Bet. 1992/93:KU35

Konstitutionsutskottets betänkande

1992/93:KU35

Sjukavdrag för riksdagsledamöter och statsråd

Innehåll

Sammanfattning

Utskottet

Hemställan

Bilaga

1992/93

KU35

Sammanfattning

I detta betänkande begagnar sig utskottet av sin initiativrätt

och lämnar förslag till riksdagen om vissa ändringar av

bestämmelserna om sjukavdrag för riksdagsledamöter och statsråd.

Genom ändringarna införs en karensdag för ledamöterna och

statsråden räknat fr.o.m. den 1 april 1993.

Utskottet

Nuvarande regler om sjukavdrag för riksdagsledamöter

I lagen (1988:589) om ersättning m.m. till riksdagens

ledamöter (ersättningslagen) finns bestämmelser om

ledamotsarvode och tilläggsarvode. Om en ledamot är ledig från

sitt uppdrag på grund av sjukdom, görs enligt 6§ andra stycket

avdrag för samma tid med 25% av arvodet under de tre första

dagarna med sjukpenning och med 10% för tiden därefter i varje

sjukperiod. Om sjukpenning utges med tillämpning av 3kap.

4b§ lagen (1962:381) om allmän försäkring görs avdrag på

arvodet under de tre första dagarna med sjukpenning i en

sjukperiod med endast 10%.

Nuvarande regler om sjukavdrag för statsråden m.m.

I lagen (1991:359) om arvoden till statsråden m.m.

(arvodeslagen) finns bestämmelser om arvoden till statsråden.

Statsråden har ingen lagstadgad rätt till ledighet utan kan

sägas alltid vara i tjänst. Självfallet kan de dock vara fysiskt

hindrade från sitt arbete, t.ex. till följd av sjukdom. Enligt 2

§ andra stycket arvodeslagen skall ett statsråd, som inte kan

fullgöra sitt uppdrag på grund av sjukdom, vidkännas avdrag på

sitt arvode. Avdraget per dag under en sjukperiod är 25 % för de

första tre dagarna och 10 % för tid därefter.

I betänkandet (SOU 1993:22) Vad är ett statsråds arbete värt?

föreslås en ny ordning för fastställande av statsrådens arvoden.

Förslaget innebär att arvodeslagen upphävs. I en skrivelse den

11 mars 1993 om statsrådens arvoden (skr. 1992/93:240) har

regeringen överlämnat betänkandet till riksdagen för de åtgärder

som behövs.

Sjuklönelagen

Lagen (1991:1047) om sjuklön trädde i kraft den 1 januari

1992. Enligt den har en anställd rätt att under de första 14

dagarna av ett sjukdomsfall (sjuklöneperioden) behålla en viss

del av sin lön och andra anställningsförmåner som han skulle ha

fått, om han hade fullgjort sina arbetsuppgifter. Sjuklönen

utgör enligt dessa bestämmelser 75 % av inkomstbortfallet under

de första tre dagarna och 90 % av inkomstbortfallet under de

återstående dagarna i sjuklöneperioden.

Karensdag

I september 1992 träffade regeringspartierna och

Socialdemokratiska arbetarepartiet en överenskommelse i syfte

att minska utgifterna för sjukförsäkringen. Som en följd av

överenskommelsen har riksdagen beslutat om nya sjuklöneregler

genom ändringar i lagen om sjuklön. Ändringarna trädde i kraft

den 1 april 1993 (SFS 1992:1701) och innebar bl.a. att en ökad

självrisk infördes i systemen för sjukersättning i form av en

dag utan ersättning (karensdag) vid varje sjukfall. Samtidigt

infördes ett allmänt högriskskydd så att antalet karensdagar

begränsas till tio under en tolvmånadersperiod. Det tidigare

införda högriskskyddet för personer med särskilt omfattande

sjukfrånvaro behölls. Genom ändringarna infördes också en

särskild återinsjuknanderegel av innebörd att en ny sjukperiod

som börjar inom fem dagar sedan en tidigare sjukperiod upphört

betraktas som en fortsättning på den tidigare sjukperioden bl.a.

vad gäller karensdag.

Avtalsreglering på det statliga avtalsområdet

En utgångspunkt för beslutet om karensdag var att utfallet av

förändringarna skulle bli enhetligt bland olika grupper på

arbetsmarknaden. Parterna på det statliga avtalsområdet har den

31 mars 1993 enats om avtalsändringar i enlighet med detta.

Avtalen utgår från att antalet arbetsdagar inkl. semester utgör

260 (5 dagar i veckan 52 veckor om året). Enligt avtalen skall

de sjukavdrag som beräknas på dagavlöningen därför normalt

multipliceras med 1,4, vilket utgör kvoten av 365 och 260. Med

dagavlöning menas månadslön och fasta tillägg m.m. delat med

antalet kalenderdagar i månaden.

Avtalet reglerar även sjukavdrag efter sjuklöneperioden då

sjukpenning utbetalas. Från den femtonde t.o.m. den nittionde

dagen görs avdrag med 10 % av dagavlöningen samt 80 % av den del

av dagavlöningen som inte överstiger ett dagbelopp beräknat på

ett månadsbelopp motsvarande 62,5 % av basbeloppet enligt lagen

(1962:381) om allmän försäkring. För tiden därefter görs avdrag

med 20 % av dagavlöningen samt 80 % av den del av dagavlöningen

som inte överstiger ett dagbelopp beräknat på ett månadsbelopp

motsvarande 62,5 % av basbeloppet enligt lagen om allmän

försäkring. Avtalen har getts denna utformning eftersom

arbetsgivaren skall träda in och svara för att arbetstagaren får

behålla samma andel av sin inkomst för lönedelar över 7,5

basbelopp som gäller för lönedelarna upp till 7,5 basbelopp.

Försäkringskassan betalar endast sjukersättning för inkomster

motsvarande en årsinkomst om 7,5 basbelopp.

Skrivelse från riksdagens förvaltningskontor

Riksdagens förvaltningskontor har i en skrivelse som kom in

till utskottet den 3 maj 1993 anfört att 6 § ersättningslagen

bör ändras så att bestämmelserna där om sjukavdrag

överensstämmer med vad som gäller för statstjänstemän. Eftersom

uppdraget som riksdagsledamot inte kan inordnas i en femdagars

arbetsvecka, bör enligt förvaltningskontoret dock beräkningen av

sjukavdraget grundas på antalet kalenderdagar i månaden.

Förvaltningskontoret föreslår i skrivelsen att utskottet tar

initiativ till en lagändring i frågan.

Utskottets överväganden och upprättade lagförslag

Utskottet delar förvaltningskontorets uppfattning. Sjukavdrag

på ledamotsarvode och tilläggsarvode bör således göras på samma

sätt som för tjänstemän hos staten. Det innebär att även

riksdagsledamöterna omfattas av reglerna om karensdag. Dock bör

beräkningen av sjukavdraget grundas på antalet kalenderdagar i

månaden. De nya reglerna bör tillämpas för tid fr.o.m. den 1

april 1993.

Vid kontakter under hand med Statsrådsberedningen har

framkommit att man från regeringens sida önskar en motsvarande

ordning för statsrådens del i avvaktan på resultatet av

riksdagens behandling av regeringens förut nämnda skrivelse om

statsrådens arvoden. Vad utskottet har förordat för riksdagens

ledamöter bör således så långt möjligt gälla också för

statsråden. Eftersom statsråden inte har rätt till sjukpenning

enligt lagen om allmän försäkring har dock en annan lagteknisk

lösning valts.

I enlighet med det anförda har inom utskottets kansli

upprättats förslag till

1. lag om ändring i lagen (1988:589) om ersättning m.m. till

riksdagens ledamöter,

2. lag om ändring i lagen (1991:359) om arvoden till

statsråden m.m.

Lagförslagen har tagits in i bilagan.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande sjukavdrag för riksdagens ledamöter

att riksdagen antar det i bilagan intagna förslaget till

lag om ändring i lagen (1988:589) om ersättning m.m. till

riksdagens ledamöter,

2. beträffande sjukavdrag för statsråden

att riksdagen antar det i bilagan intagna förslaget till

lag om ändring i lagen (1991:359) om arvoden till statsråden

m.m.

Stockholm den 25 maj 1993

På konstitutionsutskottets vägnar

Thage G Peterson

I beslutet har deltagit: Thage G Peterson (s), Bertil

Fiskesjö (c), Birger Hagård (m), Catarina Rönnung (s), Ylva

Annerstedt (fp), Kurt Ove Johansson (s), Ingvar Johnsson (s),

Stig Bertilsson (m), Hans Göran Franck (s), Harriet Colliander

(nyd), Torgny Larsson (s), Inger René (m), Henrik S Järrel (m),

Elvy Söderström (s) och Roland Lében (kds).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Bengt Hurtig (v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Av utskottet framlagda lagförslag

Bilaga

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1988:589) om ersättning m.m. till

riksdagens ledamöter

Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (1988:589) om ersättning

m.m. till riksdagens ledamöter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 §1

Beviljas en ledamot ledighet under mer än femton dagar i följd

av annat skäl än offentligt uppdrag eller sjukdom och annat laga

förfall, görs avdrag från arvodet med två tredjedelar från och

med den sextonde dagen.

Om en ledamot är ledig Om en ledamot är ledig

från sitt uppdrag på från sitt uppdrag på

grund av sjukdom, görs grund av sjukdom, görs

avdrag för samma tid med 25 avdrag för samma tid

procent av arvodet under de från arvodet och

tre första dagarna med tilläggsarvodet i enlighet

sjukpenning och med 10 procent med de bestämmelser om

för tiden därefter i sjukavdrag som gäller

varje sjukperiod. Om för tjänstemän hos

sjukpenning utges med staten. Avdraget skall dock

tillämpning av 3 kap. 4 b beräknas på grundval av

§ lagen (1962:381) om arvodet och tilläggsarvodet

allmän försäkring, delat med antalet dagar i

görs avdrag på arvodet månaden.

under de tre första dagarna

med sjukpenning i en

sjukperiod med endast 10

procent.

Vad som sagts om minskning av

arvode skall också gälla

tilläggsarvode.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993. Bestämmelserna i

6§ i sin nya lydelse tillämpas dock för tid från och med den 1

april 1993.

1 Senaste lydelse 1991:922.

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1991:359) om arvoden till statsråden

m.m.

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1991:359) om arvoden till

statsråden m.m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §1

Om ett statsråd inte kan Om ett statsråd inte kan

fullgöra sitt uppdrag på fullgöra sitt uppdrag på

grund av sjukdom, skall avdrag grund av sjukdom, skall avdrag

göras på statsrådets göras på statsrådets

arvode. arvode och sådan

avlöningsförstärkning

och tillägg för

logikostnad som avses i 6§.

Avdraget per dag under en Avdraget per dag under en

sjukperiod är 25 procent sjukperiod är 100 procent

för de tre första för den första dagen, 25

dagarna och 10 procent för procent för andra och

följande dagar. tredje dagarna, 10 procent

för den fjärde till och

med den nittionde dagen samt

20 procent för de

därpå följande

dagarna. Avdraget skall

beräknas på grundval av

arvodet,

avlöningsförstärkningen

och tillägget delat med

antalet dagar i månaden.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993. Bestämmelserna i

2§ i sin nya lydelse tillämpas dock för tid från och med den 1

april 1993.

1 Senaste lydelse 1991:832.