Bet. 1992/93:LU19

Lagutskottets betänkande

1992/93:LU19

Personlig skyddsutrustning för privat bruk

Innehåll

Propositionen

Utskottet

Hemställan

1992/93

LU19

Propositionen

I proposition 1992/93:112 föreslår regeringen

(Civildepartementet) att riksdagen antar i propositionen

framlagt förslag till lag om personlig skyddsutrustning för

privat bruk.

Lagförslaget återfinns i bilaga till betänkandet.

Utskottet

Riksdagen har nyligen godkänt avtalet om Europeiska ekonomiska

samarbetsområdet, EES-avtalet (prop. 1991/92:170, bet.

1992/93:EU1, rskr. 18). Genom avtalet har Sverige och övriga

EFTA-länder förbundit sig att införliva stora delar av EG:s

regelverk i sin rättsordning. Härigenom kommer enhetliga regler

att gälla inom hela samarbetsområdet.

I det regelverk som omfattas av EES-avtalet ingår ett direktiv

om personlig skyddsutrustning. Direktivet har utformats i

enlighet med EG:s nya harmoniseringsmetod för utformningen av

sådana direktiv som reglerar produkters beskaffenhet samt

provning och kontroll av produkter (produktdirektiv).

EG-direktiv som har utformats enligt denna metod innehåller

bindande, relativt allmänt hållna, "väsentliga säkerhetskrav" på

produkterna i fråga. De tekniska specifikationerna, vilka skall

säkerställa att produkterna uppfyller direktivens säkerhetskrav,

utarbetas av de europeiska standardiseringsorganen (CEN och

CENELEC). En standard behåller sin karaktär av frivillig

överenskommelse, men får enligt direktiven den rättsverkan att

produkter som har utformats enligt standarden förutsätts

uppfylla de grundläggande säkerhetskraven. Varje produktdirektiv

innehåller också regler för hur en tillverkare eller en importör

skall kunna visa att produkten uppfyller säkerhetskraven.

Bestämmelserna är olika beroende på om produkten utformats i

enlighet med standard eller om den uppfyller säkerhetskraven på

annat sätt. Produkter som har visats uppfylla säkerhetskraven

skall av tillverkaren eller importören förses med ett EG-märke

innan de släpps ut på marknaden. En EG-märkt produkt skall kunna

föras fritt mellan medlemsländerna.

Direktivet är tillämpligt på både personlig skyddsutrustning

som används i arbetslivet och sådan som utnyttjas privat.

Direktivet avser att säkerställa att bara sådan skyddsutrustning

(exempelvis hjälmar, skyddsglasögon och inandningsskydd) som

uppfyller i direktivet närmare angivna grundläggande

säkerhetskrav släpps ut på marknaden och används. Genom att

ställa upp enhetliga regler för personlig skyddsutrustning skall

direktivet också främja fri rörlighet för sådan utrustning.

Direktivet om personlig skyddsutrustning innehåller också en

s.k. säkerhetsklausul, som innebär att ett ingripande skall

kunna göras i fråga om bl.a. sådan personlig skyddsutrustning

som redan har släppts ut på marknaden. Det gäller även om

utrustningen överensstämmer med säkerhetskraven och bär

EG-märket. Ett ingripande skall kunna ske om utrustningen

"skulle kunna medföra en säkerhetsrisk för människor, husdjur

eller egendom". Staten i fråga skall då vidta alla nödvändiga

åtgärder för att ta bort utrustningen från marknaden eller

förbjuda att den släpps ut på marknaden och får fri rörlighet.

Genom vissa ändringar i arbetsmiljölagen (1977:1160), vilka

riksdagen nyligen antagit i samband med riksdagsbeslutet om

godkännande av EES-avtalet (prop. 1991/92:170, bet. 1992/93:EU1,

rskr. 18), har anpassning av svenska regler på arbetslivets

område skett till direktivet om personlig skyddsutrustning. Den

nu aktuella propositionen avser därför införlivandet av

direktivet till svensk rätt endast beträffande dess

tillämplighet på personlig skyddsutrustning för privat bruk.

I propositionen konstateras att säkerheten hos personlig

skyddsutrustning på konsumentområdet för närvarande regleras

främst av produktsäkerhetslagen (1988:1604). Med stöd av denna

lag är det möjligt att gripa in mot alla slag av risker med

sådan utrustning. För vissa risker gäller dock specialreglering.

Som exempel på sådan reglering nämns i propositionen lagen

(1985:426) om kemiska produkter och hälsoskyddslagen

(1982:1080). Enligt propositionen erfordras dock nya

föreskrifter för att uppfylla Sveriges åtagande enligt

EES-avtalet i fråga om personlig skyddsutrustning på

konsumentområdet. Avtalets bestämmelser om personlig

skyddsutrustning bör enligt propositionen införlivas med svensk

rätt huvudsakligen genom föreskrifter som meddelas av regeringen

eller av den myndighet som regeringen bestämmer. Regeringen

föreslås få de erforderliga bemyndigandena i en särskild lag. I

denna lag anges också de grundläggande förutsättningarna för att

personlig skyddsutrustning skall få tillhandahållas för privat

bruk samt också bestämmelser om straff och tillsyn m.m. Lagen

föreslås gälla sådan skyddsutrustning som tillhandahålls i

näringsverksamhet och som konsumenter i inte obetydlig

omfattning utnyttjar eller kan komma att utnyttja för privat

bruk. Den bör också gälla utrustning som hyrs ut. Begreppet

personlig skyddsutrustning bör enligt förslaget få samma

innebörd som i direktivet. Av den nya lagen bör vidare framgå

att produktsäkerhetslagen också i fortsättningen är tillämplig

på personlig skyddsutrustning på konsumentområdet. Skälet till

detta är enligt propositionen att produktsäkerhetslagen i allt

väsentligt synes inrymma de handlingsmöjligheter som den s.k.

säkerhetsklausulen i direktivet talar om.

Utskottet delar bedömningen i propositionen att

produktsäkerhetslagen i sin nuvarande utformning knappast kan

anses tillräcklig för att säkerställa direktivets syfte att

endast personlig skyddsutrustning som uppfyller särskilt angivna

grundläggande säkerhetskrav släpps ut på marknaden. Det måste

därför tillskapas nya svenska regler som ger detta resultat.

Enligt utskottets mening uppnås syftet väl med regeringens

förslag. De nya regler som behövs kommer att vara detaljerade

och i stor utsträckning av teknisk karaktär. Vidare kommer

standardiseringsarbetet att medföra ändringar i direktivet och

därmed även i de svenska föreskrifterna. Med hänsyn till dessa

omständigheter bör, som anförs i propositionen, reglerna

huvudsakligen utformas på myndighetsnivå. Grundläggande

förutsättningar -- i linje med direktivets säkerhetskrav -- för

att personlig skyddsutrustning skall få tillhandahållas för

privat bruk bör emellertid, i enlighet med vad som föreslås i

propositionen, meddelas i lag. I lagen ges också de erforderliga

bemyndigandena för regeringen. Som föreslås i propositionen bör

dock produktsäkerhetslagen även i fortsättningen vara

tillämplig på personlig skyddsutrustning för privat bruk.

Utskottet har inte heller någon erinran mot att ansvaret för

marknadsövervakningen, inbegripet rätten att meddela

föreskrifter, bör ligga på Konsumentverket.

Med det anförda tillstyrker utskottet propositionen.

Hemställan

Utskottet hemställer

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om personlig

skyddsutrustning för privat bruk.

Stockholm den 3 december 1992

På lagutskottets vägnar

Maj-Lis Lööw

I beslutet har deltagit: Maj-Lis Lööw (s), Holger

Gustafsson (kds), Margareta Gard (m), Owe Andréasson (s), Inger

Hestvik (s), Bengt Kindbom (c), Bengt Kronblad (s), Bertil

Persson (m), Gunnar Thollander (s), Lena Boström (s), Carin

Lundberg (s), Lennart Fridén (m), Maud Ekendahl (m), Karin

Pilsäter (fp) och John Bouvin (nyd).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten John Andersson (v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Propositionens lagförslag

Bilaga