Bet. 1992/93:LU15

Lagutskottets betänkande

1992/93:LU15

Utländska förvärv av fast egendom

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservation

Bilaga 1

1992/93

LU15

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet proposition 1992/93:71 om

utländska förvärv av fast egendom. Regeringens förslag innebär

att de nuvarande generella begränsningarna i rätten för

utlänningar, utländska juridiska personer och andra s.k.

kontrollsubjekt att här i landet förvärva fast egendom

avskaffas. Genom en särskild lag föreslås dock att en viss

förvärvskontroll behålls för fastigheter som är avsedda för

fritidsändamål. Den föreslagna reformen är en följd av Sveriges

åtaganden enligt avtalet om Europeiska ekonomiska

samarbetsområdet (EES-avtalet).

Utskottet behandlar i betänkandet också två med anledning av

propositionen väckta motioner. I den ena motionen (c) yrkas

att nuvarande generella förvärvskontroll skall bibehållas, att

förvärvskontrollen av fritidshus skall vara mer restriktiv samt

att jordförvärvslagstiftningen skall skärpas. I den andra

motionen (nyd) yrkas avslag på regeringens förslag om fortsatt

förvärvskontroll för fritidsfastigheter såvitt gäller

EES-medborgare.

I ärendet har inkommit en skrivelse från Sydsvenska

handelskammaren.

Utskottet tillstyrker bifall till propositionen och avstyrker

bifall till motionerna.

Till betänkandet har fogats en reservation (nyd).

Propositionen

I proposition 1992/93:71 föreslår regeringen

(Justitiedepartementet) att riksdagen antar i propositionen

framlagda förslag till

1. lag (1992:000) om tillstånd till vissa förvärv av fast

egendom,

2. lag om ändring i förköpslagen (1967:868),

3. lag om ändring i lagen (1975:1132) om förvärv av

hyresfastighet m.m.,

4. lag om ändring i jordförvärvslagen (1979:230),

5. lag om ändring i lagen (1976:240) om förvärv av

eldistributionsanläggning m.m.,

6. lag om ändring i lagen (1985:277) om vissa

bulvanförhållanden.

Över lagförslagen 1--3, 4 (delvis) och 5--6 har Lagrådets

yttrande inhämtats.

Lagförslagen har intagits i bilaga 1 till betänkandet.

Motionerna

1992/93:L7 av Birgitta Hambraeus (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att utländska köp av fritidshus

skall vara restriktiva i enlighet med vad som anförts i

motionen,

2. att riksdagen beslutar skärpa jordförvärvslagen i enlighet

med vad som anförts i motionen,

3. att riksdagen beslutar behålla nuvarande begränsningar för

utländska köp av mark ur säkerhetssynpunkt och för att

säkerställa skyddet för Sveriges naturtillgångar och vår rätt

till ekonomiskt självbestämmande, i enlighet med vad som anförts

i motionen.

1992/93:L8 av Richard Ulfvengren och John Bouvin (nyd) vari

yrkas att riksdagen avslår den del av proposition 1992/93:71 som

går ut på att begränsa möjligheten för medborgare i land inom

EES att förvärva fastigheter i Sverige avsedda för

fritidsändamål.

Utskottet

Regler om kontroll av utländskt inflytande över mark och

naturtillgångar har funnits i Sverige sedan lång tid. Nu

gällande bestämmelser i ämnet finns i lagen (1982:618) om

utländska förvärv av fast egendom m.m. Enligt reglerna i den

lagen får s.k. kontrollsubjekt förvärva fast egendom här i

landet endast efter särskilt tillstånd (förvärvstillstånd).

Med kontrollsubjekt avses främst utländska medborgare, utländska

rättssubjekt och svenska bolag som inte har utlänningsförbehåll

i bolagsordningen. Undantag från kravet på förvärvstillstånd

görs dock för bl.a. vissa familjerättsliga förvärv. I syfte att

avskaffa de hinder för utländska etableringar i Sverige som

tidigare förelåg har en lagändring genomförts som innebär att

från den 1 januari 1992 görs undantag även för förvärv av

egendom som är taxerad som hyreshusenhet eller industrienhet.

Den allmänna regeln enligt lagstiftningen är att

förvärvstillstånd i princip skall meddelas, om det inte finns

något hinder mot det med hänsyn till landets försvar eller

säkerhet, egendomens lämplighet för avsett ändamål eller andra

allmänna intressen eller med hänsyn till förvärvarens

förhållanden. För fastigheter som är avsedda för

fritidsändamål finns vidare en särskild bestämmelse. Denna

anger att förvärvstillstånd skall vägras om förvärvet sker för

fritidsändamål och egendomen är belägen inom ett område där

efterfrågan på fritidsfastigheter är så betydande att det på

grund därav finns risk för stegring av fastighetsvärdena. Om

förvärvaren tidigare har varit svensk medborgare eller på annat

sätt har en särskild anknytning till Sverige, gäller dock inte

denna särskilda bestämmelse. Bestämmelsen har i sak varit

gällande sedan år 1975. Den tillkom mot bakgrund av att

utländska medborgare i ökad omfattning hade förvärvat

fritidsfastigheter i Sverige. Detta ansågs kunna medföra risk

för prisstegringar i särskilt attraktiva fritidsområden, vilket

i sin tur innebar försämrade möjligheter för dem som var bosatta

i Sverige att skaffa sig fritidshus (se prop. 1975:65, bet.

LU27).

I proposition 1991/92:170 om Europeiska ekonomiska

samarbetsområdet (EES) framhölls (se del II bilaga 2) att

Sveriges närmande till EG föranleder en omfattande avreglering

av utländska medborgares rätt att förvärva fast egendom här i

landet. Utgångspunkten härvid är det av EG:s ministerråd år 1988

antagna s.k. kapitalliberaliseringsdirektivet (88/361/EEG).

Kapitalliberaliseringsdirektivet innebär en långtgående

utvidgning av rätten för invånare och juridiska personer i en

EG-stat att placera kapital och förvärva egendom i en annan

EG-stat. Enligt direktivet skulle varje medlemsstat senast den 1

juli 1990 ha avskaffat lagregler som diskriminerar invånare och

juridiska personer från andra EG-stater bl.a. när det gäller

förvärv av fast egendom och företag. Några medlemsstater har

dock fått anstånd t.o.m. år 1992. I ett särskilt avseende,

nämligen när det gäller förvärv av fastigheter för

fritidsändamål, medger direktivet att medlemsstaterna under en

inte närmare fastställd övergångstid får underlåta att

liberalisera sin lagstiftning. I artikel 6.4 föreskrivs sålunda

att befintlig nationell lagstiftning om förvärv av "secondary

residences" får behållas till dess ministerrådet antar

ytterligare bestämmelser på området. I artikeln anges vidare att

den bestämmelsen inte inverkar på tillämpligheten av andra

bestämmelser i EG-rätten. Av EG-medlemsstaterna är det endast

Danmark som i sin nationella lagstiftning har kvar särskilda

restriktioner för andra än landets egna invånare vid förvärv av

fastigheter för fritidsändamål. Så som direktivet är utformat

kan nya sådana restriktioner inte införas i något annat land som

nu är medlem i EG.

I Danmark finns sedan lång tid lagstiftning som begränsar

rätten att förvärva fast egendom. Den danska lagstiftningen

utgår generellt från att personer som inte har hemvist i Danmark

och som inte heller tidigare under sammanlagt fem år har haft

hemvist i landet måste ha justitieministerns tillstånd för att

få förvärva fast egendom. Tillståndspliktiga är också juridiska

personer som inte har säte i Danmark. I en särskild lag som

tillkom i samband med Danmarks tillträde till EG (lov om

erhvervelse af fast egendom for så vidt angår visse

EF-statsborgere och EF-selskaber) föreskrivs lättnader för vissa

EG-medborgare och EG-bolag i förhållande till den allmänna

förvärvslagstiftningen. Enligt denna särskilda lag behövs det

inte något förvärvstillstånd för EG-medborgare som har

anställning i Danmark eller har s.k. EG-uppehållsbevis eller som

har etablerat sig eller avser att etablera sig i Danmark för att

bedriva en självständig verksamhet i landet. Tillstånd behövs

inte heller för bolag som har bildats enligt lagstiftningen i

någon annan EG-stat men som bedriver eller avser att bedriva

verksamhet i Danmark. Liberaliseringen i förhållande till den

generella förvärvslagstiftningen gäller emellertid bara sådan

egendom som antingen skall användas som nödvändig helårsbostad

åt förvärvaren eller vars åtkomst är en förutsättning för att

bedriva verksamhet i landet. För fritidsfastigheter görs alltså

inte något undantag från det allmänna kravet på

förvärvstillstånd.

Inom Justitiedepartementet upprättades i november 1991

promemorian (Ds 1991:76) Utländska förvärv av fast egendom, vari

det -- som ett led i den pågående anpassningen av den svenska

lagstiftningen till det regelverk som gäller inom EG --

föreslogs att det generella kravet på förvärvstillstånd för

utländska förvärv av fastigheter skulle avskaffas. När det

gäller förvärv av fastigheter som är avsedda för fritidsändamål

anfördes i promemorian att det kan finnas skäl att även i

framtiden ha kvar någon form av förvärvskontroll för personer

som inte är bosatta här i landet liksom också för utländska

juridiska personer. Mot bakgrund av att sådana restriktioner

inte är oförenliga med EG:s rättsregler redovisades i

promemorian -- utan något ställningstagande i frågan -- ett

lagförslag som visade hur nya regler på detta område skulle

kunna utformas.

På grundval av promemorian föreslås i förevarande proposition

att de nuvarande begränsningarna i rätten för utlänningar,

utländska juridiska personer och andra s.k. kontrollsubjekt att

här i landet förvärva fast egendom i huvudsak avskaffas.

Dessutom föreslås en särskild lag som innebär att en viss

förvärvskontroll behålls i fråga om sådana fastigheter som är

avsedda för fritidsändamål. I propositionen föreslås också en

-- från EES-anpassningen fristående -- ändring angående

bosättningskravet i jordförvärvslagen.

Utskottet behandlar till en början förslaget om

avskaffande av det generella kravet på förvärvstillstånd

för utländska förvärv av fast egendom. Förslaget innebär att

förvärvsrestriktionerna upphävs inte bara i förhållande till

rättssubjekt i EFTA- och EG-länder utan även i förhållande till

rättssubjekt i övriga länder.

Birgitta Hambraeus (c) motsätter sig i motion L7 att det

generella kravet på förvärvstillstånd för utländska medborgare

avskaffas. Enligt motionären är säkerhetsaspekterna av ett

sådant upphävande inte tillräckligt övervägda. Det är vidare

enligt motionären angeläget att skyddet för Sveriges

naturtillgångar också i fortsättningen kan säkerställas liksom

vår rätt till ekonomiskt självbestämmande. Mot denna bakgrund

begärs i yrkande 3 att riksdagen beslutar att behålla nuvarande

begränsningar för utländska förvärv av fast egendom.

Utskottet kan -- i likhet med vad utskottet anförde i sitt

yttrande 1992/93:LU1y över proposition 1991/92:170 om Europeiska

ekonomiska samarbetsområdet (EES) -- konstatera att ett

bibehållande av de generella restriktionerna beträffande

utländska medborgares förvärv av fast egendom inte är förenligt

med Sveriges åtaganden enligt EES-avtalet, och en avreglering

inom EES-området måste således komma till stånd. Däremot

nödvändiggör EES-avtalet i och för sig inte att Sverige också

avskaffar förvärvsrestriktionerna gentemot rättssubjekt i länder

utanför EES-området. Som framhålls i propositionen skulle det

dock inte vara möjligt att behålla restriktionerna oförändrade

gentemot dessa länder. Detta beror på att Sverige på grund av

sitt medlemskap i OECD har en allmän förpliktelse

att vidta liberaliserande åtgärder i princip likformigt gentemot

alla OECD-länder. Denna förpliktelse följer av regeln om

"progressive liberalisation" i OECD:s

kapitalliberaliseringsstadga. En diskriminering av

utanförstående länder skulle också stå i strid med de strävanden

inom EG som framgår av en i EG:s kapitalliberaliseringsdirektiv

intagen avsiktsförklaring om att samma grad av liberalisering

som gäller inom Gemenskapen bör eftersträvas också gentemot

tredje land.

Vad särskilt gäller frågan om förvärvslagstiftningens

betydelse för landets försvar och säkerhet vill utskottet erinra

om att riksdagen redan hösten 1991 beslutade upphäva de

förvärvsrestriktioner som tidigare fanns i lagen om utländska

förvärv av svenska företag m.m. (se prop. 1991/92:71, bet.

NU15). Detta innebär att utländska rättssubjekt med verkan från

den 1 januari 1992 utan särskilt tillstånd kan förvärva även

sådana företag som äger svenska fastigheter. I samma

lagstiftningsärende ändrades också lagen om utländska förvärv av

fast egendom m.m. så att tillstånd enligt den lagen inte längre

behövs för förvärv av fast egendom som är taxerad som

hyreshusenhet eller industrienhet. Någon möjlighet att av

säkerhetsskäl förhindra utländska förvärv av sådana fastigheter

finns alltså numera inte. Mot denna bakgrund kan inte heller

hänsynen till rikets säkerhet och försvar anses utgöra något

hinder mot de nu föreslagna lagändringarna.

Med det anförda tillstyrker utskottet bifall till

propositionen i nu behandlad del och avstyrker bifall till

motion L8 yrkande 3.

När det sedan gäller frågan om förvärv av

fritidsfastigheter föreslås i propositionen en särskild lag

som innebär att viss förvärvskontroll behålls i fråga om sådana

fastigheter som är avsedda för fritidsändamål. Kriteriet för om

ett förvärv fordrar tillstånd föreslås vara att förvärvaren inte

är fast bosatt här i landet och inte heller tidigare har haft

hemvist här under minst fem år. Förvärvstillstånd skall dock

inte krävas om förvärvaren är gift med en person som inte

behöver tillstånd. Inte heller skall förvärvstillstånd krävas om

förvärvaren är gift med eller avkomling till överlåtaren. När

det gäller juridiska personer föreslås att förvärvstillstånd

inte erfordras, om de är bildade enligt svensk lagstiftning

eller i övrigt enligt svensk rättsordning. De fastigheter som

skall omfattas av den föreslagna lagen är sådan fast egendom som

är taxerad som småhusenhet eller lantbruksenhet. Om egendomen

förvärvas för annat än fritidsändamål skall förvärvstillstånd

meddelas. När det gäller förvärv av egendom inom de områden där

efterfrågan på fritidshus är ordinär eller liten föreslås att

även i utlandet bosatta personer normalt bör få

förvärvstillstånd också för fritidsändamål. Förutsättningen bör

dock vara att förvärvet inte strider mot något väsentligt

allmänt intresse. Om förvärvet inte strider mot något väsentligt

allmänt intresse skall förvärvstillstånd ändå vägras om

egendomen förvärvas för fritidsändamål och är belägen inom ett

område där efterfrågan på fritidsfastigheter är så betydande att

det på grund därav finns risk för en stegring av

fastighetsvärdena. Detta gäller dock inte om förvärvaren har

särskild anknytning till Sverige. Sammanfattningsvis torde

förslaget innebära att möjligheterna för utomlands bosatta

personer att förvärva fritidsfastigheter i Sverige i praktiken

blir oförändrade.

Propositionen har i denna del föranlett två motionsyrkanden.

Birgitta Hambraeus (c) begär i motion L7 yrkande 1 att riksdagen

beslutar att Sverige inför lika stränga restriktioner för

utländska köp av fritidshus som gäller i Danmark. I motion L8 av

Richard Ulfvengren och John Bouvin (nyd) begärs att riksdagen

avslår propositionens förslag såvitt gäller begränsning av

möjligheten för EES-medborgare att förvärva fastighet för

fritidsändamål i Sverige.

Som framgår av den inledningsvis lämnade redovisningen av EG:s

kapitalliberaliseringsdirektiv och EES-avtalet utesluter avtalet

inte att tillstånd också i fortsättningen kan krävas för förvärv

av fritidsfastigheter.

När det gäller behovet av att ha kvar begränsningar i rätten

att förvärva fritidsfastigheter delar utskottet den uppfattning

som förs fram i propositionen, nämligen att det fortfarande är

en fullt rimlig tanke att förvärv av fritidsfastigheter som är

belägna inom särskilt priskänsliga områden skall få göras endast

av dem som bor här i landet och av utomlands bosatta personer

med särskild anknytning till Sverige. Därvidlag bör enligt

utskottets mening inte någon åtskillnad göras beroende på om

förvärvaren är bosatt inom eller utanför EES-området.

Till bilden hör också att det kan förutsättas att våra

nordiska grannländer Norge och Finland -- i likhet med Danmark

-- kommer att behålla en förvärvsprövning för sina

fritidsfastigheter. Som framhålls i propositionen bör också

Sverige -- för att undvika obalans och brist på enhetlighet i

regelsystemen i de nordiska länderna -- ta till vara den

möjlighet som finns för att behålla nationella

förvärvsrestriktioner för fritidsfastigheter. Det sagda innebär

dock inte att den svenska lagstiftningen bör överensstämma med

den som redan finns i Danmark. Tvärtom finner utskottet att det

är angeläget att den svenska lagen utformas mer generöst än den

danska.

Med det anförda tillstyrker utskottet propositionen i nu

behandlad del och avstyrker följaktligen bifall till motionerna

L7 yrkande 1 och L8.

Som ovan nämnts föreslås i propositionen också en ändring i

jordförvärvslagen. Ändringen rör bosättningskravet och

innebär att den tid inom vilken en förvärvare av en

lantbruksfastighet i vissa fall skall ha bosatt sig på

fastigheten förlängs från sex till tolv månader.

Utskottet har ingen erinran mot propositionen i denna del.

I sammanhanget behandlar utskottet också yrkande 2 i motion L7

av Birgitta Hambraeus (c), vari begärs att jordförvärvslagen

skärps för att uppnå lokal kontroll över ägande och brukande av

marken.

Utskottet kan konstatera att vid förvärv av jordbruksfastighet

gäller särskilda bestämmelser om förvärvstillstånd enligt

jordförvärvslagen. Genom de av riksdagen under våren 1991

beslutade ändringarna i jordförvärvslagen (se prop. 1990/91:155,

bet. JoU26, rskr. 346) skedde en omfattande avreglering av

förvärvsprövningen av lantbruksegendom. Lagändringarna trädde i

kraft den 1 juli 1991. Enligt utskottets mening saknas det

anledning att återgå till en skärpt reglering av förvärv av

sådan egendom. Utskottet avstyrker således bifall till motion L7

yrkande 2.

Mot de delar av propositionen som inte berörts särskilt har

utskottet ingen erinran. Utskottet har dock observerat att det i

regeringens lagförslag 3 (se bilaga 1 till betänkandet, s. 13)

inte har uppmärksammats att 2 § fått en ny lydelse genom lagen

(1992:506) om ändring i lagen (1975:1132) om förvärv av

hyresfastighet m.m. (prop. 1992/93:160, bet. BoU22, rskr. 293).

Utskottet lägger därför i bilaga 2 fram ett med hänsyn härtill

justerat lagförslag avseende 2 §.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande utländska förvärv av fast egendom

att riksdagen med avslag på motion 1992/93:L7 yrkandena 1 och

3 samt motion 1992/93:L8 antar regeringens förslag till

dels lag (1992:000) om tillstånd till vissa förvärv av

fast egendom,

dels lag om ändring i förköpslagen (1967:868),

dels lag om ändring i lagen (1975:1132) om förvärv av

hyresfastighet m.m. med den ändringen att 2 § erhåller av

utskottet i bilaga 2 framlagda förslag till lydelse,

dels lag om ändring i jordförvärvslagen (1979:230),

dels lag om ändring i lagen (1976:240) om förvärv av

eldistributionsanläggning m.m.,

dels lag om ändring i lagen (1985:277) om vissa

bulvanförhållanden,

res. (nyd)

2. beträffande skärpt jordförvärvslagstiftning

att riksdagen avslår motion 1992/93:L7 yrkande 2.

Stockholm den 26 november 1992

På lagutskottets vägnar

Maj-Lis Lööw

I beslutet har deltagit: Maj-Lis Lööw (s), Holger

Gustafsson (kds), Per Stenmarck (m), Margareta Gard (m), Inger

Hestvik(s), Bengt Kronblad(s), Bertil Persson (m), Gunnar

Thollander(s), Richard Ulfvengren (nyd), Lena Boström(s),

Stig Rindborg (m), Carin Lundberg (s),

Hans Stenberg (s), Karin Pilsäter (fp) och Stina Eliasson(c).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten John Andersson (v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservation

Utländska förvärv av fast egendom (mom. 1)

Richard Ulfvengren (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar

med "Som framgår" och slutar med "och L8." bort ha följande

lydelse:

Med hänsyn främst till att ett bibehållande av de generella

restriktionerna för utländska förvärv av fast egendom inte är

förenligt med EES-avtalet har utskottet ovan tillstyrkt att det

generella kravet på förvärvstillstånd avskaffas.

När det sedan gäller frågan om utländska förvärv av

fritidsfastigheter vill utskottet framhålla följande. EG:s

kapitalliberaliseringsdirektiv föreskriver att gällande inhemsk

lagstiftning avseende förvärv av fritidsbostäder får

upprätthållas intill dess ministerrådet antar ytterligare

bestämmelser för detta område. Av EG:s medlemsstater är det

endast Danmark som i sin nationella lagstiftning har särskilda

restriktioner för andra än landets invånare vid förvärv av

fritidsbostäder. Så som direktivet är utformat kan nya sådana

restriktioner inte införas i något annat land som nu är medlem i

EG.

Genom EES-avtalet har Sverige åtagit sig att införliva bl.a.

kapitalliberaliseringsdirektivet med svensk rätt. Som direktivet

är utformat utsluter EES-avtalet i och för sig inte

att Sverige tills vidare behåller kravet på förvärvstillstånd

för fritidsfastigheter. Enligt utskottets mening kan det dock av

flera skäl ifrågasättas om Sverige skall bibehålla sådana

restriktioner. Det kan inte uteslutas att

kapitalliberaliseringsdirektivet inom en snar framtid kommer att

ändras så att det inte längre medger vare sig Danmark eller

något EFTA-land att ha kvar begränsningar i rätten att förvärva

fritidsfastigheter. Vidare bör framhållas att om Sverige nu

skulle behålla sina förvärvsrestriktioner så får det till följd

att EG-medborgare inte fritt kan få förvärva fritidsfastigheter

i Sverige trots att svenskar fritt kan förvärva sådana

fastigheter i hela EG-området förutom i Danmark. En sådan

protektionistisk ordning ligger enligt utskottets mening

definitivt inte i linje med en strävan mot ett ökat europeiskt

samarbete.

Det i propositionen angivna huvudsakliga skälet för att

bibehålla en förvärvskontroll är att det finns behov härav för

att dämpa prisutvecklingen inom särskilt priskänsliga områden.

Utskottet kan för sin del inte finna att detta utgör något

bärande argument.

Sammanfattningsvis finner utskottet att det saknas anledning

att behålla förvärvsrestriktioner för fritidsfastigheter. Detta

gäller även gentemot medborgare utanför EES-området, eftersom

Sverige på grund av sitt medlemskap i OECD har en förpliktelse

att vidta liberaliserande åtgärder likformigt gentemot alla

OECD-länder.

Med det anförda avstyrker utskottet regeringens förslag i nu

behandlad del.

dels att utskottets hemställan under moment 1 bort ha

följande lydelse:

1. beträffande utländska förvärv av fast egendom

att riksdagen med anledning av motion 1992/93:L8 och med

avslag på motion 1992/93:L7 yrkandena 1 och 3 dels avslår

regeringens förslag till

lag (1992:000) om tillstånd till vissa förvärv av fast

egendom,

lag om ändring i förköpslagen (1967:868),

lag om ändring i lagen (1985:277) om vissa

bulvanförhållanden,

dels antar regeringens förslag till

lag om ändring i lagen (1975:1132) om förvärv av

hyresfastighet m.m. med den ändringen att 2 § erhåller av

utskottet i bilaga 2 framlagda förslag till lydelse,

lag om ändring i jordförvärvslagen (1979:230) med den

ändringen att 3 § p. 6 utgår,

lag om ändring i lagen (1976:240) om förvärv av

eldistributionsanläggning m.m.,

dels ock antar av reservanten i bilaga 3 framlagda förslag

till

A) lag om upphävande av vissa lagar om utländska förvärv av

fast egendom,

B) lag om ändring i förköpslagen (1967:868),

C) lag om ändring i lagen (1985:277) om vissa

bulvanförhållanden.

Propositionens förslag

Bilaga 1

Av utskottet framlagt lagförslag

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1975:1132) om förvärv av

hyresfastighet m.m.

Bilaga 2

Nuvarande lydelse Utskottets förslag

2 §1

Förvärvstillstånd fordras inte

1. om egendomen förvärvas från staten, kommun, landsting eller

kommunalförbund,

2. om staten, kommun, landsting, kommunalförbund, aktiebolag,

som helt ägs av kommun eller landsting, allmännyttigt

bostadsföretag, riksorganisation för bostadsrättsföreningar

eller regional sådan organisation är förvärvare,

2a. om egendomen förvärvas av en bostadsrättsförening och

föreningen har fattat beslut om förvärvet i den ordning som

föreskrivs i 9kap. 19§ bostadsrättslagen (1991:614),

3. om egendomen enligt medgivande av regeringen förvärvas för

kyrkligt ändamål eller fånget prövats enligt lagen (1988:183) om

förvaltningen av kyrklig jord,

4. om egendomen förvärvas av kreditinrättning vilken enligt

lag eller enligt reglemente eller bolagsordning som regeringen

fastställt är skyldig att åter avyttra egendomen,

5. om förvärvaren är 5. om förvärvaren är

gift med överlåtaren och gift med överlåtaren och

inte heller om inte heller om

förvärvaren eller, förvärvaren eller,

när makar förvärvar när makar förvärvar

gemensamt, någon av dem gemensamt, någon av dem

är överlåtarens är överlåtarens

avkomling, allt under avkomling, allt under

förutsättning att förutsättning att

överlåtaren inte är överlåtaren inte är

skyldig att avyttra egendomen skyldig att avyttra egendomen

enligt 6§ eller enligt enligt 6 §,

3kap. 1§ lagen (1982:618)

om utländska förvärv

av fast egendom m.m.,

6. om förvärvet skall 6. om förvärvet sker

prövas enligt lagen om genom inrop på exekutiv

utländska förvärv av auktion.

fast egendom m.m., 7. om

förvärvet sker genom

inrop på exekutiv auktion.

1 Senaste lydelse 1992:506

Av reservanten framlagda lagförslag

Bilaga 3

A. Förslag till

Lag om upphävande av vissa lagar om utländska förvärv av fast

egendom

Härigenom upphävs

1. lagen (1982:618) om utländska förvärv av fast egendom m.m.,

2. lagen (1982:619) om införande av lagen (1982:617) om

utländska förvärv av svenska företag och lagen (1982:618) om

utländska förvärv av fast egendom m.m.

Denna lag träder i kraft den 31 december 1992.

B. Förslag till

Lag om ändring i förköpslagen (1967:868)

Härigenom föreskrivs att i 7 och 12 §§ förköpslagen

(1967:868) uttrycket "lagen (1982:618) om utländska förvärv av

fast egendom m.m." skall utgå.

Denna lag träder i kraft den 31 december 1992.

C. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1985:277) om vissa bulvanförhållanden

Härigenom föreskrivs att i 1 § lagen (1985:277) om vissa

bulvanförhållanden uttrycket "lagen (1982:618) om utländska

förvärv av fast egendom m.m." skall utgå.

Denna lag träder i kraft den 31 december 1992.