Bet. 1992/93:LU9

Lagutskottets betänkande

1992/93:LU09

Ändring i produktansvarslagen m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservation

1992/93

LU9

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet proposition 1992/93:38, vari

föreslås vissa ändringar i produktansvarslagen. Ändringarna rör

jämkning av skadestånd vid medvållande och importörsansvaret.

Utskottet behandlar också två med anledning av propositionen

väckta motioner (s och v), vari yrkas avslag på propositionen

när det gäller jämkning av skadeståndet.

I propositionen föreslås att en ny bestämmelse införs i

produktansvarslagen av innebörd att skadeståndet skall jämkas

efter vad som är skäligt, om vållande på den skadelidandes sida

har medverkat till skadan. En motsvarande bestämmelse föreslås

också i lagen (1902:71 s.1), innefattande vissa bestämmelser

om elektriska anläggningar (ellagen).

Beträffande importörsansvaret föreslås -- som en följd av

EES-avtalet -- att skadeståndsskyldigheten skall åvila inte bara

den som importerat en produkt till Sverige, utan även den som

importerat produkten till EES och den som importerat produkten

från EG till EFTA-stat och vice versa, eller från en EFTA-stat

till en annan EFTA-stat. Ansvaret vid import mellan länder inom

EES skall dock inte gälla om en dom i importlandet till den

skadelidandes förmån mot någon som är skadeståndsskyldig är

verkställbar enligt Luganokonventionen i den stat där den

skadeståndsskyldige har hemvist.

I ärendet har inkommit en skrivelse från Lagerlöf & Leman

Advokatbyrå.

Utskottet tillstyrker bifall till propositionen och avstyrker

bifall till motionerna.

Till betänkandet har fogats en reservation från de

socialdemokratiska ledamöterna.

Propositionen

I proposition 1992/93:38 föreslår regeringen

(Justitiedepartementet) -- efter hörande av Lagrådet -- att

riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till

1. lag om ändring i produktansvarslagen (1992:18),

2. lag om ändring i lagen (1992:68) om ändring i lagen

(1902:71 s.1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska

anläggningar.

Lagförslagen har intagits i bilaga till betänkandet.

Motionerna

Motioner väckta med anledning av propositionen

1992/93:L3 av John Andersson m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag om ändring

i produktansvarslagen vad avser införande av 10 §,

2. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag till lag

om ändring i lagen (1992:668) om ändring i lagen (1902:71,

s.1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska

anläggningar.

1992/93:L4 av Maj-Lis Lööw m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen avslår 10 § (skadelidandes medvållande) i

propositionens förslag till lag om ändring i produktansvarslagen

(1992:18),

2. att riksdagen avslår propositionens förslag till lag om

ändring i lagen (1992:668) om ändring i lagen (1902:71 s.1),

innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar.

Utskottet

Jämkning av skadestånd vid medvållande

Enligt 6 kap. 1 § skadeståndslagen kan skadestånd jämkas under

vissa förutsättningar när vållande på den skadelidandes sida har

förelegat. Skilda regler gäller därvid för personskada å ena

sidan och för sakskada å andra sidan. Vid sakskada kan

skadestånd jämkas om den skadelidande genom vållande (dvs.

uppsåtligen eller genom vårdslöshet) har medverkat till skadan.

Vid personskada däremot kan skadestånd jämkas endast om den

skadelidande själv uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet

har medverkat till skadan.

I propositionen om produktskadelag (prop. 1990/91:197), som

bygger på ett EG-direktiv om produktansvar, föreslogs bl.a. att

skadeståndslagens regler om jämkning av skadestånd på grund av

medvållande på den skadelidandes sida skulle tillämpas även när

skadeståndsansvaret följer av produktskadelagen. Någon särskild

jämkningsregel hade därför inte intagits i lagförslaget. Enligt

propositionen ansågs EG-direktivet inte utgöra något hinder för

att behålla de generellt gällande jämkningsreglerna. En sådan

lösning framstod också som mer gynnsam för den skadelidande när

det gäller personskada.

EG-direktivet (artikel 8 andra stycket) föreskriver att

skadestånd vid produktskada kan jämkas vid såväl personskada som

sakskada om vållande på den skadelidandes sida har medverkat

till skadan. Härvid bör dock noteras att direktivet också

innehåller en regel (artikel 13) enligt vilken direktivet inte

skall påverka de rättigheter som en skadelidande kan ha enligt

den skadeståndslagstiftning som gäller vid den tidpunkt när

direktivet blir bindande för medlemsländerna.

I en med anledning av proposition 1990/91:197 väckt motion

(mot. 1991/92:L2) framhölls att vid en jämförelse mellan

propositionens förslag och EG-direktivets regel inställningen

inom EG framstår som en rimligare ståndpunkt. Motionären begärde

därför att riksdagen skulle besluta att i lagen införa en

särskild jämkningsregel vid medvållande som överensstämmer med

EG-direktivets regel härom.

I sitt av riksdagen godkända betänkande (bet. 1991/92:LU14),

som bl.a. innebar att lagens rubrik ändrades till

produktansvarslagen, framhöll utskottet som sin principiella

uppfattning att lagen inte heller i fråga om jämkning av

skadestånd vid medvållande borde avvika från EG-direktivet.

Också andra skäl talade enligt utskottet för att jämkning av

skadestånd vid produktskada borde ske om den skadelidande genom

vårdslöshet medverkat till skadan oavsett om det är fråga om

personskada eller sakskada. Ett starkt sådant skäl var enligt

utskottets mening att svenska företag skall ha möjligheter att

konkurrera utomlands på likvärdiga villkor med företagen inom

EG-länderna. Utskottet ansåg sig dock inte kunna överblicka de

konsekvenser som en jämkningsbestämmelse i enlighet med

motionärens förslag kunde få för bl.a. de skadelidande. Med

hänsyn till att lagen skall träda i kraft först den 1 januari

1993 fanns det dock utrymme för ytterligare överväganden i

frågan, och utskottet var därför inte berett att då förorda en

särskild jämkningsbestämmelse i produktansvarslagen i enlighet

med EG-direktivet. Regeringen borde efter överväganden av

spörsmålet återkomma till riksdagen med förslag till en särskild

jämkningsregel i produktansvarslagen, om inte starka skäl talade

mot en sådan reglering. Detta borde ske i sådan tid att

bestämmelsen kan träda i kraft samtidigt som produktansvarslagen

i övrigt.

I förevarande proposition redovisas de överväganden av frågan

som gjorts inom justitiedepartementet. Sammanfattningsvis finner

föredragande statsrådet att det visserligen medför en del

nackdelar för de skadelidande om man inför en jämkningsregel i

produktansvarslagen med EG-direktivets innebörd men att dessa

nackdelar inte utgör så starka skäl mot en sådan reglering att

en ändring inte bör komma till stånd. Sålunda föreslås i

propositionen att en ny paragraf (10 §) införs i

produktansvarslagen av innebörd att skadeståndet skall jämkas

efter vad som är skäligt, om vållande på den skadelidandes sida

har medverkat till skadan. Vidare föreslås i propositionen att

en motsvarade bestämmelse införs i ellagen som komplement till

de nyligen beslutade reglerna om produktansvar i den lagen.

I enlighet med Socialdemokraternas och Vänsterpartiets

tidigare ställningstagande i frågan (se bet. 1991/92:LU14) yrkas

nu i motionerna L3 av John Andersson m.fl. (v) och L4 av Maj-Lis

Lööw m.fl. (s) avslag på propositionen i förevarande del.

Motionärerna pekar särskilt på att de föreslagna lagändringarna

innebär försämringar för de skadelidande, dvs. konsumenterna,

och ett sådant förhållande kan inte accepteras.

Vidare framhålls, i motion L4, att ett bibehållande av nuvarande

ordning sannolikt inte heller skulle leda till ett oskäligt

betungande resultat för dem som bär ansvaret för produktskador.

Man bör nämligen kunna kräva av näringsidkarna att dessa har

ansvarsförsäkringar som täcker det skadeståndsansvar, som kan

komma att utkrävas av dem i deras

verksamhet.

Utskottet, som konstaterar att spörsmålet är noggrant

analyserat i propositionen med en utförlig redovisning av såväl

skälen för som emot en särskild reglering av frågan i

produktansvarslagen, vill för sin del instämma i föredragande

statsrådets överväganden. Därvid vill utskottet särskilt peka på

att förhållandena är något speciella på produktansvarets område,

eftersom det här är fråga om strikt ansvar och inte som enligt

skadeståndslagen ansvar på grund av vållande (culpa). Orsaken

till att en produktskada uppkommer är vanligtvis att den

skadelidande tar aktiv befattning med produkten på ett klart

oaktsamt sätt, även om inte oaktsamheten kan bedömas som grov. I

ett sådant fall när det enda vållande som förekommer är

hänförligt till den skadelidande kan det snarast te sig stötande

om skadeståndet inte kan jämkas. Det bör i sammanhanget också

erinras om att i ett internationellt perspektiv

skadeståndslagens bestämmelse om jämkning vid personskada är

närmast unik. Inte ens i övriga nordiska länder är

jämkningsmöjligheterna så begränsade som här i landet. Slutligen

vill utskottet peka på att den föreslagna jämkningsbestämmelsen

i produktansvarslagen skall tillämpas endast när ett

skadeståndskrav skall bedömas enligt den lagen.

Den skadelidande har emellertid full frihet att i stället grunda

sin talan på skadeståndslagen, och i sådant fall blir

skadeståndslagens bestämmelser om jämkning vid medvållande

tillämpliga. Sammanfattningvis finner utskottet att de skäl som

talar mot en särskild reglering av jämkning av skadestånd vid

produktskador inte har sådan styrka att en sådan reglering inte

bör komma till stånd.

Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag

i denna del och avstyrker följaktligen bifall till motionerna L3

och L4.

Importörsansvaret

Enligt produktanvarslagens nuvarande lydelse gäller i fråga om

importör att skadeståndsskyldighet föreligger för den som

importerat produkten för att sätta den i omlopp här i landet

(6§2).

För EG:s del regleras importörens produktansvar i

EG-direktivet om produktansvar (artikel 3 andra stycket). Regeln

föreskriver att den som importerar en produkt till Gemenskapen

skall anses vara en producent i direktivets mening och ansvara

som producent. Detta innebär att det är endast den som

importerar en produkt från ett land utanför Gemenskapen som bär

produktansvaret. Vid handel mellan länder inom Gemenskapen är

importören inte ansvarig utan endast producenten i exportlandet.

I EES-avtalets bilaga III finns en särskild överenskommelse om

importörsansvaret. Överenskommelsen syftar till att utvidga det

undantag från importörsansvaret som gäller inom EG till att

gälla inom hela EES. Utvidgningen av undantaget är emellertid

avhängigt av att Luganokonventionens regler om domsrätt och om

verkställighet av domar är tillämpliga. Dessa regler ger

nämligen den skadelidande goda möjligheter att få sin talan

prövad i sitt hemland, och domen kan sedan verkställas mot den

skadeståndsskyldige i den stat där denne har hemvist.

Luganokonventionen, som trädde i kraft den 1 januari 1992,

har ratificerats av Frankrike, Luxemburg, Nederländerna,

Portugal, Schweiz, Storbritannien och nyligen också av Sverige.

För svenskt vidkommande gäller att lagstiftningen med anledning

av tillträdet till konventionen träder i kraft den 1 januari

1993.

Till följd av EES-avtalet föreslås i propositionen att

bestämmelsen om importörens ansvar ändras så att den omfattar

dels den som har importerat produkten till EES, dels den

som har importerat produkten från en EFTA-stat till EG eller

från EG till en EFTA-stat eller från en EFTA-stat till en annan

EFTA-stat. Från denna regel föreslås dock ett undantag vid

import mellan stater inom EES som har ratificerat

Luganokonventionen. Undantaget skall gälla under förutsättning

att en dom i importlandet till den skadelidandes förmån mot

annan skadeståndsskyldig enligt produktansvarslagen är

verkställbar enligt konventionen i den stat där den

skadeståndsskyldige har sin hemvist. Vidare föreslås i

propositionen en följdändring i bestämmelsen om ansvaret för

s.k. anonyma produkter (7§).

Utskottet finner för sin del att frågan om importörens ansvar

nu får en för svenskt vidkommande tillfredsställande lösning.

Utskottet tillstyrker således regeringens förslag i nu

behandlade delar.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande jämkning av skadestånd vid medvållande

att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:L3 och

1992/93:L4 antar regeringens förslag till dels lag om

ändring i produktansvarslagen (1992:18) såvitt avser 10§,

dels lag om ändring i lagen (1992:668) om ändring i lagen

(1902:71 s.1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska

anläggningar,

res. (s)

2. beträffande importörsansvaret m.m.

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i

produktansvarslagen (1992:18), i den mån förslaget inte omfattas

av vad utskottet hemställt ovan under moment 1.

Stockholm den 17 november 1992

På lagutskottets vägnar

Maj-Lis Lööw

I beslutet har deltagit: Maj-Lis Lööw (s), Per Stenmarck

(m), Margareta Gard (m), Owe Andréasson(s), Bengt Harding

Olson(fp), Inger Hestvik(s), Bertil Persson (m), Gunnar

Thollander(s), Lena Boström(s), Stig Rindborg (m),

Carin Lundberg (s), Erik Artur Egervärn (c), Kenneth Lantz

(kds), John Bouvin (nyd) och Widar Andersson (s).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten John Andersson (v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservation

Jämkning av skadestånd vid medvållande (mom. 1)

Maj-Lis Lööw, Owe Andréasson, Inger Hestvik, Gunnar

Thollander, Lena Boström, Carin Lundberg och Widar Andersson

(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 4 börjar

med "Utskottet, som" och slutar med "och L4." bort ha följande

lydelse:

Utskottets vill för sin del framhålla att den grundläggande

tanken bakom utformningen av produktansvarslagstiftningen är att

varor i det moderna samhället tillverkas och distribueras i

sådana former att det är omöjligt för enskilda människor att

själva undersöka och bedöma varornas egenskaper. Den enskilde

tvingas därför lita på att tillverkaren och distributören

noggrant kontrollerar sina produkter och tydligt informerar om

eventuella skaderisker. Vid produktskador gör sig alltså

intresset av ett fullgott skydd för konsumenterna gällande med

alldeles särskild styrka.

Enligt utskottets mening framgår det emellertid -- med

önskvärd tydlighet -- av propositionen att en särskild

jämkningsregel i produktansvarslagen i enlighet med

EG-direktivet ger de skadelidande ett betydligt sämre skydd vid

personskada än skadeståndslagens regel härom. En sådan

försämring för konsumenterna kan enligt utskottet inte

accepteras. Enligt utskottets mening finns det inte heller någon

anledning att befara att jämkningsbestämmelsen i

skadeståndslagen skulle leda till resultat som blev oskäligt

betungande för dem som bär ansvaret för produktskador. Det bör

nämligen kunna krävas av näringsidkarna att de har

ansvarsförsäkringar som täcker det skadeståndsansvar som kan

uppkomma i deras verksamhet. Ett tillfredsställande

försäkringsskydd får också anses ligga i näringsidkarnas eget

intresse.

Mot bakgrund av det anförda och med hänsyn till att

EG-direktivet enligt utskottets mening inte utgör något hinder

mot att den allmänna jämkningsbestämmelsen i skadeståndslagen

gäller även vid produktskador avstyrker utskottet bifall till

propositionen i förevarande delar.

dels att utskottets hemställan under moment 1 bort ha

följande lydelse:

1. beträffande jämkning av skadestånd vid medvållande

att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:L3 och

1992/93:L4 avslår regeringens förslag till dels lag om

ändring i produktansvarslagen (1992:18) såvitt avser 10§,

dels lag om ändring i lagen (1992:668) om ändring i lagen

(1902:71 s.1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska

anläggningar,

Propositionens lagförslag