Bet. 1992/93:KU40

Konstitutionsutskottets betänkande

1992/93:KU40

Ändringar i sekretesslagen

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motioner med anledning av propositionen

Utskottet

Hemställan

Bilaga 1

1992/93

KU40

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens proposition

1992/93:256 om sekretess i mål om barnpornografibrott jämte två

motioner som väckts med anledning av propositionen. Utskottet

tillstyrker med viss språklig justering propositionens förslag

men avstyrker motionerna. Utskottet utnyttjar vidare sin

initiativrätt och föreslår ytterligare ändringar i

sekretesslagen (1980:100) i syfte att förebygga det brott som en

vidarespridning av bl.a. beslagtagna exemplar av barnpornografi

och olaga våldsskildringar kan utgöra enligt bestämmelser i

brottsbalken, tryckfrihetsförordningen och

yttrandefrihetsgrundlagen. Dessa ändringar grundas på en

framställning från Justitiekanslern.

Propositionen

I proposition 1992/93:256 om sekretess i mål om

barnpornografibrott har regeringen föreslagit att riksdagen

antar i propositionen framlagt förslag till lag om ändring i

sekretesslagen (1980:100).

Lagförslaget är intaget som bilaga 1 till betänkandet.

Motioner med anledning av propositionen

1992/93:K30 av Eva Zetterberg (v) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

att ytterligare ändringar i sekretesslagen bör utredas.

1992/93:K31 av Margareta Israelsson och Ingegerd Sahlström (s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad som i motionen anförts om att sekretessregleringen

även bör omfatta de fall av barnpornografibrott där skildringen

inte bedöms vara utformad så att barnet eller den unge kan antas

lida skada eller men.

Utskottet

Bakgrund

Allmänna handlingars offentlighet

Vad som utgör en allmän handling och rätten att ta del av

sådana handlingar regleras i tryckfrihetsförordningen (TF). Med

handling avses framställning i skrift eller bild samt upptagning

som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas endast

med tekniskt hjälpmedel. En handling är att betrakta som allmän

om den förvaras hos en myndighet och är att anse som inkommen

till eller upprättad hos myndigheten (2 kap. 3 § TF).

Enligt 2 kap. 1 § TF skall, till främjande av ett fritt

meningsutbyte och en allsidig upplysning, varje svensk

medborgare ha rätt att ta del av allmänna handlingar. Rätten

att ta del av allmänna handlingar får begränsas endast om det är

påkallat med hänsyn till de intressen som närmare anges i 2 kap.

2 § TF, bl.a. intresset att förebygga eller beivra brott (första

stycket 4 p.) och skyddet för enskilds personliga eller

ekonomiska förhållanden (första stycket 6 p.). En begränsning av

rätten att ta del av allmänna handlingar skall anges noga i

bestämmelse i en särskild lag (sekretesslagen) eller i annan lag

vartill den särskilda lagen hänvisar.

En allmän handling som inte omfattas av sekretess skall på

begäran tillhandahållas den som önskar ta del av den, så att

handlingen kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas.

Handlingen får även skrivas av, avbildas eller tas i anspråk för

ljudöverföring. Den som vill ta del av en allmän handling har

även rätt att mot avgift få avskrift eller kopia av handlingen

till den del den får lämnas ut (2 kap. 12 och 13 §§ TF).

Sekretess med hänsyn till enskilds personliga förhållanden

I sekretesslagens 7 och 9 kap. finns regler om sekretess med

hänsyn till enskildas personliga förhållanden. Bl.a. vid

förundersökning i brottmål, i angelägenhet som avser tvångsmedel

i brottmål och i åklagarmyndighets och polismyndighets

verksamhet i övrigt för att förebygga och beivra brott

föreligger, enligt 9 kap. 17 § sekretesslagen, sekretess för

uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, om

det kan antas att den enskilde eller honom närstående lider

skada eller men om uppgiften röjs. Sekretessen upphör emellertid

att gälla enligt 9 kap. 18 § andra stycket om uppgiften lämnas

över till domstol i samband med att åtal väcks, såvida inte

sekretess för uppgiften skall gälla hos domstolen enligt 16 §.

Enligt 9 kap. 16 § sekretesslagen gäller sekretess hos domstol

i mål om ansvar för sexualbrott, utpressning, brytande av post-

eller telehemlighet, intrång i förvar eller olovlig avlyssning

samt i mål om ersättning för skada med anledning av sådant

brott för uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska

förhållanden, om det kan antas att den enskilde eller någon

honom närstående lider skada eller men om uppgiften röjs.

Sekretess gäller dock inte för uppgift om vem som är tilltalad

eller svarande i målet.

I 5 kap. 1 § rättegångsbalken stadgas att rätten får förordna

om att en förhandling skall hållas inom stängda dörrar, om det

kan antas att det vid förhandlingen kommer att förebringas

uppgifter för vilka hos domstolen gäller sekretess som avses i

sekretesslagen och det bedöms vara av synnerlig vikt att

uppgiften inte röjs. Även i annat fall får förhandling hållas

inom stängda dörrar om sekretess gäller enligt bl.a. 9kap.

16§ sekretesslagen.

Sekretess med hänsyn till intresset att förebygga eller beivra

brott

De sekretessbestämmelser som vilar på den i 2 kap. 2 § första

stycket 4 p. TF nämnda begränsningen av rätten att ta del av

allmänna handlingar om det är påkallat med hänsyn till intresset

att förebygga brott har samlats i 5 kap. sekretesslagen. Enligt

5 kap. 1 § sekretesslagen gäller t.ex. sekretess för uppgift som

hänför sig till bl.a. förundersökning i brottmål, angelägenhet

som avser användning av tvångsmedel i sådant mål och

åklagarmyndighets och polismyndighets verksamhet i övrigt för

att förebygga, uppdaga, utreda eller beivra brott, om det kan

antas att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder

motverkas eller den framtida verksamheten skadas om uppgiften

röjs.

Barnpornografibrott

I 16 kap. 10 a § brottsbalken stadgas att den som skildrar

barn i pornografisk bild med uppsåt att bilden sprids eller som

sprider sådan bild av barn döms, om inte gärningen med hänsyn

till omständigheterna är försvarlig, för barnpornografibrott. Om

gärningen begås genom tryckt skrift kan spridandet av bilden

innefatta tryckfrihetsbrott enligt 7 kap. 4 § 12 p. TF. Om

skildringen finns i en film, till vilket även videogram räknas,

kan spridandet, enligt 5 kap. 1 § första stycket

yttrandefrihetsgrundlagen (YGL), innebära yttrandefrihetsbrott.

Om gärningen med hänsyn till omständigheterna är försvarlig är

det inte fråga om brott enligt tryckfrihetsförordningen eller

yttrandefrihetsgrundlagen.

Olaga våldsskildring

Den som i stillbild eller i en film, ett videogram, ett

televisionsprogram eller andra rörliga bilder skildrar sexuellt

våld eller tvång med uppsåt att bilden eller bilderna sprids

eller som sprider en sådan skildring döms, om inte gärningen med

hänsyn till omständigheterna är försvarlig, enligt 16 kap.

10b§ brottsbalken, för olaga våldsskildring. Detsamma gäller

den som i rörliga bilder närgånget eller utdraget skildrar grovt

våld mot människor eller djur med uppsåt att bilderna sprids

eller som sprider en sådan skildring.

Om skildringen avser sexuellt våld eller tvång och finns i

tryckt skrift kan spridandet av skriften innefatta

tryckfrihetsbrott enligt 7kap. 4 § 13 p. TF.

Tryckfrihetsbrottet är således begränsat till våldspornografiska

bilder. Om skildringen sker i form av stillbilder eller rörliga

bilder i en film (innefattande även videogram) kan spridandet

innebära yttrandefrihetsbrott. Som yttrandefrihetsbrott anses

dels gärningar som anges som tryckfrihetsbrott enligt bl.a.

7kap. 4 § TF om de begås i en film, dels även sådan olaga

våldsskildring varigenom någon genom rörliga bilder närgånget

eller utdraget skildrar grovt våld mot människor eller djur med

uppsåt att framställningen sprids (5kap. 1 § YGL). Gärningen

är inte att anse som tryckfrihets- eller yttrandefrihetsbrott om

den med hänsyn till omständigheterna är försvarlig.

Tvångsmedel och rättegången i tryckfrihets- och

yttrandefrihetsmål

Enligt 7 kap. 7 § TF får tryckt skrift som innefattar

tryckfrihetsbrott konfiskeras. Motsvarande bestämmelser

beträffande filmer och videogram finns i 5 kap. 6 § YGL.

Konfiskering innebär att alla för spridning avsedda exemplar av

skriften eller filmen skall förstöras. Dessutom skall tillses

att föremål som kan användas särskilt för att mångfaldiga

skriften eller filmen inte skall kunna användas för att

framställa ytterligare exemplar. Om det förekommer anledning att

skriften eller filmen på grund av tryckfrihets- eller

yttrandefrihetsbrott kan konfiskeras, får i avvaktan på beslut

därom skriften eller filmen läggas under beslag (10 kap. 1 §

första stycket TF och 7 kap. 3 § första stycket YGL).

Tillsynen över tryckfrihetsförordningen och

yttrandefrihetsgrundlagen utövas av Justitiekanslern, som även

är ensam behörig åklagare i mål om tryckfrihetsbrott och

yttrandefrihetsbrott. Justitiekanslern beslutar även om

tvångsmedel, t.ex. beslag, med anledning av misstanke om sådana

brott. Sedan åtal väckts eller ansökan om konfiskering gjorts

hos rätten förfogar domstolen över frågor om tvångsmedel. Denna

skall även när målet avgörs pröva om tidigare meddelade

förordnanden om tvångsmedel skall bestå eller inte.

I en rättegång i tryckfrihets- eller yttrandefrihetsmål

tillämpas reglerna i rättegångsbalken om inte annat följer av

tryckfrihetsförordningen, yttrandefrihetsgrundlagen eller lagen

(1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och

yttrandefrihetsgrundlagens områden. Enligt 45 kap. 7 §

rättegångsbalken skall åklagaren, då åtal väcks eller så snart

som möjligt därefter, till rätten inge utskrift av protokoll

eller anteckningar från förundersökningen samt de skriftliga

handlingar och föremål som han vill åberopa som bevis. I

tryckfrihets- och yttrandefrihetsmål torde därför, när åtal

väcks, ofta den skrift, film eller liknande vars innehåll det är

fråga om ges in till rätten och åberopas som bevis till

styrkande av den brottsliga gärningen. Den framställning som

påstås ha ett brottsligt innehåll kan därmed komma att anses som

en allmän handling enligt tryckfrihetsförordningen.

Sekretess i mål om ansvar för barnpornografibrott m.m.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att sekretesslagen ändras så att

sekretess skall gälla hos domstol i mål om ansvar för

barnpornografibrott eller motsvarande tryckfrihets- eller

yttrandefrihetsbrott för uppgift om barnet, om det kan antas att

barnet eller någon det närstående lider skada eller men om

uppgiften röjs. Propositionen grundas på en framställning till

regeringen från Justitiekanslern. Ändringen föreslås ske i form

av ett tillägg till sekretesslagens regler i 9 kap. 16 § om

sekretess hos domstol i vissa typer av mål, bl.a. mål om ansvar

för sexualbrott.

I propositionen påpekas att principen om att

domstolsförhandlingar skall vara offentliga och att det material

som ligger till grund för domstolens bedömning skall vara

offentligt är av grundläggande betydelse för rättssäkerheten och

för allmänhetens tilltro till rättsväsendet.

Domstolsförhandlingar och processmaterial skall därför i största

möjliga utsträckning vara offentliga. Endast om det föreligger

ett mycket starkt intresse av sekretess bör ett

sekretessintresse få väga över.

Den som har blivit utsatt för eller anser sig ha blivit utsatt

för ett sexualbrott (målsäganden) har ofta ett sådant starkt

intresse av sekretess för uppgifter som läggs fram i brottmålet

eller i ett mål om skadestånd på grund av sådant brott. Skälen

för sekretess i sådana mål har ansetts vara så starka att

sekretessintresset fått sätta åsido huvudregeln om offentlighet.

Barnpornografibrott utgör emellertid brott mot allmän ordning,

och det finns således inte någon enskild målsägande i mål om

ansvar för sådant brott. För att styrka att barnpornografibrott

har begåtts kan det krävas att handlingar, bilder eller filmer

ges in till domstolen bl.a. för att företes vid

domstolsförhandlingen. I propositionen framhålls att detta i sin

tur kan innebära att de barn som har utsatts för den kränkning

som framställningen skildrar ytterligare förnedras genom att

skildringen, t.ex. videogrammmet, blir tillgängligt för

allmänheten. Därmed inträder frågan om behov av skydd för

enskilds integritet även i ett mål om ansvar för brott mot

allmän ordning.

Enligt föredragande statsrådet väger hänsynen till dessa barns

integritet på samma sätt som i mål om ansvar för sexualbrott

tyngre än huvudprincipen om att domstolsförhandling och

processmaterial till alla delar skall vara offentligt. Vidare

vore det, enligt propositionen, olämpligt om en åklagare

nödgades väga in hänsynen till ett barns integritet i frågan om

det över huvud taget skall väckas åtal för barnpornografibrott.

Ett sådant hänsynstagande skulle nämligen ytterst leda även till

det anstötliga resultatet att åklagaren måste avstå från att

låta ett under förundersökningen gjort beslag av t.ex. videogram

med barnpornografi bestå och i stället låta det beslagtagna

materialet återlämnas till den misstänkte. Bestämmelser som gör

det möjligt att förhindra att barnens integritet kränks på detta

sätt bör därför införas.

Med hänsyn till det stora behovet av att snabbt komma till

rätta med det förhållande som ansetts föreligga föreslår

regeringen att en ändring i sekretesslagen nu sker. Detta låter

sig snabbast göras genom ett tillägg till 9 kap. 16 §

sekretesslagen. En sådan ändring, påpekas det, ligger nära till

hands också med beaktande av att barnet kan betraktas som ett

offer för det sexuella övergrepp som skildras. Det föredragande

statsrådet förordar därför att en bestämmelse om sekretess

motsvarande den som redan finns i 9 kap. 16 § om sekretess hos

domstol i mål om ansvar för sexualbrott införs till skydd för

barnets identitet. Det i 9kap. 16 § s.k. raka skaderekvisitet,

att sekretess föreligger om det kan antas att den unge lider

skada eller men om uppgiften röjs, motiveras av att det är fråga

om ett domstolsförfarande och att grundprincipen är att

rättegångar i domstol skall vara offentliga (jfr 2 kap. 11 §

andra stycket regeringsformen). Bestämmelsen föreslås bli

tillämplig så snart ett barn går att identifiera, oavsett om

det i det enskilda fallet är svårt att göra en sådan

identifiering, t.ex. därför att det finns anledning att tro att

barnet finns i något annat land. Lagtexten bör vidare utformas

så att inte bara den omfattas som är barn i den betydelse detta

ord har i ansvarsbestämmelserna om barnpornografibrott, utan

även en sådan ungdom som vid tillämpningen av dessa inte anses

vara barn. I propositionen sägs att detta kan ske genom att den

skyddade personen anges som "den unge" och inte "barnet". Liksom

i mål om ansvar för sexualbrott bör sekretess även kunna gälla

om någon närstående till den unge skulle antas kunna lida skada

eller men om uppgift om den unge röjs.

Genom ett tillägg i 9 kap. 16 § sekretesslagen kan, utan annan

följdändring i lag, domstol hålla förhandling inom stängda

dörrar med stöd av 5kap. 1§ rättegångsbalken och

förundersökningssekretessen komma att bestå när åtal har väckts

(9kap. 18§ andra stycket sekretesslagen). Det framhålls

vidare att, om sekretess enligt den föreslagna bestämmelsen

skall bestå under hela rättegången och även efter denna,

reglerna i 12 kap. 3 och 4 §§ sekretesslagen om fortsatt

sekretess hos domstol måste vara tillämpliga, vilket kan kräva

särskilda beslut av domstolen.

Slutligen påpekas att samma problemställning som finns i mål

om ansvar för barnpornografibrott också infinner sig i mål om

ansvar för olaga våldsskildring som också kan utgöra

tryckfrihets- och yttrandefrihetsbrott, men att detta brott inte

låter sig infogas lika lätt i 9 kap. 16 § sekretesslagen,

eftersom det mera sällan kan vara tal om att skydda något

brottsoffer. Det som i detta fall skulle motivera sekretess är

intresset att förhindra brott som består i att en våldsskildring

sprids sedan den lämnats ut som allmän handling. Det har därför,

enligt det föredragande statsrådet, inom ramen för det

synnerligen brådskande lagstiftningsärende som nu lagts fram

inte varit möjligt att behandla brottet olaga våldsskildring,

eftersom det inte omfattades av den framställning som

Justitiekanslern lämnade till regeringen om sekretess i mål om

barnpornografibrott.

Motionerna

I motion 1992/93:K30 av Eva Zetterberg (v) anförs att den i

propositionen aviserade kommande analysen av avvägningen mellan

tryckfrihetsförordningens regler och hänsynen till integriteten

hos de barn som utsatts för övergrepp genom barnpornografiska

filmer måste leda till mer långtgående förändringar på detta

område. Enligt motionären har Vänsterpartiet tidigare föreslagit

kriminalisering av innehav av barnpornografiska alster.

Motionären anser att absolut sekretess bör övervägas, eftersom

det inte finns någon anledning att domstolar över huvud taget

skall lämna ut beslagtagna filmer, även om barnet i fråga inte

kan identifieras. Det kan gälla barn som i filmerna har ansiktet

täckt eller barn utan anknytning till Sverige. Det påpekas att i

alla dessa filmer barnen uppenbarligen har kränkts och att det

inte ligger i rättskipningens intresse att dessa filmer får

ytterligare spridning. Med hänsyn till det anförda bör därför

ytterligare ändringar i sekretesslagen utredas.

I motion 1992/93:K31 av Margareta Israelsson och Ingegerd

Sahlström (s) påpekas att propositionen inte belyser problemet

när barnets identitet inte kan röjas i det barnpornografiska

alstret. Barnets ansikte kan på olika sätt vara dolt eller inte

synas i bild. Motionärerna tillägger att ett barns identitet

naturligtvis kan röjas på annat sätt än genom en identifiering

av just ansiktet. Enligt motionärerna har propositionen den

begränsningen att en målsägande måste finnas, dvs. att ett barn

kan sägas lida skada eller men. Motionärerna menar att det måste

stå utom allt tvivel att ett barn som utsätts för sexuella

övergrepp och dessutom fotograferas eller filmas under detta

naturligtvis lider men vid varje visning av det

barnpornografiska alstret. Detta borde man ha tagit hänsyn till

i propositionen. Motionärerna anser därför att

sekretessregleringen också bör omfatta de fall av

barnpornografibrott där skildringen inte bedöms vara utformad så

att barnet eller den unge antas lida men eller skada. Det sägs

vidare att regeringen i en kommande analys bör uppmärksamma

kopplingen mellan sexuella övergrepp och barnpornografi.

Produktionen och distributionen av barnpornografi kräver

nämligen att barn utnyttjas sexuellt, och man måste därför kunna

döma till någon form av medgärningsmannaskap. Vidare bör, enligt

motionen, innehav av barnpornografiska alster kriminaliseras.

Med hänvisning till det anförda anser motionärerna att

regeringen bör ges till känna att sekretessregleringen även bör

omfatta de fall av barnpornografibrott där skildringen inte

bedöms vara utformad så att barnet eller den unge kan antas lida

skada eller men.

Lagrådets yttrande

Utskottet har inhämtat Lagrådets yttrande över lagförslaget.

Yttrandet bifogas som bilaga 2 till betänkandet.

Utskottets bedömning

Allmänhetens i grundlag värnade rätt att ta del av allmänna

handlingar har gamla traditioner i Sverige.

Offentlighetsprincipen i dess olika beståndsdelar utgör en

omistlig del av vårt demokratiska samhälle. I

tryckfrihetsförordningen ställs därför upp de begränsningar i

rätten att få ta del av allmänna handlingar som kan komma i

fråga. Ett intresse som ansetts berättiga till en sådan

begränsning är hänsynen till enskilds personliga förhållanden.

En sådan begränsning skall därvid anges noga, i princip i

sekretesslagen.

Sekretesslagen innehåller begränsningar att ta del av

uppgifter om en enskilds personliga förhållanden i bl.a. mål om

ansvar för sexualbrott. De hänsyn som i denna typ av mål tas

till skyddet för bl.a. den enskilde målsägandens integritet kan

sägas göra sig lika starkt gällande beträffande de barn som

förekommer i barnpornografiska skildringar. Utskottet anser

därför i likhet med regeringen att hänsynen till dessa unga

personers integritet väger så tungt att huvudprincipen om

offentlighet måste få vika. Utskottet tillstyrker därför

regeringens förslag om ett tillägg till 9 kap. 16 §

sekretesslagen så att sekretess gäller även i mål om ansvar för

barnpornografibrott eller motsvarande tryckfrihets- eller

yttrandefrihetsbrott.

Lagrådet har vid sin granskning föreslagit att det i

lagförslaget använda uttrycket "den unge" byts ut mot "en ung

person som skildras i pornografisk bild". Genom den av Lagrådet

föreslagna ändringen klargörs på ett tydligare sätt vem som

avses att skyddas av nämnda sekretessregel. Utskottet, som

instämmer med Lagrådet, förordar därför att uttrycket "den unge"

byts ut på det sätt som Lagrådet föreslagit samt att lagtexten i

9 kap. 16 § sekretesslagen får den utformning som framgår av

utskottets förslag i bilaga 3 i betänkandet.

De problem som tas upp i motionerna får sin lösning genom det

förslag till en ny sekretessbestämmelse i 5kap. som utskottet

lägger fram i det följande. Syftet med motionerna får därigenom

i allt väsentligt anses tillgodosett, och något tillkännagivande

till regeringen från riksdagens sida är därför inte nödvändigt.

Motionerna avstyrks följaktligen.

Sekretess i mål om ansvar för olaga våldsskildring m.m.

Inledning

I anslutning till utskottets behandling av regeringens

proposition 1992/93:256 har Justitiekanslern i en skrivelse till

utskottet föreslagit att utskottet med utnyttjande av sin

initiativrätt föreslår att en ändring sker i sekretesslagen även

beträffande mål om ansvar för olaga våldsskildring m.m. för att

komma till rätta med problemet med olaga våldsskildringar som

hålls tillgängliga enligt offentlighetsprincipen i en rättegång.

De föreslagna ändringarna återfinns i 5kap. 6§ och

12kap. 3§ första stycket sekretesslagen i den som bilaga 3

betecknade bilagan till betänkandet.

Justitiekanslerns förslag till ändringar i sekretesslagen

Förslaget innebär att det införs en regel om sekretess i syfte

att förebygga det brott som vidarespridning av bl.a. beslagtagna

exemplar av olaga våldsskildringar m.m. kan utgöra enligt

bestämmelser i brottsbalken, tryckfrihetsförordningen resp.

yttrandefrihetsgrundlagen. Bestämmelsen tar närmast sikte på att

hindra att kopior av beslagtaget, förverkat eller konfiskerat

material lämnas ut av domstolen. Regleringen har utformats i

syfte att kravet på allmänhetens möjlighet till insyn i

domstolarnas och åklagarnas verksamhet, dvs. kravet på

domstolsoffentlighet, skall tillgodoses. Vidare föreslås en

följdändring i 12 kap. 3§ första stycket sekretesslagen.

I förslaget påpekas att principen att domstolsförhandlingar

skall vara offentliga och att det material som ligger till grund

för domstolens bedömning skall vara offentligt är av

grundläggande betydelse för rättssäkerheten och allmänhetens

tilltro till rättsväsendet. I fråga om brottet olaga

våldsskildring kan det därför, enligt Justitiekanslern, knappast

hävdas att intresset att värna den personliga integriteten i

fråga om de vuxna människor som förekommer i skildringarna

generellt väger lika tungt som i fråga om barn och unga i

barnpornografiska skildringar. Mot denna bakgrund är det inte på

samma sätt motiverat att lägga fram förslag om inskränkningar i

offentligheten så som skett beträffande barnpornografibrottet

såvitt gäller ett sådant brott som olaga våldsskildring.

Justitiekanslern menar emellertid att det föreligger ett

starkt samhälleligt intresse av att söka förhindra vidare

brottslig spridning av det material som omfattas av beslag eller

konfiskation i denna typ av mål. Samma intresse kan för övrigt

sägas gälla även i mål om ansvar för barnpornografibrott i de

undantagsfall där den i regeringens proposition föreslagna

regeln i 9 kap. 16 § sekretesslagen inte kan tillämpas, därför

att skildringen inte bedömts vara sådan att den unge kan antas

lida men eller skada om uppgiften röjs. För att tillgodose

intresset att förebygga brottslig spridning finns i 6 kap. 3 §

andra stycket TF och 3kap. 13 § fjärde stycket YGL

bestämmelser som kriminaliserar vidarespridning av sådant

material som lagts under beslag eller förklarats konfiskerat.

Förhållandet mellan å ena sidan reglerna i

tryckfrihetsförordningen om allmänna handlingar och om rätten

att erhålla kopior av sådana handlingar (2 kap. 12 och 13 §§

TF) och å andra sidan reglerna om beslag och konfiskation i

tryckfrihetsförordningen (till vilka yttrandefrihetsgrundlagen

hänvisar) framgår inte uttryckligen av tryckfrihetsförordningen,

och frågan har inte behandlats i samband med tillkomsten av nu

gällande tryckfrihetsförordning eller yttrandefrihetsgrundlagen.

Inte heller synes frågeställningen ha fått någon belysning i den

juridiska litteraturen. Justitiekanslern menar, liksom även har

framförts i proposition 1992/93:256, att saken allmänt sätt

förtjänar en närmare belysning. Emellertid räcker det, enligt

Justitiekanslern, att här konstatera att det samhälleliga

intresset att söka förhindra den brottsliga verksamhet som en

vidarespridning av beslagtaget eller konfiskerat material av

barnpornografisk natur eller i form av olaga våldsskildring kan

utgöra gör sig särskilt starkt gällande. Inte minst gäller detta

när sådan vidarespridning skulle äga rum med moderna tekniska

hjälpmedel såsom videobandspelare och färgkopiatorer samt i

kommersiella former.

I förslaget framförs att problemet borde lösas generellt på

grundlagsnivå, inte minst med hänsyn till andra än de i detta

sammanhang behandlade typerna av tryckfrihets- och

yttrandefrihetsbrott. Justitiekanslern vill dock påpeka att i

yttrandefrihetsgrundlagen förekommer på några punkter en

särbehandling av barnpornografibrottet och brottet olaga

våldsskildring (5 kap. 6 § första stycket samt 7 kap. 1 § andra

stycket och 5 § YGL). Mot denna bakgrund synes det beträffande

dessa brott vara möjligt att -- i avvaktan på en lösning på

grundlagsnivå -- söka nå en snabb lösning på de här diskuterade

problemställningarna i vanlig lag, nämligen sekretesslagen.

En av de sekretessgrunder som i 2 kap. 2 § TF anges kunna

motivera undantag från huvudregeln om handlingsoffentlighet är

intresset att förebygga brott. De i dag gällande

sekretessbestämmelserna som vilar på detta intresse har samlats

i 5 kap. sekretesslagen. En regel med syfte att förebygga det

brott som vidarespridning av beslagtaget eller konfiskerat

material kan utgöra enligt tryckfrihetsförordningen,

yttrandefrihetsgrundlagen och 16 kap. 10 a och 10 b §§

brottsbalken borde därför kunna föras in i 5 kap. sekretesslagen

i en ny 6 §. Justitiekanslern menar att regeln även bör vara

tillämplig på t.ex. liknande material som inte tagits i beslag

utan frivilligt överlämnats till en domstol.

Eftersom en sekretessregel inte bör vara mer omfattande än

nödvändigt har, enligt förslaget, bestämmelsen i den nya 5 kap.

6 § sekretesslagen konstruerats på ett sådant sätt att den inte

hindrar möjligheten att med stöd av offentlighetsprincipen ta

del av skildringarna på stället. Detta uppnås genom att

sekretess inträder endast vid fara för att uppgiften sprids

vidare. Någon sådan fara uppstår, enligt Justitiekanslern, inte

när någon tar del av materialet endast på stället.

Lagregleringen medför även att en domstolsförhandling på grund

av innehållet i en våldsskildring endast rent undantagsvis

kommer att hållas inom stängda dörrar.

Med hänsyn till att den föreslagna paragrafens syfte är att

förhindra brott genom att kopia av en allmän handling lämnas ut

anser Justitiekanslern det motiverat att sekretessen -- i form

av begränsningar i rätten att kunna få ut kopior av materialet

-- även kan bestå efter det att materialet förebringats vid en

offentlig förhandling hos en domstol. Justitiekanslern föreslår

därför ett tillägg till bestämmelsen om domstolsoffentlighet i

12 kap. 3 § sekretesslagen. Principen om domstolsoffentlighet

inskränks härigenom, enligt Justitiekanslern, inte i något

nämnvärt avseende. Möjligheten att i vissa fall med stöd av

5kap. 1 § rättegångsbalken förordna om stängda dörrar när

t.ex. en film visas vid en förhandling införs visserligen med

den föreslagna 6 §. En förutsättning för stängda dörrar i detta

fall är dock att det är av synnerlig vikt att uppgiften inte

röjs. Detta menar Justitiekanslern kan mera sällan anses vara

fallet beträffande denna typ av uppgifter.

I den av regeringen föreslagna ändringen av 9 kap. 16 §

sekretesslagen är förutsättningen för sekretess utformad med ett

s.k. rakt skaderekvisit, vilket ofta är fallet i sekretesslagen.

Ett sådant rekvisit innebär en presumtion för offentlighet. Med

ett s.k. omvänt skaderekvisit avses å andra sidan regler enligt

vilka sekretess gäller, om det inte står klart att uppgiften kan

röjas utan fara för ett visst skyddat intresse. Ett sådant

rekvisit innebär en presumtion för sekretess.

Vid avvägningen av vilket skaderekvisit som bör användas i den

föreslagna 5 kap. 6 § sekretesslagen har Justitiekanslern gjort

den bedömningen att ett omvänt skaderekvisit bäst får antas

tjäna det med regeln avsedda syftet att förebygga riskerna för

brottslig vidarespridning. Något krav på att fara för spridning

är för handen i det enskilda fallet, som är förutsättningen vid

ett rakt skaderekvisit, kan knappast ställas upp. Det skulle,

enligt Justitiekanslern, nämligen leda till att kopior fick

lämnas ut i sådan omfattning att regeln skulle bli tämligen

verkningslös.

Så som 5 kap. 6 § sekretesslagen utformats i förslaget anses

det således vara möjligt för en journalist att med tillgång till

här avsett material göra ett undersökande reportage om olaga

våldsskildring som samhällsfenomen eller med andra ord ge en

rätt för företrädare för massmedierna, forskare, ideella

organisationer m.fl. att få ut uppgifter ur skildringarna för

sin verksamhet. Detta kan ske, eventuellt om det bedöms

nödvändigt med förbehåll enligt 14 kap. 9 §, t.ex. i form av lån

av en kopia av här aktuella skildringar för att möjliggöra

nyhetsrapportering, debatt eller forskning på området.

Beträffande frågan om bedömningen huruvida en person som uppger

sig vara forskare verkligen har ett sådant syfte och detta är

att anse som seriöst erinrar Justitiekanslern om möjligheten

att inhämta synpunkter om forskningens karaktär från de

vetenskapliga forskningsrådens etiska nämnder. Försvararens

eventuella behov av en kopia kan, enligt förslaget, tillgodoses

med tillämpning av bestämmelserna i 14 kap.

Lagrådets yttrande

Utskottet har inhämtat Lagrådets yttrande över lagförslaget.

Yttrandet finns intaget i bilaga 2 till betänkandet.

Utskottets bedömning

Vid riksdagsbehandlingen av proposition 1989/90:70 om

våldsskildringar i rörliga bilder m.m. uttalade utskottet att

uttryck för en rå och ohämmad spekulation i våld och

människoförnedring inte kan accepteras i ett samhälle som värnar

om människors lika värde och hänsyn mellan människor

(1989/90:KU7y). Denna uppfattning bildar utgångspunkten för

kriminaliseringen av spridning av sådana skildringar.

Tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen

innehåller som nämnts också bestämmelser som kriminaliserar

vidarespridning av material som omfattas av beslag eller

konfiskation i mål om ansvar för sådana brott.

Genom tryckfrihetsförordningens bestämmelser om rätten att

erhålla kopior av allmänna handlingar kan material av detta slag

emellertid komma att spridas på ett sätt som motverkar intresset

av att förhindra den brottsliga verksamhet som kan utgöras av

vidarespridning av beslagtaget eller konfiskerat material av

barnpornografisk natur eller i form av olaga våldsskildring. Som

anförs i den nu aktuella propositionen kan emellertid den

uppkomna frågan ses i ett vidare perspektiv inte minst med

hänsyn till andra än de i detta sammanhang aktuella tryck- och

yttrandefrihetsbrotten. I propositionen anmärker också det

föredragande statsrådet att frågorna är komplicerade och att de

förtjänar att få en närmare belysning, vilket fordrar en

genomgång av hur gällande bestämmelser förhåller sig till

varandra och ingående överväganden av möjligheterna till

förtydliganden eller ändringar av gällande regler, som till stor

del är av grundlagskaraktär.

Utskottet har inhämtat att en sådan genomgång är att vänta

under hösten. Om genomgången skulle leda till ett sådant

resultat att grundlagsändringar krävs, förutsätter utskottet att

riksdagen föreläggs förslag härom under innevarande mandatperiod

inom den tid som anges i 8kap. 15§ första stycket

regeringsformen. Enligt utskottets mening är det emellertid

redan nu angeläget att snabbast möjligt komma till rätta med

problemet med spridning av filmer och andra bildframställningar

som innefattar barnpornografibrott eller olaga våldsskildring

och som förekommer i mål om ansvar för sådana brott.

Justitiekanslerns förslag till den nya sekretessbestämmelsen i 5

kap. sekretesslagen har detta syfte. Bestämmelsen tar närmast

sikte på att hindra att kopior av visst material lämnas ut av

domstol. Som Lagrådet har anfört syftar bestämmelsen alltså

egentligen främst till att hindra en av de former för röjande

som avses i 1 kap. 1 § sekretesslagen och inte så mycket att

hindra att en uppgift över huvud taget lämnas ut. Lagrådet har

anfört att en på sådant sätt begränsad inriktning inte står i

överensstämmelse med de syften som bär upp de övriga

bestämmelserna i 5 kap. Enligt Lagrådet kan det för övrigt

ifrågasättas om den föreslagna bestämmelsen i själva verket hör

hemma i sekretesslagen. Lagrådet har emellertid inte motsatt sig

att förslaget genomförs men anfört att den föreslagna

lagändringen får anses som en temporär åtgärd för att genast

komma till rätta med problem som ansetts akuta.

I avvaktan på en mer generell lösning av den uppkomna frågan

anser utskottet att problemet med barnpornografiska skildringar

och olaga våldsskildringar, som hålls tillgängliga enligt

offentlighetsprincipen i en rättegång, bör kunna lösas med en

sekretessreglering av det slag som Justitiekanslern har

förordat. När det gäller den närmare utformningen av

sekretessregeln får utskottet anföra följande.

Principen att domstolsförhandlingar skall vara offentliga och

att det material som ligger till grund för domstolens bedömning

skall vara offentligt är av grundläggande betydelse för

rättssäkerheten och allmänhetens tilltro till rättsväsendet.

Principen om domstolsoffentlighet kommer också till uttryck i 2

kap. 11 § andra stycket regeringsformen.

Som Justitiekanslern anfört kan beträffande brottet olaga

våldsskildring knappast hävdas att intresset att värna den

personliga integriteten i fråga om de personer som förekommer i

skildringarna generellt väger lika tungt som i fråga om barn och

unga i barnpornografiska skildringar. Utskottet delar därför

Justitiekanslerns uppfattning att det inte på samma sätt är

motiverat att föreslå inskränkningar i offentligheten när det

gäller brott som olaga våldsskildring. Det innebär att det inte

bör göras någon inskränkning i rätten att ta del av materialet i

ett sådant mål genom att det läses, avlyssnas eller uppfattas på

annat sätt. Domstolens förhandlingar på grund av innehållet i

våldsskildringarna bör också endast undantagsvis kunna hållas

inom stängda dörrar. Som framgått av det föregående bör

regleringen i stället ta sikte på att hindra att skildringarna

sprids i strid med brottsbalken, tryckfrihetsförordningen eller

yttrandefrihetsgrundlagen.

Justitiekanslerns förslag innebär att materialet skall

omfattas av sekretess, om det inte står klart att det kan lämnas

ut utan fara för att det sprids vidare i strid med nämnda

lagstiftning. Något krav på att fara för spridning är för handen

i det enskilda fallet ställs sålunda inte upp. Enligt

Justitiekanslern skulle nämligen ett sådant krav leda till att

kopior fick lämnas ut i en sådan omfattning att regeln skulle

bli tämligen verkningslös.

Enligt utskottets mening är det viktigt, inte minst för att

allmänhetens förtroende för rättsväsendet skall kunna bevaras,

att åklagarens och domstolarnas ställningstaganden skall kunna

debatteras offentligt. Mot den föreslagna utformningen av

skaderekvisitet kan hävdas att den skulle kunna försvåra detta

genom att den leder till en praxis som alltför mycket inskränker

möjligheterna att få ut kopior för nyhetsförmedlingens och

samhällsdebattens behov. I detta sammanhang bör dock erinras om

det s.k. försvarlighetsrekvisitet i bestämmelserna om

barnpornografibrott och olaga våldsskildring samt de motsvarande

tryckfrihets- och yttrandefrihetsbrotten. Det innebär att ett

återgivande inte är straffbart, om det med hänsyn till

omständigheterna är försvarligt. Den föreslagna

sekretessbestämmelsen skall således göra det möjligt för t.ex.

en journalist, en forskare eller en ideell organisation med

humanitär inriktning att efter särskild prövning få tillgång

till materialet för att göra reportage eller undersökningar om

olaga våldsskildring som samhällsfenomen. Detta skall kunna ske

t.ex. i form av lån av en kopia av skildringarna för att

möjliggöra nyhetsrapportering, debatt eller forskning på

området. Om det bedöms nödvändigt, kan utlämnandet förenas med

förbehåll enligt 14 kap. 9 § sekretesslagen. Utskottet finner

således att lagförslagets utformning bör kunna tillgodose kravet

på insyn i och kontroll av rättskipningen i den fria

åsiktsbildningens intresse. Utskottet förordar därför att

riksdagen antar det förslag till lag om ändring i sekretesslagen

som framgår av bilaga 3 till betänkandet.

Hemställan

Utskottet hemställer

att riksdagen med anledning av regeringens proposition

1992/93:256 och med avslag på motionerna 1992/93:K30 och

1992/93:K31 antar det i bilaga 3 av utskottet framlagda

förslaget till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).

Stockholm den 28 maj 1993

På konstitutionsutskottets vägnar

Thage G Peterson

I beslutet har deltagit: Thage G Peterson (s), Bertil

Fiskesjö (c), Birger Hagård (m), Hans Nyhage (m), Catarina

Rönnung (s), Ylva Annerstedt (fp), Kurt Ove Johansson (s),

Ingvar Johnsson (s), Hans Göran Franck (s), Ingvar Svensson

(kds), Harriet Colliander (nyd), Torgny Larsson (s), Inger René

(m), Lisbeth Staaf-Igelström (s) och Björn von der Esch (m).

Bilaga 1

Bilaga 2

Av utskottet framlagt förslag till

Lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

Bilaga 3

Härigenom föreskrivs i fråga om sekretesslagen (1980:100)1

dels att 9 kap. 16 § och 12 kap. 3 § skall ha följande

lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 5 kap.

6 §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 kap.

6 §

Sekretess gäller i mål

om ansvar för

barnpornografibrott eller

olaga våldsskildring eller

för motsvarande

tryckfrihets- eller

yttrandefrihetsbrott för

uppgift i skildring som har

beslagtagits, förverkats

eller konfiskerats i målet

eller annars förekommer i

detta, om det inte står

klart att uppgiften kan

röjas utan fara för att

den sprids vidare i strid med

brottsbalken,

tryckfrihetsförordningen

eller

yttrandefrihetsgrundlagen.

9 kap.

16 §

Sekretess gäller hos Sekretess gäller hos

domstol i mål om ansvar domstol i mål om ansvar

för sexualbrott, för sexualbrott,

utpressning, brytande av post- utpressning, brytande av post-

eller telehemlighet, eller telehemlighet,

intrång i förvar eller intrång i förvar eller

olovlig avlyssning samt i olovlig avlyssning samt i

mål om ersättning för mål om ersättning för

skada med anledning av skada med anledning av

sådant brott, för sådant brott, för

uppgift om enskilds personliga uppgift om enskilds personliga

eller ekonomiska eller ekonomiska

förhållanden, om det kan förhållanden, om det kan

antas att den enskilde eller antas att den enskilde eller

någon honom någon honom

närstående lider skada närstående lider skada

eller men om uppgiften eller men om uppgiften

röjs. Sekretessen gäller röjs. Sekretess gäller

dock inte för uppgift om hos domstol även i mål

vem som är tilltalad eller om ansvar för

svarande i målet. barnpornografibrott eller

motsvarande tryckfrihets-

eller yttrandefrihetsbrott

för uppgift om en ung

person som skildras i

pornografisk bild, om det kan

antas att denne eller någon

denne närstående lider

skada eller men om uppgiften

röjs. Sekretessen enligt

denna paragraf gäller inte

för uppgift om vem som

är tilltalad eller svarande

i målet.

1 Lagen omtryckt 1992:1474.

I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i

högst sjuttio år.

12 kap.

3 §

Sekretess för uppgift i Sekretess för uppgift i

mål eller ärende i mål eller ärende i

domstols rättskipande eller domstols rättskipande eller

rättsvårdande verksamhet rättsvårdande verksamhet

upphör att gälla i upphör att gälla i

målet eller ärendet, om målet eller ärendet, om

uppgiften förebringas vid uppgiften förebringas vid

offentlig förhandling i offentlig förhandling i

samma mål eller ärende. samma mål eller ärende.

Detta gäller dock inte

sekretess enligt 5 kap. 6

§.

Förebringas sekretessbelagd uppgift som avses i första stycket

vid förhandling inom stängda dörrar, består sekretessen under

den fortsatta handläggningen, om domstolen inte förordnar annat.

Sedan domstolen har skilt målet eller ärendet från sig, består

sekretessen endast om domstolen i domen eller beslutet har

förordnat om det. Sådant förordnande skall alltid meddelas för

uppgift för vilken sekretess gäller enligt 9 kap. 3 § andra

stycket, om det skulle strida mot avtal som avses där att

uppgiften röjs.

Fullföljs talan i mål eller ärende vari domstol har meddelat

förordnande om att sekretess för uppgift skall bestå, skall den

högre rätten pröva förordnandet när den skiljer målet eller

ärendet från sig.

Denna lag träder i kraft dagen efter den dag då den kommit ut

från trycket i Svensk författningssamling.