Bet. 1992/93:NU1

Näringsutskottets betänkande

1992/93:NU01

Näringsrättslig reglering

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

1992/93

NU1

Ärendet

I detta betänkande behandlas -- helt eller delvis -- fem

motioner med yrkanden om

införande av lämplighets- eller kompetenskontroll,

utvärdering av lagstiftningen om näringsförbud,

översyn av lagen (1974:191) om bevakningsföretag.

Sammanfattning

Samtliga motioner avstyrks. Utskottet avvisar krav på

införande av lämplighets- eller kompetenskontroll av företagare.

Emellertid understryks vikten av att statsmakterna tillser att

det finns effektiva instrument för att stävja ekonomisk

brottslighet. Utskottet anser vidare att det inte är motiverat

med en utvärdering av näringsförbudslagstiftningen. En motsatt

uppfattning kommer till uttryck i en meningsyttring (v).

Slutligen finner utskottet inte heller något behov av en

särskild översyn av lagen om bevakningsföretag. Däremot är det

enligt utskottet angeläget att regeringen fortsätter att noga

följa utvecklingen vad avser bevakningsföretagens sidouppdrag,

så att inte osäkerhet uppstår hos allmänheten om skillnaden

mellan polisens och bevakningsföretagens verksamheter.

Motionerna

De motioner som behandlas här är följande:

1991/92:Ju810 av Hans Göran Franck m.fl. (s) såvitt gäller

yrkandet (6) att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av en utökad

lämplighets- och kompetenskontroll för restaurang- och

åkeribransch[erna] samt om det lika starka behovet av att införa

lämplighets- och kompetenskontroll inom städ-, taxi-,

bilreparations- samt måleribranscherna och ROT-sektorn inom

byggbranschen.

1991/92:Ju819 av Bengt Harding Olson (fp) såvitt gäller

yrkandet (9) att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om effektivisering av

näringsförbudsinstitutet.

1991/92:N203 av Bengt Harding Olsson (fp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om en översyn av näringsförbudslagstiftningen.

1991/92:N211 av Bengt Silfverstrand m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om behovet av kompetensbevis för företagare.

1991/92:N262 av Bengt Silfverstrand och Maja Bäckström (båda

s) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en översyn av

lagen om bevakningsföretag.

Utskottet

Lämplighets- och kompetenskontroll

Bedömningen att det behövs någon form av lämplighets- och

kompetenskontroll av företagare ligger bakom yrkandena i

motionerna 1991/92:N211 (s) och 1991/92:Ju810 (s).

Antalet konkurser i Sverige är osedvanligt högt i ett

internationellt perspektiv, konstateras det i den förstnämnda

motionen. I många av konkurserna döljer sig en avancerad

ekonomisk brottslighet, hävdar motionärerna. Statens

industriverk (SIND) angav i en utredning år 1985 (SIND 1985:7)

att konkursutvecklingen främst beror på interna förhållanden i

företagskunnandet. Även uppgifter från Ackordscentralen tyder

enligt motionärerna på att det är alltför lätt att starta

företag i Sverige. I motionen riktas vidare kritik mot att

Konkursutredningen, som tillsattes i december 1990, har stoppats

av regeringen. Oavsett vilken verksamhet man ämnar ägna sig åt

är det rimligt, anser motionärerna, att vissa minimikrav på

kompetens ställs som villkor för att ett företag skall få

startas.

I motion 1991/92:Ju810 (s) hänvisas till ett uppdrag som

Brottsförebyggande rådet har haft med syfte att utvärdera den

ekonomiska brottsligheten i sju olika branscher. Den ekonomiska

brottsligheten i de studerade branscherna har enligt

motionärernas mening pågått under mycket lång tid. Beträffande

restaurang- och åkeribranscherna är det angeläget med en utökad

lämplighets- och kompetenskontroll, anser motionärerna. Sådan

kontroll borde också införas för städ-, taxi-, bilreparations-

och måleribranscherna samt den s.k. ROT-sektorn inom

byggbranschen.

Under den senaste tioårsperioden har antalet konkurser ökat

kontinuerligt med undantag för åren 1987 och 1988, då en viss

nedgång skedde. Enligt uppgift från Upplysningscentralen ökade

konkurserna med 24% mellan perioden januari--augusti 1991 och

motsvarande period 1992. Branscherna bank-, finans- och

fastighetsförvaltning hade den största ökningstakten -- i

genomsnitt 101%. Flest konkurser fanns bland konsultföretagen.

Riksdagen har tidigare behandlat yrkanden liknande det i

motion 1991/92:N211 (s). Vid det senaste tillfället, våren 1991

(bet. 1990/91:NU29), avslogs yrkandet med hänvisning till

Konkursutredningens uppdrag.

Denna utredning (I 1990:02) tillsattes i december 1990 mot

bakgrund av ett uttalande av riksdagen (bet. 1989/90:NU7).

Utredningen hade i uppdrag att utreda behovet av åtgärder för

att begränsa antalet företagskonkurser samt att -- om det

behövdes -- föreslå samordnande åtgärder i denna riktning. I

budgetpropositionen 1992 anmälde näringsminister Per Westerberg

att det inte kunde anses motiverat med en särskild kommitté med

den inriktning som Konkursutredningen hade. Den väsentliga

frågan om rekonstruktion av företag vid konkurs behandlas av

Insolvensutredningen, konstaterades det. Att följa utvecklingen

av antalet konkurser och analysera orsakerna till detta ingår

bl.a. i Närings- och teknikutvecklingsverkets (NUTEK) uppgifter,

påpekade näringsministern vidare. Näringsutskottet (bet.

1991/92:NU20) hade inget att erinra mot att Konkursutredningen

lades ned. I en reservation (s) resp. en meningsyttring (v)

anfördes att Konkursutredningen borde få fullfölja sitt arbete.

Formellt beslut om entledigande av Konkursutredningens ledamöter

togs i maj 1992.

Insolvensutredningen (Ju 1988:02), som tillsattes hösten 1988,

har i uppdrag att utreda vissa frågor på konkursrättens område

(dir. 1988:52, dir. 1990:74, dir. 1991:93). Utredaren,

hovrättslagman Tryggve Hellners, skall bl.a. utreda frågan om

rekonstruktion av företag som har kommit på obestånd eller har

betalningssvårigheter. Insolvensutredningen skall avsluta sitt

arbete under hösten 1992.

NUTEK kommer, enligt vad utskottet har erfarit, att samordna

arbetet med att följa och analysera konkursutvecklingen med det

arbete som verket bedriver avseende nyföretagande.

Regeringen uppdrog år 1986 åt Brottsförebyggande rådet (BRÅ)

att undersöka formerna för och omfattningen av den ekonomiska

brottsligheten i vissa branscher. De sju branscher som har

undersökts är bilreparations-, städ-, måleri-, restaurang-,

taxi- och åkeribranscherna samt den s.k. ROT-sektorn inom

byggbranschen. Länsskattemyndigheter, lokala skattemyndigheter,

länsstyrelser och polisen har svarat för de operativa delarna av

undersökningen. BRÅ avlämnade i juli 1992 rapporten

Skatterevision i sju branscher -- En studie i ekonomisk

brottslighet (BRÅ-PM 1992:2). I denna noteras sammanfattningsvis

att man vid skatterevision i de sju studerade branscherna fann

att:

30 % av företagen kunde misstänkas för brott,

åtalsanmälningarna och åtalen var få i förhållande till

brottsmisstankarna,

50 % av företagen hade brister i bokföringen.

I rapporten konstateras vidare att skatterevisioner endast kan

ge en uppfattning om en viss del av den ekonomiska

brottsligheten. Om samhället skall kunna stävja en mer

sofistikerad och omfattande ekonomisk brottslighet krävs det,

sägs det, kraftigt förstärkta och samordnade insatser av en helt

annan typ än skatterevisioner. Det lämnas inga direkta förslag

till åtgärder i rapporten. Denna är nu föremål för beredning

inom Justitiedepartementet. Senare under hösten 1992 planerar

BRÅ att -- i anslutning till uppdraget -- redovisa ytterligare

två rapporter om vandelsprövning inom restaurang- och

yrkestrafiknäringarna.

Frågor om lämplighets- och kompetenskontroll av företagare

tillhör Näringsdepartementets ansvarsområde. Enligt vad

utskottet har erfarit avvaktar man där Justitiedepartementets

ställningstagande till BRÅ-rapporten.

I sammanhanget kan noteras att Riksåklagaren och

Rikspolisstyrelsen i april 1991 gavs i uppdrag av den dåvarande

regeringen att i samråd undersöka vilka åtgärder som bör vidtas

för att statsmakternas prioriteringar och riktlinjer i fråga om

bekämpningen av den ekonomiska brottsligheten skall kunna

förverkligas. Uppdraget omfattade dels en kartläggning av det

aktuella läget när det gäller myndigheternas insatser mot den

ekonomiska brottsligheten, dels förslag till åtgärder på kort

och lång sikt från statsmakternas och myndigheternas sida. I den

rapport som i januari 1992 överlämnades till regeringen

framlades bl.a. förslag till ändringar i aktiebolagslagen

(1975:1385). Härutöver angavs att vissa frågor inom

aktiebolagsrättens område borde utredas vidare. Regeringen

överlämnade i april 1992 rapporten i den del som avsåg

aktiebolagsrätten till Aktiebolagskommittén (Ju 1990:08), som

har i uppdrag (dir. 1990:46, dir. 1991:89, dir. 1991:98) att

göra en översyn av aktiebolagslagen. Kommittén beräknas avsluta

sitt arbete före utgången av år 1993.

Möjligheten att starta nya företag är enligt utskottets

mening av stor betydelse för näringslivets utveckling. Särskilt

i dagens ekonomiska situation med hög arbetslöshet är det

viktigt att tillkomsten av nya företag främjas. Utskottet anser

inte att brister i företagskunnande eller ekonomisk brottslighet

bland företagen skall åtgärdas genom införande av krav på

kompetensbevis eller liknande för företagare. Ett sådant system

skulle dessutom vara förenat med betydande komplikationer av

olika slag.

Utskottet vill emellertid betona att det är angeläget att

statsmakterna tillser att det finns effektiva instrument för att

stävja ekonomisk brottslighet. I detta sammanhang vill utskottet

erinra om att BRÅ:s utredning om ekonomisk brottslighet i vissa

branscher är föremål för beredning i regeringskansliet. Med

hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna

1991/92:Ju810 (s) och 1991/92:N211 (s) i berörda delar.

Utvärdering av lagstiftningen om näringsförbud

En översyn av näringsförbudsinstitutet i svensk rätt krävs i

två motioner, 1991/92:Ju819 (fp) och 1991/92:N203 (fp), av samme

motionär. I ett marknadsekonomiskt samhälle utgör

näringsfriheten en grundpelare, uttalar motionären. Priset för

denna frihet, fortsätter han, måste emellertid vara att man vid

missbruk av friheten förlorar denna genom näringsförbud under

viss tid. Motionären pekar på de möjligheter till näringsförbud

som finns i gällande lagstiftning. Det automatiska

näringsförbudet fungerar dock inte i praktiken och dess

efterlevnad kontrolleras inte, hävdar motionären. Han påpekar

vidare att lagen om näringsförbud tillämpas utomordentligt

sällan.

Riksdagen avslog våren 1990 en motion av samme motionär av

liknande innebörd som de nu aktuella. Utskottet hänvisade (bet.

1989/90:NU7) till sitt uttalande i samma betänkande om att en

bred översyn av frågor rörande ökningen av antalet konkurser

borde göras. I en motivreservation (m, fp, c) anfördes bl.a. att

det saknades skäl att utgå från att antalet meddelade

näringsförbud i sig skulle utgöra ett tecken på systemets grad

av effektivitet. Motionsyrkandet fick stöd i en annan

reservation (v).

Enligt konkurslagen (1987:672) gäller förbud mot

näringsverksamhet under konkurs. I 6 kap. 1 § anges att en

gäldenär som är en fysisk person inte under konkursen får driva

näringsverksamhet som medför bokföringsskyldighet enligt

bokföringslagen (1976:125).

Enligt lagen om näringsförbud (1986:436) kan en domstol -- om

det är påkallat från allmän synpunkt -- besluta om sådant

förbud. För detta krävs att någon såsom näringsidkare dels grovt

har åsidosatt sina åligganden, dels gjort sig skyldig till

brottslighet som inte är ringa eller i avsevärd omfattning

underlåtit att betala skatt eller tull eller vissa slags

avgifter. Näringsförbud kan också meddelas om en person som

försatts i konkurs har förfarit grovt otillbörligt mot sina

borgenärer.

Riksskatteverket skall föra ett register över meddelade

näringsförbud. Totalt har 501 näringsförbud meddelats sedan den

1 juli 1980. År 1984 meddelades flest näringsförbud, 71 stycken.

Av antalet näringsförbud som var i kraft år 1991 -- 152 stycken

-- gällde drygt hälften näringsidkare i Stockholm, Göteborg och

Malmö. I september 1992 var 142 näringsförbud i kraft.

Utskottet vill framhålla att näringsförbud är ett mycket

långtgående ingrepp i näringsfriheten och därför -- enligt

lagstiftningens intentioner -- bör tillgripas endast som

yttersta sanktion. Ett initiativ av det slag som begärs i

motionerna 1991/92:Ju819 (fp) och 1991/92:N203 (fp) är enligt

utskottets mening inte befogat. Dessa avstyrks sålunda i berörda

delar.

Bevakningsföretag

I motion 1991/92:N262 (s) begärs en översyn av lagen om

bevakningsföretag. Händelser under senare tid har accentuerat

behovet av en skyndsam översyn, sägs det i motionen. Sålunda har

privata brottsutredningar, utförda av säkerhetsföretag och där

färdigt bevismaterial överlämnats till polisen, blivit allt

vanligare, hävdar motionärerna. Det är angeläget att samhället

utan ytterligare dröjsmål motverkar de ökande tendenserna till

privatisering av polisiära uppgifter och på alla sätt hindrar

uppkomsten av något som kan uppfattas som privata polis- eller

säkerhetskårer, anför motionärerna.

Lagen (1974:191, omtryckt 1989:148) om bevakningsföretag

reglerar bevakningsföretagens verksamhet. Lagen kräver att den

som yrkesmässigt åtar sig bevakningsuppgifter för annans räkning

skall ha statlig auktorisation. Frågan om auktorisation prövas

av länsstyrelsen i det län där företagets ledning har sitt säte.

Länsstyrelsen är också tillsynsmyndighet. Auktorisation får

beviljas endast om det kan antas att verksamheten dels blir

bedriven på ett sakkunnigt och omdömesgillt sätt och i övrigt i

överensstämmelse med god sed inom branschen, dels inte kommer

att få en från allmän synpunkt olämplig inriktning.

Kompletterande bestämmelser finns i förordningen (1989:149) om

bevakningsföretag. Rikspolisstyrelsen utfärdar föreskrifter och

allmänna råd avseende auktorisation och tillsyn av

bevakningsföretag etc. Verksamhetsformer som gränsar mot

polisens uppgifter skall ägnas särskild uppmärksamhet vid

inspektioner.

I proposition 1988/89:63 om ändring i lagen om

bevakningsföretag, m.m., som i huvudsak gick ut på att

regleringen av bevakningsföretagens verksamhet skulle skärpas i

vissa avseenden, togs frågan om bevakningsföretagens sidouppdrag

upp. Någon särskild reglering av dessa föreslogs inte. Det

preciserades emellertid i lagen att väktarnas särskilda

straffrättsliga skydd bara gäller när de utför bevakningstjänst.

Det framhölls i propositionen att länsstyrelsernas

tillsynsuppgifter måste anses inbegripa en allmän kontroll av

att företagens verksamhet som helhet inte får en olämplig

inriktning. Utvecklingen måste följas noga, anfördes det vidare.

Det betecknades som ett allmänt intresse att en alltför stor

koncentration av uppgifter till bevakningsföretagen inte ger

upphov till osäkerhet hos allmänheten om olika uniformerade

kårers ställning i samhället. Särskilt angeläget är, tillades

det, att uppkomsten av vad som skulle kunna uppfattas som privat

kriminalpolisverksamhet kan förhindras.

I en motion (c) krävdes att en utredning skulle tillsättas för

att klarlägga gränserna för bevakningsföretagens verksamhet.

Utskottet (bet. 1988/89:NU12) avstyrkte (enhälligt) motionen med

hänvisning till att de problem som är förknippade med

bevakningsföretagens sidouppgifter kunde förutsättas bli föremål

för erforderlig uppmärksamhet från regeringens sida.

Enligt uppgift från Justitiedepartementet har utvecklingen

hittills inte föranlett någon ändrad ståndpunkt vad gäller

bedömningen av bevakningsföretags sidouppdrag.

Det kan noteras att inom BRÅ pågår ett projekt, där frågan om

utnyttjande av väktare för uppgifter som traditionellt handhafts

av polisen studeras. Härvid görs även internationella

jämförelser.

Utskottet anser att det är angeläget att det inte uppstår

osäkerhet hos allmänheten om skillnaden mellan polisverksamhet

och bevakningsföretags verksamhet. Som framgått följer

regeringen noga utvecklingen vad avser bevakningsföretagens

sidouppdrag. Något behov av en särskild översyn av lagen om

bevakningsföretag i detta hänseende anser utskottet därför inte

föreligga. Motion 1991/92:N262 (s) avstyrks sålunda.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande lämplighets- och kompetenskontroll

att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Ju810 yrkande 6 och

1991/92:N211,

2. beträffande utvärdering av lagstiftningen om

näringsförbud

att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Ju819 yrkande 9 och

1991/92:N203,

men. (v)

3. beträffande översyn av lagen om bevakningsföretag

att riksdagen avslår motion 1991/92:N262.

Stockholm den 20 oktober 1992

På näringsutskottets vägnar

Rolf Dahlberg

I beslutet har deltagit: Rolf Dahlberg (m), Per-Richard

Molén (m), Gudrun Norberg (fp), Kjell Ericsson (c), Bo Finnkvist

(s), Karin Falkmer (m), Reynoldh Furustrand (s), Olle Lindström

(m), Mats Lindberg (s), Bo Bernhardsson (s), Inge Carlsson (s),

Roland Lében (kds), Björn Kaaling (s) och Hans Stenberg (s).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Rolf L Nilson (v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,

vilket inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.

Rolf L Nilson (v) anför:

Jag delar den uppfattning som förs fram i motionerna

1991/92:Ju819 (fp) och 1991/92:N203 (fp) om att brister i

effektivitet i fråga om tillämpningen av näringsförbud kan

tänkas föreligga. Det är därför angeläget att en utvärdering av

lagstiftningen genomförs. Regeringen bör ombesörja att en sådan

utvärdering kommer till stånd. Därmed blir de båda motionerna

tillgodosedda i berörda delar.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottets

hemställan under moment 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande utvärdering av lagstiftningen om

näringsförbud

att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:Ju819 yrkande

9 och 1991/92:N203 som sin mening ger regeringen till känna vad

i det föregående anförts i denna del.