Bet. 1992/93:KU6

Konstitutionsutskottets betänkande

1992/93:KU06

Valfrågor, m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1992/93

KU6

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas 20 motioner rörande skilda

valfrågor. Utskottet föreslår med anledning av två motioner

översyn av vissa regler rörande överklagandetider enligt

vallagen och av brevröstningsföreskrifter. Övriga motioner

avstyrks, huvudsakligen under hänvisning till pågående

utredningsarbete och nyligen framlagt delbetänkande från

Vallagsutredningen. Två reservationer och meningsyttring

föreligger.

Motionerna

1991/92:K224 av Lennart Fremling (fp) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om förenklat förfarande vid utlandssvenskarnas deltagande i

riksdagsval.

1991/92:K231 av Chris Heister (m) vari yrkas att riksdagen hos

regeringen begär förslag till lagändring som syftar till att ur

riket flyttade svenska medborgare automatiskt förs över till den

särskilda röstlängden i enlighet med vad som anförts i motionen.

1991/92:K611 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas

4. att riksdagen hos regeringen begär sådan ändring i vallagen

att, om skiljandet kyrka--stat ej är genomfört till nästa val,

kommunernas valnämnder kan anordna val till kyrkofullmäktige på

samma dag som övriga val,

5. att riksdagen hos regeringen begär sådan ändring i vallagen

att ett bemyndigande görs för valnämnden enligt vad i motionen

anförts om kyrkofullmäktiges köp av valnämndens tjänster.

1991/92:K701 av Bengt Silfverstrand m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär en sådan ändring av 6 kap. 9 §

ValL att i motionen berört missbruk av partimarkerade valsedlar

undanröjs.

1991/92:K702 av Lena Öhrsvik (s) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna att frågan om användning av

symboler på valsedel prövas av Kommittén för utredning av

valförfarandet.

1991/92:K703 av Knut Wachtmeister och Rune Rydén (m) vari

yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om en ändring

av valkretsindelningen i Malmöhus län för val till riksdagen i

enlighet med vad som anförts i motionen.

1991/92:K704 av Christer Lindblom (fp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om bättre garanterad valhemlighet.

1991/92:K705 av Olle Schmidt och Margitta Edgren (fp) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts angående ny valkretsindelning i Malmöhus län.

1991/92:K706 av Bertil Persson (m) vari yrkas att riksdagen

beslutar att Fyrstadskretsen avskaffas.

1991/92:K708 av Owe Andréasson och Ulla-Britt Åbark (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om kyrkofullmäktigvalet.

1991/92:K709 av Birger Hagård (m) vari yrkas att riksdagen hos

regeringen begär förslag om att brevröstningslagen utformas så

att valförsändelse kan befordras med utnyttjande av kurirpost.

1991/92:K710 av Ingvar Björk och Bo Nilsson (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts rörande vallokalernas tillgänglighet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

åtgärder vidtas för att samtliga vallokaler skall bli

tillgängliga för alla röstande.

1991/92:K711 av Bertil Persson (m) vari yrkas att riksdagen

hos regeringen begär förändringar i vallagstiftningen, avsedda

att förhindra det slags agerande i riksdagsvalen som redovisats

i motionen.

1991/92:K712 av Birger Hagård och Ylva Annerstedt (m, fp) vari

yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av

överklaganderegler i vallagen i enlighet med vad som anförts i

motionen.

1991/92:K713 av Bertil Persson (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om ändrad kommunal valkretsindelning.

1991/92:K714 av Carl-Johan Wilson (fp) vari yrkas att

riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning med

uppgift att utreda möjligheten för olika fraktioner att

presentera kandidater i kyrkoval på samma valsedel så att

väljarna utser sina representanter genom markering på valsedeln.

1991/92:K715 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om utlandssvenskarnas röstningsmöjligheter.

1991/92:K716 av Gudrun Norberg (fp) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om förändringar i valen till kyrkofullmäktige, stiftsfullmäktige

och kyrkomötet.

1991/92:K717 av Håkan Holmberg (fp) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om åtgärder för att förhindra missbruk av nomineringsrätten vid

riksdagsval.

1991/92:K719 av Harriet Colliander (nyd) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om förbättrad kontroll av identitet vid

röstavgivning i vallokal.

Utskottet

1. Valkretsindelningen i Malmöhus län

Motionerna

I motionerna 1991/92:K703 av Knut Wachtmeister och Rune Rydén

(m), 1991/92:K705 av Olle Schmidt och Margitta Edgren (fp) och

1991/92:K706 av Bertil Persson (m) föreslås att

valkretsindelningen i Malmöhus län ändras. I motion K703 erinras

om att frågan om ny valkretsindelning varit aktuell under mer än

20 år samt om det förslag som majoriteten i Personval- och

valkretsutredningen lade fram. Mot bakgrund av uttalanden sedan

1981 av justitieministrarna Petri, Rainer, Wickbom, Frejvalds

och Hellsvik i frågedebatter i riksdagen om behovet av en reform

anser motionärerna att riksdagen bör begära förslag om ändring i

valkretsindelningen. I motion K705 framhålls att den nuvarande

valkretsindelningen bygger på historiska traditioner då

skillnaderna mellan land och stad var mer påtagliga än i dag. En

ny ordning bör bygga på att Malmö stad utgör en valkrets och att

länet i övrigt delas i en sydlig och en nordlig del. De tre

valkretsarna skulle då bli ungefär lika stora vad gäller

befolkning och mandattilldelning. I motion K706 anförs att

Fyrstadskretsen under hela sin existens varit en oformlighet.

Fyrstadskretsen bör därför avskaffas.

Gällande regler, m.m.

För val till riksdagen är riket indelat i 28 valkretsar. I de

flesta fall utgör länet en valkrets. Enligt 2 kap. 1 § vallagen

utgör Malmö, Helsingborg, Landskrona och Lunds kommuner en

valkrets (Fyrstadskretsen) och Malmöhus län i övrigt en

valkrets. Fyrstadskretsen har 17 och länet i övrigt 11 fasta

valkretsmandat. Vid 1991 års val erhöll båda valkretsarna

vardera två utjämningsmandat.

Tidigare behandling

Frågan om valkretsindelningen i Malmöhus län har varit aktuell

i riksdagen under en följd av år med anledning av motioner och

frågedebatter. En utförlig redovisning lämnades i utskottets

betänkande 1991/92:KU3 till vilket här kan hänvisas.

Utskottet anförde i nämnda betänkande att det är angeläget att

frågan om valkretsindelningen i Malmöhus län togs upp till

förnyad prövning. Under hänvisning till att olika valfrågor

skulle komma att utredas ansåg utskottet att något särskilt

initiativ från riksdagens sida inte var erforderligt.

Statsrådet Reidunn Laurén inbjöd i en skrivelse till

partisekreterarna den 2 april 1992 företrädare för

riksdagspartierna att delta i en arbetsgrupp för beredning av

frågan om valkretsindelningen i Malmöhus län under ledning av

statssekreteraren i Justitiedepartementet Krister Thelin.

Arbetsgruppen höll ett inledande sammanträde den 14 maj 1992.

Utskottets bedömning

Den arbetsgrupp med företrädare för riksdagspartierna som på

initiativ av statsrådet Reidunn Laurén bildats för att behandla

frågan om valkretsindelningen i Malmöhus län har enligt vad

utskottet erfarit hållit två sammanträden, senast under oktober

månad 1992. Med anledning av de pågående samtalen anser

utskottet att något initiativ från utskottets sida med anledning

av motionerna inte är erforderligt. Motionerna K703, K705 och

K706 avstyrks följaktligen.

2. De kommunala valkretsarna

Motionen

Bertil Persson (m) föreslår i motion 1991/92:K713 att det

endast skall finnas en valkrets i varje kommun vid de kommunala

valen. I motionen yrkas att riksdagen ger regeringen detta till

känna.

Gällande regler m.m.

Föreskrifter om valkretsindelning av kommun ges i vallagen

2kap. 9--13 §§. Det är kommunfullmäktige som beslutar om

valkretsindelning, vars beslut dock skall fastställas av

länsstyrelsen. För val av kommunfullmäktige skall kommun indelas

i valkretsar, om det i kommunen finns flera än 24000

röstberättigade invånare eller om för kommunen skall utses minst

51 fullmäktige. Överstiger antalet röstberättigade invånare i

kommun 6000 får kommunen indelas i valkretsar. Annan kommun

får indelas i valkretsar endast om synnerliga skäl föreligger på

grund av kommunens särskilt betydande utsträckning eller

liknande förhållanden.

Valbarhet är ej inskränkt inom en valkrets. Som röstberättigad

anses den som har upptagits i gällande röstlängd.

Vid valkretsindelningen skall iakttas att valkretsarna utformas

så att varje krets kan beräknas komma att utse minst 15

kommunfullmäktige. Vidare skall, i den mån det kan ske utan

olägenhet, indelningen utformas så att antalet fullmäktige för

hela kommunen kan beräknas bli lika fördelat på de särskilda

kretsarna. Kretsarna bör också vara utformade så att varje krets

kan omslutas med en sammanhängande gränslinje.

I 1983 års demokratiberednings uppdrag ingick att pröva frågan

om förbättrad proportionalitet vid val av kommunfullmäktige i

valkretsindelade kommuner. Beredningen stannade för att föreslå

att nuvarande ordning vid kommunfullmäktigvalen tillämpas tills

ytterligare erfarenheter vunnits. Beredningens minoritet (c, fp,

vpk) reserverade sig till förmån för ett system med

utjämningsmandat utan procentspärr.

Frågor rörande det kommunala valsystemet, särskilt frågan om

utjämningsmandat i valkretsindelade kommuner, behandlades i

riksdagen senast hösten 1990 med anledning av motioner

(1990/91:KU4). Utskottet ansåg att frågor om utjämningsmandat

borde kunna omfattas av den översyn av vallagsfrågorna som

aktualiserats. Riksdagen anslöt sig till utskottets bedömning.

Vallagsutredningen (Ju 1991:02) som tillsattes våren 1991 har

bl.a. att se över valförfarandet från administrativ och teknisk

synpunkt. I direktiven (1991:13) erinras bl.a. om

konstitutionsutskottets uttalanden. Enligt direktiven har den

särskilde utredaren att i en första etapp företa en mer teknisk

genomgång av skilda frågor varefter utredningen förutsätts

breddas genom parlamentarisk medverkan för det fortsatta

arbetet.

Utskottets bedömning

Vallagsutredningen, som nyligen avlämnat ett delbetänkande

(SOU 1992:108) med förslag till vissa ändringar i

valförfarandet, m.m., har enligt sina direktiv bl.a. att

behandla frågor om utjämningsmandat i de kommunala valen. Denna

fråga, som inte tagits upp i det nu avlämnade betänkandet, bör

enligt utredningsmannen behandlas i det fortsatta arbetet, som

avses ske under parlamentarisk medverkan.

Enligt utskottets mening är det i motionen framförda förslaget

om endast en valkrets per kommun av den arten att det kommer att

ingå i den översyn som avser valkretsar och utjämningsmandat.

Med hänvisning till det pågåendet utredningsarbetet avstyrks

motion K713.

3. Brevröstning

Motionen

Birger Hagård (m) hemställer i motion 1991/92:K709 att

riksdagen hos regeringen begär förslag om att brevröstningslagen

utformas så att valförsändelse kan befordras med utnyttjande av

kurirpost. Enligt motionären förekom vid de allmänna valen 1991

att ett femtontal tjänstemän vid den svenska ambassaden i Bonn

sände sina brevröster till Sverige med utnyttjande av kurirpost.

Det visade sig sedermera att dessa röster kom att behandlas

olika av skilda valnämnder. I ett fall hade rösterna godtagits

och i övriga fall inte godtagits därför att de inte varit

avsända med vanlig post. I de senare fallen hade besluten

överklagats till riksdagens valprövningsnämnd som lämnat

överklagandena utan bifall under hänvisning till de mycket

detaljerade bestämmelser som finns i brevröstningslagen om

poststämplar etc. Nämnden var dock inte enig.

Gällande regler m.m.

Förfarandet vid brevröstning är reglerat i lag (1991:189)om

brevröstning i Förbundsrepubliken Tyskland och Schweiz.

Röstberättigade svenska medborgare som vistas i

Förbundsrepubliken Tyskland eller Schweiz får rösta genom att

från samma land sända sina valsedlar till valnämnden med posten

(brevröstning). Enligt 2§ tredje stycket nämnda lag lägger

väljaren sedan han gjort sin försändelse i ordning in den

tillsammans med sitt röstkort i ett omslagskuvert och tillsluter

detta. Därefter lämnas försändelsen för postbefordran. Enligt

2§ fjärde stycket samma lag får brevröstningsförsändelsen vara

iordninggjord tidigast 24 dagar före valdagen och skall avges

senast dagen före valdagen. Försändelsen skall anses avgiven den

dag då den är poststämplad. I 4§ brevröstningslagen anges att

valnämndens kontroll av omslagskuvert med brevröst skall omfatta

att:

1. omslagskuvertet inte blivit öppnat efter tillslutandet,

2. omslagskuvertet har avlämnats för postbefordran i

Förbundsrepubliken Tyskland eller Schweiz,

3. brevröstningsförsändelsen inte har avgetts senare än dagen

före valdagen.

Valprövningsnämnden anförde i sitt beslut (dnr 32-1991,

1991.11.13): "I lagen om brevröstning är liksom i vallagen noga

reglerat hur röstningsförfarandet skall gå till, bl.a. i syfte

att valnämnderna inte skall behöva ta ställning till om annat

förfarande än det uttryckligen angivna kan godtagas. Klagandena

har inte lämnat sina brevröstningsförsändelser till

postbefordran på det sätt som föreskrivs i lagen om

brevröstning." Valprövningsnämnden lämnade överklagandena utan

bifall. Två av nämndens ledamöter var skiljaktiga och ville

bifalla besvären.

Utskottets bedömning

Utskottet anser i likhet med vad som framförts i motionen att

det inte är tillfredsställande att brevröster som sänds med

utrikesförvaltningens kurirpost och som kommer valmyndigheterna

tillhanda inom föreskriven tid inte kan godtas därför att det

inte finns någon poststämpel, åsatt i brevröstningslandet, på

resp. brevröst. Erforderliga uppgifter om avsändningsdag bör

kunna framgå av expeditionen av kurirposten. Det finns därför

enligt utskottets mening skäl att låta Vallagsutredningen se

över de aktuella reglerna och lägga fram förslag till lämplig

lösning. Utskottet tillstyrker motion K712. Vad utskottet anfört

bör ges regeringen till känna.

4. Utlandsröstning

Motionerna

Utlandssvenskarnas röstning tas upp i tre motioner.

Lennart Fremling (fp) föreslår i motion 1991/92:K224 att det i

dag komplicerade ansökningsförfarandet inför röstning i utlandet

vid riksdagsval förenklas. Nuvarande regler innebär enligt

motionen att åtskilliga svenska medborgare som vistas utomlands

inte utövar sin rösträtt. Riksdagen bör ge regeringen till känna

vad i motionen anförts om förenklat förfarande vid

utlandssvenskarnas deltagande i riksdagsval.

Chris Heister (m) föreslår i motion 1991/92:K231 att riksdagen

hos regeringen begär förslag till lagändring som syftar till att

de medborgare som flyttar ur riket automatiskt skall föras över

till den särskilda röstlängden. Motionären anför bl.a. att det

nuvarande systemet är krångligt och skapar ett ansenligt

byråkratiskt merarbete hos Riksskatteverket, utlandsmyndigheter

och de svenska medborgarna. Enligt motionen kommer de nyligen

beslutade nya reglerna beträffande folkbokföring och bosättning

att leda till att fler svenskar än tidigare kommer att anses

vara utflyttade och därför inte föras upp i den allmänna

röstlängden. När detta konstateras kan tidsgränserna för den

särskilda röstlängden vara passerade. En skyndsam ändring är

enligt Chris Heister därför erforderlig inför 1994 års

riksdagsval.

Elisabeth Fleetwood m.fl. (m) föreslår i motion 1991/92:K715

att Vallagsutredningen bör utarbeta förslag till ändrade regler

och rutiner som kan förbättra utlandssvenskarnas möjligheter att

delta i riksdagsvalet. Enligt motionärerna har det visat sig

mycket svårt att beräkna hur många svenska medborgare som vid

valen permanent, långvarigt eller tillfälligt befinner sig

utomlands. I särskild röstlängd fanns vid 1988 års valupptagna

drygt 18000 personer av vilka 13500 utnyttjade sin rösträtt

-- ett valdeltagande på nära 73 %. Motionärerna uppger att det

har beräknats att uppemot 80000 svenska medborgare är

verksamma utomlands. Hur många som missat att bli uppförda i den

särskilda röstlängden är enligt motionen svårt att veta. Det

erfordras därför förbättringar i informationen till

utlandssvenskarna. Dessutom bör den som en gång upptagits i den

särskilda röstlängden få stå kvar till dess att personen

återflyttar till Sverige. Enligt motionen bör Vallagsutredningen

kunna utarbeta förslag till ändrade regler och rutiner som kan

förbättra utlandssvenskarnas möjligheter att delta i

riksdagsvalet.

Gällande regler m.m.

Enligt 4 kap. 11 § vallagen har en svensk medborgare som ej är

bosatt i riket rösträtt vid val till riksdagen, om han varit

folkbokförd här någon gång och uppnått arton års ålder senast på

valdagen. Vidare anges att en svensk medborgare skall anses

bosatt utom riket, om han enligt skattemyndigheternas personband

ej är folkbokförd här. I särskild röstlängd tas efter ansökan

upp de röstberättigade svenska medborgare som inte är

folkbokförda i riket den 1 juni. Ansökan kan göras av svensk

medborgare som är bosatt utomlands eller före den 1 juni kommer

att bosätta sig utomlands och därför inte är folkbokförd i

Sverige den 1 juni när den allmänna röstlängden upprättas.

Skriftlig ansökan skall skickas till den centrala valmyndigheten

senast den 1 juni med en försäkran på heder och samvete att

sökanden är svensk medborgare. Särskild röstlängd upprättas

varje år. Ansökan om att tas upp i den särskilda röstlängden

måste göras inför varje ordinarie val. Den gäller då även för

de två kommande mellanvalsåren. När ansökan kommit in till

centrala valmyndigheten får sökanden en skriftlig bekräftelse på

detta. Ansökan som görs för sent eller som saknar egenhändigt

undertecknad försäkran avgiven det år röstlängden upprättas tas

inte upp till prövning. Ansökningsblanketter för att bli

upptagen i särskild röstlängd lämnas vid anmälan om utvandring.

Dessutom finns sådana hos samtliga svenska utlandsmyndigheter.

Vidare får samtliga personer som tagits upp i röstlängderna för

föregående valperiod direktadresserade ansökningsblanketter.

Tilläggsdirektiv till Vallagsutredningen

I tilläggsdirektiv till Vallagsutredningen (Ju 1992:02) i maj

månad 1992 anförs att det är angeläget att söka förenkla själva

röstningsförfarandet för utlandssvenskarna i syfte att

underlätta för dem att använda sig av den rösträtt de

principiellt är tillerkända. Det kan enligt direktiven till

följd av de komplicerade reglerna om anmälan till särskild

röstlängd och röstmottagning på svenska utlandsmyndigheter vara

förenat med betydande svårigheter för en svensk medborgare som

är bosatt utomlands att rösta. Exempel på åtgärder som utredaren

bör överväga är att se över röstningsförfarandet.

Utskottets bedömning

Vallagsutredningen har enligt sina tilläggsdirektiv haft att

särskilt se över de bestämmelser som reglerar

röstningsförfarandet för utlandssvenskar i syfte att göra det

lättare för denna väljarkategori att delta i riksdagsvalen.

Utredningen har i sitt nyligen avlämnade delbetänkande bl.a.

föreslagit att den särskilda röstlängden skall framställas med

hjälp av de register som finns inom folkbokföringssystemet och

där väljaren automatiskt tas upp i den särskilda röstlängden.

Den som inte tagits upp i den särskilda röstlängden vid

upprättandedagen den 1 juli skall ändå kunna tas upp efter

begäran fram till torsdagen före valdagen. Om utlandssvensken

röstar och denna röst kommer in till RSV senast torsdagen före

valdagen skall rösten uppfattas som en begäran att tas upp i den

särskilda röstlängden. Den som befinner sig i Sverige skall

senast dagen före valdagen kunna begära röstkort, vilket

erfordras för röstning i vallokal eller på postkontor.

Utskottet finner att Vallagsutredningens förslag i stort

tillgodoser syftet i motionerna. Utredningsförslaget kommer nu

att beredas inom Justitiedepartementet. Med anledning av

pågående beredning finner utskottet inte anledning att föreslå

någon åtgärd från riksdagens sida. Motionerna K224, K231 och

K715 avstyrks följaktligen.

5. Utnyttjandet av partibeteckningar, m.m.

Motionerna

Frågor om otillbörligt utnyttjande av partibeteckningar och

den fria nomineringsrätten och symboler på valsedlar tas upp i

fyra motioner.

I motion 1991/92:K701 av Bengt Silfverstrand m.fl. (s) yrkas

att riksdagen hos regeringen begär en sådan ändring av 6 kap.

9§ vallagen att i motionen påtalat missbruk av partimarkerade

valsedlar undanröjs. I motiveringen erinras om den partiella

författningsreformen, som bl.a. innebar gemensam valdag och ett

mera tidsenligt sammanräkningsförfarande samt att staten åtog

sig att framställa enhetligt utformade valsedlar. De etablerade

partierna erhöll också ett betydande antal valsedlar

kostnadsfritt. Samtidigt skedde lättnader i reglerna om

valsedlars ogiltighet. En åtgärd var att slopa regeln om att en

valsedel för att vara giltig skulle uppta ett giltigt

kandidatnamn. Därmed skapades förutsättningar för nuvarande

officiella service från statens sida genom tillhandahållande av

s.k. partimarkerade valsedlar i röstningslokaler och postkontor.

Enligt motionen har det utvecklats ett tilltagande missbruk av

etablerade partiers namn. Det har enligt motionen förekommit att

valmyndigheterna tillhandahållit partimarkerade valsedlar som

varit oönskade av partierna i fråga. I 1991 års valrörelse

accentuerades ytterligare missbruket. Det förekom bl.a.

valsedlar med partibeteckningarna "Socialdemokratiska

arbetarpartiet" resp. "Moderata samlingspartiet" men där det

förts upp kandidater företrädande åsikter liggande fjärran från

dessa båda demokratiska partiers synsätt. Syftet bakom sådana

aktioner synes enligt motionärerna ha varit att få in

företrädare för annat parti -- i detta fall Sjöbopartiet.

Motionärerna anser att det är angeläget att reglerna i 6 kap.

9§ vallagen om tillhandahållande av valsedlar ändras före

nästa ordinarie val.

Bertil Persson (m) föreslår i motion 1991/92:K711 en översyn

av vallagens bestämmelser rörande valsedlar och partibeteckning

för att komma till rätta med det tilltagande missbruket.

Motionären erinrar om att Skånepartiet tryckte upp valsedlar med

beteckningarna Socialdemokratiska arbetarpartiet resp. Moderata

samlingspartiet. Som första namn fördes upp det av resp. parti

anmälda första namnet varefter följde företrädare för

Sjöbopartiet, Skånepartiet, Ny demokrati m.fl. Riksdagen bör hos

regeringen begära erforderliga ändringar i vallagen.

Håkan Holmberg (fp) föreslår i motion 1991/92:K717 att

riksdagen hos regeringen begär åtgärder för att förhindra

missbruk av nomineringsrätten vid riksdagsval. Motionären

erinrar om ett tilltagande försök från grupper som själva är för

svaga för att få representation i riksdagen att manipulera sig

till representation med hjälp av den s.k. fria

nomineringsrätten. I motionen framhålls att det i riksdagsvalet

1991 för första gången förekom en ny form av manipulation.

Partiet Landsekonomerna (som tidigare uppträtt som

Opinionspartiet) gick ut med en riksvalsedel med partiledaren

som första namn. Därefter följde 34 professorer, varav sannolikt

inte någon var tillfrågad om de ville kandidera. Enligt

motionären var "professorslistan" en extrem och oförutsedd

tillämpning av den princip som säger att varje väljare har rätt

att skriva till egna kandidater på en lista ifall han eller hon

är missnöjd med de kandidater som resp. parti erbjuder.

Problemet bör nu utredas skyndsamt. Ett naturligt forum är

enligt motionären Personvalskommittén.

Lena Öhrsvik (s) föreslår i motion 1991/92:K702 att frågan om

symboler på valsedlar bör utredas av Vallagsutredningen. I

motiveringen anförs bl.a. att det under senare år tillkommit nya

väljargrupper för vilka symboler skulle kunna vara till stor

hjälp. Det gäller främst begåvningshandikappade personer som

tidigare ofta var omyndigförklarade och därmed saknade

rösträtt. Det gäller också invandrare från många olika håll i

världen och där vissa grupper, främst kvinnor, ibland får

bedömas som analfabeter. Motionären anser att symboler på

valsedlarna skulle kunna vara av stort värde för de relativt

stora grupper väljare som tillkommit under senare år.

Gällande regler, m.m.

Föreskrifter om valsedlar ges i 6 kap. vallagen. Till valsedel

skall användas särskilda blanketter som tillhandahålls av

centrala valmyndigheten. Valsedlarna skall vara lika till

storlek och material. På valsedel skall finnas partibeteckning.

Valsedel bör dessutom innehålla

namn på en eller flera kandidater

beteckning som visar för vilken valkrets sedeln är avsedd

uppgift om det val för vilket sedeln gäller.

Upptar valsedel med registrerad partibeteckning namn på

kandidater, skall valsedeln, om partiet anmält kandidater för

valet, som första namn uppta namnet på kandidat som tagits upp

på listan över kandidater som partiet anmält. Regler om

registrering av partibeteckning ges i 5 kap. vallagen. Enligt

3§ får partibeteckning registreras om partibeteckningen består

av eller innehåller ord. Kandidat som mot sin vilja förs upp på

valsedel kan anmäla detta enligt 6 kap. 7a§ vallagen till

länsstyrelsen som skall föra en förteckning över sådana

anmälningar som kommer in före valet.

Personvalskommittén, m.m.

I direktiven till Personvalsutredningen (dir. 1991:121) tas

bl.a upp frågan om den fria nomineringsrätten. Med anledning av

att den visat sig medföra vissa olägenheter, senast vid 1991 års

val, bör Personvalsutredningen överväga möjligheterna att

förhindra vad som kan uppfattas som ett otillbörligt utnyttjande

av den fria nomineringsrätten. I direktiven erinras även om att

konstitutionsutskottet i sitt betänkande 1991/92:KU3 pekat på

behovet av en lösning av ifrågavarande problem.

Personvalsutredningens arbete bör vara avslutat före 1992 års

utgång.

Tidigare behandling

Frågan om att förse valsedlar med punktskrift som hjälp för

synskadade har behandlats i riksdagen med anledning av motioner.

Riksdagen har under hänvisning till att Riksskatteverket hade

frågan under övervägande ansett att något uppdrag till

regeringen inte var erforderligt (1986/87:KU15). Utskottet

hänvisade bl.a. till att det enligt RSV skulle medföra en rad

tekniska komplikationer och även ekonomiska konsekvenser, vilka

ytterligare skulle övervägas.

Utskottets bedömning

Personvalskommittén skall enligt sina direktiv lägga fram

förslag som medför ett ökat inslag av personval till riksdagen

och kommunala beslutande församlingar. Enligt uppdraget skall

kommittén också se över den fria nomineringsrätten. Den skall

vidare samordna sitt arbete med Vallagsutredningen.

Personvalkommitténs arbete skall vara avslutat före 1992 års

utgång. Med hänvisning till att frågor om den fria

nomineringsrätten och om skydd av partibeteckningar m.m.

behandlas inom Personvalskommittén anser utskottet att någon

åtgärd inte nu bör vidtas med anledning av motionerna K701, K711

och K717. Utskottet avstyrker därför dessa motioner. Vad gäller

motion K702 om symboler på valsedlar är det närmast en fråga som

kan komma att behandlas inom det fortsatta utredningsarbetet. I

Vallagsutredningens delbetänkande anförs att frågor om

förändringar på detaljnivå, t.ex. utformningen av valsedlar, får

anstå i avvaktan på samverkan med Personvalskommittén. Utskottet

avstyrker motion K702.

6. Vallokalers tillgänglighet för handikappade

Motionen

Ingvar Björk och Bo Nilsson (s) föreslår i motion 1991/92:K710

att riksdagen ger regeringen till känna att åtgärder bör vidtas

för att samtliga vallokaler skall bli tillgängliga för alla

röstande. De anför att kommunerna kan ha svårigheter att ordna

lämpliga vallokaler, men att valnämnderna på ett bättre sätt bör

uppmärksammas på att vallokalen skall vara tillgänglig för alla

röstande.

Gällande regler m.m.

I varje kommun skall finnas en valnämnd. Valnämnden är på

kommunal nivå ansvarig för genomförande av val, och kommunen

skall tillhandahålla lämpliga vallokaler och erforderlig

personal. Centrala valmyndigheten (Riksskatteverket, RSV) ger i

föreskrifter och råd särskilda anvisningar. I RSV:s senaste

handledning inför 1991 års val framhålls att vallokalen bör

ligga i en byggnad som är så utformad att handikappade personer

har möjlighet att rösta.

Frågan om handikappanpassade vallokaler har behandlats vid ett

flertal tillfällen i riksdagen, senast hösten 1989

(1989/90:KU4). Utskottet redovisade då bl.a. RSV:s

rekommendationer. Något särskilt initiativ från riksdagens sida

ansågs inte erforderligt.

Utskottets bedömning

Som framgår av den lämnade redovisningen är det den kommunala

valnämnden som är ansvarig för tillhandahållande av vallokaler.

Riksskatteverket har i sitt informationsmaterial till

valnämnderna erinrat om att vallokal om möjligt bör förläggas

till en byggnad som är så utformad att rörelsehandikappade

personers möjlighet att rösta underlättas. Vallagsutredningen

har i sitt nyligen avgivna delbetänkande i anslutning till

förslag om slopande av möjligheten att poströsta på valdagen

uppmärksammat frågan rörande handikappanpassningen av

vallokaler. I sammanhanget erinrar utredningen om RSV:s

rekommendationer till valnämnderna samt om möjligheten att före

valdagen företa röstning i postlokaler, som normalt är bättre

handikappanpassade. Utskottet anser att det är viktigt att RSV

fortlöpande följer utvecklingen och i sina anvisningar till

valnämnderna understryker vikten av att dessa i största möjliga

utsträckning vid val av lokal beaktar de rörelsehandikappades

särskilda behov. Med hänvisning till det anförda anser utskottet

det inte erforderligt med något särskilt initiativ från

riksdagens sida. Motion K710 avstyrks.

7. Kyrkliga val, m.m.

Motionerna

Frågor om de kyrkliga valen tas upp i fyra motioner.

I motion 1991/92:K611 yrkande 4 av Lars Werner m.fl. (v)

föreslås att riksdagen begär sådan ändring i vallagen att, om

skiljandet kyrka--stat ej är genomfört till nästa val,

kommunernas valnämnder kan anordna val till kyrkofullmäktige på

samma dag som övriga val. I motiveringen anförs särskilt

besparings- och rationalitetsskäl.

Owe Andréasson och Ulla-Britt Åbark (s) föreslår i motion

1991/92:K708 att valet till kyrkofullmäktige bör ske samtidigt

med de allmänna valen. Motionärerna erinrar om att

valdeltagandet vid val till kyrkofullmäktige är mycket lågt. Ett

val samtidigt med de övriga borde kunna innebära högre

valdeltagande.

Carl-Johan Wilson (fp) föreslår i motion 1991/92:K714 att

riksdagen hos regeringen begär att en utredning tillsätts med

uppgift att utreda möjligheten för olika fraktioner att

presentera kandidater i kyrkoval på samma valsedel så att

väljarna utser sina representanter genom markering på valsedeln.

Motionären anser att det vore välkommet med ett mer markerat

personval i kyrkofullmäktigval. Valet blir, enligt motionären,

ganska ointressant för väljaren, när en kommitté har nominerat

namnen på valsedeln. Detta gäller särskilt om församlingen eller

samfälligheten enbart har en samlingslista. Samtliga partiers

eller grupperingars kandidater bör föras upp i alfabetisk

ordning på en enda valsedel. Den röstande markerar på valsedeln

vilka kandidater väljaren röstar på. Dock bör det finnas

möjlighet att rösta med annan valsedel.

Gudrun Norberg (fp) anser i motion 1991/92:K716 att valen till

kyrkofullmäktige, stiftsfullmäktige och kyrkomöte borde kunna

ske samtidigt och samtliga val vara direkta. De bör inte vara så

nära kopplade till de allmänna valen. Den beredning som

tillsatts för att bearbeta Carl Axel Petris utredning om

kyrka--stat-frågan bör kunna överväga också de kyrkliga

valfrågorna.

Tidigare behandling, m.m.

Frågor rörande de kyrkliga valen har under senare år

behandlats vid ett flertal tillfällen, såväl med avseende på

direkta val som en gemensam fristående kyrkans valdag eller

förläggning av kyrkofullmäktigvalen till samma dag som de

allmänna valen. Frågorna har ingående redovisats i betänkandena

1990/91:KU4 och 1991/92:KU15. Vid behandlingen 1990 uttalade

utskottet att tidpunkten för de kyrkliga valen borde tas upp

till prövning mot bakgrund av då aktuella överväganden inom

Civildepartementet och Svenska kyrkans centralstyrelse. I

sammanhanget avvisade utskottet tanken på att förlägga

kyrkofullmäktigvalen till samma dag som de allmänna valen. Vid

behandlingen hösten 1991 erinrade utskottet om den tidigare

behandlingen och anförde bl.a. att frågan om tidpunkt för de

kyrkliga valen har ett nära samband med ställningstaganden till

de framtida relationerna stat--kyrka. Enligt utskottet borde ett

ställningstagande till frågan om en ändring av tidpunkten för de

kyrkliga valen anstå tills vidare.

Kyrkoberedningen

Regeringen tillsatte i april 1992 en ny kyrkoberedning (dir.

1992:45) med uppgift att se över den statliga regleringen av

Svenska kyrkans ställning, organisation och ekonomi.

Utskottets bedömning

Som framgår av den lämnade redovisningen har motioner rörande

valfrågor inom det kyrkliga området avslagits under hänvisning

till pågående utredningar rörande förhållandet stat--kyrka. Den

i april 1992 tillsatta Kyrkoberedningen har till uppgift att se

över den statliga regleringen av Svenska kyrkans ställning,

organisation och ekonomi. Beredningens arbete skall vara

avslutat senast den 1 december 1993. Utskottet får under

hänvisning till det nu pågående utredningsarbetet avstyrka

motionerna K611 yrkande 4, K708, K714 och K716.

8. Överklagandetider i vallagen

Motionen

Birger Hagård (m) och Ylva Annerstedt (fp) föreslår i motion

1991/92:K712 att riksdagen hos regeringen begär förslag till

ändring av överklagandereglerna i vallagen i enlighet med vad

som anförts i motionen. Motionärerna anser att reglerna i

vallagen bör ändras så att överklaganden som inkommit till

valmyndighet eller valprövningsnämnden innan något formellt

beslut om valutgången föreligger skall kunna tas upp till

prövning. Nuvarande ordning har inneburit att överklaganden som

ingivits kort efter valdagen inte kunnat tas upp med hänvisning

till att de varit för tidiga. En ändring bör även gälla de

kyrkliga valen. Motionärerna anser att frågan bör kunna tas upp

till prövning av Vallagsutredningen.

Gällande regler, m.m.

Regler om överklagande ges i vallagen 15 kap. Beslut varigenom

centrala valmyndigheten eller länsstyrelsen har fastställt

utgången av val får överklagas hos valprövningsnämnden. Vad

gäller riksdagsvalet är detta avslutat genom att RSV, sedan

mandaten fördelats mellan partierna och besatts med ledamöter

och ersättare utsetts, tillkännager detta genom kungörelse i

Post- och Inrikes Tidningar. Beträffande valen till landsting

och kommunfullmäktige upprättar resp. länsstyrelse protokoll

vartefter de skilda valen är färdigbehandlade, och valen kungörs

därefter genom uppläsning av det aktuella protokollet. Därmed är

resp. val avslutat. Skrivelse med överklagande skall ges in till

beslutsmyndigheten och vara myndigheten till handa inom tio

dagar efter det att valet avslutades. Valprövningsnämnden prövar

om skrivelsen har kommit in i rätt tid.

Utskottets bedömning

Beslut varigenom centrala valmyndigheten eller länsstyrelsen

har fastställt utgången av val får överklagas hos

valprövningsnämnden av den som enligt röstlängd var

röstberättigad vid valet, eller av parti. Vissa andra beslut än

de som gäller utgång av val får också överklagas. Överklagandet

skall vara beslutsmyndigheten till handa inom tio dagar efter

det att valet eller förrättningen avslutats. I förhållande till

förvaltningslagen är överklagandetiden i vallagen avkortad med

hänsyn till valens speciella karaktär och behovet av skyndsam

prövning av sådana ärenden.

Enligt motionärerna har det förekommit att överklaganden

ingivits till beslutsmyndighet innan det formella beslutet om

fastställande av utgång av val fattats och kungjorts. I sådana

fall har överklagandena på formella grunder inte kunnat tas upp

till prövning av valprövningsnämnden därför att något

överklagningsbart beslut inte förelegat. Enligt motionen är det

motiverat att ändra reglerna så att för tidigt ingivna

överklaganden skall kunna tas upp till prövning. Motionärerna

föreslår att Vallagsutredningen får i uppdrag att se över

frågan. Utskottet får med anledning av den i motionen upptagna

frågan understryka vikten av att den formella regleringen

rörande överklaganden enligt vallagen i princip inte avviker

från vad som gäller i övrigt för de högsta rättsinstanserna.

Tidigare prövades valbesvär av Regeringsrätten. Det kan

emellertid finnas skäl att i enlighet med motionärernas förslag

se över lagstiftningen på området. Utskottet får därför, utan

ställningstagande i sak, föreslå att frågan blir föremål för

utredning, lämpligen genom Vallagsutredningen. Regeringen bör

ges detta till känna med anledning av motion K712.

9. Valhemligheten i små valdistrikt

Motionen

Christer Lindblom (fp) föreslår i motion 1991/92:K704 att

möjligheterna att garantera valhemligheten vid räkning av

poströster som avgivits på valdagen bör förbättras. Enligt

motionären kan det i de små valdistrikten finnas risk att

valhemligheten röjs beträffande enstaka på valdagen avgivna

poströster. Om poströstning på valdagen skall bibehållas bör man

överväga erforderliga förändringar.

Vallagsutredningen

Utredningen tillkallades för att se över valförfarandet från

administrativ och teknisk synpunkt. Enligt direktiven bör en

allmän utgångspunkt för arbetet vara de tre huvudkrav som enligt

förarbetena till vallagen ställs på förfarandet vid val. Det

måste fylla högt ställda anspråk på tillförlitlighet. Garantier

måste föreligga för att valen sker under former som tryggar den

för fria val nödvändiga valhemligneten. Slutligen är det

viktigt att valförfarandet är smidigt och enkelt.

Vallagsutredningen har under hösten 1992 avgivit ett

delbetänkande.

Utskottets bedömning

Vallagsutredningen har i sitt delbetänkande framlagt förslag

om slopande av möjligheten att poströsta på valdagen. Väljare

som vistas i annan kommun på valdagen skall dock kunna rösta i

särskild vallokal. Med den föreslagna ändringen kan de problem

som motionären påtalat i viss utsträckning minska. Det är enligt

utskottets mening viktigt att man vid det fortsatta

beredningsarbetet särskilt beaktar frågorna om valhemligheten i

de små valdistrikten. Utredningens förslag är nu under beredning

i Justitiedepartementet. Utskottet får under hänvisning härtill

avstyrka motion K704.

10. Legitimationskontroll i vallokal

Motionen

Harriet Colliander (nyd) föreslår i motion 1991/92:K719 att

Vallagsutredningen får i uppdrag att utarbeta förslag till

sådana ändringar i vallagen att det kan bli en bättre

identitetskontroll vid röstavgivning i vallokal. I motiveringen

anför Harriet Colliander att de nuvarande reglerna för

röstavgivning i vallokal inte är tillfredsställande. Kraven är

lägre där än vid röstning på postkontor eller hos

utlandsmyndighet. Det finns möjlighet för obehörig att utöva

annans rösträtt. Risken är större i stora valdistrikt än i små.

De nuvarande reglerna speglar en gången tid med stor

personkännedom. Nu kan en förslagen person som känner till att

någon väljare inte avser att rösta ta reda på dennes persondata

och bege sig till vallokalen och där avlämna röst under

förebärande av annat namn. Om den rätte väljaren t.ex.

poströstat före valdagen kan hans lagliga röst då bli

bortkastad. Enligt motionen bör Vallagsutredningen kunna lägga

fram förslag till erforderliga ändringar i vallagen.

Gällande regler, m.m.

Allmänna bestämmelser om röstningen ges i 8 kap. vallagen.

Röstning sker enligt huvudregeln på valdagen i vallokalen för

det valdistrikt där väljaren är upptagen i röstlängd. Väljaren

skall själv lämna sin valsedel till valförrättaren och han bör

medföra sitt röstkort. Om valförrättaren begär det, skall

väljaren uppge sitt fullständiga namn, sin födelsetid och sitt

hemvist inom valdistriktet. Valförrättaren kontrollerar att

väljaren är upptagen som röstberättigad i röstlängden, att han

ej redan röstat i valet, att han ställt i ordning endast ett

valkuvert för varje val och att kuvertet ej är försett med

obehörig märkning. Valförrättaren lägger därefter i väljarens

närvaro valkuverten i valurnorna. I samband härmed antecknas i

röstlängden att väljaren röstat. I RSV:s valhandledning nr 10

lämnas rekommendationer till valförrättarna att väljaren bör

kunna visa legitimation om osäkerhet råder.

Utskottets bedömning

Enligt motionen bör det införas krav på identitetskontroll vid

röstavgivning i vallokal. Därmed skulle risken för att någon

obehörigen utnyttjar annans rösträtt elimineras.

Enligt utskottet är det av stor vikt att föreskrifter rörande

röstning i vallokal är utformade så att alla kan utöva sin

rösträtt. Att införa krav på att identitetshandling måste

uppvisas kan enligt utskottet leda till att väljare avstår från

att rösta. Nuvarande föreskrifter ger enligt utskottets mening

tillräcklig säkerhet mot missbruk. Motion K719 avstyrks

följaktligen.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande valkretsindelningen i Malmöhus län

att riksdagen avslår motionerna 1991/92:K703, 1991/92:K705

och 1991/92:K706,

2. beträffande kommunala valkretsar

att riksdagen avslår motion 1991/92:K713,

3. beträffande brevröstning

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:K709 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

res. (s)

4. beträffande utlandsröstning

att riksdagen avslår motionerna 1991/92:K224, 1991/92:K231 och

1991/92:K715,

5. beträffande utnyttjandet av partibeteckningar, m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1991/92:K701, 1991/92:K702,

1991/92:K711 och 1991/92:K717,

6. beträffande vallokalers tillgänglighet för handikappade

att riksdagen avslår motion 1991/92:K710,

7. beträffande kyrkliga val

att riksdagen avslår motionerna 1991/92:K611 yrkandena 4 och

5, 1991/92:K708, 1991/92:K714 och 1991/92:K716,

men. (v)

8. beträffande överklagandetider i vallagen

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:K712 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

9. beträffande valhemligheten i små valdistrikt

att riksdagen avslår motion 1991/92:K704,

10. beträffande legitimationskontroll i vallokal

att riksdagen avslår motion 1991/92:K719.

res. (nyd)

Stockholm den 10 november 1992

På konstitutionsutskottets vägnar

Thage G Peterson

I beslutet har deltagit: Thage G Peterson (s), Bertil

Fiskesjö (c), Birger Hagård (m), Catarina Rönnung (s), Ylva

Annerstedt (fp), Kurt Ove Johansson (s), Hans Göran Franck (s),

Stig Bertilsson (m), Torgny Larsson (s), Ingvar Svensson (kds),

Harriet Colliander (nyd), Odd Engström (s), Inger René (m),

Lisbeth Staaf-Igelström (s) och Henrik S Järrel (m).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Bengt Hurtig (v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservationer

1. Brevröstning (mom. 3)

Thage G Peterson, Catarina Rönnung, Kurt Ove Johansson, Hans

Göran Franck, Torgny Larsson, Odd Engström och Lisbeth

Staaf-Igelström (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar

med "Utskottet anser" och slutar med "till känna" bort har

följande lydelse:

Vallagsutredningen har enligt sina tilläggsdirektiv haft att

se över bestämmelser som reglerar röstningsförfarandet för

utlandssvenskar i syfte att göra det lättare för denna

väljarkategori att delta i riksdagsvalen. Vallagsutredningen har

föreslagit vissa förenklingar beträffande den särskilda

röstlängden och i det sammanhanget särskilt också behandlat

vissa frågor rörande brevröstningsförfarandet. Med anledning av

att Förbundsrepubliken Tyskland numera ändrat sin inställning

till röstmottagning vid utlandsmyndigheterna i landet föreslår

utredningsmannen att regler om brevröstning från väljare som

befinner sig i Tyskland slopas. Kvar blir då behov av

brevröstningsregler rörande Schweiz. I betänkandet betonas

behovet av att reglerna för brevröstning måste uppfylla vissa

formkrav med hänsyn till valhemligheten. Kravet på

poststämpling i landet där rösten avgivits kvarstår.

Utskottet anser att de formella kraven för brevröstning, som i

fortsättningen endast torde gälla Schweiz, måste vara utformade

så att högsta möjliga säkerhet kan upprätthållas. Det kan

förutsättas att centrala valmyndigheten och Utrikesdepartementet

genom erforderlig information kan ge berörda svenska

röstberättigade medborgare kännedom om brevröstningsreglerna.

dels att utskottets hemställan under mom. 3 bort ha

följande lydelse:

3. beträffande brevröstning

att riksdagen avslår motion 1991/92:K709.

2. Legitimationskontroll i vallokal (mom. 10)

Harriet Colliander (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16

börjar med "Enligt motionen" och slutar med "avstyrks

följaktligen" bort ha följande lydelse:

I motion 1991/92:K719 föreslås att det skall införas krav på

förbättrad kontroll av identitet vid röstavgivning i vallokal.

För närvarande finns det möjlighet för obehörig att utöva annans

rösträtt. Risken för missbruk är störst i stora valdistrikt med

dålig personkännedom. De nuvarande reglerna speglar en gången

tid. Nu krävs inte ens röstkort utan det kan räcka med att

väljaren -- riktig eller falsk -- uppger namn, personnummer och

adress. Vid röstning på posten krävs däremot legitimation. Alla

i Sverige är numera vana vid att uppvisa legitimation vid minsta

lilla post- eller bankaffär.

Valhandlingen är självfallet en viktig handling och upplevs

säkerligen så av medborgarna. Av motionären föreslagen

regeländring bör därför genomföras. Det bör uppdras åt

Vallagsutredningen att utforma förslag till erforderliga

ändringar i vallagen. Med hänvisning till det anförda

tillstyrker utskottet motion K719. Vad utskottet anfört bör ges

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under mom. 10 bort ha

följande lydelse:

10. beträffande legitimationskontroll i vallokal

att riksdagen med anledning av motion 1991/92:K719 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,

eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i

utskottet.

Bengt Hurtig (v) anför:

Frågan om kyrkans skiljande från staten är fortfarande under

utredning och utskottet har stannat för att avstyrka även motion

K611 i den del som gäller en rationellare hantering av

kyrkofullmäktigvalen under hänvisning till den nu aktuella

kyrkoberedningen. Jag anser att utskottet borde ha tillstyrkt

förslaget från Vänsterpartiet om att låta de kommunala

valnämnderna handlägga valen till kyrkofullmäktige och att dessa

kan förättas på samma dag som de allmänna valen i övrigt.

Därigenom skulle mycket pengar kunna sparas och verksamheten

skötas på ett rationellare sätt. Det erfordras en särskild

bemyndiganderegel så att inga formella hinder kvarstår.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under mom.

7 borde ha hemställt:

7. beträffande kyrkliga val

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:K611 yrkandena 4

och 5 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om möjlighet för kyrkofullmäktige att mot ersättning

anlita den kommunala valnämndens tjänster.