Bet. 1992/93:NU11

Näringsutskottets betänkande

1992/93:NU11

Ändringar i kärntekniklagen, m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservation

Bilaga 1

1992/93

NU11

Ärendet

I detta betänkande behandlas

dels proposition 1992/93:98 om ändring i lagen (1984:3) om

kärnteknisk verksamhet, m.m.,

dels fyra motioner som har väckts med anledning av

propositionen,

dels -- delvis -- en motion från allmänna motionstiden.

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till ändringar i den

s.k. kärntekniklagen och avstyrker samtliga motioner.

Ändringarna innebär bl.a. att det införs ett förbud mot

slutförvaring av utländskt kärnavfall i Sverige. I lagen bör det

dessutom tas in en bestämmelse om att tillstånden att driva

kärnkraftsreaktorer upphör senast år 2010, anförs det i en

meningsyttring (v). Där krävs vidare att regeringen skall

återkomma till riksdagen med förslag om förbud mot s.k.

ersättningsinvesteringar och mot export av kärnteknisk

utrustning.

Enligt en bestämmelse i kärntekniklagen får ingen vidta vissa

angivna förberedande åtgärder i syfte att inom landet uppföra en

kärnkraftsreaktor. Denna bestämmelse behandlas inte i

propositionen. Med anledning av motioner i frågan kräver

emellertid Ny demokratis företrädare i utskottet att

bestämmelsen skall avskaffas.

Propositionen

I proposition 1992/93:98 föreslås -- efter föredragning av

statsrådet Görel Thurdin -- att riksdagen antar de i

propositionen framlagda förslagen till

1. lag om ändring i lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet,

2. lag om ändring i strålskyddslagen (1988:220),

3. lag om finansiering av framtida utgifter för använt

kärnbränsle m.m.,

4. lag om ändring i lagen (1988:1597) om finansiering av

hanteringen av visst radioaktivt avfall m.m.,

5. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370).

De tre första lagförslagen har granskats av Lagrådet. Det

första och det tredje lagförslaget återges i bilagorna 1 och

2. Övriga lagförslag finns på s.11 och s.14--16 i

propositionen.

Motionerna

De motioner som har väckts med anledning av propositionen

är följande:

1992/93:N36 av Mikael Odenberg (m) vari yrkas att riksdagen

beslutar att med ändring av 25§ lagen (1984:3) om kärnteknisk

verksamhet slopa straffansvaret för brott mot 6§ samma lag.

1992/93:N37 av Dan Ericsson i Kolmården m.fl. (kds, s, fp, c,

v, -) vari yrkas att riksdagen beslutar om ändring i 5§ första

stycket lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet så att det

erhåller följande utformning: För kärnteknisk verksamhet krävs

tillstånd enligt denna lag. Frågor om tillstånd prövas av

regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Drift

av kärnkraftsreaktor förbjuds fr.o.m. utgången av år 2010.

Tillstånd att uppföra en kärnkraftsreaktor får inte meddelas.

1992/93:N38 av Rolf L Nilson m.fl. (v) vari yrkas att

riksdagen

1. beslutar att i inledningen av 5§ kärntekniklagen följande

formulering införs: "Varje tillstånd att driva en kärnreaktor

upphör den 31 december 2010",

2. begär att regeringen snarast återkommer med förslag till

sådan ändring av kärntekniklagen att s.k.

ersättningsinvesteringar inte tillåts,

3. begär att regeringen snarast återkommer till riksdagen med

förslag till sådan ändring av kärntekniklagen att export av

kärnteknisk utrustning förbjuds i enlighet med vad som anförts i

motionen.

1992/93:N39 av Annika Åhnberg (-) vari yrkas att riksdagen

1. hos regeringen begär förslag till ny utformning av 5a§

lagen om kärnteknisk verksamhet i enlighet med vad i motionen

anförts,

2. hos regeringen begär en redovisning av finansieringen av

kärnkraftens avveckling vid olika avvecklingsalternativ i

enlighet med vad i motionen anförts.

1992/93:N40 av Christer Windén och Bengt Dalström (båda nyd)

vari yrkas att riksdagen beslutar upphäva 6§ lagen (1984:3) om

kärnteknisk verksamhet.

Den motion från allmänna motionstiden som behandlas här är

1991/92:N419 av Lars Werner m.fl. (v) såvitt gäller yrkandet

(8) att riksdagen hos regeringen begär förslag om förbud mot

export av kärnkraftsteknologi och radioaktivt bränsle.

Utskottet

Ändringar i kärntekniklagen

Inledning

Lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet (kärntekniklagen)

trädde i kraft år 1984 och ersatte bl.a. den s.k. villkorslagen

(1977:140). Kärntekniklagen innehåller grundläggande

bestämmelser om säkerheten i samband med kärnteknisk verksamhet.

Därmed avses såväl driften av kärntekniska anläggningar som all

hantering av kärnämnen och kärnavfall. Ytterligare föreskrifter

finns i förordningen (1984:14) om kärnteknisk verksamhet

(kärnteknikförordningen). Vid sidan av kärntekniklagen

regleras skyddet mot strålning vid kärnteknisk verksamhet genom

strålskyddslagen (1988:220).

År 1989 tillkallades en särskild utredare (lagman Bengt

Eliasson) med uppgift att se över kärntekniklagstiftningen. Han

redovisade i slutet av år 1991 resultatet av sitt arbete i

betänkandet (SOU 1991:95) Översyn av lagstiftningen på

kärnenergiområdet. De förslag till lagändringar som nu har lagts

fram i proposition 1992/93:98 är i huvudsak baserade på förslag

i detta betänkande.

Regeringens förslag till ändringar i kärntekniklagen återges i

bilaga 1. Dessa ändringar innebär bl.a. att begreppet kärnavfall

renodlas och att gränsdragningen mellan slutförvaring och annan

lagring av kärnämne och kärnavfall förtydligas. Ett

uttryckligt förbud mot slutförvaring av utländskt kärnavfall i

Sverige införs i lagen. Beslutsunderlaget vid prövning av

ärenden enligt kärntekniklagen skall förbättras genom införande

av regler om upprättande av miljökonsekvensbeskrivningar. Enligt

förslaget i propositionen skall regeringens och

tillsynsmyndighetens befogenheter stärkas på flera områden.

Vidare klarläggs ansvarsfördelningen i de fall då driftansvaret

m.m. överlåts till någon annan än tillståndshavaren. Ett

särskilt straffansvar införs för den som bryter mot de allmänna

bestämmelserna i lagen. Vid grova brott mot lagen skall kunna

dömas till fängelse i högst fyra år. Kravet på anmälan från

tillsynsmyndigheten för att åtal skall kunna väckas, s.k.

åtalsanmälan, tas bort. Lagändringarna föreslås träda i kraft

den 1 januari 1993.

Begränsning av tillståndstiden

Enligt 5§ kärntekniklagen krävs tillstånd för kärnteknisk

verksamhet. Frågor om tillstånd prövas av regeringen eller den

myndighet som regeringen bestämmer. I paragrafen anges också att

tillstånd att uppföra en kärnkraftsreaktor inte får meddelas.

Den sistnämnda bestämmelsen skall enligt regeringens förslag

föras till en ny paragraf, 5a§, till vilken utskottet

återkommer i det följande.

För fyra av de tolv kärnkraftsreaktorerna (Barsebäck 1,

Oskarshamn 1 och 2 och Ringhals 1) gäller drifttillstånden utan

tidsbegränsning. För en reaktor (Ringhals 2) är gällande

tillstånd begränsat till utgången av år 1995, och för övriga

reaktorer gäller tillstånden till utgången av år 2010.

I motionerna 1992/93:N37 (kds, s, fp, c, v, -) och 1992/93:N38

(v) krävs att det i kärntekniklagen skall införas en bestämmelse

om att drift av en kärnkraftsreaktor inte är tillåten efter år

2010. Med hänvisning till uttalanden från företrädare för

kraftindustrin anser motionärerna att det behövs tydligare

beslut från riksdagens sida för att kraftindustrin skall påbörja

planeringen av avvecklingen av kärnkraften till år 2010. Därför

borde det av kärntekniklagen framgå att drift av

kärnkraftsreaktorer är förbjuden efter detta årtal.

Som tidigare nämnts finns det inskrivet i kärntekniklagen att

tillstånd att uppföra en kärnkraftsreaktor inte får meddelas.

Med hänsyn till de uttalanden om kärnkraften som riksdagen har

gjort finner utskottet det inte motiverat med ett lagstadgat

förbud mot kärnkraftsproduktion efter år 2010. Utskottet ser

ingen avgörande skillnad mellan en sådan lagbestämmelse och nu

gällande riksdagsbeslut i frågan. De här aktuella

motionsyrkandena avstyrks därför.

Slutförvaring av utländskt kärnavfall

Enligt regeringens förslag skall, som tidigare redovisats,

införas i kärntekniklagen ett förbud mot slutförvaring av

utländskt använt kärnbränsle och kärnavfall i Sverige. I

propositionen påpekas att riksdagen flera gånger uttalat att en

grundläggande princip för Sveriges agerande är att varje land

tar fullt ansvar för det kärnavfall som uppkommer i landet.

Enligt regeringen är denna princip så viktig att den bör

lagfästas.

Enligt förslaget i propositionen skall bestämmelsen om detta

förbud tas in i en ny paragraf, 5a§. Från förbudet skall

undantag kunna medges om det finns synnerliga skäl. Skälen

utvecklas i specialmotiveringen där det betonas att undantag

från förbudet skall meddelas med stor restriktivitet. Enligt

regeringen kan synnerliga skäl föreligga exempelvis om det vid

en samlad bedömning visar sig lämpligast från säkerhets- och

strålskyddssynpunkt att en liten mängd material slutförvaras i

Sverige. Undantag som strider mot det svenska avfallsprogrammet

får inte medges. En allmän utgångspunkt för tillståndsprövningen

bör enligt regeringen vara att det utländska material som totalt

sett kan komma att förvaras i Sverige inte med avseende på mängd

eller aktivitet får överstiga någon procent av det beräknade

svenska kärnavfallet.

Enligt ett yrkande i motion 1992/93:N39 (-) skall inget

undantag från förbudet kunna lämnas. Motionären anser

visserligen att det inte kan uteslutas att det i något fall kan

gagna säkerhets- och miljöintressen att kärnavfall tas om hand i

Sverige. För att en genomgripande demokratisk beslutsprocess

skall garanteras borde emellertid beslut om en sådan

slutförvaring fattas av riksdagen med åtföljande lagändring.

Därför bör nu ett strikt förbud mot slutförvaring av utländskt

kärnavfall m.m. införas.

Utskottet instämmer i regeringens uppfattning att det i

kärntekniklagen bör införas ett förbud mot slutförvaring i

Sverige av utländskt använt kärnbränsle och kärnavfall. Att

varje land skall ta fullt ansvar för det kärnavfall som

uppkommer i resp. land är, som framhålls i propositionen, en

grundläggande princip för Sveriges agerande på området. Därmed

följer att slutförvaring av kärnavfall från kärnteknisk

verksamhet i utlandet inte skall förekomma i Sverige.

I likhet med vad som anförs i propositionen bör det emellertid

finnas en möjlighet -- om det föreligger synnerliga skäl -- att

genom ett särskilt tillstånd medge undantag från förbudet. Som

sägs i specialmotiveringen och i linje med vad som anförs i

motion 1992/93:N39 (-) kan det i vissa fall visa sig lämpligast

från säkerhets- och strålskyddssynpunkt att en liten mängd

material slutförvaras i Sverige. Utskottet vill dock betona det

angelägna i att sådana tillstånd meddelas med stor

restriktivitet. Att överlåta till riksdagen att fatta sådana

enskilda beslut, såsom föreslås i nyssnämnda motion, finner

utskottet inte ändamålsenligt. Utskottet tillstyrker därför

regeringens förslag till 5a§ och avstyrker motion

1992/93:N39 (-) i nu aktuell del.

Förbud mot vissa förberedande åtgärder

Kärntekniklagen innehåller sedan år 1987 en bestämmelse, 6§,

enligt vilken ingen får utarbeta konstruktionsritningar, beräkna

kostnader, beställa utrustning eller vidta andra sådana

förberedande åtgärder i syfte att inom landet uppföra en

kärnkraftsreaktor. Förbudets funktion är att motverka att

personer inom en begränsad krets -- ansvariga för kraftföretag

vilka är tänkbara som reaktorinnehavare -- föranstaltar om

resurskrävande förberedande åtgärder i syfte att uppföra en viss

kärnkraftsreaktor. Såväl dessa personer som andra är dock

oförhindrade att plädera för fortsatt och ökad

kärnkraftsanvändning, inkl. uppförande av ytterligare reaktorer.

Inte heller inkräktar förbudet på möjligheterna till forskning

och utvecklingsarbete på kärnkraftsområdet och till svenskt

deltagande i internationellt samarbete på detta område.

Riksdagen avslog senast våren 1991 motioner (m) med krav på

att paragrafen skulle avskaffas. Utskottet (bet. 1990/91:NU29)

anförde att paragrafen kunde ses som ett naturligt komplement

till stadgandet i lagen att det inte får meddelas tillstånd till

att uppföra en kärnkraftsreaktor. Motionerna fick stöd i en

reservation (m, fp).

Enligt nuvarande bestämmelser (25§) kan den som bedriver

kärnteknisk verksamhet utan tillstånd enligt 5§ eller som

bryter mot det nu aktuella förbudet i 6§ dömas till böter

eller fängelse i högst två år. Som tidigare nämnts föreslås i

propositionen en straffskärpning vid grova brott mot lagen.

Vidare skall det gällande kravet på åtalsanmälan tas bort.

Utredningen om översyn av kärntekniklagstiftningen har

föreslagit att den nu aktuella bestämmelsen i 6§ skall

avskaffas. Enligt utredningen (s.335) tillgodoses motivet för

bestämmelsen redan genom förbudet enligt lagen att lämna

tillstånd till nya kärnkraftsreaktorer. Det anförs också att

bestämmelsen inte kan anses vara motiverad av säkerhetsskäl och

att den därför i princip inte hör hemma i kärntekniklagen, som

är att betrakta som en säkerhetslag. Utredningen framhåller

också att det nuvarande kravet om åtalsanmälan vid införandet av

6§ sågs som en extra garanti mot att bestämmelsen skulle kunna

åberopas i andra sammanhang än som var avsett. Utredningen anför

mot den bakgrunden sitt förslag -- som regeringen därefter

anslutit sig till -- om att kravet på åtalsanmälan skall tas

bort som ett ytterligare motiv för att förbudet enligt 6§

skall avskaffas.

Regeringen har i propositionen inte berört utredningens

förslag beträffande 6§.

I motion 1992/93:N36 (m) karakteriseras bestämmelsen i 6§

som ett "tankeförbud". Företag som skulle vilja visa hur en ny

kraftproduktion, baserad på kärnteknik, skulle kunna tillföras

det svenska kraftsystemet får inte göra detta utan att den

ansvarige hotas med flera års fängelse, anför motionären. Han

riktar stark kritik mot regeringens förslag om skärpt straff för

brott mot den aktuella paragrafen. Om bestämmelsen skall

bibehållas borde straffsatsen i stället slopas helt.

Det kan knappast gagna någon att lägga munkavle på

uppfinningsrikedomen, heter det i motion 1992/93:N40 (nyd). Där

krävs att den aktuella bestämmelsen skall upphävas. Enligt

motionärerna är utveckling och projektering av nya reaktorer

intimt förknippade med utveckling av förbättrad säkerhet i de

befintliga kärnkraftverken.

Utskottet finner inte anledning att i det nu aktuella

sammanhanget behandla frågan om 6§ i kärntekniklagen.

Motionerna avstyrks med det sagda.

Ersättningsinvesteringar

Den tidigare nämnda utredningen hade bl.a. i uppdrag att

bedöma möjligheten att begränsa rätten till

ersättningsinvesteringar för de fall det enda syftet med

investeringen är att förlänga livslängden hos ett kärnkraftverk.

Enligt utredningen (s.326) är det svårt att särskilja sådana

investeringar från sådana som är nödvändiga från

säkerhetssynpunkt.

Regeringen instämmer i denna uppfattning och meddelar att den

därför inte är beredd att föreslå en bestämmelse om förbud mot

ersättningsinvesteringar.

Det finns en påtaglig risk, anförs det i motion 1992/93:N38

(v), för att stora kostbara investeringar i kärnkraftsaggregat

kommer att användas som argument för att driften av aggregaten

skall tillåtas pågå efter år 2010. Riksdagen bör därför, enligt

motionärerna, begära att regeringen återkommer med förslag om

sådan ändring av kärntekniklagen att investeringar som görs av

annat än strikt säkerhetsmässiga skäl inte skall tillåtas. I

motionen påpekas att Kammarrätten i Jönköping och Greenpeace vid

remissbehandlingen av utredningsbetänkandet har lagt fram

förslag till lagtekniska lösningar i nu berört avseende, vilka

borde prövas ytterligare.

Utskottet ansluter sig till regeringens uppfattning i

denna fråga. Det får aldrig uppstå någon osäkerhet kring

investeringar som bl.a. har till syfte att förbättra säkerheten

och strålskyddet. Med hänsyn härtill avstyrker utskottet det nu

aktuella yrkandet i motion 1992/93:N38 (v).

Export av kärnteknisk utrustning

För export av kärnteknisk utrustning m.m. krävs tillstånd

enligt kärntekniklagen. Närmare föreskrifter finns i

kärnteknikförordningen, som bl.a. innehåller en lista över

utrustning och material som inte får föras ut utan tillstånd.

I motionerna 1991/92:N419 (v) och 1992/93:N38 (v) efterlyses

förslag från regeringen om förbud mot export av kärnteknisk

utrustning. I enlighet med beslutet att avveckla kärnkraften av

säkerhetsskäl bör export av kärnkraftsteknologi förbjudas,

anförs det i den förstnämnda motionen. Liknande synpunkter

kommer till uttryck i den andra motionen. Där sägs emellertid

också att det i vissa extrema situationer kan finnas skäl för

svensk export av kärnteknik och kärntekniskt kunnande, t.ex. som

en del i ett internationellt åtagande för att öka säkerheten i

östeuropeiska kärnkraftsreaktorer.

Riksdagen har vid flera tillfällen på förslag av utskottet

avslagit liknande motioner. Vid det senaste tillfället, hösten

1991, redovisade utskottet (bet. 1991/92:NU1) överväganden som

hade gjorts i en utredning om export av farliga varor.

Utgångspunkten för dessa överväganden hade varit att det är

etiskt oförsvarligt att till andra länder exportera produkter

som av hänsyn till risken för allvarlig skada på person eller i

miljön inte får användas i Sverige. Avsteg skulle dock kunna

vara motiverade, t.ex. när mottagarlandet gör andra

riskvärderingar än vad som görs här i landet. Motionen fick stöd

i en meningsyttring (v).

Utskottet vidhåller sin tidigare intagna ståndpunkt och

avstyrker alltså motionerna 1991/92:N419 (v) och 1992/93:N38 (v)

i berörda delar.

Övriga ändringar i kärntekniklagen

Utskottet har i ett inledande avsnitt redovisat det

huvudsakliga innehållet i regeringens förslag till ändringar i

kärntekniklagen. Utöver de ändringar som tillstyrkts i

föregående avsnitt tillstyrker utskottet regeringens förslag

till övriga ändringar i lagen.

Ny lag om finansiering av framtida utgifter för använt

kärnbränsle

Enligt lagen (1981:669) om finansiering av framtida utgifter

för använt kärnbränsle m.m. (finansieringslagen) är innehavarna

av kärnkraftsreaktorerna skyldiga att svara för kostnaderna för

hantering och slutförvaring av använt kärnbränsle, avveckling

och rivning av reaktoranläggningar samt forsknings- och

utvecklingsverksamhet inom kärnavfallsområdet, m.m. För att

säkerställa att medel finns tillgängliga för att betala dessa

kostnader skall innehavarna årligen, så länge resp. reaktor är i

drift, erlägga en avgift till staten. Storleken på avgiften

bestäms av regeringen efter förslag av -- sedan den 1 juli 1992

-- Statens kärnkraftinspektion (tidigare Statens

kärnbränslenämnd).

I enlighet med utredningens förslag framläggs i propositionen

förslag om en redaktionell omarbetning av finansieringslagen.

Vissa bestämmelser utan direkt samband med finansieringsfrågorna

har överförts till kärntekniklagen. Eftersom den föreslagna

omredigeringen innebär en ny disposition av bestämmelserna och

att flera bestämmelser får en ny lydelse föreslår regeringen att

finansieringslagen skall ersättas av en ny lag med samma

benämning. Den nya lagen återges i bilaga 2.

Utskottet tillstyrker det nu aktuella lagförslaget.

Den avgift som reaktorinnehavarna skall erlägga enligt

finansieringslagen har sedan år 1984 legat på i genomsnitt 1,9

öre per kWh; dock gäller fr.o.m. år 1987 att avgiften har

varierat för de olika kärnkraftverken från 1,7 till 2,2 öre per

kWh.

I motion 1992/93:N39 (-) föreslås att riksdagen hos regeringen

skall begära en redovisning över den aktuella avgiftens storlek

vid olika avvecklingsalternativ. Om avvecklingen av kärnkraften

skall vara slutförd till år 2010 måste den påbörjas med det

snaraste, hävdar motionären. Hon anför att för de anläggningar

som först tas ur bruk kommer de inbetalade avgifterna inte att

täcka berörda kostnader för avfallshantering och nedmontering av

reaktorer. Principen bör vara, sägs det i motionen, att

betalningsansvaret skall åvila reaktorinnehavarna även vid en

snabb avveckling av kärnkraften.

Våren 1992 meddelade miljöminister Olof Johansson i en

proposition (prop. 1991/92:99) om bl.a. ändringar i den statliga

organisationen på kärnavfallsområdet att han ansåg att en

översyn av finansieringslagen borde göras i syfte att utreda

möjligheterna att förändra formerna för kapitalförvaltningen så

att en hög och säker avkastning på fonderade medel från

avgifterna kunde tryggas. Han anförde att han avsåg att

återkomma till regeringen med förslag om hur utredningsarbetet

borde bedrivas. Någon utredning har ännu inte tillsatts.

Kärnbränslenämnden har återkommande under de senaste åren

föreslagit en höjning av de aktuella avgifterna. För år 1992

föreslog nämnden sålunda en höjning till i genomsnitt 2,2 öre

per kWh. Vid beräkningen av avgiftens storlek har nämnden utgått

från att varje reaktor skall drivas under 25 år. I avvaktan på

resultatet av den aviserade utredningen om en översyn av

kapitalförvaltningen beslutade regeringen i december 1991 om

oförändrade avgifter för år 1992. Kärnkraftinspektionen, som

numera har att föreslå avgiftens storlek, har i oktober 1992

föreslagit att avgifterna för år 1993 skall höjas till i

genomsnitt 2,1 öre per kWh.

Som tidigare nämnts ankommer det enligt finansieringslagen på

regeringen att årligen fastställa avgiften för det angivna

ändamålet med utgångspunkt i tillsynsmyndighetens förslag.

Utskottet förutsätter att regeringen löpande följer

utvecklingen av berörda kostnader och att denna uppföljning

läggs till grund för avgiftssättningen. Utskottet finner vidare

skäl att hänvisa till den aviserade översynen av formerna för

den aktuella kapitalförvaltningen. Med hänsyn till det anförda

avstyrks motion 1992/93:N39 (-) såvitt här är i fråga.

Övriga lagförslag

I propositionen framläggs tre ytterligare lagförslag. I

enlighet med förslaget till ändring i kärntekniklagen föreslås

att regler om upprättande av miljökonsekvensbeskrivningar skall

intas i strålskyddslagen (1988:220). Vidare framläggs förslag om

att lagen (1988:1597) om finansiering av hanteringen av visst

radioaktivt avfall m.m. (den s.k. Studsvikslagen) skall ändras

på grund av genomförd omstrukturering av Studsvik AB. Därjämte

kompletteras förteckningen över de åtgärder som skall

finansieras med avgifter enligt lagen. Slutligen förslås i

propositionen en redaktionell ändring i kommunalskattelagen

(1928:370).

Också de tre nu nämnda lagförslagen tillstyrks av

utskottet.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande begränsning av tillståndstiden

att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:N37 och

1992/93:N38 yrkande 1 antar det i proposition 1992/93:98

framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1984:3) om

kärnteknisk verksamhet i vad avser 5§,

men. (v) - delvis

2. beträffande slutförvaring av utländskt kärnavfall

att riksdagen med avslag på motion 1992/93:N39 yrkande 1 antar

det i proposition 1992/93:98 framlagda förslaget till lag om

ändring i lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet i vad avser

5a§,

3. beträffande förbud mot vissa förberedande åtgärder

att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:N36 och

1992/93:N40 antar det i proposition 1992/93:98 framlagda

förslaget till lag om ändring i lagen (1984:3) om kärnteknisk

verksamhet i vad avser 1 och 25§§,

res. (nyd)

4. beträffande ersättningsinvesteringar

att riksdagen avslår motion 1992/93:N38 yrkande 2,

men. (v) - delvis

5. beträffande export av kärnteknisk utrustning

att riksdagen avslår motionerna 1991/92:N419 yrkande 8 och

1992/93:N38 yrkande 3,

men. (v) - delvis

6. beträffande övriga ändringar i kärntekniklagen

att riksdagen antar det i proposition 1992/93:98 framlagda

förslaget till lag om ändring i lagen (1984:3) om kärnteknisk

verksamhet i den mån det inte omfattas av utskottets hemställan

under 1--3, dock med ändring i 2§ att orden "kärnteknisk

anläggning", "kärnämne" och "kärnavfall" efter siffrorna 1--3

kursiveras,

7. beträffande ny lag om finansiering av framtida utgifter

för använt kärnbränsle

att riksdagen antar det i proposition 1992/93:98 framlagda

förslaget till lag om finansiering av framtida utgifter för

använt kärnbränsle m.m.,

8. beträffande redovisning av kostnaderna vid olika

avvecklingsalternativ

att riksdagen avslår motion 1992/93:N39 yrkande 2,

men. (v) - delvis

9. beträffande övriga lagförslag

att riksdagen antar de i proposition 1992/93:98 framlagda

förslagen till

a) lag om ändring i strålskyddslagen (1988:220),

b) lag om ändring i lagen (1988:1597) om finansiering av

hanteringen av visst radioaktivt avfall m.m., dock med ändring i

1§ 5 att ordet "till" skall tillföras efter ordet

"anslutning",

c) lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370).

Stockholm den 8 december 1992

På näringsutskottets vägnar

Rolf Dahlberg

I beslutet har deltagit: Rolf Dahlberg (m), Birgitta

Johansson (s), Axel Andersson (s), Gudrun Norberg (fp), Kjell

Ericsson (c), Reynoldh Furustrand (s), Karin Falkmer (m), Leif

Marklund (s), Bengt Dalström (nyd), Mats Lindberg (s), Olle

Lindström (m), Göran Persson (s), Jan Backman (m), Bo

Bernhardsson (s) och Roland Lében (kds).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Rolf L Nilson (v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservation

Förbud mot vissa förberedande åtgärder (mom.3)

Bengt Dalström (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.6 som

börjar med "Utskottet finner" och slutar med "det sagda"

bort ha följande lydelse:

I likhet med vad företrädarna för Moderata samlingspartiet och

Folkpartiet liberalerna anförde när liknande motioner senast

behandlades i riksdagen anser utskottet att den aktuella

paragrafen i kärntekniklagen bör avskaffas. Bestämmelsen verkar

hämmande på den tekniska utvecklingen. Även om förbudet har

begränsad räckvidd vad gäller antalet personer som kan bli

föremål för straffsanktion, innebär det ett uppenbart ingrepp i

opinionsbildningen liksom också i möjligheten att redovisa

alternativa utvecklingsprojekt på området. Som sägs i motion

1992/93:N40 (nyd) motverkar bestämmelsen därmed utvecklingen för

en förbättrad säkerhet i de befintliga kärnkraftsreaktorerna.

Med hänsyn till det sagda anser utskottet att riksdagen bör

avskaffa bestämmelsen. Därmed skulle motion 1992/93:N40 (nyd)

bli tillgodosedd, liksom också motion 1992/93:N36 (m).

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande

lydelse:

3. beträffande förbud mot vissa förberedande åtgärder

att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:N36 och

1992/93:N40

dels antar det i proposition 1992/93:98 framlagda

förslaget till lag om ändring i lagen (1984:3) om kärnteknisk

verksamhet i vad avser 1 och 25§§, dock med ändring att

paragraferna erhåller lydelse enligt Alternativt förslag i

bilaga 3,

dels beslutar att 6§ nämnda lag skall upphöra att gälla

samt att ingressen till regeringens förslag till lag om ändring

i lagen om kärnteknisk verksamhet ändras på sätt som föranleds

härav.

Särskilt yttrande

Förbud mot vissa förberedande åtgärder (mom.3)

Rolf Dahlberg (m), Gudrun Norberg (fp), Karin Falkmer (m),

Olle Lindström (m) och Jan Backman (m) anför:

I enlighet med vad företrädarna för Moderata samlingspartiet

och Folkpartiet liberalerna anförde våren 1991 (bet.

1990/91:NU29 res. 9) anser vi att 6§ i kärntekniklagen om

förbud mot vissa förberedande åtgärder för att uppföra en

kärnkraftsreaktor bör avskaffas. Vi menar emellertid att denna

fråga inte bör behandlas i det nu aktuella sammanhanget.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,

vilket inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.

Rolf L Nilson (v) anför:

I likhet med vad som anförs i bl.a. motion 1992/93:N38 (v)

anser jag att det finns ett påtagligt behov av en lagändring som

tydligt anger att kärnkraften skall vara avvecklad senast år

2010. Flera uttalanden från företrädare för kraftverksindustrin

visar att industrin inte fäster någon större tilltro till

riksdagens uttalanden om kärnkraftens avveckling. De har därför

inte påbörjat någon planering inför denna avveckling. Jag

tillstyrker följaktligen yrkandena i motionerna 1992/93:N37

(kds, s, fp, c, v, -) och 1992/93:N38 (v) om förslag till

lagändring om begränsning av tillståndstiden för

kärnkraftsreaktorerna.

Jag ansluter mig vidare till kravet i sistnämnda motion på att

regeringen skall anmodas återkomma till riksdagen med förslag

till en sådan ändring i kärntekniklagen att investeringar i

kärnkraftverk som görs av annat än strikt säkerhetsmässiga skäl,

s.k. ersättningsinvesteringar, inte skall tillåtas. I annat

fall finns det risk för att dyrbara investeringar i olika

kärnkraftsaggregat kommer att utnyttjas som argument för drift

av aggregaten efter år 2010. Som sägs i motion 1992/93:N38 (v)

har Kammarrätten i Jönköping och Greenpeace lagt fram förslag

till lagtekniska lösningar i frågan som det finns all anledning

att pröva ytterligare.

Också yrkandena i motionerna 1991/92:N419 (v) och 1992/93:N38

(v) om en lagändring med syfte att förbjuda export av

kärnteknisk utrustning ansluter jag mig till. En logisk följd

av beslutet om avveckling av kärnkraften måste vara att även

export av kärnteknisk utrustning upphör; det som inte accepteras

i Sverige skall inte heller exporteras till andra länder. Som

sägs i sistnämnda motion bör det emellertid, om synnerliga skäl

föreligger, kunna lämnas undantag från detta förbud. Ett sådant

skäl kan t.ex. föreligga i anslutning till ett internationellt

åtagande om säkerhetshöjande åtgärder i östeuropeiska

kärnkraftsreaktorer.

Slutligen tillstyrker jag kravet i motion 1992/93:N39 (-) på

en redovisning av kostnaderna vid olika

avvecklingsalternativ. Enligt min mening bör kärnkraften

skyndsamt avvecklas. De nu fem avstängda kärnkraftsreaktorerna

bör bli startpunkten för avvecklingen av svensk kärnkraft.

Regeringen bör, i enlighet med vad som sägs i nyssnämnda motion,

återkomma till riksdagen med redovisning av hur olika alternativ

för den fortsatta kärnkraftsavvecklingen påverkar den aktuella

avgiftens storlek. Regeringen bör härvid även beakta att Statens

kärnbränslenämnd tidigare vid återkommande tillfällen föreslagit

en högre avgift än den som regeringen senare fastställt.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottets

hemställan under punkterna 1, 4, 5 och 8 bort ha följande

lydelse:

1. beträffande begränsning av tillståndstiden

att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:N37 och

1992/93:N38 yrkande 1 antar det i proposition 1992/93:98

framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1984:3) om

kärnteknisk verksamhet i vad avser 5§, dock med ändring att

paragrafen erhåller lydelse enligt Alternativt förslag i

bilaga 4,

4. beträffande ersättningsinvesteringar

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:N38 yrkande 2 som

sin mening ger regeringen till känna vad i det föregående

anförts i denna del,

5. beträffande export av kärnteknisk utrustning

att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:N419 yrkande

8 och 1992/93:N38 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till

känna vad i det föregående anförts i denna del,

8. beträffande redovisning av kostnaderna vid olika

avvecklingsalternativ

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:N39 yrkande 2 som

sin mening ger regeringen till känna vad i det föregående

anförts i denna del.

Regeringens förslag till

Lag om ändring i lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet

Bilaga 1

Regeringens förslag till

Lag om finansiering av framtida utgifter för använt

kärnbränsle m.m.

Bilaga 2

I reservationen föreslagen ändring i regeringens förslag

till lag om ändring i lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet

Bilaga 3

Regeringens förslag Alternativt förslag

1§

Denna lag gäller Denna lag gäller

kärnteknisk verksamhet, kärnteknisk verksamhet.

m.m.

Med sådan -- -- -- -- -- -- -- regeringen föreskriver.

25 §

Till böter eller Till böter eller

fängelse i högst två fängelse i högst två

år döms den som med år döms den som med

uppsåt eller av oaktsamhet uppsåt eller av oaktsamhet

1. bedriver kärnteknisk 1. bedriver kärnteknisk

verksamhet utan tillstånd verksamhet utan tillstånd

enligt 5§ eller 5a§ enligt 5§ eller 5a§

andra stycket eller bryter mot andra stycket, eller

6§, eller

2. åsidosätter villkor eller föreskrifter som meddelats med

stöd av denna lag.

Den som -- -- -- -- -- -- -- två år.

I meningsyttringen föreslagen ändring i regeringens förslag

till lag om ändring i lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet

Bilaga 4

Regeringens förslag Alternativt förslag

5 §

För kärnteknisk För kärnteknisk

verksamhet krävs verksamhet krävs

tillstånd enligt denna lag. tillstånd enligt denna lag.

Frågor om tillstånd Frågor om tillstånd

prövas av regeringen eller prövas av regeringen eller

den myndighet som regeringen den myndighet som regeringen

bestämmer. bestämmer. Varje

tillstånd att driva en

kärnkraftsreaktor upphör

senast den 31 december 2010.

En tillståndshavare -- -- -- -- -- av tillståndshavaren.

Innehåll

Ärendet1

Sammanfattning1

Propositionen1

Motionerna2

Utskottet3

Ändringar i kärntekniklagen3

Inledning3

Begränsning av tillståndstiden3

Slutförvaring av utländskt kärnavfall4

Förbud mot vissa förberedande åtgärder5

Ersättningsinvesteringar6

Export av kärnteknisk utrustning7

Övriga ändringar i kärntekniklagen7

Ny lag om finansiering av framtida utgifter för använt

kärnbränsle7

Övriga lagförslag9

Hemställan9

Reservation

Förbud mot vissa förberedande åtgärder (nyd)10

Särskilt yttrande

Förbud mot vissa förberedande åtgärder (m, fp)11

Meningsyttring av suppleant (v)11

Bilagor

1. Regeringens förslag till lag om ändring i lagen om

kärnteknisk verksamhet14

2. Regeringens förslag till lag om finansiering av framtida

utgifter för använt kärnbränsle m.m.22

3. I reservationen föreslagen ändring i regeringens förslag

till lag om ändring i lagen om kärnteknisk verksamhet24

4. I meningsyttringen föreslagen ändring i regeringens förslag

till lag om ändring i lagen om kärnteknisk verksamhet25