Bet. 1992/93:LU30

Lagutskottets betänkande

1992/93:LU30

Anslag till kronofogdemyndigheterna, m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservation

1992/93

LU30

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens förslag om

övergripande målsättning för exekutionsväsendet under budgetåren

1993/94--1995/96 samt om anslag till kronofogdemyndigheterna för

budgetåret 1993/94. Vidare behandlas sju motionsyrkanden, av

vilka två avser direkta anslagsfrågor medan ett motionsyrkande

rör avgiftsfinansiering av kronofogdemyndigheterna. I fyra

motionsyrkanden tas upp frågan om en ny regional indelning av

kronofogdemyndigheterna.

Utskottet tillstyrker en s-motion om att anvisa 4,5 miljoner

kronor till kronofogdemyndigheterna utöver regeringens förslag

för specialindrivningsenheternas verksamhet. Vidare tillstyrker

utskottet regeringens förslag om övergripande målsättning för

exekutionsväsendet samt avstyrker bifall till de övriga

motionsyrkandena.

Till betänkandet har fogats en reservation (m,fp,c,kds)

beträffande anslaget till kronofogdemyndigheterna.

SJUNDE HUVUDTITELN

Propositionen

I proposition 1992/93:100 bilaga 8 föreslår regeringen

(Finansdepartementet) under punkt B

1. att riksdagen godkänner att den övergripande målsättningen

för -- såvitt nu är i fråga -- exekutionsväsendet skall vara i

enlighet med vad i propositionen förordats i avsnittet

Slutsatser,

4. att riksdagen till Kronofogdemyndigheterna för

budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 1 117 367 000 kr.

Motionerna

1992/93:L304 av Ingbritt Irhammar (c) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om organisatorisk förändring av kronofogdemyndigheterna.

1992/93:L307 av Inga-Britt Johansson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om avgiftsfinansiering av

kronofogdemyndigheterna.

1992/93:L319 av Börje Nilsson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att en eventuell ny regionindelning av

kronofogdemyndigheten avseende Sydsverige bör omfatta Skåne och

Blekinge med Kristianstad som regionhuvudort.

1992/93:L323 av Karl Hagström m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär att Riksskatteverket får

i uppdrag att se över förslaget om regionalisering av

kronofogdemyndigheterna,

2. att riksdagen hos regeringen begär att beslut om förändrad

organisation för kronofogdemyndigheterna skall underställas

riksdagen.

1992/93:L330 av Yvonne Sandberg-Fries m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om en ny regionindelning av kronofogdeväsendet.

1992/93:Ju223 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

6. att riksdagen under sjunde huvudtiteln anslaget B 3

Kronofogdemyndigheterna för budgetåret 1993/94 anvisar ett extra

anslag för insatser mot den ekonomiska brottsligheten på 30 000

000 kr.

1992/93:Ju817 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas

2. att riksdagen utöver vad regeringen föreslagit anvisar 4,5

miljoner kronor till kronofogdemyndigheternas

specialindrivningsenheter.

Utskottet

Allmän bakgrund

Kronofogdemyndigheterna utgör tillsammans med Riksskatteverket

(RSV) landets exekutionsväsende. RSV har den övergripande

ledningen och ansvaret för verksamheten.

Kronofogdemyndigheterna är regionala myndigheter för frågor om

verkställighet enligt utsökningsbalken (UB) och andra

författningar. Som verkställande myndighet skall

kronofogdemyndigheten enligt förordningen (1988:784) med

instruktion för exekutionsväsendet verka för att

betalningsförpliktelser och andra förpliktelser, som kan bli

föremål för verkställighet, fullgörs i rätt tid.

Det finns en kronofogdemyndighet i varje län med säte i den

ort som anges i förordningen (1987:1314) om lokaliseringen av

kronofogdemyndigheterna. Kronofogdemyndigheterna bedriver också

i betydande utsträckning sin verksamhet vid s.k. kronokontor på

olika orter inom resp. län. Till varje kronofogdemyndighet är

knuten en styrelse med lekmän.

Till frågor om verkställighet enligt UB hör i första hand

verkställighet av domar och andra exekutionstitlar. Om

exekutionstiteln avser betalningsskyldighet verkställs den genom

utmätning och i fråga om vissa fordringar genom införsel.

Kronofogdemyndigheten verkställer också beslut om avhysning och

annan handräckning. Till kronofogdemyndighetens uppgifter hör

också att svara för exekutiv försäljning av bl.a. fast egendom.

Utöver de exekutiva uppgifterna enligt UB har, som nämnts,

kronofogdemyndigheterna att handlägga verkställighetsärenden

enligt vissa andra författningar, t.ex. lagen (1978:880) om

betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter samt mål om

återtagande av gods som köpts på kredit enligt

konsumentkreditlagen (1992:830) och lagen (1978:599) om

avbetalningsköp mellan näringsidkare. Kronofogdemyndigheterna är

också med ett fåtal undantag tillsynsmyndigheter i konkurs.

Sedan den 1 januari 1992 handlägger kronofogdemyndigheterna

vidare den summariska processen, dvs. mål enligt lagen

(1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning.

Mål om verkställighet (utsökningsmål) handläggs enligt 1 kap.

6 § UB som enskilt mål eller allmänt mål. Allmänt mål är i

huvudsak mål om uttagande av böter, vite, skatt, tull, avgift

och liknande medel som tillkommer staten och som får utsökas

utan föregående dom. Utsökningsmål som inte är allmänna är

enskilda.

Anslagsfrågor

På grundval av en fördjupad anslagsframställning från RSV för

budgetåren 1993/94--1995/96 gör regeringen i proposition

1992/93:100, bilaga 8, en resultatbedömning av -- såvitt nu är i

fråga -- exekutionsväsendet under tiden 1987--1991 samt en

fördjupad prövning av verksamheten inför perioden

1993/94--1995/96.

I sin anslagsframställning anför RSV att antalet inkomna

ärenden ökat kraftigt under perioden 1987--1991 inom

kronofogdemyndigheternas alla verksamhetsområden. Enligt verket

kan man kan dock konstatera att kronofogdemyndigheterna lyckats

hantera allt större ärendevolymer inom ramen för i stort sett

oförändrade resurser. Man har inte uppnått verksamhetsmålet att

minska antalet gäldenärer eller de totala skuldbeloppen. Detta

beror emellertid enligt RSV på en rad förhållanden, varav många

ligger utanför kronofogdemyndigheternas kontroll.

I budgetpropositionen anför föredragande statsrådet att

perioden 1987--1991 präglats av en kraftig ökning av antalet mål

och ärenden inom samtliga kronofogdemyndigheters

verksamhetsområden. På vissa delområden har volymökningarna de

senaste åren varit drastiska. Föredragande statsrådet pekar

därvid främst på antalet inträffade konkurser och antalet

löneborgenärer i ärenden om statlig lönegaranti vid konkurs, men

också på antalet ärenden om exekutiv försäljning av fast egendom

m.m. I likhet med RSV gör statsrådet bedömningen att

myndigheterna i det stora hela har lyckats väl med att hantera

den växande ärendemängden. Vissa uppsatta verksamhetsmål, som

t.ex. att minska antalet gäldenärer, har inte gått att uppnå.

Föredragande statsrådet har samma uppfattning som RSV att dessa

svårigheter beror på en rad omständigheter utanför

kronofogdemyndigheternas kontroll. Enligt statsrådet har dock

arbetet under perioden haft rätt inriktning och de

prioriteringar som gjorts har varit riktiga.

För perioden 1993/94--1995/96 kommer enligt vad RSV uppger i

anslagsframställningen verksamheten i hög grad att präglas av

effekterna av den lågkonjunktur som vi för närvarande befinner

oss i. RSV bedömer att dessa effekter kommer att ligga kvar hos

kronofogdemyndigheterna under hela planeringsperioden, även när

konjunkturen vänder uppåt igen. RSV föreslår för den kommande

perioden inte någon förändring i sak vad gäller övergripande mål

för exekutionsväsendet, dvs. att kronofogdemyndigheternas

uppgift som verkställande myndigheter är att på uppdrag av

borgenärer och andra sökande reglera rättsanspråk som inte kan

regleras på frivillig väg. Ansökningar om verkställighet skall

handläggas snabbt och skyndsamt. I fråga om den förebyggande

verksamheten föreslår RSV dock ett förtydligande av innebörd att

kronofogdemyndigheterna även i övrigt genom information och

liknande förebyggande åtgärder skall verka för att

betalningsförpliktelser och andra förpliktelser som kan bli

föremål för verkställighet fullgörs frivilligt i rätt tid och

ordning.

Beträffande de yttre förutsättningarna för

kronofogdemyndigheternas arbete under perioden 1993/94--1995/96

ansluter sig föredragande statsrådet i budgetpropositionen till

RSV:s bedömning. Det är enligt statsrådet knappast möjligt att

närmare beräkna hur arbetsmängden kommer att utvecklas under

perioden. Till saken hör att det inte bara är konjunkturläge och

andra yttre omständigheter som inverkar på arbetsbelastningen

hos kronofogdemyndigheterna. Till övriga faktorer som kan få

betydelse i sammanhanget hör de förändringar i avgiftssystemet

och uppbördsreglerna som statsmakterna beslutat om.

Mot den angivna bakgrunden anser föredragande statsrådet att

det inte är meningsfullt eller ens möjligt att nu lägga fast

någon planeringsram för treårsperioden. För budgetåret 1993/94

gör statsrådet den bedömningen att kronofogdemyndigheterna

behöver ett visst resurstillskott för att klara den besvärliga

arbetssituation som man nu befinner sig i. Även inom

kronofogdemyndigheterna bör dock samtidigt vissa besparingar

kunna göras genom allmän rationalisering, ökad samverkan mellan

myndigheterna i fråga om administrativa funktioner m.m.

Föredragande statsrådet erinrar i sammanhanget om sambandet

mellan den förebyggande verksamhet som kronofogdemyndigheterna

bedriver och andra åtgärder som vidtas för att på sikt minska

antalet gäldenärer samt mål och ärenden hos

kronofogdemyndigheterna. Statsrådet pekar därvid bl.a. på de

nyligen beslutade ändringarna i avgiftssystemet. För att det

långsiktiga målet för verksamheten skall uppnås är det av vikt

att de förebyggande insatserna inte väsentligt eftersätts när

arbetsbelastningen är hög i den löpande verksamheten.

Mot bakgrund av den fördjupade prövningen drar föredragande

statsrådet följande slutsatser. När det gäller det

övergripande målet för verksamheten inom exekutionsväsendet

bör någon förändring i sak inte ske. I likhet med RSV anser

statsrådet dock att ett förtydligande bör göras i fråga om den

förebyggande verksamheten. Vidare framhålls att kravet på

skyndsam handläggning och hög kvalitet i utredningsarbetet bör

betonas. Detta gäller alla typer av mål och ärenden som

handläggs av kronofogdemyndigheterna.

I propositionen hemställs om riksdagens godkännande av den

övergripande målsättningen för exekutionsväsendet i enlighet med

det anförda. Vidare hemställer regeringen att riksdagen för

budgetåret 1993/94 till kronofogdemyndigheterna anvisar ett

ramanslag på 1117367000kronor.

Utskottet delar regeringens bedömning att någon förändring i

sak inte bör ske beträffande den övergripande målsättningen för

exekutionsväsendet för perioden 1993/94--1995/96. Det innebär

att kronofogdemyndigheternas uppgift som verkställande

myndigheter skall vara att på uppdrag av borgenärer och andra

sökande reglera rättsanspråk som inte kan regleras på frivillig

väg. I likhet med regeringen och RSV anser utskottet att det bör

framhållas att kronofogdemyndigheterna genom information och

liknande förebyggande åtgärder skall verka för att

betalningsförpliktelser och andra förpliktelser som kan bli

föremål för verkställighet fullgörs frivilligt i rätt tid och

ordning. Kravet på skyndsam handläggning och hög kvalitet i

utredningsarbetet i alla typer av mål och ärenden hos

kronofogdemyndigheterna bör, i enlighet med vad regeringen

föreslår, betonas.

Med det anförda godkänner utskottet vad regeringen förordat

som övergripande målsättning för exekutionsväsendet under

perioden 1993/94--1995/96.

När det därefter gäller anslaget till

kronofogdemyndigheterna har två motionsyrkanden väckts om

ytterligare medel för bekämpning av den ekonomiska

brottsligheten. I motion Ju817 av Ingvar Carlsson m.fl. (s)

betonas betydelsen av kronofogdemyndigheternas

specialindrivningsenheter för kampen mot den ekonomiska

brottsligheten. Motionärerna föreslår att 4,5 miljoner kronor --

utöver vad regeringen föreslagit i medel till

kronofogdemyndigheterna -- anvisas till

specialindrivningsenheterna (yrkande 2). I motion Ju223 av

Gudrun Schyman m.fl. (v) föreslås att riksdagen anvisar ett

extra anslag på 30 miljoner kronor till kronofogdemyndigheterna

för insatser mot den ekonomiska brottsligheten (yrkande 6).

Utskottet vill för sin del kraftigt understryka betydelsen av

kronofogdemyndigheternas specialindrivningsenheter i kampen mot

den ekonomiska brottsligheten. Såsom framhålls i motion Ju817

sysslar dessa enheter med de allra svåraste indrivningsfallen

och har byggt upp en stor kunskap och en personkännedom som är

ytterst värdefull. Härigenom har stora tillgångar kunnat säkras

i exempelvis skalbolagshärvorna. Att kronofogdemyndigheterna på

detta sätt kan lägga beslag på vinsterna är enligt utskottets

mening en mycket effektiv åtgärd för att minska den ekonomiska

brottsligheten. Mot bakgrund av det anförda delar utskottet

motionärernas uppfattning att ytterligare medel bör anslås för

specialindrivningsenheterna och utskottet finner att det i

motion Ju817 föreslagna beloppet, 4,5 miljoner kronor, är väl

avvägt. Enligt utskottets mening bör medlen användas för

utbildning och personalförstärkningar.

Med det anförda tillstyrker utskottet bifall till motion Ju817

yrkande 2. Utskottets ställningstagande innebär att riksdagen

till kronofogdemyndigheterna för nästkommande budgetår bör

anvisa 4,5 miljoner kronor utöver regeringens förslag. Härigenom

tillgodoses i viss mån även önskemålet i motion Ju223 yrkande 6.

Kronofogdemyndigheternas verksamhet är till stor del

avgiftsfinansierad.

Enligt 17 kap. 1 § UB får staten i utsökningsmål ta ut

ersättning för sina kostnader för förfarandet hos

kronofogdemyndigheten i den omfattning som regeringen

föreskriver (förrättningskostnader). Bestämmelser om sådan

ersättning finns i förordningen (1992:1094) om avgifter vid

kronofogdemyndigheterna. I utsökningsmål tas ersättning ut i

form av grundavgift, värderingsavgift, försäljningsavgift och

särskild avgift (utsökningsavgifter). Grundavgift tas som

huvudregel ut i varje mål. I allmänt mål är grundavgiften 500

kr. I enskilt mål är den enligt huvudregeln 1 000 kr.

Värderingsavgift och försäljningsavgift utgör avgifter vid

exekutiv försäljning av t.ex. fast egendom. Värderingsavgiften

utgör en procent av det belopp som egendomen värderats till.

Försäljningsavgiften är enligt huvudregeln fyra procent av varje

köpeskilling. Särskild avgift tas ut när det uppkommer särskild

kostnad för staten för en åtgärd i målet. Avgiften skall som

regel motsvara kostnaden. Förordningen reglerar också bl.a.

avgifter i mål enligt lagen (1990:746) om betalningsföreläggande

och handräckning. I sådana mål tas ansökningsavgift ut med 200

kr.

Av budgetpropositionen, bilaga 8, framgår hur

kronofogdemyndigheternas avgiftsinkomster redovisas i

statsbudgeten. Principen innebär att inkomsterna redovisas på en

särskild inkomsttitel i statsbudgeten och inte, som tidigare,

under anslaget till kronofogdemyndigheterna. Anslaget budgeteras

sålunda brutto, dvs. utan att anslagsbeloppet minskas med

beräknade avgiftsinkomster.

I motion L307 av Inga-Britt Johansson m.fl. (s) anförs,

mot bakgrund av ökningen av antalet mål och ärenden hos

kronofogdemyndigheterna under senare år, att avgifterna i

verksamheten inte bör gå vid sidan av kronofogdemyndigheterna in

på andra konton i statskassan. Om avgifterna i stället kom

myndigheterna direkt till del skulle en bättre anpassning av

verksamheten till behoven kunna göras. En sådan ordning skulle

enligt motionärerna innebära en bättre resursanvändning och

utgöra ett bidrag till effektiviseringen av offentlig

förvaltning. Motionärerna anser att denna fråga bör utredas med

förtur.

I föregående års budgetproposition har regeringen redovisat de

huvudprinciper för styrning av avgiftsfinansierad offentlig

verksamhet som bör gälla (prop. 1991/92:100 bilaga 1 s. 52 ff.).

Principerna innebär bl.a. att bruttoredovisning på statsbudgeten

i normalfallet bör tillämpas för offentligrättsliga avgifter för

reglerande verksamhet. Verksamheten bör budgeteras på sedvanligt

sätt och tillföras medel över ramanslag. Avgifterna redovisas på

inkomstitel på statsbudgeten. För annan avgiftsfinansierad

verksamhet som är efterfrågestyrd bör nettoredovisning på

statsbudgeten tillämpas. Sålunda bör undantag från

bruttoredovisningsprincipen kunna göras för offentligrättslig

verksamhet i de fall verksamhetsvolymen är så svår att bedöma på

förhand att finansiering över anslag framstår som mindre

ändamålsenlig. Nu angivna principer föranledde inte några

erinringar vid riksdagsbehandlingen (bet. 1991/92:FiU20 s. 57,

rskr. 128).

Regeringen har genom avgiftsförordningen (1992:191) och

kapitalförsörjningsförordningen (1992:406) beslutat om generella

regler för avgiftsfinansierad verksamhet som baseras på de

nyssnämnda riktlinjerna. Förordningarna trädde i kraft den 1

juli 1992.

Utskottet vill, med hänvisning till den lämnade redogörelsen,

särskilt framhålla att den bruttoredovisningsprincip som

tillämpas i årets statsbudget beträffande anslaget till

kronofogdemyndigheterna stämmer överens med de huvudprinciper

för styrning av avgiftsfinansierad offentlig verksamhet som

statsmakterna lagt fast. Utskottet finner inte någon anledning

att i förevarande sammanhang ifrågasätta dessa principer. Som

regeringen framhållit i fjolårets budgetproposition (prop.

1991/92:100, bilaga 1) ställer emellertid den förändrade

styrningen av myndigheterna höga krav på uppföljning av den

avgiftsfinansierade verksamhetens resultat. I enlighet härmed

förutsätter utskottet att regeringen fortlöpande noggrant följer

resultatutvecklingen inom kronofogdemyndigheternas verksamhet.

Med hänvisning det anförda avstyrker utskottet bifall till

motion L307.

Regionindelning av kronofogdemyndigheterna

Före den omorganisation av kronofogdemyndigheterna som skedde

den 1 juli 1988 var landet indelat i 81 kronofogdedistrikt. I

varje distrikt fanns en kronofogdemyndighet. RSV var

centralmyndighet för administrationen av exekutionsväsendet. Ett

viktigt syfte med omorganisationen år 1988 var att ge

förutsättningar för att avveckla de obalanser som hade

konstaterats i resursfördelningen mellan länen. Genom reformen

gavs RSV det fulla ansvaret för ledning, styrning och samordning

av verksamheten i exekutionsväsendet. Verkets övergripande

ledning gäller både kronofogdemyndigheternas fullgörande av

exekutiva uppgifter och administrativa frågor.

I föregående års budgetproposition (prop. 1991/92:100 bilaga

14 s. 9) hänvisade regeringen (Civildepartementet) till den

diskussion som förs på vissa statliga förvaltningsområden om den

nuvarande länsindelningen är en lämplig grund för myndigheternas

regionala indelning. Det anfördes att det inom vissa delar av

den statliga verksamheten finns ett intresse av att skapa

regionala enheter som omfattar större administrativa områden än

ett län. Den framtida regionala strukturen påverkas också av den

internationella utvecklingen. Föredragande statsrådet förklarade

att han avsåg att föreslå regeringen att tillkalla en

parlamentarisk beredning för det fortsatta arbetet med såväl den

regionala verksamhetens uppbyggnad som landets indelning i län.

Regeringen har bl.a. mot den angivna bakgrunden tillkallat en

parlamentarisk beredning (C 1992:06) med uppgift att utforma

förslag om den offentliga verksamhetens uppbyggnad och indelning

på regional nivå. Enligt direktiven (dir. 1992:86) bör

beredningen, om den finner skäl till det, utforma förslag till

ny indelning eller ändringar i nuvarande länsindelning. I

anslutning härtill bör beredningen även bl.a. ta upp frågan om

den anpassning av statliga myndigheters regionala organisation

som kan följa av en förändrad länsstruktur och sambanden mellan

lokal, regional och central nivå. Beredningen bör enligt

direktiven redovisa resultatet av sitt arbete i denna del senast

den 1 mars 1994. I första hand bör beredningens redovisning vara

inriktad på ett förslag till principbeslut om reformering av den

regionala nivån. Därutöver bör behovet av fortsatta utredningar

för ett genomförande redovisas.

I regeringens särskilda direktiv i juni 1991 för RSV:s nu

aktuella anslagsframställning anfördes att RSV skulle redovisa

bl.a. möjligheter och begränsningar när det gäller att inom

nuvarande myndighetorganisation för exekutionsväsendet

effektivisera det operativa arbetet genom att koncentrera

särskilda funktioner till vissa av myndigheterna, oberoende av

länsgränserna.

Mot bakgrund härav har inom RSV en särskild utredning

verkställts beträffande förutsättningarna för en regional

samordning av verksamheten vid kronofogdemyndigheterna.

Utredningen, som tagit sig namnet Regionaliseringsutredningen

inom exekutionsväsendet (Regu), har presenterat resultatet av

sitt arbete i RSV Rapport 1992:8 -- Sveriges

kronofogdemyndigheter i regioner.

Regu föreslår en helt ny myndighetsindelning för

kronofogdemyndigheterna, där varje föreslagen region utgör en

myndighet. Som huvudalternativ föreslås att sju regioner bildas,

nämligen Region Norrland med Umeå som huvudort, Region

Bergslagen (Örebro), Region Mälardalen (Västerås), Region

Stockholm (Stockholm), Region Västra Sverige (Göteborg), Region

Östra Götaland (Linköping) samt Region Skåne (Malmö). Som ett

alternativ föreslår utredningen en delning av Region Östra

Götaland i två regioner, nämligen Nordöstra Götaland med

Linköping som huvudort och Sydöstra Götaland med Växjö som

huvudort.

Enligt Regu möjliggör förslaget bl.a. att RSV får bättre

förutsättningar att leda och samordna verksamheten och att

kostnaderna för administration samt styrning och ledning kan

reduceras väsentligt.

Spörsmålet om en ny regionindelning av kronofogdemyndigheterna

tas upp i fyra motioner.

I motion L304 av Ingbritt Irhammar (c) hänvisas till att

Regus förslag bl.a. innebär att kronofogdemyndigheterna i

Kristianstads län och Malmöhus län sammanförs till en region,

Region Skåne. Motionären menar att mycket talar för att

Regionberedningens (C 1992:06) arbete leder till att

Kristianstad blir huvudort i regionen. Någon organisatorisk

förändring i enlighet med Regus förslag bör inte genomföras

innan Regionberedningen slutfört sitt arbete.

I motion L319 av Börje Nilsson m.fl. (s) påpekas att någon

utvärdering av gällande ordning inte har skett. Vad gäller de

konkreta förslagen i Regu anser motionärerna att en

regionindelning i Sydsverige bör omfatta Skåne och Blekinge med

Kristianstad som huvudort.

I motion L323 av Karl Hagström m.fl. (s) framhålls att

frågan om en ändring av organisationen av

kronofogdemyndigheterna bör underställas riksdagen. Vad gäller

själva innehållet i Regus förslag anför motionärerna att Region

Bergslagen är för stor och de län som omfattas har för litet

ekonomiskt och kulturellt samband med varandra.

Även i motion L330 av Yvonne Sandberg-Fries m.fl. (s)

framförs kritiska synpunkter på Regus huvudförslag till

regionindelning. Motionärerna anser att utredningens alternativ

med en delning av Region Östra Götaland i två regioner är

bättre. I andra hand förordas att Blekinge län förs samman med

Region Skåne.

Enligt vad utskottet inhämtat har RSV numera intagit den

ståndpunkten att det, med hänsyn till att länsindelningen blivit

föremål för utredning, för närvarande inte finns förutsättningar

att gå före med en regionindelning av exekutionsväsendet. RSV

avstår därför från att gå in till regeringen med en hemställan

om att nu genomföra en regionalisering. Med hänsyn till det

anförda och då frågan om den regionala organisationen av

myndigheterna allmänt sett är föremål för utredning anser

utskottet att motionerna inte nu bör föranleda någon riksdagens

åtgärd. Riksdagen får givetvis anledning att återkomma om de

pågående övervägandena leder till förslag till förändringar av

organisationen. Utskottet avstyrker således bifall till

motionerna L304, L319, L323 och L330.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande verksamheten inom exekutionsväsendet

att riksdagen godkänner att den övergripande målsättningen för

verksamheten inom exekutionsväsendet skall vara i enlighet med

vad regeringen förordat i proposition 1992/93:100 bilaga 8,

punkt B 1, under avsnittet Slutsatser,

2. beträffande anslag till kronofogdemyndigheterna

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ju817 yrkande 2

och med anledning av regeringens förslag och motion Ju223

yrkande 6 till Kronofogdemyndigheterna för budgetåret

1993/94 under sjunde huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 1 121

867 000 kr,

res. (m,fp,c,kds)

3. beträffande avgiftsfinansiering

att riksdagen avslår motion 1992/93:L307,

4. beträffande regionindelning av kronofogdemyndigheterna

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:L304, 1992/93:L319,

1992/93:L323 och 1992/93:L330.

Stockholm den 9 mars 1993

På lagutskottets vägnar

Maj-Lis Lööw

I beslutet har deltagit: Maj-Lis Lööw (s), Holger

Gustafsson (kds), Per Stenmarck (m), Bengt Harding Olson (fp),

Inger Hestvik (s), Bengt Kindbom (c), Bengt Kronblad (s), Bertil

Persson (m), Gunnar Thollander (s), Stig Rindborg (m), Carin

Lundberg (s), Hans Stenberg (s), Lennart Fridén (m) och Per Erik

Granström (s).

Reservation

2. Anslag till kronofogdemyndigheterna (mom. 2)

Holger Gustafsson (kds), Per Stenmarck (m), Bengt Harding

Olson (fp), Bengt Kindbom (c), Bertil Persson (m), Stig Rindborg

(m) och Lennart Fridén (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar

med "Utskottet vill" och på s. 6 slutar med "yrkande 6." bort ha

följande lydelse:

Utskottet vill framhålla att kronofogdemyndigheterna har en

betydelsefull roll att spela i kampen mot den ekonomiska

brottsligheten, och inte minst gäller detta

specialindrivningsenheterna som arbetar med kvalificerade fall

av skatteundandragande och andra svåra indrivningsuppgifter.

Utskottet vill dock i likhet med då frågan om bl.a. särskilda

budgetmedel till dessa enheter senast aktualiserades i riksdagen

(se bet. 1991/92:LU21) peka på de uttalanden som utskottet

gjorde till följd av beslutet om omorganisationen av

kronofogdemyndigheterna (bet. LU 1987/88:34). I sistnämnda av

riksdagen godkända betänkande framhöll utskottet sålunda att

kronofogdemyndigheterna även fortsättningsvis -- i enlighet med

de uttalanden som gjordes vid införandet av utsökningsbalken --

självständigt skulle pröva i vilken ordning målen skall

handläggas och vilka indrivningsåtgärder som bör vidtas. I linje

härmed fann utskottet i betänkandet 1991/92:LU21 att det inte

ankom på utskottet att göra vare sig några uttalanden om

prioritering av specialindrivningsenheternas verksamhet eller

att specialdestinera medel härför. Utskottet vidhåller denna

uppfattning.

Utskottet vill i sammanhanget erinra om att regeringen nyligen

presenterat ett samlat program för åtgärder mot den ekonomiska

brottsligheten. Programmet avser åtgärder inom flera områden

utöver straffrätten och berör bl.a. organisationsfrågor,

metodfrågor, regler om förundersökning samt skatte- och

uppbördslagstiftningen. Stora samordningsvinster borde kunna

göras genom att öka utnyttjandet av de revisorer som

konkursförvaltarna anlitar. I programmet hänvisas också till att

Riksåklagaren tillsatt en arbetsgrupp -- bestående av

representanter från bl.a. Riksåklagaren, RSV och

kronofogdemyndigheterna -- som skall arbeta vidare särskilt med

frågan om revisorers medverkan i brottsutredningen.

I Justitiedepartementets bilaga till årets budgetproposition

(bilaga 3) redovisas, utöver hänvisning till regeringens

nyssnämnda program, bl.a. att regeringen uppdragit åt

Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen och Riksskatteverket att

redovisa vidtagna åtgärder för kampen mot den ekonomiska

brottsligheten i form av effektiviseringar inom ramen för

myndigheternas ordinarie verksamhet. Uppdraget skall redovisas

för regeringen före utgången av maj 1993.

Mot bakgrund av det anförda finner utskottet inte skäl att nu

anvisa ytterligare medel till kronofogdemyndigheterna.

Utskottet tillstyrker således propositionen i förevarande delar

och avstyrker bifall till motionerna Ju817 yrkande 2 och Ju223

yrkande 6.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande

lydelse:

2. beträffande anslag till kronofogdemyndigheterna

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med

avslag på motionerna 1992/93:Ju223 yrkande 6 och 1992/93:Ju817

yrkande 2 till Kronofogdemyndigheterna för budgetåret

1993/94 under sjunde huvudtiteln anvisar ett ramanslag på

1117367000kr.