Bet. 1992/93:KU31

Konstitutionsutskottets betänkande

1992/93:KU31

Ombildande av vissa tjänster inom riksdagens

förvaltningsområde

Innehåll

Sammanfattning

Utskottet

Hemställan

Bilaga

1992/93

KU31

Sammanfattning

I betänkandet föreslår utskottet efter framställning från

riksdagens förvaltningskontor (1992/93:RFK5) att tjänsterna som

kanslichef i utskottsorganisationen, riksbanksdirektör och

biträdande riksbanksdirektör vid Riksbanken samt kanslichef hos

Riksdagens ombudsmän ombildas från tjänster för bestämd tid till

tjänster tills vidare. Nuvarande innehavare av tjänsterna berörs

inte.

Inledning

I förslag 1992/93:RFK5 hemställer Riksdagens

förvaltningskontor

1. att riksdagen beslutar att tjänsterna som kanslichef inom

riksdagens utskottsorganisation, som riksbanksdirektör och

biträdande riksbanksdirektör vid Riksbanken samt tjänsten som

kanslichef hos Riksdagens ombudsmän ombildas till

tillsvidaretjänster då nuvarande innehavare av tjänsterna avgår,

2. att riksdagen antar förslag till lag om ändring i lagen

(1988:1385) om Sveriges riksbank.

Förvaltningskontorets lagförslag har fogats till betänkandet

som bilaga.

Förvaltningskontorets förslag har inte föranlett några

motioner.

Bakgrund

P-tjänster

En tjänst med beteckningen p tillsätts enligt 8 §

anställningsförordningen (1965:601) med förordnande för en

bestämd tid. Enligt riksdagens förvaltningskontors föreskrift

(RFS 1987:3) om tillämpningen av anställningsförordningen

(1965:601) vid riksdagen och dess myndigheter skall

anställningsförordningen gälla för riksdagen och dess

myndigheter i tillämpliga delar och i den vid varje tillfälle

gällande lydelsen.

Förordnandepension m.m.

Enligt 1 § förordningen (1991:1160) om förordnandepension m.m.

skall pensionsplan för arbetstagare hos staten m.fl.

(pensionsplanen) med anslutande bestämmelser (Statens

arbetsgivarverks cirkulär 1991 A 12) tillämpas på den som har en

sådan tjänst, med beteckningen p, som anges i bilaga A eller B

till förordningen. I 2--17 §§ föreskrivs om tillägg till och

undantag från pensionsplanen.

Förutsättningarna för förordnandepension anges i 2--4 §§ i

förordningen. Om en arbetstagare som avgår från en p-tjänst har

rätt till ålders- eller sjukpension enligt pensionsplanen, har

han i stället rätt till förordnandepension. Rätt till

förordnandepension har enligt 3 § första stycket också den som

har haft en eller flera p-tjänster i oavbruten följd i minst

tolv år och inte i samband med avgången går över till en annan

tjänst med statlig pensionsrätt eller tjänstepensionsrätt som

omfattas av samordningsbestämmelser i pensionsplanen. Vid

beräkningen av tolvårsperioden skall enligt paragrafens andra

stycke räknas bort hela den tid då arbetstagaren på egen begäran

har varit tjänstledig, om denna tid sammanlagt är längre än ett

år. Detta gäller inte sjukledighet eller ledighet för vård av

barn. Om ett förordnande löper ut och det inte blir förnyat av

någon annan anledning än på arbetstagarens egen begäran, har

arbetstagaren enligt paragrafens tredje stycke rätt till

förordnandepension även om förutsättningarna enligt första

stycket inte är uppfyllda.

Finns det särskilda skäl kan regeringen, enligt 4 §, besluta

om förordnandepension åt den som i samband med avgång från en

p-tjänst gått över till en anställning med sådan pensionsrätt

som angivits i 3 §, haft förordnandetjänst i mindre än tolv men

minst sex år, haft förordnandetjänster i minst tolv år men inte

i oavbruten följd eller på egen begäran beviljats avsked före

anställningstidens utgång.

Förordnandepensionen betalas ut från och med dagen efter

avgången från tjänsten, om inte regeringen beslutar annat.

I bilaga A till förordningen ges en förteckning över tjänster

som är förenade med rätt till förordnandepension. Dessa tjänster

utgörs av generaldirektörer, landshövdingar och andra chefer för

myndigheter under regeringen samt vissa militära tjänster på

högre nivå. Förteckningen omfattar även länspolismästare och

förvaltningsdirektören vid regeringskansliets

förvaltningskontor.

Enligt riksdagens förvaltningskontors föreskrift (RFS 1991:6)

om förordnandepension m.m. skall förordningen om

förordnandepension m.m. gälla för riksdagen och dess myndigheter

i tillämpliga delar och i den vid varje tillfälle gällande

lydelsen. I riksdagens förvaltningskontors föreskrift (RFS

1991:8) om tillämpning av pensionsavtalet m.m. ges föreskrift om

vad som vid tillämpningen av pensionsavtal (F 6 90/91) för

arbetstagare hos riksdagen och dess myndigheter och förordningen

om förordnandepension m.m. skall gälla för anställda vid

riksdagen och dess myndigheter.

Enligt den senare föreskriften skall vad som sägs om

regeringen i de bestämmelser som anknyter till pensionsavtalet

och förordnandepensionsförordningen såvitt gäller riksdagen och

dess myndigheter i stället avse riksdagens förvaltningsstyrelse

om inte förvaltningsstyrelsen beslutar annat. För andra

förordnandetjänster -- tillsatta genom val -- än

justitieombudsmännen föreligger rätt till förordnandepension

om tjänsten innehafts i oavbruten följd det antal

tjänsteperioder som närmast svarar mot 12 år, även om tiden för

tjänsteinnehavet inte uppgår till 12 år. För närvarande finns

inom riksdagen endast en sådan tjänst, nämligen

kammarsekreteraren. Denne utses enligt 9 kap. 1 §

riksdagsordningen av kammaren genom val.

I RFS 1991:8 ges också vissa bestämmelser för

justitieombudsmän vid tillämpningen av

förordnandepensionsförordningen.

Tjänster hos Riksbanken och Riksdagens ombudsmän

Hos Riksbanken är tjänsterna som riksbankschef och vice

riksbankschef samt som riksbanksdirektörer och biträdande

riksbanksdirektörer p-tjänster. Tjänsterna inrättas enligt 36 §

lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank av riksdagen. De två

förstnämnda kategorierna tillsätts med förordnande för fem år

och de två sistnämnda med förordnande för högst tre år.

Av förvaltningskontorets förslag framgår att det hos

Riksdagens ombudsmän, förutom tjänst som justitieombudsman, som

p-tjänst endast finns tjänsten som kanslichef. Denna tjänst

tillsätts för bestämd tid om sex år.

Tjänst som kanslichef vid utskott

Tjänsterna som kanslichef vid riksdagens utskott är

p-tjänster. I det följande redogörs för riksdagens beslut om

detta och bakgrunden till beslutet.

1969 års organisationsutredning behandlade i sitt betänkande

om enkammarriksdagens förvaltnings- och personalorganisation

bl.a. frågan om tryggheten i anställningen för

sekreterarpersonalen. SACO-föreningen för anställda vid

riksdagen och dess verk hade i denna fråga framfört synpunkter

till utredningen. Föreningens företrädare vände sig särskilt mot

den anställningsform som då begagnades, förordnande tills

vidare, längst under viss tid (tre år, för kammarsekreterarna

dock ett år). SACO-föreningen föreslog att

utskottssekreterartjänsterna skulle tillsättas med förordnande

för bestämd tid med rätt till förordnandepension.

Utredningen fann det inte möjligt att följa föreningens

förslag. Utredningen konstaterade nämligen att en tjänsteman som

har förordnats för bestämd tid inte kan skiljas från tjänsten

genom uppsägning före förordnandetidens utgång. Utredningen

ville hävda att en sådan fasthet i anställningen var olämplig

från riksdagens synpunkt. Därtill kom enligt utredningen att de

flesta utskottssekreterarna dittills hade varit ganska unga och

att en förordnandepensionsrätt för dessa tjänstemän skulle kunna

ådra riksdagen förhållandevis stora kostnader.

Utredningen övervägde i stället andra möjligheter att öka

anställningstryggheten för sekreterarpersonalen.

Anställningsformen förordnande tills vidare borde enligt

utredningen behållas, men i framtiden borde man avstå från att

begränsa längden av tillsvidareförordnandena till högst tre år.

Vad gällde kammarsekreteraren förordades anställningsformen

förordnande för bestämd tid (tre år). Alla andra sekreterare och

biträdande sekreterare vid kammar- och utskottskanslierna borde

enligt utredningen anställas genom förordnande tills vidare utan

tidsbegränsning.

I organisationsutredningens betänkande om utskottens

personalorganisation förordade utredningen att riksdagen uppdrog

åt styrelsen för Riksdagens förvaltningskontor (RFK) att ändra

förordnandena för alla sekreterare, så att de så snart som

möjligt kunde löpa tills vidare, utan angiven tidsbegränsning.

Ett sammansatt konstitutions- och bankoutskott behandlade i

utlåtande (KBaU 1970:1) 1969 års organisationsutrednings

betänkanden jämte motioner. Några motioner tog upp vissa

allmänna frågor rörande riksdagstjänsterna, främst

sekreterarpersonalen. En motion berörde tjänsternas meritvärde

och befattningshavarnas karriärmöjligheter, och i två motioner

ansågs att det skulle övervägas att ge även andra tjänstemän än

kammarsekreteraren och direktören för förvaltningskontoret rätt

till förordnandepension.

Vad gällde sekreterartjänsternas meritvärde ansåg utskottet

att det blev en viktig uppgift för förvaltningsstyrelsen att

tillse inte bara att avsedda kvalifikationskrav beaktades vid

tjänstetillsättningarna utan också att tjänstemän som önskar det

vinner förflyttning till andra poster som är skäliga med hänsyn

till deras tjänsteställning inom riksdagen.

Å andra sidan kunde man enligt utskottet naturligtvis inte

bortse från att tjänstemän kan sakna intresse av förflyttning

eller att sådan inte kan utverkas. Det kunde i ett sådant fall

vara en fördel inte bara för tjänstemannen själv utan också för

riksdagen, att han hade rätt till förordnandepension. För

riksdagen och dess organ var det enligt utskottet önskvärt att

byte utan personliga hänsynstaganden kunde ske på

sekreterarposterna med inte alltför långa mellanrum. Utskottet

föreslog därför att förvaltningsstyrelsen även fick i uppdrag

att överväga möjligheten att införa rätt till

förordnandepension. Som en förutsättning borde emellertid gälla,

att valmöjlighet skulle föreligga mellan förordnande tills

vidare och förordnande för viss tid, dvs. utan eller med rätt

till förordnandepension.

Utskottens sekreterare fick 1973 tjänstebenämningen

kanslichef.

Riksdagens förvaltningskontor föreslog 1974 (förs. 1974:21)

att riksdagen skulle besluta att tjänsterna som kanslichef inom

riksdagens utskottsorganisation fr.o.m. den 1 januari 1975

skulle ombildas till visstidstjänster med rätt till

förordnandepension, varvid de dåvarande innehavarna av dessa

tjänster skulle ha valmöjlighet mellan fortsatt förordnande

tills vidare och visstidsförordnande med rätt till

förordnandepension.

I förslaget anfördes att införandet av förordnandepension

förutsatte att befattningshavarna förordnades för viss tid,

förslagsvis sex år, i stället för tills vidare, vilket då var

fallet. Efter överläggningar med statstjänstemännens

huvudorganisationer och sedan erfarenhet vunnits av arbetet inom

enkammarriksdagen hade förvaltningsstyrelsen funnit det lämpligt

att utskottens kanslichefer förordnades för viss tid -- normalt

sex år -- med rätt till förordnandepension.

Konstitutionsutskottet (KU 1974:61) tillstyrkte

framställningen, och riksdagen följde utskottet.

Övriga p-tjänster inom riksdagens förvaltningsområde

Hos Riksdagens revisorer och Nordiska rådets svenska

delegation är tjänsten som kanslichef p-tjänst.

Riksdagens förvaltningsdirektör är en p-tjänst.

Förvaltningskontorets förslag

Förvaltningskontoret anför att införandet inom riksdagens

förvaltningsområde av tjänster förenade med förordnandepension

visat sig sakna betydelse för det anförda syftet. Med hänsyn

härtill och då systemet begränsats inom den övriga

statsförvaltningen till verkschefer finns enligt

förvaltningskontoret inte anledning att behålla systemet för

tjänster under verksledningsnivån inom riksdagens

förvaltningsområde, med undantag dock för tjänst som vice

riksbankschef.

Förvaltningskontoret föreslår därför att tjänsterna som

kanslichef inom utskottsorganisationen, som riksbanksdirektör

och biträdande riksbanksdirektör vid Riksbanken och som

kanslichef hos Riksdagens ombudsmän ombildas till tjänster tills

vidare. Ombildningen av tjänsterna föreslås äga rum i takt med

att nuvarande innehavare av tjänsterna avgår. Dessa berörs

således inte av ändringen. Eftersom tjänsterna i fortsättningen

inte skall gälla för bestämd tid, kommer de enligt

förvaltningskontoret inte heller att vara förenade med

förordnandepension.

Förslaget omfattar inte riksdagsdirektören och riksdagens

förvaltningsdirektör. Inte heller kanslicheferna vid riksdagens

myndigheter Riksdagens revisorer och Nordiska rådets svenska

delegation omfattas av förslaget. Dessa kanslichefer har en

ställning motsvarande en verkschefs. Som framgått ovan omfattas

inte heller riksbankschef och vice riksbankschef av förslaget.

Ett genomförande av förslaget vad gäller riksbanksdirektör och

biträdande riksbanksdirektör kräver enligt förvaltningskontoret

en följdändring i 36 § lagen om Sveriges riksbank.

Utskottet

Utskottet tillstyrker förvaltningskontorets förslag om

ombildande av vissa tjänster inom riksdagens förvaltningsområde.

Detta innebär att tjänsterna som kanslichef inom riksdagens

utskottsorganisation och tjänsten som kanslichef hos Riksdagens

ombudsmän ombildas till tillsvidaretjänster då nuvarande

innehavare av tjänsterna avgår.

Vidare skall tjänsterna som riksbanksdirektör och biträdande

riksbanksdirektör vid Riksbanken ombildas till

tillsvidaretjänster då nuvarande innehavare av tjänsterna avgår.

Detta kräver en ändring i 36 § lagen (1988:1385) om Sveriges

riksbank. Utskottet tillstyrker förvaltningskontorets lagförslag

om ändring i denna lag.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande vissa tjänster inom riksdagens

förvaltningsområde utom riksbanksdirektör och biträdande

riksbanksdirektör

att riksdagen med anledning av förslag 1992/93:RFK5 som sin

mening ger förvaltningskontoret till känna vad utskottet anfört,

2. beträffande tjänster som riksbanksdirektör och biträdande

riksbanksdirektör

att riksdagen med bifall till förslag 1992/93:RFK5 i denna del

antar i bilaga intaget förslag till lag om ändring i lagen

(1988:1385) om Sveriges riksbank.

Stockholm den 28 maj 1993

På konstitutionsutskottets vägnar

Thage G Peterson

I beslutet har deltagit: Thage G Peterson (s), Bertil

Fiskesjö (c), Birger Hagård (m), Hans Nyhage (m), Catarina

Rönnung (s), Ylva Annerstedt (fp), Kurt Ove Johansson (s),

Ingvar Johnsson (s), Hans Göran Franck (s), Ingvar Svensson

(kds), Harriet Colliander (nyd), Torgny Larsson (s), Inger René

(m), Lisbeth Staaf-Igelström (s) och Björn von der Esch (m).

Riksdagens förvaltningskontors lagförslag

Bilaga

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank

Härigenom föreskrivs att 36 § lagen (1988:1385) om Sveriges

riksbank skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

36 §

Hos riksbanken finns personal enligt upprättad

personalförteckning samt annan personal i mån av behov och

tillgång på medel enligt gällande budget.

Riksbanken får anlita utomstående för särskilda uppdrag i mån

av behov och tillgång på medel enligt gällande budget.

Utöver vad som följer av 9 § anställningsförordningen2

(1965:601) får tjänster som tillsätts av fullmäktige tillsättas

utan att de kungörs lediga till ansökan.

Tjänster med beteckningen p Tjänster med beteckningen p

enligt 8 § enligt 8 §

anställningsförordningen anställningsförordningen

(1965:601) inrättas av (1965:601) inrättas av

riksdagen. Tjänsterna som riksdagen. Tjänsterna som

riksbankschef och vice riksbankschef och vice

riksbankschefer tillsätts riksbankschefer tillsätts

med förordnande för fem med förordnande för fem

år. Tjänsterna som år.

riksbanksdirektörer och

biträdande

riksbanksdirektörer

tillsätts med

förordnande för högst

tre år.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.

Lagändringen gäller inte den som vid lagens ikraftträdande

innehade tjänst som riksbanksdirektör eller biträdande

riksbanksdirektör så länge han kvarstår i tjänsten.

2 Jfr RFS 1987:3 med föreskrift om tillämpningen av

anställningsförordningen (1965:601) vid riksdagen och dess

myndigheter.