Bet. 1992/93:KU9

Konstitutionsutskottets betänkande

1992/93:KU09

Riksdagsfrågor

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1992/93

KU9

Sammanfattning

I betänkandet behandlas 17 motioner från den allmänna

motionstiden. Utskottet avstyrker samtliga motioner. Utskottet

uttalar sig dock för att valprövningsnämndens sammansättning ses

över av riksdagsutredningen. Till betänkandet har fogats två

reservationer, fem särskilda yttranden och en meningsyttring.

Framställningen har disponerats enligt följande:

1. Riksdagens öppnande

2. Ändrad placering av riksdagsledamöterna i kammaren

3. Registrering av riksdagsledamöternas ekonomiska intressen

4. Val till riksdagens utskott

5. Valprövningsnämndens sammansättning

6. Nya löner för riksdagsledmöterna

7. Riksdagens arbetsformer

8. Ledamotsservice m.m.

9. Riksdagens information

10. Språkvård i riksdagen

11. Riksdagens tillgänglighet för handikappade

12. Om skolmat i riksdagsrestaurangen

Motionerna

1991/92:K301 av Lena Öhrsvik m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen beslutar utreda handikapptillgängligheten i riksdagens

lokaler i enlighet med vad som anförts i motionen.

1991/92:K302 av Jan-Erik Wikström och Margitta Edgren (fp)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger riksdagens

förvaltningsstyrelse till känna vad i motionen anförts om ett

program för språkvård i riksdagen.

1991/92:K303 av Ewa Hedkvist Petersen (s) vari yrkas att

riksdagen beslutar begära hos talmanskonferensen att

Riksdagsutredningen får i uppdrag att utarbeta förslag till nytt

tidsschema och ändrade arbetsformer så att riksdagsledamöterna

får mer tid för sitt arbete hemma i valkretsarna.

1991/92:K304 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas att

riksdagen uppdrar åt förvaltningsstyrelsen att lägga fram

förslag om politisk sekreterare till riksdagsledamöter.

1991/92:K305 av Bertil Persson (m) vari yrkas att riksdagen

beslutar tillskapa ett medicinalutskott i enlighet med vad som i

motionen anförts.

1991/92:K306 av Johan Lönnroth och Eva Zetterberg (v) vari

yrkas att riksdagen beslutar att lämna uppdrag till

talmanskonferensen att tillsätta en utredning med uppgift att

lägga fram förslag om offentlig registrering av

riksdagsledamöternas ekonomiska intressen i enlighet med vad som

anförts i motionen.

1991/92:K307 av Per Olof Håkansson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen beslutar uppdra åt talmanskonferensen att på lämpligt

sätt genomföra en översyn av riksdagsarbetet m.m. i enlighet med

vad som i motionen anförts.

1991/92:K308 av Leif Bergdahl och Harriet Colliander (nyd)

vari yrkas att riksdagen beslutar om sådan ändring i

riksdagsordningen att uddatalsmetoden i sin ojämkade form

tillämpas vid fördelning av utskottsplatser i riksdagen i

enlighet med vad som anförts i motionen.

1991/92:K309 av Laila Strid-Jansson och Arne Jansson (nyd)

vari yrkas att riksdagen utreder förutsättningarna för

förbättrad information till allmänheten om riksdagens arbete via

TV-sändningar.

1991/92:K310 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar om ändring i lagen om ersättning

m.m. till riksdagens ledamöter i enlighet med vad i motionen

anförts om riksdagsledamöternas lön,

2. att riksdagen beslutar att ändringarna i lagen om

ersättning m.m. till riksdagens ledamöter skall börja gälla

redan under 1992.

1991/92:K312 av Hans Lindblad (fp) vari yrkas att riksdagen

beslutar att till sitt öppnande bara inbjuda företrädare för

demokratiska stater.

1991/92:K313 av Karl-Göran Biörsmark (fp) vari yrkas att

riksdagen beslutar öppna 020-linjen in till Sveriges riksdag.

1991/92:K315 av Anne Sörensen m.fl. (nyd) vari yrkas att

riksdagen beslutar vad i motionen anförts om återinrättande av

den ordning som gällde vid riksdagens öppnande år 1974.

1991/92:K316 av Lars Tobisson och Gunnar Hökmark (m) vari

yrkas att riksdagen beslutar att platsfördelningen i riksdagens

plenisal skall ske efter partitillhörighet och inte efter

valkrets.

1991/92:K318 av Ingvar Svensson (kds) vari yrkas att riksdagen

uttalar sig för att om möjligt samtliga riksdagspartier med

minst fyra procent av rösterna bör vara representerade i

valprövningsnämnden.

1991/92:K321 av Richard Ulfvengren m.fl. (nyd) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att använda video- och TV-tekniken i

riksdagsarbetet enligt de intentioner som anförts i motionen,

2. att riksdagen utreder förutsättningarna för en ökad

sändning av riksdagsarbetet i TV och radio, eventuellt med egen

sändningsrätt,

3. att riksdagen utreder möjligheterna att snarast påbörja

försökssändningar från riksdagen i lokala kabelnät,

1991/92:Jo227 av Claus Zaar m.fl. (nyd) vari yrkas

2. att riksdagen uppdrar åt förvaltningskontoret att verka för

att riksdagsrestaurangen under ett par veckor får servera den

mat som i dag ges till eleverna i den verksamhet som skall bli

Europas bästa skola.

Utskottet

1. Riksdagens öppnande

Motionerna

I motion K315 av Anne Sörensen m.fl. (nyd) föreslås att

riksdagen bör besluta om att återgå till de högtidliga formerna

för riksdagens öppnande som gällde fram till 1975. Motionärerna

anser att svenska folket genom omläggningen förlorat en mycket

uppskattad traditionell fest- och högtidsstund. Det skulle,

framhålls i motionen, inte hota riksdagens ställning att åter

låta öppnandet ske i Rikssalen med begagnande av den gamla

ordningen.

I motion K312 av Hans Lindblad (fp) yrkas att riksdagen

beslutar att till riksdagens öppnande bara inbjuda företrädare

för demokratiska stater. Motionären anser det mindre lämpligt

att riksdagen till öppnandet inbjuder företrädare för stater som

inte respekterar demokratin och de mänskliga fri- och

rättigheterna. Motionären anför också synpunkter rörande

statschefens anförande inför riksdagen vid öppningsceremonin.

Gällande ordning, m.m.

Enligt 1 kap. 6 § riksdagsordningen öppnas lagtima riksmöte

vid ett särskilt sammanträde med kammaren senast på riksmötets

tredje dag. Statschefen förklarar därvid på talmannens

hemställan riksmötet öppnat. Talmannen fastställer efter samråd

med vice talmännen ordningen för detta sammanträde. Den

nuvarande ordningen infördes år 1975 sedan den nya

regeringsformen trätt i kraft.

Motioner med förslag om att återgå till den gamla ordningen

med öppnandet förlagt till Rikssalen i Kungl. Slottet har

behandlats och avslagits vid ett antal tillfällen, senast våren

1985 (KU 1984/85:31). Då hänvisade utskottet till tidigare

ställningstagande i frågan varvid uttalats (KU 1982/83:14) att

riksdagsöppnandet bör äga rum i riksdagens plenisal samt att det

enligt gällande ordning ankommer på talmannen att efter samråd

med de vice talmännen fastställa ordningen vid

öppningssammanträdet. Det är också talmannen som svarar för

riksdagens inbjudningar till företrädare för främmande stater

m.fl. till riksdagens öppningssammanträde.

Utskottets bedömning

Utskottet vill under hänvisning till tidigare

ställningstaganden i fråga om öppnandet ånyo uttala att

riksdagsöppnandet bör äga rum i riksdagens plenisal. Det är

enligt gällande ordning talmannen som fastställer formerna för

riksdagens öppnande. Utskottet avstyrker motionerna K312 och

K315.

2. Ändrad placering av riksdagsledamöterna i kammaren

Motionen

I motion 1991/92:K316 av Lars Tobisson och Gunnar Hökmark

(båda m) föreslås att riksdagen beslutar att platsfördelningen i

riksdagens plenisal skall ske efter partitillhörighet och inte

efter valkrets. Det nuvarande sättet att ordna platsfördelningen

får enligt motionen närmast ses som en historisk kvarleva från

den tid då riksdagsledamöterna främst uppfattades som

företrädare för sina valkretsar. I dag är ledamöternas

partitillhörighet en viktigare indelningsgrund än deras

geografiska ursprung.

Enligt motionen skulle en platsfördelning efter

partitillhörighet skänka debatten större livfullhet och

åskådlighet. Det skulle också bli lättare att hålla kontakten

inom en riksdagsgrupp och att där fördela uppgiften att ta till

orda. Likaså skulle partiernas uppträdande i voteringar bli

lättare att överblicka.

Tidigare behandling

Utskottet avstyrkte våren 1988 (1987/88:KU43) ett

motionsyrkande av samma innebörd som det nu aktuella. Enligt

utskottet skulle en partivis placering av ledamöterna vara en

markering av den framträdande roll som de politiska partierna

numera spelar i riksdagen. Den skulle troligen också ha vissa

andra fördelar från kontakt- och debattsynpunkt. Utskottet ansåg

emellertid inte att någon tillräckligt stark opinion fanns bland

ledamöterna för att bryta den svenska riksdagens tradition.

Samma förslag framfördes i en motion från allmänna

motionstiden 1989. Utskottet (1989/90:KU10) avstyrkte motionen

med samma motivering som tidigare.

Utskottets bedömning

I motionen föreslås en ändrad placering av ledamöterna i

plenisalen så att ledamöterna kommer att sitta partivis i

stället för som hittills valkretsvis. Härigenom skulle enligt

motionen debattatmosfären i kammaren stimuleras och kontakterna

mellan ledamöter från samma partier öka.

Utskottet har förståelse för motionärernas synpunkter. Men

enligt utskottets mening blir inte effekterna de avsedda med den

utformning som plenisalen för närvarande har. Vill man skapa en

tätare atmosfär vid debatterna måste en omdisposition ske av

plenisalen. Motion K316 avstyrks.

3. Registrering av riksdagsledamöternas ekonomiska intressen

Motionen

I motion 1991/92:K306 av Johan Lönnroth och Eva Zetterberg (v)

yrkas att riksdagen beslutar att lämna uppdrag till

talmanskonferensen att tillsätta en utredning med uppgift att

lägga fram förslag om vägledande regler om offentlig

registrering av riksdagsledamöternas ekonomiska intressen.

Styrelseuppdrag i privata bolag, olika typer av arvoderade

uppdrag, ersättningar från organisationer eller föreningar,

innehav av aktier och avtal om ersättning från tidigare

arbetsgivare är, enligt motionärerna, exempel på företeelser som

kan påverka riksdagsledamöternas oberoende. Det är därför

angeläget att allmänheten ges möjlighet till insyn i de slag av

ekonomiska intressen och relationer som kan tänkas påverka en

ledamot i sådana avseenden. I motionen nämns vidare hur det

norska stortinget löst problemet genom att stortingets

presidentskap antagit vägledande regler om offentlig

registrering av ledamöternas ekonomiska intressen.

Bakgrund

Tidigare behandling

Utskottet avstyrkte hösten 1990 (1990/91:KU1) motioner om

insyn i politikers privata ekonomiska förhållanden samt

etikregler för politiker. Utskottet erinrade därvid om vad

utskottet tidigare (1989/90:KU12) anfört om de möjligheter

till insyn som svensk lagstiftning ger i en persons

privatekonomiska förhållanden genom att bl.a. inkomst- och

förmögenhetsuppgifter är offentliga. Några särregler för

politiker var således enligt utskottet inte motiverade. Det

borde i stället ankomma på de politiska partierna att försäkra

sig om att de kandidater som de nominerar för politiska uppdrag

inte -- till följd av exempelvis privata ekonomiska förhållanden

-- är mindre väl skickade att sköta uppdragen på ett

förtroendefullt sätt.

Under senhösten 1990 beslutade riksdagen (prop. 1990/91:42,

NU15) om nya regler om s.k. insiderhandel. För att bl.a. stärka

förtroendet för befattningshavare och myndigheter skall enligt

11 § insiderlagen (1990:1342) en anmälningsskyldighet

beträffande fondpappersinnehav kunna föreskrivas för offentliga

funktionärer. Regeringen beslutade den 31 januari 1991 att

sådana förteckningar som avses i lagen skulle föras av

Statsrådsberedningen, departementen och vissa myndigheter.

Reglerna om anmälningsskyldighet för offentliga funktionärer

omfattar emellertid inte riksdagen och dess myndigheter. För

Riksbankens fullmäktige, personal och uppdragstagare finns dock

sådana regler i riksbankslagen.

Med hänvisning till regeringens beslut beslutade utskottet den

5 februari 1991 att inhämta yttrande från näringsutskottet om en

skyldighet att anmäla innehav av fondpapper borde införas för

bl.a. riksdagsledamöter samt att Beredningsdelegationen skulle

bereda ärendet. Näringsutskottets majoritet förordade

(1990/91:NU6y) att systemet med registrering av vissa offentliga

funktionärers fondpappersinnehav gjordes tillämpligt även inom

riksdagen.

Näringsutskottet ansåg visserligen att det inte annat än

undantagsvis torde vara så att en riksdagsledamot i denna sin

egenskap får kännedom om kurspåverkande omständigheter som rör

ett enskilt företag. Beträffande omständigheter som påverkar

marknadsläget i stort kan förhållandena emellertid te sig

annorlunda. Näringsutskottet pekade därvid på att det inom

utskotten eller vid förhandlingar mellan partierna i annan

ordning ibland träffas uppgörelser som kan väsentligt påverka

villkoren för en bransch eller enskilda företag. Vidare kan från

regeringens sida, innan en proposition beslutas eller dess

innehåll slutligen fastställs, kontakter tas med ledamöterna i

den partigrupp eller de partigrupper som utgör regeringsunderlag

för att utnyttja dessa som referensgrupp. Näringsutskottets

majoritet föreslog därför att konstitutionsutskottet skulle ta

initiativ till den lagstiftning som erfordrades för att göra

systemet med registrering av fondpappersinnehav tillämpligt även

inom riksdagen.

Den borgerliga minoriteten i näringsutskottet ansåg i en

avvikande mening att den primära grunden för en

anmälningsskyldighet, nämligen att det kan anses att

riksdagsledamöter mera regelmässigt har tillgång till

kurspåverkande information i den mening som avses i 11 §

insiderlagen, saknades. Minoriteten framhöll vidare att det

argument som ofta framfördes till stöd för en

anmälningsskyldighet om att allmänhetens förtroende för

riksdagen därigenom skulle stärkas var helt obestyrkt. Någon

anledning för införande av en ordning med registrering av

fondpappersinnehav för riksdagens ledamöter förelåg därför inte

enligt minoriteten.

Vid sammanträde den 10 december 1991 beslutade

Beredningsdelegationen efter diskussion att föreslå

konstitutionsutskottet att inte förorda anmälningsskyldighet och

registrering av aktieinnehav för riksdagens ledamöter och

tjänstemän. Utskottet beslutade därefter den 23 januari 1992

(meningsyttring från v-suppleanten Johan Lönnroth), i enlighet

med Beredningsdelegationens förslag, att inte föreslå någon

sådan anmälnings- och registreringsplikt.

De norska stortingsreglerna

Det norska stortingets presidentskap antog i maj 1990

vägledande regler för stortingets representanter om frivillig

registrering av ekonomiska intressen. Reglerna trädde i kraft

den 1 januari 1991. Registrerade uppgifter är offentliga.

Enligt reglerna skall registrering ske av aktier i bolag där

ledamoten själv tillsammans med make och hemmavarande barn äger

aktier som överskrider en procent av aktiekapitalet.

Registreringsskyldigheten omfattar även bl.a. styrelseuppdrag,

anställningar och uppdrag utöver ledamotskapet, intäktsbringande

verksamhet, uppgifter om ekonomisk ersättning från företag och

organisationer jämte bidrag från utlandet och gåvor, avtal av

ekonomisk karaktär med tidigare arbetsgivare (inkl. fortsatta

löneutbetalningar och fortsatt rätt till sociala förmåner och

pensionsrättigheter under tiden som ledamot i stortinget) och

avtal om framtida anställning och engagemang.

Utskottets bedömning

Utskottet har behandlat frågor om insyn i och registrering av

politikers ekonomiska intressen vid flera tillfällen under

senare år. Utskottet har därvid avstyrkt motionsyrkanden med

hänvisning till att uppgifter om ekonomiska förhållanden i stor

omfattning ändå är offentliga och att några särregler för

politiker i dessa avseenden inte varit motiverade.

De uppgifter som skulle vara aktuella att anmäla till ett

offentligt register av det slag som åsyftas av motionärerna är i

flera fall redan i dag offentliga. Detta gäller bl.a.

inkomstuppgifter, fastighetsinnehav och innehav av mer än 500

aktier i ett hos Värdepapperscentralen registrerat bolag. Vidare

kan uppgifter om vilka som är ledamöter av ett visst bolags

styrelse erhållas genom de olika bolagsregistren.

Som utskottet tidigare framhållit bör det i första hand

ankomma på de politiska partierna att försäkra sig om att deras

kandidater på ett förtroendefullt sätt kan sköta de uppdrag som

de nominerats för. Utskottet finner inte heller nu anledning att

göra annan bedömning. Motion 1991/92:K306 avstyrks.

4. Val till riksdagens utskott

Motionen

I motion 1991/92:K308 av Leif Bergdahl och Harriet Colliander

(båda nyd) föreslås att riksdagen beslutar att uddatalsmetoden i

dess ojämkade form skall tillämpas vid fördelning av

utskottsplatser. Härigenom kan man garantera att samtliga

partier som passerat fyraprocentsspärren i riksdagsvalet också

blir representerade i riksdagens utskott redan vid minimiantalet

15 utskottsledamöter. En annan sida av saken är enligt motionen

att ett stort parti inte som nu tenderar att bli gynnat på ett

litet partis bekostnad. Om metoden tillämpats vid utskottsvalen

efter 1991 års val hade Socialdemokraterna fått släppa ifrån sig

sin sjunde utskottsplats till Vänsterpartiet.

Gällande regler

Vid val till utskott tillämpas bestämmelserna i 7 kap.

riksdagsordningen (RO). I RO 7:4 finns regler om proportionellt

val. Enligt första stycket i denna paragraf fördelas platserna

proportionellt mellan partier, om två eller flera personer skall

utses genom val med slutna sedlar. Med parti avses här varje

grupp av riksdagsledamöter som vid valet uppträder under

särskild beteckning.

Platserna skall enligt andra stycket fördelas mellan partier

genom att de en efter en tilldelas det parti som för varje gång

visar det största jämförelsetalet. Jämförelsetalet är lika med

partiets röstetal, så länge ingen plats har tilldelats partiet

och erhålls därefter genom att partiets röstetal delas med det

tal som motsvarar antalet platser som redan har tilldelats

partiet, ökat med ett. Vid lika jämförelsetal skiljs genom

lottning.

Den metod som beskrivs i RO 7:4 är den som går under

benämningen heltalsmetoden eller d'Hondts metod (utan

kartellförbud).

Av förarbetena framgår att Grundlagberedningen (SOU 1972:15 s.

291) ingående övervägde huruvida någon annan metod än d'Hondts

metod utan kartellförbud borde gälla för mandatfördelningen vid

proportionella val inom riksdagen. Detta skedde särskilt med

utskottsvalen för ögonen. Beredningen prövade därvid

förslag att direkt i författning ange platsernas fördelning

mellan partier, att förbjuda att två eller flera partier går

fram under en beteckning på valsedlarna (faktiskt

kartellförbud), att låta den proportionella fördelningen avse

det sammanlagda antalet utskottsplatser och att övergå till en

annan mandatfördelningsmetod (t.ex. uddatalsmetoden). När

beredningen stannade för att föreslå d'Hondts metod utan

kartellförbud, fäste den avgörande vikt vid att de politiskt

relevanta styrkeförhållandena i kammaren så nära som möjligt

skulle avspeglas i varje utskott. Beredningen fann då att denna

metod var den enda som garanterade att såväl ett parti med

absolut majoritet i kammaren som två eller flera samverkande

partier med kammarmajoritet kan tillvinna sig majoriteten i

varje utskott.

Utskottets bedömning

I motionen föreslås att uddatalsmetoden skall användas vid

proportionella val av riksdagens utskott. Härigenom skulle alla

partier som passerat fyraprocentsspärren vid val till riksdagen

bli representerade i utskott med 15 eller fler medlemmar.

Utskottet vill hänvisa till den noggranna genomgång av olika

proportionella valmetoder som gjordes av Grundlagberedningen.

Beredningen fann då att bl.a. uddatalsmetoden till skillnad från

heltalsmetoden inte kunde garantera att en majoritet i kammaren

fick en majoritet i varje utskott. Utskottet anser liksom

beredningen att detta förhållande är av så stort värde att

heltalsmetoden bör föredras. Motion K308 avstyrks.

5. Valprövningsnämndens sammansättning

Motionen

I motion 1991/92:K318 av Ingvar Svensson (kds) föreslås att

riksdagen skall uttala sig för att om möjligt samtliga

riksdagspartier med minst fyra procent av rösterna bör vara

representerade i valprövningsnämnden. I motiveringen anförs att

valprövningsnämnden är en domstolsliknande nämnd som väljs av

riksdagen. Dess uppgifter är att pröva överklaganden som gäller

val till riksdag, landsting, kyrkofullmäktige, kyrkomöte m.fl.

organ. Motionären anför att det för organ som bereder ärenden åt

kammaren naturligtvis är viktigt att styrkeförhållandena så nära

som möjligt svarar mot kammarens sammansättning. Så är dock icke

fallet med en domstolsliknande nämnd. I den senast valda nämnden

har fyra riksdagspartier ingen ordinarie plats, nämligen c, kds,

nyd och v. Genom att s och m avstått från suppleantplats har c

och v erhållit sådan. Motionären anser att det kan vara svårt

att formulera lagregler som innebär att alla partier får ingå i

nämnden varför ett uttalande från riksdagens sida bör kunna vara

vägledande för valberedningen i framtiden.

Gällande ordning, m.m.

Valprövningsnämnden inrättades i samband med 1974 års

grundlagsreform. Ledamöter och ersättare valdes av riksdagen

första gången den 13 mars 1974. Nämnden övertog från

Regeringsrätten uppgifter att pröva besvär över allmänna val

m.m. De grundläggande bestämmelserna om nämnden finns i

regeringsformen (RF), riksdagsordningen (RO) och vallagen.

Enligt RF 3:11 får riksdagsval överklagas hos en av riksdagen

utsedd valprövningsnämnd. Nämnden består av ordförande, som

skall vara eller har varit ordinarie domare och som ej får

tillhöra riksdagen, och sex andra ledamöter. Ledamöterna väljs

efter varje ordinarie val, så snart valet har vunnit laga kraft,

för tiden till dess att nytt val till nämnden har ägt rum.

Ordföranden väljs särskilt. Nämndens beslut får ej överklagas.

Val av valprövningsnämnden sker enligt den ordning som ges i 7

kap. RO med gemensamma bestämmelser om val inom riksdagen. Det

innebär bl.a. att valet bereds av valberedningen. Val av

ordförande och ersättare för denne väljs särskilt. Val av de sex

ledamöterna har skett med gemensam lista som normalt bygger på

proportionell fördelning i enlighet med aktuell mandatfördelning

vid de olika valtillfällena.

Tidigare behandling

Riksdagen har vid två tillfällen under 1987/88 års riksmöte

behandlat och avslagit motioner med motsvarande syfte som den nu

aktuella. Motionerna tog då sikte på behov av lagändring.

Utskottet (1987/88:KU15 och 32) avstyrkte motionerna under

hänvisning till att nämnden vid sin tillkomst förutsattes bli

utsedd med tillämpning av reglerna om proportionalitet. Om alla

riksdagspartier skulle bli representerade ansåg utskottet att

nämnden skulle bli otympligt stor. Vid båda tillfällena avgavs

reservation (fp och v) till förmån för översyn av reglerna.

Riksdagen följde utskottet.

Utskottets bedömning

I den nu aktuella motionen K318 av Ingvar Svensson (kds)

föreslås att riksdagen skall uttala sig för att samtliga

riksdagspartier med minst fyra procent av rösterna bör vara

representerade i valprövningsnämnden. Motionären anför att

valprövningsnämnden är en domstolsliknande nämnd. Dess uppgifter

är att pröva överklaganden som gäller val till riksdag,

landsting, kommunfullmäktige, kyrkofullmäktige m.fl. Då nämnden

inte handlägger ärenden som skall behandlas av riksdagen

föreligger enligt motionären inte det i sådana sammanhang

naturliga kravet på proportionell sammansättning. Motionären,

som framhåller att det kan vara svårt att formulera lagregler

som styr en önskad fördelning, föreslår därför att riksdagen gör

ett för valberedningen vägledande uttalande.

Utskottet kan inte utan ytterligare utredning ställa sig bakom

motionens krav om uttalande om valprövningsnämndens

sammansättning. Utskottet förordar därför att frågan överlämnas

till Riksdagsutredningen för vidare överväganden. Detta bör ges

talmanskonferensen till känna. Motion K318 avstyrks.

6. Nya löner för riksdagsledamöterna

Motionen

Enligt motion 1991/92:K310 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) är

ingen riksdagsledamot sysselsatt med riksdagsarbete -- ej att

förväxla med inre och yttre partiarbete -- under årets alla

månader. Därför bör riksdagslön endast utgå för tiden 15

september till 15 juni. Ledamotens lön skall utbetalas enligt

principen att endast en lön kan utgå från en och samma

arbetsgivare, i detta fall staten. Vad gäller resor till och

från arbetet skall enligt motionen samma skatteregler gälla som

för övriga medborgare. Detta gäller även vad beträffar utgifter

för inkomstens förvärvande, tjänsteresor, traktamenten och

dylikt. I dagens marknadsläge vore en månadslön i

storleksordningen 40 000 kronor skälig.

Förslagen leder till ändringar i lagen om ersättning m.m. till

riksdagens ledamöter (yrkande 1). Ändringarna bör börja gälla

redan under 1992 (yrkande 2).

Nuvarande förhållanden

Sedan 1983/84 års riksmöte utgår ledamotsarvodet under

samtliga månader (Förs. 1983/84:9, KU 15). I samband härmed

underströk utskottet starkt att arbetet som riksdagsledamot inte

bara utförs i samband med riksdagens verksamhet i formell mening

utan också utanför riksdagen -- i den egna valkretsen, i

partiorganisationen m.m. Denna riksdagsledamotens dubbla roll

som beslutsfattare och representant ledde enligt utskottet till

en omfattande arbetsbörda. Arbetsbelastningen under pågående

riksmöte var av den omfattningen att många viktiga uppgifter

måste fullgöras när riksdagen icke sammanträder. Utskottet ville

därför framhålla att riksdagsledamotskapet i dag måste betraktas

som en helårsuppgift.

Arvodet uppgår för närvarande till 22 230 kr/månad. Det

justeras normalt den 1 oktober varje år med hänsyn till

löneutvecklingen för rådmän, hovrättsråd och kammarrättsråd. Så

har emellertid inte skett vare sig 1990 eller 1991.

Utskottets bedömning

Enligt motionen skulle arvode till riksdagsledamöterna endast

utgå under tiden 15 september--15 juni. Detta förslag bygger

enligt utskottet på uppfattningen att något arbete som direkt

eller indirekt har samband med riksdagsuppdraget inte äger rum

under denna tid. Utskottet delar inte den uppfattningen.

Utskottet ansluter sig tvärtom till den mening som riksdagen

tidigare uttalat, nämligen att riksdagsledamotskapet i dag är en

helårsuppgift. Av den anledningen bör enligt utskottet arvode

också utgå under hela året. Motion K310 avstyrks.

7. Riksdagens arbetsformer

Motionerna

Enligt motion 1991/92:K303 av Ewa Hedkvist Petersen (s)

innebär riksdagens tidsschema och arbetsformer svårigheter för

ledamöterna att få tid för sitt arbete hemma i valkretsen.

Arbetet i utskott och kammare borde planeras så att det utifrån

ledamöternas perspektiv blir mer intensivt vissa veckor och att

det andra veckor, förslagsvis varannan eller var tredje,

tillåter ledamöterna att vistas i valkretsen eller på annat

håll. Riksdagsutredningen bör enligt motionen få i uppdrag att

redan i år förelägga riksdagen ett förslag med denna innebörd.

I motion 1991/92:K305 av Bertil Persson (m) föreslås, med

hänvisning till att sjukvården utgör en så stor sektor av

samhällslivet, att riksdagen beslutar tillskapa ett

medicinalutskott. Enligt motionären kan social- och

socialförsäkringsutskotten lämpligen ersättas av ett

socialutskott och ett medicinalutskott.

I motion 1991/92:K307 av Per Olof Håkansson m.fl. (s) begärs

en översyn av riksdagsarbetet i enlighet med vad som anförs i

motionen. I denna översyn bör ingå utskottsorganisationen,

utskottsarbetet och ledamöternas möjligheter till aktiviteter

utanför riksdagshuset. Vidare bör man behandla den nya

budgetcykelns och ADB-utvecklingens effekter på riksdagsarbetet.

Även andra frågor, såsom servicen till ledamöter och

partigrupper och informationen till allmänheten om

riksdagsarbetet, bör tas upp vid översynen.

Pågående utredning

På förslag av konstitutionsutskottet (1989/90:KU36) och

finansutskottet (1989/90:FiU39) tillsatte talmanskonferensen

hösten 1990 den s.k. Riksdagsutredningen som skall se över

verksamhetsformerna i riksdagen, särskilt frågan om riksdagens

roll i budgetprocessen. Inom utredningen övervägs bl.a. en

omläggning av budgetåret och vilka konsekvenser detta skulle få

för riksdagens arbetsrytm. Vidare diskuteras en förlängning av

riksdagens sammanträdesperiod. Utredningen företar också en

översyn av utskottsorganisationen, innefattande frågan om

inrättande av ett miljöutskott. Utredningens arbete beräknas

vara avslutat våren 1993.

Utskottets bedömning

I motionerna tas upp olika frågor som behandlas i

Riksdagsutredningen. Utredningens arbete bör enligt utskottet

inte föregripas. Utskottet föreslår således att motionerna K303,

K305 och K307 avslås av riksdagen.

8. Ledamotsservice m.m.

Motionen

I motion 1991/92:K304 av Bengt Harding Olson (fp) yrkas att

riksdagen uppdrar åt förvaltningsstyrelsen att lägga fram

förslag om politisk sekreterare till riksdagsledamöter.

Motionären anser att det är en stor brist att

riksdagsledamöterna saknar tillgång till egna politiska

sekreterare vars uppgifter skulle vara att tillhandahålla

underlag för genomförande av ledamotens arbetsuppgifter. Därmed

skulle ledamoten avlastas en hel del av det politiska

rutinarbetet. Det vore enligt motionären rimligt att de

ledamöter som önskar sådan hjälp på hel- eller deltid kan få

det. Kostnaden kan motiveras av höjd arbetseffektivitet och

minskat tidsslöseri i riksdagsledamöternas verksamhet.

Gällande ordning, tidigare behandling

Riksdagen har under de senaste decennierna successivt beslutat

om utbyggd ledamotsservice. Vid 1988/89 års riksmöte beslöt

riksdagen (KU16) att förstärka kontorshjälpsstödet till

ledamöterna. Till grund för beslutet låg ett förslag från

riksdagens förvaltningskontor (Förs. 1988/89:13) som förberetts

av en särskild parlamentarisk arbetsgrupp. Genom beslutet höjdes

stödet till en nivå som fr.o.m. den 1 juli 1991 motsvarar en

assistent per tre ledamöter. Samtidigt beslutades en viss

förstärkning av kanslistödet till riksdagens partigrupper.

Frågan om ledamotsservicen behandlades senast hösten 1990

(1990/91:KU8). Utskottet behandlade då en motion med i stort

samma syfte som den nu aktuella. Utskottet uttalade då att en

god personlig assistenthjälp, innefattande såväl

utredar/handläggar- som sekreteraruppgifter, är en förutsättning

för att riksdagsledamöterna skall ha en möjlighet att på bästa

sätt fullgöra sina uppdrag. Frågan om stödets omfattning och

utformning borde enligt utskottet ägnas fortsatt uppmärksamhet.

Utskottet noterade att förvaltningsstyrelsen anmält sin avsikt

att årligen följa hur assistentstödet fungerade och förutsatte

att resultatet av den årliga uppföljningen skulle komma att

redovisas på lämpligt sätt. Vidare ansåg utskottet att frågan om

utbyggd assistenthjälp hänger nära samman med lokaltillgång

och lokalutnyttjande och hänvisade till att Riksdagens

lokalkommitté enligt sina direktiv skall avsluta sitt arbete

under hösten 1990. Utskottet fann att goda förutsättningar borde

föreligga för att på grundval av uppföljningen av

assistentstödet och lokalkommitténs arbete ånyo överväga vilka

möjligheter som finns att ge ledamöterna ett bättre

assistentstöd. Utskottet ansåg att syftet med motionen var

tillgodosett med vad utskottet

redovisat och anfört.

Förvaltningskontorets utvärdering

Utskottets kansli har från förvaltningskontoret inhämtat

upplysningar om utvärdering av ledamotsservicen. Kontoret anför

följande:

En första utvärdering genomfördes av förvaltningskontoret

under år 1990 och presenterades i april 1991. Partikanslierna

ombads uppge antalet tjänster på kanslierna som handläggare,

assistenter på kansliet resp. assistenter för service till

ledamöterna, vid fyra olika tidpunkter -- den 1 juli åren

1988--1991. Det sista året avsåg de planer som fanns.

Utvärderingen visade att tre partigrupper (s, m, c) hade

anställt assistenter med uppgift att enbart ge service till

riksdagsledamöterna. För s och c hade antalet assistenter med

sådana uppgifter ökat sedan juli 1988. I s-gruppen hade under

samma tid även antalet handläggare ökat medan antalet

handläggare hos c varit oförändrat. Hos m minskade både antalet

assistenter och handläggare under tiden 1988--1989. Härefter var

antalet assistenter oförändrat medan antalet handläggare ökade.

I de tre nämnda partierna delade 4--7 ledamöter på en assistent.

S planerade att anställa ytterligare 13 assistenter för

ledamöterna från halvårsskiftet 1991.

De tre övriga partigrupperna (fp, v, mp) hade enligt enkäten

inte anställt assistenter med uppgift att enbart ge service åt

ledamöterna. Enkäten visade vidare att antalet handläggare ökat

under den redovisade tiden. Antalet assistenter hos v och mp

hade varit konstant medan fp anställt 1 assistent. I de nu

nämnda partierna delade 5--11 ledamöter på en assistent. Dessa

assistenter kunde även ha andra arbetsuppgifter.

Kontorshjälpsstödet, som för närvarande uppgår till totalt

35177000 kr, baseras på en månadslön på 17000 kr; sociala

avgifter m.m. tillkommer.

Utskottets bedömning

Riksdagen har under senare år beslutat om kraftiga

förstärkningar av servicen till riksdagens ledamöter. Hösten

1988 beslutade riksdagen om den nuvarande nivån av det s.k.

kontorshjälpsstödet. Sedan den 1 juli 1991 beräknas stödet

enligt normen en assistent per tre ledamöter. Som framgår av

förvaltningskontorets ovan refererade kommentarer med anledning

av motion K304 har en första utvärdering av assistentstödet

under perioden företagits och presenterats i april förra året.

Enkäten visade bl.a. att antalet handläggare ökat under den

undersökta tidsperioden. Utskottet har från

förvaltningsdirektören inhämtat att en andra uppföljning av

assistentstödet för närvarande förbereds.

Utskottet vill understryka att ett gott personligt

ledamotsstöd som innefattar såväl utredar- och

handläggarfunktioner som sedvanlig assistenthjälp är en

förutsättning för att riksdagsledamöterna skall ha möjlighet att

på bästa sätt fullgöra sina uppdrag. En betydande utbyggnad av

stödet har också skett under senare år. Av inte minst praktiskt

administrativa skäl kanaliseras stödet via partikanslierna. Det

har förutsatts att det skall vara möjligt att använda medlen för

personal på skilda kompetensnivåer, dvs. såväl egentlig

assistentfunktion som mer kvalificerade utredare/handläggare.

Som framgår har en ny utvärdering inletts av riksdagens

förvaltningskontor vilket kan ge bättre underlag för framtida

ställningstagande till stödets omfattning och utformning, t.ex.

behovet av en förbättrad individuell service till ledamöterna. I

sammanhanget torde även frågor om lokaltillgång och

lokalutnyttjande ha betydelse. Under hänvisning till det anförda

anser utskottet att det inte nu finns grund för att förorda att

riksdagens ledmöter erhåller personliga politiska sekreterare på

hel- eller deltid. Motion K304 avstyrks följaktligen.

9. Riksdagens information

Motionerna

I motion 1991/92:K309 av Laila Strid-Jansson och Arne Jansson

(båda nyd) föreslås att riksdagen utreder förutsättningarna för

förbättrad information till allmänheten om riksdagens arbete vid

TV-sändningar. Motionärerna erinrar om att stora grupper har

bristande kunskaper om hur riksdagen arbetar och vilka beslut

som fattas. Att på olika sätt öka mediernas bevakning av och

intresse för riksdagsarbetet är ett led i att öka allmänhetens

intresse för riksdagen, anser motionärerna. Därför bör riksdagen

förbättra möjligheterna för medierna, särskilt TV, att redovisa

riksdagens beslut på ett intressant och lättillgängligt sätt.

Riksdagens egen externa information måste också förbättras och

moderniseras, enligt motionärerna.

I motion 1991/92:K313 av Karl-Göran Biörsmark (fp) yrkas att

riksdagen beslutar öppna en 020-linje till riksdagen. Enligt

motionären är det viktigt att på alla upptänkliga och

realistiska sätt underlätta kontakten mellan politiker och

väljare. Många drar sig i dag för att skriva brev och föredrar

den snabba telefonkontakten. Detta blir emellertid dyrt för dem

som måste ringa rikssamtal. Därför bör, enligt motionären,

riksdagen erbjuda medborgarna servicen med 020-linje, som

innebär att den som ringer endast betalar en markering och

mottagaren resten.

I motion 1991/92:K321 av Richard Ulfvengren m.fl. (nyd) yrkas

att riksdagen beslutar dels om att använda TV-tekniken i

riksdagsarbetet, dels om ökad sändning av riksdagsarbetet i TV,

eventuellt med egen sändningsrätt, dels om försökssändningar

från riksdagen i lokala kabelnät. I motiveringen hänvisar

motionärerna till att vi nu lever i en värld där konsumtion av

medier i andra former än det skrivna ordet ökar mer och mer,

inte minst bland ungdomen. Därför måste riksdagen i

informationssammanhangen börja använda sig av TV och video i

olika former. Videotekniken bör också enligt motionärerna kunna

användas mer i de skilda myndigheternas verksamhet.

Tidigare behandling, m.m.

Riksdagen har vid flera tillfällen under senare år behandlat

och avslagit motioner om inrättande av 020-nummer för samtal

till riksdagen, senast våren 1991. Då hänvisade utskottet till

tidigare ställningstaganden. Bl.a. anförde utskottet att

kostnaderna för längre samtal redan i dag till övervägande del

torde bäras av riksdagen genom att ledamöterna ringer upp de

personer som sökt dem. Utskottet hänvisade till pågående

överväganden rörande ett statligt kommunikationsnät och

avstyrkte efter hörande av förvaltningskontoret motionsyrkanden

i frågan.

Frågor om riksdagens utåtriktade information har varit föremål

för ett antal utredningar sedan enkammarriksdagens tillkomst.

Inom riksdagens förvaltningskontors organisation handhas

informationsfrågorna av informationsenheten, tidningen Från

Riksdag & Departement, Riksdagsbiblioteket och

utredningstjänsten. För behandling av frågor av policykaraktär

och resursfrågor inom informationsområdet finns sedan ett antal

år en särskild parlamentariskt sammansatt referensgrupp. Den

tillsätts av förvaltningskontoret.

Riksdagens förvaltningskontor

Utskottet har från förvaltningskontoret inhämtat upplysningar

rörande aktuell utveckling på det statliga området av 020-nummer

och informationsverksamheten i riksdagen.

Kontoret anför i saken beträffande 020-nummer följande:

En delegation tillsattes år 1991 för att se över och

effektivisera statliga myndigheters telekommunikation. I

STATTEL-delegationens (Statliga myndigheters

telekommunikationer, dir. 1991:29) uppdrag ingår även att utreda

hur statliga myndigheters telefonservice åt allmänheten bör

utformas. Enligt direktiven behövs det mer rättvisa

telekostnader för allmänhetens telefoni till myndigheterna och

en förbättrad teleservice från myndigheternas sida, t.ex.

kortare väntetider, bättre information och hänvisningar. Att på

reguljära villkor införa 020-system bedöms i direktiven kraftigt

öka statens kostnader. Även andra lösningar måste därför

utredas.

Delegationen, som skall ha slutfört hela sitt uppdrag före

utgången av år 1994, har valt att behandla och redovisa

uppdraget i tre perspektiv: det korta, det medellånga och det

långa perspektivet. 020-systemet i statsförvaltningen kommer att

ingå som en del av redovisningen av det korta perspektivet. F.n.

förhandlar man med Televerket om storkundsrabatt för statliga

myndigheters användning av teletjänster. Storkundsrabatten

skulle även innefatta inrättandet och användningen av 020-nummer

hos statliga myndigheter. Ett avtal väntas bli klart under

december innevarande år. De myndigheter som har eller önskar

införa 020-nummer kan då åberopa avtalet och erhålla en mindre

rabatt.

Den långsiktiga lösningen är inriktad på en telefonitjänst som

STATTEL-delegationen planerar att upphandla under år 1994, för

att tas i drift år 1995. I telefonitjänsten ingår att samtal

från allmänheten till en myndighet debiteras som ett

lokalsamtal. STATTEL-delegationen arbetar även med metoder för

att öka anträffbarheten i myndigheters organisation så att

samtal snabbt skall tas om hand.

Enligt förvaltningskontorets mening bör riksdagen avvakta

STATTEL-delegationens långsiktiga lösning innan beslut om

020-linje till riksdagen fattas. Förvaltningskontoret har för

avsikt att nära följa delegationens arbete.

Kontoret anför beträffande informationsverksamheten i

riksdagen följande:

Förvaltningskontoret skall enligt sina övergripande mål aktivt

informera allmänheten om riksdagens arbete och arbetsformer.

Detta görs i en rad olika former, bl.a. genom service till

massmedia men också genom information riktad direkt till

allmänheten.

Riksdagsdebatter och öppna utskottsutfrågningar m.m.

direktsänds ibland i radio och/eller TV. Detta kan t.ex. gälla

partiledardebatter, allmänpolitiska debatter, muntliga

frågestunden m.m. Beslutet att sända är helt och hållet

massmedias eget medan riksdagen svarar för att det rent

praktiskt m.m. ordnas på bästa sätt för massmedia.

För att underlätta massmedias arbete har nyligen nya kameror

installerats för inspelning av kammararbetet. Kamerorna ger en

klart bättre bildkvalitet vilket bl.a. inneburit att man med

hjälp av bandspelare kan spela in ljud och bild, som sedan kan

"tappas" och användas i sändningar i TV-nätet (TV 4). Även en

länk mellan riksdagen och Kaknästornet planeras. Alla TV-kanaler

skulle då kunna "tappa" direkt från Kaknäs.

Det kan vidare nämnas att riksdagen har ett antal direkta

telefonlinjer till kammaren. På dessa linjer kan massmedia var

som helst i landet koppla in sig och följa debatterna i kammaren

direkt.

Referat av riksdagens beslut finns i olika former. I tidningen

Från Riksdag & Departement (R&D) refereras debatter, förslag och

beslut från riksdagen och regeringen. Avsikten är att tidningen

även skall bli tillgänglig i elektronisk form (RIXLEX).

Informationsenheten ger ut pressmeddelanden om viktigare

utskottsbetänkanden och riksdagsbeslut. På försök sänds vidare

korta sammandrag av riksdagsbesluten via telefax till massmedia

i direkt anslutning till att besluten fattas. I Riksdagens

Årsbok, som ges ut några månader efter avslutat riksmöte, finns

bl.a. referat av samtliga riksdagsbeslut och artiklar om de

viktigaste besluten. Årsboken ges ut i en upplaga på 30000

exemplar. Allmänheten informeras genom annonser i dagspressen om

veckans sammanträden och vilka "intressanta" frågor som kommer

att behandlas.

Information om riksdagens verksamhet kommer fr.o.m. den 1

januari 1993 även att spridas i elektronisk form. Riksdagens

databaser -- med både registerinformation och dokument i

fulltext -- och flera andra databaser, bl.a.

Justitiedepartementets, görs då tillgängliga för allmänheten

genom RIXLEX. Även om riksdagens dokument, lagar och

förordningar m.m. utgör tyngdpunkten i den publika databasen är

tanken att även mera lättillgänglig information skall ingå t.ex.

tidningen Från Riksdag & Departement och den s.k.

Samhällsguiden.

En fördel med den elektroniska informationen är att det är

lättare än i det formella riksdagstrycket att visa hur

dokumenten i beslutskedjan hänger samman och vilka beslut som

den resulterar i. Det finns också möjlighet att särredovisa

sammanfattningar och göra urval av information t.ex. dokument

som har särskild aktualitet vid söktillfället. Även

presentationssättet kan varieras. Delar av informationen kan

t.ex. visas genom videotex. Man kan också utgå ifrån att

teknikutvecklingen kommer att medföra att tryckt information i

en bok och presentationen av samma information på en dataskärm

om några år kommer att se mycket lika ut.

Förvaltningskontoret anser i likhet med motionärerna att det

är av största vikt, inte minst ur demokratisk synvinkel, att

allmänheten informeras om riksdagens arbete. Massmedia och

riksdagen har här ett gemensamt ansvar. Det ankommer dock inte

på riksdagen att styra massmedias nyhetsvärdering. Däremot

ankommer det på riksdagen att tillse att information om

riksdagens beslut finns tillgänglig för både allmänhet och

massmedia, att aktivt informera allmänheten om hur riksdagen

arbetar och att ha tillräckliga resurser för att kunna besvara

allmänhetens frågor om riksdagens beslut samt att praktiskt och

tekniskt underlätta massmedias bevakning av riksdagsarbetet.

Som framgår av redovisningen ovan sprids information om

riksdagens arbete redan i dag i många olika former. Den tekniska

utvecklingen kommer att göra informationen mer tillgänglig för

envar. En successiv förbättring av presentationstekniken i

riksdagens databaser genom bearbetning av materialet kommer att

leda till att användningen av den elektroniska informationen kan

spridas till nya målgrupper och därmed bidra till en

förstärkning av det demokratiska inflytandet över

beslutsfattandet. Förutsättningarna för alla mediaföretag som

vill sända direkt från riksdagen kommer också att avsevärt

förbättras. Förvaltningskontoret anser det dock inte, bl.a. av

kostnadsskäl, i dag vara realistiskt med egna

radio/TV-sändningar från riksdagen. En kontinuerlig utveckling

av riksdagens informationsverksamhet är enligt

förvaltningskontorets mening nödvändig. Nya möjligheter öppnas i

takt med den tekniska utvecklingen.

Beträffande användning av video- och TV-teknik i

riksdagsarbetet kan nämnas att inköp f.n. övervägs av en

storbildsvideo för användning i första och andra kammarsalarna

och att det sedan flera år tillbaka finns en enklare videokamera

för utlåning. På talmanskonferensen i december 1991 informerade

kammarsekreteraren om att bildvisning i kammaren i anslutning

till anföranden hade diskuterats med vice talmännen och de av

partigrupperna utsedda ledamöterna av talmanskonferensen. På

grund av bl.a. brister i den nuvarande tekniska utrustningen

rekommenderade man att undvika bildvisning under plenum. I de

fall det, utöver illustrationer i utskottsbetänkanden, finns

behov av diagram eller liknande material hänvisas ledamöterna

till möjligheten att framställa material på papper och genom

kammarservice försorg få det utdelat till ledamöterna och till

allmänheten på läktarna.

Utskottets bedömning

Riksdagen har genom en serie skilda beslut under senare år

genomfört en betydande utbyggnad av såväl den externa som den

interna informationen. Det ankommer på riksdagens

förvaltningskontor att som ett riksdagens serviceorgan svara för

informationsverksamheten. För ändamålet finns inom kontoret ett

särskilt serviceområde som består av informationsenheten,

tidningen Från Riksdag & Departement, Riksdagsbiblioteket och

utredningstjänsten. Som framgår av den ovan lämnade

redovisningen har utskottet från förvaltningskontoret inhämtat

upplysningar rörande aktuella förhållanden inom

informationsområdet. Därav framgår att skilda åtgärder vidtagits

inom riksdagsförvaltningen för att underlätta för medierna i

deras arbete med att fånga upp och sprida information från

riksdagen genom t.ex. teletekniska installationer, m.m. Vidare

framgår att åtgärder planerats för informationsspridning i

elektronisk form. Riksdagens databaser görs tillgängliga för

allmänheten genom RIXLEX. Teknikutvecklingen talar också enligt

förvaltningskontoret för att informationen kommer att bli

lättare tillgänglig för envar. Förutsättningarna för etermedia

som vill sända direkt från riksdagshuset kommer också att

förbättras avsevärt. Åtgärder för att kunna använda video- och

TV-teknik i riksdagsarbetet övervägs också.

Frågan om den s.k. 020-linjen har tidigare behandlats av

riksdagen. Av förvaltningskontorets uppgifter framgår att en

särskild delegation arbetar med frågan om användningen av

020-linje inom den statliga verksamheten i framtiden. Resultatet

av delegationens arbete bör enligt kontoret avvaktas innan

riksdagen fattar beslut i frågan. Utskottet delar den

bedömningen och avstyrker motion K313.

Av den lämnade redovisningen i övrigt framgår att mycket

omfattande insatser gjorts och är under övervägande inom

informationsområdet. Förvaltningsstyrelsen har det övergripande

ansvaret för informationsfrågorna och kan genom sin

parlamentariska sammansättning under talmannens ledning på

lämpligt sätt initiera de förändringar och den utveckling som

ändrade förhållanden kan motivera. Frågor om ökade resurser får

aktualiseras i sedvanliga budgetsammanhang. Den för

informationsfrågorna särskilt tillsatta parlamentariska

referensgruppen torde här ha särskild betydelse. Några initiativ

från utskottets sida med anledning av de förevarande motionerna

anser utskottet inte nu påkallat. Motionerna K309 och K321

avstyrks.

10. Språkvård i riksdagen

Motionen

I motion 1991/92:K302 av Jan-Erik Wikström och Margitta Edgren

(båda fp) föreslås att riksdagen uppdrar åt riksdagens

förvaltningsstyrelse att utarbeta ett program för språkvården i

riksdagen. Motionärerna erinrar om att såväl regeringskansliet

som Sveriges Riksradio har anställt särskilda språkvårdare med

uppgift att dels granska texter, dels medverka i utbildning av

dem som i sina arbetsuppgifter har att tala offentligt eller

skriva texter för offentligt bruk. Det finns enligt motionärerna

anledning att i riksdagen anställa en språkvårdare vars uppgift

bör vara att leda kurser för riksdagens ledamöter och tjänstemän

samt att stå till förfogande för enskilda ledamöter som vill ha

sina utkast till motioner och anföranden granskade från språklig

synpunkt. I vart fall bör enligt motionärerna riksdagen uppdra

åt förvaltningsstyrelsen att utarbeta ett program för

språkvården.

Tidigare behandling, m.m.

En motion med motsvarande syfte behandlades och avslogs vid

1990/91 års riksmöte. Utskottet (1990/91:KU8) ansåg då att det

bör ankomma på förvaltningsstyrelsen att avgöra om behov

föreligger att genom inrättande av en särskild tjänst eller på

annat sätt förstärka resurserna för språkvård i riksdagen.

Utskottet har från riksdagens förvaltningskontor inhämtat

upplysningar rörande språkvården i riksdagen.

Förvaltningskontoret anför bl.a. följande:

Fr.o.m. december 1991 gäller gemensamma basskrivregler för den

offentliga förvaltningen. Civildepartementets skrivregelgrupp

har utarbetat Myndigheternas skrivregler (Ds 1991:58) för att

täcka behovet av enhetliga skrivregler inom den offentliga

förvaltningen.

Reglerna har utarbetats i samarbete med bl.a. riksdagens

språkgrupp och Svenska språknämnden. Riksdagens språkgrupp och

Statsrådsberedningen har rekommenderat att skrivreglerna, med

några kompletteringar, skall tillämpas såväl i riksdagen som i

regeringskansliet. För riksdagens del och för de texter i

regeringskansliet som ingår i riksdagstrycket tillämpas

skrivreglerna fr.o.m. den 1 juli 1992.

När det gäller behovet av en språkvårdsresurs inom riksdagen

har förvaltningskontoret tagit upp frågan med partikanslierna

för att utröna partiernas intresse. Inom förvaltningskontoret

övervägs dessutom en ny serie språkvårdsseminarier för

riksdagens anställda. Detta inom ramen för den fortlöpande

personalutvecklingen. Några enheter inom riksdagen har även

anlitat språkvårdsexperter som föreläsare.

Förvaltningskontoret vill i sammanhanget även framhålla den

speciella språkvårdskompetens som redan finns inom riksdagen,

inte minst inom stenografkåren och textgranskarna vid riksdagens

tryckerienhet. Inom gruppen textgranskare diskuteras olika

former för språkvårdsarbetet och en av textgranskarna, som är

utbildad språkvårdare, tjänstgör f.n. på en utbytestjänst hos

Justitiedepartementets språkexperter för att tillgodogöra sig

den erfarenhet man har av språkvårdsarbete inom

regeringskansliet.

Förvaltningskontoret har vidare under sommaren/hösten 1992

inlett ett projekt som gäller datorbaserat stöd till språkvård.

Projektet innehåller flera delmoment. Ett delmoment är ett

system för rättstavningskontroll som bygger på den uppsättning

av ord som används i riksdagens dokument. Ett annat delmoment

gäller datorstöd för val av synonymer. Ett tredje syftar till

att utveckla datorprogram för analys av texter och förslag till

ändringar/förbättringar. Avsikten är att rättstavningskontroll

och stöd för val av synonymer skall införas under innevarande

budgetår. Påpekas bör att textanalysprogrammen inte ersätter

normala språkvårdande insatser utan främst skall ses som

komplement till dessa.

Förvaltningskontoret delar motionärernas uppfattning att det

är angeläget med utökade språkvårdsinsatser i riksdagen men

anser med anledning av motion K302 att riksdagen i första hand

bör överväga hur redan befintliga språkvårdsresurser och

planerade insatser kan samordnas och utvecklas.

Förvaltningskontoret avser också att i sina fortsatta kontakter

med partikanslierna utröna intresset för föreläsningar för

ledamöter.

Utskottets bedömning

I motion K302 föreslås att riksdagens förvaltningsstyrelse

skall få i uppdrag att utarbeta ett program för språkvården i

riksdagen. Motionärerna anser vidare att riksdagen bör anställa

en språkvårdare vars uppgift bör vara att leda kurser för

riksdagens ledamöter och tjänstemän samt att stå till förfogande

för enskilda ledamöter som vill ha sina utkast till motioner och

anföranden granskade från språklig synpunkt.

Som framgår av ovan redovisade uppgifter finns gemensamma

basskrivregler för den offentliga förvaltningen. Inom riksdagen

finns särskild språkvårdskompetens inom stenografkåren och hos

textgranskarna inom tryckerienheten. Särskilda

språkvårdsseminarier för personalen har hållits och nya planeras

av förvaltningskontoret. Samarbete med regeringskansliets

språkexperter förekommer. Kontoret har också tagit upp frågan om

språkvårdsutbildning med partikanslierna. Under den gångna

sommaren har vidare inletts försök med ett datorbaserat stöd

avseende rättstavningskontroll, synonymer och textanalys.

Utskottet vill för sin del betona vikten av att man inom

riksdagen, särskilt i det officiella riksdagstrycket, värnar det

svenska språket. Något särskilt uppdrag till

förvaltningsstyrelsen är enligt utskottet dock inte

erforderligt. Motion K302 avstyrks.

11. Riksdagens tillgänglighet för handikappade

Motionen

I motion 1991/92:K301 av Lena Öhrsvik m.fl. (s) föreslås att

riksdagen beslutar om en snar utredning om riksdagens

tillgänglighet ur handikappsynpunkt både för ledamöter, personal

och allmänhet. Motionärerna tar upp frågor om lokalernas fysiska

tillgänglighet, teknisk utrustning och informationsmaterial för

syn- eller hörselskadade. I motionen erinras om att det i flera

av de större entréerna finns besvärliga trappor och dörrar som

kräver stor fysisk kraft för att kunna öppna. Motionärerna

efterlyser lämpligt belägna sammanträdesrum, en storbildskärm

med möjlighet till snabbutskrift för hörselskadade,

teleslingor och ljussättning lämplig för synskadade, m.m. Även

behovet av texttelefon och blindskriftmaskin,

informationsmaterial på kassett eller textad video samt tillgång

till teckenspråkstolk påtalas.

Aktuella förhållanden, m.m.

Utskottet har från förvaltningskontoret inhämtat upplysningar

i frågan. Förvaltningskontoret anför bl.a. följande:

Riksdagens fastighetsenhet har undersökt vilka åtgärder som

kan vidtas när det gäller lokalernas tillgänglighet (dörrar och

trappor), lämpliga sammanträdesrum och den tekniska

utrustningen. Fastighetsenheten har i denna fråga haft kontakt

med motionärerna för en genomgång av vilka åtgärder som är mest

angelägna och som dessutom skulle kunna genomföras snarast utan

stora ingrepp i byggnaderna.

Förvaltningskontoret avser således att snarast åtgärda de mest

angelägna bristerna (exempelvis uppsättning av fler

handledare/"räcken", montering av dörröppnare, halkskydd på

lutande golv, specialinrett sammanträdesrum med viss teknisk

utrustning m.m.). Förvaltningskontoret kommer också att i samråd

med motionärerna och Handikappsinstitutet utreda möjligheterna

att vidta större och byggnadspåverkande åtgärder på längre sikt.

När det gäller information för synskadade kan nämnas att

tidningen Från Riksdag & Departement finns som taltidning och

att riksdagen lämnar kort aktuell information om riksdagsarbetet

på en automatisk telefonsvarare. Någon basinformation på kassett

om riksdagens arbete och organisation finns inte. Däremot kan

den som kontaktar riksdagen få information, antingen det gäller

aktuella frågor eller bakgrundsmaterial, inläst på kassettband.

För hörselskadade finns skriftlig information att tillgå.

Förvaltningskontoret är medvetet om att det finns behov av

särskilt utformad information för vissa grupper, däribland de

synskadade. Ett problem är dock att hålla informationen aktuell.

Ett annat är att behoven varierar för olika individer.

Förvaltningskontoret anser därför att möjligheten att få

individuellt anpassad information inläst på kassettband och

tillgång till taltidning samt telefonsvarare på ett

tillfredsställande sätt får anses uppfylla de synskadades behov.

Utskottets bedömning

I motion K301 föreslås att riksdagen beslutar utreda

handikapptillgängligheten av riksdagens lokaler. Motionärerna

anser vidare att det är angeläget med lämplig teknisk utrustning

för syn- eller hörselskadade.

Som framgår av ovan lämnade uppgifter från

förvaltningskontoret har man inom fastighetsenheten undersökt

vilka åtgärder som kan vidtas när det gäller lokalernas

tillgänglighet. Ett antal förbättringar har kunnat genomföras

och ytterligare planeras. För att underlätta för synskadade

utges tidningen Från Riksdag & Departement som taltidning. Genom

automatisk telefonsvarare kan också aktuell information lämnas

till synskadade.

Utskottet anser att det är viktigt att riksdagens lokaler är

så tillgängliga för rörelsehandikappade som möjligt. Riksdagens

byggnader medför emellertid särskilda problem. Det är därför

angeläget att förvaltningskontoret fortlöpande beaktar

möjligheterna att genomföra förbättringar t.ex. vid ombyggnader.

Med de åtgärder som förvaltningskontoret vidtagit inom berörda

områden och den kontinuerliga bevakningen av de handikappades

behov som förekommer anser utskottet att syftet med motionen är

tillgodosett. Någon särskild utredning är enligt utskottet inte

erforderlig. Yrkandet i motion K301 avstyrks.

12. Om skolmat i riksdagsrestaurangen

Motionen

I motion 1991/92:Jo227 av Claus Zaar m.fl. (nyd) yrkande 2

föreslås att riksdagen uppdrar åt förvaltningskontoret att verka

för att riksdagsrestaurangen under ett par veckor serverar den

mat som i dag ges till skoleleverna.

Riksdagens förvaltningskontor

Utskottet har från förvaltningskontoret inhämtat upplysningar

i frågan. Kontoret anför följande:

Riksdagen har ett avtal med Partena Cater AB för

restaurangverksamheten i riksdagen. Ett partssammansatt matråd

finns med bl.a. representanter för samtliga partier. I matrådet

behandlas frågor som rör lokalerna, matlistor och temaveckor

m.m. Det bör enligt förvaltningskontoret ankomma på matrådet att

diskutera och ta ställning till den typ av förslag som

motionären lagt fram.

Utskottets bedömning

Utskottet anser att det får ankomma på förvaltningskontoret

att inom ramen för gällande avtal för restaurangverksamheten och

i samverkan med matrådet behandla här aktuella frågor. Motion

Jo227 yrkande 2 avstyrks.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande riksmötets öppnande

att riksdagen avslår motionerna 1991/92:K312 och 1991/92:K315,

res. (nyd)

2. beträffande ändrad placering av riksdagsledamöterna i

kammaren

att riksdagen avslår motion 1991/92:K316,

3. beträffande registrering av riksdagsledamöternas

ekonomiska intressen

att riksdagen avslår motion 1991/92:K306,

res. (s)

4. beträffande val till riksdagens utskott

att riksdagen avslår motion 1991/92:K308,

5. beträffande valprövningsnämndens sammansättning

att riksdagen dels avslår motion 1991/92:K318, dels som sin

mening ger talmanskonferensen till känna vad utskottet anfört,

6. beträffande nya löner för riksdagsledamöterna

att riksdagen avslår motion 1991/92:K310,

7. beträffande riksdagens arbetsformer

att riksdagen avslår motionerna 1991/92:K303, 1991/92:K305 och

1991/92:K307,

8. beträffande ledamotsservice

att riksdagen avslår motion 1991/92:K304,

9. beträffande riksdagens information

att riksdagen avslår motionerna 1991/92:K309, 1991/92:K313 och

1991/92:K321,

10. beträffande språkvård i riksdagen

att riksdagen avslår motion 1991/92:K302,

11. beträffande riksdagens tillgänglighet för handikappade

att riksdagen avslår motion 1991/92:K301,

12. beträffande skolmat i riksdagsrestaurangen

att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo227 yrkande 2.

Stockholm den 24 november 1992

På konstitutionsutskottets vägnar

Thage G Peterson

I beslutet har deltagit: Thage G Peterson (s), Bertil

Fiskesjö (c), Birger Hagård (m), Hans Nyhage (m), Catarina

Rönnung (s), Ylva Annerstedt (fp), Kurt Ove Johansson (s), Hans

Göran Franck (s), Stig Bertilsson (m), Torgny Larsson (s),

Ingvar Svensson (kds), Harriet Colliander (nyd), Odd Engström

(s), Inger René (m) och Elvy Söderström (s).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Bengt Hurtig (v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservationer

1. Riksmötets öppnande (mom. 1)

Harriet Colliander (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 4 börjar

med "Utskottet vill" och slutar med "K312 och K315" bort ha

följande lydelse:

I motion K315 föreslås att riksdagen beslutar om återinförande

av den ordning som gällde vid riksdagens öppnande 1974. Enligt

motionen förlorade svenska folket en traditionell och mycket

uppskattad fest- och högtidsstund i samband med förläggningen av

öppningsceremonin till riksdagshuset. Utskottet delar den

bedömningen och anser att det nu finns anledning att ompröva det

tidigare beslutet.

Man bör inte bortse från att vi har en monarki, vi har

kungliga slott och vi har en historia och en kultur att vara

stolta över. I andra länder värnar man om sina traditioner, inte

minst vid parlamentens öppningsceremonier. Utskottet anser att

starka skäl talar för att åter förlägga öppnandet till

Rikssalen. Då skulle riksmötets öppnande ges prägel av värdighet

och tradition. Betydande delar av det gamla högtidliga

ceremonielet kan åter komma till bruk. Detta skulle uppskattas

av allmänheten.

Genom en ändring i riksdagsordningen kan den formella grunden

för en återgång till tidigare ordning skapas. Utskottet

förutsätter därvid att talmannen fastställer en till denna

anpassad ordning.

dels att utskottets hemställan under mom. 1 bort ha

följande lydelse:

1. beträffande riksmötets öppnande

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:K315 beslutar

anta angivet förslag till ändring i riksdagsordningen.

Förslag till

Lag om ändring i riksdagsordningen

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 6 § riksdagsordningen1

skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

6 §

Lagtima riksmöte öppnas Lagtima riksmöte öppnas

vid ett särskilt vid en särskild ceremoni i

sammanträde med kammaren Rikssalen senast på

senast på riksmötets riksmötets tredje dag.

tredje dag. Statschefen Statschefen förklarar

förklarar därvid på därvid på talmannens

talmannens hemställan hemställan riksmötet

riksmötet öppnat. Vid öppnat. Vid förfall

förfall för statschefen för statschefen

förklarar talmannen förklarar talmannen

riksmötet öppnat. Vid riksmötet öppnat. Vid

sammanträdet avgiver sammanträdet avgiver

statsministern statsministern

regeringsförklaring, om regeringsförklaring, om

icke särskilda skäl icke särskilda skäl

föranleder annat. Talmannen föranleder annat. Talmannen

fastställer efter samråd fastställer efter samråd

med vice talmännen med vice talmännen

ordningen för detta ordningen för detta

sammanträde. sammanträde.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.

1 Riksdagsordningen omtryckt 1992:43.

2. Registrering av riksdagsledmöternas ekonomiska intressen

(mom. 3)

Thage G Peterson, Catarina Rönnung, Kurt Ove Johansson, Hans

Göran Franck, Torgny Larsson, Odd Engström och Elvy Söderström

(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar

med "Utskottet har" och slutar med "K306 avstyrks" bort ha

följande lydelse:

Registrering av parlamentsledamöters ekonomiska intressen

förekommer förutom i Norge även i bl.a. Frankrike, Portugal,

Spanien och Storbritannien. De registrerade uppgifterna är ofta

offentliga, till skillnad från uppgifter i de register som

tillskapats med stöd av 11 § insiderlagen. Syftet med

registeringarna är även i huvudsak att klarlägga i vad mån en

ledamots förmögenhetsförhållanden kan skapa risk för

lojalitetskonflikter i uppdraget som ledamot.

De uppgifter som skulle vara aktuella att anmäla till ett

offentligt register av det slag som åsyftas av motionärerna är i

flera fall redan i dag offentliga. Detta gäller bl.a.

inkomstuppgifter, fastighetsinnehav och innehav av mer än 500

aktier i ett hos Värdepapperscentralen registrerat bolag. Vidare

kan uppgifter om vilka som är ledamöter av ett visst bolags

styrelse erhållas genom de olika bolagsregistren. Fördelen med

ett register ur insynssynpunkt skulle således snarare vara att

allmänheten på ett enkelt sätt skulle kunna få tillgång till

uppgifterna.

Utskottet anser fortfarande att det i första hand bör ankomma

på de politiska partierna att försäkra sig om att deras

kandidater på ett förtroendefullt sätt kan sköta de uppdrag som

de nomineras för. Detta hindrar emellertid inte att

möjligheterna att öka allmänhetens förtroende för

riksdagsledamöternas frihet från ekonomiska bindningar även kan

tillgodoses på sätt som skett i exempelvis Norge.

Med hänvisning till vad som ovan anförts anser utskottet att

riksdagen bör lämna uppdrag till förvaltningsstyrelsen att lägga

fram förslag om offentlig registrering av riksdagsledamöternas

ekonomiska intressen.

dels att utskottets hemställan under mom. 3 bort ha

följande lydelse:

3. beträffande registrering av riksdagsledamöternas

ekonomiska intressen

att riksdagen med anledning av motion 1991/92:K306 som sin

mening ger förvaltningsstyrelsen till känna vad utskottet

anfört.

Särskilda yttranden

1. Riksmötets öppnande (mom. 1)

Birger Hagård, Hans Nyhage, Stig Bertilsson och Inger René

(alla m) anför:

Vi delar den i motionen framförda uppfattningen om det värde

som låg i att riksdagens öppnande av hävd var förlagt till

Rikssalen på Slottet. Det finns anledning att slå vakt om vår

historia och kultur och vårda oss om de traditioner som

utbildats. Vi ansluter oss dock till uppfattningen, att det är

talmannens uppgift att fatta beslut om hur öppningsceremonin bör

utformas.

2. Val till riksdagens utskott (mom. 4)

Harriet Colliander (nyd) anför:

Utskottet har noterat att Grundlagberedningen gjorde en

ingående genomgång av olika proportionella valmetoder under sitt

arbete med den nya riksdagsordningen. Beredningen stannade för

att föreslå den nuvarande heltalsmetoden som till skillnad från

uddatalsmetoden bedömdes kunna garantera att en majoritet i

kammaren fick en majoritet i varje utskott.

Sedan Grundlagberedningen gjorde sina beräkningar har

emellertid partistrukturen ändrats väsentligt. Nya partier har

kommit in riksdagen. Tidigare medelstora partier har blivit små.

Det är inte uteslutet att ytterligare partier kommer in i

riksdagen. Därför finns det nu skäl att utan förutfattad mening

se över regelsystemet vid utskottsval. Med anledning av att

grundlagsfrågorna nu diskuteras mellan partierna och att

särskilda överläggningar sker i frågorna bör det enligt min

mening vara möjligt att i de sammanhangen också kunna överväga

modifiering av valmetoden när det gäller utskottsval.

Jag har därför avstått från att yrka bifall till yrkandet i

motion K308. Det bör noteras att man efter 1988 års val fick

göra en tillfällig ändring i RO för att bereda Miljöpartiet

plats i utskott genom att öka antalet utskottsplatser till 17.

Efter det senaste valet fick man efter återgång till 15

ledamöter göra en speciallösning för att ge Vänsterpartiet

suppleantplats trots att det inte kunnat erhålla ordinarie

plats. Dessa omständigheter talar enligt min mening för att det

finns grund för en omprövning av reglerna.

3. Nya löner för riksdagsledamöterna (mom. 6)

Harriet Colliander (nyd) anför:

Med anledning av att frågorna om riksdagsmännens löner och

pensionsförhållanden, enligt vad som erfarits från

förvaltningskontorets ledning, för närvarande är under prövning,

och det förhållandet att reglerna för riksdagens

sammanträdestider och sommaruppehåll kommer att ses över, har

jag avstått från att yrka bifall till motion K310. Frågan om att

sänka ledamotsantalet kan också komma att inverka på

ledamotsarvodets nivå och andra kostnader för ledamöterna.

4. Riksdagens arbetsformer (mom. 7)

Bertil Fiskesjö (c) anför:

Med anledning av motion 1991/92:K303 vill jag erinra om att

Centerpartiet i flera motioner tidigare bl.a. krävt att

budgetåret skall läggas om och att i samband med detta ett antal

riksdagsfria veckor systematiskt skall läggas in i riksdagens

arbetsschema för att ge bättre utrymme för ledamöternas

kontakter med väljarna. Dessa motionskrav har tidigare avvisats.

Det är dock min förhoppning att dessa viktiga krav nu skall

komma att tillgodoses genom Riksdagsutredningens arbete, som bör

leda till förslag till riksdagen inom en nära framtid.

5. Riksdagens information (mom. 9)

Harriet Colliander (nyd) anför:

Enligt min mening bör riksdagen mer aktivt än nu underlätta

för den externa informationen. Enligt vad utskottet erfarit från

förvaltningsledningen har man börjat vidta en del intressanta

åtgärder. I motionerna K309 och K321 ges en rad uppslag som

riksdagens informationsdelegation och berörda tjänstemän skulle

kunna ta vara på och utveckla. Det borde kunna gå att ordna

program från riksdagen som blir både informativa och

underhållande. Man skulle kunna pröva att sända s.k. soffprogram

där den gångna veckans händelser kan redovisas och kommenteras

och där egentliga samtal kan utvecklas. Det räcker inte för

riksdagens del att bara vara hänvisad till korta sekundsnuttar i

nyhetsprogrammen där ofta klippningen kan bli både hård och

vinklad. Sannolikt skulle allmänheten vara betjänt av att

riksdagen i sin information tar till vara den nya tekniken på

ett mera öppet sätt. Det finns enligt min mening anledning

tilltro de informationsansvariga intresse för att satsa

engagerat på förbättrad information. Jag anser också att TV- och

videotekniken bör kunna användas i riksdagens arbete på ett mera

aktivt sätt.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,

eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i

utskottet.

Bengt Hurtig (v) anför:

1. Registrering av riksdagsledamöternas ekonomiska intressen

(mom. 3)

Jag ansluter mig till reservation 2.