Bet. 1992/93:KU5

Konstitutionsutskottets betänkande

1992/93:KU05

Författningsfrågor

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Bilaga

1992/93

KU5

Sammanfattning

I betänkandet behandlas 22 motionsyrkanden från den allmänna

motionstiden 1992, vilka rör olika författningsfrågor. Utskottet

har tillstyrkt två motioner angående grundlagsfästande av

utlandssvenskarnas rösträtt. Övriga motioner avstyrks. Till

betänkandet har fogats 4 reservationer, 2 meningsyttringar av

v-suppleanten och 4 särskilda yttranden. Framställningen har

disponerats enligt följande:

1. Statsskicket

2. Författningsreform

3. Skilda valdagar

4. Personval

5. Längre mandatperioder m.m.

6. Riksdagsledamöternas antal

7. Rösträttsregler

8. Folkomröstningsfrågor

9. Folkomröstningar i enskilda frågor

10. Opinionsundersökningar m.m.

11. Etiska regler i politiken

Motionerna

1991/92:K201 av tredje vice talman Bertil Fiskesjö m.fl. (c)

vari yrkas att riksdagen beslutar att 3 kap. 2 § regeringsformen

skall ha följande lydelse: Rösträtt vid val till riksdagen

tillkommer svensk medborgare som är eller någon gång varit

bosatt i riket. Den som inte har uppnått aderton års ålder har

ej rösträtt.

1991/92:K202 av Daniel Tarschys (fp) vari yrkas att riksdagen

antar i motionen intaget förslag till ändring av 3 kap. 1 § och

3 kap. 6 § regeringsformen.

1991/92:K205 av Johan Lönnroth och Björn Samuelson (v) vari

yrkas att riksdagen begär att regeringen tillsätter en

parlamentarisk kommitté med uppgift att ge förslag till ett

omarbetat statsskick i enlighet med vad som i motionen anförts

om demokratiska val av statsöverhuvud i Sverige.

1991/92:K206 av tredje vice talman Bertil Fiskesjö m.fl. (c)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om allmän översyn av grundlagen,

folkomröstningar, regeringens upplösningsrätt, beslutsformerna i

regeringen samt fyraåriga mandatperioder och skilda valdagar för

kommunal- och riksdagsval.

1991/92:K208 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en jämnare fördelning av samhällets

"politiska resurser",

1991/92:K217 av Sten Söderberg (-) och John Bouvin m.fl. (nyd)

vari yrkas

1. att riksdagen med stöd av 8:4 regeringsformen beslutar om

en rådgivande folkomröstning i flyktingfrågan hösten 1992,

2. att riksdagen, om yrkande 1 avslås, hos regeringen begär

att en opinionsundersökning genomförs med sådant upplägg att

tendensen i svaren icke kan ifrågasättas,

3. att riksdagen med stöd av 8:4 regeringsformen beslutar om

en rådgivande folkomröstning i biståndsfrågan hösten 1992,

4. att riksdagen, om yrkande 3 avslås, hos regeringen begär

att en opinionsundersökning genomförs med sådant upplägg att

tendensen i svaren icke kan ifrågasättas.

1991/92:K219 av Martin Nilsson (s) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär att en

författningspolitisk utredning tillsätts,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om längre mandatperioder,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om personval,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om skilda valdagar.

1991/92:K221 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om konsultativa folkomröstningar.

1991/92:K222 av Gudrun Norberg (fp) vari yrkas att riksdagen

beslutar att som vilande anta följande lydelse av 3 kap. 2 §

regeringsformen: Rösträtt vid val till riksdagen tillkommer

svensk medborgare som är eller någon gång har varit bosatt i

riket. Den som icke har uppnått aderton års ålder senast på

valdagen har ej rösträtt. Fråga huruvida rösträtt enligt första

stycket föreligger avgöres på grund av en före valet upprättad

röstlängd.

1991/92:K227 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om nödvändigheten av att inleda ett mer

omfattande och långsiktigt reformarbete med sikte på att låta

svenska folket i folkomröstning ta ställning till en samlad ny

grundlag för 2000-talet.

1991/92:K311 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen

hos regeringen begär att ett förslag om rösträtt för invandrare

i riksdagsval, oberoende av medborgarskap, snarast föreläggs

riksdagen.

1991/92:K319 av Lennart Daléus (c) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om det önskvärda i skapande av etiska regler för politiker.

1991/92:K322 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om personval,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om minskning av riksdagsledamöternas antal.

1991/92:U534 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om folkomröstning om medlemskap i Europeiska

unionen separat från ordinarie riksdagsval, med endast två

alternativ, ja och nej, och där omröstningens utfall skall vara

avgörande.

1991/92:U545 av Margareta Winberg m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att alla analyser som görs inför

folkomröstningen skall göras avseende på kvinnor och män.

Utskottet

1. Statsskicket

Motionen

I motion K205 av Johan Lönnroth och Björn Samuelsson (v)

föreslås att statsöverhuvudet bör tillsättas genom valförfarande

i direkt eller indirekt form. Det kan ske genom att förlägga

riksmötenas invigning efter varje allmänt val till olika delar

av landet där man sedan under högtidliga former kan välja eller

stadfästa ett tidigare val av statsöverhuvud. I motion K219 av

Martin Nilsson (s) berörs också krav på införande av republik

som bakgrund till krav på ny författningsreform (p. 2 nedan).

Bakgrund

I motionen uttrycks kravet på införande av republik i

modifierad form, närmast genom att beteckningarna kung/drottning

föreslås bibehållas som liktydiga med president. Motionärerna

erinrar om svenskt statsliv före l544 års arvsförening, dvs. den

ursprungliga traditionen att välja kung/hövding, om än i

odemokratiska former. Statsöverhuvudets i motionen föreslagna

titel innebär att förslaget kan ses som ett yrkande om

valmonarki. Av preciseringen framgår att ett nysammansatt

riksmöte utgör elektorsförsamling. Valhandlingens innebörd kan

enligt motionen vara av två slag. I fall av regelrätt val

föreligger viss överensstämmelse med ålderdomlig

författningstradition; erinras kan om den äldre västgötalagens

lagbud att "Svearna äga att taga konung och likaså att vräka".

Är det enbart fråga om stadfästande förutsätts att statschefens

mandatperiod och ställning reglerats i annan ordning.

Förslaget berör stadgandena såväl i 1 kap. 3 § som i 5 kap. RF

och successionsordningen, där den kvinnliga tronarvingens rätt

är stadfäst. Parentetiskt bör upplysas om att prejudikat saknas

från valkungadömets tid då ingen kvinna nådde vald

kunga/drottningvärdighet; Margaretha titulerades "rikets

fullmyndiga fru och husbonde".

Utskottets bedömning

Utskottet har behandlat statschefens ställning i motioner om

övergång till republik vid flera tillfällen under senare år.

Hösten l989 (l989/90:KU12) och vid riksmötet 1990/91 (l990/91:

KU1 och 32) avstyrkte utskottet motionsyrkanden med hänvisning

till den ståndpunkt angående statsformen som intogs vid l974 års

författningsreform. Utskottet finner inte nu anledning att göra

annan bedömning. Motionen l991/92:K205 avstyrks.

2. Författningsreform

Motionerna

I flera motioner behandlas förslag till större

författningsreformer. I K206 av Bertil Fiskesjö m.fl. (c) yrkas

en allmän översyn med beaktande av vissa speciella ändringar; i

K219 av Martin Nilsson (s) yrkas att riksdagen skall begära en

författningspolitisk utredning, och i motion K227 av Ian

Wachtmeister m.fl. (nyd) föreslås att ett långsiktigt

reformarbete skall inledas i syfte att underställa folket en ny

samlad grundlag inför 2000-talet. I motion K208 av Lars Werner

m.fl. (v) begärs att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad som anförts om en jämnare fördelning av

samhällets "politiska resurser".

Motionerna skiljer sig åt avseende vilka frågeställningar och

samband som bör utredas. I motion K201 föreslås följande: en

genomgång av sådana bestämmelser i grundlagen som givit uppphov

till tvist om deras rätta innebörd; ett stärkande av

folkomröstningsinstitutets ställning; en översyn av reglerna om

upplösningsrätten och extra val till riksdagen samt fyraåriga

mandatperioder och skilda valdagar. I sak överensstämmer de två

sista förslagen med yrkandena 2 och 6 (punkterna 3 och 5) i

motion K 219 nedan. I motion K208 framhålls de

författningspolitiska reformer i svensk historia som tryggade

den lika rösträtten och den parlamentariska demokratin. Ett

antal nya hot i samhällsutvecklingen gör det enligt motionärerna

angeläget att stärka demokratin. I motion K219 hemställs dels om

en författningspolitisk utredning, dels också i separata

yrkanden om tre specifika reformer. De gäller en förlängning av

mandatperioden till fyra år, en ökad möjlighet till personval

samt skilda valdagar. Yrkandena behandlas vart och ett för sig

under punkterna 3, 4 och 5 nedan. Även motion K227 föreslår ett

ökat utrymme för personval i nomineringsprocessen. Motionen

behandlar därutöver medborgerliga fri- och rättigheter. Bägge

frågorna anförs som bakgrund till förslaget om ett bredare och

långsiktigt reformarbete i syfte att nå fram till en samlad

författningsreform med sikte på 2000-talets förhållanden i ett

måhända federalt Europa.

Bakgrund

Det kan erinras om att författningspolitiska reformer brukar

genomföras under bred enighet och lång tidsutdräkt. Sedan

grundlagsreformerna genomfördes l969--1970 (enkammarriksdagen,

förändrat valsystem och gemensam valdag) samt l974 (RF m.m.)

har vissa partiella utredningar om valsystemet och fri- och

rättigheters status genomförts. Avseende det senare området

tillkom klarlägganden i 2 kap. RF i slutet av 1970-talet.

Inslaget av personval i valsystemet berördes bl.a. av

Personvals- och valkretsutredningen (SOU l977:94). Utredningens

förslag ledde emellertid inte till någon lagstiftning.

Under innevarande valperiod har tillsatts en kommitté som

utreder frågor om utvidgat skydd för grundläggande fri- och

rättigheter samt ökade möjligheter till domstolsprövning av

normbeslut och förvaltningsbeslut (dir. l991:119). Regeringen

har vidare tillsatt en utredning med uppdrag att lägga fram

förslag som medför ett ökat inslag av personval till riksdagen

och kommunala beslutande församlingar. I samband därmed skall

också den fria nomineringsrätten ses över (dir. l991:121).

Vad avser andra grundläggande författningsfrågor som

traditionellt behandlas i ett sammanhang har nödvändiga

förutsättningar för beslut inte förelegat trots flera

utredningar. Till dessa frågor hör mandatperiodens längd,

gemensamma eller skilda valdagar, valsystemets utformning,

upplösningsinstitutet m.m. Den senaste författningsutredningen,

Folkstyrelsekommittén, avslutade sitt arbete l987. Dess förslag

avseende förlängning av mandatperioden för ledamöter i valda

församlingar samt förslag till ökat inslag av personval erhöll

inte en sådan uppslutning att regeringen ansåg det meningsfullt

att lägga fram ett förslag till riksdagen. Utskottet uttryckte

emellertid det angelägna i att den författningspolitiska

debatten fortsätter i syfte att uppnå breda politiska lösningar

(l990/91:KU1 och KU32).

I regeringsförklaringen av den 6 oktober 1992 berördes

författningsfrågorna. Statsministern deklarerade bl.a. att

"frågorna om bland annat mandatperiodens längd och ökade inslag

av personval i valsystemet är också under beredning genom samtal

med riksdagens partier. Avsikten är att på grundval av en

konstruktiv dialog med dessa finna en samlande lösning som

vitaliserar vårt folkstyre."

Utskottets bedömning

Det författningspolitiska arbetet fortgår på två parallella

vägar. Dels har politiska samtal mellan partierna inletts, dels

är viktiga författningsfrågor föremål för behandling i flera

separata utredningar.

När författningsfrågor utreds föreligger alltid en strävan att

uppnå breda och samlande lösningar. Regeringen har förklarat att

detta är avsikten med partisamtalen. Utskottet avvaktar därför

denna beredning. Med hänvisning härtill avstyrks motionerna

K206, K219 yrkande 1, K208 yrkande 1 samt K227.

3. Skilda valdagar

Motionen

I motion K219 yrkande 6 av Martin Nilsson (s) föreslås, mot

bakgrund av andra i motionen upptagna förslag till

författningsändringar, att skilda valdagar införs vid val till

riksdagen å ena sidan och till regionala och lokala

självstyrelseorgan å den andra. Enligt motionen finns vissa

nackdelar med skilda valtillfällen, men i den utsträckning som

den lokala självstyrelsen stärks så kan dessa nackdelar uppvägas

av två valtillfällen inom en fyraårsperiod. Ett liknande förslag

berörs i motion K206 av Bertil Fiskesjö m.fl. (c).

Bakgrund

Ordningen med treåriga mandatperioder och gemensam valdag för

riksdags-, landstings- och kommunalval infördes genom den

partiella grundlagsreformen l968--1969. Val enligt den nya

ordningen ägde rum för första gången l970. Utredningsarbete på

författningsområdet fortsatte även efter antagandet av den nya

regeringsformen l974. Den borgerliga majoriteten i

Grundlagskommittén från l980 föreslog att skilda valdagar skulle

införas. De socialdemokratiska ledamöterna ansåg emellertid

kritiken mot den gemensamma valdagen som överdriven. Senare togs

frågan ånyo upp av Folkstyrelsekommittén vars slutbetänkande

(SOU l987:6) avgavs i början av l987. De fyra största partierna

enades om en förlängning av mandatperioden till fyra år.

Samstämmigheten innefattade emellertid icke frågan om valen

skulle äga rum samtidigt eller ej. Mot denna bakgrund avstod

regeringen från att lägga fram förslag i frågan.

Utskottet har i flera betänkanden hävdat att det är viktigt

att lösningar i författningsfrågor åtnjuter brett politiskt

stöd. Mot den bakgrunden har ett antal motioner om skilda

valdagar under de senaste åren avvisats.

Utskottets bedömning

Under innevarande år har samtal mellan de politiska partierna

om bl.a. förlängd valperiod inletts. Frågan om skilda valdagar

sammanhänger med de frågor som är föremål för dessa samtal. Med

hänvisning härtill avstyrks motion K219 yrkande 6.

4. Personval

Motionen

I motion K219 yrkande 3 av Martin Nilsson (s) hemställs om

ökade möjligheter till personval inom det starka partisystemets

ram. Ett ökat inslag av personval skulle enligt motionären gynna

debattglädje och idérikedom i politiken. Dessutom skulle

riksdagens anseende höjas. I motion K322 yrkande 1 av Ian

Wachtmeister m.fl. (nyd) anförs att valsystem med personval och

färre folkvalda ombud till riksdagen skulle stärka kontakten

mellan folket och de folkvalda. En ny valordning bör enligt

motionärerna ge utrymme för att fritt föra fram personer eller

nya grupperingar i riksdagen.

Bakgrund

Inslaget av personval i svenska riksdagsval har behandlats av

flera utredningar. Senast genomlystes frågan av

Folkstyrelsekommittén (SOU l987:6). Förslaget erhöll ett svalt

mottagande. I sina yttranden över motioner angående en

förstärkning av personvalsinslaget hösten l989 och under

riksmötet 1990/91 bedömde utskottet läget så att det inte

förelåg ett tillräckligt politiskt intresse för

personvalsfrågan. Ytterligare utredningar föreföll inte

meningsfulla vid de aktuella tidpunkterna (l989/90:KU12;

l990/91:KU1 och KU32).

Den l9 december l991 beslöt regeringen att tillsätta en

utredning för att lägga fram förslag som medför ett ökat inslag

av personval. Det kan också erinras om att enligt

regeringsförklaringen av den 6 oktober förs samtal mellan de

politiska partierna i bl.a. personvalsfrågan.

Utskottets bedömning

Med hänvisning till Personvalskommitténs arbete samt pågående

samtal mellan de politiska partierna avstyrks motion K219

yrkande 3 och motion K322 yrkande 1.

5. Längre mandatperioder m.m.

Motionen

I motion K219 yrkande 2 av Martin Nilsson (s) hemställs om

förlängning av mandatperioden till fyra år och om en översyn av

reglerna för fasta eller rörliga mandatperioder. Enligt

motionären är de treåriga mandatperioderna för korta för att

tillåta långsiktighet i det politiska handlandet. Vidare yrkas

att upplösningsinstitutet bör delas mellan regering och riksdag.

En ordning med rörliga mandatperioder skulle ge regeringen ett

taktiskt överläge. Dess rätt att utlysa nyval borde av detta

skäl inskränkas till att enbart avse återstoden av den

innevarande perioden. Kallelse till val för ny fast

fyraårsperiod borde enligt motionären däremot endast beslutas av

en kvalificerad majoritet (tre fjärdedelar) av riksdagens

ledamöter. Frågorna om såväl mandatperiodens längd som

upplösningsinstitutet berörs också i motion K206 av Bertil

Fiskesjö m.fl. (c).

Bakgrund

Den nuvarande författningen stadgar treåriga mandatperioder

samt gemensam valdag till de tre politiska nivåerna. Uppgörelsen

var en kompromiss. Den gemensamma valdagen söker främst

tillgodose två synpunkter. Den ena är att riksdagen i sin helhet

skall förnyas vid ett och samma tillfälle, den andra att det

skall finnas ett valtekniskt samband mellan riksdagsval och

kommunalval. Den treåriga mandatperioden är resultatet av en

avvägning mellan önskemålen att inte alltför lång tid skall

förflyta mellan de allmänna valen och att de politiska organen

skall ha tillräcklig tid att verka mellan valen.

Beslut om att utlysa ett extra val fattas av regeringen.

Enligt gällande regler (RF 3:4) får en regering (om den inte är

en s.k. expeditionsregering) när som helst förordna om extra val

utom under tre månader efter det att en tidigare nyvald riksdag

börjat sammanträda. En regering som drabbats av en

misstroendeförklaring har en vecka på sig att bestämma om den

vill använda nyvalsvapnet. Gör den inte det, entledigas den av

talmannen (RF 6:5).

Frågan om övergång från fasta till rörliga mandatperioder

övervägdes av Grundlagskommittén (SOU l981:15 s. 37).

Motiveringen till att frågan prövades var att den korta

valperioden i kombination med att valdagen för ordinarie val

ligger fast minskar upplösningsinstitutets användbarhet. Till

detta bidrog också det ofta utdragna genomförandet av själva

valet. Majoriteten förordade emellertid inte någon ändring.

Senare har tidsfristen på förslag av Folkstyrelsekommittén

mellan beslut om val och själva valet förkortats till högst 35

dagar.

Med statsministerns ord i regeringsförklaringen till riksdagen

den 6 oktober 1992 är frågor om valperiodens längd föremål för

beredning genom samtal med partierna.

Utskottets bedömning

Mot bakgrund av att motionärens förslag om förlängda

valperioder ingår i de samtal som förs i författningsfrågor

mellan de politiska partierna avstyrks motion K219 yrkande 2.

6. Riksdagsledamöternas antal

Motionerna

I motion K202 av Daniel Tarschys (fp) hävdas att "vi är för

många". Yrkandet gäller en ändring av relevanta delar av RF. Det

nya antalet ledamöter föreslås uppgå till 299. I motion K322 av

Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) nämns antalet 151 ledamöter. Ett

valsystem med färre ombud och personval skulle enligt

motionärerna stärka kontakten mellan folket och deras

förtroendevalda, bl.a. genom att varje enskild representant

skulle bli mer synlig.

Bakgrund

Det lämpliga antalet ledamöter i riksdagen har behandlats av

en rad författningsutredningar, bl.a. Författningsutredningen,

Grundlagberedningen och Folkstyrelsekommittén. Det gällande

antalet mandat härrör från den partiella författningsreformen

1969/70, 1974 modifierat till 349 för att undvika

parlamentariska dödlägen. Antalet avspeglar den strävan som

fanns att minska antalet ledamöter jämfört med

tvåkammarsystemet. En redovisning av förslag och debatt ges i

utskottets betänkande l989/90:KU12.

Motioner från den allmänna motionstiden om minskat antal

ledamöter har vid flera tillfällen under senare tid avstyrkts av

utskottet. Utskottet har instämt i den bedömning som

Folkstyrelsekommittén presenterade i sitt betänkande SOU l987:6,

nämligen att antalet ledamöter i riksdagen inte gärna kan

minskas, om man vill behålla en rimlig representation för rena

glesbygder.

Utskottets bedömning

Frågan om riksdagsledamöternas antal kan komma att beröras i

pågående samtal mellan de politiska partierna. I avvaktan på att

dessa samtal slutförs finns inte anledning för utskottet att ta

något initiativ med anledning av yrkandena. Motionerna

1991/92:K202 och K322 yrkande 2 avstyrks.

7. Rösträttsregler

Motionerna

Grundlagsreglering av svenska medborgares i utlandet rösträtt

föreslås i motionerna K201 av Bertil Fiskesjö m.fl. (c) och K222

av Gudrun Norberg (fp). I bägge motionerna föreslås att rösträtt

vid val till riksdagen enligt RF skall tillkomma svensk

medborgare som är eller någon gång varit bosatt i riket. I

motion K201 åberopas dels den generellt ökande

internationaliseringen, dels den ökade internationella

rörligheten, bl.a. som en effekt av svensk EG-anslutning, som

motivering till grundlagsändringen.

I motion K311 av Lars Werner m.fl. (v) förordas att riksdagen

begär förslag om rösträtt för invandrare i riksdagsval.

Bakgrund

Bestämmelser om rösträtt i riksdagsval framgår av RF 3:2. Där

stadgas att rösträtt tillkommer svensk medborgare som är bosatt

i riket. Förutom att villkoren om medborgarskap, ålder och

bosättning i riket skall vara uppfyllda får rösträtt utövas om

den röstande finns uppförd i röstlängd.

Utlandsboende medborgare som någon gång varit folkbokförd i

riket och som uppfyller röstsrättsvillkoren utom

bosättningskravet får själv anmäla sig till svensk myndighet

(centrala valmyndigheten) för uppförande i röstlängd. Den

anmälde ingår i den valkrets där han senast varit folkbokförd.

Reglerna om upprättande av särskild röstlängd återfinns i

vallagen (ValL 4:12).

I fråga om reglering av utlandssvenskars rösträtt

har lagstiftaren fäst vikt vid den grad av anknytning som den

utlandsboende har till riket. I tre etapper har

kvalifikationskraven ändrats: l967 beslutades att införa en

särskild röstlängd där villkoret fastlades till kyrkobokföring i

Sverige under de fem senaste åren, sedan till en sjuårsgräns och

från l976 utan tidsgräns (ValL 4:11).

1983 års Rösträttskommittés förslag (SOU 1984:11) om rösträtt

i riksdagsval för medborgare i övriga nordiska länder efter tre

års kyrkobokföring föranledde ingen åtgärd, då någon

överenskommelse med andra länder avseende dubbel rösträtt ej

kunde ingås. Beträffande utlandssvenskarnas rösträtt föreslog

kommittén ett införande av en tidsgräns om tio år för tidigare

kyrkobokföring. Ej heller detta förslag har lagts fram för

riksdagen. Ett i Nordiska rådet diskuterat förslag om rösträtt

men ej valbarhet för de medborgare som flyttat till nordiskt

grannland vid val till det nationella parlamentet har ej förts

vidare.

I västeuropeiska länder kan urskiljas olika doktriner och

nationella grundsatser avseende medborgarskapet och dess

relation till rösträtten. Variationerna kan i viss utsträckning

avläsas i konstitutionella stadganden. En majoritet av

EG-länderna betraktar medborgarskaps- eller

nationalitetsbegreppet som överordnat. Inskränkningar, bl.a.

bosättningsvillkor, regleras i lag (Grekland, Frankrike,

Nederländerna, Irland, Italien, Portugal, Spanien, Tyskland).

Samma gäller för Finland. Belgien, Luxemburg, Storbritannien och

de skandinaviska länderna har författningskonstruktioner som

liknar den svenska. Grundlagsstadgade hemvistvillkor knyts till

medborgarskapet; undantag eller preciseringar regleras i lag.

Medborgarbestämmelser och politiska rättigheter är under

omprövning i flera länder, bl.a. som en följd av

internationalisering och den europeiska integrationen.

Utskottet har tidigare behandlat frågan om grundlagsreglering

av utlandssvenskars rösträtt liksom frågan om invandrarnas

rösträtt i riksdagsval, senast våren 1991 (l990/91:KU32).

Yrkandena avstyrktes med hänvisning till Medborgarskapskommittén

som undersökte sambandet mellan rösträtt och medborgarskap.

Kommitténs arbete avslutades 1988.

Utskottets bedömning

Enligt gällande lag har så gott som alla utlandssvenskar

rösträtt, men den är inte grundlagsreglerad. De senaste årens

debatt och utveckling har enligt utskottet visat att detta är

otillfredsställande. Genom ett enda riksdagsbeslut med enkel

majoritet kan svenska medborgare som vistas utomlands berövas

rösträtt. Det är därför av stor betydelse att skyddet för

rösträtten förstärks. Genom grundlagsreglering av

utlandssvenskars rösträtt fastslås den grundläggande principen

att alla svenska medborgare skall ha rösträtt vid val till

riksdagen på ett enkelt och lättfattligt sätt. Detta bör enligt

utskottets mening ske genom att nuvarande bestämmelser om

utlandssvenskarnas rösträtt ändras i enligt med vad som framgår

av motionerna. Utskottet bifaller således motionerna K201 och

K222.

Förslag till lag om ändring i regeringsformen som finns i

bilaga bör antas som vilande. Vid slutligt bifall till förslaget

efter nästa riksdagsval avser utskottet ta initiativ till

följdändringar i vallagen.

Beträffande rösträtt i riksdagsval för invandrare noterar

utskottet att utredningar om sambandet mellan medborgarskap och

rösträtt inte har föranlett någon åtgärd. Rösträtt vid val till

riksdagen tillkommer svenska medborgare. Genom lagstiftningen om

naturalisation har möjlighet för invandrare att erhålla

medborgarskap successivt underlättats. Med hänvisning till

ovanstående avstyrks motion K311.

8. Folkomröstningsfrågor

Motionen

I motion K221 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) yrkas att

riksdagen, när det bland de folkvalda finns en tydlig opinion

för att låta medborgarna ta ställning till viktiga förändringar

i vanlig lagstiftning, bör möjliggöra en opinionskontroll av

folkets direkta vilja genom en konsultativ folkomröstning.

Tekniskt sett kan genomförandet underlättas genom användande av

Axe-systemet.

Förslag om stärkande av folkomröstningsinstitutets ställning

framförs också i motion K206 av Bertil Fiskesjö m.fl. (c).

Bakgrund

Den svenska grundlagen baseras på den representativa

demokratins principer. Folkomröstningar kan dock genomföras.

Beslutande folkomröstningar kan äga rum i grundlagsfrågor på

vissa villkor (RF 8:15). Vad avser rådgivande eller konsultativa

folkomröstningar ankommer det på riksdagen att besluta om sådana

omröstningar. Det sker i så fall via föreskrifter i lag

(RF8:4). Den fråga som underställs folket skall formuleras i

särskild lag. I folkomröstningslagen (l979:369) har

genomförandet av rådgivande folkomröstning reglerats.

Utskottets bedömning

Det finns inga författningsmässiga hinder för riksdagen att

besluta om rådgivande folkomröstningar. Utskottet har dock vid

flera tillfällen (l990/91:KU1 och KU32)förklarat att ett vidgat

bruk av folkomröstningar kan försvaga det parlamentariska

styrelseskicket och motverka strävandena att stärka riksdagens

ställning. Utskottet finner ingen anledning att frångå sina

tidigare ställningstaganden om användningen av konsultativa

folkomröstningar. Motion l991/92:K221 avstyrks.

9. Folkomröstningar i enskilda frågor

Motionerna

I motion K217 yrkande 1 av Sten Söderberg (-) och John Bouvin

m.fl. (nyd) yrkas att riksdagen med stöd av RF 8:4 beslutar om

rådgivande folkomröstning i flyktingfrågan hösten l992. I

yrkande 3 hemställs om referendum i biståndsfrågan. Enligt

motionärerna har samstämmiga opinionsundersökningar visat att

svenskarnas uppfattning i flykting- och biståndsfrågorna har

långt ifrån proportionerlig representation i riksdagen.

I motion U534 av Lars Werner m.fl. (v) framförs tre yrkanden i

anledning av riksdagens beslut att frågan om medlemskap i EG

skall bli föremål för en folkomröstning. Enligt motionärerna bör

valförfarandet vara separat från ordinarie riksdagsval; endast

två alternativ -- ja eller nej -- bör ställas, och slutligen

skall resultatet vara avgörande, dvs. beslutande. Det anförs att

frågan gäller om Sverige skall tvingas ge upp sitt nationella

självbestämmande i en omfattning som saknar motsvarighet i vår

moderna historia. Enligt motionärerna finns risk att

folkomröstningen blir föremål för partitaktiska och taktiska

hänsyn.

Bakgrund

Reglerna om folkomröstning återfinns vad avser beslutande

omröstning i fråga om grundlagsändringar i RF 8:15 och vad avser

rådgivande folkomröstningar i RF 8:4.

Vad avser rådgivande folkomröstningar i flykting- och

biståndsfrågor ankommer det på riksdagen att bedöma

ändamålsenligheten med sådana omröstningar (se p. 8 ovan).

Vad avser folkomröstning om medlemskap i EG beror dess

konstitutionella status på hur folkomröstningen utformas. Den

blir beslutande om den rör grundlagsändringar och villkoren i RF

8:15 är uppfyllda. Enligt denna bestämmelse skall ett vilande

grundlagsförslag underställas folkomröstning i anslutning till

efterföljande riksdagsval om minst en tiondel av riksdagens

ledamöter så yrkat, och förslaget stöds av minst 117 ledamöter.

Förslaget till grundlagsändring faller om flertalet av de

röstande, svarande mot fler än hälften av de vid riksdagsvalet

avgivna rösterna, röstat nej till ändring. I annat fall upptar

riksdagen förslaget till slutlig prövning.

Skulle däremot en folkomröstning om EG-anslutning ej avse en

grundlagsändring kan folkomröstningen bara vara rådgivande. En

annan fråga är i vad mån de politiska partierna uppfattar

utfallet av folkomröstningen som politiskt avgörande.

Regeringen tillsatte i april l991 en utredning för att utreda

behovet av grundlagsändringar inför ett svenskt medlemskap i EG

(dir. l991:24). Kommittén erhöll även i uppdrag att överväga

frågor som kan vara aktuella inför en eventuell folkomröstning

om Sveriges medlemskap i EG.

Kommittén har avgivit en departementspromemoria som

diskussionsunderlag inför en eventuell folkomröstning

(Dsl992:31). Av denna framgår att frågor om tidpunkten för

omröstning, förhållandet mellan grundlagsändringar och

ståndpunktsalternativ samt relationen mellan utslaget i

folkomröstningen och i det allmänna valet är föremål för

överväganden. Samtliga politiska partier har också uttalat sig

för att frågan skall bli föremål för folkomröstning.

Utskottets bedömning

Utskottet har tidigare behandlat yrkanden om folkomröstningar

i enskilda frågor. Enligt utskottets mening bör den normala

parlamentariska processen inte försvagas genom att institutet

används alltför ofta. Vad avser en folkomröstning om medlemskap

i EG är detta ärende av sådan betydelse att riksdagens partier

uttalat sig för folkomröstning. När det gäller utformningen av

denna omröstning finner utskottet dock inte att resultatet

av pågående utredning bör föregripas. Med hänvisning till det

anförda avstyrks motionerna l991/92:K217 yrkandena 2 och 4 samt

U534 yrkande 2.

10. Opinionsundersökningar m.m.

I motion K217 yrkandena 2 och 4 av Sten Söderberg (-) och John

Bouvin m.fl. (nyd) hemställs att, i den händelse yrkandena 1 och

3 i samma motion avslagits (se p. 9 ovan), riksdagen begär att

regeringen genomför opinionsundersökningar i flykting- och

biståndsfrågor på ett sådant sätt att tendensen i svaren inte

kan ifrågasättas.

I motion U545 av Margareta Winberg m.fl. (s) yrkas att alla

analyser avseende svenskt medlemskap i EG inför folkomröstningen

skall göras avseende kvinnor och män. Bakgrunden är enligt

motionärerna att många kvinnor känner oro över hur svenska

kvinnors situation blir vid ett EG-medlemskap.

Konsekvensanalyser som görs på olika håll -- av utskott,

departement, förhandlare m.m. -- bör därför beakta

om effekterna kan beröra kvinnor och män olika.

Bakgrund

I Sverige genomförs opinionsundersökningar i angelägna

samhällsfrågor fortlöpande. Instituten i fråga -- som IMU, SIFO

-- har en självständig ställning. Olika samhällsintressenter kan

emellertid beställa opinionsundersökningar på skilda områden.

Genomförandet -- som urval, frågeinstrumentets utformning och

analys -- svarar instituten själva för. Organisationen Svenska

Marknadsinformationsföretag har formulerat ett antal gemensamma

regler för anslutna företag. Det har lagts vikt vid att

undersökningarna använder sig av tillförlitliga metoder och att

allmänhetens förtroende för giltigheten i slutsatserna bevaras.

Vidare publiceras årligen många samhällsvetenskapliga opinions-

och attitydundersökningar. Sambandet mellan inställningar i

politiska sakfrågor som bistånds- och flyktingfrågor och

partipolitiska sympatier hör till de frågeställningar som

kartlagts i väljarundersökningar. Statsvetenskapliga

institutionen vid Göteborgs universitet publicerar regelmässigt

analyser av väljarbeteende efter varje val till riksdagen. Även

representativitetsstudier -- dvs. undersökningar av graden av

åsiktsöverensstämmelse mellan partiernas företrädare och

deras väljare -- har genomförts i det sammanhanget. Även direkt

berörda kommunala intressenter har genomfört undersökningar av

folkliga opinioner, exempelvis av reaktioner på

flyktingmottagandet.

I anknytning till motion U545 kan nämnas att frågan om

kvinnors ställning inom EG och EG-medlemskapets effekter ur

jämställdhetssynpunkt är ett centralt ämne i samhällsdebatten

och att ett flertal skrifter tillkommit just för att belysa

denna fråga. Regeringen har också tillsatt en särskild

delegation för att fördela medel till information och

folkupplysning om den europeiska integrationen. Vad avser

analyser i offentlig regi av den europeiska integrationens och

EG:s inverkan på svensk samhällsutveckling och svenska kvinnor

och män kan erinras om det generella kommittédirektiv

(dir.l988:43) i vilket regeringen föreskrev att EG-aspekten

skall beaktas i utredningsarbetet.

Utskottets bedömning

Opinionsundersökningar om centrala politiska frågor genomförs

fortlöpande av flera självständiga institut. Det bör inte

ankomma på statsmakterna att föreskriva hur dessa undersökningar

skall utformas och äga rum. Vad avser det analysarbete om

integrationens verkningar med avseende på kvinnor och män, som

efterfrågas i motion U545, får utskottet hänvisa till de

allmänna riktlinjer som antagits för jämställdhetssträvandena i

det svenska samhället (jfr KU:s granskning av jämställdhetslagen

(l991:433) m.m. i l991/92:KU30). Det får därför ankomma på varje

enskild instans som i sitt utrednings- och analysarbete berör

EG-integrationens verkningar att beakta synpunkter av det slag

som anförs i motionen. Med hänsyn till ovanstående avstyrks

motionerna l991/92:K217 yrkandena 2 och 4 samt U545 yrkande 1.

11. Etiska regler i politiken

Motionen

I motion K319 av Lennart Daléus (c) yrkas att etiska regler

bör tillskapas för politiker. Sådana regler skulle stärka

förtroendet för det politiska livet och arbetet, inte minst som

ett instrument för självsanering och som stöd i dagligt arbete.

Dessa regler skulle också ge ökad tyngd åt politikers synpunkter

på andra gruppers regler och villkor. I situationer då den

snabba tekniska och vetenskapliga utvecklingen framtvingar nya

dilemman kan det vara av stor betydelse att sådan vägledning

finns. Sådana etiska regler ersätter emellertid inte enligt

motionen väljarnas granskning av de valda i den normala

politiska processen.

Bakgrund

Frågan om utarbetande av etiska handböcker eller

regelsamlingar för politiker behandlades av utskottet senast

våren 1991 (1990/91:KU32). Utskottet framhöll då att det är en

bärande tanke i ett representativt demokratiskt system att de

valda politikerna ges stor frihet att på det sätt de finner bäst

representera sina väljare och de partier de företräder. Med

denna frihet följer ett stort personligt ansvar för de enskilda

politikerna att uppträda på ett sådant sätt att de inte skadar

tilltron till det politiska systemet. Det ankom enligt utskottet

på partierna och ytterst väljarna att tillse att deras

företrädare i olika valda församlingar utövar sina uppdrag på

ett moraliskt acceptabelt sätt. En grundläggande strävan i det

författningspolitiska arbetet har varit att i så liten

utsträckning som möjligt reglera partiernas yttre och inre

verksamhet. Enligt utskottet skulle av statsmakterna initierade

eller utfärdade regelsamlingar kunna uppfattas som redskap för

att på ett otillbörligt sätt påverka såväl partiernas inre liv

som de förtroendevaldas möjligheter att driva sin politik och

tillvarata sina väljares intressen. En detaljerad reglering

skulle också kunna uppfattas som ett ingrepp i den grundlagfästa

yttrandefriheten. Motionerna avstyrktes av utskottet.

Utskottets bedömning

Utskottet vill betona att grundläggande etiska värderingar bör

spela stor roll i all politisk verksamhet. Som framhålls i

motionen har dock under senare år politiker och andra ledande

företrädare för olika samhällsintressen allt oftare kritiserats

för oetiskt handlande. Det är därför viktigt att diskussioner om

etiska problem fortlöpande äger rum mellan enskilda politiker

liksom mellan företrädare för olika partier. Utskottet finner

emellertid att en formalisering av förhållningsregler för

politiker och i riksdagsarbetet riskerar att motverka sitt

syfte. Med hänvisning härtill avstyrks motion K319.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande statsskicket

att riksdagen avslår motion l991/92:K205,

men. (v)

2. beträffande författningsreform

att riksdagen avslår motionerna 1991/92:K206, 1991/92:K208

yrkande 1, 1991/92:K219 yrkande 1 samt l991/92:K227,

3. beträffande skilda valdagar

att riksdagen avslår motion 1991/92:K219 yrkande 6,

4. beträffande personval

att riksdagen avslår motionerna l991/92:K219 yrkande 3 och

1991/92:K322 yrkande 1,

res. (nyd)

5. beträffande längre mandatperioder m.m.

att riksdagen avslår motion 1991/92:K219 yrkande 2,

6. beträffande riksdagsledamöternas antal

att riksdagen avslår motionerna l991/92:K202 och l991/92:K322

yrkande 2,

res. (nyd)

7. beträffande grundlagsreglering av utlandssvenskarnas

rösträtt

att riksdagen med bifall till motionerna l991/92:K201 och

l991/92:K222 som vilande antar i bilaga angivet förslag om

ändring i regeringsformen,

res. (s)

men. (v)

8. beträffande invandrares rösträtt i riksdagsval

att riksdagen avslår motion l991/92:K311,

men. (v)

9. beträffande folkomröstningsfrågor

att riksdagen avslår motion l991/92:K221,

res. (nyd)

10. beträffande folkomröstningar i enskilda frågor

att riksdagen avslår motionerna l991/92:K217 yrkandena 1 och 3

samt l991/92:U534 yrkande 2,

11. beträffande opinionsundersökningar m.m.

att riksdagen avslår motionerna l991/92:K217 yrkandena 2 och 4

samt l991/92:U545 yrkande 1,

12. beträffande etiska regler i politiken

att riksdagen avslår motion 1991/92:K319.

Stockholm den 12 november 1992

På konstitutionsutskottets vägnar

Thage G Peterson

I beslutet har deltagit: Thage G Peterson (s), Bertil

Fiskesjö (c), Catarina Rönnung (s), Ylva Annerstedt (fp), Kurt

Ove Johansson (s), Stig Bertilsson (m), Torgny Larsson (s),

Ingvar Svensson (kds), Harriet Colliander (nyd), Inger René (m),

Lisbeth Staaf-Igelström (s), Henrik S Järrel (m), Elvy

Söderström (s), Björn von der Esch (m) och Jan Bergqvist (s).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Bengt Hurtig (v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservationer

1. Personval (mom. 4)

Harriet Colliander (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar

med "Med hänvisning" och slutar med "yrkande 1" bort ha följande

lydelse:

Personval hänger samman med frågan om en minskning av antalet

riksdagsledamöter. Ett större inslag av personval i valsystemet

stärker kontakten mellan väljare och valda. Utskottet anser att

Personvalsutredningens arbete även bör beakta frågan om minskat

antal ledamöter. Utskottet tillstyrker motionerna K219 yrkande 3

och K322 yrkande 1.

dels att hemställan under mom. 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande personval

att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:K219 yrkande

3 och 1991/92:K322 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört.

2. Riksdagsledamöternas antal (mom. 6)

Harriet Colliander (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9

börjar med "Frågan om" och slutar med "yrkande 2 avstyrks" bort

ha följande lydelse:

Riksdagens ställning som hjärtpunkten i svensk demokrati har

försvagats. Ett sätt att motverka denna utveckling kan vara att

som föreslås i motion K322 yrkande 2 minska antalet ledamöter

till 151 och därmed göra dem mera synliga för väljarna.

Förslaget i motion K202 att endast minska till 299 ledamöter

avstyrks.

dels att utskottets hemställan under mom. 6 bort ha

följande lydelse:

6. beträffande riksdagsledamöternas antal

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:K322 yrkande 2

samt med avslag på motion K202 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

3. Grundlagsreglering av utlandssvenskarnas rösträtt (mom. 7)

Thage G Peterson, Catarina Rönnung, Kurt Ove Johansson, Torgny

Larsson, Lisbeth Staaf-Igelström, Elvy Söderström och Jan

Bergqvist (allas) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10

börjar med "Enligt gällande" och på s. 11 slutar med

"följdändringar i vallagen" bort ha följande lydelse:

Beträffande grundlagsreglering av utlandssvenskarnas rösträtt

anser utskottet att inga sådana omständigheter tillkommit som

bör föranleda ändringar i regleringen av denna rösträtt. Till

detta kommer att konsekvenserna av en inskrivning av

utlandssvenskarnas rösträtt i regeringsformen först måste

utredas, innan riksdagen beslutar. Vidare utgår utskottet ifrån

att i enlighet med svensk tradition ett beslut om

grundlagsreglering i detta hänseende föregås av samråd mellan de

politiska partierna. Med hänvisning till det anförda avstyrks

motionerna K201 och K222.

dels att utskottets hemställan under mom. 7 bort ha

följande lydelse:

7. beträffande grundlagsreglering av utlandssvenskarnas

rösträtt

att riksdagen avslår motionerna 1991/92:K201 och 1991/92:K222.

4. Folkomröstningsfrågor (mom. 9)

Harriet Colliander (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11

börjar med "Det finns" och slutar med "1991/92:K221 avstyrks"

bort ha följande lydelse:

Motionen K221 går ut på att i ökad omfattning använda

folkomröstningar som instrument för riksdagens beslutsfattande.

Folkomröstningar kan användas enligt reglerna i RF. Men det bör

också finnas en möjlighet att vid sidan av dessa öppna för

folkomröstningar av mera opinionsmätande karaktär i syfte att

förbättra riksdagens beslutsunderlag.

Utskottet delar uppfattningen att flera folkomröstningar

medför en förstärkning av demokratin, så till vida att

medborgarna får ett direkt inflytande i beslutsprocessen. Det

handlar alltså om ett direkt inflytande och inte indirekt, som

förhållandet är i dag.

Utskottet anser således, till skillnad från tidigare, att ett

vidgat bruk av folkomröstningar inte försvagar det

parlamentariska styrelseskicket och motverkar strävandena att

stärka riksdagens ställning, utan i stället förstärker

demokratin och riksdagen. Motion K221 tillstyrks.

dels att utskottets hemställan under mom. 9 bort ha

följande lydelse:

9. beträffande folkomröstningsfrågor

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:K221 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilda yttranden

1. Författningsreform (mom. 2)

Bertil Fiskesjö (c) anför:

Mot bakgrund av regeringens besked om pågående partisamtal

befinner sig författningsfrågorna i ett nytt läge. Jag vill dock

erinra om att förslagen i motion K207 spänner över ett större

område. Vissa i motion K207 nämnda frågor -- t.ex. vad gäller

upplösningsrätten, folkomröstningsinstitutet och kravet på en

systematisk översyn ur tolkningssynpunkt av omtvistade

grundlagsparagrafer -- omfattas inte av utredningsarbetet.

Harriet Colliander (nyd) anför:

Beskedet om att vissa författningsfrågor befinner sig under

partipolitisk beredning löser inte de svagheter som ryms i

nuvarande ordning eller de långsiktiga utmaningar som möter

Sverige i 2000-talets förhållanden.

2. Riksdagsledamöternas antal (mom. 6)

Stig Bertilsson, Inger René, Henrik S Järrel och Björn von der

Esch (alla m) anför:

Skäl finns för ståndpunkten att riksdagens ledamöter är för

många i förhållande till vårt lands storlek. En minskning av

antalet ledamöter hänger emellertid samman med att ändringar

görs i valsystemet, bl.a. för att garantera god representation

för alla delar av landet.

3. Folkomröstningsfrågor (mom. 9)

Bertil Fiskesjö (c) anför:

Folkomröstningar kan vara ett värdefullt komplement till det

representativa styrelsesystemet. En förutsättning för detta är

dock att folkomröstningsinstitutet får en utformning som är

rationell och meningsfull. En översyn bör därför ske i enlighet

med riktlinjer som anges i motion K206 av Bertil Fiskesjö

m.fl.(c).

Meningsyttringar av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,

eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i

utskottet.

Bengt Hurtig (v) anför:

1. Statsskicket (mom. 1)

Enligt min mening strider systemet med ärftlig monarki mot den

demokratiska grundvärdering som säger att hela folket i fria val

skall ha rätt att utse sina företrädare. Detta bör riksdagen som

sin mening ge regeringen till känna.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under mom.

1 borde ha hemställt:

1. beträffande statsskicket

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:K201 som sin

mening ger regeringen till känna vad ovan anförts.

2. Grundlagsreglering av utlandssvenskarnas rösträtt (mom. 7)

Jag ansluter mig till den socialdemokratiska reservationen.

3. Invandrares rösträtt i riksdagsval (mom. 8)

Jag anser att rösträtt för invandrare i riksdagsval är en

viktig demokratisk fråga. Mot bakgrund av detta anser jag att

utskottet bort hemställa att riksdagen hos regeringen begär ett

förslag om rösträtt för invandrare i riksdagsval, oberoende av

medborgarskap.

8. beträffande invandrares rösträtt i riksdagsval

att riksdagen bifaller motion 1991/92:K311,

4. Folkomröstningar i enskilda frågor (mom. 10)

Det enda rimliga sättet att genomföra omröstningen och att

hålla den fri från partitaktiska hänsyn är att hålla den skild

från ordinarie riksdagsval. Det skall endast finnas alternativen

ja/nej till medlemskap. Utfallet skall vara avgörande. Under

utskottets bedömning borde ha hemställts att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motion U534 anförts om

folkomröstning om medlemskap i Europeiska unionen.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under

mom.10 borde ha hemställt:

10. beträffande folkomröstningar i enskilda frågor

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:U534 som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts.

Förslag till

Lag om ändring i regeringsformen

Bilaga

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 2 § regeringsformen1

skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

2 §

Rösträtt vid val till Rösträtt vid val till

riksdagen tillkommer svensk riksdagen tillkommer svensk

medborgare som är bosatt i medborgare som är eller

riket. Om rösträtt någon gång har varit

för svensk medborgare som bosatt i riket. Den som icke

ej är bosatt i riket finns har uppnått aderton års

bestämmelser i lag. Den som ålder senast på valdagen

icke har uppnått aderton har ej rösträtt.

års ålder senast på

valdagen har ej

rösträtt.

Frågan huruvida rösträtt enligt första stycket föreligger

avgöres på grundval av en före valet upprättad röstlängd.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.

1 Regeringsformen omtryckt 1991:1503.