Bet. 1992/93:KU21

Konstitutionsutskottets betänkande

1992/93:KU21

Riksdagsledamöternas och statsrådens arvoden

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Bilaga

1992/93

KU21

Sammanfattning

I betänkandet lägger utskottet med anledning av ett antal

motioner fram förslag om storleken av riksdagsledamöternas och

statsrådens arvoden för tiden den 1 april 1993--den 31 december

1993. Förslaget innebär att arvodena inte skall höjas enligt de

regler som normalt gäller utan att de i princip skall vara

oförändrade.

Motionerna

1992/93:K304 av Rinaldo Karlsson (s) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om statsrådens och riksdagsledamöternas löner.

1992/93:K317 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

2. att riksdagen beslutar att lagen 1991:1876 om avvikelser

från vissa bestämmelser i 1988 års lag förlängs enligt vad i

motionen anförts.

1992/93:K327 av Pär Granstedt (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att förlänga giltigheten av lagen om

avvikelse från arvodesbestämmelserna till den 31 december 1993,

3. att riksdagen beslutar att riksdagsmännens arvoden för 1993

skall räknas upp i enlighet med löneutvecklingen för

jämförelsegruppen under 1993.

1992/93:K329 av Liisa Rulander m.fl. (kds) vari yrkas

2. att riksdagen beslutar att arvodesnivån enligt nuvarande

lag behålls oförändrad till dess en sådan översyn lett till

beslut om nya regler.

1992/93:Fi204 av Bert Karlsson (nyd) vari yrkas

3. att riksdagen beslutar att riksdagsledamöternas löner inte

får höjas i enlighet med vad som sagts i motionen.

Utskottet

Bakgrund

Riksdagsbeslut år 1984

År 1984 godkände riksdagen ett förslag från regeringen om

inrättande av en särskild nämnd -- Statsrådslönenämnden -- vars

uppgift var att besluta om statsrådens arvoden och övriga

förmåner (prop. 1984/85:17, KU12, rskr. 40). Till grund för

regeringens förslag låg ett betänkande från

Statsrådslönekommittén (Ds C 1984:8). Kommittén föreslog även

riktlinjer för arvodesnivån. Statsministerns arvode borde enligt

riktlinjerna fastställas till det högsta löneplansbeloppet jämte

35 % därav. För övriga statsråd borde arvodet bestämmas till

samma löneplansbelopp jämte 25 % därav. Vid ärendets behandling

i riksdagen uttalade utskottet att riktlinjerna var väl avvägda.

Riksdagsbeslut år 1988

Våren 1988 beslutade riksdagen lagen (1988:589) om ersättning

m.m. till riksdagens ledamöter, i det följande kallad

ersättningslagen. I lagen finns bestämmelser om förmåner till

riksdagsledamöterna. Enligt 3 § första stycket i dess nuvarande

lydelse betalas ledamotsarvode med ett belopp för månad som

motsvarar den genomsnittliga lönen för tjänster som rådmän,

hovrättsråd och kammarrättsråd. I bestämmelsen sägs vidare att

riksdagens förvaltningskontor årligen beräknar arvodet för tiden

den 1 oktober--den 30 september.

I lagen finns även bestämmelser om tilläggsarvode för vice

talman, ordförande och vice ordförande i utskott, egenpension,

familjepension och inkomstgaranti. Egenpensionsförmånerna består

enligt 13 § första stycket av ålders- och sjukpension. Enligt

paragrafens andra stycke utgörs pensionsunderlaget vid varje

tidpunkt av det arvode för månad som utgår till en ledamot. I 14

och 15 §§ finns bestämmelser om förutsättningarna för att en

ledamot skall få ålderspension och om hur stor pensionen är.

Enligt 15 § fjärde stycket utgör hel ålderspension för månad 16

% av pensionsunderlaget. Uppgår antalet riksdagsår inte till

tolv, utgår enligt paragrafens femte stycke så stor del av hel

ålderspension som svarar mot antalet riksdagsår.

Riksdagsbeslut i december 1990

Den 1 oktober 1989 höjdes arvodet för riksdagsledamöterna från

20153 kr med 944 kr (4,68 %) till 21 097 kr. Den 1 januari

1990 höjdes arvodet med 528 kr (2,5 %) till 21 625 kr. De två

höjningarna utgjorde sammanlagt 1 472 kr eller 7,3 % av 20 153

kr.

I september 1990 var ledamotsarvodet således 21 625 kr. Vid en

tillämpning av ersättningslagen skulle det ha höjts med 3 955 kr

till 25580 kr fr.o.m. den 1 oktober 1990. Arvodet skulle efter

den 1 oktober 1991 ha uppgått till 26 200 kr. På förslag av

riksdagens förvaltningskontor har riksdagen emellertid beslutat

om oförändrade arvoden för tiden den 1 oktober 1990--den 31

december 1991. Den 12 december 1990 stiftade riksdagen nämligen

lagen (1990:1417) om avvikelser från vissa bestämmelser i lagen

(1988:589) om ersättning m.m. till riksdagens ledamöter (förs.

1990/91:11, KU18, rskr. 88). Enligt denna särskilda lag skulle

för tiden den 1 oktober 1990--den 31 december 1991 i stället för

3 § första stycket ersättningslagen gälla att ledamotsarvodet

skulle uppgå till ett belopp för månad som motsvarar

ledamotsarvodet för september 1990, 21 625 kr.

Med anledning av en motion som väckts av Anders Björck (m)

förordade utskottet att frågan om en samordning mellan

statsrådens arvoden och riksdagsledamöternas arvoden skulle

prövas snarast möjligt. Detta gav riksdagen som sin mening

riksdagens förvaltningskontor och regeringen till känna (rskr.

1990/91:88).

Riksdagsbeslut i juni 1991

Regeringen tog upp riksdagens tillkännagivande i proposition

1990/91:170, som i övrigt gällde lagstiftning om sjukavdrag för

statsråden m.m. Regeringen anförde att den hade ansett det vara

av stort värde att ha en ordning som innebär att regeringen inte

själv bestämmer sina arvoden. Enligt regeringens bedömning borde

man också i fortsättningen ha en ordning med den innebörden. En

konsekvens härav var enligt regeringen att den inte heller för

framtiden ansåg sig böra redovisa någon uppfattning om på vilka

grunder statsrådens arvoden bör fastställas. Riksdagens

skrivelse föranledde därför ingen ytterligare åtgärd från

regeringens sida.

Med anledning av propositionen i denna del väcktes två

motioner -- den ena av Anders Björck m.fl. (m) och den andra av

Bertil Fiskesjö m.fl. (c). I motionerna förespråkades en

samordning av arvodena till riksdagsledmöterna och statsråden.

Vid behandlingen av ärendet konstaterade utskottet att

statsrådsarvodet uppgick till 43 000 kr per månad eller 198,8 %

av riksdagsledamotsarvodet och att statsministerns arvode

uppgick till 46 500 kr eller 215 % av riksdagsledamotsarvodet.

I sin bedömning uttalade utskottet att det inte fanns skäl att

ändra relationerna mellan statsrådens och riksdagsledamöternas

arvoden. Procentsatsen 198,8 borde dock jämkas till 198 %.

Utskottet uttalade att den samordning som utskottet tidigare

uttalat sig för borde ske genom en lagreglering som knyter

statsrådsarvodet till arvodet för riksdagsledamöter.

Utskottet lade på grundval av dessa överväganden fram förslag

till sådan lagstiftning. Enligt förslaget skulle arvoden till

statsråden betalas månadsvis med ett belopp som motsvarar 198 %

av det arvode som betalas till ledamöter av riksdagen.

Statsministerns arvode skulle dock uppgå till 215 % av

ledamotsarvodet. Arvodet skulle avrundas till närmaste hela

krontal. Den nya ordningen föreslogs gälla från den 1 juli 1991.

Utskottet föreslog också att riksdagen som sin mening skulle

ge regeringen till känna att Statsrådslönenämnden borde

avvecklas.

Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets förslag

(1990/91:KU48, rskr. 361, SFS 1991:832).

Riksdagsbeslut i december 1991

Regeringens särskilda förhandlingsgrupp, den s.k.

Rehnberggruppen, föreslog den 20 december 1990 ett

stabiliseringsavtal för hela arbetsmarknaden för tiden fram

t.o.m. mars 1993. Förslaget innebär för hela avtalsperioden

lönehöjningar på i genomsnitt 4,3 % på hela arbetsmarknaden.

På grundval av Rehnberggruppens rekommendationer slöt Statens

arbetsgivarverk och arbetstagarorganisationerna den 15 mars 1991

ramavtal om löner m.m. för statstjänstemän m.fl. för tiden den 1

januari 1991--den 31 mars 1993. Ramavtalen gäller för de

statstjänstemän som anges i 3 § första stycket ersättningslagen.

Enligt ramavtalen utgavs för individuella löner den 1 januari

1991 ett icke nivåhöjande utrymme om 1,15 % såsom en generell

lönehöjning räknat på månadslön. Fr.o.m. den 1 juli 1991 höjdes

månadslönen vid heltidsanställning med vissa krontal för

arbetstagare som har lägre månadslön än 14 200 kr.

Fr.o.m. den 1 april 1992 stod till de lokala parternas

förfogande ett löneutrymme som skulle fördelas i lönesystemen.

Utrymmet skulle fördelas per den 1 april 1992. Efter

lönerevisionen skulle en anställd ha erhållit en höjning av

månadslönen med minst 320 kr vid heltidsanställning.

I sammanhanget skall nämnas att de berörda statstjänstemännen

till följd av avtal den 15 mars 1991 om slutlig reglering av

tidigare träffat ramavtal om löner för åren 1989--1990 hade

erhållit en prisutvecklingsgaranti om 1,2 % från den 1 oktober

1990.

Sommaren 1991 förelade regeringen riksdagen proposition

1990/91:200 om statsrådens arvoden. I propositionen anfördes att

regeringen såg det som en självklar förutsättning för en

effektiv stabiliseringspolitik att den av regeringen förordnade

särskilda förhandlingsgruppens rekommendationer i alla delar

följdes. Det innebar enligt propositionen bl.a. att några

lönehöjningar per den 1 januari 1992 inte var avsedda. Enligt

propositionen borde detta självfallet också gälla arvodena till

riksdagens ledamöter och till statsråden.

I propositionen konstaterades att det ankommer på riksdagen

att besluta om arvodena åt riksdagsledamöterna för tid efter den

31 december 1991. För det fall riksdagen inte förlängde

giltighetstiden för lagen (1990:1417) om avvikelser från vissa

bestämmelser i lagen (1988:589) om ersättning m.m. till

riksdagens ledamöter, förklarade regeringen att den för sin del

ville att statsrådens arvoden under alla omständigheter också

för tid efter den 31 december 1991 skulle bestämmas i enlighet

med förhandlingsgruppens riktlinjer.

I en motion som väcktes med anledning av propositionen av Jan

Bergqvist m.fl. (s) begärdes att riksdagsledamöternas arvoden

även efter utgången av år 1991 skulle följa de riktlinjer som

Rehnberggruppen hade lagt fast.

I sin bedömning uttalade utskottet att riksdagsledamöternas

arvoden borde anpassas till de centrala avtal som hade träffats

på grundval av Rehnberggruppens rekommendationer. Utskottet kom

fram till att ledamotsarvodena borde räknas upp med 605 kr per

månad fr.o.m. den 1 januari 1992. Från den dagen borde

ledamotsarvodet följaktligen uppgå till 22 230 kr. Vidare borde

enligt utskottet arvodet fr.o.m. den 1 april höjas med ett

belopp som motsvarar den genomsnittliga höjning av månadslönen

som kunde tillkomma jämförelsegruppen fr.o.m. den dagen.

Utskottet ansåg att också statsrådens arvoden borde anpassas

till de centrala avtal som hade träffats på grundval av

Rehnberggruppens rekommendationer. Utskottet konstaterade att

statsrådens arvoden höjdes senast den 1 januari 1990 och att

också de borde höjas fr.o.m. den 1 januari 1992. Enligt

utskottet borde fr.o.m. den dagen arvodena höjas för

statsministern med 1 099 kr till 47 593 kr och för övriga

statsråd med 1 012 kr till 43 830 kr.

Utskottet ansåg vidare att statsråden fr.o.m. den 1 april 1992

även borde få samma höjning av sina arvoden som kunde komma

jämförelsegruppen till del fr.o.m. den dagen.

Utskottet föreslog att såväl riksdagsledamöternas som

statsrådens arvoden skulle regleras genom särskild lagstiftning

som för tiden den 1 januari 1992--den 31 mars 1993 skulle gälla

i stället för 3 § första stycket ersättningslagen resp. 1 §

lagen om arvoden till statsråden m.m.

Utskottet ansåg vidare att det fanns skäl för en annan

konstruktion för fastställandet av statsrådens arvoden än den

som gäller enligt lagen om arvoden till statsråden m.m.

Utskottet uttalade att det fick ankomma på regeringen att låta

utreda frågan och snarast återkomma med förslag i ämnet till

riksdagen. Detta borde enligt utskottets mening riksdagen som

sin mening ge regeringen till känna.

Reservationer anmäldes. Vad gäller riksdagsledamöternas

arvoden ansåg ledamöterna från Moderata samlingspartiet och

Folkpartiet liberalerna att arvodet fr.o.m. den 1 januari 1992

borde utgå enligt huvudregeln och sålunda uppgå till 26 200 kr

per månad. I fråga om storleken av statsrådens arvoden ansåg

ledamöterna från Moderata samlingspartiet att det inte fanns

skäl att införa någon särreglering. Ledamöterna från Moderata

samlingspartiet, Centern och Folkpartiet liberalerna ansåg

vidare att det inte fanns skäl att ompröva konstruktionen för

bestämmandet av statsrådens arvoden.

Riksdagen följde utskottet (1991/92:KU5, rskr. 1991/92:62, 63,

SFS 1991:1876, 1991:1877).

Höjning av arvodena per den 1 april 1992

I december 1992 blev det klart att det belopp som motsvarar

den genomsnittliga höjning av månadslönen som fr.o.m. den 1

april 1992 tillkom jämförelsegruppen uppgick till 1 195 kr.

Riksdagsledamöternas och statsrådens arvoden höjdes sålunda med

detta belopp för tid fr.o.m. den 1 april 1992. Arvodena är

således för riksdagsledamöterna 23 425 kr, för statsministern

48788 kr och för övriga statsråd 45 025 kr. Jämförelsegruppens

genomsnittliga månadslön är efter höjningen 27764 kr.

Statsrådslöneutredningen m.m.

Med anledning av riksdagens beslut i december 1991

tillkallades efter regeringens bemyndigande den 2 april 1992 en

kommitté med uppdrag att lämna förslag till konstruktionen av

statsrådens arvoden m.m. Kommittén, som har antagit namnet

Statsrådslöneutredningen, har nyligen redovisat resultatet av

sitt arbete i betänkandet (SOU:1993:22) Vad är ett statsråds

arbete värt? En proposition på grundval av betänkandet kan inom

kort komma att föreläggas riksdagen.

Frågan om oförändrade arvoden för riksdagsledamöterna och

statsråden efter utgången av mars 1993

Motionerna

I några motioner begärs en översyn av reglerna om hur

riksdagsledamöternas arvoden skall bestämmas. Sådana krav förs

fram i motionerna 1992/93:K329 av Liisa Rulander m.fl. (kds),

1992/93:K327 av Per Granstedt (c) och 1992/93:K317 av Gudrun

Schyman m.fl. (v). I dessa och andra motioner förespråkas vidare

att riksdagen beslutar att ledamöternas arvoden skall vara

oförändrade efter den 31 mars 1993. Gemensamt för de skäl som

anförs för detta är att en återgång till ett arvode som bestäms

enligt ersättningslagen skulle innebära en höjning av arvodet

som inte kan accepteras med hänsyn till den svåra ekonomiska

situation som många människor i Sverige befinner sig i. I motion

1992/93:K304 i denna del av Rinaldo Karlsson (s) begärs sålunda

att ledamotsarvodet skall vara oförändrat även efter den 31 mars

1993. Liknande uppfattningar förs fram i motionerna 1992/93:K329

yrkande 2 av Liisa Rulander m.fl. (kds) och 1992/93:Fi204

yrkande 3 av Bert Karlsson (nyd). I motion 1992/93:K317 yrkande

2 av Gudrun Schyman m.fl. (v) anser motionärerna att den nu

gällande lagen om avvikelser från vissa bestämmelser i

ersättningslagen skall förlängas till den 1 november 1993 medan

Per Granstedt (c) i motion 1992/93:K327 yrkande 1 anser att den

bör förlängas till utgången av år 1993. Samme motionär förordar

att arvodena för år 1993 räknas upp med löneutvecklingen för

jämförelsegruppen under år 1993 (yrkande 3).

I motion 1992/93:K304 av Rinaldo Karlsson (s) i denna del

anförs att även statsrådens arvoden bör vara oförändrade efter

den 31 mars 1993.

Skrivelse från riksdagens förvaltningskontor

I en skrivelse den 17 februari 1993 från riksdagens

förvaltningskontor till utskottet anförs att

förvaltningsstyrelsen anser att en återgång till en tillämpning

av ersättningslagen bör anstå i avvaktan på ytterligare

överväganden.

Utskottets bedömning

Enligt utskottets mening bör den i motionerna väckta frågan om

reglerna för hur arvodena till riksdagens ledamöter skall

bestämmas behandlas samtidigt med motsvarande fråga beträffande

statsrådens arvoden. Dessa frågor kan inte avgöras förrän efter

den 31 mars 1993 och utskottet avser att återkomma till dem i

ett senare betänkande. Redan nu måste emellertid ställning tas

till arvodesnivåerna för tiden fr.o.m. den 1 april 1993. Vid en

tillämpning av ersättningslagen skulle arvodet för

riksdagsledamöterna höjas med 4 339 kr till 27764 kr.

Utskottet delar förvaltningsstyrelsens uppfattning att en

återgång till ersättningslagen inte bör ske den 1 april 1993.

Enligt utskottets mening bör inte heller statsrådens arvoden

ändras från den dagen. För tiden fr.o.m. den 1 april 1993 bör

således arvodet för riksdagsledamöterna vara 23 425 kr, arvodet

för statsministern 48788 kr och arvodet för övriga statsråd

45025 kr. Utskottet anser emellertid att riksdagsledamöterna,

statsministern och övriga statsråd bör tillgodoräknas de

höjningar som jämförelsegruppen kan komma att få efter den 1

april 1993. De nu angivna beloppen bör därför höjas med det

belopp som motsvarar den genomsnittliga höjning som kan

tillkomma jämförelsegruppen för tiden efter den dagen.

Den nuvarande särregleringen av arvodena har kommit till

uttryck i en tidsbegränsad lagstiftning om avvikelser från vissa

bestämmelser i ersättningslagen och lagen om arvoden till

statsråden m.m. De arvodesnivåer som utskottet förordat i det

föregående bör gälla intill dess frågan om reglerna för hur

arvodena skall bestämmas blivit avgjord. Ett sådant avgörande

bör enligt utskottets mening föreligga under innevarande år.

Regleringen av arvodesnivåerna fr.o.m. den 1 april 1993 bör

därför göras begränsad i tiden fram till utgången av december

1993. Detta bör dock inte hindra att regleringen bringas att

upphöra tidigare, om det föranleds av överväganden i samband med

att ställning tas till frågan om ordningen för hur arvodena

skall bestämmas.

Med det anförda tillgodoses syftena med motionerna

1992/93:K304, 1992/93:K329 yrkande 2, 1992/93:Fi204 yrkande 3,

1992/93:K317 yrkande 2 och 1992/93:K327 yrkandena 1 och 3.

Utskottet lägger i en bilaga till detta betänkande fram de

lagförslag som föranleds av vad utskottet nu har förordat.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande riksdagsledamöternas arvoden

att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:K304 i denna

del, 1992/93:K317 yrkande 2, 1992/93:K327 yrkandena 1 och 3,

1992/93:K329 yrkande 2 och 1992/93:Fi204 yrkande 3 antar

utskottets i bilagan framlagda förslag till lag om

avvikelser från vissa bestämmelser i lagen (1988:589) om

ersättning m.m. till riksdagens ledamöter,

2. beträffande statsrådens arvoden

att riksdagen med anledning av motion 1992/93:K304 i denna del

antar utskottets i bilagan framlagda förslag till lag om

avvikelser från vissa bestämmelser i lagen

(1991:359) om arvoden till statsråden m.m.

Stockholm den 9 mars 1993

På konstitutionsutskottets vägnar

Thage G Peterson

I beslutet har deltagit: Thage G Peterson (s), Bertil

Fiskesjö (c), Birger Hagård (m), Hans Nyhage (m), Catarina

Rönnung (s), Ylva Annerstedt (fp), Kurt Ove Johansson (s),

Ingvar Johnsson (s), Hans Göran Franck (s), Ingvar Svensson

(kds), Harriet Colliander (nyd), Inger René (m), Lisbeth

Staaf-Igelström (s), Elvy Söderström (s) och Björn von der Esch

(m).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Bengt Hurtig (v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Av utskottet framlagda lagförslag

Bilaga

1 Förslag till

Lag om avvikelser från vissa bestämmelser i lagen (1988:589)

om ersättning m.m. till riksdagens ledamöter

Härigenom föreskrivs följande.

För tiden den 1 april 1993--den 31 december 1993 skall i

stället för bestämmelserna om ledamotsarvode i 3 § första

stycket lagen (1988:589) om ersättning m.m. till riksdagens

ledamöter gälla att ledamotsarvodet skall betalas med

23 425 kronor i månaden. Arvodet skall dock för angiven tid

höjas med det belopp som motsvarar den genomsnittliga höjning av

månadslönen som för tid fr.o.m. den 1 april 1993 kan tillkomma

de statstjänstemän som anges i 3 § första stycket nämnda lag.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1993, då lagen

(1991:1876) om avvikelser från vissa bestämmelser i lagen

(1988:589) om ersättning m.m. till riksdagens ledamöter skall

upphöra att gälla.

2 Förslag till

Lag om avvikelser från vissa bestämmelser i lagen

(1991:359) om arvoden till statsråden m.m.

Härigenom föreskrivs följande.

För tiden den 1 april 1993--den 31 december 1993 skall i

stället för bestämmelserna om statsrådens arvoden i 1 § lagen

(1991:359) om statsrådens arvoden m.m. gälla att arvodet till

statsministern skall betalas med 48788 kronor i månaden och

att arvodet till övriga statsråd skall betalas med 45025

kronor i månaden. Arvodena skall dock för angiven tid höjas med

det belopp som motsvarar den genomsnittliga höjning av

månadslönen som för tid fr.o.m. den 1 april 1993 kan tillkomma

de statstjänstemän som anges i 3 § första stycket lagen

(1988:589) om ersättning m.m. till riksdagens ledamöter.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1993, då lagen

(1991:1877) om avvikelser från vissa bestämmelser i lagen

(1991:359) om arvoden till statsråden m.m. skall upphöra att

gälla.