstånd

att sända lokalradio. Myndigheten bör, som kulturutskottet har

föreslagit, kallas Styrelsen för lokalradiotillstånd.

Vad konstitutionsutskottet har anfört om inrättande av

Styrelsen för lokalradiotillstånd bör riksdagen som sin mening

ge regeringen till känna.

Konstitutionsutskottets ställningstagande medför redaktionella

ändringar i regeringens förslag till lokalradiolag och lag om

ändring i lagen (1991:1559) med föreskrifter på

tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens

områden. Ändringarna innebär att Närradionämnden ersätts med

Styrelsen för lokalradiotillstånd i de bestämmelser som rör

Närradionämnden i dess egenskap av tillståndsmyndighet och med

Radionämnden i de bestämmelser som rör Närradionämnden i dess

egenskap av tillsynsmyndighet. Ändringarna bör utformas i

enlighet med vad som föreslås i kanslipromemorian.

Hur myndighetsfrågorna skall lösas på sikt är som framgår av

propositionen föremål för beredning i regeringskansliet. Det

arbetet bör inte föregripas genom något uttalande från

riksdagens sida. Konstitutionsutskottet avstyrker därför

motionerna K10, K11, 1991/92:K431 yrkande 4 och 1991/92:Kr238

yrkande 1.

Ikraftträdande m.m.

Propositionen

Regeringen föreslår att lagstiftningen träder i kraft den 1

januari 1993. För att Närradionämnden skall kunna meddela

tillstånd omedelbart efter lokalradiolagens ikraftträdande

föreslås en föreskrift av innebörd att nämnden får vidta de

förberedande åtgärder som behövs såsom planering av

sändningsområdenas utformning, kungörelse av lediga

sändningsområden etc. Vidare föreslås en föreskrift som innebär

att nämnden under år 1993 får besluta att tillståndstidens

början får förskjutas, om tillståndshavaren begär det. Detta

innebär dock inte att tillståndstiden förlängs. Tillståndet

löper ändå ut den 31 december 2000. Föreskriften har däremot

betydelse för avgiften.

Konstitutionsutskottets bedömning

Lagstiftningen bör enligt konstitutionsutskottet träda i kraft

den 1 april 1993. Dock bör, som redan tidigare nämnts,

bestämmelsen i närradiolagen om en sändningsmöjlighet för

närradio per kommun träda i kraft ett år senare, dvs. den 1

april 1994.

Konstitutionsutskottet tillstyrker regeringens förslag i fråga

om förberedande åtgärder och beslut om att tillståndstiden får

förskjutas. De förberedande åtgärderna bör enligt

konstitutionsutskottet kunna vidtas av den myndighet som

regeringen bestämmer.

Anslagsfrågor

Propositionen

Regeringen föreslår att såväl tillståndsgivning som granskning

i fråga om lokalradion skall skötas av Närradionämnden. För

merkostnader med anledning av lokalradion föreslås att anslaget

Närradionämnden anvisas 500 000 kr på tilläggsbudget för

budgetåret 1992/93.

Konstitutionsutskottets bedömning

Som framgår av det föregående förordar konstitutionsutskottet

att frågorna om tillstånd att sända lokalradio skall handläggas

av en särskild, nyinrättad myndighet, Styrelsen för

lokalradiotillstånd, medan granskningsuppgifterna skall

tillföras Radionämnden.

Ställningstagandet leder till följdändringar i fråga om

medelstilldelning m.m.

Konstitutionsutskottet utgår från att den nya myndigheten

skall ledas av en styrelse, som biträds av ett mindre kansli.

Vid medelsberäkningen räknar konstitutionsutskottet med att

styrelsen kommer att bestå av högst fem personer och att

kansliet omfattar en chef och ytterligare två tjänstemän. Det

förutsätts vidare att administrativa tjänster av rutinkaraktär

kan köpas från någon befintlig organisation.

Konstitutionsutskottet uppskattar medelsbehovet för den nya

myndigheten till 1 000 000 kr för första halvåret 1993. Medlen

bör anvisas på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret

1992/93 under elfte huvudtiteln på ett nytt förslagsanslag

Styrelsen för lokalradiotillstånd.

Konstitutionsutskottet räknar med att Radionämnden kan utföra

de tillkommande granskningsuppgifterna inom ramen för

tillgängliga resurser.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande frågan om avslag på proposition 1992/93:70

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:K6 yrkandena 1, 2, 4,

5 och 6, 1992/93:K7 yrkandena 1 och 2, 1992/93:K8 yrkande 1 samt

1991/92:K422 yrkandena 2 och 3,

res. (s)

2. beträffande regeringens förslag till lokalradiolag

att riksdagen med anledning av propositionen och motion

1992/93:K7 yrkande 6 och med avslag på motionerna 1992/93:K5,

1992/93:K7 yrkandena 3, 4, 5, 7 i denna del samt 8 och 9,

1992/93:K12, 1991/92:K422 yrkandena 5--8, 1991/92:K423 yrkande 2

samt 1991/92:K432 yrkande 6 antar det i bilaga 1 framlagda

förslaget till lokalradiolag med som Utskottets förslag

betecknad lydelse,

3. beträffande sändningsområden

att riksdagen med anledning av motion 1992/93:K14 och med

avslag på motionerna 1992/93:K9 och 1991/92:K422 yrkande 9 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om

sändningsområden och rapportering från regeringen till

riksdagen,

4. beträffande innebörden av sändningstillstånd

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört om sändning av reklam mot vederlag och program

mot betalning,

5. beträffande regeringens förslag till lag om ändring i

radiolagen (1966:755)

att riksdagen med anledning av propositionen antar regeringens

förslag till lag om ändring i radiolagen (1966:755) med den

ändringen att 5a§ och ikraftträdandebestämmelsen erhåller i

bilaga 6 som Utskottets förslag betecknade lydelser, dels

beslutar att det i lagen förs in en ny paragraf, 24 §, med i

bilaga 6 som Utskottets förslag betecknad lydelse, dels ock

beslutar sådan ändring i ingressen till det i propositionen

framlagda förslaget som föranleds härav,

6. beträffande 10 c § och 10 d § i regeringens förslag till

lag om ändring i närradiolagen (1982:459)

att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i

närradiolagen (1982:459) såvitt avser 10 c § och 10 d §,

7. beträffande övriga delar av regeringens förslag till lag

om ändring i närradiolagen (1982:459)

att riksdagen med anledning av propositionen och motion

1991/92:K425 och med avslag på motionerna 1992/93:K6 yrkande 3,

1992/93:K7 yrkande 7 i denna del och 1992/93:K8 yrkandena 2 och

3 antar regeringens förslag till lag om ändring i närradiolagen

(1982:459) med den ändringen att 1 och 3 §§, 13 a §, 15 § och

övergångsbestämmelserna erhåller i bilaga 7 som Utskottets

förslag betecknade lydelser,

8. beträffande avgifter för närradiosändningar

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:K13 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om

befrielse från avgift till staten vid reklamfri

närradioverksamhet,

9. beträffande regeringens förslag till lag om ändring i

lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens

och yttrandefrihetsgrundlagens områden

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i

lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens

och yttrandefrihetsgrundlagens områden med den ändringen att 3

kap. 6 a § och 6 b §, 5 kap. 7 § samt ikraftträdandebestämmelsen

erhåller i bilaga 8 som Utskottets förslag betecknade

lydelser,

10. beträffande lagen (1992:1358) om ändring i lagen

(1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och

yttrandefrihetsgrundlagens områden

att riksdagen antar det av utskottet i bilaga 9 framlagda

förslaget till lag om ändring i lagen (1992:1358) om ändring i

lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens

och yttrandefrihetsgrundlagens områden,

11. beträffande lagen (1992:1356) om satellitsändningar av

televisionsprogram till allmänheten

att riksdagen antar det av utskottet i bilaga 10 framlagda

förslaget till lag om ändring i lagen (1992:1356) om

satellitsändningar av televisionsprogram till allmänheten,

12. beträffande ny tillståndsmyndighet

att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:K10,

1992/93:K11, 1991/92:K431 yrkande 4 och 1991/92:Kr238 yrkande 1

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om

inrättande av Styrelsen för lokalradiotillstånd,

13. beträffande anslagsfrågor

att riksdagen dels avslår regeringens förslag om anslag till

Närradionämnden, dels till ett nytt förslagsanslag

Styrelsen för lokalradiotillstånd på tilläggsbudget till

statsbudgeten för budgetåret 1992/93 under elfte huvudtiteln

anvisar 1000000 kr.

Stockholm den 9 februari 1993

På konstitutionsutskottets vägnar

Thage G Peterson

I beslutet har deltagit: Thage G Peterson (s), Bertil

Fiskesjö (c), Hans Nyhage (m), Catarina Rönnung (s), Kurt Ove

Johansson (s), Hans Göran Franck (s), Stig Bertilsson (m),

Torgny Larsson (s), Ingvar Svensson (kds), Harriet Colliander

(nyd), Lisbeth Staaf-Igelström (s), Henrik S Järrel (m), Elvy

Söderström (s), Björn von der Esch (m) och Ingela Mårtensson

(fp).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Bengt Hurtig (v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservation

Fråga om avslag på propositionen (mom. 1)

Thage G Peterson, Catarina Rönnung, Kurt Ove Johansson, Hans

Göran Franck, Torgny Larsson, Lisbeth Staaf-Igelström och Elvy

Söderström (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar

med "Konstitutionsutskottet delar" och slutar med "yrkandena 2

och 3" bort ha följande lydelse:

Konstitutionsutskottet anser att det är angeläget att

yttrandefriheten vidgas på etermedieområdet. I propositionen

föreslår regeringen en lagstiftning om en helt ny form av lokal

privatradio som skall finansieras med reklamsändningar. Den

första tillståndstiden löper enligt förslaget ut den 31 december

år 2000.

En reform med denna inriktning har stor betydelse för

yttrandefrihetens villkor och måste därför grundas på ett

fullgott underlag. Konstitutionsutskottet har vid olika

tillfällen framhållit vikten av att lagpropositioner innehåller

ordentliga konsekvensanalyser av lagförslagen (1988/89:KU7,

1990/91:KU7 och 1990/91:KU30).

Konstitutionsutskottet konstaterar att propositionen inte

uppfyller nu angivna krav. Sålunda saknas en redovisning av

erfarenheterna av reklamradiolagstiftning i andra länder.

Principresonemang och analyser av konflikter mellan olika mål

förekommer sparsamt. De frekvenstekniska frågorna

behandlas lättvindigt. Hur kvaliteten på all radiomottagning,

dvs. även mottagning av Sveriges Radios program, kommer att

påverkas är inte närmare redovisat.

En svår och för opinionsbildningen viktig fråga är vilka

följder etableringen av reklamradiostationer i stor skala får

för dagspressens möjligheter att finansiera sin verksamhet.

Propositionen innehåller inga överväganden i denna fråga.

Av de frågor som behandlas i propositionen har särskilt

följande fått en otillfredsställande lösning.

Frågan om sändningstillstånden skall lämnas etappvis

Tillståndstiden

Urvalsförfarandet

Kravet på egenproduktion i sändningstiden

Frågorna om åsiktsreklam och reklam som riktar sig till barn

Närradioföreningarnas rätt att sända reklam

Enligt konstitutionsutskottets mening lider propositionen av

sådana allvarliga brister att den är otjänlig som grund för ett

riksdagsbeslut. Konstitutionsutskottet avstyrker därför

propositionen i dess helhet. Regeringen bör enligt

konstitutionsutskottets mening besluta om tillsättande av en

parlamentarisk utredning med uppgift att skyndsamt lägga fram

ett nytt förslag till reklamradiolagstiftning. Detta bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Med det

anförda tillgodoses motionerna K6 yrkandena 1, 2, 4, 5 och 6, K7

yrkandena 1 och 2, K8 yrkande 1 och 1991/92:K422 yrkandena 2 och

3.

dels att utskottets hemställan under mom. 1 bort ha

följande lydelse:

1. beträffande frågan om avslag på proposition 1992/93:70

att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:K6 yrkandena

1, 2, 4, 5 och 6, 1992/93:K7 yrkandena 1 och 2, 1992/93:K8

yrkande 1 samt 1991/92:K422 yrkandena 2 och 3 dels avslår

proposition 1992/93:70,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört om en parlamentarisk utredning med uppgift att skyndsamt

lägga fram ett nytt förslag till reklamradiolagstiftning.

Särskilda yttranden

1. Ärendets handläggning

Thage G Peterson, Catarina Rönnung, Kurt Ove Johansson, Hans

Göran Franck, Torgny Larsson, Lisbeth Staaf-Igelström och Elvy

Söderström (alla s) anför:

En gemensam strävan har länge varit att lösa vissa för vår

demokrati viktiga frågor i bred enighet. Såväl

yttrandefrihetsgrundlagen som beslutet om den reklamfinansierade

marksända TV-kanalen är exempel från senare tid hur sådan

enighet har kunnat uppnås. Det är därför förvånande och oroande

att regeringen inte har gjort några allvarliga försök att nå en

bred enighet kring lokalradiofrågan. Propositionen har inte ens

kunnat samla en erforderlig majoritet i riksdagen. En uppgörelse

har därför träffats mellan de fyra regeringspartierna och Ny

demokrati på grundval av kulturutskottets yttrande. Den innebär

genomgripande förändringar i propositionens lagförslag. Dessutom

medför uppgörelsen ingrepp i andra regler som inte berörs i

propositionen. Någon närmare analys av dessa i utskottet

framlagda förslag förekommer inte. En ansvarsfull hantering av

frågan borde i stället ha resulterat i att regeringen fick

återkomma med ett nytt genomarbetat förslag. Mot denna bakgrund

har vi från socialdemokratisk sida inte ansett oss böra delta i

den sakliga beredningen av ärendet.

2. Rätten att överklaga beslut om sändningsområdenas

omfattning

Björn von der Esch (m) anför:

Förslaget till lokalradio 39 § stadgar att "Styrelsens beslut

om sändningsområdenas omfattning får dock inte överklagas."

Beslut om sändningsområdenas omfattning skall enligt 5 §

avgöras av Styrelsen med beaktande av bl.a. "vad som är

naturliga lokala intresseområden."

"Naturliga lokala intresseområden" finns ej definierat i

lagtext eller förarbeten. Att styrelsens bedömning därför ej

alltid kommer att överensstämma med sökandens uppfattning är

uppenbart. Vad är "naturligt lokalt intresseområde" i Stockholm

resp. Åmål, i Norrland resp. Göteborg osv.?

Beslut om sändningsområdets omfattning är lika avgörande för

en radiostation som beslut om frekvens.

Mot denna bakgrund framstår förbudet att överklaga beslut om

sändningsområdenas omfattning som oförenligt med rättsstatens

principer.

Lagrådet har ansett att nämnda förbud skall utgå.

I Kommittédirektiv 1988:43 framhåller regeringen att

kommittéerna vid utarbetande av lagförslag beaktar gällande

regler inom EG och redovisar huruvida lagar och regler

överensstämmer med lagar och regler inom EG. Så har ej skett i

förevarande fall.

Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna

artikel 6 föreskriver att envar skall ha möjlighet att få sin

sak prövad inför domstol. Sverige har av domstolen i Strasbourg

fällts upprepade gånger under senare tid för brott mot artikel

6.

Som motivering för förbudet att överklaga beslut om

sändningsområdenas omfattning anförs administrativa

komplikationer av eventuella överklaganden.

Den enskildes rättssäkerhet får icke sättas ur spel med

åberopande av myndigheters bristande administrativa kapacitet.

Förbudet att överklaga beslut om sändningsområdenas omfattning

är därför rättsstridigt och måste följaktligen utgå.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,

eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i

utskottet.

Bengt Hurtig (v) anför:

Jag ansluter mig till den socialdemokratiska reservationen.

Utöver vad som sägs där vill jag särskilt peka på följande.

Enligt 3 kap. 2 § andra stycket yttrandefrihetsgrundlagen

skall det allmänna eftersträva att radiofrekvenserna tas i

anspråk på ett sätt som leder till vidaste möjliga

yttrandefrihet och informationsfrihet. Regeringens förslag om

auktionsförfarande uppfyller inte detta krav. Enligt min mening

fordras i stället särskilda regler för fördelningen av

sändningstillstånden som tar hänsyn till de sökandes avsikter

med verksamheten.

Regeringen har inte tillräckligt uppmärksammat att en

etablering av många sändare inom samma område kan var svår att

genomföra utan att sändarna negativt påverkar varandras

täckningsområden eller orsakar andra typer av störningar. Detta

problem kan minskas om sändarna placeras i en centralt belägen

men avgränsad mast. För att så skall kunna ske fordras regler om

skyldighet att samlokalisera sändarna. Regeringen förbigår

emellertid denna fråga.

Möjligheten att återkalla tillstånd att sända på grund av

rasistiska inslag i programmen bör inte enbart gälla närradion.

Den bör även gälla lokalradion.

Regeringens förslag till lokalradiolag med av utskottet föreslagna

ändringar

Förslag till

Lokalradiolag

Bilaga 1

Härigenom föreskrivs följande.

Regeringens förslag Utskottets förslag

Inledande bestämmelser

1 §

Denna lag innehåller föreskrifter om lokala rundradiosändningar av

radioprogram i ljudradio (lokalradio).

Lagen gäller inte sådana sändningar som bedrivs med stöd av närradiolagen

(1982:459) eller 5 § radiolagen (1966:755).

2 §

I lagen förstås med rundradiosändning, radioprogram och reklam detsamma som i

radiolagen (1966:755).

Med annonstid förstås sändningstid som inleds och avslutas av en särskild

signatur som markerar att den som sänder under den angivna tiden i huvudsak

gör

detta på uppdrag av andra.

3 §

För sändningar enligt denna lag gäller inte 6, 7 och 17--18 §§ radiolagen

(1966:755).

Innebörden av tillstånd

4 §

För rätt att sända För rätt att sända

lokalradio krävs lokalradio krävs

tillstånd av tillstånd av Styrelsen

Närradionämnden. för lokalradiotillstånd.

Ett tillstånd innebär rätt att bedriva sådana sändningar som kan tas emot med

god hörbarhet inom ett sändningsområde som anges i tillståndet.

5 §

Tillstånd att sända lokalradio lämnas till en fysisk eller juridisk person

och omfattar endast ett sändningsområde. Ingen kan, vare sig direkt eller

genom

företag i vilket han på grund av aktie- eller andelsinnehav eller avtal ensam

har ett bestämmande inflytande, få mer än ett tillstånd. Flera tillstånd kan

lämnas för samma sändningsområde.

När Närradionämnden När Styrelsen för

bestämmer lokalradiotillstånd

sändningsområdenas bestämmer

omfattning skall den beakta sändningsområdenas

omfattning skall den beakta

1. vad som är tekniskt möjligt att nå från sändare med lämpligt läge,

2. hur möjligheterna att ta emot sändningar påverkas på andra håll och

3. vad som är naturliga lokala intresseområden.

Sändningsområdena skall utformas så att ett stort antal tillstånd kan lämnas.

Regeringens förslag Utskottets förslag

6 §

Staten, landsting, kommun eller programföretag med tillstånd enligt 5 §

radiolagen (1966:755) kan inte, vare sig direkt eller genom företag i vilket

ett sådant organ på grund av aktie- eller andelsinnehav eller avtal ensamt har

ett bestämmande inflytande, få tillstånd att sända lokalradio.

7 §

Tillstånd får inte ges till

1. någon som ger ut en dagstidning,

2. någon som på grund av aktie- eller andelsinnehav eller avtal ensam har ett

bestämmande inflytande över ett företag som ger ut en dagstidning eller

3. företag i vilket någon som avses i 1 eller 2 ensam har ett bestämmande

inflytande.

Med dagstidning avses en allmän nyhetstidning av dagspresskaraktär, som

normalt utkommer med minst ett nummer varje vecka.

8 §

Varje tillståndsperiod skall vara åtta år. Den första perioden skall räknas

från och med den 1 januari 1993. Ett tillstånd gäller till utgången av den

tillståndsperiod under vilken tillståndet meddelats.

Om tillståndshavaren Om tillståndshavaren

begär det före en begär det före en

tillståndsperiods slut, tillståndsperiods slut,

skall Närradionämnden skall Styrelsen för

vid utgången av lokalradiotillstånd vid

tillståndsperioden utgången av

förlänga tillståndet tillståndsperioden

med ytterligare en förlänga tillståndet

tillståndsperiod. Som med ytterligare en

tillståndshavare skall tillståndsperiod. Som

anses också den vars tillståndshavare skall

sändningsområde efter anses också den vars

ändrad indelning enligt 9 sändningsområde efter

§ genomgått endast ändrad indelning enligt 9

sådana förändringar § genomgått endast

att sändningsområdet sådana förändringar

framstår som väsentligen att sändningsområdet

detsamma som före den framstår som väsentligen

ändrade indelningen. detsamma som före den

ändrade indelningen.

Tillståndet skall dock inte

förlängas, om det finns

grund för återkallelse

av tillståndet enligt 28

§.

9 §

Vid utgången av varje Vid utgången av varje

tillståndsperiod får tillståndsperiod får

Närradionämnden besluta Styrelsen för

om en förändrad lokalradiotillstånd besluta

indelning av om en förändrad

sändningsområden. Om en indelning av

berörd tillståndshavare sändningsområden. Om en

motsätter sig en viss berörd tillståndshavare

förändring, får den motsätter sig en viss

dock vidtas endast om förändring, får den

ändrade tekniska dock vidtas endast om

förhållanden ändrade tekniska

föranleder det eller den förhållanden

befintliga indelningen annars föranleder det eller den

framstår som olämplig. befintliga indelningen annars

framstår som olämplig.

Regeringens förslag Utskottets förslag

Närradionämnden skall Beslut om ändrad indelning

besluta om ändrad indelning av sändningsområden

av sändningsområden får inte fattas senare

senast två månader än två månader

före tillståndsperiodens före tillståndsperiodens

utgång. utgång.

Närradionämnden skall Styrelsen för

för varje lokalradiotillstånd skall

sändningsområde som för varje

ingår i den nya indelningen sändningsområde som

senast två månader ingår i den nya indelningen

före utgången av den senast två månader

löpande före utgången av den

tillståndsperioden meddela löpande

särskilt beslut om vem som tillståndsperioden meddela

skall anses som särskilt beslut om vem som

tillståndshavare. Om ingen skall anses som

kan anses som tillståndshavare. Om ingen

tillståndshavare skall kan anses som

sändningsområdet tillståndshavare skall

kungöras ledigt enligt 11 tillstånd för

§. Kungörelse får ske sändningsområdet

först sedan beslutet vunnit kungöras ledigt enligt 11

laga kraft. §. Kungörelse får ske

först sedan beslutet vunnit

laga kraft.

10 §

Har Närradionämnden Har Styrelsen för

beslutat om ändrad lokalradiotillstånd

indelning av beslutat om ändrad

sändningsområden, får indelning av

nämnden medge en sändningsområden, får

tillståndshavare att styrelsen medge en

sända efter tillståndshavare att

tillståndsperiodens slut i sända efter

avvaktan på att nämndens tillståndsperiodens slut i

beslut enligt 9 § tredje avvaktan på att styrelsens

stycket vinner laga kraft. beslut enligt 9 § tredje

Sådant medgivande skall stycket vinner laga kraft.

lämnas för ett visst Sådant medgivande skall

sändningsområde under lämnas för ett visst

viss tid. Den som får sändningsområde under

medgivandet skall betala en viss tid. Den som får

avgift som motsvarar vad han medgivandet skall betala en

skulle ha betalat om avgift som motsvarar vad han

tillståndet skulle ha betalat om

förlängts. tillståndet

förlängts.

Ansökan om tillstånd

11 §

När ett När ett tillstånd för

sändningsområde blir ett sändningsområde blir

ledigt till ansökan skall ledigt till ansökan skall

Närradionämnden Styrelsen för

kungöra detta. I lokalradiotillstånd

kungörelsen skall anges kungöra detta. I

sändningsområdets kungörelsen skall anges

omfattning, sista dag för sändningsområdets

ansökan och första dag omfattning, sista dag för

då sändningar får ansökan och första dag

bedrivas med stöd av då sändningar får

tillståndet. Vidare skall bedrivas med stöd av

det i kungörelsen upplysas tillståndet. Vidare skall

om att den som ansöker om det i kungörelsen upplysas

tillstånd anses ha om att den som ansöker om

förklarat sig beredd att tillstånd anses ha

betala en årlig avgift som förklarat sig beredd att

motsvarar gällande betala en årlig avgift som

minimiavgift. motsvarar gällande

minimiavgift.

Regeringens förslag Utskottets förslag

Finner Styrelsen för

lokalradiotillstånd att en

sökande inte är

behörig skall styrelsen

avvisa ansökan.

Auktion

12 §

Finner Närradionämnden

att en sökande inte är

behörig skall nämnden

avvisa ansökan.

Om det när Om två eller flera

ansökningstiden gått ut ansökningar finns när

finns mer än en behörig ansökningstiden har gått

sökande, skall ut, skall Styrelsen för

Närradionämnden kalla lokalradiotillstånd bereda

till en auktion. I kallelsen sökandena tillfälle att

skall anges sista dag för före en viss dag samordna

anmälan till auktionen. ansökningarna. Om det efter

den dagen alltjämt finns

två eller flera

ansökningar, skall

styrelsen kalla sökandena

till en auktion. I kallelsen

skall anges sista dag för

anmälan om deltagande i

auktionen.

Om Styrelsen för

lokalradiotillstånd har

meddelat beslut om avvisning

av en ansökan, får

auktionen inte hållas

förrän beslutet har

vunnit laga kraft.

Om endast en sökande är behörig eller endast en behörig sökande anmält sig

till en auktion, skall han underrättas om att han får tillståndet om han inom

två veckor från det att underrättelsen sändes ut betalar in ett belopp som

motsvarar minimiavgiften enligt 15 §. Sker ingen sådan betalning förfaller

hans

ansökan.

Auktion

13 §

Auktionen skall vara offentlig. Endast sådana sökande som anmält sig till

auktionen och som är behöriga får lämna bud. Budgivningen skall avse det

högsta

belopp som sökandena är villiga att betala i årsavgift.

Om Närradionämnden

meddelat beslut om avvisning

av en ansökan får

auktionen inte hållas

förrän beslutet vunnit

laga kraft.

Sedan budgivningen avslutats Sedan budgivningen avslutats

skall den som lämnat det skall den som lämnat det

högsta budet genast betala högsta budet genast betala

tio procent av beloppet, dock tio procent av beloppet, dock

lägst ett belopp lägst ett belopp

motsvarande minimiavgiften motsvarande minimiavgiften

enligt 15 §. enligt 15 §. Styrelsen

Närradionämnden kan dock för lokalradiotillstånd

på begäran göra ett kan dock på begäran

kort uppehåll i göra ett kort uppehåll i

handläggningen för att handlägg-

ge

Regeringens förslag Utskottets förslag

honom tillfälle att ningen för att ge honom

anskaffa medel för tillfälle att anskaffa

betalningen, om uppehållet medel för betalningen, om

inte kan antas medföra uppehållet inte kan antas

beaktansvärd olägenhet. medföra beaktansvärd

Om betalning inte sker, skall olägenhet. Om betalning

auktionen fortsätta. inte sker, skall auktionen

fortsätta.

Meddelande av tillstånd

14 §

Tillstånd enligt denna lag Tillstånd enligt denna lag

skall meddelas sedan betalning skall meddelas sedan betalning

gjorts enligt 12 § tredje gjorts enligt 12 § tredje

stycket eller 13§ tredje stycket eller 13§ andra

stycket. stycket.

Avgift

15 §

Den som får tillstånd Den som får tillstånd

enligt denna lag skall betala enligt denna lag skall betala

en årlig avgift till staten en årlig avgift till staten

på minst 40000 kronor på minst 20000 kronor

(minimiavgiften). (minimiavgiften).

Minimiavgiften och annan enligt denna lag fastställd avgift skall för varje

kalenderår justeras med hänsyn till kvoten mellan konsumentprisindex för

oktober månad året före det år som avgiften avser och konsumentprisindex för

oktober månad 1992. Beloppet avrundas sedan nedåt till närmaste hundratal

kronor.

16 §

När tillstånd meddelas efter budgivning vid auktion, skall avgiften

fastställas till det högsta godtagna budet. I annat fall skall avgiften

fastställas till ett belopp motsvarande minimiavgiften.

17 §

I ett beslut om tillstånd I ett beslut om tillstånd

skall Närradionämnden skall Styrelsen för

ange den årliga avgift som lokalradiotillstånd ange

tillståndshavaren skall den årliga avgift som

betala samt det belopp som tillståndshavaren skall

skall betalas vid varje i 32 betala samt det belopp som

§ angiven förfallodag skall betalas vid varje i 32

under det första § angiven förfallodag

kalenderåret. under det första

kalenderåret.

Nämnden skall senast den 31 Styrelsen för

december varje år lokalradiotillstånd skall

fastställa det belopp som senast den 31 december varje

skall betalas varje år fastställa det belopp

förfallodag under det som skall betalas varje

följande kalenderåret. förfallodag under det

följande kalenderåret.

Regeringens förslag Utskottets förslag

Överlåtelse av tillstånd m.m.

18 §

Ett tillstånd får Ett tillstånd får

överlåtas till någon överlåtas till någon

annan om Närradionämnden annan om Styrelsen för

medger det. Sådant lokalradiotillstånd medger

medgivande skall lämnas om det. Sådant medgivande

förvärvaren är skall lämnas om

behörig att få förvärvaren är

tillstånd. Om behörig att få

Närradionämnden inte tillstånd. Om styrelsen

medger överlåtelsen, inte medger

är den utan verkan enligt överlåtelsen, är den

denna lag. utan verkan enligt denna lag.

Den som förvärvar ett Den som förvärvar ett

tillstånd övertar tillstånd övertar

överlåtarens överlåtarens

rättigheter och rättigheter och

skyldigheter enligt denna lag skyldigheter enligt denna lag

som belöper på tiden som belöper på tiden

efter Närradionämndens efter beslutet om medgivande.

beslut om medgivande.

Om ett föreläggande Om ett föreläggande

enligt 30§ har meddelats enligt 30§ har meddelats

mot den tidigare innehavaren, mot den tidigare innehavaren,

gäller föreläggandet gäller föreläggandet

även mot den nye även mot den nye

innehavaren. Nämnden skall innehavaren. Styrelsen för

i samband med att den medger lokalradiotillstånd skall i

överlåtelsen samband med att den medger

underrätta honom om det. överlåtelsen

Sker inte det är underrätta honom om det.

föreläggandet inte Sker inte det är

gällande mot den nye föreläggandet inte

innehavaren. gällande mot den nye

innehavaren.

19 §

Den som vill frånträda Den som vill frånträda

ett tillstånd skall ett tillstånd skall

skriftligen anmäla det till skriftligen anmäla det till

Närradionämnden. Styrelsen för

Tillståndet skall anses lokalradiotillstånd.

frånträtt när Tillståndet skall anses

anmälan kommit in till frånträtt när

nämnden eller den senare anmälan kommit in till

dag som anges i anmälan. styrelsen eller den senare dag

som anges i anmälan.

20 §

Om tillståndshavaren försätts i konkurs eller träder i likvidation upphör

tillståndet att gälla.

21 §

Om tillståndshavaren Om tillståndshavaren

avlider upphör avlider upphör

tillståndet att gälla tillståndet att gälla

tre månader efter tre månader efter

dödsfallet. Har en dödsfallet. Har en

ansökan om medgivande till ansökan om medgivande till

överlåtelse enligt överlåtelse enligt

18§ kommit in till 18§ kommit in till

Närradionämnden innan Styrelsen för

tillståndet förfallit lokalradiotillstånd innan

skall den dock alltid tillståndet har

prövas. förfallit skall den dock

alltid prövas.

Regeringens förslag Utskottets förslag

Sändningarnas innehåll

22 §

Under minst en tredjedel av sändningstiden varje dygn skall sådana program

sändas som framställts särskilt för den egna verksamheten.

De sändningar som tillståndshavaren svarar för skall ha en egen beteckning.

Denna skall anges minst en gång varje sändningstimme.

23 §

I nödsituationer skall sådana meddelanden som är av vikt för allmänheten

sändas utan särskild ersättning om en myndighet begär det.

Reklam och sponsring

24 §

Den som sänder lokalradio enligt denna lag får inte i en sändning mot

vederlag eller annars på ett otillbörligt sätt gynna ett kommersiellt

intresse.

Om ett program helt eller delvis bekostats av någon annan än den som bedriver

sändningsverksamheten, skall detta anges på lämpligt sätt i början och i

slutet

av programmet.

Föreskrifterna i första stycket gäller inte vad som sänds under annonstid.

25 §

Reklam mot vederlag och program mot betalning får sändas endast under

annonstid.

26 §

Av en annons som sänds under annonstid skall det framgå i vems intresse

sändningen sker.

I annonser som sänds mot betalning eller annat vederlag får det inte uppträda

personer som spelar en framträdande roll i radioprogram som huvudsakligen

handlar om nyheter eller nyhetskommentarer.

27 §

Högst tio procent av

sändningstiden per dygn

får avse annonser under

annonstid.

Inom en sändningstid av en timme mellan hela klockslag får annonser förekomma

under högst åtta eller, i rena undantagsfall, tio minuter.

28 §

Annonstiden vid ett givet

tillfälle får inte

understiga en minut, sedan

sändningstiden för den

särskilda signaturen

frånräknats.

Sanktioner m.m.

29 § 28 §

Närradionämnden får Styrelsen för

återkalla tillstånd att lokalradiotillstånd får

sända lokalradio, om återkalla tillstånd att

tillståndshavaren sända lokalradio, om

tillståndshavaren

Regeringens förslag Utskottets förslag

1. inte inlett sändningsverksamheten inom sex månder efter tillståndstidens

början,

2. annars inte utnyttjat rätten att sända eller sänt endast i obetydlig

omfattning under en sammanhängande tid av minst fyra veckor, eller

3. sänder eller låter sända program trots att det inte finns utgivare för

programverksamheten enligt 3 kap. 6 a och b §§ lagen (1991:1559) med

föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens

områden eller trots att anmälan om utgivare eller ställföreträdare inte har

gjorts enligt vad som föreskrivs där.

Förfogar någon direkt

eller genom företag, i

vilket han på grund av

aktie- eller andelsinnehav

eller avtal ensam har ett

bestämmande inflytande,

över mer än ett

tillstånd att sända

lokalradio, skall Styrelsen

för lokalradiotillstånd

återkalla det eller de

tillstånd som har meddelats

efter det första

tillståndet, om inte

återkallelsen framstår

som en alltför ingripande

åtgärd. Förfogar

staten, landsting, kommun

eller ett programföretag

med tillstånd enligt 5 §

radiolagen (1966:755) direkt

eller genom företag, i

vilket ett sådant organ

på grund av aktie- eller

andelsinnehav eller avtal

ensamt har ett bestämmande

inflytande, över ett

tillstånd att sända

lokalradio, skall styrelsen

återkalla detta

tillstånd.

Om Styrelsen för

lokalradiotillstånd har

meddelat ett tillstånd att

sända lokalradio eller

medgivit en överlåtelse

av ett sådant tillstånd

trots att det förelåg en

behörighetsbrist enligt 5

eller 6§, får

tillståndet återkallas

med stöd av andra stycket,

bara om beslutet om

tillståndet eller

medgivandet påverkats av

felaktiga eller

ofullständiga uppgifter

från tillståndshavaren.

29 §

En tillståndshavare skall

på uppmaning av Styrelsen

för lokalradiotillstånd

lämna uppgifter om sitt

innehav av aktier eller

andelar i företag som har

tillstånd att sända

lokalradio och om avtal som

han har träffat med ett

sådant företag. Ett

företag som är

tillståndshavare skall

också på uppmaning av

styrelsen lämna uppgifter

om sådana innehav av aktier

eller andelar i företaget

och avtal som innebär att

nå-

Regeringens förslag Utskottets förslag

gon ensam har ett

bestämmande inflytande i

företaget.

Om tillståndshavaren inte

rättar sig efter en

uppmaning enligt första

stycket, får Styrelsen

för lokalradiotillstånd

förelägga vite.

30 §

Om en tillståndshavare Om en tillståndshavare

bryter mot bestämmelserna i bryter mot en bestämmelse i

22 eller 24--28 §§, 22 eller 24--27 §§,

får Närradionämnden får Radionämnden

förelägga honom att förelägga honom att

följa bestämmelserna. följa bestämmelserna.

Föreläggandet får Föreläggandet får

förenas med vite. förenas med vite.

31 §

En tillståndshavare skall En tillståndshavare skall

på uppmaning av på uppmaning av

Närradionämnden lämna Radionämnden lämna

nämnden en sådan nämnden en sådan

inspelning som avses i 5kap. inspelning som avses i 5kap.

3§ lagen (1991:1559) med 3§ lagen (1991:1559) med

föreskrifter på föreskrifter på

tryckfrihetsförordningens tryckfrihetsförordningens

och yttrandefrihetsgrundlagens och yttrandefrihetsgrundlagens

områden. Om områden. Om

tillståndshavaren inte tillståndshavaren inte

rättar sig efter en rättar sig efter en

sådan uppmaning, får sådan uppmaning, får

nämnden förelägga nämnden förelägga

vite. vite.

Betalning av avgift

32 §

Skyldighet att betala avgift gäller från och med den dag då sändningar får

bedrivas med stöd av tillståndet. Att viss del av avgiften skall betalas

dessförinnan framgår av 12 och 13 §§.

Avgiften skall, med avdrag för vad som betalats enligt 12 eller 13 §, betalas

med lika stora delar under kalenderåret senast den första dagen i januari,

april, juli och oktober månad.

33 §

Frånträds eller återkallas ett tillstånd gäller skyldigheten att betala

avgiften till och med nittio dagar efter det att tillståndet frånträtts eller

återkallats.

Skyldighet att betala avgift gäller dock aldrig för tid efter det att någon

annan övertagit tillståndet.

34 §

Avgiften skall betalas till Avgiften skall betalas till

Närradionämnden. Styrelsen för

lokalradiotillstånd.

35 §

Avgift som inte betalats i rätt tid får omedelbart drivas in. I fråga om

indrivning gäller 5kap. 16--18§§ lagen (1984:151) om punktskatter och

prisregleringsavgifter i tillämpliga delar.

Regeringens förslag Utskottets förslag

36 §

I fråga om avgift enligt denna lag tillämpas bestämmelserna om anstånd och om

befrielse från avgift i 5kap. 3§ och 9kap. 4§ lagen (1984:151) om

punktskatter och prisregleringsavgifter.

37 §

Om den inbetalade avgiften Om den inbetalade avgiften

överstiger vad överstiger vad

tillståndshavaren enligt tillståndshavaren enligt

beslut av beslut av Styrelsen för

Närradionämnden eller lokalradiotillstånd eller

domstol skall betala, skall domstol skall betala, skall

det överskjutande beloppet det överskjutande beloppet

återbetalas till honom. återbetalas till honom.

Avgift som betalats enligt 12 Avgift som betalats enligt 12

eller 13§ skall dock inte eller 13§ skall dock inte

återbetalas. återbetalas.

Överklagande m.m.

38 §

Andra beslut om tillstånd än sådana som avses i 9§ tredje stycket gäller

omedelbart om inte något annat förordnas. Sådant förordnande får meddelas

endast om det är uppenbart att beslutet är felaktigt.

39 §

Närradionämndens beslut Beslut som Styrelsen för

får överklagas hos lokalradiotillstånd har

kammarrätten. Beslut om meddelat får överklagas

sändningsområdenas hos kammarrätten.

omfattning och om Styrelsens beslut om

vitesföreläggande får sändningsområdenas

dock inte överklagas. omfattning får dock inte

överklagas.

Radionämndens beslut om

föreläggande som har

förenats med vite får

överklagas hos

kammarrätten.

Denna lag träder i kraft Denna lag träder i kraft

den 1januari 1993. den 1april 1993.

Närradionämnden får Den myndighet som regeringen

dock dessförinnan vidta de bestämmer får dock

åtgärder som behövs dessförinnan vidta de

för att beslut om åtgärder som behövs

tillstånd skall kunna för att beslut om

meddelas omedelbart sedan tillstånd skall kunna

lagen trätt i kraft. meddelas omedelbart sedan

lagen trätt i kraft.

Intill utgången av år Intill utgången av mars

1993 får 1994 får Styrelsen för

Närradionämnden, på lokalradiotillstånd, på

tillståndshavarens tillståndshavarens

begäran, besluta att ett begäran, besluta att ett

tillstånd skall börja tillstånd skall börja

löpa vid en senare tidpunkt löpa vid en senare tidpunkt

än vad som angivits i än vad som angivits i

kungörelse av kungörelse av

sändningstillståndet, sändningstillståndet,

dock högst tre månader dock högst tre månader

senare. senare.

Regeringens övriga lagförslag

Bilaga 2

1 Förslag till

Lag om ändring i radiolagen (1966:755)

2 Förslag till

Lag om ändring i närradiolagen (1982:459)

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1991:1559) med föreskrifter på

tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden

Kulturutskottets yttrande

1992/93:KrU3y

Bilaga 3

Privat lokalradio

Till konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet har den 3 november 1992 beslutat bereda

kulturutskottet tillfälle att avge yttrande över dels proposition

1992/93:70 Privat lokalradio jämte de motioner som kunde komma att väckas med

anledning av propositionen, dels följande motioner som väckts under

allmänna motionstiden i år, nämligen motionerna 1991/92:K413, K416, K418,

K419, K420, K422 yrkandena 2, 3 och 5--9, K423 yrkandena 1--4, K425, K426,

K428, K429, K430 yrkande 1, K431 yrkandena 1, 3 och 4, K432 yrkandena 1, 2, 4

och 6, Kr238 yrkande 1 och Kr299 yrkandena 14, 15 och 17, allt såvitt

propositionen och motionerna rör kulturutskottets beredningsområde.

Med anledning av propositionen har väckts motionerna 1992/93:K5, K6, K7, K8,

K9, K10, K11, K12, K13 och K14.

Kulturutskottet har i ärendet uppvaktats av Sveriges Närradioförbund och

Radioutgivareföreningen. En skrivelse har inkommit från Radioakademin.

Propositionens huvudsakliga innehåll, m.m.

I propositionen föreslås att privata reklamfinansierade ljudradiosändningar

tillåts fr.o.m. den 1 januari 1993. Regelverket utformas så att självständiga,

lokalt förankrade radiostationer främjas. Den nya formen av radio bör benämnas

lokalradio.

Varje sändningstillstånd skall ge tillståndshavaren rätt att bedriva

sändningar inom ett angivet sändningsområde. Antalet sändningstillstånd bör

successivt anpassas till efterfrågan på sändningsmöjligheter. I en första

omgång bör bl.a. ett sextiotal sändningstillstånd beviljas i områden med ett

befolkningsunderlag som omfattar ca 100 000 personer eller mer.

Sändningstillstånd skall kunna ges till såväl fysiska som juridiska personer.

Den som redan har ett tillstånd att sända lokalradio skall inte kunna få ännu

ett sådant tillstånd. Vissa begränsningar föreslås i fråga om stat och kommun,

andra radio- och TV-företag samt dagstidningsföretag.

Tillstånd att sända lokalradio skall gälla för högst åtta år.

Om det finns flera behöriga sökande till ett ledigförklarat sändningsområde

skall den sökande erhålla tillståndet som vid en auktion åtar sig att erlägga

den högsta årliga avgiften till staten. Den lägsta avgiften skall vara 40 000

kr per år.

Under minst en tredjedel av sändningstiden per dygn skall tillståndshavaren

sända program som har framställts särskilt för den egna verksamheten. Några

andra regler för det allmänna programinnehållet föreslås inte.

I fråga om reklam och sponsring skall samma regler gälla som för

egensändningar av ljudradio i kabel.

Propositionen innehåller också vissa förslag om närradion. Närradion skall

även i fortsättningen vara en föreningsradio på ideell grund. Sammanslutningar

med tillstånd att sända närradio får rätt att sända reklam och sponsrade

program enligt i stort sett samma regler som för lokalradion.

Närradioföreningar får emellertid inte rätt att sända reklam. Möjligheten att

återkalla sändningstillståndet vid överträdelser av bl.a. reglerna om reklam

och det s.k. riksförbudet upphör och ersätts med möjlighet till

vitesföreläggande.

Om föreningslivet så önskar skall en sändningsmöjlighet för närradio kunna

finnas i varje kommun där det är tekniskt möjligt. Flera sändningsmöjligheter

skall kunna finnas om det finns särskilda skäl. Utanför storstadsområdena bör

eftersträvas att sändningarna kan tas emot i hela kommunen, om en majoritet av

de berörda sändningsberättigade sammanslutningarna önskar det.

För att möjligheten att använda närradion till propaganda för organiserad

rasism och annan främlingsfientlighet skall motverkas skall

sändningstillståndet, om det föreligger synnerliga skäl, kunna återkallas i

upp

till fem år vid dom för allvarliga yttrandefrihetsbrott.

Närradionämnden bör tills vidare handha myndighetsuppgifter i fråga om

lokalradion.

I god tid före den första tillståndsperiodens slut bör en översyn göras av

reglerna för lokalradion.

Utskottet

Inledning

I formellt avseende lägger regeringen i propositionen fram förslag till

lokalradiolag, lag om ändring i radiolagen (1966:755), lag om ändring i

närradiolagen (1982:459) samt lag om ändring i lagen (1991:1559) med

föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens

områden. Vidare föreslår regeringen att riksdagen till Närradionämnden på

tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1992/93 under elfte

huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 500 000 kr.

Kulturutskottet har med anledning av remissen från konstitutionsutskottet

funnit skäl yttra sig över främst centrala frågor rörande förslagen till

lokalradiolag och till lag om ändring i närradiolagen (1982:459).

Frågan om avslag på förslag i propositionen

I Sverige har under en följd av år önskemål om ökad frihet i etern förts

fram. Införandet av närradion i slutet av 1970-talet har inneburit en viktig

förstärkning av möjligheterna att utnyttja yttrandefriheten. Som närmare

utvecklas i propositionen (s. 6) har dock närradions konstruktion medfört

vissa

begränsningar, bl.a. genom att endast lokala ideella föreningar och liknande

sammanslutningar kan erhålla sändningsrätt.

I propositionen framhålls att ett genomförande av regeringens förslag till

lokalradiolag innebär att etableringsrätten i princip kommer att vara fri. De

enda inskränkningar som föreslås i etableringsrätten, anförs det i

propositionen, har sin grund i behovet att ta hänsyn till tekniska

förutsättningar samt önskemålet att motverka de risker för koncentration som

följer av det begränsade sändningsutrymmet.

I flera motioner som väckts med anledning av propositionen yrkas avslag på

den i propositionen föreslagna lokalradiolagstiftningen eller delar av denna.

Motionärerna vill ha ny utredning av lagstiftningen i hela dess vidd eller, i

en av motionerna, i vissa delar. Genomgående vill motionärerna att riksdagen

skall besluta om reklam i närradion redan nu. Beträffande det närmare

innehållet i kraven hänvisar utskottet till vad som anförs i motionerna K6

(s),

K7 (v) och K8 (nyd).

Utskottet gör följande bedömning. Om beslut inte nu fattas rörande införandet

av en lokalradiolag med utgångspunkt i de förslag som lagts fram i

propositionen finns uppenbara risker för att den ökade frihet på

ljudradioområdet som propositionen syftar till inte kommer att kunna

åstadkommas förrän efter avsevärd tid. Utskottet anser att det är så angeläget

att vidga yttrandefriheten på etermedieområdet att en lagstiftning bör komma

till stånd redan nu. De förslag som framförts motionsvägen ger enligt

utskottets mening dock anledning till vissa jämkningar i regeringsförslagen.

Sändningsområden

Utskottet delar regeringens uppfattning att antalet sändningstillstånd bör

anpassas till efterfrågan på sändningsmöjligheter. Utskottet vill med

anledning

av motionskrav understryka vikten av att det redan vid den första

tillståndsgivningen ges sändningstillstånd inte bara i de större städerna utan

också för sändningsområden som omfattar mindre orter där efterfrågan på

tillstånd finns och där tekniska möjligheter finns att ge tillstånd. Enligt

utskottets bedömning finns förutsättningar för att det vid den första

fördelningen av sändningstillstånd fördelas fler tillstånd än de 60 som enligt

vissa i propositionen angivna principer då skulle kunna fördelas (s. 13).

Utskottet anser det angeläget att denna möjlighet till fler sändningstillstånd

utnyttjas. Enligt utskottets mening är det också angeläget att anpassningen

till behovet av sändningsmöjligheter sker fortlöpande, så att det inte uppstår

en konstlad monopolställning för de tillståndshavare som får sina tillstånd

vid

den första fördelningen. Utskottet vill framhålla angelägenheten av att den

tillståndsbeviljande myndigheten tar stor hänsyn till önskemål från

intresserade när sändningsområdena utformas. Det är däremot enligt utskottets

mening inte nödvändigt att samråd sker med länsstyrelserna i sådana frågor.

Regeringen bör varje år rapportera antalet sändningstillstånd till riksdagen

samt redovisa hur många sökande som inte fått sändningstillstånd liksom hur

många ansökningar som inte hunnit behandlas.

För att tillgängliga frekvensresurser skall kunna utnyttjas så effektivt som

möjligt kan befintliga tillståndshavare behöva ändra frekvens under

tillståndsperioden. Med hänsyn till att en sändningsfrekvens kan vara

inarbetad

bör frekvensbytena -- såväl i privat lokalradio som i närradio -- dock

begränsas till de fall då det är nödvändigt att byta för att nya användare

skall ha möjlighet att bedriva radiosändning. Vad utskottet sålunda anfört bör

beaktas vid den kommande lagstiftningen om innehav och användning av

radioanläggningar (se betänkandet SOU 1991:107 av Frekvensrättsutredningen).

Innebörden av ett sändningstillstånd m.m.

Utskottet understryker vad som anförs i propositionen om att en

tillståndshavare kan låta någon annan sända under en del av sändningstiden,

även mot vederlag, men att tillståndshavaren i sådana fall behåller ansvaret

för att utgivare utses och för att övriga regler för verksamheten följs.

Vem kan få sändningstillstånd?

Behovet att begränsa möjligheterna att få tillstånd

I motion K8 (nyd) framförs synpunkter av innehåll att

konkurrenslagstiftningen skulle vara tillräcklig för att reglera

koncentrationsproblem inom radioområdet. I propositionen anförs följande i

denna fråga (s. 8).

Regeringen fattade den 22 oktober 1992 beslut om en proposition om ny

konkurrenslagstiftning (prop. 1992/93:56). Den föreslagna konkurrenslagen har

till ändamål att motverka hinder för en effektiv konkurrens i fråga om

produktion av och handel med varor, tjänster och andra nyttigheter. Enligt den

föreslagna lagen kan Konkurrensverket ingripa vid konkurrensbegränsande

samarbete mellan företag eller om ett eller flera företag missbrukar sin

dominerande ställning. Det blir också möjligt att i vissa fall förbjuda

företagsförvärv. De skadliga företeelser som kan föranleda ingripanden avser

t.ex. över- eller underprissättning, produktionsbegränsningar eller

marknadsuppdelning. Konkurrenslagen kan därför användas om radioföretag

begränsar konkurrensen genom samverkan eller missbrukar en dominerande

ställning genom att påverka priserna på t.ex. annonsmarknaden.

Det ligger däremot utanför konkurrenslagens ändamål att motverka sådana

följder av koncentration inom massmedieområdet som bristande innehållsmässig

mångfald eller lokala informations- eller åsiktsmonopol. Om det finns behov

att

motverka sådant krävs därför särskilda regler.

Enligt utskottets mening är det angeläget att tendenser till bristande

innehållsmässig mångfald eller till informations- eller åsiktsmonopol

motverkas. De föreslagna begränsningarna av möjligheten att få tillstånd

enligt

lokalradiolagen har detta syfte. Utskottet vill påpeka att dessa bestämmelser

inte hindrar att t.ex. dagstidningsföretagens journalistiska kompetens tas

till

vara i verksamheten. Delägande från ett dagstidningsföretag är möjligt så

länge

inte ett sådant företag ensamt har ett bestämmande inflytande (7 §).

Förändrade ägarförhållanden under tillståndstiden

Enligt regeringens förslag skall den som redan har ett tillstånd att sända

lokalradio inte kunna få ännu ett sådant tillstånd (5 §). Vidare skall staten,

landsting och kommun inte kunna få tillstånd att sända lokalradio. Detsamma

gäller programföretag med tillstånd att bedriva rundradiosändning enligt 5 §

radiolagen (6 §). Begränsningarna gäller såväl för de nämnda rättssubjekten

direkt som för företag i vilka de på grund av aktie- eller andelsinnehav eller

avtal ensamma har ett bestämmande inflytande. Tillstånd föreslås inte heller

kunna ges till den som ger ut en dagstidning eller till den som har ett

bestämmande inflytande över ett företag som ger ut en dagstidning eller till

företag i vilket någon av de nämnda har ett bestämmande inflytande (7 §).

De föreslagna behörighetsreglerna skall gälla om någon vill överlåta ett

tillstånd (18 §). Utskottet vill påpeka att regeringens förslag däremot inte

hindrar att någon som t.ex. redan har ett tillstånd förvärvar ett annat

företag

som har tillstånd. Syftet med bestämmelsen skulle därmed lätt kunna kringgås.

Enligt utskottets mening är det angeläget att möjligheten att motverka

nätverksbildningar och andra former av dominans finns inte bara vid

tillståndstillfället utan under hela tillståndstiden. Därför bör det införas

en

möjlighet för tillståndsmyndigheten att återkalla tillståndet om en

tillståndshavare enligt 5 § eller 6 § lokalradiolagen inte skulle vara behörig

att erhålla tillstånd om det utlystes på nytt. Om behörighetsbristen beror på

att den som direkt eller indirekt har tillstånd har förvärvat ännu ett eller

flera företag med tillstånd eller skaffar sig det dominerande inflytandet i

ännu ett eller flera företag med tillstånd, bör de sist meddelade tillstånden

återkallas. Detsamma bör gälla om bristen i behörighet förelegat redan vid

tillståndsgivningen men då inte observerats.

Om förutsättningar för att återkalla tillståndet finns bör förlängning av

tillståndet vid tillståndsperiodens slut självfallet inte ske.

Beslut om återkallelse eller om att inte förlänga tillstånd bör kunna

överklagas enligt vanliga regler.

I fråga om begränsningen av dagstidningsföretagens möjlighet att erhålla

tillstånd uttalade Lagrådet bl.a. följande (prop. s. 19 och 165):

När det sedan gäller frågan om begränsningen för dagstidningsföretagen är

förenlig med tryckfrihetsförordningen kan konstateras att beträffande

etableringsrätten för tidningar endast sådana begränsningar som framgår av

förordningen är tillåtna. Den föreslagna begränsningen hindrar inte någon,

inte

heller en radiostation, från att starta en tidning. Frågan är emellertid om

det

förhållandet att ett dagstidningsföretag inte kan få tillstånd att sända

lokalradio skall betraktas som en begränsning av etableringsfriheten.

Det förhållandet att man begränsar tidningsföretagens möjligheter att bedriva

viss annan verksamhet än tidningsutgivning kan enligt lagrådets mening inte

ses

som en begränsning av etableringsfriheten under förutsättning att

begränsningsåtgärden inte framstår som riktad just mot denna frihet. I

förevarande fall har lagrådet i det föregående funnit att begränsningen får

anses vara föranledd av ett särskilt viktigt skäl med avseende just på

yttrandefriheten och informationsfriheten. Vid sådant förhållande kan

begränsningen inte anses strida mot tryckfrihetsförordningen.

Med hänsyn till Lagrådets yttrande anser utskottet att någon motsvarande

möjlighet att återkalla sändningstillståndet inte bör införas om

behörighetsbristen skulle föreligga enligt 7 § lokalradiolagen.

I den tidigare nämnda årliga rapporteringen till riksdagen från regeringen

bör också översiktligt redovisas ägarförhållanden och eventuella

koncentrationstendenser på lokalradioområdet.

Urval bland sökande

Utskottet delar regeringens uppfattning att metoden med auktion är den som

bör tillämpas i de fall då det finns flera sökande till ett sändningsområde.

För att andra metoder, exempelvis urval grundat på redovisade

programambitioner, skulle fungera väl skulle det behövas en omfattande

kontroll

av att ambitionerna verkligen uppfylldes.

Med anledning av vad som anförs i motion K6 (s) föreslår utskottet att den

föreslagna urvalsproceduren skall kompletteras med möjlighet för sökande att

överväga om de vill gå samman om ett tillstånd. När tiden för ansökan har gått

ut bör myndigheten informera de sökande om vilka övriga sökande är. De bör

också underrättas om att de har möjlighet att inom viss kort tid, förslagsvis

fyra veckor, komma in med samordnade ansökningar. Därmed skapas möjlighet för

intressenterna att genom samgående reducera antalet sökande. Skulle det efter

den nya ansökningsfristens slut fortfarande finnas flera sökande bör auktion

äga rum enligt de i propositionen föreslagna reglerna.

Enligt regeringens förslag skall den årliga minimiavgiften vara 40000 kr.

Utskottet anser att en så hög avgift kan fungera som hinder för

radiosändningar

på små och medelstora orter. En sänkning av minimiavgiften kan leda till att

det blir fler tillstånd och därmed till att de samlade avgiftsintäkterna hålls

uppe. I det följande föreslår utskottet vidare att vissa av innehållsreglerna

i

regeringsförslaget skall utgå. Behovet av kontroll minskar därmed. Mot den

redovisade bakgrunden föreslår utskottet att den lägsta årliga avgiften

fastställs till 20000 kr. Avgiften bör indexanknytas i enlighet med

propositionens förslag.

Regler för innehållet i allmänhet

Utskottet delar regeringens uppfattning att det finns behov av en bestämmelse

i lokalradiolagen om skyldighet att sända viss andel lokal produktion. Det får

ankomma på konstitutionsutskottet att närmare överväga hur bestämmelsen bör

vara utformad.

Regler för reklam och sponsring

Regeringen föreslår att följande regler i fråga om reklam och sponsring skall

gälla för lokalradion (prop. s. 29 och 64).

1. Reklam mot vederlag och program mot betalning får endast sändas under

särskilt markerad annonstid.

2. Under den övriga programtiden är det inte tillåtet att mot vederlag eller

annars på ett otillbörligt sätt gynna ett kommersiellt intresse.

3. Av en annons som sänds under annonstid skall framgå i vems intresse

sändningen sker.

4. I annonser som sänds mot betalning eller annat vederlag får det inte

uppträda personer som spelar en framträdande roll i radioprogram som

huvudsakligen handlar om nyheter eller nyhetskommentarer.

5. Om ett program helt eller delvis har bekostats av annan än den som

bedriver sändningsverksamheten, skall detta anges på lämpligt sätt i början

och

i slutet av programmet.

6. Högst tio procent av sändningstiden per dygn får avse annonser under

annonstid.

7. Inom en sändningstid av en timme mellan hela klockslag får annonser

förekomma under högst åtta minuter eller, i rena undantagsfall, tio minuter.

8. Annonstiden vid ett givet tillfälle får inte understiga en minut, sedan

sändningstiden för den särskilda signaturen har frånräknats.

De föreslagna reglerna har olika syfte. Reglerna i punkterna 1--5 syftar till

att lyssnaren skall kunna klart urskilja program som tillståndshavaren sänder

på uppdrag av andra, eller program där någon annan än tillståndshavaren har

medverkat i finansieringen.

I motion K8 (nyd) anförs att befintlig lagstiftning om innehållet i reklam

skulle vara tillräcklig för dessa ändamål. Marknadsföringslagens (1975:1418)

regel om otillbörlig marknadsföring gäller emellertid endast i fråga om

näringsidkares marknadsföring av varor, tjänster och andra nyttigheter.

Annonser som har andra syften, t.ex. att propagera för olika uppfattningar i

samhällsfrågor eller att påverka allmänhetens beteende i någon riktning,

omfattas inte av marknadsföringslagen.

Enligt utskottets mening är det viktigt att det för lyssnaren klart framstår

vad som är radioföretagets egna program och vad som sänds på uppdrag av andra

eller på andras bekostnad. Denna skillnad kan inte helt och hållet

upprätthållas med hjälp av marknadsföringslagen. Därför anser utskottet att

regler av det innehåll som anges i punkterna 1--5 skall gälla för lokalradion.

Reglerna i punkterna 6--8 syftar till att på olika sätt reglera reklamens

mängd. I motion K6 (s) anförs att regler av detta slag är onödiga, eftersom en

radiostation som sänder för mycket reklam skulle svikas av publiken. Därför

skulle reklammängden vara självreglerande. Utskottet finner att detta

resonemang i princip har fog för sig. De regler som anges i punkterna 6 och 8

bör därför inte tas in i lokalradiolagen. Däremot anser utskottet att det

finns

anledning att särskilt reglera hur stor del av sändningstiden som varje timme

får utgöras av annonser. En bestämmelse av det innehåll som upptagits i regel

7

bör således tas in i lokalradiolagen.

Närradions ställning

Enligt förslagen i propositionen bör i fråga om reklam och sponsring i

närradion gälla i stort sett samma regler som för lokalradion. Någon

motsvarighet till den i föregående avsnitt upptagna regeln under punkt 7

föreslås inte (se prop. s. 58 under 10--10 d §§).

Utskottet delar den i propositionen redovisade uppfattningen om samstämmighet

-- med undantag av punkten 7 -- mellan lokalradions och närradions regler. I

enlighet med den bedömning utskottet gjort i föregående avsnitt bör således

regeringens förslag till närradiolag ändras så att de lagbestämmelser, vari

reglerna 6 och 8 upptagits, utgår.

I motion K6 (s) anförs att om regeringens förslag genomförs skulle detta

innebära att sammanslutningar med tillstånd att sända närradio inte skulle få

samordna försäljning av reklamtid genom närradioföreningens försorg. Med

anledning härav vill utskottet påpeka att vad som föreslås i propositionen är

att endast andra sammanslutningar än närradioföreningar skall ha rätt att

sända

reklam. Något hinder för dessa sammanslutningar att -- i den form de önskar --

samverka när det gäller t.ex. annonsackvisition föreslås inte.

I motion K13 (c, kds) föreslås att sammanslutningar som inte sänder reklam i

närradion skall vara befriade från avgift till staten. Enligt utskottets

bedömning kommer många enskilda föreningar att avstå från möjligheten att

sända

reklam. Dessa föreningar bör bli avgiftsbefriade till staten i ärenden om

närradio.

För att nödvändiga anpassningsåtgärder skall möjliggöras bör den föreslagna

ändringen av 6 § närradiolagen, där principen om en sändningsmöjlighet för

närradio per kommun fastslås, träda i kraft först den 1 januari 1994.

Myndighetsuppgifter

Regeringen föreslår att Närradionämnden tills vidare skall svara för

myndighetsuppgifterna för lokalradion. Enligt förslaget skall nämnden ha hand

om planering och tillståndsgivning, öva tillsyn över lokalradioverksamheten,

pröva frågor om återkallelse av rätten att sända samt besluta om förelägganden

att följa programreglerna. I propositionen hänvisas till förslaget i

betänkandet (SOU 1992:36) Radio och TV i ett om att en sammanhållen central

myndighet skall inrättas som skall ersätta Radionämnden, Kabelnämnden och

Närradionämnden. Beredningen av utredningens förslag pågår inom

regeringskansliet.

Enligt utskottets mening är det mindre lämpligt att lägga myndighetsuppgifter

för lokalradioverksamheten på ett organ som är starkt förknippat med

närradions

intressen. Det framstår inte heller som välbetänkt att den myndighet som

prövar

frågor om tillstånd och sändningsområden även skall granska efterlevnaden av

regler för sändningarnas innehåll. Utskottet förordar därför en annan lösning

av frågan om vilken eller vilka myndigheter som skall svara för de angivna

uppgifterna enligt lokalradiolagstiftningen. Utskottet förordar dels att

tillståndsgivning och granskningsverksamhet inte skall handhas av samma organ,

dels att Närradionämnden inte skall svara för någon av dessa uppgifter.

Utskottet har övervägt det i ärendet framförda förslaget att uppgiften att

meddela tillstånd att sända lokalradio skall läggas hos Telestyrelsen.

Utskottet vill emellertid inte för närvarande föreslå en sådan ordning.

Orsaken

härtill är att utskottet inte vill föregripa beredningen av förslaget om

förändrad myndighetsorganisation inom radio- och TV-området.

I avvaktan på förslag från regeringen om hur myndighetsfrågorna skall lösas

på längre sikt bör därför, enligt utskottets mening, inrättas en tillfällig

myndighet för planering och beslut om tillstånd. Den nya myndigheten bör

benämnas Styrelsen för lokalradiotillstånd. Vid utseendet av ledamöterna i

myndighetens styrelse bör regeringen ta hänsyn till personlig kompetens och

integritet. Det är viktigt att det i styrelsen ingår personer med kunskaper

och

erfarenheter från olika sektorer av det svenska samhället så att styrelsen

sammantaget representerar den kunskap och erfarenhet som är betydelsefull för

uppgiften. Enligt utskottets mening bör kravet på egna kansliresurser för

styrelsen kunna hållas lågt genom att styrelsen samarbetar med Telestyrelsen i

tekniska frågor.

Tillsynen över efterlevnaden av reglerna om sändningarnas innehåll bör åvila

Radionämnden. Nämnden har erfarenhet av liknande uppgifter i fråga om Sveriges

Radio-företagen och TV 4. För att stärka rättssäkerheten bör det i

lokalradiolagen införas en möjlighet att överklaga vitesförelägganden av

Radionämnden till kammarrätten. Motsvarande möjlighet bör införas i

närradiolagen i fråga om vitesföreläggande enligt den lagen. Det kan också

finnas skäl för konstitutionsutskottet att i detta sammanhang överväga

lämpligheten av att, då det gäller beslut om vitesföreläggande som fattas av

Radionämnden med stöd av radiolagen, införa besvärsrätt till kammarrätten.

Enligt radiolagen har Radionämnden tillgång till vitessanktioner om ett

programföretag bryter mot vissa av radiolagens regler om annonser som sänds

under annonstid i televisionen eller mot avtalsbestämmelser om sändning av

sponsrade program. Även då det gäller den i proposition 1992/93:75 föreslagna

lagen om satellitsändningar av televisionsprogram till allmänheten finns det

enligt kulturutskottets mening skäl att överväga lämpligheten av att

besvärsrätt införs till kammarrätten i fråga om vitesförelägganden.

Stockholm den 3 december 1992

På kulturutskottets vägnar

Åke Gustavsson

I beslutet har deltagit: Åke Gustavsson (s), Charlotte Branting (fp),

Hugo Hegeland (m), Maja Bäckström (s), Berit Oscarsson (s), Anders Nilsson

(s),

Göran Åstrand (m), Leo Persson (s), Rose-Marie Frebran (kds), Ingegerd

Sahlström (s), Carl-Johan Wilson (fp), Björn Kaaling (s), Birgitta Wistrand

(m), Birger Andersson (c) och Simon Liliedahl (nyd).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i

utskottet, har suppleanten Elisabeth Persson (v) närvarit vid den slutliga

behandlingen av ärendet.

Avvikande mening

Åke Gustavsson, Maja Bäckström, Berit Oscarsson, Anders Nilsson, Leo Persson,

Ingegerd Sahlström och Björn Kaaling (alla s) anser att kulturutskottets

yttrande bort ha följande lydelse:

Lokalradiolagstiftningen

Utskottet anser i enlighet med vad som anförs i den socialdemokratiska

motionen K6 att regeringens förslag till lokalradiolagstiftning -- namnet

reklamradiolagstiftning vore mera adekvat -- har stora brister. Enligt

utskottets mening är bristerna så allvarliga att regeringsförslaget inte bör

ligga

till grund för lagstiftning.

Det är inte förvånande att förslaget är så bristfälligt, eftersom

beredningsarbetet inte skötts av regeringen på ett godtagbart sätt. Som

närmare

utvecklas i motionen bestod arbetet i att en knapphändig diskussionspromemoria

utarbetades inom Kulturdepartementet, varefter -- efter remissbehandling --

företrädare för de politiska partierna fick lämna synpunkter i ärendet. Tre

sammanträden hölls under två veckor i september. Under den tidspress som rådde

fanns inte utrymme för mer inträngande diskussioner eller möjligheter att

inhämta kompletterande faktamaterial. Samrådet med oppositionspartierna blev

närmast av proformakaraktär. Utskottet beklagar att regeringens sätt att

förbereda propositionen haft den konsekvensen att förutsättningar för ett

konstruktivt samarbete mellan det största oppositionspartiet, å ena sidan,

och

regeringspartierna, å andra sidan, inte funnits.

I det läge som uppstått har utskottet gjort bedömningen att det är nödvändigt

föreslå att konstitutionsutskottet avstyrker förslaget till

lokalradiolagstiftning. Riksdagen bör hos regeringen begära att det skyndsamt

tillsätts en parlamentarisk utredning med uppdrag att lägga fram ett nytt

förslag till sådan lagstiftning. Utredningsuppdraget bör bedrivas med

utgångspunkt i de synpunkter utskottet anför i det följande.

Bristerna i regeringsförslaget är i första hand att internationella

erfarenheter av reklamradio inte redovisas, att en bedömning av den

tänkbara reklammarknaden inte görs, att principresonemang och analys av

målkonflikter förekommer sparsamt och att de frekvenstekniska frågorna

behandlas lättvindigt.

I det följande redovisar utskottet i korthet sin syn på de frekvenstekniska

frågorna och på vissa av de konkreta förslag i övrigt som läggs fram i

propositionen.

Regeringens förslag om en etappvis fördelning av sändningstillstånd skapar

onödigtvis problem för branschen, eftersom de sökande som först får tillstånd

får en klar konkurrensfördel. Utskottet anser att med en god planering det bör

vara möjligt att redan i första fördelningsomgången fördela avsevärt fler

tillstånd än 60.

Då det gäller frekvensplaneringen är det nödvändigt att redan i detta

sammanhang ställa upp principer för planeringen inte minst för att övergången

till digital teknik skall underlättas och för att public service-företaget på

ljudradioområdet i första hand skall få goda möjligheter att gå över till

digitala sändningar. Utskottet erinrar om att regeringen föreslår att

tillståndsperioden för lokalradio skall vara åtta år.

Utskottet anser att, för att motverka nätverksbildningar, minst 70 % av

programmen bör produceras vid reklamradiostationen. Propositionens förslag om

en egenproduktion på en tredjedel av sändningstiden varje dygn kan lätt

kringgås exempelvis genom utnyttjande under natten av en självspelande

CD-apparat.

Av propositionen framgår att inte någon tillståndshavare kan räkna med att få

en automatisk förlängning av sitt tillstånd. Utformningen av

regeringsförslaget

ger en felaktig bild av vad som är avsett enligt propositionen.

Mediepolitiska och frekvenstekniska skäl talar för att tillståndsperiodens

längd skall vara sex år i stället för åtta år.

Regeringens förslag till ägarbegränsning är otillräckligt för att effektivt

motverka den ägarkoncentration varom i andra sammanhang enighet råder.

I ett inledande skede bör det vara möjligt att avstå från en lagreglerad

begränsning av reklamens omfattning under dygnet. Reklammängden är

självreglerande, eftersom lyssnare stöts bort om det förekommer alltför mycket

reklam i sändningarna från en radiostation.

I likhet med vad som gäller i den marksända televisionen bör åsiktsreklam

vara förbjuden i lokalradion.

Regeringens förslag till urvalskriterier vid tillståndsgivning

och till tillståndsmyndighet kan inte godtas. Det är inte godtagbart att

möjligheten att få tillstånd skall bli beroende av den sökandes ekonomiska

styrka. Vidare anser utskottet att det inte bör vara en central myndighet som

fördelar tillstånden. Lokalradion skall vara lokalt förankrad. Utskottet anser

därför att länsstyrelsen bör vara tillståndsmyndighet.

Ett urval sökande bör kunna ske efter de principer som anges i motion K6.

Principerna är följande.

1. Alla sökande som har en godtagbar finansiering skall betraktas som

likvärdiga. Med godtagbar finansiering menas att varje sökande skall disponera

minst 500 000 kr vid sändningsstarten.

2. Om det finns flera sökande till ett och samma tillstånd skall

länsstyrelsen undersöka förutsättningarna för ett samgående. Sökande som är

villiga att samverka skall ha förtur.

3. Om samgående inte är aktuellt, skall tillståndet ges till den sökande som

bedöms ge mest utrymme åt lokal rapportering och bevakning. Om flera tillstånd

delas ut på en ort skall länsstyrelsen eftersträva ett samlat radioutbud på

sändningsorten, som kan förväntas tillgodose olika smakriktningar.

Närradiolagstiftningen

Det är tillfredsställande att regeringen i propositionen

går ifrån inställningen att närradion skall vara reklamfri. Självfallet måste

föreningslivet få samma möjlighet att sända reklam som lokalradion.

Goda skäl finns för att låta regelverken för närradion och reklamradion bli

så likartade som möjligt. För närradions del bör med vissa jämkningar

reklamreglerna i propositionen godtas. När regeringen efter förnyad utredning

lägger fram nytt förslag till lokalradiolagstiftning kan det finnas skäl att

jämka reklamreglerna för närradion så att så långt möjligt samstämmighet med

lokalradions motsvarande regler uppnås.

Den stora bristen i regeringsförslaget då det gäller regler för reklam i

närradion är att närradioföreningarna inte skall få sända reklam. Den roll som

närradioföreningarna bör spela då det gäller reklam utvecklas närmare i motion

K6.

I övrigt bör reklamreglerna för närradion jämkas i enlighet med de synpunkter

som angetts för lokalradion. Således bör bestämmelsen i 10c § förslaget till

lag om ändring i närradiolagen -- att högst tio procent av en sammanslutnings

sändningstid per dygn får avse annonser under annonstid -- utgå.

De ändringar i närradiolagstiftningen som skall göra det möjligt för

föreningslivet att sända reklam i närradion bör träda i kraft den 1 januari

1993. Detta stämmer överens med vad som föreslagits i propositionen.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet

inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.

Elisabeth Persson (v) anför:

Som anförs i motion K7 av företrädare för Vänsterpartiet är det svårt att i

dag avgöra hur stort intresse det kommer att finnas för att förvärva tillstånd

att sända privat lokalradio och hur en sådan radio kommer att utformas. Detta

bör dock inte hindra att riksdag och regering tar ansvar för att utforma en

lag

på området som både, så långt det är möjligt, tillgodoser yttrandefriheten i

vid mening och tillgodoser mottagarnas önskemål om bredd och variation i

programutbudet.

Dessa synpunkter stämmer överens med vad som anförs i propositionen.

Härutöver vill jag inledningsvis anföra att utskottsbehandlingen inte i något

väsentligt avseende gett mig anledning till omprövning av de ståndpunkter som

angetts i motion K7.

Jag tar i det följande upp vissa av de centrala frågor som behandlas i

propositionen och motionerna. Detta gäller främst lokalradion men i vissa

avseenden även närradion. I övrigt hänvisar jag till motion K7.

Det är uppenbart att man måste sträva efter att redan i första

fördelningsomgången fördela fler tillstånd än de 60 som anges i propositionen.

Målet måste vara att söka tillgodose önskemål om tillstånd inom alla de

områden

där ett intresse finns.

Självfallet får strävan efter att tillgodose önskemålen dock inte leda till

att omsorgen om en god frekvensplanering eftersätts. Stor hänsyn måste tas

till

att Sveriges Radios verksamhet inte skall behöva försämras som en följd av att

en teknisk anpassning måste ske till den nya lokalradioverksamheten. Det måste

i sammanhanget beaktas att frekvenser inte får utdelas om de ligger så nära

varandra att personer med äldre radioapparater har svårt att kunna ta in de

olika stationerna störningsfritt.

Regeringens förslag till lokalradiolagstiftning är enligt min mening inte

tillräckligt långtgående för att motverka ägarkoncentration och

massmediehegemoni. En mera långtgående lagstiftning behövs, eftersom

regeringens förslag ger alltför stort utrymme för ett kringgående av de

bestämmelser som syftar till att förebygga eller motverka ägarkoncentration.

Regeringens förslag till urval bland sökande till lokalradiotillstånd kan

inte godtas. Det föreslagna auktionsförfarandet för att fördela

sändningstillstånden mellan flera behöriga sökande till ett ledigförklarat

sändningsområde gynnar varken den lokala anknytningen, mångfalden eller

yttrandefriheten. Det är inte heller försvarligt att den årliga avgiften, som

kommer att ligga fast så länge sändningstillståndet gäller, blir olika för

tillståndshavarna och beroende av den ekonomiska kapaciteten hos de olika

intressenterna just vid budgivningen. I enlighet med vad som anförs i motion

K7

bör regeringen snarast återkomma med förslag till fördelning av

sändningsrätterna där det görs en bedömning av de sökandes avsikter med

verksamheten och där det tas hänsyn till de olika intressenternas planerade

programkoncept och profilering. En opartisk instans, exempelvis länsstyrelsen

i

varje län, bör få i uppgift att fördela sändningstillstånden.

För att erfarenheterna från den första tidens lokalradioverksamhet snabbt

skall kunna tas till vara bör tillståndstiden vara högst fem år. I

propositionen har föreslagits åtta år.

För att undvika likriktning och monopolisering av programinnehållet är det

berättigat att ställa kravet på lokalradiostationerna att en betydande del av

innehållet skall vara lokalt producerat och överensstämma med de intentioner

som legat till grund för tillståndsgivningen. Minst 50 % av

programproduktionen

skall enligt min mening vara lokalt producerad. Allvarliga och upprepade

överträdelser av en sådan regel bör kunna leda till indragning av

sändningstillstånd.

Liksom i fråga om närradion bör möjlighet att återkalla sändningstillstånd

finnas om ett tillstånd används för organiserad rasism eller annan

främlingsfientlig aktivitet.

Såväl för lokalradion som för närradion måste regler som förbjuder reklam som

specifikt vänder sig till barn finnas. Sådana regler finns redan på

televisionsområdet.

På televisionsområdet finns också regler som förbjuder åsiktsreklam. Sådana

regler bör också införas för lokalradion.

Av det föregående framgår att jag har väsentliga invändningar mot

lokalradioförslaget i propositionen. Detta kan därför inte läggas till grund

för lagstiftning. Efter förnyad utredning bör regeringen snarast återkomma

till

riksdagen med förslag till sådan lagstiftning.

Mina anmärkningar mot regeringens förslag till närradiolagstiftning är, som

framgår av det föregående, inte omfattande rent lagtekniskt. Det bör därför

vara möjligt att nu genomföra närradiolagstiftningen, sedan de jämkningar

vidtagits i förslaget som jag förordat i det föregående.

Reklam i närradion bör således bli tillåten från det kommande årsskiftet.

Därigenom ökas föreningslivets möjligheter att finansiera sin verksamhet.

KONSTITUTIONSUTSKOTTET

75>PM

00>KANSLIET

75>1993-01-14

Bilaga 4

Lagtextändringar som föranleds av kulturutskottets yttrande över proposition

1992/93:70 Privat lokalradio

Bakgrund till promemorian

Kulturutskottet har den 3 december 1992 yttrat sig till

konstitutionsutskottet över proposition 1992/93:70 Privat lokalradio jämte

vissa motioner.

I sitt yttrande anför kulturutskottet att förslag som framförts motionsvägen

ger anledning till vissa jämkningar i regeringsförslagen. Kulturutskottet

förordar vissa ändringar såvitt gäller

1. antalet sändningstillstånd,

2. tillståndsgivande myndighet,

3. urval bland sökande,

4. regler för reklam och sponsring,

5. förändrade ägarförhållanden under tillståndstiden,

6. närradions ställning,

7. rätt att överklaga vitesförelägganden.

Vad först gäller punkten 1 skall här erinras om att ärendet till riksdagen

inte omfattar det förslag i fråga om antalet sändningstillstånd och hur de bör

fördelas som regeringen lägger fram i avsnittet 3.2 om sändningsområden i

propositionen (s. 9--14).

När det gäller punkterna 2--7 rör vad kulturutskottet förordat olika

föreskrifter i propositionens lagförslag. Denna promemoria har på

konstitutionsutskottets uppdrag utarbetats inom konstitutionsutskottets

kansli.

I promemorian behandlas det behov av ändringar i lagförslagen som föranleds av

kulturutskottets yttrande. Vidare läggs förslag till lagtextändringar fram. I

några fall har ändringarna inget samband med kulturutskottets förslag utan är

främst av redaktionell natur.

Tillståndsgivande myndighet

Regeringens förslag

Regeringen föreslår att Närradionämnden tills vidare skall svara för

myndighetsuppgifterna för lokalradion. Enligt förslaget skall nämnden ha hand

om planering och tillståndsgivning, öva tillsyn över lokalradioverksamheten,

pröva frågor om återkallelse av rätten att sända samt besluta om förelägganden

att följa programreglerna. I propositionen hänvisas till förslaget i

betänkandet (SOU 1992:36) Radio och TV i ett om att en sammanhållen central

myndighet skall inrättas som skall ersätta Radionämnden, Kabelnämnden och

Närradionämnden. Beredningen av utredningens förslag pågår inom

regeringskansliet.

Kulturutskottets yttrande

Enligt kulturutskottets mening är det mindre lämpligt att lägga

myndighetsuppgifter för lokalradioverksamheten på ett organ som är starkt

förknippat med närradions intressen. Det framstår enligt kulturutskottet inte

heller som välbetänkt att den myndighet som prövar frågor om tillstånd och

sändningsområden även skall granska efterlevnaden av regler för sändningarnas

innehåll. Utskottet förordar därför en annan lösning av frågan om vilken eller

vilka myndigheter som skall svara för de angivna uppgifterna enligt

lokalradiolagstiftningen. Utskottet förordar dels att tillståndsgivning och

granskningsverksamhet inte skall handhas av samma organ, dels att

Närradionämnden inte skall svara för någon av dessa uppgifter.

Kulturutskottet har övervägt det i ärendet framförda förslaget att uppgiften

att meddela tillstånd att sända lokalradio skall läggas hos Telestyrelsen.

Utskottet vill emellertid inte för närvarande föreslå en sådan ordning.

Orsaken

härtill är att utskottet inte vill föregripa beredningen av förslaget om

förändrad myndighetsorganisation inom radio- och TV-området.

I avvaktan på förslag från regeringen om hur myndighetsfrågorna skall lösas

på längre sikt bör därför, enligt kulturutskottets mening, inrättas en

tillfällig myndighet för planering och beslut om tillstånd. Utskottet anser

att

den nya myndigheten bör benämnas Styrelsen för lokalradiotillstånd. Vid

utseendet av ledamöterna i myndighetens styrelse bör regeringen ta hänsyn till

personlig kompetens och integritet. Utskottet anser vidare att det är viktigt

att i styrelsen ingår personer med kunskaper och erfarenheter från olika

sektorer av det svenska samhället så att styrelsen sammantaget representerar

den kunskap och erfarenhet som är betydelsefull för uppgiften. Enligt

utskottets mening bör kravet på egna kansliresurser för styrelsen kunna hållas

lågt genom att styrelsen samarbetar med Telestyrelsen i tekniska frågor.

Tillsynen över efterlevnaden av reglerna om lokalradiosändningarnas innehåll

bör enligt utskottet vara en uppgift för Radionämnden.

Behov av ändringar i lagförslagen

Kulturutskottets förslag innebär redaktionella ändringar i regeringens

förslag till lokalradiolag (4, 5, 8--13, 17--19, 21, 29--31, 34, 37 och 39 §§

samt övergångsbestämmelserna) och lag om ändring i lagen (1991:1559) med

föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens

områden (6 a § och 6 b §). Ändringarna innebär att Närradionämnden ersätts med

Styrelsen för lokalradiotillstånd i de bestämmelser som rör Närradionämnden i

dess egenskap av tillståndsmyndighet och med Radionämnden i de bestämmelser

som

rör Närradionämnden i dess egenskap av tillsynsmyndighet.

Urval bland sökande

Regeringens förslag

Den som får tillstånd skall enligt regeringens förslag betala en årlig avgift

på minst 40 000 kr. Om det finns flera behöriga sökande till ett

ledigförklarat

sändningsområde skall den sökande som åtar sig att erlägga den högsta årliga

avgiften till staten erhålla tillståndet. Förfarandet skall ha formen av en

öppen och offentlig auktion där alla sökande är medvetna om vad övriga sökande

bjuder. Sökandena skall få ange vilket årligt belopp de är beredda att erlägga

i avgift till staten. Den sökande som erbjuder sig att betala det högsta

beloppet erhåller tillståndet.

Kulturutskottets yttrande

Kulturutskottet delar regeringens uppfattning att metoden med auktion är den

som bör tillämpas i de fall då det finns flera sökande till ett

sändningsområde. Utskottet föreslår dock att urvalsproceduren kompletteras med

möjlighet för sökande att överväga om de vill gå samman om ett tillstånd. När

tiden för ansökan har gått ut bör myndigheten informera de sökande om vilka

övriga sökande är. De bör också underrättas om att de har möjlighet att inom

viss kort tid, förslagsvis fyra veckor, komma in med samordnade ansökningar.

Därmed skapas möjlighet för intressenterna att genom samgående reducera

antalet

sökande. Skulle det efter den nya ansökningsfristens slut fortfarande finnas

flera sökande bör enligt utskottet auktion äga rum enligt de i propositionen

föreslagna reglerna.

Kulturutskottet anser vidare att en så hög avgift som 40000 kr kan fungera

som hinder för radiosändningar på små och medelstora orter. En sänkning av

minimiavgiften kan leda till att det blir fler tillstånd och därmed till att

de

samlade avgiftsintäkterna hålls uppe. Eftersom utskottet föreslår att vissa av

innehållsreglerna i regeringsförslaget skall utgå minskar behovet av kontroll.

Mot denna bakgrund föreslår utskottet att den lägsta årliga avgiften

fastställs

till 20 000 kr.

Behov av ändringar i lagförslagen

Reglerna om auktion i regeringens förslag till lokalradiolag finns i både 12

och 13 §§. Rubriken "Auktion" närmast före 13 § bör därför sättas närmast före

12 §. Bestämmelsen i 12 § första stycket om avvisande av ansökan får då en

naturligare plats i 11§ och bör föras in där som ett andra stycke.

Kulturutskottets förslag om samordning av ansökningarna föranleder en ny

lydelse av bestämmelsen i andra stycket i 12 § i regeringens förslag.

Bestämmelsen bör utgöra paragrafens första stycke och få följande lydelse:

"Om två eller fler ansökningar finns när ansökningstiden har gått ut, skall

Styrelsen för lokalradiotillstånd bereda sökandena tillfälle att före en viss

dag samordna ansökningarna. Om det efter den dagen alltjämt finns två eller

fler ansökningar, skall styrelsen kalla sökandena till en auktion. I kallelsen

skall anges sista dag för anmälan om deltagande i auktionen."

Om tillståndsmyndigheten har meddelat beslut om avvisning av en ansökan får

enligt 13 § andra stycket auktionen inte hållas förrän beslutet har vunnit

laga

kraft. Denna föreskrift har en naturligare plats i 12 § och bör föras in där

som ett andra stycke.

Bestämmelsen om en minimiavgift om 40000 kr finns i 15 § första stycket i

regeringens förslag till lokalradiolag. Kulturutskottets förslag innebär att

avgiften i stället bör anges till 20000 kr.

Regler för reklam och sponsring

Regeringens förslag

Regeringen föreslår att följande regler i fråga om reklam och sponsring skall

gälla för lokalradion.

1. Den som sänder lokalradio får inte i en sändning mot vederlag eller annars

på ett otillbörligt sätt gynna ett kommersiellt intresse (24 § första stycket

första meningen).

2. Om ett program helt eller delvis har bekostats av annan än den som

bedriver sändningsverksamheten, skall detta anges på lämpligt sätt i början

och

i slutet av programmet (24 § första stycket andra meningen).

3. Reklam mot vederlag och program mot betalning får endast sändas under

särskilt markerad annonstid (25 §).

4. Av en annons som sänds under annonstid skall framgå i vems intresse

sändningen sker (26 § första stycket).

5. I annonser som sänds mot betalning eller annat vederlag får det inte

uppträda personer som spelar en framträdande roll i radioprogram som

huvudsakligen handlar om nyheter eller nyhetskommentarer (26 § andra stycket).

6. Högst tio procent av sändningstiden per dygn får avse annonser under

annonstid (27 § första stycket).

7. Inom en sändningstid av en timme mellan hela klockslag får annonser

förekomma under högst åtta minuter eller, i rena undantagsfall, tio minuter

(27

§ andra stycket).

8. Annonstiden vid ett givet tillfälle får inte understiga en minut, sedan

sändningstiden för den särskilda signaturen har frånräknats (28§).

Kulturutskottets yttrande

Kulturutskottet konstaterar att de föreslagna reglerna har olika syfte.

Reglerna i punkterna 1--5 syftar till att lyssnaren skall kunna klart urskilja

program som tillståndshavaren sänder på uppdrag av andra, eller program där

någon annan än tillståndshavaren har medverkat i finansieringen. Utskottet

anser att dessa regler bör gälla för lokalradion.

Reglerna i punkterna 6--8 syftar till att på olika sätt reglera reklamens

mängd. Kulturutskottet hänvisar till motion K6 (s) vari anförs att regler av

detta slag är onödiga, eftersom en radiostation som sänder för mycket reklam

skulle svikas av publiken. Enligt motionen skulle reklammängden därför vara

självreglerande. Utskottet finner att detta resonemang i princip har fog för

sig och anser att de regler som anges i punkterna 6 och 8 därför inte bör tas

in i lokalradiolagen. Däremot anser utskottet att det finns anledning att

särskilt reglera hur stor del av sändningstiden som varje timme får utgöras av

annonser. En bestämmelse av det innehåll som upptagits i punkten 7 bör således

tas in i lokalradiolagen.

Behov av ändringar i lagförslagen

Kulturutskottets förslag innebär att bestämmelserna i 27 § första stycket och

28 § i regeringens förslag till lokalradiolag utgår.

Förändrade ägarförhållanden under tillståndstiden

Regeringens förslag

Enligt regeringens förslag skall den som redan har ett tillstånd att sända

lokalradio inte kunna få ännu ett sådant tillstånd (5§). Vidare skall staten,

landsting och kommun inte kunna få tillstånd att sända lokalradio. Detsamma

gäller programföretag med tillstånd att bedriva rundradiosändning enligt 5 §

radiolagen (6 §). Begränsningarna gäller såväl för de nämnda rättssubjekten

direkt som för företag i vilka de på grund av aktie- eller andelsinnehav eller

avtal ensamma har ett bestämmande inflytande. Tillstånd föreslås inte heller

kunna ges till den som ger ut en dagstidning eller till den som har ett

bestämmande inflytande över ett företag som ger ut en dagstidning eller till

företag i vilket någon av de nämnda har ett bestämmande inflytande (7 §). De

föreslagna behörighetsreglerna skall också gälla om någon vill överlåta ett

tillstånd (18 §).

Kulturutskottets yttrande

Kulturutskottet pekar på att regeringens förslag inte hindrar att någon som

t.ex. redan har ett tillstånd förvärvar ett annat företag som har tillstånd

och

att syftet med bestämmelsen därmed lätt skulle kunna kringgås. I sitt yttrande

anför utskottet vidare följande:

Enligt utskottets mening är det angeläget att möjligheten att motverka

nätverksbildningar och andra former av dominans finns inte bara vid

tillståndstillfället utan under hela tillståndstiden. Därför bör det införas

en

möjlighet för tillståndsmyndigheten att återkalla tillståndet om en

tillståndshavare enligt 5 § eller 6 § lokalradiolagen inte skulle vara behörig

att erhålla tillstånd om det utlystes på nytt. Om behörighetsbristen beror på

att den som direkt eller indirekt har tillstånd har förvärvat ännu ett eller

flera företag med tillstånd eller skaffar sig det dominerande inflytandet i

ännu ett eller flera företag med tillstånd, bör de sist meddelade tillstånden

återkallas. Detsamma bör gälla om bristen i behörighet förelegat redan vid

tillståndsgivningen men då inte observerats.

Om förutsättningar för att återkalla tillståndet finns bör förlängning av

tillståndet vid tillståndsperiodens slut självfallet inte ske.

Beslut om återkallelse eller om att inte förlänga tillstånd bör kunna

överklagas enligt vanliga regler.

Som tidigare nämnts kan enligt bestämmelserna i 7 § i regeringens förslag

till lokalradiolag tillstånd inte ges till den som ger ut en dagstidning eller

till den som har ett bestämmande inflytande över ett företag som ger ut en

dagstidning eller till företag i vilket någon av de nämnda har ett bestämmande

inflytande. I sitt yttrande tar kulturutskottet upp frågan om återkallelse av

tillstånd om tillståndshavaren enligt 7 § inte skulle vara behörig att erhålla

tillstånd, om det utlystes på nytt. Utskottet anser att någon möjlighet att

återkalla sändningstillståndet inte bör införas i dessa fall. Som skäl för

denna ståndpunkt hänvisar utskottet till följande uttalande av Lagrådet:

När det sedan gäller frågan om begränsningen för dagstidningsföretagen är

förenlig med tryckfrihetsförordningen kan konstateras att beträffande

etableringsrätten för tidningar endast sådana begränsningar som framgår av

förordningen är tillåtna. Den föreslagna begränsningen hindrar inte någon,

inte

heller en radiostation, från att starta en tidning. Frågan är emellertid om

det

förhållandet att ett dagstidningsföretag inte kan få tillstånd att sända

lokalradio skall betraktas som en begränsning av etableringsfriheten.

Det förhållandet att man begränsar tidningsföretagens möjligheter att bedriva

viss annan verksamhet än tidningsutgivning kan enligt lagrådets mening inte

ses

som en begränsning av etableringsfriheten under förutsättning att

begränsningsåtgärden inte framstår som riktad just mot denna frihet. I

förevarande fall har lagrådet i det föregående funnit att begränsningen får

anses vara föranledd av ett särskilt viktigt skäl med avseende just på

yttrandefriheten och informationsfriheten. Vid sådant förhållande kan

begränsningen inte anses strida mot tryckfrihetsförordningen.

Behov av ändringar i lagförslagen

Den som genom ett tillstånd har fått rätt att bedriva en verksamhet bör också

i allmänhet kunna lita på att han får använda sig av denna rätt under hela

tillståndstiden. I viss utsträckning måste det dock vara tillåtet att

återkalla

ett tillstånd då förutsättningarna för tillståndet har ändrats. Exempel på

sådana ingrepp i rätt som grundar sig på tillstånd finns i 23 och 24 §§

miljöskyddslagen (1969:387) och 18§ fjärde stycket naturvårdslagen

(1964:822). Vidare kan nämnas 29§ i regeringens nu aktuella förslag till

lokalradiolag. Kulturutskottets förslag i fråga om återkallelse av

sändningstillstånd tar också främst sikte på omständigheter som har inträffat

efter det att tillståndet meddelades.

Föreskrifterna i 5 och 6 §§ om begränsningar av behörigheten att få tillstånd

att sända lokalradio i propositionens förslag till lokalradiolag har ett

konstitutionellt stöd i 3 kap. 2§ första stycket yttrandefrihetsgrundlagen.

Där föreskrivs nämligen att rätten att sända radioprogram på annat sätt än

genom tråd får regleras genom lag som innehåller föreskrifter om tillstånd och

villkor för att sända. Som förutsättning för att en sådan begränsning i

sändningsrätten kan införas gäller dock enligt 3kap. 3 §

yttrandefrihetsgrundlagen att begränsningen står i överensstämmelse med

föreskrifterna i 2 kap. 12 § andra--femte styckena och 13 § regeringsformen.

Begränsningen får således bara göras för att tillgodose ett ändamål som är

godtagbart i ett demokratiskt samhälle och inte gå utöver vad som är

nödvändigt

med hänsyn till det ändamål som har föranlett den och inte heller sträcka sig

så långt att den utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen. Endast om

särskilt viktiga skäl föranleder det, får yttrandefriheten och

informationsfriheten begränsas.

Behörighetsbegränsningarna syftar främst till att tillgodose intresset att

motverka dominans över nyhetsförmedling och opinionsbildning. Detta intresse

har angetts vara ett sådant särskilt viktigt skäl som enligt 2 kap. 13 §

regeringsformen kan föranleda begränsning av yttrandefriheten och

informationsfriheten. Enligt regeringen överensstämmer förslaget också med

övriga nämnda bestämmelser i 2 kap. regeringsformen. Lagrådet har godtagit

dessa uppfattningar och har uttalat att begränsningarna får anses vara

förenliga med yttrandefrihetsgrundlagen. Enligt Lagrådet får begränsningarna

anses ligga väl i linje med bestämmelsen i 3 kap. 2 § andra stycket

yttrandefrihetsgrundlagen om att det allmänna skall eftersträva att

radiofrekvenserna tas i anspråk på ett sätt som leder till vidaste möjliga

yttrandefrihet och informationsfrihet.

Kulturutskottets förslag syftar till att hindra nätverksbildningar och andra

former av dominans. Ett sändningstillstånd skall således kunna återkallas, om

tillståndshavaren skulle brista i behörighet enligt 5 eller 6 §, om

tillståndet

lystes ut på nytt. För att tillgodose nämnda syfte måste det även vara möjligt

att återkalla tillstånd, om någon, som själv inte är tillståndshavare, ensam

skaffar sig det dominerande inflytandet över två eller flera företag med

tillstånd att sända och därigenom kommer att förfoga över två eller flera

tillstånd. Vad utskottet har anfört om vad som skall gälla om

behörighetsbristen beror på att den som direkt eller indirekt har tillstånd

har förvärvat ännu ett eller flera företag med tillstånd eller skaffar sig det

dominerande inflytandet i ännu ett eller flera företag med tillstånd, tyder på

att förslaget har denna innebörd. Också om något av de organ som nämns i 6 §

ensamt skaffar sig det dominerande inflytandet över ett företag med

sändningstillstånd, bör det i konsekvens med detta vara möjligt att återkalla

sändningstillståndet.

Kulturutskottets förslag innebär en avsevärd skärpning i förhållande till

propositionen. Behörighetsbegränsningarna i regeringens förslag har enbart

betydelse vid själva tillståndstillfället. Genom utskottets förslag får de

betydelse för hela tillståndstiden. Om sändningsverksamheten fortsätter efter

det att tillståndet har återkallats, kan straffansvar enligt 21 § 4 radiolagen

bli aktuellt. En annan omständighet att uppmärksamma är att en eller flera

radiostationers rätt att sända kan upphöra på grund av omständigheter som de

för sändningsverksamheten direkt ansvariga inte råder över. Om någon med eller

utan eget sändningstillstånd förvärvar ett eller flera företag med

sändningstillstånd eller skaffar sig det dominerande inflytandet över ett

eller

flera företag med sändningstillstånd, kan myndigheten nämligen återkalla

tillstånden från företagen, även om de som verkar i företagen själva inte har

kunnat påverka de förhållanden som utgör grunden för återkallelsen. Den enda

begränsningen är att det först meddelade tillståndet inte får återkallas.

Skälet för de av kulturutskottet förordade återkallelsereglerna är att

förhindra att syftet med behörighetsreglerna kringgås. Även

återkallelsereglerna motiveras sålunda av intresset att motverka dominans över

nyhetsförmedling och opinionsbildning. Som nämnts har detta intresse bedömts

vara ett sådant särskilt viktigt skäl som enligt 2 kap. 13 § regeringsformen

kan föranleda begränsning av yttrandefriheten och informationsfriheten.

Återkallelseregler med den nämnda innebörden får anses vara förenliga med

yttrandefrihetsgrundlagen. Bestämmelser som ger staten möjlighet att vidta

åtgärder så att en radiostation måste upphöra med en i och för sig lovlig

verksamhet är emellertid från yttrandefrihetsrättslig synpunkt av ingripande

natur, även när syftet är att främja mångfald i nyhetsförmedling och

opinionsbildning. Som förutsättning för lagstiftning av detta slag gäller, som

tidigare har nämnts, att den inte går utöver vad som är nödvändigt med hänsyn

till det ändamål som har föranlett den och att den inte heller sträcker sig så

långt att den utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen. Man kan inte

utesluta att det någon gång kan förekomma fall där en återkallelse som grundas

på behörighetsbrist som anges i 5 § inte står i rimlig proportion till det som

återkallelseregleringen avser att hindra (jfr 1kap. 5§

yttrandefrihetsgrundlagen). Regleringen bör därför inte vara helt

undantagslös.

Med hänsyn härtill bör bestämmelserna utformas så att tillståndsmyndigheten

skall kunna underlåta återkallelse av tillstånd på grund av behörighetsbrist

som anges i 5§, om återkallelsen framstår som en alltför ingripande åtgärd.

Några skäl för en sådan undantagsregel torde dock inte föreligga om staten,

kommun eller annat i 6§ angivet organ har kommit att förfoga över

sändningstillstånd.

Som motiv till att inte föreslå någon regel om återkallelse av tillstånd för

de fall av behörighetsbrist som avses i 7 § lokalradiolagen

(dagstidningsfallen) hänvisar kulturutskottet till vad Lagrådet anfört i

frågan

om huruvida bestämmelserna om begränsningar för dagstidningsföretagen i nämnda

paragraf är förenliga med tryckfrihetsförordningens regler om

etableringsfrihet

för tidningar. Enligt Lagrådets mening kan det förhållandet att man begränsar

tidningsföretagens möjligheter att bedriva viss annan verksamhet än

tidningsutgivning inte ses som en begränsning av etableringsfriheten under

förutsättning att begränsningsåtgärden inte framstår som riktad just mot denna

frihet. Hänvisningen till lagrådsuttalandet bör förstås så att en möjlighet

att

återkalla tillstånd att sända i dessa fall kan uppfattas som en åtgärd som

riktar sig mot tidningsutgivningen. Regeringens förslag till begränsning

hindrar ju inte en tillståndshavare att starta en dagstidning. Om han gör det

och därmed skulle riskera att få sitt sändningstillstånd återkallat, skulle

återkallelsen kunna uppfattas som en åtgärd som riktar sig mot

tidningsutgivningen. Regler med sådan innebörd kommer därmed i konflikt med de

principer som ligger till grund för tryckfrihetsförordningens bestämmelser om

etableringsrätten för tidningar.

Dagstidningsföretag kan emellertid förekomma även i fall där de

behörighetsbrister som anges i 5 och 6 §§ uppkommer. Ett företag som ger ut en

eller flera dagstidningar skulle t.ex. kunna skaffa sig det dominerande

inflytandet över flera företag med sändningstillstånd. Detta väcker frågan om

en återkallelse av sändningstillstånd i sådana fall kan framstå som riktad mot

tidningsutgivningen och därmed kan komma i konflikt med nyssnämnda

tryckfrihetsrättsliga principer. I så fall skulle det vara nödvändigt att

komplettera bestämmelserna om återkallelse av sändningstillstånd med en

undantagsregel av innebörd att återkallelse på grund av att någon ensam har

ett

bestämmande inflytande i företag som avses i 5 och 6 §§ inte får ske, om

företaget ger ut en dagstidning. Detta skulle i vissa fall förta effekten av

bestämmelserna om återkallelse av sändningstillstånd. Mot tanken att

återkallelser i dessa fall skulle vara riktade mot tidningsutgivningen kan

anföras att 5 och 6 §§ till skillnad från 7 § inte särbehandlar

dagstidningsföretagen. Dagstidningsföretagen kommer således inte i ett sämre

läge än andra företag vid tillämpning av en återkallelseregel som grundar sig

på 5 och 6 §§. Inte heller i dessa fall får det först meddelade tillståndet

återkallas. Med ett sådant betraktelsesätt erfordras inte någon undantagsregel

av nyss nämnt slag.

Som framgår av det föregående bör det vara tillåtet att återkalla tillstånd,

om förutsättningarna för tillståndet har ändrats. Det skulle dock strida mot

principerna för rättsordningen, om ett tillstånd kunde återkallas när nya

omständigheter inte har inträffat och den som har sökt och fått tillståndet

inte har vilselett tillståndsmyndigheten. Återkallelsereglerna bör därför

utformas så att de inte ger utrymme för återkallelse i fall där

tillståndsmyndigheten har ändrat sig och vill återkalla tillståndet men där

varken vilseledande eller nya omständigheter har förekommit. Detsamma bör

gälla

då ett tillstånd har överlåtits och tillståndsmyndigheten har godkänt

överlåtelsen.

I 29 § i propositionens förslag till lokalradiolag anges i tre olika punkter

vissa förutsättningar då ett tillstånd att sända lokalradio kan återkallas.

Det

gäller främst fall då tillståndet inte utnyttjas eller då utgivare för

programverksamheten saknas. De regler om återkallelse av sändningstillstånd

som

föranleds av kulturutskottets förslag bör föras in i den paragrafen och där

utgöra andra och tredje styckena. Som framgått av det föregående föreslås att

28 § i regeringens förslag till lokalradiolag skall utgå. Förevarande paragraf

bör därför erhålla beteckningen "28§".

Andra och tredje styckena i den sålunda som 28 § betecknade paragrafen bör få

följande lydelse:

"Förfogar någon direkt eller genom företag, i vilket han på grund av aktie-

eller andelsinnehav eller avtal ensam har ett bestämmande inflytande, över mer

än ett tillstånd att sända lokalradio, skall Styrelsen för lokalradiotillstånd

återkalla det eller de tillstånd som har meddelats efter det första

tillståndet, om inte återkallelsen framstår som en alltför ingripande åtgärd.

Förfogar staten, landsting, kommun eller ett programföretag med tillstånd

enligt 5 § radiolagen (1966:755) direkt eller genom företag, i vilket ett

sådant organ på grund av aktie- eller andelsinnehav eller avtal ensamt har ett

bestämmande inflytande, över ett tillstånd att sända lokalradio, skall

styrelsen återkalla detta tillstånd.

Om Styrelsen för lokalradiotillstånd har meddelat ett tillstånd att sända

lokalradio eller har medgivit en överlåtelse av ett sådant tillstånd trots att

det förelåg en behörighetsbrist enligt 5 eller 6§, får tillståndet

återkallas med stöd av andra stycket, bara om beslutet om tillståndet eller

medgivandet påverkats av felaktiga eller ofullständiga uppgifter från

tillståndshavaren."

För att återkallelsereglerna skall kunna tillämpas effektivt fordras att

tillståndsmyndigheten kan skaffa sig kunskap om sådana omständigheter som

utgör

grund för återkallelse. I lagen bör därför föras in en bestämmelse om

skyldighet för tillståndshavaren att på begäran lämna tillståndsmyndigheten

uppgifter om sitt innehav av aktier eller andelar i företag som har tillstånd

att sända lokalradio och om avtal som innebär att han ensam har ett

bestämmande

inflytande i företaget. Ett företag som är tillståndshavare bör också vara

skyldigt att lämna uppgifter om sådana innehav av aktier eller andelar i

företaget och avtal som innebär att någon ensam har ett bestämmande inflytande

i företaget. Uppgiftsskyldigheten bör vara vitessanktionerad.

Föreskrifter om en sådan uppgiftsskyldighet kan grundas på 3 kap. 2§ första

stycket yttrandefrihetsgrundlagen. Som tidigare nämnts får rätten att sända

radioprogram på annat sätt än genom tråd enligt denna grundlagsregel regleras

genom lag som innehåller föreskrifter om tillstånd och villkor för att sända.

Bestämmelsen om uppgiftsskyldighet bör betecknas "29 §" och få följande

lydelse:

"En tillståndshavare skall på uppmaning av Styrelsen för lokalradiotillstånd

lämna uppgifter om sitt innehav av aktier eller andelar i företag som har

tillstånd att sända lokalradio och om avtal som han har träffat med ett sådant

företag. Ett företag som är tillståndshavare skall också på uppmaning av

styrelsen lämna uppgifter om sådana innehav av aktier eller andelar i

företaget

och avtal som innebär att någon ensam har ett bestämmande inflytande i

företaget.

Om tillståndshavaren inte rättar sig efter en uppmaning enligt första

stycket, får Styrelsen för lokalradiotillstånd förelägga vite."

I 8 § i regeringens förslag till lokalradiolag finns bestämmelser om rätt för

en tillståndshavare att få sitt tillstånd förlängt med ytterligare en

tillståndsperiod. Kulturutskottets förslag innebär att paragrafen bör

kompletteras med en föreskrift om att tillståndet inte skall förlängas, om det

finns grund för återkallelse av tillståndet.

Närradions ställning

Regeringens förslag

Enligt förslagen i propositionen bör i fråga om reklam och sponsring i

närradion gälla i stort sett samma regler som för lokalradion. Som framgått av

det föregående föreslås för lokalradions del en regel som innebär att inom en

sändningstid av en timme mellan hela klockslag får annonser förekomma under

högst åtta minuter eller, i rena undantagsfall, tio minuter. Någon sådan regel

föreslås dock inte för närradion.

Kulturutskottets yttrande

Kulturutskottet delar den i propositionen redovisade uppfattningen om

samstämmighet -- med undantag av åttaminutersregeln -- mellan lokalradions

och

närradions regler. I enlighet med den bedömning utskottet gjort i fråga om

lokalradion föreslår dock utskottet att regeringens förslag till närradiolag

bör ändras så att de lagbestämmelser som svarar mot 27 § första stycket och 28

§ i regeringens förslag till lokalradiolag utgår.

För att nödvändiga anpassningsåtgärder skall möjliggöras bör enligt

kulturutskottet den föreslagna ändringen av 6 § närradiolagen, där principen

om

en sändningsmöjlighet för närradio per kommun fastslås, träda i kraft först

den

1 januari 1994.

Behov av ändringar i lagförslagen

Kulturutskottets förslag innebär att 10 c § och 10 d § i regeringens förslag

till lag om ändring i närradiolagen utgår och att ikraftträdandebestämmelsen

till lagen bör få följande lydelse, om ikraftträdandet förskjuts med tre

månader:

"Denna lag träder i kraft, i fråga om 6 § den 1 april 1994, och i övrigt den

1 april 1993. I fråga om radioprogram som sänts före den 1 april 1993

tillämpas

äldre bestämmelser."

I detta sammanhang bör nämnas att 10 §, 10 a § och 10 b § i regeringens

förslag till lag om ändring i närradiolagen innehåller bestämmelser där

uttrycket "annonstid" används. Förslaget innehåller dock ingen definition av

detta begrepp. Efter mönster av 2 § förslaget till lokalradiolag bör därför i

1

§ närradiolagen som ett tredje stycke föras in en bestämmelse av följande

lydelse:

"Med annonstid förstås sändningstid som inleds och avslutas av en särskild

signatur som markerar att den som sänder under den angivna tiden i huvudsak

gör

detta på uppdrag av andra."

Rätt att överklaga vitesförelägganden

Regeringens förslag

Regeringens förslag till lokalradiolag innehåller bestämmelser om

vitesföreläggande i 30 och 31 §§. Om en tillståndshavare bryter mot

bestämmelser om sändningarnas innehåll och om reklam och sponsring i

lokalradiolagen får Närradionämnden enligt den paragrafen förelägga honom att

följa bestämmelserna. Föreläggandet får förenas med vite (30 §). En

tillståndshavare skall på uppmaning av Närradionämnden lämna nämnden en sådan

inspelning som avses i 5kap. 3§ lagen (1991:1559) med föreskrifter på

tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden. Om

tillståndshavaren inte rättar sig efter en sådan uppmaning, får nämnden

förelägga vite (31 §). Närradionämndens beslut får enligt 39 § i lagförslaget

överklagas hos kammarrätten. Beslut om sändningsområdenas omfattning och om

vitesförelägganden får dock inte överklagas.

Genom 13 a § i regeringens förslag till lag om ändring i närradiolagen ges

Närradionämnden befogenhet att meddela förelägganden mot en sammanslutning med

rätt att sända närradio. Förelägganden får enligt paragrafen meddelas om

sammanslutningen bryter mot beslut om sändningstid eller låter någon annan i

dess ställe utnyttja sändningstid som tilldelats sammanslutningen eller bryter

mot föreskrifter i närradiolagen om reklam och sammanslutningens programutbud.

Ett föreläggande får förenas med vite. Något förslag i fråga om överklagande

läggs inte fram. Det innebär att bestämmelsen om överklagande i 15 § blir

tillämplig på vitesförelägganden enligt 13 a §. Av 15 § följer att beslut om

vitesförelägganden inte får överklagas.

Kulturutskottets yttrande

För att stärka rättssäkerheten bör det enligt kulturutskottet i

lokalradiolagen införas en möjlighet att överklaga vitesförelägganden av

Radionämnden till kammarrätten. Motsvarande möjlighet bör införas i

närradiolagen i fråga om vitesföreläggande enligt den lagen. Kulturutskottet

anför vidare att det också kan finnas skäl för konstitutionsutskottet att i

detta sammanhang överväga lämpligheten av att, då det gäller beslut om

vitesföreläggande som fattas av Radionämnden med stöd av radiolagen, införa

besvärsrätt till kammarrätten. Enligt radiolagen har Radionämnden tillgång

till

vitessanktioner om ett programföretag bryter mot vissa av radiolagens regler

om

annonser som sänds under annonstid i televisionen eller mot avtalsbestämmelser

om sändning av sponsrade program. Även då det gäller den i proposition

1992/93:75 föreslagna lagen om satellitsändningar av televisionsprogram till

allmänheten finns det enligt kulturutskottets mening skäl att överväga

lämpligheten av att besvärsrätt införs till kammarrätten i fråga om

vitesförelägganden.

Behov av ändringar i lagförslagen

Kulturutskottets förslag innebär ändringar i 39 § i regeringens förslag till

lokalradiolag. Paragrafen bör kunna erhålla följande lydelse:

"Beslut som Styrelsen för lokalradiotillstånd har meddelat får överklagas hos

kammarrätten. Styrelsens beslut om sändningsområdenas omfattning får dock inte

överklagas.

Radionämndens beslut om föreläggande som har förenats med vite får överklagas

hos kammarrätten."

Kulturutskottets förslag innebär även ändringar i 15 § närradiolagen.

Paragrafen bör få följande lydelse:

"Närradionämndens beslut i frågor om tillstånd enligt 4 och 13§§, beslut om

fördelning av sändningstid enligt 7 och 8 §§ eller beslut om föreläggande

enligt 13 a § vilket förenats med vite får överklagas hos kammarrätten. Andra

beslut enligt denna lag får inte överklagas."

Kulturutskottet har även tagit upp frågan om det bör införas en rätt att

överklaga Radionämndens beslut om vitesförelägganden enligt radiolagen. Något

förslag i fråga om dessa förelägganden förekommer inte i propositionen. Här

skall därför först lämnas en redogörelse för bestämmelser som är aktuella i

sammanhanget.

I 17 § radiolagen föreskrivs att Radionämnden genom granskning i efterhand

övervakar om ett programföretags rätt på grund av tillstånd enligt 5 §

radiolagen utövas i enlighet med radiolagen och avtal mellan regeringen och

företaget. Enligt 17 a § radiolagen får Radionämnden förelägga ett

programföretag att följa vissa regler i radiolagen och vissa regler i ett

avtal

mellan staten och programföretaget som har ingåtts med stöd av radiolagen.

Reglerna i radiolagen gäller sändningstid för annonser, annonstidens längd,

annonsernas placering, reklam till barn under tolv år, åsiktsreklam,

reklamidentifiering och vilka personer som får uppträda i annonser. Reglerna

gäller också skyldighet för programföretag att redovisa hur stor del av

programtjänsten som utgjorts av program av europeiskt ursprung.

Avtalsbestämmelserna gäller skyldighet för programföretag att inte sända

reklam

mot vederlag eller program som någon annan har bekostat helt eller delvis,

skyldighet att endast under annonstid i televisionen sända reklam mot vederlag

eller program mot betalning, skyldighet att lämna uppgift om vem

bidragsgivaren

är om någon annan har bekostat ett program helt eller delvis samt högsta

tillåtna sändningstid för annonser. Radionämnden får förena föreläggandet med

vite.

Radiolagen innehåller inte några regler om överklagande av Radionämndens

beslut. Sådana bestämmelser finns i stället i 29 § förordningen (1988:339) med

instruktion för Radionämnden. Där föreskrivs att Radionämndens beslut i

granskningsärenden inte får överklagas. Beslut i andra ärenden får enligt

paragrafen överklagas, om något annat inte följer av lagen (1971:309) om

behörighet för allmän förvaltningsdomstol att pröva vissa mål, lagen

(1987:439)

om inskränkning i rätten att överklaga eller andra föreskrifter.

Föreskrifter om domstolarnas rättskipningsuppgifter, om huvuddragen av deras

organisation och om rättegången ges enligt 11 kap. 4 § regeringsformen i lag.

En bestämmelse om överklagande hos kammarrätten bör därför tas in i

radiolagen.

Kulturutskottets förslag i denna del innebär således att det i slutet av

radiolagen bör tas in en ny paragraf, betecknad "23§", som bör få följande

lydelse:

"Radionämndens föreläggande enligt 17 a § som har förenats med vite får

överklagas hos kammarrätten."

Även när det gäller den nyligen beslutade lagen (1992:1356) om

satellitsändningar av televisionsprogram till allmänheten finns det enligt

kulturutskottets mening skäl att överväga lämpligheten av att införa en rätt

att hos kammarrätten överklaga beslut om vitesförelägganden.

Vad kulturutskottet har anfört i denna del rör följande bestämmelser i lagen

om satellitsändningar av televisionsprogram till allmänheten. Kabelnämnden får

ålägga ett satellitprogramföretag att på lämpligt sätt offentliggöra ett

beslut

av nämnden enligt vilket företaget har brutit mot bestämmelsen i 12 § om

beriktigande. Föreläggandet får förenas med vite. Om ett

satellitprogramföretag

bryter mot någon av vissa angivna bestämmelser i lagen, bl.a. i fråga om

programverksamhet och annonser, får Kabelnämnden förelägga företaget att följa

bestämmelsen. Föreläggandet får förenas med vite (28 §). I 9 § finns en

bestämmelse om skyldighet för en satellitentreprenör att lämna upplysningar

till Kabelnämnden. Bestämmelsen är vitessanktionerad genom 29 §. Av 30 §

följer

att Kabelnämndens beslut enligt lagen om satellitsändningar av

televisionsprogram till allmänheten inte får överklagas.

I specialmotiveringen till 30 § i proposition 1992/93:75 anförs att de beslut

som kan komma i fråga att överklaga endast är sådana beslut om förelägganden

som har förenats med vite. En rätt att överklaga sådana beslut skulle enligt

vad som vidare sägs kunna hindra en snabb och effektiv tillämpning av

bestämmelsen.

Ett införande av en rätt att överklaga Kabelnämndens beslut om

vitesföreläggande hos kammarrätten föranleder ändringar i 30 § lagen om

satellitsändningar av televisionsprogram till allmänheten. Paragrafen skulle

då

få följande lydelse:

"Beslut av kabelnämnden som har förenats med vite får överklagas hos

kammarrätten. Andra beslut som nämnden har meddelat enligt denna lag får inte

överklagas."

Förslag till lagtextändringar

1 Förslag till ändringar i regeringens förslag till

Lokalradiolag

Härigenom föreskrivs följande.

Regeringens förslag Föreslagen lydelse

Inledande bestämmelser

1 §

Denna lag innehåller föreskrifter om lokala rundradiosändningar av

radioprogram i ljudradio (lokalradio).

Lagen gäller inte sådana sändningar som bedrivs med stöd av närradiolagen

(1982:459) eller 5 § radiolagen (1966:755).

2 §

I lagen förstås med rundradiosändning, radioprogram och reklam detsamma som i

radiolagen (1966:755).

Med annonstid förstås sändningstid som inleds och avslutas av en särskild

signatur som markerar att den som sänder under den angivna tiden i huvudsak

gör

detta på uppdrag av andra.

3 §

För sändningar enligt denna lag gäller inte 6, 7 och 17--18 §§ radiolagen

(1966:755).

Innebörden av tillstånd

4 §

För rätt att sända För rätt att sända

lokalradio krävs lokalradio krävs

tillstånd av tillstånd av Styrelsen

Närradionämnden. för lokalradiotillstånd.

Ett tillstånd innebär rätt att bedriva sådana sändningar som kan tas emot med

god hörbarhet inom ett sändningsområde som anges i tillståndet.

5 §

Tillstånd att sända lokalradio lämnas till en fysisk eller juridisk person

och omfattar endast ett sändningsområde. Ingen kan, vare sig direkt eller

genom

företag i vilket han på grund av aktie- eller andelsinnehav eller avtal ensam

har ett bestämmande inflytande, få mer än ett tillstånd. Flera tillstånd kan

lämnas för samma sändningsområde.

När Närradionämnden När Styrelsen för

bestämmer lokalradiotillstånd

sändningsområdenas bestämmer

omfattning skall den beakta sändningsområdenas

omfattning skall den beakta

1. vad som är tekniskt möjligt att nå från sändare med lämpligt läge,

2. hur möjligheterna att ta emot sändningar påverkas på andra håll och

3. vad som är naturliga lokala intresseområden.

Sändningsområdena skall utformas så att ett stort antal tillstånd kan lämnas.

Regeringens förslag Föreslagen lydelse

6 §

Staten, landsting, kommun eller programföretag med tillstånd enligt 5 §

radiolagen (1966:755) kan inte, vare sig direkt eller genom företag i vilket

ett sådant organ på grund av aktie- eller andelsinnehav eller avtal ensamt har

ett bestämmande inflytande, få tillstånd att sända lokalradio.

7 §

Tillstånd får inte ges till

1. någon som ger ut en dagstidning,

2. någon som på grund av aktie- eller andelsinnehav eller avtal ensam har ett

bestämmande inflytande över ett företag som ger ut en dagstidning eller

3. företag i vilket någon som avses i 1 eller 2 ensam har ett bestämmande

inflytande.

Med dagstidning avses en allmän nyhetstidning av dagspresskaraktär, som

normalt utkommer med minst ett nummer varje vecka.

8 §

Varje tillståndsperiod skall vara åtta år. Den första perioden skall räknas

från och med den 1 januari 1993. Ett tillstånd gäller till utgången av den

tillståndsperiod under vilken tillståndet meddelats.

Om tillståndshavaren Om tillståndshavaren

begär det före en begär det före en

tillståndsperiods slut, tillståndsperiods slut,

skall Närradionämnden skall Styrelsen för

vid utgången av lokalradiotillstånd vid

tillståndsperioden utgången av

förlänga tillståndet tillståndsperioden

med ytterligare en förlänga tillståndet

tillståndsperiod. Som med ytterligare en

tillståndshavare skall tillståndsperiod. Som

anses också den vars tillståndshavare skall

sändningsområde efter anses också den vars

ändrad indelning enligt 9 sändningsområde efter

§ genomgått endast ändrad indelning enligt 9

sådana förändringar § genomgått endast

att sändningsområdet sådana förändringar

framstår som väsentligen att sändningsområdet

detsamma som före den framstår som väsentligen

ändrade indelningen. detsamma som före den

ändrade indelningen.

Tillståndet skall dock inte

förlängas, om det finns

grund för återkallelse

av tillståndet enligt 28

§.

9 §

Vid utgången av varje Vid utgången av varje

tillståndsperiod får tillståndsperiod får

Närradionämnden besluta Styrelsen för

om en förändrad lokalradiotillstånd besluta

indelning av om en förändrad

sändningsområden. Om en indelning av

berörd tillståndshavare sändningsområden. Om en

motsätter sig en viss berörd tillståndshavare

förändring, får den motsätter sig en viss

dock vidtas endast om förändring, får den

ändrade tekniska dock vidtas endast om

förhållanden ändrade tekniska

föranleder det eller den förhållanden

befintliga indelningen annars föranleder det eller den

framstår som olämplig. befintliga indelningen annars

framstår som olämplig.

Regeringens förslag Föreslagen lydelse

Närradionämnden skall Beslut om ändrad indelning

besluta om ändrad indelning av sändningsområden

av sändningsområden får inte fattas senare

senast två månader än två månader

före tillståndsperiodens före tillståndsperiodens

utgång. utgång.

Närradionämnden skall Styrelsen för

för varje lokalradiotillstånd skall

sändningsområde som för varje

ingår i den nya indelningen sändningsområde som

senast två månader ingår i den nya indelningen

före utgången av den senast två månader

löpande före utgången av den

tillståndsperioden meddela löpande

särskilt beslut om vem som tillståndsperioden meddela

skall anses som särskilt beslut om vem som

tillståndshavare. Om ingen skall anses som

kan anses som tillståndshavare. Om ingen

tillståndshavare skall kan anses som

sändningsområdet tillståndshavare skall

kungöras ledigt enligt 11 tillstånd för

§. Kungörelse får ske sändningsområdet

först sedan beslutet vunnit kungöras ledigt enligt 11

laga kraft. §. Kungörelse får ske

först sedan beslutet vunnit

laga kraft.

10 §

Har Närradionämnden Har Styrelsen för

beslutat om ändrad lokalradiotillstånd

indelning av beslutat om ändrad

sändningsområden, får indelning av

nämnden medge en sändningsområden, får

tillståndshavare att nämnden medge en

sända efter tillståndshavare att

tillståndsperiodens slut i sända efter

avvaktan på att nämndens tillståndsperiodens slut i

beslut enligt 9 § tredje avvaktan på att nämndens

stycket vinner laga kraft. beslut enligt 9 § tredje

Sådant medgivande skall stycket vinner laga kraft.

lämnas för ett visst Sådant medgivande skall

sändningsområde under lämnas för ett visst

viss tid. Den som får sändningsområde under

medgivandet skall betala en viss tid. Den som får

avgift som motsvarar vad han medgivandet skall betala en

skulle ha betalat om avgift som motsvarar vad han

tillståndet skulle ha betalat om

förlängts. tillståndet

förlängts.

Ansökan om tillstånd

11 §

När ett När ett tillstånd för

sändningsområde blir ett sändningsområde blir

ledigt till ansökan skall ledigt till ansökan skall

Närradionämnden Styrelsen för

kungöra detta. I lokalradiotillstånd

kungörelsen skall anges kungöra detta. I

sändningsområdets kungörelsen skall anges

omfattning, sista dag för sändningsområdets

ansökan och första dag omfattning, sista dag för

då sändningar får ansökan och första dag

bedrivas med stöd av då sändningar får

tillståndet. Vidare skall bedrivas med stöd av

det i kungörelsen upplysas tillståndet. Vidare skall

om att den som ansöker om det i kungörelsen upplysas

tillstånd anses ha om att den som ansöker om

förklarat sig beredd att tillstånd anses ha

betala en årlig avgift som förklarat sig beredd att

motsvarar gällande betala en årlig avgift som

minimiavgift. motsvarar gällande

minimiavgift.

Regeringens förslag Föreslagen lydelse

Finner Styrelsen för

lokalradiotillstånd att en

sökande inte är

behörig skall styrelsen

avvisa ansökan.

Auktion

12 §

Finner Närradionämnden

att en sökande inte är

behörig skall nämnden

avvisa ansökan.

Om det när Om två eller flera

ansökningstiden gått ut ansökningar finns när

finns mer än en behörig ansökningstiden har gått

sökande, skall ut, skall Styrelsen för

Närradionämnden kalla lokalradiotillstånd bereda

till en auktion. I kallelsen sökandena tillfälle att

skall anges sista dag för före en viss dag samordna

anmälan till auktionen. ansökningarna. Om det efter

den dagen alltjämt finns

två eller flera

ansökningar, skall

styrelsen kalla sökandena

till en auktion. I kallelsen

skall anges sista dag för

anmälan om deltagande i

auktionen.

Om Styrelsen för

lokalradiotillstånd har

meddelat beslut om avvisning

av en ansökan, får

auktionen inte hållas

förrän beslutet har

vunnit laga kraft.

Om endast en sökande är behörig eller endast en behörig sökande anmält sig

till en auktion, skall han underrättas om att han får tillståndet om han inom

två veckor från det att underrättelsen sändes ut betalar in ett belopp som

motsvarar minimiavgiften enligt 15 §. Sker ingen sådan betalning förfaller

hans

ansökan.

Auktion

13 §

Auktionen skall vara offentlig. Endast sådana sökande som anmält sig till

auktionen och som är behöriga får lämna bud. Budgivningen skall avse det

högsta

belopp som sökandena är villiga att betala i årsavgift.

Om Närradionämnden

meddelat beslut om avvisning

av en ansökan får

auktionen inte hållas

förrän beslutet vunnit

laga kraft.

Sedan budgivningen avslutats Sedan budgivningen avslutats

skall den som lämnat det skall den som lämnat det

högsta budet genast betala högsta budet genast betala

tio procent av beloppet, dock tio procent av beloppet, dock

lägst ett belopp lägst ett belopp

motsvarande minimiavgiften motsvarande minimiavgiften

enligt 15 §. enligt 15 §. Styrelsen

Närradionämnden kan dock för lokalradiotillstånd

på begäran göra ett kan dock på begäran

kort uppehåll i göra ett kort uppehåll i

handläggningen för att handlägg-

ge

Regeringens förslag Föreslagen lydelse

honom tillfälle att ningen för att ge honom

anskaffa medel för tillfälle att anskaffa

betalningen, om uppehållet medel för betalningen, om

inte kan antas medföra uppehållet inte kan antas

beaktansvärd olägenhet. medföra beaktansvärd

Om betalning inte sker, skall olägenhet. Om betalning

auktionen fortsätta. inte sker, skall auktionen

fortsätta.

Meddelande av tillstånd

14 §

Tillstånd enligt denna lag Tillstånd enligt denna lag

skall meddelas sedan betalning skall meddelas sedan betalning

gjorts enligt 12 § tredje gjorts enligt 12 § tredje

stycket eller 13 § tredje stycket eller 13 § andra

stycket. stycket.

Avgift

15 §

Den som får tillstånd Den som får tillstånd

enligt denna lag skall betala enligt denna lag skall betala

en årlig avgift till staten en årlig avgift till staten

på minst 40000 kronor på minst 20000 kronor

(minimiavgiften). (minimiavgiften).

Minimiavgiften och annan enligt denna lag fastställd avgift skall för varje

kalenderår justeras med hänsyn till kvoten mellan konsumentprisindex för

oktober månad året före det år som avgiften avser och konsumentprisindex för

oktober månad 1992. Beloppet avrundas sedan nedåt till närmaste hundratal

kronor.

16 §

När tillstånd meddelas efter budgivning vid auktion, skall avgiften

fastställas till det högsta godtagna budet. I annat fall skall avgiften

fastställas till ett belopp motsvarande minimiavgiften.

17 §

I ett beslut om tillstånd I ett beslut om tillstånd

skall Närradionämnden skall Styrelsen för

ange den årliga avgift som lokalradiotillstånd ange

tillståndshavaren skall den årliga avgift som

betala samt det belopp som tillståndshavaren skall

skall betalas vid varje i 32 betala samt det belopp som

§ angiven förfallodag skall betalas vid varje i 32

under det första § angiven förfallodag

kalenderåret. under det första

kalenderåret.

Nämnden skall senast den 31 Styrelsen för

december varje år lokalradiotillstånd skall

fastställa det belopp som senast den 31 december varje

skall betalas varje år fastställa det belopp

förfallodag under det som skall betalas varje

följande kalenderåret. förfallodag under det

följande kalenderåret.

Regeringens förslag Föreslagen lydelse

Överlåtelse av tillstånd m.m.

18 §

Ett tillstånd får Ett tillstånd får

överlåtas till någon överlåtas till någon

annan om Närradionämnden annan om Styrelsen för

medger det. Sådant lokalradiotillstånd medger

medgivande skall lämnas om det. Sådant medgivande

förvärvaren är skall lämnas om

behörig att få förvärvaren är

tillstånd. Om behörig att få

Närradionämnden inte tillstånd. Om styrelsen

medger överlåtelsen, inte medger

är den utan verkan enligt överlåtelsen, är den

denna lag. utan verkan enligt denna lag.

Den som förvärvar ett Den som förvärvar ett

tillstånd övertar tillstånd övertar

överlåtarens överlåtarens

rättigheter och rättigheter och

skyldigheter enligt denna lag skyldigheter enligt denna lag

som belöper på tiden som belöper på tiden

efter Närradionämndens efter beslutet om medgivande.

beslut om medgivande.

Om ett föreläggande Om ett föreläggande

enligt 30§ har meddelats enligt 30§ har meddelats

mot den tidigare innehavaren, mot den tidigare innehavaren,

gäller föreläggandet gäller föreläggandet

även mot den nye även mot den nye

innehavaren. Nämnden skall innehavaren. Styrelsen för

i samband med att den medger lokalradiotillstånd skall i

överlåtelsen samband med att den medger

underrätta honom om det. överlåtelsen

Sker inte det är underrätta honom om det.

föreläggandet inte Sker inte det är

gällande mot den nye föreläggandet inte

innehavaren. gällande mot den nye

innehavaren.

19 §

Den som vill frånträda Den som vill frånträda

ett tillstånd skall ett tillstånd skall

skriftligen anmäla det till skriftligen anmäla det till

Närradionämnden. Styrelsen för

Tillståndet skall anses lokalradiotillstånd.

frånträtt när Tillståndet skall anses

anmälan kommit in till frånträtt när

nämnden eller den senare anmälan kommit in till

dag som anges i anmälan. styrelsen eller den senare dag

som anges i anmälan.

20 §

Om tillståndshavaren försätts i konkurs eller träder i likvidation upphör

tillståndet att gälla.

21 §

Om tillståndshavaren Om tillståndshavaren

avlider upphör avlider upphör

tillståndet att gälla tillståndet att gälla

tre månader efter tre månader efter

dödsfallet. Har en dödsfallet. Har en

ansökan om medgivande till ansökan om medgivande till

överlåtelse enligt överlåtelse enligt

18§ kommit in till 18§ kommit in till

Närradionämnden innan Styrelsen för

tillståndet förfallit lokalradiotillstånd innan

skall den dock alltid tillståndet har

prövas. förfallit skall den dock

alltid prövas.

Regeringens förslag Föreslagen lydelse

Sändningarnas innehåll

22 §

Under minst en tredjedel av sändningstiden varje dygn skall sådana program

sändas som framställts särskilt för den egna verksamheten.

De sändningar som tillståndshavaren svarar för skall ha en egen beteckning.

Denna skall anges minst en gång varje sändningstimme.

23 §

I nödsituationer skall sådana meddelanden som är av vikt för allmänheten

sändas utan särskild ersättning om en myndighet begär det.

Reklam och sponsring

24 §

Den som sänder lokalradio enligt denna lag får inte i en sändning mot

vederlag eller annars på ett otillbörligt sätt gynna ett kommersiellt

intresse.

Om ett program helt eller delvis bekostats av någon annan än den som bedriver

sändningsverksamheten, skall detta anges på lämpligt sätt i början och i

slutet

av programmet.

Föreskrifterna i första stycket gäller inte vad som sänds under annonstid.

25 §

Reklam mot vederlag och program mot betalning får sändas endast under

annonstid.

26 §

Av en annons som sänds under annonstid skall det framgå i vems intresse

sändningen sker.

I annonser som sänds mot betalning eller annat vederlag får det inte uppträda

personer som spelar en framträdande roll i radioprogram som huvudsakligen

handlar om nyheter eller nyhetskommentarer.

27 §

Högst tio procent av

sändningstiden per dygn

får avse annonser under

annonstid.

Inom en sändningstid av en timme mellan hela klockslag får annonser förekomma

under högst åtta eller, i rena undantagsfall, tio minuter.

28 §

Annonstiden vid ett givet

tillfälle får inte

understiga en minut, sedan

sändningstiden för den

särskilda signaturen

frånräknats.

Sanktioner m.m.

29 § 28 §

Närradionämnden får Styrelsen för

återkalla tillstånd att lokalradiotillstånd får

sända lokalradio, om återkalla tillstånd att

tillståndshavaren sända lokalradio, om

tillståndshavaren

Regeringens förslag Föreslagen lydelse

1. inte inlett sändningsverksamheten inom sex månder efter tillståndstidens

början,

2. annars inte utnyttjat rätten att sända eller sänt endast i obetydlig

omfattning under en sammanhängande tid av minst fyra veckor, eller

3. sänder eller låter sända program trots att det inte finns utgivare för

programverksamheten enligt 3 kap. 6 a och b §§ lagen (1991:1559) med

föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens

områden eller trots att anmälan om utgivare eller ställföreträdare inte har

gjorts enligt vad som föreskrivs där.

Förfogar någon direkt

eller genom företag, i

vilket han på grund av

aktie- eller andelsinnehav

eller avtal ensam har ett

bestämmande inflytande,

över mer än ett

tillstånd att sända

lokalradio, skall Styrelsen

för lokalradiotillstånd

återkalla det eller de

tillstånd som har meddelats

efter det första

tillståndet, om inte

återkallelsen framstår

som en alltför ingripande

åtgärd. Förfogar

staten, landsting, kommun

eller ett programföretag

med tillstånd enligt 5 §

radiolagen (1966:755) direkt

eller genom företag, i

vilket ett sådant organ

på grund av aktie- eller

andelsinnehav eller avtal

ensamt har ett bestämmande

inflytande, över ett

tillstånd att sända

lokalradio, skall styrelsen

återkalla detta

tillstånd.

Om Styrelsen för

lokalradiotillstånd har

meddelat ett tillstånd att

sända lokalradio eller

medgivit en överlåtelse

av ett sådant tillstånd

trots att det förelåg en

behörighetsbrist enligt 5

eller 6§, får

tillståndet återkallas

med stöd av andra stycket,

bara om beslutet om

tillståndet eller

medgivandet påverkats av

felaktiga eller

ofullständiga uppgifter

från tillståndshavaren.

29 §

En tillståndshavare skall

på uppmaning av Styrelsen

för lokalradiotillstånd

lämna uppgifter om sitt

innehav av aktier eller

andelar i företag som har

tillstånd att sända

lokalradio och om avtal som

han har träffat med ett

sådant företag. Ett

företag som är

tillståndshavare skall

också på uppmaning av

styrelsen lämna uppgifter

om sådana innehav av aktier

eller andelar i företaget

och avtal som innebär att

nå-

Regeringens förslag Föreslagen lydelse

gon ensam har ett

bestämmande inflytande i

företaget.

Om tillståndshavaren inte

rättar sig efter en

uppmaning enligt första

stycket, får Styrelsen

för lokalradiotillstånd

förelägga vite.

30 §

Om en tillståndshavare Om en tillståndshavare

bryter mot bestämmelserna i bryter mot en bestämmelse i

22 eller 24--28 §§, 22 eller 24--27 §§,

får Närradionämnden får Radionämnden

förelägga honom att förelägga honom att

följa bestämmelserna. följa bestämmelserna.

Föreläggandet får Föreläggandet får

förenas med vite. förenas med vite.

31 §

En tillståndshavare skall En tillståndshavare skall

på uppmaning av på uppmaning av

Närradionämnden lämna Radionämnden lämna

nämnden en sådan nämnden en sådan

inspelning som avses i 5kap. inspelning som avses i 5kap.

3§ lagen (1991:1559) med 3§ lagen (1991:1559) med

föreskrifter på föreskrifter på

tryckfrihetsförordningens tryckfrihetsförordningens

och yttrandefrihetsgrundlagens och yttrandefrihetsgrundlagens

områden. Om områden. Om

tillståndshavaren inte tillståndshavaren inte

rättar sig efter en rättar sig efter en

sådan uppmaning, får sådan uppmaning, får

nämnden förelägga nämnden förelägga

vite. vite.

Betalning av avgift

32 §

Skyldighet att betala avgift gäller från och med den dag då sändningar får

bedrivas med stöd av tillståndet. Att viss del av avgiften skall betalas

dessförinnan framgår av 12 och 13 §§.

Avgiften skall, med avdrag för vad som betalats enligt 12 eller 13 §, betalas

med lika stora delar under kalenderåret senast den första dagen i januari,

april, juli och oktober månad.

33 §

Frånträds eller återkallas ett tillstånd gäller skyldigheten att betala

avgiften till och med nittio dagar efter det att tillståndet frånträtts eller

återkallats.

Skyldighet att betala avgift gäller dock aldrig för tid efter det att någon

annan övertagit tillståndet.

34 §

Avgiften skall betalas till Avgiften skall betalas till

Närradionämnden. Styrelsen för

lokalradiotillstånd.

35 §

Avgift som inte betalats i rätt tid får omedelbart drivas in. I fråga om

indrivning gäller 5kap. 16--18§§ lagen (1984:151) om punktskatter och

prisregleringsavgifter i tillämpliga delar.

Regeringens förslag Föreslagen lydelse

36 §

I fråga om avgift enligt denna lag tillämpas bestämmelserna om anstånd och om

befrielse från avgift i 5kap. 3§ och 9kap. 4§ lagen (1984:151) om

punktskatter och prisregleringsavgifter.

37 §

Om den inbetalade avgiften Om den inbetalade avgiften

överstiger vad överstiger vad

tillståndshavaren enligt tillståndshavaren enligt

beslut av beslut av Styrelsen för

Närradionämnden eller lokalradiotillstånd eller

domstol skall betala, skall domstol skall betala, skall

det överskjutande beloppet det överskjutande beloppet

återbetalas till honom. återbetalas till honom.

Avgift som betalats enligt 12 Avgift som betalats enligt 12

eller 13§ skall dock inte eller 13§ skall dock inte

återbetalas. återbetalas.

Överklagande m.m.

38 §

Andra beslut om tillstånd än sådana som avses i 9§ tredje stycket gäller

omedelbart om inte något annat förordnas. Sådant förordnande får meddelas

endast om det är uppenbart att beslutet är felaktigt.

39 §

Närradionämndens beslut Beslut som Styrelsen för

får överklagas hos lokalradiotillstånd har

kammarrätten. Beslut om meddelat får överklagas

sändningsområdenas hos kammarrätten.

omfattning och om Styrelsens beslut om

vitesföreläggande får sändningsområdenas

dock inte överklagas. omfattning får dock inte

överklagas.

Radionämndens beslut om

föreläggande som har

förenats med vite får

överklagas hos

kammarrätten.

Denna lag träder i kraft Denna lag träder i kraft

den 1januari 1993. den 1april 1993.

Närradionämnden får Styrelsen för

dock dessförinnan vidta de lokalradiotillstånd får

åtgärder som behövs dock dessförinnan vidta de

för att beslut om åtgärder som behövs

tillstånd skall kunna för att beslut om

meddelas omedelbart sedan tillstånd skall kunna

lagen trätt i kraft. meddelas omedelbart sedan

lagen trätt i kraft.

Intill utgången av år Intill utgången av mars

1993 får 1994 får Styrelsen för

Närradionämnden, på lokalradiotillstånd, på

tillståndshavarens tillståndshavarens

begäran, besluta att ett begäran, besluta att ett

tillstånd skall börja tillstånd skall börja

löpa vid en senare tidpunkt löpa vid en senare tidpunkt

än vad som angivits i än vad som angivits i

kungörelse av kungörelse av

sändningstillståndet, sändningstillståndet,

dock högst tre månader dock högst tre månader

senare. senare.

2 Förslag till ändringar i regeringens förslag till

Lag om ändring i radiolagen (1966:755)

Regeringens förslag Föreslagen lydelse

5 a §

Om rätt att sända Om rätt att sända

radioprogram i vissa lokala radioprogram i vissa lokala

rundradiosändningar finns rundradiosändningar finns

särskilda föreskrifter i särskilda föreskrifter i

närradiolagen (1982:459) närradiolagen (1982:459)

och i lokalradiolagen och i lokalradiolagen

(1992:000). (1993:000).

Om rätt att sända radiotidningar i rundradiosändning finns föreskrifter i

lagen (1981:508) om radiotidningar.

Om rätt att från radiosändare sända vidare televisionsprogram i radio- eller

trådsändning från Finland finns särskilda föreskrifter i lagen (1986:3) om

rundradiosändning av finländska televisionsprogram.

23 §

Radionämndens beslut om

föreläggande enligt 17 a

§ som har förenats med

vite får överklagas hos

kammarrätten.

Denna lag träder i kraft Denna lag träder i kraft

den 1januari 1993. den 1april 1993.

3 Förslag till ändringar i regeringens förslag till

Lag om ändring i närradiolagen (1982:459)

Regeringens förslag Föreslagen lydelse

1 §

I denna lag finns föreskrifter om rätt för vissa sammanslutningar att sända

närradio. Med närradio avses rundradiosändningar med begränsad räckvidd av

ljudradioprogram.

I lagen förstås med rundradiosändning, radioprogram och reklam detsamma som i

radiolagen (1966:755).

Med annonstid förstås

sändningstid som inleds och

avslutas av en särskild

signatur som markerar att den

som sänder under den

angivna tiden i huvudsak

gör detta på uppdrag av

andra.

3 §

Närradio får inte sändas utan tillstånd av närradionämnden.

Tillstånd får inte ges Tillstånd får inte ges

till en sammanslutning som har till en sammanslutning som har

tillstånd att sända tillstånd att sända

lokalradio enligt lokalradio enligt

lokalradiolagen (1992:000). lokalradiolagen (1993:000).

Om en sammanslutning med tillstånd att sända närradio får tillstånd att sända

lokalradio enligt lokalradiolagen, upphör tillståndet att sända närradio att

gälla, med verkan från och med den första dag då sändningar får bedrivas med

stöd av det andra tillståndet.

10 c §

Högst tio procent av en

sammanslutnings

sändningstid per dygn

får avse annonser under

annonstid.

10 d §

Annonstiden vid ett givet

tillfälle får inte

understiga en minut, sedan

sändningstiden för den

särskilda signaturen

frånräknats.

15 §

Närradionämndens beslut Närradionämndens beslut

i frågor om tillstånd i frågor om tillstånd

enligt 4 och 13§§ eller enligt 4 och 13§§,

fördelning av beslut om fördelning av

sändningstid enligt 7 och 8 sändningstid enligt 7 och 8

§§ får överklagas §§ eller beslut om

hos kammarrätten genom föreläggande enligt 13 a

besvär. Andra beslut enligt § vilket har förenats

denna lag får inte med vite får överklagas

överklagas. hos kammarrätten. Andra

beslut enligt denna lag får

inte överklagas.

Regeringens förslag Föreslagen lydelse Beslut

enligt denna lag gäller

omedelbart, om inte annat

förordnas.

Denna lag träder i kraft Denna lag träder i kraft, i

den 1januari 1993. I fråga fråga om 6 § den 1april

om radioprogram som sänts 1994, och i övrigt den 1

före ikraftträdandet april 1993. I fråga om

tillämpas äldre radioprogram som sänts

bestämmelser. före den 1 april 1993

tillämpas äldre

bestämmelser.

4 Förslag till ändringar i regeringens förslag till

Lag om ändring i lagen (1991:1559) med föreskrifter på

tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden

Regeringens förslag Föreslagen lydelse

3 kap.

Sändningar i lokalradio

6 a §

Innehavare av tillstånd Innehavare av tillstånd

enligt lokalradiolagen enligt lokalradiolagen

(1992:000) som avser att (1993:000) som avser att

sända ljudradio skall utse sända ljudradio skall utse

en utgivare för en utgivare för

programverksamheten. programverksamheten.

Tillståndshavare skall till Tillståndshavare skall till

Närradionämnden Styrelsen för

anmäla vem som är lokalradiotillstånd

utgivare. anmäla vem som är

utgivare.

Om den som utses till utgivare inte längre är behörig eller hans uppdrag

upphör, skall tillståndshavaren omedelbart utse en ny utgivare. Denne skall

anmälas så som föreskrivs i första stycket.

6 b §

En ställföreträdare En ställföreträdare

för utgivaren skall vara för utgivaren skall vara

godkänd av den som innehar godkänd av den som innehar

tillståndet. Utgivaren tillståndet. Utgivaren

skall till skall till Styrelsen för

Närradionämnden lokalradiotillstånd

anmäla vem som är anmäla vem som är

ställföreträdare. ställföreträdare.

5 kap.

7 §

I närradiolagen (1982:459), I närradiolagen (1982:459),

lagen (1991:2027) om lagen (1991:2027) om

kabelsändningar till kabelsändningar till

allmänheten och allmänheten, lagen

lokalradiolagen (1992:000) (1992:1356) om

finns ytterligare satellitsändningar av

bestämmelser om skyldighet televisionsprogram till

att tillhandahålla allmänheten och i

inspelningar av radioprogram. lokalradiolagen (1993:000)

finns ytterligare

bestämmelser om skyldighet

att tillhandahålla

inspelningar av radioprogram.

I lagen (1978:487) om pliktexemplar av ljud- och bildupptagningar finns

bestämmelser om skyldighet att lämna skrifter och upptagningar till bibliotek

eller till arkivet för ljud och bild.

Denna lag träder i kraft Denna lag träder i kraft

den 1januari 1993. den 1april 1993.

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1992:1356) om satellitsändningar av

televisionsprogram till allmänheten

Härigenom föreskrivs att 30 § lagen (1992:1356) om satellitsändningar av

televisionsprogram till allmänheten skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

30 §

Kabelnämndens beslut enligt Beslut av Kabelnämnden som

denna lag får inte har förenats med vite

överklagas. får överklagas hos

kammarrätten. Andra beslut

som nämnden har meddelat

enligt denna lag får inte

överklagas.

Lagrådet

Bilaga 5

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1993-01-22

Närvarande: justitierådet Per Jermsten, regeringsrådet Stig von Bahr,

justitierådet Inger Nyström.

Enligt protokoll vid sammanträde den 20 januari 1993 har riksdagens

konstitutionsutskott beslutat inhämta lagrådets yttrande över

1. förslag till ändringar i regeringens förslag till lokalradiolag: 8 § andra

stycket tredje meningen, 12 § första stycket, 28 § andra och tredje styckena,

29 och 39 §§,

2. förslag till ändringar i regeringens förslag till lag om ändring i

radiolagen (1966:755): 23 §,

3. förslag till ändringar i regeringens förslag till lag om ändring i

närradiolagen (1982:459): 15 §,

4. Lag (1992:1356) om satellitsändningar av televisionsprogram till

allmänheten: 3 §.

Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Ingvar Åkesson.

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

Av utskottet föreslagna ändringar i regeringens förslag till

Lag om ändring i radiolagen (1966:755)

Bilaga 6

Regeringens förslag Utskottets förslag

5 a §

Om rätt att sända Om rätt att sända

radioprogram i vissa lokala radioprogram i vissa lokala

rundradiosändningar finns rundradiosändningar finns

särskilda föreskrifter i särskilda föreskrifter i

närradiolagen (1982:459) närradiolagen (1982:459)

och i lokalradiolagen och i lokalradiolagen

(1992:000). (1993:000).

Om rätt att sända radiotidningar i rundradiosändning finns föreskrifter i

lagen (1981:508) om radiotidningar.

Om rätt att från radiosändare sända vidare televisionsprogram i radio- eller

trådsändning från Finland finns särskilda föreskrifter i lagen (1986:3) om

rundradiosändning av finländska televisionsprogram.

24 §

Radionämndens beslut om

föreläggande enligt 17 a

§ eller 18 § som har

förenats med vite får

överklagas hos

kammarrätten.

Denna lag träder i kraft Denna lag träder i kraft

den 1januari 1993. den 1april 1993.

Av utskottet föreslagna ändringar i regeringens förslag till

Lag om ändring i närradiolagen (1982:459)

Bilaga 7

Regeringens förslag Utskottets förslag

1 §

I denna lag finns föreskrifter om rätt för vissa sammanslutningar att sända

närradio. Med närradio avses rundradiosändningar med begränsad räckvidd av

ljudradioprogram.

I lagen förstås med rundradiosändning, radioprogram och reklam detsamma som i

radiolagen (1966:755).

Med annonstid förstås

sändningstid som inleds och

avslutas av en särskild

signatur som markerar att den

som sänder under den

angivna tiden i huvudsak

gör detta på uppdrag av

andra.

3 §

Närradio får inte sändas utan tillstånd av närradionämnden.

Tillstånd får inte ges Tillstånd får inte ges

till en sammanslutning som har till en sammanslutning som har

tillstånd att sända tillstånd att sända

lokalradio enligt lokalradio enligt

lokalradiolagen (1992:000). lokalradiolagen (1993:000).

Om en sammanslutning med tillstånd att sända närradio får tillstånd att sända

lokalradio enligt lokalradiolagen, upphör tillståndet att sända närradio att

gälla, med verkan från och med den första dag då sändningar får bedrivas med

stöd av det andra tillståndet.

10 c §

Högst tio procent av en

sammanslutnings

sändningstid per dygn

får avse annonser under

annonstid.

10 d §

Annonstiden vid ett givet

tillfälle får inte

understiga en minut, sedan

sändningstiden för den

särskilda signaturen

frånräknats.

13 a §

Om sammanslutningen Om sammanslutningen

1. bryter mot beslut om 1. bryter mot beslut om

sändningstid eller låter sändningstid eller låter

någon annan i dess någon annan i dess

ställe utnyttja ställe utnyttja

sändningstid som tilldelats sändningstid som tilldelats

sammanslutningen, eller sammanslutningen, eller

2. bryter mot 2. bryter mot en föreskrift

föreskrifterna i 10--11 i 10--11 §§,

§,

får Närradionämnden får Närradionämnden

förelägga den att förelägga den att

följa bestämmelserna. följa bestämmelserna.

Föreläggandet får Föreläggandet får

förenas med vite. förenas med vite.

Regeringens förslag Utskottets förslag

15 §

Närradionämndens beslut Närradionämndens beslut

i frågor om tillstånd i frågor om tillstånd

enligt 4 och 13§§ eller enligt 4 och 13§§,

fördelning av beslut om fördelning av

sändningstid enligt 7 och 8 sändningstid enligt 7 och 8

§§ får överklagas §§ eller beslut om

hos kammarrätten genom föreläggande enligt 13 a

besvär. Andra beslut enligt § eller 14 § vilket har

denna lag får inte förenats med vite får

överklagas. överklagas hos

kammarrätten. Andra beslut

enligt denna lag får inte

överklagas.

Beslut enligt denna lag

gäller omedelbart, om inte

annat förordnas.

Denna lag träder i kraft Denna lag träder i kraft, i

den 1januari 1993. I fråga fråga om 6 § den 1april

om radioprogram som sänts 1994, och i övrigt den 1

före ikraftträdandet april 1993. I fråga om

tillämpas äldre radioprogram som sänts

bestämmelser. före den 1 april 1993

tillämpas äldre

bestämmelser.

Av utskottet föreslagna ändringar i regeringens förslag till

Lag om ändring i lagen (1991:1559) med föreskrifter på

tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden

Bilaga 8

Regeringens förslag Utskottets förslag

3 kap.

Sändningar i lokalradio

6 a §

Innehavare av tillstånd Innehavare av tillstånd

enligt lokalradiolagen enligt lokalradiolagen

(1992:000) som avser att (1993:000) som avser att

sända ljudradio skall utse sända ljudradio skall utse

en utgivare för en utgivare för

programverksamheten. programverksamheten.

Tillståndshavare skall till Tillståndshavare skall till

Närradionämnden Styrelsen för

anmäla vem som är lokalradiotillstånd

utgivare. anmäla vem som är

utgivare.

Om den som utses till utgivare inte längre är behörig eller hans uppdrag

upphör, skall tillståndshavaren omedelbart utse en ny utgivare. Denne skall

anmälas så som föreskrivs i första stycket.

6 b §

En ställföreträdare En ställföreträdare

för utgivaren skall vara för utgivaren skall vara

godkänd av den som innehar godkänd av den som innehar

tillståndet. Utgivaren tillståndet. Utgivaren

skall till skall till Styrelsen för

Närradionämnden lokalradiotillstånd

anmäla vem som är anmäla vem som är

ställföreträdare. ställföreträdare.

5 kap.

7 §

I närradiolagen (1982:459), I närradiolagen (1982:459),

lagen (1991:2027) om lagen (1991:2027) om

kabelsändningar till kabelsändningar till

allmänheten och allmänheten och i

lokalradiolagen (1992:000) lokalradiolagen (1993:000)

finns ytterligare finns ytterligare

bestämmelser om skyldighet bestämmelser om skyldighet

att tillhandahålla att tillhandahålla

inspelningar av radioprogram. inspelningar av radioprogram.

I lagen (1978:487) om pliktexemplar av ljud- och bildupptagningar finns

bestämmelser om skyldighet att lämna skrifter och upptagningar till bibliotek

eller till arkivet för ljud och bild.

Denna lag träder i kraft Denna lag träder i kraft

den 1januari 1993. den 1april 1993.

Av utskottet framlagt förslag till

Lag om ändring i lagen (1992:1358) om ändring i lagen (1991:1559) med

föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens

områden

Bilaga 9

Härigenom föreskrivs att 5 kap. 7 § lagen (1992:1358) om ändring i lagen

(1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och

yttrandefrihetsgrundlagens områden skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 kap.

7 §

I närradiolagen (1982:459), I närradiolagen (1982:459),

lagen (1991:2027) om lagen (1991:2027) om

kabelsändningar till kabelsändningar till

allmänheten och i lagen allmänheten, lagen

(1992:1356) om (1992:1356) om

satellitsändningar av satellitsändningar av

televisionsprogram till televisionsprogram till

allmänheten finns allmänheten och i

ytterligare bestämmelser om lokalradiolagen (1993:000)

skyldighet att finns ytterligare

tillhandahålla inspelningar bestämmelser om skyldighet

av radioprogram. att tillhandahålla

inspelningar av radioprogram.

I lagen (1978:487) om pliktexemplar av ljud- och bildupptagningar finns

bestämmelser om skyldighet att lämna skrifter och upptagningar till bibliotek

eller till arkivet för ljud och bild.

Av utskottet framlagt förslag till

Lag om ändring i lagen (1992:1356) om satellitsändningar av

televisionsprogram till allmänheten

Bilaga 10

Härigenom föreskrivs att 30 § lagen (1992:1356) om satellitsändningar av

televisionsprogram till allmänheten skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

30 §

Kabelnämndens beslut enligt Beslut av Kabelnämnden som

denna lag får inte har förenats med vite

överklagas. får överklagas hos

kammarrätten. Andra beslut

som nämnden har meddelat

enligt denna lag får inte

överklagas.