Bet. 1992/93:LU44

Lagutskottets betänkande

1992/93:LU44

Ändringar i upphovsrättslagen

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Bilaga 1

Innehållsförteckning

1992/93

LU44

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens proposition

1992/93:214 om ändringar i upphovsrättslagen. I propositionen

föreslås dels ändringar som syftar till att stärka skyddet för

upphovsmännen, dels ändringar som är avsedda att lösa vissa

problem som de nu gällande reglerna har medfört.

För att stärka upphovsmännens ställning föreslås att det inte

längre skall vara tillåtet att anlita utomstående vid kopiering

för enskilt bruk av musikaliska verk och filmverk. Vidare

föreslås att den nuvarande rätten att utan upphovsmännens

tillstånd i vissa fall framföra utgivna verk offentligt i

allmännyttigt syfte avskaffas, liksom rätten att utan

upphovsmännens tillstånd hyra ut exemplar av litterära verk till

allmänheten. Rätten att återge konstverk föreslås bli inskränkt.

I propositionen föreslås vidare att det i princip skall vara

tillåtet att spela in och framföra vad som sägs vid utfrågningar

om allmänna angelägenheter i radio och TV, att det skall införas

en s.k. avtalslicensbestämmelse för att möjliggöra kopiering för

undervisningsändamål av radio- och TV-program samt att det skall

vara tillåtet för sjukhus, servicehem och liknande institutioner

att kopiera radio- och TV-program för tidsförskjutet framförande

inom institutionen.

De nya bestämmelserna skall enligt förslaget träda i kraft den

1 januari 1994.

I betänkandet behandlar utskottet vidare sex motioner som

väckts med anledning av propositionen och fyra motioner som

väckts under den allmänna motionstiden under innevarande

riksmöte. Fem motionsyrkanden rör frågan om en rätt för

konstnärer till ersättning vid yrkesmässig vidareförsäljning av

konstverk (droit de suite) och i fyra motioner begärs en

upphovsrättslig ersättning vid försäljning av tomkassetter. I

tre motioner begärs en integrering av fotografiskyddet i

upphovsrättslagen. De övriga motionsyrkandena gäller spörsmål om

rätten att fritt framföra utgivna verk vid gudstjänst, rätten

att fritt avbilda konst på offentlig plats utomhus, det

upphovsrättsliga skyddet för byggnadsverk, återgivande av

konstverk i kataloger m.m., rätten att kopiera ur tidningar och

tidskrifter och en fortsatt översyn av upphovsrätten.

Utskottet har inhämtat yttrande över propositionen och

motionerna från kulturutskottet. Yttrandet är fogat som bilaga 2

till betänkandet.

I ärendet har inkommit skrivelser från Konstnärliga och

Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd (KLYS), Bild Ord Not

Upphovsrättslig Samarbetsförening (BONUS), Bildkonst Upphovsrätt

i Sverige (BUS), Kungl. Akademien för de fria konsterna, Svenska

Bokförläggareföreningen, Svenska Journalistförbundet,

mediabevakningsföretagen Pressurklipp och Imedia samt Svenska

Arkitekters Riksförbund (SAR).

Företrädare för KLYS, BONUS och de nämnda

mediabevakningsföretagen har inför utskottet framfört synpunkter

på propositionen. KLYS har därvid framhållit behovet av en

upphovsrättslig tomkassettersättning, en avgift vid

vidareförsäljning av konstverk och integreringen av

fotografirätten i upphovsrättslagen. KLYS har i det sammanhanget

också framhållit att rätten att utan hinder av upphovsrätten

framföra musikaliska verk vid gudstjänster bör avskaffas. BONUS

har framhållit att mer ändamålsenliga lagregler behövs med

hänsyn till vad den tekniska utvecklingen har betytt för

möjligheterna att mångfaldiga och sprida kopior av skyddade

verk. Pressklipp och Imedia har kritiserat propositionens

utformning när det gäller begränsningen i den föreslagna rätten

att återge vad som anförs vid offentliga utfrågningar om

allmänna angelägenheter.

Utskottet tillstyrker bifall till propositionen. Med anledning

av motionsyrkandena om en integrering av fotografiskyddet i

upphovsrättslagen förordar utskottet ett tillkännagivande om att

fotografier som kan anses som verk i upphovsrättslig mening

snarast möjligt bör ges fullt upphovsrättsligt skydd. Utskottet

avstyrker bifall till övriga motionsyrkanden.

Till betänkandet har fogats tre reservationer, varav två (s)

och en (m, fp, c och kds) samt en meningsyttring (v).

Propositionen

I proposition 1992/93:214 föreslår regeringen

(Justitiedepartementet) efter hörande av Lagrådet att riksdagen

antar i propositionen framlagda förslag till

1. lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till

litterära och konstnärliga verk,

2. lag om ändring i lagen (1992:1687) om ändring i lagen

(1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk,

3. lag om ändring i lagen (1960:730) om rätt till fotografisk

bild,

4. lag om ändring i lagen (1980:612) om medling i vissa

upphovsrättstvister.

Lagförslagen har tagits in i bilaga 1 till betänkandet.

Motionerna

1992/93:L17 av Maj-Lis Lööw m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om införandet av ett avgifts- och

ersättningssystem vid vidareförsäljning av konstverk,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en total integrering av fotoskyddet i

upphovsrättslagen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om reglerna för återgivning av konst som är

fast anbragt på offentlig plats utomhus.

1992/93:L18 av Bo Bernhardsson och Kurt Ove Johansson (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om införande av avtalslicensbestämmelser för

att reglera kopiering ur tidningar och tidskrifter inom företag,

myndigheter och organisationer.

1992/93:L19 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag om

tomkassettersättning,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om lag om en

vidareförsäljningsavgift på bildkonst (droit de suite) i

enlighet med upphovsrättsutredningens förslag,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om integrering

av fotografiskyddet i upphovsrättslagen,

4. att riksdagen beslutar att i proposition 1992/93:214

föreslagen lydelse till ny 21 § i lag om ändring i lagen

(1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk

under punkt 2 stryka orden "eller gudstjänst".

1992/93:L20 av Karl-Erik Svartberg och Hans Göran Franck (s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en total integrering av

fotoskyddet i upphovsrättslagen.

1992/93:L21 av Hans Göran Franck och Anita Johansson (s) vari

yrkas

1. att riksdagen beslutar om införande av

tomkassettersättning,

2. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts

beslutar om vidareförsäljningsavgift på bildkonst,

3. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts

beslutar avskaffa inskränkningen beträffande offentligt

framförande av verk vid gudstjänst,

4. att riksdagen beslutar om ändring i upphovsrättslagen

beträffande inskränkningar i bildkonstnärernas rättigheter i

enlighet med vad som angetts i motionen under punkterna 4--5,

5. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära fortsatt

översyn och utredning rörande bestämmelserna om de utövande

konstnärernas rättigheter enligt punkt 6.

1992/93:L22 av Berndt Ekholm (s) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att upphovsrättslagen ändras i

enlighet med utredningens förslag avseende upphovsmannens

rättsliga skydd för byggnadsverk,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att efterhöra upphovsmannens synpunkter

vid bygglovsgranskningen.

1992/93:L801 av Elisabeth Persson m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om rätten till ersättning vid

vidareförsäljning av konst,

2. att riksdagen beslutar om införande av en droit de suite i

enlighet med Upphovsrättsutredningens förslag (SOU 1990:30),

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om lag om avgift

på all vidareförsäljning av konst enligt vad i motionen anförts.

1992/93:L803 av Ingela Mårtensson och Stina Gustavsson (fp, c)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om införande av en upphovsrättslig "droit de

suite",

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om konstnärernas rätt till ersättning vid

yrkesmässig vidareförsäljning av konst när skyddstiden har gått

ut.

1992/93:L804 av Inga-Britt Johansson och Marianne Carlström

(s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om ett ersättningssystem för

tomkassetter.

1992/93:L806 av Stina Gustavsson och Stina Eliasson (c) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att införa en upphovsrättslig

tomkassettersättning.

Utskottet

Allmän bakgrund

Lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och

konstnärliga verk ger ett tidsbegränsat skydd åt den som skapat

ett sådant verk. Skyddet innebär att den som skapat verket har

rätt att utnyttja detta ekonomiskt och har ett visst ideellt

betonat inflytande över hur och i vilka sammanhang det används.

Har flera medverkat vid tillkomsten av det skyddade verket har

var och en av dem upphovsrätt.

Begreppen litterärt och konstnärligt verk i lagen är mycket

vidsträckta. Till litterära verk räknas bl.a. skönlitteratur och

beskrivande framställningar i ord såsom vetenskapliga arbeten

och handböcker. Som konstnärliga verk räknas i princip alla

former, i vilka verk skapas i syfte att nå en konstnärlig

verkan, t.ex. i bild, rörelse eller toner. Till denna grupp hör

bl.a. målningar, alster av bildhuggarkonst, sceniska verk som

teaterpjäser och koreografiska verk, musikaliska kompositioner

både när de framförs och framträder i notskrift samt filmverk,

både spelfilmer och under vissa förutsättningar kortfilmer och

journalfilmer.

För att en produkt över huvud taget skall anses som ett verk

och därmed komma i åtnjutande av skydd enligt lagen måste den ha

vad man brukar kalla verkshöjd. Kravet på verkshöjd kan

uttryckas så, att en produkt är ett verk om den praktiskt sett

inte har kunnat framställas av två personer oberoende av

varandra. Utanför skyddet faller därför idéer och uppslag som

flera kan tänkas komma på, vanliga nyhetsmeddelanden, vardagliga

samtal, enklare nyttoföremål och andra prestationer av

rutinmässig eller alldaglig karaktär.

Ett verk kan framträda i många olika former. Det kan vara

fixerat på ett materiellt underlag, dvs. i ett exemplar.

Exemplar av verket är inte blott en bok eller en målning som kan

ge en omedelbar upplevelse av verket, utan också en

grammofonskiva, en filmremsa, en trycksats, en matris osv., som

endast medelbart kan ge en sådan upplevelse. Verket kan också

framträda i obeständig form, t.ex. i uppläsarens ord, i tonerna

av ett musikstycke, i bilden på filmduken eller

televisionsskärmen. Alla former vari verket framträder faller

inom dess skyddssfär, även bearbetningar.

Upphovsmannens rätt att ekonomiskt utnyttja sitt verk

innefattar en principiell ensamrätt att framställa exemplar av

verket och att göra verket tillgängligt för allmänheten, t.ex.

genom att framföra eller visa det offentligt och sprida exemplar

av verket. Som framställning av exemplar anses bl.a. inspelning

av verket på band eller annan anordning från vilken det kan

återges.

Ett verk framförs offentligt när det presenteras för

allmänheten i obeständig form, t.ex. när en dikt läses upp, ett

musikstycke spelas, en film visas eller ett verk sänds ut i

ljudradio eller televisionen. Ett framförande är offentligt när

det sker på en plats dit allmänheten äger tillträde. Härmed

jämställs det fallet att framförandet anordnas i

förvärvsverksamhet inför en större sluten krets, framför allt på

en större arbetsplats (s.k. industrimusik).

Ett uttryckligt skydd för datorprogram infördes i

upphovsrättslagen först 1989. Innebörden av detta är att

datorprogram i princip åtnjuter samma upphovsrättsliga skydd som

andra litterära verk. Programmen skyddas inte bara mot direkt

kopiering utan också mot framställning av exemplar av programmet

i bearbetat skick utan rättighetshavarens tillstånd.

Det upphovsrättsliga skyddet gäller i 50 år, som regel räknat

från upphovsmannens död.

Upphovsrättslagen innehåller också regler om s.k. närstående

rättigheter. Dessa regler ger musiker, skådespelare och andra

utövande konstnärer ett rättsligt skydd då de framför litterära

eller konstnärliga verk. Sådana framföranden får inte utan

konstnärens samtycke spelas in på film, varmed jämställs

videogram, på fonogram (grammofonskivor, kassettband, m.m.)

eller på annan anordning genom vilken de kan återges. De får

inte heller utan rättighetshavarens samtycke sändas ut i bl.a.

radio eller TV. Inspelningar av framföranden får mångfaldigas

endast med konstnärens medgivande. Vidare gäller att utövande

konstnärer har rätt till ersättning då ljudinspelningar används

vid radio- eller TV-sändningar eller utnyttjas offentligt i

förvärvssyfte. Också för de utövande konstnärerna gäller en

50-årig skyddstid, räknad från framförandet.

Till de närstående rättigheterna räknas även det skydd som

fonogramproducenter samt radio- och TV-företag har enligt

upphovsrättslagen. Fonogram får inte utan producentens samtycke

eftergöras eller överföras till andra anordningar genom vilka de

kan återges. Vidare har fonogramproducenten rätt till ersättning

då ljudupptagningen används vid radio- eller TV-sändning eller

utnyttjas offentligt i förvärvssyfte. Beträffande radio- och

TV-sändningar gäller att de inte utan företagets medgivande får

återutsändas eller spelas in på en anordning genom vilken de kan

återges. Gjorda inspelningar får inte överföras till någon annan

sådan anordning såvida inte företaget samtycker.

Skyddet för upphovsmän, utövande konstnärer m.fl. är i vissa

avseenden inskränkt av hänsyn till allmänna eller enskilda

intressen.

Den som gör intrång i de rättigheter som lagen ger upphovsmän

och andra rättighetshavare kan dömas till straff och förpliktas

utge skadestånd.

Fotografers rättigheter till sina bilder regleras inte i

upphovsrättslagen utan i lagen (1960:730) om rätt till

fotografisk bild. Lagen gäller alla typer av fotografiska bilder

och således inte bara bilderna i en film. Liksom

upphovsrättslagen har den nuvarande fotografilagen tillkommit i

samarbete med Danmark, Finland och Norge och bygger på

internationella konventioner.

Enligt huvudregeln i fotografilagen har den som framställt en

fotografisk bild uteslutande rätt att genom fotografi, tryck,

teckning eller annat förfarande framställa exemplar av bilden

liksom att visa den offentligt. Fotografen har således en

förfoganderätt till bilden, något som i huvudsak skyddar det

ekonomiska värdet av bilden. Fotografilagen innehåller också

regler om ett ideellt skydd av bilden.

För ett beställt fotografi gäller särskilda regler. Enligt 14

§ fotografilagen tillkommer rätten till sådan bild beställaren,

om inte annat uttryckligen har avtalats. Fotografen får dock på

sedvanligt sätt ställa ut bilden i reklamsyfte, om inte

beställaren förbjuder det. Även om fotografen har förbehållit

sig rätten till ett beställt porträtt får beställaren ta in

porträttet i en tidning eller tidskrift eller i skrift med

biografiskt innehåll, förutsatt att fotografen inte har gjort

särskilt förbehåll mot det.

I sammanhanget kan nämnas att upphovsrätten till litterära och

konstnärliga verk enligt upphovsrättslagen från början alltid

tillhör den som har skapat verket. Detta gäller såväl den

ekonomiska rätten att mångfaldiga verket m.m. som den ideella

rätten. Den ekonomiska rätten kan emellertid enligt 27 §

upphovsrättslagen överlåtas till annan. I fråga om beställd

porträttbild gäller dock att upphovsmannen inte får överlåta

rätten till bilden utan tillstånd av beställaren eller dennes

arvingar. Att exemplar av ett verk överlåts innebär inte att

upphovsrätten överlåts.

Skyddstiden är enligt fotografilagen i regel 25 år från det år

då bilden framställdes. Om fotografiet har ett konstnärligt

eller vetenskapligt värde gäller skyddet under samma tid som

enligt upphovsrättslagen, dvs. under fotografens livstid och 50

år därefter.

Den upphovsrättsliga lagstiftningen gäller främst svenska verk

och prestationer. Genom Sveriges anslutning till olika

internationella konventioner har Sverige förpliktat sig att ge

skydd också åt verk och prestationer med ursprung i ett stort

antal andra länder. Den svenska lagstiftningen bygger liksom

motsvarande lagar i andra nordiska länder på innehållet i dessa

konventioner. Bland sådana konventioner kan här nämnas särskilt

1886 års Bernkonvention för skydd av litterära och konstnärliga

verk, 1952 års världskonvention om upphovsrätt och 1961 års

internationella konvention om skydd för utövande konstnärer,

framställare av fonogram samt radioföretag (Romkonventionen).

Konventionerna bygger på i huvudsak två principer. Den ena är

att varje konventionsstat skall ge samma skydd åt verk och

prestationer från andra konventionsstater som staten i fråga ger

sina nationella verk och prestationer. Den andra är att en

konventionsstat är förpliktad att garantera de andra

konventionsstaternas verk och prestationer ett visst

minimiskydd.

Den svenska upphovsrättslagstiftningen har varit föremål för

en allmän översyn av Upphovsrättsutredningen (Ju 1976:02). Också

i de övriga nordiska länderna har liknande utredningsarbeten

kommit till stånd. Upphovsrättsutredningen har bedrivit sitt

arbete i etapper och har lagt fram fyra delbetänkanden samt två

promemorior med lagstiftningsförslag innan den år 1990 avslutade

arbetet med att lägga fram sitt slutbetänkande (SOU 1990:30).

De frågor som tagits upp i de tre första delbetänkandena och

de två promemoriorna har i huvudsak behandlats i tidigare

lagstiftningsärenden (se prop. 1979/80:132, prop. 1981/82:152,

prop. 1982/83:40, prop. 1985/86:79, prop. 1986/87:49 och prop.

1988/89:85).

I det fjärde betänkandet, Översyn av

upphovsrättslagstiftningen (SOU 1988:31), omprövade utredningen

sina tidigare framlagda förslag om rätten att kopiera för

enskilt bruk, och delvis nya sådana förslag lades fram. Dessutom

behandlades frågor om kopiering hos bl.a. myndigheter, företag

och organisationer.

Slutbetänkandet, Översyn av upphovsrättslagstiftningen (SOU

1990:30), ägnades åt frågor om dels det rättsliga skyddet för

fotografier, dels inskränkningarna i upphovsrätten. Dessutom

behandlades vissa särskilda frågor om konstverk. Förslag lades

fram bl.a. om att det skall införas en rätt för konstnären (och

hans arvingar) till ersättning vid yrkesmässig vidareförsäljning

av konstverk.

Utskottet kommer nedan -- efter en redovisning av

propositionens huvudsakliga innehåll -- att under skilda

rubriker ta upp de frågor som aktualiserats genom motionerna och

som eljest har tilldragit sig utskottets uppmärksamhet.

Propositionens huvudsakliga innehåll

Enligt 11 § första stycket upphovsrättslagen får enstaka

exemplar av offentliggjorda verk framställas för enskilt bruk.

Enligt andra stycket i samma paragraf medför detta dock inte

rätt att för sådant bruk låta någon annan framställa

bruksföremål eller skulpturer eller genom konstnärligt

förfarande efterbilda andra konstverk. Förslag läggs nu fram om

en ytterligare inskränkning i rätten att framställa exemplar för

enskilt bruk. Enligt förslaget skall utomstående inte få anlitas

vid kopiering för enskilt bruk av musikaliska verk och filmverk.

Enligt gällande regler får bl.a. vad som anförs vid offentliga

överläggningar om allmänna angelägenheter återges utan

upphovsmannens samtycke. Enligt propositionen skall rätten att

återge sådana överläggningar (debatter) utvidgas till att avse

även offentliga utfrågningar om allmänna angelägenheter.

Utfrågningarna skall dock inte få återges i radio eller TV med

stöd av regeln.

När det gäller framställning av exemplar i

undervisningsverksamhet föreslås införandet av en

avtalslicensbestämmelse för kopiering av radio- och TV-program.

Lagen om medling i vissa upphovsrättstvister föreslås bli

tillämplig på bestämmelsen. Det föreslås vidare bli tillåtet för

lärare och elever att för undervisningsändamål spela in egna

framföranden av verk.

Det föreslås bli tillåtet på sjukhus och inrättningar med

särskild vård eller service för äldre eller funktionshindrade

att kopiera radio- och TV-program för tidsförskjutet framförande

inom institutionen.

Arkiv och bibliotek som har regeringens tillstånd får

framställa exemplar av verk genom fotografi för sin verksamhet.

Framställningen får ske på de villkor som anges i tillståndet.

Det föreslås nu att arkiven och biblioteken skall ges rätt att

framställa exemplar även med andra metoder än fotografi.

Det nuvarande kravet på att kartor som är upprättade inom en

myndighet skall vara officiella för att vanliga upphovsrättsliga

regler skall gälla föreslås avskaffat.

Som ett undantag från regeln om att ett verk inte får ändras

så att upphovsmannens konstnärliga anseende eller egenart kränks

gäller att ägaren till en byggnad får ändra byggnaden utan

upphovsmannens tillstånd. Det föreslås att denna rätt för ägaren

bibehålls.

Den nuvarande bestämmelsen om att en artikel om en religiös,

politisk eller ekonomisk dagsfråga i en tidning eller en

tidskrift får tas in i en annan tidning eller tidskrift om inte

förbud mot eftertryck har angivits, "pressens lånerätt",

föreslås upphävd.

Den gällande tvångslicensbestämmelsen med avseende på rätten

att i ett samlingsverk för gudstjänstbruk återge vissa verk och

delar av verk föreslås upphävd.

Den nuvarande rätten att utan upphovsmannens samtycke återge

texten till musikaliska verk i konsertprogram och liknande

avskaffas.

Regeln om att utgivna verk utom sceniska verk och filmverk får

framföras offentligt vid gudstjänst och i undervisning samt i

vissa fall i allmännyttigt syfte och vid tillfällen då

framförandet inte är det huvudsakliga inslaget föreslås

avskaffad, såvitt gäller framföranden i allmännyttigt syfte.

Regeln behålls däremot såvitt gäller framföranden vid

gudstjänster och i undervisning och vid tillfällen då

framförandet inte är det huvudsakliga. I dessa fall föreslås en

begränsning så till vida att regeln inte skall ge rätt att sända

verk i radio eller TV.

Uthyrning (och därmed jämförliga förfoganden) av exemplar av

litterära verk till allmänheten föreslås bli föremål för

upphovsmännens ensamrätt.

Rätten att återge offentliga konstverk, dels i anslutning till

texten i kritiska och vetenskapliga framställningar, dels i

tidning eller tidskrift i samband med redogörelse för

dagshändelse, begränsas på så sätt att det ställs krav på att

återgivningen sker i överensstämmelse med god sed och endast i

den omfattning som motiveras av ändamålet. Den nuvarande

tvångslicensbestämmelsen om återgivning av konstverk i

populärvetenskaplig framställning föreslås upphävd.

Avgift på oinspelade band

Upphovsrättsutredningen har redan i sitt delbetänkande från

1983 konstaterat att reproduktionstekniken gör det möjligt för

enskilda människor att framställa exemplar av verk i en

omfattning och med en kvalitet som var helt otänkbar när de

nuvarande reglerna om exemplarframställning kom till. Tekniken

möjliggör ett massutnyttjande av skyddade verk som går vida

utöver syftet med vissa av reglerna i

upphovsrättslagstiftningen. Tekniken gör det möjligt att snabbt

framställa ett stort antal exemplar, vilket tidigare

reproduktionsteknik knappast medgav. Det är i dag också möjligt

att framställa kopior som i många fall är av lika hög kvalitet

som originalet.

De möjligheter som heminspelning och hemkopiering av både ljud

och bild skapar har naturligtvis sina stora och givna fördelar.

Musik och andra skyddade alster kan föras ut till allt fler

människor. Däri ligger ett stort värde både för dem som skapat

dessa alster och för de kulturella strävandena i stort. Den

negativa sidan av saken är att de som skapat och producerat

dessa verk och alster och de vilkas framföranden spelas in eller

kopieras inte får den kompensation som det ökade användandet i

och för sig skulle ge upphov till.

Upphovsrättsutredningen har föreslagit vissa inskränkningar i

rätten att framställa kopior för enskilt bruk, så till vida att

det inte skall vara tillåtet att anlita utomstående vid

kopiering för enskilt bruk av musikaliska verk och filmverk.

Även med en sådan regel finns det enligt utredningens

uppfattning en mycket vid sektor där det är tillåtet att för

enskilt bruk ställa samman bl.a. ljud- och bildinspelningar.

Ytterligare insatser måste därför till, enligt utredningen, om

rättighetshavarnas berättigade krav på att få ekonomisk

kompensation för det i och för sig vällovliga enskilda

utnyttjandet av deras verk och alster skall kunna tillgodoses.

Utredningen har mot den bakgrunden föreslagit en avgift på

bandmaterial som används vid ljud- och videoinspelningar.

Avgiften föreslås konstruerad som en privaträttslig avgift som

skall betalas av den som framställer eller importerar

bandmaterialet till en organisation som representerar de olika

kategorierna av rättighetshavare. Avsikten är att avgiftens

storlek skall bestämmas genom förhandlingar mellan parterna

eller i sista hand av domstol. Den som har betalat ersättning

skall enligt förslaget ha rätt att återfå vad han har betalat om

materialet, för vilken ersättning erlagts, använts för annat

ändamål än för att framställa exemplar för enskilt bruk.

Några lagstiftningsåtgärder med anledning av

utredningsförslaget i denna del föreslås inte i propositionen.

Föredraganden framhåller dock att rättighetshavarna svårligen

kan få skälig kompensation för privatkopieringen på annat sätt,

och hon uttalar därför sitt principiella stöd för införandet av

upphovsrättsliga avgifter på oinspelade band och liknande ljud-

och bildbärare. I propositionen erinras om att det inom EG pågår

arbete med regler om avgifter på oinspelade ljud- och videoband

och på liknande ljud- och bildbärare. Ett preliminärt utkast har

diskuterats på ministernivå och det finns anledning att räkna

med att en preliminär direktivtext kan föreligga mot slutet av

året. Även i detta sammanhang hänvisas till det pågående arbetet

inom EG. Resultatet av det arbetet bör avvaktas innan definitiv

ställning tas till utredningens förslag.

Ett särskilt skäl att i detta fall avvakta EG:s direktiv är

enligt propositionen att det för de EG-länder som har infört

avgifter har uppstått problem när det gäller möjligheterna att

ordna en effektiv uppbörd. Tillskapandet av den inre marknaden

med dess fria varurörelser har skapat särskilda problem i och

med att vissa länder, såsom Storbritannien och Irland, helt

saknar bestämmelser om bandavgifter. En viktig fråga i

EG-arbetet är därför formerna för ett gemensamt uppbördssystem

inom EG.

Enligt föredraganden är en förutsättning för införandet av

bandavgifter att uppbörden blir effektiv. Skulle det visa sig

möjligt att inom ramen för en nationell bandavgiftsordning

åstadkomma en effektiv uppbörd kan det enligt föredraganden

finnas skäl att för svenskt vidkommande införa en sådan ordning

även om det slutliga resultatet av EG:s arbete vid den

tidpunkten ännu inte är klart.

I två motioner som väckts med anledning av propositionen har

behovet av lagstiftning om avgift på oinspelade band tagits upp.

Gudrun Schyman m.fl. (v) har i motion L19 (yrkande 1) begärt att

riksdagen hos regeringen begär förslag till lag om

tomkassettersättning, och i motion L21 av Hans Göran Franck och

Anita Johansson (s) begärs att riksdagen skall besluta om att

införa en tomkassettersättning (yrkande 1). Under den allmänna

motionstiden innevarande riksmöte har krav på lagstiftning om

avgifter på oinspelade band förts fram i två motioner, nämligen

i L804 av Inga-Britt Johansson och Marianne Carlström (s) och i

L806 av Stina Gustavsson och Stina Eliasson (c).

Kulturutskottet har i sitt yttrande anslutit sig till de

överväganden som görs i propositionen men framhållit att

utskottet förutsätter att regeringen, med hänsyn till de starka

skäl som talar för införandet av ett ersättningssystem, snarast

möjligt återkommer till riksdagen i frågan.

Även lagutskottet kan för sin del ansluta sig till den

bedömning som görs i propositionen. Utskottet hälsar med

tillfredsställelse föredragandens tydliga markering av frågans

angelägenhetsgrad, och utskottet utgår från att regeringen så

snart det är möjligt med beaktande av kraven på en effektiv

uppbördsordning återkommer till riksdagen med

lagstiftningsförslag.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna L19

yrkande 1, L21 yrkande 1, L804 och L806.

Droit de suite

I upphovsrättslagen finns bestämmelser som inskränker

upphovsmännens ensamrätt till spridning av exemplar av sina verk

till allmänheten. För litterära och musikaliska verk finns

bestämmelsen i 23 § och för konstverk i 25 §. Sistnämnda

bestämmelse innebär bl.a. att exemplar av ett konstverk fritt

kan spridas bland allmänheten om det överlåtits av konstnären

eller är utgivet. Verkningarna av denna inskränkning i

spridningsrätten är emellertid inte desamma som de som gäller

för litterära och musikaliska verk.

För en författare är det främst framställningen av exemplar

för spridning till allmänheten som är av ekonomisk betydelse. I

den mån hans verk röner uppskattning bland allmänheten har han

möjlighet att begära kompensation i form av royalty när verket

ges ut i nya upplagor. För kompositörer är förhållandena i

princip likartade när det är fråga om utgivning av noter.

Kompositörer och textförfattare har dessutom möjlighet att

begära ersättning i samband med att deras verk framförs

offentligt t.ex. vid konserter eller i radio eller TV. Dessa

upphovsmannakategorier kan således i betydande utsträckning dra

nytta av den grundläggande ensamrätten. I vissa fall, t.ex.

biblioteksutlåningen och hemkopieringen, har utnyttjandet av

verken dock skett på grund av inskränkningarna i denna

ensamrätt.

Bildkonstnärerna däremot kan, som följer av 25 §, inte på

motsvarande sätt dra nytta av upphovsrättens elementära

rättigheter. Normalt begränsar sig konstnärernas rättigheter att

utnyttja verket till överlåtelse av originalexemplaret eller,

som t.ex. vid grafiska verk, till utgivning av en liten upplaga.

Inskränkningarna i upphovsrätten får därför betydligt kraftigare

effekt när det gäller bildkonstnärerna. Att begränsa

inskränkningarna i bildkonstnärernas spridningsrätt genom att ge

dem rätt att styra vidarespridningen av sina verk kan av

uppenbara skäl inte komma i fråga.

Mot bakgrund av den beskrivna situationen har

Upphovsrättsutredningen ansett att det finns starka skäl, både

rättspolitiska och andra, för att inom lagens ram förbättra

bildkonstnärernas ekonomiska villkor. Utredningen har föreslagit

ett ersättningssystem vid vidareförsäljning av konst, s.k. droit

de suite. Förslaget innebär att en ersättning om 5 % av

försäljningspriset skall tillfalla upphovsmannen vid kommersiell

försäljning av konst, dock ej vid konstnärens egen försäljning.

Ersättningen skall tas ut under verkets skyddstid enligt

reglerna i upphovsrättslagen. Rätten till ersättning skall inte

kunna överlåtas. Efter upphovsmannens död kan rätten dock övergå

till efterlevande och den skall kunna testamenteras enligt

vanliga regler. Om den ersättningsberättigade upphovsmannen inte

efterlämnar några arvingar och inte har disponerat över rätten

genom testamente skall ersättningen dock, i stället för att

tillfalla Allmänna arvsfonden, gå till den organisation som

skall förvalta ersättningarna och användas för kollektiva

ändamål inom bildkonstområdet.

I propositionen föreslås inte några lagstiftningsåtgärder med

anledning av Upphovsrättsutredningens förslag i denna del.

Föredraganden framhåller i det sammanhanget att det inom EG

varit en febril aktivitet på upphovsrättens område sedan

utredningen lade fram sitt slutbetänkande. En rad olika projekt

rörande harmonisering av medlemsstaternas upphovsrättslagar har

inletts eller aviserats, och vissa av dessa projekt rör frågor

som Upphovsrättsutredningen har lagt förslag om. Bl.a. pågår

inom EG en studie av frågan om en reglering av rätt för

konstnärerna till ersättning vid yrkesmässig vidareförsäljning.

Studien skall ligga till grund för beslut huruvida ett initiativ

skall tas på området. Enligt föredragandens uppfattning bör

förslag till lagändringar på grundval av

Upphovsrättsutredningens arbete inte utan särskilda skäl läggas

fram nu beträffande frågor som är föremål för behandling inom EG

och som kan förväntas bli slutbehandlade inom kort. Om sådana

förslag skulle läggas fram nu och antas, finns det nämligen

enligt föredraganden en beaktansvärd risk för att de nya

reglerna inom kort skulle behöva underkastas grundläggande

förändringar till följd av resultatet av EG:s arbete och

EES-avtalet. Skulle EG-kommissionen, sedan den pågående studien

färdigställts, välja att inte ta något initiativ på området, bör

enligt föredraganden frågan om en svensk lagstiftning om droit

de suite tas upp på nytt.

I tre motioner som väckts med anledning av propositionen

begärs att regeringen snarast lägger fram förslag om regler för

ersättning vid vidareförsäljning av konst, nämligen i L17 av

Maj-Lis Lööw m.fl. (s) (yrkande 1), i L19 av Gudrun Schyman

m.fl. (v) (yrkande 2) och i L21 av Hans Göran Franck och Anita

Johansson (s) (yrkande 2). Motionsyrkanden med samma inriktning

har väckts även under den allmänna motionstiden under

innevarande riksmöte. I motion L801 av Elisabeth Persson m.fl.

(v) begärs ett tillkännagivande om vad som i motionen anförts om

rätten till ersättning vid vidareförsäljning av konst (yrkande

1), att riksdagen beslutar om införande av en droit de suite i

enlighet med Upphovsrättsutredningens förslag (yrkande 2) samt

att riksdagen hos regeringen begär förslag till regler om avgift

även på försäljning av konst, för vilken skyddstiden löpt ut.

Även i motion L803 av Ingela Mårtensson och Stina Gustavsson

(fp, c) begärs förslag till lagstiftning om droit de suite

(yrkande 1) och en avgift på konst som inte omfattas av

upphovsrättsligt skydd (yrkande 2).

I de två senare motionerna framhåller motionärerna att

intäkterna från en avgift på försäljningar av konst som inte är

upphovsrättsligt skyddad kan tillfalla konstnärerna i form av

stipendier m.m. Ersättningen kan i den delen helt riktas efter

de kulturpolitiska mål som ställs upp. En ekonomisk bas skulle

enligt motionärerna kunna skapas också för stöd till unga

oetablerade konstnärer, stöd till verksamhet som inte är lönsam

i dag och stöd till konstnärer som av andra skäl inte har

möjlighet att försörja sig på sin verksamhet.

Kulturutskottet, som har avgett yttrande i ärendet, har i

sitt yttrande förordat att Upphovsrättsutredningens förslag

genomförs. Starka skäl talar enligt utskottet för att, såsom

föreslagits i motioner, ersättningssystemet skall kombineras med

en offentligrättslig avgift på vidareförsäljning av konst, där

avgiften skall användas till kollektiva ändamål inom området.

Kulturutskottet föreslår att ett sådant avgiftssystem införs,

och utskottet anser att regeringen snarast möjligt bör återkomma

till riksdagen med förslag till lagstiftning om ett ersättnings-

och avgiftssystem vid vidareförsäljning av konst.

Kulturutskottet erinrar i sitt yttrande om att utskottet

hösten 1988, efter hörande av lagutskottet, ingående behandlade

frågan om ett ersättnings- och avgiftssystem som skulle ge

konstnärerna del i det ekonomiska utbytet vid vidareförsäljning

av konst (bet. 1988/89:KrU7). Utskottet konstaterade i det

sammanhanget att kulturarbetarnas ekonomiska villkor inte är

tillfredsställande trots de insatser som gjorts av stat,

landsting och kommun. Det fanns, enligt utskottets mening, tungt

vägande argument för ståndpunkten att konstnärerna genom ett

ersättnings- eller avgiftssystem skulle få del i det ekonomiska

utbytet av yrkesmässig vidareförsäljning av konst. Utskottet

ansåg emellertid att Upphovsrättsutredningens redovisning i

frågan om införande av en droit de suite borde avvaktas. När

denna förelåg borde frågan i hela dess vidd tas upp till

prövning av regeringen. Vad utskottet sålunda anfört gav

riksdagen som sin mening regeringen till känna (rskr.

1988/89:78).

Kulturutskottet hänvisar i sitt yttrande vidare till att

regler om droit de suite redan finns i ett antal EG-länder och

att det framstår som oklart huruvida något EG-direktiv i frågan

kommer att antas. Utskottet framhåller vidare beträffande

förhållandena i övriga Norden att regler om droit de suite

redan finns i Danmark och i Island medan i Norge finns ett

system med en offentligrättslig avgift. Enligt kulturutskottets

mening utgör utvecklingen inom EG inte något hinder mot

införandet av en rätt till ersättning till upphovsmännen i

enlighet med Upphovsrättsutredningens förslag.

Lagutskottet kan för sin del konstatera att frågan om droit de

suite är föremål för preliminära studier inom EG. Det framstår

visserligen som osäkert om dessa studier kommer att leda till

initiativ till en harmonisering av ersättningsregler inom EG.

Enligt vad som framgår av propositionen finns det anledning att

räkna med att klarhet på den punkten kan komma att vinnas

relativt snart. Risken för att nya regler inom kort kan behöva

underkastas grundläggande förändringar till följd av EG-arbetet

bör undvikas. Som också föredragande statsrådet har framhållit i

sammanhanget är det rent generellt angeläget att undvika täta

lagändringar. Den principen förtjänar att särskilt beaktas när

det gäller att introducera nya principer i den svenska

lagstiftningen. Utskottet utgår från att frågan om införande av

regler om droit de suite i Sverige -- såsom föredraganden

förutskickar i propositionen -- kommer att tas upp på nytt om

det visar sig att EG-kommissionen väljer att inte ta något

initiativ i frågan.

Med hänsyn till det anförda är utskottet nu inte berett att

tillstyrka införandet av regler om en upphovsrättslig ersättning

vid vidareförsäljning av konst. Ett ställningstagande bör också

anstå när det gäller den därmed sammanhängande frågan om en

offentligrättslig avgift vid försäljning av konst.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna L17

yrkande 1, L19 yrkande 2, L21 yrkande 2, L801 och L803.

Fotografirätten

Som framgår av den inledningsvis lämnade redogörelsen regleras

fotografirätten i en särskild lag, lagen om rätt till

fotografisk bild. Lagen tillkom samtidigt med upphovsrättslagen.

Skyddet för de fotografiska bilderna har beröringspunkter med

det upphovsrättsliga skyddet av konstnärliga verk, och i vissa

länder regleras skydden i samma lag. I Norden är detta dock

fallet endast i Island. Vad som i första hand utmärker

fotografirätten i förhållande till upphovsrätten är att

fotografirätten endast för vissa särskilda fall uppställer en

motsvarighet till det upphovsrättsliga verkshöjdskriteriet. Det

som skyddas är den fotobild som en person har tagit. I motiven

till lagen talas om "bild som har uppkommit genom inverkan av

ljus på därför känsliga ämnen". Skyddet tillkommer alltså varje

fotografisk bild på grundval av framställningssättet och helt

oberoende av dess kvalitet, motiv eller annan bedömningsgrund.

Enligt 10 § upphovsrättslagen exkluderas fotografier från lagens

tillämpningsområde och fotografier kan därför aldrig få ett

upphovsrättsligt skydd. Skyddet enligt fotolagen tillkommer den

som framställt den fotografiska bilden, och denne tillerkänns en

ensamrätt till att framställa exemplar av bilden genom

fotografi, tryck, teckning eller på annat sätt samt att visa den

offentligt. Ensamrätten liknar alltså den upphovsrättsliga, men

den är betydligt snävare. Fotografen har ingen befogenhet att

kontrollera hur hans bilder omsätts vidare. Ensamrätten rör

endast den unika bilden, resultatet av tagningen. Fotolagen ger

inte det skydd mot bearbetningar av bilden som gäller enligt 2

och 4 §§ upphovsrättslagen. Fotorättens praktiska innehåll,

såvitt avser exemplarrätten, är därför skyddet mot ett otillåtet

mångfaldigande av originalbilden. Fotografirätten innehåller

liksom upphovsrätten en ideell del. Fotografen har sålunda en

rätt att bli namngiven i enlighet med god sed när bilden visas

offentligt och han kan kräva att bilden inte ändras eller visas

offentligt på ett sådant sätt och i ett sådant sammanhang att

det är kränkande för hans anseende som fotograf.

Fotolagen innehåller en viktig och omstridd regel om rätten

till beställda bilder. I 14 § anges att rätten till en

fotografisk bild som görs på beställning tillkommer beställaren,

om inte annat har avtalats. Regeln är dispositiv, vilket innebär

att fotografen i avtal med beställaren kan förbehålla sig sin

fotografirätt. Görs inte detta, övergår fotorätten i sin helhet

till beställaren, som därmed får den fullständiga

nyttjanderätten. Från fotografhåll har framhållits att deras

möjligheter att förbehålla sig fotografirätten i praktiken inte

spelar någon större roll därför att de av konkurrensskäl ofta

inte anser sig kunna åberopa regeln.

Upphovsrättsutredningen har ansett att rätten till fotografisk

bild bör regleras i upphovsrättslagen. Utredningen har därför i

sitt slutbetänkande föreslagit att fotolagen upphävs och att

undantaget i 10 § upphovsrättslagen för fotografisk bild tas

bort. Därigenom blir upphovsrättslagens regler tillämpliga på

fotografiska bilder som är verk i upphovsrättslig mening. Av

praktiska skäl bör dock enligt utredningens uppfattning alla

fotografiska bilder åtnjuta skydd enligt upphovsrättslagen,

oberoende av om de är verk eller inte. Detta bör enligt

utredningen åstadkommas genom att ett nytt stycke fogas till 1

§, vari det uttryckligen anges att vad som i upphovsrättslagen

föreskrivs om upphovsrätten till konstverk och andra alster av

bildkonst även gäller i fråga om fotografisk bild, oavsett om

bilden utgör verk eller inte.

Den viktigaste följden av förslaget är att alla fotografiska

bilder jämställs med konstverk. Detta innebär bl.a. att det

skydd mot eftergörande som gäller enligt upphovsrättslagen i

fortsättningen kommer att gälla även för fotografier. En annan

viktig följd av förslaget är att skyddstiden för alla

fotografier kommer att löpa under upphovsmannens livstid och 50

år därefter. Enligt fotolagen gäller denna skyddstid endast

fotografiska bilder av konstnärligt eller vetenskapligt värde.

Skyddstiden för alla övriga fotografier är 25 år.

I två avseenden har utredningen ansett att en integration av

fotografirätten i upphovsrättslagen kräver särregler för

fotografier. Sålunda föreslås att vissa arkiv och museer genom

en avtalslicensordning skall få en begränsad rätt att framställa

exemplar av fotografier i sina samlingar. Vidare föreslås att

till upphovsrättslagen överförs fotolagens bestämmelse om att

fotografisk bild fritt får utnyttjas i rättsvårdens och den

allmänna säkerhetens intresse.

Rätten till fotografiska bilder som utförts på beställning

tillkommer som nämnts beställaren, om inte annat har avtalats.

Den enda bestämmelsen om beställd bild i upphovsrättslagen är

regeln i 27 § om beställd porträttbild. Denna kommer vid en

integrering att gälla även fotografiskt porträtt.

Något förslag om fotografirättens integrering i

upphovsrättslagen läggs inte fram i propositionen. Även i denna

fråga hänvisas till arbete inom EG. Ett av de pågående projekt

som rör harmoniseringen av medlemsstaternas upphovsrättslagar

gäller förslag till direktiv om vilka skyddstider som skall

gälla för upphovsrätten, fotografirätten och de närstående

rättigheterna. I propositionen antas att den tveklöst viktigaste

konsekvensen av Upphovsrättsutredningens integrationsförslag är

den längre skyddstid som enligt förslaget kommer att gälla för

fotografierna. I det kommande EG-direktivet om skyddstider blir

enligt propositionen av allt att döma fastslaget vilken

skyddstid som -- även övergångsvis -- skall gälla för bl.a.

fotografier. Arbetet med direktivet syftar nämligen till en

total harmonisering och inte till att lägga fast vissa

minimitider. Mot den bakgrunden vore det enligt föredragandens

uppfattning mindre lämpligt att nu lägga fram förslag om ändrad

skyddstid för fotografier. Mycket talar för att reglerna då inom

kort skulle få ändras igen. Vid de nordiska

departementsöverläggningarna har det enligt propositionen

dessutom rått enighet om att integreringen av fotografilagen i

upphovsrättslagen inte bör genomföras förrän klarhet har vunnits

när det gäller innehållet i direktivet om skyddstider.

Föredraganden ställer sig i propositionen positiv till en

integrering av fotorätten i upphovsrättslagen, och hon utesluter

inte att det kan bli möjligt att återkomma till riksdagen med

ett förslag om integrering på ett så tidigt stadium att den kan

genomföras samtidigt med att den lagstiftning som nu föreslås

träder i kraft.

I motion L17 av Maj-Lis Lööw m.fl. (s) begärs att regeringen

snarast skall återkomma till riksdagen med förslag till en

integration av fotoskyddet i upphovsrättslagen (yrkande 2). I

motion L19 av Gudrun Schyman m.fl. (v) tas samma yrkande upp

(yrkande 3), liksom i motion L20 av Karl-Erik Svartberg och Hans

Göran Franck (s).

Kulturutskottet har i sitt yttrande framhållit att det finns

starka motiv för att fotografiska bilder skall ha samma

upphovsrättsliga skydd och samma skyddstid som övrig bildkonst.

Utskottet har emellertid ansett sig böra godta de argument som

förs fram i propositionen som skäl för att avvakta med ett

ställningstagande i frågan.

Lagutskottet delar utredningens grundläggande uppfattning att

det nuvarande skyddet för fotografiska bilder är alltför snävt

och att fotograferna därför bör få ett mer omfattande skydd för

sina bilder. Däremot måste det sättas i fråga om det är lämpligt

att, såsom Upphovsrättsutredningen har föreslagit, ge fullt

upphovsrättsligt skydd under sedvanlig skyddstid -- också

retroaktivt -- åt alla bilder, oavsett om de är verk eller inte.

Det strider nämligen enligt utskottets mening mot hittills

tillämpade rättsprinciper inom upphovsrätten att ge ett så

omfattande skydd även till alster som inte uppfyller några som

helst kvalifikationskrav.

I propositionen anses den förlängda skyddstiden vara den

viktigaste konsekvensen av Upphovsrättsutredningens förslag om

integration. Den nuvarande 25-åriga skyddstiden är visserligen

ofta ett problem därigenom att skyddstiden i många fall löper ut

redan under en fotografs yrkesverksamma liv. I de

framställningar i integrationsfrågan som har gjorts till

utskottet av representanter för de yrkesverksamma fotograferna

har utskottet emellertid mött uppfattningen att dessa upplever

den tidigare nämnda presumtionsregeln i fotolagen om rätten till

en beställd bild som ett minst lika stort problem i deras

verksamhet. Beställare, som ofta är reklambyråer och liknande

användare med egna kontaktnät, uppges nämligen driva en egen

omfattande handel med fotografernas bilder. Från fotografhåll

har framhållits att detta problem nyligen har blivit särskilt

akut i och med att tekniken numera medger enkel datalagring av

stora mängder av bilder.

Enligt vad utskottet erfarit finns det anledning att räkna med

att en s.k. common position beträffande EG-direktiv om de

upphovsrättsliga skyddstiderna läggs fram inom kort. Direktivet

väntas innebära en skyddstid om 70 år och omfatta fotografier

som är verk i upphovsrättslig mening. Övriga fotografier, dvs.

fotografier som inte uppnår s.k. verkshöjd, kommer då att falla

utanför direktivets räckvidd och kan fritt regleras i nationell

lagstiftning. Utskottet har vidare erfarit att man i Danmark

avser att till hösten 1993 -- förutsatt att EG-arbetet då har

fått en klar inriktning -- lägga fram förslag om integrering i

upphovsrättslagen av reglerna om rätten till fotografier utan

att invänta att det kommande EG-direktivet blir bindande för

medlemsstaterna.

Utskottet anser det vara synnerligen angeläget att fotografier

som kan anses som verk i upphovsrättslig mening snarast blir

jämställda med annan bildkonst. Någon integrering av rätten till

andra fotografier än sådana med verkshöjd anser sig utskottet

dock inte böra förorda. En sådan integrering skulle nämligen

onödigtvis försvåra hanteringen av det omfattande bildmaterial

som finns i museers och andra institutioners arkiv.

Enligt utskottets mening bör förslag till erforderlig

lagstiftning framläggas så snart det är möjligt att dra säkra

slutsatser om huvuddragen i det kommande EG-direktivet.

Vad utskottet sålunda anfört bör riksdagen med anledning av

motionerna L17 yrkande 2, L19 yrkande 3 och L20 som sin mening

ge regeringen till känna.

Utfrågningar om offentliga angelägenheter

Enligt 24 § andra stycket upphovsrättslagen får det som

muntligen eller skriftligen anförs vid offentlig överläggning om

allmänna angelägenheter fritt återges utan upphovsmannens

samtycke. Med offentlig överläggning avses offentliga debatter

om politiska eller andra frågor som berör alla oavsett yrke

eller specialintresse.

Föredragande statsrådet, som framhåller att gränsen mellan vad

som normalt förstås med uttrycken debatt och utfrågning är

flytande, anser för sin del att de flesta utfrågningar inte

omfattas av bestämmelsen. Hon anser mot den bakgrunden att

bestämmelsen är för restriktiv när det gäller möjligheterna för

var och en att i efterhand ta del av vad som yttras i radio och

TV om allmänna frågor. I den mån det som yttras vid utfrågningar

över huvud taget är upphovsrättsligt skyddat talar enligt

föredragandens uppfattning starka skäl för att de berörda

rättighetshavarnas rättigheter bör stå tillbaka för det uttalade

allmänintresset av att yttrandena får återges. I enlighet därmed

föreslås i propositionen att en bestämmelse införs enligt vilken

det är tillåtet att återge också vad som sägs vid offentliga

utfrågningar om allmänna angelägenheter. Ett undantag från

regeln bör enligt statsrådet emellertid göras så till vida att

utfrågningarna med stöd av regeln inte skall kunna återges i

radio eller TV. Det skulle nämligen gå utöver syftet med regeln

om att radio- eller TV-företag fritt skulle kunna sända en

intervju som producerats av ett annat sådant företag.

I propositionen diskuteras om inte också sådana offentliga

uttalanden om allmänna frågor som görs utan att en debatt eller

en intervju äger rum borde få återges. Föredraganden framhåller

att en sådan utvidgning skulle föra för långt. Den skulle

nämligen ge t.ex. tidningar rätt att återge radio- och

TV-journalisters analyser och kommentarer avseende allmänna

frågor, liksom många föredrag etc. som sänds i radio och TV.

Detta skulle innebära att rättighetshavarnas rätt träds för när.

Föredraganden pekar i det sammanhanget på att eftersom

rättighetshavarna i dessa fall i regel utgörs av anställda vid

och uppdragstagare hos radio- och TV-företagen bör avtal kunna

träffas som möjliggör för dessa företag att lämna ut

upptagningar av uttalandena. Någon inskränkning i ensamrätten är

därför enligt föredraganden inte erforderlig för att i vart fall

de flesta offentliga uttalandena skall kunna användas inom

företag etc.

Mediabevakningsföretagen Pressurklipp och Imedia har i skrift

och även muntligen inför utskottet kritiserat den föreslagna

bestämmelsen. De har ansett att förslaget -- på grund av att det

inte omfattar uttalanden -- innebär en icke acceptabel

begränsning av möjligheterna att bevaka samhällsdebatten och

nyhetsförmedlingen. De har anfört i huvudsak följande.

Nyhetssändningar innehåller typiskt sett dels nyhetsmeddelanden,

för vilka upphovsrätt inte gäller, dels intervjuer, där det

genom den föreslagna ändringen blir tillåtet med återgivande,

dels ock uttalanden av skilda slag, t.ex. analyser och

kommentarer. Uttalanden av enskilda reportrar eller

kommentatorer som förekommer i nyhetssändningar är en viktig del

av det underlag näringsliv, myndigheter, organisationer och

enskilda behöver för att i efterhand kunna ta del av

nyhetsförmedlingen och delta i opinionsbildningen. Från

upphovsrättslig synpunkt skulle därför återgivande av uttalanden

inte innefatta något intrång i den ekonomiska rätt upphovsmannen

har. Samhällsdebatten kan inte stanna vid enkla

nyhetsmeddelanden. Därför bör allt som har sagts i

nyhetssändningar kunna göras tillgängligt för återgivning.

Utskottet har dock förståelse för att den föreslagna

bestämmelsen kan medföra vissa gränsdragningsproblem.

De praktiska situationer, på vilka den föreslagna bestämmelsen

kan komma att tillämpas, kan på goda grunder antas vara så

skiftande att det inte torde vara lämpligt eller ens möjligt för

lagstiftaren att ge en exakt innebörd åt bestämmelsen. Det får i

stället ankomma på rättstillämpningen att ge bestämmelsen dess

närmare innebörd. Utan att föregripa rättstillämpningen vill

utskottet som sin uppfattning dock framhålla att uttalanden som

på ett eller annat sätt görs i anslutning till en offentlig

utfrågning torde omfattas av bestämmelsen. Vad som däremot klart

ligger utanför det som fritt får återges med stöd av

bestämmelsen är uttalanden -- i den mån de över huvud taget är

upphovsrättsligt skyddade -- som förekommer helt fristående från

debatter eller utfrågningar.

Även Svenska Journalistförbundet har i en skrift till

utskottet kritiserat den föreslagna rätten att återge vad som

anförs vid offentliga utfrågningar om offentliga angelägenheter.

Förbundet har ansett att propositionens förslag i den delen inte

bör genomföras. Som stöd för sin ståndpunkt anför förbundet

bl.a. att regelns undantagsbestämmelse vad gäller radio och TV

enligt sin ordalydelse träffar inte bara offentliga utfrågningar

i radio och TV utan alla sådana utfrågningar, t.ex. utfrågningar

om allmänna angelägenheter som sker i samband med offentliga

möten. Detta leder till att alla utom radio och TV får rätt att

återge vad som sägs under sådana utfrågningar. Vidare blir det

enligt den föreslagna regeln möjligt för bl.a. tidningar att

fritt publicera vad som sägs under utfrågningar i radio och TV.

Den valda lösningen på "snyltningsproblematiken" är enligt

förbundets uppfattning inte konkurrensneutral mellan de olika

mediaformerna.

Utskottet saknar underlag för att bedöma om förslaget kommer

att leda till de påstådda negativa konsekvenserna. Utskottet

förutsätter emellertid att regeringen uppmärksamt följer den

praktiska tillämpningen av den nya bestämmelsen och vid behov

tar initiativ till de ändringar som förhållandena kan ge

anledning till.

Utskottet kan avslutningsvis konstatera att

propositionsförslaget i förevarande del innebär en lösning av en

demokratisk fråga som flera gånger tidigare har behandlats i

riksdagen (se senast 1991/92:LU5), nämligen rätten för enskilda

att i efterhand få del av radio- och TV-intervjuer

om samhällsfrågor m.m.

Med det anförda tillstyrker utskottet propositionsförslaget i

denna del.

Kopiering av artiklar i tidningar och tidskrifter

Enligt 11 § upphovsrättslagen får enstaka exemplar av

offentliggjorda verk framställas för enskilt bruk. I paragrafen

anges att bestämmelsen inte medför rätt att för eget bruk låta

någon annan framställa bruksföremål eller skulpturer eller genom

konstnärligt förfarande efterbilda andra konstverk. Därutöver

finns vissa ytterligare inskränkningar i rätten att kopiera för

enskilt bruk. Med enskilt bruk avses inte bara bruk inom den

närmaste familje- och vänkretsen utan också, enligt

förarbetsuttalanden till bestämmelsen, t.ex. kollegors bruk på

arbetsplatsen. Endast enstaka kopior får göras med stöd av

bestämmelsen. I princip är det tillåtet för var och en att --

med den nyss nämnda begränsningen -- låta någon annan, t.ex. en

näringsidkare, utföra kopieringen för att därefter själv använda

kopian för enskilt ändamål.

Upphovsrättsutredningen har framhållit att det förekommer en

omfattande fotokopiering av skyddade verk inom bl.a. företag,

organisationer och myndigheter. Denna kopiering faller delvis

utanför området för kopiering för enskilt bruk och saknar därför

delvis stöd i lagen. Det finns enligt utredningen en spridd

uppfattning att företag, organisationer och myndigheter har ett

legitimt intresse av en tämligen omfattande kopieringsrätt för

att tillgodose behovet av intern information till anställda och

andra med särskild anknytning till organisationen. En så

omfattande kopiering inkräktar emellertid enligt utredningen på

rättighetshavarnas rätt. Utredningen har därför föreslagit att

en avtalslicensbestämmelse skall införas när det gäller

kopieringen av artiklar och tidningar och tidskrifter.

Utredningsförslaget har inte heller i denna del lagts till

grund för lagstiftningsförslag. Föredraganden har som skäl för

sitt ställningstagande hänvisat bl.a. till att det på tidnings-

och tidskriftsområdet finns en förening, Föreningen Presskopia,

som upplåter rätt för bl.a. företag, organisationer och

myndigheter att fotokopiera artiklar för intern information.

Föreningen är ett organ för samarbete mellan rättighetshavarnas

organisationer på området och den förvaltar de organiserade

rättighetshavarnas rättigheter såvitt gäller den aktuella

kopieringen. Föreningen upplåter kopieringsrätt avseende ca 400

svenska tidningar och tidskrifter och täcker därigenom nästan

hela det svenska pressområdet. I de avtal föreningen träffar med

användarna finns en bestämmelse av innebörd att föreningen --

upp till ett visst belopp -- svarar för ersättning även till

rättighetshavare vars rätt inte omfattas av avtalet men ändå är

knuten till en prestation, intagen i de tidningar och

tidskrifter vilka föreningen upplåter rätt till kopiering ur.

Föredraganden anför att förslaget om en

avtalslicensbestämmelse syftar till att ge Föreningen Presskopia

laglig möjlighet att upplåta kopieringsrätt också såvitt avser

de rättigheter som tillkommer alla rättighetshavare som står

utanför organisationerna på pressområdet. Rätten blir genom den

föreslagna regeln betydligt vidare än den är i dag när

Föreningen Presskopia endast kan upplåta rätt i den utsträckning

som följer av till föreningen utställda fullmakter. Bestämmelsen

skulle ge föreningen möjlighet att upplåta rätt till alla

svenska och utländska tidningar. Det kan enligt föredraganden

antas att en så vid kopieringsrätt skulle påverka marknaden för

tidningar och tidskrifter eftersom det kan förutses att företag,

organisationer och myndigheter i viss utsträckning skulle skaffa

sig kopieringsrätt för att framställa behövligt antal exemplar

av relevanta artiklar i stället för att förvärva erforderligt

antal exemplar av tidningarna och tidskrifterna. Från

upphovsrättslig synpunkt synes det emellertid likgiltigt om

kopieringsrätten påverkar marknaden på det sättet, förutsatt att

ersättningen för kopieringen kan distribueras så att alla

berörda rättighetshavare får kompensation för uteblivna

prenumerationer etc. Det är dock enligt föredraganden för

närvarande inte praktiskt möjligt att fördela av varje användare

erlagd ersättning i enlighet med en utredning om vilka verk

användare faktiskt kopierar. I det sammanhanget hänvisas till

att på området för fotokopiering för undervisningsändamål har

sådana svårigheter lett till att ersättningen i princip inte

fördelas individuellt efter faktisk kopiering utan i stället

kollektivt som stipendier m.m. Sammanfattningsvis finns det

enligt föredraganden en beaktansvärd risk för att en stor del av

ersättningen för den utvidgade kopieringsrätten enligt förslaget

inte skulle komma att tillfalla de rättighetshavare vars

rättigheter rent faktiskt berörs av kopieringen.

I motion L18 av Bo Bernhardsson och Kurt Ove Johansson (s)

begärs att Upphovsrättsutredningens förslag om införande av

avtalslicens skall genomföras. Motionärerna anser att de

argument som förs fram i propositionen inte utgör skäl för att

motsätta sig Upphovsrättsutredningens förslag.

Utskottet gör för sin del ingen annan bedömning än den som

ligger till grund för föredragandens ställningstagande att inte

föreslå den av utredningen förordade avtalslicenslösningen.

Utöver den generella försiktighet som bör råda när det gäller

att införa nya särregler i upphovsrättslagen anser utskottet det

vara av principiella skäl klart olämpligt att lagstifta om ett

nytt ersättningssystem som kan innebära att en stor del av den

uppburna ersättningen inte kan kanaliseras till berörda

rättighetshavare.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motion L18.

Tidsförskjutet framförande av skyddade verk

När det gäller radio- och TV-program tillkommer den

upphovsrättsliga ensamrätten den eller de som skapat programmet.

Som en inskränkning i upphovsmännens rätt gäller som tidigare

framhållits att privatpersoner har rätt att för sitt enskilda

bruk framställa kopior av offentliggjorda verk. En enskild

person har alltså rätt att spela in ett program som sänds i

radio eller TV. I begreppet enskilt bruk ligger att en sådan

inspelning endast får ske för användning inom den närmaste

familje- och vänkretsen och inom mindre sammanslutningar av

privat och personlig karaktär.

Även de utövande konstnärerna som uppträder i ett program samt

radio- eller TV-företaget har en viss ensamrätt till programmet.

Bl.a. får utsända program inte spelas in utan deras tillstånd.

Även här gäller emellertid undantag då inspelningen sker för

enskilt bruk.

Till följd av avgränsningen av regeln om kopiering för enskilt

bruk kan t.ex. sjukhus och andra vårdinrättningar inte utan

tillstånd från de olika rättighetshavarna spela in TV-program i

syfte att senare visa programmen för patienterna. I praktiken

torde det vara omöjligt för vårdinrättningarna att för varje

enskilt program som avses bli inspelat införskaffa sådant

samtycke, och upphovsrättslagen utgör därför ett hinder för

vårdinrättningarna att ge patienterna del av programutbudet

under annan tid än ordinarie sändningstid.

Utskottet har tidigare uppmärksammat denna fråga med anledning

av motionsyrkanden (se bet. LU 1987/88:9 och LU 1987/88:28).

Utskottet framhöll därvid att det är angeläget att det praktiska

hinder som för närvarande finns för vårdinrättningar att ge

patienterna del av TV-utbudet under annan tid än ordinarie

sändningstid undanröjs. Utskottet konstaterade att denna fråga,

liksom andra spörsmål om s.k. halvenskilt bruk, behandlades av

Upphovsrättsutredningen. Utskottet, som utgick från att ett

förslag på grundval av utredningens förslag skulle läggas fram

för riksdagen så snart det var möjligt, fann att någon

riksdagens åtgärd med anledning av motionerna inte var påkallad.

I propositionen föreslås att det skall vara tillåtet för

sjukhus och inrättningar med särskild service eller vård för

äldre eller funktionshindrade att kopiera radio- och TV-program

för tidsförskjutet framförande inom institutionen. Med det valda

uttryckssättet avses att bl.a. servicehem för äldre och

gruppbostäder för funktionshindrade skall omfattas av regeln.

Bestämmelsen föreslås få den avgränsningen att upptagningarna

som görs med stöd av den skall få användas endast inom kort tid

efter upptagningen. Avsikten är nämligen inte att

institutionerna skall ges rätt att behålla upptagningarna under

en sådan tid att institutionerna kan skaffa sig en samling av

upptagningarna med stöd av regeln.

Utskottet ser med tillfredsställelse att denna angelägna fråga

nu får sin lösning. Enligt utskottets mening har den föreslagna

bestämmelsen en ändamålsenlig utformning. Propositionens förslag

tillstyrks därför i denna del.

Ändringar av byggnader

Som en inskränkning i upphovsmannens rätt gäller enligt 13 §

upphovsrättslagen att en byggnad får ändras av ägaren utan

upphovsmannens tillstånd. Av 26 § upphovsrättslagen följer att

denna inskränkning i upphovsmannens principiella ensamrätt att

förfoga över verket i ursprungligt eller ändrat skick

upprätthålls även om en ändring skulle strida mot den del av

upphovsmannens rätt som ibland kallas respekträtt (droit au

respect), dvs. hans rätt enligt 3 § upphovsrättslagen att kräva

att verket inte ändras så att hans konstnärliga anseende eller

egenart kränks.

Upphovsrättsutredningen har föreslagit att 13 §

upphovsrättslagen skall ersättas med en regel enligt vilken en

byggnad får ändras utan upphovsmannens samtycke om ändringen

krävs av tekniska skäl eller för en ändamålsenlig användning av

byggnaden. I övrigt skall enligt förslaget någon rätt att ändra

en byggnad utan upphovsmannens samtycke inte föreligga, om

ändringen är kränkande för upphovsmannens konstnärliga anseende

eller egenart.

En regel med samma innehåll som den av Upphovsrättsutredningen

föreslagna finns i upphovsrättslagarna i de övriga nordiska

länderna. Förslag om en sådan regel lades fram redan i 1960 års

proposition till den nu gällande lagen. Förslaget i den delen

antogs dock inte. På initiativ av första lagutskottet tillkom

under riksdagsbehandlingen av lagstiftningsärendet den nu

gällande regeln i 13 § upphovsrättslagen.

Första lagutskottet ansåg det vara i hög grad tveksamt om

upphovsmannens ideella rätt beträffande ändring av verk bör

gälla även byggnader, som är objekt med praktisk användning.

Från ägarens synpunkt skulle enligt utskottet en sådan ordning

innebära en begränsning i hans handlingsfrihet som kan vålla

allvarliga olägenheter. Upphovsmannens rätt i detta avseende har

i praktiken inte någon större betydelse. Det är dessutom högst

ovanligt att ändringar i byggnader är kränkande för

upphovsmannen.

I propositionen föreslås att utredningsförslaget inte skall

genomföras och att den nuvarande rätten för ägaren till en

byggnad att ändra byggnaden utan upphovsmannens tillsånd skall

behållas. Som skäl för den ståndpunkten hänvisar föredraganden

till den av första lagutskottet uttalade uppfattningen att det

är högst ovanligt att ändringar i byggnader är kränkande för

upphovsmannen och att behovet av skydd mot sådana ändringar

därför är litet. Därutöver framhåller föredraganden bl.a. att

det finns risk för att regleringen skulle bli svårtillämpad och

att förslaget skulle få en menlig effekt från kostnads- och

effektivitetssynpunkt.

I motion L22 av Bernt Ekholm (s) begärs att

Upphovsrättsutredningens förslag till ändring i 13 §

upphovsrättslagen genomförs och att upphovsmannens synpunkter på

betydande ändringar av viktigare byggnadsverk skall efterhöras

så långt det är möjligt vid byggnadslovsgranskningen.

I sitt yttrande ansluter sig kulturutskottet till

uppfattningen som förs fram i propositionen att den av

Upphovsrättsutredningen förordade ändringen inte bör genomföras.

Lagutskottet har för sin del ingen annan uppfattning än den

som med kulturutskottets gillande förs fram i propositionen.

Utskottet avstyrker med det anförda bifall till motion L22.

Framförande av verk vid gudstjänst

I upphovsrättslagen har de upphovsrättsliga befogenheterna

förts samman i en allmän formel. Enligt 2 § första stycket

upphovsrättslagen innefattar således upphovsrätt i princip en

uteslutande rätt att förfoga över verket bl.a. genom att göra

det tillgängligt för allmänheten. Enligt tredje stycket i samma

paragraf görs verket tillgängligt för allmänheten bl.a. när det

framförs offentligt. Lika med offentligt framförande anses

framförande som i förvärvssyfte anordnas inför en större sluten

krets.

Den beskrivna ensamrätten till offentligt framförande

inskränks bl.a. genom bestämmelser i 20 § upphovsrättslagen. Där

anges att utgivna verk i vissa fall får framföras fritt, dvs.

utan tillstånd av upphovsmannen och utan att ersättning utgår

för utnyttjandet. Detta gäller framföranden vid gudstjänst, vid

undervisning, vid tillfällen där framförandet inte är det

huvudsakliga och vid välgörenhet m.m. Inskränkningarna i 20 §

upphovsrättslagen gäller dock inte sceniska verk och filmverk.

Detta innebär bl.a. att inskränkningarna inte gäller när musik

som framförs utgör del av ett sceniskt verk eller filmverk eller

ingår i en film som visas. Av hänsyn till upphovsmannens ideella

intressen gäller inskränkningarna bara för utgivna verk, dvs. då

exemplar av verket lovligen har förts ut i handeln eller eljest

blivit spridda till allmänheten.

Upphovsrättsutredningen har föreslagit att de inskränkningar i

upphovsrätten som anges i 20 § upphovsrättslagen skall upphävas,

med undantag för framföranden vid undervisning som inte sker via

radio eller TV.

I fråga om rätten till offentliga framföranden vid gudstjänst

fann utredningen att det med nuvarande betraktelsesätt knappast

anses rimligt att upphovsmän som skapar verk avsedda att

användas vid gudstjänster och liknande förrättningar inte skall

ha rätt att begära ersättning när deras verk framförs offentligt

i just sådana sammanhang. Den nuvarande ordningen innebär enligt

utredningen att dessa upphovsmän i praktiken berövas den

huvudsakliga inkomstkällan för denna produktion. Det finns

därför enligt utredningen starka skäl som talar för att gällande

ordning ändras till förmån för upphovsmännen. Några allmänna

skäl som talar mot en sådan ändring finns enligt utredningens

mening inte.

I propositionen föreslås att de inskränkningar i upphovsrätten

som regleras i 20 § upphovsrättslagen upphävs endast såvitt

avser framföranden i allmännyttigt syfte. Däremot behålls enligt

propositionsförslaget inskränkningarna när det gäller

framföranden vid gudstjänster och undervisning och vid

tillfällen då framförandet inte är det huvudsakliga. I dessa

fall begränsas regeln dock så att den inte ger rätt att sända

verk i radio eller TV.

När det gäller frågan om rätten till framföranden vid

gudstjänst pekar föredragande statsrådet på att det enligt

upphovsrättslagarna i Norden (utom i Island) sedan lång tid

gäller att skyddade verk får framföras offentligt vid gudstjänst

utan avtal med upphovsmännen och utan att upphovsmännen har rätt

till ersättning. Frågan huruvida svensk rätt bör ändras på denna

punkt har enligt justitieministern så stor principiell betydelse

att en ändring inte bör vidtas utan att så sker även i övriga

nordiska länder. Under det nordiska samrådet har framkommit att

det i dessa länder torde komma att föreslås att radio- och

TV-sändningar av gudstjänster skall omfattas av upphovsmännens

ensamrätt men att regeln i övrigt skall behållas oförändrad.

Redan av detta skäl bör enligt justitieministern utredningens

förslag i nu diskuterad del inte följas.

Frågan om upphovsrätten med avseende på offentliga

framföranden av verk vid gudstjänst har tagits upp i två

motioner. I L19 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs att

Upphovsrättsutredningens förslag genomförs (yrkande 4). Samma

yrkande återfinns i L21 av Hans Göran Franck och Anita Johansson

(s) (yrkande 3).

Kulturutskottet delar i sitt yttrande de åsikter som ligger

bakom ställningstagandet i propositionen att utredningens

förslag inte bör genomföras i denna del. Det är enligt

utskottets uppfattning av stor vikt att det råder rättslikhet

mellan de nordiska länderna i så många frågor som möjligt inom

det upphovsrättsliga området.

Mot bakgrund av situationen i övriga nordiska länder enligt

vad som redovisas i propositionen har lagutskottet ingen annan

uppfattning i fråga om rätten till offentliga framföranden vid

gudstjänst än vad som framgår av propositionen och av

kulturutskottets ställningstagande.

Med det anförda tillstyrker utskottet propositionens förslag

och avstyrker således bifall till motionerna L19 yrkande 4 och

L22 yrkande 3.

Avbildning av konstverk

Enligt 25 § tredje stycket upphovsrättslagen får envar fritt

avbilda konstverk som är stadigvarande anbragt på eller vid

allmän plats utomhus.

Redan med stöd av 11 § upphovsrättslagen och 5 § fotolagen kan

envar för sitt eget enskilda bruk avbilda sådana konstverk. För

denna stora icke kommersiella reproduktion som avser

utnyttjanden inom den privata sfären är således regleringen i 25

§ upphovsrättslagen utan betydelse. Enligt andra regler

tillfredsställs pressens intresse av att kunna återge konstverk

i samband med redogörelse för en dagshändelse och i anslutning

till texten i en kritisk framställning. För återgivning i film

och TV finns motsvarande särregler. Dessa regler innebär att

bestämmelsen i 25 § främst tillgodoser fall där återgivningen

sker i förvärvsverksamhet eller i situationer som, utan att

sådan verksamhet kan anses föreligga, faller utanför den privata

sfären och där det inte är fråga om illustration till en

dagshändelse eller i kritisk eller vetenskaplig framställning.

Upphovsrättsutredningen behandlade frågan i sitt

slutbetänkande. Utredningen fann därvid att andra bestämmelser

än 25 § upphovsrättslagen som kan tillämpas vid återgivning av

konstverk belägna utomhus redan reglerar de från allmän synpunkt

angelägna fallen (enskilt bruk, dagshändelser, kritisk

framställning etc.). Mot den bakgrunden borde enligt utredningen

inskränkningen i upphovsmännens rätt göras mindre ingripande.

Utredningen föreslog därför att konstverken skall fritt kunna

avbildas endast om de inte utgör huvudmotivet på bilden.

I propositionen anför föredraganden att det inte finns

tillräckliga skäl att införa en särregel om fall när konstverk

på eller vid allmän plats är huvudmotivet på t.ex. ett vykort.

Under hänvisning till uttalanden i förarbetena till den gällande

regeln och till remisskritik mot utredningsförslaget ansåg

föredraganden att den föreslagna särregeln skulle bli svår att

tillämpa. Ett särskilt skäl att inte införa den föreslagna

regeln anges vara att behovet av särregler bör granskas kritiskt

eftersom sådana regler måste undvikas om upphovsrättslagen skall

-- som önskvärt -- kunna förenklas.

I två motioner, L17 av Maj-Lis Lööw m.fl. (s) (yrkande 3) och

L21 av Hans Göran Franck och Anita Johansson (s) (yrkande 4

delvis), begärs att Upphovsrättsutredningens förslag genomförs.

Kulturutskottet har i sitt yttrande anslutit sig till det

ställningstagande som redovisas i propositionen. Lagutskottet

har för sin del ingen annan uppfattning.

Utskottet avstyrker med det sagda bifall till motionerna L17

yrkande 3 och L21 yrkande 4 i nu berörd del.

Återgivande av konstverk i kataloger m.m.

Konstverk som ingår i en samling eller som utställs eller

utbjuds till försäljning får enligt 25 § upphovsrättslagen

avbildas i en katalog eller ett meddelande om utställningen

eller försäljningen.

Upphovsrättsutredningen har föreslagit en regel enligt vilken

utställnings- och försäljningskataloger får säljas till

allmänheten endast i samband med utställningen eller

försäljningen. Utredningen har motiverat förslaget på i huvudsak

följande sätt. Bestämmelsen om kataloger utnyttjas emellanåt så

att kataloger säljs till allmänheten och så att det framställs

kataloger som kan karaktäriseras som konstböcker. Bestämmelsen

om meddelanden används ibland för att framställa affischer som

lämpar sig att pryda väggar med. Lagtexten anger inte någon

uttrycklig begränsning i dessa avseenden och förarbetena ger

inte heller någon säker vägledning för att avgöra tillåtligheten

av förfarandena. Det bör införas en regel enligt vilken det

läggs fast i vilken utsträckning katalogerna och meddelandena

får säljas till allmänheten. Det saknas skäl att tillåta att så

sker beträffande kataloger över samlingar. Utställnings- och

försäljningskataloger bör endast få säljas i samband med

utställningen eller försäljningen. När det gäller meddelanden är

skälet för den nuvarande rätten att återge konstverk i sådana

att information om utställningen eller försäljningen skall kunna

spridas. Det finns inte anledning att bestämmelsen skall ge rätt

att framställa exemplar av konstverk för försäljning till

allmänheten. Meddelandena bör alltså inte få säljas till

allmänheten.

Föredraganden gör i propositionen följande överväganden i

frågan. Bestämmelsen om kataloger och meddelanden tjänar syftet

att underlätta spridning av information om bl.a.

konstutställningar. Bestämmelsen kan bara åberopas beträffande

sådan reproduktion av konstverk som sker i nämnda syfte.

Framställningen kan inte stödjas på bestämmelsen om

framställaren av en utställningskatalog eller av en affisch om

en utställning producerar så många exemplar av katalogen eller

affischen att produktionen går utöver vad som motiveras av det

informationssyfte produkten skall tjäna. Bestämmelsen ger alltså

rätt till endast ett tämligen begränsat utnyttjande. Mot den

beskrivna bakgrunden anser föredraganden inte att det finns

tillräcklig anledning att genomföra utredningens förslag. Ett

ytterligare skäl för den intagna ståndpunkten anges vara att

förslaget innebär en detaljreglering som bör undvikas.

Hans Göran Franck och Anita Johansson (s) har i motion L21

(yrkande 4 delvis) begärt en begränsning i rätten att sälja

utställningskataloger i enlighet med Upphovsrättsutredningens

förslag.

Kulturutskottet har i sitt yttrande anslutit sig till

ställningstagandet i propositionen och ansett att det inte finns

tillräckliga skäl att genomföra utredningsförslaget.

Lagutskottet kan för sin del instämma i propositionens

bedömning att den nuvarande regleringen inte medger en så

omfattande försäljning av kataloger och meddelanden som

utredningen har förutsatt. Redan av det skälet saknas det enligt

utskottets mening motiv för att införa den föreslagna regeln.

Till följd av det anförda avstyrker utskottet bifall till

motion L21 yrkande 4 i denna del.

Fortsatt översyn av upphovsrätten

Upphovsrättsutredningen hann under sitt arbete inte med en

allmän översyn av upphovsrättslagen. Särskilt har detta ansetts

vara otillfredsställande vad gäller lagens tredje och femte

kapitel som behandlar upphovsrättens övergång resp. de

närstående rättigheterna. Föredraganden säger sig dela dessa

åsikter och hon hänvisar till att reglerna i femte kapitlet

kommer att bli föremål för en översyn i samband med

införlivandet i svensk rätt av ett EG-direktiv om uthyrning och

utlåning av skyddade verk och prestationer samt närstående

rättigheter. När det gäller de delar av upphovsrätten som den

svenska utredningen inte hann befatta sig med och vilka inte

heller aktualiseras i samband med EG-arbetet är enligt

föredraganden någon omedelbar översyn inte aktuell. Enligt

hennes uppfattning bör emellertid en genomgång även av dessa

delar komma till stånd i lämpligt sammanhang.

I motion L21 av Hans Göran Franck och Anita Johansson (s)

begärs att riksdagen hos regeringen skall begära en fortsatt

översyn och utredning rörande bestämmelserna om de utövande

konstnärerna (yrkande 5). Motionärerna framhåller att de

utövande konstnärernas skydd är eftersatt och att den tekniska

utvecklingen starkt har påverkat deras situation och

arbetsmarknad. Möjligheter till vidareutnyttjande,

mångfaldigande och kopiering av inspelningar liksom spridning av

framföranden genom elektroniska medier utvecklas fortlöpande och

nyttjandets omfattning ökar kraftigt. Enligt motionärerna är det

inte rimligt att de utövande konstnärerna som enda grupp av

rättsinnehavare saknar rätt till ersättning när audiovisuella

upptagningar visas i television, blir föremål för vidaresändning

i kabelnät eller används för offentliga framföranden.

I november 1992 antogs av EG ett harmoniseringsdirektiv om

uthyrning och utlåning av skyddade verk och prestationer samt om

närstående rättigheter. Inom ramen för EES-avtalet pågår

förhandlingar mellan EG-kommissionen och EFTA-staterna

beträffande frågan hur EFTA-staterna skall anpassa sin

lagstiftning till direktivet. Sedan dessa förhandlingar

avslutats kommer, enligt vad som anges i propositionen, frågan

om vilka lagändringar som med anledning av

förhandlingsresultatet visar sig nödvändiga att tas upp. De

frågor som motionärerna tar upp kommer i vart fall delvis att

aktualiseras i det sammanhanget. Utskottet förutsätter att

regeringen i samband med den anpassning av reglerna om de

närstående rättigheterna som blir nödvändig till följd av

EES-avtalet även tar upp andra angelägna reformbehov på området.

Utskottet vill därutöver särskilt framhålla att den tekniska

utvecklingen som har accelererat i en allt snabbare takt under

tiden efter upphovsrättslagens tillkomst i många hänseenden

innebär att lagreglerna har tillkommit under delvis andra

förhållanden än dem under vilka de numera skall tillämpas. Denna

omständighet ger lagstiftaren ett särskilt ansvar att vaka över

att det lagstadgade upphovsrättsliga skyddet inte urholkas på

grund av i och för sig välkomna tekniska framsteg. Utskottet

utgår från att regeringen kommer att uppmärksamt följa

utvecklingen på området och ta de initiativ som är påkallade för

att det upphovsrättsliga skyddet skall tjäna sina syften.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motion L21

yrkande 5.

Mot de delar av propositionen som inte berörts särskilt har

utskottet ingen erinran.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande avgift på oinspelade band

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:L19 yrkande 1,

1992/93:L21 yrkande 1, 1992/93:L804 och 1992/93:L806,

men. (v)

2. beträffande droit de suite

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:L17 yrkande 1,

1992/93:L19 yrkande 2, 1992/93:L21 yrkande 2, 1992/93:L801 och

1992/93:L803,

res. 1 (s)

3. beträffande fotografirätten

att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:L17 yrkande

2, 1992/93:L19 yrkande 3 och 1992/93:L20 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

res. 2 (m, fp, c, kds)

4. beträffande ändringar av byggnader

att riksdagen avslår motion 1992/93:L22,

5. beträffande framförande av verk vid gudstjänst

att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:L19 yrkande 4

och 1992/93:L21 yrkande 3 antar 21 § i regeringens förslag till

lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära

och konstnärliga verk,

men. (v)

6. beträffande avbildning av konstverk

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:L17 yrkande 3 och

1992/93:L21 yrkande 4 i denna del,

res. 3 (s)

7. beträffande återgivande av konstverk i kataloger m.m.

att riksdagen avslår motion 1992/93:L21 yrkande 4 i denna del,

8. beträffande kopiering av artiklar inom företag,

organisationer och myndigheter

att riksdagen avslår motion 1992/93:L18,

9. beträffande fortsatt översyn av upphovsrätten

att riksdagen avslår motion 1992/93:L21 yrkande 5,

10. beträffande lagförslagen i övrigt

att riksdagen antar regeringens förslag till

dels lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till

litterära och konstnärliga verk i den mån det inte omfattas av

vad utskottet hemställt under mom. 5,

dels lag om ändring i lagen om ändring i lagen (1960:729)

om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk,

dels lag om ändring i lagen (1960:730) om rätt till

fotografisk bild,

dels lag om ändring i lagen (1980:612) om medling i vissa

upphovsrättstvister.

Stockholm den 25 maj 1983

På lagutskottets vägnar

Maj-Lis Lööw

I beslutet har deltagit: Maj-Lis Lööw (s), Holger

Gustafsson (kds), Per Stenmarck (m), Margareta Gard (m), Owe

Andréasson (s), Bengt Harding Olson (fp), Inger Hestvik (s),

Bengt Kindbom (c), Bertil Persson (m), Richard Ulfvengren (nyd),

Hans Stenberg (s), Stig Rindborg (m), Carin Lundberg (s), Per

Erik Granström (s) och Lars Stjernkvist (s).

Från vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Elisabeth Persson (v)

närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservationer

1. Droit de suite (mom. 2)

Maj-Lis Lööw, Owe Andréasson, Inger Hestvik, Hans Stenberg,

Carin Lundberg, Per Erik Granström och Lars Stjernkvist (alla s)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13

börjar med "Lagutskottet kan" och på s. 14 slutar med "och

L803." bort ha följande lydelse:

Lagutskottet kan för sin del konstatera att frågan om droit de

suite är föremål för preliminära studier inom EG. Det framstår

inte som sannolikt att dessa preliminära studier kommer att leda

till initiativ till en harmonisering av ersättningsregler inom

EG. Lagutskottet delar därför kulturutskottets uppfattning att

utvecklingen inom EG inte utgör något hinder mot införandet av

en rätt till ersättning till upphovsmännen i enlighet med

Upphovsrättsutredningens förslag. Det finns enligt utskottets

mening tungt vägande kulturpolitiska skäl för att ge

konstnärerna och deras efterlevande rätt till en andel av det

ekonomiska utbyte som handeln med deras verk ger upphov till.

Upphovsrättsutredningens förslag bör således genomföras. Som

kulturutskottet har framhållit talar starka skäl för att

ersättningssystemet bör kombineras med en offentligrättslig

avgift på vidareförsäljning av konst som inte omfattas av

upphovsrättsligt skydd. En sådan avgift skapar resurser för att

ge stipendier och andra former av stöd åt utövande konstnärer.

Vad utskottet sålunda anfört bör riksdagen med bifall till

motionerna L17 yrkande 1, L19 yrkande 2, L21 yrkande 2, L801 och

L803 som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande

lydelse:

2. beträffande droit de suite

att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:L17 yrkande

1, 1992/92:L19 yrkande 2, 1992/93:L21 yrkande 2, 1992/93:L801

och 1992/93:L803 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

2. Fotografirätten (mom. 3)

Holger Gustafsson (kds), Per Stenmarck (m), Margareta Gard

(m), Bengt Harding Olson (fp), Bengt Kindbom (c), Bertil Persson

(m) och Stig Rindborg (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16

börjar med "Lagutskottet delar" och slutar på s. 17 med "till

känna." bort ha följande lydelse:

Lagutskottet delar utredningens grundläggande uppfattning att

det nuvarande skyddet för fotografiska bilder är alltför snävt

och att fotograferna därför bör få ett mer omfattande skydd för

sina bilder.

I propositionen anses den förlängda skyddstiden vara den

viktigaste konsekvensen av Upphovsrättsutredningens förslag om

integration. Den nuvarande 25-åriga skyddstiden är visserligen

ofta ett problem därigenom att skyddstiden i många fall löper ut

redan under en fotografs yrkesverksamma liv. I de

framställningar i integrationsfrågan som har gjorts till

utskottet av representanter för de yrkesverksamma fotograferna

har utskottet emellertid mött uppfattningen att dessa upplever

den tidigare nämnda presumtionsregeln i fotolagen om rätten till

en beställd bild som ett minst lika stort problem i deras

verksamhet. Beställare, som ofta är reklambyråer och liknande

användare med egna kontaktnät, uppges nämligen driva en egen

omfattande handel med fotografernas bilder. Från fotografhåll

har framhållits att detta problem nyligen har blivit särskilt

akut i och med att tekniken numera medger enkel datalagring av

stora mängder av bilder.

Enligt vad utskottet erfarit finns det anledning att räkna med

att en s.k. common position beträffande EG-direktiv om de

upphovsrättsliga skyddstiderna läggs fram inom kort. Direktivet

väntas innebära en skyddstid om 70 år och omfatta fotografier

som är verk i upphovsrättslig mening. Övriga fotografier, dvs.

fotografier som inte uppnår s.k. verkshöjd, kommer då att falla

utanför direktivets räckvidd och kan fritt regleras i nationell

lagstiftning. Utskottet har vidare erfarit att man i Danmark

avser att till hösten 1993 -- förutsatt att EG-arbetet då har

fått en klar inriktning -- lägga fram förslag om integrering i

upphovsrättslagen av reglerna om rätten till fotografier utan

att invänta att det kommande EG-direktivet blir bindande för

medlemsstaterna.

Enligt utskottets mening är det angeläget att en integrering

av fotografirätten snarast kommer till stånd. Som ovan nämnts

har dock föredragande statsrådet ställt sig positiv till en

integrering och förklarat sig ha för avsikt att snarast

återkomma i frågan, vilket kan bli möjligt redan till hösten

innevarande år. Det saknas därför anledning för riksdagen att

nu ta något initiativ i frågan.

Med anledning av det anförda avstyrker utskottet bifall till

motionerna L17 yrkande 2, L19 yrkande 3 och L20.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande

lydelse:

3. beträffande fotografirätten

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:L17 yrkande 2,

1992/93:L19 yrkande 3 och 1992/93:L20.

3. Avbildning av konstverk (mom. 6)

Maj-Lis Lööw, Owe Andréasson, Inger Hestvik, Hans Stenberg,

Carin Lundberg, Per Erik Granström och Lars Stjernkvist (alla s)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 25

börjar med "Kulturutskottet har" och slutar med "berörd del."

bort ha följande lydelse:

Regeln i 25 § upphovsrättslagen, enligt vilken envar får fritt

avbilda konstverk som är fast anbringat på offentlig plats

utomhus, innebär en ytterligare inskränkning i upphovsmännens

rätt utöver vad som redan enligt andra bestämmelser gäller för

att tillgodose intresset av att kunna avbilda konstverk för

enskilt ändamål, för illustration av en dagshändelse eller i en

kritisk eller vetenskaplig framställning. Lagutskottet kan för

sin del konstatera att regeln därigenom främst tillgodoser fall

där återgivningen sker i förvärvssyfte. Som

Upphovsrättsutredningen har funnit är det inte motiverat att

upphovsrätten skall stå tillbaka för sådana mera omedelbart

kommersiella utnyttjanden av konstnärernas alster. Regeringen

bör därför snarast återkomma till riksdagen med lagförslag i

enlighet med vad Upphovsrättsutredningen har föreslagit, dvs.

att det inte längre skall vara fritt att avbilda ifrågavarande

typ av konstverk om de utgör huvudmotivet för avbildningen.

Vad riksdagen sålunda anfört bör riksdagen med bifall till

motionerna L17 yrkande 3 och L21 yrkande 4 i denna del som sin

mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande

lydelse:

6. beträffande avbildning av konstverk

att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:L17 yrkande 3

och 1992/93:L21 yrkande 4 i denna del som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,

eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i

utskottet.

Elisabeth Persson (v) anför:

1. Avgift på oinspelade band

När det gäller frågan om en avgift på bandmaterial som används

vid ljud- och videoinspelningar anser jag i enlighet med vad som

anförs i motionerna L19, L21, L804 och L806 att regeringen

snarast bör förelägga riksdagen förslag om en

tomkassettersättning.

2. Droit de suite

Jag delar den uppfattning som förs fram av utskottets

socialdemokratiska ledamöter i reservation 1.

3. Framförande av verk vid gudstjänst

När det gäller gudstjänstmusik anser jag i enlighet med vad

som anförs i motion L19 att det inte finns skäl att från det

upphovsrättsligt skyddade området upprätthålla undantaget för

framföranden vid gudstjänst av i övrigt skyddade verk. Det kan,

såsom Upphovsrättsutredningen har påpekat, med nutida

betraktelsesätt knappast anses rimligt att upphovsmän som skapar

verk avsedda att användas vid gudstjänster och liknande

förrättningar inte skall ha rätt att begära ersättning när deras

verk framförs offentligt i just sådana sammanhang. Den nuvarande

ordningen, som innebär att dessa upphovsmän i praktiken berövas

den huvudsakliga inkomstkällan för denna produktion, bör snarast

ändras.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under mom.

1 och 5 borde ha hemställt:

1. beträffande avgift på oinspelade band

att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:L19 yrkande

1, 1992/93:L21 yrkande 1, 1992/93:L804 och 1992/93:L806 som sin

mening ger regeringen till känna vad ovan anförts i denna del,

5. beträffande framförande av verk vid gudstjänst

att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:L19 yrkande 4

och 1992/93:L21 yrkande 3 antar 21§ i regeringens förslag till

lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära

och konstnärliga verk med den ändringen i punkt 2 att orden

"eller gudstjänst" utgår.

Propositionens lagförslag

Bilaga 1

Kulturutskottets yttrande

1992/93:KrU12y

Bilaga 2

Ändringar i upphovsrättslagen

Till lagutskottet

Lagutskottet har genom beslut den 15 april 1993 berett

kulturutskottet tillfälle att yttra sig över proposition

1992/93:214 om ändringar i upphovsrättslagen jämte de motioner

som kunde komma att väckas med anledning av propositionen.

Med anledning av propositionen har motionerna 1992/93:L17--L22

väckts.

Under den allmänna motionstiden 1993 har följande motioner som

avser upphovsrättsliga eller närliggande frågor väckts, nämligen

1992/93:L801, 1992/93:L803 och 1992/93:L806. Yrkande 3 i motion

1992/93:L801 och yrkande 2 i motion 1992/93:L803 har hänvisats

till kulturutskottet medan motionerna i övrigt hänvisats till

lagutskottet.

Kulturutskottet har -- under förutsättning att lagutskottet

samtycker därtill -- beslutat att jämte eget yttrande till

lagutskottet överflytta de båda motionsyrkanden som hänvisats

till kulturutskottet. Utskottet yttrar sig vidare i vissa av de

övriga frågor som tas upp i propositionen eller i motionerna.

I ärendet har utskottet uppvaktats av företrädare för

Konstnärliga och litterära yrkesutövares samarbetsnämnd (KLYS),

Copyswede, Bildkonst upphovsrätt i Sverige (BUS), Svenska

tonsättares internationella musikbyrå (STIM) och Svenska

artisters och musikers intresseorganisation (SAMI).

Utskottet

Inledning

Utgångspunkten för den upphovsrättsliga lagstiftningen är

redan i dag att upphovsmannen skall förbehållas rätt att --

bortsett från vissa inskränkningar -- ekonomiskt tillgodogöra

sig alla sådana utnyttjanden av verket som har praktisk

betydelse (prop. 1960:17 s. 60).

Det torde också vara allmänt erkänt i vårt land, anförs det i

propositionen, att det är väsentligt att upphovsmän, utövande

konstnärer och andra rättighetshavare tillförsäkras ett starkt

rättsligt skydd för sina prestationer. Ett sådant skydd

stimulerar till skapande och annan verksamhet på det litterära

och konstnärliga området samt bidrar till att rättighetshavare

får de ekonomiska förutsättningar som krävs för att de skall

kunna verka.

Utskottet, som ansluter sig till de redovisade bedömningarna,

hälsar med tillfredsställelse de förslag till förändringar som

läggs fram i propositionen och som syftar till att förstärka

skyddet för upphovsmännen.

Fortsatt översyn och utredning av upphovsrättslagen

I ett motionsyrkande begärs bl.a. att de utövande

konstnärernas rättsliga skydd skall ses över ytterligare.

Motionärerna anför att den tekniska utvecklingen har starkt

påverkat konstnärernas situation och arbetsmarknad. Möjligheter

till vidareutnyttjande, mångfaldigande och kopiering av

inspelningar liksom spridning av framförande genom elektroniska

medier utvecklas fortlöpande. Nyttjandets omfattning ökar

kraftigt.

I propositionen anförs att när det gäller de delar av

upphovsrättslagen som den svenska utredningen inte hann befatta

sig med och vilka inte heller aktualiseras i samband med EG:s

arbete (se därom prop. s. 45--49) är någon omedelbar översyn

inte aktuell. Justitieministern anför dock att hon allmänt är av

den uppfattningen att en genomgång av också övriga delar av

upphovsrättslagen bör komma till stånd i lämpligt sammanhang.

Utskottet anser att det är angeläget att en översyn av

upphovsrättslagen i ovan angivet avseende kommer till stånd

snarast möjligt. Det får ankomma på lagutskottet att bedöma

huruvida det är motiverat med något riksdagsinitiativ i frågan.

Vidareförsäljning av konst

Upphovsrättsutredningens slutbetänkande (SOU 1990:30) Översyn

av upphovsrättslagstiftningen innefattar ett förslag om ett

ersättningssystem vid vidareförsäljning av konst.

Förslaget innebär sammanfattningsvis följande. En ersättning

om 5% tillfaller upphovsmannen. Denna individuella rätt, s.k.

droit de suite, skall gälla under verkets skyddstid enligt

reglerna i upphovsrättslagen. Rätten kan inte överlåtas. Efter

upphovsmannens död kan rätten dock övergå till efterlevande make

och arvingar och testamenteras enligt vanliga regler. Om

konstnären inte efterlämnar några arvsberättigade och inte

heller disponerar över rätten genom testamente skall dock

ersättningen, i stället för att tillfalla Allmänna arvsfonden,

övergå till den organisation som skall förvalta ersättningarna

för att användas till kollektiva ändamål inom bildkonstområdet.

I ett antal motioner begärs att ett ersättningssystem i

enlighet med utredningens förslag genomförs. I några av

motionerna begärs dessutom att utredningens förslag skall

kombineras med en lag om avgift på all vidareförsäljning av

konst, där avgiften skall användas till kollektiva ändamål inom

området. Denna lag skall i princip träda in då konstverk säljs

efter det att skyddstiden gått ut.

I propositionen anförs bl.a. att det inom EG pågår en studie

av reglerna om rätt för konstnären till ersättning vid

yrkesmässig vidareförsäljning. Studien skall ligga till grund

för beslut huruvida ett initiativ skall tas på området. Vidare

anförs att arbetet bedrivs skyndsamt. Såvitt nu kan bedömas

kommer klarhet om resultaten beträffande många frågor som utreds

inom EG att vinnas relativt snart. Skulle kommissionen inte ta

något initiativ på detta område får frågan om svensk

lagstiftning i den aktuella frågan tas upp på nytt.

Enligt justitieministerns uppfattning bör förslag till

lagändringar på grundval av Upphovsrättsutredningens arbete inte

utan särskilda skäl läggas fram nu beträffande frågor som är

föremål för behandling inom EG och som kan förväntas bli

slutbehandlade inom kort. Om sådana lagförslag skulle läggas

fram nu finns det, enligt ministern, en beaktansvärd risk för

att de nya reglerna skulle behöva underkastas grundläggande

förändringar till följd av resultatet av EG:s arbete samt

EES-avtalet.

Utskottet behandlade hösten 1988, efter hörande av bl.a.

lagutskottet, ingående frågan om ett ersättnings- och

avgiftssystem som skulle ge konstnärerna del i det ekonomiska

utbytet vid vidareförsäljning av konst (bet. 1988/89:KrU7).

Utskottet framhöll därvid att kulturarbetarnas ekonomiska

villkor inte är tillfredsställande trots de insatser som gjorts

av stat, landsting och kommun. Det fanns, enligt utskottets

mening, tungt vägande argument för ståndpunkten att konstnärerna

genom ett ersättnings- eller avgiftssystem skulle få del i det

ekonomiska utbytet av yrkesmässig vidareförsäljning av konst.

Utskottet ansåg emellertid att Upphovsrättsutredningens

redovisning i frågan om införande av droit de suite borde

avvaktas. När denna förelåg borde frågan i hela dess vidd tas

upp till prövning av regeringen. Vad utskottet anfört gav

riksdagen som sin mening regeringen till känna (rskr.

1988/89:78).

Härefter har utskottet vid två tillfällen, våren 1990 och

1991, avstyrkt motioner i frågan. Vid första tillfället

förutsatte utskottet att regeringen skulle pröva frågan så snart

som möjligt efter det att utredningen avgivit sitt betänkande.

Vid sistnämnda tillfälle förutsatte utskottet att, eftersom

remissbehandlingen avslutats i slutet av år 1990, regeringen

snarast skulle pröva frågan (bet. 1989/90:KrU18 och

1990/91:KrU21).

Riksdagen har, som angetts i det föregående på förslag av

utskottet, uttalat att regeringen -- sedan

Upphovsrättsutredningens redovisning i frågan lagts fram --

borde ta upp frågan om införande av ett ersättnings- eller

avgiftssystem som skulle ge konstnärerna del i det ekonomiska

utbytet vid vidareförsäljning av konst. Det fanns enligt

utskottets mening tungt vägande argument härför. När

justitieministern nu presenterar sina ställningstaganden till

utredningens förslag framgår att hon ej tar ställning i den

aktuella frågan. Som skäl härför anges i huvudsak att det inom

EG pågår en studie i frågan och att denna inte bör föregripas.

Utskottet kan dock konstatera att det är oklart huruvida något

direktiv i frågan kommer att läggas fram. Vidare kan anmärkas

att regler om droit de suite redan finns i ett antal EG-länder.

Beträffande förhållandet i Norden kan nämnas att en sådan rätt

finns i Danmark och Island medan Norge har ett system med en

offentligrättslig avgift. Enligt utskottets mening utgör därför

utvecklingen inom EG inte något hinder för Sverige att införa en

rätt till ersättning till upphovsmännen i enlighet med

Upphovsrättsutredningens förslag. Inte heller det förhållandet

att resultatet av EG:s arbete skulle kunna kräva förändringar i

de nya reglerna motiverar att man avvaktar med

ställningstagandet till de här aktuella frågorna. Utskottet

förordar att Upphovsrättsutredningens förslag genomförs. Starka

skäl talar för att, som föreslagits i motioner,

ersättningssystemet skall kombineras med en offentligrättslig

avgift på vidareförsäljning av konst, där avgiften skall

användas till kollektiva ändamål inom området. Utskottet

föreslår att ett sådant avgiftssystem införs. I enlighet med det

anförda anser utskottet att regeringen snarast möjligt bör

återkomma till riksdagen med förslag till lagstiftning om ett

ersättnings- och avgiftssystem vid vidareförsäljning av konst.

Avgifter på oinspelade ljud- och videoband

I flera motioner framförs krav på att det i enlighet med

Upphovsrättsutredningens förslag skall införas avgifter på

tomkassetter.

Justitieministern anför i propositionen att hon rent

principiellt är positiv till införandet av upphovsrättsliga

avgifter på oinspelade ljud- och videoband och liknande ljud-

och bildbärare. Skälet härför är, enligt ministern, dels att

rättighetshavarna förlorar inkomster till följd av den

privatkopiering som är tillåten, dels att den tekniska

utvecklingen förbättrar förutsättningarna för privatkopieringen

och dels att rättighetshavarna svårligen kan få skälig

kompensation för denna kopiering på annat sätt än genom

införandet av avgifter på tomkassetter.

I propositionen avvisas emellertid utredningsförslaget med

hänvisning till att det inom EG pågår en översyn av bl.a.

avgifter på oinspelade ljud- och videoband samt på liknande

ljud- och bildbärare. EG-kommissionen har aviserat att det

kommer ett förslag till direktiv i denna fråga. Som anförts i

det föregående vill regeringen inte förekomma EG:s direktiv med

förslag till lagändringar på grund av de risker detta för med

sig.

Justitieministern har vidare, som skäl för att avvakta EG:s

direktiv, tillagt följande. För de EG-länder som infört aktuella

avgifter har problem uppstått när det gäller möjligheterna att

ordna en effektiv uppbörd. Skälet härtill är tillskapandet av

den inre marknaden med fria varurörelser i kombination med det

faktum att vissa länder, t.ex. Storbritannien och Irland, helt

saknar bestämmelser om bandavgifter. Enligt kommissionen bör

därför en gemensam ordning för hela EG införas.

Enligt justitieministern är en förutsättning för införande av

bandavgifter att uppbörden blir effektiv. Hon avser att följa

utvecklingen på området. Skulle det visa sig att det är möjligt

att åstadkomma en effektiv uppbörd redan inom ramen för en

nationell bandavgiftsordning kan det för svenskt vidkommande

finnas skäl att införa en sådan ordning, även om det slutliga

resultatet av EG:s arbete vid den tidpunkten ännu inte är klart.

Utskottet ansluter sig till de överväganden som gjorts i

propositionen och som mynnar ut i ställningstagandet att man i

nuläget bör avvakta med ett förslag till reglering beträffande

ett ersättningssystem för tomkassetter. Med hänsyn till de

starka skäl som talar för införandet av ett sådant system

förutsätter utskottet att regeringen återkommer till riksdagen i

frågan snarast möjligt. Med hänvisning härtill avstyrker

utskottet motionerna.

Fotografirätten

I två motionsyrkanden begärs att Upphovsrättsutredningens

förslag att fotografirätten skall integreras med

upphovsrättslagen skall genomföras. En viktig konsekvens härav

skulle bli att alla fotografier skyddas under en tid motsvarande

den som gäller för upphovsrättsliga verk, dvs. 50 år efter

fotografens dödsår.

Justitieministern anför i propositionen att hon är positiv

till en sådan integrering men avvisar ändock utredningens

förslag med hänvisning till ett kommande EG-direktiv som syftar

till en total harmonisering av de skyddstider som gäller för

upphovsrätten, fotografirätten och de närstående rättigheterna.

I direktivet blir av allt att döma exakt fastslaget vilken

skyddstid som -- också övergångsvis -- skall gälla för bl.a.

fotografier.

Mot bakgrund härav vore det, enligt ministern, mindre lämpligt

att nu lägga fram förslag om ändrad skyddstid för fotografier.

Mycket talar nämligen för att reglerna då inom kort skulle få

ändras igen. Vid nordiska departementsöverläggningar har också

enighet rått om att integreringen av fotografirätten i

upphovsrättslagen inte bör genomföras förrän klarhet vunnits vad

gäller innehållet i nämnda direktiv om skyddstider.

Enligt utskottets uppfattning är det starkt motiverat att

fotografiska bilder har en lika lång skyddstid som gäller för

annan bildkonst och även i övrigt samma upphovsrättsliga skydd

som denna. Justitieministern har också uttalat sig för en

integrering av fotografirätten i upphovsrättslagen. Utskottet

har dock funnit sig böra godta de argument som anförs i

propositionen för att avvakta med ställningstagande i frågan. I

konsekvens härmed avstyrker utskottet motionsyrkandena.

Ändring av byggnader

En motionär har begärt att upphovsrättslagen ändras i enlighet

med Upphovsrättsutredningens förslag om att en ägares frihet att

ändra sin byggnad skall inskränkas. Utredningen har föreslagit

att ägaren till en byggnad skall ha en ovillkorlig rätt att

ändra byggnaden utan upphovsmannens tillstånd endast om

ändringen krävs av tekniska skäl eller för en ändamålsenlig

användning av byggnaden. I övrigt skall rätten att företa

ändringar utan upphovsmannens tillstånd saknas, om ändringen är

kränkande för upphovsmannens konstnärliga anseende eller

egenart.

Förslaget avvisas i propositionen, och den nuvarande regeln

där ägaren till en byggnad har rätt att ändra byggnaden utan

upphovsmannens tillstånd föreslås behållas.

Utskottet delar uppfattningen i propositionen att den

föreslagna ändringen inte bör genomföras. Det anförs i

propositionen att det är högst ovanligt att ändringar av

byggnader är kränkande för upphovsmannen och att behovet av

skydd mot sådana ändringar således är litet. Det finns vidare en

risk för att regleringen skulle bli svårtillämpad. Vidare

beaktas att förslaget skulle få en menlig effekt från kostnads-

och effektivitetssynpunkt genom att ägaren till en byggnad kan

tvingas anlita upphovsmannen vid om- och tillbyggnad för att

inte utsätta sig för risken att upphovsrättsintrång påstås. Att

den nuvarande regeln behålls ligger även i linje med strävan att

åstadkomma en så enkel och lättillämpad upphovsrättslag som

förhållandena medger.

Med hänvisning till det ovanstående avstyrker utskottet

motionen och tillstyrker regeringens förslag.

Offentligt framförande av verk vid gudstjänst

I två motionsyrkanden vänder sig motionärerna mot den

nuvarande ordningen att utgivna verk får framföras vid

gudstjänst utan upphovsmannens tillstånd och utan att denne får

ersättning för nyttjandet. De föreslår i konsekvens härmed att

denna inskränkning i upphovsrättslagen skall avskaffas.

Motionärernas begäran överensstämmer med utredningens förslag.

Förslaget i denna del avvisas i propositionen. Som huvudskäl för

att inte föreslå förändringar på denna punkt anges följande.

Enligt upphovsrättslagarna i Norden (utom Island) gäller att

skyddade verk får framföras offentligt vid gudstjänst utan avtal

med upphovsmännen och utan att upphovsmännen har rätt till

ersättning. Frågan huruvida svensk rätt bör ändras på denna

punkt har så stor principiell betydelse att en ändring inte bör

vidtas utan att så sker också i övriga nordiska länder. Under

det nordiska samrådet har framkommit att det i dessa länder

torde komma att föreslås att radio- och TV-sändningar av

gudstjänster skall omfattas av upphovsmännens ensamrätt men att

regeln i övrigt skall behållas oförändrad. Redan av detta skäl

anses att utredningens förslag på denna punkt inte bör

genomföras.

Beträffande radio- och TV-sändningar av gudstjänster föreslås

emellertid, i linje med vad som torde komma att föreslås i

övriga nordiska länder, att sådana sändningar bör vara

undantagna från regeln om fritt offentligt framförande.

Utskottet delar de åsikter som ligger bakom ställningstagandet

i propositionen att inte genomföra utredningens förslag i denna

del. Det är enligt utskottets uppfattning av stor vikt att det

råder rättslikhet mellan de nordiska länderna i så många frågor

som möjligt inom upphovsrättsområdet. Utskottet avstyrker därför

motionerna i denna del och tillstyrker regeringens förslag.

Uthyrning av exemplar av litterära verk

I propositionen föreslås i enlighet med

Upphovsrättsutredningens förslag att det skall krävas tillstånd

av upphovsmännen vid uthyrning (och därmed jämförliga

rättshandlingar) av exemplar av litterära verk till allmänheten.

Förslaget innebär att upphovsmannens tillstånd krävs i alla de

fall där användaren direkt eller indirekt lämnar någon form av

vederlag för att han eller hon under viss tid skall få disponera

verket. Det är utan betydelse huruvida vederlaget tas upp vid

varje tillfälle när exemplaret ställs till förfogande eller i

form av en årsavgift eller liknande. Däremot får ett bibliotek

ta ut beställningsavgift eller förseningsavgift utan

upphovsmannens samtycke. Bibliotek som vill hyra ut exemplar av

litterära verk får således på sedvanligt sätt träffa avtal om

det med upphovsmännen. Sådana avtal kan ingås kollektivt. (Se

prop. s. 93 och 114.)

Denna fråga har samband med frågan om biblioteksavgifter som

utskottet behandlade våren 1992. Utskottet föreslog i sitt av

riksdagen godkända betänkande enhälligt att riksdagen som sin

mening skulle ge regeringen till känna vad utskottet anfört om

kostnadsfria boklån vid folkbiblioteken. Utskottet anförde att

det är en allmänt godtagen princip att boklån vid dessa

bibliotek skall vara avgiftsfria och framhöll vikten av att

denna princip upprätthålls även i framtiden (bet. 1991/92:KrU32,

rskr. 1991/92:315).

Kulturutskottet tillstyrker förslaget i propositionen.

Utskottet vill i sammanhanget erinra om att de önskemål om en

bibliotekslag som framförts i olika sammanhang genomgående

innefattat krav på att det i en sådan lag skulle stadgas att

bibliotekslån skall vara avgiftsfria. Ett genomförande av

förslaget i propositionen innebär att författarna får en

lagstadgad rätt att själva avgöra huruvida deras böcker skall få

lånas ut mot avgift. Kulturutskottet gör bedömningen att kravet

på en lagreglering i vad avser för låntagarna avgiftsfria boklån

på bibliotek därmed i praktiken blir tillgodosett. Vid denna

bedömning beaktar utskottet bl.a. att Sveriges författarförbund

starkt drivit kravet på en bibliotekslag innefattande en

bestämmelse om avgiftsfria boklån.

Återgivning av konstverk

Två motionsförslag innehåller krav på att nuvarande regel om

att konstverk, som är stadigvarande anbragt på eller vid

offentlig plats utomhus, får återges skall inskränkas så att den

inte gäller fall när konstverket är huvudmotivet på bilden.

Motionskraven överensstämmer med Upphovsrättsutredningens

förslag. Utredningen motiverar sitt förslag bl.a. med att det

t.ex. vid vykortsproduktion inte torde finnas något allmänt

intresse som motiverar att återgivning i förvärvssyfte kan ske

utan konstnärens samtycke. När konstverket utgör huvudmotivet på

bilden bör därför enligt utredningens mening konstnärens

ensamrätt gälla.

Utredningens förslag på denna punkt avvisas i propositionen.

Justitieministern anför att hon instämmer i de uttalanden som

gjorts i förarbeten till nuvarande regel, nämligen att det inte

finns tillräckliga skäl att införa en särregel om fall när

konstverk på allmän plats utomhus är huvudmotivet på t.ex. ett

vykort. En sådan särregel skulle utgöra ett svårtillämpat

stadgande eftersom det ofta är svårt att avgöra om konstverket

är huvudmotivet på bilden. Ministern anger också som skäl för

sin ståndpunkt att behovet av särregler bör granskas kritiskt

eftersom sådana regler måste undvikas om upphovsrättslagen skall

kunna förenklas, vilket är önskvärt.

Utskottet ansluter sig till det redovisade ställningstagandet

i propositionen av innehåll att det saknas tillräcklig anledning

att införa en särregel i aktuellt avseende. Med hänvisning

härtill avstyrker utskottet motionsyrkandena.

Vidare yrkas i en motion -- likaledes i överensstämmelse med

utredningens förslag -- att den nuvarande regeln om att

konstverk, som ingår i en samling eller ställs ut eller bjuds ut

till försäljning, får återges i kataloger eller meddelanden om

utställningen eller försäljningen skall begränsas så att endast

utställnings- och försäljningskataloger får säljas och att detta

får ske endast i samband med utställningen eller försäljningen.

Utredningen har anfört i huvudsak följande. Bestämmelsen om

kataloger utnyttjas emellanåt så att kataloger säljs till

allmänheten efter en utställning och så att det framställs

kataloger som kan karaktäriseras som konstböcker. Bestämmelsen

om meddelanden används ibland för att framställa affischer som

lämpar sig för att pryda väggar med. Varken lagtexten eller

förarbeten anger någon begränsning i dessa avseenden, och det

bör därför införas en regel som lägger fast i vilken

utsträckning kataloger och meddelanden får säljas till

allmänheten.

I propositionen anges att det inte finns tillräcklig anledning

att genomföra utredningens förslag. Följande överväganden görs.

Bestämmelsen om kataloger och meddelanden tjänar syftet att

underlätta spridning av information om bl.a. konstutställningar.

Bestämmelsen kan bara åberopas beträffande sådan reproduktion av

konstverk som sker i nämnda syfte. Om framställaren av en

utställningskatalog eller en affisch om en utställning

producerar så många exemplar att produktionen går utöver vad som

motiveras av det informationssyfte produkten skall tjäna, kan

framställningen inte stödjas på bestämmelsen. Bestämmelsen ger

alltså rätt till endast ett tämligen begränsat utnyttjande.

Vidare anges att förslaget utgör en detaljreglering, som bör

undvikas. Under det nordiska samrådet har det också rått enighet

i denna fråga.

Utskottet ansluter sig till det redovisade ställningstagandet

i propositionen av innehåll att det inte finns tillräcklig

anledning att genomföra utredningens förslag i denna del. I

konsekvens härmed avstyrker utskottet motionsyrkandet.

Utskottet tillstyrker ett i propositionen framlagt förslag om

vissa begränsningar i rätten att återge offentliggjorda

konstverk.

Stockholm den 6 maj 1993

På kulturutskottets vägnar

Åke Gustavsson

I beslutet har deltagit: Åke Gustavsson (s), Charlotte

Branting (fp), Elisabeth Fleetwood (m), Hugo Hegeland (m), Maja

Bäckström (s), Berit Oscarsson (s), Stina Gustavsson (c), Göran

Åstrand (m), Leo Persson (s), Anne Rhenman (nyd), Ingegerd

Sahlström (s), Carl-Johan Wilson (fp), Monica Widnemark (s) och

Alwa Wennerlund (kds).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Elisabeth Persson (v)

närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Avvikande meningar

1. Vidareförsäljning av konst

Elisabeth Fleetwood (m), Hugo Hegeland (m), Göran Åstrand (m),

Carl-Johan Wilson (fp), Anne Rehnman (nyd) och Alwa Wennerlund

(kds) anser att den del av utskottets yttrande som i avsnittet

börjar med "Riksdagen har" och slutar med "vidareförsäljning av

konst" bort ha följande lydelse:

Utskottet tvingas konstatera att -- eftersom frågan för

närvarande ses över inom EG -- regeringen avvaktar med sitt

ställningstagande till förslaget om införandet av en

upphovsrättslig droit de suite. Av propositionen framgår att det

är oklart huruvida ett initiativ till direktiv kommer att tas i

frågan. I propositionen anförs dock att för det fall

kommissionen inte kommer att ta något initiativ inom det

aktuella området kommer frågan om en svensk lagstiftning att tas

upp på nytt. Utskottet anser att även avgiftsfrågan bör

behandlas i samband med frågan om införandet av en

upphovsrättslig ersättning. Utskottet förutsätter därför att --

sedan EG:s studie är klar -- frågan i hela dess vidd får en så

snar lösning som möjligt. Mot bakgrund härav avstyrker utskottet

motionerna.

2. Fotografirätten

Åke Gustavsson, Maja Bäckström, Berit Oscarsson, Leo Persson,

Ingegerd Sahlström och Monica Widnemark (alla s) anser att den

del av utskottets yttrande som i avsnittet börjar med "Enligt

utskottets" och slutar med "utskottet motionsyrkandena" bort ha

följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det nu är dags

att integrera fotografirätten med upphovsrättslagen för att

fotografiska bilder skall erhålla lika lång skyddstid som övrig

bildkonst samt även i övrigt samma upphovsrättsliga skydd som

denna. Det är inte rimligt att den teknik varmed bilden är

framställd skall vara avgörande för skyddets innehåll. I

propositionen säger sig också justitieministern dela

uppfattningen om önskvärdheten av en sådan integrering. Likväl

avvisas utredningens förslag med hänvisning till EG:s utredning

om skyddstider. Det är dock ovisst när ett EG-direktiv om

skyddstider kan komma att antas. Enligt utskottets uppfattning

utgör utvecklingen inom EG inte något skäl till att avvakta med

att genomföra Upphovsrättsutredningens förslag i denna del. I

enlighet med det anförda tillstyrker utskottet motionsyrkandena.

3. Uthyrning av exemplar av litterära verk

Åke Gustavsson, Maja Bäckström, Berit Oscarsson, Leo Persson,

Ingegerd Sahlström och Monica Widnemark (alla s) anser att den

del av utskottets yttrande som i avsnittet börjar med

"Kulturutskottet tillstyrker" och slutar med "avgiftsfria

boklån" bort ha följande lydelse:

Utskottet tillstyrker ett i propositionen framlagt förslag om

att det skall krävas tillstånd av upphovsmännen vid uthyrning

(och därmed jämförliga rättshandlingar) av exemplar av litterära

verk till allmänheten.

Utskottet vill tillägga följande. Den omständigheten att det

införs ett krav på biblioteken att träffa avtal med författarna

om de vill ta ut avgifter för sina lån minskar inte behovet av

att det införs en bibliotekslag som innehåller förbud mot

biblioteksavgifter. Medborgarna bör nämligen vara garanterade en

rätt att avgiftsfritt få låna böcker på folkbiblioteken.

Möjligheterna för medborgarna att låna böcker avgiftsfritt bör

således inte vara beroende av vilket ställningstagande

författarna intar till avgiftsfrågan. Frågan om införandet av en

bibliotekslag vari avgiftsfriheten garanteras bör prövas i den

nyligen tillsatta utredningen om kulturpolitikens inriktning.

4. Återgivning av konstverk

Åke Gustavsson, Maja Bäckström, Berit Oscarsson, Leo Persson,

Ingegerd Sahlström och Monica Widnemark (alla s) anser att den

del av utskottets yttrande som i avsnittet börjar med "Utskottet

delar" och slutar med "utskottet motionsyrkandena" bort ha

följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att konst som är

fast anbragt på offentlig plats utomhus inte fritt skall kunna

avbildas för det fall konstverket är huvudmotivet på bilden. Den

nuvarande regeln fungerar som en begränsning i upphovsrätten för

den grupp bildkonstnärer som skapar konstverk för offentlig

miljö. Vidare kan nämnas att det i övriga nordiska länder (utom

Finland) i princip gäller en tvångslicensbestämmelse när

konstverket är huvudmotivet på bilden. Utskottet föreslår i

konsekvens härmed att lagutskottet skall tillstyrka de aktuella

motionsyrkandena.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,

eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i

utskottet.

Elisabeth Persson (v) anför:

1. Fotografirätten

Jag delar den uppfattning som kommit till uttryck i avvikande

mening 2.

2. Offentligt framförande av verk vid gudstjänst

Jag delar motionärernas åsikt att det är rimligt att även

upphovsmän som skapar verk avsedda att användas vid gudstjänster

och liknande får rätt att begära ersättning när deras verk

framförs offentligt. Kyrkomusik och sakrala texter bör

upphovsrättsligt jämställas med profan musik och text.

Andra tjänster och varor som behövs för en gudstjänsts

genomförande är för övrigt något som kyrkan inte ifrågasätter

att behöva betala för.

En upphovsrättslig ersättning skulle också bidra till att

bättre frambringa goda kompositörer och textförfattare inom

detta område. I konsekvens härmed tillstyrker jag

motionsyrkandet.

3. Uthyrning av exemplar av litterära verk

Jag tillstyrker förslaget i propositionen men vill tillägga

följande. Den omständigheten att det införs ett krav på

biblioteken att träffa avtal med författarna om de vill ta ut

avgifter för sina lån minskar inte behovet av att det införs en

bibliotekslag som innehåller förbud mot låne- eller

biblioteksavgifter. Människor bör nämligen vara garanterade en

rätt att avgiftsfritt få låna böcker på biblioteken.

Möjligheterna för medborgarna att låna böcker avgiftsfritt bör

således inte vara beroende av vilket ställningstagande

författarna intar till avgiftsfrågan. Jag vill erinra om att

Vänsterpartiet under en följd av år drivit kravet på införandet

av en bibliotekslag (se bl.a. men. i bet. 1992/93:KrU17).

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Propositionen 2

Motionerna 3

Utskottet 4

Allmän bakgrund 4

Propositionens huvudsakliga innehåll 8

Avgift på oinspelade band 9

Droit de suite 11

Fotografirätten 14

Utfrågningar om offentliga angelägenheter 17

Kopiering av artiklar i tidningar och tidskrifter 19

Tidsförskjutet framförande av skyddade verk 21

Ändringar av byggnader 22

Framförande av verk vid gudstjänst 23

Avbildning av konstverk 24

Återgivande av konstverk i kataloger m.m. 25

Fortsatt översyn av upphovsrätten 26

Hemställan 28

Reservationer 30

1. Droit de suite (s) 30

2. Fotografirätten (m, fp, c och kds) 30

3. Avbildning av konstverk (s) 31

Meningsyttring (v) 32

Bilaga 1 I propositionen framlagda lagförslag 34

Bilaga 2 Kulturutskottets yttrande 1992/93:KrU12y 68