Bet. 1992/93:NU17

Näringsutskottets betänkande

1992/93:NU17

Ny konkurrenslagstiftning

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Bilaga 1

1992/93

NU17

Ärendet

I detta betänkande behandlas

dels proposition 1992/93:56 om ny konkurrenslagstiftning,

dels sex motioner som har väckts med anledning av

propositionen,

dels -- helt eller delvis -- tio motioner om

konkurrenspolitiken från allmänna motionstiden.

Yttranden i ärendet har avgivits av konstitutionsutskottet

(1992/93:KU4y; bilaga 2) och lagutskottet (1992/93:LU3y;

bilaga 3).

Upplysningar och synpunkter har inför utskottet lämnats av

företrädare för ICA Handlarnas AB, Kooperativa förbundet,

Kronägg, Lantbrukarnas riksförbund, Petroleumhandelns

riksförbund, Slakteriförbundet SCAN, Svenska lantmännens

riksförbund, Svenska taxiförbundet, Sveriges köpmannaförbund och

Sveriges livsmedelshandlareförbund. Vidare har ett flertal

skrivelser i ärendet ingivits till utskottet.

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om en ny

konkurrenslagstiftning. Förslaget innebär att det -- efter

förebild från EG:s och EES-avtalets konkurrensregler -- införs

principiella förbud dels mot konkurrensbegränsande samarbete

mellan företag, dels mot missbruk av en dominerande ställning.

Såväl enskilda undantag som s.k. gruppundantag skall kunna

medges från förbudet mot samarbete. Hittillsvarande system med

förvärvskontroll behålls men ges en annorlunda utformning.

Såvitt gäller gruppundantag finner utskottet inte skäl för

riksdagen att uttala sig om den närmare inriktningen av de

föreskrifter som förutsätts bli utfärdade härom. Beträffande

lagens tillämpningsområde utgår utskottet från att den i

propositionen angivna riktlinjen för bedömning av samverkan

mellan små företag tillämpas flexibelt.

Motioner (c; kds) med krav på att den samverkan som förekommer

på jordbruksområdet skall undantas från konkurrenslagens

tillämpning eller särbehandlas i något annat avseende avstyrks.

Utskottet hänvisar till Omställningskommissionens uppdrag och

förutsätter att dess synpunkter kommer att prövas.

Likaså avstyrker utskottet en rad yrkanden som rör

förvärvskontrollen. Detta gäller två motioner (nyd; v) som båda

innehåller krav på dels att den i propositionen föreslagna

beloppsgränsen skall slopas, dels att en möjlighet att bryta upp

befintliga företagskoncentrationer skall införas i lagen.

Motionsförslagen följs upp i reservationer (nyd) resp. en

meningsyttring (v). Den föreslagna instansordningen vid

förvärvskontrollen -- med Stockholms tingsrätt som första och

Marknadsdomstolen som sista instans -- kritiseras i en motion

(s); motionärerna anser att hittillsvarande system med

Marknadsdomstolen som prövande och regeringen som fastställande

instans bör behållas. Utskottet avstyrker motionsyrkandet men

framhåller att kravet på snabbhet i det processuella förfarandet

inte får eftersättas. En reservation (s) anmäls i denna fråga.

Regeringens förslag till ändring i viss annan lagstiftning som

hänger samman med konkurrenslagen liksom i lagen om ett

europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES) tillstyrks samtidigt

av utskottet.

Propositionen

Huvudsakligt innehåll

I proposition 1992/93:56 läggs fram förslag till en ny

konkurrenslag, som skall ersätta den nuvarande konkurrenslagen

(1982:729) och lagen (1991:921) om förbud mot

konkurrensbegränsning i fråga om jordbruksprodukter. Vidare

framläggs förslag till viss annan lagstiftning som hänger samman

därmed. Slutligen föreslås en ändring i lagen om ett europeiskt

ekonomiskt samarbetsområde (EES).

Förslaget till ny konkurrenslag innebär bl.a. följande.

De materiella konkurrensreglerna i lagen utformas efter

förebild från EG:s konkurrensregler i Romfördraget och

EES-avtalets konkurrensregler. Det innebär principiella förbud

dels mot samarbete mellan företag som har till syfte att

begränsa konkurrensen på den svenska marknaden eller som ger

detta resultat, dels mot missbruk från ett eller flera företags

sida av en dominerande ställning på den svenska marknaden.

Från förbudet mot konkurrensbegränsande samarbete mellan

företag skall undantag kunna medges i enskilda fall av

Konkurrensverket. Undantag från förbudet skall också kunna gälla

för grupper av avtal som uppfyller förutsättningarna för

enskilda undantag. Föreskrifter om sådana gruppundantag skall

beslutas av regeringen eller den myndighet som regeringen

bestämmer.

Avtal som är förbjudna är ogiltiga.

Möjlighet finns för ett företag att efter ansökan hos

Konkurrensverket få en förklaring om att förbuden inte är

tillämpliga för företaget (icke-ingripandebesked).

En överträdelse av förbuden skall kunna medföra

skadeståndsskyldighet och konkurrensrättsliga ingripanden i form

av dels åläggande vid vite att upphöra med en pågående

överträdelse, dels åläggande att betala konkurrensskadeavgift

för en redan begången överträdelse. En konkurrensskadeavgift

skall kunna uppgå till högst tio procent av företagets

årsomsättning. Konkurrensverket beslutar om åläggande vid vite

att upphöra med överträdelser av förbuden. Beslut om skyldighet

att betala konkurrensskadeavgift meddelas av domstol på talan av

Konkurrensverket. Verket skall vid utredningar om överträdelser

av förbuden kunna göra undersökningar hos företag för att få

fram bevismaterial.

Reglerna om kontroll av företagsförvärv får en något

annorlunda utformning än i den nuvarande lagen. Kontrollen skall

omfatta företagsförvärv där de berörda företagen tillsammans har

en årsomsättning som överstiger fyra miljarder kronor. Sådana

företagsförvärv skall anmälas till Konkurrensverket för

prövning. Ingripande skall kunna ske om företagsförvärvet får

antas leda till mer påtagliga skadliga effekter för konkurrensen

i ett långsiktigt perspektiv.

Domstolsprövningen av konkurrensrättsliga mål skall tills

vidare ske enligt en tvåinstansordning med specialiserade

domstolar. Stockholms tingsrätt skall som första instans pröva

mål om konkurrensskadeavgift och företagsförvärv.

Konkurrensverkets beslut om undantag, icke-ingripandebesked och

vitesåläggande skall kunna överklagas hos Stockholms tingsrätt.

Stockholms tingsrätts avgöranden skall kunna överklagas hos

Marknadsdomstolen. Dess avgöranden skall inte kunna överklagas.

Frågor om skadestånd, ogiltighet och utdömande av viten enligt

lagen skall prövas av de allmänna domstolarna, men Stockholms

tingsätt skall alltid vara behörig att pröva mål om skadestånd

och utdömande av viten.

Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1993.

Särskilda övergångsbestämmelser föreslås emellertid för att

företagens omställning till de nya reglerna skall underlättas.

Den föreslagna ändringen i EES-lagen, som innebär en

tilläggsbestämmelse om gruppundantag, avses träda i kraft

samtidigt med den lagen.

Förslag

I propositionen föreslår regeringen -- efter föredragning av

näringsminister Per Westerberg -- att riksdagen antar de i

propositionen framlagda förslagen till

1. konkurrenslag,

2. lag om ändring i lagen (1956:245) om uppgiftsskyldighet

rörande pris- och konkurrensförhållanden,

3. lag om ändring i lagen (1970:417) om marknadsdomstol m.m.,

4. lag om ändring i CECA-lagen (1972:762),

5. lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385),

6. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),

7. lag om ändring i bankaktiebolagslagen (1987:618),

8. lag om ändring i sparbankslagen (1987:619),

9. lag om ändring i föreningsbankslagen (1987:620),

10. lag om ändring i lagen (1987:667) om ekonomiska

föreningar,

11. lag om ändring i lagen om ett europeiskt ekonomiskt

samarbetsområde (EES).

Lagförslagen har granskats av Lagrådet. Förslaget till

konkurrenslag återges i bilaga 1. Övriga lagförslag finns på

s.138--157 i propositionen.

Motionerna

De motioner som har väckts med anledning av proposition

1992/93:56 är följande:

1992/93:N7 av Birgitta Johansson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om den nya konkurrenslagen,

2. beslutar att intresseledamöter även fortsättningsvis skall

ingå i Marknadsdomstolen.

1992/93:N8 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen

1. avslår den föreslagna gränsen på 4 miljarder kronor i

årsomsättning för sammanslagna företag,

2. hos regeringen begär förslag till sådan ändring i

konkurrenslagstiftningen att existerande företagskoncentrationer

kan brytas upp,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om livsmedelsgrossisterna.

1992/93:N9 av Ian Wachtmeister och Harriet Colliander (båda

nyd) vari yrkas att riksdagen

1. avslår begränsningsregeln i 37§ förslag till

konkurrenslag som innebär att frågan om företagsförvärv endast

gäller företag eller verksamheter som tillsammans har en

omsättning föregående räkenskapsår som överstiger 4 miljarder

kronor,

2. inför en möjlighet att bryta upp bestående

företagskoncentrationer,

3. som sin mening ger regeringen till känna att en utredning

bör tillsättas som, utifrån grundsynen att största möjliga

konkurrens bör råda i det svenska samhället, får till uppgift

att lägga fram ett lagförslag inom konkurrenslagstiftningens ram

som begränsar ägar- och företagskoncentrationen inom

massmedierna.

1992/93:N10 av Bengt Dalström och Bert Karlsson (båda nyd)

vari yrkas att riksdagen utformar konkurrenslagstiftningen på

sådant sätt att möjligheterna att tillämpa det s.k.

SA/VA-systemet inom detaljhandeln elimineras eller begränsas.

1992/93:N11 av Carl Olov Persson och Harry Staaf (båda kds)

vari yrkas att riksdagen

1. begär att regeringen snarast återkommer med förslag till

undantag motsvarande EG:s förordning 26/1962,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om gemensam finansiering av förluster i samband med

export av jordbruksprodukter,

3. beslutar att kooperation och kooperativ samverkan i

federativ form jämställs med aktiebolag och koncerner i

konkurrenslagens tilllämpning,

4. beslutar att gränserna för samverkan sätts lika med

samgående för dominans på relevant marknad i enlighet med vad i

motionen anförts.

1992/93:N12 av Lennart Brunander och Birgitta Carlsson (båda

c) vari yrkas att riksdagen

1. beslutar i enlighet med vad i motionen anförts om dubbel

prövning av EG-myndighet och Konkurrensverket,

2. begär att regeringen snarast återkommer med förslag till

undantag motsvarande EG:s förordning 26/1962,

3. beslutar att undantagstiden förlängs till tio år,

4. beslutar att ej förbjuda gemensam finansiering av förluster

i samband med export av jordbruksprodukter,

5. beslutar att kooperation och kooperativ samverkan i

federativ form jämställs med aktiebolag och koncerner i

konkurrenslagens tilllämpning,

6. beslutar att gränserna för samverkan sätts lika med

samgående för dominans på relevant marknad i enlighet med vad i

motionen anförts.

De motioner från allmänna motionstiden som behandlas här

är följande:

1991/92:Fi208 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) såvitt gäller

yrkandena att riksdagen

14. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att slopa alla monopol -- statliga, kommunala,

kooperativa, fackliga och privata -- utom de som är absolut

nödvändiga i en demokrati,

15. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av att skydda den fria konkurrensen med lagar

efter förebild från det amerikanska systemet.

1991/92:Jo203 av Göran Persson m.fl. (s) såvitt gäller

yrkandet (5) att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om förverkligande av

konkurrenslagstiftningen.

1991/92:N244 av Carin Lundberg m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om horisontell prissamverkan.

1991/92:N247 av Holger Gustafsson (kds) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om lika konkurrensregler för olika

företagsformer och att svenska företags roll som marknadsaktörer

skall värderas i ett EG-perspektiv redan nu.

1991/92:N251 av Bert Karlsson och Bengt Dalström (båda nyd)

såvitt gäller yrkandena att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utformningen av den nya konkurrenslagstiftningen,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om befogenheterna för den nya konkurrensmyndigheten,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om förbud mot leveransvägran,

4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om otillbörlig sänkning av priset i syfte att skada

konkurrenter med svagare ekonomi,

5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om förbud mot att ställa otillbörliga kvantitetskrav i

syfte att styra marknaden,

6. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om förbud mot prisstyrning från fabrikanter,

generalagenter, importörer, grossister o.dyl.,

8. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett långtgående förbud mot kartellbildningar,

oligopol, monopol o.dyl.,

9. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att ingripande vid brott mot konkurrenslagstiftningen

måste ske snabbt och i övrigt bli betydligt effektivare,

10. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om effektiva och brottsavhållande sanktioner i

konkurrenslagstiftningen,

11. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om höga företagsböter för brott mot

konkurrenslagstiftningen vilka bör bestämmas i förhållande till

företagets omsättning.

1991/92:N258 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om det angelägna i att främst granska

verksamheten inom dagligvaruhandeln.

1991/92:N270 av Lars Werner m.fl. (v) såvitt gäller yrkandet

(10) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om konkurrenslagstiftningen.

1991/92:N272 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) såvitt gäller

yrkandena att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om nödvändigheten av en snabb opartisk översyn av

byggsektorn i syfte att åstadkomma konkurrensriktigare hantering

genom hela byggprocessen,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om skärpning och bevakning av konkurrenslagstiftningen

på området.

1991/92:N285 av Bert Karlsson (nyd) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om att bl.a. staten inte bör få gå in med stöd till nöjesparker,

djurparker o.d. om en momssänkning uteblir.

1991/92:N286 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) såvitt gäller

yrkandena att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utformningen av den nya konkurrenslagstiftningen och

med den fria konkurrensen som ledstjärna,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om befogenheterna för den nya konkurrensmyndigheten,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om förbud mot orimlig leveransvägran,

4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om orimlig sänkning av priset i uppenbart syfte att

tillfoga konkurrenter med svagare ekonomi skada (prisdumpning),

5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om förbud mot att ställa orimliga kvantitetskrav i syfte

att styra marknaden,

6. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om förbud mot prisstyrning från fabrikanter,

generalagenter, importörer, grossister o.d.,

8. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett långtgående förbud mot monopol,

kartellbildningar, oligopol o.d.,

9. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om möjligheten att bryta upp karteller, oligopol o.d.,

10. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att ingripande vid brott mot konkurrenslagstiftningen

måste ske snabbt och i övrigt bli betydligt effektivare,

11. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om effektiva och brottsavhållande sanktioner i

konkurrenslagstiftningen,

12. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om höga företagsböter för brott mot

konkurrenslagstiftningen vilka bestäms i förhållande till

företagets omsättning.

Utskottet

Bakgrund

Gällande konkurrenslagstiftning

De grundläggande konkurrensbestämmelserna finns i

konkurrenslagen (1982:729), som trädde i kraft den 1 januari

1983 (prop. 1981/82:165, bet. NU55). Lagen har till ändamål att

främja en från allmän synpunkt önskvärd konkurrens inom

näringslivet genom åtgärder mot skadliga

konkurrensbegränsningar. Ingripanden mot konkurrensbegränsningar

kan ske enligt endera av två principer, missbruksprincipen och

förbudsprincipen.

Missbruksprincipen innebär att konkurrensmyndigheterna har

befogenhet att ingripa mot ett företag när det i ett enskilt

fall kan visas att det framkallar en konkurrensbegränsning som

har skadlig verkan. Denna princip kommer till uttryck i

konkurrenslagens generalklausul. Reglerna om förvärvskontroll,

som var en nyhet i 1983 års lagstiftning, är kopplade till

missbruksbestämmelsen. Syftet med ingripandet är att den

skadliga verkan skall undanröjas för framtiden. Förbudsprincipen

gäller förfaranden som anses i allmänhet ha skadlig verkan. I

konkurrenslagen finns två straffbelagda förbud, nämligen förbud

mot bruttopriser och anbudskarteller. Konkurrenslagens räckvidd

begränsas på olika sätt; den kan exempelvis inte åberopas mot

offentliga regleringar med konkurrensbegränsande verkningar.

Lagen (1991:921) om förbud mot konkurrensbegränsning i fråga

om jordbruksprodukter innehåller straffbelagda förbud dels mot

marknadsdelning och andra produktions- och utbudsbegränsningar,

dels mot gemensam finansiering av underskott vid försäljning av

jordbruksprodukter på export. Lagen trädde i kraft samtidigt som

avregleringen på jordbruksområdet inleddes, den 1 juli 1991.

Lagen (1956:245) om uppgiftsskyldighet rörande pris- och

konkurrensförhållanden innehåller bestämmelser om skyldighet för

näringsidkare att lämna sådana uppgifter som behövs för att

allmän kännedom om pris- och konkurrensförhållanden inom

näringslivet skall främjas.

Centrala konkurrensvårdande myndigheter är dels

Konkurrensverket, vilket inrättades den 1 juli 1992 i anslutning

till att Näringsfrihetsombudsmannen och Statens pris- och

konkurrensverk avvecklades (prop. 1991/92:100 bil. 13, bet.

NU20), dels Marknadsdomstolen. Vidare har länsstyrelserna sedan

den 1 juli 1992 vissa konkurrensfrämjande uppgifter (SFS

1992:773).

EG:s och EES-avtalets konkurrensregler

EG:s materiella konkurrensregler finns huvudsakligen i

Romfördragets artiklar 85 och 86.

Enligt artikel 85 är avtal mellan företag, beslut av

företagssammanslutningar och samordnade förfaranden, som kan

påverka handeln mellan medlemsstater och som har till syfte

eller resultat att hindra, begränsa eller snedvrida konkurrensen

inom den gemensamma marknaden oförenliga med den gemensamma

marknaden och förbjudna. En uppräkning görs av sådana avtal

eller beteenden som anses särskilt skadliga (p. 1). Vidare är

förbjudna avtal ogiltiga (p. 2). I samma artikel anges också

villkor för att undantag skall kunna beviljas (p. 3). Enligt

artikel 86 är ett eller flera företags missbruk av en

dominerande ställning på den gemensamma marknaden eller inom en

väsentlig del av denna, i den mån det kan påverka handeln mellan

medlemsstater, oförenligt med den gemensamma marknaden och

förbjudet. Även här finns en förteckning över de typer av

missbruk som särskilt kan omfattas av förbudet.

Inom EG finns också ett system med undantag för vissa

kategorier av avtal -- s.k. gruppundantag -- såvitt gäller

förbudet mot konkurrensbegränsande samarbete. För närvarande

finns åtta sådana gruppundantagsförordningar; de avser bl.a.

ensamåterförsäljaravtal och franchiseavtal. Gruppundantagen är

tidsbegränsade.

Närmare tillämpningsregler anges i särskilda förordningar.

Enligt förordningen (EEG) nr 26/62 gäller artikel 85.1 inte

sådana avtal etc. som utgör en del av en nationell

marknadsorganisation eller som behövs för att EG:s

jordbrukspolitiska mål enligt artikel 39 i Romfördraget skall

uppnås.

De materiella konkurrensreglerna har kompletterats genom

förordningen (EEG) nr 4064/89 om kontroll av

företagskoncentrationer, som trädde i kraft år 1990.

En omfattande praxis har utvecklats genom EG-domstolens

avgöranden avseende främst artiklarna 85 och 86. Vidare har

EG-kommissionen utfärdat olika tillkännagivanden.

Merparten av EG:s konkurrensregler har i anpassad form tagits

in i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). I

berörda delar kommer avtalet i sin tur att inkorporeras med

svensk rätt genom EES-lagen (prop. 1991/92:170, bet.

1992/93:EU1). Det innebär för Sveriges vidkommande att samma

regler i materiellt avseende som gäller inom EG kommer att bli

gällande för konkurrensbegränsningar med effekt på handeln

mellan Sverige och ett annat EFTA- eller ett EG-land.

Utredningar m.m.

Konkurrenskommittén, som hade till uppgift att utreda hur

konkurrenspolitiken kunde förstärkas, avlämnade år 1991 sitt

huvudbetänkande (SOU 1991:59) Konkurrens för ökad välfärd. I

detta presenterades förslag bl.a. till en ny konkurrenslag

innefattande två ytterligare speciella förbud, nämligen mot

prissamverkan och mot marknadsdelning. Betänkandet har

remissbehandlats. Inom ramen för kommitténs uppdrag har även en

rad andra betänkanden och kartläggningar redovisats.

I departementspromemorian (Ds 1992:18) Ny konkurrenslag

presenterade Näringsdepartementet våren 1992 ett delvis nytt

förslag till konkurrenslag. Även promemorian har

remissbehandlats.

Förslag till ny konkurrenslag

I proposition 1992/93:56 lägger regeringen fram förslag till

en ny konkurrenslag. Dess ändamål är att undanröja och motverka

hinder för en effektiv konkurrens i fråga om produktion av och

handel med varor, tjänster och andra nyttigheter.

De materiella konkurrensreglerna enligt EG:s och EES-avtalets

bestämmelser bör, enligt regeringens uppfattning, vara förebild

även för den nationella lagen. I enlighet härmed föreslås

principiella förbud dels mot konkurrensbegränsande samarbete

mellan företag, dels mot missbruk från ett eller flera företags

sida av en dominerande marknadsställning.

Sanktioner som skall kunna tillämpas är konkurrensskadeavgift

för begångna överträdelser samt åläggande vid vite att upphöra

med pågående överträdelse. Två slags civilrättsliga följder

införs. Förbjudna avtal är ogiltiga, och skadestånd skall kunna

utgå till en drabbad part då ett företag har överträtt något av

förbuden.

Systemet med kontroll av företagsförvärv behålls men får en

något annorlunda utformning.

Regeringens förslag syftar i första hand till en

effektivisering på det konkurrensrättsliga området. Därutöver

sägs att det vid utarbetandet av förslag till en ny

konkurrenslag är naturligt att ta närmandet till EG som

utgångspunkt. Det påpekas dock i propositionen att något krav på

harmonisering med EG:s regler inte föreligger. Självfallet

saknas kriteriet om att handeln över gränserna skall påverkas;

det är sålunda bara förhållandena på den svenska marknaden som

den nationella lagen skall avse.

Utskottet återkommer i det följande till enskilda delar i

regeringens förslag såvitt de berörs av motionsyrkanden, och i

övrigt i den mån utskottet funnit anledning att närmare

kommentera förslagen.

Inriktningen av konkurrenspolitiken

Fyra motionsyrkanden från allmänna motionstiden gäller

inriktningen av konkurrenspolitiken från mer generella

utgångspunkter.

Konkurrens överallt och på lika villkor är två viktiga krav

för ett framgångsrikt framtida Sverige, heter det i motion

1991/92:Fi208 (nyd). Ett uttalande av riksdagen om slopande av

alla monopol -- utom de som är absolut nödvändiga i en demokrati

-- begärs. Vidare efterlyses en lagstiftning med det amerikanska

systemet som förebild. Principiella synpunkter på utformningen

och tillämpningen av en ny konkurrenslagstiftning lämnas också i

motionerna 1991/92:N286 (nyd) och 1991/92:N251 (nyd); de går i

båda fallen ut på att den nuvarande lagen skall effektiviseras.

Kraftiga skärpningar i lagstiftningen förespråkas även i motion

1991/92:N270 (v).

Regeringen har i två nyligen avlämnade propositioner lagt fram

förslag med syfte att konkurrensen inom den offentliga sektorn

skall utvidgas. I proposition 1992/93:88 om offentlig

upphandling, som behandlas av finansutskottet (bet.

1992/93:FiU5), föreslås vissa regler som innebär en anpassning

till vad som gäller enligt EES-avtalet. I proposition 1992/93:43

om ökad konkurrens i kommunal verksamhet, som behandlas av

socialutskottet (bet. 1992/93:SoU9), föreslås ändringar i olika

speciallagar syftande till undanröjande av hinder som anses

föreligga för att kommunal verksamhet skall kunna läggas ut på

entreprenad. Vidare har Näringsdepartementet lagt fram

departementspromemorian Anbudskonkurrens vid offentlig

produktion (Ds 1992:121) med förslag om ett system med

obligatorisk upphandling vid sådan produktion.

Utskottet delar regeringens uppfattning om att

konkurrensförhållandena spelar en avgörande roll för dynamiken

och tillväxten i ett lands ekonomi. En effektiv konkurrens är

viktig också för konsumenterna genom att priserna pressas och

utbudet av varor och tjänster blir större och mer varierat. Även

för företagen är en effektiv konkurrens betydelsefull. Såsom

visas i propositionen har det emellertid i olika sammanhang

framkommit att konkurrensen inom omfattande och viktiga delar av

den svenska ekonomin är otillräcklig. Till denna slutsats har

Konkurrenskommittén kommit genom omfattande kartläggningar.

Vidare har en studie inom OECD (Organisationen för ekonomiskt

samarbete och utveckling) om köpkraftsnivåerna inom

medlemsländerna tydliggjort att Sverige har avsevärt högre

priser än omvärlden i sådana sektorer som är skyddade från

konkurrens.

Det är mot denna bakgrund angeläget att konkurrenstrycket

skärps genom en mer offensiv konkurrenspolitik. Ett viktigt

inslag är härvid att konkurrenslagstiftningen görs mer effektiv.

Det framlagda lagförslaget är, menar utskottet, väl ägnat att

tillgodose detta angelägna syfte. Såsom har redovisats i det

föregående har förslag därutöver lagts fram som går ut på att

den offentliga sektorn i större utsträckning skall utsättas för

konkurrens.

Sammanfattningsvis finner utskottet att förslaget i

propositionen innebär att marknadens aktörer får en viktig

signal om statsmakternas intentioner att utveckla och

vidmakthålla en marknadsekonomi, präglad av en effektiv

konkurrens i såväl privat som offentlig verksamhet. Lagförslaget

innebär dels att företagen får tillräckligt fasta spelregler för

sitt agerande, dels att en preventiv verkan kan åstadkommas. Det

är också, menar utskottet, ändamålsenligt att den nationella

lagen utformas så att en nära överensstämmelse uppnås med de

konkurrensrättsliga systemen enligt EES-avtalet och

Romfördraget. Härigenom nås den fördelen att företagen i

väsentliga avseenden får sådana regler för handeln inom landet

som motsvarar regler som gäller handeln över gränserna. I detta

sammanhang bör också erinras om den betydelse för frihandel och

därmed konkurrens som EES-avtalet i övrigt kommer att medföra

för den svenska marknaden. Utskottet finner för sin del att de

här behandlade motionsyrkandena i allt väsentligt blir

tillgodosedda genom den nya konkurrenslag som nu föreslås. Med

det anförda avstyrker utskottet motionerna 1991/92:Fi208 (nyd),

1991/92:N286 (nyd), 1991/92:N251 (nyd) och 1991/92:N270 (v) i

berörda delar.

Utskottet vill därutöver konstatera att detta omfattande

lagstiftningsarbete är komplext och innebär väsentliga ändringar

i det konkurrensrättsliga systemet. Utskottet förutsätter därför

att regeringen följer utvecklingen på området och vid behov

återkommer till riksdagen med en redovisning.

Förbjudna konkurrensbegränsningar

Som nyss har nämnts föreslår regeringen att de materiella

konkurrensreglerna för näringsverksamheten skall utformas med

artiklarna 85 och 86 i Romfördraget som förebild.

Förbudet mot konkurrensbegränsande samarbete riktar sig

mot företag som har ett avtal eller överenskommelse som syftar

till att begränsa konkurrensen eller får sådana verkningar.

Förbudet gäller såväl avtal etc. mellan företag i samma

produktions- eller handelsled (horisontella avtal) som avtal

etc. mellan företag i olika led (vertikala avtal). Lagen anger

exempel på sådant samarbete som är förbjudet, dvs. som hindrar,

begränsar eller snedvrider konkurrensen på ett märkbart sätt.

Hit räknas bl.a. samarbete om priser, produktions- och

utbudsbegränsningar, uppdelning av marknader och olika villkor

som diskriminerar en handelspartner. Undantag från förbudet om

konkurrensbegränsande samarbete skall kunna beviljas (se i det

följande). I propositionen sägs (s.74) att avtalen etc. inte

behöver vara bindande på så sätt att företagen måste hålla ett

visst pris för att avtalen skall vara förbjudna. Även

rekommendationer om priser -- genom s.k. cirkaprislistor -- kan

vara förbjudna, anförs det.

Förbudet mot missbruk av dominerande ställning gäller

beteenden som drabbar andra företag eller konsumenter. Det är --

som framgår -- inte förbjudet att ha en dominerande ställning;

det som är otillåtet är att utnyttja den på ett sätt som skadar

konkurrensen. I lagen anges beteenden som särskilt kan utgöra

missbruk av en sådan ställning. Här avses t.ex. att påtvinga

någon oskäliga inköps- eller försäljningspriser, att begränsa

produktion eller marknader och att diskriminera -- t.ex. genom

leveransvägran -- en handelspartner. Någon möjlighet till

undantag från detta förbud skall inte finnas.

I tre motioner från allmänna motionstiden behandlas särskilt

vissa typer av konkurrensbegränsande avtal och beteenden som

enligt motionärernas uppfattning bör förbjudas eller begränsas

genom en ny konkurrenslag.

Förbud mot orimliga former av exempelvis leveransvägran,

prisdumpning, kvantitetskrav och prisstyrning från leverantörer

krävs sålunda i motion 1991/92:N286 (nyd). Vidare efterlyses

långtgående förbud mot t.ex. monopol och oligopol samt

kartellsamarbete liksom en möjlighet att bryta upp karteller

etc. I huvudsak motsvarande krav framförs även i motion

1991/92:N251 (nyd). I båda motionerna åberopas vissa fall av

t.ex. leverantörers diskriminering av återförsäljare som, enligt

motionärernas uppfattning, har skadat konkurrensförhållandena i

de berörda branscherna och som visar på behovet av förbud mot

sådana konkurrensbegränsningar.

Särskilt horisontell prissamverkan är föremål för intresset i

motion 1991/92:N244 (s). Motionärerna, som tar fasta på det

förslag om ytterligare speciella förbud som föreslogs av

Konkurrenskommittén, hävdar att följsamheten till de i handeln

vanligen förekommande cirkaprislistorna kan vara så stor att

priskonkurrensen sätts ur spel. Innebörden av motionärernas krav

är att även cirkaprislistor skall innefattas i ett förbud mot

horisontell prissamverkan.

Enligt utskottets uppfattning synes de förslag till förbud

mot skadliga konkurrensbegränsningar som nu föreslås i väsentlig

mån sammanfalla med önskemålen i motionerna. Som framgår har

samma teknik använts i det nationella lagförslaget som i

Romfördragets och EES-avtalets konkurrensregler. Det bör här

erinras om att uppräkningen i förbuden av avtal eller beteenden

inte är uttömmande. Enligt utskottets uppfattning ger den nya

lagen ökade möjligheter att ingripa mot bl.a. de i motionerna

exemplifierade konkurrensbegränsningarna. Självfallet måste

bedömningen i det enskilda fallet överlämnas till

rättstillämpningen. Ett uttalande av riksdagen om någon särskild

prioritering utöver vad som anges i lagen är varken påkallat

eller lämpligt. Med det sagda avstyrks motionerna 1991/92:N286

(nyd), 1991/92:N251 (nyd) och 1991/92:N244 (s), de två

förstnämnda i här berört avseende.

Undantag från förbudet mot konkurrensbegränsande samarbete,

m.m.

Inledning

Ett konkurrensbegränsande samarbete kan ha positiva effekter

som uppväger de nackdelar för konkurrensen som finns. Ofta

gäller detta beträffande samarbete mellan små eller medelstora

företag. Regeringen anser därför att det skall finnas

möjligheter till undantag från förbudet mot

konkurrensbegränsande samarbete. Undantag skall kunna medges

både i enskilda fall och för vissa kategorier av avtal, s.k.

gruppundantag.

För att enskilda undantag skall kunna beviljas skall

företaget anmäla avtalet till Konkurrensverket. Fyra i lagen

angivna villkor måste uppfyllas. Avtalet skall bidra till att

förbättra produktionen eller distributionen eller till att

främja tekniskt eller ekonomiskt framåtskridande. Konsumenterna

skall också tillförsäkras en skälig andel av den vinst som

därigenom uppnås. Vidare krävs också att konkurrensbegränsningen

är nödvändig för att målet skall uppnås. Slutligen får de

berörda företagen inte ha möjlighet att sätta konkurrensen ur

spel för en väsentlig del av nyttigheterna.

Uppgiften att besluta om enskilda undantag föreslås ligga på

Konkurrensverket. Beslutet skall gälla för en bestämd tid och

får förenas med villkor och ålägganden. Om Konkurrensverket inte

inom tre månader har fattat beslut eller gjort invändning med

anledning av en anmälan skall undantag anses beviljat i enlighet

med anmälan för en tid av fem år.

Vissa kategorier av avtal etc. har sådana positiva effekter

att lagens villkor för enskilda undantag som regel kommer att

vara uppfyllda. Sådana gruppundantag skall -- enligt vad som

sägs i propositionen -- anges i verkställighetsföreskrifter av

regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Avtal

som omfattas av ett gruppundantag behöver inte -- men får --

anmälas. Det är företagen som på egen risk avgör behovet av

anmälan. Genom systemet med gruppundantag förutsätts att antalet

ärenden hos Konkurrensverket om individuella undantag kan

begränsas; härigenom uppnås en smidigare administration. Ett

angeläget syfte är därutöver att förutsägbarheten hos det nya

systemet skall ökas. Enligt regeringens mening bör EG:s

gruppundantag övertas med de anpassningar som krävs för att de

nationella reglerna skall bli väl avvägda för den svenska

marknaden. Utöver dessa, anförs det i propositionen, kan i

Sverige finnas behov av gruppundantag på fler områden. Inom

Näringsdepartementet bereds sålunda för närvarande en förordning

om gruppundantag för kedjor i detaljhandeln. Avsikten är att

gruppundantagsförordningar skall utfärdas i anslutning till den

nya konkurrenslagen.

I propositionen utvecklas även frågan om i vilken utsträckning

som vissa former av samarbete faller utanför lagens

tillämpningsområde. Förbudet mot samarbete gäller nämligen bara

om det påverkar konkurrensen på ett märkbart sätt. I

propositionen anges (s. 73) som en riktlinje att ett samarbete

mellan små eller medelstora företag normalt torde sakna

betydelse för konkurrensen om de samverkande totalt inte har mer

än omkring 10 % av den relevanta marknaden. Är det enbart fråga

om samarbete mellan mycket små företag -- där årsomsättningen

för varje företag understiger 10 miljoner kronor -- torde

marknadsandelen kunna vara något högre än 10 % utan att

samarbetet omfattas av förbudet. I lagen införs en möjlighet att

hos Konkurrensverket ansöka om en förklaring att ett avtal etc.

faller utanför lagens tillämpningsområde, ett s.k.

icke-ingripandebesked. Skälet härtill är att viktiga

förutsättningar för förbudens tillämplighet bara kan bedömas

sedan omständigheterna i det enskilda fallet har klarlagts,

anförs det i propositionen.

I en rad motioner tas frågor upp som rör gränsen för å ena

sidan lagens tillämpningsområde generellt och å andra sidan

bestämmelserna om undantag från förbudet mot

konkurrensbegränsande samarbete. I flertalet fall går

motionsförslagen ut på att vissa sektorer inom näringslivet

skall undantas från konkurrenslagens tillämpning eller

särbehandlas i något annat avseende. Det är här fråga om vissa

närbesläktade frågor om konsument- resp. producentkooperativ

verksamhet. Ett yrkande om likabehandling av skilda

företagsformer gäller även det kooperativ verksamhet. Vidare

finns förslag om vad som betecknas som förenklad handläggning då

ett samarbete även har en EES-dimension samt om förlängd

giltighetstid för undantag.

Utskottet konstaterar att bestämmelserna om undantag,

särskilt gruppundantag, kommer att utgöra ett centralt inslag

vid tillämpningen av konkurrenslagen.

Villkoren för gruppundantag anges i lagen. Utskottet finner

inte skäl för riksdagen att uttala sig om den närmare

inriktningen av de föreskrifter som förutsätts bli utfärdade.

Beträffande lagens tillämpningsområde utgår utskottet från att

den riktlinje för bedömning av samverkan mellan små företag, som

anges i propositionen, tillämpas flexibelt.

Konsumentkooperativ verksamhet

När det gäller bestämmelsen i konkurrenslagen om

samarbetsförbudet (6§) bör det ges ett tydligare uttryck för

att konsumentkooperativt samarbete effektiviserar detaljhandeln

och gynnar konsumenterna genom den prispress som utövas, anförs

det i motion 1992/93:N7 (s). Ett uttalande av riksdagen av denna

innebörd begärs.

Som har anförts vid redovisningar inför utskottet förestår en

rad åtgärder inom olika delar av näringslivet -- produktion,

partihandel och detaljhandel -- som led i en nödvändig

strukturering i kostnadsbesparande syfte. Såsom framgår av

propositionen är inte avsikten att ett samarbete om sådana

åtgärder som är nödvändiga i en process syftande till en

effektivisering av produktionen eller distributionen skall

förhindras.

Utskottet konstaterar att formuleringen i 6§ tar sikte

enbart på det slags samarbete etc. som skall vara förbjudet.

Detta har bl.a. sin grund i önskemålet om en konstruktion som så

nära som möjligt ansluter till motsvarande bestämmelser i EG:s

konkurrensregler och i EES-lagen. Något skäl att i

förbudbestämmelsen närmare ange sådant samarbete vars positiva

effekter överväger finns inte. Lydelsen i 6§ innebär att det i

första hand ankommer på företagen själva att bedöma samarbetet

från konkurrensrättslig utgångspunkt. Om osäkerhet råder kan

avtalet anmälas till Konkurrensverket, som får besluta om

undantag från förbudet.

Enligt utskottets uppfattning är det självfallet angeläget att

sådant samarbete som innebär effektivisering inom en näringsgren

skall tillåtas om de gynnsamma effekterna därav samtidigt kommer

konsumenterna till godo, bl.a. genom lägre priser, och om

villkoren för undantag i övrigt är uppfyllda. Detta synsätt

kommer till uttryck i den undantagsbestämmelse i 8§ som är

kopplad till förbudsregeln. Utskottet anser sålunda att något

ytterligare förtydligande av det slag som begärs i motionen inte

behövs. Med det anförda avstyrker utskottet motion 1992/93:N7

(s) såvitt nu är i fråga.

Konkurrenslagens tillämpning på jordbruksområdet

I propositionen redovisas (s. 12) de speciella

tillämpningsregler för Romfördragets konkurrensregler som avser

jordbruksområdet. Enligt förordningen (EEG) nr 26/62 gäller i

princip artiklarna 85 och 86 för produktion av och handel med

jordbruksprodukter. Dock gäller inte artikel 85.1 för sådana

avtal, beslut eller samordnade förfaranden som utgör en del av

en nationell marknadsorganisation eller som behövs för att målen

för den gemensamma jordbrukspolitiken enligt Romfördragets

artikel 39 skall uppnås.

Regeringen påpekar (s. 22) att förslaget till svensk

konkurrenslag inte innehåller någon motsvarande begränsning av

konkurrensreglernas tillämplighet. Frågan om konsekvenserna på

jordbruksområdet av en anslutning till EG bör enligt regeringens

mening prövas i särskild ordning och inte påverka utformningen

av det förslag som nu har lagts fram. Det hänvisas samtidigt

till Omställningskommissionens (Jo 1991:07) uppdrag att

förbereda en avstämning av de s.k. omställningsbeslut på

jordbruksområdet som omfattas av 1990 års livsmedelspolitiska

beslut. Det kan här erinras om att EES-avtalet inte innebär att

Sverige ansluts till EG:s gemensamma jordbrukspolitik. En sådan

anpassning blir aktuell först vid ett medlemskap.

En mer ingående analys av EG:s undantagsbestämmelser avseende

jordbruksområdet och av regeringens överväganden när det gäller

frågan huruvida motsvarande regler bör införas i den svenska

lagen efterlyses i motion 1992/93:N12 (c). Motionärernas

resonemang mynnar ut i ett krav på att regeringen snarast skall

återkomma till riksdagen med ett förslag till undantag som

motsvarar EG-förordningen. Ett likalydande yrkande framförs i

motion 1992/93:N11 (kds). I denna hävdas att de höga priserna i

Sverige inte i första hand beror på bristande konkurrens utan på

höga kapital- och arbetskraftskostnader. En EG-anpassning av

svensk jordbrukspolitik kräver att undantag för jordbruksområdet

görs i den nationella konkurrenslagen, hävdar motionärerna.

Utskottet ansluter sig till den uppfattning som kommer

till uttryck i propositionen om att en svensk konkurrenslag bör

vara generell och sålunda avse näringslivets alla områden. I

enlighet härmed bör jordbrukspolitiken inte utgöra något

undantag från denna princip. Frågan om t.ex. jordbrukets

möjligheter till en EG-anpassning bör behandlas inom ramen för

jordbrukspolitiska överväganden. Utskottet hänvisar till

Omställningskommissionens uppdrag och förutsätter härvid att

kommissionens synpunkter kommer att prövas. Som har antytts i

det föregående finns det enligt EG:s regler inte något krav på

att medlemsstaterna skall harmonisera sin nationella

konkurrenslagstiftning med EG:s gemensamma konkurrensregler.

I detta sammanhang vill utskottet emellertid erinra om vad som

sägs i propositionen (s.25) om att det på jordbruksområdet

kan vara naturligt att enskilda jordbrukare sluter sig samman i

s.k. primärföreningar för att samarbeta i olika frågor.

Samtidigt konstateras att ett sådant samarbete torde innehålla

vissa moment som är konkurrensbegränsande. Utskottet instämmer

dock i regeringens uppfattning att hänsyn bör tas till

jordbruksnäringens speciella natur vid tillämpningen av

bestämmelserna om undantag. Däremot är ett särskilt uttalande

från riksdagens sida inte behövligt i detta ämne. Följaktligen

avstyrker utskottet motionerna 1992/93:N12 (c) och 1992/93:N11

(kds) såvitt här är i fråga.

Gemensam finansiering av export av jordbruksprodukter

Också en närbesläktad fråga tas upp i nyssnämnda motioner. I

motion 1992/93:N12 (c) erinras om att riksdagens

jordbrukspolitiska beslut år 1990 bl.a. omfattade möjligheten

till en gemensam finansiering av förluster vid export av

jordbruksprodukter. Enligt motionärernas uppfattning har denna

fråga inte fått sin lösning. De hävdar bl.a. att det förbud som

nu skall införas i den nya konkurrenslagen -- och som förutses

träffa sådan gemensam exportfinansiering -- kommer att pressa

ned den inhemska prisnivån avsevärt under produktionskostnaderna

eller leda till stora exportförluster. I slutändan, anförs det,

drabbas den enskilde lantbrukaren genom minskad lönsamhet på ett

från sociala och andra utgångspunkter orimligt sätt. Riksdagen

borde besluta att inte förbjuda gemensam finansiering av

förluster i samband med export av jordbruksprodukter. Kravet i

motion 1992/93:N11 (kds) går ut på att riksdagen skall göra ett

tillkännagivande till regeringen av motsvarande innebörd.

Utskottet erinrar inledningsvis om att lagen om förbud mot

konkurrensbegränsning i fråga om jordbruksprodukter trädde i

kraft den 1 juli 1991 (prop. 1990/91:147, bet. NU33). Enligt

lagen råder förbud dels mot gemensam finansiering av export,

dels mot marknadsdelning och andra produktions- och

utbudsbegränsningar. Förbuden är straffsanktionerade. En

undantagsbestämmelse för förfaranden som bara i begränsad

utsträckning kan påverka konkurrensen gäller för bägge de

förbjudna formerna av samverkan.

Vid sin behandling av regeringens förslag till denna lag togs

frågan om gemensam finansiering av export särskilt upp av

näringsutskottet. Det hänvisades till att jordbruksutskottet i

sitt yttrande (1990/91:JoU8y) till näringsutskottet i frågan

funnit att riksdagens tidigare uttalande (bet. 1989/90:JoU25) om

samverkan i säljbolag för hantering av säsongvariationer och

tillfälliga mindre exportkvantiteter hade beaktats genom

lagförslagets utformning. Näringsutskottet (bet. 1990/91:NU33

s.32) anförde därutöver:

Näringsutskottet vill i anslutning härtill påpeka att

finansiering av förlustbringande export på gemensam basis

förutsätter vinst- och förlustöverföringar mellan de medverkande

företagen. Ett samarbete av detta slag medför samtidigt att de

berörda företagens individuella prissättning av produkterna för

den svenska marknaden påverkas. En gemensam finansiering kan

därmed innebära en -- låt vara indirekt -- prissamverkan. Den

kan sålunda jämföras med en priskartell, tillkommen för ett

bestämt syfte.

Näringsutskottet slog fast att regeringens framlagda förslag

till åtgärder för en förstärkt konkurrenspolitik på jordbrukets

område utgjorde ett av flera viktiga steg i den

livsmedelspolitiska reform som då inleddes. Det hänvisades till

att jordbruksutskottet hade betonat vikten av en väl fungerande

konkurrens för att jordbruksreformens positiva effekter skulle

komma konsumenterna och samhället i övrigt till del. Den

föreslagna lagen förutsågs av näringsutskottet bidra till att de

positiva effekterna skulle fördelas på sådant sätt som riksdagen

hade avsett. Näringsutskottet fann vidare att den kritik som

hade riktats mot att lagen enbart avsåg en del av näringslivet,

nämligen jordbruksområdet, inte var helt obefogad. Liksom

jordbruksutskottet gjorde näringsutskottet dock den bedömningen

att en särreglering av detta slag behövdes i anslutning till att

riksdagens beslut om avreglering inom jordbruket trädde i kraft.

Vikten av att lagen skulle upphävas i anslutning till riksdagens

beslut om en ny generell konkurrenslag betonades. Till

betänkandet fogades tre reservationer (m; c, v; mp).

I den nu framlagda propositionen föreslås sålunda att lagen om

förbud mot konkurrensbegränsning i fråga om jordbruksprodukter

skall upphävas vid införandet av den nya konkurrenslagen.

Sammanfattningsvis konstaterar utskottet att förslaget i

propositionen om förbud mot konkurrensbegränsande samverkan

materiellt sett knappast torde innebära någon nyhet i fråga om

jordbruksprodukter jämfört med nu gällande förbud enligt den lag

som har gällt sedan den 1 juli 1991. Med hänvisning härtill och

till vad utskottet har anfört i det föregående avstyrks de nu

aktuella yrkandena i motionerna 1992/93:N12 (c) och 1992/93:N11

(kds).

Konkurrenslagens tillämpning på olika företagsformer

Frågan om i vilken utsträckning som det i lagen görs

åtskillnad mellan samarbete i olika företagsformer aktualiseras

i tre motioner.

Kooperation och kooperativ verksamhet bör jämställas med

aktiebolag och koncerner, heter det i motion 1992/93:N12 (c).

Det hänvisas till vad som i propositionen anförs om begreppet

ekonomisk enhet; frågorna i detta avseende är otillräckligt

belysta, anför motionärerna. Enligt deras uppfattning betraktas

i propositionen lantbrukskooperationens grundläggande

samarbetstanke och samarbetsformer allmänt negativt. De anser

därför att det redan av lagstiftningen bör framgå att ett sådant

etablerat samarbete kan fortsätta även i framtiden.

Vidare hävdas att ett införande av förbudsprincipen skulle

förutsätta ett undantagssystem för en företagsform, nämligen den

ekonomiska föreningen. Motionärerna avvisar dock lösningen med

ett undantagssystem. Istället föreslår de att riksdagen skall

besluta att gränser skall införas för när samverkan skall vara

tillåten; dessa gränser borde vara samma som de som förutsätts

gälla vid bedömningen av dominerande ställning vid

förvärvskontrollen. Liknande yrkanden och motiveringar förs fram

i motion 1992/93:N11 (kds).

Lika spelregler bör gälla oavsett om en näringsverksamhet

bedrivs i form av aktiebolag, ekonomisk förening, offentlig

förvaltning eller annan företagsform, anförs det i motion

1991/92:N247 (kds). Kravet på likställighet mellan olika

företagsformer måste tillgodoses, eftersom många av de i Sverige

"stora" marknadsaktörerna kommer att te sig mycket små i ett

EG-perspektiv, anför motionären. Han finner det därför angeläget

att svenska företags roll som marknadsaktörer redan nu värderas

i ett EG-perspektiv.

Motionerna berör närmast frågan om hur man från

konkurrensrättslig synpunkt skall betrakta sådant samarbete som

förekommer mellan företag inom samma koncern jämfört med sådant

som finns mellan ekonomiska föreningar, vanligen i form av

kooperativ samverkan. Hithörande problem behandlades utförligt

av Konkurrenskommittén (SOU 1991:59), som också föreslog en

uttrycklig bestämmelse om att sådant samarbete skulle vara

undantaget från de förbud som kommittén förordade i sitt

lagförslag (koncernundantag). För att likställighet skulle

uppnås ansåg kommittén att även ett undantag för visst

federativt samarbete borde införas i lagen.

Konkurrenskommitténs nu återgivna förslag om undantag för

vissa företagsformer m.m. har inte förts över till lagförslaget

i propositionen. Regeringen föreslår sålunda varken något

koncernundantag eller något motsvarande undantag för kooperativ

samverkan. Ett resonemang beträffande frågan om olika grad av

samarbete inom en koncern utvecklas i propositionen. I

konkurrensrättsliga sammanhang, sägs det, betraktas företag inom

en koncern som en ekonomisk enhet. Transaktioner inom en koncern

-- t.ex. mellan moder- och dotterföretag -- anses därför inte

som konkurrenshämmande förfaranden, dock under förutsättning att

företagen bildar en ekonomisk enhet där dotterföretaget inte har

någon verklig frihet att bestämma sitt handlande och åtgärderna

bara rör fördelningen internt av uppgifter inom enheten. Har

däremot dotterföretaget en sådan ekonomisk eller beslutsmässig

frihet att det i det särskilda fallet inte är bundet av direktiv

från moderföretaget, kan ett avtal mellan ett sådant företag och

dess moderbolag omfattas av förbudet.

Utskottet noterar att någon regel om koncernundantag

sålunda inte finns intaget i lagförslaget. Av detta följer att

den ekonomiska verksamhet som drivs inom aktiebolag resp. inom

ramen för kooperativ samverkan behandlas lika i lagens mening

och enligt principen om den ekonomiska enheten. Med hänsyn till

det anförda anser utskottet att något särskilt initiativ från

riksdagens sida på grundval av motionerna 1991/92:N247 (kds),

1992/93:N12 (c) och 1992/93:N11 (kds) inte behövs. Dessa

avstyrks därför, de båda senare i här behandlat avseende.

Undantagens giltighet i tiden

Som har framgått i det föregående skall Konkurrensverket kunna

meddela individuella undantag (prop. s. 23). Beslut skall gälla

för en bestämd tid och får förenas med villkor och ålägganden.

Detta innebär att beslut som gäller tills vidare inte skall

kunna meddelas. Ett beslut om undantag får av Konkurrensverket

förnyas -- om förutsättningarna för undantag fortfarande är

uppfyllda -- resp. återkallas under vissa angivna villkor.

Med hänsyn till de investeringar som kan behöva göras bör

undantagstiden förlängas till tio år, anförs det i motion

1992/93:N12 (c). Motionärerna synes avse sådana undantag som

Konkurrensverket kan bevilja i ett individuellt fall. Ett beslut

av riksdagen med denna inriktning begärs i motionen.

Utskottet kan konstatera att några regler eller riktlinjer

för hur länge ett undantag skall gälla inte anges i

propositionen. Avsikten härmed torde vara att undantaget bör

utformas med hänsyn till förutsättningar i det enskilda fallet.

Genom en sådan flexibilitet i systemet finns det naturligen även

möjligheter i rättstillämpningen att beakta omständigheter av

det slag som motionärerna hänvisar till. Med vad utskottet nu

har anfört avstyrks motion 1992/93:N12 (c) också i här behandlad

del.

Slopad prövning enligt svensk lag i vissa fall

Genom EES-lagen avses huvuddelen av EES-avtalets

konkurrensregler bli inkorporerad med svensk rätt.

Konkurrensreglerna i EES-lagen skall övervakas och tillämpas av

EG-kommissionen och EFTA:s övervakningsmyndighet (ESA), vilka

båda är övernationella organ. Såsom har framgått har förslaget

om ny svensk konkurrenslag utformats med konkurrensreglerna

enligt Romfördraget och EES-lagen som förebild.

Upphovsmännen till motion 1992/93:N12 (c) erinrar om att

svenska företag i vissa fall kan behöva anmäla undantag enligt

två system, dvs. enligt såväl EES-reglerna som de nationella

reglerna. De befarar att kravet på -- som de betecknar det --

dubbel anmälan kan medföra en betydande risk för byråkrati. Med

hänvisning till regler i bl.a. den italienska lagstiftningen

föreslås att prövningen -- i de fall en ansökan behövs enligt

såväl EES-reglerna som de nationella -- inte behöver göras av

den nationella myndigheten.

Såsom utskottet tolkar motionärerna skulle det i berört fall

inte göras någon prövning enligt den nationella lagen; en

prövning enligt EES-lagen borde räcka.

Frågan om dubbel kompetens mellan övernationella och

nationella regler kommenteras särskilt i propositionen. Där sägs

(s.68) att i de fall en konkurrensbegränsning berör den

svenska marknaden, samtidigt som den också påverkar handeln

mellan Sverige och något annat land inom EES, kan formellt sett

både EES-lagens konkurrensregler och den svenska konkurrenslagen

vara tillämpliga samtidigt. Regeringen föreslår mot denna

bakgrund en bestämmelse som innebär att beslut med stöd av

konkurrenslagen skall vara förenliga med EES-lagens

konkurrensregler. Konkurrenslagen får i ett enskilt ärende

alltså inte tillämpas så att den enhetliga och effektiva

tillämpningen av de för länderna gemensamma konkurrensreglerna

äventyras. I propositionen redovisas några tänkbara fall som kan

följa av kravet på förenlighet mellan rättssystemen.

Utan att närmare gå in på frågan gör utskottet ändock det

antagandet att det med hänsyn till EES-reglernas företräde i

princip inte kommer att bli fråga om en dubbel anmälan om

undantag. Det finns därför inte någon risk för en betydande

administrativ belastning av det slag som motionärerna befarar,

varken hos företagen eller myndigheterna. Med det sagda avstyrks

motion 1992/93:N12 (c) i här aktuell del.

Sanktioner m.m.

Enligt den gällande konkurrenslagen kan överträdelse av något

av de speciella förbuden medföra straff i form av böter eller

fängelse. Vidare kan meddelas förbud eller ålägganden vid vite.

Den nya lagen föreslås innehålla ett system med såväl

offentligrättsliga som civilrättsliga inslag.

En nyhet i lagen är -- såvitt gäller offentligrättsliga

sanktioner -- införande av en s.k. konkurrensskadeavgift vid

överträdelser av förbuden som har skett uppsåtligen eller av

oaktsamhet. Syftet är att företagen på ett effektivt sätt skall

avhållas från att bryta mot förbuden. Avgiften skall dömas ut

för redan begångna överträdelser. Den skall fastställas till

lägst 5000 kronor och högst 5 miljoner kronor eller till ett

högre belopp. I det sistnämnda fallet får beloppet dock inte

överstiga 10% av företagets årsomsättning. Hänsyn skall tas

till hur allvarlig överträdelsen är och hur länge den har

pågått. Avgiften skall utdömas av Stockholms tingsrätt på talan

av Konkurrensverket. Vidare kan ett företag åläggas vid vite att

upphöra med överträdelser av förbuden. Vitet avses utgöra en

påtryckning så att en fortsatt överträdelse av förbuden skall

hindras. Uppgiften att meddela ålägganden har lagts på

Konkurrensverket, vars beslut härom kan överklagas hos

Stockholms tingsrätt.

Även de civilrättsliga påföljderna förutsätts avhålla företag

från att bryta mot förbuden. Avtal som omfattas av förbudet mot

konkurrensbegränsande samarbete är ogiltiga. Vidare kan ett

företag som har brutit mot förbuden mot konkurrensbegränsande

samarbete eller missbruk av dominerande ställning bli skyldigt

att ersätta den skada som uppkommer för ett annat företag eller

en avtalspart. Detta gäller om överträdelsen har skett

uppsåtligen eller av oaktsamhet.

I två motioner från allmänna motionstiden tas särskilt

frågorna om sanktioner m.m. upp. Ingripande vid brott mot

konkurrenslagstiftningen måste ske snabbt och i övrigt bli

betydligt effektivare än för närvarande, anförs det i motion

1991/92:N286 (nyd). Vidare efterlyses brottsavhållande

sanktioner; företagsböter som bestäms i förhållande till

företagets omsättning nämns som en tänkbar möjlighet. Samma

yrkande och motivering framförs i motion 1991/92:N251 (nyd).

Som har framgått i det föregående innehåller lagförslaget

bestämmelser av de slag som efterfrågas i motionerna. Enligt

utskottets uppfattning bör motionerna mot denna bakgrund inte

föranleda någon riksdagens åtgärd. De avstyrks därför i nu

berört avseende.

Kontroll av företagsförvärv

Allmänt

En nyhet i gällande konkurrenslag var ett system för kontroll

av företagsförvärv. I regeringens nu presenterade förslag

behålls förvärvskontrollen, dock med vissa ändringar. Dessa kan

sammanfattas i fyra punkter. En minimigräns skall gälla så till

vida att endast sådana förvärv där de berörda företagen

tillsammans har en omsättning som överstiger 4 miljarder kronor

skall omfattas av kontrollen. Vidare införs en skyldighet att

anmäla sådana förvärv till Konkurrensverket. De krav som

uppställs för ett ingripande mot förvärvet föreslås samtidigt få

en något annorlunda utformning. Ett förvärv skall förbjudas om

det skapar eller förstärker en dominerande ställning som

väsentligt hämmar eller är ägnad att hämma förekomsten eller

utvecklingen av en effektiv konkurrens på den svenska marknaden

i dess helhet eller på en avsevärd del av den om detta sker på

ett sätt som är skadligt från allmän synpunkt. Ingripande mot

ett företagsförvärv skall sålunda göras endast om förvärvet

leder till påtagliga negativa effekter i ett långsiktigt

perspektiv. Slutligen görs systemet mer flexibelt genom att en

åtgärd skall kunna vidtas avseende endast en del av ett företag.

Sådana fusioner som bryter upp blockbildningar, effektiviserar

blocken i alla led och bidrar till en sänkning av prisnivån har

positiva effekter och bör därför inte stranda på formella

grunder, sägs det i motion 1992/93:N7 (s). Motionärerna anser

att ett förtydligande med denna innebörd bör göras av riksdagen.

Utskottet konstaterar att företagsförvärv i flertalet fall

utgör en viktig del i den fortgående strukturomvandlingen i

näringslivet genom att de bidrar till att olika sektorer i

ekonomin anpassas till ändrade förutsättningar i omvärlden.

Utskottet vill samtidigt påminna om att det finns marknader med

svagt konkurrenstryck och där företagsförvärv kan leda till

marknadsdominans och sätta konkurrensen ur spel.

Vad beträffar det krav som framförs i motionen utgår utskottet

från att något ingripande inte blir aktuellt mot sådana förvärv

som medför att blockbildning bryts upp och som långsiktigt

väntas leda till en effektivisering i ekonomin, oavsett bransch

eller sektor. Det finns därför inte skäl att föreslå att

riksdagen gör något uttalande i enlighet med kravet i motion

1992/93:N7 (s). Denna avstyrks i nu berört avseende.

Under utskottets beredning av ärendet har frågan om förvärv

som genomförs genom ett s.k. offentligt -- eller publikt --

erbjudande särskilt uppmärksammats.

Enligt lagförslaget skall anmälan om ett företagsförvärv göras

av någon som är part i förvärvsavtalet (37§). Den typ av

förvärv som genomförs genom ett offentligt erbjudande -- vilken

process inleds med ett pressmeddelande eller liknande -- är dock

inte närmare kommenterad i propositionen. Med hänsyn till att

sådana förvärv kräver särskild skyndsamhet i genomförandet är

det angeläget att säkerhet skapas om budgivarens möjlighet att

fullfölja erbjudandet, exempelvis med avseende på resultatet av

den konkurrensrättsliga prövningen. Då det i nu nämnda fall

formellt ännu inte har träffats något förvärvsavtal kan det,

menar utskottet, råda ovisshet om tidpunkten för när den

konkurrensrättsliga prövningen kan inledas. Utskottet vill

därför framhålla att ett offentligt erbjudande om förvärv av

aktier bör kunna anmälas för prövning enligt konkurrenslagen

redan i samband med offentliggörandet av pressmeddelandet.

Givetvis måste kraven på vilka uppgifter som behövs i en anmälan

vara uppfyllda, så att en prövning blir möjlig. Också i övrigt

bör planerade förvärv kunna prövas under den nyss angivna

förutsättningen (jfr prop. 1981/82:165 s. 284).

Beloppsgräns vid prövning av företagsförvärv

Två motioner berör regeringens förslag om en minimigräns på 4

miljarder kronor för att förvärvet skall omfattas av

förvärvskontrollen.

Riksdagen bör avslå förslaget, hävdas det i motion 1992/93:N9

(nyd). Det bör inte finnas någon begränsning av

kontrollmöjligheten, anser motionärerna, och säger sig därmed

dela Konkurrenskommitténs bedömning i denna fråga.

Avslag yrkas även i motion 1992/93:N8 (v). Det är olyckligt

att regeringen har valt en fast gräns på 4 miljarder kronor i

årsomsättning, heter det. Genom en sådan gräns kommer ett stort

antal strategiskt viktiga marknader att inte omfattas av

kontrollen, sägs det vidare.

EES-avtalets bestämmelser om kontroll av

företagskoncentrationer innebär att endast sådana

koncentrationer med s.k. EG- eller EFTA-dimension skall omfattas

av kontrollen. Detta innebär i sin tur att företagens

sammansatta omsättning skall uppgå till minst 5 miljarder ecu

(motsvarande ca 43 miljarder kronor), samtidigt som minst två av

de berörda parternas omsättning inom EG eller EFTA-länderna

skall uppgå till minst 250 miljoner ecu (motsvarande ca 2

miljarder kronor).

Enligt uppgift från Konkurrensverket torde omkring 100 fall av

köpta företag årligen komma att omfattas av anmälningsplikt vid

tillämpning av den föreslagna begränsningsregeln. Beräkningar

visar också att de fem förvärvsärenden som Marknadsdomstolen

hittills har avgjort enligt den nuvarande lagen torde ha kunnat

prövas med den föreslagna gränsen.

Utskottet delar regeringens uppfattning att kontrollen bör

avse endast större företagsförvärv. Den föreslagna gränsen

finner utskottet rimlig; den torde inte hindra en prövning av

några förvärv som kan få skadlig verkan. Med det nu anförda

tillstyrker utskottet propositionen i denna del och avstyrker

motionerna 1992/93:N9 (nyd) och 1992/93:N8 (v) i här berört

avseende.

Uppbrytande av befintliga företagskoncentrationer

I propositionen (s.45) redovisas att regeringen har övervägt

huruvida det skall införas en möjlighet att bryta upp befintliga

företagskoncentrationer -- ett förslag som fördes fram av

Konkurrenskommittén. Regeringen har därvid kommit till

slutsatsen att lagen inte bör innehålla en sådan bestämmelse.

Två motionsförslag går ut på att möjligheten att bryta upp

befintliga företagskoncentrationer skall finnas. Riksdagen bör

besluta om en sådan bestämmelse, heter det i motion 1992/93:N9

(nyd). I motion 1992/93:N8 (v) med motsvarande inriktning begärs

att regeringen skall återkomma med ett förslag till en sådan

ändring av konkurrenslagen som möjliggör uppbrytande av

existerande företagskoncentrationer. Motionärerna hänvisar till

att en lagstiftning av motsvarande slag finns i såväl Tyskland

som Förenta staterna.

Även om åtgärden att bryta upp ett företag skulle kunna vara

motiverad som en yttersta möjlighet att åstadkomma en effektiv

konkurrens finner utskottet att en sådan bestämmelse skulle

kunna få alltför långtgående konsekvenser. Den skulle dessutom

vara förenad med stora svårigheter av rättslig och annan art.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna 1992/93:N9 (nyd)

och 1992/93:N8 (v) i denna del.

Instansordningen vid förvärvskontroll

Enligt den gällande konkurrenslagen handlägger

Marknadsdomstolen ärenden om företagsförvärv. I sådana fall

domstolens beslut innebär ett förbud eller ett åläggande blir

detta gällande endast om regeringen fastställer det.

Konkurrenskommittén ansåg för sin del att det fanns skäl att

behålla detta system i huvudsak. Ingripanden i förvärvsärenden

är av den karaktären att en överprövningsmöjlighet måste finnas,

anförde kommittén. Det bedömdes dock inte lämpligt att föreslå

att förvärvsärenden förs vidare till någon annan domstol; starkt

bidragande till denna slutsats angavs vara behovet av snabbhet i

prövningen. Förfarandet med underställning till regeringen borde

-- under förutsättningen att detta har begärts av en enskild

part -- således vara kvar, ansåg kommittén.

I propositionen föreslås nu (s. 46) en tvåinstansordning som

innebär att mål om företagsförvärv skall prövas av Stockholms

tingsrätt. Talan skall föras av Konkurrensverket. Tingsrättens

avgörande skall kunna överklagas hos Marknadsdomstolen.

Kritik mot det föreslagna systemet framförs i motion

1992/93:N7 (s). Motionärerna anser i stället att den hittills

tillämpade -- och av Konkurrenskommittén förordade -- ordningen

med Marknadsdomstolen som prövande och regeringen som

fastställande instans bör gälla även i fortsättningen. I

motionen hänvisas också till att merparten av remissinstanserna

har tillstyrkt kommitténs förslag.

I propositionen (s.35) påpekas att Marknadsdomstolens roll

är föremål för översyn inom regeringskansliet i samband med en

prövning av domstolsväsendets organisation. Det hänvisas till

departementspromemorian (Ds 1992:38) Domstolväsendet --

Organisation och administration i framtiden.

Utskottet vill betona vikten av att Marknadsdomstolen

behåller sin centrala roll som prejudikatsskapande organ på

konkurrensrättens område. Av denna anledning är det angeläget

att även mål om företagsförvärv avgörs av domstolen. Utskottet

kan för sin del ansluta sig till regeringens uppfattning att mål

om företagsförvärv är av så ingripande karaktär att det måste

finnas en möjlighet att få en prövning i mer än en instans.

Enligt utskottets mening leder kraven av nämnda slag till att

det bör finnas en underinstans till Marknadsdomstolen.

Regeringens förslag om att denna bör vara Stockholms tingsrätt

godtas av utskottet. För sin del vill utskottet emellertid

starkt framhålla vikten av att kravet på snabbhet i det

processuella förfarandet inte i något avseende får eftersättas.

Någon anledning för riksdagen att göra ett uttalande med den

inriktning som föreslås av motionärerna finns inte, menar

utskottet. Motion 1992/93:N7 (s) avstyrks följaktligen i berörd

del.

Konkurrensverkets befogenheter

Vikten av att den nya konkurrensmyndigheten får befogenheter

att med kraft verka för en effektiv konkurrens betonas i två

likalydande yrkanden i motionerna 1991/92:N286 (nyd) och

1991/92:N251 (nyd).

Konkurrensverket inrättades den 1 juli 1992 samtidigt som

Näringsfrihetsombudsmannen (NO) och Statens pris- och

konkurrensverk (SPK) avvecklades. Uppgifterna för det nya verket

framgår av förordningen (1992:820) med instruktion för

Konkurrensverket. Det skall bl.a. följa koncentrationsprocesser

i näringslivet och ägna uppmärksamhet åt konkurrensbegränsande

förfaranden som marknadsdominerande företag tillämpar. Från den

angivna tidpunkten har vidare länsstyrelserna tilldelats

uppgifter på konkurrensområdet (jfr 1991/92:NU5y). På

regeringens uppdrag skall länsstyrelserna informera om

innebörden av EES-avtalets konkurrensregler. Motsvarande uppgift

när det gäller den nationella lagen kommer att tilldelas

länsstyrelserna inför ikraftträdandet. En närmare redogörelse

för länsstyrelsernas roll på konkurrensområdet har aviserats

till 1993 års budgetproposition.

Av den nu framlagda propositionen framgår (s. 64 f.) att

Konkurrensverket med lagförslaget kommer att få uppgifter som

inte har någon motsvarighet i nu gällande konkurrenslag. Detta

gäller t.ex. beslut om individuella undantag liksom om

gruppundantag. Konkurrensverket får också viktiga uppgifter när

det gäller sanktions- och påföljdssystemet, t.ex. möjligheten

att föra talan om konkurrensskadeavgift. Nya eller skärpta

regler införs när det gäller uppgiftsskyldighet i vissa

avseenden för företag eller någon annan samt kommuner eller

landsting som driver verksamhet av kommersiell eller ekonomisk

natur. Verket skall också kunna kalla personer till förhör.

Vidare införs möjligheten att genomföra en undersökning vid

utredning om överträdelse av förbud. Beslut om en sådan åtgärd

skall fattas av Stockholms tingsrätt efter ansökan av

Konkurrensverket.

Sammanfattningsvis konstaterar utskottet att

Konkurrensverket för sin uppgift att undanröja hinder för en

effektiv konkurrens har tilldelats ändamålsenliga verktyg genom

den nya konkurrenslagen och verkets instruktion. Mot denna

bakgrund bör yrkandena i motionerna 1991/92:N286 (nyd) och

1991/92:N251 (nyd) inte föranleda någon åtgärd från riksdagens

sida. De avstyrks alltså i berört avseende.

Vilseledande extrapriser

I uppdraget till Konkurrenskommittén ingick att utreda behovet

av en stärkt lagreglering beträffande användningen i handeln av

extrapriser. Kommittén föreslog att det i prisinformationslagen

(1991:601) skulle föras in nya bestämmelser om marknadsföring i

samband med prisnedsättingar. Enligt den ena bestämmelsen skulle

marknadsföring inte få utformas så att konsumenterna vilseleds

om prisets förmånlighet. Den andra skulle gå ut på att om en

tillfällig prisnedsättning marknadsförs som särskilt förmånlig

skall nedsättningen vara påtaglig i förhållande till det pris

som omedelbart dessförinnan har tillämpats på

försäljningsstället under en rimlig tid. Erbjudandets

varaktighet och eventuellt andra begränsningar skall framgå

tydligt, menade kommittén.

Regeringen avvisar emellertid Konkurrenskommitténs förslag och

föreslår att några ytterligare lagregler inte skall införas.

Enligt regeringens uppfattning är tillämpliga regler i

marknadsföringslagen (1975:1418) och prisinformationslagen till

fyllest.

Oro för att missbruket med extrapriser fortsätter trots

gällande lagstiftning kommer till uttryck i motion 1992/93:N7

(s). Regeringen borde ha tagit fasta på Konkurrenskommitténs

förslag, anser motionärerna. De förespråkar att regeringen och

Konsumentverket skall ges rätt att utfärda

tillämpningsföreskrifter.

Marknadssituationen när det gäller extraprissystemets

användning har under den senaste tiden undergått vissa

förändringar. Flera detaljhandelsföretag har redan övergett

eller förklarat sin avsikt att slopa extraprissystemet, i vart

fall i den utformning som hittills har varit etablerad. I

stället har vissa företagsgrupperingar börjat tillämpa en lägre

prisnivå för hela eller en viss del av sortimentet.

Konsumentverket har utfärdat riktlinjer om tillfälliga

prisaktiviteter för dagligvaror (KOVFS 1977:1). Som framgår

omfattar riktlinjerna, vilka är mycket detaljerade, inte alla

varor och tjänster. Enligt vad utskottet har inhämtat avser

Konsumentverket att ersätta riktlinjerna med vad som betecknas

som vägledande grundregler; tanken är att de skall ingå i

Konsumentverkets "Praxis-samling på prisområdet". Reglerna är

anpassade dels till prisinformationslagen, dels till

grundtankarna i Konkurrenskommitténs förslag. Enligt nu

föreliggande utkast till regler skall kravet på uppgift om det

ordinarie priset vid sidan av det tillfälliga slopas.

Lagutskottet har i sitt yttrande (bilaga 3) hänvisat till

behandlingen av frågan våren 1992 (bet. 1991/92:LU24) då

lagutskottet ansåg att riksdagen borde avvakta regeringens

ställningstagande till bl.a. Konkurrenskommitténs förslag.

Lagutskottet instämmer nu i regeringens uppfattning med hänsyn

till att Konsumentverket för närvarande är i färd med att se

över riktlinjerna för tillfälliga prisnedsättningar.

Utskottet godtar -- i likhet med lagutskottet -- den

bedömning som regeringen har gjort när det gäller frågan om

ytterligare reglering av systemet med extrapriser. Motion

1992/93:N7 (s) avstyrks därför även i nu berörd del.

Konkurrenslagen i övrigt

Utskottet har i de föregående avsnitten behandlat de frågor

rörande lagförslagets innehåll som har aktualiserats genom

motionerna och i övrigt under ärendets beredning i utskottet.

Utöver vad som har sagts ger regeringens lagförslag inte

anledning till några kommentarer. Utskottet tillstyrker därmed

propositionen i de delar som inte har behandlats i det

föregående.

Konkurrensbegränsningar i vissa branscher

Åtskilliga motionsyrkanden går ut på att

konkurrenslagstiftningen -- eller tillämpningen av den --

särskilt bör avse en viss bransch.

Massmediebranschen

Problem när det gäller ägar- och företagskoncentrationen i

massmediebranschen tas upp i motion 1992/93:N9 (nyd).

Motionärerna anser att en utredning i frågan bör tillsättas.

Denna borde ges i uppdrag att -- utifrån grundsynen att största

möjliga konkurrens skall råda i det svenska samhället -- lägga

fram förslag inom konkurrenslagstiftningens ram som begränsar

ägar- och företagskoncentrationen inom massmedierna.

I betänkandet (SOU 1980:28) Massmediekoncentration

presenterades år 1980 ett lagförslag om förvärvskontroll för

motverkande av massmediekoncentration. Förslaget föranledde

emellertid inte någon åtgärd.

I rapporten (SOU 1991:28) Konkurrensen i Sverige -- en

kartläggning av konkurrensförhållandena i 61 branscher -- har

Konkurrenskommittén lämnat en redovisning av förhållandena inom

bl.a. branscherna för dagstidningar och tryckta läromedel.

Branschbeskrivningarna behandlar marknaderna och deras aktörer

-- företag, branschorganisationer, kunder och leverantörer.

Vidare redovisas de olika begränsningarna i konkurrensen. En

betoning görs av prissättningsbeteende och prisutveckling. Det

konstateras bl.a. att presstödet är att betrakta som en

offentlig reglering och som sådan får vissa

konkurrenssnedvridande effekter. Mångfaldsbegreppet, sägs det

vidare, har hittills kommit att gälla yttre mångfald i

bemärkelsen antal självständiga tidningsföretag. Ett mål för

presstödet har därför varit att nedläggningar av dagstidningar

skall hindras och etableringar främjas. En uppdatering av

uppgifterna liksom en redovisning av hur EES-avtalet förutses

påverka bl.a. de nu nämnda branscherna lämnas i

Konkurrensverkets nyligen publicerade rapport om effekter av

EES-avtalet på konkurrensen i Sverige.

Med stöd av nu gällande konkurrenslag har en rad

konkurrensbegränsningar inom olika delar av massmediebranschen

prövats. Konkurrensverket har nyligen granskat Tidnings AB

Mariebergs förvärv av köpoptioner avseende aktier i Sydsvenska

Dagbladets AB. Verket fann inte att sådan skadlig verkan som

avses i konkurrenslagen förelåg och avskrev därför ärendet utan

ytterligare åtgärd.

Såvitt gäller tryckta medier har Presstödsnämnden i uppgift

att följa ägarutvecklingen på området, i huvudsak från

ekonomiska utgångspunkter. TV-området -- markbundna kanaler --

har däremot inte på samma sätt varit föremål för någon

uppföljning annat än den som görs inom ramen för

Konkurrensverkets instruktion att särskilt följa utvecklingen

inom koncentrerade branscher.

Utredningar rörande ägandet m.m. av massmedieföretag har

genomförts även i en rad internationella organ. Sålunda har

Europarådet inom ramen för en konsultrapport redovisat

överväganden beträffande skärningspunkten mellan

yttrandefrihets- och konkurrensaspekterna. Även inom EG pågår

ett arbete i liknande frågor. Med anledning av att GATT (det

allmänna tull- och handelsavtalet) förutses innehålla även

tjänstehandeln görs en översyn av hithörande frågor också inom

detta organ. Vidare har Nordiska ministerrådet nyligen

publicerat rapporten (arbetsrapport 1992:514) Medieföretagsköp

och mediekoncentration. I någon mån berörs häri även

förhållandena i Sverige.

Regeringen har nyligen lagt fram proposition 1992/93:70 om

privat lokalradio. I denna föreslås att privata

reklamfinansierade ljudradiosändningar skall tillåtas fr.o.m.

den 1 januari 1993. Vissa begränsningar förordas beträffande

sändningstillstånd. Den som redan har ett sådant tillstånd skall

inte kunna få ytterligare ett. Begränsningar föreslås gälla även

för bl.a. andra radio- och TV-företag samt dagstidningsföretag.

Denna proposition jämte motioner behandlas av

konstitutionsutskottet (bet. 1992/93:KU15).

Konstitutionsutskottet har i sitt yttrande (bilaga 2) över

det nu aktuella motionsyrkandet påpekat att företrädare för Ny

demokrati under allmänna motionstiden har väckt en motion med

ett motsvarande krav på en utredning om koncentrationen i

massmediebranschen. Konstitutionsutskottet förklarar sin avsikt

att behandla motionen i samband med behandlingen av nyssnämnda

proposition om privat lokalradio. Därför anser sig

konstitutionsutskottet inte nu böra uttala någon uppfattning i

frågan. I en avvikande mening (nyd) anförs att den fråga som tas

upp i motionen bör ges en för motionärerna tillfredsställande

lösning.

Med hänvisning till konstitutionsutskottets ställningstagande

och till vad som har redovisats i det föregående avstyrker

utskottet motion 1992/93:N9 (nyd) i här aktuellt avseende.

Livsmedelssektorn

Tre motioner tar sikte på konkurrensförhållandena inom främst

distributionen av livsmedelsprodukter.

I en av dem, motion 1991/92:Jo203 (s), sägs att avreglering

och sänkt gränsskydd är två viktiga steg i en jordbruksreform.

Det tredje steget utgörs av en skärpt konkurrenspolitik. En

sådan måste, enligt motionärernas mening, syfta till att de

prissänkningar som följer av de tidigare stegen verkligen kommer

konsumenterna till del. Som exempel på förekommande

konkurrensbegränsningar nämns olika former av bindningar som

finns mellan de tre dagligvarugrossisterna och berörda företag i

detaljhandelsledet. Vidare pekar motionärerna på avarterna med

extraprissystemet. De anser att riksdagen skall göra ett

uttalande till regeringen om att den nya

konkurrenslagstiftningen bör beakta dessa förhållanden.

Oron för en bristande konkurrens inom livsmedelsdistributionen

kommer till uttryck också i motion 1992/93:N8 (v). Även om

detaljhandelsledet numera utsätts för konkurrenstryck genom

etableringen av lågprisbutiker kvarstår problemen inom

grossistledet, heter det. Det förhållandet att detta led präglas

av endast ett begränsat antal företag hämmar initiativ som

kommer från företag i detaljhandelsledet. Konkurrensverket bör

därför ges möjlighet att speciellt kontrollera de stora

grossisterna på livsmedelsområdet, anför motionärerna, och begär

ett uttalande av riksdagen av denna innebörd.

Liknande synpunkter och förslag framförs i motion 1991/92:N258

(nyd).

Utskottet vill erinra om att de uppgifter som främst skall

styra den konkurrensvårdande verksamheten finns angivna i

förordningen (1992:820) med instruktion för Konkurrensverket.

Enligt denna har verket till uppgift att följa

koncentrationsprocesser i näringslivet och ägna uppmärksamhet åt

konkurrensbegränsande förfaranden som marknadsdominerande

företag tillämpar. Konkurrensverket skall också pröva

konkurrensbegränsningar som kan vara av betydelse för större

konsumentintressen eller påverkar konkurrensförhållandena inom

en hel näringsgren eller på ett påtagligt och avgörande sätt

försvårar eller hindrar någons näringsutövning.

Utan att gå in på frågan om vilken eller vilka bestämmelser i

den föreslagna lagen som skulle kunna tillämpas i det fall att

de i motionerna aktualiserade förhållandena skulle prövas från

konkurrensrättslig synpunkt vill utskottet framhålla att såväl

förbudet mot konkurrensbegränsande samarbete som förbudet mot

missbruk av en dominerande ställning förutses innebära en

avsevärd effektivisering av konkurrenslagstiftningen.

Utskottet vill också erinra om den möjlighet till effektivare

konkurrens som har öppnats på grundval av den ändring i plan-

och bygglagen (1987:10) som beslutades om våren 1992 (prop.

1991/92:51, bet. BoU10). Genom lagändringen kan kommunerna inte

längre välja att i detaljplan precisera handelsändamålet till en

viss typ av handel. Till följd av ett uttalande av riksdagen

kommer en särskild utredare att tillkallas med uppdrag att göra

ytterligare överväganden när det gäller vissa frågor i plan- och

bygglagen.

Enligt utskottets mening är det inte lämpligt att riksdagen

gör något uttalande till förmån för prövning av eller ingripande

mot konkurrensförhållandena i en viss bransch eller ett visst

distributionsled. Med det sagda avstyrks motionerna

1991/92:Jo203 (s), 1992/93:N8 (v) och 1991/92:N258 (nyd), de

båda förstnämnda i här berörd del.

Det s.k. SA/VA-systemet (Samaktivitet/ Veckoannonsering) har

nått en omfattande utbredning inom främst dagligvarubranschen.

Med begreppet avses den marknadsföring om tillfälliga

prisnedsättningar i annonser och flyglad som görs inom resp.

kedja. Samaktivitet innebär att handelsledens marknadsföring

görs i samverkan med leverantörerna (industri- eller

importledet); med veckoannonsering menas den annons med

extrapriserbjudande som görs av resp. kedja. Vanligen är själva

prisnedsättningen, dvs. skillnaden mellan ordinarie pris och

extrapris, resultatet av dels en rabatt på försäljningspriset

från leverantören till handeln, dels en marginalsänkning från

handelns sida. Veckoannonseringen och eventuellt reklammaterial

i butikerna betalas vanligen av leverantörerna i form av ett

bidrag till handeln.

Stark kritik riktas mot SA/VA-systemet i motion 1992/93:N10

(nyd). Motionärerna anser att systemet har inneburit att främst

livsmedelstillverkarna tvingats disponera större delen av sin

marknadsföringsbudget på dessa grossiststyrda aktiviteter.

Härigenom omöjliggörs för många leverantörer att genomföra en

märkesvaruprofilering. Konkurrenslagen bör mot denna bakgrund

utformas på sådant sätt att möjligheterna att tillämpa

SA/VA-systemet elimineras eller begränsas, anförs det.

Motionärerna anser att det av propositionen inte klart framgår

hur systemet påverkas av det nu framlagda förslaget till

konkurrenslag.

Utskottet hänvisar till vad som nyss har anförts

beträffande prövningen av konkurrensbegränsningar i särskilda

branscher etc. Med det sagda avstyrks motion 1992/93:N10 (nyd).

Byggsektorn

En snabb, opartisk översyn av byggsektorn i syfte att en mer

konkurrensinriktad hantering genom hela byggprocessen skall

åstadkommas efterlyses i motion 1991/92:N272 (nyd) från allmänna

motionstiden. Samtidigt kräver motionärerna att

konkurrenslagstiftningen skärps och bevakningen ökas på detta

område.

Konkurrenskommittén har i sitt delbetänkande (SOU 1990:62)

Konkurrensen inom bygg/bosektorn redovisat en kartläggning av de

frågor som berörs i motionen. I rapporten redovisas sålunda

förekommande konkurrenshinder inom hela byggprocessen, nämligen

planering, finansiering, markanskaffning, projektering,

upphandling, byggande och fastighetsförvaltning. Vissa förslag

till ändrade författningar lämnas samtidigt. Byggsektorn ingår

också som en av de branscher som redovisas i den tidigare nämnda

rapporten om konkurrensförhållandena i 61 branscher.

I sitt huvudbetänkande (SOU 1991:59) konstaterar kommittén att

byggsektorn präglas av starka naturliga etableringshinder; det

gäller t.ex. stordriftsfördelar och höga transportkostnader för

många byggmaterial liksom den starka lokala förankringen hos

byggentreprenörer och byggkonsulter. Vidare pekas på den

koncentrerade företagsstrukturen inom flertalet

byggmaterialbranscher och på förekomsten av bindningar av såväl

vertikalt som horisontellt slag. Förekommande offentliga

regleringar och subventioner anges också.

I Konkurrensverkets publikation om effekter av EES-avtalet på

konkurrensen i Sverige ingår en analys av effekterna på

byggsektorn. Bl.a. konstateras att ett antal formella

handelshinder kommer att försvinna, exempelvis genom tillämpning

av gemensamma Europastandarder för byggmaterial. Vissa andra

hinder såväl av formell som informell natur kommer dock att

kvarstå, heter det.

Utskottet avstyrker de aktuella yrkandena i motion

1991/92:N272 (nyd) med hänvisning till den nya konkurrenslagen

och i övrigt till vad som i det föregående har sagts om

prövningen av konkurrensbegränsningar i vissa branscher.

Nöjesparker m.m.

I motion 1991/92:N285 (nyd) från allmänna motionstiden sägs

att staten, kommunerna eller landstingen inte bör tillåtas att

lämna stöd till nöjesparker, djurparker och liknande

anläggningar. Kravet är villkorat så till vida att det bara

skall gälla om mervärdesskatten för turistanläggningar etc.

skulle sänkas.

Frågan om mervärdesskatten för djurparker m.m. behandlades

våren 1992 av riksdagen (bet. 1991/92:SkU24) på grundval av en

rad motioner i ämnet (s; fp; kds; nyd). Skatteutskottet

avstyrkte yrkandena bl.a. med hänvisning till att utredningen

(Fi 1990:01) om teknisk översyn av mervärdesskattelagen skulle

komma att ta upp de aktualiserade frågorna.

Enligt kommunallagen (1991:900) får kommunalt eller

landstingskommunalt individuellt inriktat stöd i princip inte

lämnas till enskilda näringsidkare. Enligt bestämmelserna i

2kap. 8§ andra stycket får sådant stöd bara ges om det finns

synnerliga skäl för det. Ett beslut om sådant stöd kan

överklagas av kommuninnevånarna enligt 10kap. 1 och 8§§

kommunallagen.

Utskottet konstaterar att det i motionen inte görs gällande

att offentligt stöd de facto har lämnats eller för närvarande

ges till sådana anläggningar som det refereras till. I vissa

fall kan dock en avgränsning mellan denna typ av verksamhet och

kulturella institutioner vara aktuell. Skansen i Stockholm

betecknas som ett friluftsmuseum med uppgift att levandegöra

svensk kultur och natur. Såväl statliga som landstingskommunala

medel har lämnats.

Enligt vad näringsutskottet har inhämtat har inte något ärende

rörande offentligt stöd till nöjes- eller djurparker behandlats

av Konkurrensverket eller tidigare Näringsfrihetsombudsmannen.

Däremot har de konkurrensvårdande myndigheterna med stöd av sin

resp. instruktion i åtskilliga fall påtalat att kommunalt och

annat offentligt bidrag till enskild näringsverksamhet har

medfört konkurrenssnedvridande effekter och därvid förordat att

stödet slopas.

Utskottet, som inte närmare har undersökt i vilken

utsträckning offentligt stöd lämnas till nöjesparker etc., vill

för sin del framhålla att stöd som snedvrider konkurrensen inte

är lämpligt, oavsett vilken bransch som berörs eller vilken

mervärdesskattesats som tillämpas för varan eller tjänsten i

fråga. Med det sagda avstyrks motion 1991/92:N285 (nyd).

Vissa andra lagstiftningsfrågor

Lagen om marknadsdomstol m.m.

Marknadsdomstolen handlägger ärenden enligt nu gällande

konkurrenslag liksom ärenden enligt viss annan lagstiftning,

däribland marknadsföringslagen.

Enligt 3§ lagen om marknadsdomstol m.m. (1970:417) består

domstolen av en ordförande, en vice ordförande samt tio andra

ledamöter. Av de sistnämnda är fyra särskilda ledamöter, varav

tre för ärenden om konkurrensbegränsning och avtalsvillkor

mellan näringsidkare samt en för ärenden om marknadsföring,

avtalsvillkor i konsumentförhållanden och produktsäkerhet. Av de

övriga sex ledamöterna utses enligt 5§ tre bland företrädare

för företagarintressen och tre bland företrädare för konsument-

och löntagarintressen. Dessa ledamöter brukar visserligen

benämnas intresseledamöter men de förutsätts vara opartiska;

liksom övriga ledamöter avlägger de domared.

De särskilda ledamöterna deltar vid handläggningen av den typ

av ärenden som de utsetts för. Intresseledamöterna deltar vid

handläggningen av alla typer av ärenden. Marknadsdomstolen är

beslutför när ordföranden och fyra andra ledamöter är

närvarande. I beslut skall lika antal ledamöter som företräder

företagarintressen samt konsument- och löntagarintressen

deltaga. För vice ordföranden, de särskilda ledamöterna och

intresseledamöterna finns ersättare. Marknadsdomstolens

ledamöter och ersättare utses av regeringen.

I propositionen föreslås (s. 57 f.) att några

intresseledamöter inte längre skall finnas i Marknadsdomstolen.

Marknadsdomstolen skall enligt förslaget bestå av en ordförande,

en vice ordförande samt fem särskilda ledamöter. Av de särskilda

ledamöterna skall en vara jurist och ha erfarenhet som domare,

medan de övriga skall vara ekonomiska experter. Domstolen skall

vara beslutför när ordföranden och tre andra ledamöter är

närvarande. Vidare föreslås vissa lagändringar av i huvudsak

redaktionell karaktär.

Regeringen anför att domstolen genom förslaget till ny

konkurrenslag får behålla sin centrala roll för

prejudikatbildningen på konkurrensrättens område. Domstolen får

emellertid enligt förslaget en mer utpräglad rättsskipande roll,

och den formaliserade förhandlingsverksamhet som enligt den nu

gällande konkurrenslagen förekommer i

konkurrensbegränsningsfrågor bortfaller. Motiven för att ha

intresseledamöter i domstolen är därför inte längre lika

framträdande. Enligt regeringens mening är det i princip inte

heller lämpligt att ledamöter i en domstol kan uppfattas som

representanter för olika intressen. Även när det gäller övriga

typer av mål som handläggs av domstolen, t.ex. mål enligt

marknadsföringslagen, är det fråga om rättstillämpning och

därför mindre lämpligt att intresseledamöter deltar i

avgörandena. Regeringen anser därför att det inte skall finnas

några intresseledamöter alls i Marknadsdomstolen. När det gäller

de ekonomiska experterna anser sig regeringen kunna utse såväl

personer med teoretisk som praktisk ekonomisk kompetens.

Domstolens behov av en bred kännedom om näringslivet

tillgodoses bäst genom intresseledamöterna, heter det i motion

1992/93:N7 (s). Regeringens förslag avvisas därför av

motionärerna, som anser att det innebär en allvarlig försvagning

av Marknadsdomstolens ställning och förankring i samhället. De

yrkar att riksdagen skall besluta att intresseledamöterna skall

vara kvar i domstolen.

Lagutskottet anför i sitt yttrande (bilaga 3) att det inte gör

någon annan bedömning än regeringen i frågan. Utskottet anser

alltså att intresseledamöterna i Marknadsdomstolen bör avskaffas

i och med att den nya konkurrenslagen träder i kraft den 1 juli

1993. Lagutskottet utgår från att det behov som domstolen kan ha

av kännedom om näringslivets och arbetslivets förhållanden samt

om konsumentekonomi m.m. kan tillföras domstolen genom de

ekonomiska experterna. Vidare erinras om den möjlighet som finns

för domstolen att under handläggningen av ett visst mål höra

personer med särskilda sakkunskaper. Lagutskottet förordar att

propositionen tillstyrks i denna del och att motion 1992/93:N7 i

motsvarande del avstyrks. Motionen får stöd i en avvikande

mening (s).

Med instämmande i lagutskottets uppfattning godtar

utskottet propositionen såvitt gäller Marknadsdomstolens

sammansättning och lagen i övrigt. Motion 1992/93:N7 (s)

avstyrks i här aktuellt avseende.

EES-lagen

Frågan om i vilken mån de s.k. gruppundantagsförordningarna

kan anses utgöra verkställighetsföreskrifter till lagen om ett

europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES) behandlades nyligen

av riksdagen (prop. 1991/92:170, bet. 1992/93:EU1 s. 76 f.).

EES-utskottet, som därvid lämnade en redogörelse för bakgrunden,

konstaterade att frågan om gruppundantagen inte hade tagits upp

av Lagrådet i samband med behandlingen av förslaget till

EES-lag. I avvaktan på regeringens ställningstagande till

Lagrådets synpunkter rörande förslaget till en ny konkurrenslag

ansåg EES-utskottet att riksdagen inte borde göra något

uttalande beträffande möjligheten att förordningsvägen införa

regler om gruppundantag. EES-utskottet påpekade att det givetvis

inte kunde bli aktuellt med olika lösningar beträffande

gruppundantagen på EES-området och i vårt nationella regelverk.

Skulle regeringen följa Lagrådets förslag, anfördes det, borde

en motsvarande ändring göras i EES-lagen.

Regeringen har i den nu aktuella propositionen lagt fram ett

förslag till lag om ändring i EES-lagen. Förslaget går ut på att

förbudet enligt EES-avtalets artikel 53.1 inte är tillämpligt på

sådana kategorier av avtal som kan antas uppfylla

förutsättningar för gruppundantag. De olika kategorierna av

avtal skall anges av regeringen i verkställighetsföreskrifter.

Därutöver föreslås att det i bestämmelsen anges att den inte

inskränker den rätt som övervakningsmyndigheterna har att i ett

visst fall bestämma att ett gruppundantag inte skall tillämpas.

Ändringen innebär att en ny bestämmelse, 10a §, införs i

EES-lagen. Bestämmelsen förutsätts träda i kraft samtidigt med

EES-lagen.

Utskottet, som tillstyrker propositionen såvitt gäller

EES-lagen, vill emellertid erinra om de uttalanden som

föredragande statsrådet gjorde vid behandlingen av

bestämmelserna i 8 kap. 13§ regeringsformen (prop. 1973:90 s.

211). Där sägs att i verkställighetsföreskriftens form inte får

beslutas om något som kan upplevas som ett nytt åliggande för

enskilda eller om något som kan betraktas som ett tidigare ej

föreliggande ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska

förhållanden.

Övriga lagförslag

Regeringen lägger vidare fram förslag till ändringar i viss

annan lagstiftning, i huvudsak till följd av förslaget till ny

konkurrenslag. Förslaget omfattar lagen (1956:245) om

uppgiftsskyldighet rörande pris- och konkurrensförhållanden,

CECA-lagen (1972:672), aktiebolagslagen (1975:1385),

sekretesslagen (1980:100), bankaktiebolagslagen (1987:618),

sparbankslagen (1987:619), föreningsbankslagen (1987:620) och

lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar.

Utskottet har inte något att erinra mot propositionen

såvitt gäller de nu nämnda lagförslagen.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande inriktningen av konkurrenspolitiken

att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Fi208 yrkandena 14 och

15, 1991/92:N251 yrkande 1, 1991/92:N270 yrkande 10 och

1991/92:N286 yrkande 1,

res. 1 (s) - motiv.

2. beträffande förbjudna konkurrensbegränsningar

att riksdagen avslår motionerna 1991/92:N244, 1991/92:N251

yrkandena 3--6 och 8, 1991/92:N286 yrkandena 3--6, 8 och 9,

3. beträffande konsumentkooperativ verksamhet

att riksdagen avslår motion 1992/93:N7 yrkande 1 i

ifrågavarande del.

4. beträffande konkurrenslagens tillämpning på

jordbruksområdet

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:N11 yrkande 1 och

1992/93:N12 yrkande 2,

5. beträffande gemensam finansiering av export av

jordbruksprodukter

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:N11 yrkande 2 och

1992/93:N12 yrkande 4,

6. beträffande konkurrenslagens tillämpning på olika

företagsformer

att riksdagen avslår motionerna 1991/92:N247, 1992/93:N11

yrkandena 3 och 4 och 1992/93:N12 yrkandena 5 och 6,

7. beträffande undantagens giltighet i tiden

att riksdagen avslår motion 1992/93:N12 yrkande 3,

8. beträffande slopad prövning enligt svensk lag i vissa

fall

att riksdagen avslår motion 1992/93:N12 yrkande 1,

9. beträffande sanktioner m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1991/92:N251 yrkandena 9--11

och 1991/92:N286 yrkandena 10--12,

10. beträffande kontroll av företagsförvärv

att riksdagen avslår motion 1992/93:N7 yrkande 1 i

ifrågavarande del,

11. beträffande beloppsgräns vid prövning av

företagsförvärv

att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:N8 yrkande 1

och 1992/93:N9 yrkande 1 antar det i proposition 1992/93:56

framlagda förslaget till konkurrenslag i vad avser 37§,

res. 2 (nyd)

12. beträffande uppbrytande av befintliga

företagskoncentrationer

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:N8 yrkande 2 och

1992/93:N9 yrkande 2,

res. 3 (nyd)

13. beträffande instansordningen vid förvärvskontroll

att riksdagen avslår motion 1992/93:N7 yrkande 1 i

ifrågavarande del,

res. 4 (s)

14. beträffande Konkurrensverkets befogenheter

att riksdagen avslår motionerna 1991/92:N251 yrkande 2 och

1991/92:N286 yrkande 2,

15. beträffande vilseledande extrapriser

att riksdagen avslår motion 1992/93:N7 yrkande 1 i

ifrågavarande del,

res. 5 (s)

16. beträffande konkurrenslagen i övrigt

att riksdagen antar det i proposition 1992/93:56 framlagda

förslaget till konkurrenslag i den mån det inte omfattas av

utskottets hemställan under moment 11,

17. beträffande koncentrationen i massmediebranschen

att riksdagen avslår motion 1992/93:N9 yrkande 3,

18. beträffande konkurrensen i livsmedelssektorn

att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Jo203 yrkande 5,

1991/92:N258 och 1992/93:N8 yrkande 3,

men. (v)

19. beträffande SA/VA-systemet

att riksdagen avslår motion 1992/93:N10,

res. 6 (nyd)

20. beträffande konkurrensen i byggsektorn

att riksdagen avslår motion 1991/92:N272 yrkandena 1 och 2,

21. beträffande stöd till nöjesparker m.m.

att riksdagen avslår motion 1991/92:N285,

22. beträffande Marknadsdomstolens sammansättning

att riksdagen med avslag på motion 1992/93:N7 yrkande 2 antar

det i proposition 1992/93:56 framlagda förslaget till lag om

ändring i lagen (1970:417) om marknadsdomstol m.m.,

res. 7 (s)

23. beträffande EES-lagen

att riksdagen antar det i proposition 1992/93:56 framlagda

förslaget till lag om ändring i lagen om ett europeiskt

ekonomiskt samarbetsområde (EES),

24. beträffande lagförslagen i övrigt

att riksdagen antar de i proposition 1992/93:56 framlagda

förslagen till

a) lag om ändring i lagen (1956:245) om uppgiftsskyldighet

rörande pris- och konkurrensförhållanden,

b) lag om ändring i CECA-lagen (1972:762),

c) lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385),

d) lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),

e) lag om ändring i bankaktiebolagslagen (1987:618),

f) lag om ändring i sparbankslagen (1987:619),

g) lag om ändring i föreningsbankslagen (1987:620),

h) lag om ändring i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar.

Stockholm den 8 december 1992

På näringsutskottets vägnar

Rolf Dahlberg

I beslutet har deltagit: Rolf Dahlberg (m), Birgitta

Johansson (s), Axel Andersson (s), Kjell Ericsson (c), Reynoldh

Furustrand (s), Karin Falkmer (m), Leif Marklund (s), Göran

Hägglund (kds), Bengt Dalström (nyd), Mats Lindberg (s), Olle

Lindström (m), Göran Persson (s), Jan Backman (m), Bo

Bernhardsson (s) och Christer Eirefelt (fp).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Rolf L Nilson (v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservationer

1. Inriktningen av konkurrenspolitiken (mom.1, motiveringen)

Birgitta Johansson, Axel Andersson, Reynoldh Furustrand, Leif

Marklund, Mats Lindberg, Göran Persson och Bo Bernhardsson (alla

s) anser att den del av utskottets yttrande som börjar på s.11

med "Utskottet vill" och slutar på s.12 med "en redovisning"

bort ha följande lydelse:

Utskottet vill därutöver konstatera att detta omfattande

lagstiftningsärende är komplext och innebär ändringar i det

konkurrensrättsliga systemet av grundläggande slag. Det är

angeläget, menar utskottet, att systemet och dess tillämpning

löpande följs upp. Utskottet förutsätter att regeringen noga

följer utvecklingen på området och -- när tillräcklig erfarenhet

har vunnits av den nya lagens tillämpning -- återkommer till

riksdagen med en redovisning av den genomförda utvärderingen och

de förslag som kan föranledas härav.

2. Beloppsgräns vid prövning av företagsförvärv (mom.11)

Bengt Dalström (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.23 som

börjar med "Utskottet delar" och slutar med "berört

avseende" bort ha följande lydelse:

Utskottet vill starkt ifrågasätta att det skall vara en

minimigräns för prövning av företagsförvärv. Genom en sådan

gräns kan det befaras att dominansförvärv på viktiga marknader

inte alls kan prövas på grund av att den berörda branschens hela

omsättning underskrider den föreslagna nivån. Beloppsgränsen om

4 miljarder kronor bör därför slopas. Genom ett beslut av

riksdagen av nu angiven innebörd blir de krav som framförs i

motionerna 1992/93:N9 (nyd) och 1992/93:N8 (v) tillgodosedda.

Motionerna tillstyrks sålunda i detta avseende.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande

lydelse:

11. beträffande beloppsgräns vid prövning av

företagsförvärv

att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:N8 yrkande 1

och 1992/93:N9 yrkande 1 antar det i proposition 1992/93:56

framlagda förslaget till konkurrenslag i vad avser 37§, dock

med ändrad lydelse enligt Alternativt förslag i det

följande:

Regeringens förslag Alternativt förslag

37§

Ett företagsförvärv Ett företagsförvärv

skall anmälas till skall anmälas till

Konkurrensverket av någon Konkurrensverket av någon

som är part i som är part i

förvärvsavtalet, om de förvärvsavtalet.

berörda företagen

tillsammans har en

omsättning som

överstiger fyra miljarder

kronor. Om förvärvaren

ingår i en grupp som

består av flera företag

som har gemensamma

ägarintressen eller som

hålls samman på något

annat sätt, skall gruppens

sammanlagda

årsomsättning anses som

förvärvarens

årsomsättning.

3. Uppbrytande av befintliga företagskoncentrationer

(mom.12)

Bengt Dalström (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.24 som

börjar med "Även om" och slutar med "denna del" bort ha följande

lydelse:

Utskottet anser att vägande skäl talar för att den nya

konkurrenslagen bör innehålla en bestämmelse om uppbrytande av

befintliga företagskoncentrationer. En möjlighet av detta slag

bör finnas för det fall att detta är den enda framkomliga vägen

att åstadkomma en effektiv konkurrens. En sådan lösning ligger

också i linje med vad Konkurrenskommittén föreslog. Det negativa

remissutfallet på denna punkt från näringslivet stärker

utskottet i dess uppfattning. Regeringen bör sålunda anmodas att

återkomma till riksdagen med ett förslag i här aktuellt

avseende. Genom ett uttalande av riksdagen härom blir motionerna

1992/93:N9 (nyd) och 1992/93:N8 (v) tillgodosedda i aktuella

delar.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande

lydelse:

12. beträffande uppbrytande av befintliga

företagskoncentrationer

att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:N8 yrkande 2

och 1992/93:N9 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört.

4. Instansordningen vid förvärvskontroll (mom.13)

Birgitta Johansson, Axel Andersson, Reynoldh Furustrand, Leif

Marklund, Mats Lindberg, Göran Persson och Bo Bernhardsson (alla

s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på

s.24 med "Utskottet vill" och slutar på s.25 med "berörd

del" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening bör den hittillsvarande

instansordningen vid förvärvskontroll fortsätta att gälla även

enligt den nya konkurrenslagen. Utskottet hänvisar härvid till

Konkurrenskommittén, som i denna sak intog motsvarande

ståndpunkt. Behovet av snabbhet och enkelhet i processen gör att

talan om förvärvskontroll bör föras hos Marknadsdomstolen med

regeringen som fastställande organ i det fall att domstolen har

förbjudit ett förvärv. Utskottet föreslår att regeringen anmodas

att under våren 1993 återkomma med ett förslag till sådana

ändringar i konkurrenslagen som är påkallade utifrån vad

utskottet här anfört. Motion 1992/93:N7 (s) tillstyrks alltså i

nu behandlad del.

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande

lydelse:

13. beträffande instansordningen vid förvärvskontroll

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:N7 yrkande 1 i

ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

5. Vilseledande extrapriser (mom.15)

Birgitta Johansson, Axel Andersson, Reynoldh Furustrand, Leif

Marklund, Mats Lindberg, Göran Persson och Bo Bernhardsson (alla

s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.26 som

börjar med "Utskottet godtar" och slutar med "berörd del"

bort ha följande lydelse:

Utskottet kan ej finna någon saklig grund för regeringens

bedömning att det inte krävs några ytterligare lagregler om

marknadsföring i samband med tillfälliga prisnedsättningar.

Konkurrenskommittén har förordat att det i prisinformationslagen

skall föras in nya bestämmelser angående marknadsföring i

samband med prisnedsättningar. Detta är enligt utskottets

uppfattning ett välmotiverat förslag, eftersom efterlevnaden av

nuvarande bestämmelser och riktlinjer har visat starka brister.

Utskottet föreslår därutöver att regeringen och

Konsumentverket ges rätt att utfärda föreskrifter om regelns

tillämpning. Genom att riksdagen gör ett uttalande av denna

innebörd blir motion 1992/93:N7 (s) tillgodosedd i här aktuell

del.

dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande

lydelse:

15. beträffande vilseledande extrapriser

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:N7 yrkande 1 i

ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

6. SA/VA-systemet (mom.19)

Bengt Dalström (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.30 som

börjar med "Utskottet hänvisar" och slutar med "motion

1992/93:N10 (nyd)" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning är det angeläget att

SA/VA-systemet kan begränsas. Detta system är ett tydligt

uttryck för att strukturen inom grossistledet för dagligvaror

innebär en maktställning som kan missbrukas. Detta gäller såväl

vid introduktionen av nya produkter som vid kampanjaktivering av

redan etablerade. Resultatet har blivit att leverantörerna --

främst livsmedelstillverkarna -- får avstå en avsevärd del av

den budget som de har avsatt för den egna, viktiga

varumärkesreklamen. Uppskattningsvis får de avsätta minst

40--60% av denna budget till sådana SA/VA-aktiviteter. Ett

annat resultat är att vissa leverantörer -- särskilt de små --

helt utestängs från möjligheten att sälja sina produkter till

grossisterna om de inte går med på att delta i

SA/VA-aktiviteterna. Enligt utskottets uppfattning bör det av

konkurrenslagen framgå att samarbete inom ramen för

SA/VA-systemet är förbjudet. Regeringen bör anmodas att snarast

till riksdagen återkomma med ett förslag av nu nämnd innebörd.

Genom ett uttalande härom av riksdagen blir motion 1992/93:N10

(nyd) tillgodosedd. Denna tillstyrks alltså.

dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande

lydelse:

19. beträffande SA/VA-systemet

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:N10 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

7. Marknadsdomstolens sammansättning (mom.22)

Birgitta Johansson, Axel Andersson, Reynoldh Furustrand, Leif

Marklund, Mats Lindberg, Göran Persson och Bo Bernhardsson (alla

s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.33 som

börjar med "Med instämmande" och slutar med "aktuellt avseende"

bort ha följande lydelse:

Enligt näringsutskottets uppfattning bör de s.k.

intresseledamöterna behållas i Marknadsdomstolen.

Regeringens förslag innebär, enligt utskottets mening, en klar

försvagning av domstolen. Regeringen underskattar värdet av den

praktiska erfarenhet som domstolen tillförs från

intresseledamöterna liksom deras betydelse för att ge

verksamheten förankring i samhället och förvärvslivet. Förslaget

kan, menar utskottet, inte leda till annat än att domstolens

sammanlagda sakkunskap minskar.

I sammanhanget vill utskottet även understryka att de

ledamöter som nu föreslås bli avskaffade inte skall uppfattas

som representanter för olika särintressen. Deras uppgift skall i

stället vara att hävda synpunkter och uppfattningar som är

representativa för företagare, löntagare och konsumenter.

Avsikten är sålunda inte, vilket felaktigt antyds i

propositionen, att intresseledamöternas deltagande i domstolen

skall ge deras respektive organisationer en möjlighet att

påverka rättsutvecklingen. Det var inte heller riksdagens

strävan att domstolens praxis i första hand skall vinna

förankring i organisationerna, utan inom näringslivet i

allmänhet. Det förtjänar vidare framhållas att även

intresseledamöterna avlägger domared och skall vara helt

opartiska i sin dömande verksamhet. Som bl.a. näringsutskottet

tidigare framhållit är de meddomare som har att företa en

objektiv bedömning av samtliga fakta i ärendet utifrån sina

särskilda kunskaper och erfarenheter (se bet. NU 1978/79:6). Den

nuvarande sammansättningen har också i praktiken fungerat väl.

Skiljaktiga meningar förekommer sällan, vilket också

Marknadsdomstolen har påpekat i sitt remissvar över

Konkurrenskommitténs betänkande.

Utskottet föreslår att regeringen anmodas att under våren 1993

till riksdagen återkomma med ett förslag till ändring i lagen om

marknadsdomstol m.m. som tillgodoser kravet i motion 1992/93:N7

(s). I avvaktan härpå tillstyrks propositionen såvitt gäller

lagförslaget om Marknadsdomstolens sammansättning.

dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande

lydelse:

22. beträffande Marknadsdomstolens sammansättning

att riksdagen

dels antar det i proposition 1992/93:56 framlagda

förslaget till lag om ändring i lagen (1970:417) om

marknadsdomstol m.m.,

dels med bifall till motion 1992/93:N7 yrkande 2 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilda yttranden

1. Inriktningen av konkurrenspolitiken (mom. 1)

Bengt Dalström (nyd) anför:

För att Sverige åter skall kunna bli en framgångsrik nation

krävs att det finns konkurrens överallt. En effektiv konkurrens

ger konsumenterna bättre service, billigare varor och högre

kvalitet. Därför är konkurrenspolitiska åtgärder särskilt

angelägna när det gäller att förbättra medborgarnas ekonomiska

ställning. Sålunda skulle matpriserna ha varit 20% lägre om

kunkurrensen hade fungerat i livsmedelsbranschen.

Det är viktigt att konkurrensen sker på lika villkor. Alla

monopol -- privata, offentliga, kooperativa och fackliga --

måste avskaffas utom de som är nödvändiga i en demokrati.

I flera motioner från allmänna motionstiden har vi från Ny

demokrati visat hur illa det är ställt med konkurrensen i

Sverige. Vi har pekat på förhållandena i livsmedelsbranschen och

i byggsektorn. Vi har givit exempel på hårda prisstyrningar från

leverantörernas sida -- liksom diskrimineringar för den

återförsäljare som inte följer "rekommendationerna" -- inom

livsmedels-, guldsmeds- samt radio- och TV-branscherna. Vi har

också påmint om att priserna i Sverige oftast är högre än i

andra länder -- till följd av konkurrensbegränsningar av de mest

varierande slag. Detta gäller beträffande jeans, bilar, bensin,

CD-skivor, klockor och en lång rad andra konsumentprodukter.

Den fria konkurrensen måste skyddas med en effektiv

lagstiftning. Det nu framlagda förslaget till ny konkurrenslag

kommer förhoppningsvis att tillgodose de krav som Ny demokrati

tidigare har fört fram. I dessa ligger också att de

konkurrensvårdande myndigheterna skall ha tillräckligt

verkningsfulla instrument för att kunna ingripa vid

överträdelser av förbuden etc. Generellt beror naturligtvis

lagstiftningens effektivitet på hur lagen tillämpas av de

berörda organen.

Det är angeläget att skadliga konkurrenbegränsningar bekämpas

inte bara i tidigare led, dvs. främst i produktionsledet, utan

också i de led som ligger nära konsumenterna. Skulle de

effektivitetsvinster som har uppkommit genom en skärpt

konkurrens i produktionsledet "fastna" i senare led till följd

av konkurrensbegränsningar inom dessa är nämligen lagens syfte

förfelat. Ny demokrati anser därför t.ex. att undantag från

förbuden inte får utformas så att den rådande strukturen --

exempelvis inom dagligvaruhandeln -- konserveras. Det kan

förefalla egendomligt att orsaken till Sveriges höga matpriser

ofta tillskrivs den koncentrerade struktur och det speciella

samarbete som präglar dagligvaruhandeln -- samtidigt som just

denna "specifika svenska företeelse" kan komma att skyddas genom

undantag. Vi i Ny demokrati utgår från att tillämpningen av den

nya konkurrenslagen innebär att ingripande kan göras mot rådande

missförhållanden.

2. Koncentrationen i massmediebranschen (mom.17)

Bengt Dalström (nyd) anför:

Jag anser att det är angeläget att en utredning tillsätts med

uppgift att lägga fram förslag inom konkurrenslagstiftningens

ram som begränsar ägar- och företagskoncentrationen inom de

svenska massmedierna. Som påpekas i motion 1992/93:N9 (nyd) har

Europaparlamentet antagit en resolution om förvärv och

sammanslagning av massmedieföretag. Också inom EG pågår ett

arbete i frågan.

3. Stöd till nöjesparker m.m. (mom. 21)

Bengt Dalström (nyd) anför:

Enligt min mening skall inte något offentligt stöd -- vare sig

statligt, landstingskommunalt eller kommunalt -- få lämnas till

nöjesparker, djurparker eller liknande. Sådant stöd kan rubba

konkurrensförutsättningarna inom den berörda branschen genom att

vissa företag ges möjlighet till prisdumpning. Det är angeläget

att de konkurrensvårdande myndigheterna -- i första hand

Konkurrensverket -- kartlägger förekomsten av offentligt stöd

till företag i nu nämnda branscher och vid behov ingriper med de

medel som står till förfogande.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,

vilket inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.

Rolf L Nilson (v) anför:

Enligt min mening är den gällande konkurrenslagstiftningen

nästan helt verkningslös. I alltför många fall av

konkurrensbegränsningar -- företagsförvärv i vilka en

dominerande ställning har uppkommit eller prissamarbete som

omfattat större delen av en bransch -- har ingripanden inte

kunnat göras med hänvisning till att lagens alla krav inte har

varit uppfyllda. Även tillämpningen kan ifrågasättas. Den

dominans som stora företag har i Sverige tycks nära nog ha

uppmuntrats genom en svag lag och en kraftlös tillämpning.

Storföretagen påstår att uppköp av konkurrenter på

hemmamarknaden är nödvändigt för att de skall kunna uppnå en

internationell konkurrenskraft. De något mindre företagen hävdar

å sin sida att de måste samarbeta för att kunna klara sig

gentemot storföretagen.

Den konkurrensbrist som har tillåtits att växa fram har varit

skadlig såväl för företagen som för konsumenterna. Det

omvandlingstryck som företag ständigt bör stå under har saknats

i stor utsträckning. En stark koncentration av företag innebär

risk för missbruk av marknadsmakt och kan därmed leda till

problem för underleverantörerna. De svenska konsumenterna har

fått finna sig i priser som är högre än annorstädes.

Konkurrenspolitiken utgör -- enligt Vänsterpartiets mening --

ett mycket viktigt inslag i den politik som skall föra Sverige

på rätt väg. Det lagförslag som nu har presenterats innebär till

sin utformning en skärpning av det slag som är nödvändig för att

de svenska företagen skall kunna utveckla en styrka av egen

kraft och för att konsumentintresset skall tillgodoses. Jag

välkomnar sålunda lagförslaget men vill samtidigt betona att en

strikt tillämpning är helt avgörande för att lagen skall vara

effektiv. Det får inte råda något tvivel om viljan från de

konkurrensvårdande myndigheternas sida att upprätthålla de

föreslagna förbuden och reglerna om förvärvskontroll.

Tre punkter i propositionen har emellertid sådana brister att

de bör kommenteras särskilt.

Beloppsgräns vid prövning av företagsförvärv (mom. 11)

Det är olyckligt att regeringen har föreslagit en

omsättningsgräns varöver företagsförvärv skall kunna prövas. Det

är, enligt min uppfattning, inte omsättningens storlek utan

marknadssituationen som sådan som skall vara avgörande om ett

förvärv skall tillåtas eller ej. Om den av regeringen föreslagna

gränsen på 4 miljarder kronor skulle tillämpas kommer ett stort

antal viktiga marknader att undgå granskning genom att de

inblandade företagens omsättning inte når upp till denna gräns.

På sådana marknader blir det tillåtet för förvärv som innebär

att en ren monopolsituation kan uppkomma. Jag anser att

beloppsgränsen strider mot lagens anda och därför bör slopas

eller ändras. Därmed instämmer jag i de synpunkter som

företrädaren för Ny demokrati för fram i reservation 2.

Uppbrytande av befintliga företagskoncentrationer (mom. 12)

Som jag nyss har anfört har starka företagskoncentrationer --

där företag har monopol eller en monopolliknande ställning men

också där marknaden präglas av oligopol -- förödande effekter

för prisnivån och hämmar utvecklingen. Konkurrenskommittén insåg

nödvändigheten av att det i en ny konkurrenslag införs en

möjlighet att bryta upp redan existerande

företagskoncentrationer. Ett sådant system finns i Tyskland och

Förenta staterna. Det är mot denna bakgrund beklagligt att

regeringen nu avstår från att införa en sådan möjlighet i

lagstiftningen. Regeringen bör anmodas att återkomma med ett

förslag som går ut på att existerande företagskoncentrationer

kan brytas upp. Det sagda ansluter till kravet i reservation 3.

Konkurrensen i livsmedelssektorn (mom. 18)

Ett stort problem för svenska konsumenter är den dåliga

konkurrensen på livsmedelsområdet. Vänsterpartiet har förståelse

för den inhemska tradition som uppbyggnaden av den svenska

livsmedelshandeln utgör och som speciellt rör Konsumföreningarna

och ICA-handlarna. Det är välkommet att den blockbildning och

starka koncentration som härigenom har uppkommit nu förändras

under trycket av de lågprisbutiker som etableras. Fortfarande

finns dock problem med att det finns alltför få företag i

grossistledet. Ett förhållande som inte får negligeras är att

livsmedelsgrossisterna lägger en förlamande hand över

detaljhandlarna -- oavsett om de är etablerade eller nystartade

-- i deras försök att ta initiativ i den egna butiken. Jag

anser därför att Konkurrensverket bör ges möjlighet att

speciellt kontrollera grossistkedjornas agerande. Regeringen bör

dra försorg om att en sådan granskning kommer till stånd.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottets

hemställan under moment 18 bort ha följande lydelse:

18. beträffande konkurrensen i livsmedelssektorn

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:N8 yrkande 3 och

med anledning av motionerna 1991/92:Jo203 yrkande 5 och

1991/92:N258 som sin mening ger regeringen till känna vad i det

föregående anförts i denna del.

Regeringens förslag till

Konkurrenslag

Bilaga 1

Konstitutionsutskottets yttrande

1992/93:KU4y

Bilaga 2

Ny konkurrenslagstiftning (prop. 1992/93:56)

Till näringsutskottet

Näringsutskottet har den 19 november 1992 beslutat bereda

konstitutionsutskottet tillfälle att yttra sig över motion

1992/93:N9 yrkande 3 av Ian Wachtmeister och Harriet Colliander

(nyd) som har väckts med anledning av proposition 1992/93:56 om

ny konkurrenslagstiftning.

Enligt motionsyrkandet bör en utredning tillsättas som,

utifrån grundsynen att största möjliga konkurrens bör råda i det

svenska samhället, får till uppgift att inom

konkurrenslagstiftningens ram lägga fram ett lagförslag som

begränsar ägar- och företagskoncentrationen inom massmedia.

Motionärerna anför att bristen på konkurrens inom massmedia är

ett problem som, även om det berör yttrandefrihetsfrågor, bör

lösas inom konkurrenslagstiftningens ram. I motionen finns en

redogörelse för ägandeförhållandena inom den kommersiella

televisionen och dagspressen i Sverige samt hur problemet med

eventuella ägarkoncentrationer lösts i olika länder. Det påpekas

att Europaparlamentet antagit en resolution om förvärv och

sammanslagning av medieföretag. Vidare sägs att EG-kommissionen

håller på att utarbeta ett dokument om pluralism och

koncentration på radioområdet, vilket kan leda till att direktiv

utfärdas i frågan.

Under den allmänna motionstiden i år väcktes en motion av

Harriet Colliander och Richard Ulfvengren (nyd) angående bristen

på konkurrens inom massmedia (1991/92:K429). I den motionen

begärs en utredning med motsvarande uppgifter som föreslås i

motion N9. Utskottet avser att behandla motion K429 i

betänkandet 1992/93:KU15 i samband med behandlingen av

proposition 1992/93:70 om privat lokalradio. Beredningen av det

ärendet är ännu inte avslutad. Utskottet anser sig därför inte

nu böra uttala någon uppfattning i frågan.

Stockholm den 1 december 1992

På konstitutionsutskottets vägnar

Thage G Peterson

I beslutet har deltagit: Thage G Peterson (s), Bertil

Fiskesjö (c), Birger Hagård (m), Hans Nyhage (m), Catarina

Rönnung (s), Hans Göran Franck (s), Stig Bertilsson (m), Torgny

Larsson (s), Ingvar Svensson (kds), Harriet Colliander (nyd),

Odd Engström (s), Inger René (m), Lisbeth Staaf-Igelström (s),

Elvy Söderström (s) och Ingela Mårtensson (fp).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Bengt Hurtig (v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Avvikande mening

Harriet Colliander (nyd) anser att sista meningen i utskottets

yttrande bort ha följande lydelse:

Utskottet kan emellertid redan nu uttala att den fråga som tas

upp i motionerna bör ges en för motionärerna tillfredsställande

lösning.

Lagutskottets yttrande

1992/93:LU3y

Bilaga 3

Marknadsdomstolens sammansättning m.m.

Till näringsutskottet

Näringsutskottet har den 17 november 1992 beslutat att bereda

lagutskottet tillfälle att avge yttrande över proposition

1992/93:56 om en ny konkurrenslagstiftning jämte eventuella

motioner, såvitt gäller lagutskottets beredningsområde.

I propositionen lägger regeringen fram förslag till en ny

konkurrenslag, som skall ersätta dels den nuvarande

konkurrenslagen (1982:729), dels lagen (1991:921) om förbud mot

konkurrensbegränsningar i fråga om jordbruksprodukter. Vidare

lägger regeringen fram förslag till viss annan lagstiftning som

hänger samman med förslaget till en ny konkurrenslag. Bl.a.

föreslås vissa ändringar i lagen (1970:417) om marknadsdomstol

m.m. som gäller domstolens sammansättning. I propositionen

redovisas också ställningstaganden från regeringens sida när det

gäller konkurrenskommitténs förslag till nya bestämmelser i

prisinformationslagen (1991:601) angående marknadsföring i

samband med prisnedsättningar.

Med anledning av propositionen har väckts sex motioner. Av

dessa berör en motion marknadsdomstolens sammansättning.

Lagutskottet, som har beslutat avge yttrande över de delar av

propositionen som gäller ändringar i lagen (1970:417) om

marknadsdomstol m.m. (avsnitt 6.1) och vilseledande extrapriser

(avsnitt 6.3) samt motion N7 yrkande 2, får anföra följande.

Ändringar i lagen om marknadsdomstol

Ärenden enligt den nu gällande konkurrenslagen handläggs av

marknadsdomstolen. Domstolen handlägger också ärenden enligt

marknadsföringslagen (1975:1418), lagen (1971:112) om

avtalsvillkor i konsumentförhållanden, lagen (1984:292) om

avtalsvillkor mellan näringsidkare, produktsäkerhetslagen

(1988:1604) och lagen (1992:138) om tilllämpning av avtal

mellan Sverige, Norge och EEG om civil luftfart.

Enligt 3§ lagen om marknadsdomstol m.m. består domstolen av

en ordförande, en vice ordförande samt tio andra ledamöter. Av

de sistnämnda är fyra särskilda ledamöter, varav tre för

ärenden om konkurrensbegränsning och avtalsvillkor mellan

näringsidkare samt en för ärenden om marknadsföring,

avtalsvillkor i konsumentförhållanden och produktsäkerhet. Av de

övriga sex ledamöterna utses enligt 5§ tre bland företrädare

för företagarintressen och tre bland företrädare för konsument-

och löntagarintressen. Dessa ledamöter brukar benämnas

intresseledamöter. De förutsätts dock vara opartiska och

avlägger liksom övriga ledamöter domared.

De särskilda ledamöterna deltar vid handläggningen av den typ

av ärenden som de utsetts för. Intresseledamöterna deltar vid

handläggningen av alla typer av ärenden. Marknadsdomstolen är

beslutför när ordföranden och fyra andra ledamöter är

närvarande. I beslut skall lika antal ledamöter som företräder

företagarintressen samt konsument- och löntagarintressen

deltaga. För vice ordföranden, de särskilda ledamöterna och

intresseledamöterna finns ersättare. Marknadsdomstolens

ledamöter och ersättare utses av regeringen. De nuvarande sex

ordinarie intresseledamöterna har anknytning till Sveriges

industriförbund, Grossistförbundet svensk handel, Sveriges

köpmannaförbund, LO, TCO och Kooperativa förbundet.

I propositionen föreslås att Marknadsdomstolens sammansättning

skall ändras så att några intresseledamöter inte längre skall

finnas i domstolen. Marknadsdomstolen skall enligt förslaget

bestå av en ordförande, en vice ordförande samt fem särskilda

ledamöter. Av de särskilda ledamöterna skall en vara jurist och

ha erfarenhet som domare, medan de övriga skall vara ekonomiska

experter. Domstolen skall vara beslutför när ordföranden och tre

andra ledamöter är närvarande.

I propositionen konstateras att domstolen genom förslaget till

ny konkurrenslag får behålla sin centrala roll för

prejudikatbildningen på konkurrensrättens område. Domstolen får

emellertid enligt förslaget en mer utpräglad rättsskipande roll,

och den formaliserade förhandlingsverksamhet som enligt den nu

gällande konkurrenslagen förekommer i

konkurrensbegränsningsfrågor bortfaller. Motiven för att ha s.k.

intresseledamöter i domstolen är därför enligt propositionen

inte längre lika framträdande. Enligt regeringens mening är det

för övrigt i princip inte heller lämpligt att ledamöter i en

domstol kan uppfattas som representanter för olika intressen.

Även när det gäller övriga typer av mål som handläggs av

domstolen, t.ex. mål enligt marknadsföringslagen, är det fråga

om rättstillämpning och därför mindre lämpligt att

intresseledamöter deltar i avgörandena. Regeringen anser därför

att det inte skall finnas några intresseledamöter alls i

Marknadsdomstolen. När det gäller de ekonomiska experterna anser

sig regeringen kunna utse såväl personer med teoretisk som

praktisk ekonomisk kompetens.

Förslaget om att intresseledamöter inte längre skall ingå i

Marknadsdomstolen kritiseras av Birgitta Johansson m.fl. (s) i

motion N7. Motionärerna anser att domstolens behov av en bred

kännedom om näringslivets och arbetslivets förhållanden bäst

tillgodoses genom intresseledamöterna. Förslaget innebär enligt

motionärerna en allvarlig försvagning av Marknadsdomstolens

ställning och förankring i samhället. I motionen yrkas att

riksdagen skall besluta att intresseledamöterna skall vara kvar

i domstolen (yrkande 2).

Utskottet gör ingen annan bedömning än regeringen, och

utskottet anser således att intresseledamöterna i

Marknadsdomstolen bör avskaffas i och med att den nya

konkurrenslagen träder i kraft den 1 juli 1993. Utskottet utgår

från att det behov som domstolen kan ha av kännedom om

näringslivets och arbetslivets förhållanden samt om

konsumentekonomi m.m. kan tillföras domstolen genom de

ekonomiska experterna. Utskottet vill också erinra om den

möjlighet som finns för domstolen att under handläggningen av

ett visst mål höra personer med särskilda sakkunskaper.

Med det anförda förordar utskottet att propositionen i nu

behandlad del tillstyrks och att yrkande 2 i motion N7 avstyrks.

Vilseledande extrapriser

Konkurrenskommittén föreslog i sitt betänkande (SOU 1991:59)

Konkurrens för ökad välfärd vissa lagstiftningsåtgärder mot

missbruk av extrapriser. I propositionen gör regeringen den

bedömningen att några ytterligare lagregler om marknadsföring i

samband med tillfälliga prisnedsättningar utöver vad som redan

följer av marknadsföringslagen och prisinformationslagen

(1991:601) inte behövs.

När lagutskottet våren 1992 (se bet. 1991/92:LU24) behandlade

motioner med yrkanden om lagstiftningsåtgärder m.m. mot

användningen av extrapriser ansåg utskottet att riksdagen borde

avvakta regeringens ställningstaganden till bl.a.

konkurrenskommitténs förslag. Utskottet anser sig nu kunna godta

den bedömning som regeringen gjort med hänsyn till att

Konsumentverket för närvarande är i färd med att se över de

riktlinjer för tillfälliga prisnedsättningar som har gällt sedan

år 1978 (KOVFS 1977:1).

Stockholm den 26 november 1992

På lagutskottets vägnar

Maj-Lis Lööw

I beslutet har deltagit: Maj-Lis Lööw (s), Holger

Gustafsson (kds), Per Stenmarck (m), Margareta Gard (m), Inger

Hestvik (s), Bengt Kronblad (s), Bertil Persson (m), Gunnar

Thollander (s), Richard Ulfvengren (nyd), Lena Boström (s), Stig

Rindborg (m), Carin Lundberg (s), Hans Stenberg (s), Karin

Pilsäter (fp) och Stina Eliasson (c).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten John Andersson (v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Avvikande mening

Maj-Lis Lööw, Inger Hestvik, Bengt Kronblad, Gunnar

Thollander, Lena Boström, Carin Lundberg och Hans Stenberg (alla

s) anser att den del av lagutskottets yttrande i avsnittet

Ändringar i lagen om marknadsdomstol som börjar med

"Utskottet gör" och slutar med "N7 avstyrks" bort ha följande

lydelse:

Regeringens förslag innebär, enligt utskottets mening, en klar

försvagning av domstolen. Regeringen underskattar värdet av den

praktiska erfarenhet som domstolen tillförs från de s.k.

intresseledamöterna samt deras betydelse för att ge verksamheten

förankring i samhället och förvärvslivet. Förslaget kan, enligt

utskottets mening, inte leda till annat än att domstolens

sammanlagda sakkunskap minskar. I sammanhanget vill utskottet

även understryka att de ledamöter som nu föreslås bli avskaffade

inte skall uppfattas som representanter för olika särintressen.

Deras uppgift skall i stället vara att hävda synpunkter och

uppfattningar som är representativa för företagare, löntagare

och konsumenter. Avsikten är således inte, vilket felaktigt

antyds i propositionen, att intresseledamöternas deltagande i

domstolen skall ge deras respektive organisationer en möjlighet

att påverka rättsutvecklingen. Det var inte heller riksdagens

strävan att domstolens praxis i första hand skall vinna

förankring i organisationerna, utan inom näringslivet i

allmänhet. Det förtjänar vidare framhållas att även

intresseledamöterna avlägger domared och skall vara helt

opartiska i sin dömande verksamhet. Som bl.a. näringsutskottet

framhållit är de meddomare som har att företa en objektiv

bedömning av samtliga fakta i målet utifrån sina särskilda

kunskaper och erfarenheter (se bet. NU 1978/79:6). Den nuvarande

sammansättningen har också i praktiken fungerat väl. Skiljaktiga

meningar förekommer sällan, vilket också Marknadsdomstolen

påpekat i sitt remissvar över konkurrenskommitténs betänkande.

Lagutskottets uppfattning är således att ledamöter med

erfarenhet från praktisk företagsverksamhet samt företrädare för

konsument- och löntagarintressen även fortsättningsvis bör ingå

i domstolen. Utskottet förordar därför att riksdagen med bifall

till motion N7 yrkande 2 avslår regeringens förslag till lag om

ändring i lagen om marknadsdomstol m.m. såvitt gäller domstolens

sammansättning.

Innehåll

Ärendet1

Sammanfattning1

Propositionen2

Huvudsakligt innehåll2

Förslag3

Motionerna4

Utskottet8

Bakgrund8

Gällande konkurrenslagstiftning8

EG:s och EES-avtalets konkurrensregler8

Utredningar m.m.9

Förslag till ny konkurrenslag10

Inriktningen av konkurrenspolitiken10

Förbjudna konkurrensbegränsningar12

Undantag från förbudet om konkurrensbegränsande samarbete,

m.m.13

Inledning13

Konsumentkooperativ verksamhet15

Konkurrenslagens tillämpning på jordbruksområdet15

Gemensam finansiering av export av jordbruksprodukter17

Konkurrenslagens tillämpning på olika företagsformer18

Undantagens giltighet i tiden19

Slopad prövning enligt svensk lag i vissa fall20

Sanktioner m.m.21

Kontroll av företagsförvärv21

Allmänt21

Beloppsgräns vid prövning av företagsförvärv23

Uppbrytande av befintliga företagskoncentrationer23

Instansordningen vid förvärvskontroll24

Konkurrensverkets befogenheter25

Vilseledande extrapriser26

Konkurrenslagen i övrigt27

Konkurrensbegränsningar i vissa branscher27

Massmediebranschen27

Livsmedelssektorn28

Byggsektorn30

Nöjesparker m.m.31

Vissa andra lagstiftningsfrågor32

Lagen om marknadsdomstol m.m.32

EES-lagen33

Övriga lagförslag34

Hemställan34

Reservationer

1. Inriktningen av konkurrenspolitiken (s)36

2. Beloppsgräns vid prövning av företagsförvärv (nyd)37

3. Uppbrytande av befintliga företagskoncentrationer (nyd)38

4. Instansordningen vid förvärvskontroll (s)38

5. Vilseledande extrapriser (s)39

6. SA/VA-systemet (nyd)39

7. Marknadsdomstolens sammansättning (s)40

Särskilda yttranden

1. Inriktningen av konkurrenspolitiken (nyd)41

2. Koncentrationen i massmediebranschen (nyd)42

3. Stöd till nöjesparker m.m. (nyd)42

Meningsyttring av suppleant (v)42

Bilagor

1. Regeringens förslag till konkurrenslag45

2. Konstitutionsutskottets yttrande 1992/93:KU4y58

3. Lagutskottets yttrande 1992/93:LU3y60