Bet. 1992/93:LU36

Lagutskottets betänkande

1992/93:LU36

Äktenskaps- och sambofrågor

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservation

1992/93

LU36

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet sex motioner på äktenskaps-

och sambolagstiftningens områden. En motion rör frågan om makes

förfoganderätt över fast egendom, och ett motionsyrkande angår

behandlingen av rätt till ålderspension vid bodelning. I tre

motioner, bl.a. en flerpartimotion (s, fp, c, nyd, v), framläggs

önskemål om skyndsam lagstiftning om registrerat partnerskap. I

en av dessa motioner -- en (v)-motion -- begärs också en

utredning om rätt för homosexuella att adoptera. Slutligen

behandlar en motion frågan om frivilliga samlevnadsavtal.

Utskottet avstyrker bifall till samtliga motionsyrkanden.

Till betänkandet har fogats en reservation (s) i fråga om

registrerat partnerskap samt en meningsyttring (v) i samma fråga

och i fråga om en utredning om homosexuellas rätt att adoptera.

Motionerna

1992/93:L406 av Maj-Lis Lööw m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär förslag till lag om registrerat

partnerskap för homosexuella.

1992/93:L409 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag om

partnerskap för homosexuella enligt vad i motionen anförts,

2. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om rätt för

homosexuella att adoptera barn.

1992/93:L413 av Ines Uusmann och Berit Andnor (s) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om ändring av äktenskapsbalken/sambolagen.

1992/93:L414 av Ingvar Svensson (kds) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om behovet av en översyn av möjligheterna att teckna frivilliga

juridiska avtal på samlevnadsområdet utan att särskild

lagstiftning skall behöva användas för varje samlevnadstyp.

1992/93:L421 av Kent Carlsson m.fl. (s, fp, c, nyd, v, -) vari

yrkas att riksdagen antar de i motionen intagna förslagen till

1. lag om partnerskap,

2. lag om ändring i äktenskapsbalken,

3. lag om ändring i brottsbalken.

1992/93:Sf216 av Margareta Viklund (kds) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en återgång till tidigare regler om värdet

av ålderspension vid bodelning.

Utskottet

Inledning

Den familjerättsliga lagstiftningen har under de senaste två

årtiondena varit föremål för en genomgripande omarbetning. Efter

en lång rad av delreformer på äktenskapsrättens område under

denna tid fattade riksdagen (prop. 1986/87:1, bet. LU18) i april

1987 beslut om att giftermålsbalken (GB) skulle ersättas med en

ny balk, äktenskapsbalken (ÄktB). I samband därmed beslöt

riksdagen också om genomförandet av lagen (1987:232) om sambors

gemensamma hem (sambolagen) samt om viktiga ändringar i

ärvdabalken. Vidare antog riksdagen våren 1987 lagen (1987:788)

om införande av äktenskapsbalken samt annan följdlagstiftning

till äktenskapsbalken m.m. (prop. 1986/87:86, bet. LU26). Till

grund för lagstiftningen låg Familjelagsakkunnigas

huvudbetänkande Äktenskapsbalk (SOU 1981:85). Senare samma år

infördes lagen (1987:813) om homosexuella sambor (prop.

1986/87:124, bet. LU28).

Den nya lagstiftningen trädde i kraft den 1 januari 1988 och

innebär betydelsefulla förändringar främst i fråga om

förmögenhetsordningen i äktenskapet och fördelningen av makarnas

egendom vid äktenskapets upplösning. Ett uttalat syfte med

förändringarna har varit att åstadkomma en högre grad av

ekonomisk rättvisa mellan makarna vid äktenskapsskillnad.

Ändringarna i ärvdabalken syftar till att skapa möjligheter för

den efterlevande maken att få ärva den avlidne makens

kvarlåtenskap och därmed att kunna sitta kvar i orubbat bo.

Införandet av sambolagen har i främsta rummet föranletts av

behovet av att tillförsäkra den svagare parten i ett

samboförhållande vissa rättigheter i fråga om det gemensamma

hemmet då sammanlevnaden upphör. Avsikten har däremot inte varit

att söka uppnå en med äktenskapet jämförbar reglering av

samboförhållanden. Genom lagen om homosexuella sambor har

sambolagen och regler i vissa andra lagar gjorts tillämpliga på

homosexuella samboförhållanden.

Makars och sambors egendom

ÄktB utgår från att makar kan ha två slag av tillgångar,

giftorättsgods och enskild egendom. Enligt 7 kap. 1 § ÄktB är en

makes egendom giftorättsgods i den mån den inte är enskild

egendom.

I vilka fall en makes egendom kan vara enskild anges i 7 kap.

2 § ÄktB. Främst märks det fallet att makarna genom

äktenskapsförord bestämt att viss egendom skall vara enskild.

Egendom som är enskild på grund av äktenskapsförord kan göras

till giftorättsgods genom nytt äktenskapsförord. Vidare anges i

lagrummet att egendom kan vara enskild om en make har fått den i

gåva från någon annan än den andra maken med det villkoret att

egendomen skall vara mottagarens enskilda. Detsamma gäller i

fråga om egendom som under sådant villkor tillfaller en make

genom arv eller testamente. Vidare kan enligt lagrummet vad som

trätt i stället för enskild egendom utgöra sådan egendom. Genom

en nyligen beslutad ändring i paragrafen (prop. 1992/93:148,

bet. LU23) är även egendom som en make förvärvar genom ett

förmånstagarförordnande vid livförsäkring, olycksfallsförsäkring

eller sjukförsäkring, som tecknats av någon annan än den andra

maken, enskild om försäkringstagaren har föreskrivit det. 7 kap.

2 § ÄktB innefattar en uttömmande reglering av de sätt på vilka

egendom kan göras till den ena makens enskilda egendom, vilket

innebär att enskild egendom inte kan tillskapas genom några

andra rättshandlingar än de nämnda.

Frågan vilken karaktär som tillgången har får betydelse vid

bodelning mellan makarna. Bodelning skall göras då äktenskapet

upplöses genom äktenskapsskillnad eller den ena makens död.

Makarna har också möjlighet att -- om de är överens om det --

göra bodelning utan samband med äktenskapets upplösning.

Giftorättsgods skall som huvudregel ingå i bodelningen, medan

enskild egendom i princip inte skall göra det. I likhet med GB

bygger ÄktB på principen att makarnas giftorättsgods vid

bodelningen skall delas lika mellan dem sedan vardera maken

erhållit täckning för sina skulder.

Sambolagen är tillämplig i fråga om sådana samboförhållanden i

vilka en ogift man och en ogift kvinna lever tillsammans under

äktenskapsliknande förhållanden. Lagen innebär att när ett

samboförhållande upplöses får samborna en giftorättsliknande

rätt till delning av sådan egendom i det gemensamma hemmet som

har anskaffats för gemensamt begagnande. Huvudregeln är alltså

även här att värdet av den gemensamma bostaden och bohaget i den

skall delas lika mellan samborna. Denna huvudregel kan dock --

på samma sätt som vid bodelning mellan makar -- frångås om en

likadelning skulle framstå som oskälig. För sådana sambor som

önskar hålla isär sina ekonomiska förhållanden har en möjlighet

öppnats att avtala om att lagens delningsregler inte skall gälla

i deras samboförhållande.

Enligt motion L413 av Ines Uusmann och Berit Andnor (s) är

det vid separation i praktiken möjligt för ena maken eller

sambon att avyttra fast egendom till men vid bodelningen för den

andra parten. Ett relativt enkelt sätt att komma åt ett sådant

förfarande är enligt motionärerna att ändra lagstiftningen så

att man hos berörd tingsrätt i lagfartsregistret kan lägga in

ett totalt säljförbud för den aktuella fastigheten till dess

bodelning skett.

Utskottet vill till en början erinra om att ÄktB, liksom

fallet var med GB, bygger på principen att makarna i ett

äktenskap är två ekonomiskt självständiga subjekt som var och en

äger och disponerar över den egendom som han eller hon fört med

sig in i äktenskapet eller förvärvat under äktenskapet. Av

hänsyn till andra makens intresse råder dock enligt ÄktB

inskränkningar i vissa hänseenden i makes förfoganderätt över

sin egendom.

Sålunda gäller enligt 7 kap. 5 § ÄktB som huvudregel bl.a. att

en make inte utan den andra makens samtycke får avhända sig fast

egendom som utgör makarnas gemensamma bostad. En make får inte

heller utan den andre makens samtycke avhända sig fast egendom

som inte utgör makarnas gemensamma bostad, om egendomen är

giftorättsgods. I sistnämnda fall behövs dock inte samtycke om

mål om äktenskapsskillnad pågår och maken förvärvat egendomen

efter det att talan om äktenskapsskillnad väcktes.

Bestämmelserna i 7 kap. 5 § ÄktB om fast egendom tillämpas också

i fråga om tomträtt. För samboförhållanden gäller enligt 17 §

sambolagen bl.a. att en sambo inte utan den andra sambons

samtycke får avhända sig en bostad som, om bodelning kommer till

stånd mellan samborna, skall ingå i bodelningen. Om en make

eller sambo utan erforderligt samtycke eller tillstånd har

avhänt sig egendomen skall domstolen på talan av denne förklara

att rättshandlingen är ogiltig och att egendomen skall återgå (7

kap. 9 § ÄktB resp. 19 § sambolagen).

Den som med äganderätt förvärvat fast egendom skall söka

inskrivning av förvärvet (lagfart) hos inskrivningsmyndighet.

Regler om lagfart finns i 20 kap. jordabalken. Enligt dessa

bestämmelser skall en lagfartsansökan förklaras vilande bl.a.

vid överlåtelse där överlåtaren är gift och förvärvet enligt

ÄktB:s bestämmelser är beroende av den andre makens samtycke (20

kap. 7 § punkt 7). Detsamma gäller vid förvärv där den som

överlåter egendomen är sambo och förvärvet enligt sambolagen är

beroende av den andre sambons samtycke, dock endast om en

anteckning gjorts hos inskrivningsmyndigheten om en anmälan från

samborna att fastigheten är gemensam bostad för dem båda (punkt

8). Vilandeförklaringen får bl.a. den konsekvensen att

inteckning kan beviljas i fastigheten endast om den som har

lagfart medger det. Lagfartsansökan kan beviljas först när

sökanden visar att det hinder som föranlett vilandeförklaringen

undanröjts.

Av reglerna om lagfart följer vidare att make eller sambo, som

tillskiftats fast egendom vid bodelning, är skyldig att söka

lagfart på förvärvet, när egendomen förut tillhört andra maken

eller sambon.

Utöver vad nu nämnts vill utskottet också peka på att vardera

maken, sedan frågan om äktenskapsskillnad anhängiggjorts, fram

till bodelningen är skyldig att redovisa för förvaltningen av

sin egendom och för sådan egendom som maken har haft hand om men

som tillhör den andra maken (9 kap. 3 § ÄktB). Om det behövs för

att skydda den ena makens rätt vid bodelning kan vidare domstol

på begäran sätta den andre makens egendom (eller del av den)

under särskild förvaltning (9 kap. 8 § ÄktB). Bodelningen kan

också korrigeras om den ena maken inom tre år före ansökan om

äktenskapsskillnad genom gåva avhänt sig giftorättsgods i inte

obetydlig omfattning eller använt sitt giftorättsgods till att

öka värdet av sin enskilda egendom. Korrigeringen skall göras så

att man vid bodelningen beräknar den andre makens andel i boet

som om det ifrågavarande giftorättsgodset alltjämt hade funnits

kvar (11 kap. 4 § ÄktB).

Utskottet finner, med hänvisning till den lämnade redogörelsen

för gällande rätt, att några lagstiftningsåtgärder inte kan

anses påkallade med anledning av de frågeställningar som

aktualiseras i motion L413. Utskottet avstyrker därför bifall

till motionen.

Makars pensionsrättigheter

Enligt bestämmelser i 10 kap. 3 § ÄktB har vardera maken rätt

att undanta viss egendom eller rättighet från bodelning trots

att egendomen eller rättigheten utgör giftorättsgods. Av

lagrummets första stycke följer att exempelvis rätten till

pension från den allmänna försäkringen liksom pension från

arbetsgivaren skall hållas utanför bodelningen. Detsamma torde

gälla en anställds rätt enligt en pensionsförsäkring som

arbetsgivaren tecknat. Av andra stycket i paragrafen följer att

också rätt till pension på grund av en privat försäkring som

någon av makarna äger skall undantas. En förutsättning är dock

att utfallande belopp skall beskattas som inkomst och att

försäkringen gäller rätt till (1) ålderspension eller

invalidpension, eller (2) efterlevandepension i fall då rätt

till utbetalning av pension föreligger vid bodelningen. Enligt

ett till paragrafen tillagt tredje stycke, som trätt i kraft den

1 januari 1990, skall rätt till nu angivet slag av pension dock

helt eller delvis ingå i bodelningen om det med hänsyn till

äktenskapets längd, makarnas ekonomiska förhållanden och

omständigheterna i övrigt skulle vara oskäligt att undanta

pensionsrätten från bodelning.

Bestämmelserna i 10 kap. 3 § ÄktB om privata

pensionsförsäkringar innebär en nyhet i förhållande till äldre

rätt. Enligt GB gällde att sådana försäkringar skulle ingå i

bodelningen.

Enligt motion Sf216 av Margareta Viklund (kds) bör

reglerna ändras så att värdet av ålderspension på grund av en

privat försäkring åter skall ingå i bodelningen (yrkande 3). Den

nya ordning som i detta avseende infördes genom ÄktB innebär

enligt motionärerna att klyftan mellan kvinnors och mäns

pensioner ökat ytterligare.

När motioner rörande behandlingen av makars pensionsförmåner

vid bodelning senast prövades i riksdagen (bet. 1991/92:LU32),

erinrade utskottet om att Pensionsberedningens slutbetänkande

(SOU 1990:76) Allmän pension övervägdes inom

Socialdepartementet. I betänkandet har beredningen tagit upp

frågan om delning av pensionsrätt mellan makar inom ATP.

Beredningen har därvid -- efter sammanvägning av skäl för och

emot ett system med likadelning mellan makar av den ATP-rätt som

de intjänat under äktenskapet -- ställt sig avvisande till ett

sådant system. Vid övervägande av andra tänkbara lösningar har

beredningen dock funnit att en framkomlig väg skulle vara en

utvidgning av tillämpningsområdet för den jämkningsregel som

införts i 10 kap. 3 § tredje stycket ÄktB. Enligt beredningen

skulle denna regel möjligen i en något modifierad form kunna

utsträckas till att avse även pensionsrätt inom ATP och de

kollektivavtalsreglerade tjänstepensioneringarna. Något mer

konkret förslag har dock inte framlagts, utan beredningen har

inskränkt sig till att framhålla vikten av att en lösning enligt

det skisserade alternativet prövas i något sammanhang som är mer

lämpligt än inom ramen för en utredning på den allmänna

försäkringens område. Utskottet uttalade i sitt av riksdagen

godkända betänkande att det beredningsarbete som pågick inom

regeringskansliet rörande den allmänna pensionen borde avvaktas.

Med hänsyn till vad som anförts i Pensionsberedningens

betänkande utgick utskottet från att behovet av eventuella

änringar i ÄktB skulle komma att övervägas under detta arbete.

Någon riksdagens vidare åtgärd med anledning av de då aktuella

motionsyrkandena var således inte påkallad, och utskottet

avstyrkte följaktligen bifall till yrkandena.

Regeringen har i slutet av år 1991 tillsatt en särskild

arbetsgrupp med uppgift att utarbeta ett förslag till

förändringar i systemet för den allmänna pensioneringen.

Arbetsgruppen, som antagit namnet Pensionsarbetsgruppen, har

enligt sina direktiv (dir. 1991:102) till syfte att mot bakgrund

av Pensionsberedningens slutbetänkande och de inkomna

remissvaren utarbeta förslag till ett nytt system för den

allmänna pensioneringen. Arbetsgruppen har i

departementspromemorian (Ds 1992:89) Ett reformerat

pensionssystem -- Bakgrund, principer och skiss redovisat den

grundläggande strukturen vad gäller förmåner och avgifter i ett

förändrat pensionssystem. Arbetsgruppen framhåller att vad som

tas upp i promemorian enbart är preliminära ståndpunkter och att

det inte rör sig om några definitiva ställningstaganden från

arbetsgruppens sida.

I promemorian anförs bl.a. att det under det fortsatta arbetet

får prövas om det bör införas regler i pensionssystemet som ger

makar valfrihet att år för år fördela intjänad pensionsrätt lika

sig emellan. Ett system som möjliggör frivillig likadelning

mellan makar av pensionsrätt bör därför övervägas.

Enligt vad utskottet inhämtat beräknas Pensionsarbetsgruppen

vara klar med sitt arbete i maj 1993. I enlighet med sin

tidigare inställning anser utskottet att det pågående

beredningsarbetet inom regeringskansliet rörande den allmänna

pensionen bör avvaktas. Riksdagen bör därför inte vidta någon

åtgärd med anledning av det nu aktuella motionsyrkandet, och

utskottet avstyrker bifall till motion Sf216 yrkande 3.

Lagstiftning om registrerat partnerskap

I Danmark gäller en lag om registrerat partnerskap. Lagen

trädde i kraft den 1 oktober 1989 och innebär att två personer

av samma kön kan få till stånd en registrering av ett

partnerskap mellan dem. I och med registreringen har den

lagstiftning som gäller för makar motsvarande tillämpning i

betydelsefulla delar, bl.a. vad avser de ekonomiska

rättsverkningarna av ett äktenskap. I vissa hänseenden har dock

de rättsregler som gäller för makar inte gjorts tillämpliga på

parterna i ett registrerat partnerskap. Det är bl.a. fallet

beträffande rätten till gemensam vårdnad om barn samt i fråga om

möjligheten att adoptera barn.

När frågan om införandet av en svensk motsvarighet till den

danska lagen om registrerat partnerskap behandlades våren 1990

framhöll utskottet i sitt av riksdagen godkända betänkande

1989/90:LU23 att tiden kunde vara mogen för en utvärdering av i

vad mån lagen om homosexuella sambor medfört de fördelar för

homosexuella som det var avsikten att de nya reglerna skulle ge

dem. Utvärderingen borde också innefatta en kartläggning av

andra frågor som de homosexuella upplevde som ett problem.

Utskottet utgick från att en sådan utvärdering skulle komma till

stånd i lämpligt sammanhang. Frågan huruvida vi i Sverige skall

införa regler om registrerat partnerskap efter mönster av den

lagstiftning som antagits i Danmark ansåg utskottet däremot vara

för tidigt väckt. Enligt utskottet var det angeläget att

regeringen tog initiativ till överläggningar med övriga nordiska

länder rörande möjligheterna till en lagstiftning på området i

nordiskt samförstånd. I avvaktan på utvecklingen i våra

grannländer borde emellertid frågan om en svensk lagreglering

vila. Med hänvisning till vad utskottet anfört avstyrkte

utskottet bifall till de då aktuella motionerna.

Socialstyrelsen, som har ett övergripande ansvar för

samordningen av insatser för de homosexuella, tog härefter upp

frågan i en skrivelse till regeringen i juni 1990 och föreslog

en lagstiftning om registrerat partnerskap, byggd på den danska

lagen.

Regeringen tillkallade i januari 1991 en kommitté för att dels

göra en utvärdering av lagen om homosexuella sambor, dels

överväga en lagstiftning om s.k. registrerat partnerskap. Av

direktiven (dir. 1991:6) till utredningen, som antagit namnet

Partnerskapskommittén, framgår att en grundläggande fråga när

det gäller en lagstiftning om registrerat partnerskap är vilket

tillämpningsområde en sådan lagstiftning bör ha. Kommittén bör

överväga om lagen bör omfatta enbart homosexuella relationer

eller om den i stället bör utgå från någon form av

hushållsgemenskap och i så fall vilken. Vidare konstateras i

direktiven att Socialstyrelsens förslag går ut på att ett

registrerat partnerskap med vissa undantag skall få samma

rättsverkningar som ett äktenskap har. En viktig uppgift för

kommittén blir därför att inventera äktenskapets olika

rättsverkningar för att kunna bedöma vilka undantag som med en

sådan utgångspunkt ter sig påkallade. Med hänsyn till

önskvärdheten av nordisk rättslikhet på bl.a. familjerättens

område, bör kommittén också ta del av de erfarenheter som har

vunnits i Danmark och informera sig om situationen på det

aktuella området i de andra nordiska länderna. Utifrån angivna

utgångspunkter bör kommittén ta ställning till om en

lagstiftning om registrerat partnerskap bör införas i Sverige

och vilken omfattning och inriktning som den i så fall bör ha.

Motioner med begäran om lagstiftning om registrerat

partnerskap har härefter behandlats av utskottet såväl år 1991

som år 1992 (se bet. 1990/91:LU21 och bet. 1991/92:LU32).

Utskottet har därvid ansett att resultatet av det arbete som

bedrivs inom Partnerskapskommittén borde avvaktas och att

riksdagen således inte genom några uttalanden i saken borde

föregripa kommitténs överväganden. Utskottet avstyrkte därför

bifall till de då aktuella motionerna.

I motion L406 av Maj-Lis Lööw m.fl. (s) anförs att en lag

om registrerat partnerskap skulle lösa praktiska problem i fråga

om arvsrätt, bodelning och efterlevandeskydd för homosexuella

par. Motionärerna pekar på att Partnerskapskommittén haft

uppenbara svårigheter att föra frågan närmare en lösning. Ett

principiellt uttalande om att riksdagen önskar ett lagförslag

vore därför enligt motionärerna ett värdefullt stöd för

utredningsarbetet. Riksdagen bör därför hos regeringen begära

ett förslag till lag om registrerat partnerskap för

homosexuella.

Samma önskemål framförs i motion L409 av Gudrun Schyman

m.fl. (v) (yrkande 1). I motionen framställs också ett yrkande

om att riksdagen hos regeringen begär en utredning om rätt för

homosexuella att adoptera barn (yrkande 2).

Även enligt motion L421 av Kent Carlsson m.fl. (s, fp, c,

nyd, v, -) bör Partnerskapskommitténs arbete inte avvaktas. I

motionen föreslås därför att ett i motionen framlagt förslag

till lag om partnerskap och förslag till följdändringar i ÄktB

och brottsbalken antas av riksdagen.

Enligt vad utskottet erfarit beräknas Partnerskapskommitténs

arbete vara avslutat i sin helhet under innevarande år.

Utskottet anser i enlighet med tidigare ställningstaganden att

kommitténs överväganden inte bör föregripas genom några

uttalanden i saken från riksdagens sida. Utskottet avstyrker

därför bifall till motionerna L406, L409 yrkande 1 och L421.

Vad särskilt gäller den i motion L409 (yrkande 2) begärda

utredningen om rätt för homosexuella att adoptera kan utskottet

konstatera att också denna fråga ryms inom

Partnerskapskommitténs uppdrag. Med hänsyn härtill avstyrker

utskottet bifall till motionsyrkandet.

Frivilliga samlevnadsavtal

Enligt motion L414 av Ingvar Svensson (kds) är det rimligt

att människor som inte vill gifta sig kan ingå frivilliga

juridiska avtal om sin samlevnad och att inte alla

samlevnadsformer blir föremål för lagstiftning. Lagstiftaren bör

undanröja de problem som finns för att ingå sådana avtal.

I 1987 års lagstiftningsärende angående den nya

äktenskapsbalken m.m. behandlade riksdagen några med anledning

av propositionen väckta motionsyrkanden som rörde den föreslagna

sambolagstiftningen, vilka hade samma inriktning som den nu

aktuella motionen (bet. 1986/87:18 s. 42 f.). Utskottet framhöll

härvidlag i sitt av riksdagen godkända betänkande bl.a. att det

syntes råda stor oklarhet om vilka rättsverkningar som kan

åstadkommas genom avtal mellan sambor och i vilken mån dessa kan

bli gällande i förhållande till tredje man. Det torde emellertid

stå klart att sambor inte med giltig verkan kan avtala om att

gällande regler om makars egendomsförhållanden generellt skall

tillämpas i fråga om sambors egendom. I avsaknad av avtal mellan

samborna var man enligt utskottet hänvisad till allmänna

civilrättsliga regler för tvister mellan sambor om deras

gemensamma egendom och dess fördelning. I likhet med vad

departementschefen framhållit i lagstiftningsärendet

konstaterade utskottet att reglerna härvidlag inte gav

tillräcklig ledning i den situation som uppstår vid upplösning

av ett samboförhållande. Utskottet framhöll också att

tillämpningen av dessa regler kunde leda till resultat som

framstod som stötande inte minst med hänsyn till den ekonomiskt

svagare partens intressen. På grund av det anförda och med

beaktande av att avtalsvägen inte syntes vara framkomlig ansåg

utskottet att det fanns ett klart behov av regler som ger

lösningar på praktiska problem av juridisk art och som skyddar

den svagare parten i ett samboförhållande. Utskottet tillstyrkte

bifall till propositionens förslag till lagstiftning rörande

sambor med viss komplettering och avstyrkte därmed bifall till

de ifrågavarande motionsyrkandena.

Utskottet vill erinra om att riksdagen våren 1992 (se bet.

1991/92:LU32, rskr. 236) begärde en utvärdering av sambolagen.

Enligt vad utskottet inhämtat avses Statskontoret få i uppdrag

att göra denna utvärdering. Också lagen om homosexuella sambor

är -- som ovan redovisats -- föremål för utvärdering inom ramen

för Partnerskapskommitténs arbete. Utskottet anser att

riksdagen, i avvaktan på resultatet av dessa utvärderingar, inte

bör göra några särskilda uttalanden med anledning av motion

L414. Utskottet avstyrker således bifall till motionen.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande makars och sambors egendom

att riksdagen avslår motion 1992/93:L413,

2. beträffande makars pensionsrättigheter

att riksdagen avslår motion 1992/93:Sf216 yrkande 3,

3. beträffande registrerat partnerskap

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:L406, 1992/93:L409

yrkande 1 och 1992/93:L421,

res. (s)

4. beträffande utredning om homosexuellas rätt att

adoptera

att riksdagen avslår motion 1992/93:L409 yrkande 2,

men. (v)

5. beträffande frivilliga samlevnadsavtal

att riksdagen avslår motion 1992/93:L414.

Stockholm den 25 mars 1993

På lagutskottets vägnar

Maj-Lis Lööw

I beslutet har deltagit: Maj-Lis Lööw (s), Holger

Gustafsson (kds), Per Stenmarck (m), Margareta Gard (m), Owe

Andréasson (s), Bengt Harding Olson (fp), Inger Hestvik (s),

Bertil Persson (m), Gunnar Thollander (s), Richard Ulfvengren

(nyd), Hans Stenberg (s), Stig Rindborg (m), Carin Lundberg (s),

Stina Eliasson (c) och Per Erik Granström (s).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Elisabeth Persson (v)

närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservation

1. Registrerat partnerskap (mom. 3)

Maj-Lis Lööw, Owe Andréasson, Inger Hestvik, Gunnar

Thollander, Hans Stenberg, Carin Lundberg och Per Erik Granström

(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar

med "Enligt vad" och slutar med "och L421" bort ha följande

lydelse:

Utskottet konstaterar att nuvarande lagstiftning ger en

betydande frihet åt heterosexuella par att välja den

samlevnadsform som passar dem bäst. De kan sålunda antingen leva

samman i ett förhållande som ger dem ett begränsat skydd enligt

sambolagen eller gifta sig och därmed komma i åtnjutande av alla

de rättsverkningar som följer med äktenskapet. För de par som så

önskar är det också möjligt att leva i ett förhållande som står

utanför sambolagen. Homosexuella par har inte motsvarande

valfrihet, utan de kan välja endast mellan att leva samman med

det begränsade skydd som följer av sambolagen eller att stå

utanför den lagen. Som berörs i flera av motionerna kan denna

brist på valfrihet för homosexuella par ses som en markering

från samhällets sida. Att de homosexuella i sina parförhållanden

inte kan få tillgång till de rättsverkningar som är förknippade

med äktenskapet är emellertid inte bara en symbolisk fråga utan

kan också medföra praktiska och juridiska problem.

På grund av det anförda delar utskottet uppfattningen i

motionerna att det är angeläget att det införs en lagstiftning

om registrerat partnerskap som ger homosexuella par i princip

samma rättigheter och skyldigheter som gäller för gifta

heterosexuella par. Som framgår av redogörelsen ovan utreds

spörsmålet för närvarande av Partnerskapskommittén. I kommitténs

uppdrag ingår inte bara att överväga själva principfrågan om

registrerat partnerskap utan också att pröva vilka av

äktenskapets rättsverkningar i olika avseenden som bör knytas

till ett partnerskap. Utredningsarbetet har försenats, och

enligt vad utskottet erfarit beräknas kommittén vara klar med

sitt arbete först sent under innevarande år.

Med hänsyn till frågans betydelse och till den försening som

drabbat utredningsarbetet anser utskottet att ett avsteg nu bör

ske från den gängse ordningen att några uttalanden inte görs i

en fråga under pågående utredning. Utskottet vill således som

sin principiella uppfattning uttala att en lag om registrerat

partnerskap bör införas. Det får sedan ankomma på kommittén att

överväga de mera praktiska frågorna om vilka rättsverkningar som

skall knytas till partnerskapet. Utskottet vill understryka

vikten av att det återstående utredningsarbetet bedrivs

skyndsamt och att regeringen så snart det kan ske för riksdagen

framlägger förslag till den erforderliga lagstiftningen. Vad

utskottet sålunda anfört bör riksdagen med anledning av

motionerna L406, L409 yrkande 1 och L421 som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande

lydelse:

3. beträffande registrerat partnerskap

att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:L406,

1992/93:L409 yrkande 1 och 1992/93:L421 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,

eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i

utskottet.

Elisabeth Persson (v) anför:

1. Registrerat partnerskap

Jag delar den uppfattning som förs fram av utskottets

socialdemokratiska ledamöter i reservationen om registrerat

partnerskap.

2. Utredning om homosexuellas rätt att adoptera

När det gäller homosexuellas rätt att adoptera anser jag i

enlighet med vad som anförs i motion L409 att frågan bör bli

föremål för en särskild utredning. Med hänsyn härtill borde

utskottet under mom. 4 ha hemställt:

4. beträffande utredning om homosexuellas rätt att

adoptera

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:L409 yrkande 2

som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts.